Europaparlamentets lagstiftningsresolution om det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet (sjätte särdirektivet enligt artikel 16.1 i rådets direktiv 89/391/EEG) (kodifierad version) (KOM(2003) 127 - C5&nbhy;0127/2003 - 1999/0085(COD))

P5_TA(2003)0344 A5-0255/2003

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(1999) 152)(1) och kommissionens ändrade förslag (KOM(2003) 127)(2),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 137.2 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C5&nbhy;0127/2003),

–   med beaktande av artikel 67 och artikel 158.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden (A5&nbhy;0255/2003).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.  Kommissionen uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra detta förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT. (2) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolultion om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om anpassning till rådets beslut 1999/468/EG av de bestämmelser i rättsakter som omfattas av förfarandet i artikel 251 i EG-fördraget som avser de kommittéer som biträder kommissionen när den utövar sina genomförandebefogenheter (11253/2/2002 - C5&nbhy;0223/2003 - 2001/0314(COD))

P5_TA(2003)0345 A5-0250/2003

(Medbeslutandeförfarandet: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt (11253/2/2002 – C5&nbhy;0223/2003)(1),

–   med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(2), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2001) 789)(3),

–   med beaktande av artikel 251.2 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 78 i arbetsordningen,

–   med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för konstitutionella frågor (A5&nbhy;0250/2003).

1.  Europaparlamentet godkänner den gemensamma ståndpunkten.

2.  Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med den gemensamma ståndpunkten.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna rättsakten i enlighet med artikel 254.1 i EG-fördraget.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att underteckna rättsakten och i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) EUT C 153 E, 1.7.2003, s. 1. (2) P5_TA(2003)0071. (3) EGT C 75 E, 26.3.2002, s. 385.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om gödselmedel (12733/2/2002 - C5-0224/2003 - 2001/0212(COD))

P5_TA(2003)0346 A5-0252/2003

(Medbeslutandeförfarandet: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt (12733/2/2002 – C5&nbhy;0224/2003)(1),

–   med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(2), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2001) 508(3),

–   med beaktande av kommissionens ändrade förslag KOM(2002) 318)(4),

–   med beaktande av artikel 251.2 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 78 i arbetsordningen,

–   med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden (A5&nbhy;0252/2003).

1.  Europaparlamentet godkänner den gemensamma ståndpunkten.

2.  Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med den gemensamma ståndpunkten.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna rättsakten i enlighet med artikel 254.1 i EG-fördraget.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att underteckna rättsakten och i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) EUT C 153 E, 1.7.2003, s. 56. (2) EUT C 127 E, 29.5.2003, s. 275. (3) EGT C 51 E, 26.2.2002, s. 1. (4) EGT C 227 E, 24.9.2002, s. 503.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EEG) nr 218/92 om administrativt samarbete inom området för indirekt beskattning (mervärdesskatt) när det gäller ytterligare åtgärder rörande leveranser av resetjänster (KOM(2003) 78 - C5-0145/2003 - 2003/0057(COD))

P5_TA(2003)0347 A5-0231/2003

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet, (KOM(2003) 78)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilken kommissionen har lagt fram sitt förslag till Europaparlamentet (C5&nbhy;0145/2003),

–   med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A5&nbhy;0231/2003).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.  Kommissionen uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra detta förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 96/16/EG om statistiska undersökningar av mjölk och mjölkprodukter (KOM(2003) 158 - C5-0157/2003 - 2003/0060(COD))

P5_TA(2003)0348 A5-0212/2003

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2003) 158)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 285.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C5&nbhy;0157/2003),

–   med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A5&nbhy;0212/2003).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Kommissionen uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra detta förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 2 september 2003 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/.../EG om ändring av rådets direktiv 96/16/EG om statistiska undersökningar av mjölk och mjölkprodukter

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 285.1 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(3), och

av följande skäl:

(1)  Direktiv 96/16/EG(4) har som mål att tillhandahålla tillförlitliga och jämförbara uppgifter om produktion och konsumtion av mjölk samt tillförlitliga, regelbundna och kortfristiga upplysningar om mjölkleveranser till de företag som behandlar eller förädlar mjölk samt om produktionen av mjölkprodukter i medlemsstaterna.

(2)  På grund av den tilltagande ekonomiska betydelsen av mjölkens proteininnehåll krävs det mer och mer tillgång till statistiska uppgifter om proteinhalten i de viktigaste mjölkprodukterna.

(3)  I allmänhet förekommer en tilltagande specialisering inom jordbruket och i synnerhet inom mjölksektorn ses för närvarande en regional specialisering som medför mycket stora skillnader mellan regionerna i samma medlemsstat, vilket kräver detaljerade uppgifter på regional nivå.

(4)  För att säkerställa jämförbarheten mellan resultaten är det lämpligt att metodrapporter upprättas i standardiserad form.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:

Artikel 1

Direktiv 96/16/EG ändras på följande sätt:

1.  Artikel 4 skall ändras på följande sätt:

a)  I artikel 4.1 b skall följande led läggas till:

b)  Artikel 4.2 skall utgå.

2.  I artikel 5.2 skall den sista meningen ersättas med följande text:

Medlemsstaterna skall årligen förelägga kommissionen metodrapporter om de uppgifter som åsyftas i artikel 4.1 i enlighet med ett standardformulär som upprättats av kommissionen enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 7.

3.  Artikel 6.3 skall ändras på följande sätt:

Artikel 2

Medlemsstaterna skall senast den 31 mars 2004 sätta i kraft de lagar och andra författningar som erfordras för att följa detta direktiv. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När medlemsstaterna antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning vid deras officiella offentliggörande. Förfarandet för utformningen av denna hänvisning skall antas av medlemsstaterna.

Artikel 3

Detta direktiv träder i kraft tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT. (2) EGT C (3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 2 september 2003. (4) EGT L 78, 28.3.1996, s. 27.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 577/98 om anordnande av statistiska urvalsundersökningar av arbetskraften i gemenskapen för att anpassa förteckningen över undersökningskarakteristika (KOM(2003) 109 - C5-0105/2003 - 2003/0047(COD))

P5_TA(2003)0349 A5-0260/2003

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2003) 109(1)),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 285 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C5&nbhy;0105/2003),

–   med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A5&nbhy;0260/2003).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Kommissionen uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra detta förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 2 september 2003 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2003 om ändring av rådets förordning (EG) nr 577/98 om anordnande av statistiska urvalsundersökningar av arbetskraften i gemenskapen för att anpassa förteckningen över undersökningskarakteristika

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 285 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,(2)

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget,(3) och

av följande skäl:

(1)  Den urvalsundersökning av arbetskraften som skall utföras enligt rådets förordning (EG) nr 577/98 av den 9 mars 1998(4) måste på ett lämpligt sätt täcka den senaste utvecklingen på arbetsmarknaden.

(2)  Enligt den europeiska socialpolitiska dagordning som antogs av Europeiska rådet i Nice i december 2000, rådets beslut 2002/177/EG av den 18 februari 2002 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik 2002(5) och rådets rekommendation av den 21 juni 2002 till allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik,(6) måste det sätt på vilket arbetet organiseras anpassas till såväl företagens som de enskilda människornas behov.

(3)  De undersökningskarakteristika som fastställdes i förordning (EG) nr 577/98 bestämdes av de statistikkrav och det arbetsmarknadsläge som rådde vid denna tidpunkt.

(4)  Uppgiftsinsamling får ej ålägga svarspersonerna en börda som ej står i proportion till de resultat som undersökningens användare skäligen kan förvänta sig.

(5)  Förordning (EG) nr 577/98 skall därför ändras på följande sätt.

(6)  Kommittén för det statistiska programmet, inrättad genom rådets beslut 89/382/EEG Euratom av den 19 juni 1989(7), har rådfrågats av kommissionen,

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

2)  Följande stycke n skall läggas till i artikel 4.1:

3)  Artikel 4.2 tredje strecksatsen skall ersättas med följande:

4)  Följande punkter skall läggas till i artikel 4:

4.  På kommissionens förslag kan en förteckning över variabler, hädanefter betecknade som strukturella variabler, identifieras bland de undersökningskarakteristika som anges i stycke 1 och som endast behöver insamlas som årsgenomsnitt för 52 veckor hellre än som kvartalsgenomsnitt. Denna förteckning över strukturella variabler, minimiurvalsstorlek och undersökningsfrekvens skall upprättas enligt det förfarande som fastställs i artikel 8.

5.  Spanien, Finland och Förenade kungariket får under en övergångsperiod fram till utgången av 2007 insamla de strukturella variablerna med ett kvartal som referensperiod.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT C. (2) EGT C (3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 2 september 2003. (4) EGT L 77, 14.3.1998, s. 3. (5) EGT L 60, 1.3.2002, s. 60. (6) EGT L 182, 11.7.2002, s. 1. (7) EGT L 181, 28.6.1989, s. 47.

Europaparlamentets resolution om ändring av den rättsliga grunden för förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt (6522/2003 - C5-0216/2003 - 2001/0133(COD))

P5_TA(2003)0350 A5-0262/2003

(Medbeslutandeförfarandet – nytt samråd om den rättsliga grunden)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2001) 294 – C5-0269/2001)(1),

–   med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(2),

–   efter att ha hörts av rådet om ändring av den rättsliga grunden (6522/2003 - C5&nbhy;0216/2003),

–   med beaktande av artikel 71.2 i arbetsordningen,

–   med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden om ändring av den rättsliga grunden

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A5&nbhy;0262/2003).

1.  Europaparlamentet bekräftar sin ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet ifrågasätter lämpligheten i den rättsliga grund som föreslagits av rådet.

3.  Europaparlamentet vidhåller att artikel 95 i EG-fördraget är den lämpliga rättsliga grunden.

4.  Europaparlamentet uppmanar därför rådet att vidarebefordra sin gemensamma ståndpunkt till parlamentet.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT C 270 E, 25.9.2001, s. 87. (2) EGT C 284 E, 21.11.2002, s. 178.

Europaparlamentets resolution om ändring av den rättsliga grunden för förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 77/799/EEG om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter på området direkt och indirekt beskattning (6930/2003 - C5-0217/2003 - 2001/0134(COD))

P5_TA(2003)0351 A5-0262/2003

(Medbeslutandeförfarandet – nytt samråd om den rättsliga grunden)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2001) 294 – C5-0270/2001)(1),

–   med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(2),

–   efter att ha hörts av rådet om ändring av den rättsliga grunden (6930/2003 - C5&nbhy;0217/2003),

–   med beaktande av artikel 71.2 i arbetsordningen,

–   med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden om ändring av den rättsliga grunden

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A5&nbhy;0262/2003).

1.  Europaparlamentet bekräftar sin ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet ifrågasätter lämpligheten i den rättsliga grund som föreslagits av rådet.

3.  Europaparlamentet vidhåller att artikel 95 i EG-fördraget är den lämpliga rättsliga grunden.

4.  Europaparlamentet uppmanar därför rådet att vidarebefordra sin gemensamma ståndpunkt till parlamentet.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT C 270 E, 25.9.2001, s. 96. (2) EGT C 284 E, 21.11.2002, s. 191.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets beslut om ändring av beslut 1999/468/EG om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (KOM(2002) 719 - C5-0002/2003 - 2002/0298(CNS))

P5_TA(2003)0352 A5-0266/2003

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2002) 719)(1),

–   med beaktande av artikel 202 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C5&nbhy;0002/2003),

