Choisissez la langue de votre document :
- bg - български
- es - español
- cs - čeština
- da - dansk
- de - Deutsch
- et - eesti keel
- el - ελληνικά
- en - English
- fr - français
- ga - Gaeilge
- hr - hrvatski
- it - italiano
- lv - latviešu valoda
- lt - lietuvių kalba
- hu - magyar
- mt - Malti
- nl - Nederlands
- pl - polski
- pt - português
- ro - română
- sk - slovenčina
- sl - slovenščina
- fi - suomi
- sv - svenska
|
 Gemenskapens statistiska program 2003-2007 ***I (förfarande utan debatt) |
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen) Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2001) 683(1)), – med beaktande av artikel 251.2 och artikel 285 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C5&nbhy;0650/2001), – med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från budgetutskottet och utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott (A5&nbhy;0105/2002). 1. Parlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet, 2. uppmanar kommissionen att på nytt höra parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra detta förslag eller ersätta det med ett nytt, 3. uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt. Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 april 2002 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut nr .../2002/EG om gemenskapens statistiska program 2003–2007
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 285 i detta, med beaktande av kommissionens förslag(2), med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3), med beaktande av Regionkommitténs yttrande(4), i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 251 i fördraget(5), och av följande skäl: (1) Enligt rådets förordning (EG) nr 322/97 av den 17 februari 1997 om gemenskapsstatistik(6) skall ett statistiskt program inrättas för gemenskapen. (2) I förordning (EG) nr 322/97 fastslås principerna för framställning av gemenskapsstatistik, och den rättsakten är tillämplig på detta beslut. (3) Den ekonomiska och monetära unionen ställer stränga krav på gemenskapens tillgång till valuta-, betalningsbalans- och finansstatistik. (4) Enligt förordning (EG) nr 322/97 skall gemenskapen vid varje tidpunkt ha tillgång till statistiska uppgifter som är jämförbara för de olika medlemsstaterna, som är aktuella, tillförlitliga och ändamålsenliga och som tas fram så effektivt som möjligt, för att gemenskapen skall kunna utforma, tillämpa, övervaka och värdera sin politik. (5) En nödvändig förutsättning för att gemenskapens politik skall kunna genomföras är ofta att det finns aktuell och jämförbar statistik av hög kvalitet. (6) För att säkerställa att de statistiska uppgifterna är enhetliga och jämförbara inom gemenskapen är det nödvändigt att för gemenskapen inrätta ett femårigt statistiskt program, i vilket skall fastställas strategierna, huvudområdena och målen för de åtgärder som skall vidtas enligt dessa prioriteringar. (7) För detta ändamål bör gemenskapsmyndigheterna se till att det finns jämförbar statistik av hög kvalitet. (8) Den speciella metod som används för att framställa gemenskapsstatistik kräver ett särskilt nära samarbete inom gemenskapens framväxande statistiska system genom Kommittén för det statistiska programmet, som inrättades genom beslut 89/382/EEG, Euratom(7), i fråga om anpassningen av systemet, och för detta ändamål behöver i synnerhet rättsliga instrument införas för att upprätta denna gemenskapsstatistik, och hänsyn måste tas till belastningen på uppgiftslämnarna vare sig dessa är företag, hushåll eller enskilda. (9) För framställning av gemenskapsstatistik i enlighet med det femåriga programmets rättsliga ram ansvarar de nationella myndigheterna på nationell nivå och gemenskapsmyndigheten (Eurostat) på gemenskapsnivå. (10) För att nå detta mål krävs ett nära, samordnat och konsekvent samarbete mellan gemenskapsmyndigheten (Eurostat) och de nationella myndigheterna. (11) Gemenskapsmyndigheten (Eurostat) bör därför se till att samordna de olika nationella myndigheterna i ett nätverk som utgör gemenskapens statistiska system för att säkerställa att det finns tillgång till aktuell statistik som underlag för EU:s politik. (12) Kommissionen kan för enstaka statistikinsatser överlämna detaljerade genomförandeåtgärder till gemenskapens statistiska system, och skall i så fall besluta om vilka syften och åtgärder detta gäller. (13) När detta program genomförs anförtros kommissionen, i enlighet med förordning (EG) nr 322/97, dessutom att genomföra eller utföra vissa uppgifter så som de definieras i bestämmelser om enskilda statistikinsatser. (14) Det bör övervägas om vissa av dessa uppgifter, som för närvarande utförs på kommissionsnivå, skulle kunna utföras t.ex. av ett speciellt genomförandeorgan. (15) Inom vissa områden som omfattas av gemenskapens olika politikområden är det viktigt att de statistiska uppgifterna delas upp efter kön. (16) Genom detta beslut upprättas en finansieringsram för hela programtiden, vilket är den särskilda referensen för budgetmyndigheten, i enlighet med punkt 33 i det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och förbättring av budgetförfarandet(8). (17) I enlighet med artikel 3.1 i rådets förordning (EG) nr 322/97 om gemenskapsstatistik har riktlinjer för inrättande av programmet lagts fram för Kommittén för det statistiska programmet, Europeiska rådgivande kommittén för statistik på det ekonomiska och sociala området, som inrättades genom rådets beslut 91/116/EEG av den 25 februari 1991(9), samt Kommittén för valuta-, finans- och betalningsbalansstatistik, som inrättades genom rådets beslut 91/115/EG av den 25 februari 1991(10). HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Inrättande av det statistiska programmet Härmed inrättas gemenskapens statistiska program för perioden 2003–2007 (nedan kallat "programmet"). Programmet bifogas i bilaga 1 till detta beslut. Däri fastställs inriktning, huvudområden och mål för de åtgärder som planeras under denna period. Bilaga 1 innehåller en sammanställning över statistikbehoven utifrån Europeiska unionens politik. Dessa behov delas upp efter avdelningarna i fördraget. Artikel 2 Mål och politiska prioriteringar
Programmet skall också säkerställa ett fortsatt statistiskt stöd för beslut inom nuvarande politikområden och skall tillgodose de behov som uppstår till följd av nya politiska initiativ inom gemenskapen. Kommissionen skall dessutom se till att det finns jämförbar statistik av hög kvalitet. Artikel 3 Finansiering Finansieringsramen för genomförandet av detta program avseende perioden 2003&nbhy;2006 fastställs härmed till 222,377 miljoner euro. De årliga anslagen skall godkännas av budgetmyndigheten inom ramen för budgetplanen. Artikel 4 Rapportering Under det tredje året av programmets genomförande skall kommissionen utarbeta en lägesrapport som visar vilken utveckling som skett inom ramen för programmet och lägga fram denna rapport för Kommittén för det statistiska programmet. I slutet av den period som omfattas av programmet skall kommissionen, efter att ha rådgjort med Kommittén för det statistiska programmet, lägga fram en rapport med en utvärdering av programmets genomförande, där oberoende experters synpunkter skall ha vägts in. Denna rapport skall färdigställas före utgången av år 2008 och skall därefter läggas fram för Europaparlamentet och rådet. Artikel 5 Ikraftträdande Detta beslut skall träda i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Artikel 6 Adressater Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna. Utfärdat i För Europaparlamentet För rådet Ordförande Ordförande BILAGA 1 Det femåriga statistiska arbetsprogrammet: Förfaranden INLEDNING 1. Behovet av statistiska uppgifter för utformningen av EU:s politik EU:s institutioner och medborgare behöver ett objektivt instrument för att kunna avgöra dels i vad mån EU:s politiska initiativ behövs, dels hur de framskrider. För att tillgodose detta behov är det av stor vikt att det finns statistiska uppgifter av hög kvalitet. Eurostat (Europeiska gemenskapernas statistikkontor) har till huvuduppgift att sammanställa och sprida relevant och aktuell information om ett stort antal sociala, ekonomiska och miljörelaterade frågor som underlag för EU:s nuvarande och framtida politik. I ett framväxande e-Europe måste användarna kunna få ta del av statistiska uppgifter i den form och vid den tidpunkt som de själva önskar. Under den period programmet pågår kommer det att behövas ytterligare ansträngningar för att se till att medborgarna får tillgång till den allt större mängden grundinformation som finns om ekonomi, social utveckling och utvecklingen på miljöområdet inom EU. Gemenskapens statistiska system behöver vidareutveckla sin organisation och sina metoder för att säkerställa att systemet i sin helhet upprätthåller och utvecklar den kvalitet och effektivitet som är nödvändig för att tillgodose alla användares behov. Bilagans uppställning I denna bilaga ges en sammanfattning av de politiska faktorer som inverkar på arbetsprogrammet samt gemenskapens statistikbehov mot bakgrund av Europeiska unionens politik och de behov som definierats inom ramen för denna. Statistikbehoven är indelade enligt avdelningarna i Fördraget om Europeiska unionen efter Amsterdam.
2. Strategier enligt programmet a) Mål
Tillsammans med sina samarbetspartner i gemenskapens statistiska system kommer Eurostat att införa särskilda metoder för att se till så att Europastatistiken håller den kvalitet som krävs för att EU-politiken skall kunna drivas. Särskild vikt kommer att läggas vid statistiken för euroområdet. Eurostat kommer att tillsammans med sina samarbetspartner i gemenskapens statistiska system kontinuerligt granska EU:s och de enskilda ländernas statistiska uppgifter för att se till att dessa motsvarar de faktiska behoven för både EU:s och de enskilda ländernas politik och för att det inte ska råda någon motsättning mellan dessa båda aspekter. c) Effektivt genomförande Kommissionen kommer även i fortsättningen att utvärdera sina arbetsmetoder för att se till att resurserna används så effektivt som möjligt. För vissa arbetsuppgifter inom statistikområdet kan det visa sig lämpligt att ett externt organ står för genomförande och uppföljning. Innan ett sådant verkställande organ inrättas kommer i så fall en fullständig analys att göras i enlighet med rådets och kommissionens bestämmelser. Samarbetspartnerna i gemenskapens statistiska system kommer att hållas fullständigt informerade om utvecklingen på detta område. d) Användning av budgetmedel De budgetmedel som enligt detta program avsätts till statistik behandlas i det årliga budgetförfarandet, utan att det påverkar tillämpningen av de budgetmedel som avsätts enligt andra rättsakter. Dessa budgetmedel kommer att användas till följande:
3. Prioriterade områden De prioriterade områdena för det statistiska arbetet är indelade i fyra olika verksamhetskategorier. a) Behov med hänsyn till gemenskapens politik
Dessa omfattar det viktigaste arbetet som måste utföras för att säkerställa att systemet fungerar. För detta kommer ett förfarande med formell projektledning att tillämpas på följande sätt: – Arbete på infrastrukturnivå Detta innebär bl.a. att befästa den ställning som gemenskapens statistiska system bedriver i ett fördjupat och utvidgat Europa. Olika samarbetsinstrument kommer att upprättas mellan de nationella statistikorganen och Eurostat. Dessa kommer framför allt att bestå i att olika nationella statistikorgan utbyter uppgifter, att de olika medlemsstaterna specialiserar sig på vissa områden samt att startpunkten för statistiska undersökningar för både europeiska och nationella behov, tillämpas flexibelt. Det innebär också att man utvecklar ett system som kan tillgodose de nya behov som uppstår inom politikområdena och samtidigt främjar en dialog mellan statistiker och beslutsfattare, så att statistikprodukterna blir flexibla när det gäller svarstid och relevans. Genom att utveckla den tekniska infrastrukturen på kommissions- och medlemsstatsnivå vill man också åstadkomma större produktivitet, minskad svarsbörda och större möjligheter för användarna att lätt få tillgång till statistiska uppgifter. Eurostats engagemang i de båda initiativen e-Commission och e-Europe samt det statistiska systemets tillgång till FoU-programmen samt IDA-programmet kommer att bidra till samarbete och synergieffekter mellan gemenskapens och medlemsstaternas insatser. Det nära samarbetet mellan statistiker inom offentlig förvaltning och forskning kommer att ge gemenskapsstatistiken en kvalitetssäkring och en vetenskaplig grund.
Statistik för den nya ekonomin, inklusive områden som informationssamhället och innovation. Statistik över forskning och utveckling, inklusive benchmarking av nationell FoTU-politik. Kortperiodisk statistik. Indikatorer till stöd för politiken för en hållbar utveckling. Indikatorer avseende social utslagning och fattigdom. c) Statistikstöd för nuvarande politik Fortsatt arbete med den statistik som stöder gemenskapens nuvarande politikområden såsom jordbruk, regionalpolitik, extern handel etc. d) Övriga områden För gemenskapens politik behövs även statistik från andra områden som inte har nämnts ovan. Den exakta omfattningen av den statistik som samlas in för den verksamhet som prioriteras har i allmänhet fastställts av Eurostat tillsammans med medlemsstaterna inom ramen för Kommittén för det statistiska programmet och Kommittén för valuta-, finans- och betalningsbalansstatistik. Det följer på bestämmelserna i rådets förordning om gemenskapsstatistik och står i överensstämmelse med överenskomna principer för sådana beslut om arbetsledning. 4. Subsidiaritet
Eurostat ansvarar för att det finns gemenskapsstatistik för EU:s politiska syften. Eurostat kan endast fullfölja denna uppgift i samarbete med statistikmyndigheterna i medlemsstaterna. Eurostat har därför alltid baserat sin verksamhet på subsidiaritetsprincipen. Samarbetet sker med flera olika organ, men främst med de nationella statistikorganen i EU:s medlemsstater. 5. Balans mellan behov och resurser Inom gemenskapens statistiska system krävs det vaksamhet när det gäller balansen mellan behovet av statistik med tanke på gemenskapens politik och de resurser som krävs både på EU-nivå, i medlemsstaterna och hos de regionala myndigheterna för att ta fram statistiken. Att ställa tillräckliga resurser till förfogande i ett nationellt sammanhang är av särskild betydelse när man skall möta kraven på statistisk information för beslut inom EU:s olika politikområden. Det är emellertid också viktigt att vara tillräckligt flexibel så att myndigheterna i medlemsstaterna kan använda de mest kostnadseffektiva lösningarna för att tillmötesgå gemenskapens behov av statistik. I denna bilaga presenteras det totala behovet av statistiskt underlag för gemenskapens politik. Därefter visas hur man inom ramen för den allmänna förvaltningen av resurserna har fastställt prioriteringar för de olika delarna av den statistiska verksamheten enligt ovan beskrivna principer. Det femåriga statistiska arbetsprogrammet 2003-2007: Mål och åtgärder UTVIDGNINGEN AV EUROPEISKA UNIONEN Konsekvenser för statistiken
I båda fallen får de höga krav på kandidatländernas framställning av statistik, som skall kontrolleras och spridas genom Eurostat inte underskattas. Här behövs naturligtvis grundläggande ekonomisk statistik, som BNP fördelat på branscher och regioner, befolkning och sysselsättning. Andra viktiga områden är statistik som är ett mått på i vilken utsträckning den inre marknaden har slagit igenom, t.ex. verksamhet med effekt över nationsgränserna som handel med varor och tjänster, fri etableringsrätt, betalningsbalans, kapitalflöden, människors rörlighet (migrerande arbetstagare, migration, asylsökande etc.), industriproduktion och industrins förutsättningar när det gäller kapacitet etc. Generellt sett måste den statistik som framställs fungera som underlag för det aktuella politikområdet inom EU, vilket även gäller behov som uppstår genom EMU. Dessutom behövs det statistik inom sådana områden som kan vara känsliga frågor vid anslutningsförhandlingarna, gällande viktiga politikområden inom EU som jordbruk, transporter, regionalpolitik och miljö. Sammanfattning
AVDELNING I Fri rörlighet för varor Konsekvenser för statistiken När den inre marknaden trädde i kraft 1993, infördes också ett system för att statistiskt mäta handeln med varor mellan medlemsstaterna (Intrastat). Detta system var tänkt att minska arbetsbördan för uppgiftslämnarna och därigenom bättre svara mot EMU:s behov. Arbetsbördan har emellertid bara minskat i begränsad utsträckning, eftersom de nationella myndigheterna och många branschorganisationer har velat bibehålla ett system där det finns detaljerad statistik över handeln inom gemenskapen som är jämförbar med statistiken över externa handeln. I enlighet med den strategiplan som Eurostat och medlemsstaterna antog 1999 kommer nya justeringar av systemet att granskas och prövas innan det blir aktuellt med någon lagändring. Det nya systemet måste kunna ge de resultat som gemenskapen behöver och uppfylla stränga kvalitetskrav i fråga om täckning, tillförlitlighet och tillgänglighet. Dessa resultat bör definieras på ett sådant sätt att de nuvarande kraven förenklas, samtidigt som hänsyn tas till hur behoven kan komma att utvecklas efterhand som den europeiska integrationen fortskrider. Insatser kommer också att göras för att statistiken över import- och exportpriser mer tillförlitlig, så att konkurrensen mellan produkter inom unionen kan mätas mer effektivt. Parallellt med detta kommer man att ha analyserat konsekvenserna av en övergång till ett gemensamt system för mervärdesskatt. Detta skall ske genom en utvärdering av vilka källor med administrativa eller statistiska uppgifter som kan användas som referens. Här kommer en fortsatt koppling till mervärdesskattesystemet och utnyttjande av det allmänna företagsregistret att prioriteras. Sammanfattning När det femåriga programmet går mot sitt slut kommer kommissionen att ha anpassat och förbättrat systemen för att statistiskt mäta handeln med varor mellan medlemsstaterna och med tredje land, med hänsyn till hur informationskraven och de ekonomiska och administrativa förutsättningarna utvecklas. Gemenskapens politik och behov av resultat från Eurostat
AVDELNING II Jordbruk Konsekvenser för statistiken Jordbruk Den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) upptar nära hälften av gemenskapens budget. Kommissionen, som har till uppgift att utforma, övervaka, utvärdera och anpassa politiken, står därför inför en viktig uppgift när det gäller GJP. Kommissionen har tilldelats omfattande behörighet för den löpande förvaltningen. Den viktigaste uppgiften under den närmaste femårsperioden (2003-2007) kommer liksom i nuvarande program (1998-2002) att bestå i att hantera den stora statistikmängden och att se till att den underhålls på viktiga punkter. Även i fortsättningen kommer miljödimensionen att ägnas särskild uppmärksamhet, så att man utvecklar den statistik som behövs för att analysera växelverkan mellan jordbruk och miljö. Bland annat behövs en förbättring av statistiken över användningen av gödningsmedel och bekämpningsmedel, över ekologiskt jordbruk och åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden och en levande landsbygd. Den tekniska handlingsplanen för förbättring av jordbruksstatistiken (TAPAS) utgör en tydlig gemensam insats för att bättre utnyttja medlemsstaternas och gemenskapens tillgängliga resurser i arbetet med att framställa jordbruksstatistik. Den framtagna statistiken kommer att kunna användas i vidare sammanhang (t.ex. modellering, direkttillgång för medlemsstaterna och EU-institutionerna). Två arbetsuppgifter kommer att genomföras med sikte på framtiden. Riktlinjerna för jordbruksstatistiken kommer att dras upp för att tillgodose GJP:s behov sju-tio år framåt i tiden, med hänsyn till hur GJP kan komma att förändras i och med de reformer som följde efter Agenda 2000. Arbetet med uppgifter gällande jordbruket och miljön kommer också att fortsätta. Detta gäller framför allt indikatorer över i vilken utsträckning miljöhänsyn har tagits i GJP samt operationella landskapsindikatorer. Hänsyn kommer också att tas till det ökade behovet av uppgifter om jordbrukets konsument/välfärdsaspekter och till statistikstödet för GJP:s betydelse för landsbygdens utveckling. satserna från den omfattande oberoende granskningen av nuvarande system kommer att användas för att ändra inriktningen på gemenskapens jordbruksstatistik så att denna bättre tillgodoser nya behov, som redan nu kan ha identifierats eller komma att ändras i framtiden. Den andra uppgiften är att få till stånd ett regelbundet flöde av jämförbara uppgifter från officiella källor för samtliga EU:s kandidatländer. Skogsbruk Inom detta område måste särskild vikt läggas vid att fortsätta och förbättra arbetet med internationella organisationer, särskilt när det gäller att utveckla de särskilda kriterier och indikatorer som krävs för miljöstyrning och hållbar skogsförvaltning. Parallellt med detta behöver man också utveckla uppgifter om hållbar förvaltning inom träindustrin. Resultaten av Bonn-besluten gällande Kyotoavtalet måste beaktas under vidareutvecklingen av detta arbete. Fiske I framtiden kommer den gemensamma fiskepolitiken att inriktas på att integrera de olika delarna av fiskepolitiken, alltifrån biologi till resurser, med hjälp av förbättrad övervakning av fiskefartygens verksamhet. Det är inte sannolikt att dessa åtgärder leder till ett ökat statistikbehov. De viktigaste insatserna under de närmaste åren kommer att gå ut på att konsolidera och förbättra de dataflöden som baserar sig på nuvarande lagstiftning, i fråga om fullständighet, aktualitet, enhetlighet, jämförbarhet och tillgänglighet. De sociala och ekonomiska följderna av att fiskefartygens verksamhet begränsas och EU:s fiskeflotta reduceras kommer att leda till ett ökat behov av uppgifter om parametrar med vilka den sociala och ekonomiska situationen kan bedömas. Detta kommer förmodligen att vara viktiga frågor vid omförhandlingarna av den gemensamma fiskepolitiken under 2002. Eurostat kommer att följa dessa förhandlingar med stort intresse för att se till att programmet för fiskeristatistik fortsätter att avspegla den gemensamma fiskeripolitikens behov. Sammanfattning
Gemenskapens politik och behov av resultat från Eurostat
AVDELNING III Fri rörlighet för personer, tjänster och kapital Konsekvenser för statistiken EU:s betalningsbalansstatistik ger ganska detaljerad information om handeln med tjänster och direktinvesteringar. För närvarande utarbetas statistik över utländska dotterbolags handel. Även om all denna statistik till stor del kan ses som ett svar på GATS-avtalet och har utvecklats för att ge information om verksamhet med länder utanför gemenskapen, anser medlemsstaterna att det är viktigt att fortsätta med nationella betalningsbalanser (som också omfattar flöden inom EU) även med EMU. Den statistik som framställs omfattar för närvarande både handeln med länder i och utanför EU och tillgodoser därför den inre marknadens behov. Det finns emellertid en risk att denna information är osäker. Systemen för att samla in betalningsbalansuppgifter håller för närvarande på att omstruktureras (se avdelning VII). Kommissionens behov på det här området behöver därför ses över och omdefinieras. Ett system med globaliseringsindikatorer kommer att införas. Till stöd för utvecklingen inom detta område kommer man att använda nya statistiska verktyg som bygger på datautbyte mellan de nationella statistikorganen och datainsamling på europeisk nivå. Kartläggningen och övervakningen av utländska dotterbolag kommer att göra det möjligt att mäta i vilken grad produktionssystemen europeiserats och internationaliserats. Genom att satelliträkenskaper utarbetas kommer statistiken mer och mer att inriktas på en analys av hållbar turism i kombination med hållbar utveckling. Rådets beslut om statistik på det audiovisuella området kommer att behöva genomföras. Eurostat kommer därvid att fortsätta det arbete som påbörjades redan 1999 med att skapa en infrastruktur för statistisk information i gemenskapen gällande industrin på och marknaden för det audio-visuella området och närliggande sektorer. Dessutom behöver den rättsliga grunden för telekommunikationsstatistik läggas fast. I enlighet med rådets prioriteringar kommer efterhand ett flexibelt och anpassningsbart system att inrättas för att göra det möjligt att samla in uppgifter för indikatorer över informationssamhället. Detta kommer att ske med hjälp av befintliga eller nya undersökningar. Sammanfattning
Gemenskapens politik och behov av resultat från Eurostat
AVDELNING IV Visering, asyl, invandring och annan politik som rör fri rörlighet för personer Konsekvenser för statistiken I och med att Amsterdamfördraget trädde i kraft den 1 maj 1999 fick gemenskapen också behörighet inom invandrings- och asylfrågor. På Europeiska rådets begäran lade kommissionen i november 2000 fram två meddelanden för att få igång en diskussion i gemenskapen om de långsiktiga konsekvenserna av en gemensam EU-politik på det här området. I båda dessa meddelanden behandlas också statistikfrågan. I meddelandet om gemenskapens invandringspolitik(12) framhålls att det behövs mer information om migrationsflöden och migrationsmönster till och från EU. I meddelandet om asyl(13) konstateras att det behövs en djupgående analys - dels av migrationsflödenas omfattning och de asylsökandes ursprung, dels av asylansökningar och myndigheternas beslut - för att man skall kunna inrätta och genomföra ett nytt, gemensamt asylsystem för Europa. Unionens utvidgning och det framväxande samarbetet med länderna runt Medelhavet kommer bara att ytterligare stärka behovet av information inom detta område. Sammanfattning
Gemenskapens politik och behov av resultat från Eurostat
