Europaparlamentets resolution om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2001) (2001/2014(INI))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av de förslag till resolutioner som ingivits av
a)
Cristiana Muscardini om att förse medlemsstaternas kriminalpolis med officiella förteckningar över översättare (B5-0677/2001),
b)
Cristiana Muscardini, Roberta Angelilli, Roberto Felice Bigliardo, Sergio Berlato, Antonio Mussa, Nello Musumeci, Mauro Nobilia, Adriana Poli Bortone och Francesco Turchi om akut hälsovård åt medborgare från tredje länder som vistas i EU (B5&nbhy;0678/2001),
– med beaktande av sina tidigare årliga betänkanden om situationen för de mänskliga rättigheterna i Europeiska unionen och särskilt resolutionen av den 5 juli 2001 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen(1), som utgjorde starten för ett nytt tillvägagångssätt genom att även omfatta Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna som referensram,
– med beaktande av artiklarna 6 och 7 i EU-fördraget,
– med beaktande av den tredje årsrapporten från Europeiska unionen om de mänskliga rättigheterna 2001, som lades fram den 8 oktober 2001(2) av rådet (allmänna frågor),
– med beaktande av rönen från det europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet (EUMC) och Europaparlamentets tidigare resolutioner i denna fråga, särskilt sin rekommendation av den 16 maj 2001 om Europeiska unionens ståndpunkt vid världskonferensen om rasism, rasdiskriminering, främlingsfientlighet och därmed sammanhängande former av intolerans(3),
– med beaktande av rättspraxis i EG-domstolen och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna,
– med beaktande av internationella konventioner på området och särskilt av de under 2001 publicerade rönen från tillsynskommittéerna för de viktigaste konventionerna inom FN och Europarådet(4),
– med beaktande av rapporter från internationella och europeiska icke-statliga organisationer som sysslar med de mänskliga rättigheterna,
– med beaktande av de rapporter om EU-länderna, som antogs 2001 av Europarådets europeiska kommission mot rasism och intolerans(5),
– med beaktande av den offentliga utfrågningen i Europaparlamentet den 17 april 2002 om respekten för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen,
– med beaktande av artikel 163 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för sysselsättning och socialfrågor, utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor och utskottet för framställningar (A5&nbhy;0451/2002).
Inledning
1. Europaparlamentet påminner om att Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna utgör en sammanfattning av de grundläggande värderingar som EU grundar sig på och som det hänvisas till i artikel 6.2, artikel 7 och artikel 29 i EU-fördraget när det gäller skapandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.
2. Europaparlamentet påpekar att det efter det att stadgan kungjorts följaktligen kommer an på EU:s institutioner att ta de initiativ som behövs för att de skall kunna fylla sin funktion att övervaka att medlemsstaterna respekterar de grundläggande rättigheterna med beaktande av de åtaganden de gjort i och med att de den 27 februari 2001 undertecknade Nicefördraget, framför allt med avseende på artikel 7.1 (ny) i EU-fördraget.
3. Europaparlamentet anser att parlamentet har en mycket viktig uppgift när det gäller att kontrollera att de grundläggande rättigheterna respekteras såväl av EU&nbhy;institutionerna och EU-organen - bland annat i enlighet med artikel 58 i arbetsordningen - som av medlemsstaterna i enlighet med fördragen och artikel 108 i arbetsordningen.
4. Europaparlamentet anser att dess årliga rapport om situationen för de mänskliga rättigheterna inom Europeiska unionen skulle kunna öka i betydelse genom bättre avstämning och samband med Europaparlamentets externa människorättsaktiviteter och genom att förstärka Europaparlamentets kontrollfunktion i förhållande till kommissionen och rådet. Parlamentet yrkar på att det årliga betänkandet varje år skall antas senast vid plenarsammanträdet i juli.
5. Europaparlamentet anser att betänkandet om respekten för de grundläggande rättigheterna inom EU skall inlemmas som ett led i det varningssystem som föreskrivs i artiklarna 6 och 7 i EU-fördraget genom att dess ansvariga utskott får i uppdrag att ständigt följa hur stadgan efterlevts. De övriga berörda utskotten skall därvid medverka genom att förse det förstnämnda utskottet med alla iakttagelser som de gjort under årets lopp.
6. Europaparlamentet anser att det enligt den nya artikeln 7.1 i Nicefördraget kommer an på parlamentet och framför allt på dess behöriga utskott att i samarbete med medlemsstaternas och kandidatländernas nationella parlament övervaka hur både gemenskapens institutioner och medlemsstaterna respekterar de rättigheter som anges i stadgan.
7. Europaparlamentet välkomnar att kommissionen den 16 oktober 2002 inrättade ett nätverk för experter på grundläggande rättigheter och uppmanar kommissionen att för rådet och parlamentet lägga fram nätverkets rapporter om situationen för de mänskliga rättigheterna i EU och i medlemsstaterna på grundval av ämnesövergripande underlag. Detta bör göra det möjligt för parlamentet att ta del av en utvärdering av genomförandet av var och en av de rättigheter som anges i stadgan, med beaktande av förändringar i nationell lagstiftning, rättspraxis vid domstolarna i Luxemburg och Strasbourg och viktig rättspraxis vid medlemsstaternas författningsdomstolar och övriga domstolar.
8. Europaparlamentet anser att kommissionen på otillräckliga grunder avvisat förslaget om ett EU-övervakningscentrum för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet önskar att detta förslag skall finnas kvar på dagordningen och ber kommissionen att ta reda på hur nätverket med människorättsexperter skulle kunna utvecklas till ett sådant övervakningscentrum.
9. Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut (SEK(2001) 380/3 av den 13 mars 2001) om att i fortsättningen i förväg pröva lagstiftningsförslag och andra beslut med deras föreningsbarhet med stadgan om de grundläggande rättigheterna och att fastställa detta i en särskild klausul. Parlamentet uppmanar kommissionen att överlämna en översikt till parlamentet om hur många av dess lagstiftningsförslag och andra beslut som sedan dess har innehållit en sådan klausul och hur många procent dessa har utgjort av det totala antalet beslut.
10. Europaparlamentet uppmanar ånyo Europeiska konventet att infoga stadgan om de grundläggande rättigheterna i förslaget till EU:s författning.
11. Europaparlamentet välkomnar rådets avsikt att bättre stämma av EU:s interna och externa människorättspolitik mot varandra, och att undersöka utvecklingen av medel och praxis för detta (rådet (allmänna frågor) av den 25 juni 2001), men är bekymrat för att konkretiseringen hittills inte blivit synlig, och uppmanar rådet att informera parlamentet om detta före den 1 juli 2003.
12. Europaparlamentet insisterar på att dess behöriga organ brådskande genomför praktiska förbättringar när det gäller samarbetet och den ömsesidiga avstämningen mellan de parlamentariska utskott som sysslar med människorättsproblematiken utanför respektive inom Europeiska unionen, särskilt för att klargöra vilket utskott som skall behandla mänskliga rättigheter i kandidatländerna.
13. Europaparlamentet insisterar på att kommissionen och rådet inte begränsar de årliga forumen om mänskliga och medborgerliga rättigheter (som syftar till att ge mer kontinuitet åt dialogen med icke-statliga organisationer) till människorättsfrågor som utspelar sig utanför EU, utan att man också behandlar frågor inom EU och därvid tar upp tvärsnittsfrågor. Europaparlamentets behöriga organ uppmanas att ta reda på hur man kan öka sitt engagemang vid förberedelsen av dessa möten i syfte att i praktiken öka effektiviteten.
14. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att ta igen eftersläpningar i efterlevnaden av sina skyldigheter att rapportera om genomförandet av FN-konventionerna om mänskliga rättigheter(6) till ifrågavarande granskningskommittéer (monitoring bodies) hos FN. Parlamentet uppmanar rådet och Europeiska konventet att vid utformningen av politiken för en europeisk människorättspolitik lägga större vikt vid medlemsstaternas skyldigheter att följa FN:s konventioner på området för de mänskliga rättigheterna.
15. Europaparlamentet uppmanar även medlemsstaterna att, såvida de ännu inte gjort det, ta igen eftersläpningen i rapporteringsskyldigheterna till ifrågavarande kommittéer vid Europarådet.
16. Europaparlamentet erinrar om att demokratin bygger på fullständig respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och på oinskränkt tillämpning av laglighets- och rättsstatsprinciperna och uppmanar som en följd härav medlemsstaterna och EU:s institutioner till heltäckande efterlevnad av de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter och framför allt Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna med tillhörande protokoll, i kombination med sina respektive författningar och lagar.
Kapitel 1: Värdighet Rätt till liv
17. Europaparlamentet välkomnar att Irland strukit dödsstraffet i grundlagen och uppmanar med kraft Grekland att avskaffa dödsstraffet i samtliga fall för att uppfylla de skyldigheter som en medlemsstat har på området för de mänskliga rättigheterna.
18. Europaparlamentet uppmanar Belgien, Tyskland, Grekland, Irland, Italien och Luxemburg att ratificera FN&nbhy;konventionen om förebyggandet av terroristiska bombattentat samt Belgien, Tyskland, Finland, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg och Portugal att ratificera FN-konventionen om att motverka finansiering av terrorism.
19. Europaparlamentet upprepar sitt bestämda avståndstagande från och absoluta fördömande av terrorismen, oberoende av dess uttrycksformer och oberoende av om den har sitt ursprung eller förekommer inom eller utanför unionens gränser, eftersom terrorismen inte accepterar den mest grundläggande mänskliga rättigheten, dvs. rätten till liv,
20. Europaparlamentet upprepar att alla ideologier är legitima så länge de uttrycks med demokratiska metoder, och tar därför starkt avstånd från de terroristorganisationer som hotar och dödar personer för att de innehar befattningar som tillsatts genom val och/eller för att de är medlemmar av vissa politiska grupper,
21. Europaparlamentet upprepar att terrorismen orsakar oersättliga skador och enorma lidanden för offren och de anhöriga, och välkomnar därför alla åtgärder som tar hänsyn till dessa människors särskilda situation,
22. Europaparlamentet bekräftar att terrorismen har som mål att destabilisera rättsstaten, varför den politik som förs för att förhindra och bekämpa terrorismen framför allt måste syfta till att bevara och stärka rättsstaten och demokratin,
23. Europaparlamentet uttalar ånyo sitt stöd för åtgärder för att bekämpa och förhindra terrorism och påminner om att dessa måste antas inom rättsstatens ramar och med full respekt för de mänskliga rättigheterna och de medborgerliga friheterna,
24. Europaparlamentet ställer helt och fullt upp bakom de riktlinjer om mänskliga rättigheter och kampen mot terrorismen som antogs av Europarådets ministerkommitté den 11 juli 2002,
25. Europaparlamentet uttalar sin oro över de redan framkomna negativa effekter för de grundläggande rättigheterna som blivit följden av åtgärder som vidtagits för att bekämpa terrorism,
26. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inte på något sätt kränka de grundläggande rättigheterna vid bekämpningen av terrorism, och att bekämpa alla inskränkningar i dessa,
27. Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att kränkai sin särskilda lagstiftning mot terrorism ta med en förfalloklausul (sunset provision) som förpliktar till utvärdering och/eller översyn av lagstiftningen efter en rimlig tidsperiod,
28. Europaparlamentet insisterar på att kommissionen och rådet under år 2003 upprättar en översikt över de åtgärder som medlemsstaterna vidtagit efter den 11 september 2001 och översänder denna översikt till parlamentet, tillsammans med en explicit prövning av om dessa eventuellt strider mot de grundläggande rättigheterna.
Förbud mot tortyr och omänsklig behandling
29. Europaparlamentet påminner om att artikel 4 i stadgan om de grundläggande rättigheterna fastställer att "ingen får utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande bestraffning och behandling" och kräver en strikt tillämpning av denna bestämmelse i samtliga medlemsstater,
30. Europaparlamentet konstaterar med oro att redan sedan många år tillbaka utgör i nästan alla medlemsstater överträdelser från polisen och andra företrädare för ordningsmakten samt missförhållanden på polisstationer och i fängelser ett ständigt återkommande tema i människorättsrapporter,
31. Europaparlamentet anser att medlemsstaterna skall intensifiera sina politiska ansträngningar inom detta område, särskilt genom att
-
grundligt utreda alla fall då personer utnyttjats och i vissa fall avlidit medan de kvarhållits på polisstationer, suttit i fängelse eller återförvisats till häktet i väntan på utvisning, och straffa förövarna i konsekvens med vad de gjort,
-
bättre utbilda tjänstemän hos polisen och andra ordningsupprätthållande myndigheter, inbegripet fängelsepersonal,
-
utbyta de bästa tillvägagångssätten mellan medlemsstaterna, främja åsiktsutbyten mellan partner i Europa och göra det möjligt för personalen inom kriminalvården i medlemsstaterna att göra studiebesök i andra länder,
-
anpassa fängelsefaciliteter till den moderna tidens krav, med tillräckliga möjligheter att få medicinsk och juridisk hjälp samt ägna särskild uppmärksamhet åt utsatta interner, särskilt kvinnor, vilket understryks av fall av sexuellt utnyttjande och hotelser,
-
inte begränsa rätten till privat- och familjeliv mer än vad som är absolut nödvändigt, utan skapa de villkor som behövs för att privatlivet skall respekteras,
-
fastställa alternativa straff i allmänhetens intresse för att motverka överbeläggning i fängelserna,
-
främja administrativa påföljder och/eller bötesstraff för smärre förseelser samt alternativa straff såsom samhällstjänst, varvid systemen med öppna eller halvöppna anstalter bör utvecklas så långt som möjligt och villkorlig frigivning tillämpas,
-
skapa särskilda program för att återintegrera interner i civilsamhället,
-
upprätta ett oberoende organ som kan undersöka brott mot de mänskliga rättigheterna och som kan komma med lösningar för att uppnå förbättringar,
-
se till att det finns fullt ut sakkunnig personal tillgänglig på flyktingmottagningar och
-
begränsa internering så mycket som möjligt, även inom ramen för utvisningsförfaranden, och skapa heltäckande garantier för att barn inte skall hamna i fängsligt förvar, utom i absoluta undantagsfall,
32. Europaparlamentet har med oro tagit del av rapporten från Amnesty International och den internationella Helsingforsfederationen för mänskliga rättigheter om Grekland med rubriken "Ill-treatment, shootings and impunity", dvs. att personer misshandlats och skottväxlingar förekommit och ingen ställts till svars för detta, och delar åsikten att allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i en medlemsstat inte bara är en fråga för den staten utan med rätta bör vara en fråga som angår hela EU,
33. Europaparlamentet anser att denna problematiks långvarighet och allvar berör kärnan i den värdegemenskap som Europeiska unionen vill utgöra, men konstaterar att de nuvarande fördragen ger föga politiskt utrymme,
34. Europaparlamentet rekommenderar att Europeiska konventet utforskar möjligheterna att på denna punkt komma fram till en effektivare lagstiftning och utformning av politiken på EU&nbhy;nivå.