–   med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A5&nbhy;0128/2003),

–   med beaktande av betänkande 2 från utskottet för konstitutionella frågor (A5&nbhy;0266/2003).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förelägga parlamentet en ny text om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra detta förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar Ändring 1 SKÄL 2 (2)  Den nuvarande utvecklingen av gemenskapens regelverk visar att rättsakterna allt oftare kräver antagande av kompletterande bestämmelser med principer och tekniska detaljer som inom rimlig tid måste fastställas på grundval av lämplig granskning och sakkunskap. När denna utveckling leder till att lagstiftaren delegerar utvidgade befogenheter till kommissionen, bör lagstiftaren kunna yttra sig över de bestämmelser som kommissionen planerar att anta. (2)  Den nuvarande utvecklingen av gemenskapens regelverk visar att rättsakterna allt oftare kräver antagande av kompletterande bestämmelser med principer och tekniska detaljer som inom rimlig tid måste fastställas på grundval av lämplig granskning och sakkunskap. Då denna utveckling leder till att lagstiftaren delegerar utvidgade befogenheter till kommissionen, bör lagstiftaren ha all den information som anges överenskommelsen1 mellan Europaparlamentet och kommissionen om tillämpningsföreskrifter till rådets beslut 1999/468/EG om de bestämmelser som kommissionen planerar att anta, och ha rätt att yttra sig. ____________ 1 EGT L 256, 10.10.2000, s. 19. Ändring 2 SKÄL 6 (6)  I dessa fall bör det föreskrivande förfarandet göra det möjligt för kommissionen att ta fullt ansvar för antagandet av genomförandebestämmelserna, efter att ha inhämtat yttrande från kommittén med företrädare för medlemsstaterna, samtidigt som Europaparlamentet och rådet har möjlighet att kontrollera utövandet av den verkställande funktionen. När kommissionen och lagstiftaren inte kan komma överens, bör kommissionen beroende på omständigheterna därför antingen kunna lägga fram ett förslag enligt artikel 251 i fördraget eller anta sitt ursprungliga förslag till bestämmelser med eventuella ändringar. (6)  I dessa fall bör det föreskrivande förfarandet göra det möjligt för kommissionen att ta fullt ansvar för antagandet av genomförandebestämmelserna, efter att ha inhämtat yttrande från kommittén med företrädare för medlemsstaterna, samtidigt som Europaparlamentet och rådet har möjlighet att kontrollera utövandet av den verkställande funktionen. När kommissionen och lagstiftaren inte kan komma överens, bör kommissionen beroende på omständigheterna och med beaktande av Europaparlamentets och rådets ståndpunkter därför antingen kunna lägga fram ett förslag till rättsakt enligt artikel 251 i fördraget eller anta förslaget till bestämmelser tillsammans med ett uttalande om detta, ändra det eller dra tillbaka sitt förslag. Ändring 3 SKÄL 9A (nytt) (9a) Tillämpningen av detta beslut bör inte påverka kommissionens åtaganden beträffande lagstiftning om värdepapper, i synnerhet kommissionens högtidliga förklaring inför Europaparlamentet den 5 februari 2002 och skrivelsen av den 2 oktober 2001 från kommissionsledamoten med ansvar för den inre marknaden till ordföranden för Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor. Ändring 4 ARTIKEL 1, LED 2 Artikel 4, punkt 3 (beslut 1999/468/EG) 2.  I artikel 4.3 skall orden "utan att det påverkar tillämpningen av artikel 8" utgå. 2.  I artikel 4.3 och artikel 5.3 skall orden "utan att det påverkar tillämpningen av artikel 8" utgå. Ändring 5 ARTIKEL 1, LED 3A (nytt) Artikel 5, punkt 6, stycke 1 (beslut 1999/468/EG) 3a. Artikel 5.6 första stycket skall ersättas med följande: "6. Rådet får med kvalificerad majoritet anta förslaget, inom den period som skall fastställas i varje grundläggande rättsakt men som inte i något fall får överstiga tre månader från det att förslaget har lagts fram för rådet." Ändring 6 ARTIKEL 1, LED 4 Artikel 5a, punkt 5 (beslut 1999/468/EG) 5.  Om Europaparlamentet med absolut majoritet av sina ledamöter, eller rådet med den majoritet som föreskrivs i artikel 205.2 i fördraget, inom en månad (som eventuellt kan förlängas med ytterligare en månad) från och med överlämnandet av kommissionens slutliga förslag, framför invändningar mot förslaget, skall kommissionen antingen dra tillbaka sitt förslag, lägga fram ett förslag till rättsakt enligt förfarandet i artikel 251 i fördraget eller anta den föreslagna åtgärden med eventuella ändringar av sitt förslag för att beakta de invändningar som framförts. 5.  Om Europaparlamentet med absolut majoritet av sina ledamöter, eller rådet med den majoritet som föreskrivs i artikel 205.2 i fördraget, inom en månad (som eventuellt kan förlängas med ytterligare en månad) från och med överlämnandet av kommissionens slutliga förslag, framför invändningar mot förslaget, skall kommissionen, med beaktande av Europaparlamentets och rådets ståndpunkter, antingen lägga fram ett förslag till rättsakt enligt förfarandet i artikel 251 i fördraget eller anta förslaget till åtgärder tillsammans med ett uttalande om detta, ändra det eller dra tillbaka sitt förslag. Ändring 7 ARTIKEL 1, LED 4 Artikel 5a, punkt 6 (beslut 1999/468/EG) 6.  Om tidsfristerna för det föreskrivande förfarandet inte kan hållas på grund av tvingande och brådskande skäl, får kommissionen anta genomförandebestämmelserna efter att ha inhämtat yttrande från den föreskrivande kommittén i enlighet med punkt 2. Kommissionen skall utan dröjsmål underrätta Europaparlamentet, rådet och medlemsstaterna om dessa åtgärder. Inom en månad efter denna underrättelse, får Europaparlamentet med absolut majoritet av sina ledamöter eller rådet med den majoritet som föreskrivs i artikel 205.2, framföra sina invändningar. I detta fall kan kommissionen antingen dra tillbaka den antagna åtgärden och lägga fram ett förslag till rättsakt enligt förfarandet i artikel 251 i fördraget, eller stå fast vid åtgärden med eventuella ändringar för att beakta de invändningar som framförts. 6.  Om tidsfristerna för det föreskrivande förfarandet inte kan hållas på grund av tvingande och brådskande skäl, får kommissionen anta genomförandebestämmelserna efter att ha inhämtat yttrande från den föreskrivande kommittén i enlighet med punkt 2. Kommissionen skall utan dröjsmål underrätta Europaparlamentet, rådet och medlemsstaterna om dessa åtgärder. Inom en månad efter denna underrättelse, med eventuell förlängning med ytterligare en månad om Europaparlamentet eller rådet begär det, får Europaparlamentet med absolut majoritet av sina ledamöter eller rådet med den majoritet som föreskrivs i artikel 205.2, framföra sina invändningar. I detta fall skall kommissionen, med beaktande av Europaparlamentets och rådets ståndpunkter, antingen lägga fram ett förslag till rättsakt enligt förfarandet i artikel 251 i fördraget, samtidigt som den tillfälligt upprätthåller eller drar tillbaka de antagna åtgärderna, eller stå fast vid åtgärderna tillsammans med ett uttalande om detta, ändra dem, eller definitivt dra tillbaka dem. Ändring 8 ARTIKEL 1, LED 4A (nytt) Artikel 6, led a (beslut 1999/468/EG) 4a. Artikel 6, led a skall ändras på följande sätt: "a) Kommissionen skall anmäla varje beslut som rör skyddsåtgärder till Europaparlamentet, rådet och medlemsstaterna. Det kan föreskrivas att kommissionen innan den fattar sitt beslut skall höra medlemsstaterna enligt förfaranden som fastställs i varje enskilt fall." Ändring 9 ARTIKEL 1, LED 5, LED C Artikel 7, punkt 5 (beslut 1999/468/EG) 5.  Hänvisningar till alla handlingar som sänts till Europaparlamentet i enlighet med punkt 3 skall offentliggöras i ett register som kommissionen skall upprätta för detta ändamål. 5.  Alla handlingar som sänts till Europaparlamentet i enlighet med punkt 3 skall tas upp i ett register som kommissionen under 2003 skall upprätta för detta ändamål, och som skall vara tillgängligt via Internet.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om Konungariket Nederländernas initiativ inför antagandet av en rådsförordning om ändring av förordning (EG) nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (14363/2002 - C5-0590/2002 - 2002/0824(CNS))

P5_TA(2003)0353 A5-0253/2003

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Konungariket Nederländernas initiativ (14363/2002)(1),

–   med beaktande av artikel 61 c i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 67 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C5&nbhy;0590/2002),

–   med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden (A5&nbhy;0253/2003).

1.  Europaparlamentet förkastar Konungariket Nederländernas initiativ.

2.  Europaparlamentet uppmanar Konungariket Nederländerna att dra tillbaka initiativet.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ordentligt utreda den bakomliggande frågan, att rapportera till parlamentet och att vid behov lägga fram ett förslag till ändring av lagstiftningen.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) EGT C 311, 14.12.2002, s. 16.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om Republiken Greklands initiativ inför antagandet av rådets rambeslut om tillämpning av ne bis in idem-principen (7246/2003 - C5-0165/2003 - 2003/0811(CNS))

P5_TA(2003)0354 A5-0275/2003

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

-   med beaktande av Republiken Greklands initiativ (7246/2003)(1),

-   med beaktande av artikel 34.2 b i EU-fördraget,

-   med beaktande av artikel 39.1 i EU-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C5&nbhy;0165/2003),

-   med beaktande av artiklarna 106 och 67 i arbetsordningen,

-   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden (A5&nbhy;0275/2003).

1.  Europaparlamentet godkänner Republiken Greklands initiativ såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar rådet att ändra sitt initiativ i överensstämmelse härmed.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra Republiken Greklands initiativ.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet, kommissionen och Republiken Greklands regering parlamentets ståndpunkt.

