Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (nedan kallad FN:s klimatkonvention) av den 11 december 1997, de förfaranden för dess genomförande som antogs under konferenserna i Bonn (juli 2001), Marrakech (november 2001), New Delhi (november 2002) och Milano (december 2003) samt den tionde partskonferensen (CoP‐10), i Buenos Aires, Argentina, den 6‐17 december 2004,

–   med beaktande av sina resolutioner om klimatförändringar, särskilt resolutionen av den 17 november 2004 om Europeiska unionens strategi inför Buenos Aires-konferensen (CoP-10)(1),

–   med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Klimatförändringarna är en av de allra största utmaningarna under det tjugoförsta århundradet. De får omfattande negativa globala miljömässiga, ekonomiska och sociala följder och förväntas negativt påverka en hållbar utveckling liksom utkomstförhållandena för miljontals människor över hela världen. Under 2004 har än en gång orkaner, tyfoner och andra väderrelaterade naturkatastrofer lett till att befolkningar över hela världen har drabbats hårt, särskilt i de fattigaste länderna. Utöver det mänskliga lidandet och de många offren beräknas de ekonomiska förlusterna för 2004 nå rekordnivån 90 miljarder dollar.

B.  Det är av avgörande betydelse att FN:s klimatkonvention och Kyotoprotokollet genomförs fullständigt för att man skall kunna angripa huvudproblemet med klimatförändringar och påverka den globala miljöns framtid.

C.  FN:s klimatkonvention ger en handlingsram som syftar till att stabilisera halterna av växthusgaser i atmosfären i syfte att förhindra "farlig mänsklig påverkan på klimatsystemet". Klimatkonventionen trädde i kraft den 21 mars 1994 och har nu 189 parter.

D.  Hittills har 132 länder och regionala organisationer för ekonomisk integration ratificerat Kyotoprotokollet. I dem ingår 37 bilaga I-länder, vilka står för 61,6% av 1990 års totala växthusgasutsläpp av bilaga I-länderna. Därigenom uppfylls kraven för att protokollet skall kunna träda i kraft den 16 februari 2005.

E.  De utvecklade länderna har ett stort ansvar för utsläppen av växthusgaser och bör därför spela en ledande roll i arbetet med att minska utsläppen. Europaparlamentet har konsekvent uppmanat EU att inta denna ledande roll.

F.  Kyotoprotokollet ratificerades av Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater den 31 maj 2002, och Europaparlamentet och rådet antog de rättsakter(2) som var nödvändiga för att genomföra Kyotoprotokollets bestämmelser inom Europeiska gemenskapen. Den 13 oktober 2003 antog Europaparlamentet och rådet direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen(3). En lägesrapport från kommissionen (KOM(2004)0818) nyligen bekräftar att EU som helhet är på rätt väg för att uppfylla målen i Kyotoprotokollet.

G.  Kyotoprotokollets mål är en viktig förutsättning för den globala strategin när det gäller klimatförändringar, men ytterligare mål för tiden efter 2012 måste fastställas. Utsläppen av växthusgaser i världen måste ha halverats senast 2050 om man skall kunna stävja den globala uppvärmningen så att ökningen begränsas till mindre än 2°C jämfört med den förindustriella nivån.

H.  År 2012 närmar sig med stormsteg och det behövs en strategi som sträcker sig bortom 2012 för att ta itu med den långsiktiga utmaningen att främja lågkolhaltiga energikällor, teknik för att begränsa växthusgasutsläpp och förnybar energi.

1.  Europaparlamentet välkomnar den internationella enigheten om de beslut som togs vid FN:s klimatkonventions tionde partskonferens inklusive Buenos Aires‐arbetsprogrammet om anpassning och motåtgärder, liksom beslutet att i maj 2005 inleda en dialog om framtida sätt att hantera klimatförändringarna inom ramen för FN:s klimatkonvention och Kyotoprotokollet.

