Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artiklarna 3 och 141 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

–   med beaktande av artiklarna 21 och 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–   med beaktande av förklaringen om idrott som fogats till Amsterdamfördraget,

–   med beaktande av uttalandet från Europeiska rådet i Nice den 7, 8 och 9 december 2000 om de särskilda kännetecken för idrott och idrottens sociala funktion som bör beaktas vid genomförandet av den gemensamma politiken,

–   med beaktande av förklaringen från Europeiska rådet i Lissabon den 23 och 24 mars 2000 om att det skall bli lättare att förena yrkes- och familjeliv, särskilt genom bättre tillgång till barnomsorg,

–   med beaktande av Förenta Nationernas konvention om avskaffande av all diskriminering av kvinnor av den 18 december 1979,

–   med beaktande av deklarationen och handlingsplanen från Förenta Nationernas fjärde kvinnokonferens i Beijing den 4-15 september 1995, och resolutionen Beijing+5 som syftar till att genomföra deklarationen och handlingsplanen från Beijing, och som antogs av Förenta Nationernas generalförsamling den 10 juni 2000,

–   med beaktande av sin resolution av den 14 oktober 1987 om kvinnor och idrott(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 4 juli 1996 om att kvinnor från vissa länder inte deltar i de olympiska spelen(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 13 juni 1997 om Europeiska unionens roll på idrottsområdet(3),

–   med beaktande av resolutionen från rådet och ungdomsministrarna samlade i rådet den 17 december 1999 om den informella utbildningsdimensionen vid idrottsverksamhet i Europeiska gemenskapens ungdomsprogram(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 7 september 2000 om kommissionens rapport till Europeiska rådet om hur man skall kunna bevara idrottens nuvarande strukturer och upprätthålla dess sociala funktion inom gemenskapen – Helsingforsrapporten om idrott(5),

–   med beaktande av slutsatserna från idrottsministrarnas konferens under det belgiska ordförandeskapet den 12 november 2001,

–   med beaktande av Europarådets europeiska idrottsstadga och etiska idrottskodex som reviderades 2001,

–   med beaktande av den internationella stadgan för gymnastik och idrott, som antogs av Unescos generalkonferens vid dess tjugonde session den 21 november 1978 i Paris,

–   med beaktande av den tredje internationella konferensen med ministrar och höga funktionärer med ansvar för gymnastik och idrott som hölls i Punta del Este den 30 november&nbhy;3 december 1999 (MINEPS III), under överinseende av Unesco,

–   med beaktande av artikel 2.5 i den olympiska stadgan som ändrades 1994,

–   med beaktande av de världskonferenser om kvinnor och idrott som arrangerades av IOK i Lausanne 1996 och i Paris 2000,

–   med beaktande av Brightondeklarationen som antogs vid den första internationella konferensen om kvinnor, idrott och utmaningen med förändring som hölls den 5&nbhy;8 maj 1994,

–   med beaktande av uppmaningen till handling "Stimulera förändring" som antogs vid den andra internationella konferensen om kvinnor och idrott som hölls i Windhoek den 22 maj 1998,

–   med beaktande av konferenserna inom det europeiska nätverket "Kvinnor och idrott" som hölls i Stockholm, Aten, Helsingfors respektive Berlin mellan 1996-2002,

–   med beaktande av Europarådets resolution från mars 2000 om förebyggande av sexuella trakasserier och utnyttjande av kvinnor, ungdomar och barn inom idrotten,

–   med beaktande av olympiastadgan av den 23 september 2001 och kulturolympiaden 2001&nbhy;2004 som inleddes av det grekiska kulturministeriet i samband med Olympiska spelen i Aten för att återknyta till de grundläggande olympiska idealen som förenar idrott och kultur,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/73/EG av den 23 september 2002 om ändring av rådets direktiv 76/207/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor(6),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 291/2003/EG av den 6 februari 2003 om inrättande av Europeiska året för utbildning genom idrott 2004(7),

–   med beaktande av deklarationen från Thessaloniki och slutsatserna från konferensen "Kvinnor och idrott – nya och gamla stereotyper" som arrangerades av det grekiska ordförandeskapet den 7&nbhy;8 mars 2003,

–   med beaktande av artikel 163 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor (A5&nbhy;0167/2003), och av följande skäl:

A.  I deklarationen från Europeiska rådet i Nice i december 2000 fastställs att gemenskapen bör beakta idrottens särdrag och dess sociala, fostrande och kulturella funktion och att idrotten alltsedan antiken har ett demokratiskt värde.

