Europaparlamentets lagstiftingsresolution om förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1257/1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden (KOM(2003) 806 - C5-0032/2004 - 2003/0312(CNS))

P5_TA(2004)0103 A5-0082/2004

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2003) 806)(1)

–   med beaktande av artikel 57 i anslutningsakten, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C5-0032/2004),

–   med beaktande av artikel 67 och artikel 158.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A5-0082/2004).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet godkänt.

3.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1177/2002 om en tillfällig skyddsordning för varvsindustrin (KOM(2004) 26 - C5-0061/2004 - 2004/0008(CNS))

P5_TA(2004)0104 A5-0056/2004

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2004) 26)(1),

–   med beaktande av artikel 89 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C5-0061/2004),

–   med beaktande av artikel 67 och 158.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A5-0056/2004).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet godkänt.

3.  Europaparlamentet begär att medlingsförfarandet enligt den gemensamma förklaringen av den 4 mars 1975 inleds om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets beslut om bemyndigande för de medlemsstater som är fördragsslutande parter i Pariskonventionen av den 29 juli 1960 om skadeståndsansvar på atomenergins område att i Europeiska gemenskapens intresse ratificera eller ansluta sig till protokollet om ändring av konventionen (14305/2003 - C5-0611/2003 - 2003/0150(AVC))

P5_TA(2004)0105 A5-0036/2004

(Samtyckesförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut (14305/2003)(1),

–   med beaktande av rådets begäran om parlamentets samtycke i enlighet med artikel 300.3 andra stycket och artikel 61 c, artikel 67 och artikel 300.2 första stycket i EG-fördraget (C5-0611/2003),

–   med beaktande av artikel 86.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av rekommendationen från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden (A5-0036/2004).

1.  Europaparlamentet ger sitt samtycke till förslaget till rådets beslut.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Folkrepubliken Kinas särskilda administrativa region Macao om återtagande av personer utan uppehållstillstånd (10667/1/2003 - C5-0490/2003 - 2003/0054(CNS))

P5_TA(2004)0106 A5-0096/2004

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

-   med beaktande av rådets förslag (10667/1/2003)(1),

-   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2003) 151)(2)

-   med beaktande av artikel 63.3 b och 300.2 första stycket, andra meningen i EG-fördraget,

-   med beaktande av artikel 67 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C5-0490/2003),

-   med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

-   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A5-0096/2004).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets förslag.

2.  Rådet uppmanas att underrätta parlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar samt Folkrepubliken Kinas särskilda administrativa region Macao parlamentets ståndpunkt.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT. (2) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets beslut om ingående av samförståndsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Folkrepubliken Kinas nationella turistförvaltning om visum för turistgrupper från Folkrepubliken Kina och därmed sammanhängande frågor (ADS) (KOM(2003) 790 - C5-0029/2004 - 2003/0299(CNS))

P5_TA(2004)0107 A5-0101/2004

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2003) 790)(1),

–   med beaktande av artikel 62.2 b, led ii och iv och artikel 63.3 b samt artikel 300.2, första stycket, andra meningen i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 67 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C5-0029/2004),

–   med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A5-0101/2004).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.  Rådet uppmanas att underrätta parlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet, kommissionen och Folkrepubliken Kinas regering parlamentets ståndpunkt.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets resolution om Europaparlamentets budgetberäkning för Europeiska unionens ändringsbudget för budgetåret 2004 (nya tjänsteföreskrifter) (2004/2013(BUD))

P5_TA(2004)0108 A5-0072/2004

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 272 i EG-fördraget och artikel 177 i Euratomfördraget,

–   med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(1) och särskilt artiklarna 37 och 38 i denna,

–   med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2004, slutgiltigt antagen den 18 december 2003(2),

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och förbättring av budgetförfarandet(3),

–   med beaktande av det preliminära förslaget till budgetberäkning som antogs av presidiet den 9 februari 2004,

–   med beaktande av artikel 92 och bilaga IV i arbetsordningen,

–   med beaktande av budgetutskottets betänkande (A5-0072/2004), och av följande skäl:

A.  De reviderade tjänsteföreskrifterna skall enligt planerna träda i kraft den 1 maj 2004.

B.  För att överensstämma med de reviderade tjänsteföreskrifterna måste tjänsteförteckningen för 2004 anpassas tekniskt för att ge utrymme åt de nya lönegraderna under en övergångsperiod och en ny budgetpost för kontraktsanställd personal måste inrättas med ett symboliskt anslag (p.m.).

1.  Europaparlamentet antar budgetberäkningen, vilken bifogas denna resolution, i väntan på en ändringsbudget för budgetåret 2004 i syfte att beakta de reviderade tjänsteföreskrifterna.

2.  Europaparlamentet uppmanar generalsekreteraren att före den 15 april 2004 tillhandahålla ytterligare information om följande punkter:

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och den bifogade budgetberäkningen till rådet och kommissionen.

BILAGA: BUDGETBERÄKNING

AVDELNING 1 – UTGIFTER RÖRANDE PERSONER SOM ÄR KNUTNA TILL INSTITUTIONEN

KAPITEL 11 - PERSONAL I AKTIV TJÄNST

Ny punkt

Punkt 1115 Kontraktsanställd personal

Anmärkningar

Regler som skall tillämpas på övriga anställda i Europeiska gemenskaperna och som antogs den … 2004, med särskild hänvisning till artiklarna 1, 3a och 3b i dessa.

(1) EGT L 248, 16.9.2002. (2) EUT L 53, 23.2.2004. (3) EGT C 172, 18.6.1999, s. 1. Avtalet ändrat genom beslut 2003/429/EG (EUT L 147, 14.6.2003, s. 25).

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om långlivade organiska föroreningar och om ändring av direktiven 79/117/EEG och 96/59/EG (KOM(2003) 333 - C5-0273/2003 - 2003/0119(COD))

P5_TA(2004)0109 A5-0017/2004

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2003) 333)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artiklarna 95.1 och 175.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C5-0273/2003),

–   med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden över den föreslagna rättsliga grunden,

–   med beaktande av artiklarna 67 och 63 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor och yttrandet från utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi (A5-0017/2004).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förelägga parlamentet en ny text om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 februari 2004 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2004 om långlivade organiska föroreningar och om ändring av direktiv 79/117/EEG

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 175.1 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(2),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(4), och

av följande skäl:

(1)  Denna förordning gäller främst miljöskydd och skyddet av människors hälsa. Den rättsliga grunden är därför artikel 175.1 i fördraget.

(2)  Gemenskapen är allvarligt oroad över de fortsatta utsläppen av långlivade organiska föroreningar i miljön. Dessa kemiska ämnen sprids över internationella gränser långt från utsläppsplatsen, motstår nedbrytning och bioackumuleras genom näringskedjan, och utgör en hälso- och miljörisk. Det krävs därför nya åtgärder för att skydda människors hälsa och miljön mot dessa föroreningar.

(3)  I enlighet med sitt miljöansvar undertecknade gemenskapen den 24 juni 1998 protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar om långlivade organiska föroreningar, nedan kallat "protokollet", och den 22 maj 2001 Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar, nedan kallad "konventionen".

(4)  De största bristerna i gemenskapens nuvarande lagstiftning om långlivade organiska föroreningar är att det saknas eller endast finns ofullständig lagstiftning om förbud mot framställning och användning av de kemikalier som för närvarande finns upptagna i förteckningarna, att det saknas regler för att lägga till ytterligare långlivade organiska föroreningar till förteckningarna över ämnen som skall förbjudas, begränsas eller elimineras och att det saknas regler för att förbjuda framställning och användning av nya ämnen som uppvisar samma egenskaper som långlivade organiska föroreningar. Inga mål för utsläppsminskningarna har fastställts på gemenskapsnivå, och de aktuella utsläppsinventeringarna omfattar inte alla källor till långlivade organiska föroreningar.

(5)  För att gemenskapen skall kunna fullgöra sina åtaganden enligt protokollet och konventionen på ett enhetligt och effektivt sätt krävs en gemensam ramlagstiftning för åtgärderna för att främst eliminera framställning, utsläppande på marknaden och användning av avsiktligt framställda långlivade organiska föroreningar. Hänsyn bör dessutom tas till långlivade organiska föroreningars egenskaper inom ramen för gemenskapens berörda arbeten med bedömning och godkännande.

(6)  Samordning och enhetlighet bör säkras då bestämmelserna i Rotterdam-(5), Basel-(6) och Stockholmskonventionerna genomförs på gemenskapsnivå och då gemenskapen deltar i arbetet att utveckla en internationell strategi för kemikaliehantering (Strategic Approach to International Chemicals Management, SAICM) inom ramen för FN.

(7)  Med hänsyn till att bestämmelserna i denna förordning stöds av den försiktighetsprincip som fastställs i fördraget, med erinran om princip 15 i Rio-deklarationen om miljö och utveckling och mot bakgrund av behovet av att, när det är möjligt, eliminera utsläppen av långlivade organiska föroreningar i miljön bör gemenskapen i vissa fall införa strängare kontrollåtgärder än dem som följer av protokollet och konventionen.

(8)  De kontrollåtgärder som är nödvändiga beträffande framställning, utsläppande på marknaden och användning av de angivna ämnena, samt kontrollåtgärderna beträffande befintliga och nya kemikalier och bekämpningsmedel som uppvisar samma egenskaper som långlivade organiska föroreningar, skulle i framtiden lämpligen kunna genomföras genom den föreslagna REACH-förordningen. Utan att det påverkar tillämpningen av den framtida REACH-förordningen och eftersom det är viktigt att dessa åtgärder för kontroll av de ämnen som finns upptagna i förteckningen i konventionen och protokollet genomförs så snart som möjligt bör emellertid dessa åtgärder tills vidare genomföras genom denna förordning.

(9)  De flesta av de långlivade organiska föroreningar som anges i protokollet och konventionen får varken släppas ut på marknaden eller användas i gemenskapen till följd av förbuden i rådets direktiv 79/117/EEG av den 21 december 1978 om förbud mot att växtskyddsprodukter som innehåller vissa verksamma ämnen släpps ut på marknaden och används(7), och rådets direktiv 76/769/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar)(8). Om gemenskapen skall kunna fullgöra sina åtaganden enligt protokollet och konvention och minimera utsläppen av långlivade organiska föroreningar, måste emellertid även framställningen av dessa ämnen förbjudas och undantagen begränsas till ett minimum så att de endast beviljas när ett ämne fyller en väsentlig funktion inom ett visst användningsområde.

(10)  Export av ämnen som omfattas av konventionen och export av lindan regleras genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 304/2003 av den 28 januari 2003 om export och import av farliga kemikalier(9).

(11)  Framställning och användning av hexaklorcyklohexan (HCH), inbegripet lindan, omfattas av restriktioner genom protokollet, men förbjuds inte helt. Ämnet används fortfarande i vissa medlemsstater och det är därför inte möjligt att omedelbart förbjuda all befintlig användning. HCH har dock skadliga egenskaper och kan medföra risker vid utsläpp i miljön, varför framställning och användning bör begränsas till ett minimum för att slutligen, senast vid utgången av 2007, förbjudas helt.

(12)  Utgångna och ovarsamt hanterade lager av långlivade organiska föroreningar kan utgöra en allvarlig hälso- och miljörisk, t.ex. genom att mark och grundvatten förorenas. Gemenskapen bör därför anta bestämmelser som är mera långtgående än konventionens. Lager av förbjudna ämnen bör hanteras som avfall och lager av ämnen som fortfarande får framställas eller användas bör anmälas till myndigheterna och övervakas noga. I synnerhet befintliga lager som består av eller innehåller förbjudna långlivade organiska föroreningar bör behandlas som avfall snarast möjligt. Om andra ämnen i ett senare skede förbjuds skall även lagren av de ämnena omedelbart destrueras och inga nya lager bör upprättas. Med hänsyn till de problem vissa av de nya medlemsstaterna har, bör lämpligt ekonomiskt och tekniskt bistånd tillhandahållas genom gemenskapens befintliga finansiella instrument, såsom sammanhållningsfonden och strukturfonden.

(13)  I enlighet med kommissionens meddelande om gemenskapens strategi för dioxiner, furaner och polyklorerade bifenyler(10) och i enlighet med protokollet och konventionen bör utsläppen av långlivade organiska föroreningar, som är oavsiktliga biprodukter av industriella processer, kartläggas och minskas så fort som möjligt i syfte att, om genomförbart, slutligen elimineras. Lämpliga nationella handlingsprogram som omfattar alla källor och åtgärder, även sådana som omfattas av befintlig gemenskapslagstiftning, bör så snart som möjligt upprättas och genomföras i syfte att fortlöpande minska utsläppen på ett kostnadseffektivt sätt. Lämpliga verktyg bör i detta syfte utvecklas inom ramen för konventionen.

(14)  Med beaktande av meddelandet bör lämpliga program och mekanismer upprättas som kan ge tillräckliga data om förekomsten av dioxiner, furaner och polyklorerade bifenyler i miljön. För detta behövs dock lämpliga verktyg som kan användas under ekonomiskt och tekniskt genomförbara förhållanden.

(15)  Enligt konventionen skall långlivade organiska föroreningar i avfall förstöras eller omvandlas på ett irreversibelt sätt till ämnen som inte uppvisar samma egenskaper, om inte andra hanteringsmetoder är att föredra ur miljömässig synpunkt. Eftersom gemenskapens avfallslagstiftning saknar detaljerade bestämmelser om sådana ämnen bör sådana bestämmelser införas i denna förordning. För att en hög skyddsnivå skall kunna uppnås bör gemensamma gränser för ämnenas koncentrationsnivå i avfall fastställas före den 31 december 2005.

(16)  Det är viktigt att vid källan identifiera och särskilja avfall som består av, innehåller eller förorenats med långlivade organiska föroreningar i syfte att minimera spridningen av dessa kemikalier till annat avfall. I rådets direktiv 91/689/EEG av den 12 december 1991 om farligt avfall(11) fastställs gemenskapsregler för hantering av farligt avfall vilka ålägger medlemsstaterna att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att kräva att en inrättning eller ett företag som bortskaffar, återvinner, insamlar eller transporterar farligt avfall inte blandar olika kategorier av farligt avfall eller blandar farligt avfall med icke farligt avfall.

(17)  Enligt konventionen skall varje part upprätta en genomförandeplan för sina åtaganden enligt konventionen. Medlemsstaterna bör göra det möjligt för allmänheten att delta i utarbetandet av deras genomförandeplaner. Eftersom gemenskapen och medlemsstaterna delar ansvaret för åtagandena bör genomförandeplaner upprättas både på nationell nivå och på gemenskapsnivå. Samarbete och informationsutbyte mellan kommissionen och medlemsstaternas myndigheter bör uppmuntras.

(18)  I överensstämmelse med både konventionen och protokollet bör parterna informera varandra om långlivade organiska föroreningar. Informationsutbyte med tredje länder som inte är parter till dessa överenskommelser bör också uppmuntras.

(19)  Allmänheten är ofta inte medveten om vilka faror långlivade organiska föroreningar innebär för nuvarande och framtida generationers hälsa och för miljön, framför allt i utvecklingsländerna, varför det behövs omfattande information för att öka allmänhetens försiktighet och för att få stöd för restriktioner och förbud. I överensstämmelse med konventionen bör program för allmänt medvetande om långlivade organiska föroreningar, särskilt för de mest utsatta grupperna, samt utbildning av arbetstagare, vetenskapsmän, lärare samt teknisk personal och ledningspersonal främjas och underlättas i tillämpliga fall.

(20)  Kommissionen och medlemsstaterna bör på begäran och inom ramen för tillgängliga resurser samarbeta för att vid lägligt tillfälle ge lämpligt tekniskt bistånd utformat främst för att öka förmågan i utvecklingsländer och länder med övergångsekonomi att genomföra konventionen. Tekniskt bistånd bör inbegripa utveckling och användning av lämpliga alternativa produkter, metoder och strategier, bland annat rörande användning av DDT för bekämpning av smittospridare, vilket enligt konventionen endast kan användas i enlighet med Världshälsoorganisationens rekommendationer och riktlinjer och när lokalt säkra, effektiva och överkomliga alternativ inte finns tillgängliga i det berörda landet.

(21)  De åtgärder som vidtas för att minska utsläppen av långlivade organiska föroreningar bör utvärderas regelbundet. Medlemsstaterna bör därför regelbundet rapportera till kommissionen, särskilt om utsläppsinventeringar, anmälda lager och framställning och utsläppande på marknaden av ämnen som är underkastade restriktioner. Kommissionen bör i samarbete med medlemsstaterna utarbeta ett gemensamt format för medlemsstaternas rapporter.

(22)  Enligt konventionen och protokollet kan parterna föreslå internationella åtgärder beträffande andra ämnen, och följaktligen kan ytterligare ämnen komma att införas i överenskommelserna, varvid denna förordning bör ändras på motsvarande sätt. Vidare bör de befintliga posterna i förordningens bilagor kunna ändras, bland annat för att anpassas till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

(23)  Då förordningens bilagor ändras för att införa ytterligare avsiktligen framställda långlivade organiska föroreningar upptagna i protokollet eller konventionen, bör ämnena endast i undantagsfall och om det är vederbörligen motiverat införas i bilaga II, i stället för i bilaga I.

(24)  De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(12).

(25)  För att garantera insyn, opartiskhet och enhetlighet vid genomförandet bör medlemsstaterna fastställa regler om påföljder vid överträdelse av bestämmelserna i denna förordning, och se till att bestämmelserna tillämpas. Påföljderna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande, eftersom underlåtenhet att följa bestämmelserna kan leda till att människors hälsa och miljön skadas. Information om överträdelser av bestämmelserna i denna förordning bör, om lämpligt, offentliggöras.

(26)  Eftersom målen för denna förordning, nämligen att skydda miljön och människors hälsa från långlivade organiska föroreningar, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, på grund av dessa föroreningars gränsöverskridande påverkan, och de därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(27)  Med beaktande av ovanstående bör direktiv 79/117/EEG ändras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.  Med beaktande av bland annat försiktighetsprincipen är syftet med denna förordning att skydda människors hälsa och miljön mot långlivade organiska föroreningar genom att förbjuda, så snart som möjligt avskaffa, eller begränsa framställning, utsläppande på marknaden och användning av ämnen som omfattas av Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar, nedan kallad "konventionen", eller 1998 års protokoll till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar om långlivade organiska föroreningar, nedan kallat "protokollet", samt att minimera i syfte att så snart som möjligt, om genomförbart, eliminera utsläpp av sådana ämnen, och genom att upprätta bestämmelser om avfall som består av, innehåller eller är förorenade med något av dessa ämnen.

2.  Artiklarna 3 och 4 skall inte tillämpas på avfall som består av, innehåller eller är förorenat med något av de ämnen som anges i bilagorna I eller II.

Artikel 2

Definitioner

Artikel 3

Kontroll av framställning, utsläppande på marknaden och användning

1.  De ämnen som anges i bilaga I får inte framställas, släppas ut på marknaden eller användas, varken för sig, i beredningar eller som beståndsdelar i artiklar.

2.  De ämnen som anges i bilaga II får framställas, släppas ut på marknaden eller användas, för sig, i beredningar eller som beståndsdelar i artiklar, endast på de villkor som anges i den bilagan.

3.  Medlemsstaterna och kommissionen skall inom ramen för bedömnings- och godkännandesystemen för befintliga och nya kemikalier och bekämpningsmedel enligt gällande gemenskapslagstiftning beakta kriterierna i punkt 1 i bilaga D till konventionen, samt vidta lämpliga åtgärder för att kontrollera befintliga kemikalier och bekämpningsmedel och förhindra att nya kemikalier och bekämpningsmedel som uppvisar långlivade organiska föroreningars egenskaper, framställs, släpps ut på marknaden eller används.

Artikel 4

Undantag från kontrollåtgärderna

1.  Artikel 3 skall inte tillämpas på

2.  Artikel 3 skall inte tillämpas på ämnen, vilka förekommer som beståndsdelar av artiklar som framställts före eller på denna förordnings ikraftträdandedag, förrän sex månader efter förordningens ikraftträdande.

Artikel 3 skall inte tillämpas på ämnen som förekommer som beståndsdelar av artiklar som redan används före eller på denna förordnings ikraftträdandedag.

En medlemsstat som får kännedom om sådana artiklar som avses i första och andra stycket skall omedelbart underrätta kommissionen om dessa.

När kommissionen mottagit underrättelsen eller på annat sätt fått kännedom om artiklarna skall den, i lämpliga fall, underrätta konventionens sekretariat utan dröjsmål.

3.  En medlemsstat som vill tillåta att ämnen som anges i del A i bilaga I eller i del A i bilaga II framställs och används som intermediärer i slutna system på avgränsade platser fram till den tidpunkt som anges i bilagorna skall underrätta konventionens sekretariat.

Underrättelsen skall även vidarebefordras till övriga medlemsstater och kommissionen, och skall innehålla uppgifter om faktisk eller beräknad total framställning och användning av ämnet, information om processen i det slutna systemet på den avgränsade platsen, samt slutproduktens halt av icke-omvandlad och oavsiktlig spårförorening av den långlivade organiska föroreningen.

De tidpunkter som avses i första stycket får ändras om konventionens sekretariat, efter upprepade underrättelser från medlemsstaten, uttryckligen eller underförstått ger sitt samtycke i enlighet med konventionen till fortsatt framställning och användning under ytterligare en tid.

Artikel 5

Lager

1.  Den som innehar lager som består av eller innehåller ämnen som anges i bilaga I eller bilaga II, och som inte får användas, skall hantera lagret som avfall i enlighet med artikel 7.

2.  Den som innehar lager större än 50 kg som består av eller innehåller ämnen som anges i bilaga I eller bilaga II, och som får användas, skall informera den ansvariga nationella myndigheten i den medlemsstat där lagret finns om lagrets beskaffenhet och storlek. Informationen skall lämnas senast tolv månader efter ikraftträdandet av denna förordning och av ändringar till bilaga I eller II, och därefter årligen fram till dess att den begränsade användningen av ämnet inte längre är tillåten enligt bilaga I eller bilaga II.

Innehavaren skall hantera lagren på ett säkert, effektivt och miljömässigt godtagbart sätt.

3.  Medlemsstaterna skall övervaka användning och hantering av anmälda lager.

Artikel 6

Minskning, minimering och eliminering av utsläpp

1.  Medlemsstaterna skall, i enlighet med sina åtaganden under konventionen och protokollet, inom två år efter det att denna förordning har trätt ikraft upprätta och kontinuerligt uppdatera utsläppsinventeringar för de ämnen som anges i bilaga III med avseende på utsläpp i luft, vatten och mark.

2.  Varje medlemsstat skall, som en del av sin nationella handlingsplan, till kommissionen och de övriga medlemsstaterna överlämna en handlingsplan för kartläggning, bestämning och minimering i syfte att, så snart som möjligt och när det är genomförbart, uppnå en eliminering av de totala utsläppen i enlighet med sina åtaganden under konventionen.

Handlingsplanen skall innehålla åtgärder för att främja utveckling, och när det anses vara lämpligt, föreskriva om användning av alternativa eller modifierade material, produkter och processer för att förhindra bildande och utsläpp av de ämnen som anges i bilaga III.

3.  När medlemsstaterna bedömer förslag om uppförande av nya anläggningar eller om betydande förändringar i befintliga anläggningar där processer används som leder till utsläpp av kemikalier upptagna i bilaga III, utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 96/61/EG(16), skall de i första hand beakta alternativa processer, tekniker eller metoder som är lika användbara och genom vilka bildande och utsläpp av de ämnen som anges i bilaga III undviks.

Artikel 7

Avfallshantering

1.  Producenter och innehavare av avfall skall göra rimliga ansträngningar för att, när så är möjligt, förhindra att avfallet förorenas med ämnen som anges i bilaga IV.

2.  Trots vad som sägs i direktiv 96/59/EG(17) skall avfall som består av, innehåller eller förorenats med ämnen som anges i bilaga IV bortskaffas eller återvinnas utan oskäligt dröjsmål, i enlighet med del 1 i bilaga V, på ett sätt som garanterar att de långlivade organiska föroreningar förstörs eller omvandlas på ett irreversibelt sätt så att återstående avfall och utsläpp inte uppvisar långlivade organiska föroreningars egenskaper.

