Europaparlamentets resolution om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om "Europeiska unionens roll i arbetet för att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i tredje land" (KOM(2001) 252 - C5-0653/2001 - 2001/2276(COS))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
- med beaktande av kommissionens meddelande (KOM(2001) 252 – C5&nbhy;0653/2001),
- med beaktande av kommissionens rapport om genomförandet av det europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter år 2000 (SEK(2001) 801),
- med beaktande av kommissionens arbetsdokument om mänskliga rättigheter och demokrati år 2001 (SEK(2001) 891),
- med beaktande av artiklarna 3, 6, 11 och 19 i Fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 177, 300 och 310 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,
- med beaktande av den allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, i synnerhet artikel 19 i denna, och dess fakultativa protokoll, samt av den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
- med beaktande av konventionen om avskaffande av diskriminering av kvinnor (1979) och konventionen om barnets rättigheter (1989),
- med beaktande av stadgarna för Sacharovpriset för tankefrihet som Europaparlamentet årligen utdelar,
- med beaktande av stadgan om de grundläggande rättigheterna som Europeiska rådet proklamerade vid sitt möte i Nice i december 2000, och inte minst med beaktande av de "nya" grundläggande rättigheter som fastställs i stadgan, vilka uppenbart måste ägnas särskild uppmärksamhet av EU självt,
- med beaktande av Europeiska unionens förklaring av den 10 december 1998 (Wien) med anledning av 50-årsdagen av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,
- med beaktande av slutsatserna från rådet (allmänna frågor) av den 25 juni 2001 om Europeiska unionens roll i arbetet för att främja mänskliga rättigheter och demokrati i tredje land,
- med beaktande av sin resolution av den 20 september 1996 om meddelandet från kommissionen om införande av demokratiska principer och mänskliga rättigheter i avtal som ingås mellan gemenskapen och tredje land (KOM(95) 216 – C4-0197/1995)(1),
- med beaktande av sina tidigare resolutioner om de mänskliga rättigheterna i världen, antagna den 5 juli 2001, 16 mars 2000, 17 december 1998, 12 december 1996, 26 april 1995, 12 mars 1993, 12 september 1991, 18 januari 1989, 12 mars 1987, 22 oktober 1985, 22 maj 1984 och 17 maj 1983(2),
- med beaktande av sin resolution av den 1 mars 2001 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik (KOM(2000) 212 - C5-0264/2000)(3),
- med beaktande av sin resolution av den 5 september 2000 om den gemensamma EU&nbhy;diplomatin(4) och kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om utveckling av tjänsten för yttre representation (KOM(2000) 456),
- med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2000 om användning av budgetposterna för mänskliga rättigheter och demokratisering i samband med kampanjer för ett moratorium för dödsstraffet(5),
- med beaktande av de konventioner som utarbetats inom Internationella Arbetsorganisationen (ILO),
- med beaktande av Revisionsrättens särskilda rapport (nr 12/2000) om kommissionens förvaltning av Europeiska unionens stöd till utveckling av mänskliga rättigheter och demokrati i tredje land samt kommissionens svar(6),
- med beaktande av resultaten av den 57:e sammanträdesperioden för FN:s kommission för mänskliga rättigheter,
- med beaktande av artikel 47.1 i arbetsordningen,
- med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik och yttrandena från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi, utskottet för utveckling och samarbete samt utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor, (A5&nbhy;0084/2002), och av följande skäl:
A. Ett av Europeiska unionens grundläggande mål måste vara att försvara de mänskliga rättigheternas ställning som universella och odelbara mänskliga rättigheter – civila, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella – såsom förklarades vid världskonferensen i Wien 1993 om de mänskliga rättigheterna.
B. Kvinnors och flickors rättigheter är en oförytterlig, nödvändig och odelbar del av de universella mänskliga rättigheterna, vilket fastställdes i Pekingdeklarationen och handlingsprogrammet 1995.