B.  Idrott är en av européernas huvudsakliga kulturaktiviteter. Inom Europeiska unionen anger 29,5 procent av männen, 16 procent av kvinnorna samt 63 procent av pojkarna och 37 procent av flickorna mellan 15 och 24 år att de regelbundet utövar någon fysisk aktivitet eller idrott.

C.  Tillgång till idrottsutövande är en rättighet, idrotten innebär en möjlighet till bekräftelse och utveckling och är dessutom en viktig beståndsdel när det gäller medborgarskap och solidaritet. Regelbundet idrottsutövande förbättrar också den fysiska och psykiska hälsan.

D.  Det råder stora skillnader mellan kvinnor och män i fråga om deras möjligheter att utöva idrott, men också bland kvinnorna själva, beroende på vilken social bakgrund och vilka arbetsförhållanden de har, eftersom dessa kan lägga hinder i vägen för fritid och idrott.

E.  Fysisk aktivitet och idrottsutövande är bästa möjliga form av rehabilitering och utveckling samt ett viktigt verktyg för social integration för fysiskt eller psykiskt funktionshindrade personer. Stor uppmärksamhet bör ägnas åt att både psykiskt och fysiskt funktionshindrade kvinnor och män till fullo kan göra bruk av sin rätt att delta i allt slags idrott på sin egen nivå, varvid hänsyn bör tas till deras särskilda behov och begränsningar.

F.  Det är viktigt att det finns idrott som svarar mot kvinnors behov i varje skede av livet, särskilt för gravida kvinnor och unga mödrar och att de får vägledning om vilken idrott som har en positiv inverkan på deras tillstånd. Det är också viktigt att äldre kvinnor och män får utöva sådan idrott som främjar deras psykiska och fysiska hälsa.

G.  Skolidrotten är ett verktyg för demokratisering av idrotten men också ett tillfälle till social varaktighet, vilket är avgörande för att senare utöva en idrottsaktivitet.

H.  Marginaliseringen av skolidrotten och problemet med samundervisningen i idrott i länderna i det utvidgade Europa är i detta hänseende oroande.

I.  Idrotten är ett utrymme av frihet för flickor och kvinnor i alla åldrar, en möjlighet att lyckas och frigöra sig och ibland ett tillfälle att motstå sociala och kulturella krav. Noteras bör dock att invandrarflickor och invandrarkvinnor idrottar mindre än befolkningen i genomsnitt.

J.  Trots att lagstadgade förbud mot kvinnors tillträde till idrottsutövande upphävts idrottar kvinnor fortfarande mindre än män, de är ojämnt fördelade mellan olika slags idrotter och underrepresenterade i idrottsledning och beslutsfattande.

K.  Kvinnor är underrepresenterade bland licensierade idrottsutövare och i officiella tävlingar, de besöker sällan institutionaliserade idrottsanläggningar (klubbar, föreningar) och ägnar sig huvudsakligen åt informell fysisk aktivitet och fritidsverksamhet för att hålla kroppen i trim.

L.  Inom idrotten är den sexuella identiteten viktig, och idrottsutövande är fortfarande ett starkt könsbestämt och stereotypt område där de dominerande mönstren för manlighet och kvinnlighet lever kvar men också överträds.

M.  I flickors och pojkars idrottsutövande bör man acceptera utmaningen att åstadkomma jämställdhet utifrån kropparnas olikheter. Tonårstiden och puberteten är en period då många flickor slutar att utöva idrott, särskilt om de kommer från mindre gynnade förhållanden.

N.  Det är mycket viktigt att idrottsprestationer på elitnivå värderas högt och att de fungerar som förebild för unga flickor.

O.  Friidrottare på elitnivå är arbetstagare och idrott sorterar därför under gemenskapsrätten när det gäller sysselsättning, särskilt det ovannämnda direktivet 2002/73/EG.

P.  Kvinnliga idrottsutövare på elitnivå behandlas inte likvärdigt med sina manliga kolleger när det gäller inkomster och ekonomiska resurser (stipendier, anslag, sponsorer) och det gäller även vid återinträdet i arbetslivet.

Q.  Ställningen som friidrottare på elitnivå ger idrottsmän och idrottskvinnor ekonomiska och sociala rättigheter samtidigt som de erbjuds en professionell miljö. I vissa länder är denna ställning och villkoren för att uppnå den fortfarande diskriminerande mot kvinnor.