Vid ett sådant bortskaffande eller en sådan återvinning får varje ämne som anges i bilaga IV skiljas från avfallet, om detta ämne sedan bortskaffas i enlighet första stycket.

3.  Bortskaffnings- eller återvinningsmetoder som kan leda till att ämnen som anges i bilaga IV återvinns, återanvänds, återtas eller materialåtervinns skall vara förbjudna.

4.  Genom undantag från punkt 2

5.  Koncentrationsnivåerna i del 2 i bilaga V skall fastställas för de syften som anges i punkt 4 b före den 31 december 2005 i enlighet med förfarandena i artikel 17.2.

6.  Kommissionen får, när det är lämpligt och med hänsyn till den tekniska utvecklingen, gällande internationella riktlinjer och beslut, samt eventuella godkännanden som beviljats av en medlemsstat eller den ansvariga myndighet som medlemsstaten i enlighet med punkt 4 och bilaga V utsett, vidta ytterligare åtgärder i samband med genomförandet av denna artikel. Kommissionen skall utarbeta en mall för medlemsstaternas rapportering i enlighet med punkt 4 b iii. Sådana åtgärder skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 17.2.

7.  Kommissionen skall före den 31 december 2009, med beaktande av den internationella och tekniska utvecklingen, se över undantagen i punkt 4 och framför allt bedöma om de är att föredra ur miljösynpunkt.

Artikel 8

Genomförandeplaner

1.  När medlemsstaterna utarbetar sina nationella genomförandeplaner skall de i enlighet med gällande nationella förfaranden ge allmänheten möjlighet att på ett tidigt stadium och på ett effektivt sätt delta i denna process.

2.  När medlemsstaten har antagit sin nationella genomförandeplan i enlighet med sina åtaganden i konventionen skall den omedelbart sändas till kommissionen och övriga medlemsstater.

3.  Vid förberedelserna av genomförandeprogrammen skall kommissionen och medlemsstaterna vid behov utbyta information om innehållet i dessa program.

4.  Kommissionen skall inom två år från denna förordnings ikraftträdande upprätta en plan för genomförande av gemenskapens åtaganden enligt konventionen.

När kommissionen har antagit gemenskapens genomförandeplan skall kommissionen omedelbart sända den till medlemsstaterna.

Kommissionen skall i förekommande fall granska och uppdatera gemenskapens genomförandeplan.

Artikel 9

Övervakning

Kommissionen och medlemsstaterna skall i nära samarbete upprätta lämpliga program och mekanismer som överensstämmer med den aktuella tekniska nivån, för att regelbundet få fram jämförbara övervakningsdata om förekomsten av dioxiner, furaner och polyklorerade bifenyler, enligt definitionen i bilaga III, i miljön. Vid upprättandet av sådana program och mekanismer skall den utveckling som sker inom ramen för protokollet och konventionen beaktas på lämpligt sätt.

Artikel 10

Informationsutbyte

1.  Kommissionen och medlemsstaterna skall underlätta och genomföra informationsutbyte inom gemenskapen och med tredje länder om minskning, minimering eller eliminering, när det är genomförbart, av framställningen, användningen och utsläppen av långlivade organiska föroreningar och om alternativ till sådana ämnen, varvid alternativens risker och de ekonomiska och sociala kostnaderna förknippade med dem skall specificeras.

2.  Beträffande långlivade organiska föroreningar skall kommissionen och medlemsstaterna, om lämpligt, främja och underlätta följande:

3.  Information om människors hälsa och säkerhet och om miljön skall, utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation(18), inte anses vara konfidentiell. Kommissionen och de medlemsstater som utbyter annan information med ett tredje land skall skydda eventuell konfidentiell information enligt överenskommelse parterna emellan.

Artikel 11

Tekniskt bistånd

I enlighet med artiklarna 12 och 13 i konventionen skall kommissionen och medlemsstaterna samarbeta för att vid lägligt tillfälle kunna lämna lämpligt tekniskt och ekonomiskt stöd till utvecklingsländer och länder med övergångsekonomi för att, på begäran och inom ramen för tillgängliga resurser och med beaktande av deras särskilda behov, hjälpa dem att utveckla och förbättra sin förmåga att helt och fullt uppfylla sina åtaganden enligt konventionen. Sådant stöd får också kanaliseras genom icke-statliga organisationer.

Artikel 12

Rapportering

1.  Medlemsstaterna skall vart tredje år informera kommissionen om tillämpningen av denna förordning, inbegripet information om överträdelser och påföljder.

2.  Medlemsstaterna skall årligen ge kommissionen statistik över faktisk eller beräknad total framställning och utsläppande på marknaden av de ämnen som anges i bilagorna I eller II.

3.  Inom tre år från den dag då denna förordning träder i kraft, och vart tredje år därefter, skall medlemsstaterna ge kommissionen

4.  Vad beträffar de uppgifter och information som medlemsstaterna skall tillhandahålla i enlighet med punkterna 1, 2 och 3 skall kommissionen i förväg utarbeta ett gemensamt format i enlighet med förfarandet i artikel 16.2.

5.  Med de intervall som konventionens partskonferens fastställer skall kommissionen sammanställa och till konventionens sekretariat vidarebefordra en rapport, grundad på den information som medlemsstaterna lämnar i enlighet med punkt 2, om de ämnen som anges i konventionen.

6.  Kommissionen skall vart tredje år utarbeta en rapport om tillämpningen av denna förordning, och skall göra en sammanställning som består av dels denna rapport, dels den information som redan finns att tillgå i EPER (det europeiska registret över förorenande utsläpp), inrättat genom beslut 2000/479/EG(19) och i CORINAIR:s utsläppsinventering inom ramen för EMEP (Co-operative Programme for Monitoring and Evaluation of the Long-Range Transmission of Air Pollutants in Europe − samarbetsprogrammet för övervakning och utvärdering av den långväga spridningen av luftföroreningar i Europa) samt den information som medlemsstaterna lämnat i enlighet med punkterna 1, 2 och 3. Rapporten skall innehålla information om tillämpning av undantag som avses i artikel 7.4. En sammanfattning av sammanställningen skall lämnas till Europaparlamentet och rådet samt göras tillgänglig för allmänheten utan dröjsmål.

Artikel 13

Påföljder

Medlemsstaterna skall fastställa regler om påföljder för överträdelse av bestämmelserna i denna förordning och vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de tillämpas. Påföljderna skall vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna skall anmäla bestämmelserna till kommissionen senast ett år efter det att förordningen träder i kraft, och utan dröjsmål anmäla eventuella ändringar som berör dessa.

Artikel 14

Ändring av bilagorna

1.  När ett ämne införs i konventionen eller protokollet skall kommissionen när så är lämpligt ändra bilagorna I–III i enlighet med förfarandet i artikel 16.2.

När ett ämne införs i konventionen eller protokollet skall kommissionen när så är lämpligt ändra bilaga IV till denna förordning i enlighet med förfarandet i artikel 17.2.

2.  Ändringar av de befintliga posterna i bilagorna I–III, inbegripet anpassning till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, skall beslutas av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 16.2.

3.  Ändringar av de befintliga posterna i bilaga IV och ändringar av bilaga V, inbegripet anpassning till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, skall beslutas av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 17.2.

Artikel 15

Behöriga myndigheter

Varje medlemsstat skall utse en eller flera behöriga myndigheter som skall ansvara för de administrativa uppgifter som följer av denna förordning. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om vilka myndigheter som utsetts senast tre månader efter det att denna förordning träder i kraft.

Artikel 16

Kommitté för allmänna frågor

1.  Kommissionen skall biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 29 i direktiv 67/548/EEG i alla sakområden som omfattas av denna förordning, med undantag av sakområden som avser avfall.

2.  När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3.  Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 17

Kommitté för avfallsärenden

1.  Kommissionen skall biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 18 i direktiv 75/442/EEG i sakområden som avser avfall och som omfattas av denna förordning.

2.  När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3.  Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 18

Ändringar i direktiv 79/117/EEG

I del B i bilagan till direktiv 79/117/EEG skall "Svårnedbrytbara organiska klorföreningar", punkterna 1–8, utgå.

Artikel 19

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

FÖRBJUDNA ÄMNEN

Del A – Ämnen som anges i både konventionen och protokollet

Del B – Ämnen som bara anges i protokollet

BILAGA II

ÄMNEN UNDERKASTADE RESTRIKTIONER

Del A – Ämnen som anges i både konventionen och protokollet

Del B – Ämnen som bara anges i protokollet

BILAGA III

ÄMNEN SOM OMFATTAS AV BESTÄMMELSERNA OM UTSLÄPPSMINSKNINGAR

BILAGA IV

ÄMNEN SOM OMFATTAS AV BESTÄMMELSERNA OM AVFALLSHANTERING I ARTIKEL 7

BILAGA V

AVFALLSHANTERING

Del 1 Bortskaffande och återvinning i artikel 7.2

Följande metoder för bortskaffande och återvinning, som finns fastställda i bilagorna IIA och IIB i direktiv 75/442/EEG, är tillåtna för de syften som avses i artikel 7.2 när de tillämpas på ett sådant sätt att innehållet i de långlivade organiska föroreningarna förstörs eller omvandlas på ett irreversibelt sätt:

D9 Kemisk-fysikalisk behandling.

D10 Förbränning på land.

R1 Användning som bränsle eller annan metod för att generera energi, med undantag för avfall som innehåller polyklorerade bifenyler.

Förbehandling före destruktion och irreversibel omvandling i enlighet med denna del av bilagan kan utföras, förutsatt att ett ämne som anges i bilaga IV isoleras från avfallet och sedermera bortskaffas i enlighet med denna del i den här bilagan. Dessutom kan ompackning och tillfällig lagring ske före en förbehandling eller före destruktion eller irreversibel omvandling i enlighet med denna del i den här bilagan.

Del 2 Avfall och åtgärder som omfattas av artikel 7.4 b

Följande åtgärder är tillåtna för de syften som avses i artikel 7.4 b beträffande det avfall som avses och som betecknas med en sexsiffrig kod enligt klassificeringen i kommissionens beslut 2000/532/EG(21)

* Varje avfall som har markerats med en asterisk (*) betraktas som farligt avfall i enlighet med direktiv 91/689/EEG, och omfattas av bestämmelserna i detta direktiv.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT. (2) EUT C (3) EUT C (4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 26 februari 2004. (5) Konventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel. (6) Konventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av riskfall. (7) EGT L 33, 8.2.1979, s. 36. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 807/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 36). (8) EGT L 262, 27.9.1976, s. 201. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2004/21/EG (EUT L 57, 25.2.2004, s. 4). (9) EUT L 63, 6.3.2003, s. 1. Förordningen ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1213/2003 (EUT L 169, 8.7.2003, s. 27). (10) EGT C 322, 17.11.2001, s. 2. (11) EGT L 377, 31.12.1991, s. 20. Direktivet ändrat genom direktiv 94/31/EG (EGT L 168, 2.7.1994, s. 28). (12) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. (13) Rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (EGT P 196, 16.8.1967, s. 1). Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 807/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 36). (14) Rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall (EGT L 194, 25.7.1975, s. 39). Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1). (15) Kommissionens direktiv 2001/59/EG av den 6 augusti 2001 om anpassning till tekniska framsteg för tjugoåttonde gången av rådets direktiv 67/548/EEG om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (EGT L 225, 21.8.2001, s. 1). (16) Rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (EGT L 257, 10.10.1996, s. 26). Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003. (17) Rådets direktiv 96/59/EG av den 16 september 1996 om bortskaffande av polyklorerade bifenyler och polyklorerade terfenyler (EGT L 243, 24.9.1996, s. 31). (18) EUT L 41, 14.2.2003, s. 26. (19) Kommissionens beslut 2000/479/EG av den 17 juli 2000 om upprättandet av ett europeiskt register över förorenande utsläpp (EPER) i enlighet med artikel 15 i rådets direktiv 96/61/EG om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (IPPC). (EGT L 192, 28.7.2000, s. 36). (20) Rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT L 230, 19.8.1991, s. 1). Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2004/30/EG (EGT L 77, 13.3.2004, s. 50) (21) Kommissionens beslut 2000/532/EG av den 3 maj 2000 om ersättning av beslut 94/3/EG om en förteckning över avfall i enlighet med artikel 1 a i rådets direktiv 75/442/EEG om avfall, och rådets beslut 94/904/EG om upprättande av en förteckning över farligt avfall i enlighet med artikel 1.4 i rådets direktiv 91/689/EEG om farligt avfall (EGT L 226, 6.9.2000, s. 3). Beslutet senast ändrat genom rådets beslut 2001/573/EG (EGT L 203, 28.7.2001, s. 18). (22) Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april om deponering av avfall (EGT L 182, 16.7.1999, s. 1). Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003. (23) Rådets beslut 2003/33/EG av den 19 december 2002 om kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid avfallsdeponier i enlighet med artikel 16 i, och bilaga II till, direktiv 1999/31/EG (EGT L 11, 16.1.2003, s. 27). (24) Förutom i det fall avfallet innehåller eller är kontaminerat med PCB:er över koncentrationen på 50 ppm.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 om genomförande av beslut 2000/597/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (KOM(2003) 366 - C5-0326/2003 - 2003/0131(CNS))

P5_TA(2004)0110 A5-0063/2004

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2003) 366)(1),

–   med beaktande av artikel 279.2 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C5-0326/2003),

–   med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A5-0063/2004).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta parlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar Ändring 1 ARTIKEL 1, LED 16A (nytt) Artikel 21b (ny) (Förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000) 16a. Följande nya artikel 21b skall införas under avdelning IX: "Artikel 21a I enlighet med artikel 9 i beslut 2000/597/EG, Euratom skall kommissionen före den 1 januari 2006 göra en övergripande översyn av systemet med egna medel. I de nya förslag som kommissionen skall lägga fram på grundval av denna översyn skall särskild uppmärksamhet ägnas artikel 2.3, artikel 4 och artikel 5 i det beslutet."

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om det ändrade förslaget till rådets förordning om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna (KOM(2003) 721 - C5-0575/2003 - 2002/0100(CNS))

P5_TA(2004)0111 A5-0078/2004

(Samrådsförfarandet - nytt samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2002) 213)(1) och kommissionens ändrade förslag (KOM(2003) 721)(2)

–   med beaktande av parlamentets ståndpunkt av den 19 juni 2003(3),

–   på nytt hört av rådet i enlighet med artikel  283 i EG-fördraget (C5-0575/2003),

–   med beaktande av artikel 67 och artikel 71.3 i arbetsordningen,

–   med beaktande av artikel 69.2 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden (A5-0078/2004).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet godkänt.

4.  Europaparlamentet begär att medlingsförfarandet enligt den gemensamma förklaringen av den 4 mars 1975 inleds om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

5.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar Ändring 13 SKÄL 35 (35)  Löner och pensioner för tjänstemän och andra anställda bör bibehållas på en nivå som innebär att gemenskaperna även fortsättningsvis kan locka till sig och behålla de bästa arbetssökande från alla medlemsstater inom en oberoende och permanent europeisk förvaltning. (35)  Löner och pensioner för tjänstemän och andra anställda bör bibehållas på en nivå som innebär att gemenskaperna även fortsättningsvis kan locka till sig och behålla de bästa arbetssökande från alla medlemsstater inom en oberoende och permanent europeisk förvaltning. Det är följaktligen viktigt att se till att de sammantagna effekterna av tillämpningen av metoden (flerårig justeringsmekanism för löner), den särskilda avgiften och den försäkringstekniska balansen inte får några negativa effekter för lönenivån. Ändring 14 SKÄL 38A (nytt) (38a) Mot bakgrund av att den aktuella reformen kommer att få betydande budgetkonsekvenser och medföra åtskilliga finansiella förfaranden, är det nödvändigt att se till att budgetmyndighetens roll i samband med denna reform till fullo garanteras. Ändring 1 ARTIKEL 2, STYCKE 1 Denna förordning träder i kraft den [...]. Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2004. Ändring 15 BILAGA I, LED 7 Artikel 5, punkt 3, led a, strecksats 3 (Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna) – när det ligger i tjänstens intresse, motsvarande yrkesutbildning eller yrkeserfarenhet. – när det bevisligen ligger i tjänstens intresse, motsvarande yrkesutbildning eller yrkeserfarenhet. Ändring 16 BILAGA I, LED 7 Artikel 5, punkt 3, led b, strecksats 2 (Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna) – när det ligger i tjänstens intresse, motsvarande yrkesutbildning. – när det bevisligen ligger i tjänstens intresse, motsvarande yrkesutbildning. Ändring 2 BILAGA I, LED 7 Artikel 5, punkt 6 (Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskapen) 6.  Genom undantag från punkterna 1 och 2 får Europaparlamentet inrätta en tjänstegrupp innehållande sammanlagt högst 90 tjänster för vaktmästare med fyra lönegrader motsvarande AST 1–4. utgår Ändring 17 BILAGA I, LED 7 Artikel 6, punkt 2 (Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna) 2.  För att befordringsgången för genomsnittskarriären enligt det gamla (före den 1 maj 2004) och det nya (efter den 1 maj 2004) systemet skall vara likvärdig, och utan att det strider mot bestämmelserna i artikel 45 i tjänsteföreskrifterna om att befordran skall ske efter merit, skall tjänsteförteckningen på varje institution den första januari ha ett antal lediga tjänster i varje lönegrad som motsvarar det antal tjänstemän institutionen den första januari föregående år hade i aktiv tjänst i lönegraden under, multiplicerat med de faktorer som anges i bilaga I B för den lönegraden. Dessa faktorer skall tillämpas på grundval av ett femårigt genomsnitt från och med den [1 maj 2004]. 2.  Mot bakgrund av detta referensunderlag och inom ramen för de olika institutionernas personalpolitik, samt för att befordringsgången för genomsnittskarriären enligt det gamla (före den 1 maj 2004) och det nya (efter den 1 maj 2004) systemet skall vara likvärdig, och utan att det strider mot bestämmelserna i artikel 45 i tjänsteföreskrifterna om att befordran skall ske efter merit, skall tjänsteförteckningen på varje institution den första januari ha ett antal lediga tjänster i varje lönegrad som motsvarar det antal tjänstemän institutionen den första januari föregående år hade i aktiv tjänst i lönegraden under, multiplicerat med de faktorer som anges i bilaga I B för den lönegraden. Dessa faktorer skall tillämpas på grundval av ett femårigt genomsnitt från och med den [1 maj 2004]. Ändring 3 BILAGA I, LED 25 Artikel 22b, punkt 1, led b (Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna) b) tjänstemannen har tidigare lämnat samma information till Europeiska byrån för bedrägeribekämpning eller till sin egen institution, och har avvaktat under den tid som OLAF eller institutionen, med beaktande av hur komplicerat ärendet är, har fastställt för att vidta lämpliga åtgärder. Tjänstemannen skall vederbörligen informeras om denna tidsfrist. b) tjänstemannen har tidigare lämnat samma information till Europeiska byrån för bedrägeribekämpning eller till sin egen institution, och har avvaktat under den tid som OLAF eller institutionen har fastställt för att vidta lämpliga åtgärder. Denna tidsfrist skall för institutionens del uppgå till en månad och för OLAF till 60 dagar. Den kan förlängas, om det är nödvändigt på grund av ärendets komplicerade natur. Tjänstemannen skall vederbörligen informeras om denna tidsfrist, samt om institutionens eller OLAF:s beslut beträffande vilka åtgärder som skall vidtas. Ändring 4 BILAGA I, LED 33, LED C Artikel 29, punkterna 3–4 (Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna) "3. Institutionerna får för varje tjänstegrupp anordna genomföra interna uttagningsprov på grundval av antingen meriter eller prov eller bådadera för lönegrad AST–6 och uppåt eller AST–9 och uppåt. "3. Institutionerna får för varje tjänstegrupp anordna interna uttagningsprov på grundval av antingen meriter eller prov eller bådadera för lönegrad AST–6 och uppåt eller AST–9 och uppåt. Uttagningsproven skall vara öppna för dem som institutionen har anställt tillfälligt i enlighet med artikel 2 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna. Den som vill delta skall ha varit tillfällig tjänsteman i minst tio år och ha rekryterats till den tillfälliga anställningen genom ett urvalsförfarande som uppfyller kraven för urvalsförfaranden för tjänstemän i enlighet med artikel 12.3a i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna. Innan den tillsätter en ledig tjänst skall tillsättningsmyndigheten, genom undantag från artikel 29.1 a, parallellt bedöma om tjänsten bör tillsättas genom förflyttning av en tjänsteman eller med någon av de tillfälligt anställda som har klarat det interna uttagningsprovet. Uttagningsproven skall endast vara öppna för dem som institutionen har anställt tillfälligt i enlighet med artikel 2 c i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna. Den som vill delta skall ha varit tillfällig tjänsteman i minst tio år och ha rekryterats till den tillfälliga anställningen genom ett urvalsförfarande som uppfyller kraven för urvalsförfaranden för tjänstemän i enlighet med artikel 12.3a i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna. Innan den tillsätter en ledig tjänst skall tillsättningsmyndigheten, genom undantag från artikel 29.1 a, parallellt bedöma om tjänsten bör tillsättas genom förflyttning av en tjänsteman eller med någon av de tillfälligt anställda som har klarat det interna uttagningsprovet. 4.  Europaparlamentet skall vart femte år anordna minst två interna uttagningsprov på grundval av meriter för lönegrad AST6 och uppåt eller AST9 och uppåt i enlighet med punkt 3 andra stycket." 4.  Europaparlamentet skall en gång vart femte år anordna ett internt uttagningsprov på grundval av meriter och prov för lönegrad AST6 och uppåt eller AST9 och uppåt i enlighet med punkt 3 andra stycket." Ändring 18 BILAGA I, LED 60 Artikel 66a, punkt 2, led b (Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna) b)  I enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 283 i EG-fördraget, och efter samråd med de övriga berörda institutionerna, kan rådet i förekommande fall i samband med den översyn som föreskrivs i artikel 15.2 i bilaga XI ändra satsen för den särskilda avgift som avses i a på grundval av en rapport och ett förslag av kommissionen. utgår Ändring 5 BILAGA I, LED 85 Bilaga I, tabell A, kolumnerna 3 och 4, de tre sista raderna (Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna) Kommissionens förslag AST 3 Assistent, exempelvis: Biträdande kontorist, biträdande dokumentalist, biträdande tekniker, biträdande IT-tekniker AST 2 Assistent, exempelvis: arkivassistent, teknisk assistent; IT-assistent AST 1 Assistent, exempelvis: arkivassistent, teknisk assistent; IT-assistent Parlamentets ändringar AST 3 (a)  Assistent, exempelvis: Biträdande kontorist, biträdande dokumentalist, biträdande tekniker, biträdande IT-tekniker (b)  Parlamentsvaktmästare* AST 2 (a)  Assistent, exempelvis: arkivassistent, teknisk assistent; IT-assistent (b)  Parlamentsvaktmästare* AST 1 (a)  Assistent, exempelvis: arkivassistent, teknisk assistent; IT-assistent (b)  Parlamentsvaktmästare* _____________________ * Antalet tjänster som vaktmästare vid Europaparlamentet skall vara högst 85. Ändring 6 BILAGA I, LED 92, LED G Bilaga VII, artikel 7, punkt 2, stycke 1 (Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna) "2. Ersättningen skall beräknas på den kortaste och billigaste gängse resvägen med första klass tåg mellan anställningsorten och rekryterings- eller ursprungsorten. "2. Ersättningen skall beräknas på den kortaste och billigaste gängse resvägen med första klass tåg, eller med båt om det inte finns någon järnvägsförbindelse, eller med flyg om det varken finns tåg- eller båtförbindelse, mellan anställningsorten och rekryterings- eller ursprungsorten. (Denna ändring berör hela lagtexten under behandling. Om ändringen antas skall hela texten anpassas i överensstämmelse härmed.) Ändring 20/rev BILAGA I, LED 92, LED H, LED I Bilaga VII, artikel 8, punkt 2, stycke 2 (Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna) Ersättningen uppgår till Ersättningen uppgår till 0 euro per km för km 0-200 0 euro per km för km 0-200 [0,3117] euro per km för km 201-1000 [0,3117] euro per km för km 201-1000 [0,5195] euro per km för km 1001-2000 [0,5195] euro per km för km 1001-2000 [0,3117] euro per km för km 2001-3000 [0,3117] euro per km för km 2001-3000 [0,1039] euro per km för km 3001-4000 [0,1039] euro per km för km för sträckor över 3000 km utan någon övre gräns. 0 euro per km efter 4000 km Ändring 7 BILAGA I, LED 93, LED H, LED III Bilaga VIII, artikel 9, stycke 2 (Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna) "Tillsättningsmyndigheten får i tjänstens intresse på grundval av objektiva och sakliga kriterier och genom tillämpning av öppna förfaranden som fastställs i allmänna genomförandebestämmelser besluta att pensionen inte skall minskas på detta sätt för ett antal tjänstemän som inte överstiger 10 % av det sammanlagda antalet tjänstemän som gick i pension föregående år. Andelen får variera mellan 8 % och 12 % per år, under förutsättning att den sammanlagda andelen för två påföljande år inte överstiger 20 % och att budgetbalansen inte påverkas. Kommissionen skall inom fem år lägga fram en utvärderingsrapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna bestämmelse. Om det är lämpligt skall kommissionen med tillämpning av artikel 283 i EG-fördraget lägga fram ett förslag om att procentsatsen skall fastställas efter fem år till lägst 5 % och högst 10 %." "Tillsättningsmyndigheten får i tjänstens intresse på grundval av objektiva och sakliga kriterier och genom tillämpning av öppna förfaranden som fastställs i allmänna genomförandebestämmelser besluta att pensionen inte skall minskas på detta sätt för ett antal tjänstemän. Det totala antalet tjänstemän och tillfälligt anställda som varje år går i pension utan att pensionen minskas får inte överstiga 10 % av det sammanlagda antalet tjänstemän som gick i pension föregående år. Andelen får variera mellan 8 % och 12 % per år, under förutsättning att den sammanlagda andelen för två påföljande år inte överstiger 20 % och att budgetbalansen inte påverkas. Kommissionen skall inom fem år lägga fram en utvärderingsrapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna bestämmelse. Om det är lämpligt skall kommissionen med tillämpning av artikel 283 i EG-fördraget lägga fram ett förslag om att procentsatsen skall fastställas efter fem år till lägst 5 % och högst 10 %." Ändring 8 BILAGA I, LED 94 Bilaga IX, avsnitt 1, artikel 2, punkt 2 (Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna) 2.  Tillsättningsmyndigheten skall underrätta den berörda personen när utredningen avslutas, tillhandahålla honom slutsatserna från utredningsrapporten och på begäran, under förutsättning att det inte inverkar på skyddet för tredje parts legitima intressen, alla handlingar som är direkt förknippade med anklagelserna mot honom 2.  Tillsättningsmyndigheten skall underrätta den berörda personen när utredningen avslutas, tillhandahålla honom slutsatserna från utredningsrapporten, under förutsättning att det inte inverkar på skyddet för tredje parts legitima intressen, liksom, på begäran, alla handlingar som är direkt förknippade med anklagelserna mot honom. Ändring 21 BILAGA II, LED 2A (nytt) Artikel 2, led c (Anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna) 2a. I artikel 2 c skall orden "och som inte har valts ut bland gemenskapernas tjänstemän" utgå. Ändring 9 BILAGA II, LED 17 Artikel 39, punkt 1, stycke 2 (Anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna) Bilaga VIII artikel 9 andra stycket skall tillämpas under följande omständigheter: Bilaga VIII artikel 9 andra stycket skall tillämpas under följande omständigheter: Tillsättningsmyndigheten får i tjänstens intresse på grundval av objektiva och sakliga kriterier och genom tillämpning av öppna förfaranden som fastställs i allmänna genomförandebestämmelser besluta att pensionen inte skall minskas på detta sätt för ett antal tillfälligt anställda som inte överstiger 20 % av det sammanlagda antalet tillfälligt anställda som gick i pension föregående år. Andelen får variera, men variationen får vara högst 20 % i genomsnitt på fem år, budgetbalansen får inte påverkas. Kommissionen skall inom fem år lägga fram en utvärderingsrapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna bestämmelse. Om det är lämpligt skall kommissionen med tillämpning av artikel 283 i EG-fördraget lägga fram ett förslag om att procentsatsen skall fastställas efter fem år till lägst 10 % och högst 20 %. Tillsättningsmyndigheten får i tjänstens intresse på grundval av objektiva och sakliga kriterier och genom tillämpning av öppna förfaranden som fastställs i allmänna genomförandebestämmelser besluta att pensionen inte skall minskas på detta sätt för högst åtta tillfälligt anställda per år. Antalet får variera, men variationen får vara högst tio personer vartannat år, budgetbalansen får inte påverkas. Kommissionen skall inom fem år lägga fram en utvärderingsrapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna bestämmelse. Om det är lämpligt skall kommissionen med tillämpning av artikel 283 i EG-fördraget lägga fram ett förslag om att ändra det maximala antalet tillfälligt anställda efter fem år. Ändring 19/rev BILAGA II, LED 31 Avdelning IV, artikel 85 (Anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna) 1.  Anställningskontrakt för kontraktsanställda utanför kärnverksamheten får ingås för en anställningsperiod på mellan tre månader och fem år. Kontrakt får förnyas en gång för en fastställd period på högst fem år. Anställningsperioden enligt det ursprungliga kontraktet och det första förnyandet måste sammanlagt vara minst sex månader för tjänstegrupp I och minst nio månader för övriga tjänstegrupper. Om kontraktet förnyas därefter skall det gälla tills vidare. 1.  Anställningskontrakt för kontraktsanställda utanför kärnverksamheten får ingås för en anställningsperiod på mellan tre månader och fem år. Kontrakt får förnyas. Om den sammanlagda tiden för det ursprungliga kontraktet och de olika förlängningarna uppgår till över fem år skall det gälla tills vidare. Den här artikeln gäller inte slutande eller förnyelse av kontrakt för extraanställda. Den här artikeln gäller inte slutande eller förnyelse av kontrakt för extraanställda. 2.  Genom undantag från punkt 1 första stycket sista meningen får tillsättningsmyndigheten besluta att ett kontrakt för en person i tjänstegrupp I skall gälla tills vidare först efter den fjärde förnyelsen; den kontraktsanställdes sammanlagda anställningstid med fastställda anställningsperioder får i detta fall inte överstiga tio år. Ändring10 BILAGA II, LED 40 Bilaga I (Anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna) Artikel 1 utgår Artikel 50 i tjänsteföreskrifterna skall äga motsvarande tillämpning för tillfälligt anställda i en lönegrad och tjänstegrupp som motsvarar högre tjänstemän enligt definitionen i artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna och som anställts i enlighet med artikel 2 c i anställningsvillkoren för att arbeta som assistenter till en politisk grupp i Europaparlamentet.