2.  Europaparlamentet är övertygat om att EU måste behålla sin ledande roll i de internationella insatserna för att bekämpa klimatförändringarna. Parlamentet förväntar sig därför att EU till seminariet för regeringarnas sakkunniga lägger fram ett förslag om en framtida klimatregim som är i linje med EU-målet om att begränsa ökningen av den globala medeltemperaturen till mindre än 2°C jämfört med den förindustriella nivån, med tanke på att de globala utsläppen av växthusgaser kommer att nå sin topp inom två årtionden, och som respekterar principerna om rättvisa, ansvar och förmåga eller kapacitet att agera.

3.  Europaparlamentet konstaterar att det är nödvändigt att alla utvecklade länder i betydande grad ökar sina insatser för att minska utsläppen på medellång sikt om man skall kunna klara utmaningen att minska utsläppen på lång sikt. Parlamentet uppmanar EU att vid Europeiska rådets vårmöte 2005 anta reduceringsmål som är i linje med ovannämnda mål. Parlamentet anser att det är nödvändigt att de industrialiserade länderna minskar sina utsläpp på medellång sikt med 30 % före 2020 och på lång sikt med 60-80 % före 2050 för att uppnå detta mål.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att intensifiera arbetet med att inleda en diskussion med ansvarskännande länder runtom världen, i syfte att utarbeta en hållbar lösning för att förhindra farliga klimatförändringar. Parlamentet fördömer vissa länders försök att lägga hinder i vägen för inledandet av förhandlingar om klimatåtaganden efter 2012. Parlamentet beklagar den italienska miljöministerns upprepade uttalanden om att det skulle vara meningslöst att fastställa bindande mål för minskade utsläpp efter 2012 om inte Förenta staterna, Kina och Indien deltar. Parlamentet anser att dessa uttalanden kan försvaga EU:s position.

5.  Europaparlamentet uppmanar de länder som inte har ratificerat Kyotoprotokollet att göra det så snart som möjligt. Parlamentet uppmanar även den amerikanska regeringen att ompröva sitt beslut att inte delta, och att som ett första steg iaktta åtagandet att enligt FN:s klimatkonvention minska landets utsläpp till 1990 års nivå. Parlamentet understryker vidare att om Australien ratificerade och använde sig av protokollets mekanismer skulle landet tjäna än mer på att uppnå målen i Kyotoprotokollet.

6.  Europaparlamentet förespråkar med eftertryck att EU skall vidta ytterligare åtgärder för att öka energibesparingarna, förbättra energieffektiviteten och övergå till förnybara energikällor.

7.  Europaparlamentet är oroat över att framsteg i form av minskade utsläpp i andra sektorer kan äventyras av ökande utsläpp från transporter. Parlamentet anser att EU har mycket att lära av Kalifornien om hur man kan begränsa utsläpp från transporter. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att omgående lägga fram förslag på bindande gränsvärden för koldioxidutsläpp från nya fordon.

8.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på att utsläpp från internationell flygtrafik och sjöfart skall inbegripas i målen för minskade utsläpp under den andra åtagandeperioden efter 2012.

9.  Europaparlamentet är besviket över att man inte tog tillfället i akt vid den tionde partskonferensen att utarbeta ytterligare mål för perioden efter 2012. I synnerhet beklagar parlamentet att konferensen trots EU-delegationens ansträngningar endast gick med på ett enda informellt möte under 2005 för att utarbeta framtida nya mål. Parlamentet insisterar på att EU bör förbereda sitt deltagande i detta möte noggrant, i nära samarbete med alla berörda parter på nationell eller regional nivå, och fortsätta att spela en ledande roll när det gäller att skapa en stark samling runt ytterligare internationella åtaganden efter 2012. Parlamentet understryker att det är nödvändigt att ge beslutsfattare i ekonomiska frågor möjlighet att planera med någorlunda säkra kunskaper om situationen efter 2012.

10.  Europaparlamentet insisterar på att seminariet för regeringarnas sakkunniga måste inriktas på framtidsinriktade diskussioner om Kyotoprotokollet inom ramen för FN:s klimatkonvention i syfte att utveckla effektiva och lämpliga motåtgärder mot klimatförändringarna och att en skriftlig resultatrapport som ger återkoppling till förhandlingarna skall publiceras.

