Europaparlamentets resolution om Europeiska unionens roll när det gäller att uppnå millennieutvecklingsmålen (2004/2252(INI))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av FN:s millenniedeklaration av den 8 september 2000, i vilken det internationella samfundet gemensamt fastställer kriterier för fattigdomsutrotning, de s.k. millenniemålen,
– med beaktande av de årliga rapporterna om mänsklig utveckling som FN:s utvecklingsprogram utarbetar,
– med beaktande av rapporten "Least Developed Countries 2002: Escaping the Poverty Trap" från FN:s konferens om handel och utveckling (UNCTAD),
– med beaktande av FN:s generalsekreterares årliga rapporter om genomförandet av FN:s millenniedeklaration, varav den senaste är daterad den 27 augusti 2004,
– med beaktande av rapporten "Investing in Development: A Practical Plan to Achieve the Millennium Development Goals" från expertgruppen inom FN:s millennieprojekt, med professor Jeffrey Sachs som ledare,
– med beaktande av Unicefs årliga rapporter om situationen för världens barn och FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989,
– med beaktande av slutdeklarationerna och slutsatserna från internationella konferenser, särskilt den internationella konferensen om utvecklingsfinansiering (Monterrey 2002), toppmötet om hållbar utveckling (Johannesburg, 2002), FN:s tredje konferens om de minst utvecklade länderna (Bryssel, 2001), WTO:s fjärde ministerkonferens (Doha, 2001), den internationella konferensen om befolkning och utveckling (ICPD)(Kairo, 1994), FN:s generalförsamlings specialsession 1999 för att se över framstegen med att nå ICPD-målen ("Kairo + 5") och världsforumet om utbildning (Dakar, 2000),
– med beaktande av de nationella förbehåll som inlämnats av vissa EU-medlemsstater i slutförklaringarna och slutsatserna från de ovannämnda konferenserna,
– med beaktande av de åtaganden som gjordes av EU vid Europeiska rådets möte i Barcelona i mars 2002 inför Monterreykonferensen,
– med beaktande av artiklarna 177–181 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och artiklarna III-316–318 och artikel III-321 i Fördraget om upprättandet av en konstitution för Europa,
– med beaktande av kommissionens rapport om millenniemålen 2000–2004 (SEK(2004)1379),
– med beaktande av rådets och kommissionens förklaring av den 20 november 2000 om Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik,
– med beaktande av slutsatserna från rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) av den 22-23 november 2004,
– med beaktande av meddelandena från kommissionens ordförande, med vice ordförande Wallströms samtycke, "Strategiska prioriteringar för 2005–2009: Europa 2010: Ett partnerskap för att forma ett nytt Europa - välstånd, sammanhållning och säkerhet" samt kommissionens arbetsprogram för 2005,
– med beaktande av kommissionens meddelande om förslaget till rådets beslut om antagande av gemenskapens ståndpunkt i AVS-EG:s ministerråd beträffande reglering av alla de lån till särskilda villkor som beviljats de minst utvecklade och kraftigt skuldtyngda fattiga AVS-staterna och som återstår efter en fullständig tillämpning av skuldlättnadsmekanismerna inom ramen för HIPC-initiativet (KOM(2001)0210) och av sin resolution om detta ämne av den 25 april 2002(1),
– med beaktande av sin resolution den 13 januari 2005 om skuldlättnader för utvecklingsländer(2),
– med beaktande av utfästelsen vid det internationella toppmötet om livsmedelsförsörjningen 1996 om att halvera det antal människor som lider av hungersnöd i världen före 2015,
– med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandet från utskottet för internationell handel (A6-0075/2005), och av följande skäl:
A. EU står för mer än 50 procent av utvecklingsbiståndet i världen. I september 2000 undertecknade EU:s medlemsstater och kommissionens ordförande millenniedeklarationen och i december 2001 antog FN:s generalförsamling millenniemålen.
B. Millenniemålen, i vilka ansträngningarna för att nå målen för fattigdomsutrotning understryks, måste ses som en del av ett vidare förhållningssätt i vilket hållbar utveckling, rättvisa, goda styrelseformer och rättsstatsprinciperna främjas.
