Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2000 om kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Utvecklingen av närsjöfarten i Europa – ett dynamiskt alternativ i en hållbar transportkedja – Andra lägesrapporten(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 12 februari 2003 om kommissionens vitbok "Den gemensamma transportpolitiken fram till 2010: Vägval inför framtiden"(2),

–   med beaktande av kommissionens vitbok "Den gemensamma transportpolitiken fram till 2010: Vägval inför framtiden" (KOM(2001)0370 – C5-0658/2001),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Program för främjande av närsjöfart" (KOM(2003)0155),

–   med beaktande av kommissionens meddelande om närsjöfart (KOM(2004)0453),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till sjötransport" (K(2004)0043).

–   med beaktande av resultaten från det informella rådet (transportfrågor) den 9 och 10 juli 2004,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A6-0055/2005) och av följande skäl:

A.  Närsjöfart innebär transport av last och passagerare via vattenvägar till havs eller inre vattenvägar. Den utgör en del av EU:s logistiska transportkedja och de regioner som har anknytning till Europa. Närsjöfarten är en integrerad del av den logistiska transportkedjan mellan leverantörer och användare samt ett transportmedel inom sjöfarten i Europa geografiskt sett, antingen mellan gemenskapsländerna eller mellan EU och tredje länder såsom länderna i Medelhavs- eller Svartahavsområdet.

B.  Det nyutvecklade transeuropeiska nätet av motorvägar till sjöss, i synnerhet farlederna i Östersjön, Västeuropa, Sydosteuropa och Sydvästeuropa bör sträva efter att koncentrera varuflödet till logistiska farleder på så sätt att man förbättrar de befintliga närsjöfartsförbindelserna eller inrättar nya, konkurrenskraftiga, regelbundna och frekventa närsjöfartsförbindelser för varu- och passagerartransport mellan medlemsstaterna. Därmed minskas överbelastningen av vägarna och förbättras förbindelserna med områden och stater belägna i avlägsna regioner eller öregioner.

C.  Närsjöfarten står för över 40 procent av trafiken inom EU och är en integrerad del av det europeiska transportsystemet, eftersom man med närsjöfart avser varu- och persontransport till havs eller på inre vattenvägar mellan Europas hamnar, eller mellan dessa hamnar och hamnar i länder utanför Europa med en kust vid innanhav som gränsar till Europa.

D.  Närsjöfarten erbjuder även viktiga utvecklingsmöjligheter inom passagerartransporten.

E.  Närsjöfarten behöver utvecklas för att uppfylla sin roll när det gäller såväl ekonomi och handel som det sociala området och miljöområdet. Nationella regeringar samt regionala och lokala myndigheter behöver ge det politiska, ekonomiska och finansiella stöd som krävs för att uppnå detta, i samarbete med berörda industrier.

F.  Närsjöfarten kan på grund av sina utvecklingsmöjligheter när det gäller miljöhänsyn, kampen mot trafikstockningar på ett stort antal trafikleder och nedskärning av kostnader bli en allt viktigare beståndsdel och en framtidsfaktor i det intermodala transportsystemet i Europa, under förutsättning att de offentliga myndigheterna och den privata sektorn vidtar en rad åtgärder såväl inom gemenskapen samt nationellt, regionalt och lokalt, så att den verkligen utvecklas.

G.  Närsjöfarten har stor betydelse för den ekonomiska och sociala utvecklingen i samtliga regioner i Europa, bland annat kustregioner och avlägsna kustregioner och därmed också för sammanhållningen i gemenskapen.

H.  Utvecklingen av närsjöfarten erbjuder även ett unikt tillfälle att skapa hundratusentals jobb inom sjöfarten under de kommande åren.

I.  Närsjöfarten främjar handeln och därmed även den sociala och ekonomiska tillväxten i de tredje länder som gränsar till de yttersta havsområdena och som har intresse av förbindelser med det europeiska transportnätets infrastruktur.