(1) EGT C 291 E, 26.11.2002, s. 33. (2) Ännu ej offentliggjort i EUT. (3) P5_TA(2003)0290.

Europaparlamentets resolution om kärnvapennedrustning: konferensen för översyn av icke-spridningsavtalet 2005 - EU:s förberedelser inför det tredje förberedande mötet (New York den 26 april - 7 maj 2004)

P5_TA(2004)0112 RC-B5-0101/2004

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 37.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Vid konferensen år 2000 uppmanade parterna i icke-spridningsavtalet (NPT) nedrustningskonferensen att inrätta ett lämpligt underorgan med mandat att handha frågor om kärnvapennedrustning i enlighet med den fjärde av de tretton punkter som avser artikel VI i det icke-spridningsavtal som NPT-konferensen antog år 2000.

B.  Alla EU:s medlemsstater är parter i icke-spridningsavtalet. Två medlemsstater är kärnvapenstater enligt avtalet.

C.  Tre år efter översynskonferensen har nedrustningskonferensen ännu inte inrättat det efterlysta underorganet och är heller inte i färd med att göra det.

D.  Europaparlamentet har uttryckt stor oro över frågan om kärnvapennedrustning och fört många diskussioner i denna fråga under de senaste åren.

E.  Den internationella säkerhetens trovärdighet beror på de åtgärder som vidtas för en total avveckling av kärnvapnen i stater som förklarats och inte förklarats som kärnvapenstater i enlighet med artikel VI i icke-spridningsavtalet.

F.  Icke-spridningsavtalet är och förblir den relevanta folkrättsliga lagen om kärnvapennedrustning, och för att genomföra den krävs det en färdplan med ett schema över nedrustningsåtgärder och tidsfrister.

G.  Artikel VI i icke-spridningsavtalet innehåller en skyldighet för alla anslutna stater att i en anda av uppriktighet fortsätta förhandlingarna om effektiva åtgärder för att få ett snart slut på kärnvapenkapprustningen och påbörja kärnvapennedrustning, samt om ett avtal om allmän och fullständig nedrustning under en strikt och effektiv internationell kontroll.

H.  Nya hot mot den internationella säkerheten är terrorism, spridning av massförstörelsevapen, sönderfallande stater och organiserad brottslighet.

I.  Den nya eran med spridning av kärnvapen är djupt oroväckande: det är inte endast regeringar, utan även enskilda personer och företag som överför teknik och kunskap.

J.  Den framstående pakistanske vetenskapsmannen professor Abdul Qadeer Khan har erkänt att han lämnat ut kärnvapenrelaterade hemligheter till Iran, Libyen, Nordkorea, Malaysia och Irak.

K.  Den svarta världsmarknaden för kärnmaterial, som sannolikt kommer att främja spridning av kärnvapen till icke-statliga aktörer, är mycket oroväckande.

L.  Den 12 december 2003 antog Europeiska rådet i Bryssel EU:s nya strategi mot spridning av massförstörelsevapen.

1.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt att avtalet om icke-spridning av kärnvapen är av vital betydelse för förebyggandet av kärnvapenspridning och att största möjliga insatser därför bör göras för att avtalet till alla delar skall tillämpas.

2.  Europaparlamentet erinrar om att EU:s mål är att avskaffa kärnvapnen fullständigt och förväntar sig att de stater som förklarats och som inte förklarats som kärnvapenstater aktivt engagerar sig i denna fråga och gör ytterligare framsteg i riktning mot att minska antalet kärnvapen och att avveckla dem.

3.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att i en anda av "effektiv multilateralism" och solidaritet, och för att uppfylla EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen, visa enad front vid det förberedande NPT-mötet och konferensen för översyn av icke-spridningsavtalet 2005 och att på ett positivt sätt bidra till diskussionerna. Vidare uppmanas EU och medlemsstaterna att i sina uttalanden fästa särskild vikt vid nya initiativ för att främja kärnvapennedrustning och blåsa nytt liv i nedrustningskonferensen.

4.  Europaparlamentet uppmanar ordförandelandet Irland och medlemsstaterna att ytterligare utveckla sitt gemensamma uttalande om att icke-spridningsavtalet måste bevaras i sin helhet.

5.  Europaparlamentet uppmanar ordförandelandet Irland att vid det förberedande NPT-mötet yttra sig till stöd för den ovannämnda EU-strategin och rådets gemensamma ståndpunkt 2003/805/GUSP av den 17 november 2003 om universalisering och förstärkning av multilaterala avtal om icke-spridning av massförstörelsevapen och bärare(1).

6.  Europaparlamentet uppmanar EU att samarbeta med sina internationella partner i syfte att utveckla och främja principer för att se till att terrorister och de som skyddar terrorister inte får tillgång till massförstörelsevapen och -material.

7.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att använda Euratoms erfarenheter för att inrätta ett program för att förhindra spridning av kärnmaterial och kärnteknik samt kunskap om kärnenergi i världen.

8.  Europaparlamentet uppmanar ordförandelandet Irland och medlemsstaterna att lämna ytterligare uppgifter i sitt gemensamma uttalande om hur de ämnar nå sitt gemensamma mål i EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen att främja den roll som FN:s säkerhetsråd spelar och öka dess expertkunskap inför den utmaning som spridningen innebär. Parlamentet vill särskilt veta hur stater som är parter i icke-spridningsavtalet kan hålla fast vid Unmovics unika erfarenhet av kontroller och inspektioner, t.ex. genom en förteckning över sakkunniga.

9.  Europaparlamentet uppmanar ordförandelandet Irland och medlemsstaterna att föreslå hur de kan övertyga tredjeländer att ansluta sig till Internationella atomenergiorganets (IAEA) tilläggsprotokoll, med tanke på att samtliga EU-medlemsstater undertecknat och ratificerat dessa protokoll.

10.  Europaparlamentet uppmanar ordförandelandet Irland och medlemsstaterna att klargöra hur de skulle kunna åta sig att bevilja ekonomiska medel för att stödja specifika projekt som utförs av multilaterala organ som IAEA.

11.  Europaparlamentet uppmanar EU att vid det förberedande NPT-mötet 2004 och översynskonferensen 2005 föreslå att nedrustningskonferensen skall inrätta det lämpliga underorganet för kärnvapennedrustning så snart som möjligt.

12.  Europaparlamentet uppmanar EU att utarbeta de nödvändiga samordningsmekanismerna (EU:s kontrollenhet för massförstörelsevapen och EU:s lägescentral) för att se till att upplysningar används för att skapa solidaritet och förtroende mellan medlemsstaterna beträffande politiken för massförstörelsevapen.

13.  Europaparlamentet framhåller det stora och brådskande behovet av att provstoppsavtalet undertecknas och ratificeras ofördröjligen, villkorslöst och i enlighet med de konstitutionella förfarandena, så att detta avtal kan träda i kraft så snart som möjligt. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att stå fast vid detta krav i dialogen med de stater som inte ratificerat provstoppsavtalet och/eller icke-spridningsavtalet.

14.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till Förenta staterna att avbryta utvecklingen av nya generationer kärnvapen avsedda för strid ("bunkerbuster-bomber") och att underteckna och ratificera provstoppsavtalet.

15.  Europaparlamentet uttrycker sitt stöd för den internationella borgmästarkampanjen för kärnvapennedrustning som startades av borgmästarna i Hiroshima och Nagasaki.

16.  Europaparlamentet uppmanar både rådet och kommissionen att lägga fram en lägesrapport för parlamentet om resultatet av det förberedande mötet.

17.  Europaparlamentet är övertygat om att insatserna för kärnvapennedrustning kommer att bidra betydligt till den internationella säkerheten och strategiska stabiliteten och samtidigt minska risken för att terrorister stjäl plutonium.

18.  Europaparlamentet uppmanar samtliga stater, och i synnerhet kärnvapenstaterna, att inte hjälpa eller uppmuntra stater som eventuellt försöker skaffa sig kärnvapen eller andra kärnladdningar, i synnerhet sådana stater som inte är parter i icke-spridningsavtalet.

19.  Europaparlamentet konstaterar att Iran tagit ett positivt steg genom att underteckna tilläggsprotokollet om standarder för kärnmaterial och hoppas att det iranska parlamentet kommer att ratificera protokollet inom rimlig tid.

20.  Europaparlamentet välkomnar Libyens avsikt att avstå från kärnvapenprogram och att acceptera ovillkorliga inspektioner.

21.  Europaparlamentet uppmanar EU att samarbeta med sina internationella partner i syfte att upprätta och främja en kärnvapenfri zon i Mellanöstern.

22.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar, FN:s generalsekreterare och alla stater som är parter i icke-spridningsavtalet.

(1) EUT L 302, 20.11.2003, s. 34.

Europaparlamentets resolution om kommissionens rapport "Bättre lagstiftning 2002" i enlighet med artikel 9 i protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna (tionde rapporten) (KOM(2002) 715 - C5-0007/2003 - 2003/2009(INI))

P5_TA(2004)0113 A5-0048/2004

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens rapport (KOM(2002) 715 – C5-0007/2003),

–   med beaktande av sin resolution av den 12 juli 1990 om subsidiaritetsprincipen(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 16 maj 2002 om behörighetsfördelningen mellan Europeiska unionen och medlemsstaterna(2),

–   med beaktande av artikel 47.2 och artikel 163 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden (A5-0048/2004), och av följande skäl:

A.  Subsidiaritetsprincipen har en väsentlig betydelse när det gäller att ge tyngd åt gemenskapslagstiftningen och när det gäller att avgöra om det är lämpligt att anta bestämmelser på EU-nivå.

B.  Subsidiaritetsprincipen är ett avgörande redskap när det gäller att övervaka maktdelningen mellan EU och medlemsstaterna. Den är även ett användbart redskap när det gäller att överföra lagstiftningsbefogenheter på medlemsstaterna.

C.  Det rör sig huvudsakligen om en politisk process.

D.  Dialogen mellan institutionerna måste förtydligas och institutionaliseras.

E.  I kommissionens tidigare rapporter om "Bättre lagstiftning" koncentrerade man sig huvudsakligen på att granska hur subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna hade genomförts.

F.  I 1998 års rapport belyste kommissionen parlamentets, rådets och medlemsstaternas ansvar när det gäller genomförandet av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

G.  I 2002 års rapport riktar kommissionen in sig på vissa av EU:s politikområden.

H.  I parlamentets arbetsordning anges att respekten för subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna skall prövas.

1.  Europaparlamentet påminner om att syftet med subsidiaritetsprincipen är att se till att beslut fattas så nära unionsmedborgarna som möjligt.

2.  Europaparlamentet är förvissat om att principen leder till ett slags kontroll av att gemenskapens åtgärder inte går in på medlemsstaternas behörighetsområden utan anledning.

3.  Europaparlamentet påminner om att subsidiaritetsprincipen även bör användas för att uppmuntra EU-insatser på områden där EU inte har ensam behörighet, om och i den mån målen för en planerad åtgärd inte kan förverkligas av medlemsstaterna och därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå.

4.  Europaparlamentet framhåller att det för unionsdynamikens skull är av största vikt att denna mångfacetterade princip granskas både i för- och efterhand.

5.  Europaparlamentet välkomnar konventets arbete om subsidiaritet och proportionalitet.

6.  Europaparlamentet stöder det system för tidig varning där de nationella parlamenten skall medverka som föreslås i utkastet till konstitution. När så är lämpligt bör systemet utvidgas till andra lagstiftande parlament och församlingar i medlemsstaterna.

7.  Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att införa förfaranden som ger de nationella parlamenten, och när så är lämpligt, andra lagstiftande parlament och församlingar i medlemsstaterna, möjlighet att medverka i lagstiftningsförfarandet på ett tidigt stadium.

8.  Europaparlamentet beklagar att 2002 års rapport enbart är inriktad på de politiska huvudmålen för 2002.

9.  Europaparlamentet framhåller att man även bör granska hur relevanta kommissionens val är i förhållande till andra politiska åtgärder som har betydelse för tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Även dessa bör tas upp i kommande rapporter.

10.  Europaparlamentet medger att andra lagstiftningsaspekter som berörs i rapporten (exempelvis rättsakternas redaktionella kvalitet samt förenkling och kodifiering av lagstiftning) också är viktiga och intressanta, men uppmanar återigen kommissionen att koncentrera sig på själva essensen i rapporten, så att man får fram en tydlig, relevant och meningsfull översikt av hur och med vilket mått av framgång gemenskapen har tillämpat subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

11.  Europaparlamentet anser att rapportens nya fokus därför bör leda till att kommissionen koncentrerar sig på frågor som verkligen är europeiska och som enligt fördraget hör till kommissionen ansvarsområde, och inte blandar sig i sådana frågor som uppenbarligen kan hanteras bättre på en nivå som ligger närmare medborgarna. Kommissionen bör även ange på vilka områden den anser att nationella bestämmelser är att föredra.

12.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT C 231, 17.9.1990, s. 163. (2) EUT C 180 E, 31.7.2003, s. 493.

Europaparlamentets resolution om förberedelserna inför vårmötet 2004

P5_TA(2004)0114 B5-0102/2004

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Lissabon den 23 och 24 mars 2000,

–   med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Nice den 7, 8 och 9 december 2000,

–   med beaktande av kommissionens meddelande om EU:s socialpolitiska dagordning (KOM(2000) 379),

–   med beaktande av artikel 37.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Europeiska rådet i Lissabon antog det strategiska målet att göra EU till den mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomin i världen tillsammans med motsvarande målsättningar om hållbar ekonomisk tillväxt, full sysselsättning, minskad fattigdom och ökad social sammanhållning.

B.  Det globalt försämrade ekonomiska läget, EU:s demografiska utmaning i kombination med en hög arbetslöshet och brist på arbetskraft i EU gör att det krävs ännu större insatser för att fullt ut genomföra Lissabonmötets målsättning om fler och bättre arbetstillfällen.

C.  De mål som fastställdes av Europeiska rådet i Lissabon kommer inte att kunna uppfyllas om inte den nuvarande trenden i stor utsträckning förbättras.

Ekonomiska och valutarelaterade aspekter

1.  Europaparlamentet betonar att Lissabon- och Göteborgstrategin är Europas bästa heltäckande instrument för att möta de ekonomiska, demografiska, sysselsättningsmässiga och miljörelaterade utmaningarna och för att bli den mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomin i världen, med möjlighet att skapa hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och större social sammanhållning.

2.  Europaparlamentet påpekar behovet av massiva investeringar i förnybar energi, energisparande åtgärder och åtgärder för energieffektivitet, vilka redan på medellång sikt betalar sig genom en minskning av Europas energiräkning, en tryggare energiförsörjning och, inte minst, genom att en "dubbel utdelning" uppstår i form av ökad sysselsättning och en bättre miljö med särskild inriktning på att bekämpa klimatförändringar.

3.  Europaparlamentet begär, mot bakgrund av EU:s förestående utvidgning och det brådskande behovet av ekonomisk återhämtning i Europa, följande:

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sin skattepolitik inbegripa en övergripande strategi grundad på investeringar i mänskliga resurser, innovationer, forskning och utveckling, med särskild uppmärksamhet på utbildning, kunskap, livslångt lärande, förnybar energi och miljövänlig teknik. Parlamentet betonar att denna strategi bör genomföras inom ramen för hållbara offentliga finansieringsramar. Parlamentet välkomnar det europeiska initiativet för tillväxt som en katalysator för ett snabbare genomförande av Lissabonstrategin och som en länge väntad signal för att öka förtroendet, och erinrar dessutom om den betydande roll som privata investeringar spelar för att öka produktiviteten, tillväxten och sysselsättningen.

5.  Europaparlamentet anser att en förnuftig reform av stabilitets- och tillväxtpakten är nödvändig för att snabbare få Europas ekonomi i balans igen.

6.  Europaparlamentet betonar behovet av konkreta åtgärder för att genomföra Lissabonstrategin och

7.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över de allvarliga demokratiska brister som upptäckts i de befintliga förfarandena för samordningen av den ekonomiska och sociala politiken, och uppmanar, för att åtgärda detta, alla nationella parlament att aktivt stödja Lissabonstrategin.

Industriella aspekter

8.  Europaparlamentet anser att Europeiska rådet bör betona både sysselsättning och global konkurrenskraft, och framhåller att konkurrenskraft inte bara är en fråga om att skära ned kostnaderna i företagen utan även att se till att europeisk industri verkar i en miljö som främjar företagande och anpassningsbarhet, vilket inbegriper bättre bolagslagstiftning och företagsstyrning.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna (en procent) och den privata sektorn (två procent) att öka investeringarna i forskning och utveckling för framtiden så att de vid 2010 uppgår till tre procent av BNP. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att omkring mitten av 2004 lägga fram trovärdiga nationella genomförandeplaner samt presentera de första resultaten.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på ett beslutsamt sätt inleda överträdelseförfaranden mot de medlemsstater som inte genomför gemenskapens lagstiftning i tid, inbegripet det nya regelverket för elektronisk kommunikation i alla medlemsstater. Parlamentet anser att det krävs större ansträngningar för att genomföra initiativet e-Europa, särskilt för att tillhandahålla bredbandsnät till konkurrenskraftiga priser.

11.  Europaparlamentet förordar grundläggande forskning. Parlamentet stöder därför förslaget om att inrätta ett europeiskt forskningsråd med tillräckliga ekonomiska medel. Parlamentet anser att frågor som rör utbildning och kompetens bör införlivas i industripolitiken.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, när de inleder de nödvändiga reformerna av den rättsliga, finansiella och skattemässiga ramen, göra detta på så sätt att små och medelstora företag får möjlighet att bidra till att Lissabonmålen kan uppnås, och att göra en översikt av de tre år under vilka stadgan för små och medelstora företag har tillämpats. Parlamentet kräver mer allmänt att de åtaganden medlemsstaterna har gjort i Europeiska stadgan för småföretag uppfylls snarast. Parlamentet förordar att ett europeiskt område för innovation skapas bl.a. genom regionala nätverk mellan små och medelstora företag, och anser att det är absolut nödvändigt att öka de små och medelstora företagens tillgång till riskkapital. Vidare önskar parlamentet att ett beskattningssystem införs som främjar förvärv och övertagande av små och medelstora företag.