C. Enligt UNCTAD:s rapport från 2002 om de minst utvecklade länderna har antalet människor som lever i extrem fattigdom mer än fördubblats under de senaste trettio åren, med en ökning från 138 miljoner på 1960-talet till 307 miljoner på 1990-talet. Om den nuvarande tendensen håller i sig kommer det antal människor som lever på mindre än 1 US dollar om dagen att år 2015 ha stigit från 307 miljoner till 420 miljoner.
D. Kampen mot fattigdomen kräver framför allt en genomgripande förändring av politiken i både de industrialiserade länderna och i utvecklingsländerna, så att man angriper de strukturella orsakerna till fattigdom, bland annat orättvisa världshandelsregler, obetalbara krav i samband med utvecklingsländernas skuldåterbetalningar till internationella finansinstitut samt en ojämn spridning av välfärden.
E. Om millenniemålen skall nås måste det nuvarande biståndet fördubblas och hållas kvar på den fördubblade nivån i minst ett årtionde.
F. Ytterligare innovativa finansieringsmöjligheter måste också undersökas parallellt. Samtidigt måste den lika viktiga betydelsen av biståndets kvalitet och innehåll framhållas.
G. Två tredjedelar av utvecklingsländerna använder mer pengar till skuldbetalning än till grundläggande sociala tjänster.
H. Det är nödvändigt att skriva av skulden för många kraftigt skuldtyngda länder till hundra procent. Dessa länder borde nå 2015 utan extra skulder.
I. År 2002 fick EG i den fackgranskning som utförts av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling/kommittén för utvecklingsbistånd (OECD/DAC) kritik "över att gemenskapen inte har någon övergripande utvecklingspolitisk strategi och över att målen för gemenskapens utvecklingspolitik är för många, för vaga och inte rangordnade på något särskilt sätt". Hittills har inga verkliga insatser gjorts för att se till att gemenskapsstödet och biståndet från EU:s medlemsstater kompletterar varandra.
J. 90 procent av världens befolkning delar på endast 10 procent av världens hälsoresurser. 95 procent av de 38 miljoner människor som har aids bor i utvecklingsländer.
K. Förebyggande åtgärder är viktiga, men därtill behöver 3 miljoner människor antiretrovirala läkemedel före slutet av år 2005.
L. Nyligen har stora framsteg gjorts när det gäller de skadligaste formerna av de fyra malariaparasiter som infekterar människan. Det kommer därför att bli möjligt att införa nya behandlingsformer.
M. Den stora förekomsten av hiv/aids i Afrika söder om Sahara, där utgifterna för sjuk- och hälsovård och utbildning kraftigt har minskats, är bekymrande.
N. Vissa tropiska sjukdomar går att behandla, men i de fall tillverkningen av medicinerna inte har upphört är de antingen alltför dyra eller också har de bristande kvalitet eller verkan.
O. I Afrika söder om Sahara är 57 procent av de hivsmittade vuxna kvinnor. Påtryckningar förekommer för att urgröpa progressiva politiska ambitioner om rätt till sexuell och reproduktiv hälsa, vilket lett till ett ökat antal oönskade graviditeter och riskfyllda aborter.
P. Det finns ett viktigt samband mellan hållbar miljö, handel och utvecklingspolitik samt utrotning av extrem fattigdom och hungersnöd. Livsuppehället för de fattiga på landsbygden är nästan helt beroende av en ändamålsenlig förvaltning av naturresursbasen såsom skog, mark, betesmark, marina resurser och färskvattenresurser.
Q. Enligt slutsatserna i en oroväckande rapport om utvecklingen av ekosystemen (Millennium Ecosystem Assessment Report) som nyligen offentliggjordes fortsätter cirka 60 procent av de ekosystem som undersökts (15 av 24) att utarmas eller brukas på ett sätt som inte är hållbart över tid. Detta gäller sötvatten, fiske, rening av luft och vatten och reglering av regionalt och lokalt klimat, naturkatastrofer och skadedjur. Det är världens fattigaste människor som drabbas värst av dessa förändringar av ekosystemen.
R. Doha-utvecklingsrundan har potential att få stor inverkan. Det behövs ett handelssystem som baseras på rättvisa och balanserade regler för att komma till rätta med bristen på jämvikt inom världshandeln, särskilt när det gäller Afrika.