AVDELNING V Transporter Konsekvenser för statistiken Gemenskapens transportstatistik behövs som underlag till den allmänna transportpolitiken (artiklarna 70-80) och transportdelen i de transeuropeiska nätverken (artiklarna 154-156). Transport är också en viktig aspekt i gemenskapens regional- och miljöpolitik (se avdelning XVII och XIX) och särskild uppmärksamhet måste visas indikatorerna för hållbar utveckling. Gemenskapens statistik bör utgöra ett omfattande informationssystem om transporter, innehållande uppgifter om gods- och passagerarflöden, liksom infrastruktur, transportmedel, trafikflöden, personers rörlighet samt säkerhet, energiförbrukning och miljökonsekvenser, transportkostnader, transportpriser och transportföretag. Ett viktigt mål kommer att vara en ändrad balans mellan olika transportsätt, där större tyngdpunkt läggs på järnväg och sjötransport och mindre på vägtransport. På så sätt kan den nuvarande kopplingen mellan ekonomisk tillväxt och ökad vägtrafik undanröjas. Det kommer att behövas bättre statistik över fördelningen mellan olika transportmedel så att den täcker passagerar- såväl som godstrafik och inbegriper samtliga transportsätt samt förbättrar deras aktualitet. I och med avregleringen på transportmarknaderna kommer det också att behövas objektiv statistik för att man skall kunna följa utvecklingen på dessa marknader och bedöma vilka konsekvenser detta får för transportföretagens sysselsättning, arbetsvillkor och konkurrenskraft. Detta kommer också att medföra ett ökat behov av statistikindikatorer som gäller säkerhet och servicenivå. Mot bakgrund av marknadsutvecklingen kommer man att behöva samla in statistiska uppgifter om godstransport som är mindre fokuserade på enstaka transportsätt och i stället kan informera om hela den intermodala transportkedjan och om godstransport sett från ett marknadsperspektiv. En avgörande drivkraft för att öka uppgifternas kvalitet och täckning inom de olika transportområdena kommer att vara att övervaka förhållandet mellan transport och miljö. Detta kommer också att ställa vissa specifika krav på ytterligare uppgifter, till exempel när det gäller personers rörlighet samt transportmedel. Det kommer att uppstå ett behov av klara den ökande efterfrågan på trafikuppgifter uttryckta i fordonskilometer för alla typer av transportmedel, eftersom uppgifterna kan användas för att övervaka trafikstockningar och avgasutsläpp De fortsatt stora investeringarna i Europas transportinfrastruktur, i synnerhet de transeuropeiska näten, innebär att det kommer att behövas särskild statistik över infrastruktur och marknadstendenser. De transeuropeiska näten i kombination med gemenskapens regionalpolitik kommer även i fortsättningen att ställa krav på geografiskt mer uppdelade uppgifter om transportnät och transportflöden, vilket bör anses ingå i det övergripande systemet för transportinformation. Sammanfattning
Gemenskapens politik och behov av resultat från Eurostat
AVDELNING VI Gemensamma regler om konkurrens, beskattning och tillnärmning av lagstiftning Något direkt statistiskt program är inte nödvändigt. Den statistik som behövs för denna avdelning kan härledas från uppgifter och indikatorer som har genererats för andra avdelningar i programmet. Gemenskapens politik och behov av resultat från Eurostat
AVDELNING VII Ekonomisk och monetär politik Konsekvenser för statistiken Förverkligandet av den ekonomiska och monetära unionen gör det nödvändigt med en ytterst noggrann statistisk kontroll för att stödja samordningen av den makroekonomiska politiken och det europeiska centralbankssystemets monetärpolitiska funktioner. Stabilitets- och tillväxtpakten ställer nya krav på statistiken. Samtidigt är det fortfarande också viktigt att mäta graden av konvergens mellan medlemsstaterna. För att kunna tillhandahålla statistik med den bredd, jämförbarhet, aktualitet och frekvens som behövs för att samordna den makroekonomiska politiken och stödja det europeiska centralbankssystemets monetärpolitiska funktioner, kommer arbetet att fortsätta med kortperiodiska indikatorer över efterfrågan, produktion, arbetsmarknaden, priser och kostnader. Nya metoder (t.ex. preliminär uppskattning (flash-estimation) och skattning av nuläget (nowcasting)) kommer att tillämpas för att ge bättre service till konjunkturcykelanalytiker. Detta kommer att utgöra ytterligare ett komplement till utvecklingen av monetära och finansiella indikatorer. Inom ramen för handlingsplanen för EMU:s statistiska behov behöver uppgifternas aktualitet och täckning ständigt förbättras. För att på kortast möjliga tid beräkna aggregat för euroområdet kommer kvartalsvisa nationalräkenskaper att behöva framställas medan de fortfarande är aktuella och preliminära uppskattningar (flash estimates) behöva genomföras. Dessutom kommer det att krävas ett omfattande arbete för att få den institutionella sektorns kvartalsvisa icke-finansiella och finansiella räkenskaper helt i linje med årsräkenskaper och kortperiodiska offentliga finanser. Att i de finansiella räkenskaperna få uppgifter om motparten, som åskådliggör relationerna "från-vem-till-vem" mellan de olika sektorerna, är ett viktigt verktyg för att analysera den monetära politiken. Denna information kommer att samlas in stegvis under det femåriga programmet. Den mest betydelsefulla händelsen under denna programperiod (2003-2007) förväntas bli utvidgningen av EU från femton medlemmar till tjugo eller fler. Detta kommer att innebära ett omfattande arbete, både för de nya medlemmar som skall lämna uppgifter och för Eurostat som skall validera dessa uppgifter. För att ge ett omfattande stöd till kommissionens utvidgningspolitik kommer man därför att fortsätta och vidareutveckla biståndet till kandidatländerna för att säkerställa uppgifternas tillgänglighet, kvalitet, aktualitet och jämförbarhet. För samtliga medlemsstater kommer ökad tonvikt att läggas vid uppgifternas kvalitet, både i fråga om fasta och löpande priser. En administrativ användning, egna medel baserade på bruttonationalinkomsten, kommer att utgöra 60 % av EU:s budget. Uppgiften kommer i första hand att bestå i att fortsätta och komplettera de insatser som har gjorts för att harmonisera statistiken i fråga om konvergenskriterierna. Målet att upprätthålla prisstabilitet (artikel 105 i fördraget) och tillhandahålla uppgifter för ECB:s monetära politik för euroområdet innebär att kvaliteten på harmoniserade konsumentprisindex (HIKP) måste förbättras ytterligare, i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2494/95(14). HIKP-metodiken skall kompletteras och konsolideras inom ramen för ovannämnda förordning om HIKP. Övervakningen av budgetsituationen och den offentliga sektorns skuldsättning (artikel 104s i fördraget samt stabilitets- och tillväxtpakten som man enades om i Dublin) kommer att utföras på grundval av redovisningen av statens räkenskaper i enlighet med ENS 95, som godkändes genom rådets förordning (EG) nr 2223/96(15) i juni 1996. Arbetet för harmonisering och jämförbarhet kommer att kontrolleras så att institutionernas beslutsfattare skall ha tillgång till högkvalitativa och jämförbara statistikinstrument, som inte leder till att bedömningen av budgetsituationen i respektive medlemsstat görs på felaktiga grunder. Övervakningen av den ekonomiska utvecklingen i medlemsstaterna i enlighet med artikel 103 i fördraget har visat att det finns ett behov av att helt genomföra det nuvarande programmet för uppgifter om nationalräkenskaperna enligt förordningen om ENS 95 - särskilt i fråga om aktualitet och täckning. Man behöver också successivt utvidga det till andra områden genom att se över och utvidga den gällande lagstiftningen. Man kommer även att fortsätta med att utarbeta räkenskapernas viktigaste aggregat när det gäller köpkraftspariteter. Antagandet av rådets förordning gällande köpkraftspariteter bör också markera slutpunkten för den översyn som har gjorts av metodiken för köpkraftspariteter i syfte att göra resultaten mer tillförlitliga för jämförande analyser. Upprättandet av EMU har fått avsevärda konsekvenser för betalningsbalansstatistiken. Särskilt viktiga här är tröskelvärdena för rapportering, som om de ändras såsom förutses för närvarande, vilka kommer att kräva mycket utvecklingsarbete för att man skall kunna vara säker på att kvaliteten på uppgifterna bibehålls. Många EU-länder (särskilt de länder där bankernas rapportering är huvudkällan för sammanställningen av betalningsbalansen) ser för närvarande över sina system för insamling av uppgifter till betalningsbalansen för att anpassa sig till de nya förutsättningarna. Under de närmaste åren kommer arbetet att gå vidare med att se till att medlemsstaterna fortsätter att lämna relevanta uppgifter av hög kvalitet till EU-institutionerna, särskilt när det gäller statistik över handel med tjänster, utländska direktinvesteringar och utländsk handel genom dotterbolag. Man kommer också att prioritera insamling (och analys) av uppgifter från kandidatländerna. Detta är uppgifter som efterfrågas på många håll inom kommissionen, särskilt inom de enheter som arbetar med ekonomisk övervakning, handelspolitik och yttre förbindelser. Sammanfattning
AVDELNING VIII Sysselsättning Konsekvenser för statistiken Utvecklingen av EU:s arbetsmarknadsstatistik kommer att styras av följande politiska processer: EU-utvidgningen, den europeiska sysselsättningsstrategin, EMU och benchmarking-undersökningen (där strukturella indikatorer skall läggas fram för Europeiska rådet en gång om året på våren). Arbetsmarknadsstatistiken regleras till stor del av EU-förordningar. Kandidatländerna måste därför göra stora framsteg för att kunna uppfylla EU-kraven före år 2003. Under perioden 2003-2007 kommer utmaningen därför att vara att åstadkomma fullständig överensstämmelse, regelbunden dataöverföring och kapacitet att hålla jämna steg med utvecklingen. Genom att fastställa nya sysselsättningsmål som skall vara uppnådda år 2005 och 2010 har Europeiska rådet också ökat behovet av att övervaka genomförandet av den europeiska sysselsättningsstrategin, särskilt när det gäller hur riktlinjerna för sysselsättningen skall genomföras varje år. Övervakningen kommer bl.a. att gälla hur den kontinuerliga arbetskraftsundersökningen genomförs och hur dess lista över variabler anpassas (för att t.ex. omfatta nya arbetsformer, arbetskvalitet, omsorg för barn och vuxna samt livslångt lärande). Det kommer att krävas mer frekvent och komplett statistik för att mäta skillnaderna mellan könen (särskilt lönegapet inom alla branscher) och kunskapsklyftorna. Detta kommer att omfatta strukturstatistik över inkomstnivåer, men också genomförande av en undersökning om lediga arbetstillfällen i gemenskapen. I ett så stort område som EMU är arbetskostnadsutvecklingen den största inflationshöjande orsaken och denna måste därför övervakas genom mycket kortperiodisk statistik av hög kvalitet. Genomförandet av förordningen om arbetskraftskostnadsindex och den allt bättre kortperiodiska arbetskraftskostnadsstatistiken är här ytterst betydelsefulla faktorer, liksom ett bättre mått på arbetsproduktivitet (vilket förutsätter en bättre serie över arbetsvolym). Sammanfattning
Gemenskapens politik och behov av resultat från Eurostat
AVDELNING IX Gemensam handelspolitik Konsekvenser för statistiken I artikel 113 i fördraget bemyndigas kommissionen att föra förhandlingar om handelsavtal med länder utanför Europeiska unionen. Detta inbegriper handelsavtalen för tjänster (GATS). I detta sammanhang är det absolut avgörande att ha tillgång till uppgifter av god kvalitet. Under de närmaste åren kommer man att fortsätta arbetet för att se till att uppgifterna om handel med tjänster över nationsgränserna (uppdelade både efter geografiska områden och handelsprodukter), utländska direktinvesteringar och handel genom dotterbolag i utlandet håller den kvalitet, detaljnivå och harmoniseringsgrad som kommissionen behöver för att kunna driva sin handelspolitik. Genom Doha-rundan, som inleddes i november 2001, kommer hållbar utveckling och inverkan av en gemensam handelspolitik i utvecklingsländerna att bli en nyckelfråga. Insamlingen av de globala uppgifterna behöver samordnas. En högt prioriterad uppgift under de närmaste åren kommer också att vara att samla in och analysera uppgifter från kandidatländerna. Insatser kommer även att göras för att ytterligare samordna medlemsstaternas diskussion om lämpliga metoder, även om en hel del harmonisering redan har gjorts på det här området. Att utarbeta betalningsbalansstatistik för gemenskapen är också avgörande för att man ska kunna få en detaljerad betalningsbalans för EU. Arbetet med att harmonisera statistikreglerna kommer att fortsätta inom ett ramverk som är mer i linje med de internationella rekommendationer som nyligen antogs av FN. Statistiken kommer att förbättras genom att tulldeklarationernas innehåll används på ett mer effektivt sätt. Samtidigt kommer mer hänsyn att tas till utvecklingen inom EU och den internationella handeln (utvidgningen, globaliseringen, avregleringen av handeln). Insatser kommer också att göras för att skapa ökad tillförlitlighet när det gäller statistik över import- och exportpriser för att få ett bättre mått på EU-produkternas konkurrenskraft utanför unionen. Sammanfattning
Gemenskapens politik och behov av resultat från Eurostat
AVDELNING X Tullsamarbete Något direkt statistiskt program är inte nödvändigt. Den statistik som behövs för denna avdelning kan härledas från uppgifter och indikatorer som har genererats för andra avdelningar i programmet. AVDELNING XI Socialpolitik, utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfrågor Konsekvenser för statistiken Under denna period kommer man att utveckla en samlad strategi för att se till att det finns en fullständig uppsättning indikatorer för alla sociala områden med nära samarbete i åtgärder under avdelning VIII. Kvaliteten på de nuvarande uppgifterna kommer att förbättras och nya indikatorer införas för att täcka prioriterade områden som social utslagning och livslångt lärande. I samband med "rapporten om utbildningssystemens konkreta framtidsmål" ratificerad av Europeiska rådet i Stockholm måste ett nära samarbete mellan generaldirektoratet för utbildning och kultur och Eurostat komma till stånd. Utöver det statistiska arbetet på de tre prioriteterna som definierats för 2002 (grundkunskaper, informations- och kommunikationsteknik, matematiskt grundad vetenskap och teknik) kommer ytterligare arbete att krävas för att nå andra mål. Indikatorer för vilka uppgifter saknas, eller som inte klarar uppställda kvalitetskriterier men som skulle vara nödvändiga för att kunna uppnå de fastlagda målen, behöver utvecklas. Geografiskt sett måste socialstatistikens räckvidd utvidgas så att den omfattar alla kandidatländer, men också områden som ligger utanför EU:s gränsområden, t.ex. Medstat-länderna. Här kommer man att inrikta sig på demografiska uppgifter. Efterhand som resultaten från 2001 års folkräkning behandlas och publiceras, kommer denna process att slås samman med programmet för en regelbunden uppdatering och förberedelse inför nästa omgång, där man främjar en harmonisering inom det utökade geografiska område som beskrivits ovan. På nationell nivå kommer det även att behövas befolkningsframskrivningar. Under hela den här perioden kommer området "livslångt lärande" att vara av avgörande betydelse, något som avspeglar att den ekonomiska utvecklingen kommer att förutsätta att arbetsrelaterade och sociala färdigheter ständigt uppdateras. Det kommer att krävas ett övergripande system med statistik som rör lärandet i stort, som kan fungera som underlag för sysselsättnings-, ekonomi- och utbildningspolitiken, där man särskilt undersöker de offentliga och privata utbildningsinvesteringarna. Den nuvarande utbildningsstatistiken kommer att behöva kompletteras med ytterligare uppgifter om vuxenutbildning. Under programmets genomförande kommer förbättringar avseende insamling och bearbetning av uppgifter om internationell rörlighet inom högre utbildning och forskning att spela en särskilt viktig roll. Den första uppgiften är att harmonisera de grundläggande definitionerna och de viktigaste indikatorerna. Inför kommissionens meddelande år 2002 om en ny gemenskapsstrategi för hälsa och säkerhet på arbetet krävs ett fullständigt genomförande av den sista fasen av Europeisk statistik över olycksfall i arbetet (ESAW) och den första fasen av Europeisk statistik över arbetssjukdomar (EODS). Man kommer också att vidareutveckla indikatorerna för arbetskvalitet, arbetsrelaterade hälsoproblem och samhällsekonomiska kostnader för yrkessjukdomar och arbetsskador. I enlighet med artikel 13 i fördraget samt insatserna mot diskriminering kommer metoder att upprättas för att generera återkommande statistik över de funktionshindrades integration i samhället. Under programperioden förväntas vi få se en fortsättning av de stora sociala förändringar som redan har blivit påtagliga (t.ex. i befolkningspyramiden, hushållsstrukturen, migrationstendenserna, arbetsmönstren och utbildningssystemen). Det kommer därför att krävas ytterligare ett nytt instrument vid sidan av dem som redan har nämnts. EU:s statistik över inkomst- och levnadsvillkor (EU-SILC) kommer att baseras på ett brett urval av källor och bygga vidare på de erfarenheter som har gjorts under 1990-talet efterhand som de olika omgångarna av Europeiska gemenskapens hushållsundersökningen genomförts. Detta instrument kommer att införas så att det kan ge en mängd olika uppgifter om levnadsvillkoren för EU-medborgarna under denna femårsperiod och därefter. Sammanfattning
Gemenskapens politik och behov av resultat från Eurostat
AVDELNING XII Kultur Konsekvenser för statistiken Gemenskapens verksamhet inom kulturområdet bygger på artikel 151 i fördraget. Gemenskapens behörighet på det här området består till stor del i att förbättra kunskaperna och informationsspridningen om viktiga kulturella aspekter för EU-medborgarna. Det har också varit ett klart och tydligt uttalat mål att gemenskapen skall väga in de kulturella aspekterna när dess olika politikområden utarbetas och genomförs. När det gäller gemenskapens statistiska program för 2003-2007 kommer man på detta område att prioritera en konsolidering av pilotarbetet om sysselsättningen inom kultursektorn, deltagandet i kulturell verksamhet och statistiken över kulturrelaterade utgifter. Samtidigt kommer det statistiska programmet att i nära samarbete med medlemsstaterna och andra behöriga internationella organisationer stödja metodarbete och utveckling av statistik gällande avkastningen på kulturinvesteringar. Man kommer att lägga särskild vikt vid att utveckla internationella metoder som gör det möjligt att statistiskt mäta och analysera hur engagemang i kulturell verksamhet kan bidra till sociala mål som högre utbildningsnivå och ökad sysselsättning och samtidigt minska kriminaliteten och de sociala skillnaderna på hälsoområdet. Sammanfattning
Gemenskapens politik och behov av resultat från Eurostat
AVDELNING XIII Folkhälsa Konsekvenser för statistiken Enligt artikel 152 i fördraget skall gemenskapens insatser på folkhälsoområdet även omfatta hälsoupplysning. En grundläggande ram för folkhälsostatistiken (som täcker bl.a. hälsotillstånd, hälsofaktorer och hälsotillgångar) har upprättats inom gemenskapens statistiska system, och denna ram skall fungera som underlag för gemenskapens handlingsprogram för folkhälsa. Med antagandet av gemenskapens nya handlingsprogram för folkhälsa(16) kommer hälsostatistiken att vidareutvecklas inom ramen för gemenskapens statistiska program. Detta omfattar bl.a. insamling av uppgifter som kan delas upp efter kön, ålder, geografiskt område och inkomstnivå. Under 2003-2007 kommer man att fortsätta arbetet med att vidareutveckla hälsostatistiken för att tillgodose de specifika krav som ställs genom det nya handlingsprogrammet för folkhälsa. Det speciella behovet av indikatorer för en hållbar utveckling måste särskilt beaktas. Den allmänna tyngdpunkten kommer att ligga på en förstärkning av infrastrukturen för det grundläggande systemet för folkhälsostatistiken (på medlemsstats- och EU-nivå). Man kommer också att i samarbete med behöriga internationella organisationer på folkhälsoområdet (WHO och OECD) harmonisera och förbättra de nuvarande uppgifternas jämförbarhet. För att garantera enhetlighet och komplementaritet kommer särskilda insatser inom det nuvarande programmet också att göras för att se till att vissa grundläggande begrepp, definitioner och klassifikationer som rör hälsostatistik används för hela hälsoinformationsområdet. Enligt tillämpliga avtal med de aktuella länderna kommer räckvidden för folkhälsostatistiken successivt att utvidgas så att den omfattar samtliga kandidatländer. Sammanfattning
Gemenskapens politik och behov av resultat från Eurostat
AVDELNING XIV Konsumentskydd Konsekvenser för statistiken Under de senaste åren har konsumentpolitiken fått en mycket större tyngd inom EU-institutionerna (artikel 153 i fördraget). Kommissionen har inrättat en handlingsplan för konsumentpolitik 1999-2001, som kommer att följas av andra insatser för att gynna konsumenterna. Den nuvarande handlingsplanen har liksom dess föregångare haft sina begränsningar i så måtto att man inte har haft tillgång till de uppgifter som behövs för att kunna göra en välgrundad bedömning. Handlingsplanen för konsumentpolitiken 2002-2005 sammanställs f.n. Behovet av mer systematiska och genomgripande insatser för att utveckla en lämplig "kunskapsbas" som kan vara ett betydelsefullt verktyg för att utveckla politiken kommer att understrykas. Eurostats arbete inom det här området har till syfte att tillhandahålla statistiska uppgifter som är av generellt intresse för allmänheten genom att upplysa om konsumtions- och konsumentfrågor på europeisk, nationell och regional nivå. Sammanfattning
- Gemenskapens politik och behov av resultat från Eurostat
AVDELNING XV Transeuropeiska nätverk Något direkt statistiskt program är inte nödvändigt. Den statistik som behövs för denna avdelning kan härledas från uppgifter och indikatorer som har genererats för andra avdelningar i programmet. Gemenskapens politik och behov av resultat från Eurostat
AVDELNING XVI Industri Konsekvenser för statistiken Det statistiska arbete som rör industrin i ordets bredaste bemärkelse (omfattar framför allt byggnadsindustrin, tjänstesektorn, energibranschen samt foder- och livsmedelssektorn) kommer att inriktas på stöd till den politik som man enades om i Amsterdamfördraget och på olika toppmöten därefter (framför allt toppmötet i Lissabon i mars 2000). Insatser planeras framför allt när det gäller globalisering, företagens interna och externa organisation (och produktionssystemet generellt sett) liksom företagssamarbete, entreprenörsanda och ledningsformer, efterfrågan och slutligen sysselsättning och mänskliga resurser. Det som kommer att prioriteras i första hand är genomförandet av olika förordningar om företagsstatistik. Särskild tyngdpunkt kommer att läggas vid att resultaten håller hög kvalitet. För att följa industrins strukturförändringar kommer man att i nära samarbete med de nationella statistiska systemen gå vidare med ett program för att utveckla företagsstatistiken. Detta omfattar bl.a. en anpassning av nuvarande förordningar, liksom stöd till EU:s viktigaste politikområden, i synnerhet den inre marknaden, utvidgningen, den ekonomiska och monetära politiken, informationssamhället, sysselsättningen samt stödet till de strukturella indikatorer som ligger till grund för EU:s årsrapport. Tillsammans med medlemsstaterna kommer Eurostat att undersöka möjligheterna för att i största möjliga utsträckning rationalisera samt samordna de nationella insamlingsmetoderna för att så långt detta är möjligt minska företagens arbetsbörda. Särskild vikt kommer att läggas vid en förbättrad analys av den inre marknaden, antingen med hjälp av befintliga statistikverktyg eller också med verktyg som är under utveckling, i synnerhet PRODCOM (och liknande utveckling på tjänsteområdet). Energi När det gäller energistatistik kommer arbetet att inriktas på att förbättra energibalansens kvalitet, särskilt vad gäller förbrukning, så att statistiken bättre uppfyller de krav som fastställs i övervakningsmekanismen för utsläpp av växthusgaser. Det nuvarande systemet kommer att utvidgas för att bättre avpassas till frågor som rör hållbar utveckling (energieffektivitet, samgenerering, förnybara bränslen). Man måste också undersöka om konkurrensen fungerar effektivt på de avreglerade marknaderna och vilka konsekvenser denna förändring får för konsumenter och energisektorn. Sammanfattning
Gemenskapens politik och behov av resultat från Eurostat
AVDELNING XVII Ekonomisk och social sammanhållning Konsekvenser för statistiken En av grundtankarna bakom den europeiska integrationen är att utjämna de sociala och regionala skillnaderna. Detta är också strukturfondernas huvudsakliga mål. Sedan reformen 1988 har kommissionen fört en integrerad politik för social och ekonomisk sammanhållning där regional statistik har legat till grund för de beslut som fattats. Med hjälp av denna statistik har man utifrån socio-ekonomiska kriterier identifierat vilka områden som skall erhålla stöd. Man har kunnat utgå från vissa tröskelvärden, och det finansiella stödet till medlemsstaterna har, med hjälp av statistiska indikatorer, kunnat fördelas på objektiva grunder. Utöver detta kräver utvärderingar av gemenskapens regionalpolitik och objektiva bedömningar av de regionala skillnaderna att regional statistik finns tillgänglig i tillräcklig omfattning. Det krävs en stor mängd statistiska uppgifter för kommissionens återkommande utvärderingsrapporter ("Rapport om ekonomisk och social sammanhållning")(17) om regionernas socio-ekonomiska utveckling. Här bör särskild tyngdpunkt läggas på frågor som rör städerna, eftersom de politiska beslutsfattarna i allt högre grad kräver att livskvalitén i Europas städer skall utvärderas. Som beslutsunderlag för framtida insatser kräver de jämförbara uppgifter om samtliga städer i EU. Behovet av mer jämförbara uppgifter har särskilt framhållits i kommissionens båda meddelanden som kom 1997 ("Mot ett program för städer inom Europeiska unionen") respektive 1998 ("En hållbar utveckling i Europeiska unionens städer: Ett handlingsprogram"). De insatser som skall göras inom ramen för det statistiska programmet 2003-2007 bestäms därför till stor del av vilken inriktning gemenskapens regionalpolitik får i ett utvidgat EU. Samtidigt går nu strukturfonderna in i en ny programperiod. Den tredje sammanhållningsrapporten kommer enligt planerna att antas av kommissionen i början av 2004, medan dess slutsatser beräknas genomföras (i form av utkast till förordningar) under återstoden av det året. Till de uppgifter som behövs hör bl.a. befolkningsframskrivningar på regional nivå och uppgifter om den regionala demografin. Geografisk information Ett stort antal av kommissionens olika enheter använder sig av geografisk information för att utforma, genomföra och utvärdera den politik som de ansvarar för. Efterhand som tekniken går framåt kommer denna tendens att bli alltmer påtaglig under de närmaste åren och uppgifterna blir tillgängliga i allt större omfattning. Initiativen rörande en europeisk infrastruktur för markdata kommer att leda till nya utmaningar på området. Eurostat, som förvaltar kommissionens referensdatabas, måste se till att leva upp till dessa utmaningar. Sammanfattning