13.  Europaparlamentet stöder en konsoliderad europeisk strategi, inriktad på att förbättra konkurrenskraften, för högteknologiska branscher, t.ex. civilflyg, försvar och rymdfart (t.ex. Galileo), nanoteknik, mobil kommunikation, förnybara energikällor, rent kol och hälsa. När det gäller de delar av industrin som det går sämre för föreslår parlamentet att kommissionen fastställer kriterier för att identifiera sektorer där företagen måste vidta åtgärder för att finna nya möjligheter på marknaden, hantera förändringarna och förbättra sin konkurrenskraft, med konstruktiv medverkan från arbetstagarnas sida.

14.  Europaparlamentet välkomnar användningen av strukturfonderna till förmån för infrastrukturinvesteringar, forskning och utveckling samt innovation. För att den inre marknaden för energi skall fungera är det enligt parlamentet mycket viktigt att de transeuropeiska energinäten färdigställs. Parlamentet anser att utvecklingen av kraftvärmeproduktionen bidrar till öppnandet av energimarknaden och genomförandet av de åtaganden som ingicks i Kyoto.

15.  Europaparlamentet kräver att genomförandet av den europeiska strategin för bioteknik påskyndas. Parlamentet beklagar medlemsstaternas försenade genomförande av direktiv 98/44/EG(1) om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar. Parlamentet uppmanar rådet att så snart som möjligt ta itu med de återstående frågorna beträffande förordningen om gemenskapspatent.

Sysselsättningsmässiga aspekter

16.  Europaparlamentet bekräftar betydelsen av Lissabonstrategin och anser därför att man bör påskynda genomförandet av Lissabonagendan och öka samordningen av såväl den ekonomiska politiken som sysselsättnings-, social- och strukturpolitiken mellan EU och medlemsstaterna. Parlamentet betonar dessutom behovet av strukturreformer med en tydlig planering och stränga tidsfrister.

17.  Europaparlamentet begär att den kombination av politiska instrument som antogs i Lissabon stärks genom konkreta åtgärder i syfte att öka tillväxten och skapa nya arbetstillfällen. Parlamentet ser positivt på att enhetligheten i processen för att samordna politiken har förbättrats, men uttrycker sin oro över att sysselsättning och social integration inte har någon framträdande roll.

18.  Europaparlamentet välkomnar förenklingen av riktlinjerna för sysselsättning. Parlamentet håller helt med om att antalet personer i arbete måste öka, i synnerhet bland äldre arbetstagare, utsatta grupper och kvinnor, genom åtgärder för ett aktivt åldrande och en bättre balans mellan arbets- och privatlivet. Parlamentet uppmanar kommissionen att noga granska genomförandet av de två EU-direktiven om bekämpning av diskriminering i vardagslivet och på arbetsplatsen på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

19.  Europaparlamentet påpekar att reformerna måste resultera i bättre arbetstillfällen i syfte att skapa en kunskapsbaserad ekonomi och att de måste utarbetas i nära samarbete med arbetsmarknadens parter, utan att det leder till en försämring av arbetstagarnas individuella och kollektiva rättigheter. Parlamentet anser dessutom att reformerna måste garantera en bättre balans mellan flexibilitet och säkerhet, till exempel genom att man ser till att utbudet på arbetsmarknaden stämmer bättre överens med efterfrågan och att det lönar sig att arbeta. Europaparlamentet understryker att det krävs ökade offentliga och privata investeringar i mänskligt kapital, i form av till exempel högre utbildning, kvalifikationer och yrkesutbildning. Parlamentet förväntar sig att det politiska samförstånd som råder om att det är ekonomiskt och socialt viktigt med livslångt lärande omsätts i praktiken.

20.  Europaparlamentet välkomnar den rapport som arbetsgruppen för sysselsättning avgav i november 2003 och dess landsspecifika inriktning med rekommendationer för alla 25 länderna. Parlamentet betonar nyckelförutsättningarna för att främja produktivitet och sysselsättning i Europa. Parlamentet välkomnar också hållningen i det av kommissionen nyligen framlagda meddelandet "Invandring, integration och sysselsättning" (KOM(2003) 336), i vilket Lissabonstrategin kopplas till det demografiska underskottet och behovet av en bättre invandringspolitik.

21.  Europaparlamentet beklagar bristen på engagemang och politisk vilja från medlemsstaternas sida och uppmanar kommissionen att genomföra den socialpolitiska dagordningen fullt ut genom att använda alla tillgängliga instrument och ta hänsyn till ansvariga parter och fastställda tidsramar. Parlamentet påminner om uppmaningen att fastställa särskilda nationella mål för att genomföra och övervaka medlemsstaternas resultat i samband med genomförandet av den europeiska strategin. Europaparlamentet håller fast vid att parlamenten i medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och alla relevanta aktörer skall göras delaktiga.

22.  Europaparlamentet anser att den sociala dialogen bör främjas och stärkas som en nyckelfaktor om man vill leva upp till de sociala och arbetsmarknadsmässiga krav som EU står inför, och som en nyckelfaktor i utvecklingen av en mer proaktiv makroekonomisk dialog med ett positivt samspel mellan politiken på det ekonomiska, sociala och sysselsättningsmässiga området.

23.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att fokusera på genomförandet av gemenskapens sociallagstiftning och uppmanar kommissionen att efter utvidgningen av EU stärka politiken och instrumenten på det sysselsättningsmässiga och sociala området, och att även övervaka genomförandet av både gemenskapens regelverk och den öppna samordningsmetoden för sysselsättning, social integrering och socialt skydd samt utvecklingen av en social dialog. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att stärka den praktiska tillämpningen av EU:s regelverk om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.

24.  Europaparlamentet håller med om att rättsliga och administrativa hinder för rörlighet måste undanröjas, men understryker åter att kommissionen måste rådgöra med arbetsmarknadens parter, även i de nya medlemsstaterna, för att fastställa europeiska miniminormer om arbetslagstiftning och social trygghet för permanent mobila arbetstagare, i syfte att förhindra orättvis konkurrens kring löner och arbetsförhållanden.

Miljömässiga aspekter

25.  Europaparlamentet motsätter sig minskningen av antalet indikatorer i förhållande till den förteckning som godkändes inför europeiska rådets vårmöte 2003 och som drastiskt reducerats i kommissionens meddelande om strukturella indikatorer (KOM(2003) 585) för att utvärdera framstegen i och genomförandet av strategierna från Lissabon och Göteborg. Parlamentet uppmanar rådet att beakta indikatorer för biologisk mångfald för att möjliggöra en utvärdering av hur EU:s åtaganden i beslut nr 1600/2002/EG om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram(2) har fullföljtsi syfte att till 2010 stoppa minskningen av den biologiska mångfalden i EU, och inom ramen för den genomförandeplan som antogs vid världstoppmötet om hållbar utveckling för att senast 2015 stoppa denna minskning på global nivå. Parlamentet är dessutom oroat över att planen för att fastställa indikatorerna för en treårsperiod inte medger tillräcklig flexibilitet när det gäller att ta i beaktande nya fakta, ändringar av politiken (t.ex. strategin för hållbar utveckling 2004) eller den tid det tar att fastställa resultaten av ny politik.

26.  Europaparlamentet anser vidare att användningen av indikatorer, i tillämpliga fall, bör kopplas till klara mål och långsiktiga tidsplaner för genomförande av prioriterade mål, och samordnas på ett lämpligt sätt med det sjätte miljöhandlingsprogrammet.

27.  Europaparlamentet anser att årliga indikatorer bör upprättas för alla åtgärdsområden i strategin för hållbar utveckling från Göteborg, eftersom det är enda sättet att mäta framstegen i förhållande till de mål som fastställs i denna strategi.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för den temainriktade strategin för hållbar användning av naturresurser i enlighet med det sjätte miljöhandlingsprogrammet fastställa och föreslå de åtgärder som behövs för att garantera att naturresurserna används på ett effektivt och hållbart sätt. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att i så stor utsträckning som möjligt främja och stimulera frikopplingen mellan ekonomisk tillväxt och den ökade användningen av naturresurser för att genomföra slutsatserna från Göteborg om användningen av naturresurser. Parlamentet uppmanar därför rådet att anmoda kommissionen att se till att alla relevanta rättsakter bidrar till högsta möjliga effektivitet i användningen av naturresurserna.

29.  Europaparlamentet erinrar om Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG, där kommissionen uppmanas att göra en inventering av subventioner som är oförenliga med hållbar utveckling och snarast lägga fram lämpliga förslag för att avveckla dessa. Parlamentet beklagar att Ekofinrådet trots slutsatserna från Europeiska rådets vårmöte 2003 inte har fastställt några åtgärder för att minska sådana subventioner som har betydande negativa konsekvenser för miljön.

30.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ till en årlig översyn av miljöpolitiken, som även kommer att bidra till förberedelserna inför Europeiska rådets vårmöten. Parlamentet uttrycker emellertid sin oro över förslaget om en ny metod för genomförande och påminner rådet om att överensstämmelse med gemenskapens lagstiftning och ett lämpligt införlivande av denna i enlighet med subsidiaritetsprincipen utgör en central del av EU:s strategi för hållbar utveckling.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anordna en konferens med olika aktörer för att diskutera effektiviteten i den strategi för hållbar utveckling som fastställdes i Göteborg. Konferensen skulle ge tillfälle att bedöma de erfarenheter som gjorts och göra det möjligt för den nya kommissionen att anta en ambitiös strategi för sin mandatperiod.

32.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att se till att EU:s budget används till att främja hållbarhet och att i detta syfte genomföra en öppen och klar analys av de konsekvenser som gemenskapsutgifterna, inbegripet den gemensamma jordbrukspolitiken, strukturfonderna och forskningsprogrammen, har för en hållbar utveckling.

33.  Europaparlamentet betonar att EU måste garantera att millennieutvecklingsmålen och åtagandena från Johannesburg beaktas i EU:s verksamhet och upprepar även sitt krav gällande Europeiska rådets skyldighet att redogöra för genomförandet av Johannesburgprocessen i samband med sin sammanfattande vårrapport.

34.  Europaparlamentet stöder målen för Johannesburgkoalitionen för förnybar energi som syftar till att främja förnybara energiformer, och uppmanar kommissionen att ta initiativ till antagandet av en tidsplan för ambitiösa mål avseende förnybar energi inom koalitionen.

Slutsatser

35.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådets vårmöte 2004 att inleda en verklig dialog med Europaparlamentet för att gjuta nytt liv i Lissabonstrategin, och begär därför en definition av Europaparlamentets roll i förberedelserna inför Europeiska rådets vårmöten.

36.  Europaparlamentet understryker behovet av att till fullo involvera Europaparlamentet så att den öppna samordningsmetoden får större demokratisk legitimitet och så att uppföljningen av Lissabonstrategin inte enbart sköts på regeringsnivå.

o
o   o

37.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT L 213, 30.7.1998, s. 13. (2) EGT L 242, 10.9.2002, s. 1.

Europaparlamentets resolution om underlåtenhet att rådfråga parlamentet i samband med snabbstartsprogram för projekt inom TEN-programmet

P5_TA(2004)0115 B5-0103/2004

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 42.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

1.  Europaparlamentet ogillar att rådet har skapat ett så kallat snabbstartsprogram för prioriterade TEN-transportprojekt utan att ha rådfrågat parlamentet.

2.  Europaparlamentet erinrar med skärpa om att prioriteringar av de projekt som anges i bilaga III till Europaparlamentets och rådets beslut nr 1692/96/EG av den 23 juli 1996 om gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet(1) skall göras inom ramen för ett medbeslutandeförfarande mellan parlamentet och rådet i enlighet med artikel 251 i fördraget.

3.  Europaparlamentet understryker att det är oacceptabelt att fastställa en godtycklig prioritering av de projekt som anges i bilaga III, och att tidsplanen och finansieringen av enskilda projekt i bilaga III bestäms uteslutande på grundval av de kriterier som redan fastställts, såsom hur långt man har kommit i planeringen, finansieringskällor och byggnadsvillkor.

4.  Europaparlamentet kräver att det hålls kontinuerligt underrättat om utvecklingen beträffande de projekt som anges i bilaga III liksom om deras finansiering.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

(1) EGT L 228, 9.9.1996, s. 1. Ändrat genom beslut nr 1346/2001/EG (EGT L 185, 6.7.2001, s. 1).

Europaparlamentets resolution om läget för gemenskapens ekonomi - de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken (2003/2135(INI))

P5_TA(2004)0116 A5-0045/2004

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Lissabon den 23-24 mars 2000, från Europeiska rådets möte i Göteborg den 15-16 juni 2001 och från Europeiska rådets möte i Barcelona den 15-16 mars 2003,

–   med beaktande av kommissionens rekommendation om de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik (för 2003-2005) (KOM(2003) 170),

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 20-21 mars och 16-17 oktober 2003,

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen "Europeiska unionens initiativ för tillväxt: investeringar i nätverk och kunskap för tillväxt och sysselsättning - slutrapport till Europeiska rådet" (KOM(2003) 690),

–   med beaktande av slutsatserna från Ecofinrådets möte den 25 november 2003,

–   med beaktande av utfrågningen i utskottet för ekonomi och valutafrågor den 4 november 2003 angående rapporten från den oberoende expertgruppen med André Sapir som ordförande som inrättats på initiativ av kommissionens ordförande,

–   med beaktande av slutrapporten av den 27 november 2003 från Centrum för europeiska politiska studier (Centre for European Policy Studies),

–   med beaktande av de ekonomiska prognoserna hösten 2003(1),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen "Investering i forskning: en handlingsplan för Europa" (KOM(2003) 226),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen "Mer forskning för Europa - mot 3 % av BNP (KOM(2002) 499),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén "Innovationspolitiken: en uppdatering av Europeiska unionens ståndpunkt inom ramen för Lissabonstrategin" (KOM(2003) 112),

–   med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av beslut nr 1692/96/EG om gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet (KOM(2003) 564),

–   med beaktande av sina resolutioner av den 12 mars 2003 om riktlinjer för den allmänna ekonomiska politiken(2), av den 15 maj 2003 om de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik för 2003-2005(3) och av den 23 oktober 2003 om resultatet av Europeiska rådets möte i Bryssel den 16–17 oktober 2003(4),

–   med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om "Sammanfattning av EESK:s erfarenheter inför utvärderingen av den ekonomiska, sociala och arbetsmarknadsrelaterade effekten av strukturreformer inom Europeiska unionen" (ECO/109, CESE 1406/2003),

–   med beaktande av rapporten från kommissionen till Europeiska rådets vårmöte "Genomförande av Lissabonstrategin - Reformer för det utvidgade EU" (KOM(2004) 29),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet "Den gemensamma sysselsättningsrapporten 2003/2004" (KOM(2004) 24),

–   med beaktande av artikel 163 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A5-0045/2004), och av följande skäl:

A.  Då de flesta medlemsstater inte har genomfört några strukturreformer har tillväxttakten för BNP inom euroområdet stadigt minskat och fört Europas ekonomi till randen av stagnation (från 3,5 procent av BNP 2000 till 1,5 procent 2001, 0,9 procent 2002 och 0,4 procent 2003).

B.  Under 2004 räknar man med en konjunkturuppgång i den europeiska ekonomin.

C.  Sysselsättningsläget har försämrats 2003 med en arbetslöshetsnivå som har ökat till 8,9 procent inom euroområdet och till 8,1 procent i hela EU, vilket är ca 0,5 procent högre än 2002.

D.  Andelen personer som riskerar fattigdom inom EU ligger kvar på den höga nivån 15 procent och skulle uppgå till 23 procent utan sociala transfereringar och till hela 27 procent i de nya medlemsstaterna. Inkomstklyftorna kommer att öka kraftigt i och med utvidgningen.

E.  På grund av stagnationen har de sociala kostnaderna inom unionen ökat med i genomsnitt 1,5 procent av BNP sedan 2000 vilket har skapat ett ökat tryck på de offentliga finanserna. Skatt på löneinkomster står för mer än 50 procent av de totala skatteintäkterna, vilket hindrar skapandet av fler arbetstillfällen.

F.  Det har skett en minskning i hela EU av både privata och offentliga investeringar de senaste åren med en fortsatt negativ tendens under 2003. Det är nödvändigt med bättre ramvillkor för att stärka konkurrenskraften i syfte att stimulera privata investeringar.

G.  Den dramatiska nedgången i riskkapitalinvesteringar i relation till BNP från 0,07 procent till 0,029 procent 2002 medför problem för forskningsintensiva små och medelstora företag. EU-företag koncentrerar allt mer av sina transnationella FoU-investeringar till Förenta Staterna, vilket kombineras med en ökad kompetensflykt.

H.  Europa ligger långt efter sina huvudkonkurrenter när det gäller framtidsinriktade investeringar såsom forskning och utveckling och personalresurser, och presterar under förväntan när det gäller innovationer. Investeringarna i FoU för de nya medlemsstaterna ligger i genomsnitt klart under 1 procent av BNP och försvårar ett verkligt närmande till och en integrering i en kunskapsbaserad ekonomi.

I.  Det finns inga tecken på någon påtaglig ökning av de totala investeringarna i personalresurser, trots att man funnit att humankapitalet står för 22 procent av produktivitetsökningarna. En ökning av den genomsnittliga utbildningstiden med ett år skulle innebära en tillväxt med 5 procent på kort sikt och med ytterligare 2,5 procent på lång sikt.

J.  Jämfört med Förenta Staterna har 13 procent färre i Europa fullbordat högre studier, och dessutom investerar EU endast 1,1 procent av BNP i högre utbildning jämfört med 3 procent i Förenta Staterna där mer än hälften av investeringarna kommer från den privata sektorn.

K.  Utslagningen i skolan och samhället ligger på oerhörda nivåer med nästan 20 procent av unga människor mellan 18 och 24 års ålder inom EU som lämnade skolan i förtid under 2002. Yrkesutbildningen och det livslånga lärandet är inte av sådan kvalitet och så attraktiva som krävs p.g.a. den kunskapsbaserade ekonomin och det pressande behovet att öka förvärvsfrekvensen med tanke på det åldrande samhället.

L.  Investeringsbehoven i de nya medlemsstaterna, särskilt när det gäller transportnät och miljö är fortsatt stora, med tanke på hur litet offentlig infrastruktur det finns och dess ofta dåliga anpassning till marknadsekonomins behov och normer.

M.  Vid Europeiska rådets möte i Lissabon satte EU upp det egna målet att man skulle vara den mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomin i världen år 2010, med uthållig ekonomisk tillväxt, fler och bättre arbetstillfällen och större social sammanhållning. Snart har fyra år gått utan att några märkbara framsteg noterats inför Europeiska rådets möte våren 2004.

Bättre ekonomiskt styre

1.  Europaparlamentet beklagar att de drivkrafter, som skapades vid Europeiska rådets möte i Lissabon, för att uppnå hållbar tillväxt, full sysselsättning och social sammanhållning har förfuskats p.g.a. dröjsmål med att genomföra Lissabonstrategin vilken fortfarande är unionens mest omfattande strategi för att genomföra ekonomiska och strukturella reformer och tillväxtorienterade strategier för att öka konkurrenskraften, främja full sysselsättning och för att ge svar på utmaningar inom miljöområdet och bevisa den Europeiska sociala modellens livskraft.

2.  Europaparlamentet bekräftar de krav det framförde i sin ovannämnda resolution av den 12 mars 2003, i synnerhet kraven på en reformerad arbetsmarknad som balanserar flexibilitet och säkerhet, ett snabbt genomförande av strukturreformer och en ansvarsfullt hantering av stabilitets- och tillväxtpakten.

3.  Europaparlamentet påminner om det demokratiska underskottet när det gäller hur den ekonomiska politiken styrs och uppmanar således Europeiska rådet att vid sitt vårmöte 2004 inte bara involvera Europaparlamentet utan alla nationella parlament i Lissabonstrategin samt efterlyser debatter i alla nationella parlament före Europeiska rådets vårmöte. Parlamentet uppmanar arbetsmarknadens parter och det civila samhället att deltaga på alla nivåer av Lissabonstrategin för att öka den politiska anknytningen och stärka åtagandena gentemot strategin.

4.  Europaparlamentet uppmanar de nuvarande och de nya medlemsstaterna att engagera sig i en samordnad strategi för strukturreformer i enlighet med vad som slagits fast i Lissabonagendan.

5.  Europaparlamentet uppmuntrar till bättre samordning av den ekonomiska politiken, t.ex. att kommissionen mer aktivt ger uttryck för sin moraliska auktoritet genom att varna i ett tidigt skede när medlemsstater riskerar att inte kunna bygga upp ett budgetöverskott eller till och med riskerar att äventyra sin ekonomiska stabilitet i perioder med stark tillväxt.

6.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över den växande klyftan mellan de syften och mål som formulerades vid Europeiska rådets möte i Lissabon och de rådande allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Parlamentet insisterar på en förbättring av sammanhang och överensstämmelse mellan Lissabonstrategin, tillväxtinitiativet, de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken 2003-2005 och EU:s riktlinjer för sysselsättning 2003-2005, och begär att dessa instrument genomförs fullständigt och snabbt på nationell och lokal nivå.

7.  Europaparlamentet noterar med besvikelse bristen på samarbete och samordning inom alla områden i Lissabonstrategin. Parlamentet uppmanar till en bättre samordning av de olika instrumenten för att främja innovation och tillväxt samt hållbarhet och social sammanhållning. Det betonar i detta sammanhang betydelsen av en integrerad strategi för att förbättra konkurrenskraften.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra de strukturreformer och politiska åtgärder som behövs för att, i linje med principen om bättre lagstiftning, skapa ett företagsklimat som främjar företagsinitiativ, innovationer och industrins konkurrenskraft, och stöder i detta sammanhang rådets slutsatser om konkurrenskraft av den 26 och 27 november 2003.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare förbättra de metoder som används för konsekvensbedömningar av förslag till rättsakter och att i synnerhet undersöka vilka konsekvenser lagstiftningsförslagen får, vilka i många fall kan hämma den europeiska ekonomins konkurrenskraft. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att en överreglering hindrar den europeiska ekonomin i dess process att hämta in konkurrenternas försprång, och kan leda till en produktivitetstillväxt som även fortsättningsvis är under genomsnittet.

10.  Europaparlamentet betonar att en väl fungerande inre marknad är förutsättningen för ekonomisk framgång och socialt välstånd i Europa. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att konsekvent genomföra EU:s rättsakter som har till syfte att undanröja hindren på den inre marknaden, till exempel skattemässiga hinder.

11.  Europaparlamentet välkomnar tillväxtinitiativet som en länge emotsedd signal om ekonomiskt styre som syftar till att höja förtroendet och uttrycka engagemang för Lissabonstrategin genom att upprätta ett partnerskap för investeringar i nät, forskning och innovationer. Parlamentet beklagar dock bristen på initiativ när det gäller miljöanpassad teknik och återanvändbar energi, och noterar med stor oro att investeringsåtgärder avseende humankapitalet har utelämnats.

12.  Europaparlamentet betonar att åtgärderna för att bekämpa skattebrott och illojal skattekonkurrens behöver samordnas. Som en ytterligare åtgärd för att finansiera investeringar i tillväxt föreslår parlamentet att man skall förbättra insamlingen av offentliga inkomster, med koncentration på det vitt spridda problemet med skattebedrägerier som undandrar medlemsstaterna väsentliga skatteintäkter. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna för att inrätta ett system för samarbete och jämförelse för att bekämpa skattebedrägerier, särskilt inom momssektorn (vid handel mellan medlemsstater).

