Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av de handlingsplaner för att förbättra revision och företagsstyrning i Europa som kommissionen initierade i maj 2003 mot bakgrund av rekommendationerna i Jaap Winters rapport,

–   med beaktande av den redogörelse som kommissionsledamot Frits Bolkestein lämnade vid det senaste mötet i rådet (ekonomiska och finansiella frågor) den 20 januari 2004 om Parmalat-affärens eventuella konsekvenser för EU:s politik, särskilt tillkännagivandet av att kommissionen i mars 2004 kommer att lägga fram ett förslag om ändring av det åttonde direktivet 84/253/EEG av den 10 april 1984 om bolagsrätt(1),

–   med beaktande av artikel 37.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Europaparlamentet håller för närvarande på att utarbeta ett betänkande om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om modernare bolagsrätt och effektivare företagsstyrning i Europeiska unionen - handlingsplan (KOM(2003) 284).

B.  Europaparlamentet är djupt oroat över de händelser som omger Parmalat-affären, som håller på att nystas upp.

C.  Europaparlamentet är oroat över de konsekvenser som affären kommer att få för arbetstagare, investerare och banker samt dess inverkan på förtroendet för finanssystemet.

D.  Parmalat bedriver verksamhet i mer än 30 länder och sysselsätter tiotusentals människor runt om i världen. Det är en viktig aktör inom den europeiska livsmedelsbranschen.

E.  Parmalats beräknade bruttoskuld uppgår till 14 miljarder euro och inbegriper ett stort antal privata placeringar som inte redovisats.

F.  Parmalat-affären visar bristen på insyn och belyser intressekonflikten i förbindelserna mellan banker, revisionsbolag och företag.

G.  Utredningen försvåras genom den anmärkningsvärda avsaknaden av dokumentation vid Parmalats huvudkontor och av att datorer med tillhörande filer avsiktligt förstörts innan utredarna anlände.

H.  Den senaste tidens företagsskandaler bekräftar att det finns behov av att förbättra företagsstyrningen och förbättra EU:s möjligheter att förhindra oegentligheter inom företagsvärlden.

I.  En reform av bolagsrätten i Europeiska unionen i syfte att öka företagens effektivitet och konkurrenskraft bör samtidigt leda till tillnärmning av regler som rör integrationen av finansmarknaderna. De senaste årens svängningar på finansmarknaderna saknar motstycke och visar att samtliga aktörer på finansmarknaderna utsätts för allt större risker.

J.  Europaparlamentet inser att Parmalat-affären har visat

K.  En bra bolagsrätt och god företagsstyrningspraxis, tillsammans med finanstillsyn, är grunden för ett effektivt och konkurrenskraftigt näringsliv i Europa och ett verkningsfullt investeringsskydd.

L.  Finansskandalerna i Europa och Förenta staterna nyligen understryker revisionsbolagens avgörande roll och vikten av att högkvalitativa revisioner utförs och fullgörs.

1.  Europaparlamentet beklagar antalet konkurser till följd av bedrägerier i stora börsnoterade företag och de sociala och ekonomiska återverkningar de ger upphov till. Parlamentet anser att de ansvariga bör åtalas i enlighet med vad lagstiftningen ger utrymme för.

2.  Europaparlamentet betonar behovet av att beakta de sociala aspekterna av Parmalat-affären och efterlyser en lösning för att förhindra en allvarlig samhällskris.

3.  Europaparlamentet anser att det är oroande att inga kontrollinstanser, vare sig regleringsmyndigheter eller revisorer, och inte heller några kreditvärderingsföretag vid något enda tillfälle under gransknings- och revisionsprocessen, haft minsta misstanke om att medel förskingrats.

4.  Europaparlamentet uppmanar den finansiella tjänstesektorn att rensa upp och fördubbla sina ansträngningar för att se till att den lilla minoriteten av oärliga marknadsaktörer ställs inför rätta. På detta sätt kan sektorn visa att den värnar om iakttagandet av etiska normer och noggrannhet i syfte att skydda miljoner människors besparingar och återupprätta investerarnas fulla förtroende för den finansiella tjänstesektorn.

5.  Europaparlamentet uppmanar alla berörda finansiella institutioner att betala ersättning till investerare för sådana förluster som institutionerna bär ansvaret för.

6.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att dra lärdom av Parmalat-affären, men uppmanar kraftfullt alla parter att reagera på ett proportionerligt och förnuftigt sätt efter att en objektiv, vederbörlig och fullständig bedömning har gjorts av det som hänt. Parlamentet är fast beslutet att göra allt i sin makt för att försöka se till att en liknande skandal inte inträffar igen, men varnar för reflexartade eller förhastade reaktioner.

7.  Europaparlamentet påminner både rådet och kommissionen om att det alltid måste göras en avvägning mellan det rättmätiga behovet för nationella myndigheter, intressenter, andra investerare och allmänheten att få relevant information vid rätt tidpunkt och, å andra sidan, det administrativa arbete och den byråkrati som åläggs de europeiska företagen.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på EU-nivå samla alla organ och institutioner som ansvarar för tillsyn och kontroll av förbindelserna mellan företag och banker, i syfte att skydda spararnas intressen.

