(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

-   med beaktande av Republiken Greklands initiativ (7246/2003)(1),

-   med beaktande av artikel 34.2 b i EU-fördraget,

-   med beaktande av artikel 39.1 i EU-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C5&nbhy;0165/2003),

-   med beaktande av artiklarna 106 och 67 i arbetsordningen,

-   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden (A5&nbhy;0275/2003).

1.  Europaparlamentet godkänner Republiken Greklands initiativ såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar rådet att ändra sitt initiativ i överensstämmelse härmed.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra Republiken Greklands initiativ.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet, kommissionen och Republiken Greklands regering parlamentets ståndpunkt.

Republiken Greklands initiativ   Parlamentets ändringar Ändring 1 Skäl 1 (1)  Ne bis in idem&nbhy;principen, eller förbudet mot dubbel lagföring, dvs. att ingen bör åtalas eller dömas två gånger för samma handlingar och samma straffbara beteende, har fastställts som en individuell rättighet i internationella rättsliga instrument om mänskliga rättigheter, t.ex. i det sjunde protokollet (artikel 4) till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (artikel 50), och erkänns i alla rättsordningar som genomsyras av idén om respekt för och skydd av de grundläggande rättigheterna. (1)  Ne bis in idem&nbhy;principen, eller förbudet mot dubbel lagföring, enligt vilken ingen bör åtalas eller dömas två gånger för samma handlingar, faktiska omständigheter eller beteende, har fastställts som en individuell rättighet i internationella rättsliga instrument om mänskliga rättigheter, t.ex. i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter av den 19 december 1966 (artikel 14.7), det sjunde protokollet (artikel 4) till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (artikel 50), och erkänns i alla rättsordningar som genomsyras av idén om respekt för och skydd av de grundläggande rättigheterna. Den utgör ett grundläggande skydd mot förtryck av människor genom missbruk av statsmakten. (Denna ändring ("handlingar, faktiska omständigheter, beteende") berör hela den lagtext som är under behandling.) Ändring 2 Skäl 2a (nytt) (2a) Detta initiativ är i överensstämmelse med Fördraget om Europeiska unionen enligt vilket det är ett av EU:s viktigaste mål att utveckla unionen som ett område med frihet, säkerhet och rättvisa (artikel 2 fjärde strecksatsen). Fördraget anger att gemensamma insatser i det straffrättsliga samarbetet skall omfatta förebyggande av behörighetskonflikter mellan medlemsstaterna (artikel 31). Vidare bekräftar fördraget att unionen bygger på de för medlemsstaterna gemensamma principerna om respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (artikel 6). Ändring 3 Skäl 2b (nytt) (2b) Som en konsekvens av den gradvisa harmoniseringen av straffrätten på EU&nbhy;nivå, antagandet av rambeslut 2002/584/RIF1 och genomförandet av principen om ömsesidigt erkännande av domar i brottmål är det nödvändigt att omedelbart införa gemensamma minimikrav på förfarandena, i syfte att kunna garantera att rätten till rättvis rättegång respekteras såsom begärts av Europaparlamentet i resolutionen av den 15 januari 2003 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2001)2 och av kommissionen i grönboken om rättssäkerhetsgarantier för misstänkta och tilltalade i brottmål i Europeiska unionen3. Detta rambeslut bidrar till att uppfylla detta mål. _______________ 1 Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 18.7.2002, s. 1). 2 P5-T(2003)0012. 