Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av samarbetsavtalet för handel mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Pakistan av den 21 juni 1976 (rådets förordning (EEG) nr 1503/76)(1),

–   med beaktande av avtalet för kommersiellt samarbete, ekonomiskt samarbete och utvecklingssamarbete mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Pakistan av den 22 april 1986 (rådets förordning (EEG) nr 1196/86)(2),

–   med beaktande av rådets beslut av den 15 juli 1996, genom vilket rådet gav kommissionen befogenhet att inleda förhandlingar med Pakistan med målet att sluta ett samarbetsavtal mellan Europeiska gemenskapen och Islamiska republiken Pakistan om partnerskap och utveckling (även kallat Tredje generationens samarbetsavtal (8108/1999 – KOM(1998) 357 – C5-0659/2001))(3) och att anta direktiv om detta,

–   med beaktande av att undertecknandet av texten, som paraferades den 22 april 1998, upprepade gånger sköts upp på grund av Pakistans kärnvapenprov, överträdelser mot de mänskliga rättigheterna, striderna i Kargil och militärens övertagande av makten den 12 oktober 1999,

–   med beaktande av att avtalet slutligen kunde undertecknas av president Pervez Musharraf, rådets ordförande Guy Verhofstadt och kommissionens ordförande Romano Prodi i Islamabad den 24 november 2001,

–   med beaktande av artikel 1 i avtalet, där det står att "respekten för de mänskliga rättigheterna och de demokratiska principerna … utgör en väsentlig del av detta avtal",

–   med beaktande av sina många tidigare resolutioner om mänskliga rättigheter, i synnerhet resolutionerna av den 25 april 2002(4) och 10 februari 2004(5),

–   med beaktande av militärkuppen 1999 under ledning av general Pervez Musharraf, som ledde till att Nawaz Sharifs demokratiskt valda regering störtades,

–   med beaktande av Högsta domstolens avgörande att general Musharraf skulle förbereda landet inför ett återinrättande av demokratin inom tre år, enligt en plan för återinförandet av demokrati,

–   med beaktande av den folkomröstning som hölls den 30 april 2002 i syfte att bekräfta general Musharrafs ställning som president i ytterligare fem år, vilken kritiserades både för att vara konstitutionsstridig och för att omfattas av massivt valfusk,

–   med beaktande av det allmänna val som hölls i Pakistan den 10 oktober 2002, som av EU:s valobservatörer (EU EOM) ansågs ha allvarliga brister,

–   med beaktande av att Pakistan fortfarande är uteslutet från Brittiska samväldets beslutande organ,

–   med beaktande av de positiva resultaten från SAARC:s toppmöte i Islamabad i januari 2004,

–   med beaktande av artikel 37.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  En rad grundläggande frågor återstår fortfarande i fråga om Pakistans respekt för demokratiska principer och mänskliga rättigheter. Detta är oroande.

B.  Europaparlamentet har gett ett starkt och konsekvent stöd till klausuler om mänskliga rättigheter i handels- och samarbetsavtal och anser att det bästa sättet att utöva påtryckningar på Pakistan för att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna och göra större framsteg inom återinförandet av demokratin är att upprätthålla öppna dialoger inom alla tänkbara områden.

C.  EU ger Pakistan avsevärt ekonomiskt stöd för fattigdomsminskning och utveckling av den sociala sektorn inom ramen för utvecklingssamarbetet mellan Europeiska gemenskapen och Pakistan. Det finns en rad sektorsavtal mellan Europeiska gemenskapen och Pakistan. Under trojkans besök i Islamabad i februari 2004 undertecknade EU dessutom ett avtal om att anslå 5 miljoner euro till ett samarbetsprogram för handelsrelaterat tekniskt stöd till Pakistan.

D.  Tredje generationens samarbetsavtal, som just nu håller på att diskuteras, får inga direkta ekonomiska konsekvenser men skulle innebära ökad internationell uppbackning av general Musharraf för de åtgärder som han tagit och uppmuntra till ytterligare steg mot återinrättandet av demokrati.

1.  Europaparlamentet värdesätter att Pakistan tagit det svåra beslutet att ansluta sig till världssamfundet i dess kamp mot terrorismen, liksom den viktiga roll som landet spelar för stärkandet av den globala säkerheten. Parlamentet noterar Pakistans beslutsamma – men inom landet impopulära – agerande nyligen mot al-Qaida samt att talibanerna åter vinner terräng i Waziristan.

2.  Vidare noterar Europaparlamentet EU:s önskan om att fördjupa och bredda sina förbindelser med Pakistan. Parlamentet anser att det viktigaste bidraget till detta vore att Pakistan gjorde framsteg på områdena mänskliga rättigheter och demokrati.