Republiken Greklands initiativ   Parlamentets ändringar Ändring 1 Skäl 1 (1)  Ne bis in idem&nbhy;principen, eller förbudet mot dubbel lagföring, dvs. att ingen bör åtalas eller dömas två gånger för samma handlingar och samma straffbara beteende, har fastställts som en individuell rättighet i internationella rättsliga instrument om mänskliga rättigheter, t.ex. i det sjunde protokollet (artikel 4) till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (artikel 50), och erkänns i alla rättsordningar som genomsyras av idén om respekt för och skydd av de grundläggande rättigheterna. (1)  Ne bis in idem&nbhy;principen, eller förbudet mot dubbel lagföring, enligt vilken ingen bör åtalas eller dömas två gånger för samma handlingar, faktiska omständigheter eller beteende, har fastställts som en individuell rättighet i internationella rättsliga instrument om mänskliga rättigheter, t.ex. i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter av den 19 december 1966 (artikel 14.7), det sjunde protokollet (artikel 4) till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (artikel 50), och erkänns i alla rättsordningar som genomsyras av idén om respekt för och skydd av de grundläggande rättigheterna. Den utgör ett grundläggande skydd mot förtryck av människor genom missbruk av statsmakten. (Denna ändring ("handlingar, faktiska omständigheter, beteende") berör hela den lagtext som är under behandling.) Ändring 2 Skäl 2a (nytt) (2a) Detta initiativ är i överensstämmelse med Fördraget om Europeiska unionen enligt vilket det är ett av EU:s viktigaste mål att utveckla unionen som ett område med frihet, säkerhet och rättvisa (artikel 2 fjärde strecksatsen). Fördraget anger att gemensamma insatser i det straffrättsliga samarbetet skall omfatta förebyggande av behörighetskonflikter mellan medlemsstaterna (artikel 31). Vidare bekräftar fördraget att unionen bygger på de för medlemsstaterna gemensamma principerna om respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (artikel 6). Ändring 3 Skäl 2b (nytt) (2b) Som en konsekvens av den gradvisa harmoniseringen av straffrätten på EU&nbhy;nivå, antagandet av rambeslut 2002/584/RIF1 och genomförandet av principen om ömsesidigt erkännande av domar i brottmål är det nödvändigt att omedelbart införa gemensamma minimikrav på förfarandena, i syfte att kunna garantera att rätten till rättvis rättegång respekteras såsom begärts av Europaparlamentet i resolutionen av den 15 januari 2003 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2001)2 och av kommissionen i grönboken om rättssäkerhetsgarantier för misstänkta och tilltalade i brottmål i Europeiska unionen3. Detta rambeslut bidrar till att uppfylla detta mål. _______________ 1 Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 18.7.2002, s. 1). 2 P5-T(2003)0012. 3 KOM(2003) 75. Ändring 4 Skäl 5 (5)  I kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet av den 26 juli 2002 om ömsesidigt erkännande av slutgiltiga avgöranden i brottmål erkänns det att tillämpning av ne bis in idem&nbhy;principen bidrar positivt till ömsesidigt erkännande av domar och till att stärka rättssäkerheten inom unionen, vilken förutsätter förtroende för att erkända domar alltid avkunnas i enlighet med principerna om laglighet, subsidiaritet och proportionalitet. (5)  I kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet av den 26 juli 2002 om ömsesidigt erkännande av slutgiltiga avgöranden i brottmål erkänns det att tillämpning av ne bis in idem&nbhy;principen bidrar positivt till ömsesidigt erkännande av domar och till att stärka rättssäkerheten inom unionen. Ändring 5 Skäl 7 (7)  Tillämpningen av ne bis in idem&nbhy;principen har hittills givit upphov till många allvarliga frågor om tolkning eller godtagande av vissa materiella bestämmelser eller mer allmänna regler (t.ex. innebörden av idem) på grund av att principen regleras på skilda sätt i olika internationella rättsinstrument och på grund av skillnaderna i nationell rättspraxis. Detta rambeslut syftar till att förse medlemsstaterna med gemensamma rättsregler för ne bis in idem&nbhy;principen, så att det säkerställs att dessa regler både tolkas och praktiskt tillämpas på ett enhetligt sätt. (7)  Tillämpningen av ne bis in idem&nbhy;principen har hittills givit upphov till många allvarliga frågor om tolkning eller godtagande av vissa materiella bestämmelser eller mer allmänna regler (t.ex. problem med att tolka innebörden av begreppen idem eller "samma", som i formuleringar som "samma anklagelse", "samma handlingar" eller "samma omständigheter") på grund av att principen regleras på skilda sätt i olika internationella rättsinstrument och på grund av skillnaderna i nationell rättspraxis. Detta rambeslut syftar till att förse medlemsstaterna med gemensamma rättsregler för ne bis in idem-principen, så att det säkerställs att dessa regler både tolkas och praktiskt tillämpas på ett enhetligt sätt. Ändring 6 Skäl 7a (nytt) (7a) Det vore lämpligt att EU även behandlar frågan om hur ne bis in idem-principen skall tillämpas vid förfaranden som rör samma handlingar, faktiska omständigheter eller beteende och samma parter, men som betraktas som ett civilrättsligt ärende av en medlemsstat och som ett straffrättsligt ärende av en annan. Ändring 7 Skäl 7b (nytt) (7b) Under exceptionella omständigheter vore det lämpligt, och särskilt på den dömda personens begäran, att återuppta det rättsliga förfarandet i enlighet med artikel 4 i det sjunde protokollet till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, om nya fakta eller omständigheter som åtalsmyndigheterna inte rimligtvis hade kunnat uppdaga vid tiden för förfarandet kan påvisas efter det att domen avkunnats eller om det förekommit grundläggande felaktigheter vid det föregående förfarandet, vilka, enligt strafflagstiftningen och det straffrättsliga förfarandet i den medlemsstat där rättegången ägt rum, kan ha påverkat utgången i målet, under förutsättning att ett sådant nytt förfarande skulle utgöra en vertikal tillämpning av ne bis in idem. Åsidosättande av den anklagades rättigheter bör alltid betraktas som ett grundläggande fel begånget i det föregående förfarandet. Ändring 8 Artikel 1, led a, strecksats 1 – handlingar som utgör brott enligt varje medlemsstats nationella lagstiftning, – handlingar, faktiska omständigheter eller beteende som utgör brott enligt varje medlemsstats nationella lagstiftning, Ändring 9 Artikel 1, led b b) dom: varje slutgiltig, fällande eller frikännande dom, eller slutgiltig dom som slutgiltigt innebär att målet läggs ner, vilken efter ett straffrättsligt förfarande har avkunnats i en medlemsstat i enlighet med medlemsstatens nationella lagstiftning av en domstol som resultat av ett brottmål, samt utanför domstol bilagda straffrättsliga tvister. Varje dom som har vunnit laga kraft enligt nationell lagstiftning skall anses vara slutgiltig. b) dom: - varje slutgiltig, fällande eller frikännande dom, slutgiltig dom som slutgiltigt innebär att målet läggs ner eller annan dom som ej går att överklaga, vilken efter ett straffrättsligt förfarande har avkunnats av en domstol i en medlemsstat i enlighet med medlemsstatens nationella lagstiftning, - utanför domstol bilagda straffrättsliga tvister, - varje dom som har vunnit laga kraft enligt nationell lagstiftning, oavsett om den har meddelats av domstol eller inte. Ändring 10 Artikel 1, led ca (nytt) (ca) forummedlemsstat: medlemsstat i vilken ett domslut skall fällas i ett relevant mål. Ändring 11 Artikel 1, led e e) idem: en andra straffbar handling som uteslutande härrör från samma, eller väsentligen samma, faktiska omständigheter oavsett dess rättsliga karaktär. e) idem: en eventuell andra anklagelse eller åtal om straffbar handling som uteslutande härrör från samma, eller väsentligen samma, handlingar, faktiska omständigheter eller beteende oavsett den påstådda straffbara handlingens rättsliga karaktär. Ändring 12 Artikel 2, punkt 1 1.  En person som till följd av att ha begått en straffbar handling har åtalats och slutgiltigt dömts i en medlemsstat i enlighet med strafflagstiftningen och det straffrättsliga förfarandet i denna stat får inte åtalas för samma handlingar i en annan medlemsstat, om han, enligt strafflagstiftningen i rättegångsmedlemsstaten, redan har frikänts eller, om en fällande dom avkunnats, har avtjänat eller avtjänar straffet eller om domen inte längre kan verkställas. 1.  En person som till följd av en anklagelse att ha begått en straffbar handling har åtalats och slutgiltigt dömts i en medlemsstat i enlighet med strafflagstiftningen och det straffrättsliga förfarandet i denna stat får inte åtalas för samma handlingar, faktiska handlingar eller beteende i en annan medlemsstat, om han, enligt strafflagstiftningen i rättegångsmedlemsstaten, redan har frikänts eller, om en fällande dom avkunnats, har avtjänat eller avtjänar straffet, är i färd med att uppfylla eller har uppfyllt de straffvillkor som ådömts eller om domen inte längre kan verkställas Ändring 13 Artikel 2, punkt 2 2.  Det rättsliga förfarande kan återupptas, om, enligt strafflagstiftningen och det straffrättsliga förfarandet i rättegångsmedlemsstaten, nya fakta eller omständigheter kan påvisas efter det att domen avkunnats eller om det förekommit grundläggande felaktigheter vid det föregående förfarandet, vilka kan ha påverkat utgången i målet. 2.  Under exceptionella omständigheter kan det rättsliga förfarande återupptas, om, enligt strafflagstiftningen och det straffrättsliga förfarandet i rättegångsmedlemsstaten, nya fakta eller omständigheter som åtalsmyndigheterna inte rimligtvis hade kunnat uppdaga vid tiden för förfarandet kan påvisas efter det att domen avkunnats eller om det förekommit grundläggande felaktigheter vid det föregående förfarandet, vilka kan ha påverkat utgången i målet, under förutsättning att ett sådant nytt förfarande skulle utgöra en vertikal tillämpning av ne bis in idem i enlighet med lagstiftningen i rättegångsmedlemsstaten. Ändring 14 Artikel 3, led a a)  Företräde skall ges den forummedlemsstat som bäst säkerställer en korrekt rättskipning med beaktande av följande kriterier: a)  Företräde skall ges den forummedlemsstat med beaktande av följande kriterier i angiven ordning: aa) den medlemsstat inom vars territorium den straffbara handlingen begicks, aa) den medlemsstat inom vars territorium den straffbara handlingen begicks, bb) den medlemsstat i vilken gärningsmannen är medborgare eller är bosatt, bb) den medlemsstat i vilken gärningsmannen är medborgare eller är bosatt, cc) den medlemsstat som offren kommer ifrån, cc) den medlemsstat som offren kommer ifrån, dd) den medlemsstat inom vilken gärningsmannen påträffats. dd) den medlemsstat inom vilken gärningsmannen påträffats. Tills beslut har fattats om vilken medlemsstat skall ges företräde skall alla förfaranden avbrytas. Ändring 15 Artikel 3, led b b)  När flera medlemsstater har behörighet och möjlighet att väcka åtal i brottmål för en straffbar handling på grundval av samma faktiska omständigheter, får de behöriga myndigheterna i var och en av dessa stater efter samråd, med beaktande av kriterierna enligt a, välja den forummedlemsstat som skall ges företräde. b)  När flera medlemsstater har behörighet och möjlighet att väcka åtal i brottmål för en straffbar handling på grundval av samma handlingar, faktiska omständigheter eller beteenden, skall de behöriga myndigheterna i var och en av dessa stater efter samråd, med beaktande av kriterierna enligt a, välja den forummedlemsstat som skall ges företräde. Ändring 16 Artikel 3, led ca (nytt) (ca)  Om andra domar beträffande samma straffbara handlingar har meddelats i andra medlemsstater i strid med ne bis in idem-principen skall favor rei&nbhy;principen gälla. Ändring 17 Artikel 4 Artikel 4 utgår Undantag 1.  En medlemsstat får i en förklaring meddela rådets generalsekretariat och kommissionen att den inte är bunden av artikel 2.1 och 2.2 om de handlingar som den utländska domen avser utgör straffbara handlingar som bryter mot medlemsstatens säkerhet eller andra lika väsentliga intressen eller har begåtts av en offentlig tjänsteman i medlemsstaten, som därigenom har svikit sin tjänsteplikt. 2.  En medlemsstat som avger en förklaring i enlighet med punkt 1 skall närmare fastställa för vilka kategorier straffbara handlingar detta undantag kan komma att tillämpas. 3.  En medlemsstat får när som helst återta en förklaring om undantag enligt punkt 1. Återtagandet skall anmälas till rådets generalsekretariat och kommissionen och få verkan från och med den första dagen i påföljande månad. 4.  Ett undantag som kan vara föremål för en förklaring i enlighet med punkt 1 skall inte tillämpas om den berörda medlemsstaten har begärt att den berörda personen skall åtalas för samma handlingar i den andra medlemsstaten eller utlämnas. Ändring 18 Artikel 5 Artikel 5 utgår Avräkningsprincip Om ett nytt åtal väcks i en medlemsstat mot en person som slutgiltigt har dömts för samma handlingar i en annan medlemsstat, skall den tid för frihetsberövande som utdömts eller det bötesbelopp som erlagts i denna stat på grund av dessa handlingar frånräknas det straff som troligen kommer att utdömas. Varje annan påföljd förutom frihetsberövande, eller påföljder som utdömts inom ramen för ett administrativt förfarande, skall också avräknas i den utsträckning det är förenligt med den nationella lagstiftningen. Ändring 19 Artikel 6, rubrik och punkt 1 Informationsutbyte mellan behöriga myndigheter Samarbete och informationsutbyte mellan behöriga myndigheter i medlemsstaterna 1.  Om åtal mot en person väckts i en medlemsstat och dennas behöriga myndigheter har anledning att förmoda att åtalet rör samma handlingar för vilka personen i fråga slutgiltigt har dömts i en annan medlemsstat, skall dessa myndigheter infordra relevanta upplysningar från de behöriga myndigheterna i rättegångsmedlemsstaten. 1.  Om åtal mot en person väckts i en medlemsstat och det finns anledning att förmoda att åtalet rör samma handlingar, faktiska omständigheter eller beteende för vilka personen i fråga slutgiltigt har dömts i en annan medlemsstat, skall de behöriga myndigheterna i den sistnämnda medlemsstaten, på begäran av personen i fråga eller dennes rättslige biträde infordra relevanta upplysningar från de behöriga myndigheterna i rättegångsmedlemsstaten. Ändring 20 Artikel 6, punkt 3 3.  Varje medlemsstat skall i en förklaring meddela rådets generalsekretariat och kommissionen vilka myndigheter som har bemyndigats att infordra och översända de upplysningar som avses i punkt 1. 3.  Varje medlemsstat skall i en förklaring meddela rådets generalsekretariat och kommissionen vilka myndigheter som måste utföra de uppgifter som avses i punkt 1 samt i artikel 3. Ändring 21 Artikel 6, punkt 3a (ny) (3a) Bestämmelserna enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG1 av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och det fria flödet av sådana uppgifter skall gälla vid utbyte av information i tillämpning av detta rambeslut tills dess att ytterligare ett rambeslut antas som anger en hög nivå i fråga om skydd av personuppgifter och som skall gälla närhelst medlemsstater tillämpar EU&nbhy;lagar som rör polisarbete och straffrätt. __________________ 1 EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. Ändring 22 Artikel 8, punkt 3 3.  På grundval av denna information skall kommissionen före den ... förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport om genomförandet av detta rambeslut, vid behov åtföljd av förslag till lagstiftning. 3.  På grundval av denna information skall kommissionen före den...* förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport om genomförandet av detta rambeslut, vid behov åtföljd av förslag till lagstiftning. __________________ * Tre år efter det att detta rambeslut har trätt i kraft. Ändring 23 Artkel 9a (ny) Artikel 9a Bestämmelser som rör Schengenregelverket Bestämmelserna enligt artiklarna 1, 2, 4, 5, 6, 7, 8, 9 och 10 är åtgärder som ändrar eller bygger på bestämmelserna i bilaga A till avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket1. __________ 1 EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

(1) EUT C 100, 26.4.2003, s. 24.