Framtidsinvesteringar: Sysselsättingspolitik, personalresurser, färdighetsstrategi, forskning och utveckling samt socialtjänstesamhället

13.  Europaparlamentet anser att investeringar i humankapital är en avgörande faktor för tillväxt, produktivitet och konkurrenskraft och en förutsättning för kunskapssamhället och dess ekonomi. Dessutom anser parlamentet att det är avgörande för tekniska förändringar och innovationer samt ett nyckelinstrument för att öka sysselsättningsgrad och jobbkvalitet, lika möjligheter och social sammanhållning. Parlamentet uppmuntrar till ytterligare ansträngningar för att förbättra arbetskvaliteten, vilket går hand i hand med utvecklingen mot full sysselsättning, högre produktivitetstillväxt och bättre social sammanhållning, och som är ett av de övergripande målen i sysselsättningsriktlinjerna för 2003-2005. Parlamentet framhåller relevansen i de tio särskilda riktlinjer som stöder dessa mål, särskilt vad gäller livslångt lärande, jämställdhet, anpassningsbarhet, lönsamt arbete, integration och svart arbete.

14.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att få ned den andel ungdomar som lämnar skolan i förtid, att öka yrkesutbildningens kvalitet och attraktivitet och att öka den andel av befolkningen som har fullgjort gymnasieutbildning, eftergymnasial utbildning och yrkesutbildning fram till 2010. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa incitament för den privata sektorn att öka sina investeringar i det livslånga lärandet för sina anställda, och att man i detta sammanhang särskilt måste inrikta sig på de små och medelstora företagens möjligheter och behov. Parlamentet bekräftar i detta sammanhang det gemensamma ansvaret och behovet av ett ökat engagemang som medlemsstaterna, arbetsgivarna och de anställda själva måste visa för att förverkliga konceptet om det livslånga lärandet. Parlamentet betonar att erkännandet av informell kompetens måste förbättras i de små företagen.

15.  Europaparlamentet uppmanar gemenskapen att integrera en färdighetsstrategi i tillväxtinitiativet och efterlyser inrättandet av ett europeiskt område med kunskap och färdigheter där man identifierar bästa tillvägagångssätt när det gäller att kombinera utbildning, livslångt lärande och pensionssystem. Parlamentet efterlyser ett enhetligt europeiskt referenssystem (Europass) med principer, kriterier och nyckelindikatorer för kvalitetsvärdering och validering av formellt och informellt lärande för att förbättra kvalitet och rörlighet.

16.  Europaparlamentet instämmer i att de rättsliga och administrativa hindren för rörlighet behöver tas bort, men påpekar åter att kommissionen bör inleda en dialog med arbetsmarknadens parter, inklusive dem i de nya medlemsstaterna, med syfte att undvika illojal konkurrens när det gäller löner och villkor.

17.  Europaparlamentet rekommenderar att man koncentrerar strategin för färdigheter och sysselsättning särskilt på kvinnor för att öka andelen kvinnor som specialiserar sig på vetenskap och teknik, äldre arbetstagare, invandrare och personer som skall ta första steget ut på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmuntrar investeringar i och utveckling av ett socialtjänstesamhälle för att öka förvärvsfrekvensen och förbättra möjligheterna att förena arbete och familjeliv för både män och kvinnor. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skynda på förverkligandet av det mål som sattes upp vid Europeiska rådets möte i Barcelona den 15–16 mars 2003, nämligen att senast 2010 tillhandahålla barnomsorg för 90 procent av barnen mellan 3 år och den obligatoriska skolåldern och minst 33 procent av barnen under 3 år, som ett svar på utmaningen från det åldrande och kunskapsbaserade samhället och ekonomin.

18.  Europaparlamentet noterar med stor oro nedgången av investeringar i den kunskapsbaserade ekonomin, den ökande klyftan mellan EU och Förenta Staterna när det gäller FoU och den tilltagande kompetensflykten, den ökande koncentrationen av transnationella FoU-investeringar av europeiska företag i Förenta Staterna vilket tyder på att det har blivit mindre attraktivt att förlägga FoU-satsningar inom näringslivet till EU samt den dramatiska nedgången i aktiviteter som bekostas av riskkapital. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka antalet forskningstjänster och göra dessa mer attraktiva och att förbättra karriärmöjligheterna för forskare, för att förhindra kompetensflykt till Förenta Staterna.

19.  Europaparlamentet uppmanar till en snabb investeringsinsats i FoU inom den privata sektorn, med särskild tonvikt på riskkapital på grodd- och startnivå för mikroföretag och små och medelstora företag.

20.  Europaparlamentet uppmuntrar förbättringen av ramvillkoren för FoU i Europa, såsom mera forsknings- och innovationsfrämjande bestämmelser för statligt stöd och offentliga upphandlingar, inrättandet av ett rättsligt ramverk för offentlig-privata partnerskap, adekvata immaterialrättsliga system och högt kvalificerade, anpassningsbara och rörliga personalresurser. Parlamentet efterlyser en stabil offentlig forskningsbas med kopplingar till näringslivet inom ramen för EU:s regionalpolitik och sammanhållningspolitik samt finansiella instrument som särskilt riktar sig till de nya medlemsstaterna. Parlamentet efterlyser inrättandet av ett europeiskt forskningsområde och uppmuntrar starten av nationella FoU-system och program för mellanstatligt samarbete.

21.  Europaparlamentet noterar med oro att Europa under de senaste åren har tappat sitt försprång när det gäller miljöanpassad teknik och förnybara energikällor. Parlamentet påminner om strategin för hållbar utveckling som antogs vid Europeiska rådets möte i Göteborg den 15–16 juni 2001 och kräver att den skall sättas i centrum för en sammanhållen näringslivspolitik som främjar införandet av ny och miljöanpassad teknik, såsom nano-, bio- och kommunikationsteknik och annan ren teknik, särskilt när det gäller energi, investeringar i åtgärder för att begränsa utsläpp av växthusgaser samt transporter. Parlamentet stöder i synnerhet deras ökande användning och sådana projekt som syftar till att omvandla forskningsresultat till ekonomiskt livskraftiga innovationer med hänsyn till deras tillväxtpotential.

22.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att minska Europas beroende av importerad olja som utgör en tung börda både politiskt och p.g.a. de skiftande prisnivåerna. Parlamentet välkomnar teknikplattformar som t.ex. det europeiska partnerskapet för väteekonomi (European Partnership for a Hydrogen Economy). Parlamentet uppmuntrar ytterligare investeringar i de mest kostnadseffektiva formerna av förnybar energi, vilket kommer att minska osäkerheten angående kostnaderna per energienhet, ge säkrare tillgång till energi, vara mindre skadligt för miljön och har potentialen att utlösa en industriell revolution liknande den IT-ledda industriella revolutionen i Förenta Staterna.

23.  Europaparlamentet efterlyser ett intensifierat offentligt-privat partnerskap som särskilt stöder små och medelstora företag samt utveckling av en sammanhållen näringslivspolitik. Parlamentet stöder åtgärder för att inrätta och behålla näringslivets FoU-centrum inom EU och uppmuntrar ett ökat offentligt ekonomiskt stöd till företagens FoU-satsningar. Parlamentet efterlyser ett intensifierat samarbete mellan offentliga forskningsinstitutioner och näringslivet som inriktas på små och medelstora företag, ett mer omfattande deltagande av näringslivet när det gäller att bestämma prioriteringarna för den offentliga forskningen, men också en väsentlig ökning av den privata sektorns ekonomiska bidrag till denna forskning. Parlamentet stöder tekniköverföringar till näringslivet av resultaten från forskning som finansierats via offentliga medel eller offentliga och privata medel samt spin-offeffekter. Parlamentet välkomnar varmt expertnätverk, offentlig-privata partnerskap för FoU, företagskuvöser och kluster som leder till kunskapsöverföring och kommersialisering av forskningsresultat. Parlamentet uppmanar Europeiska investeringsbanken (EIB) att utveckla nya finansieringsformer för att främja utveckling och marknadsintroduktion av ny teknik, inklusive grupplån för särskilda forskningssatsningar, teknikplattformar och förenklade låneförfaranden för medelstora företag.

24.  Europaparlamentet välkomnar den allt viktigare rollen för EIB och Europeiska investeringsfonden och de initiativ som dessa har tagit inom ovanstående områden och uppmanar till fullt utnyttjande av EIB:s lånefaciliteter.

25.  Europaparlamentet rekommenderar i synnerhet att man redan nu utnyttjar det manöverutrymme som finns inom den gällande budgetplanen genom att utnyttja EU-budgeten och EU:s fonder helt och hållet, särskilt strukturfonderna, för att bättre återspegla och genomföra Lissabonstrategin.

26.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, medlemsstaternas regeringar och parlament samt arbetsmarknadens parter.

(1) Kommer att publiceras som European Economy nr 5/2003. (2) P5_TA(2003)0089. (3) P5_TA(2003)0222. (4) P5_TA(2003)0459.

Europaparlamentets resolution om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om de offentliga finanserna i EMU - 2003 (KOM(2003) 283 - C5-0377/2003 - 2003/2151(INI))

P5_TA(2004)0117 A5-0044/2004

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande (KOM(2003) 283 - C5-0377/2003),

–   med beaktande av parlamentets resolution av den 12 mars 2003 om de offentliga finanserna i EMU - 2002(1),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet "Bättre samordning av finanspolitiken" (KOM(2002) 668),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om strukturella indikatorer (KOM(2002) 551),

–   med beaktande av rådets beslut 2002/923/EG av den 5 november 2002 om att det föreligger ett alltför stort underskott i Portugal(2) och antagandet av en rekommendation om åtgärder att vidta för att komma tillrätta med underskottet,

–   med beaktande av rådets beslut 2003/89/EG av den 21 januari 2003 om att det föreligger ett alltför stort underskott i Tyskland(3) och antagandet av en rekommendation om åtgärder att vidta för att komma tillrätta med underskottet,

–   med beaktande av rådets beslut 2003/487/EG av den 3 juni 2003 om att det föreligger ett alltför stort underskott i Frankrike(4) och antagandet av en rekommendation om åtgärder att vidta för att komma tillrätta med underskottet,

–   med beaktande av kommissionens rekommendation till rådet av den 8 oktober 2003 att notera att Frankrike inte vidtagit några effektiva åtgärder som svar på rådets rekommendation - i enlighet med artikel 104.7 i EG-fördraget - inom den i denna rekommendation fastställda tiden,

–   med beaktande av rapporten "An agenda for a growing Europe" från en högnivågrupp som inrättats på initiativ av kommissionens ordförande och under ledning av André Sapir, från juli 2003,

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser som antogs av Europeiska rådet vid dess möten i Lissabon den 24 mars 2000 och Göteborg den 15–16 juni 2001, i synnerhet när det gäller den överenskomna strategin för ekonomisk tillväxt, full sysselsättning, hållbar utveckling och social sammanhållning,

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser som antogs av Europeiska rådet vid dess möten i Stockholm den 23–24 mars 2001 och i Barcelona den 15–16 mars 2002, i synnerhet när det gäller "stabilitets- och tillväxtpakten" och budgetunderskott, inbegripet de offentliga finansernas kvalitet med tanke på den demografiska utvecklingen,

–   med beaktande av italienska ordförandeskapets slutsatser som antogs av Europeiska rådet vid dess möte i Bryssel den 16–17 oktober 2003, i synnerhet när det gäller "tillväxtinitiativet",

–   med beaktande av artikel 47.2 och artikel 163 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A5-0044/2004), och av följande skäl:

A.  I slutet av 2003 hade den ekonomiska återhämtning som kommissionen tillkännagivit i sina tidigare ekonomiska prognoser fortfarande inte infunnit sig och, bland annat på grund av bristen på strukturreformer i många medlemsstater, har BNP:s tillväxttakt för 2003 fortsatt att minska för euroområdet, från 3,5 procent för 2000 till 1,5 procent för 2001, 0,9 procent för 2002 och 0,5 procent för 2003, vilket innebär att den europeiska ekonomin praktiskt taget är i stagnation.

B.  Investeringarna, både offentliga och privata, har minskat kraftigt med 2,4 procent i Europeiska unionen som helhet vilket bidragit till en försvagad tillväxt.

C.  Geopolitiska händelser som kriget i Irak eller sjukdomen SARS har medfört särskilt negativa konsekvenser för tilltron till ekonomin och tillväxten i Europa.

D.  Eurons ökade värde i förhållande till dollarn skulle kunna innebära risker på medellång sikt för den europeiska ekonomins konkurrenskraft och i synnerhet dess export.

E.  För 2002 uppgick budgetunderskottet för euroområdet till 2,2 procent av BNP mot 1,6 procent för 2001 och 1,1 procent för 2000 och närmar sig förmodligen 3 procent av BNP för 2003.

F.  Vid utgången av 2002 hade bara fyra länder inom euroområdet (som inte utgjorde mer än cirka 18 procent av euroområdets BNP), uppnått praktiskt taget balans i de offentliga finanserna, medan tre länder hade budgetunderskott som översteg 3 procent av BNP.

G.  Tre förfaranden för alltför stora underskott har fram till nu inletts, nämligen mot Portugal, Frankrike och Tyskland.

Den aktuella situationen för de offentliga finanserna i medlemsstaterna

1.  Europaparlamentet noterar att kommissionens anser att ökningen av de nominella underskotten bara delvis beror på den ekonomiska cykeln och att den till betydande del är resultatet av att vissa medlemsstater diskretionärt har lättat på finanspolitiken.

2.  Parlamentet noterar att kommissionen den 8 oktober 2003, i enlighet med artikel 104.8 i EG-fördraget, rekommenderat rådet att notera att Frankrike inte vidtagit specifika åtgärder för att få ner sitt offentliga underskott under 3 procent av BNP under 2004.

3.  Europaparlamentet noterar dock att den franska regeringen har tagit ett första steg när det gäller att genomföra strukturreformer (reformering av pensionerna, genomförande av en reform för socialförsäkringen) som borde få mycket positiva följder för de offentliga finanserna på lång sikt men som inte omedelbart leder till en minskning av budgetunderskottet.

4.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram förslag om nödvändiga justeringar för en mer intelligent tillämpning av stabilitets- och tillväxtpakten i linje med Lissabonmålen.

5.  Europaparlamentet betonar vikten av att det genomförs ett antal strukturreformer på medellång och lång sikt som är absolut nödvändiga för finansernas hållbarhet, den europeiska ekonomins konkurrenskraft och tillväxten.

6.  Europaparlamentet berömmer kommissionen för de framsteg som uppnåtts vad beträffar metoder för att förbättra EU:s finanspolitiska övervakningsram, såväl när det handlar om integrationen av kandidatländer i denna ram som om förbättring av processen för framtagning av budgetstatistik.

Om anslutningsländerna

7.  Europaparlamentet noterar att hanteringen av förändringarna i de central- och östeuropeiska ländernas ekonomier i vissa anslutningsländer har medfört avsevärda konsekvenser vad beträffar nivån på deras underskott och offentliga skulder.

8.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck anslutningsländerna att betydligt minska sina underskottsnivåer till under 3 procent av BNP för att garantera budget- och prisstabilitet i en utvidgad Europeisk union. Parlamentet påminner om att inträdet i EMU är underställt fyra konvergenskriterier i enlighet med artikel 121.1 i EG-fördraget och i protokollet.

9.  Europaparlamentet manar de nya medlemsstaterna att påskynda reformeringen av de offentliga finanserna genom en omfördelning av resurserna som gör det möjligt att bättre garantera en verklig konvergens av ekonomierna och att särskilt uppmärksamma en modernisering av pensionssystemen och system för sociala bidrag och därmed stödja en effektiv sysselsättningspolitik.

10.  Europaparlamentet betonar nödvändigheten av en ständig förbättring av skatteförvaltningen och införandet av ett effektivt system för skatteindrivning.

Förslag som kan formuleras

11.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om deras åtagande i stabilitets- och tillväxtpakten att bringa budgetarna i "nära balans eller i överskott". Parlamentet betonar vikten av balanserade budgetar och prisstabilitet som nödvändiga förutsättningar för hållbar tillväxt.

12.  Europaparlamentet påminner om sin begäran om en tydlig metod som innehåller en definition av begreppet "offentliga utgifter av god kvalitet" för att kvantifiera de offentliga finansernas situation och deras bidrag till tillväxt och investeringar, i syfte att positivt bidra till förverkligandet av Lissabonmålen.

13.  Europaparlamentet berömmer kommissionen för dess förslag till förteckningen över strukturella indikatorer och begär att den skall fastställa en exakt definition av begreppet strukturellt underskott.

14.  Europaparlamentet välkomnar förslagen från det italienska ordförandeskapet liksom från de franska och tyska regeringarna för att främja initiativ för tillväxten i Europa, men anser att de på ett tydligare sätt bör återspeglats i Europeiska rådets slutsatser om det europeiska tillväxtinitiativet. Investeringar i humankapital, inbegripet i utbildning på högstadie- och gymnasienivå samt livslångt lärande, är förmodligen den viktigaste enskilda faktorn för att Europa skall kunna möta de utmaningar som en innovationsbaserad global ekonomi innebär. Parlamentet insisterar därför på att fler ambitiösa investeringsobjekt för förbättring av sysselsättning, utbildning och livslångt lärande liksom för utvecklandet av en ren och miljövänlig teknik skall tas fram.

15.  Europaparlamentet berömmer det italienska ordförandeskapet för dess initiativ till förmån för tillväxten i Europa och önskar att de kommande ordförandeskapen för unionen och rådet fortsätter ihärdigt på denna väg och verkar för en verklig strategi för den europeiska ekonomins interna tillväxt.

16.  Europaparlamentet anser dock att ett ordentligt uppsving för Europeiska unionens produktivitet och ekonomiska potential kräver en ökning av budgettilldelningen på europeisk och nationell nivå i syfte att stödja mer ändamålsenliga investeringar i hela Europa.

17.  För att öka offentliga och privata investeringar anser Europaparlamentet att det är av stor betydelse att den nuvarande begränsningen av de offentliga utgifterna för hela Europa på 0,8 procent av BNP överskrids, och insisterar på att det finns manöverutrymme för att spendera mellan 1 procent och 1,27 procent av BNP 2004-2006 i linje med den gällande budgetplanen 2000-2006 och Lissabonmålen liksom med främjandet av privata investeringar. Parlamentet begär dessutom att offentliga utgifter skall omdirigeras på ett sådant sätt att de olika budgetrubrikerna på europeisk och nationell nivå återspeglar de främsta politiska prioriteringarna som uppsatts för 2010.

18.  Europaparlamentet anser att en halvtidsutvärdering av tillväxtinitiativet bör föreläggas både Europeiska rådet och Europaparlamentet senast 2006 för att de skall kunna dra slutsatser inför den nya budgetplanen 2007-2011 och den nya utgiftsperioden för EU:s strukturfonder. Europaparlamentet måste vara fullständigt involverat i halvtidsutvärderingen av tillväxtinitiativet och uppmanar Europeiska investeringsbanken att rapportera om det förberedande arbetet till Europaparlamentet så snart som möjligt. Parlamentet begär dessutom att de regioner som hittills fått medel från strukturfonderna efter utvidgningen skall fortsätta att få dessa genom nya parametrar.

o
o   o

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och medlemsstaternas parlament.

(1) P5_TA(2003)0092. (2) EGT L 322, 27.11.2002, s. 30. (3) EUT L 34, 11.2.2003, s. 16. (4) EUT L 165, 3.7.2003, s. 29.

Europaparlamentets resolution om riktlinjerna för avsnitt II, IV, V, VI, VII, VIII (A) och VIII (B) och om det preliminära förslaget till Europaparlamentets budgetberäkning (Avsnitt I) för budgetförfarandet för 2005 (2004/2002(BUD))

P5_TA(2004)0118 A5-0062/2004

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 272 i EG-fördraget,

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999 mellan Europaparlamentet, rådet, och kommissionen om budgetdisciplin och förbättring av budgetförfarandet(1),

–   med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2004(2),

–   med beaktande av revisionsrättens årsrapport 2002 om verksamheten under budgeten, samt institutionernas svar(3),

–   med beaktande av budgetutskottets betänkande och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A5-0062/2004), och av följande skäl:

A.  Den tekniska anpassningen av budgetplanen ger ett belopp på 6 185 miljoner euro i löpande priser för kategori 5 (Administrativa utgifter) i budgeten för 2005(4).

Politiska prioriteringar
Ett EU med 25 medlemsstater

1.  Europaparlamentet påminner om att budgetåret 2005 kommer att bli det första fullständiga budgetåret för ett EU med 25 medlemsstater. Parlamentet påminner om att 2005 kommer att bli det första fullständiga verksamhetsåret för det nyvalda Europaparlamentet, den nyutsedda kommissionen, de nya ledamöterna vid domstolen, revisionsrätten, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och Europeiska datatillsynsmannen. Parlamentet påminner även om att 2005 kommer att bli det första fullständiga året då de nya tjänsteföreskrifterna tillämpas.

2.  Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att den utvidgade unionens behov tillfredsställs, trots de nuvarande ekonomiska begränsningarna, och uppmanar institutionerna att tillämpa en sund ekonomisk förvaltning och ett strikt genomförande av budgeten samt att se till att Europas skattebetalare får valuta för sina pengar.

Allmänna ramar

3.  Europaparlamentet noterar de ekonomiska begränsningar som planeras för kategori 5 under 2005, och understryker att den tekniska anpassningen sänker taket för kategori 5 i budgetplanen för 2005 med 94 miljoner euro i löpande priser.

4.  Europaparlamentet ser fram mot den nya rapporten om utvecklingen av kategori 5 inom generalsekretariaten, vilken är utlovad till februari 2004 och som skall innehålla förslag till en ny ekonomisk planering för 2005-2006 med hänsyn till de nya ekonomiska begränsningarna för kategori 5. Parlamentet uppmanar institutionerna att i budgetberäkningen för 2005 ta hänsyn till de budgetmässiga begränsningarna och de oklarheter som finns i samband med budgeten för 2005 och presentera realistiska krav som motsvarar de verkliga behoven.

5.  Europaparlamentet noterar de ansträngningar som institutionerna har gjort så här långt att anta de utmaningar som utvidgningen ställer och påminner om att personalstyrkan i de flesta av institutionerna har ökat snabbt för att svara mot de behov som följer av utvidgningen. Parlamentet anser att en stor del av de ökade behoven i anslutning till utvidgningen är täckta i budgetarna för 2002-2004, även om ett antal åtgärder återstår att genomföra.

6.  Europaparlamentet beklagar förseningarna i de urvalsförfaranden som organiserats av Europeiska byrån för uttagningsprov (EPSO) vilket kanske gör att institutionerna inte kan tillsätta alla tjänster som beviljades av budgetmyndigheten i budgeten för 2004. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att göra en noggrann utvärdering av rekryteringssituationen inför budgeten för 2005 och upprepar sin ståndpunkt att alla rekryteringsönskemål måste grundas på verkliga behov och realistiska rekryteringsbedömningar.

7.  Europaparlamentet bedömer att den ekonomiska effekten av utbyggnaderna av institutionernas byggnader huvudsakligen kommer att uppstå först efter 2005, och uppmanar institutionerna att ta fram aktuella beskrivningar av sina byggnadsprojekt, med information om ökningen av antalet tjänsterum till följd av utvidgningen.

8.  Europaparlamentet anser att reformen av institutionerna fortsätter att vara en av de viktigaste frågorna under budgetförfarandet för 2005 och uppmanar institutionerna att fortsätta sina administrativa reformer för att förbättra sin verksamhetsstyrning och modernisera sin personalpolitik. Parlamentet förväntar sig att alla institutionerna blir effektivare genom att rationalisera arbetsmetoderna, bättre utnyttja modern teknik, definiera negativa prioriteringar (aktiviteter som kan upphöra eller göras annorlunda) och koncentrera sig mer på kärnaktiviteterna.

9.  Europaparlamentet uppmanar institutionerna att analysera sina budgetstrukturer och samtidigt göra de justeringar som krävs på grund av de nya tjänsteföreskrifterna samt att se till att en aktivitetsbaserad presentation åtföljer förslaget till budgetberäkning för att öka tydligheten.

10.  Europaparlamentet uppmuntrar interinstitutionellt samarbete för att minska kostnader och ge medborgarna bättre valuta för pengarna samtidigt som varje institutions institutionella oberoende garanteras. Parlamentet välkomnar inrättandet av interinstitutionella organ, såsom Europeiska byrån för uttagningsprov, och inrättandet av kommissionens administrativa kontor (Byrån för löneadministration och individuella ersättningar (Paymasters Office), Infrastruktur- och logistikbyråerna i Bryssel och Luxemburg). Parlamentet anser att man bör överväga ytterligare samarbete mellan språktjänsterna.