R.  Kvinnliga friidrottares deltagande i internationella tävlingar har ökat, men teknisk och medicinsk personal är liksom domare fortfarande huvudsakligen män (vid Olympiska spelen i Sydney var 38 procent av friidrottarna kvinnor, medan de endast utgjorde 8 procent av den tekniska arbetsledningen och 4 procent av den medicinska arbetsledningen).

S.  Idrott på elitnivå innebär risker för friidrottares hälsa, särskilt för kvinnor som t.ex. utsätts för "den kvinnliga friidrottarens treenighet" (ätstörningar, kronisk amenorré och osteoporos).

T.  Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att förebygga och bekämpa trakasserier och sexuellt utnyttjande i idrottssammanhang.

U.  Kvinnoidrott bevakas sämre av media och behandlas även socialt diskriminerande och enligt sexuella stereotyper.

V.  Den grundande deklarationen från Brighton 1994, de viktiga åtgärderna inom den internationella arbetsgruppen om kvinnor och idrott (GTI) samt nätverket "Europa, kvinnor och idrott" (EWS) bör beaktas.

W.  Det integrerade synsättet i gemenskapens politik när det gäller jämställdhet mellan könen och åtgärder på idrottsområdet åtföljs inte av lämpliga mänskliga eller ekonomiska resurser eller av nödvändiga system för kontroll och uppföljning.

Strukturera frågan om kvinnor och idrott

1.  Europaparlamentet slår fast att kvinnlig idrott är ett uttryck för rätten till jämställdhet och alla kvinnors rättighet att förfoga över sin kropp och ta plats i det offentliga utrymmet, oberoende av nationalitet, ålder, handikapp, sexuell läggning eller religion.

2.  Europaparlamentet betonar att målsättningen med lika rättigheter syftar till att avskaffa hinder mellan s.k. "manlig" och "kvinnlig" idrott, att målsättningen är att se till att olika idrottsgrenar verkligen är öppna för båda könen och låta alla flickor och pojkar utöva den fysiska aktivitet de vill.

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU att se till att kvinnor och män får tillgång till idrottsutövande på alla nivåer och under hela livet, oberoende av den sociala miljön, och att detta i synnerhet skall gälla för psykiskt och fysiskt funktionshindrade personer, för vilka det är särskilt viktigt att främja idrott och fysisk aktivitet.

4.  Europaparlamentet uppmanar konventet att ge idrotten en rättslig grund i det kommande unionsfördraget där idrottens kulturella, fostrande och sociala funktion erkänns och som innefattar en hänvisning till kvinnors och mäns lika tillträde till idrottsutövande och ansvar.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja främjande av kvinnlig idrott i gemenskapens program och åtgärder, något som också kan ske genom att göra idrottsrörelsen och medlemsstaterna mer medvetna och genom att sprida goda tillämpningar.

6.  Europaparlamentet föreslår att det i den kommande ramstrategin för gemenskapen när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män för 2006&nbhy;2010 införs en operativ målsättning för flickors och kvinnors deltagande i idrottsutövande.

7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, icke-statliga organisationer och andra organisationer att lämna projektförslag under rubriken "Kvinnor och idrott" vid nästa inbjudan i samband med gemenskapens ramstrategi för jämställdhet mellan kvinnor och män (2001-2005), vars främsta syfte är att avskaffa könsdiskriminerande stereotyper framför allt inom idrotten.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i det nya direktivet som skall bygga på artikel 13 i fördraget och handla om könsdiskriminering annorstädes än i arbetslivet ta med regler mot diskriminering i idrottssammanhang.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en fördjupad utredning om kvinnans ställning inom idrotten, enligt det förslag som lades fram vid konferensen med idrottsministrarna den 12 november 2001 och då bland annat lägga fram statistik om den allmänna situationen för kvinnor inom idrotten samt uppgifter om budgetanalys enligt könsrelaterade aspekter.

10.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen att stödja verksamheten hos det europeiska nätverket "Europa, kvinnor och idrott".

11.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen att bland annat inom ramen för det sjätte ramprogrammet för forskning studera frågor om hälsa, sociala frågor och pedagogiska utmaningar när det gäller kvinnors deltagande i idrott.

12.  Europaparlamentet hoppas att det europeiska året för utbildning genom idrott skall bli ett tillfälle att diskutera viktiga frågor och samundervisning i skolorna, och ber kommissionen och medlemsstaterna att tydligt prioritera projekt som uppmuntrar kvinnor att utöva idrott.

13.  Europaparlamentet ber Eurostat att fastställa indikatorer och ta fram europeisk statistik över kvinnors och mäns deltagande på alla nivåer inom idrotten.