C. EU:s framträdande roll när det gäller områden som ekonomi, handel , politik, diplomati och utvecklingsstöd medför att gemenskapen har mycket stora möjligheter till moraliskt och politiskt inflytande, vilket unionen bör utnyttja förbehållslöst för att sprida och öka graden av demokratisering och stärka respekten för de mänskliga rättigheterna hos sina partner.
D. Fattigdomsbekämpningen och utvecklingssamarbetet är nödvändiga för försvaret av de mänskliga rättigheterna och demokratiseringen, eftersom de gynnar de politiska, sociala och ekonomiska förutsättningar som krävs för att säkra fred och stabilitet, och gör att alla människor kan leva under värdiga förhållanden.
E. Även i många av de tidigare europeiska kolonierna har det förekommit att man, ofta på grund av det bestående inflytandet från kolonialmakterna, inte ägnat särskilt stor uppmärksamhet eller till och med omintetgjort de mänskliga rättigheterna, principerna om goda styrelseformer och erkännandet av det civila samhällets roll.
F. Hittills har emellertid medlemsstaterna inte tagit upp detta faktum i någon objektiv analys av orsakerna till sådana avvikelser i enskilda tredje länder, och ingår därmed tyvärr inte i någon följdriktig politik för att främja demokrati och de mänskliga rättigheterna.
G. Cotonouavtalet som undertecknades med AVS-länderna i juni 2000 har kompletterat den demokratiklausul som Europeiska gemenskapen sedan 1992 skriver in i alla sina avtal med tredje land som en väsentlig del av avtalen. Demokratiklausulen baseras nu på respekt för de mänskliga rättigheterna, demokratins principer och rättsstatsprincipen samt ett gott styrelseskick eller god förvaltning av offentliga ärenden.
H. EU bör spela en nyckelroll i det aktiva försvarandet av de mänskliga rättigheterna och demokratiseringsprocessen i tredje länder, och genom sitt agerande utåt främja och stödja dessa rättigheter, samt reagera snabbt och effektivt om de ignoreras eller allvarligt och vid upprepade tillfällen kränks.
I. Fattigdomsminskningen som är det främsta målet för gemenskapens nya utvecklingspolitik kan endast åstadkommas om det i de berörda länderna finns en fungerande deltagardemokrati och ansvarstagande, icke korrumperade regeringar.
J. Genom sin politik när det gäller de mänskliga rättigheterna och demokratiseringen kan EU bidra på ett avgörande sätt när det gäller att undanröja alla de faktorer som utestänger stora grupper från den pågående globaliseringsprocessen, och styra utvecklingen på ett sådant sätt att även de mest missgynnade grupperna i samhället och de allra fattigaste länderna införlivas i och kan dra nytta av alla de effekter av denna process som främjar mänsklig utveckling.
K. Respekten för de sociala rättigheterna och de arbetsrättsliga bestämmelserna främjar en hållbar och rättvis social utveckling.
L. En dialog på lång sikt om demokratisering och mänskliga rättigheter utgör även en viktig faktor när det gäller EU:s strategi för konfliktförebyggande verksamhet.
M. Den uppförandekod som har lagts fram och som avser unionens förbindelser med andra länder när det gäller frågor om de mänskliga rättigheterna, skall inte betraktas som någon tvångsåtgärd, utan som en samling positiva åtgärder som inte längre kan uppskjutas, såsom det gemensamma stödet för demokratin och de mänskliga rättigheterna. Om parterna undertecknar, ratificerar och tillämpar de internationella instrumenten för de mänskliga rättigheterna kan kommande, på varandra följande kriser förhindras.