Gemenskapens politik och behov av resultat från Eurostat
AVDELNING XVIII Forskning och teknisk utveckling Statistik avseende vetenskap & teknik samt innovation Konsekvenser för statistiken Det övergripande målet för gemenskapens FoTU-politik är att stärka den vetenskapliga och tekniska basen för den europeiska ekonomin och att öka dess konkurrenskraft på internationell nivå. Vid toppmötet i Lissabon år 2000 drog Europeiska rådet upp klara strategiska riktlinjer för Europa inför nästa decennium. Att mäta den harmoniserade inputen, outputen och den kunskapsbaserade ekonomins samhällsekonomiska konsekvenser kommer även fortsättningsvis att vara en prioriterad fråga på den europeiska forskningsagendan vilket också tydligt framgår i debatten på det europeiska forskningsområdet. För all FoU- och innovationspolitik på senare tid har det behövts aktuella och harmoniserade uppgifter. Att samla in dessa uppgifter kräver förhandlingar med medlemsstaterna och samordning av Eurostat. Om indikatorerna för båda dessa initiativ skall uppdateras varje år, måste undersökningarna genomföras oftare i medlemsstaterna samtidigt som kvalitén förbättras. För att beslutsfattarna skall få de uppgifter som behövs för att bedöma om gemenskapens politik varit effektiv, måste man också se till att kunna framställa statistik uppdelad efter personalresurser inom forskning och teknik och efter kön. Sammanfattning
Forskning om statistik Konsekvenser för statistiken Inom ramen för sin politik på FoU-området åtar sig gemenskapen att stödja forskningsaktiviteter som är i linje med gemenskapens målsättningar. Officiell statistik har i flera ramprogram (och i de förberedande dokumenten för det sjätte ramprogrammet) nämnts som ett område som skall prioriteras för nya FoU-aktiviteter på gemenskapsnivå. I slutet av 1990-talet använder de politiska beslutsfattarna sig alltmer av statistik. Detta medför ett ökat behov av mer exakt och jämförbar statistik, särskilt när det gäller kortperiodiska indikatorer för att följa den inre marknadens och monetära unionens utveckling. Med den planerade utvidgningen av Europeiska unionen växer också behovet av att snabbt kunna få tillgång till sådan information. Tekniken ger nya möjligheter att samla in och sprida statistik. Men samtidigt klagar de som lämnat informationen (företag och privatpersoner) över svarsbördan och kräver att den skall minskas genom större automatik och bättre användning av redan befintlig information. I ett europeiskt perspektiv har FoU inom statistikområdet stor betydelse, eftersom framställningen av statistik är internationell till sin natur, då endast ett fåtal medlemsstater skulle ha råd med detta på egen hand. Samtidigt läggs allt större tonvikt vid att beräkna lönsamheten för den framställda statistiken och detta är något som ställer nya krav på framställningen av EU-statistiken. Stats- och EU-anställda statistiker måste därför se över de arbetsmetoder som i dag används för att samla och sammanställa statistik om alltfler olika fenomen. Detta visar hur viktigt det är att använda befintliga datakällor för att framställa statistik som kan bilda underlag för en mer djupgående statistisk analys. En förutsättning för detta är att det utvecklas metoder och verktyg som kan fungera som stöd för en kombinerad användning av uppgifter (från t.ex. administrativa uppgifter, urvalsundersökningar, statistik som omfattar kortare tid än ett år samt strukturell statistik). Sammanfattning
Gemenskapens politik och behov av resultat från Eurostat
AVDELNING XIX Miljö Konsekvenser för statistiken Huvudsyftet med miljöstatistiken är att den skall vara ett effektivt hjälpmedel vid genomförandet och utvärderingen av Europeiska unionens miljöpolitik. De huvudsakliga miljöprioriteringarna anges i det sjätte handlingsprogrammet för miljön, i strategin för en hållbar utveckling och i Cardiff-strategin för integration av miljön i andra sektorers politikområden. I förslaget till Europeiska kommissionens sjätte handlingsprogram för miljön, "Miljö 2010: Vår framtid - vårt val", fastslås vilka områden som prioriteras när det gäller miljöstatistik. I det nya programmet definieras fyra övergripande politikområden: Klimatförändringar, natur och biologisk mångfald, Miljö och hälsa och livskvalitet, Naturresurser och Avfall. Där understryks behovet av att fortsätta att integrera miljöhänsyn i alla relevanta politikområden och att se till att medborgarna lättare kan få tillgång till miljöinformation. Det behöver också utvecklas en mer miljömedveten inställning till markanvändning. Europeiska rådet i Göteborg i juni 2001 antog en EU-strategi för hållbar utveckling. Strategin bygger på fyra teman (Klimatförändringar, transporter, hälsa och naturresurser) som skall följas upp varje år. Denna strategi kommer i stor utsträckning att påverka behovet av miljörelaterad statistik, men hållbarhetsaspekten kommer också att få återverkningar på den sociala och ekonomiska statistiken. För att kunna mäta utvecklingen kommer hållbar utveckling att tas med i listan över strukturella indikatorer i sammanfattningen, och presenteras varje år vid Europeiska rådets vårmöte med början 2002. Europeiska rådet i Göteborg efterlyste också en strategi för den yttre dimensionen av hållbar utveckling och en övergripande agenda förväntas också bli antagen inför FN:s världstoppmöte om en hållbar utveckling. När det gäller miljödelen i det statistiska programmet anger handlingsprogrammet och strategin för hållbar utveckling att man bör fortsätta med de nuvarande arbetsområdena, men också att dessa bör utvidgas och justeras. Det statistiska programmet kommer även i fortsättningen framför allt att inriktas på statistik med en nära koppling till socio-ekonomisk statistik, såsom människans inverkan på miljön och reaktionen från samhällets företrädare. Det kommer att krävas ytterligare arbete för att beskriva samverkan mellan social, ekonomisk och miljörelaterad utveckling. Programmet har utformats så att det tillsammans med uppgifterna från Europeiska miljöbyrån kan tillgodose statistikbehovet, och arbetsområdena kommer även i fortsättningen att komplettera varandra. En avgörande faktor för hållbar utveckling är integrationen av miljöaspekterna i andra politikområden, men större framsteg har bara gjorts på tre av de nio områdena (transport, jordbruk och energi). För att detta skall kunna vara ett fungerande redskap måste man fortsätta arbetet med att fullt ut harmonisera gemenskapsstatistikens miljöaspekt med relevant socio-ekonomisk statistik. Under de senaste åren har betydande framsteg gjorts för att sammanställa viss relevant statistik. Liknande åtgärder kommer också att vara viktiga inom andra politikområden. Stor betydelse skall också tillmätas indikatorerna för biologisk mångfald, resursanvändning/intensitet och toxiska kemikalier samt deras inverkan på folkhälsan. Statistiken över markanvändningen förbättras genom landskapsstatistiken. Fiskeristatistiken kommer att spela en viktig roll för att åskådliggöra hur denna knappa naturresurs utvecklas (se avdelning II). Aggregerade indikatorer som baseras på produktions- och handelsstatistik liksom andra källor kan bidra till att ge en bild av samhällets beroende av kemikalier. Miljöaspekten behöver också vägas in i socialstatistiken för att ge en bild av konsumtionsmönster och möjliga hälsoeffekter av föroreningar och kemikalieanvändning. En viktig arbetsuppgift blir att genomföra förslaget till förordning om avfallsstatistik. Med en ny politik där avfall kopplas till resurshantering kommer det också att krävas insatser på statistikområdet för att beskriva materialflöden, avfall, återanvändning och ekoeffektivitet på ett enhetligt sätt. För att genomföra ramdirektivet om vatten kommer det att krävas statistikstöd och bättre harmonisering av vattenstatistik. Det krävs här en bättre rättslig grund för denna statistik. Statistikstödet för genomförandet av IPPC-direktivet (Integrated Pollution and Prevention Control) kommer att spela en viktig roll för att skapa jämförbarhet med företagsstatistiken. En viktig arbetsuppgift kommer att bli att se över rapporteringskrav och att samordna rapportering om statistik och efterlevnad. Man har också utarbetat miljöräkenskaper som är kopplade till nationalräkenskaperna. Dessa räkenskaper utgör en viktig bas för miljöanalys och utveckling av mer övergripande modeller för samverkan mellan ekonomi och miljö. Räkenskaperna kommer att anpassas och utvidgas ytterligare för att fungera som ett viktigt statistikverktyg när den hållbara utvecklingen analyseras. Sammanfattning
- Gemenskapens politik och behov av resultat från Eurostat
AVDELNING XX Utvecklingssamarbete (och andra externa åtgärder) Konsekvenser för statistiken Det övergripande målet är att stödja EU:s utrikespolitik genom att ge de länder som tar emot EU-stöd lämpligt statistikstöd för att öka deras statistiska kapacitet. I den framtida strategin lägger man också vikt vid behovet att kunna anpassa sig till nya politiska förutsättningar inom EU. EU:s politik avspeglas i statistiksamarbetet Den största förändringen på det politiska området är att EG:s utvecklingspolitik har ett större och mer uttalat fokus på att minska fattigdomen, särskilt i AVS-länderna. Statistiksamarbetet kommer följaktligen att i större utsträckning inriktas på att mäta och övervaka fattigdomens utbredning, vilket kommer att innebära ökade insatser på socialstatistikens område. Teknisk rådgivning och stöd kommer att ges till GD Bistånd, GD Yttre förbindelser och EuropeAid för att mäta vilka effekter EG:s utvecklingsprogram har för att minska fattigdomen. I programmet kommer även framöver stor tyngdpunkt att läggas vid regional integration, vilket avspeglar att länderna själva i allt större utsträckning strävar efter att stärka sina regionala strukturer. Här omfattar stödområdena multilateral övervakning, förbättrade nationella räkenskaper, prisstatistik, jordbruksstatistik, utrikeshandel, företagsstatistik, statistikutbildning etc. Med de tolv partnerländerna vid Medelhavet är institutionell och interinstitutionell förstärkning av det nationella statistiksystemet det centrala målet. Statistisk harmonisering och framställning av statistik samt förbättrad datatillgång är viktigt att stödja för att därigenom erbjuda ett bra underlag för politiskt beslutsfattande och goda styrelseformer. Förutom socio-ekonomisk statistik prioriteras områden som migration, turism och miljö. Statistiksamarbetet mellan EU och de nya oberoende staterna i f.d. Sovjetunionen syftar till att stödja och övervaka det ekonomiska samarbetet och reformprocessen, men också till att främja marknadsekonomin. Här finns ett stort behov av ekonomisk statistik och utrikeshandelsstatistik. Eurostat kommer att fortsätta och intensifiera insatserna för att förbättra samarbetet mellan olika givare (dvs. bilaterala och multilaterala givare). Eurostat kommer att ge sitt stöd till arbetet som görs särskilt i samband med OECD/DAC, FN och Världsbanken, för att kunna bedöma effekten av utvecklingssamarbeten som syftar till att nå millenniets utvecklingsmål, "Millennium development goals", som antogs vid FN:s millennietoppmöte 2000. Eurostat kommer därför att spela en aktiv roll i PARIS 21-initiativet och i de baltiska länderna. Inom ramen för det tekniska samarbetet kommer man framför allt att framhålla vikten av ett användarfokus och främja värdet av fleråriga program. Innovativa insatser kommer att göras för att utveckla strategier och metoder för att mäta och övervaka mänskliga rättigheter och goda styrelseformer. Sammanfattning
Gemenskapens politik och behov av resultat från Eurostat
Bilaga 2 Det femåriga statistiska programmet 2003-2007: Arbetsområden för Eurostat KAPITEL (Delåtgärd) Område (Insats) I. Stöd för statistikresultat, statistisk infrastruktur 10 Kvalitetsstyrning och utvärdering 11 Klassifikationer 12 Vidareutbildning inom statistik 13 IT-infrastrukturer och IT-tjänster för Eurostat 14 IT-standardisering och infrastruktur för ESS-samarbetet 15 Referensdatabaser och metadatalager 16 Information 17 Informationsspridning 18 Samordning av statistik 19 Statistiksamarbete med kandidatländerna 21 Statistiksamarbete med andra länder utanför EU 22 Forskning och analys av statistik 25 Datasäkerhet och insynsskydd för statistiska uppgifter II. Befolknings- och socialstatistik 31 Befolkning 32 Arbetsmarknad 33 Utbildning 34 Kultur 35 Hälsa och säkerhet 36 Inkomstfördelning och levnadsvillkor 37 Socialt skydd 38 Övrig statistik om sociala förhållanden 39 Konsumentskydd III. Ekonomisk statistik III A Makroekonomisk statistik 40 Räkenskaper 41 Kvartalsvisa räkenskaper 42 Finansiella räkenskaper 43 Statistik rörande egna medel 55 Prisjämförelser 57 Statistik för konjunkturcykelanalys III B Företagsstatistik 44 Industri Energi och råvaror 45 Energi 48 Transporter 49 Informationssamhället 50 Turism 51 Företagsregister III C Statistik angående handelsbalans, betalningsbalans samt monetära och finansiella indikatorer 52 Monetära och finansiella indikatorer 53 Handel med varor 54 Handel med tjänster och betalningsbalans IV. Jordbruk, skogsbruk och fiske 61 Markanvändning och landskap 62 Jordbrukets struktur 63 Jordbruksinkomster och priser 64 Produktion av grödor 65 Animalieproduktion 66 Statistik över jordbrukets förädlingsindustri 67 Förbättring av jordbruksstatistiken 68 Skogsbruksstatistik 69 Fiskeristatistik V. Statistik som omfattar flera områden 70 Hållbar utveckling 71 Miljöstatistik 72 Regionalstatistik 73 Vetenskap och teknik 74 Regional och geografisk information VI. Resurser och förvaltning 91 Internationella kontakter 92 Förvaltning och statistiska program 93 Administration och personal 94 Ekonomisk förvaltning 95 Rättsliga frågor 96 Revision 97 Allmän förvaltning 99 Decentraliserad förvaltning
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Narkotikahandel (brottsrekvisit och påföljder) * (förfarande utan debatt) |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Förslaget ändras på följande sätt:
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets rambeslut om minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel (KOM(2001) 259 – C5&nbhy;0359/2001 – 2001/0114(CNS)) (Samrådsförfarandet) Europaparlamentet utfärdar denna resolution - med beaktande av kommissionens förslag (KOM(2001) 259(2)), - efter att ha hörts av rådet i enlighet med artikel 39.1 i EU-fördraget (C5&nbhy;0359/2001), - med beaktande av artiklarna 106 och 67 i arbetsordningen, - med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A5-0460/2001), - med beaktande av betänkande 2 från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A5-0123/2002). 1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet. 2. Europaparlamentet uppmanar rådet att underrätta parlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt. 3. Europaparlamentet uppmanar rådet att på nytt höra parlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag. 4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Ansvarsfrihet 2000: allmänna budgeten, avsnitt II, IV, V, VI, VII och VIII - Ansvarsfrihet 1996-1999: avsnitt VI (förfarande utan debatt) |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Europaparlamentet fattar detta beslut – med beaktande av inkomst- och utgiftsredovisningen och balansräkningen för budgetåret 2000 (SEK(2001) 530 – C5-0240/2001, C5-0241/2001, C5-0242/2001, C5&nbhy;0243/2001, C5-0244/2001), – med beaktande av revisionsrättens årsrapport för budgetåret 2000, samt institutionernas svar (C5-0617/2001)(1), – med beaktande av den revisionsförklaring som revisionsrätten i enlighet med artikel 248 i EG-fördraget utfärdat om tillförlitligheten i räkenskaperna och lagligheten och korrektheten i de underliggande transaktionerna (C5-0617/2001), – med beaktande av rådets rekommendation av den 5 mars 2002 (C5-0124/2002), – med beaktande av artikel 272.10 och artikel 275 i EG-fördraget, – med beaktande av artiklarna 22.2 och 22.3 i budgetförordningen, – med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A5-0094/2002), – med beaktande av betänkande 2 från budgetkontrollutskottet (A5-0113/2002), och av följande skäl: A. Det åligger parlamentet att på grundval av rapporterna från revisionsrätten övervaka att Europeiska unionens budget används effektivt. Denna utvärdering bör innebära en bedömning av hur skattebetalarnas pengar spenderas och en bedömning av vilka effekter gemenskapens budget haft för genomförandet av den politik och de mål som fastställs i fördragen och i sekundärlagstiftningen, och hur effektivt detta skett. B. Begreppet "valuta för pengarna" är av central betydelse för att bedöma alla EU&nbhy;institutioners prestationer. C. Parlamentet beslutade i sin resolution av den 4 april 2001 om uppskjutande av beslutet om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 1999: avsnitt VI – del A: Ekonomiska och sociala kommitten(2) fter liknande uppskjutanden för budgetåren 1996, 1997 och 1998. D. Med Nicefördraget ändrades beskrivningen av Ekonomiska och sociala kommitténs ledamöter så att den i framtiden, om Nicefördraget ratificeras, kommer att bestå av "företrädare för de olika ekonomiska och sociala grupperingarna i det organiserade civila samhället" (artikel 257 i EG-fördraget). För Regionkommittén förklaras det uttryckligen att ledamöterna måste ha ett regionalt eller lokalt valmandat eller vara politiskt ansvariga inför en vald församling (artikel 263 i EG-fördraget). E. I sin resolution av den 31 maj 2001 om Nicefördraget och Europeiska unionens framtid(3) (punkt 24) välkomnar parlamentet bestämmelserna om Ekonomiska och sociala kommittén "vilka ökar förmågan att företräda flera samhällsgrupperingar, och bestämmelserna om Regionkommittén, vars ledamöters demokratiska legitimitet förstärks". F. Rådets förordning (EG, EKSG, Euratom) nr 2673/1999 av den 13 december 1999 om ändring av budgetförordningen av den 21 december 1977 för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(4) som trädde i kraft den 1 januari 2000 fastställde att ombudsmannens budget i framtiden skulle utgöra ett eget avsnitt (Avsnitt VIII) inom Europeiska unionens allmänna budget. G. Enligt bestämmelserna i artikel 22.5 i budgetförordningen skall ombudsmannen, i frågor som berör budgetförordningen, anses vara en av gemenskapernas institutioner. H. Även om ombudsmannen utses av Europaparlamentet är han helt oberoende i utövandet av sina uppgifter och han sedan 2000 åtnjuter full budgetmässig självständighet som motiverar ett beslut om ansvarsfrihet som är skilt från det som rör Europaparlamentets generalsekreterare. Allmänna frågor som berör alla institutioner 1. Europaparlamentet noterar revisionsrättens iakttagelser (se punkt 7.3 i årsrapporten) att institutionerna generellt sett analyserat förvaltningen av budgeten på ett sätt som inte upplyser läsarna om de viktigaste inslagen i årets utgifter; instämmer med revisionsrätten att institutionerna bör ger en mer övergripande analys i framtiden och fokusera på de huvudsakliga trenderna för utgifter och huvudsakliga budgetposter samt att identifiera de viktigaste besparingarna och åtgärderna för att uppnå effektivitet, 2. stöder revisionsrättens rekommendationer (punkt 7.66) att institutionerna i Bryssel bör undersöka möjligheten av att inrätta en gemensam struktur för att ta hand om de olika tekniska och finansiella aspekterna av byggnadsfrågor; uppmanar institutionerna att fortsätta sina ansträngningar att skapa en gemensam struktur i Luxemburg, 3. uppmanar alla institutioner att uppfylla revisionsrättens rekommendationer (punkt 7.35) om att ändra sättet att fastställa sin budget så att skillnad görs mellan hyra, förvärvskostnader och andra typer av utgifter, såsom hyresbetalningar när det finns en option om att förvärva fastigheten, 4. påminner om att det i andra stycket i artikel 24 i budgetförordningen krävs att varje styrekonom skall utarbeta en årlig rapport om sin verksamhet; begär att var och en av dessa rapporter med avseende på samtliga institutioner skall överlämnas till parlamentets budgetkontrollutskott så snart som möjligt, så att dessa kan beaktas i samband med förberedelsen av det kommande beslutet om ansvarsfrihet, 5. påminner om att det i artikel 24a.4 i budgetförordningen krävs att varje internrevisor skall överlämna en årlig rapport till sin institution om sin verksamhet; begär att dessa rapporter skall överlämnas till parlamentets budgetkontrollutskott så att dessa kan utgöra underlag vid bedömningen i samband med behandlingen av ansvarsfriheten, 6. noterar att det i åttonde stycket i artikel 24 i budgetförordningen vad beträffar styrekonomer krävs att "Utnämning och befordran av dessa tjänstemän, regler för disciplin och förflyttning samt avbrott i eller upphörande av tjänsterna skall regleras genom motiverade beslut som för kännedom skall meddelas Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten."; insisterar på att all sådan information skall sändas till parlamentets budgetkontrollutskott eftersom detta är ansvarigt för behandlingen av ansvarsfriheten, Avsnitt II – Rådet 7. noterar svaret av den 25 januari 2002 från ordföranden i Ständiga representanters kommitté på det frågeformulär som sänts ut av budgetkontrollutskottet den 6 december 2001 och de ytterligare uppgifter som därefter mottagits, 8. välkomnar de svar som rådet gett beträffande budgetaspekterna av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken; konstaterar att en väsentlig del av rådets budget nu spenderas på verksamhetsområdena utrikes-, säkerhets-, och försvarspolitik samt rättsliga och inrikes frågor och att utgifter inom dessa områden för närvarande inte är föremål för samma noggranna kontroll som de övriga institutionernas administrations- och driftsutgifter, 9. accepterar att Europaparlamentet och rådet tidigare inte granskat genomförandet av varandras avsnitt i budgeten; anser mot bakgrund av att utgifterna i allt högre grad är driftsutgifter, vilka finansieras från rådets administrativa budget, på områdena utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik samt rättsliga och inrikes frågor, att räckvidden för detta arrangemang bör tydliggöras i syfte att skilja på traditionella administrativa utgifter och driftsutgifter inom dessa nya politikområden, Avsnitt IV – Domstolen 10. välkomnar att balansräkningen för första gången inkluderar värdet av de byggnader domstolen besitter med ett hyresavtal med en option om att köpa byggnaderna i fråga, 11. välkomnar domstolens svar att det bokförda nettovärdet kommer att ändras vid upprättandet av balansräkningen för budgetåret 2001 så att det tar hänsyn till det för höga värdet på byggnaderna (oriktig beräkning av avskrivningar) som påpekats av revisionsrätten (punkt 7.13), 12. noterar revisionsrättens slutsats (punkt 7.14) att tillförlitligheten i värdet av andra fasta tillgångar i balansräkningen, det vill säga 9,8 miljoner euro totalt, inte kan garanteras; noterar att domstolen behandlar denna punkt i sina svar, 13. uppmärksammar den uppenbara motsägelsen mellan revisionsrättens konstaterande (punkt 7.14) att domstolen fortfarande inte har infört det nya inventariesystemet eller genomfört fullständig fysisk inventering och domstolens svar till årsrapporten för 2000 och på det frågeformulär som budgetkontrollutskottet sänt ut, 14. konstaterar att domstolens svar dock nämner inkonsekvenser mellan den fysiska inventeringen och de uppgifter som finns i det nya datasystemet, 15. uppmanar domstolen, för att skapa klarhet i frågan, att överlämna en fullständig rapport till budgetkontrollutskottet före den 1 juli 2002 om hur det för närvarande står till med dess inventariesystem, 16. påminner om att parlamentet i samband med 1999 års förfarande för beviljande av ansvarsfrihet behandlade revisionsrättens särskilda rapport nr 5/2000(5) om domstolens utgifter för fastigheter och begärde att före den första behandlingen av 2002 års budgetförslag bli informerat om slutsatserna från den expert som utsetts tillsammans med de luxemburgiska myndigheterna, 17. konstaterar, enligt punkt 7.67 i revisionsrättens rapport, att undersökningarna om felaktig fakturering just hade inletts i juni 2001 och att domstolen(6) räknar med att dessa skall vara avslutade under den första halvan av 2002, 18. uppmanar domstolen att till budgetkontrollutskottet översända expertrapporten om felaktig fakturering så snart den blir tillgänglig, tillsammans med den separata expertrapporten med de utgiftsposter som inte skall tas med i bokslutet, 19. konstaterar att revisionsrätten funnit (punkt 7.27 i årsrapporten) fem fall då grunderna till att begära undantag från anbudsförfaranden varit tveksamma, och att fyra av dessa berörde domstolen och ett fall (även detta domstolen) då inköpen verkar ha delats upp på flera kontrakt; noterar domstolens svar där förfarandena som följts i samtliga fem fall rättfärdigas; stöder revisionsrättens rekommendation (punkt 7.30) att "alla institutioner bör tillämpa samma tröskelvärden för huruvida beslut om en föreslagen upphandling av tjänster eller varor omfattas av direktiven för offentlig upphandling 92/50/EEG och 93/36/EEG", 20. konstaterar att domstolens rättsliga arbete tar allt längre tid att slutföras och att antalet oavslutade fall blir allt större; uppmanar domstolen och revisionsrätten att genomföra en noggrannare undersökning av orsakerna till dessa fenomen för att i synnerhet klarlägga vad som beror på rättsliga förfaranden som föreskrivs i fördraget, på administrativa brister som skulle kunna avlägsnas och på otillräckliga personella och materiella resurser, Avsnitt V – Revisionsrätten 21. tar del av rapporten(7) från den oberoende revisorn (KPMG Audit, Luxemburg) om revisionsrättens räkenskaper för budgetåret 2000, 22. påpekar att även om revisionsrätten i enlighet med artikel 248.1 i fördraget utfärdar en enda revisionsförklaring om de konsoliderade räkenskaperna för gemenskapens alla inkomster och utgifter, så innehåller denna revisionsförklaring dock kommentarer om lagligheten och korrektheten i de transaktioner som utförts av enskilda institutioner (punkt 7.6); uppmanar revisionsrätten, i syfte att skapa större insyn, att undersöka möjligheterna att utfärda en separat revisionsförklaring för varje institution i sin nästa årsrapport, 23. välkomnar tillägget