11.  Europaparlamentet påpekar att budgetrestriktionerna för 2005 kan medföra att nya enheter måste skjutas på framtiden, såvida inte inrättandet av sådana enheter innebär besparingar.

12.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om fastighetspolicy och infrastruktur i Bryssel (KOM(2003)755). Parlamentet uppmanar övriga institutioner att uppmuntra ett ökat utnyttjande av kollektivtrafiken och alternativa färdsätt och att uppdatera sina mobilitetsplaner. Parlamentet påpekar att vissa konkreta åtgärder kan vidtas snarast, exempelvis tillhandahållande av information om hållbara transportförbindelser via intranätet.

13.  Europaparlamentet understryker att villkoren för miljötillståndet och SEL:s förpliktelser att förse stadsdelens invånare med nya eller renoverade bostäder måste respekteras.

Europaparlamentet (Avsnitt I)

14.  Europaparlamentet är medvetet om de många osäkra faktorerna i samband med utarbetandet av parlamentets budget för 2005, t.ex. den aktuella oenigheten beträffande ledamotsstadgan, det faktiska resultatet av rekryteringen i samband med utvidgningen under 2004 och hur flera byggnadsprojekt utvecklas. Därför behåller parlamentet för närvarande sin ståndpunkt angående det självpåtagna taket på 20 procent av utgifterna i kategori 5.

15.  Europaparlamentet inväntar resultaten av utredningen om gemenskapens miljöstyrnings- och miljörevisionsordning och uppmanar sina behöriga organ att undersöka praktiska sätt att inbegripa sociala kriterier och miljökriterier i sin upphandlingspolitik och att lära av andra organisationers, städers och lokala förvaltningars erfarenheter.

16.  Europaparlamentet beklagar att medlemsstaterna inte har kunnat enas om en ledamotsstadga och hoppas att man kan göra framsteg i denna fråga under 2004.

17.  Parlamentet uttalar sitt fortsatta stöd för en stadga för ledamöternas assistenter.

18.  Europaparlamentet följer noga utvecklingen i samband med de politiska partierna i Europaparlamentet och anser i princip att kostnaderna för dessa bör hållas utanför parlamentets självpåtagna tak på 20 procent i kategori 5, eftersom det inte rör sig om en administrativ kostnad för institutionen. Parlamentet är dock berett att undersöka huruvida det går att finansiera dessa utgifter inom taket på 20 procent, men beaktande av budgetbegränsningarna för 2005.

19.  Europaparlamentet förväntar sig att få de aktuella realistiska skattningarna av behoven i samband med utvidgningen från presidiets styrgrupp för utvidgningen. Parlamentet beklagar förseningarna i rekryteringsförfarandena för personal från de nya medlemsstaterna och svårigheterna att rekrytera personal speciellt inom språksektorn från vissa nya medlemsstater, vilket skapar osäkerhet om i vilken utsträckning som nya tjänster kan besättas under 2004. Därför anser parlamentet att ett beslut om att anslå medel för ytterligare personal i samband med utvidgningen inte kan tas före första behandlingen av budgeten för 2005.

20.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt med en medelfristig plan för byggnadsprojekten för att klarlägga omfattningen av parlamentets budget för 2005, med tanke på det eventuella behovet av kapitaltillskott för att upprätthålla parlamentets fastighetspolitik.

21.  Europaparlamentet är fast beslutet, såsom en drivande kraft bakom tanken på att inrätta en parlamentarikerförsamling inom WTO, att tillse att tillräckliga anslag görs tillgängliga för att garantera att dess delegationer deltar på ett adekvat sätt och med nödvändig infrastruktur i samtliga möten med denna församling eller i möten som leder fram till en sådan.

Stöd åt ledamöterna

22.  Europaparlamentet uppmanar presidiet att utvärdera pilotprojektet med expertbudgetar baserade på erfarenheter inom berörda utskott. Parlamentet anser att presidiet, beroende på resultaten av pilotprojektet, bör överväga att anta bestämmelser, inklusive tydliga och objektiva kriterier, för eventuella framtida forskningsanslag till parlamentets utskott.

23.  Europaparlamentet begär att generalsekreteraren senast den 1 september 2004 lägger fram en rapport om alla aspekter av reformen "Raising the Game".

Flerpråkighet

24.  Europaparlamentet ser fram mot presidiets regler för flerspråkighet. Parlamentet betonar hur viktigt det är med flerspråkighet i ett parlament med 21 språk för att garantera ledamöterna nödvändiga översättnings- och tolktjänster, samtidigt som kostnaderna för flerspråkigheten måste stå i relation till nyttan.

25.  Europaparlamentet påminner om sitt krav att parlamentet utåt skall ge ett synligt uttryck åt den med utvidgningen tilltagande mångfalden inom Europeiska unionen. Parlamentet förväntar sig att resultaten från arbetsgruppen för flerspråkighetens synlighet i rask takt skall omsättas i praktisk handling, i ledamöternas, besökarnas och mediaföreträdarnas intresse.

Informationspolicy och ny teknik

26.  Europaparlamentet understryker hur viktig webbpublicering är för att sprida information, inklusive webbsändningar från plenarsammanträdena. Parlamentet anser att dess webbsida "Europarl" är avgörande för att föra parlamentet och dess väljare närmare varandra.

27.  Europaparlamentet uppmuntrar sina organ och sina tjänsteavdelningar att oftare utnyttja videokonferenser när så är lämpligt. Parlamentet noterar att trådlös datoranslutning redan finns i flera nationella parlament och påpekar att både effektivitet och tillgänglighet skulle förbättras om man kunde erbjuda både ledamöter och anställda fjärranslutning till parlamentets nät.

Personalpolitik

28.  Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att senast den 1 september 2004 lägga fram en rapport om hur de nya tjänsteföreskrifterna påverkar parlamentets policy för personalbedömning och befordringar samt en utvärdering av mobilitetspolicyn.

Säkerhet

29.  Europaparlamentet noterar presidiets förslag till säkerhetsstrategi. Parlamentet betonar hur viktigt det är att effektivt fokusera på och styra de mänskliga och materiella resurser som finns för att höja säkerheten.

Biltjänsten

30.  Europaparlamentet understryker att det behövs en omvärdering av hur biltjänsten för ledamöterna skall fungera, för att garantera valuta för pengarna.

Rådet (Avsnitt II)

31.  Europaparlamentet uppmanar rådet att lägga fram sina beräkningar i det preliminära budgetförslaget i stället för vid första behandlingen, för att öka insynen. Parlamentet fortsätter att övervaka rådets verksamhetsbudget, samtidigt som man respekterar överenskommelsen ("Gentlemens Agreement") gällande de administrativa kostnaderna.

Domstolen (Avsnitt IV)

32.  Europaparlamentet noterar att domstolen under de senaste åren har ökat sin personal snabbare än de flesta andra av institutionerna. Parlamentet påminner om att domstolen fortsätter att tillämpa fullständig flerspråkighet.

Revisionsrätten (Avsnitt V)

33.  Europaparlamentet påminner om att revisionsrätten har fördelat sin personalökning i samband med utvidgningen över budgetarna för 2004 och 2005.

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (Avsnitt VI) och Regionkommittén (Avsnitt VII)

34.  Europaparlamentet uppmanar de två kommittéerna att vara återhållsamma vid beräkningen av sina behov, särskilt när det gäller personalbehov och byggnadsprojekt samt att utöka samarbetet i den gemensamma administrationen så att man till fullo drar nytta av de nya gemensamma kontorslokalerna. Parlamentet förväntar sig att flytten till Belliardbyggnaden och tömningen av de nuvarande kontoren kommer att äga rum som planerat.

Europeiska ombudsmannen (Avsnitt VIII A)

35.  Europaparlamentet är medvetet om att ombudsmannen måste kunna behandla klagomål från medborgare på alla EU-språk.

Europeiska datatillsynsmannen (Avsnitt VIII B)

36.  Europaparlamentet välkomnar utnämningen av Europeiska datatillsynsmannen och hans ställföreträdare och räknar med att anslagen för datatillsynsmannen kommer att tas med i det preliminära budgetförslaget för 2005.

o
o   o

37.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, domstolen, revisionsrätten, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén, Europeiska ombudsmannen och Europeiska datatillsynsmannen.

(1) EGT C 172, 18.6.1999, s. 1. (2) EUT L 53, 23.2.2004. (3) EUT C 286, 28.11.2003, s. 1. (4) Tjänstemännens nettobidrag till pensionssystemet (175 miljoner euro i 2005 års priser).

Europaparlamentets resolution om kommissionens meddelande till rådet ( Uppföljning av vitboken "Nya insatser för Europas ungdom" - Förslag till gemensamma mål för delaktighet och information för ungdomar efter rådets resolution av den 27 juni 2002 om ramar för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet (KOM(2003) 184 - C5-0404/2003 (2003/2127(INI))

P5_TA(2004)0119 A5-0081/2004

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

-   med beaktande av kommissionens meddelande (KOM(2003) 184 – C5–0404/2003),

-   med beaktande av parlamentets och rådets beslut nr 1031/2000/EG av den 13 april 2000 om att inrätta gemenskapens åtgärdsprogram "Ungdom"(1),

-   med beaktande av rådets (utbildning, ungdom och kultur) slutsatser av den 14 februari 2002, i vilka konstateras att vitboken utgör en utgångspunkt för skapandet av ramar för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet,

-   med beaktande av parlamentets resolution av den 14 maj 2002 om kommissionens vitbok "Nya insatser för Europas ungdom"(2),

-   med beaktande av den resolution som rådet och de i rådet förenade företrädarna för medlemsstaternas regeringar antog den 27 juni 2002 om ramar för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet(3),

-   med beaktande av rådets resolution av den 25 november 2003 om gemensamma målsättningar för delaktighet och information för ungdomar(4),

-   med beaktande av den av kommissionen den 21 november 2001 framlagda vitboken med titeln "Nya insatser för Europas ungdom" (KOM(2001) 681), som har föreslagit nya ramar för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet,

-   med beaktande av artikel 149 i EU-fördraget,

-   med beaktande av artikel 47.2 och artikel 163 i arbetsordningen,

-   med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor (A5-0081/2004), och av följande skäl:

A.  Formuleringen av de gemensamma målsättningarna har föregåtts av en hittills unik samrådsprocess med deltagande av ungdomar, ungdomsorganisationer, ungdomsforskare och politiskt ansvariga på regional, nationell och europeisk nivå.

B.  Ungdomarna måste anses som likaberättigade partners i denna samrådsprocess och icke organiserade ungdomar och i synnerhet missgynnade grupper av ungdomar får inte stängas ute från denna process.

C.  Metoden med öppen samordning skall tillämpas för målsättningarna delaktighet och information.

D.  Ungdomarna engagerar sig allt mindre i befintliga organisationsstrukturer och därför bör de ges en möjlighet att i större utsträckning engagera sig i frivilligtjänst, permanenta organisationsstrukturer såsom partier och fackföreningar samt andra samhälleliga rörelser och organisationer och de bör ges en möjlighet att på ett enklare, snabbare och lättare sätt ta del i det offentliga livets beslutsprocesser.

E.  Frivilligtjänst inverkar positivt på utvecklingen av ett aktivt samhälle.

F.  Ungdomars deltagande i de första Europavalen för den utvidgade unionen måste understödjas.

Allmänna synpunkter

1.  Europaparlamentet välkomnar de av kommissionen formulerade gemensamma målsättningarna delaktighet och information, vilka väsentligen bidragit till fastställandet av nya ramar för den europeiska ungdomspolitiken.

2.  Europaparlamentet välkomnar att rådet i sin ovannämnda resolution av den 25 november 2003 har antagit dessa målsättningar, vilka utgör ett viktigt framsteg i den politiska dialogen med avseende på samarbetet på ungdomsområdet.

3.  Europaparlamentet beklagar att innehållet i denna resolution inte i full omfattning återspeglar kommissionens ursprungliga förslag.

Procedurfrågor och allmänna ramförslag
Metoden med öppen samordning

4.  Europaparlamentet anser den av kommissionen föreslagna metoden med öppen samordning vara en lämplig möjlighet att uppnå ett bättre samarbete på europeisk nivå inom det specifika området för ungdomspolitiken och kräver att en motsvarande interinstitutionell överenskommelse träffas i enlighet med parlamentets krav i sin resolution av den 5 juni 2003 om tillämpning av metoden med öppen samordning(5).

Förverkligande av målsättningarna

5.  Europaparlamentet kräver ett snabbt och obyråkratiskt förverkligande av handlingsplanerna för att uppnå de föreslagna målsättningarna med hänsyn till subsidiaritetsprincipen i de nuvarande medlemsstaterna och kandidatländerna.

6.  Europaparlamentet välkomnar att de föreslagna åtgärderna skall genomföras decentraliserat med hänsyn till principerna om öppenhet och demokratisk kontroll; Europaparlamentet anser vidare att insyn i genomförandet av de gemensamma målen skall säkerställas.

7.  Europaparlamentet anmodar rådet och medlemsstaterna att fastställa konkreta former för ett regelbundet utbyte av erfarenheter och att formulera utvärderande kriterier, som möjliggör en objektiv jämförelse med hänsyn till de heterogena strukturerna i olika stater samt att ställa erforderliga ekonomiska resurser till förfogande för detta samarbete.

8.  Europaparlamentet bestyrker kravet att diskriminering till följd av kön, etniskt ursprung, social bakgrund, religion eller världsåskådning, handikapp, ålder eller sexuell läggning måste förhindras såväl i samband med fastställandet av ramarna för ungdomspolitiken som vid förverkligandet av handlingsplanerna.

9.  Europaparlamentet betonar att könens jämställdhet måste säkerställas i sammanhanget och att problemområden för kvinnor skall identifieras och att lämpliga åtgärder skall vidtas för att komma tillrätta med dessa missförhållanden.

10.  Europaparlamentet gläder sig över att artikel III-182 i förslaget till fördrag om en europeisk konstitution(6) uttryckligen hänvisar till ungdomars deltagande i det europeiska demokratiska livet och artikel III-223 uttryckligen hänvisar till inrättandet av en europeisk frivillig styrka för humanitär hjälp.

11.  Europaparlamentet anser att riktlinjerna i vitboken omgående skall utvecklas och uppmanar därför kommissionen att tillsammans med Europaparlamentet och rådet utveckla en konkret mekanism och strukturella förutsättningar för att ungdomars angelägenheter i större utsträckning beaktas i annan gemenskapspolitik.

Delaktighet

12.  Europaparlamentet bekräftar den av kommissionen tillämpade principen om samråd med internationella ungdomsorganisationer, och anser att den i fortsättningen skall tillämpas i högre grad vid utvecklingen av den öppna samordningen på ungdomsområdet. Parlamentet förutsätter att även nationella ungdomsråd rådfrågas på motsvarande sätt.

13.  Europaparlamentet anmodar medlemsstaterna att identifiera möjligheter på lokal, regional och nationell nivå till ungdomars deltagande i beslutsunderlag med tillämpning av bottom-up-principen, att finna effektiva sätt att lyssna på unga människors åsikter och att skapa insyn i resultaten av sådan delaktighet för den breda allmänheten och för ungdomarna själva.

14.  Europaparlamentet är övertygat om att det är nödvändigt med en hög grad av medverkan av ungdomar i beslutsfattandet inom ungdomspolitiken, för att höja dess effektivitet på alla beslutsnivåer.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på lokal nivå förbättra och förstärka verksamhetsförutsättningarna och strukturerna eller att skapa sådana (ungdomsorganisationer i städer, nationella eller regionala ungdomsråd) som gör det möjligt för ungdomar att direkt delta i samordningen av ungdomsarbete eller ungdomspolitik.

16.  Europaparlamentet påpekar att de befintliga ungdomsorganisationerna och –nätverken inom området för ungdomsarbete skall erkännas och stärkas som en plattform för att dra optimal nytta av synergieffekter och få en institutionalisering av den ständigt pågående dialogen.

17.  Europaparlamentet är övertygat om att eget ansvar och best-practice-mekanismer bidrar till att stärka den europeiska dimensionen för ungdomsarbetet.

18.  Europaparlamentet anmodar medlemsstaterna att i samband med förverkligandet av handlingsplanerna för att uppnå de föreslagna målsättningarna se till att ungdomarnas och ungdomsorganisationernas delaktighet på det nationella planet sker enligt principen om likaberättigande.

19.  Europaparlamentet välkomnar och understödjer kommissionens vilja att främja ungdomars engagemang i samhällslivet och ett brett spektrum av ungdomsinitiativ och vädjar samtidigt till kommissionen och medlemsstaterna att också främja ungdomars deltagande i Europavalen 2004.

20.  Europaparlamentet förordar tillämpning av innovativa metoder i samband med det formella, icke-formella och informella bildandet av och stödet till organisationer, som är aktiva inom detta område.

21.  Europaparlamentet anmodar att nätverk skapas mellan initiativ om allmänt ungdomsarbete samt ungdomsarbete som utförs i organisationer och utbudet av europapolitisk utbildning i skolor.

Information

22.  Europaparlamentet anmodar kommissionen och medlemsstaterna att i samband med vidareutveckling av och stöd till informationsnät för ungdomar (t.ex. informationscentra för ungdom) säkerställa att åtgärder och material tas fram i samarbete med ungdomsorganisationer och företrädare för ungdomsgrupper som gör det möjligt för ungdomar att på plats och med personlig kontakt få specifikt för ungdom framtagen information av hög kvalitet.

23.  Europaparlamentet anmodar att särskild hänsyn tas till kommissionens informationsnät och att det där skall erbjudas ett större utbud av direkt fortbildning och informationsarrangemang för informationsspridare av politisk utbildning för ungdomar.

24.  Europaparlamentet vädjar till kommissionen och medlemsstaterna att understödja åtgärder som leder ungdomar till att själva fungera som förmedlare av information för ungdom och betonar betydelsen av överenskommelsen om kvalitativa och kvantitativa riktvärden (benchmarks) för jämförelse av unga människors delaktighet i information för ungdom.

25.  Europaparlamentet påpekar att ungdomar i samband med planering och genomförande av informationspolitiken inom ramen för det politiska och samhälleliga skeendet på europeisk, nationell och lokal nivå måste betraktas som en specifik målgrupp, vilket är av särskild betydelse i samband med den för år 2004 planerade informationskampanjen inför utvidgningen och Europavalen. Parlamentet anmodar att ett integrativt språk används i publikationer som publiceras inom ramen för kampanjen.

26.  Europaparlamentet är övertygat om, att ungdomarna i detta avseende bör ha obegränsad tillgång till förståeliga, användarvänliga och till ungdomars föreställningar och behov anpassade informationsprodukter.

Ytterligare aspekter på ungdomspolitiken
Framtiden för åtgärdsprogrammet "Ungdom"

27.  Europaparlamentet anmodar kommissionen att ta fram en fristående uppföljningsplan till handlingsplanen för ungdom, som har en sådan ekonomisk grund att den passar för de ökande kraven inom ungdomspolitikens område.

28.  Europaparlamentet föreslår att inom ramen för framtagandet av de framtida handlingsplanerna på ungdomsområdet involvera så många ungdomar som möjligt från olika länder som målgrupp för åtgärderna i syfte att se till att alla europeiska regioner är rättvist representerade och särskilt de allra sämst lottade områdena.

29.  Europaparlamentet föreslår vidare stöd till gränsöverskridande regionala grupper, där ungdomar kan dryfta överregionala viktiga frågor; detta bör göra det möjligt för ungdomar att inom ramen för intensivt internationellt samarbete gemensamt diskutera kring viktiga teman, t.ex. att säkra freden, miljöskydd etc.

30.  Europaparlamentet föreslår att mottot "Övervinna utanförskap" skall användas som grund för fastställandet av de framtida ämnesramarna för projekt på ungdomsområdet; i sammanhanget förordas följande komplexa temaområden: social tillhörighet, xenofobi, interkulturellt lärande, miljö, konst som en bro för kommunikation, sport och globalisering.

31.  Europaparlamentet understryker att det framtida ungdomsprogrammet skall främja ungdomars politiska och samhälleliga deltagande i ett europeiskt sammanhang. Parlamentet påminner om att programmet måste erbjuda ungdomarna handlingsfrihet för att de själva skall kunna bestämma inom vilka politiska och samhälleliga teman de önskar utarbeta projekt. Parlamentet anser att ungdomsorganisationerna och projektledarna skall rådfrågas regelbundet vid fastställandet av programmens mål och prioriteringar.

Den europeiska ungdomsveckan som permanent arrangemang

32.  Europaparlamentet önskar en grundlig utvärdering av den europeiska ungdomsveckan 2003 och anmodar kommissionen att göra nödvändiga anpassningar till initiativet på grundval av denna utvärdering och undersöka huruvida detta kan göras till ett permanent arrangemang, som blir till en fast del av den europeiska ungdomspolitiken och vill stimulera till att en inledande dag i form av "ungdomsparlament" planeras in, som öppnar en möjlighet för ungdomar att aktivt lära känna de demokratiska processerna inom Europaparlamentet.

o
o   o

33.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och kandidatländerna och till det Europeiska ungdomsforumet.

(1) EGT L 117, 18.5.2000, s. 1. (2) EUT C 180 E, 31.7.2003, s. 145. (3) EGT C 168, 13.7.2002, s. 2. (4) EUT C 295, 5.12.2003, s. 6. (5) P5_TA(2003)0268. (6) EUT C 169, 18.7.2003, s. 1.

Europaparlamentets resolution om skolans och skolutbildningens roll för att göra kulturen så tillgänglig som möjligt för allmänheten (2002/2268(INI))

P5_TA(2004)0120 A5-0080/2004

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, främst artiklarna 149, 150 och 151 i detta,

–   med beaktande av rådets resolution av den 28 oktober 1999 om att göra historia till en del av gemenskapens kulturella verksamhet(1),

–   med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Lissabon den 23-24 mars 2000,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 508/2000/EG av den 14 februari 2000 om upprättande av Kultur 2000-programmet(2),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 253/2000/EG av den 24 januari 2000(3) om att inrätta den andra etappen av gemenskapens åtgärdsprogram för utbildning Sokrates,

–   med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2001(4) om kvalitetsbedömning inom skolutbildningen,

–   med beaktande av sin resolution av den 6 februari 2002(5) om utbildningssystemen,

–   med beaktande av resolution av den 5 september 2002 om kommissionens tredje rapport om unionsmedborgarskap(6),

–   med beaktande av kommissionens rapport av den 21 januari 2004 till Europeiska rådets vårmöte, om genomförelse av Lissabonstrategin: reformer för det utvidgade EU (KOM(2004) 29),

–   med beaktande av artikel 163 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott (A5-0080/2004), och av följande skäl:

A.  Vid Europeiska rådets möte i Lissabon i mars 2000 fastställdes ett nytt strategiskt mål om att Europeiska unionen före 2010 skulle bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi.

B.  Vid rådets (utbildning) möte den 12 februari 2001 fastställdes följande tre strategiska mål för att uppnå Lissabonmålen:

C.  Rådet (utbildning) antog i maj 2003 fem europeiska referenskriterier för att uppnå dessa mål.

D.  I sitt meddelande "Utbildning 2010" (KOM(2003) 685) framhöll kommissionen att det i medlemsstaterna investeras för lite i mänskliga resurser på utbildningsområdet.

E.  Kommissionen hävdade i sin ovannämnda rapport till Europeiska rådets vårmöte, att medlemsstaterna måste genomföra effektivare investeringar, det vill säga att de måste hitta och satsa på sådan utbildning som ger bäst resultat.

F.  Att respektera och främja kulturell och språklig mångfald och dela ett gemensamt kulturarv fungerar som en positiv kraft i integrationsprocessen och EU:s utveckling.

G.  Europeisk integration och globalisering innebär nya utmaningar för de olika europeiska kulturerna och medlemsstaternas utbildningssystem, inte minst när det gäller att främja medvetande om andra medlemsstaters kultur och historia utan att den nationella kulturens betydelse därmed går förlorad.

H.  Enligt en Eurobarometerundersökning år 2000(7) anser de flesta EU-medborgare inte att det finns en gemensam kulturell identitet.