S. Utvecklingssamarbetet har tidigare framför allt byggt på sektorsstrategier. En mer systembaserad strategi till millenniemålen skulle behövas på grund av de föreliggande tydliga synergierna.
1. Europaparlamentet välkomnar kommissionens rapport om millenniemålen 2000–2004 och ser fram emot EU:s sammanfattande rapport om ytterligare åtgärder som garanterar att gemenskapsbiståndet till fullo inriktas på att uppfylla millenniemålen.
2. Europaparlamentet betonar att den övergripande ramen för EU:s utvecklingspolitik entydigt måste vara minskad fattigdom genom uppfyllande av millenniemålen och millenniedeklarationen. Detta måste klart återspeglas i all relevant politik och alla förslag till rättsakter. Parlamentet anser dock att millenniemålen inte får betraktas som tekniska problem som kommer att lösas enbart genom att man beviljar mer pengar utan man måste också identifiera och tackla de underliggande orsakerna till fattigdom.
3. Europaparlamentet beklagar att det endast finns klara tidsfrister för millenniemål 1–7, och inte för det åttonde millenniemålet.
4. Europaparlamentet betonar sambandet mellan millenniemålen, nationella strategier för minskad fattigdom, makroekonomisk politik, effektiv förvaltning av de offentliga utgifterna och harmoniserat stöd till goda styrelseformer och god politik.
5. Europaparlamentet är övertygat om att strategidokumenten för minskad fattigdom och landstrategidokumenten skulle kunna vara viktiga instrument för att uppnå millenniemålen, men anser att de bör revideras så att de bättre stöder millenniemålen. Parlamentet begär att de "snabba framstegen" anges i strategidokumenten för minskad fattigdom och i landstrategidokumenten, så att de kan inlemmas i en hållbar och strukturell strategi. Parlamentet anser att arbetet med att ta fram strategidokument som baserar sig på millenniemålen bör vara öppet och rådgivande och inbegripa alla viktiga aktörer på såväl nationell som internationell nivå.
6. Europaparlamentet anser att den nationella och regionala utvecklingspolitiken måste fastställas demokratiskt av folken själva och att deras respektive regeringar bör utkrävas ansvar genom demokratiska institutioner och inte genom villkor som är anpassade efter givarnas strategiska intressen.
7. Europaparlamentet anser att man inom kampen mot fattigdom skall erkänna att ett land eller en region har rätt att med demokratiska medel utforma sin egen politik och sina egna prioriteringar och strategier för att främja en hållbar livsmedelsproduktion och ekonomisk utveckling genom att mobilisera sina natur- och humanresurser och sin lokala sakkunskap.
8. Europaparlamentet betonar att alla medel som står till buds måste utnyttjas för att millenniemålen skall nås, vilket kräver bredast möjliga partnerskap med de berörda aktörerna, särskilt de nationella parlamenten och det civila samhället, för att frigöra de innovationer, resurser och den kapacitet som behövs.
9. Europaparlamentet anser att man fullt ut bör erkänna att alla länder har rätt och skyldighet att trygga livsmedelsförsörjningen för sina folk och att de vid behov får skydda sig från export från andra länder som hotar denna livsmedelsförsörjning.
10. Europaparlamentet anser att det är mycket att viktigt att konsolidera och utveckla de offentliga tjänsterna för att avvärja de stora fattigdomsplågorna, såsom epidemier, analfabetism, dricksvattenbrist och avsaknad av avloppsrening.
11. Europaparlamentet efterlyser en helhetsstrategi − det vill säga inte en sektorsbaserad strategi − i arbetet för att nå millenniemålen.
12. Europaparlamentet ger en eloge till de medlemsstater som har uppnått eller passerat 0,7 procent av BNI, men konstaterar att det i vissa medlemsstater finns en oroväckande tendens att börja sänka biståndsnivåerna och att överge sina tidigare åtaganden om tidtabeller.
13. Europaparlamentet betonar att skillnaderna mellan medlemsstaternas prestationer är stora, även om EU för närvarande verkar kunna nå sitt mellanliggande mål på 0,39 procent av BNI till offentligt utvecklingsbistånd (ODA) under 2006. Parlamentet uppmanar därför de medlemsstater som fortfarande inte uppnått det mellanliggande målet att förbinda sig till en tydlig tidsplan och tydliga tidsfrister för att nå målet på 0,7 procent före 2015.