3 KOM(2003) 75. Ändring 4 Skäl 5 (5)  I kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet av den 26 juli 2002 om ömsesidigt erkännande av slutgiltiga avgöranden i brottmål erkänns det att tillämpning av ne bis in idem&nbhy;principen bidrar positivt till ömsesidigt erkännande av domar och till att stärka rättssäkerheten inom unionen, vilken förutsätter förtroende för att erkända domar alltid avkunnas i enlighet med principerna om laglighet, subsidiaritet och proportionalitet. (5)  I kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet av den 26 juli 2002 om ömsesidigt erkännande av slutgiltiga avgöranden i brottmål erkänns det att tillämpning av ne bis in idem&nbhy;principen bidrar positivt till ömsesidigt erkännande av domar och till att stärka rättssäkerheten inom unionen. Ändring 5 Skäl 7 (7)  Tillämpningen av ne bis in idem&nbhy;principen har hittills givit upphov till många allvarliga frågor om tolkning eller godtagande av vissa materiella bestämmelser eller mer allmänna regler (t.ex. innebörden av idem) på grund av att principen regleras på skilda sätt i olika internationella rättsinstrument och på grund av skillnaderna i nationell rättspraxis. Detta rambeslut syftar till att förse medlemsstaterna med gemensamma rättsregler för ne bis in idem&nbhy;principen, så att det säkerställs att dessa regler både tolkas och praktiskt tillämpas på ett enhetligt sätt. (7)  Tillämpningen av ne bis in idem&nbhy;principen har hittills givit upphov till många allvarliga frågor om tolkning eller godtagande av vissa materiella bestämmelser eller mer allmänna regler (t.ex. problem med att tolka innebörden av begreppen idem eller "samma", som i formuleringar som "samma anklagelse", "samma handlingar" eller "samma omständigheter") på grund av att principen regleras på skilda sätt i olika internationella rättsinstrument och på grund av skillnaderna i nationell rättspraxis. Detta rambeslut syftar till att förse medlemsstaterna med gemensamma rättsregler för ne bis in idem-principen, så att det säkerställs att dessa regler både tolkas och praktiskt tillämpas på ett enhetligt sätt. Ändring 6 Skäl 7a (nytt) (7a) Det vore lämpligt att EU även behandlar frågan om hur ne bis in idem-principen skall tillämpas vid förfaranden som rör samma handlingar, faktiska omständigheter eller beteende och samma parter, men som betraktas som ett civilrättsligt ärende av en medlemsstat och som ett straffrättsligt ärende av en annan. Ändring 7 Skäl 7b (nytt) (7b) Under exceptionella omständigheter vore det lämpligt, och särskilt på den dömda personens begäran, att återuppta det rättsliga förfarandet i enlighet med artikel 4 i det sjunde protokollet till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, om nya fakta eller omständigheter som åtalsmyndigheterna inte rimligtvis hade kunnat uppdaga vid tiden för förfarandet kan påvisas efter det att domen avkunnats eller om det förekommit grundläggande felaktigheter vid det föregående förfarandet, vilka, enligt strafflagstiftningen och det straffrättsliga förfarandet i den medlemsstat där rättegången ägt rum, kan ha påverkat utgången i målet, under förutsättning att ett sådant nytt förfarande skulle utgöra en vertikal tillämpning av ne bis in idem. Åsidosättande av den anklagades rättigheter bör alltid betraktas som ett grundläggande fel begånget i det föregående förfarandet. Ändring 8 Artikel 1, led a, strecksats 1 – handlingar som utgör brott enligt varje medlemsstats nationella lagstiftning, – handlingar, faktiska omständigheter eller beteende som utgör brott enligt varje medlemsstats nationella lagstiftning, Ändring 9 Artikel 1, led b b) dom: varje slutgiltig, fällande eller frikännande dom, eller slutgiltig dom som slutgiltigt innebär att målet läggs ner, vilken efter ett straffrättsligt förfarande har avkunnats i en medlemsstat i enlighet med medlemsstatens nationella lagstiftning av en domstol som resultat av ett brottmål, samt utanför domstol bilagda straffrättsliga tvister. Varje dom som har vunnit laga kraft enligt nationell lagstiftning skall anses vara slutgiltig. b) dom: - varje slutgiltig, fällande eller frikännande dom, slutgiltig dom som slutgiltigt innebär att målet läggs ner eller annan dom som ej går att överklaga, vilken efter ett straffrättsligt förfarande har avkunnats av en domstol i en medlemsstat i enlighet med medlemsstatens nationella lagstiftning, - utanför domstol bilagda straffrättsliga tvister, - varje dom som har vunnit laga kraft enligt nationell lagstiftning, oavsett om den har meddelats av domstol eller inte. Ändring 10 Artikel 1, led ca (nytt) (ca) forummedlemsstat: medlemsstat i vilken ett domslut skall fällas i ett relevant mål. Ändring 11 Artikel 1, led e e) idem: en andra straffbar handling som uteslutande härrör från samma, eller väsentligen samma, faktiska omständigheter oavsett dess rättsliga karaktär. e) idem: en eventuell andra anklagelse eller åtal om straffbar handling som uteslutande härrör från samma, eller väsentligen samma, handlingar, faktiska omständigheter eller beteende oavsett den påstådda straffbara handlingens rättsliga karaktär. Ändring 12 Artikel 2, punkt 1 1.  