genom Nicefördraget till artikel 248.1 av en bestämmelse att en revisionsförklaring får "kompletteras med särskilda bedömningar av varje större område i gemenskapens verksamhet", 24. uppmanar revisionsrätten att göra revisionsförklaringen (DAS) till ett instrument som möjliggör för de ansvarsfrihetsbeviljande och budgetansvariga myndigheterna att jämföra och övervaka framsteg över tiden när det gäller finansiell förvaltning och kontroll, företrädesvis kvantitativt, 25. uppmanar revisionsrätten att komma överens med kommissionen om en gemensam metod för att beräkna felfrekvensen per generaldirektorat eller utgiftskategori; föreslår att revisionsrätten utnyttjar medlemsstaternas uppgifter från obligatoriska kontroller på jordbruks- och strukturfondsområdena för att öka urvalets storlek; förväntar sig att revisionsrätten skall publicera en total felfrekvens och felfrekvenser per generaldirektorat eller utgiftskategori i samband med 2001 års ansvarsfrihet, 26. välkomnar, när det gäller parlamentets begäran om att utpeka enskilda medlemsstater som är skyldiga till eller misstänkta för att ha varit försumliga i att försvara EU:s ekonomiska intressen, att årsrapporten för 2000 och de särskilda rapporter som publicerats under året redan innehåller hänvisningar till enskilda medlemsstater; beklagar att revisionsrätten(8) inte anser det lämpligt att i en bilaga till årsrapporten på ett lättförståeligt sätt ange en förteckning över de enskilda fel som upptäckts i varje medlemsstat, 27. välkomnar att revisionsrätten koncentrerat sig på att förbättra presentationen av revisionsanmärkningarna i sina rapporter, så att de skall bli mer användarvänliga, genom att utnyttja mer informativa rubriker och tydligare rekommendationer, men inväntar faktiska åtgärder innan det gör ett uttalande om hur framgångsrikt detta varit, Uppmaningar till revisionsrätten 28. noterar att revisionsrättens ledamöter i enlighet med sin uppförandekod vid tillträdet fyller i ett formulär som innehåller uppgifter om finansiella intressen och tillgångar och som överlämnas till revisionsrättens ordförande; anser att dessa förklaringar, liksom de för Europaparlamentets och kommissionens ledamöter, bör publiceras på Internet, något som begärdes i punkt 18 i parlamentets beslut av den 4 april 2001 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 1999: Avsnitt IV – Domstolen; Avsnitt V – Revisionsrätten; Avsnitt VI – del B – Regionkommittén(9); uppmanar revisionsrätten, i dess nya sammansättning efter de nya tillsättningarna den 1 januari 2002, att fatta ett formellt beslut i denna fråga och förmedla det i skriftlig form till budgetkontrollutskottet före den 1 juli 2002, 29. uppmanar revisionsrätten att i sitt arbetsprogram för 2003 ta med en tidsplan som anger den förväntade tidpunkten för färdigställandet av revisionsrättens särskilda rapporter, 30. påminner om sin begäran i punkt 19 i sitt ovannämnda beslut av den 4 april 2001 till revisionsrätten att utvidga sin revisionsverksamhet till rådet och på så sätt ge parlamentet möjlighet att vid behov komma med anmärkningar om genomförandet av denna institutions budget inom ramen för förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet, 31. konstaterar med tillfredsställelse att årsrapporten för 2000 innehåller anmärkningar om rådet (utgifter för tjänsteresor, avskrivningar på byggnader i balansräkningen) på vilka rådet har samtyckt till att svara (punkterna 7.2 och 7.12), Avsnitt VI – Ekonomiska och sociala kommittén (ESK) 32. betonar att parlamentet har ansvar för att se till att EU:s skattebetalare respekteras och att det har en plikt att garantera "valuta för pengarna", 33. påpekar att åsikterna i några av de organisationer som företräds i ESK i allt större omfattning har framförts genom Europaparlamentet, 34. konstaterar att protokollet om socialpolitik som för första gången nämndes i Maastrichtfördraget och som senare införlivades i det sociala kapitlet i Amsterdamfördraget (artikel 138) föreskriver att arbetsmarknadens parter skall höras om utformningen av politiken, 35. påpekar att ESK endast kan konsulteras när det gäller utformningen av politiken och kan komma med rekommendationer men att den sociala dialogen däremot kan leda till bindande lagstiftning, 36. är å ena sidan oroat över att arbetsmarknadens parter är kritiska till den brist på resurser som står till deras förfogande för den sociala dialogen och konstaterar å andra sidan att ESK:s slutliga budget för 2000 var 80 976 436 euro samt att utvidgningen förväntas höja de årliga utgifterna till 99,6 miljoner euro(10) före 2004 (även om delar av detta inkluderar gemensamma kostnader med Regionkommittén), 37. påpekar att detta är den första gången parlamentet har möjlighet att värdera "valuta för pengarna" för ESK sedan Amsterdamfördraget trädde i kraft och sedan den sociala dialogen inleddes, 38. erkänner att ESK kan fungera som ett forum för intressegrupper som annars inte skulle kunna göra sina röster hörda i EU-sammanhang, 39. anser att det finns anledning att ifrågasätta "valuta för pengarna" i att både ha ESK och föra den sociala dialogen, 40. betonar att ansvaret för att utse ledamöter till ESK ligger hos medlemsstaterna; uppmanar medlemsstaterna att noggrant undersöka sin representation inom ESK i samband med den kommande ledamotsförnyelsen, 41. anser att ESK-ledamöter måste förbättra sina ansträngningar för att se till att information om ESK:s verksamhet når gräsrötterna, till exempel fackföreningar i medlemsstaterna, 42. uppmanar ESK att fortsätta sina ansträngningar på vägen mot modernisering, 43. uppmanar ESK att intensifiera sina insatser att höra ett så stort nätverk av nationella kontakter som möjligt så att ESK:s synlighet ökas, 44. uppmanar kommissionen att utvärdera ESK:s effektivitet och värde mot bakgrund av de cirka 300 existerande rådgivande organen och kommittéerna som grupperar sig kring kommissionen, i syfte att undvika överlappningar och dubbelarbete, OLAF-rapporten 45. påminner om att parlamentet i tidigare års förfaranden för beviljande av ansvarsfrihet beslutat att skjuta upp sitt beslut beträffande ESK för budgetåren 1996, 1997, 1998 och 1999 i avvaktan på klargöranden om oegentligheterna när det gäller utbetalningar av reseersättningar till ledamöterna 1995-1996, 46. uppmärksammar punkt 2 i sin resolution av den 7 oktober 1998 för att underrätta Ekonomiska och sociala kommittén om orsakerna till att Europaparlamentet skjuter upp beslutet om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 1996 – Avsnitt VI – del A: Ekonomiska och sociala kommittén(11), i vilken parlamentet begärde att frågan skulle hänvisas till revisionsrätten och UCLAF:
47. konstaterar följande i parlamentets resolution av den 7 oktober 1998:
48. beklagar dock att OLAF inte ville tillhandahålla en kopia av slutrapporten till ordföranden för budgetkontrollutskottet, 49. noterar att OLAF enligt sin normala praxis tillhandahöll sin rapport till ESK på villkoret att det var ESK:s ansvar att vidarebefordra den till Europaparlamentet, 50. noterar att OLAF:s övervakningskommitté konstaterat (protokoll från övervakningskommitténs sammanträde den 15-16 januari 2002) att OLAF inte var i stånd att behandla detta fall på ett lämpligt sätt och på det hela taget misslyckats med sin undersökning, 51. instämmer i övervakningskommitténs krav på att orsakerna till detta misslyckande måste avslöjas utan pardon och konstaterar att det hittills inte har givits någon trovärdig förklaring till
52. uppmanar OLAF:s övervakningskommitté att meddela budgetkontrollutskottet resultaten av sina vidare undersökningar i detta ärende; förväntar sig att ett disciplinärt förfarande skall inledas om det visar sig att misstankarna bekräftas att de överordnade i OLAF:s hierarki gjort sig skyldiga till grov försumlighet och att flera tjänstemäns kompetens som utredare kunde ifrågasättas till följd av deras agerande, 53. anser att förfaranden måste utarbetas som gör det möjligt för OLAF att ge parlamentets behöriga utskott tillgång till rapporter som direkt berör förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet; erkänner behovet av att sådan information förblir konfidentiell när rättsliga eller liknande undersökningar fortfarande pågår; uppmanar OLAF att lägga fram förslag om att dela med sig av sådan information i framtiden, med förbehåll för vissa garantier, 54. berömmer ESK:s nuvarande ordförande och generalsekreterare för att de ville tillhandahålla en kopia av OLAF-rapporten, om än rent konfidentiellt, och all annan dokumentation som begärts av ordföranden för budgetkontrollutskottet och föredraganden, 55. beklagar att OLAF-rapporten har dröjt så länge och att den nu kommer för sent för att dess rekommendationer skall kunna genomföras, såväl när det gäller att återkräva pengar från ledamöterna som att vidta disciplinära åtgärder mot tjänstemän, 56. konstaterar att belgiska rättsinsatser i augusti 2001 beslutade att lägga ärendet till handlingarna utan ytterligare krav på åtgärder på grund av bland annat att de uppgifter som avslöjats nu var så gamla att de skulle vara preskriberade enligt belgisk lagstiftning, 57. noterar allvarliga anmärkningar i rapporten, såsom att OLAF inte lyckades att intervjua ESK:s sittande generalsekreterare vid tidpunkten för händelserna i fråga och strax efteråt i deras egenskap som utanordnare; beklagar beträffande de faktiska resultaten att rapporten inte tillåter att vidden av den administrativa ansvarigheten fastställs helt, 58. påpekar att det skulle ha varit upp till ESK att själv hänvisa ärendet till UCLAF eller till belgiska rättsinstanser när ESK för första gången informerades om resultatet av sin styrekonom 1996, men att ESK inte gjorde det, 59. beklagar att så lång tid tilläts gå och att det tydligen inte gjordes några verkliga ansträngningar av personer i ledande ställning inom ESK vid tidpunkten för att snarast vidta åtgärder för att rätta till saken trots att man helt klart kände till hur allvarliga oegentligheterna var när det gäller ersättningarna av reseutgifter 1995-1996, 60. beklagar att OLAF hindrades från att utföra sina undersökningar genom vissa flygbolags motvillighet att bekräfta att vissa resor som ESK-ledamöter begärt ersättning för faktiskt gjorts; anser att det inte är acceptabelt att OLAF:s legitima undersökningar skall motarbetas på detta sätt; uppmanar OLAF att lägga fram förslag för att ta itu med sådana situationer på ett mer kraftfullt sätt om de skulle uppstå i framtiden, 61. erkänner att ESK:s ledamöter inte får någon annan betalning från ESK för sina insatser för denna institution än ersättning för resor och traktamente, 62. konstaterar att ESK under budgetåret 2000 och perioden fram tills nu genomgått ett omfattande moderniseringsprogram(14) som omfattar:
63. konstaterar att ESK underlåtit att göra alla tänkbara ansträngningar för att begränsa och i så hög grad som möjligt gottgöra skattebetalarna för de uppstådda skadorna; påminner i detta sammanhang om
Avsnitt VII – Regionkommittén (ReK) 64. konstaterar från Regionkommitténs svar på revisionsrättens årsrapport (punkt 7.22) att den ofta inte kan utnyttja resultaten från upphandlingar som andra institutioner anordnat på grund av officiella skäl eller på grund av dessa inte tar hänsyn till kommitténs särskilda behov, 65. uppmanar de större institutionerna att i sparsamhets- och effektivitetssyfte i högre grad utnyttja interinstitutionella anbudsförfaranden och att i de inledande stadierna av dessa se till att vederbörlig hänsyn tas till de mindre institutionernas behov när detta är möjligt; uppmanar alla institutioner att undersöka genomförbarheten av att utnyttja andra institutioners anbudsförfarande på grundval av "ömsesidigt erkännande", 66. konstaterar att den gemensamma organisationsstrukturen för ESK och Regionkommittén per den 1 januari 2000 ersattes av ett samarbetsavtal mellan de båda kommittéerna enligt vilket de båda kommittéerna behåller en gemensam organisation för huvuddelen av avdelningarna men skapar självständiga avdelningar för ekonomi och personal; uppmanar Regionkommittén att till budgetkontrollutskottet och budgetutskottet före den 1 juli 2002 översända en rapport där man utvärderar budgetfördelarna av att ha separata ekonomi- och personalavdelningar för de båda kommittéerna, Fastighetspolitik (ESK och ReK) 67. konstaterar att ESK och Regionkommittén den 15 december 2000 undertecknade kontrakt för en hyresperiod på 27 år med en option att förvärva Belliard- respektive Montoyer-byggnaderna, 68. välkomnar svaret till punkt 7.33 från ESK och Regionkommittén att värdet på Montoyer-byggnaden och Belliard-byggnaden kommer att införas i deras balansräkningar för 2001, tillsammans med ett förskott på 26 miljoner euro som redan betalats, 69. påminner om revisionsrättens slutsats (punkt 7.68) att "kommittéerna (ESK och Regionkommittén), vid återtagandet och omförhandlingen av kontraktet för Belliard&nbhy;byggnaden där Europaparlamentet tidigare hade sina lokaler, försattes i en besvärlig situation på grund av parlamentets krav att de skulle överta denna byggnad för vilken parlamentet hade tecknat hyreskontrakt till och med 2007", 70. påminner om att parlamentet i punkt 3 sin ovan nämnda resolution av den 4 april 2001 om uppskjutande av beslutet om ansvarsfrihet för ESK för budgetåret 1999 åtog sig "att granska villkoren i detta avtal i nästkommande års förfarande för beviljande av ansvarsfrihet", 71. konstaterar att de viktiga inslagen i det övergripande upplägget var följande:
72. påminner om att ordföranden och föredraganden för budgetkontrollutskottet i en skrivelse av den 17 oktober 2000 informerade ESK och Regionkommittén om att undertecknandet av kontraktet låg i linje med de principer som parlamentet fastställt den 28 mars 2000 när det godkände överföringen av 26 miljoner euro för att finansiera de båda kommittéernas särskilda funktionskrav; budgetkontrollutskottet hade därför inga invändningar mot att kommittéerna undertecknade hyreskontrakt på 27 år för Belliard&nbhy; och Montoyer-byggnaderna, 73. uppmärksammar dock revisionsrättens kommentar (punkt 7.27 c) om att hyreskontraktet även skulle omfatta renoveringar för vilka det inte skulle utlysas ett anbudsförfarande; konstaterar att de båda kommittéernas svar inte behandlar denna fråga, 74. konstaterar att de båda kommittéerna svarade på revisionsrättens förslag (punkt 7.68) att kontraktet omedelbart skulle omförhandlas så att det innehåller en option om förtida betalning under ekonomiskt gynnsamma villkor; konstaterar dock att ägarna inte ville erbjuda acceptabla villkor och att de båda kommittéerna därför avbröt förhandlingarna, 75. påpekar att kontrakten som undertecknades den 15 december 2000 har fördelen att ge de båda kommittéerna moderna kontor som är anpassade till deras behov och som de till slut kommer att äga direkt och att från parlamentets redovisning avlägsna budgetbördan av en byggnad som inte längre behövdes sedan D3 (Spinelli-byggnaden) invigdes, och Belliard-byggnaden kommer att stå outnyttjad under sex år medan hyran dock betalas från gemenskapsbudgeten från september 1997 till slutet av 2003 eller början av 2004, 76. konstaterar dessutom att flytten till Belliard-byggnaden kommer att föranleda ytterligare ekonomiska konsekvenser, nämligen:
77. konstaterar att ägarna till följd av ESK:s övertagande av Belliard-byggnaden har undvikit att hamna i en situation där de 2007 skulle ha fått tillbaka en föråldrad byggnad med vissa asbestföroreningar(15) som därför hade krävt en totalrenovering på deras bekostnad för att göra byggnaden lämplig för nya hyresgäster, 78. stöder revisionsrättens rekommendation (punkt 7.66), som generellt sett välkomnas av institutionerna i deras svar, att inrätta en gemensam struktur som skall ansvara för tekniska och finansiella aspekter av byggnadsfrågor för EU-institutionerna i Bryssel och Luxemburg, Avsnitt VIII – Ombudsmannen 79. påminner om att parlamentet i punkt 41 i sitt beslut av den 4 april 2001 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 1999 - Avsnitt I - Europaparlamentet/Bilaga: Ombudsmannen(16) påpekade behovet av att undvika annullering av en betydande del av anslagen som står till ombudsmannens förfogande, 80. konstaterar att andelen ursprungliga anslag som annullerades i ombudsmannens genomförande av 2000 års budget var 17,52 procent (1999: 14,46 procent, 1998: 8,58 procent), vilket utgör en stigande trend; upprepar sin begäran till ombudsmannen att förbättra utnyttjandet av de medel som budgetmyndigheten ställer till ombudsmannens förfogande, Beslut om beviljande av ansvarsfrihet 81. beviljar ansvarsfrihet till Ekonomiska och sociala kommitténs generalsekreterare för genomförandet av budgeten för budgetåren 1996 och 1997, 82. beviljar ansvarsfrihet till Ekonomiska och sociala kommitténs generalsekreterare för genomförandet av budgeten för budgetåren 1998 och 1999, 83. beviljar ansvarsfrihet till domstolens justitiesekreterare, revisionsrättens, Ekonomiska och sociala kommitténs och Regionkommitténs generalsekreterare samt ombudsmannen för genomförandet av deras budgetar för budgetåret 2000, o 84. uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet, kommissionen, domstolen, revisionsrätten, Ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och ombudsmannen samt att se till att det offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (L-serien).
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Indirekt beskattning (mervärdesskatt) (förfarande utan debatt) |
| |||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2000) 349 - C5-0298/2000 - 2000/0147(COD))(1), – med beaktande av Europaparlamentets ståndpunkt vid första behandlingen(2), – med beaktande av att rådfrågan från rådet om ändring av den rättsliga grunden (C5-0103/2002), – med beaktande av artikel 70 i arbetsordningen, – med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden om ändring av den rättsliga grunden, – med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A5&nbhy;0140/2002). 1. Europaparlamentet bekräftar sin ståndpunkt från första behandlingen. 2. Europaparlamentet ifrågasätter riktigheten i den nya rättsliga grund som rådet föreslår. 3. Europaparlamentet insisterar på att artikel 95 i EG-fördraget är den korrekta rättsliga grunden. 4. Europaparlamentet uppmanar därför rådet att sända sin gemensamma ståndpunkt till parlamentet. 5. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.
| ||||||||||||
| Gemenskapens stödåtgärder inom sysselsättningsområdet ***III |
| |||||||||||||||||
(Medbeslutandeförfarandet: tredje behandlingen) Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av förlikningskommitténs gemensamma utkast och kommissionens förklaring om detta (PE-CONS 3609/2002 – C5&nbhy;0097/2002), – med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(1), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2000) 459(2)), – med beaktande av kommissionens ändrade förslag (KOM(2001) 124(3)), – med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid andra behandlingen av ärendet(4) , en behandling som avsåg rådets gemensamma ståndpunkt(5), – med beaktande av kommissionens yttrande över parlamentets ändringar i den gemensamma ståndpunkten (KOM(2001) 730 &nbhy; C5&nbhy;0616/2001), – med beaktande av artikel 251.5 i EG-fördraget, – med beaktande av artikel 83 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från parlamentets delegation till förlikningskommittén (A5&nbhy;0111/2002). 1. Europaparlamentet godkänner det gemensamma utkastet och uppmärksammar kommissionens förklaring om det. 2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna rättsakten i enlighet med artikel 254.1 i EG-fördraget. 3. Europaparlamentet uppdrar åt parlamentets generalsekreterare att underteckna rättsakten och i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. 4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna lagstiftningsresolution till rådet och kommissionen.
| ||||||||||||||||||
| Exponering för risker som har samband med fysikaliska agenser (vibration) i arbetet ***III |
| |||||||||||||||||
(Medbeslutandeförfarandet: tredje behandlingen) Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av förlikningskommittens gemensamma utkast och Europaparlamentets och rådets gemensamma förklaringar om detta (PE-CONS 3616/2002 – C5&nbhy;0137/2002), – med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(1), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(1992) 560(2)), – med beaktande av kommissionens ändrade förslag (KOM(1994) 284(3)), – med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid andra behandlingen av ärendet(4) , en behandling som avsåg rådets gemensamma ståndpunkt(5), – med beaktande av kommissionens yttrande över parlamentets ändringar i den gemensamma ståndpunkten (KOM(2001) 717 &nbhy; C5&nbhy;0604/2001), – med beaktande av artikel 251.5 i EG-fördraget, – med beaktande av artikel 83 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från parlamentets delegation till förlikningskommittén (A5&nbhy;0110/2002). 1. Europaparlamentet godkänner det gemensamma utkastet och uppmärksammar parlamentets och rådets gemensamma förklaringar i ärendet. 2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna rättsakten i enlighet med artikel 254.1 i EG-fördraget. 3. Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att underteckna rättsakten och i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. 4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna lagstiftningsresolution till rådet och kommissionen.
| ||||||||||||||||||
| TÄB 2/2002 (Ändringar) |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
ÄNDRING 1 AVSNITT III: Kommissionen (belopp i euro)
.../...
KONTOPLAN:Oförändrad ANMÄRKNINGAR: Oförändrad FÖRFALLOPLAN: Automatisk förfalloplan ÄNDRING 2 Övergripande inkomstberäkning (belopp i euro)
KONTOPLAN: Oförändrad ANMÄRKNINGAR:Ändra enligt följande: FÖRFALLOPLAN:Automatisk förfalloplan | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Förslag till tilläggs- och ändringsbudget nr 2/2002 |
| |||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution - med beaktande av artikel 272 i EG-fördraget, artikel 78 i EKSG-fördraget och artikel 177 i Euratomfördraget, - med beaktande av budgetförordningen av den 21 december 1977 för Europeiska gemenskapernas allmänna budget, senast ändrad genom förordning (EG, EKSG, Euratom) nr 762/2001 av den 9 april(1), och särskilt artikel 15, - med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2002, slutgiltigt antagen den 13 december 2001(2), - med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och förbättring av budgetförfarandet(3), - med beaktande av det preliminära förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 2/2002 för budgetåret 2002, som kommissionen lade fram den 27 februari 2002 (SEK(2002) 222), - med beaktande av förslaget till tilläggs- och ändringsbudget nr 2/2002, som rådet fastställde den 12 mars 2002 (7033/2002 – C5-0131/2002), - med beaktande av artikel 92 och bilaga IV i arbetsordningen, - med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A5&nbhy;0109/2002), och av följande skäl: A. I det preliminära förslaget till tilläggs- och ändringsbudget nr 2/2002 avser man att preliminärt budgetera ett belopp på 10 miljarder euro av det saldo som överförts från 2001 (följderna av underutnyttjande i förhållande till anslagna belopp 2001) utöver det redan budgeterade beloppet på 1,2 miljarder euro av det positiva saldot. B. I förslaget omräknas även finansieringen av 2002 års budget på grundval av rådets nya beslut av den 29 september 2000 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel (2000/597/EG, Euratom)(4) som trädde i kraft den 1 mars 2002. C. Parlamentet antog sin ståndpunkt om förslaget till det nya beslutet om egna medel redan den 17 november 1999(5), endast tre månader efter det parlamentet hörts, för att undvika förseningar i detta besluts ikraftträdande. D. Bestämmelserna i det nya beslutet om egna medel tillämpades redan av kommissionen vid beräkningen av inkomstsidan i dess preliminära förslag till budget för 2002. E. Kommissionen var tvungen att lägga fram ändringsskrivelse 3/2002 strax före parlamentets andra behandling av 2002 års budget, i syfte att gå tillbaka till bestämmelserna i 1994 års beslut om egna medel för att beräkna inkomstsidan, eftersom vissa medlemsstater inte kunnat ratificera det nya beslutet i tid. F. Enligt det nya beslutet om egna medel tillåts medlemsstaterna att behålla en högre andel av traditionella egna medel i uppbördskostnader. I föreliggande tilläggs- och ändringsbudget tas det hänsyn till denna ändring. G. Det finns allvarliga misstankar om att denna ökning i uppbördskostnader – från 10 till 25 procent – inte är motiverad i förhållande till de faktiska kostnader medlemsstaterna har för uppbörden av traditionella egna medel. H. Det slutgiltiga saldot från 2001 kommer att läggas fram av kommissionen i ytterligare en tilläggs- och ändringsbudget i maj 2002. 1. Parlamentet anser att det är olämpligt att i onödan öka antalet budgetförfaranden för att ändra och rätta budgetar och uppmanar kommissionen att utnyttja sin initiativrätt mer rationellt. 2. Parlamentet konstaterar att överskottet från föregående budgetår är extremt stort i den första beräkningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att senast före maj 2002 lägga fram en analys av orsakerna till denna oacceptabla situation, så att man för varje budgetpost kan avgöra om ansvaret ligger hos kommissionens förvaltning, medlemsstaterna eller regionala myndigheter och/eller förmånstagare. 3. Parlamentet konstaterar återigen att det stelbenta systemet gör det omöjligt för outnyttjade anslag att användas till andra behov och uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om detta. 4. Parlamentet anser att ytterligare betalningsbemyndiganden inom ramen för det befintliga taket nu bör göras tillgängliga för 2002 så att man inte i onödan skjuter en större mängd utestående betalningar (RAL) på framtiden. Parlamentet intar denna ståndpunkt i synnerhet mot bakgrund av att kommissionen har meddelat att en svår situation när det gäller betalningsbemyndiganden redan är att vänta för 2003 års budget. Parlamentet uppmanar kommissionen att med TÄB 3/2002 lägga fram en ingående och korrektare utvärdering av behoven för 2002. 5. Parlamentet välkomnar budgetbeslutet att lägga fram ändringsförslag till rådets förslag till tilläggs- och ändringsbudget nr 2/2002. 6. Parlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution tillsammans med ändringsförslagen till rådet och kommissionen.