14. Europaparlamentet gläds åt de framsteg som redan gjorts av många av de tio nya medlemsstaterna när det gäller att kraftigt öka det offentliga utvecklingsbiståndet, och ser fram emot ett upprätthållande av denna utveckling.
15. Europaparlamentet betonar att målet på 20 procent för grundläggande utbildning och sjuk- och hälsovård bör inbegripas i EU:s budget och i budgeten för Europeiska utvecklingsfonden, utöver det nuvarande målet på 35 procent för grundläggande sociala tjänster.
16. Europaparlamentet stöder förslaget om att rådet (ekonomiska och finansiella frågor) och rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) regelbundet skall utvärdera i vilken utsträckning målen för det offentliga utvecklingsbiståndet nåtts samtidigt som medlemsstaterna uppmanas att fastställa årliga mål för det totala biståndet och för biståndet till de minst utvecklade länderna.
17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över sina egna biståndsanslag och att förbinda sig att väsentligt öka biståndsanslagen i nästa budgetplan.
18. Europaparlamentet uppmanar EU att vidta konkreta åtgärder mot fattigdomen genom att anta en konsekvent politik när det gäller handel, utvecklingssamarbete och den gemensamma jordbrukspolitiken, så att man undviker direkta eller indirekta negativa konsekvenser för utvecklinlgsländernas ekonomi.
19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka innovativa finansieringsmöjligheter och alla förslag om alternativa sätt att garantera medel till biståndsprogram vid sidan av åtagandet att ge 0,7 procent av BNI till offentligt utvecklingsbistånd.
20. Europaparlamentet efterlyser skuldlättnader genom att man gradvis avskriver skulderna för de kraftigt skuldsatta länderna, särskilt de minst utvecklade länderna, förutsatt att ländernas regeringar iakttar de mänskliga rättigheterna och principen om ett gott styre och att de sätter fattigdomsbekämpningen i högsätet.
21. Europaparlamentet kräver att målen för skuldavskrivningarna inte endast skall kopplas samman med förhållandet mellan skuld och export utan även med behov som baserar sig på millenniemålen.
22. Europaparlamentet uppmanar EU att säkra tillräcklig finansiering på det internationella planet av den för närvarande underfinansierade forskningen om de sjukdomar som drabbar medborgarna i utvecklingsländer.
23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka sina partnerskap med utvecklingsländerna så att förutsägbarheten, det gemensamma ansvaret och de ömsesidiga åtagandena ökar.
24. Europaparlamentet är övertygat om att AVS- och EU-länderna, om de med gemensamma krafter tar itu med problemen med korruption och ekonomiska oegentlighet i enlighet med Cotonoupartnerskapsavtalet, kan ge ett viktigt bidrag till kampen mot fattigdom, brottslighet och terrorism. Parlamentet anser att detta samtidigt kan skapa politisk stabilitet och främja social och ekonomisk utveckling.
25. Europaparlamentet betonar att den offentliga ekonomiska förvaltningen måste datoriseras inom ramen för e-förvaltningen, så att man bättre kan bekämpa tungrodd byråkrati och bristen på öppenhet.
26. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avsevärt stärka sina insatser för att se till att medlemsstaternas verksamhet inom ramen för utvecklingssamarbete i större utsträckning kompletterar kommissionens verksamhet, utifrån de komparativa fördelarna för varje givare.
27. Europaparlamentet välkomnar initiativ, såsom EU:s givaratlas (Donor Atlas), med vilken man försöker samordna medlemsstaternas bistånd, och uppmanar kommissionen att komplettera och förbättra detta instrument så att det kan användas för att identifiera områden där framsteg i harmoniseringen snabbast kan nås.
28. Europaparlamentet efterlyser därför särskilda harmoniseringsåtaganden och tidsplaner för harmoniseringen och kräver att indikatorer och riktmärken utvecklas för övervakning av parternas engagemang i olika länder.