En person som till följd av att ha begått en straffbar handling har åtalats och slutgiltigt dömts i en medlemsstat i enlighet med strafflagstiftningen och det straffrättsliga förfarandet i denna stat får inte åtalas för samma handlingar i en annan medlemsstat, om han, enligt strafflagstiftningen i rättegångsmedlemsstaten, redan har frikänts eller, om en fällande dom avkunnats, har avtjänat eller avtjänar straffet eller om domen inte längre kan verkställas. 1.  En person som till följd av en anklagelse att ha begått en straffbar handling har åtalats och slutgiltigt dömts i en medlemsstat i enlighet med strafflagstiftningen och det straffrättsliga förfarandet i denna stat får inte åtalas för samma handlingar, faktiska handlingar eller beteende i en annan medlemsstat, om han, enligt strafflagstiftningen i rättegångsmedlemsstaten, redan har frikänts eller, om en fällande dom avkunnats, har avtjänat eller avtjänar straffet, är i färd med att uppfylla eller har uppfyllt de straffvillkor som ådömts eller om domen inte längre kan verkställas Ändring 13 Artikel 2, punkt 2 2.  Det rättsliga förfarande kan återupptas, om, enligt strafflagstiftningen och det straffrättsliga förfarandet i rättegångsmedlemsstaten, nya fakta eller omständigheter kan påvisas efter det att domen avkunnats eller om det förekommit grundläggande felaktigheter vid det föregående förfarandet, vilka kan ha påverkat utgången i målet. 2.  Under exceptionella omständigheter kan det rättsliga förfarande återupptas, om, enligt strafflagstiftningen och det straffrättsliga förfarandet i rättegångsmedlemsstaten, nya fakta eller omständigheter som åtalsmyndigheterna inte rimligtvis hade kunnat uppdaga vid tiden för förfarandet kan påvisas efter det att domen avkunnats eller om det förekommit grundläggande felaktigheter vid det föregående förfarandet, vilka kan ha påverkat utgången i målet, under förutsättning att ett sådant nytt förfarande skulle utgöra en vertikal tillämpning av ne bis in idem i enlighet med lagstiftningen i rättegångsmedlemsstaten. Ändring 14 Artikel 3, led a a)  Företräde skall ges den forummedlemsstat som bäst säkerställer en korrekt rättskipning med beaktande av följande kriterier: a)  Företräde skall ges den forummedlemsstat med beaktande av följande kriterier i angiven ordning: aa) den medlemsstat inom vars territorium den straffbara handlingen begicks, aa) den medlemsstat inom vars territorium den straffbara handlingen begicks, bb) den medlemsstat i vilken gärningsmannen är medborgare eller är bosatt, bb) den medlemsstat i vilken gärningsmannen är medborgare eller är bosatt, cc) den medlemsstat som offren kommer ifrån, cc) den medlemsstat som offren kommer ifrån, dd) den medlemsstat inom vilken gärningsmannen påträffats. dd) den medlemsstat inom vilken gärningsmannen påträffats. Tills beslut har fattats om vilken medlemsstat skall ges företräde skall alla förfaranden avbrytas. Ändring 15 Artikel 3, led b b)  När flera medlemsstater har behörighet och möjlighet att väcka åtal i brottmål för en straffbar handling på grundval av samma faktiska omständigheter, får de behöriga myndigheterna i var och en av dessa stater efter samråd, med beaktande av kriterierna enligt a, välja den forummedlemsstat som skall ges företräde. b)  När flera medlemsstater har behörighet och möjlighet att väcka åtal i brottmål för en straffbar handling på grundval av samma handlingar, faktiska omständigheter eller beteenden, skall de behöriga myndigheterna i var och en av dessa stater efter samråd, med beaktande av kriterierna enligt a, välja den forummedlemsstat som skall ges företräde. Ändring 16 Artikel 3, led ca (nytt) (ca)  Om andra domar beträffande samma straffbara handlingar har meddelats i andra medlemsstater i strid med ne bis in idem-principen skall favor rei&nbhy;principen gälla. Ändring 17 Artikel 4 Artikel 4 utgår Undantag 1.  