| ||||||||||||||||||
| Mottagande av asylsökande i medlemsstaterna * |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Förslaget ändras på följande sätt:
Euroopan parlamentin lainsäädäntöpäätöslauselma>MERGEFORMATEuropaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets direktiv om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (KOM(2001) 181 – C5&nbhy;0248/2001 – 2001/0091(CNS)) (Samrådsförfarandet) Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2001) 181(2)), – med beaktande av artikel 63 i EG-fördraget, – efter att ha hörts av rådet i enlighet med artikel 67 i EG-fördraget (C5&nbhy;0248/2001), – med beaktande av att rådet informerat om att Förenade kungariket avser att delta i antagandet och tillämpningen av den åtgärd som är föremål för kommissionens förslag, – med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik, utskottet för sysselsättning och socialfrågor och utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden (A5&nbhy;0112/2002). 1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet, 2. uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget 3. uppmanar rådet att underrätta parlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt, 4. begär att medlingsförfarandet inleds om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt, 5. uppmanar rådet att på nytt höra parlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag, 6. uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Mänskliga rättigheter i världen (2001) / Europeisk politik |
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution - med beaktande av EU:s tredje årsrapport om de mänskliga rättigheterna (12141/2001), - med beaktande av artiklarna 3, 6, 11, 13 och 19 i Fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 177 och 300 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskaperna, - med beaktande av den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och dess frivilliga protokoll, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (1979), konventionen om barnets rättigheter (1989), den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (1966), FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättningar delaktighet och jämlikhet (1993), ILO:s konvention om de värsta formerna av barnarbete (1999), Genèvekonventionen angående krigsfångars behandling (1949), samt ILO:s konvention nr 169 om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder (1991), - med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna(1), - med beaktande av rådets förordningar (EG) nr 975/1999 och (EG) nr 976/1999 om att utveckla och befästa demokratin och rättsstaten samt till målet att respektera de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna(2), - med beaktande av sina tidigare resolutioner om de mänskliga rättigheterna i världen antagna den 5 juli 2001, den 16 mars 2000, den 17 december 1998, den 12 december 1996, den 26 april 1995, den 12 mars 1993, den 12 september 1991, den 18 januari 1989, den 12 mars 1987, den 22 oktober 1985, den 22 maj 1984 och den 17 maj 1983(3), - med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen för grundläggande mänskliga rättigheter i Europeiska unionen, särskilt resolutionen av den 5 juli 2001(4), - med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2001 om kommissionens meddelande om EU:s stöd till och övervakning av val (KOM(2000) 191 – C5&nbhy;0259/2000)(5) och rådets slutsatser av den 31 maj 2001, - med beaktande av sina resolutioner av den 16 mars 2000 om bekämpande av rasism och främlingsfientlighet i Europeiska unionen(6), om kommissionens meddelande: Att bekämpa rasism, främlingsfientlighet och antisemitism i kandidatländerna (KOM(1999) 256 – C5&nbhy;0094/1999)(7) av den 3 oktober 2001 och världskonferensen mot rasism i Durban(8), - med beaktande av sin resolution av den 17 december 1998 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om Europeiska unionen och den externa dimensionen av mänskliga rättigheter: Från Rom till Maastricht och framöver (KOM(1995) 567 – C4-0568/1995)(9), - med beaktande av sin resolution av den 19 december 1997 om genomförandet av de åtgärder som vidtagits för främjande av de mänskliga rättigheterna och demokratiseringen (1995) (KOM(1996) 672 – C4-0095/1997)(10), - med beaktande av sin resolution av den 19 december 1997 om skapandet av en enhetlig samordningsstruktur inom kommissionen, med befogenheter i frågor som rör mänskliga rättigheter och demokratisering(11), - med beaktande av sin resolution av den 20 september 1996 om kommissionens meddelande om införande av demokratiska principer och mänskliga rättigheter i avtal som ingås mellan gemenskapen och tredje land (KOM(1995) 216 – C4&nbhy;0197/1995)(12), - med beaktande av resultaten från FN:s konferens om mänskliga rättigheter i Wien 1993, slutsatserna från FN:s konferens om kvinnor och utveckling i Peking 1994 och slutförklaringen och åtgärdsprogrammet från världskonferensen mot rasism, rasdiskriminering, främlingsfientlighet och därmed sammanhängande intolerans, i Durban 2001, - med beaktande av Förenta nationernas millennieförklaring, som antogs av FN:s generalförsamling den 8 september 2000, - med beaktande av resolution 53/144 från FN:s generalförsamling av den 9 december 1998 genom vilken generalförsamlingen antog deklarationen om individers, gruppers och samhällsorgans rättigheter och ansvar när det gäller att främja och försvara universellt erkända mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt utnämningen av Hina Jilani till särskild företrädare för generalsekreteraren för försvaret av de mänskliga rättigheterna den 18 augusti 2000, - med beaktande av att Nobels fredspris 2001 tilldelades Förenta nationerna och dess generalsekreterare Kofi Annan, - med beaktande av resultaten från det 58:e sammanträdet i FN:s kommission för mänskliga rättigheter, - med beaktande av parlamentets resolution av den 5 september 2001 om utvidgningen av Europeiska unionen(13), - med beaktande av EU:s riktlinjer för en politik gentemot tredje land om dödsstraff av den 29 juni 1998, och appellen ingiven av den första världskongressen mot dödsstraff i Strasbourg i juni 2001, - med beaktande av riktlinjerna för EU:s politik gentemot tredje land om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning av den 9 april 2001, - med beaktande av EU:s riktlinjer för dialoger om mänskliga rättigheter av den 13 december 2001, - med beaktande av förklaringen från det tredje sammanträdet inom ramen för Europa&nbhy;Medelhavsforum i Bryssel den 8 november 2001, - med beaktande av rådets förordning (EG) nr 381/2001 av den 26 februari 2001 om en mekanism för akuta ingripanden(14) och parlamentets resolution av den 13 december 2001 om kommissionens meddelande om konfliktförebyggande (KOM(2001) 211 - C5&nbhy;0458/2001)(15), - med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om Europeiska unionens roll i arbetet för att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i tredje land (KOM(2001) 252) och rådets slutsatser av den 16 juni 2001, - med beaktande av parlamentets resolution av den 14 juni 2001 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om utveckling av tjänsten för yttre representation (KOM(2000) 456)(16), - med beaktande av kommissionens rapport om genomförandet av Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter år 2000 (SEK(2001) 801) och kommissionens programplaneringsdokument för Europeiskt initiativ för demokrati och mänskliga rättigheter (2002-2004), - med beaktande av kommissionens meddelande om reformen av förvaltningen av det yttre biståndet (SEK(2000) 814), - med beaktande av den särskilda rapporten (nr 12/2000) från revisionsrätten om kommissionens förvaltning av Europeiska unionens stöd till utveckling av mänskliga rättigheter och demokrati i tredje land samt kommissionens svar(17), - med beaktande av det nya partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000(18), - med beaktande av förslaget till resolution av Amalia Sartori och Guido Podestà, om dömandet till döden genom stening av Safiya Husseini Tungar-Tudu (B5-0024/2002), - med beaktande av artikel 163 i arbetsordningen, - med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik (A5&nbhy;0106/2002), och av följande skäl: A. Ett av Europeiska unionens viktigaste mål måste vara att upprätthålla universaliteten och odelbarheten beträffande de mänskliga rättigheterna, inbegripet medborgerliga, sociala, politiska, ekonomiska och kulturella rättigheter såsom det proklamerades vid världskonferensen i Wien 1993. Tolerans, rättvisa och respekt för den enskildes värdighet är kännetecknande för mänskligheten. Alla människor är födda fria och med samma värde och rättigheter. B. Att främja och skydda mänskliga rättigheter och befästa principerna om demokrati och rättsstaten är nyckelelement i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik och i dess politik för utvecklingssamarbete och yttre förbindelser. C. EU måste i denna anda fortsätta att aktivt arbeta för att stärka de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, bland annat genom att betona att alla mänskliga rättigheter är av universell, odelbar, ömsesidigt beroende och besläktad natur. D. Man skall ta hänsyn till fyra olika generationer av mänskliga rättigheter och till de olika konventioner om mänskliga rättigheter som antagits sedan andra världskriget. E. I ett stort antal stater ökar skillnaderna mellan de instrument för mänskliga rättigheter som de undertecknat och ratificerat och det sätt på vilket medborgarna behandlas. F. FN ansvarar i första hand för att upprätthålla internationell fred och säkerhet, men EU måste arbeta aktivt för att ytterligare stärka samarbetet med FN och andra internationella organisationer i fråga om konfliktförebyggande, krishantering, humanitärt bistånd, försoningsarbetet efter konflikter och långsiktig utveckling. G. Antalet fattiga människor som antingen inte drar nytta av globaliseringen i samma omfattning eller som t.o.m. lider av dess ekonomiska och sociala följder ökar. Att minska den sociala och ekonomiska obalansen och fattigdomen är en internationell utmaning som kräver samarbete på världsnivå. H. Det är oroväckande att de allt större ojämlikheterna, som uppstår på grund av mycket svåra socioekonomiska förhållanden, utgör en grogrund för våld och kränkningar av de mänskliga rättigheterna. I. Slaveri förekommer fortfarande, vilket påverkar samtliga världsdelar och de flesta länder. Man driver handel med tiotals miljoner män, kvinnor och barn i hela världen och säljer dem som handelsvara, tvingar dem arbeta för ringa lön eller utan lön, samtidigt som de utsätts för fysiskt tvång och de ägs eller kontrolleras av en arbetsgivare. J. Vissa former av slaveri, dvs. människohandel och barnprostitution, är snabbt tilltagande problem och det behövs medel för att ta itu med dessa frågor. K. Fattigdom och analfabetism är de viktigaste orsakerna till detta. Den ekonomiska och sociala eftersläpningen i många utvecklingsländer och länder i övergångsfaser har medfört att miljontals invånare lever under fattigdomströskeln. Detta gör att barn och deras familjer lättare utnyttjas. Befolkningsexplosionen har ytterligare förvärrat situationen och tär på utarmade naturresurser och ekonomiska resurser. L. Att främja grundläggande arbetsnormer och förbättra socialpolitiken på europeisk och internationell nivå genom såväl offentliga som privata aktörer utgör huvudsyftet för kommissionens strategi för det sociala området, yttre förbindelser, handels- och utvecklingspolitik samt EU:s allmänna, reviderade preferenssystem. M. Över 300 000 barn arbetar som soldater både i regeringsstyrkor och andra väpnade styrkor i stora delar av världen. Barnsoldaterna tvingas ofta döda sina familjer och jämnåriga och utsätts själva för fruktansvärda övergrepp. Fortfarande har bara en medlemsstat, men ett antal kandidatländer, ratificerat det frivilliga protokollet till FN:s barnkonvention som förbjuder rekrytering av soldater under 18 år. N. Kampen mot terrorism får inte på något sätt äventyra skyddet av de grundläggande mänskliga rättigheterna och måste bygga på internationella människorättsnormer och internationella humanitära bestämmelser i enlighet med FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, i det internationella avtalet om medborgerliga och politiska rättigheter, FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning samt 1949 års Genèvekonvention. O. Enligt internationella bestämmelser om de mänskliga rättigheterna är det en stats skyldighet att skydda befolkningen mot våldsbrott som terroristattackerna mot Förenta staterna samt att förhindra, utreda och bestraffa övergrepp av såväl statliga som icke statliga aktörer. P. President Bushs beslut av den 13 november 2001 gör det möjligt att ställa de internerade i Guantánamo Bay på Kuba inför militärdomstol bakom stängda dörrar. Detta strider mot bestämmelserna om en rättvis rättegång i enlighet med garantierna i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som ratificerats av Förenta staterna. Q. Bestämmelserna i Genèvekonventionen från 1949 föreskriver i artikel 5 att de som tillfångatagits i krig skall antas vara krigsfångar fram till dess att en oberoende tribunal fastställer deras verkliga ställning. Denna konvention och dess protokoll föreskriver att krigsfångar skall dömas av samma domstolar som är behöriga att döma medlemmar av den tillfångatagande statens styrkor. R. Bestämmelserna i Genèvekonventionen, i synnerhet bestämmelserna om krigsfångar, är inte utformade för att omfatta många slags brott och konflikter, d.v.s. internationella terroristhandlingar och inbördeskrig, och därför behövs det omgående en anpassning. Icke desto mindre måste konventionens bestämmelser respekteras. S. Definitionen av terrorism skall omfatta statlig terrorism. T. Stadgan för den internationella brottmålsdomstolen mot krigsförbrytelser, folkmord och brott mot mänskligheten antogs den 17 juli 1998 i Rom. Fram till den 26 mars 2002 hade 56 länder ratificerat Romstadgan; det krävs 60 ratificeringar för att den skall träda i kraft. U. I vissa länder tillämpas fortfarande dödsstraffet. Allt fler länder har emellertid infört ett moratorium mot avrättningar i syfte att fullständigt avskaffa dödsstraffet. En samstämmig och konsekvent EU-strategi för mänskliga rättigheter och demokrati 1. Parlamentet understryker att försvaret av minoriteters rättigheter inom EU, i kandidatländer och i tredje land är och förblir en av de viktigaste prioriteringarna när det gäller EU:s strategi för mänskliga rättigheter och demokrati i enlighet med artikel 13 i fördraget, 2. betonar att EU:s nya riktlinjer för dialoger om mänskliga rättigheter kommer att innebära en grundläggande översyn av unionens strategi mot brott mot de mänskliga rättigheterna i tredje länder och stärka samstämmigheten och konsekvensen för unionens människorättspolitik, förutsatt att riktlinjerna tillämpas fullt ut, 3. uppmanar rådet att inte endast underrätta parlamentet om eventuella beslut att ta initiativ till, slutföra eller ställa in dialoger om mänskliga rättigheter, utan att tillhandahålla fullständig information om kriterier, mål och frågor under diskussionerna; uppmanar den höge representanten för GUSP/rådets generalsekreterare att årligen rapportera till parlamentet om utvärderingen av dialogerna om mänskliga rättigheter och alla politiska dialoger med tonvikten lagd på mänskliga rättigheter, 4. uppmanar rådet att fastställa måttstockar för dialoger om mänskliga rättigheter för att säkra en hög grad av konsekvens; rekommenderar att flexibilitet och pragmatiska lösningar hålls till ett minimum i fråga om gemensamma ad hoc-avtal med enskilda länder, 5. uppmanar medlemsstaterna att med hänsyn till konsekvensen och samstämmigheten för EU:s politik beträffande mänskliga rättigheter och demokrati i samband med att de övertar ordförandeskapet för EU, upprätta prioriteringar i sina respektive program samt se till att kontinuiteten beträffande tidigare ordförandeländers åtgärder upprätthålls, 6. uppmanar rådet att se till att särskild uppmärksamhet ägnas de grupper av personer som är mest utsatta för övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, inbegripet kvinnor, barn, äldre, personer med funktionshinder, etniska och religiösa minoriteter samt homosexuella, 7. uppmanar ordförandelandet att i samband med unionens insatser inom ramen för internationella organisationer och organ, såsom den årliga sessionen inom FN:s kommission för mänskliga rättigheter, till fullo beakta parlamentets prioriteringar, se till att unionens ståndpunkt är konsekvent och ta itu med metoder för att stärka dess oeftergivliga samarbete med andra länder och regionala grupperingar, 8. konstaterar att FN:s kommission för mänskliga rättigheter vid sitt årliga sammanträde skall ta ställning till ett förslag till en FN-konvention om personer med funktionshinder, ett initiativ som parlamentet stöder, 9. betonar att människorättskonventionerna bör genomföras fullt ut, liksom effektiva inspektions- och kontrollmekanismer; uppmanar rådet att se till att UNCHR:s resolutioner (oavsett om EU understöder dem fullständigt eller delvis) inlemmas i EU:s människorättspolitik, i synnerhet genom regelbunden övervakning av deras genomförande och genom att frågorna tas upp inom ramen för unionens politiska dialog med de berörda länderna; understryker att UNHCR behöver mer pengar för att kunna uppfylla alla sina skyldigheter, och önskar att EU skall öka sitt bidrag till UNHCR, 10. betonar att stater som äventyrar rättsstatsprincipen och kränker enskilda medborgares rättigheter inte endast blir ett gissel för det egna folket, utan också för sina grannar och de facto för hela världen; anser därför att främjande och stärkande av lagliga och demokratiska styren är en internationell utmaning som kräver samarbete på global nivå, Europaparlamentet 11. bekräftar att parlamentets viktigaste roll är att kontrollera rådets och kommissionens genomförande av EU:s människorättspolitik, genom att det till fullo utnyttjar sitt globala anseende som en verksam, demokratisk plattform för att mobilisera respekt för de mänskliga rättigheterna, 12. är övertygat om att det behövs förbättrade arbetsmetoder inom området för mänskliga rättigheter för att återställa parlamentets trovärdighet och inflytande genom att stimulera en samstämmig och konsekvent människorättspolitik och säkra adekvat redovisningsskyldighet; erinrar därför om beslutet av den 5 juli 2001 om en översyn av strukturerna och arbetsmetoderna inom de arbetsgrenar i parlamentet som ansvarar för frågor om mänskliga rättigheter och demokrati, 13. beslutar sig för och åtar sig att prioritera människorättsfrågor såsom ett centralt tema på de behöriga utskottens och delegationernas dagordningar, i synnerhet för att få igång diskussioner om mänskliga rättigheter under parlamentets sammanträdesperioder och för att få en systematisk uppföljning av kränkningar av mänskliga rättigheter i tredje land, 14. rekommenderar att det utses en "ambassadör" för mänskliga rättigheter som företrädare för Europaparlamentet gentemot tredje parter, i synnerhet gemenskapsinstitutionerna och internationella organisationer, Dialogen med det civila samhället 15. betonar den viktiga roll som spelas av icke-statliga organisationer som en värdefull länk mellan det civila samhället och institutionerna, och uppmuntrar dem att fortsätta sin verksamhet, 16. uppmanar rådet och kommissionen och åtar sig självatt förstärka öppenheten till förmån för det civila samhället och att främja en kultur präglad av samråd och dialog med icke&nbhy;statliga organisationer, 17. välkomnar att forumet för diskussioner om mänskliga rättigheter fortsätter sin verksamhet, eftersom det är en lämplig plattform för dialog med det civila samhället; rekommenderar att ordförandelandet bjuder in nationella parlamentsledamöter att delta i diskussionsforumet, 18. är fast beslutet att delta i förberedandet, genomförandet och uppföljningen av forumet för mänskliga rättigheter, 19. efterlyser ökad effektivitet för forumet på grundval av den utvärdering som kommissionen för närvarande genomför; begär att forumet skall få ökat offentligt genomslag genom att bidrag och resultat av diskussioner offentliggörs så snart som möjligt; upprepar sin uppmaning till ordförandelandet om att nästa forum bör inriktas på människohandel, 20. rekommenderar att kommissionen inom ramen för ett utvidgat och reviderat Prince&nbhy;program inleder en informationskampanj om unionens roll i världen i syfte att öka allmänhetens medvetenhet om EU:s politik för att främja mänskliga rättigheter och stärka demokratiseringen, samt vidareutveckla webbsidan Europa om mänskliga rättigheter och demokratisering i syfte att göra den till en verklig databas om demokrati, vilket innefattar analyser, rapporter och forskning om nyckelfrågor, EU:s årsrapport 21. betonar att EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter är användbar som grundval för ansvarsskyldigheten beträffande EU:s människorättspolitik; rekommenderar att rapportens struktur förbättras i syfte att undvika överlappande information, och begär att framtida rapporter skall innehålla en analys av EU-åtgärdernas effekt vad avser de förhållanden gällande mänskliga rättigheter som man velat påverka, och en uppföljning av hur klausulerna i samarbetsavtalen fullgjorts; 22. välkomnar att unionens tredje årsrapport ger mer omfattande information om innehållet i parlamentets årsrapporter om mänskliga rättigheter; betonar emellertid att den fortfarande saknar hänvisningar till uppföljningen av parlamentets ståndpunkter och information om insatser till förmån för mänskliga rättigheter som enskilda medlemsstater gjort; uppmanar på nytt rådet att ge skriftlig respons på parlamentets årsrapport om mänskliga rättigheter, Europeiskt initiativ för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDHR) 23. uttrycker sin oro över att resurserna för EIDHR har minskat 2002 med tanke på att parlamentet högprioriterar denna budgetpost, 24. uppmanar kommissionen att tillsammans med behörigt utskott och i samband med reformen av förvaltningen av det externa biståndsprogrammet undersöka kommissionens plan för genomförande av EIDHR:s budget och de åtgärder som vidtagits för att åtgärda utestående åtaganden, 25. uppmanar kommissionen att utarbeta en årligen uppdaterad översyn över de totala utgifterna för gemenskapen, medlemsstaterna och internationella biståndsgivare som stödjer mänskliga rättigheter och demokrati i syfte att förbättra effektiviteten, komplementariteten och samordningen avseende unionens yttre bistånd, 26. välkomnar programplaneringsdokumentet för EIDHR:s prioriteringar 2002-2004 och ser fram emot omfattande diskussioner om detta strategidokument tillsammans med kommissionen, både med tanke på budgetförfarandet för 2003 och tidsfristen 2004 för rådets förordningar om mänskliga rättigheter och demokratisering, 27. betonar behovet av konkreta insatser för att utveckla en samstämmig gemenskapspolitik när det gäller det sociala ansvaret för företag, fackliga organisationer och andra aktörer i det civila samhället inom området för yttre relationer; efterlyser därför att man överväger lämpliga åtgärder som en framtida prioritering för EIDHR, 28. uppmanar kommissionen att i samband med integreringen av de mänskliga rättigheterna och demokratin i EG:s biståndsprogram göra och ta hänsyn till en utvärdering av effekterna av de icke-strukturella åtgärderna, eftersom dessa har stor betydelse i försoningsarbetet efter en väpnad konflikt, Modernt slaveri 29. betraktar samtliga former av tvångsarbete för personer i alla åldersgrupper, av båda könen och samtliga raser, t.ex. tvångsprostitution av barn, kvinnor och män, barnarbete under tvång, barnsoldater, slaveriliknande arbetsvillkor på flera kontinenter och förbindelsen till människohandel, som slaveri och därmed som en kränkning av de mänskliga rättigheterna, 30. är övertygat om att sexuell exploatering av barn, däribland barnpornografi och sexturism som riktar sig mot barn, slavarbete och andra typer av människohandel är en kriminell handling som måste beivras som sådan, 31. uppmanar medlemsstaterna att i sin strafflag införa straff för sexuella övergrepp mot barn som utförts utanför deras territorium, 32. uppmanar berörda länder att införa och genomföra förbud mot rekrytering av barn som soldater till väpnade styrkor samt uppmanar medlemsstaterna och samtliga tredje länder att snarast signera och ratificera det frivilliga protokollet till FN:s barnkonvention som sätter åldersgränsen för rekrytering av barn till väpnade styrkor till 18 år; upprepar sin uppmaning till Somalia och Förenta staterna att ratificera FN:s konvention om barnets rättigheter, 33. fördömer otvetydigt det systematiska, våldsamma bortrövandet av barn under 16 år som av upprorsmän och terrorister tvingas att tjänstgöra som soldater, och sedan ofta sänds ut på självmordsuppdrag, som ett fruktansvärt brott som förtjänar det internationella samfundets omedelbara uppmärksamhet, 34. uppmanar medlemsstaterna, ansökarländerna och samtliga tredje länder att tillämpa befintliga internationella människorätts- och arbetsnormer och, om de inte redan gjort det, underteckna och ratificera FN:s protokoll om människohandel, som är ett tillägg till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, och ILO:s nya konvention från 1999 om avskaffande av de värsta formerna av barnarbete, 35. uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att upprätta en förteckning över produkter som framställts med hjälp av barnarbete och tvångsarbete, inbegripet deras ursprungsländer, och att samarbeta för att få en gemensam hållning inom WTO och ILO i kampen mot barnarbete och tvångsarbete, 36. erinrar om att handeln med kvinnor ökar, att den förekommer i de flesta delar av världen och att EU:s medlemsstater fungerar som destinationsländer för denna form av människohandel; uppmanar med kraft medlemsstaterna, ansökarländerna samt de tredje länder som fungerar som ursprungs- och transitländer att se till att deras nationella lagstiftning garanterar adekvat skydd, bistånd och rättshjälp till offren för människohandel; uppmanar att sådana åtgärder skall inkluderas i EU:s rambeslut om kampen mot människohandel, 37. uppmanar medlemsstaterna, ansökarländerna, samt de tredje länder som fungerar som ursprungs- eller transitländer att öka samarbetet och informationsutbytet mellan olika polismyndigheter, rättsinstanser och immigrationsmyndigheter samt mellan nationella och internationella organ för verkställande av lagen (t.ex. Europol och Eurojust), vilka ansvarar för att spåra upp och hindra personer som bedriver människohandel och deras brottsorganisationer, 38. uppmanar kommissionen och rådet att uppmuntra och stödja regeringar i ursprungsländer i deras insatser för att utarbeta och tillämpa relevant nationell lagstiftning och främja födelseregistrering, så det blir möjligt att fastställa varifrån barn kommer och underlätta återlämnandet av barn som fallit offer för människohandel samt fastställa en åldersgräns för att förhindra rekrytering av barnsoldater, 39. uppmanar kommissionen att finansiera gemenskapsåtgärder till stöd för internationella kampanjer i syfte att förhindra människohandel och öka medvetenheten om denna fråga bland allmänheten och hos de rättsvårdande myndigheterna i ursprungs- och transitländer, i samarbete med lokala myndigheter och icke-statliga organisationer, 40. betonar att det moderna slaveriets grundläggande orsaker måste bekämpas, i synnerhet fattigdom, analfabetism, synen på kvinnor samt demografiskt och ekologiskt tryck, genom investeringar i utbildning, tillhandahållande av ekonomiska stimulansåtgärder, åtgärder mot problemet med skuldsättning och klimatförändringar samt genom att de västerländska marknaderna öppnas för produkter från utvecklingsländer, 41. uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med varandra, tredje länder, FN:s organ och nationella och internationella icke-statliga organisationer i att planera och genomföra handlingsprogram för att undanröja människohandel och andra former av modernt slaveri, Terrorism och mänskliga rättigheter 42. erkänner att händelserna den 11 september 2001 har avslöjat nya former av terrorism som inte visar någon som helst hänsyn när det gäller att i stor skala döda oskyldiga människor, 43. efterlyser ett förtydligande av den föreslagna internationella brottmålsdomstolens jurisdiktion när det gäller terrordåd genomförda av icke-statliga aktörer, 44. uppmanar medlemsstaterna att vädja till samtliga medlemsstater i FN, i synnerhet Förenta staterna, om att dessa skall ratificera Romstadgan för inrättande den internationella brottmålsdomstolen, samt anta verksam lagstiftning beträffande en universell jurisdiktion, 45. uppmanar rådet att utarbeta en konkret handlingsplan som skall antas vid under det spanska ordförandeskapet i syfte att över hela världen främja ratificeringen av eller anslutning till Romstadgan från ett mycket stort antal länders sida samt inrättandet av denna domstol i samarbete med FN:s förberedande kommission för den internationella krigsförbrytartribunalen och värdlandet, 46. uppmanar Europeiska rådet och medlemsstaterna att fortsätta fördöma brott mot mänskliga rättigheter i världen, inbegripet brott i länder som är allierade i kampen mot terrorism, 47. uppmanar Europeiska rådet och medlemsstaterna att låta definitionen av terrorism omfatta statlig terrorism, 48. uppmanar regeringarna att inte använda kampen mot terrorism som en förevändning för kränkningar av de mänskliga rättigheterna i sina egna länder, och understryker att många av världens stater bär ett tungt ansvar för de förtryckningsåtgärder man utövar mot den egna befolkningen med hjälp av reguljära väpnade styrkor, 49. upprepar uppmaningen till den höge representanten för GUSP att erkänna dem som fängslats i Guantánamo och som påstås tagits till fånga under kriget i Afghanistan som krigsfångar i enlighet med internationell lag; begär att eventuella tvister angående deras ställning skall avgöras av behörig domstol i enlighet med artikel 5 i den tredje Genèvekonventionen, 50. påpekar att regeringar alltid måste värna om rättssäkerheten även för människor som misstänks för terroristrelaterade brott, och att människor som fått sina tillgångar frysta men hävdar sin oskuld omedelbart måste delges bevis för misstankarna, 51. uppmanar Förenta staterna att uppfylla sina förpliktelser i enlighet med internationell lagstiftning och garantera att de mänskliga rättigheterna respekteras för samtliga personer för vilka de har ansvaret, oavsett vilket slags brott de är misstänkta för att ha begått, och insisterar på att varje fånge som är misstänkt för brott, oavsett om det rör sig om krigsfångar eller inte, måste åtalas och erhålla en rättvis rättegång eller frisläppas, Rekommendationer beträffande övriga frågor som kräver snabbt internationellt agerande 52. anser att man ingående måste undersöka situationen för de tusentals människor som lever i flyktingläger, avsedda att utgöra en tillfällig lösning, som emellertid kommit att bli permanenta, 53. uppmanar EU och dess medlemsstater att fortsätta att förespråka religionsfrihet, och att särskilt beakta religiösa minoriteters rättigheter, 54. upprepar att utdömande av dödsstraffet på personer under 18 år går stick i stäv mot gängse internationell lag och att internationella människorättsnormer förbjuder tillämpning av dödsstraff för psykiskt sjuka personer; rekommenderar att dödsstraffet avskaffas för personer som lider av förståndshandikapp eller särskilt begränsade mentala funktioner; uppmanar samtliga stater att införa ett moratorium mot avrättningar i syfte att fullständigt avskaffa dödsstraffet; upprepar sin uppmaning till Förenta staterna, Kina, Saudiarabien, Demokratiska republiken Kongo, Iran och andra stater att omedelbart upphöra att verkställa dödsstraff, 55. fördömer tillämpningen av stenande i enlighet med sharia och samtliga former av förnedrande och grymma straff, i synnerhet på det sätt som detta praktiseras i Iran, i vissa av Nigerias delstater, i Saudiarabien och i Sudan, 56. uppmanar medlemsstaterna i FN och särskilt Europeiska unionens medlemsstater att underteckna och ratificera ILO:s konvention nr 169 om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder, tio år efter att den har trätt i kraft, o 57. uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, Förenta nationerna, regeringarna i de länder som det hänvisas till i denna resolution samt representationerna för de viktigaste icke-statliga människorättsorganisationerna i EU.