Europaparlamentets resolution om kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om en mer samordnad europeisk avtalsrätt - en handlingsplan (KOM(2003) 68 - 2003/2093(INI))

P5_TA(2003)0355 A5-0256/2003

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet (KOM(2003) 68 – C5&nbhy;0210/2003),

–   med beaktande av sin resolution av den 26 maj 1989 om strävan efter tillnärmning av medlemsstaternas privaträtt(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 6 maj 1994 om tillnärmning av vissa områden inom medlemsstaternas privaträtt(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 15 november 2001 om tillnärmning av vissa specifika områden inom avtalsrätten(3),

–   med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Tammerfors den 15&nbhy;16 oktober 1999, i synnerhet slutsats 39,

–   med beaktande av rådets rapport av den 16 november 2001 nr 13017/01 om behovet av en tillnärmning av medlemsstaternas civilrättsliga lagstiftning,

–   med beaktande av arbetsdokumentet från Europaparlamentets generaldirektorat för forskning om en undersökning av privaträtten i EU med tanke på diskriminering och utarbetandet av europeisk civilrätt,

–   med beaktande av artikel 47.2 och artikel 163 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden (A5&nbhy;0256/2003), och av följande skäl:

A.  Mångfalden i medlemsstaternas lagstiftning utgör hinder för att den inre marknaden skall kunna fungera problemfritt.

B.  Enbart konkreta åtgärder inom ramen för en detaljerad tidsplan och konsekvent tillämpning av en gemensam terminologi kan leda till en samordnad europeisk avtalsrätt.

Kommissionens handlingsplan

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens handlingsplan som inför en gemensam terminologi inom "gemensamma referensramar" (punkt 59 ff.) för vissa grundläggande begrepp och typiska problem.

2.  Europaparlamentet konstaterar emellertid att kommissionen försummat att enas om ett konkret åtgärdsprogram, som innehåller en detaljerad tidsplan för kommande år.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera utarbetandet av "gemensamma referensramar" och begränsa den preliminära tidsplanen till 2008/2009, för att de därpå följande stegen i denna process inte skall fördröjas.

4.  Europaparlamentet återupprepar sin begäran om att fortlöpande få information från kommissionen om de framsteg som görs i arbetet med att utforma en "gemensam referensram".

5.  Europaparlamentet ämnar att i början av 2004 anordna en konferens och en utfrågning tillsammans med kommissionen.

6.  Europaparlamentet begär att det, samtidigt som de politiska konsultationerna inom ramen för varje ordförandeskap fortsätter, skall äga rum ett utbyte mellan institutionerna.

7.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte vidtagit några åtgärder för att hörsamma parlamentets begäran om att fram till 2004 inrätta en databank för nationell lagstiftning och nationell rättspraxis inom avtalsrätten, och upprepar att en sådan databank är nödvändig för att arbetet med "gemensamma referensramar" skall kunna påbörjas - inrättandet av en webbplats (punkt 87) utgör inte något lämpligt verktyg i detta syfte.

8.  Europaparlamentet efterlyser att användare av lagstiftningsinstrument som domare, advokater, notarier, företag och konsumenter skall medverka vid utformningen av den "gemensamma referensramen" och konstaterar att kommissionen hittills tagit lite hänsyn till denna grupp.

9.  Europaparlamentet konstaterar att de försök som kommissionen hittills gjort för att samråda med civilsamhället och särskilt användare av lagstiftningsinstrument och berörda grupper inte varit tillräckliga, särskilt som de bidrag som inkommit inom ramen för dessa samråd inte är representativa för alla medlemsstater.

10.  Europaparlamentet beklagar att utvecklingen av elektronisk handel inte prioriteras tillräckligt i handlingsplanen, trots att studier inom detta område utvisar att det är nödvändigt med en samordnad europeisk avtalsrätt.

11.  Europaparlamentet beklagar att inga snabba åtgärder vidtagits för att ta fram frivilliga instrument inom vissa områden, exempelvis i fråga om konsumenttransaktioner och försäkringar, vilka skulle medföra avsevärda fördelar med avseende på att den inre marknaden fungerar väl och att antalet transaktioner och handeln inom gemenskapen ökar. Om snabba åtgärder vidtogs inom dessa områden skulle detta bidra till information om och utveckling av hela arbetet med handlingsplanen.

12.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att färdigställa den "gemensamma referensramen" till slutet av 2006 och därefter snarast påbörja dess införande.

Kommande åtgärder

13.  Europaparlamentet konstaterar att det är möjligt att väcka intresset för den "gemensamma referensramen" hos användare av lagstiftningsinstrument, som domare, advokater, notarier, företag och konsumenter, genom att den tillhandahålls som en vidareutvecklad, standardiserad fördragssamling.

14.  Europaparlamentet anser att det, för att underlätta den gränsöverskridande handeln inom den inre marknaden, snarast bör införas ett frivilligt instrument inom vissa områden, framför allt vad gäller konsumentavtal och försäkringsavtal, och uppmanar därför kommissionen att så snart som möjligt ta fram ett tillvalsinstrument för konsumentavtal och försäkringsavtal, samtidigt som en hög konsumentskyddsnivå garanteras och lämpliga, bindande bestämmelser införs.

15.  Europaparlamentet begär att det utarbetas ett regelverk som grundas på den "gemensamma referensramen" och som kan tillämpas av de avtalsslutande parterna som en "Opt-in – Opt&nbhy;out"-möjlighet, det vill säga att det till att börja med kan användas av avtalsslutande parterna på frivillig basis och efter en tid kan bli bindande.

16.  Europaparlamentet begär därutöver att den "gemensamma referensramen" tillämpas praktiskt i samband med skiljedomsförfaranden, det vill säga antingen med det redan befintliga "European Extra-Judicial Network" eller med ett nyinrättat skiljedomssystem, som enbart tillämpar den "gemensamma referensramen".

17.  Europaparlamentet upprepar därför sin begäran till kommissionen att i samarbete med byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer (publikationsbyrån i Luxemburg) så snart som möjligt sörja för en publicering av de "gemensamma referensramarna" i lämplig form, dvs. inbunden i pappersformat och på gemenskapens samtliga officiella språk.

18.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att åstadkomma en större samordning av EU:s konsumenträtt (punkterna 73 och 74).

o
o   o

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT C 158 E, 26.6.1989, s. 400. (2) EGT C 205, 25.7.1994, s. 518. (3) EGT C 140 E, 13.6.2002, s. 538.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om förhandling om och genomförande av luftfartsavtal mellan medlemsstater och tredje länder (KOM(2003) 94 - C5-0065/2003 - 2003/0044(COD))

P5_TA(2003)0356 A5-0263/2003

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2003) 94)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 80.2 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C5&nbhy;0065/2003),

–   med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för regionalpolitik, transport och turism och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A5&nbhy;0263/2003).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Kommissionen uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra detta förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 2 september 2003 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2003 om förhandling om och genomförande av luftfartsavtal mellan medlemsstater och tredje länder

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 80.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(2),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(4),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(5), och

av följande skäl:

(1)  Internationella relationer mellan medlemsstater och tredje länder inom luftfartsområdet har hittills reglerats genom bilaterala luftfartsavtal mellan medlemsstater och tredje länder, genom bilagor till dessa avtal och genom andra bilaterala och multilaterala överenskommelser.

(2)  Enligt de domar som meddelats av Europeiska gemenskapernas domstol i målen C-466/98, C-467/98, C-468/98, C-469/98, C-471/98, C-472/98, C-475/98 och C-476/98, har gemenskapen exklusiv behörighet att förhandla om, underteckna och ingå sådana avtal i olika frågor.

(3)  Domstolen har också klargjort EG-lufttrafikföretagens rätt till fri etablering inom gemenskapen, inbegripet deras rätt till icke-diskriminerande tillträde till den marknad som utgörs av rutter mellan medlemsstaterna och tredje länder.

(4)  Där det är uppenbart att innehållet i ett avtal eller en konvention faller delvis inom gemenskapens behörighet och delvis inom medlemsstaternas, är det av avgörande betydelse att sörja för ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och gemenskapens institutioner både vid förhandling och ingående av sådana åtaganden och vid deras genomförande. Skyldigheten att samarbeta följer av kravet på en enhetlig internationell representation för gemenskapen. Gemenskapens institutioner och medlemsstaterna bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa bästa möjliga samarbete i detta hänseende.

(5)  Alla befintliga bilaterala avtal mellan medlemsstater och tredje länder, som innehåller bestämmelser som står i strid med gemenskapsrätten, måste ändras eller ersättas av nya avtal som är fullständigt förenliga med gemenskapsrätten.

(6)  Utan att det påverkar tillämpningen av fördraget, och i synnerhet artikel 300 i detta, kan medlemsstater göra ändringar i befintliga avtal och vidta åtgärder för deras genomförande fram till dess att ett avtal som ingåtts av gemenskapen träder i kraft.

(7)  Det är av avgörande betydelse att se till att en medlemsstat som för förhandlingar tar hänsyn till gemenskapsrätten, gemenskapens intressen i vidare mening och pågående gemenskapsförhandlingar.

(8)  Om medlemsstaterna vill involvera lufttrafikföretag i förhandlingarna, bör alla lufttrafikföretag som är etablerade inom berörda medlemsstaten samt lufttrafikföretag som till följd av sina linjenät berörs eller kan komma att beröras av dem inom överskådlig framtid behandlas lika.

(9)  I syfte att sörja för att EG-lufttrafikföretagens rättigheter inte inskränks på ett otillbörligt sätt, bör det i bilaterala luftfartsavtal inte införas några nya klausuler som innebär att bara ett EG-lufttrafikföretag får tillträde till en marknad eller som innebär att det införs hårda restriktioner i fråga om frekvens, kapacitet eller service.

(10)  Medlemsstaterna bör inrätta icke-diskriminerande och öppna förfaranden för fördelning av trafikrättigheter mellan EG-lufttrafikföretag. Under vissa omständigheter kan trafikrättigheter som beviljats enligt ett avtal vara tillräckliga för att ge tillträde till den aktuella marknaden åt alla lufttrafikföretag i gemenskapen som önskar tillhandahålla tjänster.

(11)  I enlighet med artikel 2 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(6), bör åtgärder för genomförande av denna förordning antas genom tillämpning av det föreskrivande förfarande som avses i artikel 5 i nämnda beslut.

(12)  Eftersom målen för den föreslagna åtgärden – dvs. samordning av förhandlingar med tredje länder i syfte att ingå luftfartsavtal, nödvändigheten att garantera ett samordnat tillvägagångssätt vid genomförandet och tillämpningen av avtalen samt kontroll av sådana avtals överensstämmelse med gemenskapsrätten – inte alltid i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och eftersom de därför, på grund av att denna förordnings tillämpningsområde omfattar hela gemenskapen, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, får gemenskapen i princip vidta åtgärder, i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen enligt artikel 5 i fördraget.

(13)  Med beaktande av proportionalitetsprincipen, som också inskrivits i artikel 5 i fördraget, bör det dock inte införas några ytterligare rapporterings- och tillståndsskyldigheter som alltför snävt begränsar medlemsstaternas handlingsfrihet och går utöver de allmänna bestämmelser som redan fastställs i lag.

(14)  Såsom garanti för en samordnad och målinriktad hållning vid förhandlingarna om gemenskapens luftfartsavtal med tredje länder bör det införas en plan i tre faser. Under den första fasen bör kommissionen förhandla fram ett avtal om ett öppet luftfartsområde mellan gemenskapen och Förenta staterna. Under följande fas bör det förhandlas fram och ingås luftfartsavtal mellan gemenskapen och sådana tredje länder som också har en liberaliserad luftfartsmarknad eller eftersträvar en sådan. Under den tredje fasen bör det avgöras från fall till fall huruvida ett luftfartsavtal mellan gemenskapen och ett tredje land medför ett mervärde för medlemsstaterna.

(15)  Förhandlingarna rörande ett gemenskapsavtal om ett öppet luftfartsområde med Förenta staterna bör inbegripa frågan om införandet av principen om att förorenaren skall betala, i enlighet med artikel 174.2 i fördraget.

(16)  Förhandlingarna rörande ett gemenskapsavtal om ett öppet luftfartsområde med Förenta staterna måste också innehålla en garanti om att direkt eller indirekt stöd till de amerikanska luftfartsföretagen avvecklas eftersom detta snedvrider marknaden till EG&nbhy;lufttrafikföretagens nackdel.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Anmälan till kommissionen

1.  I avsaknad av officiella gemenskapsförhandlingar med ett tredje land, eller i de fall då det finns ett gemenskapsavtal men detta inte behandlar alla frågor, kan en medlemsstat, utan att det påverkar de behörigheter som tillkommer gemenskapen och dess medlemsstater, vilja inleda förhandlingar med det aktuella tredje landet om ett nytt avtal eller om ändring eller tillämpning av ett befintligt luftfartsavtal, dess bilagor eller andra besläktade bilaterala eller multilaterala avtal. Senast en kalendermånad innan de officiella förhandlingarna inleds skall kommissionen underrätta medlemsstaterna om att sådana förhandlingar kommer att inledas.