1. Parlamentet välkomnar kommissionens ovannämnda meddelande, och anser att meddelandet innehåller viktiga förslag och anvisningar avseende EU:s roll i främjandet av de mänskliga rättigheterna och demokratiseringen i tredje länder som är unionens partner,
2. stöder särskilt kommissionens förslag om att systematiskt införliva de mänskliga rättigheterna i en öppen politisk dialog med tredje land så att demokratiklausulerna i EU:s associerings- och handelsavtal får ett reellt innehåll, och om att införliva främjandet av de mänskliga rättigheterna och demokrati i programmen för externt bistånd,
3. beklagar frånvaron av konkreta förslag för att uppnå större konsekvens när det gäller gemenskapsinstitutionernas arbete och därigenom upphäva rådets så gott som totala dominans på detta område, vilken kommer till uttryck i att det ofta krävs enhällighet för att fatta beslut, och ser gärna att konventet om Europas framtid lägger fram konkreta förslag i denna riktning,
4. begär att kraven i fråga om demokratisering och respekt för och skyddande av de mänskliga rättigheterna i de tredje länder som har partnerskapsavtal med EU, utan undantag skall få företräde framför EU:s och de enskilda medlemsstaternas egna legitima ekonomiska, kommersiella och övriga intressen,
5. begär ett aktivt och frikostigt bruk av de klausuler om "incitament på det sociala området", "incitament på miljöområdet" och "narkotikabekämpning" som ingår i Allmänna preferenssystemet för perioden 2002-2004, vilka föreskriver att ytterligare preferenser kan tillerkännas länder som iakttar ILO:s normer samt gällande folkrättsliga regler på miljöområdet och i fråga om bekämpning av produktion av och handel med narkotika,
6. beklagar att EU-medlemsstaterna vanligen är oförmögna att inta en gemensam ståndpunkt då Förenta nationernas kommission för mänskliga rättigheter håller sitt årliga sammanträde i Genève, vilket grumlar bilden av EU och undergräver utvecklingen av dess utrikespolitik,
7. begär att varje tredje land som avser att ha politiska, ekonomiska, handelsmässiga eller andra relationer med Europeiska unionen skall underteckna, ratificera och otvetydigt tillämpa de grundläggande texterna i fråga om mänskliga rättigheter, inbegripet i synnerhet Romstadgan som inrättar den internationella brottmålsdomstolen,
8. föreslår kommissionen och rådet att en interinstitutionell uppförandekod skall utarbetas för att uppnå större konsekvens och rättvisa i unionens externa åtgärder i fråga om demokratisering och mänskliga rättigheter; menar att denna kod bör reglera relationerna mellan unionen och de mer än 120 stater som för närvarande omfattas av demokratiklausulen, som en väsentlig del av de avtal av varje slag som förenar unionen med tredje land,
Faktorer som skall ingå i den interinstitutionella uppförandekoden för EU:s externa relationer vad beträffar mänskliga rättigheter
9. begär därför att kommissionen utarbetar ett preliminärt förslag till uppförandekod som rådet och Europaparlamentet sedan skall fatta ett beslut om, och att den därvid tar hänsyn till följande faktorer:
a)
alla politiska, ekonomiska och handelsmässiga relationer mellan Europeiska unionen och tredje land som av Förenta nationerna har erkänts stödja eller skydda terrorism skall upphävas omedelbart vid fall av åsidosättande av demokratiklausulen; undantag bör endast göras för humanitära åtgärder samt för sådana politiska relationer som uteslutande upprätthålls i syfte att ändra den kränkande statens politik,
b)
avskaffandet av dödsstraffet och iakttagande av det universella moratoriet för avrättningar utgör en grundläggande del av relationerna mellan Europeiska unionen och tredje land, vilket innebär att om ett tredje land tillämpar dödsstraff, skall ett oeftergivligt villkor vara att dödsstraffet avskaffas eller att ett universellt moratorium införs som en tydlig indikation om EU:s ståndpunkt,
c)