I.  Det kulturella intresset präglas redan under barndomen, och i detta hänseende spelar inte bara föräldrahemmen en viktig roll, utan även utbildningsanstalterna, i synnerhet skolorna, men även förskolorna och andra inrättningar.

J.  I skolorna, i synnerhet i stadsområdena, är det idag en stor del av eleverna som kommer från eller som har föräldrar som kommer från ett annat land än det där de går i skolan, och därför har skolorna en viktig funktion att fylla när det gäller integration även på det kulturella området. Samtidigt innebär detta en utomordentlig möjlighet till ömsesidigt kulturellt utbyte och ökade interkulturella kunskaper.

K.  I skolorna skulle ett kulturellt intresse i synnerhet kunna väckas genom ett särskilt tillvägagångssätt, exempelvis genom att man anordnar och deltar i målar-, foto- och filmtävlingar, möten med konstnärer i skolorna, utflykter till närliggande kulturella inrättningar och evenemang, samt klassresor till utlandet och studentutbyten.

L.  Språkundervisningen har en särskilt viktig roll när det gäller att lära känna andra kulturer, eftersom kontakten med ett främmande språk alltid innebär en kontakt med främmande kultur, filosofi, litteratur, konstuppfattning osv.

1.  Europaparlamentet beklagar att bara 17 procent av de femtonåriga eleverna i EU har de grundläggande kunskaper i läsning, skrivning och räkning som motsvarar det av OECD fastställda genomsnittet.

2.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, i synnerhet de medlemsstater vars budgetanslag för utbildningen uppgår till en andel av BNP som understiger genomsnittet i EU, att investera mer i de mänskliga resurserna på utbildningsområdet.

3.  Europaparlamentet framhåller att skolutbildningen i Europa bör lägga större vikt vid att eleverna får grundläggande kunskaper om den europeiska integrationsprocessen. Den europeiska dimensionen bör vara ett inslag inte bara i de ämnen som har ett direkt samband med detta tema, som historia, filosofi, geografi, ekonomi, litteratur och konst, utan i samtliga skolämnen.

4.  Europaparlamentet påminner om att språken är ett uttryck för den kulturella rikedomen och mångfalden, och upprepar sitt stöd till europeiska gemenskapens mål som innebär att samtliga elever skall få möjlighet att lära sig två språk utöver det egna modersmålet.

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge lärare fortlöpande utbildning i frågor som rör den europeiska integrationen så att eleverna i EU:s medlemsstater får allmänna grundkunskaper i dessa frågor.

6.  Europaparlamentet anser att projekt som främjar skolundervisning i europeisk integration bör beviljas medel inte bara via EU:s olika program för kultur och utbildning utan också via andra relevanta program.

7.  Europaparlamentet anser att man i fråga om historieundervisning bör diskutera tendensen att främst koncentrera undervisningen till 1900-talet på bekostnad av tidigare epoker som utgör grunden för europeisk kultur, litteratur, filosofi, konst och musik.

8.  Europaparlamentet framhåller att det finns behov av att öka kunskaperna i EU:s medlemsstater om historien och kulturen i de central- och östeuropeiska länderna och vice versa.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att projekten inom de europeiska forskningsprogrammen baseras på de viktigaste grunderna för det europeiska samhället, såsom de grundläggande juridiska principerna, institutionernas och utbildningsväsendets historia, samlevnadsnormerna, social och antroplogisk praxis, samt kulturella uttryck.

10.  Europaparlamentet anser att de europeiska utbildningssystemen bör öka kunskaperna om alla europeiska folks kulturer och levnadssätt och höja medvetandet om gemensamma europeiska värden.

11.  Europaparlamentet framhåller att man inom enskilda medlemsstater har bidragit till respekten för och främjandet av kulturell och språklig mångfald.

12.  Europaparlamentet betonar att ungdomar behöver utbildas genom kulturella aktiviteter och organisationer som ges ekonomiskt stöd av de behöriga myndigheterna på samtliga nivåer.

13.  Europaparlamentet konstaterar att det europeiska ungdomsprogrammet redan uppmuntrar till ökade kunskaper om de gemensamma europeiska värdena och bidrar till att utveckla en känsla av unionsmedborgarskap, och rekommenderar att detta program utökas till att omfatta skollärare och skolbarn.

14.  Europaparlamentet konstaterar att tillgång till Europas kulturarv är en grundläggande förutsättning för integrationsprocessen och en positiv faktor för att befästa en känsla för unionsmedborgarskapet.

15.  Europaparlamentet rekommenderar att kunskapen om Europas kulturarv skall ingå som en naturlig del i skolornas studieplaner överallt i EU.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta material om Europas kulturhistoria (konst, filosofi, vetenskap etc.) som, efter att ha godkänts av rådet och med beaktande av subsidiaritetsprincipen, skulle kunna utgöra grunden för ett gemensamt skolämne som ingår i medlemsstaternas läroplaner.

17.  Europaparlamentet påpekar att det finns en rad möjligheter att genom skolan och skolundervisningen bidra till ett interkulturellt och interreligiöst utbyte mellan eleverna, även över Europas kulturella gränser, och på det sättet bidra till ökade kulturella kunskaper. Exempelvis skulle barnen kunna få berätta om sina respektive ursprungsländer eller sina föräldrars ursprungsländer, om olika seder och bruk i ursprungslandet, och om sina erfarenheter av att vara invandrare i en främmande kultur.

18.  Europaparlamentet betonar att den aktiva offentliga politiken måste utökas när det gäller att bevara det gemensamma kulturarvet, och uppmanar de erkända sammanslutningarna i Europa att utöka sitt arbete för att skydda och sprida kunskap om det historiska och kulturella arvet.

19.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionens åtgärd Netd@ys Europe sammanför europeisk film med skolan. Liknande projekt bör utökas och samarbete bör främjas exempelvis genom att filmer visas i skolorna, olika medieyrken presenteras, och att filmregissörer bjuds in som gästföreläsare. Programmet Media Plus bör bidra till att öka elevernas kunskaper om och intresse för europeisk film. Ett alleuropeiskt nätverk för barn vore ett effektivt sätt att främja och sprida europeiska filmer av god kvalitet.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja att man i skolorna introducerar scenkonst i ett europeiskt perspektiv genom ett samarbete mellan lärare och artister.

21.  Europaparlamentet kräver att man genast förbättrar kvaliteten på, liksom tillgången till de pedagogiska tjänster som tillhandahålls av muséer, teatrar, bibliotek och andra kulturella inrättningar. Dessutom uppmanas skolorna att bli öppnare gentemot sådana kulturella inrättningar och eftersträva kontakt och utbyte med dem, vilket säkert skulle gagna båda parter.

22.  Europaparlamentet betonar att barns deltagande i konstnärlig och kulturell verksamhet är en viktig faktor för att deras kreativa förmåga skall utvecklas, och att denna utveckling kommer att gynna dem i det framtida privat- och yrkeslivet. Parlamentet betonar i detta sammanhang att samarbete mellan föräldrahem och skola är betydelsefullt, då detta i hög grad kan bidra till en sådan utveckling.

23.  Europaparlamentet välkomnar att det på samtliga nivåer inom EU finns en ökad medvetenhet om att enskilda personers framgång i skolan och yrkeslivet är beroende av att det skapas läroplaner där både akademisk och kreativ förmåga värderas lika högt.

24.  Europaparlamentet uppmuntrar skolorna, föräldrahemmen och de kulturella inrättningarna, samt alla konstnärer, att samarbeta närmare när det gäller kulturell utbildning. Parlamentet uppmuntrar skolorna att se till att de möjligheter som mångfalden i elevernas kulturella bakgrunder innebär, i större utsträckning utnyttjas i den kulturella utbildningen.

25.  Europaparlamentet betonar att studentutbyten, klassresor till andra länder och språkundervisning har stor betydelse när det gäller att lära känna och uppleva europeiska och utomeuropeiska kulturer, och uppmanar därför de behöriga organen i medlemsstaterna och EU att i högre grad främja sådana åtgärder.

26.  Europaparlamentet anser att musik, konst och teater utgör en grundläggande komponent i de enskilda medlemsstaternas kultur och historia samt i Europas kulturarv och rekommenderar därför att dessa ämnen ges högre prioritet inom skolutbildningen.

27.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

(1) EGT C 324, 12.11.1999, s. 1. (2) EGT L 63, 10.3.2000, s. 1. (3) EGT L 28, 3.2.2000, s. 1. (4) EGT C 262, 18.9.2001, s. 44. (5) EGT C 284 E, 21.11.2002, s. 196. (6) EUT C 272 E, 13.11.2003, s. 446. (7) Eurobarometerundersökning katalognr: NC.31-00-910-SV-C "Hur européerna ser på sig själva".

Europaparlamentets rekommendation till rådet om förbindelserna mellan EU och Ryssland (2003/2230(INI))

P5_TA(2004)0121 A5-0053/2004

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–   med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska unionen och Ryssland som trädde i kraft den 1 december 1997,

–   med beaktande av Europeiska unionens gemensamma strategi avseende Ryssland, vars tillämpningsperiod har förlängts till den 24 juni 2004,

–   med beaktande av kommissionens landstrategidokument och Tacis nationella vägledande program för Ryssland,

–   med beaktande av de preliminära slutsatserna från internationella delegationen för valövervakning om valen till statsduman i Ryska federationen den 7 december 2003,

–   med beaktande av det ryska rättsväsendets nyligen genomförda ingripanden mot Yukos och Open Society Institute,

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet i Bryssel den 12 december 2003, särskilt uppmaningen till att rådet och kommissionen att utarbeta en utvärderingsrapport som belyser alla aspekter av EU:s förbindelser med Ryssland,

–   med beaktande av kommissionens meddelande Ett utvidgat europeiskt grannskap (KOM(2003) 104) och Europaparlamentets resolution av den 20 november 2003 med samma rubrik(1),

–   med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 20 november 2003 om det 12:e toppmötet mellan EU och Ryssland(2) den 6 november 2003 i Rom,

–   med beaktande av Europaparlamentets tidigare resolutioner om genomförandet av den gemensamma strategin, den nordliga dimensionen, Kaliningrad, Tjetjenien, Ukraina och södra Kaukasus,

–   med beaktande av förslaget till rekommendation till rådet av Bastiaan Belder för EDD-gruppen om förbindelserna mellan EU och Ryssland (B5-0438/2003),

–   med beaktande av artikel 49.3 och artikel 104 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik och yttrandet från utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi (A5-0053/2004), och av följande skäl:

A.  Rysslands storlek, resurser och politik gör att landet spelar en avgörande roll för säkerheten och stabiliteten i Europa. EU:s politik gentemot Ryssland är grundad på konstruktiva åtaganden.

B.  Rysslands betydelsefulla ställning som direkt angränsande land till Europeiska unionen kommer att stärkas ytterligare efter EU-utvidgningen och med beaktande av resultatet från valen till duman, utgör samarbetet mellan Europaparlamentet och duman en allt mer krävande uppgift.

C.  EU:s och Rysslands intressen kompletterar varandra väl på området för handel och ekonomiskt samarbete. EU är Rysslands största exportmarknad och dess viktigaste källa till import. EU har intresse av att förbättra säkerheten vad gäller energiförsörjningen från Ryssland och önskar utveckla sin import under förutsättning att man i samband med transporterna respekterar internationella säkerhets- och miljökrav. Sammantaget öppnar detta betydliga möjligheter för investeringar i Ryssland, vilket kan bidra till moderniseringen av landets ekonomi. Gemensamma intressen bör knytas till gemensamma värderingar som kan ligga till grund för ett genuint och väl avvägt partnerskap.

D.  En framgångsrik ekonomisk utveckling i Ryssland med en allt bredare förankring ligger också i EU:s intressen, framför allt eftersom en sådan utveckling skulle ge Ryssland de resurser som krävs för att ta itu med en rad utmaningar, som till exempel att förbättra kärnkraftssäkerheten, att minska miljöförstöringen, att förbättra folkhälsan och att vidta effektivare åtgärder mot spridningen av infektionssjukdomar som hiv/aids och tuberkulos samt att öka levnadsstandarden, vilket skulle kunna bidra till att minska brottsligheten, narkotikamissbruket och människohandeln.

E.  Enorma mängder radioaktivt material lagras under oroande villkor på Kolahalvön nära EU:s gräns. Planerna att under många år fortsätta driften av ett antal första generationens kärnkraftsanläggningar som inte uppfyller internationella säkerhetsnormer ger också anledning till oro. Samtidigt har EU och Ryssland som målsättning att år 2007 koppla samman sina elnät.

F.  Överlämnandet av Kyotoprotokollet till Duman för ratificering förhalas och det hindrar avtalets ikraftträdande, vilket försvagar den internationella multilaterala ramen.

G.  Den organiserade kriminaliteten, inbegripet narkotikahandel och människohandel, skapar stora problem i det ryska samhället, är störande i förbindelserna med EU och kräver en effektiv gränskontroll.

H.  EU och Ryssland kan bidra till en ökad gemensam säkerhet i Europa genom en intensifierad dialog och ett utökat samarbete om kontroll av vapenexport, frågor som rör icke-spridningsavtalet, säkerhetsproblem som är relaterade till internationell brottslighet, strategier för att bekämpa terrorism och förebygga terroristattacker och tänkbara lösningar av konflikter i oroshärdar i östra Europa.

I.  De fortgående massiva kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Tjetjenien och den fortsatta avsaknaden av en trovärdig freds- och förlikningsprocess förlänger lidandet för republikens invånare och avskräcker dem som flytt från att återvända. Ryssland bör säkra förhållandena för de internationella organisationerna i området. De slutsatser som experterna i Europarådets kommitté för förhindrande av tortyr drog av sitt besök i Tjetjenien i maj 2003 fick dem att vidta den sällsynta åtgärden att göra ett offentligt uttalande, i vilket de varnade för att en stat måste undvika att hamna i fällan att överge sina civiliserade värderingar(3).

J.  Att beskriva konflikten som en renodlad konflikt mellan terrorister och styrkor som försöker återställa lag och ordning är en vrångbild. Terrorism förekommer emellertid och har visat en tendens till att öka. Säkerhetsstyrkornas och de militära styrkornas åtgärder kan anses motverka sitt eget syfte genom att de bidrar till att skapa ett klimat präglat av mycket stark rädsla och hopplöshet, vilket skapar en vilja att hämnas bland offrens anhöriga. På detta sätt underlättas rekryteringen av nya potentiella attentatsmän och självmordsbombare.

K.  Under de senaste tio åren har kriget i Tjetjenien krävt mer än 200 000 offer bland den tjetjenska befolkningen, som ursprungligen uppgick till en miljon invånare, drivit hundratusentals människor på flykt, och lett till tiotusentals skadade, torterade, handikappade och traumatiserade samt tiotusentals döda bland de ryska soldaterna.

L.  Det är mycket oroväckande att personer som vänder sig till Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter, och familjemedlemmar till dessa, försvinner eller dödas.

M.  Den pågående konflikten i Tjetjenien och de omfattande brotten mot de mänskliga rättigheterna i landet utgör ett oöverstigligt hinder för ett utvidgat och genuint partnerskap mellan EU och Ryssland.

N.  Konflikten i Tjetjenien är inte enbart en intern rysk angelägenhet, eftersom brott mot de mänskliga rättigheterna självklart utgör hot mot internationell säkerhet, något som redan konstaterats i vissa grannländer.

O.  Grunden till EU:s politik gentemot Ryssland, som främst utgörs av partnerskaps- och samarbetsavtalet, den gemensamma strategin och Tacisprogrammet, lades för flera år sedan. Dessa instrument har ännu inte utnyttjats fullt ut, men bör ses över och anpassas till EU:s strategi för ett utvidgat europeiskt grannskap.

P.  Partnerskaps- och samarbetsavtalet förväntas – i likhet med övriga internationella avtal som EU ingått – utsträckas till att omfatta de nya medlemsstaterna. Ryssland försöker uppenbarligen utnyttja det som ett förhandlingsargument och försöker införa nya villkor för att sluta sig till det, vilket är oacceptabelt för EU.

Q.  Det finns fortfarande inga ratificerade gränsavtal mellan Ryssland å ena sidan och anslutningsländerna Estland och Lettland å andra sidan.

R.  I artikel 2 i partnerskaps- och samarbetsavtalet klargörs det att partnerskapet grundar sig på gemensamma värderingar i fråga om respekt för demokratiska principer och mänskliga rättigheter, såsom definierat i slutakten från Europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen i Helsingfors och i OSSE:s Parisstadga för ett nytt Europa. Den europeiska människorättskonventionen, som Ryssland anslöt sig till efter undertecknandet av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Ryssland, är ytterligare en viktig referens vad gäller de gemensamma värderingarna.

S.  Ytterligare demokratisering, i synnerhet när det gäller fria och rättvisa val, mediafrihet, respektfull behandling av icke-statliga organisationer, respekt för grundläggande rättsstatliga principer, såsom icke-inblandning i rättsliga ärenden från de politiska myndigheternas sida, likhet inför lagen och rätt till en opartisk rättegång samt Rysslands möjliga integrering i mer övergripande politiska, ekonomiska och säkerhetsmässiga strukturer, utgör inbördes förbundna processer.

T.  Som medlem i OSSE och Europarådet har Ryssland åtagit sig att följa allmänna och europeiska värderingar. I kommissionens meddelande om förbindelserna mellan EU och Ryssland (KOM(2004) 106) anges att Rysslands strävan i riktning mot dessa värderingar i stor utsträckning kommer att vara avgörande för karaktären och kvaliteten i partnerskapet mellan EU och Ryssland.

U.  Det är inte acceptabelt med några försök att behandla frågor som rör demokrati, rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna som områdesspecifika frågor som saknar verkligt samband med den övergripande utvecklingen av förbindelserna mellan EU och Ryssland.

V.  Valkampanjen inför valet till duman den 7 december 2003 var präglat av ett överdrivet utnyttjande av administrativa resurser och kontroll av medierna i syfte att främja de regeringsvänliga partierna. Valet uppfyllde inte internationella standarder och markerade en tillbakagång i demokratiseringsprocessen.

W.  Den politik EU och dess medlemsstater för när det gäller Ryska federationen har inte kunnat bidra på ett betydande sätt till att bromsa eller stoppa denna urholkning av rättsstaten och demokratin.

X.  Ryssland måste göra sitt yttersta för att lösa den låsta konflikten i södra Kaukasus och bidra till stabiliteten i länderna i regionen genom att fullt ut respektera deras suveränitet och territoriella integritet.

Y.  Det är av grundläggande betydelse att Ryska federationen respekterar de åtaganden den gjorde den 19 november 1999 vid OSSE-toppmötet i Istanbul, särskilt i fråga om nedläggningen av de ryska militärbaserna i Georgien och Moldavien.

Z.  EU och Ryssland har vid många tillfällen gett sitt stöd till en världsordning baserad på en multilateral ram, och gemensamma ansträngningar bör därför göras för att reformera internationella organisationer och öka deras effektivitet.

AA.  EU och Ryssland har som långsiktigt mål att upprätta ett gemensamt ekonomiskt område, ett gemensamt område för frihet, säkerhet och rättvisa, ett område för samarbete när det gäller yttre säkerhet samt ett område för forskning och utbildning som även omfattar kulturella aspekter. Endast ett fåtal försök har gjorts för att förklara vad dessa målsättningar egentligen innebär. Även om Europaparlamentet välkomnar att Ryssland antagit EU:s gemensamma tulldokument och undertecknat protokollen om informationsutbyte med Europol, är det ännu oklart i vilken utsträckning förbindelserna mellan EU och Ryssland skall anpassas till den politiska ramen för ett utvidgat Europa.

AB.  AB Okoordinerade uttalanden av ledare i medlemsstaterna försvårade avsevärt förhandlingarna med Ryssland om transitering till och från Kaliningrad. Efter det senaste toppmötet mellan EU och Ryssland gjordes spektakulära uttalanden om Tjetjenien som helt strider mot EU:s sedan länge etablerade och väl motiverade ståndpunkter. Dessutom gav medlemsstaterna och EU-företrädare på hög nivå motstridiga signaler i fråga om Yukosaffären, trots att man i slutet av toppmötet på nytt bekräftade behovet av att garantera rättvisa, transparenta och icke-diskriminerande förfaranden. Dessa uttalanden har sedan dess vederlagts i handling.

AC.  Den omställning som Ryssland genomgått är inte av det slag som man för ett decennium sedan väntade sig när det internationella samfundet, inklusive EU, utformade sin grundläggande strategi för utvecklingen i Ryssland. I samband med att en utvärdering görs av EU:s Rysslandspolitik måste EU fullt ut ta hänsyn till den situation som uppstår om Ryssland i stället konsoliderar en "styrd demokrati" i strid med de gemensamma värderingar som ligger till grund för EU:s bilaterala förbindelser med Ryssland, om de ekonomiska reformerna fortsätter att gå förhållandevis långsamt – åtminstone så länge utvinningsindustrin går i positiv riktning – och om drivkraften att utöva allt större inflytande på vissa grannländer i praktiken visar sig väga lika tungt som viljan till samarbete som ger ömsesidig utdelning.

1.  Europaparlamentet rekommenderar rådet och Europeiska rådet att koncentrera sig på följande punkter:

2.  Europaparlamentet rekommenderar rådet och Europeiska rådet att konsekvent tillämpa principen om att partnerskapet och dess utveckling grundar sig på respekten för gemensamma värderingar, utan undantag för något samarbetsområde, oavsett om det handlar om yttre säkerhet, inre säkerhet eller stöd till Rysslands WTO-anslutning.

3.  Europaparlamentet rekommenderar rådet och Europeiska rådet att grunda den reviderade Rysslandspolitiken på följande huvudmål:

4.  Europaparlamentet rekommenderar rådet att särskilt analysera den tendens till förseningar och onödig komplexitet som kännetecknar förhandlingarna mellan EU och Ryssland. Parlamentet anser att bristande samordning från EU:s sida i viss mån har bidragit till detta genom den långsamma utformningen av EU:s ståndpunkter eller genom att man uppmuntrat Ryssland att försöka påverka dessa ståndpunkter via dialog med enskilda medlemsstater. Parlamentet uppmanar framför allt medlemsstaternas ledare att visa större respekt för behovet och skyldigheten att avstå från åtgärder som skulle kunna försvaga EU:s möjligheter att utöva inflytande.

5.  Europaparlamentet rekommenderar rådet att stå fast vid sin ståndpunkt att partnerskaps- och samarbetsavtal omgående måste utvidgas till att omfatta samtliga nya medlemsstater.

6.  Europaparlamentet rekommenderar rådet att kräva att Ryssland omgående undertecknar och ratificerar de redan framförhandlade gränsavtalen med anslutningsländerna Estland och Lettland.

7.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens ovannämnda meddelande och förslagen om ett nytt grannskapsinstrument och förväntar sig att detta initiativ kommer att spela en avgörande roll för de framtida förbindelserna mellan EU och Ryssland. Parlamentet anser att meddelandet kan fungera som ram för att upprätta ett privilegierat partnerskap med Ryssland i fråga om säkerhet och ekonomi. Härvidlag bör särskilt avseende fästas vid dragningen och övervakningen av de gemensamma yttre gränserna. Som ett första steg föreslår Europaparlamentet att pilotprojekt om gränsöverskridande samarbete startas så snart som möjligt. Dessa skall baseras på en ökad samordning av projekt som utförs inom ramen för existerande instrument.

8.  Europaparlamentet rekommenderar rådet att fokusera på samarbete för att bekämpa gränsöverskridande brottslighet, bland annat narkotikahandel, människohandel och barnpornografi, samt på förebyggande av illegal invandring. Parlamentet kräver samtidigt mer effektiva åtgärder från Rysslands sida mot den organiserade brottsligheten.

Tjetjenien

9.  Europaparlamentet understryker att situationen i Tjetjenien står i total strid med de värderingar och principer som ligger till grund för det moderna Europa. Parlamentet anser att bristen på dialog om Tjetjenien är moraliskt och politiskt oförsvarbar, oförenlig med den gemensamma önskan att fördjupa samarbetet om interna och externa säkerhetsfrågor och oförenlig med såväl Rysslands som EU:s reella säkerhetsintressen.