J.  Även om ansvaret för närsjöfartens utveckling huvudsakligen ligger på den maritima och logistiska industrin är det fortfarande grundläggande att såväl EU-institutioner som nationella och regionala institutioner agerar för att åstadkomma gynnsamma villkor för denna utveckling. Positiva initiativ har tagits, exempelvis fastställandet av nationella kontaktpunkter, överenskommelserna om gemenskapslagstiftning om Marco Polo-programmet och det förenklade utnyttjandet av IMO:s FAL-formulär (Internationella sjöfartsorganisationen – underlättande av internationella transporter).

K.  De regionala initiativen för att främja närsjöfart och inrätta förbindelser för närsjöfart är välkomna, exempelvis det initiativ för Medelhavsområdet som Spanien, Italien, Frankrike, Portugal och Grekland deltar i, liksom medlemsstaternas initiativ för att främja och genomföra konceptet med höghastighetssjövägar i de fyra områden som anges i beslut nr 884/2004/EG(3), bland annat initiativen i Östersjöområdet, de initiativ som genomförts av länderna utmed Medelhavet, medräknat Frankrike, Spanien, Grekland och Italien och kommissionen för Atlantkusten.

1.  Europaparlamentet kräver att närsjöfarten i större utsträckning skall främjas som en trovärdig, hållbar och säker länk i EU:s transportsystem och att den skall integreras väl i transportkedjan, bland annat med hjälp av inre vattenvägar och järnvägsförbindelser, för att minska trafikstockningarna. Parlamentet kräver att en övergång från vägtransport till sjötransport uppmuntras på korta sträckor och att förbindelserna med avlägsna områden och öområden, med stater som är beroende av sjötransporter och mellan regioner som är åtskilda av naturliga gränser, skall förbättras, samtidigt som sammanhållningen inom Europeiska unionen och mellan unionen och dess grannstater förstärks.

2.  Europaparlamentet kräver att de administrativa förfaranden som hindrar utvecklingen av närsjöfarten skall minskas i så stor utsträckning som möjligt utan att säkerheten och tryggheten äventyras, i synnerhet förfaranden som stör logistikprocessen och som ger närsjöfarten en sämre konkurrenssituation jämfört med vägtransporter. Förfarandena borde kunna förenklas och genomföras lättare, bland annat genom att den elektroniska kommunikationens möjligheter utnyttjas fullt ut.

3.  Europaparlamentet kräver att det för närsjöfarten inrättas korridorer av hög kvalitet mellan Europeiska unionens medlemsstater där samtliga berörda parter, offentliga och privata, deltar fullt ut och där de instrument som nyligen inrättats av Europeiska unionen kan utnyttjas på lämpligt sätt, i synnerhet instrument relaterade till det transeuropeiska transportnätet och Marco Polo-programmet.

4.  Europaparlamentet uppmanar att infrastrukturinvesteringar skall prioriteras för att förbättra tillgängligheten till hamnar såväl från inlandet som från havet, medräknat gränsöverskridande projekt i det transeuropeiska transportnätet.

5.  Parlamentet stöder kommissionens program som syftar till att förenkla den rättsliga ramen för närsjöfart och inre sjöfart genom att uppmuntra inrättandet av centraliserade kontor (one-stop shops), organiserade enligt privat eller offentlig rätt i enlighet med varje medlemsstats rättsliga system, och genom att uppmuntra samordning av administrativa och tullmässiga formaliteter samt genom att stödja partnerskap för kombinerad transport, t.ex. mellan vägtransportörer och sjötransportörer, vilket gör det möjligt också för små och medelstora företag att fullt ut dra nytta av intermodala transporter.

6.  Europaparlamentet betonar behovet av samarbete mellan alla berörda parter, såväl offentliga som privata, när det gäller att främja och utveckla kvaliteten på närsjöfarten på regional, nationell och europeisk nivå.

7.  Europaparlamentet betonar närsjöfartens möjligheter som ett kompletterande transportsätt som kan utnyttjas mycket snabbt och till låga kostnader i väntan på att viss järnvägsinfrastruktur i det transeuropeiska transportnätet färdigställs. Som exempel betonar parlamentet det trängande behovet av alternativa transportsätt mellan Frankrike och Spanien i väntan på att en förbindelse mellan Montpellier och Figueras skall öppnas omkring 2020.