14.  Europaparlamentet uppmanar regeringsmyndigheterna att systematiskt ta hänsyn till jämställdhet mellan könen i sin idrottspolitik, särskilt när det gäller att bevilja anslag.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i bilaterala avtal och samarbetsavtal med tredje land ta med frågan om "kvinnor och idrott" och uppmanar Europaparlamentet att ta med frågan om "kvinnor och idrott" inom det interparlamentariska samarbetet och vid möten inom ramen för partnerskapet Europa&nbhy;Medelhavet.

16.  Europaparlamentet överväger möjligheten att sända en delegation från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor till EWS europeiska konferens den 23&nbhy;25 april 2004 i Paris, och till GIT:s internationella konferens den 11&nbhy;14 maj 2006 i Kumamoto.

Utveckla skolidrotten och motionsidrotten

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på nytt ge gymnastik och idrott ett betydande utrymme i skolundervisningen och betrakta ämnet som en indikator vid utvärdering av undervisningen.

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra en utredning om flickors och pojkars kvantitativa respektive kvalitativa deltagande i idrott i och utanför skolan och avsätta adekvata medel för att flickor i ökad grad skall delta i idrott och fysisk aktivitet.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och behöriga myndigheter att se till att kvinnliga och manliga gymnastik- och idrottslärare får utbildning i frågan om samundervisning och genusfrågor, genom att införliva denna dimension i deras utbildning och göra föräldrarna medvetna om de inskränkande effekterna av stereotyper.

20.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att barnen redan från förskolan och under de första skolåren har möjlighet att delta i samundervisning i idrott och uppmanar skolor, klubbar, föreningar och territoriella sammanslutningar att utveckla pilotprojekt på området.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla en politik för socialt införlivande av ungdomar genom idrott, och med hjälp av mål 3 inom strukturfonderna integrera flickor i målgruppen.

22.  Europaparlamentet uppmanar nationella, regionala och lokala myndigheter att erbjuda flickor och pojkar ett utvidgat utbud av idrottsaktiviteter i och utanför skolan och främja dessa aktiviteter.

23.  Europaparlamentet vidhåller att man måste göra allt för att ge kvinnor möjlighet att utöva någon form av idrott och fysisk aktivitet och ge kvinnor bättre tillträde till idrottsanläggningar, genom särskilda kurser på reserverade tider, och ordna med barnpassning och god tillgång till idrottsanläggningar.

24.  Europaparlamentet uppmanar idrottsrörelsen att i sina stadgor skriva in kvinnors och mäns rätt till lika tillgång till idrottsutövande, genomföra en handlingsplan för att uppmuntra kvinnor inom sin idrottsgren, ordna kurser i hur jämställdheten skall införlivas med all verksamhet och hur denna tankegång skall omsättas i praktiken och avsätta en budgetpost till kvinnlig amatöridrott genom att föreslå att grenen utövas gemensamt och/eller genom att inrätta damsektioner.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och behöriga myndigheter att garantera idrottstränarnas utbildning och kvalifikationer på alla nivåer och ta med dimensionen genus i deras utbildning.

26.  Europaparlamentet uppmanar de offentliga myndigheterna, företagen och arbetsmarknadens parter att med tanke på svårigheten att förena yrkesliv, familjeliv och fritid verka för idrottsutövande på arbetsplatsen, särskilt genom kollektivavtal och att i synnerhet ta fram åtgärder för att hjälpa lågavlönade kvinnor och kvinnor i svåra livssituationer att kunna idrotta.

Lika rättigheter inom elitidrotten

27.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och idrottsrörelsen att undanröja skillnaden mellan manligt och kvinnligt idrottsutövande när det gäller att erkänna idrottsgrenar på elitnivå.

28.  Europaparlamentet uppmanar riksidrottsförbund och deras tillsynsmyndigheter att säkerställa lika tillträde för män och kvinnor till friidrott på elitnivå, genom att garantera dem samma rättigheter beträffande inkomster, villkor för ledning och träning, medicinsk övervakning, tillträde till tävlingar, social trygghet och yrkesutbildning och aktiv social återinslussning efter avslutad idrottskarriär.

29.  Europaparlamentet uppmanar offentliga myndigheter och idrottsförbund att undanröja direkt och indirekt diskriminering av kvinnliga friidrottare när de utövar sitt arbete.

30.  Europaparlamentet uppmanar företagen att öka partnerskapsåtgärderna med idrottsutövare på elitnivå genom att förbättra deras image och utan åtskillnad främja all kvinnlig idrott.