Förbud mot slaveri och tvångsarbete
35. Europaparlamentet rekommenderar att Österrike, Belgien, Tyskland, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Italien, Irland, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Sverige och Förenade kungariket ratificerar FN-konventionen om internationell organiserad brottslighet och tillhörande portokoll om människosmuggling,
36. Europaparlamentet rekommenderar att Tyskland, Frankrike, Grekland, Irland, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Sverige och Förenade kungariket ratificerar FN&nbhy;protokollet om att sätta in barn i väpnade konflikter.
37. Europaparlamentet välkomnar att rådet i juli 2002 antagit kommissionens förslag till rådets rambeslut 2002/629/JHA om bekämpande av människohandel(7). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utan dröjsmål införliva rambeslutet med nationell lagstiftning och att anta förslaget till rådets direktiv om tillfälligt uppehållstillstånd för offer för medhjälp till olaglig invandring och människohandel som samarbetar med myndigheterna(8) så snart Europaparlamentet uttryckt sin ståndpunkt.
38. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, och särskilt Grekland, att utveckla en balanserad politik för att förebygga och bekämpa alla former av människohandel, i synnerhet kvinnohandel, och genomföra den. Förutom att förövarna åtalas skall också offrens skydd och rehabilitering beaktas tillräckligt, och inte endast människohandel som syftar till prostitution skall uppmärksammas utan också människohandel som syftar till andra former av påtvingad anställning och utnyttjande.
39. Europaparlamentet konstaterar att runt en halv miljon kvinnor med ursprung i Öst- och Centraleuropa årligen förs till Europeiska unionen för att säljas som prostituerade. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att på allvar ta itu med arbetet mot människohandel genom förbättrade insatser av polisiära, rättsvårdande och sociala myndigheter, samt genom intensivare samarbete med kandidatländerna och andra länder i EU:s närområde.
40. Europaparlamentet anser det vara viktigt att intensifiera ansträngningarna för att bekämpa olaglig invandring, eftersom illegala invandrare ofta utgör en arbetskraft som behandlas och utnyttjas på ett oacceptabelt sätt.
41. Europaparlamentet uppmanar rådet att slutföra beslutsfattandet i samband med kommissionens förslag om bekämpning av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi(9).
Kapitel 2: Friheter Tanke-, samvets- och religionsfrihet
42. Europaparlamentet uppmanar Grekland att erkänna rätten att vägra militärtjänstgöring på grundval av samvetsbetänkligheter utan förbehåll och utan hänvisning till några religiösa motiveringar, att utforma alternativ tjänstgöringsplikt som inte är längre än den militära tjänstgöringsplikten och att omedelbart frige dem som i samband härmed sitter av fängelsestraff.
43. Europaparlamentet noterar att enligt artikel 6 i FN:s konvention om undanröjande av all diskriminering mot kvinnor (CEDAW) måste signatärstaterna vidta alla åtgärder som behövs, inklusive lagstiftningsåtgärder, för att få bort alla former av människohandel och utnyttjande av kvinnoprostitution.
44. Europaparlamentet beklagar att de grundläggande rättigheterna, bland annat yttrandefriheten, rörelsefriheten, rätten till försvar och rätten till fysisk integritet, kränkts i samband med offentliga demonstrationer, särskilt i samband med G8-mötet i Genua.
45. Europaparlamentet påminner om sin rekommendation av den 12 december 2001 till rådet om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa och om säkerheten vid Europeiska rådets möten och liknande arrangemang(10) och rekommenderar medlemsstaterna att undvika oproportionerlig användning av våld och att beordra nationella polisstyrkor att kontrollera våldet och respektera de individuella rättigheterna, även i förvirrade lägen i folksamlingar där våldsamma lagbrytare blandas med fredliga och laglydiga medborgare. Parlamentet anser att det bör vara obligatoriskt för nationell polis att undvika användning av vapen och att följa FN:s rekommendation om en proportionerlig styrkeinsats och Europarådets etiska kod för upprätthållande av lag och ordning. Med tanke på oroligheterna i Genua i juli 2001 noterar parlamentet särskilt att det kommer att fortsätta att ägna särskild uppmärksamhet åt uppföljningen av de administrativa, rättsliga och parlamentariska undersökningar som påbörjades i Italien i syfte att utreda om omänsklig eller förnedrande bestraffning och behandling (se artikel 4 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna) förekom vid detta tillfälle.
46. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera religiös mångfald genom likabehandling av alla religioner och att se till att religiösa och sekulära åsikter respekteras och kan uttryckas på ett jämbördigt sätt.
47. Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att bekämpa den olagliga verksamhet som bedrivs inom så kallade sekter som hotar enskildas fysiska och mentala integritet, och att därigenom upprätthålla rättsstatsprincipen och tillämpa vanliga straff- och civilrättsliga förfaranden, i överensstämmelse med de åsikter Europarådets parlamentariska församling givit uttryck för(11).
48. Europaparlamentet anser att friheten att inte längre omfatta en religion eller livsåskådning och utträda ur motsvarande trossamfund bör tas med bland de medborgerliga fri- och rättigheterna och att myndigheterna vid behov aktivt bör skydda denna rättighet.
49. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att religionsfriheten inte inkräktar på vare sig kvinnors självbestämmanderätt eller jämställdhetsprincipen, och att åtskillnaden mellan kyrka och stat respekteras.
Yttrande- och informationsfrihet, rätt till privatliv, skydd för personuppgifter och tillgång till handlingar
50. Europaparlamentet rekommenderar att unionen skall förse sig med ett tvingande juridiskt instrument som inom de områden som omfattas av andra och tredje pelaren skall erbjuda garantier av det slag som föreskrivs i direktiv 95/46/EG(12) om skydd av personuppgifter. Parlamentet oroar sig över innehållet i direktiv 2002/58/EG(13) som ger möjlighet att spara uppgifter i samband med kommunikation på elektronisk väg (uppgiftslagring) och förordar än en gång åtgärder till skydd mot system som står utanför lagen och syftar till att fånga upp kommunikation.
51. Europaparlamentet uppmanar Belgien, Danmark och Irland att underteckna och ratificera Europarådets konvention om gränsöverskridande television av den 5 maj 1989. Parlamentet uppmanar Grekland, Luxemburg, Nederländerna och Sverige att ratificera denna konvention, och uppmanar dessa länder och Portugal att underteckna respektive ratificera protokollet om ändring av denna konvention av den 1 oktober 1998.
52. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera yttrandefriheten och rätten att yttra sig offentligt, vilket är en avgörande förutsättning för varje politik som avser att skydda de grundläggande rättigheterna.
53. Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att effektivt garantera journalisters undersökningsfrihet och lagliga rätt att slippa vittna (journalisters rätt att inte avslöja sina källor), där så behövs genom ändring av lagstiftningen.
54. Europaparlamentet uppmanar regeringsmedlemmar och andra politiker i medlemsstaterna att värdesätta det demokratiska mervärdet av en fri press och att avhålla sig från offentliga uttalanden som tenderar att inskränka eller påverka den journalistiska friheten och det journalistiska oberoendet.