inget tredje land skall kunna anslutas till Europeiska unionen utan att vid datumet för anslutningen ha undertecknat och ratificerat samtliga fördrag och grundläggande konventioner i fråga om mänskliga rättigheter, som har undertecknats och ratificerats av samtliga unionens medlemsstater vid sagda datum,
d)
varje tredje land som önskar ingå något som helst slag av associeringsavtal med Europeiska unionen bör också, vid datum för avtalets ingående, ha undertecknat och ratificerat eller anslutit sig till de fördrag och grundläggande konventioner som rör mänskliga rättigheter; sagda land bör även intyga att det i praktiken tillämpar reglerna om mänskliga rättigheter på ett tillfredsställande sätt och inte kan anses ansvarigt för att allvarligt och ihållande åsidosätta dessa, varvid de indikatorer som skall användas är relevanta rapporter från FN (inklusive resolutioner från kommissionen för de mänskliga rättigheterna, rapporter av särskilda föredragande och beslut av de organ som skall övervaka att de viktigaste konventionerna följs), den årliga rapport som skall utarbetas av den EU-byrå för mänskliga rättigheter som föreslås denna resolution, beslut av behöriga rättsinstanser såsom den europeiska, interamerikanska eller afrikanska tribunalen för mänskliga rättigheter och rapporter utarbetade av de viktigaste icke-statliga organisationerna på området,
e)
varje tredje land som avser att ingå något som helst slag av samarbetsavtal med Europeiska unionen eller något annat avtal än tidigare ingångna avtal bör visa sig vara berett att, vid datum för avtalets ingående, underteckna och ratificera eller ansluta sig till de fördrag och grundläggande konventioner som rör mänskliga rättigheter och inte kunna anses ansvarigt för att allvarligt och ihållande åsidosätta de mänskliga rättigheterna, samt vara redo att stegvis och bestämt förbättra tillämpningen och de faktiska garantierna för dessa rättigheter, vilket kommer att prövas med utgångspunkt i ovannämnda indikatorer,
f)
om de mänskliga rättigheterna åsidosätts i enstaka fall, vilket skall kontrolleras med utgångspunkt i ovannämnda indikatorer, skall de åtgärder unionen vidtar kunna omfatta upphävande av avtal som EU och dess medlemsstater ingått med berört tredje land, upphävande av kontakter på hög nivå och ändring av samarbetsprogram, varvid nya projekt kan skjutas på framtiden eller förändras genom att andra kanaler används för att ge stödet,
g)
varje tredje land som har ingått eller önskar ingå något som helst slag av avtal med Europeiska unionen skall likaså iaktta de fördrag och grundläggande konventioner om internationell humanitär rätt som har undertecknats och ratificerats av samtliga unionens medlemsstater,
h)
tillämpningen av demokratiklausulen skall inte i något fall påverka beviljandet av humanitärt bistånd till tredje land, oavsett vilka relationer landet har till Europeiska unionen; biståndet bör helst fördelas genom FN-kontor, icke-statliga organisationer eller andra organisationer från det civila samhället i landet ifråga, i stället för genom regeringskanaler,
i)
om det är nödvändigt bör förfarandet för att upphäva avtalen, med vederbörliga ändringar, vara detsamma som det som föreskrivs i artikel 7 i EU-fördraget för att bestraffa allvarliga och ihållande åsidosättanden av de mänskliga rättigheterna i någon av medlemsstaterna, såsom denna artikel förstärkts genom Nicefördraget, i vilket föreskrivs att den åsidosättande staten skall höras; vid detta förfarande skall Europaparlamentet enligt bestämmelserna i Nicefördraget med enkel majoritet kunna föreslå rådet att ett avtal skall hävas med hänvisning till demokratiklausulen,
j)
uppförandekoden bör även tillämpas vid en eventuell översyn av samtliga avtal som Europeiska unionen undertecknat med tredje land,