2.  Om en medlemsstat vidtar åtgärder i enlighet med punkt 1 skall den meddela kommissionen skriftligt, överlämna ett exemplar av det aktuella avtalet och ange vilka bestämmelser som skall tas upp under förhandlingarna samt all annan information av betydelse i sammanhanget. Anmälan bör i princip inlämnas en kalendermånad innan kontakt tas med det berörda tredje landet.

3.  Kommissionen får lämna synpunkter till den medlemsstat som har anmält sina avsikter i enlighet med punkt 2.

4.  Efter avslutade förhandlingar skall den berörda medlemsstaten informera kommissionen om utkastet till avtal och om all annan dokumentation av betydelse i sammanhanget.

Artikel 2

Samråd med berörda branschaktörer och deltagande i förhandlingar

I den utsträckning som lufttrafikföretag eller andra berörda branschaktörer skall involveras i de förhandlingar som avses i artikel 1, skall varje medlemsstat garantera lika behandling av alla EG&nbhy;lufttrafikföretag som är etablerade på det territorium av medlemsstaten vilket omfattas av fördraget och som innehar ett giltigt verksamhetstillstånd utfärdat av myndigheterna i den berörda medlemsstaten och som till följd av sina linjenät berörs eller kan komma att beröras av förhandlingarna. Att "vara etablerad" på en medlemsstats territorium innebär att ha ett dotterbolag, en filial eller ett kontor, utan att dessa ägs vare sig av medlemsstaten eller medborgare i denna.

Artikel 3

Förbud mot mer restriktiva åtaganden

En medlemsstat får inte ingå något nytt avtal som begränsar antalet lufttrafikföretag som får utses jämfört med redan befintliga avtal. Detta gäller både med avseende på hela lufttransportmarknaden mellan två parter och med avseende på bestämda par av städer.

Artikel 4

Ingående av avtal

1.  Efter den anmälan som avses i artikel 1.4 skall kommissionen undersöka huruvida utkastet till avtal är förenligt med gemenskapsrätten och med gemenskapens mål inom luftfartsområdet. Om kommissionen avser att invända mot ingåendet av avtalet, skall den fatta beslut om detta i enlighet med det föreskrivande förfarande som fastläggs i artikel 5 i beslut 1999/468/EG, i överensstämmelse med artikel 7 och artikel 8 i nämnda beslut.

2.  Kommissionen skall bistås av den kommitté som inrättas enligt artikel 11 i rådets förordning (EEG) nr 2408/92 av den 23 juli 1992 om EG-lufttrafikföretags tillträde till flyglinjer inom gemenskapen(7).

Artikel 5

Fördelning av trafikrättigheter

Om en medlemsstat ingår ett avtal, eller överenskommer om ändringar av ett avtal eller dess bilagor, som innebär en begränsning av antalet trafikrättigheter eller antalet EG-lufttrafikföretag som kan komma ifråga för utpekande för utövande av trafikrättigheter, skall medlemsstaten se till att trafikrättigheter fördelas mellan berättigade EG-lufttrafikföretag enligt ett icke-diskriminerande och öppet förfarande.

Artikel 6

Anmälan av förfaranden

Det närmare innehållet i de förfaranden som medlemsstaterna följer för de ändamål som avses i artiklarna 2 och 5 skall anmälas till kommissionen. Alla efterföljande ändringar i sådana förfaranden skall anmälas till kommissionen åtminstone sex veckor innan ändringarna träder i kraft. Alla sådana anmälningar skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 7

Konfidentialitet

Kommissionen skall se till att den information som medlemsstaterna lämnar om förhandlingar och om resultatet av dessa behandlas konfidentiellt i enlighet med artikel 1. Om kommissionen vill avvika från den här bestämmelsen av välmotiverade skäl måste den få medlemsstaternas förhandsgodkännande.

Artikel 8

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den trettionde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT. (2) EUT C (3) EUT C (4) EUT C (5) Europaparlamentets ståndpunkt av den 2 september 2003. (6) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. (7) EGT L 240, 24.8.1992, s. 8.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet om sjötransport mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Folkrepubliken Kina, å andra sidan (6049/1/2003 - KOM(2002) 97 - C5&nbhy;0062/2003 - 2002/0048(CNS))

P5_TA(2003)0357 A5-0254/2003

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut (KOM(2002) 97)(1),

–   med beaktande av utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet om sjötransport mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Folkrepubliken Kina, å andra sidan (6049/1/2003),

–   med beaktande av artikel 80.2 och artikel 300.2 första stycket i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C5&nbhy;0062/2003),

–   med beaktande av artikel 67 och artikel 97.7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för regionalpolitik, transport och turism (A5&nbhy;0254/2003).

1.  Europaparlamentet godkänner ingåendet av avtalet.

2.  Europaparlamentet begär att erkännandet av tredje lands flagg inom ramen för detta avtal skall utvärderas i kommande förlängningar av avtalet.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen, samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Folkrepubliken Kina, parlamentets ståndpunkt.

(1) EGT C 181 E, 30.7.2002, s. 176.

Europaparlamentets resolution om bankernas eget kapital (Basel II) (2001/2257(INI))

P5_TA(2003)0358 A5-0258/2003

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av det tredje samrådsdokumentet från Baselkommittén för banktillsyn om den nya Baselöverenskommelsen om kapitalkrav(1),

–   med beaktande av resultaten från den tredje kvantitativa konsekvensanalysen (Third Quantitative Impact Study, QIS 3) från Baselkommittén(2),

–   med beaktande av det tredje samrådsdokumentet från kommissionens ansvariga avdelningar om kapitalkrav för kreditinstitut och värdepappersföretag(3),

–   med beaktande av utfrågningen av experter från "finanstjänstepanelen" i utskottet för ekonomi och valutafrågor vid Europaparlamentet den 18 september 2002,

–   med beaktande av utfrågningen av företrädare för banksektorn, företagarorganisationer och nationella tillsynsmyndigheter den 19 februari 2003,

–   med beaktande av artikel 47.2 och artikel 163 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A5&nbhy;0258/2003), och av följande skäl:

A.  Det är allmänt erkänt att en översyn av de nu gällande kapitaltäckningskraven är nödvändig och önskad, eftersom dessa krav inte längre på ett riktigt sätt återspeglar den faktiska risken i många bankföretag och innebär fara för snedvridningar, missbedömningar och dolda risker som beror på bestämmelser och tillsyn.

B.  Den större riskkänslighet som eftersträvas i den nya överenskommelsen innebär en systembetingad fara för procykliskhet, eftersom kreditrisker typiskt sett stiger i konjunkturnedgångar. Det nya systemet skulle kunna leda till att bankerna i en sådan situation skulle behöva begränsa sina kreditåtaganden ytterligare, vilket skulle kunna förvärra recessionen.

C.  Under förhandlingarna kunde ett antal förbättringar uppnås när det gäller finansiering för små och medelstora företag, men man kan inte utesluta faran för sämre finansieringsvillkor så länge ingen tillräcklig analys genomförts av det nya systemets följder för denna sektor.

D.  På grund av nationell skattelagstiftning för personbolag har många små och medelstora företag ofta endast ett mycket begränsat eget kapital.

E.  Genom att företagen övergår till finansiering via kapitalmarknaderna kan bankerna minska sin kreditriskexponering och i de flesta medlemsstater innebär de traditionella bankförbindelserna fördelar för de låntagande företagen när det gäller rådgivning kring affärs- och investeringsplaner. Det är trots detta nödvändigt att kreditinstitut och värdepappersföretag i högre grad än hittills stödjer framför allt små och medelstora företag när det gäller möjligheterna till värdepappersemissioner.

F.  Reformen av ramen för kapitaltäckning måste ta hänsyn till Europeiska unionens mål att bli den mest konkurrenskraftiga ekonomin och att skydda konsumenternas och insättarnas rättigheter.

G.  Det är viktigt att sträva efter enhetlighet mellan EU:s nya ram för kapitaltäckning, som kommer att regleras av kapitaltäckningsdirektiv 3, och Basel II&nbhy;överenskommelsen så att de europeiska kreditinstitutens konkurrenskraft kan bibehållas.

H.  EU:s finanssektor vill att EU börjar tillämpa det framtida tredje kapitaltäckningsdirektivet ungefär samtidigt som tredje länder börjar tillämpa Basel II, för att reglerna skall vara enhetliga och för att undvika att EU drabbas av konkurrensnackdelar.

I.  Tillsynsmyndigheterna i EU måste samarbeta för att rationalisera den nationella bestämmanderätten och därmed undvika dubbelrapportering och extra kostnader.

1.  Europaparlamentet välkomnar grundprinciperna i den nya Baselöverenskommelsen eftersom man för att kunna säkra stabiliteten i det internationella finanssystemet och skydda kundmedel hos bankerna måste utforma tillsynsregler som återspeglar bankernas verkliga riskprofil.

2.  Europaparlamentet betonar emellertid att de kostnadseffekter som förslaget får för företag av alla storlekar och från alla berörda sektorer måste utvärderas på ett lämpligt sätt. Parlamentet ställer sig positivt till en ram som syftar till att bygga vidare på, främja och använda den bästa praxisen inom branschen och en ansvarsfull riskförvaltning snarare än att lägga ett helt nytt regelverk ovanpå den befintliga praxisen. Parlamentet betonar behovet av att beakta de särskilda egenskaperna och riskprofilerna för icke&nbhy;banker såsom

3.  Europaparlamentet anser att faran för procykliska effekter inte helt kan uteslutas i det nya systemet, trots att riskviktskurvorna anpassats. Det är nödvändigt att med ytterligare en effektstudie undersöka de faktiska ekonomiska effekterna av den nya överenskommelsen redan innan den trätt i kraft, och att eventuellt föreslå ändringar.

4.  Europaparlamentet beklagar att Baselöverenskommelsen och andra internationella överenskommelser, som sätter ramvillkoren för lagstiftningen på EU-nivå, kommer till stånd utan ett demokratiskt mandat och utan kontroll från Europaparlamentets sida. Europaparlamentet anser att frågor med så vittgående politiska konsekvenser i framtiden inte uteslutande kan avgöras i förväg av expertinstanser.

5.  Europaparlamentet betonar behovet av att i det nya direktivet inkludera mekanismer så att de tekniska åtgärderna snabbt kan ändras i enlighet med kommittéförfarandet, under förutsättning att artikel 202 i EG&nbhy;fördraget ändras så att Europaparlamentet garanteras en verklig kontroll för åtgärder på nivå 2 och så att alla marknadsaktörer engageras i ett rådgivande utskott, så att man får en flexibel EU&nbhy;ram där marknadsinnovationer och systembehov får genomslag.

6.  Europaparlamentet anser att Baselbestämmelsernas genomförande i EU bör omfatta ett brett spektrum av banker och värdepappersföretag, där detta är lämpligt med tanke på institutionens riskprofil, i syfte att säkerställa en enhetlig tillsynsstandard och en rättvis konkurrens. De amerikanska myndigheternas planer på att endast tillämpa de vidareutvecklade metoderna i Baselöverenskommelsen på ett ytterst begränsat antal banker och att helt undanta vissa grupper av värdepappersföretag bidrar tyvärr inte till att skapa internationellt jämförbara tillsynsregler och leder till att kostnader ensidigt påförs EU-banker. Parlamentet kräver därför att en lämplig kostnads/nytto-analys görs när systemkraven utarbetas så att det inte uppstår några konkurrensnackdelar för den europeiska ekonomin. Parlamentet uppmanar kommissionen att nära samarbeta med tillsynsmyndigheter i tredje länder, i synnerhet US Federal Reserve Board och Securities and Exchange Commission för att garantera ett samordnat genomförande i syfte att bibehålla jämlika villkor.

7.  Europaparlamentet anser att det nya kapitaltäckningssystemet under inga omständigheter får leda till att det europeiska banksystemet konsolideras eller att någon institution inom finanssektorn hamnar i en ofördelaktig situation ur konkurrenssynvinkel jämfört med sina internationella konkurrenter på grund av dessa regler. Reglerna måste också vara hanterbara för mindre institut. De institut som enbart tillämpar standardmetoden får inte missgynnas. Med tanke på de starkt varierade resultat för kapitalkraven på dessa institut som klargjorts genom QIS 3 begär Europaparlamentet en övergångsperiod med regler som gör det möjligt för alla banker att anpassa sin riskstruktur till det nya systemet, till exempel genom en minimi-/maximiregel (floor/cap-rule).