8.  Europaparlamentet begär att närsjöfarten skall främjas som ett miljövänligt transportsätt och således att motorvägar till sjöss skall inrättas med solida miljökrav.

Enhetligt europeiskt ansvarssystem

9.  Europaparlamentet kräver att gemenskapens diskussioner om ett enhetligt europeiskt ansvarssystem för den multimodala transportkedjan på nytt skall aktiveras, bland annat genom en expertbedömning av de olika möjliga modellerna för civilrättsligt ansvar och genom ett aktivt deltagande i det arbete som bedrivs på internationell nivå – bland annat inom FN:s kommission för internationell handelsrätt (UNCITRAL) – i syfte att införa ett enhetligt internationellt och/eller europeiskt ansvarssystem som är anpassat till den intermodala transportens behov i Europa och som är mer enhetligt, enkelt och fördelaktigt.

Intermodala lastenheter

10.  Europaparlamentet betonar att frågan om en standardisering av de intermodala lastenheterna måste lösas genom att ett acceptabelt standardiseringssystem utvecklas som gör det möjligt att utnyttja de vanligaste och mest effektiva lastenheterna som är driftskompatibla mellan alla transportsätt och särskilt mellan sjötransport, transport längs inre vattenvägar, järnvägstransport och vägtransport.

11.  11 Europaparlamentet påminner i detta sammanhang om sin ståndpunkt av den 12 februari 2004(4) vid första behandlingen av förslaget till direktiv om intermodala lastenheter, enligt vilken en europeisk lastenhet bör inrättas genom en kombination av containerns och växelflakens fördelar så att optimal intermodalitet uppnås. Parlamentet uppmanar med kraft rådet att anta en gemensam ståndpunkt om förslaget för att lagstiftningsförfarandet så snart som möjligt skall kunna avslutas.

Tullar

12.  Europaparlamentet erinrar om att närsjöfarten omfattas av gemenskapens tullagstiftning, eftersom den innefattar transport av varor till sjöss.

13.  Europaparlamentet välkomnar en optimal användning av de undantag som gemenskapens tullagstiftning erbjuder samt främjande av tullättnader inom ramen för förenklade system för varor som fritt erbjuds inom ramen för godkänd regelbunden linjetrafik.

14.  Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang samtliga berörda parter att utveckla och utnyttja det nya datoriserade transiteringssystemet (NCTS) som införts av tullmyndigheterna och som kan göra tullförfarandena effektivare och snabbare för närsjöfarten.

Elektronisk kommunikation

15.  Europaparlamentet begär att elektroniska system skall fortsätta att inrättas i hamnarna så att samtliga obligatoriska formaliteter kan utföras i ett enda moment.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka möjligheten att erbjuda utrustning för elektronisk kommunikation i sina hamnar och tillhandahålla nödvändig gemenskapsfinansiering genom att använda ett centraliserat system för elektronisk kommunikation, där så är möjligt ("one-stop-shop").

17.  Europaparlamentet understryker att man för att påskynda utvecklingen av den elektroniska kommunikationen bör föreslå, och inom hela Europeiska unionen arbeta för, att elektroniska system samt deras nätverk inrättas i hamnarna inom unionen, och i mån av möjlighet även med unionens grannstater, med beaktande av de goda exempel som redan finns i flera medlemsstater.

System för stöd till närsjöfarten

18.  Europaparlamentet välkomnar handlingsplanen från nätverket för europeisk närsjöfart, ESN, och uppmanar byråerna för främjande av närsjöfart att genomföra den så snabbt som möjligt.

19.  Europaparlamentet uppskattar det viktiga arbete som utförs av de nationella byråerna för främjande av närsjöfarten och deras europeiska nätverk, och uppmanar medlemsstaterna att vid behov stödja dessa byråer, i enlighet med gemenskapslagstiftningen.