55. Europaparlamentet tillbakavisar kategoriskt allt våld, alla hotelser och alla hot som kan begränsa friheten att utöva journalistyrket. Parlamentet uppmanar därför alla medlemsstater att respektera och försvara tanke- och yttrandefriheten och bekräftar sin solidaritet med de journalister som hotas till livet för att de vägrar att avstå från att fritt utöva denna rättighet.
56. Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att iaktta vaksamhet när det gäller den politiska inblandning som förekommer gentemot press- och informationsorgan, för att dessa inte skall delas upp på rent politiska grunder i det enda syftet att använda dem mot de politiska motståndarna.
57. Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att iaktta vaksamhet när det gäller (kvasi)monopol eller mycket stora koncentrationer av de audiovisuella och skrivna medierna, och rekommenderar de medlemsstater som ännu inte har oberoende (själv)reglerande instanser att upprätta sådana för att målinriktat kunna bekämpa alla antidemokratiska tendenser, bevara kulturernas mångfald, garantera kvaliteten på och mångfalden i programutbudet samt en fri tillgång för var och en.
58. Europaparlamentet betonar att uppkomsten av vad som i praktiken är monopol måste övervakas inte enbart med hjälp av ekonomiska indikatorer, utan även i förbindelse med respekten för grundläggande rättigheter, särskilt yttrandefriheten i enlighet med artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 10 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Parlamentet är oroat över läget i Italien, där en stor del av medierna och annonsmarknaden – i olika former – kontrolleras av en och samma person. Parlamentet påminner om att en sådan situation skulle kunna utgöra ett allvarligt åsidosättande av en grundläggande rättighet i enlighet med artikel 7 i EU-fördraget, i den lydelse artikeln får till följd av Nicefördraget.
59. Europaparlamentet påminner om förordning (EG) nr 1049/2001(14) om allmänhetens tillgång till institutionernas handlingar och uppmanar rådet, kommissionen och sitt eget generalsekretariat att se till att förordningen och dess anda efterlevs och i praktiken leder till ökad öppenhet och tillgänglighet för allmänheten. Parlamentet uppmanar med kraft EU att praktiskt genomföra förordningen om tillgång till handlingar i en anda av öppenhet, att tillämpa undantagen och bestämmelserna om särskild behandling av känsliga handlingar endast då det är absolut nödvändigt och att snarast möjligt anta ett instrument genom vilket bestämmelserna för tillgång till handlingar vid EU:s byråer och organ anpassas till förordningen.
Asylrätt och skydd vid avvisning, utvisning och utlämning
60. Europaparlamentet upprepar sina många uppmaningar till rådet om att påskynda förverkligandet av en gemensam asylpolitik inom EU, baserad på humanism och respekt för internationella konventioner, och understryker därvid att respekten för de mänskliga rättigheterna skall vara och förbli en oantastlig utgångspunkt.
61. Europaparlamentet rekommenderar att EU och medlemsstaterna skall införa och genomföra en vittsyftande politik för integration av tredjelandsmedborgare. Politiken skall bygga på principen om frihet från diskriminering.
62. Europaparlamentet förordar i enlighet med principen om att ingen skall straffas två gånger för samma sak ("non bis in idem") att dubbla straff (av domstol ådömt straff och utvisning) skall avskaffas.
63. Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att införa förenklade förfaranden för beviljandet av medborgarskap och/eller öppna möjligheter för dubbelt medborgarskap, så att de utlänningar som är bosatta på deras område skall kunna bli fullvärdiga medborgare om de så önskar.
64. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att se till att asylpolitiken på nationell nivå och EU-nivå samt bestämmelserna för gränskontroll och inresa följer principen om non-refoulement (i enlighet med Genèvekonventionen och Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna). Medlemsstaterna bör vara medvetna om att denna princip för tillfället hotas av kombinationen av bestämmelserna i Dublinkonventionen, begreppen "säkert tredje land" och "säkert ursprungsland", bestämmelserna om sanktioner mot transportörer och transportörsansvar, begränsad tillgång till tolkar och advokater och bristen på uppskjutande verkan hos vissa förfaranden för överklagande.
65. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att avhålla sig från alla initiativ avsedda att ändra själva Genèvekonventionen. Parlamentet upprepar sina krav på en utökning av de kriterier som gäller i samband med flyktingmottagning i EU, varvid särskild hänsyn skall tas till förföljelse genom andra än myndighetspersoner och förföljelse på grundval av kön (däribland, för kvinnors del, hotet om och risken för könsstympning) eller sexuell läggning.
66. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att – i överensstämmelse med flyktingkonventionen och rekommendationerna från UNHCR – se till att alla asylsökande, även sådana utan identitetshandlingar, får tillträde till ett asylförfarande.
67. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ständigt kontrollera om deras beslut i enskilda asylärenden inte hotar principen om non-refoulement.
68. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i kampen mot terrorism se till att de följer sina internationella skyldigheter i fråga om asyl, att en eventuell uteslutning av tillämpningen av flyktingkonventionen baseras på de uteslutningsgrunder som finns angivna i denna konvention (artikel 1 f och artikel 32) och att sådan uteslutning aldrig sker med automatik.
69. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att begränsa kvarhållningen av asylsökande till att gälla undantagsfall under begränsade tidsperioder och endast av de skäl som anges i UNHCR:s riktlinjer för tillämpliga kriterier och standarder i samband med kvarhållning av asylsökande.
70. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att personer inte utlämnas till länder där de löper risk att dömas till dödsstraff för sina brott eller där de riskerar att torteras eller behandlas illa, och att inte acceptera några garantier vilkas efterlevnad inte kan kontrolleras. Parlamentet uppmanar likaså medlemsstaterna att inte urholka denna rätt med några bilaterala avtal.
71. Europaparlamentet är oroat över de fall av kollektiv utvisning som inträffat och påminner medlemsstaterna om att kollektiv utvisning enligt stadgan och artikel 4 i protokoll nr 4 till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är förbjuden, om inte en enskild, rättfärdig och objektiv bedömning ligger till grund för beslutet om att massutvisa utlänningar.
Kapitel 3: Likhet Politik mot diskriminering
72. Europaparlamentet välkomnar att i och med Luxemburgs ratificering under 2001 har alla medlemsstater ratificerat IAO-konventionen nr 111 om diskriminering i arbete och yrke.
73. Europaparlamentet rekommenderar Danmark, Spanien, Frankrike, Sverige och Förenade kungariket att underteckna protokoll nr 12 till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och att alla medlemsstater ratificerar detta protokoll.
74. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på både nationell nivå och i EU&nbhy;sammanhang driva en sammanhängande politik mot diskriminering och att därvid i princip skapa ett lika stort skydd mot diskriminering på olika grunder. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en vitbok om EU:s framtida strategi för likabehandling, i vilken denna utgångspunkt konkretiseras närmare. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta alla lämpliga åtgärder för att omsätta denna utgångspunkt i praktiken.
75. Europaparlamentet konstaterar att medlemsstater under observationsperioden har fällts av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (mål nr 37119/97, nr 35972/97 och nr 29545/95) för diskriminering i samband med tillgång till anställning i offentlig tjänst. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om länderna i fallen ovan har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktiv 2000/78/EG(15) om likabehandling i arbetslivet och att vid behov vidta lämpliga åtgärder. Parlamentet efterlyser dessutom att det läggs fram specifika förslag till direktiv på grundval av artikel 13 i EG-fördraget för att bekämpa alla de diskrimineringsgrunder som anges i artikel 13.