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Främja mänskliga rättigheter och demokratisering i tredje land |
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution - med beaktande av kommissionens meddelande (KOM(2001) 252 – C5&nbhy;0653/2001), - med beaktande av kommissionens rapport om genomförandet av det europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter år 2000 (SEK(2001) 801), - med beaktande av kommissionens arbetsdokument om mänskliga rättigheter och demokrati år 2001 (SEK(2001) 891), - med beaktande av artiklarna 3, 6, 11 och 19 i Fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 177, 300 och 310 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, - med beaktande av den allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, i synnerhet artikel 19 i denna, och dess fakultativa protokoll, samt av den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, - med beaktande av konventionen om avskaffande av diskriminering av kvinnor (1979) och konventionen om barnets rättigheter (1989), - med beaktande av stadgarna för Sacharovpriset för tankefrihet som Europaparlamentet årligen utdelar, - med beaktande av stadgan om de grundläggande rättigheterna som Europeiska rådet proklamerade vid sitt möte i Nice i december 2000, och inte minst med beaktande av de "nya" grundläggande rättigheter som fastställs i stadgan, vilka uppenbart måste ägnas särskild uppmärksamhet av EU självt, - med beaktande av Europeiska unionens förklaring av den 10 december 1998 (Wien) med anledning av 50-årsdagen av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, - med beaktande av slutsatserna från rådet (allmänna frågor) av den 25 juni 2001 om Europeiska unionens roll i arbetet för att främja mänskliga rättigheter och demokrati i tredje land, - med beaktande av sin resolution av den 20 september 1996 om meddelandet från kommissionen om införande av demokratiska principer och mänskliga rättigheter i avtal som ingås mellan gemenskapen och tredje land (KOM(95) 216 – C4-0197/1995)(1), - med beaktande av sina tidigare resolutioner om de mänskliga rättigheterna i världen, antagna den 5 juli 2001, 16 mars 2000, 17 december 1998, 12 december 1996, 26 april 1995, 12 mars 1993, 12 september 1991, 18 januari 1989, 12 mars 1987, 22 oktober 1985, 22 maj 1984 och 17 maj 1983(2), - med beaktande av sin resolution av den 1 mars 2001 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik (KOM(2000) 212 - C5-0264/2000)(3), - med beaktande av sin resolution av den 5 september 2000 om den gemensamma EU&nbhy;diplomatin(4) och kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om utveckling av tjänsten för yttre representation (KOM(2000) 456), - med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2000 om användning av budgetposterna för mänskliga rättigheter och demokratisering i samband med kampanjer för ett moratorium för dödsstraffet(5), - med beaktande av de konventioner som utarbetats inom Internationella Arbetsorganisationen (ILO), - med beaktande av Revisionsrättens särskilda rapport (nr 12/2000) om kommissionens förvaltning av Europeiska unionens stöd till utveckling av mänskliga rättigheter och demokrati i tredje land samt kommissionens svar(6), - med beaktande av resultaten av den 57:e sammanträdesperioden för FN:s kommission för mänskliga rättigheter, - med beaktande av artikel 47.1 i arbetsordningen, - med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik och yttrandena från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi, utskottet för utveckling och samarbete samt utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor, (A5&nbhy;0084/2002), och av följande skäl: A. Ett av Europeiska unionens grundläggande mål måste vara att försvara de mänskliga rättigheternas ställning som universella och odelbara mänskliga rättigheter – civila, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella – såsom förklarades vid världskonferensen i Wien 1993 om de mänskliga rättigheterna. B. Kvinnors och flickors rättigheter är en oförytterlig, nödvändig och odelbar del av de universella mänskliga rättigheterna, vilket fastställdes i Pekingdeklarationen och handlingsprogrammet 1995. C. EU:s framträdande roll när det gäller områden som ekonomi, handel , politik, diplomati och utvecklingsstöd medför att gemenskapen har mycket stora möjligheter till moraliskt och politiskt inflytande, vilket unionen bör utnyttja förbehållslöst för att sprida och öka graden av demokratisering och stärka respekten för de mänskliga rättigheterna hos sina partner. D. Fattigdomsbekämpningen och utvecklingssamarbetet är nödvändiga för försvaret av de mänskliga rättigheterna och demokratiseringen, eftersom de gynnar de politiska, sociala och ekonomiska förutsättningar som krävs för att säkra fred och stabilitet, och gör att alla människor kan leva under värdiga förhållanden. E. Även i många av de tidigare europeiska kolonierna har det förekommit att man, ofta på grund av det bestående inflytandet från kolonialmakterna, inte ägnat särskilt stor uppmärksamhet eller till och med omintetgjort de mänskliga rättigheterna, principerna om goda styrelseformer och erkännandet av det civila samhällets roll. F. Hittills har emellertid medlemsstaterna inte tagit upp detta faktum i någon objektiv analys av orsakerna till sådana avvikelser i enskilda tredje länder, och ingår därmed tyvärr inte i någon följdriktig politik för att främja demokrati och de mänskliga rättigheterna. G. Cotonouavtalet som undertecknades med AVS-länderna i juni 2000 har kompletterat den demokratiklausul som Europeiska gemenskapen sedan 1992 skriver in i alla sina avtal med tredje land som en väsentlig del av avtalen. Demokratiklausulen baseras nu på respekt för de mänskliga rättigheterna, demokratins principer och rättsstatsprincipen samt ett gott styrelseskick eller god förvaltning av offentliga ärenden. H. EU bör spela en nyckelroll i det aktiva försvarandet av de mänskliga rättigheterna och demokratiseringsprocessen i tredje länder, och genom sitt agerande utåt främja och stödja dessa rättigheter, samt reagera snabbt och effektivt om de ignoreras eller allvarligt och vid upprepade tillfällen kränks. I. Fattigdomsminskningen som är det främsta målet för gemenskapens nya utvecklingspolitik kan endast åstadkommas om det i de berörda länderna finns en fungerande deltagardemokrati och ansvarstagande, icke korrumperade regeringar. J. Genom sin politik när det gäller de mänskliga rättigheterna och demokratiseringen kan EU bidra på ett avgörande sätt när det gäller att undanröja alla de faktorer som utestänger stora grupper från den pågående globaliseringsprocessen, och styra utvecklingen på ett sådant sätt att även de mest missgynnade grupperna i samhället och de allra fattigaste länderna införlivas i och kan dra nytta av alla de effekter av denna process som främjar mänsklig utveckling. K. Respekten för de sociala rättigheterna och de arbetsrättsliga bestämmelserna främjar en hållbar och rättvis social utveckling. L. En dialog på lång sikt om demokratisering och mänskliga rättigheter utgör även en viktig faktor när det gäller EU:s strategi för konfliktförebyggande verksamhet. M. Den uppförandekod som har lagts fram och som avser unionens förbindelser med andra länder när det gäller frågor om de mänskliga rättigheterna, skall inte betraktas som någon tvångsåtgärd, utan som en samling positiva åtgärder som inte längre kan uppskjutas, såsom det gemensamma stödet för demokratin och de mänskliga rättigheterna. Om parterna undertecknar, ratificerar och tillämpar de internationella instrumenten för de mänskliga rättigheterna kan kommande, på varandra följande kriser förhindras. 1. Parlamentet välkomnar kommissionens ovannämnda meddelande, och anser att meddelandet innehåller viktiga förslag och anvisningar avseende EU:s roll i främjandet av de mänskliga rättigheterna och demokratiseringen i tredje länder som är unionens partner, 2. stöder särskilt kommissionens förslag om att systematiskt införliva de mänskliga rättigheterna i en öppen politisk dialog med tredje land så att demokratiklausulerna i EU:s associerings- och handelsavtal får ett reellt innehåll, och om att införliva främjandet av de mänskliga rättigheterna och demokrati i programmen för externt bistånd, 3. beklagar frånvaron av konkreta förslag för att uppnå större konsekvens när det gäller gemenskapsinstitutionernas arbete och därigenom upphäva rådets så gott som totala dominans på detta område, vilken kommer till uttryck i att det ofta krävs enhällighet för att fatta beslut, och ser gärna att konventet om Europas framtid lägger fram konkreta förslag i denna riktning, 4. begär att kraven i fråga om demokratisering och respekt för och skyddande av de mänskliga rättigheterna i de tredje länder som har partnerskapsavtal med EU, utan undantag skall få företräde framför EU:s och de enskilda medlemsstaternas egna legitima ekonomiska, kommersiella och övriga intressen, 5. begär ett aktivt och frikostigt bruk av de klausuler om "incitament på det sociala området", "incitament på miljöområdet" och "narkotikabekämpning" som ingår i Allmänna preferenssystemet för perioden 2002-2004, vilka föreskriver att ytterligare preferenser kan tillerkännas länder som iakttar ILO:s normer samt gällande folkrättsliga regler på miljöområdet och i fråga om bekämpning av produktion av och handel med narkotika, 6. beklagar att EU-medlemsstaterna vanligen är oförmögna att inta en gemensam ståndpunkt då Förenta nationernas kommission för mänskliga rättigheter håller sitt årliga sammanträde i Genève, vilket grumlar bilden av EU och undergräver utvecklingen av dess utrikespolitik, 7. begär att varje tredje land som avser att ha politiska, ekonomiska, handelsmässiga eller andra relationer med Europeiska unionen skall underteckna, ratificera och otvetydigt tillämpa de grundläggande texterna i fråga om mänskliga rättigheter, inbegripet i synnerhet Romstadgan som inrättar den internationella brottmålsdomstolen, 8. föreslår kommissionen och rådet att en interinstitutionell uppförandekod skall utarbetas för att uppnå större konsekvens och rättvisa i unionens externa åtgärder i fråga om demokratisering och mänskliga rättigheter; menar att denna kod bör reglera relationerna mellan unionen och de mer än 120 stater som för närvarande omfattas av demokratiklausulen, som en väsentlig del av de avtal av varje slag som förenar unionen med tredje land, Faktorer som skall ingå i den interinstitutionella uppförandekoden för EU:s externa relationer vad beträffar mänskliga rättigheter 9. begär därför att kommissionen utarbetar ett preliminärt förslag till uppförandekod som rådet och Europaparlamentet sedan skall fatta ett beslut om, och att den därvid tar hänsyn till följande faktorer:
10. anser att då unionen utvärderar de framsteg som de olika partnerländerna har gjort i fråga om demokratisering och mänskliga rättigheter bör syftet vara att inte bara uppnå ett konsekvent perspektiv mellan länder och regioner utan framför allt att undvika orättvisa resultat, förolämpande jämförelser och användande av olika måttstockar för länderna i fråga, 11. betonar att denna uppförandekod inte bör fokusera på de delar av människorättsklausulerna som avser straff eller upphävanden, utan i stället i huvudsak bör grunda sig på ömsesidig respekt mellan avtalsparterna i förbindelserna mellan EU och tredje land; anser att uppförandekoden därför bör omfatta alla typer av positiva incitament, inbegripet omfattande samarbetsprogram, för att förbättra respekten för de mänskliga rättigheterna på alla nivåer, 12. samtycker till fokuseringen på humanitär hjälp som grundar sig på de mänskliga rättigheterna, mot bakgrund av den betydelse denna fokusering kan få i samband med konfliktförebyggande åtgärder i de fall där den humanitära krisen har uppkommit genom en våldsbetonad konflikt, 13. uppmanar kommissionen att säkerställa att respekten för kvinnors rättigheter som en del av de mänskliga rättigheterna inbegrips som ett nyckelelement i samtliga gemenskapsprogram och som ett kriterium för yttre förbindelser med tredje land, bland annat handels- och samarbetsavtal, 14. begär att kommissionen i alla yttre förbindelser med tredje land som inbegriper finansiellt stöd, dvs. även i samband med handelsavtal, samarbetsavtal och utvecklingsbistånd, uttryckligen skall ställa krav på att det berörda landet avskaffar och straffbelägger de värsta formerna av våld mot kvinnor, exempelvis könsstympning, stening, offentlig bestraffning, tortyr och våldtäkt i samband med krig; begär att kommissionen systematiskt kontrollerar huruvida dessa villkor verkligen uppfylls och lägger fram rapporter om detta, 15. uppmanar kommissionen att samarbeta med andra internationella organ, såsom FN:s kvinnofond och Världsbanken, för att se till att jämställdhetsfrågorna integreras i de beslut som fattas i integreringsfrågor, 16. påminner om sitt stöd för ett inrättande av rättvisa, sociala normer när det gäller ekonomisk verksamhet och om sitt åtagande i fråga om att delta i insatser för att bekämpa exploatering av arbetskraft i hela världen; betonar att WTO och ILO har en mycket viktig funktion att fylla på området och att WTO och ILO verkligen behöver genomföra ett gemensamt arbetsprogram, 17. betonar den betydelse program som Meda och Tacis har när det gäller att främja mänskliga rättigheter och demokratiseringen i särskilt känsliga områden av världen, 18. uppmanar kommissionen att intensifiera sina ansträngningar för att så snart som möjligt anta en kortfattad grönbok om företagens sociala ansvar, 19. uppmanar kommissionen att precisera genom vilka metoder man skall se till att de etiska regler för företag som utarbetas av internationella organisationer, exempelvis FN, ILO och OECD, verkligen respekteras, 20. uppmuntrar kommissionen att vid sina delegationer i tredje land inrätta nationella kontaktpunkter för övervakning av OECD:s riktlinjer för multinationella företag från juni 2000, liknande de nationella kontaktpunkterna i samtliga medlemsstater, 21. erinrar om att artikel 13 i EG-fördraget ålägger Europeiska unionen att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning; anser att denna skyldighet måste införlivas med EU:s politik inte endast i teorin utan även i praktiken, när det gäller såväl befintliga och blivande handelspartner som i förhandlingarna med kandidatländerna beträffande uppfyllandet av Köpenhamnskriterierna, Några förslag av institutionell karaktär 22. anser det absolut nödvändigt att så snart som möjligt göra den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken till en gemenskapsfråga, eftersom det är det enda sättet att skapa verklig enhetlighet i EU:s åtgärder på detta område och ta itu med den nuvarande situationen där de olika institutionerna, i synnerhet rådet, såväl geografiskt som ämnesmässigt måste behandla dessa ärenden olika, ibland på gemenskapsnivå, ibland på mellanstatlig nivå (GUSP), 23. uppmanar konventet om Europas framtid att påbörja alla de institutionella reformer som behövs för att, i enlighet med denna resolution, förstärka EU:s roll för främjandet av mänskliga rättigheter och demokratiska principer genom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, 24. föreslår att nästa parlament efter valet 2004 skall inrätta ett utskott för mänskliga rättigheter med befogenhet avseende frågor som rör mänskliga rättigheter, demokratisering i tredje land samt relationer med de internationella organisationer som arbetar på området för mänskliga rättigheter, 25. stöder inrättandet av en EU-byrå för mänskliga rättigheter och demokrati, såsom föreslogs i slutsatserna från Europeiska rådets möte i Köln, 26. anser att denna byrå bör ha hand om information och rådgivning, i enlighet med den särskilda expertgruppens förslag, samt i synnerhet utarbeta en global översikt över situationen för de mänskliga rättigheterna i varje enskilt land, vilken gemenskapsinstitutionerna särskilt skall beakta då de utarbetar och genomför sin politik, 27. anser att EU-byrån för mänskliga rättigheter och demokrati även skall ha i uppgift att utifrån denna uppförandekod årligen utarbeta en rapport om alla samarbets- och associeringsavtal mellan Europeiska unionen och tredje land, 28. anser att EU-byrån för mänskliga rättigheter och demokrati även skulle kunna utvärdera de icke strukturella åtgärderna, mot bakgrund av de sistnämndas stora betydelse för försoningsprocessen efter en väpnad konflikt, vid införlivandet av de mänskliga rättigheterna och demokratin i EU:s biståndsprogram, 29. menar att kommissionen före undertecknandet av ett avtal om anslutning, associering eller samarbete mellan EU och ett tredje land, skall utarbeta en rapport om situationen för demokratins principer och de mänskliga rättigheterna i landet ifråga, och rekommendera huruvida de pågående förhandlingarna skall fullföljas eller ej; anser att rådet och Europaparlamentet skall yttra sig om rekommendationen, och att det skall krävas att båda institutionerna ställer sig positiva för att avtalet skall skrivas under, 30. begär att man inom ramen för den politiska dialogen och diskussion om de olika ländernas strategidokument betonar nödvändigheten av att garantera att alla får tillgång till utbildning, samt anser att en utbildning tillgänglig för alla bör anses som en tematisk prioritering, eftersom tillgång till utbildning är en av de viktigaste grundläggande rättigheterna, 31. uppmanar kommissionen att punkligt till parlamentet översända de rapporter som utarbetas i detta ämne av kommissionens externa delegationer, 32. anser att konfliktsituationer leder till allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna och menar därför att en utbildning för fred som en del av de fredsskapande och fredsbevarande åtgärderna bör utgöra en prioritet för det europeiska initiativet för demokratin och de mänskliga rättigheterna när det gäller att förebygga konflikter, 33. anser att det civila samhället måste bidra till att formulera och genomföra EU:s politik på dessa områden och stöder de forum för återkommande debatter om de mänskliga rättigheterna som anordnas i samverkan med ordförandeskapet och med deltagande av gemenskapsinstitutionerna, samt representanter från universitet och högskolor och icke-statliga organisationer, o 34. uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Integrering av ett jämställdhetsperspektiv i gemenskapens utvecklingssamarbete |
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av kommissionens meddelande (KOM(2001) 295 – C5&nbhy;0464/2001), – med beaktande av artiklarna 2 och 3 i EG-fördraget, – med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, – med beaktande av Förenta nationernas konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor av den 18 december 1979, – med beaktande av sin resolution av den 15 juni 1995 om Europeiska unionens deltagande i FN:s fjärde internationella kvinnokonferens i Beijing: jämlikhet, utveckling och fred(1), – med beaktande av den deklaration och det handlingsprogram som antogs vid den fjärde internationella kvinnokonferensen samt Europaparlamentets resolution av den 21 september 1995 om konferensen i Beijing(2), – med beaktande av sin resolution av den 17 september 1998 om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av rådets förordning om genusfrågornas integrering med utvecklingssamarbetet (C4-0307/1998 - 1997/0151(SYN))(3), – med beaktande av resolutionen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar av den 20 december 1995 om integrering av jämställdhetsfrågor i utvecklingssamarbetet, – med beaktande av sin resolution av den 4 juli 1996 om resultaten från konferensen i Kairo om befolkning och utveckling(4), – med beaktande av sin resolution av den 16 september 1997 om kommissionens meddelande "Integrering av lika möjligheter för kvinnor och män i gemenskapens politik och åtgärder – mainstreaming (KOM(96) 67 - C4-0148/96)(5)" och av den 9 mars 1999 om kommissionens lägesrapport om uppföljningen av detta meddelande (KOM(98) 122 - C4-0234/98)(6), – med beaktande av rådets slutsatser från den 18 maj 1998 om genusfrågor i utvecklingssamarbetet, – med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2836/98 av den 22 december 1998 om genusfrågornas integrering med utvecklingssamarbetet(7), – med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 18 maj 2000 om uppföljningen av handlingsplanen från Beijing (2000/2020(INI))(8), – med beaktande av partnerskapsavtalet AVS-EG, som undertecknades i Cotonou den 23 juni 2000(9), – med beaktande av rådets och kommissionens gemensamma uttalande av den 10 november 2000 om gemenskapens politik för utvecklingssamarbete (dok. 13458/00), – med beaktande av sin resolution av den 15 november 2000 om förslaget till rådets beslut om ett stödprogram avseende gemenskapens ramstrategi för jämställdhet (2001–2005) (KOM(2000) 335 – C5-0386/2000 – 2000/0143(CNS))(10), – med beaktande av sin resolution av den 1 mars 2001 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik (KOM(2000) 212 - C5 &nbhy; 0264/2000 - 2000/2141(COS))(11), – med beaktande av slutsatserna från rådet (utveckling) den 8 november 2001, – med beaktande av artikel 47.1 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor och yttrandet från utskottet för utveckling och samarbete (A5&nbhy;0066/2002), och av följande skäl: A. Enligt artiklarna 2 och 3 i EG-fördraget skall Europeiska gemenskapen ha till uppgift att främja jämställdhet mellan kvinnor och män, och i all verksamhet sträva efter att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män. B. Med handlingsplattformen från Beijing antogs en strategi för integrering av genusfrågor, och sedan 1996 för kommissionen en politik där man borde ta bättre hänsyn till jämställdhet i gemenskapens politik och åtgärder. C. Med integrering av genusfrågor menas att beslutsprocesserna bör (om)organiseras, förbättras, utvecklas och utvärderas så att jämställdhetsperspektivet införlivas på alla nivåer av de aktörer som vanligtvis är inblandade i genomförandet av politiken(12). D. Bestämmelser för integrering av jämställdhetsfrågor finns i förordningar och avtal om utvecklingssamarbete: ALA-förordningen från 1992, Meda-förordningen från 2000, partnerskapsavtalet AVS-EU, Cotonouavtalet. E. Målet om lika möjligheter ingår i en strategi med två delar: dels skall jämställdhet garanteras genom att all politik och alla åtgärder integrerar genusdimensionen, dels skall kvinnor gynnas genom särskilda åtgärder för positiv särbehandling. F. Gemenskapens utvecklingspolitik grundas på principen om en mänsklig och social utveckling som är hållbar, rättvis och som främjar delaktighet. Främjandet av mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer är en viktig del av denna politik. G. Det främsta syftet med gemenskapens utvecklingspolitik är att minska eller avskaffa fattigdomen. Fattigdom är ett problem med flera dimensioner som inte enbart kan definieras som avsaknad av inkomster, utan som hänger samman med de ömsesidigt förstärkande aspekterna utsatthet och marginalisering, brist på kontroll och tillgång till varor, resurser och tjänster samt bristande delaktighet i beslutsprocesser. H. Den överväldigande majoriteten av de fattiga i världen är kvinnor och det är denna relation mellan kön och fattigdom som har gjort det viktigare än någonsin att könsaspekter integreras i politiken för utvecklingssamarbete. I. Det är tillfredsställande att Europeiska gemenskapen har en uttalad ambition att gå utanför det strikt ekonomiska synsättet eftersom utvecklingspolitik även sträcker sig in på andra områden av människors verksamhet, såsom politiska, sociala och kulturella. J. Kvinnor i utvecklingsländer diskrimineras ofta när det gäller tillgång till livsmedel, hälso- och sjukvård, utbildning, vidareutbildning, beslutsfattande, deltagande i regionala program och ekonomisk verksamhet samt äganderätt. Att komma till rätta med bristen på jämställdhet och att förstärka kvinnors roll och rättigheter är avgörande för social rättvisa och utveckling. K. År 2003 löper ovannämnda förordning (EG) nr 2836/98 ut. 1. Parlamentet gläder sig åt kommissionens handlingsplan om att genomföra en strategi i tre delar för att integrera ett jämställdhetsperspektiv i utvecklingspolitikens åtgärder och strategier, genom förhandlingar med partnerna i alla skeden av projekt- eller programcykeln; framhåller särskilt