29. Europaparlamentet betonar de möjligheter som uppkommit genom revolutionen inom informations- och kommunikationsteknik när det gäller att behandla särskilda fattigdomsproblem, särskilt för att förbättra utbildningen och sjuk- och hälsovården och för att skapa goda styrelseformer, osv.
30. Europaparlamentet betonar vikten av tillgång till moderna energitjänster för de fattiga. Parlamentet anser samtidigt att utvecklingsländerna inte behöver begå samma misstag som industriländerna, och att de därför bör ges särskilt bistånd för att kunna investera i energiteknik som är ren och effektiv.
31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka anslagen och att utarbeta en heltäckande plan för information och utbildning i utvecklingsfrågor koncentrerad på millenniemålen.
32. Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att fullfölja åtagandena i Romdeklarationen om harmonisering av den 25 februari 2003 för att förbättra och i princip frikoppla biståndet.
33. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att EU står i spetsen för insatserna för att garantera avgiftsfri och obligatorisk grundutbildning, och insisterar på att dessa insatser måste samordnas med omfattande nya resurser och en mer målinriktad användning av befintliga resurser.
34. Europaparlamentet anser att det är en vanföreställning att man skall kunna uppnå millenniemålet att fram till 2015 halvera antalet människor som lider av fattigdom och svält, och att man skall kunna erbjuda alla kostnadsfri utbildning och förbättra tillgången till sjuk- och hälsovård, så länge utvecklingsländerna spenderar fyra gånger mer pengar på att återbetala skulder än på att tillhandahålla grundläggande sociala tjänster.
35. Europaparlamentet insisterar på att kommissionen bör försöka öka anslagen till utbildning och till Världsbankens s.k. Fast Track Initiative (FTI), eftersom den största utmaningen som FTI står inför är bristen på extern finansiering.
36. Europaparlamentet understryker att flickors utbildning måste uppmärksammas särskilt, eftersom de flickor som har genomgått en utbildning har mindre och friskare familjer och bidrar till att höja produktiviteten och minska fattigdomen.
37. Europaparlamentet begär att särskild uppmärksamhet riktas mot föräldralösa barn och mot socialt utslagna pojkar och flickor som drabbas oproportionerligt hårt av den bristande tillgången till utbildning.
38. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur tidiga och positiva åtgärder skulle kunna vidtas genom införandet av ett helhetspaket bestående av malarianät, vaccination genom Globala vaccininitiativet (GAVI) och tillgång till kondomer, vilket är en viktig åtgärd i kampen mot hiv/aids. Parlamentet anser att EU:s medlemsstater skulle kunna samarbeta med initiativet på nationell nivå. Parlamentet betonar att dessa åtgärder måste inlemmas i en långsiktig strategi, så att de blir en del av ett hållbart angreppssätt.
39. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att gå i bräschen för kampen mot malaria, att samla resurser och inleda lämpliga och omfattande åtgärder för att kontrollera och på längre sikt utrota denna pandemi. Tonvikten bör i detta fall läggas på förebyggande åtgärder.
40. Europaparlamentet begär framför allt att den offentliga forskningen ökas och att investeringarna inom den privata sektorn mobiliseras, så att man kan driva upp takten i forskningen för att finna ett vaccin.
41. Europaparlamentet betonar att de grundläggande hälso- och sjukvårdstjänsterna måste vara tillgängliga och billiga för att det skall vara möjligt att framgångsrikt genomföra all hälso- och sjukvårdspolitik i utvecklingsländerna.
42. Europaparlamentet stöder kommissionens överenskommelse om behovet av tillgängliga och prisvärda läkemedel, och betonar att tillämpningen av TRIPS-avtalet måste kontrolleras noggrant.
43. Europaparlamentet efterlyser ekonomiska resurser för att åtgärda hälsohot i utvecklingsländerna, och uppmanar ländernas regeringar att prioritera hälsofrågor.
44. Europaparlamentet betonar att tillgången till dricksvatten och till en balanserad kost är en grundförutsättning för folkhälsan. Tillgången till dricksvatten är mycket viktig för att bekämpa fattigdom och sjukdomar som orsakas av brist på dricksvatten.
45. Europaparlamentet uppmanar utvecklingsländerna att förbättra de offentliga tjänsterna och de grundläggande sjuk- och hälsovårdssystemen, och anser att EU:s bistånd i första hand bör stödja utvecklingsländerna egna insatser för att stärka sin kapacitet i fråga om personal, institutioner och infrastruktur.