76. Europaparlamentet uppmanar vidare Italien att omedelbart rätta sig efter EG-domstolens dom i mål C-212/99, i vilken det konstateras att diskriminering av utländska universitetslektorer förekommer.
77. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom kort slutföra sitt förslag till direktiv om lika behandling av män och kvinnor utanför arbetet och översända det till rådet och parlamentet.
Rasism och främlingsfientlighet
78. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att föra en sammanhängande politik för bekämpning av diskriminering och främjande av jämlikhet och mångfald för att motverka rasism och främlingsfientlighet som strukturella samhällsföreteelser, och att därvid följa sina skyldigheter på grundval av relevanta internationella konventioner, inklusive sina rapporteringsskyldigheter, samt att på ett positivt sätt involvera dialogen med ifrågavarande internationella kontrollinstanser vid utformning av politiken.
79. Europaparlamentet uppmanar gemenskapsinstitutionerna och medlemsstaterna att konsekvent fortsätta kampen mot rasdiskriminering och främlingsfientlighet och att därvid inte enbart ta hänsyn till personer i etniska eller religiösa minoritetsgrupper som har bott i Europa en längre tid, utan också till asylsökande och nya arbetskraftsinvandrare.
80. Europaparlamentet uttrycker sin oro för de ökade uttrycken av rasdiskriminering och främlingsfientlighet, som odiskutabelt närs av reaktioner på attentaten den 11 september 2001. Parlamentet uppmuntras emellertid av de många goda handlingar genom vilka ansvariga politiker och opinionsledare sänt ut ett budskap om försoning, jämlikhet och solidaritet.
81. Europaparlamentet uttrycker sin oro över de i antal och styrka ökande manifestationerna av antisemitism och uppmanar medlemsstaterna att ägna mer uppmärksamhet åt att upptäcka och förebygga sådana och att åtala gärningsmännen.
82. Europaparlamentet uttrycker sin oro över diskriminering gentemot romer, framför allt inom området för bosättningspolitiken (särskilt i Grekland och Italien), och insisterar på att de berörda myndigheterna skall garantera lika anspråk på utbildning och andra offentliga faciliteter, främja integrationen och förhindra polisvåld och hotelser.
83. Europaparlamentet uppmanar de politiska partierna i medlemsstaterna att underteckna och följa de europeiska politiska partiernas stadga för ett icke-rasistiskt samhälle och att avhålla sig från alla politiska allianser eller samarbete med politiska partier som hetsar upp eller uppmanar till rasistiska eller etniska fördomar och rashat.
84. Europaparlamentet välkomnar de insatser som gjorts av Europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet (EUMC) för att samla in och analysera de uppgifter om rasism och främlingsfientlighet som behövs, och uppmuntrar centrumet att med framförhållning göra bruk av dessa uppgifter och att intensifiera sin dialog med medlemsstaternas regeringar och myndigheter.
Kulturell, religiös och språklig mångfald
85. Europaparlamentet välkomnar att Belgien under 2001 undertecknade Europarådets ramkonvention till skydd för nationella minoriteter. Parlamentet uppmanar Frankrike att göra samma sak och uppmanar vidare Belgien, Frankrike, Grekland, Luxemburg och Nederländerna att ratificera konventionen.
86. Europaparlamentet uppmanar Belgien, Grekland, Irland och Portugal att underteckna den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Parlamentet gläder sig över att Österrike, Spanien och Förenade kungariket ratificerade stadgan år 2001 och uppmanar Belgien, Frankrike, Grekland, Italien, Irland, Luxemburg och Portugal att också göra detta.
87. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater (förutom Danmark och Nederländerna som redan gjort det) att underteckna och ratificera IAO-konventionen nr 169 om ursprungsbefolkningar.
88. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att erkänna nationella minoriteter som bor på deras territorier och att garantera deras rättigheter enligt ovannämnda konventioner, och uppmuntrar medlemsstaterna att därvid ge en vid tolkning åt begreppet "nationell minoritet" och utsträcka det till alla etniska minoriteter vilkas emancipering och samhällsintegration är politiska målsättningar.
Jämställdhet mellan kvinnor och män
89. Europaparlamentet anser att kvinnors rättigheter måste ses som individuella rättigheter och inte får göras beroende av kvinnans roll i familjen eller andra sociala begränsningar.
90. Europaparlamentet välkomnar att Tyskland, Grekland, Nederländerna, Portugal och Spanien har ratificerat det fakultativa protokollet till FN-konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och rekommenderar Belgien, Luxemburg, Sverige och Förenade kungariket att följa detta exempel.
91. Europaparlamentet konstaterar avsaknaden av en omfattande och uppdaterad, men ändå jämförbar och tillgänglig översikt över läget när det gäller likabehandling av män och kvinnor i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar än en gång kommissionen att lägga fram en analys av medlemsstaternas genomförande av direktiven om likabehandling av män och kvinnor, och peka på strategierna för att förbättra detta genomförande, däribland att anhängiggöra fördragsbrottsförfaranden och att eventuellt ändra själva direktiven. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se till att det vidtas åtgärder för att bekämpa och bestraffa sexuella trakasserier eftersom dessa för varje drabbad person utgör en förnedrande och förödmjukande behandling.
92. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att erkänna att frihet från våld i hemmet och våldtäkt i äktenskapet är en grundläggande mänsklig rättighet. Trots de genombrott som gjorts fortsätter våld mot kvinnor att öka i omfattning. Det behövs nya effektiva sätt för att bekämpa denna oacceptabla form av omänsklig behandling.
93. Europaparlamentet anser att ett juridiskt förfarande för likabehandling av män och kvinnor skall skapas mot bakgrund av den samhälleliga jämställdhetsprocessen och uppmanar därför kommissionen att låta upprätta en jämförande analys av den aktuella situationen i jämställdhetsprocessen i medlemsstaterna, så att resultaten av ett kvarts sekel med gemenskapspolitik för likabehandling blir synliga och att byggstenar för en framtida politik tas fram.
94. Europaparlamentet insisterar på att gemenskapsinstitutionerna och medlemsstaterna skall göra en systematisk och synlig integrering av jämställdhetsperspektivet till en del av all sin verksamhet inom området för mänskliga rättigheter.
95. Europaparlamentet påminner om att människohandel oftast är kvinnohandel, som särskilt hänger samman med avsaknad av kvinnors ekonomiska självständighet och diskriminering på arbetsmarknaden, och uppmanar medlemsstaterna att fortsätta att erkänna denna könsspecifika dimension och att akta sig för hopblandning med människosmuggling.
96. Europaparlamentet insisterar på att Nederländerna skall följa FN:s kvinnokonvention och ta till sig slutsatserna från kommittén för avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) och rekommenderar därför Nederländerna att vidta åtgärder som effektivt motverkar att kvinnor utestängs från medlemskap i politiska partier, samt att göra slut på den ännu kvardröjande könsdiskrimineringen i namnrätten.
97. Europaparlamentet rekommenderar Frankrike att upphäva skillnaden i lägsta äktenskapsålder mellan flickor och pojkar (15 respektive 18 år).