8.  Europaparlamentet anser för att jämlika konkurrensvillkor skall säkerställas att de risker som tas av finansinstituten oavsett juridisk form bör behandlas på samma sätt.

9.  Europaparlamentet uppmanar kreditinstituten att bedöma kreditvärdigheten i en konstruktiv dialog med kunderna och tydliggöra resultaten av kreditvärdighetsbedömningen för kunden.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en ram för tillsynsmyndigheternas rapportering av sammantagna uppgifter om effekten av det nationella genomförandet, i syfte att främja en rimlig minimikonvergens mellan de nationella staternas respektive tillsynsmetoder och att ge information om den framtida utvecklingen av EU:s lagstiftningsram.

11.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt, i motsats till Baselöverenskommelsen, att göra det möjligt att permanent tillämpa standardmetoden för delar av kreditportföljen efter det att IRB-metoden införts. Europaparlamentet anser att möjligheten att tillämpa IRB-metoden endast delvis, särskilt för fordringar på staten och banker, också måste ingå i Baselöverenskommelsen. Det bör dessutom vara möjligt att i samförstånd med den ansvariga tillsynsmyndigheten återgå från IRB-metoden till standardmetoden.

12.  Europaparlamentet välkomnar de många förbättringar som under förhandlingarna uppnåtts när det gäller finansieringsvillkoren för små och medelstora företag. Ett viktigt steg är i synnerhet att krediter till små och medelstora företag upp till 1 miljon euro skall ingå i den reglerade låneportföljen. Europaparlamentet uppmanar dock kommissionen att undersöka om inte ett högre belopp än 1 miljon euro bör sättas. Parlamentet betonar att ett ytterligare kvantitativt granularitetskriterium (en gräns på 0,2 procent) skulle innebära en orättfärdigad och onödig börda för mindre bankers affärer med små och medelstora företag. För att underlätta finansieringen för små och medelstora företag uppmanas nationella tillsynsmyndigheter och banktillsynsorgan att inte ställa formella krav på dataskydd och banksekretess som skulle göra det orimligt svårt för flera kreditinstitut som förblir självständiga att bilda pooler för krediter små och medelstora företag. Europaparlamentet kräver att riskvikten för små och medelstora företag skall minskas ytterligare via privattröskeln.

13.  Europaparlamentet kräver att alla beloppsgränser avseende finansieringen till små och medelstora företag skall inflationsjusteras och anpassas till ändringar av finansieringspraxis.

14.  Europaparlamentet tycker att det finns ett problem med att en alltför strikt definition av begreppet "bortfall", som framför allt grundas på hur försenad återbetalningen av krediten är, i många fall skulle leda till en "konstgjord" höjning av "bortfallstalen" och därmed en överskattning av den faktiska risken. Europaparlamentet kräver att man för att undvika dessa följder och för att säkerställa den praktiska tillämpningen av bortfallsdefinitionen i princip skall ta med indikatorer för en låg återbetalningssannolikhet i tillsynsbedömningen.

15.  Europaparlamentet kräver att problematiken kring finansieringen av nystartade företag bör beaktas i högre grad. Europaparlamentet kräver i synnerhet lättnader för ägarintressen i nystartade företag och en ny SMF-komponent för andelar i redan etablerade små och medelstora företag. I detta sammanhang rekommenderas medlemsstaterna och företagens centrala organisationer att minska den vanligtvis höga risken i bankkrediter och andelar i nystartade små och medelstora företag genom nationella, regionala och sektoriella stödprogram, inbegripet program inom ramen för handlingsplanen för finansiella tjänster, så att banken inte påläggs orimliga risker i förhållande till det lagstiftade egna kapitalet.

16.  Europaparlamentet kräver att man skall ta särskild hänsyn till statliga främjarinstitut och branschens egna hjälpinstitut och att det måste uteslutas att kapitalkraven för krediter som garanteras genom dessa institut skärps. Dessutom bör man främja företagens ägarintressen i dessa gemensamma organisationer som är nödvändiga för bankverksamhet och som gör det möjligt för små och medelstora banker att erbjuda sina kunder ett fullt sortiment av banktjänster (central motpart, hypotekskassa, försäkring, datacentral, mm).

17.  Europaparlamentet välkomnar att långivare ges möjlighet att tillämpa en fördelaktig riskvikt (35 procent) på hypotekslån med låg risk (punkt 45 i det tredje samrådsdokumentet) och uppmanar kommissionen att i kapitaltäckningsdirektivet inkludera bestämmelser som även syftar till att återspegla olika hypoteksprodukters relativa risknivå.

18.  Europaparlamentet välkomnar de avsevärt förbättrade möjligheterna som den nya överenskommelsen innebär för säkerheter. Parlamentet uppmanar dock kommissionen att se till att fysiska säkerheter inte längre missgynnas och att de istället jämställs med behandlingen av finansiella säkerheter.

19.  Europaparlamentet beklagar att ingen tillräcklig konsekvensanalys av det nya kapitaltäckningssystemet genomförts när det gäller finansieringsvillkoren för små och medelstora företag. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt genomföra den planerade studien avseende små och medelstora företag, lägga fram förslagen i god tid före det kommande förslaget till direktiv och ta hänsyn till dessa resultat på ett lämpligt sätt.

20.  Europaparlamentet kräver att det vid värdepapperisering av fordringar säkerställs att de nya reglerna inte innebär att kapitalkraven blir högre totalt för samtliga banker som medverkar i en transaktion än de kapitalkrav som skulle gälla om fordringarna inte skulle värdepapperiseras. Europaparlamentet föreslår dock att villkoren för värdepapperisering av fordringarna utformas på ett sådant sätt att man genom erforderlig insyn säkerställer skyddet av köparen av denna typ av värdepapper som täcks av tillgångar.

21.  Europaparlamentet anser att mindre värdepappersföretag, utan att medel och finansiella instrument som tillhör kunder tas i anspråk, också bör kunna täcka sina affärsrisker med ansvarsförsäkringar. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att undanta värdepappersföretag som inte bedriver någon handel för egen räkning från kapitalkraven i samband med operationella risker.

22.  Europaparlamentet anser att banker och värdepappersföretag som i förhållande till sina totala affärsvolymer har en relativt liten kreditportfölj påläggs en tung börda av att det införs kapitalkrav för operationella risker eftersom dessa inte kan dra nytta av lämpligare metoder för att mäta kreditrisker i samma utsträckning som banker med större kreditportföljer. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för diskussionerna med marknadsaktörerna för all handelsverksamhet finna lösningar som helt återspeglar de särskilda kännetecknen för sådana affärer och att i detta syfte genomföra en konsekvensanalys.

23.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att i motsats till Baselkommittén tilldela bostadsobligationer en lägre riskvikt men uppmanar dock samtidigt kommissionen att utföra bedömningen av bostadsobligationer utifrån kreditvärdigheten på själva krediten och inte utifrån risken som är förknippad med emittenten av obligationen. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant överväga att vidta åtgärder som skulle minska bostadsobligationernas konkurrenskraft i förhållande till liknande finansieringsmetoder.

24.  Europaparlamentet begär att kommissionen noggrant skall tänka igenom kriterierna för fastställande av kapitalkraven för projektlån (specialized lending), även mot bakgrund av den nya planen för utvecklingen av den europeiska infrastrukturen.

25.  Europaparlamentet kräver en flexibel implementering av en kontrollprocess (nivå 2). Parlamentet anser särskilt att utförliga inspektioner på plats endast kan motiveras när det gäller stora och mycket komplexa institut. Parlamentet uppmanar kommissionen att sätta en ram som förhindrar en tillsyn som ingriper alltför mycket och som istället främjar en rimlig konvergens av nationell tillsynspraxis.

26.  Europaparlamentet anser att det handlingsutrymme på grundval av subsidiaritetsprincipen som tillerkänns medlemsstaterna i direktivet måste ha sin gräns där en integrerad europeisk finansmarknad äventyras och där marknadsaktörerna förleds till att bedriva tillsynsarbitrage.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att om möjligt innan direktivet antas lägga fram en uppdaterad analys av tillämpningspraxisen i medlemsstaterna när det gäller egenkapitalformer, inklusive skuldförbindelser enligt gällande direktiv om eget kapital, dvs. att uppdatera sin rapport KOM(2000) 74 (genomförandet av kapitalbasdirektivet).

28.  Europaparlamentet betonar att man måste undvika att dubbel information lämnas till följd av att bokföringskrav och regler inom ramen för nivå 3 inte överensstämmer så att inte extra regleringskostnader uppstår.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i förekommande fall tillämpa eller anpassa erforderliga dataskyddsbestämmelser i samband med genomförandet av Basel II. Samma sak skall gälla för bestämmelserna i det planerade konsumentkreditdirektivet, där hantering av datauppgifter regleras.

30.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) http://www.bis.org (2) http://www.bis.org/bcbs/qis/qis3results.pdf (3) http://europa.eu.int/comm/internal_market/regcapital/cp3/2003-consultpaper3_en.htm

Europaparlamentets resolution om meddelandet från kommissionen om andra lägesrapporten om den ekonomiska och sociala sammanhållningen: regionala trender, debatt om den framtida utvecklingen (KOM(2003) 34 - 2003/2095(INI))

P5_TA(2003)0359 A5-0267/2003

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen (KOM(2003) 34),

–   med beaktande av artikel 47.2 och artikel 163 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för regionalpolitik, transport och turism (A5&nbhy;0267/2003), och av följande skäl:

A.  Den regionala och politiska sammanhållningen spelar en central roll i den europeiska integrationen och för att stödja den inre marknaden och den europeiska monetära unionen.

B.  Det är nödvändigt att understryka hur viktig denna politik till stöd för sammanhållningen kommer att bli i ett utvidgat EU, som särskilt medför ökade skillnader i utvecklingsnivå mellan de olika regionerna, och att tillgängliga medel måste stå i proportion till de nya behoven.

C.  Det är av avgörande betydelse att överbrygga skillnaderna och främja en långsiktig, balanserad och polycentrisk utveckling i hela unionen.

D.  Riktlinjerna om konkurrenskraft och hållbar utveckling från Europeiska rådets möten i Lissabon och Göteborg måste även fortsättningsvis bestämma vilka mål som under de närmaste årtiondena skall prioriteras i unionens politik.

E.  Kommissionen skall före utgången av 2003 presentera konkreta slutsatser och förslag i den tredje rapporten om ekonomisk och social sammanhållning.

Allmänna synpunkter

1.  Europaparlamentet konstaterar att det är nödvändigt att mer i detalj fastställa mål och prioriteringar så att metoderna att hantera ojämlikheter och resultaten av den politiska sammanhållningen i den utvidgade unionen blir ännu bättre.

2.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen förkastar försöken att göra regionalpolitiken och den politiska sammanhållningen till en nationell fråga och att kommissionen är fast besluten att fortsätta driva en sann gemenskapspolitik.

3.  Europaparlamentet stöder kommissionens åsikt att gemenskapens regionalpolitik och den politiska sammanhållningen skall tillämpas i alla unionens regioner som uppfyller kriterierna för detta.

4.  Europaparlamentet anser att man inom den framtida regionalpolitiken, inbegripet den "nya" ekonomin och den kunskapsbaserade ekonomin, måste ta full hänsyn till de riktlinjer och de förslag som ingår i EU:s övergripande regionala utvecklingsplanering, som fastställdes vid det extraordinarie mötet i rådet (regionalpolitik och fysisk planering) i Potsdam i maj 1999.

5.  Europaparlamentet vidhåller att det finns ett akut behov av större insatser på vissa politikområden när det gäller sammanhållningsmålet, särskilt de som har omfattande territoriell påverkan, som jordbruk, fiske, transporter, forskning och teknik, utbildning och fortbildning samt informationssamhället.

6.  Europaparlamentet erinrar om att det är nödvändigt att förbättra samordningen mellan ovannämnda politikområden, regionalpolitiken och sammanhållningspolitiken.

7.  Europaparlamentet anser att man måste lägga särskild vikt vid att skapa korrekt balans mellan landsbygds- och stadsperspektiven och på bästa sätt knyta samman dessa i utvecklingspolitiken, samtidigt som man måste göra insatser för att bekämpa arbetslösheten, var den än förekommer.

8.  Europaparlamentet understryker att det måste finnas ett direkt samband mellan den framtida regionalpolitiken och den europeiska konkurrenspolitiken, särskilt när det gäller skattelättnader och statligt stöd till regioner.

9.  Europaparlamentet bekräftar än en gång sin åsikt att den nuvarande tröskeln på 0,45 procent av gemenskapens BNP som är avsatt för sammanhållningspolitiken är en tröskel som inte kan understigas utan att uppnåendet av målen för unionens sammanhållningspolitik äventyras. Parlamentet anser även att en utvärdering av sammanhållningspolitikens behov är nödvändig inom den närmaste framtiden med avseende på de ekonomiska perspektiven inför utvidgningen.