10. anser att då unionen utvärderar de framsteg som de olika partnerländerna har gjort i fråga om demokratisering och mänskliga rättigheter bör syftet vara att inte bara uppnå ett konsekvent perspektiv mellan länder och regioner utan framför allt att undvika orättvisa resultat, förolämpande jämförelser och användande av olika måttstockar för länderna i fråga,
11. betonar att denna uppförandekod inte bör fokusera på de delar av människorättsklausulerna som avser straff eller upphävanden, utan i stället i huvudsak bör grunda sig på ömsesidig respekt mellan avtalsparterna i förbindelserna mellan EU och tredje land; anser att uppförandekoden därför bör omfatta alla typer av positiva incitament, inbegripet omfattande samarbetsprogram, för att förbättra respekten för de mänskliga rättigheterna på alla nivåer,
12. samtycker till fokuseringen på humanitär hjälp som grundar sig på de mänskliga rättigheterna, mot bakgrund av den betydelse denna fokusering kan få i samband med konfliktförebyggande åtgärder i de fall där den humanitära krisen har uppkommit genom en våldsbetonad konflikt,
13. uppmanar kommissionen att säkerställa att respekten för kvinnors rättigheter som en del av de mänskliga rättigheterna inbegrips som ett nyckelelement i samtliga gemenskapsprogram och som ett kriterium för yttre förbindelser med tredje land, bland annat handels- och samarbetsavtal,
14. begär att kommissionen i alla yttre förbindelser med tredje land som inbegriper finansiellt stöd, dvs. även i samband med handelsavtal, samarbetsavtal och utvecklingsbistånd, uttryckligen skall ställa krav på att det berörda landet avskaffar och straffbelägger de värsta formerna av våld mot kvinnor, exempelvis könsstympning, stening, offentlig bestraffning, tortyr och våldtäkt i samband med krig; begär att kommissionen systematiskt kontrollerar huruvida dessa villkor verkligen uppfylls och lägger fram rapporter om detta,
15. uppmanar kommissionen att samarbeta med andra internationella organ, såsom FN:s kvinnofond och Världsbanken, för att se till att jämställdhetsfrågorna integreras i de beslut som fattas i integreringsfrågor,
16. påminner om sitt stöd för ett inrättande av rättvisa, sociala normer när det gäller ekonomisk verksamhet och om sitt åtagande i fråga om att delta i insatser för att bekämpa exploatering av arbetskraft i hela världen; betonar att WTO och ILO har en mycket viktig funktion att fylla på området och att WTO och ILO verkligen behöver genomföra ett gemensamt arbetsprogram,
17. betonar den betydelse program som Meda och Tacis har när det gäller att främja mänskliga rättigheter och demokratiseringen i särskilt känsliga områden av världen,
18. uppmanar kommissionen att intensifiera sina ansträngningar för att så snart som möjligt anta en kortfattad grönbok om företagens sociala ansvar,
19. uppmanar kommissionen att precisera genom vilka metoder man skall se till att de etiska regler för företag som utarbetas av internationella organisationer, exempelvis FN, ILO och OECD, verkligen respekteras,
20. uppmuntrar kommissionen att vid sina delegationer i tredje land inrätta nationella kontaktpunkter för övervakning av OECD:s riktlinjer för multinationella företag från juni 2000, liknande de nationella kontaktpunkterna i samtliga medlemsstater,
21. erinrar om att artikel 13 i EG-fördraget ålägger Europeiska unionen att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning; anser att denna skyldighet måste införlivas med EU:s politik inte endast i teorin utan även i praktiken, när det gäller såväl befintliga och blivande handelspartner som i förhandlingarna med kandidatländerna beträffande uppfyllandet av Köpenhamnskriterierna,
Några förslag av institutionell karaktär
22. anser det absolut nödvändigt att så snart som möjligt göra den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken till en gemenskapsfråga, eftersom det är det enda sättet att skapa verklig enhetlighet i EU:s åtgärder på detta område och ta itu med den nuvarande situationen där de olika institutionerna, i synnerhet rådet, såväl geografiskt som ämnesmässigt måste behandla dessa ärenden olika, ibland på gemenskapsnivå, ibland på mellanstatlig nivå (GUSP),