46. Europaparlamentet kräver att avsevärt fler personer utbildas inom hälsovårdssektorn, eftersom de som lämnar branschen är fler än de som utbildas.
47. Europaparlamentet kräver att EU ökar sina bidrag till den globala fonden för bekämpning av hiv/aids, tuberkulos och malaria, eftersom de medel som utlovats till 2005 endast uppgår till en fjärdedel av det belopp som behövs. Parlamentet anser att EU och även andra instanser bör sträva efter att undvika dubbelarbete och främja ett nationellt ansvar för hiv/aids-, tuberkulos- och malariapolitiken.
48. Europaparlamentet uppmanar EU att även i fortsättningen vara föregångare för frågor som rör rätten till sexuell och reproduktiv hälsa genom att upprätthålla de nuvarande finansieringsnivåerna för många tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa, inbegripet familjeplanering, behandling av sexuellt överförbara sjukdomar och säkra aborter i de länder där dessa är lagliga.
49. Europaparlamentet kräver att ett mål fastställs inom ramen för det femte millenniemålet om allmän tillgång till tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa fram till år 2015. Parlamentet efterlyser sammanhängande indikatorer som säkerställer samma eller en snabbare framsteg bland de fattiga och andra marginaliserade eller utsatta grupper. Parlamentet kräver även att sammanhängande indikatorer införs för de övriga sju målen.
50. Europaparlamentet betonar behovet av en metod där man utgår från barnens rättigheter i kommissionens samtliga program och utvärderingar. Eftersom barnens rättigheter är en övergripande fråga borde den systematiskt införlivas i alla instrument och program.
51. Europaparlamentet anser att de jämställdhetsspecifika prioriteringarna skall omvärderas i gemenskapens utvecklingspolitik till grundläggande rättigheter och göras till en del av kriterierna för goda styrelseformer i Cotonouavtalet och andra avtal.
52. Europaparlamentet betonar vikten av att kvinnor inte längre marginaliseras, så att de kan spela en central roll i samband med utarbetandet och uppföljningen av strategierna för att minska fattigdomen på grundval av millenniemålen och på andra allmänna och mycket viktiga reformer som framför allt berör de regionala och lokala myndigheterna.
53. Europaparlamentet välkomnar och stöder kommissionens avsikt att återuppliva sina förbindelser med Afrika genom ett intensivare samarbete med Nytt partnerskap för Afrikas utveckling (Nepad), Afrikanska unionen (AU) och nya initiativ såsom Kommissionen för Afrika.
54. Europaparlamentet hänvisar än en gång till artikel 178 i EG-fördraget där det fastställs att gemenskapen, vid behov med hjälp av konsekvensbedömningar, skall utvärdera om målen för dess utvecklingspolitik kan urholkas av andra politiska åtgärder.
55. Europaparlamentet efterlyser en heltäckande analys av den nuvarande liberaliseringspolitikens konsekvenser för svält och fattigdom i utvecklingsländerna, och begär att resultatet av denna analys används för att fastställa tydliga riktlinjer för utvecklingssamarbetet.
56. Europaparlamentet insisterar på att miljön måste ges den uppmärksamhet den förtjänar på nationell nivå och att detta måste bidra till att det sjunde millenniemålet uppnås, genom att miljöfrågor och hållbar utveckling uttryckligen inkluderas i lands- och regionstrategidokument.
57. Europaparlamentet betonar att stöd för att skydda och bringa liv i strukturerna för den fortsatta livscykeln, såsom rena marker, skogar och marina resurser och en sund förvaltning av färskvattenresurserna, är en nödvändig förutsättning för programmen för fattigdomsbekämpning. Parlamentet anser att dessa insatser måste prioriteras i EU:s utvecklingssamarbete.
58. Europaparlamentet stöder till fullo slutsatserna i Millennium Ecosystem Assessment Report enligt vilka den fortsatta utarmningen av världens ekosystem kommer att hindra uppfyllandet av millenniemålen. Parlamentet medger också att betydande institutionella och politiska förändringar är nödvändiga för att vända den omfattande försämringen och uppmanar kommissionen att införliva de detaljerade rekommendationerna i rapporten i sin sammanfattande rapport och i framtida handlingsplaner.