2. beklagar att det tagit nästan sex år från det att rådet för första gången i ovannämnda resolution av den 20 december 1995 sade att integreringen av jämställdhetsfrågor var en av principerna för gemenskapens och medlemsstaternas utvecklingspolitik till dess att handlingsprogrammet offentliggjorts och att de konkreta insatser som dessemellan gjorts har varit begränsade, även om själva begreppet införlivats i ovannämnda förordning (EG) nr 2836/98, men uppskattar dock att kommissionen erkänt att det finns ett fenomen som "gender policy evaporation", dvs. att politiska föresatser inte omsätts i praktisk handling, 3. anser dock att handlingsplanen måste konkretiseras ytterligare, och uppmanar därför kommissionen att lägga fram ett formellt förslag tillsammans med ett detaljerat arbetsprogram med särskilda operativa bestämmelser, tidsfrister och uppgifter om finansiella resurser samt kvalitativa och kvantitativa resultatindikatorer, 4. begär att de utvärderingar som skall göras efter halva tiden och vid slutet av programtiden också skall tillställas parlamentet, så att utvärderingen efter halva tiden är parlamentet till handa före utgången av parlamentets femte valperiod, 5. hävdar att integreringen av jämställdhet mellan kvinnor och män inte är berättigad bara som ett sätt att göra insatserna inom utvecklingssamarbetet mera effektiva och höja produktiviteten, utan framför allt som ett led i en mycket mer omfattande strävan efter aktning för de mänskliga rättigheterna och för människovärdet hos kvinnor och män, vars skillnader måste erkännas, men vars rättigheter måste vara lika, 6. hänvisar i det sammanhanget till målen i gemenskapens ramstrategi för jämställdhet, en strategi som är inriktad på det ekonomiska livet, lika deltagande och jämn representation, lika tillgång och fullständiga sociala och ekonomiska rättigheter för kvinnor och män samt främjande av kvinnors mänskliga rättigheter; vill dock understryka att så länge grundläggande rättigheter som lika tillgång till mat, utbildning och hälsa inte respekteras, så kommer det att vara mycket svårt för kvinnor att sträva efter att uppnå beslutsfattande positioner, 7. noterar att programmet skall genomföras på sex prioriterade områden för gemenskapens utvecklingspolitik, men ställer sig med hänsyn till de begränsade finansiella medlen frågande till rangordningen framför allt av transport; instämmer i att de främsta prioriteringarna bör vara understödjande av makroekonomisk politik och strategier för fattigdomsminskning samt hälsovårds- och utbildningsprogram inom den sociala sektorn, omfattande utbildning och hälsa, särskilt reproduktiv hälsa, eftersom det är det område där ojämlikheterna mellan könen är störst och konsekvenserna allvarligast, inte bara för kvinnor, utan även för deras familjer, sociala grupper och samhällen; anser dock att det är oacceptabelt att lägga så liten vikt vid nyckelområden som handel – i synnerhet med beaktande av den påverkan handelsavtal har på kvinnors rättigheter och situation i utvecklingsländerna – och uppbyggnad av den institutionella kapaciteten, sund förvaltning av offentliga angelägenheter samt rättsstatsprincipen, 8. understryker hur viktigt det är att skapa förbättrad tillgång till högkvalitativa tjänster när det gäller reproduktiv hälsa, vilket inte bara inbegriper att förebygga hiv/aids och andra sexuellt överförbara sjukdomar, utan även familjeplanering, vård före, under och efter förlossningen och bekämpande av skadlig praxis som könsstympning av kvinnor, m.m.; fäster uppmärksamheten på att integreringen av ett jämställdhetsperspektiv när det gäller hälsa skall rikta sig både till män och kvinnor i syfte att skapa en större ansvarskänsla när det gäller familjeplanering, sexuella relationer och föräldraskap, 9. vill ge uttryck för sin tillfredsställelse med att en av de sex hälsofrågorna är frågan om hur man skall bekämpa våld mot och sexuell misshandel av kvinnor, vilket är en del av den könsspecifika dimensionen, och uppmanar kommissionen att i större utsträckning sätta graden av fattigdom i samband med våldshandlingar mot kvinnor och barn, 10. begär att kommissionen skall undersöka och grundligt utreda de effekter som lokala kulturella traditioner och seder har, både när det gäller ekonomisk och social utveckling och kvinnors rättigheter och jämställdhet, 11. konstaterar att bristande jämställdhet inte bara är kopplad till fattigdom utan också till kulturella, religiösa och socioekonomiska sedvänjor vilket emellertid aldrig får betraktas som en godtagbar ursäkt för att hindra framsteg på väg mot jämställdhet, 12. vidhåller att integreringen av jämställdhetsfrågor inte bör utesluta möjligheten till separata program för positiv särbehandling, utan att kommissionen bör ta ett dubbelt grepp på jämställdhetspolitiken så att båda dessa element ingår, 13. begär att en genusspecifik analys skall ingå i alla framtida dokument om strategier för att minska fattigdomen och i dokument om strategier för enskilda länder, 14. hävdar att det är nödvändigt att institutionalisera kvinnors och kvinnoorganisationers deltagande i förberedelsen, utarbetandet och uppföljningen av de åtgärder som skall vidtas, att garantera en jämn representation av kvinnor och män i projektförvaltningen och att inrätta rekryteringsförfaranden som tar hänsyn till genusdimensionen, 15. anser att man på alla nivåer måste främja och använda operativa instrument, t.ex. utvärdering av effekter med avseende på genusdimensionen (både i förväg och i efterskott) och kontroll av integreringen av genusdimensionen, uppföljningsindikatorer samt statistik och uppgifter med uppdelning efter kön; utvärdering av effekter med avseende på genusdimensionen bör utföras för alla olika komponenter i avtal om utvecklingssamarbete, inbegripet handelsvillkor och handelspolitik, 16. anser att utvärdering av offentliga budgetar med avseende på genuseffekter (gender auditing) är ett mycket viktigt instrument för att kontrollera huruvida principen om integrering av genusdimensionen tillämpas i den offentliga politiken, 17. yrkar på att tillräckliga ekonomiska och personella resurser skall anslås till stöd för de åtgärder som angetts för att se till att det finns enhetlighet och kontinuitet i genomförandet av EU:s handlingsprogram för integrering av ett jämställdhetsperspektiv i gemenskapens utvecklingssamarbete; konstaterar att det för 2001 endast anslogs 2,02 miljoner euro för integrering av jämställdhetsfrågor i utvecklingssamarbetet(13), jämfört med 5 miljoner euro 1998(14), 18. begär att kommissionen skall utgå från sin utvärdering av finansiella åtgärder på detta område för att utarbeta ett nytt förslag till förordning, inför det att ovannämnda förordning (EG) nr 2836/98 löper ut, vilken utgör rättslig grund för budgetpost B7&nbhy;6220, 19. begär att synsättet med "integrering av jämställdhetsaspekter" som ett krav för finansiering skall utsträckas från EG:s budgetpost för kampen mot hiv och aids till att bli ett standardredskap inom alla budgetposter som berör utveckling, 20. anser att grupper för samarbete mellan jämställdhets- och utvecklingsprojekt (Gided) bör användas i alla partnerländer där man på grundval av en i förväg gjord analys kan utgå från ett positivt resultat av ett sådant projekt, 21. framhåller kravet på utbildning av och information till kommissionens personal inom alla generaldirektorat som har ansvar för EU:s externa relationer, och att det i detta syfte måste ställas tillräckligt med anslag till förfogande ur administrationens budget för obligatorisk utbildning av kommissionens personal både vid huvudkontoret och delegationerna när det gäller planeringen av utvecklingspolitiken eller programplanering och programförvaltning inom denna politik, 22. framhåller att kommissionens sakkunskap i jämställdhetsfrågor måste förbättras genom att det i varje delegation och inom var och en av de tjänstegrenar som är ansvariga för yttre förbindelser (generaldirektoraten för utveckling, yttre förbindelser och handel samt kontoret för humanitärt bistånd ECHO och byrån för samarbete EuropeAid) skall finnas en fast anställd tjänsteman som fungerar som "jämställdhetsenhet" med klart definierat ansvar, samt att specialister på jämställdhetsfrågor skall tas med i personalen i den interna gruppen för kvalitetsstöd och i projektutvärderingsgrupperna, 23. uppmanar kommissionen att förstärka sin informationsstrategi, uppmuntra inrättande av nätverk för utbyten mellan olika aktörer i partnerländerna och EU, och förbättra samordningen i jämställdhetsfrågor mellan sina olika enheter, 24. begär att kommissionens enhets- och delegationschefer skall åläggas ansvaret för att utarbeta, genomföra och följa upp sektorsvisa och geografiska riktlinjer för jämställdhet samt ansvaret för att se till att det råder en effektiv samordning i jämställdhetsfrågor mellan kommissionens olika tjänstegrenar, 25. anser att icke-statliga organisationer är mycket viktiga aktörer i arbetet med att främja en demokrati där jämställdhet respekteras, och understryker vikten av att det civila samhället, särskilt kvinnoorganisationer på lokal nivå, deltar fullt ut, i nord och i syd, i alla skeden av projektcykeln och i det tekniska biståndet på plats, 26. uppmanar kommissionen och partnerländerna i Cotonouavtalet att aktivt arbeta för att rådets (utveckling) resolution om integrering av jämställdhetspolitiken genomförs och att anordna en extra gemensam parlamentarisk AVS-EU-församling om denna viktiga fråga, 27. uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka samarbetet med andra internationella organisationer, t.ex. FN, Europarådet och OSSE för att garantera enhetlighet mellan avreglering av marknaderna, ekonomiskt bistånd och hållbar utveckling, 28. begär att kommissionen skall stärka samarbetet och informationsutbytet om respekten för kvinnors mänskliga rättigheter med icke-statliga organisationer och berörda internationella organisationer, och ge stöd till spridning av kunskap om brott mot mänskliga rättigheter som begås i väpnade konflikter och som grundar sig på könstillhörighet samt i fall då relevant lagstiftning inte tillämpas på grund av otillräckliga mekanismer eller då förlegade kulturella traditioner och sociala stereotyper dominerar, 29. uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Jämställdheten i Europeiska unionen 2000 |
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av kommissionens rapport (KOM(2001) 179 - C5-0344/2001), – med beaktande av artikel 2, 3.2, 13, 137.1 och 141 i EG-fördraget, – med beaktande av sin resolution av den 5 oktober 2000 om kommissionens årliga rapporter om jämställdheten i Europeiska unionen 1997, 1998 och 1999 (KOM(1998) 302 - C5-0106/1999, KOM (1999) 106 - C5-0289/2000, KOM(2000) 123 - C5-0290/2000 - 1999/2109(COS))(1), – med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2000 om uppföljningen av den handlingsplan som antogs i Peking (2000/2020 (INI))(2), – med beaktande av slutdokumentet från FN:s Peking+5-konferens i New York i juni 2000, – med beaktande av sin resolution av den 15 november 2000 om gemenskapens strategi för jämställdhet mellan kvinnor och män (2001–2005 (KOM(2000) 335 - C5-0386/2000 - 2000/0143 (CNS))(3), – med beaktande av rådets beslut 2001/51/EG av den 20 december 2000 om inrättande av gemenskapens handlingsprogram avseende gemenskapens strategi för jämställdhet mellan kvinnor och män (2001–2005)(4), – med beaktande av Regionkommitténs yttrande(5), – med beaktande av artikel 47.1 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor (A5&nbhy;0067/2002), och av följande skäl: A. Under de senaste åren har de största jämställdhetsinsatserna gjorts inom områden där sådant arbete bedrivits sedan tidigare utan att man lyckats undanröja diskrimineringen. Dessa insatser måste därför fortgå och överföras även till andra områden. B. Stora framsteg har gjorts när det gäller integreringen av jämställdhetsperspektivet inom gemenskapspolitiken, men inte lika mycket har hänt inom medlemsstaternas nationella politik. C. De främsta åtgärderna inom europeiska sysselsättningsstrategins pelare för jämställdhet har syftat till att göra det möjligt att förena arbetsliv med familjeansvar, medan alltför lite har gjorts för att minska löneklyftan mellan könen. D. Jämställdheten måste främjas mer aktivt inom den europeiska sysselsättningsstrategins övriga tre pelare, det vill säga arbetskraftens anställbarhet, stärkande av företagandet och främjande av anpassningsförmågan. E. Arbetslösheten inom EU är 3 procentenheter högre för kvinnor än för män. Arbetsmarknaden är fortfarande både horisontellt och vertikalt segregerad och kvinnor arbetar främst inom vissa yrken och branscher och är underrepresenterade inom alla sektorer i välbetalda högre befattningar. Kvinnors förvärvsfrekvens inom EU ligger 18,2 procentenheter under mäns, och kvinnors löner är i genomsnitt 77 procent av männens. Löneklyftan mellan kvinnor och män är fortfarande mycket stor inom EU. Direktiv 75/117/EEG av den 10 februari 1975 om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män(6) efterlevs inte ännu på ett korrekt sätt. F. Kommissionens sjuttonde årsrapport om kontroll av tillämpningen av gemenskapsrätten (1999), KOM (2000) 92, och Europaparlamentets resolution om denna rapport av den 4 september 2001(7) visar att antalet överträdelser när det gäller lika behandling av kvinnor och män fortsätter att vara högt. G. Även om vissa kandidatländer redan har införlivat gemenskapens lagstiftning om likabehandling och jämställdhet i sin nationella lagstiftning återstår i många av dem fortfarande mycket att göra när det gäller att tillämpa denna lagstiftning korrekt, särskilt i fråga om institutionernas och myndigheternas kapacitet att genomföra jämställdhetslagstiftningen i praktiken. H. Utvidgningsprocessen pågår parallellt med utvecklingen av sexhandeln med kvinnor, framför allt för prostitution. I. Europeiska kommissionen vill under 2002 utarbeta ett förslag till ett nytt jämställdhetsdirektiv, grundat på artikel 13 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. 1. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att kommissionens årliga rapport innehåller en kritisk och systematisk utvärdering av de gemenskapsinitiativ och nationella initiativ som genomförts under 2000 i fråga om jämställdheten, och anser att det är positivt att den till innehållet är bättre än tidigare rapporter, 2. uppmuntrar kommissionen att fortsätta lägga fram årliga rapporter som ett viktigt instrument för en heltäckande och enhetlig uppföljning, utvärdering och kontroll av gemenskapens och medlemsstaternas politik, även vad gäller en effektiv tillämpning av gemenskapslagstiftningen om likabehandling och jämställdhet mellan kvinnor och män, 3. anser att kommissionen bör begrunda hur man skall uppmuntra alla stater till att integrera ett jämställdhetsperspektiv inom alla politikområden och uppnå att så faktiskt sker, 4. noterar att skillnaderna mellan könen har minskat något under 2000 vad gäller förvärvsverksamheten, men anser att det är oroväckande att en alltför stor andel av kvinnorna fortfarande arbetar deltid, har farliga eller lågkvalificerade arbeten, 5. beklagar att få medlemsstater inom ramen för den europeiska sysselsättningsstrategin har ansträngt sig för att integrera jämställdheten i sin nationella handlingsplan för 2000, och att flertalet åtgärder fortfarande betraktas som könsneutrala, 6. uppmanar medlemsstaterna att, mot bakgrund av målet som ställdes upp av Europeiska rådet i Lissabon i mars 2000 om att höja den totala sysselsättningen för kvinnor till 60 procent fram till 2001
7. understryker att förenandet av arbete och familjeansvar är en nödvändig förutsättning för faktisk jämställdhet och gläder sig över de uppmuntrande initiativ som medlemsstaterna har tagit på området i fråga om planering av barnomsorg; anser emellertid att denna fråga inte bara omfattar förbättrad barnomsorg, utan även omsorg för andra vårdbehövande personer, som äldre, sjuka eller handikappade människor, eftersom det på dessa områden endast gjorts begränsade framsteg, 8. konstaterar med besvikelse att denna årsrapport knappast går in på vad kommissionen har gjort för att garantera medlemsstaternas tillämpning av lagstiftningen om likabehandling, och begär att kommissionen skall intensifiera sina ansträngningar på detta område och redogöra för detta i nästa årsrapport om jämställdheten, 9. betonar att det är nödvändigt att på gemenskapsnivå och nationell nivå anta innovativa åtgärder och fastställa specifika mål för att dels främja en jämn uppdelning mellan kvinnor och män vad gäller förvärvsarbete och hushållsarbete genom att utveckla arbetsformer som gör att det i praktiken är möjligt att förena familjeliv med yrkesarbete, i synnerhet när det gäller arbetstidens fördelning, vilket bör ske genom en översyn av bestämmelserna för föräldraledighet, särskilt fädernas, och anställbarhet, samt genom omorganisering av allmänna och privata tjänster, dels främja social jämställdhet mellan kvinnor och män genom att omvandla sociala och skattemässiga rättigheter till individuella rättigheter, 10. noterar med oro att kvinnor som studerar informations- och kommunikationsteknik endast utgör 20 procent av studenterna och att de i allmänhet är starkt underrepresenterade på området; noterar att kvinnor på grund av begränsad tillgång till ny sakkunskap förhindras från att få de mest kvalificerade och välbetalda arbeten inom IT-sektorn; uppmanar medlemsländerna att i enlighet med de politiska riktlinjer som fastställdes vid Europeiska rådets möte i Nice i december 2000 underlätta kvinnors tillgång till utbildning och livslångt lärande, särskilt inom den nya tekniken; hävdar mot bakgrund av detta att det är nödvändigt att fastställa nationella mål för deltagarandel inom all utbildning och yrkesutbildning samt att vidta åtgärder (särskilda yrkesutbildningsprogram, informationskampanjer, etc.) på nationell, regional och lokal nivå för att locka kvinnor till den nya tekniken, 11. noterar de framsteg som har gjorts för att upprätta statistik, men anser att ytterligare ansträngningar måste göras, även i fråga om kandidatländerna, när det gäller könsspecifik statistik som kan ge objektiv information för fastställandet av skillnader och problem mellan kvinnor och män, och som gör det möjligt att utvärdera integreringen av jämställdhetsperspektivet genom att se vilka effekter olika typer av politik har på kvinnor och män; uppmanar i detta syfte kommissionen att i full utsträckning utnyttja de möjligheter till finansiering som det nya åtgärdsprogrammet för jämställdhet mellan kvinnor och män (2001–2005) erbjuder för att regelbundet upprätta och uppdatera statistik; uppmanar kommissionen att göra allt för att kandidatländerna vid anslutningen skall beviljas vederbörligt finansiellt och tekniskt stöd för att kunna utveckla sina statistiska metoder och anpassa dem till dem som används inom Europeiska gemenskapen, 12. uppmanar kommissionen att den vid upprättandet av jämförande statistik och tabeller ställer upp länderna utifrån vad de uppnått inom det undersökta området och hur det påverkat jämställdheten, från bästa till sämsta land, i stället för i bokstavsordning eller formell ordning, i syfte att uppnå mer omfattande sociala återverkningar och ett starkare engagemang i jämställdhetsfrågor från medlemsstaternas sida; föreslår dessutom att möjligheten att utarbeta ett jämställdhetsindex inom EU beaktas och diskuteras, 13. uppmanar kommissionen att, mot bakgrund av att endast 23 procent av företagen i unionen ägs av kvinnor, på ett direkt sätt ta itu med denna fråga genom att utarbeta en utförlig rapport med exakta och jämförbara uppgifter som underlättar en analys och gör det möjligt att fastställa denna grupps största problem och föreslå möjliga lösningar, 14. uppmanar kommissionen att utarbeta en utvärderingsrapport om de framsteg som gjorts för att integrera jämställdhetsperspektivet i strukturfonderna mot bakgrund av de nya bestämmelserna för strukturfonderna (2000–2006), vilken gör avhjälpandet av ojämlikhet och främjandet av jämställdhet mellan kvinnor och män till en central princip i gemenskapens politik och åtgärder; uppmanar kommissionen att utarbeta en utvärderingsrapport om de framsteg som gjorts för att integrera jämställdhetsperspektivet i strukturfonderna, 15. påminner om sina resolutioner av den 2 mars 2000 om kvinnors deltagande i beslutsprocesen(8) och 18 januari 2001 om genomförandet av rådets rekommendation 96/694 av den 2 december 1996 om en balanserad fördelning mellan kvinnor och män i beslutsprocessen (KOM(2000) 120 - C5-0210/2000 - 2000/2117(COS)(9) och upprepar sin ståndpunkt till förmån för en jämn könsfördelning i beslutsfattandet som en oundgänglig del för att säkerställa att det demokratiska samhället fungerar väl; påminner om att denna fråga tillhör de fem centrala prioriteringarna i den nya ramstrategin för jämställdhet mellan kvinnor och män (2001–2005), vars tillämpningsområde omfattar lika deltagande i såväl det politiska som det ekonomiska och sociala livet, 16. uppmanar därför kommissionen att lägga fram nyskapande förslag för att uppmuntra staterna att inom sin nationella politik öka balansen mellan kvinnor och män i beslutsfattandet och beklagar att kommissionens rapport inte tar upp de mekanismer som anges i Europaparlamentets resolution av den 18 januari 2001, bland annat könskvotering eller vallistor där varannan kandidat är en kvinna, 17. är oroat över den långsamma utvecklingen i fråga om andelen kvinnor på kvalificerade tjänster och i beslutsprocessen på det politiska, sociala och ekonomiska området, och påminner med beaktande av situationen i kandidatländerna om nödvändigheten av att utarbeta en global europeisk strategi, som omfattar forskning, utbyte av information och erfarenheter, informationsverksamhet samt åtgärder för att möjliggöra förenandet av arbetsliv och familjeliv för att främja en jämn könsfördelning i offentliga och privata beslutsfattande organ; uppmanar kommissionen att prioritera offentliggörandet och genomförandet av systematisk och jämförbar statistik på området; begär att problematiken kring kvinnors deltagande i beslutsprocessen undersöks inom ramen för anslutningsförhandlingarna, 18. pekar på risken med att metodiskt likställa våld i hemmet med handeln med kvinnor, eftersom dessa båda problem trots att de har vissa gemensamma inslag (till exempel rättsliga åtgärder, förebyggande, hjälp till och skydd av offren) är av mycket olika karaktär och måste tacklas på olika sätt, något som inte tas upp i kommissionens rapport, 19. anser att EU:s utvidgning för närvarande har hög politisk prioritet och att gemenskapspolitiken på jämställdhetsområdet, men även på det social- och sysselsättningspolitiska området, måste användas för att främja kvinnors rättigheter och undanröja all ojämlikhet i ett utvidgat EU oavsett om den är av politisk, ekonomisk eller social karaktär; betonar att respekten för gemenskapens regelverk i fråga om likabehandling och jämställdhet för kvinnor och män är ett nödvändigt krav vad gäller utvidgningen, 20. uppmanar kommissionen att se till att gemenskapens regelverk för kvinnors rättigheter tillämpas effektivt samt att uppmuntra kandidatländerna att upprätta institutionella och administrativa strukturer för att tillämpa och säkra respekten för rätten till lika möjligheter, särskilt inom det ekonomiska och sociala området, 21. är oroat över att sexhandeln med kvinnor ökat explosionsartat och att även våldet i hemmen ökar i många länder; uppmanar EU och kandidatländerna att snarast vidta åtgärder för att inrätta lämpliga straffrättsliga påföljder, skapa stöd- och skyddsmekanismer för offren och angripa de strukturella orsakerna, dvs. fattigdom och kvinnors utsatta ställning, 22. uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Fiskeflottor |
| |||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av kommissionens rapport (KOM(2001) 541 – C5&nbhy;0007/2002), – med beaktande av kommissionens rapport - rättelse (KOM(2001) 766), – beaktande av artikel 37 i EG-fördraget, – med beaktande av parlamentets ståndpunkter av den 25 oktober 2001(1) beträffande förslaget till rådets beslut om ändring av rådets beslut 97/413/EG om mål och närmare bestämmelser för omstrukturering av gemenskapens fiskerisektor under perioden från och med den 1 januari 1997 till och med den 31 december 2001 i syfte att uppnå bestående jämvikt mellan resurserna och utnyttjandet av dessa (KOM(2001) 322 - C5-0308/2001 - 2001/0128(CNS) och beträffande förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 2792/1999 om föreskrifter och villkor för gemenskapens strukturstöd inom fiskerisektorn (KOM(2001) 322 - C5-0309/2001 - 2001/0129(CNS)), – med beaktande av parlamentets resolution av den 17 januari 2002(2) om grönboken om den framtida gemensamma fiskeripolitiken (KOM(2001) 135 - C5-0261/2001-2001/2115(COS)), – med beaktande av parlamentets resolutioner av den 20 januari 2000(3) om kommissionens årsrapport till rådet och Europaparlamentet om resultatet av de fleråriga utvecklingsprogrammen för fiskeflottorna vid utgången av 1997 (KOM(1999) 175 - C5-0109/1999 - 1999/2112(COS)) och av den 5 juli 2001(4) om resultatet av de fleråriga utvecklingsprogrammen för fiskeflottorna vid utgången av 1999 (KOM(2000) 738 - C5-0107/2001 - 2001/2056(COS)), – med beaktande av artikel 47.1 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A5&nbhy;0092/2002), och av följande skäl: A. En ändamålsenlig politik för bevarandet av fiskeresurserna är en förutsättning för en varaktig, lönsam och konkurrenskraftig gemensam fiskesektor. B. Det främsta målet med de fleråriga utvecklingsprogrammen är att skapa en varaktig balans mellan de nuvarande bestånden och nyttjandet av dessa. C. Det är nödvändigt att bevara Fonden för fiskets utveckling - och därmed även de nuvarande stöden för modernisering och förnyelse av flottan - för att de fleråriga utvecklingsprogrammen skall kunna genomföras, och för att man på detta sätt skall kunna uppnå det prioriterade målet med en varaktig balans mellan de nuvarande bestånden och utnyttjandet av dessa. D. Det är beklagligt att uppgifterna i betänkandet på grund av den nya mätning av fartyg som kommer att ske fram till 2003 fortfarande inte är enhetliga och därför inte jämförbara. E. Kommissionen måste förfoga över fler medel för att göra en effektiv kontroll av de uppgifter som medlemsstaterna förmedlar. F. Det råder stora skillnader i segmenteringen av medlemsstaternas fiskeflottor. G. Den framtida politiken för fiskeflottan skall snart fastställas på nytt inom ramen för reformen av den gemensamma fiskeripolitiken, och det är just inom denna allmänna ram som reformen och uppdateringen av de fleråriga utvecklingsprogrammen bör genomföras. H. Flottpolitiken har en stor socioekonomisk betydelse i regioner som är mycket beroende av fiske. I. Åtgärder för att förbättra säkerheten till sjöss bör inte leda till en ökning av fiskeansträngningen. 1. Parlamentet beklagar att majoriteten av medlemsstaterna ett flertal gånger inte har uppnått målen med sina fleråriga utvecklingsprogram och uppmanar dessa att vidta kraftfulla åtgärder för en minskning av flottan, 2. ser det som positivt att kommissionen har inlett ett fördragsbrottsförfarande mot flera medlemsstater som vid upprepade tillfällen inte har genomfört sina fleråriga utvecklingsprogram, 3. uppmanar rådet och kommissionen att utreda vilka orsakerna var till att målen inte uppnåddes och att utveckla effektivare sanktioner relaterade till det fleråriga utvecklingsprogrammets målsättning, 4. uppmanar medlemsstaterna att snarast möjligt utföra den nya mätningen av flottan, så att framtida beslut grundar sig på enhetliga uppgifter, 5. konstaterar att de fleråriga utvecklingsprogrammen, trots att de har lett till en viss minskning av kapaciteten hos medlemsstaternas flottor, inte har medfört den eftersträvade balansen mellan bestånden och användandet av dessa, vilket till stor del faktiskt beror på att en majoritet av medlemsstaterna inte uppfyllt de fleråriga utvecklingsprogrammen, 6. framhåller därför inom ramen för reformen av den gemensamma fiskeripolitiken att de fleråriga utvecklingsprogrammen inte bör fortsätta i sin nuvarande form, och att man bör ändra och uppdatera dem för att möjliggöra ökad konkurrens, effektivitet och säkerhet för gemenskapsflottan så att man därmed uppnår det prioriterade målet med en varaktig balans mellan de nuvarande bestånden och utnyttjandet av dessa, 7. uppmanar kommissionen och rådet att inom ramen för de nya bestämmelserna för gemenskapens flottpolitik införa enhetliga och objektiva kriterier för mätningen av fartygens kapacitet och för flottans segmentering och samtidigt undersöka alternativa och kompletterande metoder för beräkning av kapaciteten (till exempel fartygens bränsleförbrukning), 8. uppmanar kommissionen att utveckla ett system avseende "infart-utfart" för fartygen som garanterar att kapaciteten under inga omständigheter höjs, 9. uppmanar kommissionen att i sina förslag om en ny flottpolitik uttryckligen inbegripa behovet av balans mellan fångstkapaciteten och/eller fiskeansträngningen inom flottsegmenten per medlemsstat och de fångsträttigheter som står till medlemsstaternas förfogande, 10. bekräftar på nytt att insatser för en minskning av flottans kapacitet inte får ske på bekostnad av arbetsvillkoren ombord och fartygens säkerhet eller fångstens kvalitet, och att strukturstöd därför även i fortsättningen måste sättas in för en modernisering av flottan; uppmanar därför kommissionen att anta lämpliga åtgärder med hänseende till säkerhet, boendeförhållanden och kvaliteten på den fisk som bereds ombord, så att man möjliggör en höjning av maskinstyrkan och tonnaget för de renoverade fartygen, 11. kräver att frivilliga skrotningsprogram med attraktiva premier skall införas och anser att en höjning av gemenskapens andel av finansieringen av sådana program bör övervägas, 12. uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna.