9.  Europaparlamentet uppmanar de nationella regleringsorganen att till fullo samarbeta med varandra, särskilt när de behandlar fall som har gränsöverskridande konsekvenser.

10.  Europaparlamentet anser att inrättandet av en gemensam myndighet för finanstillsyn i Europa bör ingå i en lösning på lång sikt.

11.  Europaparlamentet betonar att kommissionen måste lägga fram en handlingsplan om modernisering av bolagsrätten.

12.  Europaparlamentet insisterar på att kommissionen påskyndar arbetet med det åttonde direktivet 84/253/EEG om bolagsrätt om godkännande av personer som genomför lagstadgad revision. I detta sammanhang uppmanas kommissionen att förbereda lagstiftning som innebär att bolag tvingas byta revisionsfirma eller byta ut den revisionsmedarbetare som ansvarar för deras räkenskaper.

13.  Europaparlamentet avfärdar argumentet att detta kan komma att skada kontinuiteten och leda till fler revisionsmisslyckanden. Sådana revisorsbyten skulle däremot innebära en garanti för att revisionen kvalitetsgranskas och att större fokus läggs på denna viktiga kontrollaspekt.

14.  Europaparlamentet uppmanar dessutom kommissionen att överväga att i förslaget inbegripa andra bestämmelser, som exempelvis ett förbud mot att revisorer sköter även andra tjänster än revisionstjänster för revisionskunders räkning.

15.  Europaparlamentet betonar behovet av att integrera bestämmelser om lagstadgad revision i företagsstyrningen för att öka revisorernas ansvar och deras oberoende gentemot ledningen och att intensifiera och harmonisera det allmännas tillsyn över revisorerna (och därmed ta itu med frågor om tillsynens omfattning och befogenheter, tillsynsorganens sammansättning och öppenhet i tillsynen).

16.  Europaparlamentet anser att oberoende ledamöter i företagsstyrelser är ett bra sätt att förbättra kontrollen av företagens räkenskaper.

17.  Europaparlamentet hävdar att närvaron av löntagarrepresentanter i styrelser eller kontrollorgan åtminstone kan göra det möjligt för dem att säkra sina intressen i samband med beslut som direkt påverkar företagets framtid.

18.  Europaparlamentet stöder kommissionens förslag om att förstärka styrelseledamöternas kollektiva ansvar för redovisningsuppgifter och andra viktiga (icke finansiella) uppgifter, samt dess avsikt att på medellång sikt lägga fram ytterligare ett förslag för att förstärka styrelseledamöternas individuella ansvar och införa offentlighet rörande en företagsgrupps struktur och förbindelser inom företagsgruppen. Kommissionen uppmanas emellertid att påskynda arbetet så att förslaget kan antas före den offentliggjorda tidsfristen 2005.

19.  Europaparlamentet anser att direktiv 2003/6/EG(2) om marknadsmissbruk och direktiv 2003/71/EG(3) (prospektdirektivet), som redan antagits, samt det kommande direktivet om insyn och direktivet om investeringstjänster märkbart skulle minska risken för en upprepning av det finansiella missbruk som bevittnats i Parmalat-affären, under förutsättning att de antas i rätt tid och genomförs på vederbörligt sätt.

20.  Europaparlamentet påminner rådet och kommissionen om att de pågående diskussionerna om direktivet om insyn måste innebära reella fördelar för investerarna och den breda allmänheten i fråga om offentlighetskraven, med högkvalitativ information vid rätt tillfälle och inte obligatoriska kvartalsrapporter som inte förhindrar finansskandaler, vilket den pågående Parmalat-affären eller Enron-affären visar. Parlamentet anser att insyn inte endast uppnås genom regelbundna ekonomiska rapporter, utan också genom information om sociala, miljömässiga och etiska frågor.

21.  Europaparlamentet betonar vikten av att tillförsäkra investerarna en optimal insynsnivå både före och efter köp med avseende på finansiella instrument.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga om det inte vore lämpligt att se över OECD:s regler och principer för företagsstyrning och avreglering av kapitalrörelser i syfte att förbättra skyddet för investerarna.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt fatta beslut om huruvida de åtgärder som den italienska regeringen har antagit i samband med den italienska mejerisektorns kris till följd av Parmalat-affären är förenliga med gemenskapens lagstiftning.

24.  Europaparlamentet begär att förhandlingarna inom olika internationella forum (G8-ländernas forum för finansiell stabilitet, OECD, FATF osv.) om bindande regler för offshorecenter och andra skatteparadis skyndas på.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast lägga fram sitt tredje förslag till direktiv om penningtvätt.

26.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, anslutningsländernas regeringar, reglerings- och tillsynsmyndigheter i alla medlemsstater, anslutningsstater och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, samt till Förenta staternas regering, International Accounting Standards Board och Internationella sammanslutningen av tillsynsmyndigheter för värdepappersmarknaden (IOSCO).

(1) EGT L 126, 12.5.1984, s. 20. (2) EUT L 96, 12.4.2003, s. 16. (3) EUT L 345, 31.12.2003, s. 64.