98. Europaparlamentet efterlyser att förbudet för kvinnor att beträda området kring berget Athos i Grekland skall upphävas. Det handlar om ett geografiskt område på 400 kvadratkilometer som inga kvinnor får beträda, enligt ett beslut som fattades 1045 av munkarna i de tjugo klostren i området. Detta är ett beslut som numera kränker den allmänt erkända principen om jämställdhet mellan kvinnor och män, gemenskapens lagstiftning om icke-diskriminering och jämlikhet och bestämmelserna om fri rörlighet för personer inom EU.
Diskriminering på grundval av sexuell läggning
99. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att låta upprätta en uppdaterad och jämförande översikt över situationen för homosexuella män och lesbiska kvinnor i medlemsstaterna, så att man får insikt om ökning och minskning av diskrimineringsfenomen respektive om framgångar för europeisk och/eller nationell antidiskrimineringspolitik.
100. Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att föra en uttalad och sammanhängande politik inriktad på att bekämpa diskriminering gentemot homosexuella män och kvinnor, som även är inriktad på deras emancipering och integrering i samhället och på att bekämpa fördomar med hjälp av områdena för utbildning och kultur, och framför allt att inleda en kampanj på gemenskapsnivå för upplysning och solidaritet.
101. Europaparlamentet gläder sig åt att Österrike den 13 augusti 2002 strök artikel 209 i brottsbalken och därmed gjorde slut på diskriminering på grundval av sexuell läggning i lagstiftningen.
Relationsformer
102. Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att erkänna icke-äktenskapliga förbindelser, både mellan personer av olika kön och mellan personer av samma kön, och att till dessa knyta äktenskapsliknande rättigheter.
103. Europaparlamentet insisterar på att Europeiska unionen sätter ömsesidigt erkännande av icke-äktenskapliga förbindelser och äktenskap mellan personer av samma kön på den politiska dagordningen och utvecklar konkreta förslag om detta.
Barns rättigheter
104. Europaparlamentet rekommenderar Belgien och Förenade kungariket att underteckna protokoll nr 7 till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Vidare välkomnar parlamentet att Irland ratificerade protokollet under 2001 och uppmanar Belgien, Tyskland, Spanien, Nederländerna, Portugal och Förenade kungariket att göra samma sak.
105. Europaparlamentet rekommenderar Belgien, Spanien, Finland och Nederländerna att underteckna den europeiska konventionen om adoption av barn, och uppmanar vidare Belgien, Spanien, Frankrike, Finland, Luxemburg och Nederländerna att ratificera konventionen.
106. Europaparlamentet rekommenderar Belgien, Tyskland, Spanien, Finland och Nederländerna att underteckna den europeiska konventionen om den lagliga statusen för utomäktenskapligt födda barn. Parlamentet rekommenderar vidare Belgien, Tyskland, Spanien, Frankrike, Finland, Italien och Nederländerna att ratificera denna konvention.
107. Europaparlamentet uppmanar Belgien, Danmark, Nederländerna och Förenade kungariket att underteckna den europeiska konventionen om utövandet av barns rättigheter. Parlamentet uppmanar vidare Österrike, Belgien, Danmark, Spanien, Frankrike, Finland, Italien, Irland, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Sverige och Förenade kungariket att ratificera denna konvention.
108. Europaparlamentet insisterar på att medlemsstaterna skall fortsätta att garantera barns rättigheter enligt befintliga internationella skyldigheter och därvid särskilt uppmärksamma barn som lever i underlägessituationer, såsom barn till asylsökande, barn i fattiga familjer och barn i barnavårdsinstitutioner, samt kampen mot människosmuggling som omfattar barn i syfte att utnyttja dem sexuellt eller kommersiellt
109. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att alla barn på deras territorium har rätt att få tillgång till utbildning.
110. Europaparlamentet anser att det är en kränkning av de grundläggande rättigheterna att placera barn i fosterhem enbart för att de drabbats av följderna av djup fattigdom. Om det inte går att undvika utplacering måste denna så långt som möjligt anses som tillfällig och avsikten måste vara att barnet skall återvända till sin familj. När ett barn utplaceras, antingen i en fosterfamilj eller på en inrättning, skall familjens och det utplacerade barnets rättigheter utan inskränkningar respekteras, vilket även gäller i samband med att en eventuell adoption åsyftas. Framför allt måste föräldrarna få stöd så att de kan fortsätta att ta sitt fulla ansvar för barnet och ha kvar de känslomässiga band som barnet behöver för att utvecklas och må bra.
Skydd mot åldersdiskriminering
111. Europaparlamentet anser att både yngre och äldre människors rättigheter skall ses som en väsentlig del av de mänskliga rättigheterna och hänvisar i detta sammanhang särskilt till rätten till frihet, rätten att självständigt fatta beslut och rätten till ett privatliv. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta en konsekvent politik för att bekämpa åldersdiskriminering och främja tillträde till och delaktighet i samhället, särskilt genom att bekämpa varje form av isolering.
Rättigheter för personer med funktionshinder
112. Europaparlamentet välkomnar att Luxemburg år 2001 ratificerade konventionen om arbetsrehabilitering och sysselsättning för funktionshindrade och rekommenderar Österrike, Belgien och Förenade kungariket att göra samma sak.
113. Europaparlamentet välkomnar det Europeiska året (2003) för funktionshindrade medborgare och uppmanar medlemsstaterna och EU:s institutioner att samla in tillräckligt jämförbara uppgifter för att bättre kartlägga problematiken samt att föra en sammanhängande politik och utveckla en enhetlig lagstiftning för att motverka diskriminering av människor med funktionshinder och främja deras integration i samhället på livets alla områden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att på ett målinriktat sätt övervaka genomförandet av initiativ mot diskriminering och att i detta sammanhang beakta följderna för de funktionshindrades liv samt att samråda med organisationer som företräder de funktionshindrade när det gäller eventuella förbättringar av politik och praxis på detta område.
Kapitel 4: Solidaritet
114. Europaparlamentet noterar och beklagar att ett stort antal grundläggande sociala rättigheter har kränkts i medlemsstaterna enligt vad som framgår av rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, av femtonde rapporten från ministerkommittén för den europeiska sociala stadgan och av IAO:s expertrapport från 2001.
115. Europaparlamentet kräver än en gång att medlemsstaterna skall ratificera FN&nbhy;konventionen om skydd av alla migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar av den 18 december 1990, mer än ett årtionde efter det att den undertecknats.
116. Europaparlamentet rekommenderar Tyskland och Nederländerna att underteckna den reviderade europeiska sociala stadgan och Österrike, Belgien, Tyskland, Danmark, Spanien, Grekland, Luxemburg, Nederländerna och Förenade kungariket att ratificera den reviderade stadgan.
117. Europaparlamentet oroas över det stora antalet kränkningar av den europeiska sociala stadgan i medlemsstaterna, vilket framgår av översikten från europeiska kommittén för de sociala rättigheterna, och uppmanar med kraft medlemsstaterna att avhjälpa de brister som konstaterats.
118. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en översikt över likheter och skillnader mellan å ena sidan medlemsstaternas skyldigheter enligt den europeiska sociala stadgan, å andra sidan de grundläggande sociala rättigheter som är en del av gemenskapens regelverk och de rättigheter som anges i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och att översända denna översikt till rådet och parlamentet, tillsammans med ett meddelande med förslag om hur de framkomna obalanserna kan avhjälpas.