En medlemsstat får i en förklaring meddela rådets generalsekretariat och kommissionen att den inte är bunden av artikel 2.1 och 2.2 om de handlingar som den utländska domen avser utgör straffbara handlingar som bryter mot medlemsstatens säkerhet eller andra lika väsentliga intressen eller har begåtts av en offentlig tjänsteman i medlemsstaten, som därigenom har svikit sin tjänsteplikt. 2.  En medlemsstat som avger en förklaring i enlighet med punkt 1 skall närmare fastställa för vilka kategorier straffbara handlingar detta undantag kan komma att tillämpas. 3.  En medlemsstat får när som helst återta en förklaring om undantag enligt punkt 1. Återtagandet skall anmälas till rådets generalsekretariat och kommissionen och få verkan från och med den första dagen i påföljande månad. 4.  Ett undantag som kan vara föremål för en förklaring i enlighet med punkt 1 skall inte tillämpas om den berörda medlemsstaten har begärt att den berörda personen skall åtalas för samma handlingar i den andra medlemsstaten eller utlämnas. Ändring 18 Artikel 5 Artikel 5 utgår Avräkningsprincip Om ett nytt åtal väcks i en medlemsstat mot en person som slutgiltigt har dömts för samma handlingar i en annan medlemsstat, skall den tid för frihetsberövande som utdömts eller det bötesbelopp som erlagts i denna stat på grund av dessa handlingar frånräknas det straff som troligen kommer att utdömas. Varje annan påföljd förutom frihetsberövande, eller påföljder som utdömts inom ramen för ett administrativt förfarande, skall också avräknas i den utsträckning det är förenligt med den nationella lagstiftningen. Ändring 19 Artikel 6, rubrik och punkt 1 Informationsutbyte mellan behöriga myndigheter Samarbete och informationsutbyte mellan behöriga myndigheter i medlemsstaterna 1.  Om åtal mot en person väckts i en medlemsstat och dennas behöriga myndigheter har anledning att förmoda att åtalet rör samma handlingar för vilka personen i fråga slutgiltigt har dömts i en annan medlemsstat, skall dessa myndigheter infordra relevanta upplysningar från de behöriga myndigheterna i rättegångsmedlemsstaten. 1.  Om åtal mot en person väckts i en medlemsstat och det finns anledning att förmoda att åtalet rör samma handlingar, faktiska omständigheter eller beteende för vilka personen i fråga slutgiltigt har dömts i en annan medlemsstat, skall de behöriga myndigheterna i den sistnämnda medlemsstaten, på begäran av personen i fråga eller dennes rättslige biträde infordra relevanta upplysningar från de behöriga myndigheterna i rättegångsmedlemsstaten. Ändring 20 Artikel 6, punkt 3 3.  Varje medlemsstat skall i en förklaring meddela rådets generalsekretariat och kommissionen vilka myndigheter som har bemyndigats att infordra och översända de upplysningar som avses i punkt 1. 3.  Varje medlemsstat skall i en förklaring meddela rådets generalsekretariat och kommissionen vilka myndigheter som måste utföra de uppgifter som avses i punkt 1 samt i artikel 3. Ändring 21 Artikel 6, punkt 3a (ny) (3a) Bestämmelserna enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG1 av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och det fria flödet av sådana uppgifter skall gälla vid utbyte av information i tillämpning av detta rambeslut tills dess att ytterligare ett rambeslut antas som anger en hög nivå i fråga om skydd av personuppgifter och som skall gälla närhelst medlemsstater tillämpar EU&nbhy;lagar som rör polisarbete och straffrätt. __________________ 1 EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. Ändring 22 Artikel 8, punkt 3 3.  På grundval av denna information skall kommissionen före den ... förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport om genomförandet av detta rambeslut, vid behov åtföljd av förslag till lagstiftning. 3.  På grundval av denna information skall kommissionen före den...* förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport om genomförandet av detta rambeslut, vid behov åtföljd av förslag till lagstiftning. __________________ * Tre år efter det att detta rambeslut har trätt i kraft. Ändring 23 Artkel 9a (ny) Artikel 9a Bestämmelser som rör Schengenregelverket Bestämmelserna enligt artiklarna 1, 2, 4, 5, 6, 7, 8, 9 och 10 är åtgärder som ändrar eller bygger på bestämmelserna i bilaga A till avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket1. __________ 1 EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

(1) EUT C 100, 26.4.2003, s. 24.