31.  Europaparlamentet uppmanar media att rapportera om kvinnlig och manlig idrott på ett rättvist sätt och se till att kvinnor företräds på ett icke-diskriminerande sätt inom idrotten.

32.  Europaparlamentet föreslår att medlemsstaterna inom ramen för översynen av direktiv 89/552/EEG(8) "Television utan gränser" och i synnerhet i artikel 3a om sändning av evenemang av stor betydelse tillser att könsdimensionen beaktas vid sändning av sportevenemang.

33.  Europaparlamentet uppmuntrar kvinnliga idrottsutövare att organisera sig för att hävda sina idrottsliga, ekonomiska och sociala rättigheter och vända sig till de behöriga myndigheterna eller till domstol vid fall av diskriminering och trakasserier.

34.  Europaparlamentet hoppas att de kommande Olympiska spelen i Aten skall bli föredömliga, uppmanar IOK att se till att båda könen finns representerade i samtliga nationella delegationer.

Säkerställa kvinnliga friidrottares hälsa

35.  Europaparlamentet uppmanar idrottsförbund och tränare till skärpt uppmärksamhet på de betingelser under vilka idrotten utövas samt till att informera idrottsutövare på elitnivå, särskilt ungdomar, om konsekvenserna för deras psykiska, fysiska, sexuella och reproduktiva hälsa av intensiv idrottsträning, användning av dopningsmedel eller bristande respekt för kosthållning.

36.  Europaparlamentet betonar att det krävs fler kvinnor bland idrottsläkare och annan hälsovårdspersonal inom idrotten och att det även krävs utbildning, för att skydda friidrottarnas hälsa.

37.  Europaparlamentet vidhåller att det behövs särskilda och könsrelaterade undersökningar om hur idrotten påverkar idrottarnas hälsa.

38.  Europaparlamentet anser det viktigt att de kvinnliga friidrottarna får psykologiskt stöd när det gäller hur deras kropp förändras och i frågor kring deras kvinnlighet och att det tas hänsyn till detta vid utbildningen av tränare av båda könen.

39.  Europaparlamentet erinrar om idrottsutövares oförytterliga rätt när det gäller sexualitet och reproduktion och kräver att alla angrepp mot denna frihet skall straffas.

40.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och idrottsförbunden att vidta åtgärder för att få bort sexuella trakasserier och sexuellt utnyttjande inom idrotten genom att tillämpa lagstiftningen mot sexuella trakasserier på arbetsplatsen samt att informera idrottarna och länderna om riskerna för utnyttjande och om vilka rättsmedel som finns att tillgå, att se till att idrottsorganisationernas personal får adekvat utbildning och att garantera straffrättslig och disciplinär uppföljning.

Öka kvinnors deltagande i beslutsfattandet

41.  Europaparlamentet konstaterar att kvinnors deltagande i beslutsfattande inom idrotten stöter på samma hinder som inom politik och ekonomi och att det krävs positiva åtgärder.

42.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och övervakningsmyndigheterna att som krav för att godkänna och ge ekonomiska bidrag till idrottssammanslutningar och idrottsmyndigheter ställa stadgebestämmelser som garanterar att kvinnor och män är lika företrädda på alla nivåer och på alla poster i beslutsfattandet.

43.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och idrottsmyndigheterna att verka för att kvinnor skall finnas med bland domarna vid idrottstävlingar och att det skall ingå både män och kvinnor i de medicinska kommissionerna och uttagningskommittéerna.

44.  Europaparlamentet uppmanar idrottsorganisationerna att inrätta program för utbildning och mentorskap för kvinnliga friidrottare inför deras inträde i arbetslivet, särskilt som tränare, tekniska chefer och ledare.

45.  Europaparlamentet uppmanar idrottsrörelsen att respektera IOK:s målsättning när det gäller kvinnors delaktighet i beslutsfattandet (20 procent i ledande sammanhang senast den 31 december 2005) och att andelen kvinnor under de kommande tio åren skall höjas till 30 procent.

o
o   o

46.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament.

(1) EGT C 305, 16.11.1987, s. 62. (2) EGT C 211, 22.7.1996, s. 36. (3) EGT C 200, 30.6.1997, s. 252. (4) EGT C 8, 12.1.2000, s. 5. (5) EGT C 135, 7.5.2001, s. 274. (6) EGT L 269, 5.10.2002, s. 15. (7) EUT L 43, 18.2.2003, s. 1. (8) EGT L 298, 17.10.1989, s. 23.