11.  Europaparlamentet anser att en framtida klimatregim måste baseras på ett gemensamt ansvar men olika åtaganden och på fortsatt och utökad minskning av utsläppen efter 2012, samt att fler länder bör delta i ansträngningarna att minska utsläppen, framför allt Förenta staterna och andra länder med långt framskriden utveckling. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att understryka behovet av klimatskydd i dialogen med internationella samarbetspartner, i synnerhet Förenta staterna, Kina och Indien.

12.  Europaparlamentet insisterar på att man måste öka det ekonomiska stödet för anpassningsåtgärder i utvecklingsländerna och understryker dessutom att även om ekonomisk utveckling är en rättighet för alla utvecklingsländer så måste åtgärder vidtas för att uppmuntra till mer miljövänliga utvecklingsmodeller.

13.  Europaparlamentet beklagar att Förenta staterna, den största koldioxidutsläpparen, inte var berett att diskutera ytterligare åtgärder för att begränsa klimatförändringarna trots att landet deltog i den tionde partskonferensen. Parlamentet tycker att det är mycket hoppingivande att många klimatförändringsinitiativ tas på delstatsnivå i Förenta staterna, som till exempel det regionala växthusgasinitiativ som omfattar nio stater i nordöst och där Maryland, District of Columbia, Pennsylvania samt Eastern Canadian Provinces och New Brunswick är observatörer. Syftet med detta initiativ är att diskutera utformningen av ett regionalt system för handel med utsläppsrätter för koldioxid, med fastställda utsläppstak.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin kommande rapport om kostnaderna för och nyttan av framtida klimatförändringsriktlinjer överväga ett antagande av gränsanpassningsåtgärder för att utjämna de eventuella konkurrensfördelar som producenter i industriländer utan kolrestriktioner skulle kunna få. Parlamentet understryker att arbetet med klimatförändringsfrågorna också innebär möjligheter och stimulans till innovativa åtgärder i linje med de mål som ingår i Lissabonagendan.

15.  Europaparlamentet uppskattar de initiativ som EU tagit för att bromsa utsläppen av växthusgaser och i synnerhet det system för handel med utsläppsrätter som tas i bruk den 1 januari 2005. Parlamentet gläder sig åt att det är möjligt att andra länder, som t.ex. Kanada och Japan, kommer att ansluta sig till EU:s utsläppshandelssystem. Parlamentet uppmanar också kommissionen att överväga att föreslå en anslutning av EU:s utsläppshandelssystem till regionala initiativ där man har antagit utsläppstak som överensstämmer med målen i FN:s klimatkonvention. Parlamentet uppmanar vidare Europeiska rådet att garantera att det även efter 2012 finns möjlighet att använda krediter från projektbaserade mekanismer i enlighet med villkoren i direktiv 2004/101/EG.

16.  Europaparlamentet uppmanar de två ordförandeskapen 2005 att se till att man inte tappar fart i denna fråga, utan snarare ökar den, samt öka engagemanget och antalet internationella samarbetspartner i processen.

17.  Europaparlamentet understryker att samarbetet mellan parlamentet och kommissionen var informativt och förväntar sig att man finner en lösning med rådet före nästa partskonferens eller partsmöte så att deltagarna från Europaparlamentet har tillträde till EU:s samordningssammanträden, åtminstone som observatörer, med eller utan rätt att uttala sig.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament och sekretariatet för FN:s ramkonvention om klimatförändringar, med en begäran om att resolutionen skall spridas till alla parter som inte är medlemmar i EU.

(1) Antagna texter, P6_TA (2004)0060. (2) Europaparlamentets och rådets beslut nr 280/2004/EG av den 11 februari 2004 om en mekanism för övervakning av utsläpp av växthusgaser inom gemenskapen och för genomförande av Kyotoprotokollet (EUT L 49, 19.2.2004, s. 1) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/101/EG av den 27 oktober 2004 om ändring av direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen, i överensstämmelse med Kyotoprotokollets projektbaserade mekanismer (EUT L 338, 13.11.2004, s. 18). (3) EUT L 275, 25.10.2003, s. 32.