119. Europaparlamentet kritiserar att sju medlemsstater inte uppfyller sina skyldigheter enligt den europeiska sociala stadgan när det gäller utlänningars tillträde till arbetsmarknaden.
120. Europaparlamentet beklagar att somliga medlemsstater fortfarande starkt begränsar organisationsrätten samt rätten till kollektivförhandlingar och kollektiva stridsåtgärder för anställda i offentlig tjänst, framför allt inom yrken där uniform bärs, såsom försvaret, polisen, tullen och så vidare. Parlamentet förordar att den möjlighet till undantag från dessa rättigheter som anges i den europeiska sociala stadgan bör användas mycket mer restriktivt och i mån av möjlighet avskaffas.
121. Europaparlamentet påpekar att Europarådets ministerkommitté i 56 fall har konstaterat att medlemsstaterna brutit mot bestämmelserna i den europeiska sociala stadgan när det gäller barnarbete, skydd vid moderskap och utlänningars tillträde till arbetsmarknaden.
122. Europaparlamentet kritiserar att en majoritet av medlemsstaterna inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt den europeiska sociala stadgan när det gäller barnarbete. Parlamentet konstaterar i detta sammanhang särskilt att Europarådets ministerkommitté har riktat en motiverad rekommendation till Irland och en varning till Spanien. Med hänsyn till överträdelsernas omfattning uppmanar parlamentet kommissionen att lägga fram ett förslag till översyn av direktiv 94/33/EG(16) om skydd av minderåriga i arbetslivet.
123. Europaparlamentet kritiserar att en majoritet av medlemsstaterna inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt den europeiska sociala stadgan när det gäller barnledighet för kvinnor, uppsägningsskydd för gravida kvinnor och ammande mödrar samt rätten till amningspauser. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fasta på ministerkommitténs konstateranden vid översynen av direktiv 92/85/EEG(17) och vidare att lägga fram ett förslag till översyn av direktiv 96/34/EG(18).
124. Europaparlamentet rekommenderar Finland att underteckna den europeiska socialförsäkringskoden (1964) och Finland och Österrike att ratificera denna. Parlamentet rekommenderar Finland, Österrike, Spanien och Förenade kungariket att underteckna protokollet till den europeiska socialförsäkringskoden och Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Österrike, Spanien och Förenade kungariket att ratificera detta protokoll. Parlamentet rekommenderar Danmark, Irland och Förenade kungariket att underteckna den reviderade europeiska socialförsäkringskoden (1990) och rekommenderar alla länder att ratificera denna.
125. Europaparlamentet rekommenderar Danmark, Tyskland, Finland, Förenade kungariket och Sverige att underteckna och ratificera den europeiska sociala försäkringskonventionen från 1972 och Irland och Frankrike att ratificera denna konvention.
126. Europaparlamentet välkomnar att Italien ratificerat IAO-konventionen om skydd av moderskapet och uppmanar de övriga medlemsstaterna att göra samma sak.
127. Europaparlamentet är bekymrat över att det i rapporten från Internationella arbetsorganisationens expertkommitté konstateras att medlemsstaterna i åtskilliga fall brutit mot organisationens konventioner, bland annat mot följande grundläggande internationella arbetsnormer:
-
Brott mot konvention nr 29 angående tvångs- eller obligatoriskt arbete av Tyskland, Frankrike, Österrike och Förenade kungariket på grund av ländernas nationella bestämmelser om fångarbete.
-
Brott mot konvention nr 87 angående föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten av Österrike på grund av diskriminering av utländska arbetstagare när det gäller valbarhet vid val till företagsnämnder.
-
Brott mot konvention nr 98 angående tillämpning av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten av Danmark, Tyskland, Nederländerna, Portugal och Förenade kungariket på grund av begränsningar av den fackliga organisationsrätten och rätten till oberoende kollektivförhandlingar för vissa yrkesgrupper samt, i Förenade kungarikets fall, på grund av tillåtelsen att diskriminera arbetstagare på grundval av medlemskap i en fackförening.
-
Brott mot konvention nr 100 angående lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde av Grekland, Spanien och Förenade kungariket på grund av de stora löneskillnader mellan kvinnor och män som konstaterats i dessa länder.
-
Brott mot konvention nr 105 angående avskaffande av tvångsarbete av Belgien och Förenade kungariket på grund av nationella bestämmelser som fortfarande tillåter att tvångsarbete utdöms som disciplinåtgärd inom vissa näringsgrenar.
128. Europaparlamentet förordar en mer handlingskraftig ratificeringspolitik i medlemsstaterna när det gäller nya IAO-konventioner, exempelvis dem som handlar om deltid, hemarbete och privata arbetsförmedlingar, som nära ansluter till problemen med atypiskt arbete, vilka även behandlas i EU:s direktiv. Parlamentet efterlyser konstruktivt deltagande i och konstruktiva bidrag till diskussionen om andra arbetsformer som endast åtnjuter bristfälligt skydd och som ofta existerar på gränsen mellan egenföretagande ("selfemployment") och lönearbete. Parlamentet understryker behovet av bättre sammanhang och samordning mellan politik och verksamhet inom ramarna för europeiska sociala stadgan, IAO och EU, såväl när det gäller stadgan om de grundläggande rättigheterna som när det gäller konkret (sekundär)lagstiftning och konkreta bestämmelser. Parlamentet varnar för att samordning i EU-sammanhang inte får leda till att man missköter eller till och med medvetet drar sig ur de skyldigheter som följer av deltagandet i IAO och den europeiska sociala stadgan. Utskottet för sysselsättning och socialfrågor rekommenderas att påbörja ett initiativbetänkande om detta ämnesområde.
129. Europaparlamentet förväntar sig att kandidatländerna vidtar konkreta och verkningsfulla åtgärder för att genomdriva de grundläggande rättigheterna, framför allt när det gäller kampen mot människohandel och prostitution.
Kapitel 5: Medborgarskap Rösträtt i kommunala val och val till Europaparlamentet
130. Europaparlamentet rekommenderar Österrike, Belgien, Tyskland, Spanien, Frankrike, Grekland, Irland, Luxemburg och Portugal att underteckna och ratificera den europeiska konventionen om utlänningars deltagande i offentligt liv på lokal nivå, och Förenade kungariket att ratificera denna konvention. Samtliga medlemsstater rekommenderas att tillämpa konventionen.
131. Europaparlamentet rekommenderar Belgien, Spanien, Irland, Luxemburg och Förenade kungariket att underteckna och ratificera den europeiska konventionen om nationalitet och Tyskland, Frankrike, Finland, Italien och Irland att ratificera denna konvention.
132. Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att lämna mer riktad information till de medborgare från andra medlemsstater som bor i deras länder om vilka möjligheter som finns för dem att delta i och att kandidera vid allmänna val på lokal nivå och vid de allmänna valen till Europaparlamentet.
133. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny rapport om tillämpningen i medlemsstaterna av direktiv 94/80/EG(19), med hänsyn till de nya förhållanden som uppstått sedan den senaste rapporten lades fram i maj 2001.
134. Europaparlamentet erkänner att funktionshindrade har en allmän rätt att få tillträde till valrörelsen i alla dess former, enligt vad som framförts av den internationella rörelsen för funktionshindrade samt av International Foundation for Election Systems (IFES) och International Institute on Democracy and Electoral Assistance (IDEA). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förverkliga denna rättighet.
135. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja en balanserad representation av kvinnor och män i lokala val och val till Europaparlamentet, eftersom bristen på balanserad representation av kvinnor och män i beslutsprocessen minskar de demokratiska värdena i våra samhällen och vårt politiska system.
136. Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att utvidga den aktiva och passiva rösträtten vid kommunala val och val till Europaparlamentet till att omfatta alla medborgare från tredje land som vistats legalt minst tre år i Europeiska unionen.
137. Europaparlamentet anser att det förslag som ställts till Europeiska konventet om att ge Europeiska ombudsmannen befogenheter att hänvisa fall som gäller de grundläggande rättigheterna till EG-domstolen, om en normal utredning inte leder till någon lösning, bör stödjas.
138. Europaparlamentet anser att rätten att inge framställningar är mycket viktig, med tanke på att den innebär ett erkännande av EU&nbhy;medborgarnas grundläggande rättighet att vända sig direkt till Europaparlamentet med viktiga problem som de vill skall rättas till.
139. Europaparlamentet anser att en bedömning bör göras av hur parlamentet kan ta upp kränkningar av de mänskliga och de grundläggande rättigheterna, när medborgare har framfört klagomål om sådana kränkningar i sina framställningar till parlamentet.
Fri rörlighet och vistelse
140. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att omedelbart undanröja de ännu kvarvarande hindren för verkligt genomförande av människors fria rörlighet, såsom de framgår av domar från EG-domstolen, och att i detta sammanhang undvika varje form av diskriminering samt att särskilt inte tillåta att den fria rörligheten för personer inskränks i samband med Europeiska rådets möten, eftersom detta verkar vara ett medel som är ägnat att hindra människor från att delta i demonstrationer.
141. Europaparlamentet efterlyser en förenklad lagstiftning i frågor som berör den fria rörligheten för personer, utgående från principen om att varje tredjelandsmedborgare oinskränkt skall kunna åtnjuta rätten till fri rörlighet och fritt välja vistelseort, så länge han eller hon har vederbörligt uppehållstillstånd på lång tid.
142. Europaparlamentet uppmanar Grekland att så snart som möjligt ta igen de administrativa eftersläpningarna i utfärdandet av giltiga vistelsedokument till de personer som har rätt till sådana.
Kapitel 6: Rättskipning
143. Europaparlamentet välkomnar kommissionens konsultationsrunda om "procedural safeguards for suspects and defendants in criminal proceedings" och uppmuntrar kommissionen att snarast komma med förslag om de standarder i den straffrättsliga lagskipningen som bör gälla i Europeiska unionen.
144. Europaparlamentet uppmanar rådet att anta ett rambeslut om gemensamma processrättsliga normer, till exempel om bestämmelser för förundersökningsförfaranden och försvarssidans rättigheter, däribland kriterier för undersökningsmetoder och definitionen av bevis, för att därmed garantera en gemensam nivå på skyddet av de grundläggande rättigheterna inom hela EU.
145. Europaparlamentet uppmanar därför med kraft medlemsstaterna att verka till förmån för att ett "rättighetsbrev" skall offentliggöras och översättas. Denna handling skall sedan lämnas till personer som skall förhöras, antingen när de infinner sig på polisstationen eller på den plats där förhöret skall hållas.
146. Europaparlamentet välkomnar att kommissionen inlett en debatt om behovet av att fastställa gemensamma miniminormer för ersättning till brottsoffer.
147. Europaparlamentet anser att det är glädjande att alla medlemsstater nu ratificerat stadgan för FN:s internationella brottmålsdomstol och att denna stadga trädde i kraft den 1 juli 2002. Parlamentet uppmanar emellertid medlemsstaternas regeringar och parlament att avstå från att ingå (bilaterala) avtal som undergräver ett effektivt genomförande av stadgan för den internationella brottmålsdomstolen, särskilt avtal om immunitet som gör det möjligt för medborgare i vissa länder att undgå åtal i internationella brottmålsdomstolen.
148. Europaparlamentet är bekymrat över det stora antalet och allvaret i de brott som konstaterats av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna när det gäller rätten till en opartisk rättegång (Finland, Grekland och Italien), rätten till tillgång till domstol (Belgien, Frankrike, Grekland och Förenade kungariket), rätten till offentlig förhandling (Österrike), principen om kontradiktatoriskt processförfarande (Tyskland, Frankrike, Finland och Italien), rätten till rimliga tidsfrister (Österrike, Tyskland, Spanien, Frankrike, Grekland, Italien, Luxemburg och Portugal), rätten till en objektiv och oberoende domstol (Belgien i fråga om rättegångar i brottmål, Frankrike och Förenade kungariket), rätten till försvar (Österrike, Belgien, Frankrike, Grekland och Förenade kungariket), antagande om oskuld (Österrike) och rätten att inte åtalas eller straffas två gånger för samma brott i en straffrättslig process (Österrike).
149. Europaparlamentet insisterar på att medlemsstaterna noggrant och inom rimlig tid följer de domar från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna som gäller garantier för rättskipning, och att de ser till att lagstiftningen ändras i överensstämmelse med dessa domar.
150. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samtliga interna och gränsöverskridande rättsfall erbjuda rättshjälp för de medborgare som inte har tillräckliga ekonomiska medel.
151. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att rätten till en rättvis rättegång garanteras genom bestämmelser om rätten till kontradiktoriskt förfarande och rimliga tidsfrister för rättegångar, genom att en misstänkt anses vara oskyldig tills dom avkunnats och genom oberoende och opartiska domstolar.
152. Europaparlamentet uttalar sin indignation över det mycket stora antalet fall där Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna när det gäller Italien har fastställt brott mot rätten om rimliga tidsfrister. Parlamentet anser att denna tendens skadar förtroendet för rättsstaten och uppmanar Italien att vidta alla åtgärder som behövs för att garantera snabba och opartiska processförlopp.
153. Europaparlamentet är allvarligt oroat över det klimat av straffrihet som håller på att uppstå i ett antal medlemsstater (Österrike, Belgien, Frankrike, Italien, Portugal, Sverige och Förenade kungariket) där förseelser och våldshandlingar från polis och fängelsepersonal, framför allt gentemot asylsökande, flyktingar och personer som tillhör etniska minoriteter, inte korrigeras med adekvata straffsanktioner. Parlamentet uppmuntrar ifrågavarande medlemsstater att ge högre prioritet åt dessa frågor inom ramen för sin straffrättspolitik och sin rättskipning.
154. Europaparlamentet intar ståndpunkten att innehållet i denna resolution inte skall ha någon inskränkande inverkan på (den framtida) tolkningen och utvecklingen av fri- och rättigheterna och principerna för medborgarna i Europeiska unionen i den lydelse dessa har i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
o o o
155. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, EG-domstolen, Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, Europeiska ombudsmannen, Europarådet samt medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament.
FN:CAT (Committee against Torture), CCPR (Human Rights Committee), CEDAW (Committee on the Elimination of Discrimination Against Women), CERD (Committee on the Elimination of Racial Discrimination), CESCR (Committee on Economic, Cultural and Social Rights); CRC (Committee on the Rights of the Child).Europarådet: CPT (European Committee for the Prevention of Torture and Inhuman or Degrading Treatment or Punishment), ECRI (European Commission against Racism and Intolerance), ECSR (European Committee for Social Rights).
Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (CAT), internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (CCPR), konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW), internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (CERD), internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (CESCR) och konventionen om barnets rättigheter (CRC).