3.  Europaparlamentet uppmärksammar 2002 års allmänna val, som av många betraktas som bristfälligt. Parlamentet är även oroat av resultaten av förhandlingarna om ramarna för rättssystemet (Legal Framework Order, LFO), som har resulterat i att Musharrafs administration åsidosatt de huvudsakliga oppositionspartierna och att Pakistans styrelseskick har förvandlats från parlamentarism till presidentstyre där presidenten har rätt att avsätta parlamentet.

4.  Europaparlamentet beklagar även att militären fortfarande har ett starkt inflytande inom Pakistans politik och styre och är mycket oroat över det LFO-stödda inrättandet av ett nationellt säkerhetsråd som, enligt USA:s utrikesministeriums årsrapport om mänskliga rättigheter för 2003, kommer att legitimera militärens roll inom politiken och som helt strider mot andan i planen för återinrättandet av demokrati. Enligt planen skall makt överföras från militären till en civil administration.

5.  Dessutom är Europaparlamentet oerhört upprört över de allvarliga och återkommande brotten mot mänskliga rättigheter i Pakistan, däribland behandlingen av kvinnor ("hedersmord" och hudud-lagarna), barnarbete, behandlingen av religiösa minoriteter (bland annat anhängare av ahmadiyiarörelsen och den kristna minoriteten, som förföljts under åberopande av lagarna om hädelse) och av journalister samt de ständiga problemen kring yttrande- och mötesfriheten och skyddet mot godtyckliga gripanden. Parlamentet har vid ett antal tillfällen protesterat mot att Javed Hashmi, ledare för oppositionspartiet Alliance for the Restoration of Democracy (ARD), anhållits för att ha kritiserat militären, och är förfärat över att han nu har dömts till 23 års fängelse.

6.  Europaparlamentet noterar att vissa steg tagits för att reglera madraserna, de religiösa skolorna, men beklagar att dessa sällan genomförts i praktiken då Musharrafs regering offentligt har försäkrat prästerskapet att man inte kommer att lägga sig i madrasernas inre angelägenheter.

7.  President Musharraf har lovat att slå ner mot terrorism och "jihad-kulturen" och har, till följd av terrordåden den 11 september 2001, förbjudit många extremistgrupper, men Europaparlamentet konstaterar att många extremistgrupper åter dykt upp med nya namn och att deras ledare inte har åtalats i kraft av lagen mot terrorism.

8.  Europaparlamentet uppmärksammar även att världssamfundet är allvarligt oroat över av Pakistans roll när det gäller spridandet av massförstörelsevapen, där anklagelserna och bevisen mot landet växer sig allt starkare för var dag. Parlamentet bekräftar att president Musharraf har gjort rätt i att insistera på en detaljerad undersökning och att han har rätt när han hävdar att "Khan-incidenten" skedde på grund av att Pakistans kärnvapenprogram omgärdas av så stort hemlighetsmakeri. Parlamentet understryker dock att president Musharraf (och resten av världen) även bör erkänna att spridningen av kärnvapen skedde på grund av att kärnvapenprogrammet stod under militärens fullständigt egenmäktiga kontroll.

9.  Europaparlamentet begär omgående ytterligare information från Pakistan rörande kärnvapenprovet den 30 maj 1998 i Baluchistan, som visade spår av plutonium och som av vissa bedömare anses ha varit ett gemensamt prov för ett nordkoreanskt kärnvapen.

10.  Vidare värdesätter Europaparlamentet det modiga initiativ som Pakistan tagit för att normalisera förbindelserna med Indien, liksom Indiens positiva respons på detta. Parlamentet välkomnar således att förbindelserna mellan de två länderna tinat upp, något som gör att utsikterna att kunna lösa Kashmir-konflikten mycket bättre än de varit på flera år.

11.  Europaparlamentet upprepar att det inte är acceptabelt med politiskt grundade rättegångar och domar, och begär i detta sammanhang att oppositionsledaren Javed Hashmi omedelbart friges.

12.  Europaparlamentet konstaterar att Pakistan har tagit en rad steg för att åtgärda vissa av de ovannämnda problemen, men poängterar att man inte får bortse från avgörande problemen som hänger samman med demokrati, mänskliga rättigheter, kvinnors, barns och minoriteters ställning, yttrandefriheten, kärnvapenspridning, militärens roll i debatten och i Pakistans politiska liv i allmänhet och den undfallande inställningen gentemot extremister.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och Pakistans regering.

(1) EGT L 168, 28.6.1976, s. 1. (2) EGT L 108, 25.4.1986, s. 1. (3) EGT C 17, 22.1.1999, s. 6. (4) EUT C 131 E, 5.6.2003, s. 147 (5) P5_TA(2004)0079.