| ||||||||||||||||
| Finansiering och utveckling |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av det åtagande som gjordes vid Europeiska rådets möte i Göteborg om att så snart som möjligt nå FN:s mål för offentligt utvecklingsbistånd på 0,7% procent av BNP och att åstadkomma konkreta framsteg för att nå detta mål före världstoppmötet om hållbar utveckling, – med beaktande av rådets (biståndsfrågor) förklaring av den 8 november 2001 om förberedelserna inför FN-konferensen om utvecklingsfinansiering, i vilken det bekräftas att Europeiska unionen lägger stor vikt vid att konferensen för utvecklingsfinansiering och världstoppmötet för hållbar utveckling i Johannesburg i september 2002 blir en framgång, – med beaktande av sin resolution av den 1 mars 2001(1) om Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik samt med beaktande av sina tidigare resolutioner om skuldavräkning för utvecklingsländerna och samstämmigheten mellan EU:s olika politikområden, särskilt sin resolution av den 7 februari 2002 om finansiering av utvecklingsbistånd(2) i Monterrey, – med beaktande av OECD:s dokument om utvecklingssamarbetets roll i början av 2000-talet, FN:s millenniedeklaration, G8&nbhy;gruppens rapport om fattigdomsbekämpning och ekonomisk utveckling, samt de förslag som politiker och personer i ledande ställning antog vid sitt jubileumsmöte, – med beaktande av att det i Bryssel antogs ett åtgärdsprogram för utvecklingsländer och på Barbados ett åtgärdsprogram för hållbar utveckling i utvecklingsländer som är önationer, – med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen den 18&nbhy;21 mars 2002 i Kapstaden, och av följande skäl: A. För första gången i historien organiserade FN ett världstoppmöte om utvecklingsfinansiering och konferensorganisatörerna försökte att vid mötet den 18-21 mars 2002 samla inte bara biståndsministrar utan även finansministrar och internationella finansieringsorganisationer, privata banker och företag samt företrädare för det civila samhället. B. Efter händelserna den 11 september 2001 har FN:s generalsekreterare, Världsbankens ordförande, IMF:s ordförande och flera stats- och regeringschefer krävt större insatser för att öka och förbättra utvecklingsbiståndet i syfte att fördubbla resurserna och nå millenniets utvecklingsmål. C. Behovet av lämpligt utvecklingsbistånd är större än någonsin. Enligt flera internationella organ beräknas att
D. I Monterreyöverenskommelsen fastställs lämpliga mål för att bekämpa fattigdomen, men tyvärr finns det inga bindande åtaganden och det saknas dessutom en tidsplan för genomförandet. E. Världsbanken beräknar att antalet fattiga i världen kommer att fördubblas under de närmaste 30 åren. Om inga åtgärder vidtas för att bekämpa fattigdom, marginalisering, miljöförstöring, konflikter, epidemier och migration kommer detta att leda till allvarlig ekonomisk och politisk instabilitet. F. Det är beklagligt att de 21 rikaste länderna i världen sedan 1992 har minskat sitt bistånd till utvecklingsländerna med 24 procent, och att det offentliga utvecklingsbiståndet från industriländerna har sjunkit till en rekordlåg nivå på 0,22 procent av BNP, vilket vida understiger det mål på 0,7 procent som rekommenderas i FN:s resolution från 1974 om den nya ekonomiska världsordningen. G. Det genomsnittliga offentliga utvecklingsbiståndet i EU sjönk från 0,45 procent 1990 till 0,33 procent 2001. H. Ett gott demokratiskt styre, rättssäkerhet, sund ekonomisk politik, aktivt främjande av privata företag, jämställdhet mellan könen, respekt för miljön och ett livskraftigt civilt samhälle är viktiga förutsättningar för hållbar ekonomisk tillväxt. I. EU spelar som största bidragsgivare en mycket betydelsefull roll och gjorde en värdefull insats vid konferensen i Monterrey, då man föregick med gott exempel genom att visa engagemang och förklara att man inom en fastställd tidsperiod avser att avsevärt öka utvecklingsfinansieringen. J. Det är viktigt att de mest skuldtyngda länderna får skuldlättnader, men dessutom krävs det omedelbart ytterligare åtgärder för de mest sårbara länderna som härjas av sjukdomar och naturkatastrofer. K. EU:s utvecklingspolitik, som finansieras genom två olika instrument (Europeiska utvecklingsfonden och EU:s budget), måste reformeras för att kommissionen, parlamentet och medlemsstaterna skall kunna samordna politikens utformning, den parlamentariska kontrollen och genomförandet bättre. 1. Europaparlamentet ser det samförstånd som uppnåddes i Monterrey som ett steg i rätt riktning, och framhåller att EU är fast beslutet att gå längre än Monterreyöverenskommelsen och ta itu med de problem som föranledde att konferensen sammankallades. 2. Europaparlamentet bekräftar sitt åtagande att bekämpa fattigdomen, skapa hållbar utveckling och uppnå de utvecklingsmål som fastställdes vid millennietoppmötet och andra FN&nbhy;konferenser, särskilt konferensen i Monterrey om utvecklingsfinansiering. 3. Europaparlamentet välkomnar att EU ökar sitt offentliga utvecklingsbistånd och förbinder sig att uppnå åtminstone en ökning på 20 miljarder dollar senast 2006 och på 7 miljarder dollar per år från 2006 och framåt vid låg tillväxt. Förenta staternas erbjudande om 10 miljarder dollar fram till 2007 och 5 miljarder dollar per år från 2007 och framåt är också glädjande. 4. Europaparlamentet konstaterar att EU:s beslut om 0,33 procent offentligt utvecklingsbistånd nu är en del av gemenskapens regelverk och utgör ett mål som alla framtida medlemsstater skall nå. 5. Europaparlamentet välkomnar att EU för första gången har satt upp ett bindande mål för medlemsstaternas offentliga utvecklingsbistånd, för att höja gemenskapens genomsnitt till 0,39 procent av BNP senast 2006, såsom ett steg på vägen mot FN:s mål på 0,7 procent av BNP, vilket Danmark, Nederländerna, Luxemburg och Sverige redan har gjort. Det är glädjande att rådet uppmuntrar kommissionen att rikta in utvecklingssamarbetet på insatser för fattigdomsbekämpning. Parlamentet uppmanar ordförandelandet Spanien att se till att målen uppnås helt och fullt, och önskar en strikt kontroll av hur en sådan tidsplan följs. 6. Europaparlamentet uppmanar EU att, som ett av dess bidrag till världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg i slutet av august 2002 i, fatta beslut om en bindande tidsplan för hur målet 0,7 procent av BNP senast 2010 skall nås. 7. Europaparlamentet bekräftar sitt åtagande enligt FN:s millenniedeklaration om att minska fattigdomen med hälften, sörja för att alla barn får grundläggande utbildning och minska barnadödligheten med två tredjedelar före 2015. 8. Europaparlamentet noterar de diskussionsämnen som kommissionen lade fram i samband med oktober månads diskussion i New York 2001 inom den förberedande kommittén för konferensen om utvecklingsfinansiering, och då särskilt följande punkter:
9. Europaparlamentet upprepar sin åsikt att WTO-rundan bör koncentreras på behovet av utveckling. 10. Europaparlamentet betonar att en liberalisering av handeln för ekonomisk tillväxt måste genomföras under förutsättningar som garanterar jämlikhet mellan länder och främjar hållbar användning av miljön och miljöresurserna. 11. Europaparlamentet uppmanar industriländerna att utarbeta nya och innovativa metoder för att främja tekniskt samarbete med och tekniköverföring till utvecklingsländerna, särskilt de minst utvecklade länderna, för att överbrygga den digitala klyftan och underlätta mycket snabba tekniska framsteg på områden såsom energi, transporter, avfallshantering och vattenförvaltning, handel, jordbruk och hälsovård. 12. Europaparlamentet anser att länderna måste fortsätta sina insatser för att uppnå ett öppet, stabilt och förutsägbart investeringsklimat för att uppmuntra till inflöde av produktivt privatkapital. 13. Europaparlamentet anser att handeln är en av de viktigaste enskilda externa källorna till utvecklingsfinansiering, och att man måste utreda handelshinder, subventioner och andra åtgärder som snedvrider handeln, särskilt inom sektorer där utvecklingsländerna har särskilda exportintressen, bland andra jordbruket, för att avskaffa dem. 14. Europaparlamentet anser att mikrofinansiering för egenföretagare och lån till låg ränta för små och medelstora företag, särskilt till kvinnor och för landsbygdens utveckling, är viktigt för alla program för fattigdomsbekämpning i utvecklingsländerna. 15. Europaparlamentet välkomnar Monterreykonferensens uppmaning till de biståndsgivande länderna om att medel för skuldlättnader skall tillhandahållas utöver det befintliga offentliga utvecklingsbiståndet, och uppmanar EU att genom ett beslut i rådet bekräfta sin anslutning till denna princip. 16. Europaparlamentet bekräftar att EU åtar sig att satsa 35 procent av sin utvecklingsbudget för 2002 på utbildning och hälsovård, som är grundläggande för fattigdomsbekämpningen. 17. Europaparlamentet uppmanar rådet att godkänna att Europeiska utvecklingsfonden införlivas i EU:s budget, så att en öppen och övergripande finansieringsram för EU:s utvecklingsbistånd skapas. 18. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas, utvecklingsländernas och kandidatländernas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare och FN:s organ, samt till Internationella valutafonden och Världsbanken.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Skuldlättnader inom HIPC-initiativet |
| |||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av kommissionens meddelande (KOM(2001) 210 – C5&nbhy;0394/2001), – med beaktande av associationsavtalet AVS-EU, särskilt artikel 66 i detta, – med beaktande av kampanjen Jubileum 2000 ("Jubilee 2000") som syftar till en skuldavskrivning, – med beaktande av Kairoförklaringen och den handlingsplan som antogs vid toppmötet Afrika-Europa (3–4 april 2000), – med beaktande av FN:s millennietoppmöte (6–8 september 2000), – med beaktande av Brysselförklaringen och den handlingsplan som antogs inför Förenta Nationernas tredje konferens om de minst utvecklade länderna (20 maj 2001), – med beaktande av G8-gruppens förklaringar, särskilt de från Köln (juni 1999) och Genua (juli 2001), – med beaktande av rådets beslut 98/453/EG av den 6 juli 1998 om ett särskilt stöd till kraftigt skuldtyngda AVS-stater(1), – med beaktande av Gemensamma parlamentsförsamlingen AVS-EU:s resolutioner om skuldbördan i AVS-staterna (antagna den 24 september 1998 i Bryssel), – med beaktande av sina tidigare resolutioner om de fattiga ländernas utlandsskulder, särskilt resolutionerna av den 16 januari 1998(2) och 18 maj 2000(3), – med beaktande av artikel 47.1 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och samarbete (A5&nbhy;0075/2002), och av följande skäl: A. Ofta är utvecklingsstödet till vissa av de skuldtyngda länderna lägre än den summa som återbetalas i form av räntor och amorteringar på skulden. B. Flertalet av de länder som IMF och Världsbanken bedömer vara fattiga och kraftigt skuldsatta länder är AVS-stater. Skuldbördan i dessa länder utgör ett betydande hinder för den ekonomiska och sociala utvecklingen. C. Priserna på råvaror har rasat under de senaste åren, och enligt Världsbanken har förhållandet mellan skuld och export ökat från 50,5 procent 1975 till 236,9 procent 1996. D. De kraftigt skuldtyngda fattiga ländernas skuld har sålunda ökat från 147 miljarder dollar 1989 till 214 miljarder dollar 2001, och den utgör en outhärdlig börda för dessa länder. E. HIPC-initiativet är i hög grad otillräckligt för att lösa detta problem och leder i själva verket inte till någon minskning av de kraftigt skuldtyngda fattiga ländernas nominella skuld. Endast 23 länder av de kraftigt skuldtyngda fattiga länderna, vars antal uppgår till 42, ges möjlighet att delta i detta program. F. Fattigdomen i många utvecklingsländer kommer förmodligen att förvärras eftersom händelserna den 11 september 2001 har fördjupat den redan pågående nedgången i världsekonomin. Det är just förhållanden präglade av extrem fattigdom som kan ge upphov till desperation. G. För att bryta den fattigdomsspiral som de fattiga och kraftigt skuldtyngda länderna befinner sig i är det framför allt viktigt att angripa de grundläggande orsakerna bakom konflikten för att säkerställa en varaktig fred och som ett första steg skapa fred, som en förutsättning för ett effektivt utnyttjande av de resurser som kommer att frigöras genom skuldlättnaden. Det är uppenbart att när ett land befinner sig i krig eller drabbas av extremt våldsamma konflikter (till exempel Angola, Colombia, Sierra Leone och Palestina) är utvecklingsprogrammen dömda att misslyckas. H. Ansträngningen att genomdriva extra skuldlättnader bör ses som ett led i de totala ansträngningarna att öka stödresurserna till sociala och mänskliga utvecklingsmål. I. I Göteborgsförklaringen och i slutsatserna från toppmötet i Laeken bekräftade Europeiska rådet på nytt EU:s åtagande att nå upp till FN:s officiella slutmål om att 0,7 procent av BNP skall avsättas till utvecklingsstöd. Inför FN:s konferens om finansiering och utveckling, "Financing for Development" (FfD), i mars 2002 och världstoppmötet i Johannesburg i september 2002 är det nödvändigt att fastställa en klar tidsplan som inbegriper de åtgärder som krävs för att man skall kunna uppnå detta mål. J. En utveckling av de mänskliga livsbetingelserna är nödvändig för att förverkliga de mänskliga rättigheterna. De grundläggande rättigheterna samt de socioekonomiska rättigheterna, såsom rätten till liv, generell tillgång till utbildning, hälsa, arbete och välfärd i sin tur utgör grunden för denna utveckling. K. Även om parlamentet tyvärr inte har någon behörighet när det gäller Europeiska utvecklingsfonden delges det årligen information om fondens finansiella situation och är behörigt att årligen godkänna kommissionens förvaltning av fondens medel. 1. Parlamentet påpekar att AVS-staterna beviljats många lån de senaste åren för amortering av skulder eller betalning av räntor på nuvarande lån, men inte för nya investeringar och att det är nödvändigt att bryta denna onda cirkel som leder till ökad fattigdom, 2. välkomnar kommissionens förslag som utgör ett komplement till övriga insatser till förmån för de minst utvecklade länderna av det slag som parlamentet önskat och som kommer att möjliggöra för de fattigaste AVS-staterna att göra framsteg i fattigdomsbekämpningen, 3. anser att en reform som syftar till att göra de internationella handels- och finanssystemen rättvisare skulle ge dessa länder en möjlighet att komma bort från fattigdom och elände, 4. beklagar emellertid att man inte formellt rådfrågats angående denna fråga, 5. anser att det utvidgade HIPC-initiativet innebär ett erkännande av att de tidigare programmen har misslyckats – dessa grundades enbart på makroekonomiska strategier utifrån teorin om ett samband mellan skuldlättnad och fattigdomsminskning (enligt strategidokumenten om fattigdomsminskning) - och att initiativet fortfarande är otillräckligt i dagens situation med ökad ekonomisk globalisering, 6. förordar alternativa insatser för att bedöma vad som är en hållbar skuldnivå i ett mänskligt utvecklingsperspektiv, 7. anser att man bör skynda på och fördjupa processen för att minska de offentliga skulderna på villkor att de länder som främjas tillämpar principer om god förvaltning, respekterar de mänskliga rättigheterna och prioriterar fattigdomsbekämpning, 8. betonar att förutsättningarna för att långsiktigt få ner skuldbördan på en hållbar nivå är en sund ekonomisk politik, förbättrad skuldhantering och lämplig finansiering; i detta sammanhang och inom ramen för olika stödinitiativ på medellång och lång sikt kunde de privilegierade relationer som vissa medlemsstater som tillhör de mest utvecklade industriländerna har med några av de kraftigt skuldtyngda fattiga länderna få en avgörande betydelse under den ekonomiska anpassnings- och övergångsperioden sedan skulden avskrivits, i syfte att stegvis integrera dessa länder i världsekonomin, 9. anser att förbättrad kontroll över de offentliga utgifterna är ett av de bästa sätten att garantera att de medel som erhålls genom skuldlättnaden tillsammans med övriga medel och det externa biståndet faktiskt bidrar till att minska fattigdomen, 10. anser att de extra medel som regeringarna erhåller genom skuldlättnaden bör avsättas till sociala projekt via program utformade i samråd med givarna och det civila samhället för att öka de sociala utgifterna på områden som utbildning, grundläggande hälso- och sjukvård samt aidsbekämpning och för övriga åtgärder för fattigdomsminskning, 11. rekommenderar att strategidokumenten om fattigdomsminskning skall utformas tillsammans med de berörda länderna vilket skulle utgöra en öppen samarbetsprocess och att det civila samhället skall inbegripas i detta samarbete för att fastställa prioriteringarna på utvecklingsområdet, 12. noterar att strategidokumenten om fattigdomsminskning ger möjlighet till organiserade partnerskap med givarna och även ger ramarna för hur givare och andra partners skall få inflytande och kunna övervaka att det externa biståndet integreras på rätt sätt i de nationella programmen, 13. uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ge tekniskt bistånd till AVS-staterna så att dessa kan genomföra system för skuldhantering av både utlandsskulder och inhemska skulder samt inrätta mekanismer som gör att de medel som frigörs genom skuldlättnaden kan investeras i program för mänsklig utveckling i linje med FN:s utvecklingsprogram "National Partnership Facilities". Dessa system skulle kunna ligga till grund för en samordning mellan givare och multilaterala finansinstitut i syfte att kontrollera användningen av de frigjorda resurserna, 14. påpekar att en förutsättning för att HIPC-initiativet skall lyckas är att de olika givarnas och de mottagande ländernas insatser samordnas vad gäller upprättandet av planerna för skuldlättnad och att man fördelar bördorna rättvist när skuldlättnadsprogrammen skall genomföras i praktiken, 15. kräver att industriländernas banker och finansinstitut genomför sitt stöd mer effektivt, avlägsnar byråkratiska hinder och harmoniserar sina förfaranden för att minska förseningar och överföringskostnaderna till ett minimum, 16. betonar att en strikt kontroll av hur mekanismerna för skuldtyngda fattiga länder fungerar och av de ytterligare skuldlättnader som föreslagits är oundgänglig för bekämpandet av korruption och missbruk av ekonomiska medel och är nödvändig för att säkerställa en hederlig, effektiv och lönsam skuldlättnad, 17. anser, med tanke på att alla EU:s medlemsstater inte är representerade i G8-gruppen, att EU bör samordna de gemenskapliga förslagen inför denna grupp samt inom Världsbanken och IMF för att erbjuda ett omfattande finansiellt stöd till skuldlättnad som motsvarar dess roll som den största givaren i världen, 18. anser med tanke på den senaste tidens händelser att HIPC-initiativet bör innefatta extra stöd fram till slutförandet i det fall ett lands ekonomiska situation skulle förändras radikalt beroende på exceptionella yttre omständigheter, 19. anser att handeln är en viktig faktor för tillväxt och fattigdomsminskning och att bättre tillgång till marknaden skulle ge utvecklingen en stark skjuts framåt, 20. uppmanar IMF, WTO och andra multilaterala organisationer att delta i det initiativ som går under namnet "Integrated Framework Initiative" för att öka det tekniska biståndet för handeln med de minst utvecklade länderna och på så sätt hjälpa dem att övervinna inhemska hinder för handelsintegration, 21. begär att man ser över WTO-reglerna i syfte att uppnå de mål för hållbar utveckling som fastställdes i Rio de Janeiro 1992, och anser att dessa mål bör utnyttjas när man i syfte att effektivt bekämpa fattigdomen fastställer nya regler för styrmekanismerna för världsekonomin, 22. påminner om att HIPC-direktivet, och mer allmänt åtgärder för skuldavskrivning eller skuldminskning, inte bör användas som ett skäl för att minska utvecklingbiståndet, 23. erkänner att för de flesta länder med låga intäkter förblir tillgången till offentligt utvecklingsstöd (ODA) ett viktigt komplement till inhemska resurser och utländska investeringar om målen för tillväxt och fattigdomsminskning (2015-målen) skall kunna uppnås, 24. påminner i detta sammanhang om åtagandet att så snart som möjligt uppnå FN: s mål (0,7 procent) när det gäller ODA/BNP, dvs. ett åtagande till vilket EU och dess medlemsstater förbundit sig, och som bekräftats vid rådets möte i Göteborg vilket på nytt bekräftades vid rådets (utvecklingssamarbete) möte i Bryssel den 8 november 2001; menar att om de mest utvecklade industriländerna (G8-länderna) lade fram ett konkret förslag om att uppnå målet på 0,7 procent och en exakt tidsplan skulle detta ge övertygande signaler om att det internationella samfundet önskar bli delaktigt i framgångarna från Montereykonferensen och i det framtida utvecklingssamarbetet, 25. upprepar sin begäran att EUF skall integreras i EU:s totala budget för utveckling eftersom detta påtagligt skulle öka möjligheterna till insyn, öppenhet och sammanhållning av EU:s externa verksamhet; uppmanar det spanska ordförandeskapet att, inom ramen för konventet om Europas framtid och de allmänna förberedelserna inför nästa regeringskonferens, lägga fram konkreta förslag om en integrering av EUF i EU:s budget, 26. uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, ministerrådet AVS-EG, FN, IMF och Världsbanken.
| ||||||||||||||
| Rättsligt meddelande - Integritetspolicy |