23. uppmanar konventet om Europas framtid att påbörja alla de institutionella reformer som behövs för att, i enlighet med denna resolution, förstärka EU:s roll för främjandet av mänskliga rättigheter och demokratiska principer genom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken,
24. föreslår att nästa parlament efter valet 2004 skall inrätta ett utskott för mänskliga rättigheter med befogenhet avseende frågor som rör mänskliga rättigheter, demokratisering i tredje land samt relationer med de internationella organisationer som arbetar på området för mänskliga rättigheter,
25. stöder inrättandet av en EU-byrå för mänskliga rättigheter och demokrati, såsom föreslogs i slutsatserna från Europeiska rådets möte i Köln,
26. anser att denna byrå bör ha hand om information och rådgivning, i enlighet med den särskilda expertgruppens förslag, samt i synnerhet utarbeta en global översikt över situationen för de mänskliga rättigheterna i varje enskilt land, vilken gemenskapsinstitutionerna särskilt skall beakta då de utarbetar och genomför sin politik,
27. anser att EU-byrån för mänskliga rättigheter och demokrati även skall ha i uppgift att utifrån denna uppförandekod årligen utarbeta en rapport om alla samarbets- och associeringsavtal mellan Europeiska unionen och tredje land,
28. anser att EU-byrån för mänskliga rättigheter och demokrati även skulle kunna utvärdera de icke strukturella åtgärderna, mot bakgrund av de sistnämndas stora betydelse för försoningsprocessen efter en väpnad konflikt, vid införlivandet av de mänskliga rättigheterna och demokratin i EU:s biståndsprogram,
29. menar att kommissionen före undertecknandet av ett avtal om anslutning, associering eller samarbete mellan EU och ett tredje land, skall utarbeta en rapport om situationen för demokratins principer och de mänskliga rättigheterna i landet ifråga, och rekommendera huruvida de pågående förhandlingarna skall fullföljas eller ej; anser att rådet och Europaparlamentet skall yttra sig om rekommendationen, och att det skall krävas att båda institutionerna ställer sig positiva för att avtalet skall skrivas under,
30. begär att man inom ramen för den politiska dialogen och diskussion om de olika ländernas strategidokument betonar nödvändigheten av att garantera att alla får tillgång till utbildning, samt anser att en utbildning tillgänglig för alla bör anses som en tematisk prioritering, eftersom tillgång till utbildning är en av de viktigaste grundläggande rättigheterna,
31. uppmanar kommissionen att punkligt till parlamentet översända de rapporter som utarbetas i detta ämne av kommissionens externa delegationer,
32. anser att konfliktsituationer leder till allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna och menar därför att en utbildning för fred som en del av de fredsskapande och fredsbevarande åtgärderna bör utgöra en prioritet för det europeiska initiativet för demokratin och de mänskliga rättigheterna när det gäller att förebygga konflikter,
33. anser att det civila samhället måste bidra till att formulera och genomföra EU:s politik på dessa områden och stöder de forum för återkommande debatter om de mänskliga rättigheterna som anordnas i samverkan med ordförandeskapet och med deltagande av gemenskapsinstitutionerna, samt representanter från universitet och högskolor och icke-statliga organisationer,
o o o
34. uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.
EGT C 65 E, 14.3.2002, s. 336; EGT C 377, 29.12.2000, s. 336; EGT C 98, 9.4.1999, s. 267 och 270; EGT C 20, 20.1.1997, s. 161; EGT C 126, 22.5.1995, s. 15; EGT C 115, 26.4.1993, s. 214; EGT C 267, 14.10.1991, s. 165; EGT C 47, 27.2.1989, s. 61; EGT C 99, 13.4.1987, s. 157; EGT C 343, 31.12.1985, s. 29; EGT C 172, 2.7.1984, s. 36; EGT C 161, 20.6.1983, s. 58.