59. Europaparlamentet uppmanar rådet att uppmana ledningen för FN:s miljöprogram att se till att man vid toppmötet om översyn av millenniemålen i september inleder en omfattande genomgång av de sociala och miljömässiga konsekvenserna av de handelsavregleringar som hittills skett för att se till att dessa bidrar till att utrota fattigdomen så effektivt som möjligt.
60. Europaparlamentet erinrar om att även om handel med rättvisa villkor inte är det enda botemedlet mot världsfattigdomen så kan det bidra till att millenniemålen uppnås genom sin inverkan på den ekonomiska tillväxten.
61. Europaparlamentet tar del av de undersökningar som nyligen genomförts av UNCTAD och andra institutioner och som visar att den omfattande avregleringen av handeln i de minst utvecklade länderna i alltför liten utsträckning har lett till varaktig och betydande minskning av fattigdomen och att den har bidragit till en försämring av utvecklingsländernas bytesbalans, i synnerhet i de afrikanska länderna.
62. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bättre anpassa sin politik för samarbete och handel för att hjälpa regeringarna i utvecklingsländerna att upprätthålla och utveckla tjänster i allmänhetens intresse, i synnerhet sådana som ger hela befolkningen tillgång till drickbart vatten, hälso- och sjukvård, utbildning, transporter och energi.
63. Europaparlamentet upprepar med anledning av diskussionerna om effekterna av avregleringar på vattenområdet att vattenrelaterade tjänster av princip bör fortsätta att helt ligga under offentligt ansvar och kontroll och att det är nationella, regionala och lokala myndigheternas ansvar att hävda denna princip. Parlamentet uppmanar kommissionen att agera i enlighet med detta yttrande.
64. Europaparlamentet bekräftar i överensstämmelse med resolutionen av den 11 mars 2004(3) om strategin för den inre marknaden, att vatten är en gemensam tillgång för mänskligheten och att tillgången till vatten, framför allt för de fattigaste befolkningarna i de södra delarna av världen, är en grundläggande mänsklig rättighet som skall främjas och säkras.
65. Europaparlamentet beklagar att det inte finns någon tidsplan för avskaffandet av exportstödet till jordbruksprodukter. Därför bör Europaparlamentet trycka på för att få en sådan tidsplan uppställd.
66. Europaparlamentet uppmanar EU:s och de övriga industriländernas ledare att vidta konkreta åtgärder för att uppnå millenniemålen genom att avskaffa exportstöd som hotar livsmedelsproduktionen och den ekonomiska utvecklingen på det lokala planet.
67. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja utvecklingsfrågorna i de pågående WTO-förhandlingarna genom att sätta fokus på livsmedelsförsörjning och sysselsättning på landsbygden, vilka tillhör de effektivaste faktorerna i fattigdomsutrotningen, bland annat genom att införa en "Development Box" i WTO-avtalet om jordbruk för att göra det möjligt för fattigare länder att på ett bättre sätt ta itu med frågor som rör livsmedelsförsörjning och bevara en levande landsbygd, och genom att fullständigt avskaffa subventionerna till jordbruksexport från EU.
68. Europaparlamentet välkomnar kommissionens erkännande av behovet av särskild och differentierad behandling genom att notera utvecklingsländernas oro över vad liberaliseringen av handeln och ömsesidigheten kommer att föra med sig.
69. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för en omedelbar reform av WTO i syfte att placera hållbarhet och fattigdomsutrotning högst upp på den handelspolitiska dagordningen, och att främja den särskilda och differentierade behandlingen.
70. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i de prioriterade åtgärderna i EU:s sammanfattande rapport om millenniemålen ta med åtgärder från EU:s sida för en stabilisering av råvarupriserna, liksom en översyn av de internationella mekanismerna för reglering av utbudet, stöd till förslag om att ta upp råvarupriserna i den pågående förhandlingsrundan i WTO och deltagande i finansieringen av den arbetsgrupp om råvaror som föreslagits av UNCTAD.