Mål 1

10.  Europaparlamentet understryker att kommissionen särskilt måste uppmärksamma de regioner som drabbas av de statistiska effekterna av utvidgningen och därigenom förlorar möjligheten att bli stödberättigade enligt mål 1 på grund av omräkningen av gemenskapens BNP. Kommissionen bör därför även fortsättningsvis behandla dessa regioner som mål 1-områden med motsvarande stödnivå och en stödpraxis i enlighet med artikel 87.3 a.

11.  Europaparlamentet begär att kommissionen särskilt skall uppmärksamma regioner som på egna meriter av naturliga skäl har lämnat mål, 1 men som ändå behöver ett lämpligt finansiellt övergångsstöd för att stabilisera sin uppåtgående trend.

12.  Europaparlamentet anser att extra uppmärksamhet bör ges till de yttersta randområdena i linje med artikel 299.2 i fördraget och till glest befolkade områden i linje med artikel 2, protokoll 6 i Anslutningsakten för Österrike, Finland och Sverige.

13.  Europaparlamentet understryker att kommissionen även bör lägga särskild vikt vid de minst gynnade regionerna och de öregioner som omtalas i artikel 158 i fördraget.

14.  Europaparlamentet instämmer i att de politiska och ekonomiska prioriteringarna även fortsättningsvis måste gälla mål 1-områden.

15.  Europaparlamentet accepterar att en lägsta tröskel på 75 procent av genomsnittet av medlemsstaternas BNP bör vara det viktigaste kriteriet för stödberättigande inom mål 1.

16.  Europaparlamentet erinrar om den betydelsefulla roll som sammanhållningsfonden spelar i arbetet med att skydda miljön och transporterna och understryker att det är viktigt att bevara denna fond, särskilt för de nya medlemsstaternas del, i synnerhet genom att sträva mot att den infrastruktur som finansieras av Sammanhållningsfonden i mottagarländerna inte skall strida mot prioriteringarna i den nya politiken om hållbara transporter, som slagits fast i vitboken om den gemensamma transportpolitiken fram till 2010: Vägval inför framtiden (KOM(2001) 370), och inte skapa snedvridning av konkurrensen mellan medlemsstaterna. Dessutom vill Europaparlamentet uppmärksamma vikten av att man samordnar dessa åtgärder med strukturfondsprogrammen i syfte att stärka regionala strategier för hållbar utveckling.

17.  Europaparlamentet påpekar vikten av Sammanhållningsfonden i synnerhet för de nya medlemsstaterna, då de medlemsstater som har en BNP som understiger 90 procent av EU:s genomsnitt och som inte tillhör euroområdet får ett kombinerat stöd från Sammanhållningsfonden och strukturfonderna som skall användas för miljö och transeuropeiska nät.

Mål 2

18.  Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att kommissionen erkänner betydelsen av mål 2 när det gäller att främja den ekonomiska och sociala sammanhållningen och minska skillnaderna i utvecklingsnivå mellan regionerna i den utvidgade unionen.

19.  Europaparlamentet stöder tanken på ett nytt mål 2 som skulle främja den regionala konkurrenskraften inom ramen för en balanserad och hållbar polycentrisk utveckling i enlighet med riktlinjerna från Lissabon och Göteborg.

20.  Europaparlamentet understryker att det framtida mål 2 liksom hittills bör användas i områden med strukturproblem så att dessa får stöd i enlighet med utvecklingsnivå och problemens omfattning.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att formulera tydliga och objektiva kriterier av gemenskapsintresse för regionernas berättigande till stöd enligt mål 2 så att det blir möjligt att genomföra de tematiska mål som framfördes i den andra rapporten om den ekonomiska och sociala sammanhållningen.

22.  Europaparlamentet anser att det är absolut nödvändigt att agera inom ramen för de sammanhållna och övergripande programmen för ekonomisk regionalutveckling och att framför allt koncentrera sig på huvudfaktorerna i regional konkurrenskraft, dvs. tillgänglighet – särskilt i jordbruksområden, glesbygd samt bergs- och öregioner – forskning och utveckling, utbildning och fortbildning samt informationssamhället.

23.  Europaparlamentet anser att de regioner där de bestående geografiska handikappen (öar, bergsområden, glesbygder) bromsar den ekonomiska och produktiva utvecklingen samt sysselsättningen, och som inte är stödberättigade enligt andra strukturfonder bör kunna erhålla stöd från ett förnyat mål 2 eller från ett nytt särskilt gemenskapsinitiativ.

24.  Europaparlamentet erinrar om att det är nödvändigt med bättre klargöranden när det gäller insatserna i syfte att nå olika mål, och begär särskilt att åtgärder och medel skall överföras från mål 3 till det nya mål 2.

25.  Europaparlamentet vidhåller att det är nödvändigt att exakt fastställa relationerna mellan regionalpolitiken, politiken för landsbygdens utveckling, som drivs inom ramen för den andra pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken, och det socioekonomiska stöd som ställs till förfogande genom den strukturella delen av fonden för fiskets utveckling.

26.  Europaparlamentet stöder kommissionen i det regionalorienterade synsättet på utvecklingen, särskilt när det gäller tanken på ett gemensamt program och ett ekonomiskt paket för varje region.

27.  Europaparlamentet bekräftar sin övertygelse om att det är nödvändigt att ha tydliga och obestridliga gemensamma kriterier för tillämpningen av mål 2, så att man lyckas uppnå en jämn fördelning av de ekonomiska medlen mellan regionerna, baserat på verkliga behov.

Regionalt samarbete

28.  Europaparlamentet understryker behovet av en fortsatt politik för regionalt samarbete i tre dimensioner, dvs. gränsöverskridande (till lands eller till havs), transnationellt och transregionalt.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i ännu högre grad och på bästa sätt främja det regionala samarbetet genom att utnyttja erfarenheterna från gemenskapsinitiativ som gett positiva resultat och genom att förenkla förfarandena.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av de erfarenheter som gjorts inom ramen för Interreg lägga fram förslag för att göra det regionala samarbetet mer effektivt, och i detta sammanhang se till att investeringarna och genomförandet av vissa gränsöverskridande infrastrukturprojekt kan finansieras inom ramen för de nya instrumenten inom gemenskapens regionalpolitik.

31.  Europaparlamentet rekommenderar att innovativa åtgärder och pilotprojekt fortsätter och stärks efter 2006.

Förenkling

32.  Europaparlamentet stöder kommissionen i det allmänna målet att förenkla reglerna för regionalpolitiken, särskilt genom den förstärkta sammanhållningen i målen och stärkandet av den regionala dimensionen i tillämpningen, förvaltningen och planeringen av programmen och stödåtgärderna. Parlamentet är även för tanken på en finansiering per utvecklingsmål.

33.  Europaparlamentet påminner kommissionen om kravet på trepartsavtal mellan kommissionen, medlemsstaterna och regionerna.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en tydlig fördelning av ansvar och befogenheter mellan alla aktörer som är inblandade i sammanhållningspolitiken.

35.  Europaparlamentet anser att det måste göras en omfattande förenkling av de administrativa funktionerna, i synnerhet av byråkratin runt utbetalningsförfarandet (för många kontroller m.m.).

36.  Europaparlamentet upprepar sin övertygelse om att det både är nödvändigt och möjligt att uppnå en korrekt balans mellan förenkling och kontroll.

37.  Europaparlamentet begär att partnerskapsrollen skall stärkas inom ramen för översynen av bestämmelserna för strukturfonderna. Parlamentet anser vidare att kommissionen bör föreslå en harmonisering av genomförandet och urvalet av partnerskap inom regionalpolitiken med anledning av de ojämna framstegen med partnerskapsansökningar i medlemsstaterna.

o
o   o

38.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

Europaparlamentets resolution om regioner med strukturella nackdelar (öar, bergsområden och glesbygder) inom ramen för sammanhållningspolitiken och de institutionella perspektiven (2002/2119(INI))

P5_TA(2003)0360 A5-0188/2003

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina resolutioner av den 24 april 1997 om utvecklingsproblemen i Europeiska unionens yttersta randområden(1) och den 28 maj 1998 om problemen i EU:s öregioner(2) och,

–   med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2000 om artikel 158 i EG-fördraget avseende öars ställning(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 7 februari 2002 om kommissionens andra rapport om ekonomisk och social sammanhållning(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 7 november 2002 om kommissionens första lägesrapport om den ekonomiska och sociala sammanhållningen(5),

–   med beaktande av artikel 154 i EG-fördraget,

–   med beaktande av EG-fördragets artikel 158 och förklaring nr 30,

–   med beaktande av yttrandet från rättstjänsten av den 27 juli 1998 (SJ218/98), i vilket tolkningen av artikel 158 i EG-fördraget klargörs,

–   med beaktande av artikel 162 i EG-fördraget,

–   med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådet i Nice i december 2000 (punkt 55 och förklaring J),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 januari 2003: "Andra lägesrapporten om den ekonomiska och sociala sammanhållningen" (KOM(2003) 34),

–   med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om framtiden för Europeiska unionens bergsområden(6),

–   med beaktande av EG:s strukturfondsförordningar nr 1260/1999, 1264/1999 och 1265/1999 av den 21 juni 1999 samt nr 1783/1999 av den 12 juli 1999,

–   med beaktande av artikel 163 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för regionalpolitik, transport och turism (A5&nbhy;0188/2003), och av följande skäl:

A.  Sammanhållningen är ett av unionens strategiska mål, eftersom den syftar till att främja en harmonisk och enhetlig utveckling på hela dess område och i synnerhet till att avskaffa utvecklingshämmande faktorer. Dessa kan bestå av samhällsekonomiska begränsningar eller särskilda geografiska hinder, vilka äventyrar konkurrenskraften och livskvaliteten i dessa områden.

B.  Målet med principen om territoriell ekonomisk och social sammanhållning, när det gäller dess sociala och ekonomiska aspekter, är att Europeiska unionens territorium skall integreras på ett polycentriskt sätt så att samtliga regioner kan ges lika möjligheter.

C.  De generellt positiva resultat som sammanhållningspolitiken enligt kommissionens andra rapport hittills har givit innebär emellertid inte att man får bortse från problem som fortfarande är olösta och de åtgärder som krävs för att rätta till dem.

D.  Efter utvidgningen kommer unionen att behöva en ännu mer effektiv sammanhållningspolitik med tanke på att utvidgningen till en gemenskap med 25 medlemsstater leder till mycket större skillnader än hittills.

E.  I den närmaste framtiden bör finansiellt stöd ges till de mindre gynnade områdena i de nya medlemsstaterna utan att man bortser från problemen och eftersläpningen i de nuvarande stödberättigade områdena, i synnerhet i de områden som har bestående begränsningar och de nuvarande mål 1-områdena, problem som naturligtvis inte kan avhjälpas med statistiska förändringar.

F.  Kommissionen lade den 5 maj 2003 fram en undersökning om öregioner.

G.  Sammanhållningspolitiken bör vara något mer än strikta ekonomiska kriterier som mäts i procent av BNP, och även innehålla kriterier för att mäta bestående strukturella faktorer som försvårar regionernas ekonomiska och sociala utveckling.

H.  Strukturåtgärderna enligt mål 1 och 2 i områden med bestående begränsningar är oprecisa och ger olika resultat, men uppfyller likväl inte målet med en utveckling som motsvarar de grundläggande villkoren.

I.  De yttersta randområdena karaktäriseras av att de har bestående, omfattande och många geografiska begränsningar som rör både klimat och struktur. Dessa områdens särskilda rättsliga status hänger framför allt samman med att de är belägna mycket långt ifrån den europeiska kontinenten.

J.  Det är lämpligt att hädanefter inte längre se målet med sammanhållning endast ur ekonomisk och social synvinkel, utan också ur territoriell synvinkel, eftersom hänsynen till den territoriella dimensionen helt stämmer överens med en målinriktad strategi för unionens ämnesprioriteringar, något som redan har bekräftats i kommissionens andra rapport om den ekonomiska och sociala sammanhållningen.

K.  Principen om "territoriell sammanhållning" kan definieras som en målsättning att införa en princip om rättvisa mellan Europas medborgare oavsett bostadsort, och målet är att ge alla invånare i unionen likvärdig tillgång till allmännyttiga tjänster samt att garantera optimala konkurrensförhållanden, hållbar utveckling och förbättrad livskvalitet för alla unionens områden med särskild hänsyn till de geografiska och demografiska skillnaderna.