10.  Europaparlamentet anser att Kadyrovs framgångar i det nyligen genomförda presidentvalet i Tjetjenien är resultatet av en orättvis valkampanj.

11.  Europaparlamentet är djupt oroat över att man fortfarande inte nått en positiv lösning på fallet Arjan Erkel och beklagar djupt bristen på framsteg när det gäller att lösa detta allvarliga fall. Det behövs ett fast politiskt åtagande från de federala och lokala ryska myndigheterna, kommissionen och rådet för att se till att Erkel frisläpps på ett säkert sätt.

12.  Europaparlamentet rekommenderar rådet att återuppliva och vidareutveckla den dubbla strategi, enligt vilken EU bör arbeta aktivt för en förändring av Rysslands politik gentemot Tjetjenien, och samtidigt fortsätta samarbetet med Ryssland på andra områden. Parlamentet understryker att lanseringen av en heltäckande, genuin freds- och försoningsprocess fortfarande är en brådskande nödvändighet.

13.  Europaparlamentet uppmanar rådet att ge kommissionen och den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i uppdrag att studera den fredsplan som lagts fram av Iljas Achmadov och övriga fredsförslag, och att presentera sina slutsatser för rådet och Europaparlamentet.

14.  Europaparlamentet rekommenderar rådet

15.  Europaparlamentet anser att deporteringen av hela det tjetjenska folket till Centralasien den 23 februari 1944 på Stalins order utgör folkmord enligt den fjärde Haagkonventionen från 1907 och konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord, som antogs av FN:s generalförsamling den 9 december 1948.

Utrikespolitik

16.  Europaparlamentet uppmanar rådet att i samband med den förestående uppdateringen av partnerskaps- och samarbetsavtalet och omarbetningen av EU:s nuvarande gemensamma Rysslandsstrategi även fästa avseende vid de säkerhetspolitiska aspekterna och ha som målsättning att upprätta ett område utan gränser, vilket skall omfatta hela Europa.

17.  Europaparlamentet rekommenderar rådet att på nytt uppmana Ryssland att uppfylla de åtaganden som gjorts inom ramen för OSSE om att dra tillbaka sina trupper från den moldaviska utbrytarregionen Transnistrien, samt åtagandena om att dra tillbaka sina trupper från hela Georgien. Parlamentet anser att framstegen under de kommande månaderna i samband med försöken att skapa ett närmare samarbete kring hanteringen av Transnistrienfrågan och en ökad EU-närvaro i regionen kommer att ge en uppfattning om i vilken utsträckning det finns möjligheter att komma fram till gemensamma ståndpunkter i utrikespolitiska frågor. Europaparlamentet är medvetet om att den framtida utvecklingen i Georgien är starkt beroende av Rysslands förhållningssätt och förväntar sig därför att Ryssland kommer att avhålla sig från eventuella försök till inblandning i Georgien i allmänhet och särskilt i Adharienregionen. Parlamentet uppmanar Ryssland att aktivt och konstruktivt samarbeta när det gäller att lösa konflikterna i Abchazien och Sydossetien.

18.  Europaparlamentet rekommenderar rådet att notera att Ryssland, i kraft av unionen med Vitryssland, har ett särskilt ansvar för främjandet av en demokratisk utveckling i Vitryssland.

Mänskliga rättigheter och rättsstatliga principer

19.  Europaparlamentet rekommenderar i samband med upprättandet av ett gemensamt område med frihet, säkerhet och rättvisa att rådet insisterar på fullständig respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatliga principer och betonar vikten av att lagarna tillämpas på ett opartiskt, öppet, icke-diskrimerande och proportionerligt sätt.

20.  Europaparlamentet är medvetet om att privatiseringsprocessen under 1990-talet genomfördes under kaotiska ekonomiska förhållanden som blev en grogrund för oärlighet och korruption. Parlamentet medger att det finns flera olika sätt att hantera de handlingar, som trots det dåligt utvecklade rättsliga ramverket vid den aktuella tidpunkten, kan betraktas som illegala. Parlamentet understryker emellertid att respekten för principerna om likhet inför lagen och icke-inblandning från de politiska myndigheterna i rättsliga förfaranden, samt respekten för de åtalades rättigheter, är grundläggande för en demokratisk stat som värnar om de rättsstatliga principerna. Parlamentet erinrar om att dessa principer, som integrerats i den ryska konstitutionen från 1993, till fullo omfattas av de internationella skyldigheter som Ryska federationen frivilligt slöt sig till genom att 1996 ratificera Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, och att Ryska federationen därför måste uppfylla dessa skyldigheter, inte enbart i ord utan också i praktiken.

21.  Europaparlamentet beklagar att de ryska myndigheternas senaste ingripanden mot Yukos och Open Society Institute skedde på ett sådant sätt att det väcker misstankar om politisk inblandning i rättsprocessen. Europaparlamentet uppmanar myndigheterna att behandla alla fångar rättvist.

22.  Europaparlamentet ber rådet att kraftfullt uppmana den ryska regeringen att respektera de nationella minoriteternas rättigheter, framför allt genom att se till att det finns möjlighet till grundläggande skolgång även på de nationella minoritetsspråken, och att acceptera användning av andra än kyrilliska skrivtecken när dess språk används i skrift.

23.  Europaparlamentet rekommenderar rådet att uppmuntra Ryssland att ansluta sig till Europarådets "Group of States against Corruption" (GRECO) och att dra fördel av det stöd som detta samarbete kan erbjuda.

TACIS

24.  Europaparlamentet konstaterar att det snäva begreppet tekniskt stöd, som ligger till grund för Tacisprogrammet, avspeglar orealistiska förväntningar på övergångsprocessen vid den tidpunkt programmet inleddes. Parlamentet betonar även att Tacisprogrammets betungande och ytterst tidskrävande förfaranden starkt begränsar dess användning som ett redskap till stöd för ovanstående politiska målsättningar. Parlamentet emotser det nya instrument som enligt strategin "Ett utvidgat europeiskt grannskap" skall användas när förordningen upphör 2006. Parlamentet rekommenderar kommissionen att ta vara på alla möjligheter att utnyttja Tacisprogrammet på ett mer flexibelt och decentraliserat sätt tills den nuvarande förordningen löper ut. Europaparlamentet rekommenderar vidare att demokratiprogrammen inom Tacis stärks.

25.  Europaparlamentet rekommenderar rådet att försöka förmå Ryssland att undanta allt Tacisbistånd från rysk mervärdesskatt, eftersom problem med nuvarande skatteåterbäringsförfaranden hämmar genomförandet av många biståndsprojekt. Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att förbättra informationen till kommissionen sina biståndsprojekt i Ryssland.

Kaliningrad

26.  Europaparlamentet rekommenderar att rådet särskilt uppmärksammar Kaliningradregionen. Europaparlamentet välkomnar de utfästelser som Ryssland gjort om en snabb tillämpning av avtalet om transit av personer. Förhoppningsvis kan ett effektivare samarbete uppnås mellan EU och Ryssland om sociala, miljömässiga och ekonomiska utvecklingsprojekt i regionen.

Miljö och folkhälsa

27.  Europaparlamentet välkomnar samarbetet mellan EU och Ryssland inom ramarna för den nordiska dimensionens handlingsplan, i synnerhet miljöpartnerskapet och dess stödfond. Parlamentet kräver att projekten inom ramen för den nordiska dimensionen konkretiseras. Parlamentet understryker att EU, i takt med att hindren för lansering av projekt för att ta itu med de kärntekniska riskerna i Ryssland avlägsnas, bör se till att man kan fortsätta sitt finansiella stöd genom att avsätta resurser för detta. Parlamentet uppmanar bestämt Ryssland att förbjuda tillträde för oljetankers med enkelskrov till hamnar som kan frysa igen. Dessutom anser parlamentet att de möjligheter som ges i den nordiska dimensionens partnerskap för folkhälsa och social välfärd, som ingicks i Oslo den 27 oktober 2003, bör utnyttjas.

28.  Europaparlamentet betonar vikten av att Ryssland ratificerar och tillämpar Esbo-konventionen om utvärdering av gränsöverskridande återverkningar på miljön för att utveckla effektiva miljöskyddsåtgärder för Östersjön. Europaparlamentet uppmanar Ryssland att påskynda avvecklingen av oljetanker med enkelt skrov och att utföra erforderliga miljökonsekvensutredningar innan olja utvinns, nya stora hamnar byggs eller i samband med att livslängden för kärnkraftverk förlängs.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att för oljetransporternas del göra insatser för att hindra tankfartyg med enkelskrov från ryska hamnar från att färdas på Östersjön och de andra särskilt känsliga haven, såsom Kaspiska havet och Svarta havet. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas även att se till att den ändring av MARPOL-konventionen som antogs i december 2003 och som fastställer en övergångsperiod fram till 2010 skärps ytterligare, exempelvis genom att medlemsstaterna lägger fram ett förslag till Internationella sjöfartsorganisationen om att Östersjön, Kaspiska havet och Svarta havet skall förklaras som särskilt känsliga områden.

30.  Europaparlamentet uppmanar rådet att återigen försöka förmå Ryssland att ratificera Kyotoprotokollet. Parlamentet påpekar att detta avtal är särskilt värdefullt för Ryssland, på grund av valet av referensår för att bestämma utsläppskvoter och den enorma potentialen för förbättringar av energieffektiviteten i landet. Parlamentet beklagar att Ryssland trots detta fortsätter förhala ratificeringen av protokollet och därmed också dess ikraftträdande.

Utrikeshandel

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja Rysslands närmande till WTO. Parlamentet anser att investerarna och handelsidkarna från båda parter behöver ett förutsägbart, stabilt, icke-diskriminerande och regelmässigt system av affärsförbindelser, som är av stort intresse för båda parter. Parlamentet påpekar att omstrukturering och utveckling av tjänstesektorerna, i synnerhet försäkrings- och banksektorn samt andra finansiella sektorer, är en viktig förutsättning för hållbar ekonomisk tillväxt i Ryssland, och att det finns en avsevärd potential för handel, investeringar och andra former av samarbete där.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fästa särskild uppmärksamhet vid behovet av att utarbeta lagstiftning som säkrar de centrala förutsättningarna för investeringar och handel i Ryssland.

Det gemensamma europeiska ekonomiska området

33.  Europaparlamentet erinrar om det viktiga gemensamma europeiska ekonomiska området, som EU och Ryssland anslöt sig till under det 12:e toppmötet mellan EU och Ryssland, och som kan främja integreringen av Rysslands och EU:s ekonomiska och sociala strukturer.

34.  Europaparlamentet stöder det gemensamma europeiska ekonomiska området som en långsiktig process med tre dimensioner, nämligen

Energi

35.  Europaparlamentet välkomnar framstegen i energisamtalen mellan EU och Ryssland vilka syftar till att upprätta ett partnerskap i energifrågor mellan Ryssland och EU som en del i det gemensamma europeiska ekonomiska området. Europaparlamentet är medvetet om att Ryssland spelar en viktig roll som energiexportör och att EU har stor betydelse för investeringar på detta område, i synnerhet vad gäller ny, mer miljövänlig teknik. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att överväga mer institutionaliserade former för samarbetet på energiområdet.

36.  Europaparlamentet rekommenderar rådet att understryka att EU-marknaden endast kan öppnas för rysk elexport om elproduktionen i Ryssland utförs under tillräckligt säkra förhållanden, vilket först och främst innebär utfasning av första generationens RBMK-reaktorer, uppgradering av säkerheten vid alla andra kärnreaktorer till IAEA:s normer och förbättrad hantering av radioaktivt avfall och åtgärder för att minska miljöförstöringen. Parlamentet understryker möjligheten att EU, medlemsstaterna, andra stater och internationella finansinstitut beviljar stöd när det gäller kärnsäkerhet och miljö, och kräver att MNEPR-avtalet av den 21 maj 2003 till fullo genomförs.

37.  Europaparlamentet betonar att båda parter bör vidta betydande, gemensamma åtgärder i följande avseenden:

38.  Europaparlamentet stöder byggandet av en nordeuropeisk gasledning som kan förse Centraleuropa och Förenade kungariket med rysk naturgas och förbättra försörjningstryggheten för dessa länder.

39.  Europaparlamentet betonar vikten av att den kombinerade olje- och gasledningen på sträckan Baku-Tbilisi-Ceyhan byggs enligt planerna, både för målområdets försörjning och för skyddet av den marina miljön, eftersom ledningen gör sjötransporterna onödiga. Vid byggandet av ledningen måste emellertid särskilda åtgärder vidtas för öka säkerheten och för att förhindra terrorism. Parlamentet uppmanar de berörda länderna att följa kraven i EU:s direktiv om miljökonsekvensbedömning i projektet.

40.  Europaparlamentet erinrar om att EU:s och Rysslands beroende av varandra på energiområdet håller på att öka betydligt. Parlamentet betonar att man snarast bör finna tekniska och juridiska lösningar på de framtida utmaningarna inom denna sektor som tillfredsställer bägge parter.

Industri, forskning och utveckling

41.  Europaparlamentet uppmanar den ryska regeringen att se till att i tid genomföra de planerade programmen för lagstiftningsarbetet, inbegripet harmoniseringen av befintliga regler om de krav som varorna skall uppfylla, liksom av certifieringsförfarandena, med de internationella normerna.

42.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska investeringsbanken att bevilja mer medel till små och medelstora företag i Ryssland för att på så sätt främja omstruktureringarna i landet och stärka de nya demokratiska strukturerna.

43.  Europaparlamentet betonar att den huvudsakliga gemensamma prioriteringen för IKT-sektorn idag är att skynda på processen för "Content Meeting Telecom" med större betoning på ett rikt innehåll, interaktiva multimediatjänster och bredbandskapacitet. Aktiva utbildningskampanjer och avancerat stöd krävs för att uppmuntra och utöka dialogen mellan samtliga intressenter i det dynamiska utvecklandet av IKT-sektorn.

44.  Europaparlamentet betonar vikten av utbyte och samarbete inom forskningssektorn, vetenskapen, utbildningen och näringslivet, och uppmanar kommissionen att verka aktivt för att stödja utbytet av studenter och forskare.

45.  Europaparlamentet betonar att de strategiska parternas, medräknat ryssarnas, rymdforskning håller hög kvalitet, och att ett samarbete därför måste föras med Ryssland på detta område, eftersom det kan gynna båda parter.

46.  Europaparlamentet betonar det gemensamma intresset av att arbeta för en gemensam standard för den tredje generationens mobila kommunikation (3G).

47.  Europaparlamentet påpekar att Rysslands deltagande i EU:s sjätte ramprogram för forskning har stor betydelse för de framtida förbindelserna, och att man även bör överväga att i lämplig grad bidra till finansieringen.

o
o   o

48.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet, samt för information till kommissionen, medlemsstaterna, anslutnings- och kandidatländerna, den ryska duman och den ryska federala regeringen.

(1) P5_TA(2003)0520. (2) P5_TA(2003)0519. (3) Offentligt uttalande om Republiken Tjetjenien i Ryska federationen, på http://www.cpt.coe.int/en/states/rus.htm

Europaparlamentets rekommendation till rådet om EU:s Sydkaukasienpolitik 2003/2225(INI))

P5_TA(2004)0122 A5-0052/2004

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–   med beaktande av förslaget till rekommendation till rådet från Per Gahrton för Verts/ALE-gruppen om EU:s Sydkaukasienpolitik (B5-0429/2003),

–   med beaktande av rådets gemensamma åtgärd av den 7 juli 2003 om utnämning av EU:s särskilda representant i Sydkaukasien,

–   med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalen med Armenien, Azerbajdzjan och Georgien,

–   med beaktande av Europeiska unionens program för förebyggande av våldsamma konflikter som godkändes av Europeiska rådet i Göteborg den 15-16 juni 2001,

–   med beaktande av rådets gemensamma åtgärd av den 25 juni 2003 om Europeiska unionens bidrag till konfliktlösningsprocessen i Georgien/Sydossetien,

–   med beaktande av slutsatserna av den 19 november 1999 från OSSE:s toppmöte i Istanbul,

–   med beaktande av de senaste parlaments- och presidentvalen i Armenien och Azerbajdzjan,

–   med beaktande av de omvälvningar i Georgien i november 2003 ("rosornas revolution") som ledde till en ny president, en ny regeringsbildning den 25 januari 2004 och ett utlysande av parlamentsval till den 28 mars 2004,

–   med beaktande av sin resolution av den 20 november 2003 om ett utvidgat europeiskt grannskap: en ny ram för förbindelserna med våra grannländer i öster och söder(1),

–   med beaktande av det uttalande som antogs vid EU:s utrikesministrars möte den 26 januari 2004 om att uppdra åt kommissionen och EU:s höge representant att utreda hur Armenien, Azerbajdzjan och Georgien kan omfattas i det nya initiativet ett utvidgat Europa,

–   med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 18 januari 2001 om det viseringssystem som Ryska federationen påfört Georgien(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 11 mars 1999 om stöd för fredsprocessen i Kaukasien(3),

–   med beaktande av rapporten av den 4 april 2003 från ad hoc-delegationen till Abchazien/Georgien(4),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet av den 9 februari 2004 om EU:s relationer med Ryssland (KOM(2004) 106),

–   med beaktande av artikel 49.3 och artikel 104 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik och yttrandet från utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi (A5-0052/2004), och av följande skäl:

A.  Alla länder i Sydkaukasien (Armenien, Azerbajdzjan och Georgien) är medlemmar i Europarådet och OSSE, vilket understryker att dessa länder och Europa har ett gemensamt öde.

B.  Sydkaukasien fungerar som brobyggare mellan Europa och Centralasien och kommer i framtiden att bli en av det utvidgade EU:s grannregioner. Länderna i regionen är positivt inställda till ett partnerskap med EU som gynnar alla parter.

C.  Dessa länder har vid flera tillfällen betonat sin inriktning mot Europa och visat ett stort intresse för att närma sig EU i syfte att på sikt kunna ansöka om medlemskap. Återupptagande av det regionala samarbetet bör betraktas som en betydelsefull åtgärd i denna riktning.

D.  År av krig och turbulens har följts av en period av fortsatt instabilitet i området, och hittills har det bara gjorts begränsade framsteg när det gäller återuppbyggande av statsapparaten, demokratisering, stärkande av rättsstatsprincipen, säkrandet av religionsfriheten och ekonomiska reformer. Regionen löper fortfarande risk för att bli fast i en negativ spiral som präglas av osäkerhet och konflikter, vilket hindrar en hållbar utveckling och politiska reformer.

E.  Det faktum att konflikter och spänningar finns kvar mellan de tre berörda länderna hindrar mer långtgående ambitioner från europeisk sida.

F.  Bristen på respekt för demokratiska värderingar ger anledning till oro, liksom bristen på rättssäkerhet och grundläggande rättigheter i regionen. Ytterligare administrativa och politiska reformer behövs för att större stabilitet skall kunna garanteras.

G.  Valen som hölls i de tre länderna 2003 kännetecknades av oegentligheter i omfattande skala, vilket föranledde observatörerna från OSSE, Europarådet och EU att konstatera att dessa val inte levde upp till internationella normer.

H.  Presidentvalet i Georgien som ägde rum den 4 januari 2004 avlöpte enligt internationella observatörer bättre än tidigare omröstningar och visade att landets nya ledarskap förbinder sig att verka för demokrati.

I.  Den senaste händelseutvecklingen har visat att de georgiska institutionerna är sårbara, och att det finns ett akut behov av en plan för att konsolidera demokratin och inleda en försoningsprocess mellan alla parter i det georgiska samhället.

J.  Det är nödvändigt att skapa villkor som främjar en hållbar demokratisk stabilitet i Sydkaukasien och som erbjuder incitament för ekonomisk utveckling och gränsöverskridande samarbete. Denna uppgift kan inte fullföljas utan ett betydande internationellt politiskt, diplomatiskt och ekonomiskt bistånd.

K.  Det dödläge som för närvarande råder i fredsprocesserna i Abchazien, Sydossetien och Nagorno-Karabach är det främsta hindret för att man skall kunna återuppta en dialog och utveckla ett verkligt regionalt samarbete.

L.  I alla de tre konfliktdrabbade områdena kan Ryssland spela en avgörande roll för att man skall nå en fredlig och hållbar lösning. Ett politiskt slut på kriget i Tjetjenien är en förutsättning för att uppnå stabilitet i Kaukasien.

M.  Vid OSSE:s 11:e ministermöte den 1-2 december 2003 i Maastricht bekräftade EU på nytt behovet av att nå en tidig överenskommelse mellan parterna om hur länge och på vilka villkor de ryska militärbaserna skall verka på georgiskt territorium.

N.  Konflikterna i området har fått hundratusentals människor att fly från sina hem och alla har inte beviljats flyktingstatus eller status som internt fördrivna personer. Många är i akut behov av hjälp för att uppfylla sina grundläggande behov och deras barn måste ges tillgång till utbildning på sitt modersmål.

O.  De senaste åren har EU:s humanitära bistånd till regionen minskat betydligt trots det fortsatta behovet av livsmedel, hälsovård och basvaror för internt fördrivna personer, flyktingar och invånare i konfliktområden. År 2002 gav EU inget humanitärt bistånd till internt fördrivna personer och flyktingar i Azerbajdzjan.

P.  Frågan om att stänga kärnkraftverket i Medzamor, som är byggt i ett jordbävningsområde i Armenien, är särskilt känslig på grund av elbristen och på grund av att man först måste bygga upp en alternativ energiförsörjning. En effektiv regional energimarknad måste utvecklas och förbättringar vad gäller effektiviteten hos ledningsnäten samt en politik för energisparande behövs.

Q.  När det gäller stärkandet av internationell säkerhet kan Sydkaukasiens roll, på grund av dess geografiska läge, bli allt viktigare, men om regionen istället lämnas utanför de växande nätverken av ömsesidigt beroende och samarbete blir de sydkaukasiska staterna mer mottagliga för den fara som instabiliteten i grannregionerna utgör.

R.  EU ger betydande stöd till länderna i Sydkaukasien i form av bidrag för att genomföra viktiga transport-, energi- och telekommunikationsprojekt. Stöd ges även till strukturella reformer. Det är dock beklagligt att EU hittills inte har dragit upp någon ambitiös strategi, vilket fått till följd att de tre länderna alltjämt hålls utanför initiativet för ett utvidgat europeiskt grannskap.

S.  Under det kommande årtiondet blir regionen allt mer betydelsefull när det gäller energiförsörjningen till EU, som är världens största importör av olja och gas.

T.  Biståndsprogrammen INOGATE och TRACECA är av avgörande betydelse när det gäller att främja utvecklingen av ekonomiskt samarbete med och bland de sydkaukasiska staterna.

U.  Det internationella civila samhället har kritiserat byggandet av pipelinen mellan Baku, Tblisi och Ceyhan.

V.  Olika former av regionalt samarbete håller på att utvecklas, t.ex. alliansen GUUAM (Georgien, Ukraina, Uzbekistan, Azerbajdzjan, Moldavien) och BSEC (Black Sea Economic Cooperation), som är den enda organisation inom vilken de tre länderna Georgien, Armenien och Azerbajdzjan möts regelbundet och idkar kontakter. Vissa länder som skulle kunna ha möjlighet att vara med utesluts dock på grund av de pågående konflikterna. EU bör finna vägar för att på ett tillbörligt sätt stödja sådana här former av regionalt samarbete.

W.  EU har stora möjligheter att spela en konstruktiv roll i regionen i egenskap av en civil makt med erfarenhet av att tillämpa ekonomiska incitament som är förbundna med politiska och diplomatiska initiativ, och som en aktör med förmåga att dela ansvaret för att främja fred och säkerhet i området med andra viktiga internationella aktörer.

X.  EU måste spela en större roll i Sydkaukasien, särskilt när det gäller konfliktlösning, politiska och ekonomiska reformer och mellanregionalt samarbete.

1.  Europaparlamentet uppmanar rådet till följande:

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och, för kännedom, till kommissionen, Förenta nationerna, OSSE och Europarådet samt till regeringarna och parlamenten i Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Ryssland, Turkiet och Iran.

(1) P5-TA(2003)0520. (2) EGT C 262, 18.9.2001, s. 259. (3) EGT C 175, 21.6.1999, s. 251. (4) PE 331.196. (5) EGT L 175, 5.7.1985, s. 40.