20.  Europaparlamentet betonar att en strategisk miljökonsekvensbedömning av de planerade motorvägarna till sjöss måste utföras gemensamt av medlemsstaterna och kommissionen. Parlamentet konstaterar att bedömningen bör undersöka de miljökonsekvenser som inte bara själva rutten ger upphov till, utan även utvecklingen i hamnarna samt följderna för transportströmmarna i inlandet.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i arbetet för att främja närsjöfarten föreslå bättre sociala standarder för de anställda inom denna sektor.

Miljöaspekter

22.  Europaparlamentet erinrar om behovet av att främja den positiva miljöbilden av närsjöfarten, i synnerhet när det gäller vatten- och luftföroreningar, och därmed fastställa minimikrav när det gäller miljön, såsom användning av bränsle med låg svavelhalt och gränser för utsläpp i luft och vatten (SOx, NOx , CO2 etc.). Parlamentet anser dessutom att man bör ägna större uppmärksamhet åt att främja konceptet "rena fartyg" som antogs på den femte ministerkonferensen för Nordsjön 2002.

23.  Europaparlamentet betonar icke desto mindre behovet av striktare gemenskapslagstiftning om gasutsläpp och vattenföroreningar som närsjöfarten genererar.

24.  Europaparlamentet erinrar om behovet av att sporra och fortsätta forskningen om mindre förorenande bränslen.

25.  Europaparlamentet erinrar om att det är nödvändigt att uppdatera de statistiska uppgifterna om tillväxten inom olika transportsätt i Europa, i synnerhet de som rör landbaserade varutransporters ursprung och destination, för att bidra till en övergång från andra transportsätt till sjöfarten.

Höghastighetssjövägar

26.  Europaparlamentet erkänner att konceptet "motorvägar till sjöss" har stor betydelse och kan bli ett användbart verktyg för att främja närsjöfarten, vilket gör det möjligt att uppmuntra byte av transportsätt från vägtransport till sjötransport, i första hand genom samfinansiering av infrastrukturåtgärder i lämpliga fall, eller att på lämpligt sätt förbättra tillgängligheten till avlägsna regioner, öregioner och centrala marknader.

27.  Europaparlamentet noterar den pågående debatten om en kvalitetsstämpel för motorvägar till sjöss, som skulle kunna utvecklas för intermodala transporter där närsjöfart utnyttjas och uppfyller vissa kvalitetskriterier. Kvalitetsstämpeln för motorvägar till sjöss skulle kunna tilldelas befintliga kvalitetstransporter och andra transporter där ett åtagande görs om att uppnå en viss kvalitetsnivå, med eller utan stöd från offentliga medel som beviljas i enlighet med gemenskapsreglerna, framför allt konkurrensreglerna.

28.  Europaparlamentet kräver att effektiva, tydliga och tillräckliga finansieringsmöjligheter godkänns för åtgärder relaterade till motorvägar till sjöss och linjer för närsjöfart, för att optimalt komplettera eller till och med utöka finansieringen för att nya fasta och lönsamma linjer skall kunna inrättas i enlighet med gemenskapsbestämmelserna (vilket emellertid under inga omständigheter får påverka de befintliga transportförbindelserna inom närsjöfarten), vid behov genom att involvera offentliga tjänster.

29.  Europaparlamentet kräver att samlad efterfrågan bör införas som ett prioriterat kriterium bland villkoren i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till sjötransport.

30.  Europaparlamentet efterlyser ett förtydligande av de regler som tillämpas på förfarandena för ingående av överenskommelser om att utnyttja transporter på motorvägar till sjöss, liksom villkoren för efterlevnad av konkurrensreglerna vid nationell offentlig finansiering av projekt för närsjöfart och motorvägar till sjöss.

o
o   o

31.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT C 121, 24.4.2001, s. 489. (2) EUT C 43 E, 19.2.2004, s. 250. (3) Europaparlamentets och rådets beslut nr 884/2004/EG av den 29 april 2004 om ändring av beslut nr 1692/96/EG om gemenskapens riktlinjer för utveckling av det transeuropeiska transportnätet (EUT L 167, 30.4.2004, s. 1). (4) EUT C 97 E, 22.4.2004, s. 612.