L.  Öläget är samtidigt ett geografiskt och kulturellt särdrag, dvs. något som också bör tillmätas vikt i en utvecklingsstrategi, och en bestående nackdel, vilket leder till ytterligare svårigheter för områdenas konkurrenskraft.

M.  Även om artikel 158 omfattar öar finns det inte något instrument som i tillräcklig utsträckning gör det möjligt att genomföra denna politik och de särskilda åtgärder som dessa områden behöver.

N.  Det finns 286 öregioner i Europeiska unionen med cirka tio miljoner invånare.

O.  Bergsområdena (som utgör ungefär 30 procent av unionens territorium) är ett geografiskt arv som karakteriserar gemenskapen. Detta arv är så bräckligt att det kräver en försiktig politik för fysiskt och ekonomiskt, men även kulturrelaterat skydd.

P.  Unionens glest befolkade områden har mycket speciella begränsningar, som t.ex. mycket få invånare, kallt klimat och långa avstånd såväl inom regionen som till Europas huvudmarknader. Detta medför ett bestående strukturproblem, vilket kräver särskilt långsiktigt stöd.

Q.  Den allt högre medelåldern hos befolkningen i många europeiska regioner är en av de faktorer som kan komma att begränsa regionernas socioekonomiska utveckling och därför bör den europeiska strukturpolitiken ta hänsyn till detta inom ramen för nästa reform.

R.  Det finns flera fall där de ovan nämnda begränsningarna sammanfaller (som t.ex. bergiga öar och avfolkade bergstrakter) eller särskilt svåra (vilket är fallet för skärgårdsområden, mycket små öar och områden med mycket låg befolkningstäthet som norra Sverige och Finland).

S.  Jordbrukssystemen i områden med bestående begränsningar (öregioner, bergsområden eller glesbygder) har bestående strukturella särdrag som begränsar och styr det jordbruk som utvecklas. Detta betonas i artikel 33.2 a) i EG-fördraget, där det talas om jordbruksnäringens särskilda karaktär som är en följd av jordbrukets sociala struktur och av strukturella och naturbetingade olikheter mellan olika jordbruksregioner.

T.  Den nuvarande ordningen för statliga stöd bortser från eller tar inte tillräcklig hänsyn till dessa områdens speciella situation med tanke på att det är uppenbart att de stöd som syftar till att kompensera för områdenas bestående begränsningar inte kan betraktas som en snedvridning av den inre marknaden, utan som nödvändiga utjämningsåtgärder.

U.  I sin resolution av den 12 februari 2003 om kommissionens vitbok om den gemensamma transportpolitiken(7) påminner Europaparlamentet om att transportpolitiken måste bidra till den ekonomiska och sociala sammanhållningen, beakta den särskilda karaktären i de avlägset belägna områdena, öregionerna, bergsområdena och glesbygdsområdena, och ta hänsyn till dessa områdens särskilda behov.

V.  I Amsterdamfördraget görs ett åtagande avseende gemenskapens yttersta randområden och öregioner.

1.  Europaparlamentet är övertygat om att en sammanhållningspolitik på gemenskapsnivå är avgörande för unionens utveckling och kan ge ett grundläggande "mervärde för gemenskapen" som förbättrar utvecklingsmöjligheterna. Därför avvisar parlamentet principiellt varje försök att åternationalisera denna politik.

2.  Europaparlamentet begär att sammanhållningspolitiken fokuserar på konkurrenskraften och verkar till förmån för samtliga ekonomiska utvecklingsfaktorer: allt ifrån mänskliga resurser till forskning och från tillgänglighet till förbättring av infrastrukturen.

3.  Europaparlamentet framhåller uttryckligen att solidaritetsprincipen, som utgör grundvalen för gemenskapens sammanhållningspolitik, också bör tillämpas i områden med särskilda geografiska utvecklingshinder, dvs. öregioner, bergsområden och glesbygder.

4.  Europaparlamentet konstaterar att gemenskapsinitiativprogrammen såsom modell för sammanhållningsåtgärderna har förmått främja samarbetet mellan regionerna och givit viktiga partnerskapserfarenheter.

5.  Europaparlamentet konstaterar att det i fördraget fastställts interventionsmöjligheter till förmån för unionens yttersta randområden, men att det däremot inte finns någon specifik hänvisning till de övriga områden som har bestående begränsningar på grund av geografiskt läge.

6.  Europaparlamentet begär att de olika särdragen i områden med särskilda geografiska utvecklingshinder (öar, bergsområden och glesbygdsområden) skall erkännas inför nästa programperiod. Europaparlamentet anser att de regioner där dessa olika geografiska svårigheter bromsar den ekonomiska utvecklingen och utvecklingen rörande produktivitet och arbetslöshet, och vilka inte är berättigade till stöd från andra strukturfonder, bör kunna omfattas av ett reviderat mål 2-stöd.

7.  Europaparlamentet begär att det inrättas en ram för särskilda insatser med målet att ge gemenskapsstöd till alla åtgärder som syftar till att långsiktigt minska bestående strukturella begränsningar eller mildra deras konsekvenser.

8.  Europaparlamentet föreslår dessutom att områden med bestående begränsningar, oavsett i vilken utsträckning de i framtiden kommer att vara berättigade till strukturpolitiska stöd (mål 1, 2 eller gradvis utfasning), inom ramen för respektive klassificering skall kunna erhålla en samfinansieringsgrad från gemenskapen på mellan 5 och 10 procent med hänsyn till hur stora deras begränsningar är, särskilt om begränsningarna är flera eller allvarliga.

9.  Europaparlamentet anser att unionens olika institutioner bör behandla genomförandet av artikel 158 i fördraget tillsammans med förklaring nr 30. Enligt denna artikel skall gemenskapen genom särskilda, samordnade insatser göra det möjligt för mindre gynnade regioner och öar att konkurrera på lika villkor med de starkaste regionerna.

10.  Inför översynen av strukturfondsförordningarna 2007–2013 uppmanar Europaparlamentet kommissionen att inleda en öppen diskussion om det lämpligaste sättet att inlemma områden med bestående begränsningar i den nya lagstiftningen, i enlighet med deras särskilda karaktär och i syfte att gynna deras utveckling så mycket som möjligt.

11.  Europaparlamentet framhåller att bergsområdenas geografiska, fysiska, kulturella och ekonomiska särdrag, som avgör hur utvecklingen fortskrider och påverkar invånarnas sätt att leva, bör beaktas på lämpligt sätt i sammanhållningspolitiken. Detta bör ske enligt ett övergripande synsätt som främjar utvecklingen i de olika områdena, erkänner deras särdrag och tar fasta på deras särskilda möjligheter.

12.  Europaparlamentet konstaterar att det inom den gemensamma jordbrukspolitiken har införts en explicit hänvisning (artikel 17 i EUGFJ-förordningen) till bergsområdena, som är missgynnade inom jordbrukssektorn. Parlamentet framhåller att det bör införas en liknande hänvisning i strukturfondsförordningarna.

13.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att man tar itu med bergsområdenas problem inom ramen för en samarbetsstrategi som går utöver nationsgränserna och som kan åtgärda den oundvikliga splittring och den ineffektivitet som ett geografiskt begränsat tillvägagångssätt leder till.

14.  Europaparlamentet begär att man bedömer möjligheten att införa en explicit hänvisning till unionens glesbygder i fördraget i enlighet med protokoll 6 till anslutningsakten för Finland, Sverige och Österrike. Detta skulle kunna möjliggöra lämpligare insatser både på nationell nivå och gemenskapsnivå i syfte att åtgärda den eftersläpning i utvecklingen som beror på bestående naturrelaterade och geografiska förhållanden. Det skulle också göra det möjligt att beakta dessa särskilda förhållanden på andra gemenskapspolitiska områden som t.ex. konkurrenspolitiken, miljöpolitiken och transportpolitiken.

15.  Europaparlamentet anser att långa avstånd till Europas marknader och inom regionerna på ett allvarligt sätt hämmar regionernas konkurrenskraft och deras möjligheter att utvecklas. Europaparlamentet efterlyser en grundlig utvärdering av de positiva effekter som informationstekniken kan ha i glesbygderna, och begär att glesbygdsområdenas unika kulturarv och naturresurser erkänns som ett värdefullt bidrag till mervärdet i Europa.

16.  Europaparlamentet betonar att EU, EU:s medlemsstater, regioner och kommuner med tanke på den framtida sammanhållningspolitiken gemensamt måste ta itu med det allvarliga problemet med avfolkningen och dess orsaker, särskilt i glesbygdsområden och i områden som ligger långt från näringslivscentra.

17.  När det gäller den utvecklingsstrategi som är effektivast för öarna anser Europaparlamentet att isoleringen och svårigheterna avseende tillgänglighet, vilka det hänvisas till i fördraget (särskilt artikel 158 och förklaring nr 30 i Amsterdamfördraget), måste beaktas i de framtida förordningarna som kriterier för stödberättigande för samtliga åtgärder inom sammanhållningspolitiken.

18.  Europaparlamentet anser att det vid översynen av gemenskapens konkurrenspolitik bör vara möjligt att stärka effekterna av regionalstöden i områden med bestående geografiska begränsningar och att garantera bibehållen nivå och god kvalitet på de offentliga tjänsterna i dessa områden.

19.  Europaparlamentet kräver en ändring av artikel 87.3 a i EG-fördraget om statligt stöd, så att bestämmelserna tar hänsyn till regioner med bestående eller allvarliga geografiska eller demografiska begränsningar.

20.  Europaparlamentet anser att det också är nödvändigt att man på andra gemenskapspolitiska områden, särskilt inom transport- och miljöpolitiken, beaktar särdragen i områden med bestående geografiska begränsningar ur regionalpolitisk synvinkel på gemenskapsnivå och att man på ett konsekvent sätt tar hänsyn till dessa särdrag inom sammanhållningspolitiken.

21.  Europaparlamentet betonar den roll som de stora transeuropeiska näten kan spela för att avhjälpa problemen med tillgänglighet och för att främja konkurrenskraften och den territoriella sammanhållningen. Parlamentet önskar att de transeuropeiska transportnäten i framtiden fäster ökad uppmärksamhet vid områden med bestående begränsningar.

22.  Europaparlamentet erinrar om det strategiska värdet av utvecklingsplaneringen i europeiskt perspektiv (ESDP). Tack vare en modell för polycentrisk utveckling kan detta program stödja insatserna för tillväxten i områden som inte bara har särskilda geografiska nackdelar, utan som generellt befinner sig långt ifrån de områden dit den ekonomiska verksamheten främst koncentreras. Parlamentet önskar att detta strategiska dokument tas upp till ny behandling i ljuset av utvidgningen.

23.  Europaparlamentet anser att riktlinjerna för statliga regionalstöd, vars effekter på situationen i dessa områden troligen är större än effekterna av strukturpolitiken, måste omdefinieras så att områden med bestående strukturella begränsningar kan erhålla stöd enligt taket för den reviderade nettobidragsekvivalenten.

24.  Europaparlamentet uppmanar regeringskonferensen att i fördraget om upprättandet av en konstitution för Europa erkänna de bestående geografiska begränsningarna och behovet av en gemenskapsstrategi för att komma till rätta med dem.

25.  Europaparlamentet föreslår dessutom att en rättslig ram inrättas som medger nödvändig flexibilitet för bestämmelser om statliga stöd och önskar därför att artikel 87.3 i det nuvarande fördraget kompletteras på följande sätt:"

26.  Europaparlamentet anser därför att det är lämpligt att ta tillfället i akt att vid utarbetandet av det framtida konstitutionella fördraget samtidigt ta upp situationen för dessa olika områden och förtydliga bestämmelserna i artikel 158 om öar och beakta bergsområdenas och glesbygdsområdenas situation.

27.  Europaparlamentet föreslår därför (på grundval av förklaring nr 30 till Amsterdamfördraget om öregioner) att artikel 158 i fördraget kompletteras med följande bestämmelse: "[Gemenskapen] skall ta hänsyn till de bestående strukturella begränsningarna för öar, bergsområden och glest befolkade områden, i synnerhet när det är fråga om flera eller allvarliga begränsningar. Gemenskapen skall vid behov införa särskilda åtgärder i förhållande till hur allvarliga begränsningarna är i syfte att bättre integrera dessa områden i den inre marknaden på likvärdiga villkor."

28.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Regionkommittén.

(1) EGT C 150, 19.5.1997, s. 62. (2) EGT C 195, 22.6.1998, s. 59. (3) EGT C 197, 12.7.2001, s. 193. (4) EGT C 284 E, 21.11.2002, s. 329. (5) P5_TA(2002)0535. (6) EGT C 61, 14.3.2003, s. 113. (7) P5_TA-PROV(2003)0054.