71. Europaparlamentet påminner om att inget AVS-land, efter det att förhandlingarna om de ekonomiska partnerskapsavtalen avslutats, får befinna sig i en sämre situation efter 2007 än enligt nuvarande ordning. Parlamentet noterar att det inte finns några förhandsgarantier eller åtaganden för att AVS-länderna kommer att underteckna några ekonomiska partnerskapsavtal vid slutet av 2007.
72. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att förhandlingarna om de ekonomiska partnerskapsavtalen med AVS-länderna bidrar till utveckling och fattigdomsutrotning i dessa länderna, bland annat genom en fortsatt tillämpning av principen om icke-reciprocitet för marknadstillträde för att tillförsäkra partnerländerna i AVS en rättvis plats i världshandeln, fokusering på begränsningar på utbudssidan, skyddsåtgärder för känsliga produkter och en förstärkning av de befintliga regionala integrationssträvanden, samt att ta initiativ till att se över och förtydliga artikel 24 i GATT-avtalet.
73. Europaparlamentet kräver att full hänsyn tas till att AVS-länderna ofta är helt beroende av råvaror som är särskilt känsliga för prisfluktuationer och högre tullar, och betonar vikten av diversifiering och utveckling av förädlingsindustrier och små och medelstora företag i dessa länder.
74. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under en övergångsperiod stödja principen om icke-reciprocitet på handelsområdet, vilken måste reglera förbindelserna mellan industriländerna och utvecklingsländerna. Kommissionen uppmanas även att utveckla en flexibilitet gentemot AVS-länderna under förhandlingarna om avtal om ekonomiskt partnerskap när det gäller deras utvecklingsnivå, deras förhållandevis små ekonomier och deras behov i fråga om ekonomiska resurser, utveckling och handel. Kommissionen uppmanas dessutom att se till att avtalen om ekonomiskt partnerskap verkligen kommer att utgöra instrument för hållbar utveckling i AVS-länderna.
75. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta lämpliga alternativ till avtalen om ekonomiskt partnerskap, t.ex. genom att utvidga "Allt utan vapen"-initiativet till att omfatta alla länder som inte ingår bland de minst utvecklade eller genom att förbättra EU:s förslag GSP+ för de AVS-länder som är ovilliga att ingå avtal om ekonomiskt partnerskap.
76. Europaparlamentet betonar vikten av kapacitetsuppbyggnad för handel och behoven av ytterligare resurser från EU för att förbättra AVS-ländernas möjligheter att fastställa behov och strategier, för att förhandla om och stödja regional integrering och bistå denna process, och inte minst för att främja diversifiering och regional integrering och förbereda för liberalisering genom att öka produktionen, leveranserna och handelskapaciteten och uppväga anpassningskostnaderna samt förbättra ländernas förmåga att dra till sig investeringar.
77. Europaparlamentet understryker att kapacitetsuppbyggnad av lokala marknader och inom handeln är åtminstone lika viktigt som marknadstillträde, och att medel bör anslås för ändamålet samt för diversifiering och stöd, i synnerhet vad gäller bananer, ris och socker.
78. Europaparlamentet framhåller att rådet snarast bör vidta åtgärder för att genomföra WTO-beslutet av den 30 augusti 2003 om genomförande av artikel 6 i Doha-deklarationen om TRIPS-avtalet och folkhälsa, och uppmanar kommissionen att uppmana medlemsstaterna att genomföra den nya förordningen fullt ut så snart som möjligt.
79. Europaparlamentet betonar att rådet bör snabba på besluten om att reformera EU:s handelspolitik för känsliga produkter.
80. Europaparlamentet uppmanar rådet att öka sitt handelsrelaterade bistånd och stödja kapacitetsbyggande, vilket är nödvändigt för att de fattigaste länderna skall klara av den ökade konkurrens som marknadsavregleringarna medför.
81. Europaparlamentet kräver att Europeiska investeringsbankens stadgar och mandat ses över i syfte att möjliggöra införandet av en särskilt avdelning som arbetar utgående från ett verkligt mandat för utveckling.
82. Europaparlamentet anser att millenniemålen aldrig kommer att nås utan en konsekvent politik till förmån för kvinnor, barn, äldre människor och personer med funktionshinder.
83. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas och associeringsländernas regeringar och parlament, Interparlamentariska unionen, FN och OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd.