Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och alla relevanta internationella instrument på området för de mänskliga rättigheterna,

–   med beaktande av att Romstadgan om den internationella brottmålsdomstolen trädde i kraft den 1 juli 2002 och av parlamentets resolutioner om den internationella brottmålsdomstolen(1),

–   med beaktande av Förenta nationernas stadga,

–   med beaktande av protokoll 13 till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna om dödsstraffets fullständiga avskaffande,

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna(2),

–   med beaktande av artiklarna 3, 6, 11, 13 och 19 i Fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 177 och 300 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

–   med beaktande av AVS-EG:s partnerskapsavtal(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2003 om fred och värdighet i Mellanöstern(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 24 februari 2005 om den 61:a sessionen i FN:s kommission för mänskliga rättigheter i Genève(5),

–   med beaktande av EU:s sjätte årsrapport om de mänskliga rättigheterna,

–   med beaktande av den första och andra rapporten från FN:s utvecklingsprogram, UNDP, om mänsklig utveckling i arabvärlden,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A6-0086/2005), och av följande skäl:

A.  Syftet med denna resolution är inte att omfatta allt, utan att i två huvuddelar lyfta fram dels de viktigaste utvecklingslinjerna på området för mänskliga rättigheter utanför EU enligt geografisk uppdelning, dels åtta olika tematiska huvudfrågor av betydelse för EU under kommande år.

Frågor i olika länder
Kandidatländer

1.  Europaparlamentet påminner om resultaten i sina särskilda och ingående utredningsrapporter om anslutnings-/kandidatländerna Bulgarien, Rumänien och Turkiet och lyckönskar dessa länder till de framsteg de gjort beträffande de mänskliga rättigheterna men påminner dem om att mycket arbete fortfarande återstår. Parlamentet uppmanar därför dessa länder att fortsätta och öka insatserna på detta område.

Västra Balkan

2.  Europaparlamentet bör ytterligare verka för att mänskliga rättigheter i såväl Vojvodina som i Kosovo garanteras.

3.  Europaparlamentet uppmanar Kroatien, Bosnien och Hercegovina samt Serbien och Montenegro att säkerställa rättvisa krigsförbrytarrättegångar. Parlamentet påminner dessa länder om sina skyldigheter att samarbeta fullt ut med ICTY.

4.  Europaparlamentet påminner Serbien och Montenegro om vikten av att säkerställa de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen. Det är särskilt viktigt att fördöma och lagföra all intolerans och allt våld som utförs på grundval av etnicitet.

EU:s grannskapsområde och Mellanöstern

5.  I syfte att öka respekten för de mänskliga rättigheterna i grannländerna och i Medelhavsområdet anser Europaparlamentet att det bör inrättas oberoende institutioner, öppna för det civila samhällets deltagande, i de berörda länderna, vilket skulle kunna garantera ett effektivt införande av de rättigheter som följer av undertecknade bilaterala och multilaterala överenskommelser.

6.  Europaparlamentet kräver fortsatt ökad respekt för kvinnors och minoritetsgruppers rättigheter samt för frihet och mångfald inom mediesektorn, att de mänskliga rättigheterna skall respekteras inom det sträffrättsliga systemet samt att tortyr och dödsstraff skall avskaffas i länder med vilka EU har ingått associeringsavtal och förhandlar om handlingsplaner.

7.  Europaparlamentet hoppas att större ansträngningar kommer att göras för att främja kvinnors rättigheter inom ramen för Barcelonaprocessen. Parlamentet begär i detta sammanhang att man upprättar en regional handlingsplan som syftar till att stärka kvinnornas rättigheter och jämställdheten mellan könen i enlighet med andan i rapporten från FN:s utvecklingsprogram. Parlamentet uppmanar alla de medlemsländer som deltar i Barcelonaprocessen att återkalla sina undantag angående konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering av kvinnor (CEDAW).

8.  Europaparlamentet betonar att länderna i området måste göra framsteg på området för mänskliga rättigheter, särskilt beträffande samarbetet med den internationella krigsförbrytartribunalen för före detta Jugoslavien (ICTY), genomförande av en verksam politik för flyktingars och tvångsförflyttade personers återvändande, respekt för minoritetsgruppers rättigheter samt genomförande av aktiva politik mot människohandel.

9.  Europaparlamentet uppmanar alla länder som genom sin geografiska närhet till EU har politiska, handelsrelaterade och sociala kontakter med EU att erkänna att den ekonomiska och sociala reformprocessen kräver en grundval bestående av politiska riktlinjer som främjar mänskliga rättigheter och en demokratisk nivå som överensstämmer med internationell rätt avseende mänskliga rättigheter.

10.  Europaparlamentet välkomnar den tydliga markering om att upprätthålla en god människorättsstandard som Ukrainas nyvalde president gjorde i sitt tal inför parlamentet i Strasbourg i februari 2005. Parlamentet välkomnar att rättsstatsprincipen upprätthölls i Ukraina i samband med presidentvalet och uppmanar Ukraina att välja öppenhet och demokrati, vilket är en nödvändig förutsättning för att kunna garantera alla medborgare mänskliga rättigheter i ordens vidaste bemärkelse. Parlamentet uppmanar den nya regeringen att genomföra rättsliga och politiska reformer som kan garantera press- och mediefrihet i hela Ukraina, få ett slut på tortyr och misshandel som brottsbekämpande tjänstemän gör sig skyldiga till, säkerställa omedelbar tillgång till juridiskt biträde vid ett anhållande och motverka korruption.

11.  Europaparlamentet uppmanar Vitryssland att bevilja alla medborgare medborgerliga och politiska rättigheter. Det vitryska myndigheterna uppmanas att omedelbart upphöra med avrättningar av politiskt oppositionella och godtyckliga gripanden och kvarhållanden. Parlamentet ger sitt stöd till det vitryska journalistförbundet, som tilldelades Sacharovpriset 2004 för sin kamp för att ge de vitryska medborgarna opartisk information och balanserad nyhetsrapportering. De vitryska myndigheterna uppmanas att möjliggöra utvecklingen av en adoptionspolitik gentemot EU-länderna och ett viseringssystem som gör det möjligt att fortsätta med rekreationsprogrammen för barn som påverkats av kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl.

12.  Europaparlamentet erkänner det nyligen genomförda valet i Moldavien men noterar rådets farhågor om att valet inte uppfyllde vissa krav som kan ställas på en valprocess med flera fullt särskiljbara kandidater, särskilt när det gäller lika utrymme i massmedier och opartisk rapportering om valkampanjerna. Moldaviens nya regering uppmanas att utreda uppgifter om påstådd polistortyr och misshandel, bland annat av underåriga, och att förbättra förhållandena i fängelserna. Reformer är nödvändiga för att stärka rättsstaten och åtgärda korruptionen inom institutionerna. Moldavien uppmanas att förebygga varje form av människohandel, särskilt när det gäller kvinnor och barn, däribland kvinnor som utnyttjas som sexslavar och när det gäller handel med mänskliga organ för transplantationer. Myndigheterna uppmanas att se till att det råder politisk balans i de statligt kontrollerade medierna. Gripanden av parlamentsledamöter som tillhör oppositionen och andra åtgärder mot fredliga demonstrationer utgör uppenbara kränkningar av grundläggande fri- och rättigheter såsom yttrandefriheten, förenings- och mötesfriheten. Parlamentet uppmanar den så kallade Moldaviska Dnestrrepubliken att frige alla eventuella återstående politiska fångar.

13.  Europaparlamentet uppmanar Ukraina och Moldavien att ta i med hårdhandskarna mot smugglingen till, från och genom Transnistrien, och uppmanar även Ryssland att slå ner på smuggling från Kaliningradregionen till Lettland och Polen, samt att ta fram antikorruptionsprogram för tull-, gränskontroll och skattemyndigheter samt för polisen.

14.  Europaparlamentet välkomnar Marockos ansträngningar för att ta itu med den svåra situation i vilken offer för tidigare människorättskränkningar befinner sig, särskilt inrättandet av rättvise- och försoningskommittén. Utvecklingen har också varit positiv när det gäller förbudet mot tortyr och ersättningen till dem som tidigare har utsatts för tortyr. Parlamentet stöder fortsatta rättsliga reformer såsom den familjelag som antogs av Marockos parlament i januari 2004 och lagförslaget om att kriminalisera tortyr (december 2004). Parlamentet riktar skarp kritik mot det faktum att journalister döms till fängelsestraff i så kallade förtalsmål och uppmanar de marockanska myndigheterna att se över strafflagstiftningen och avskaffa fängelsestraffen för "pressbrott". Parlamentet konstaterar att det finns ett moratorium för dödsstraff i Marocko, och uppmanar de marockanska myndigheterna att avskaffa dödsstraffet.

15.  Europaparlamentet konstaterar att det kommer oroväckande rapporter om kränkningar av mänskliga rättigheter i Västsahara, även när det gäller yttrandefriheten och rätten att röra sig fritt, och uppmuntrar Marocko och Polisariofronten att gå vidare på grundval av den internationellt erkända Bakerplanen. Parlamentet uppmanar Marocko och Polisariofronten att frige alla politiska fångar.

16.  Europaparlamentet uppmuntrar Marocko och Algeriet att ta emot migranter på ett humant sätt och understryker att alla åtgärder i detta avseende måste vidtas i full överensstämmelse med internationell humanitär rätt och flyktingrätt.

17.  Europaparlamentet uppmanar Algeriet att även i fortsättningen beakta sina människorättsskyldigheter i samband med hanteringen av terroristhot och välkomnar den pågående reformprocessen i landet. Parlamentet konstaterar att det är viktigt att Algeriet fortsätter att främja pressfriheten, rätten till oberoende medborgaraktivism och politisk opposition, och välkomnar den senaste utvecklingen i landet i detta avseende. Parlamentet välkomnar den fortsatta dialogen mellan Algeriets regering och EU när det gäller illegal invandring. Algeriet ombeds att tillmötesgå FN:s arbetsgrupp om framtvingade och ofrivilliga försvinnanden i dess begäran och att prioritera frågan om försvunna personer.

18.  Europaparlamentet uppmanar Libyen att frige alla politiska fångar. Parlamentet ser med stor oro på den libyska lagstiftning som förbjuder politiska partier, sammanslutningar och medier. Det är av yttersta vikt att internationella konventioner om de mänskliga rättigheterna och humanitära frågor respekteras. EU uppmanas att anmoda de libyska myndigheterna att låta internationella människorättsorganisationer resa in i Libyen och genomföra undersökningar. Parlamentet uppmanar Libyen att tillåta internationella övervakare att komma in i landet, upphöra med de godtyckliga utvisningarna och gripandena av migranter, ratificera Genèvekonventionen om flyktingstatus och erkänna HCR:s mandat.

19.  Europaparlamentet uppmanar enträget Tunisien att tillåta bildandet av oberoende människorättsorganisationer och uppmanar Tunisien att omedelbart frigöra alla blockerade EU-medel som har överförts till människorättsorganisationer, särskilt medlen avsedda för det tunisiska människorättsförbundet.

20.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Tunisien att respektera grundläggande rättigheter, som åsiktsfriheten, yttrandefriheten och föreningsfriheten, och att fortsätta vidta alla nödvändiga åtgärder för att avhjälpa de kvarstående bristerna så att landet uppfyller såväl kraven i de olika människorättskonventionerna som klausulen om mänskliga rättigheter i associeringsavtalet. Parlamentet uttrycker sin oro över rapporterna om att människorättsförsvarare trakasseras, hotas, förtalas samt utsätts för godtyckliga gripanden och fysiskt våld. EU uppmanas därför att beakta alla dessa aspekter i samband med handlingsplanen inom den europeiska grannskapspolitiken och med jämna mellanrum noggrant bedöma de framsteg som görs för de mänskliga rättigheterna på dessa områden.

21.  Europaparlamentet uppmuntrar till en fortsatt dialog mellan EU och Egypten för att främja stabilitet, utveckling och mänskliga rättigheter i Europa-Medelhavsområdet, i enlighet med vad som diskuterades i den parlamentariska församlingen för EU-Medelhavsområdet som sammanträdde i Kairo. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang frigivningen av doktor Noor och uppmanar Egypten att prioritera arbetet för att främja de mänskliga rättigheterna. Parlamentet välkomnar toppmötet om Darfur som kommer att äga rum i Egypten och erkänner den egyptiska regeringens åtagande för att främja freden i Sudan. Parlamentet uppmanar Egypten att häva undantagstillståndet.

22.  Europaparlamentet erkänner att det palestinska ledarbytet har öppnat nya möjligheter att finna en positiv väg framåt i regionen och stöder "färdplanen för fred" som grunden för en varaktig lösning. Parlamentet anser att helhjärtat politiskt stöd från Förenta staterna och EU är av avgörande betydelse för att man skall kunna nå fram till en sådan varaktig lösning.

23.  Europaparlamentet uppmanar den nya palestinska ledningen att fortsätta att vidta alla nödvändiga åtgärder för att sätta stopp för terrordåden mot Israel, med särskild tonvikt på att sätta stopp för självmordsbombandet och det materiella och moraliska stödet till detta. Parlamentet ger sitt stöd till de uppmuntrande insatser och framsteg som den palestinska ledningen hittills har gjort i detta syfte.

24.  Europaparlamentet noterar Israels insatser för att reagera på det nya förhållande som råder mellan den palestinska och den israeliska ledningen. Parlamentet välkomnar särskilt de åtgärder som vidtagits för att bygga upp förtroendet, till exempel frisläppande av fångar, uttalanden om att sätta stopp för militära angrepp, avslutande av strategin att förstöra palestinska hus och fortsatt främjande av strategin för tillbakadragande från Gazaremsan. Parlamentet erkänner Israels rätt att vidta åtgärder för det israeliska folkets säkerhet. Parlamentet påminner Israel om att eventuella åtgärder för att bekämpa terrorism skall genomföras med iakttagande av mänskliga rättigheterna.

25.  Europaparlamentet uttrycker oro över förekomsten av och omfattningen av ett säkerhetsstängsel/en separationsbarriär i stora delar av Västbanken och hur det påverkar lokalbefolkningens mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar Israel att upphöra med att bygga vidare på stängslet/separationsbarriären. Parlamentet noterar avgörandet från den internationella domstolen i Haag i frågan om säkerhetsstängslet/separationsbarriären. Parlamentet noterar även avgörandet från Israels högsta domstol (juni 2004) och den israeliska regeringens beslut från februari 2005.

26.  Europaparlamentet uppmanar Syrien att respektera de mänskliga rättigheterna, särskilt föreningsfriheten, och ser med oro på anklagelserna om att terroristorganisationer erhåller medel från Syrien. Parlamentet välkomnar den syriska utrikesministerns meddelande att alla syriska trupper, militära installationer samt dess underrättelsetjänst kommer att ha dragits tillbaka fullständigt den 30 april 2005, i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution nr 1559 (2004).

27.  Europaparlamentet uppmanar Syriens regering att utan dröjsmål släppa de politiska fångarna och definitivt häva undantagstillståndet. Parlamentet hoppas att Syrien föregår med gott exempel och i praktiken lever upp till sina åtaganden för mänskliga fri- och rättigheter, särskilt när det gäller att upphöra med diskrimineringen av kurder och när det gäller jämställdhet för och ett slut på våldet mot kvinnor. Parlamentet understryker att det förekommer ett stort antal godtyckliga gripanden och fängslanden och att tortyr och misshandel, inte minst av barn, är vanligt förekommande.

28.  Europaparlamentet beklagar att dödsstraffet för närvarande tillämpas regelbundet i Saudiarabien och uppmanar regeringen att sätta stopp för detta. Många grundläggande rättigheter skyddas tyvärr inte i saudisk lagstiftning, och yttrandefriheten är fortfarande ytterst begränsad.

29.  Europaparlamentet välkomnar de nyligen genomförda lokala valen och ser dem som ett steg mot demokrati, men fördömer könssegregeringen i Saudiarabien och den allvarliga diskrimineringen av kvinnor, vars frihet är kraftigt begränsad, inklusive avsaknaden av kvinnlig rösträtt. Kvinnor i Saudiarabien behöver fortfarande skriftligt tillstånd från en manlig anhörig för att resa, och när kvinnor behandlas illa eller misshandlas av manliga anhöriga har de ofta ingen möjlighet att få upprättelse.

30.  Europaparlamentet noterar de svårigheter som möter de nya irakiska myndigheterna i deras ansträngningar för att införa lag och ordning med hjälp av de militära styrkor som är stationerade där. Det nuvarande läget är oroväckande. Parlamentet välkomnar den beslutsamhet och det mod som det irakiska folket visade nyligen under valkampanjen och själva valdagen, något som ger dem och landet utsikter om en bättre, demokratisk framtid. Det nuvalda irakiska parlamentet har parlamentets stöd, och förhoppningsvis kan en ny demokratisk författning snart tas fram i samarbete med minoritetsgrupperna. Kommissionen uppmanas att ge ökat stöd till de irakiska myndigheterna, och FN uppmanas att öka sitt engagemang och sin närvaro i Irak. Parlamentet ser med oro på rapporterna om fortsatt tortyr och misshandel av fångar i irakiska fängelser. Journalister utsätts fortfarande för stora risker i Irak, och parlamentet beklagar de pågående kidnappningarna. Alla kidnappade personer måste friges omedelbart, och parlamentet fördömer de barbariska gisslantagningarna, avrättningarna och självmordbombningarna. Parlamentet fördömer återigen all tortyr och all grym, omänsklig eller förnedrande behandling som fångar i Irak utsätts för av irakiska myndigheter eller utländsk militär personal.

31.  Europaparlamentet uppmanar Iran att inta en mer ambitiös hållning i dialogen om mänskliga rättigheter med EU. Parlamentet ser med stor oro på att läget när det gäller mänskliga rättigheter har förvärrats under de senaste två åren, och uppmanar de iranska myndigheterna att på allvar försöka vända denna utveckling. Parlamentet fördömer de drastiskt ökade kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, särskilt det ökade antalet rapporter om offentliga avrättningar och spöstraff. Parlamentet välkomnar moratoriumet för stening och uppmanar med eftertryck Irans parlament att lagstifta om ett fullständigt förbud mot stening. De iranska myndigheterna har försäkrat att ett moratorium för avrättning av underåriga kommer att införas, och parlamentet uppmanar myndigheterna med kraft att anta den föreslagna lagstiftning om förbud mot avrättning av personer som begått ett brott som underåriga. Detta förbud måste gälla även efter det att en sådan person fyllt 18 år. Iran har även försäkrat att man kommer att införa ett moratorium för amputationer. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att noga övervaka genomförandet av Irans utfästelser på de tre nyckelområdena stening, avrättning av underåriga och amputationer. Parlamentet ser med oro på det stora antalet gripanden, särskilt av kvinnor och ungdomar, med oklara eller mindre allvarliga brottsmisstankar emot sig. Det är i högsta grad oroväckande att en underårig nyligen avrättades för felaktigt sexuellt beteende. Parlamentet fördömer Irans eländiga sätt att gripa och fängsla journalister och Internetdissidenter och den kringskurna press- och mediefriheten. Iran uppmanas att upphöra med sitt stöd till terroristorganisationer.

32.  Europaparlamentet begär att få delta fullt ut i den uttömmande översyn av Europa-Medelhavspartnerskapet som skall föreläggas utrikesministrarna vid nästa Europa-Medelhavsmöte i Luxemburg.

33.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till samtliga parter i associeringsavtalen mellan EU och Medelhavsområdet att betrakta människorättsklausulen som en utgångspunkt för ett handlingsprogram för att stärka och främja respekten för de mänskliga rättigheterna och att fastställa former för en regelbunden utvärdering av huruvida artikel 2 i de respektive associeringsavtalen iakttas.

34.  Europaparlamentet är övertygat om att Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter måste spela en avgörande roll för att främja EU:s grundläggande värderingar i Barcelonaprocessen. Parlamentet anser därför att dess verksamhet i partnerländerna i Medelhavsområdet bör förstärkas för att stödja utvecklingen och befästandet av de civila samhällena och de oberoende icke-statliga aktörerna.

Ryssland som granne

35.  Europaparlamentet beklagar och fördömer de fasansfulla terrordåden i Ryssland 2004, särskilt de tragiska och oförglömliga terrordåden i Beslan som drabbade barn.

36.  Europaparlamentet inser att det föreligger terrorhot från extremister mot Ryssland och stöder de ryska insatserna för terrorbekämpning, men insisterar på att de mänskliga rättigheterna skall respekteras i detta sammanhang.

37.  Ryssland uppmanas att omedelbart vidta åtgärder för att stoppa de utomrättsliga avrättningar som ryska trupper utfört samt de försvinnanden och den tortyr i fängsligt förvar som det ofta rapporteras om från Tjetjenien. Parlamentet uppmanar Ryssland att låta humanitära organisationer, journalister och människorättsobservatörer resa runt obehindrat i Tjetjenien. Parlamentet vädjar återigen om en varaktig politisk lösning på problemen i Tjetjenien, med respekt för de mänskliga rättigheterna och ett erkännande av Rysslands territoriella integritet.

38.  Europaparlamentet påminner Ryssland om landets skyldigheter enligt internationell humanitär rätt. Parlamentet är oroat över att Ryssland nyligen har antagit vissa lagar som sannolikt kommer att inskränka de mänskliga, medborgerliga och politiska rättigheterna, till exempel avskaffandet av direkta guvernörsval, utvidgningen av statens faktiska kontroll av de flesta tevebolag, lagar för att begränsa demonstrationsrätten och den retroaktiva tillämpningen av lagar om äganderätt och investerares rättigheter.

39.  Europaparlamentet påminner Ryssland om att landet, i egenskap av part i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, har uttryckligen åtagit sig att följa och främja demokratiska principer och rättsstatsprincipen, inbegripet genom att hålla fria och rättvisa val, se till att det råder en sund mångfald i politiken, se till att det finns alternativa informationskällor, upprätthålla föreningsfriheten och yttrandefriheten samt garantera öppen och icke-diskriminerande lagtillämpning genom ett oberoende rättsväsende.

40.  Europaparlamentet kräver att Ryssland gör det lättare för observatörer från människorättsorganisationer att besöka alla delar av landet.

41.  Europaparlamentet uppmanar den ryska regeringen att skydda alla människorättsförsvare och -organisationer som hotas av förföljelse från lokala myndigheter i alla republiker i norra Kaukasien.

42.  Europaparlamentet uppmanar med kraft den ryska regeringen att garantera rättsväsendets oberoende och att rätta sig efter de principer som möjliggör förekomsten av en rättvis företagssektor utan politisk styrning, på samma sätt som i de demokratiska EU-länderna.

Asien

43.  Europaparlamentet välkomnar att Kazakstans regering har infört ett moratorium mot avrättningar och att Kirgizistan har förlängt sitt moratorium. Båda ländernas regeringar och parlament uppmanas att formellt avskaffa dödsstraffet. Båda regeringarna uppmanas att förbättra möjligheterna för politiska partier att registrera sig och delta i val. Båda länderna uppmanas att tillåta balans bland massmedier och pressfrihet.

44.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Uzbekistans regering att efter utfästelserna om att avskaffa dödsstraffet också ta påtagliga steg i den riktningen, till exempel genom att införa ett moratorium mot dödsdomar och avrättningar. Parlamentet välkomnar de ändringar till strafflagen som gjorts under 2003 genom vilka tortyr och misshandel i fängelser kriminaliserats och gjorts till åtalbara brott. Parlamentet uppmanar Uzbekistan att verkligen genomföra dessa förändringar och att frige eventuella återstående politiska fångar. Uzbekistan uppmanas att frige politiska fångar och att kriminalisera tortyr och misshandel i fängelser. Ett oberoende rättsväsende måste inrättas. Parlamentet välkomnar att regeringen nyligen har lovat att genomföra genomgripande reformer, bland annat att stärka rättsväsendets oberoende och att upphöra med tidningscensuren.

45.  Europaparlamentet uppmanar Tadzjikistans regering att upphöra med sina försök att konsolidera makten inför parlamentsvalen senare i år och göra det möjligt för oppositionspartier att registrera sig för valen.

46.  Europaparlamentet uppmanar Turkmenistan att ge alla medborgare verklig politisk frihet, även yttrandefrihet. Turkmenistan uppmanas att sätta stopp för godtyckliga frihetsberövanden och fängslanden och att upphöra med att trakassera politiska motståndare.

47.  Europaparlamentet välkomnar det positiva resultatet av valet i Afghanistan och uppmanar Hamid Karzais nya regering att fortsätta med sin moderniserings- och omstruktureringspolitik, med särskild tonvikt på att säkerställa mänskliga rättigheter för alla medborgare. Parlamentet fördömer med eftertryck sådana barbariska handlingar som tagande av gisslan och avrättningar av oskyldiga människor.

48.  Europaparlamentet välkomnar upprättandet av människorättskommissioner i Afghanistan och Maldiverna. Regeringarna i båda dessa länder uppmanas att komma ihåg att sådana kommissioner bör ges ekonomiskt stöd men måste få arbeta självständigt.

49.  Europaparlamentet välkomnar de olika positiva steg som tagits för de mänskliga rättigheterna i Pakistan: en gemensam valkrets för minoritetsgrupper har inrättats, en lag om informationsfrihet har antagits och kvinnor har getts plats i nationalförsamlingen. Parlamentet inser att Pakistan har ett särskilt ansvar att agera mot terroristverksamhet och att detta medför särskilda politiska svårigheter, men insisterat på att de mänskliga rättigheterna inte får negligeras i samband med åtgärder mot terrorismen, särskilt inte när det gäller att frihetsberöva eller sätta någon i fängelse. Det är beklagligt att president Musharraf inte går vidare med sitt åtagande att skilja regeringens och militärens roller åt, eftersom en sådan åtskillnad är kännetecknet på en normal demokrati, där militären står i den demokratiskt valda regeringens tjänst.

50.  Europaparlamentet erkänner att Indien är världens största fungerande demokrati och stöder de framsteg som gjorts när det gäller mänskliga rättigheter. Det är emellertid oroväckande att det fortfarande förekommer diskriminering i det indiska samhället, på grundval av kast eller social eller religiös ställning. Främst rör det sig om ett socialt problem i landsbygdsområden, men detta är ett område där den indiska regeringen måste fortsätta att verka för sociala förändringar.

51.  Europaparlamentet välkomnar den senaste tidens positiva dialog mellan Pakistan och Indien om Kashmir men hyser fortfarande oro med anledning av rapporter om att vissa inom den indiska militären och polisen kränker de mänskliga rättigheterna i Kashmir. Indiens regering uppmanas att se till att alla rapporter om sådana kränkningar utreds skyndsamt av en rättslig myndighet. Parlamentet fördömer kraftfullt alla terror- och våldshandlingar i området och noterar Pakistans ansvar för att vidta kraftfulla åtgärder för att bidra till att stävja sådana handlingar. Parlamentet understryker att massmedier och människorättsorganisationer måste få röra sig fritt i hela Kahmir.

52.  Europaparlamentet välkomnar det förbättrade läget för de mänskliga rättigheterna i Sri Lanka men uttrycker samtidigt oro över att den tamilska befrielserörelsen LTTE (Liberation Tigers of Tamil Eelam) dödar och kidnappar medlemmar av andra tamilska politiska grupperingar samt rekryterar barn.

53.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck regeringen i Bangladesh att rätta sig efter landets högsta domstol, som angivit att rättsliga medel inte får missbrukas i syfte att hålla oppositionella demonstranter i fängsligt förvar, och att inte trycka ned fredliga politiska protester med hjälp av frihetsberövning och tortyr. Parlamentet uppmanar med eftertryck regeringen i Bangladesh att stoppa den brottsbekämpning som utförs av den paramilitära gruppen Rapid Action Batallion och som innefattar vad som endast kan beskrivas som utomrättsliga avrättningar. Regeringen uppmanas att vidta förebyggande åtgärder mot de muslimska paramilitära grupper som spridit våld och trakasserier på landsbygden i Bangladesh.

54.  Europaparlamentet uttrycker fortsatt oro över att Laos och Vietnam fortfarande är enpartistater som fortsätter att förtrycka såväl etniska och religiösa minoriteter som demokrati- och människorättsförsvare. Parlamentet uppmanar regeringarna i båda länderna att upprätthålla yttrande- mötes- och religionsfriheten.

55.  Europaparlamentet beklagar att montagnardursprungsbefolkningen i Vietnam utsätts för kränkningar av de mänskliga rättigheterna och uppmanar regeringen att undanröja alla former av diskriminering, oavsett mot vilken minoritetsgrupp den riktas.

56.  Europaparlamentet anser att beslutet av Kambodjas nationalförsamling att häva Sam Rainsys, Chea Pochs och Cheam Channys parlamentariska immunitet utgör en allvarlig kränkning av demokratins principer, och uppmanar de kambodjanska myndigheterna att upphöra med all förföljelse av landets demokratiska opposition. Kambodja uppmanas dock att genomföra verkliga demokratiska reformer som kan utgöra en grundval för att säkerställa mänskliga rättigheter i syfte att rätta till de allvarliga brister som kvarstår. Parlamentet uppmanar Kambodja att påskynda arbetet med att reformera sitt rättssystem och intensifiera kampen mot handeln med kvinnor och barn. Parlamentet fördömer i detta sammanhang att 91 kvinnor och barn som tidigare räddats från slaveri har kidnappats i Phnom Penh, och begär att de friges omedelbart.

57.  Europaparlamentet uppmanar regeringen i Burma att, som ett första steg på vägen mot att etablera en stat grundad på folkviljan, upphöra med att undertrycka legitim och demokratisk politisk verksamhet. Regeringen uppmanas med kraft att omedelbart släppa Aung San Suu Kiy, tidigare mottagare av Sacharovpriset, liksom hennes rådgivare, den 75-åriga journalisten Win Tin.

58.  Europaparlamentet välkomnar att Kina deltar i en dialog om de mänskliga rättigheterna med EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar, kommissionen och Kina att se denna dialog som en möjlighet att åstadkomma verklig förändring i den kinesiska inrikespolitiken, där det fortfarande råder stora människorättsliga brister, särskilt när det gäller användningen av dödsstraffet och undertryckandet av förenings- och religionsfriheten. Parlamentet understryker att reformer på området för de mänskliga rättigheterna måste vara ett villkor för en positiv utveckling av handelsförbindelserna. Parlamentet uttrycker oro för rådets nyligen ändrade politiska kurs avseende embargot mot vapenförsäljning till Kina och rekommenderar med eftertryck att vapenembargot bibehålls tills dess att större framsteg har gjorts på området för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att officiellt ompröva händelserna på Himmelska fridens torg och offentliggöra en förteckning över de politiska fångarna samt frige dessa ovillkorligen. Parlamentet ser med oro på hur människor behandlas i Tibet och Xinjiang när det gäller förenings- och religionsfrihet.

59.  Europaparlamentet fördömer kung Gyanendras och den nepalesiska arméns maktövertagande den 1 februari 2005 och likaså den stränga censurlagen. Parlamentet ser med oro på det ökade antalet rapporter om försvinnanden i hela landet och om attacker mot människorättsförsvare, journalister, politiska oppositionsgrupper och grupper från det civila samhället. Parlamentet fördömer de allvarliga övergrepp som gerillagrupper begått alltsedan den konflikt som härjat landet inleddes 1999 och uppmanar kungen att återupprätta ett demokratiskt styre och kommunikationsförbindelser, att frige alla politiska ledare och människorättsförsvare och att respektera yttrande- och mötesfriheten.

60.  Europaparlamentet välkomnar Indonesiens första direkta presidentval någonsin, som hölls i september 2004. Oroväckande rapporter lämnas om den indonesiska arméns och rebellgruppers övergrepp mot civilbefolkningen i provinserna Papua och Aceh. Det är parlamentets förhoppning att återuppbyggnadsprocessen efter tsunamins förödande effekter kan utnyttjas för att främja försoning och få fredsprocessen att gå vidare för att därigenom få ett slut på den långvariga Acehkonflikten. De indonesiska myndigheterna uppmanas att noggrant utreda de mord och andra brott som begåtts mot människorättsaktivister och ställa de ansvariga inför rätta samt att se till att den förklaring om skydd av människorättsförsvare som FN:s generalförsamling antog i december 1998 fullt ut respekteras i Indonesien.

61.  Europaparlamentet uppmanar Nordkorea att erkänna den extremt svåra situationen för landets befolkning, som lider under regimens förtryck, och att inleda en verklig förändringsprocess på alla nivåer i syfte att genomföra reformer som leder till nödvändig respekt för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet påpekar att Nordkorea ligger på sista plats i det internationella pressfrihetsindex som presenteras årligen. Europaparlamentet beklagar att den nordkoreanska regimen förklarat sin avsikt att dra sig ur den multilaterala ramen för dialog (sexpartssamtalen).

Afrika

62.  Europaparlamentet lyfter fram den svåra situationen för många medborgare i länder över hela Afrika som är smittade med allvarliga pandemiska sjukdomar, särskilt hiv/aids. Framsteg har gjorts i vissa afrikanska länder, till exempel Uganda. Kommissionen uppmanas att hjälpa FN att i samarbete med Afrikanska unionen utveckla en övergripande strategi för att hejda och minimera spridningen av pandemiska sjukdomar, särskilt hiv/aids. Parlamentet bekräftar varje människas rätt till läkarvård och behandling. Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att i sina utvecklingsstrategier både politiskt och ekonomiskt prioritera kampen mot smittsamma sjukdomar och särskilt mot den tilltagande pandemin hiv/aids.

63.  Europaparlamentet anser det ytterst angeläget att ett övergripande synsätt på hiv/aids får genomslag i Afrika söder om Sahara om spridningen av aids skall kunna stoppas och utvecklingen vändas till 2015.

64.  Europaparlamentet beklagar djupt att vissa brott mot de mänskliga rättigheterna förblir ostraffade i olika delar av Afrika och att personer i ledande ställning tillåts agera ostraffat. Afrikanska unionen uppmanas att engagera sig i sådana fall och ha ett nära samarbete med den internationella brottmålsdomstolen (ICC) för att förbättra situationen (se avsnittet om ICC i den tematiska avdelningen).

65.  Europaparlamentet oroas över den försämrade situationen i Gambia, som bl.a. kommit till uttryck genom ett flertal kränkningar av pressfriheten, och efterlyser en utredning om mordet på journalisten Deyda Hydara i december 2004.

66.  Europaparlamentet uttrycker verklig oro med anledning av de senaste händelserna i Elfenbenskusten, vilka har lett till rasistiska angrepp mot civilbefolkningen. De stridande parterna i Elfenbenskusten uppmanas att respektera samtliga medborgares mänskliga rättigheter.

67.  Europaparlamentet hyser stor oro med anledning av den statskupp som gjorde det möjligt att i strid med alla demokratiska regler utnämna Faure Gnassingbé till Togos president efter hans faders död. De togolesiska myndigheterna uppmanas att upprätta erforderliga institutionella ramar för att garantera ett fritt och rättvist presidentval, så att landet kan återgå till författningens spelregler och respektera de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, vilket är en förutsättning för att samarbetet med EU skall kunna återupptas.

68.  Europaparlamentet välkomnar att antalet dödsstraff som utdöms av Shariadomstolar i Nigeria minskar, men det är fortfarande bekymmersamt att många domstolar fortsätter att arbeta i enlighet med Sharialagarna. Istället borde Nigeria följa internationella normer.

69.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över rapporterna om att Eritreas regering fortsätter att förfölja kristna minoritetsgrupper i hela regionen. Det är också mycket bekymmersamt att Eritrea fortfarande är en enpartistat och att inga val ännu är planerade. Alla politiska fångar och frihetsberövade journalister i landet måste friges omedelbart. De eritreanska myndigheterna uppmanas att förbättra den försämrade situationen när det gäller de mänskliga rättigheterna.

70.  Europaparlamentet konstaterar med oro att sedan september 2001 har tio oberoende journalister gripits i Asmara. En av dem, Davit Isaak, är svensk medborgare. Trots att han inte åtalats för något brott sitter han fortfarande fängslad. Parlamentet uppmanar Eritreas regering att frige de fängslade journalisterna och upphäva förbudet mot den privata pressen.

71.  Europaparlamentet uppmärksammar och ger sitt stöd till undertecknandet av ett nytt fredsavtal mellan styrkorna i södra respektive norra Sudan för att få ett slut på tjugo års inbördeskrig med fruktansvärda brott mot de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar samtliga parter att respektera alla protokoll till fredsavtalet.

72.  Europaparlamentet uppmanar Sudans regering att omedelbart avbryta allt samarbete med den arabiska milisen – den så kallade Janjaweed-milisen – som begår övergrepp mot stora folkgrupper i Darfurregionen i västra Sudan, inklusive brott mot de mänskliga rättigheterna, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Parlamentet välkomnar rapporten från FN:s undersökningskommission och stöder dess slutsatser och rekommendationer. Sudans regering, tillsammans med Afrikanska unionen, måste vidta bestämda och definitiva åtgärder för att få ett slut på angreppen mot obeväpnad civilbefolkning från samtliga parter sida och för att avväpna Janjaweed-milisen. Parlamentet uppmanar Sudans regering att visa vilja att förhandla fram ett fredsavtal med rebellstyrkorna i Darfur.

73.  Europaparlamentet uppmanar EU att besluta om riktade sanktioner mot Sudans regering tills det finns hållbara bevis för att den inte längre bedriver en politik som går ut på etnisk rensning och massmord av sin befolkning. Parlamentet välkomnar beslutet i FN:s säkerhetsråd att hänvisa frågan om situationen i Darfur till ICC, för att se till att offren ges rättvisa, få ett slut på det klimat av straffrihet som råder och förhindra att ytterligare övergrepp begås. Parlamentet beklagar emellertid att det i denna resolution från FN:s säkerhetsråd anges att medborgare i stater som inte är parter i Romstadgan om ICC och som är misstänkta för brott mot folkrätten i Darfur endast skall åtalas i sina egna nationella domstolar.

74.  Europaparlamentet är fortfarande oroat över det stora antalet incidenter i de östra delarna av Demokratiska republiken Kongo, särskilt i Ituri, Norra och Södra Kivu, Maniema och norra Katanga. Parlamentet fördömer med kraft de regeringsstyrkor och stridande rebeller som gjorde sig skyldiga till krigsförbrytelser i staden Bukavu i Södra Kivu i juni 2004.

75.  Europaparlamentet välkomnar den positiva rehabiliterings- och försoningsprocessen i Rwanda. Parlamentet uppmanar Rwanda att göra ännu större insatser för att förhindra kränkningar av de mänskliga rättigheterna och få till stånd en varaktig fred i Centralafrika. En källa till oro är de allt vanligare attackerna mot organisationer i det civila samhället, mot kyrkor och mot skolor i Rwanda. Parlamentet är likaså mycket oroat över de så kallade rättsliga reformer som innebär att många domare och annan personal inom rättsväsendet tvingas att begära avsked.

76.  Europaparlamentet fördömer med största eftertryck massakern i flyktinglägret i Gatumba i Burundi och uppmanar med kraft Burundis myndigheter och världssamfundet att göra sitt yttersta för att gripa de ansvariga och ställa dem inför rätta. Parlamentet stöder övergångsprocessen i Burundi och välkomnar det planerade valet som ett viktigt steg i övergångsprocessen.

77.  Europaparlamentet är djupt oroat över den fasansfulla humanitära situationen i norra Uganda, där en mycket stor andel av befolkningen till följd av handlingar som begås av rebelledaren Joseph Konys motståndsrörelse Lord's Resistance Army fortfarande befinner sig i läger för fördrivna personer. Parlamentet fördömer de fruktansvärda kränkningar av de mänskliga rättigheterna, bland annat omfattande bortföranden, stympningar och våldtäkter av barn som rebeller från Lord's Resistance Army begått i regionen.

78.  Europaparlamentet välkomnar meddelandet från Angolas regering om att parlamentsval kommer att hållas i slutet av 2006. Parlamentet uttrycker oro över den väpnade konflikten i Cabinda och rapporterna om den statliga arméns övergrepp mot civilbefolkningen.

79.  Europaparlamentet protesterar mot de åtgärder som vidtagits av regeringen i Zimbabwe och kritiserar dess politik, som främjar rassegregering och ekonomisk misskötsel. En sådan politik leder landet in i en djup katastrof. Den senaste tidens kraftiga minskning av livsmedelsproduktionen är oroväckande, och de icke-statliga organisationerna har stora svårigheter att nå fram till de nödställda. Regeringen uppmanas att upphöra med sitt förtryck av den politiska oppositionen, garantera mediefrihet och se till att fria och rättvisa val hålls med medverkan av erkända internationella observatörer.

80.  Europaparlamentet konstaterar med oro att politiska fångar i Ekvatorialguinea fortfarande sitter fängslade på grundval av erkännanden som framtvingats genom tortyr och att medlemmar av den politiska oppositionen frihetsberövas utan vare sig åtal eller rättegång.

Den amerikanska kontinenten

81.  Europaparlamentet uppmanar Kubas regering att acceptera mötesfriheten och yttrandefriheten och att omedelbart återinföra sitt inofficiella moratorium mot dödsstraff. Parlamentet fördömer på nytt den dödsdom som avkunnats mot tre kapare och fängslandet av politiska meningsmotståndare och begär att de omedelbart skall släppas fria. De kubanska myndigheterna uppmanas att göra det möjligt för Sacharovpristagaren Oswaldo Payá att tacka ja till inbjudan att komma till Europaparlamentet. Parlamentet fördömer rådets plötsligt ändrade strategi och dess beslut att häva sanktionerna.

82.  Europaparlamentet uppmanar Jamaicas regering att vidta effektiva åtgärder för att stoppa säkerhetsstyrkornas utomrättsliga dödande av människor. Parlamentet uppmanar också Jamaicas regering att häva avsnitten 76, 77 och 79 i lagen om personangrepp ("Offences against the Person Act") enligt vilken sex mellan samtyckande vuxna män är kriminaliserat och som används för att rättfärdiga oacceptabla trakasserier, riktade i synnerhet mot hiv/aids-utbildare. Parlamentet uppmanar Jamaicas regering att arbeta aktivt för att bekämpa den utbredda homofobin.

83.  Europaparlamentet delar den uppfattning som uttrycks av Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter (IACHR), som i oktober 2004 slog larm om situationen när det gäller de mänskliga rättigheterna och de humanitära förhållandena i Haiti.

84.  Europaparlamentet uttrycker oro över det stora antal kvinnor som dödats på ett våldsamt sätt i Guatemala och uppmanar med kraft myndigheterna att noggrant utreda dessa brott och förhindra ytterligare våldshandlingar.

85.  Europaparlamentet delar de mexikanska myndigheternas oro för det stora antal kvinnor som dödats på ett våldsamt sätt i Ciudad Jarez (Mexiko) och stöder de mexikanska myndigheternas, i synnerhet de särskilt utsedda domarnas, ansträngningar för att utreda och få klarhet i dessa brott och förhindra ytterligare mord.

86.  Europaparlamentet bekymrar sig fortfarande över det oroande antalet angrepp och hot som riktas mot guatemalaner som söker rättvisa för att deras mänskliga rättigheter kränkts. Detta gäller i första hand angrepp mot försvarare av de mänskliga rättigheterna, tjänstemän inom rättsförvaltningen och journalister. Parlamentet välkomnar den positiva signal som ges av den fällande domen från februari 2005 mot en före detta paramilitär och en före detta borgmästare för att de 2003 kidnappade fyra journalister. Parlamentet välkomnar även det guatemalanska parlamentets beslut genom vilket FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter tillåts öppna ett kontor, vilket den guatemalanska kongressen förväntas godkänna så snart som möjligt.

87.  Europaparlamentet uppmanar Venezuela att vidta effektiva åtgärder mot poliskårens tortyr och dödande, liksom åtgärder för att trygga yttrandefriheten och informationsfriheten. Det krävs samarbete med grannländerna så att de tillsammans kan arbeta för stabilitet i regionen.

88.  Europaparlamentet beklagar de fortsatta allvarliga kränkningarna av mänskliga rättigheter, såsom att illegala väpnade grupper använder sig av barnsoldater i konflikten i Colombia, inklusive flera tusen barn under 15 år. Hoten mot människorättsförsvarare i landet är fortfarande mycket oroande och parlamentet uppmanar i detta sammanhang med kraft de colombianska myndigheterna att vidta tydliga och effektiva åtgärder för att skydda dessa personers liv och arbete. En annan källa till oro är de svåra förhållanden för ett stort antal tillfångatagna colombianer, däribland underåriga, soldater och poliser, som kidnappades för över sju år sedan, kongressledamöter som Jorge Eduardo Gechem Turbay, Óscar Tulio Lizcano och Luis Eladio Pérez Bonilla, ledamöter av den regionala församlingen i Valle, f.d. ministern Fernando de Araujo och den f.d. presidentkandidaten Ingrid Betancourt. Parlamentet ställer sig bakom slutsatserna i förklaringen från det internationella samarbets- och samordningsmötet för Colombia, vilken antogs i Cartagena som en uppföljning till rekommendationerna från Londonmötet, i närvaro av bland annat FN, och likaså rekommendationerna från FN:s människorättskommissariat i Colombia.

89.  Europaparlamentet stöder de åsikter om Colombia som FN:s särskilda sändebud Ambeyi Libago gett uttryck för, vilken rekommenderat regeringen att officiellt olagligförklara och upplösa alla milisgrupper och inleda rättsliga förfaranden mot alla ansvariga för kränkningar av de mänskliga rättigheterna och den humanitära rätten, oavsett politisk tillhörighet.

90.  Europaparlamentet uppmanar Ecuador att omedelbart avskaffa polisdomstolarna så att de personer i säkerhetsstyrkorna som har anklagats för misshandel verkligen kan ställas inför en opartisk civil domstol.

91.  Europaparlamentet uttrycker oro över det ökande antalet attacker mot journalister i Peru och i synnerhet över morden på två välkända journalister 2004. Antalet rapporterade fall av tortyr och dödsfall bland misstänkta i Perus fängelser är oroande högt.

92.  Europaparlamentet konstaterar att gatuvåldet i Brasiliens städer fortfarande är oroväckande och drar till sig störst uppmärksamhet, men påpekar att våldsamheterna på landsbygden och markkonflikterna ökade under 2004, särskilt i Roosevelt-reservatet i delstaten Rondônia, där ursprungsfolket cintas largas bor.

93.  Europaparlamentet uppmanar med kraft USA att styra sin utveckling i riktning mot att avskaffa dödsstraffet. Att dödsstraffet fortfarande tillämpas i USA stämmer illa med bilden av ett land som strävar efter att etablera normer för mänskliga rättigheter, frihet och rättvisa världen över. Ny statistik visar glädjande nog att dödsstraffets tillämpning stadigt minskar i USA.

94.  Europaparlamentet fördömer Förenta staternas regering för dess behandling av fångarna på Guantanamobasen och uppmanar den amerikanska regeringen att se till att alla dess fångar, även de i Guantánamo-lägret, behandlas med respekt för de mänskliga rättigheterna åtminstone i enlighet med internationell rätt avseende mänskliga rättigheter och ges rättvisa rättegångar. USA uppmanas att omedelbart klargöra situationen för fångarna i Guantánamo-lägret och på andra platser med avseende på internationella människorättsnormer och humanitär rätt. Parlamentets ståndpunkt när det gäller den svåra situationen för fångarna i Guantánamo-lägret är fortfarande densamma och har upprepats i flera resolutioner.

95.  Europaparlamentet uppmanar USA att rapportera till FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna angående landets uppfyllande av kraven i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR).

Tematiska frågor
I.De mänskliga rättigheterna och kriget mot terrorismen

96.  Europaparlamentet tar fullständigt avstånd från alla former av terrorism.

97.  Europaparlamentet inser att den globala terrorism som är riktad mot demokratier är ett nytt fenomen som har tagit uttryck som brutala och dödliga angrepp mot ett stort antal offer. Parlamentet inser att dessa angrepp syftar till att påverka den demokratiska processen, och konstaterar att denna terrorism utgör ett nytt och våldsamt hot mot de grundläggande mänskliga rättigheterna.

98.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt att den första uppgiften för demokratiska regeringar för att kunna möta detta hemska moderna hot är att skydda sina medborgare med beslutsamhet, vidta kraftiga och ihärdiga åtgärder för att bekämpa terrorismen och att spåra upp och omintetgöra terroristnät. Parlamentet insisterar på att som ett led i detta, och för att kunna åtala de misstänkta gärningsmännen, måste regeringarna själva upprätthålla rättssäkerhetsprincipen och sina åtaganden att respektera internationella människorättsnormer, inbegripet den humanitära rätten och flyktingrätten.

99.  Europaparlamentet inser att EU solidariskt måste möta den utmaning som terrorismen utgör. Parlamentet anser att det är av största vikt att övergripande strategier utarbetas som kan bidra till att undanröja orsakerna till den extrema fattigdom, osäkerhet, upplösning av statsapparaten och framväxt av fundamentalism som kan ge upphov till terroristverksamhet.

100.  Europaparlamentet noterar den rapport som FN:s högnivåpanel om hot lagt fram, i vilken det betonas att de globala insatserna mot terrorismen i vissa fall inneburit att just de värdegrunder som är terroristernas mål har urholkats: de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen.

101.  Europaparlamentet stöder de försök som görs av enskilda stater för att stärka såväl den nationella lagstiftningen som det regionala och internationella samarbetet för att förhindra terrordåd men framhåller att detta inte får ske på bekostnad av internationell rätt avseende mänskliga rättigheter, humanitär rätt eller flyktingrätt och att alla stater måste se till att säkerhetslagstiftningen inte tillämpas mot människorättsförsvare för att på så sätt förhindra deras arbete för mänskliga rättigheter. Parlamentet inser offrens lidande och förtvivlan och uppmanar alla stater och alla andra administrationer att vidta åtgärder för att kunna tillhandahålla rättsligt och socialt skydd. Kommissionen uppmanas att verka för en internationell FN-konvention om skydd och bistånd till terrorismens offer.

102.  Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att se till att stärka samarbetet mellan de olika rådsarbetsgrupper som ansvarar för EU:s terroristbekämpningsåtgärder, inbegripet samarbetet med tredjeländer i samband med genomförandet av relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd, och rådsarbetsgruppen för mänskliga rättigheter. Vidare uppmuntrar parlamentet till ett nära samarbete mellan EU:s samordnare för terroristbekämpning och den särskilde representant för de mänskliga rättigheterna som nyligen utnämnts av rådets generalsekreterare/höge representant för GUSP.

103.  Europaparlamentet inser att det behövs ett kraftfullt och samordnat svar på terrorismen och framhåller att terrordåd aldrig kan rättfärdigas. Parlamentet konstaterar att särskilda åtgärder måste vidtas mot varje enskild terroristorganisation. Rådet uppmanas i detta sammanhang att regelbundet informera parlamentet om den uppdaterade förteckningen över terroristorganisationer och om skälen till förändringarna.

104.  Europaparlamentet påminner samtliga medlemsstater om att de har en skyldighet att respektera och skydda de grundläggande rättigheterna och friheterna för de personer som befinner sig inom deras befogenhetsområden.

105.  Europaparlamentet erkänner den Berlindeklaration som den internationella juristkommissionen antagit och som parlamentet ser som ett försök att staka ut en godtagbar balans mellan kampen mot terrorismen och respekten för de mänskliga rättigheterna.

106.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla stater som är i färd med att vidta terroristbekämpningsåtgärder att upprätthålla legalitets-, nödvändighets-, proportionalitets- och ickediskrimineringsprinciperna.

107.  Europaparlamentet uppmanar samtliga stater att inte kriminalisera lagligt utnyttjande av grundläggande fri- och rättigheter, och understryker att straffansvaret för terrordåd inte får vara kollektivt utan måste vara individuellt.

108.  Europaparlamentet uppmanar samtliga stater som utnyttjar möjligheten att upphäva en viss rättighet med hänvisning till en rådande krissituation att se till att denna åtgärd är tillfällig, strikt nödvändig, proportionell i förhållande till ett specifikt hot och att den inte utgör diskriminering på grund av ras, hudfärg, kön, sexuell läggning, funktionshinder, ålder, religion, språk, politisk eller annan åskådning, nationalitet, socialt eller etnisk ursprung, tillgångar, födelseort eller ställning i övrigt.

109.  Europaparlamentet uppmanar samtliga stater att inte frihetsberöva någon i hemlighet och att upprätthålla ett register över alla som frihetsberövats, samt att omgående ge alla personer som berövats sin frihet snar tillgång till advokat och, vid behov, läkarvård.

110.  Europaparlamentet uppmanar samtliga stater att se till att påstådda gärningsmän alltid och under alla omständigheter ställs uteslutande inför rätta inför en oberoende och opartisk domstol som upprättats enligt lag, och att de garanteras en rättvis rättegång som bl.a. omfattar rätten att betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisats, rätten att pröva bevismaterial, rätten till försvar, rätten till verkningsfullt juridiskt biträde och rätten att överklaga.

111.  Europaparlamentet betonar att när stater vidtar terroristbekämpningsåtgärder måste de respektera och skydda grundläggande fri- och rättigheter, inbegripet yttrandefriheten (utom i fall då den utnyttjas för att uppvigla till hat eller våld), rätten till religion, tro eller övertygelse, förenings- och mötesfriheten samt rätten till ett privatliv, en rättighet som inom ramen för säkerhetstjänsternas uppgiftsinsamling och -spridning kräver särskild aktsamhet.

112.  Europaparlamentet uppmanar alla stater att varken utvisa, återbörda, överlämna eller utlämna en person som misstänks eller dömts för att ha begått terrordåd till en stat där personen i fråga riskerar att utsättas för allvarlig kränkning av hans eller hennes mänskliga rättigheter, inbegripet tortyr, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, ofrivilligt försvinnande, rättslig eller utomrättslig avrättning eller en avsiktligt orättvis rättegång.

113.  Europaparlamentet understryker att under väpnad konflikt eller ockupationstillstånd måste alla stater tillämpa och respektera de bestämmelser och principer inom såväl den internationella humanitära rätten som internationell rätt avseende de mänskliga rättigheterna.

114.  Europaparlamentet uppmanar alla stater att inte överlåta utfrågningen av fångar till länder där tortyr kan förekomma. Parlamentet uppmanar med kraft stater att inte förlita sig på bevismaterial som tillskaffats genom tvång eller tortyr, och påminner alla stater som tar misstänkta terrorister i fängsligt förvar att respektera FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

115.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rikta uppmärksamheten på de stater som använder terroristhotet som ursäkt för att införa en repressiv politik, särskilt i fråga om åtgärder för att begränsa mediernas frihet. Parlamentet betonar särskilt att i kampen mot terrorismen får säkerhetslagar inte användas för att legitimera förföljelse av människorättsförsvarare.

116.  Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna i synnerhet att ta upp frågan om de brister i förhållande till respekten för de mänskliga rättigheterna som kan påvisas i FN:s förhållningssätt till terroristbekämpning, inbegrpet genom att se till att de åtgärder som säkerhetsrådets utskott för terroristbekämpning (Counter-Terrorism Committee) rekommenderar att staterna vidtar är förenliga med internationella människorättsnormer.

II.Barns rättigheter

117.  Europaparlamentet påpekar att vart tolfte barn i världen utsätts för de värsta formerna av tvångsarbete, sexuellt utnyttjande eller påtvingad militärtjänstgöring.(6)

118.  Europaparlamentet stöder den definition av barn som ges i FN:s konvention om barnets rättigheter (nedan kallad barnkonventionen)(7) och i stadgan om Afrikas barn(8), enligt vilken alla personer under 18 år är barn, utan undantag.

119.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett meddelande om barns rättigheter och EU:s utvecklingspolitik.

120.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att se till att frågan om barns rättigheter ägnas särskild uppmärksamhet såsom en grundläggande princip och ett mål i sig i behandlingen av EU:s omarbetade förklaring om utvecklingspolitiken.

121.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att fler barn lever i fattigdom i dag än någonsin i historien. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att sätta barnen och deras rättigheter i centrum för EU:s ansträngningar för att uppfylla millennieutvecklingsmålen.

122.  Europaparlamentet erkänner att det faktum att nästan alla stater ratificerat barnkonventionen inte nödvändigtvis innebär att den också genomförs(9). Parlamentet uppmanar samtliga stater att ta steget från att acceptera konventionen utan förbehåll till att tillämpa den utan förbehåll.

123.  Europaparlamentet uppmanar alla stater att respektera barnkonventionens övervaknings- och rapporteringsmekanismer. Parlamentet anser att genomförandet av konventionen är ett viktigt sätt att hålla regeringarna ansvariga.

124.  Europaparlamentet stöder det frivilliga protokollet till barnkonventionen om involvering av barn i väpnade konflikter. Parlamentet uppmanar alla stater, häribland EU:s medlemsstater, att underteckna och ratificera detta protokoll.

125.  Europaparlamentet uppmanar USA att snarast möjligt ratificera barnkonventionen eftersom det är ett av två länder som ännu inte gjort detta. Det andra landet är Somalia, som dock saknar en fungerande regering.

126.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över att miljontals barn ännu dör varje år av sjukdomar som är möjliga att förhindra och förvägras sin rätt till liv och hälsa, och att miljontals barn är drabbade av hiv/aids, antingen själva smittade eller föräldralösa.

127.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över att omkring 104 miljoner skolbarn, de flesta av dem flickor, förvägras rätten till utbildning, och uppmanar kommissionen att leva upp till sina åtaganden enligt Världsbankens så kallade Fast Track Initiative och aktivt driva utbildningsfrågor med AVS-länderna.

128.  Europaparlamentet är djupt oroat över det växande antalet barn som fångas upp i den världsomspännande människohandeln. Parlamentet ser detta som ett nederlag för hela världssamfundet, och understryker behovet av brådskande åtgärder och lagar för att straffa de ansvariga och skydda deras offer.

129.  Europaparlamentet stöder åtgärder på regional och internationell nivå för att bekämpa alla former av barnarbete.

130.  Europaparlamentet uppmanar alla stater att upphöra med att rekrytera barnsoldater och använda barn under 18 år i väpnade konflikter.

131.  Europaparlamentet fördömer kategoriskt det barbariska utnyttjandet av barnsoldater i konflikter och krig. Berörda länder uppmanas att rätta sig efter den allmänt erkända lagstiftningen när det gäller mänskliga rättigheter.

III.Konflikters inverkan på kvinnor och barn

132.  Europaparlamentet framhåller att massvåldtäkter under pågående krigshandlingar på senare år har rapporterats från ett flertal länder, däribland Kambodja, Liberia, Peru, Bosnien, Sierra Leone, Rwanda, Demokratiska republiken Kongo, Somalia och Uganda. Parlamentet oroar sig över det mönster av systematiska och olagliga angrepp mot civila, inbegripet våldtäkt, som enligt beskrivningar lämnade av tvångsförflyttade personer i Darfur, västra Sudan, under den senaste tiden har begåtts av regeringsunderstödd arabisk milis och sudanesiska regeringstrupper. Parlamentet erkänner att i sådana situationer måste särskild uppmärksamhet ägnas samhällets svagaste grupper, i första hand kvinnor, barn, funktionshindrade och äldre.

133.  Europaparlamentet fördömer den barbariska användningen av våldtäkt som ett medel i krigföringen, och insisterar på att det internationella samfundet måste anstränga sig ytterligare för att klargöra att användning av våldtäkt i krigföringen är ett brott mot den internationella humanitära rätten och internationella konventioner. Parlamentet kräver att rättssamhället beivrar dessa brott på ett kraftfullt sätt genom åtal. Parlamentet konstaterar att i Romstadgan, varigenom ICC inrättades 2000, klassificeras våldtäkt tydligt som ett brott mot mänskligheten.

134.  Europaparlamentet konstaterar att genom massvåldtäkter utsätts kvinnor och flickor för risken att infekteras av hiv/aids. Parlamentet uppmanar EU att se till att alla kvinnor och flickor som våldtagits får omedelbar tillgång till profylax efter exponering, inbegripet insatser för att avbryta havandeskap

135.  Europaparlamentet fördömer det faktum att de som gjort sig skyldiga till sexuellt våld och våldtäkt under pågående konflikt i många fall varken anmäls eller straffas, och anser att om rätten till reproduktiv hälsa slogs fast och fullständigt respekterades skulle detta bidra till att minska antalet sådana fall.

136.  Europaparlamentet ser med oro på anklagelserna om att FN-personal brukat sexuellt och fysiskt våld i bland annat Demokratiska republiken Kongo, Bosnien och Kosovo.

137.  Europaparlamentet uttrycker oro över att tusentals barn fortsätter att spela rollen som "beväpnade slavar" i mer än 20 länder runt om i världen. Parlamentet påpekar att enligt 2004 års "Global Report on Child Soldiers" användes barnsoldater i väpnade konflikter av regeringarna och de väpnade rebellstyrkorna i Burundi, Demokratiska republiken Kongo, Elfenbenskusten, Guinea, Liberia, Myanmar, Rwanda, Sudan och Uganda och av rebellstyrkor i Sri Lanka. Parlamentet uppmanar med eftertryck alla regeringsstyrkor och andra väpnade styrkor att omgående frige alla barnsoldater.

138.  Europaparlamentet stöder det frivilliga protokollet till barnkonventionen om barns inblandning i väpnade konflikter. Parlamentet uppmanar med kraft alla stater, häribland EU:s medlemsstater, att underteckna och ratificera detta protokoll.

139.  Europaparlamentet konstaterar att det främst är pojkar som används som barnsoldater men påpekar att det allt oftare förekommer att flickor deltar som soldater och prostituerade i väpnade konflikter.

140.  Europaparlamentet understryker att barnrekryter som utnyttjas av väpnade styrkor tvingas utföra olika uppgifter som budbärare, spioner, kockar, bärare o.s.v., och att samtliga dessa uppgifter utsätter barnen för fara. Parlamentet understryker att flickor är särskilt utsatta för våld och sexuellt utnyttjande i rollen som ofrivilliga sexslavar och/eller makor.

141.  Europaparlamentet uppmanar FN och det internationella samfundet i stort att ägna större uppmärksamhet åt konfliktsituationers inverkan på kvinnor och barn, i synnerhet när dessa tillhör etniska, språkliga och/eller religiösa minoriteter och särskilt när dessa grupper utsätts för risker som led i en krigsstrategi.

142.  Europaparlamentet välkomnar antagandet 2003 av EU:s riktlinjer om barn och väpnade konflikter. Parlamentet ber rådet och kommissionen att regelbundet var sjätte månad lägga fram en lägesrapport om genomförandet och effekten av dessa riktlinjer. Parlamentet uppmuntras av positiva signaler om kommissionens beredvillighet att samarbeta om detta.

IV.Avskaffande av dödsstraffet

143.  Europaparlamentet välkomnar den fortsatta trenden mot ett avskaffande av dödsstraffet. Parlamentet konstaterar att mer än hälften av världens länder, totalt 118 länder, nu har avskaffat dödsstraffet, om inte i lag så i praktiken. Parlamentet oroar sig dock fortfarande för att 78 länder ännu håller fast vid att behålla dödsstraffet.

144.  Europaparlamentet lovordar Bhutan, Samoa, Senegal och Turkiet vilka under 2004 avskaffade dödsstraffet för samtliga brott.

145.  Europaparlamentet uppmanar de filippinska myndigheterna att stoppa verkställandet av dödsstraff, och att i alla händelser respektera de tilltalades rättsliga och processrättsliga minimigarantier. Landets myndigheter uppmanas särskilt att ompröva EU-medborgaren och spanjoren Francisco Juan Larrañagas fall, vilken dömdes till döden i en rättegång som var fullspäckad med oegentligheter, utan några som helst rättsliga och processrättsliga garantier.

146.  Europaparlamentet uppmuntrar alla stater att ratificera det andra frivilliga protokollet till Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som syftar till att avskaffa dödsstraffet.

147.  Europaparlamentet uppmanar EU att på multilateral nivå, exempelvis inom ramen för FN:s kommission för mänskliga rättigheter (UNCHR), uppmuntra alla stater att ratificera och följa de internationella instrument för mänskliga rättigheter som rör dödsstraffet, och att fortsätta sina ansträngningar för att lägga fram en resolution till UNCHR om dödsstraffets avskaffande, införa ett moratorium för alla avrättningar och uppmana alla stater som håller fast vid dödsstraffet att respektera FN:s miniminormer.

148.  Europaparlamentet välkomnar resolution 2004/67 som UNCHR antog den 21 april 2004 vid kommissionens årliga session i Genève och vari samtliga stater som håller fast vid dödsstraffet uppmanades att fullständigt avskaffa det och under tiden införa ett moratorium för avrättningar. Parlamentet erkänner den roll som EU och alla dess medlemsstater spelade genom att stödja resolutionen. Parlamentet uppmanar alla stater att respektera FN-resolutionen och att åtminstone införa ett moratorium för avrättningar.

149.  Europaparlamentet uppmanar samtliga länder som infört ett moratorium för dödsstraffet att gå vidare med att fullständigt avskaffa dödsstraffet helt och fullt.

150.  Europaparlamentet uttrycker oro över att Asien är den kontinent idag där flest människor avrättas. Parlamentet är djupt oroat över att Kina genomför fler avrättningar än något annat land i världen, med tusentals avrättningar rapporterade under 2004. Parlamentet uppmanar Kina att offentliggöra officiella siffror över antalet avrättningar under 2004.

151.  Europaparlamentet ser med oro på att Sri Lanka har återupptagit dödsstraffet efter ett 27 år långt moratorium för avrättningar, i strid med den internationella trenden mot ett avskaffande av dödsstraffet. Landets myndigheter uppmanas därför att finna andra sätta att angripa brottsligheten.

152.  Europaparlamentet konstaterar att det finns ett moratorium för dödsstraffet i Ryssland men att dödsstraffet ännu inte har avskaffats i den ryska lagstiftningen. Ryssland uppmanas att omedelbart ratificera protokoll nr 6 till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna om avskaffande av dödsstraffet och att underteckna protokoll nr 13 om dödsstraffets fullständiga avskaffande.

153.  Europaparlamentet är djupt oroat över det stora antalet personer som avrättas i Iran, och särskilt minderåriga, och över Irans vägran att offentliggöra officiell statistik över dödsstraffet.

154.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att, inom ramen för sin dialog med Kina respektive Iran om de mänskliga rättigheterna, utöva påtryckningar för att förmå dessa stater att införa moratorium för dödsstraffet, vilket också skulle genomföras i praktiken och leda fram till en lagändring.

155.  Europaparlamentet uppmanar Iraks nya regering att inte återinföra dödsstraffet, särskilt med hänsyn till att den provisoriska författningen saknade hänvisning till dödsstraffet.

156.  Europaparlamentet uttrycker oro över att Afghanistan i april 2004 genomförde den första avrättningen sedan Talibanregimens fall. Parlamentet uppmanar det nyligen valda ledarskapet i Afghanistan att införa ett moratorium för dödsstraffet.

157.  Europaparlamentet välkomnar det beslut som det tadzjikistanska parlamentets andra kammare fattade i juni 2004 då den röstade för en lag om att upphäva dödsstraffet.

158.  Europaparlamentet uttrycker oro över att den vietnamesiska regeringen numera betraktar rapportering om och offentliggörande av statistik över dödsstraffets användning som en statshemlighet. Parlamentet förblir mycket oroat över det stora antalet avrättningar som genomfördes i Vietnam i fjol.

159.  Europaparlamentet finner det uppmuntrande att användningen av dödsstraffet fortsätter att minska i Afrika. Parlamentet välkomnar i synnerhet att Zambia har begärt en översyn av alla brottmål som resulterade i dödsdomar och föreslagit att det nationella parlamentet avskaffar dödsstraffet. Parlamentet välkomnar liknande initiativ i Malawi där presidenten i april 2004 även omvandlade 79 dödsdomar.

160.  Europaparlamentet uppmanar staterna i västra Afrika, och särskilt Guinea som håller fast vid dödsstraffet, att agera gemensamt för att fullständigt avskaffa dödsstraffet.

161.  Europaparlamentet finner det uppmuntrande att dödsstraffet har avskaffats nästan helt i Europa, och uppmanar Vitryssland att se till att det fullständigt avskaffas. Parlamentet uppmanar även samtliga de medlemsstater i EU (Frankrike, Italien, Luxemburg och Spanien) och Europarådet som ännu inte ratificerat protokoll 13 till Europakonventionen för mänskliga rättigheter, om dödsstraffets fullständiga avskaffande, att göra detta.

162.  Europaparlamentet fördömer återigen att Kuba återgått till att använda dödsstraffet efter att ha upphävt det under många år.

163.  Europaparlamentet välkomnar det förslag som Mexikos president presenterat om att avskaffa dödsstraffet helt och fullt(10).

164.  Europaparlamentet uppmanar USA att avskaffa dödsstraffet och välkomnar den positiva trend i USA som består i att antalet personer som dömts till döden har minskat. Parlamentet konstaterar att sedan 1999 har antalet dödsdomar minskat med 54 procent, antalet avrättningar med 40 procent och antalet personer fängslade i avvaktan på avrättning med 6 procent(11).

165.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bibehålla sin roll som amicus curiae(12) i mål inför den amerikanska högsta domstolen, såsom den gjorde under 2001, i mål gällande minderåriga och mentalsjuka personer som dömts till döden.

166.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att i sina förbindelser med tredjeland kontinuerligt främja de riktlinjer om dödsstraffet som antogs 1998.

167.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla stater som håller fast vid dödsstraffet att inte utdöma dödsstraff för personer som ännu inte fyllt 18 år då brottet begicks eller till havande kvinnor eller personer med mentala störningar och insisterar på att dödsstraff endast utdöms för de allra grövsta brotten.

168.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de stater som utdömer dödsstraff för personer som anklagas för att ha haft sexuella förbindelser med samtyckande personer av samma kön att avskaffa sådan lagstiftning och rättspraxis.

V.Handel med människor och mänskliga organ – sexindustri och barnarbete

169.  Europaparlamentet erkänner den definition av människohandel som ges i FN:s protokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, som kompletterar FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, antagen av FN:s generalförsamling i november 2000(13).

170.  Europaparlamentet konstaterar att kvinnor och barn är särskilt utsatta för vad som kan utvecklas till en modern form av slaveri.

171.  Europaparlamentet påpekar att artikel 4 i den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter förbjuder slaveri(14).

172.  Europaparlamentet understryker att alla former av människohandel utgör en kränkning av de mänskliga rättigheterna och är förbjudna enligt artikel 5.3 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.

173.  Europaparlamentet konstaterar att handel med kvinnor och barn i syfte att utnyttja dem sexuellt utgör en form av organiserad internationell brottslighet med svåra konsekvenser för offrens säkerhet, välfärd och mänskliga rättigheter.

174.  Europaparlamentet påpekar att de kvinnor och barn som utsätts för handel med sexuellt utnyttjande som syfte ofta utsätts för sexuellt våld och berövas såväl sin rörelsefrihet som sin egen identitet.

175.  Europaparlamentet understryker att människohandel och påtvingad prostitution erkänns internationellt som kränkningar av de mänskliga rättigheterna och att konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor uttryckligen kräver att stater motverkar all slags handel med kvinnor och utnyttjande av kvinnlig prostitution (artikel 6).

176.  Europaparlamentet uttrycker oro över att kvinnor och barn som rest in i ett land utan giltiga identitetshandlingar eller som utsatts för människohandel och har berövats sina identitetshandlingar ofta är oförmögna att få rättslig prövning av de kränkningar de tvingats utstå.

177.  Europaparlamentet understryker att handel med kvinnor och barn är ett globalt problem och uppmuntrar alla stater att samordna sitt agerande för att stärka det internationella polisarbetet för att beivra detta brott.

178.  Europaparlamentet understryker behovet att på EU-nivå utbilda dels poliser i tekniker för att utreda ligor som sysslar med människohandel, dels gränspoliser i tekniker för att identifiera människohandlare och deras offer.

179.  Europaparlamentet konstaterar att handeln med människor inte är begränsad till sexindustrin utan även inbegriper handel med kvinnor och barn som utsätts för tvångsarbete.

180.  Europaparlamentet påpekar att enligt Unicef befinner sig mer än 20 000 barn i slaveri som en följd av gränsöverskridande människosmuggling i västra och centrala Afrika.

181.  Europaparlamentet konstaterar att handeln med mänskliga organ utgör en väl organiserad form av internationell brottslighet vars konsekvenser är allvarliga och skadliga. För att bekämpa detta gissel efterlyser parlamentet ett mer samlat och målmedvetet svar från det internationella samfundets sida.

182.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de enskilda staterna att stärka sina straffrättsliga motåtgärder för att bemöta denna handel, genom lagändringar, insatser för att öka medvetenheten och utbildning. Parlamentet understryker behovet av att stödja och skydda offer som avger vittnesmål om denna handel.

183.  Europaparlamentet välkomnar med eftertryck Europarådets förslag till konvention mot människohandel (januari 2005). Parlamentet uppmanar kommissionen att med hjälp av rådet se till att Europarådets förslag till konvention säkerställer den högsta möjliga nivån för mänskliga rättigheter till skydd för de människor som utsatts för handel.

184.  Europaparlamentet uppmuntras av kommissionens åtagande att utarbeta ett meddelande om att förebygga och bekämpa människohandel.

185.  Europaparlamentet ger erkännande åt kommissionens ansträngningar, särskilt inom ramen för Tacis- och Cards-programmen, att utveckla åtgärder för att bekämpa människohandel, men understryker att den måste agera med större kraft i viktiga transitländer som Vitryssland, Moldavien, Ryssland och Ukraina.

VI.Internationell företagsamhet och dess betydelse för de mänskliga rättigheterna

186.  Europaparlamentet uppmuntrar företag verksamma på internationell nivå att betrakta mänskliga rättigheter som ett riktmärke för verksamhetsplanen, att beakta de skyldigheter de påtagit sig inom ramen för åtaganden om företagens sociala ansvar och att utifrån dessa normer införa minimistandarder. Parlamentet uppmanar med kraft företag att införa tydliga mekanismer för att på ett effektivt sätt övervaka att alla moment i verksamheten överensstämmer med uppförandekoder och internationella människorättsnormer.

187.  Europaparlamentet konstaterar att företag kan ha goda möjligheter att påverka regeringsbeslut på den globala marknaden. Företagen uppmuntras att främja, skydda och slå vakt om sina anställdas rättigheter och likaså de rättigheter som tillkommer anställda hos leverantörer, underleverantörer och handelspartner, även om dessa rättigheter inte skyddas enligt den nationella lagstiftningen i landet i fråga.

188.  Europaparlamentet uppmanar företag att se till att deras produkter inte används för att kränka mänskliga rättigheter.

189.  Europaparlamentet konstaterar att företag på senare år har varit föremål för såväl konsumentkampanjer som kampanjer organiserade av människorättsgrupper som alla syftat till att skapa större lyhördhet hos företagsledningen för frågor som rör de mänskliga rättigheterna, men att dessa kampanjer ibland skadat sin egen sak till följd av allt för högt ställda krav. Parlamentet uppmanar berörda företag att införa vissa miniminormer för att stilla allmänhetens oro.

190.  Europaparlamentet erkänner den första och andra principen som stadfästs i FN:s globala överenskommelse (Global Compact), enligt vilka företag inom ramen för sitt inflytande bör stödja och respektera åtgärder för att skydda internationellt erkända mänskliga rättigheter samt se till att de inte själva medverkar till att kränka de mänskliga rättigheterna, liksom principerna tre till sex, enligt vilka de globala företagen uppmanas försvara sina anställdas grundläggande rättigheter.

191.  Europaparlamentet välkomnar rapporten från FN:s kommission för mänskliga rättigheter om FN:s normer, och hoppas att FN kommer att fortsätta sitt samråd på bred basis om FN:s normer, med beaktande av normernas betydelse som riktmärke för att fastställa företagens ansvar i fråga om mänskliga rättigheter(15).

192.  Europaparlamentet uppmanar företag att i lämpliga fall samarbeta med lokala frivilligorganisationer som arbetar för de mänskliga rättigheterna.

193.  Europaparlamentet uppmanar med kraft företag att inte bedriva verksamhet i stater som är föremål för unilaterala och regionala sanktioner eller handelsembargon på grund av bristande hänsyn till de mänskliga rättigheterna.

194.  Europaparlamentet uppmanar EU att anta en uppförandekod för europeiska företag verksamma i tredjeland, särskilt utvecklingsländer, i linje med Europeiska initiativet för etisk produktion och konsumtion.

195.  Europaparlamentet anser fortfarande att kommissionens delegationer i tredjeländer bör ha i uppdrag att främja och förmedla kontakter om OECD:s riktlinjer för multinationella företag.

196.  Europaparlamentet uppmanar EU att främja tanken på en internationell uppförandekod för företag i fråga om mänskliga rättigheter.

VII.Straffrihet och den internationella brottmålsdomstolens roll

197.  Europaparlamentet är övertygat om att en hållbar fred inte är möjlig om de som gjort sig skyldiga till illdåd inte ställs till svars för sina handlingar, och anser det vara av oerhört vikt att man får ett slut på det klimat av straffrihet som fått råda i samhällen ödelagda av krig och allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna, för att respekten för rättsstatsprincipen, fred och demokrati skall kunna återupprättas.

198.  Europaparlamentet anser att inrättandet av ICC, såsom ett komplement till de nationella rättsordningarna, utgör del av ett system för internationell rättvisa där nationella domstolar, internationella och blandade domstolar samt ICC arbetar tillsammans för att effektivt avskaffa straffrihet för allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna, och därmed avskräcka från att de begås.

199.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EU:s medlemsstater att i samband med programplaneringen av utvecklingsbistånd till länder som nyligen genomlidit krig medverka till att stärka dessa länders förmåga att åtala allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna.

200.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att bistå den internationella krigsförbrytartribunalen för före detta Jugoslavien, den internationella krigsförbrytardomstolen för Rwanda och den särskilda domstolen för Sierra Leone att framgångsrikt fullfölja sina mandat, i första hand genom att vidta åtgärder för att se till att berörda statliga parter samarbetar med domstolarna och att åtalade personer omedelbart överlämnas till dem, häribland Mladic, Karadzic, Gotovina och Taylor.

201.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och EU:s medlemsstater att i enlighet med EU:s gemensamma ståndpunkt om ICC från juni 2003 och den handlingsplan som sedemera antogs i januari 2004, fortsätta med de energiska strävandena för att förmå alla stater att ratificera Romstadgan och anta lagstiftning för att genomföra denna, öka antalet framställningar och vidta andra åtgärder för att försvara domstolen när denna angrips och se till att staterna samarbetar med domstolen på ett effektivt sätt. Parlamentet begär att varje EU-ordförandeskap rapporterar till Europaparlamentet om vilka åtgärder som vidtagits i enlighet med den gemensamma ståndpunkten.

202.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att Uganda och Demokratiska republiken Kongo har hänskjutit två ärenden till chefsåklagaren vid ICC(16).

203.  Europaparlamentet noterar att uppskattningsvis 5 000–8 000(17) olagliga avrättningar har utförts i Demokratiska republiken Kongo sedan den 1 juli 2002. Parlamentet välkomnar med eftertryck det beslut som chefsåklagaren vid ICC fattade i juni 2004 om att undersöka krigsförbrytelser i Demokratiska republiken Kongo. Parlamentet anser att denna undersökning utgör en tydlig markering att straffrihet inte längre kommer att råda för krigsförbrytelser.

204.  Europaparlamentet välkomnar åklagarens beslut i juli 2004 om att undersöka uppgifter om att civila angripits av rebeller från Lord's Resistance Army i norra Uganda och att tusentals barn har förts bort.

205.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att vidta alla lämpliga åtgärder för att fullständigt samarbeta med ICC så att dess undersökningar blir framgångsrika. Parlamentet uppmanar särskilt alla EU:s medlemsstater att underteckna överenskommelser med domstolen om vittnesskydd genom omflyttning och att låta domstolen ta del av alla relevanta uppgifter som de har till förfogande. Parlamentet uppmanar EU att ingå samarbetsavtal med ICC så att EU kan samarbeta med domstolen på ett effektivt sätt och bistå den att utföra framgångsrika undersökningar.

206.  Europaparlamentet välkomnar Centralafrikanska republikens beslut att hänskjuta ett ärende till åklagaren (i januari 2005).

207.  Europaparlamentet välkomnar EU:s förklaring till stöd för innehållet i den rapport om Darfur som FN:s undersökningskommission lagt fram(18), och rekommenderar starkt att FN:s säkerhetsråd hänvisar frågan om situationen i Darfur till den internationella brottmålsdomstolen (ICC).

208.  Parlamentet oroar sig över att de regler som finns för krigföring och skydd av offren för konflikter fortsätter att åsidosättas. Parlamentet kräver att denna onda cirkel av straffrihet bryts och ger sitt stöd åt ICC såsom den lämpliga mekanismen för att ta itu med de kränkningar av mänskliga rättigheter som begås i ett internationellt sammanhang som led i en konflikt.

209.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att överväga åtgärder för att förmå Förenta staterna att inta en mer positiv attityd gentemot ICC.

210.  Europaparlamentet påminner de stater som har ratificerat Romstadgan om att de agerar i strid med stadgans anda om de ingår överenskommelser om immunitet mot åtal i ICC med en stat som inte undertecknat Romstadgan. Parlamentet uppmanar särskilt Förenta staterna att ratificera Romstadgan och att avstå från att förhandla om en särskild ställning för amerikansk militär, vilka annars skulle få ett slags internationell immunitet. EU-institutionerna och medlemsstaterna uppmanas att aktivt stödja stater som utsätts för påtryckningar och ekonomiska sanktioner på grund av sin vägran att underteckna sådana överenskommelser.

211.  Europaparlamentet anser det av oerhört vikt att man får ett slut på det klimat av straffrihet som fått råda i samhällen ödelagda av krig och brott mot de mänskliga rättigheterna, så att respekten för rättsstatsprincipen, demokrati och de mänskliga rättigheterna kan återupprättas.

212.  Europaparlamentet anser att vart och ett av de fyra relevanta instrumenten för yttre förbindelser(19)bör innehålla ett uttalat, enhetligt och konkret åtagande att ha som grundläggande och prioriterad målsättning att främja utvecklingen av de mänskliga rättigheterna och demokratin.

213.  Europaparlamentet kräver att det europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter bevaras och förbättras, med ett utökat åtagande att se till att EU ägnar större uppmärksamhet åt mänskliga rättigheter och demokrati.

VIII.Institutionella och handlingspolitiska utvecklingar

214.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i alla förbindelser med tredjeland och på alla andra politikområden stärka omsorgen om de mänskliga rättigheterna.

215.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att uppmärksamma och vidta konkreta åtgärder gentemot de länder som har lagstiftning som påbjuder diskriminering på grundval av sexuell läggning. Parlamentet uppmanar de länder som har lagstiftning som definierar sexuella förbindelser med samtyckande personer av samma kön som brott att avskaffa sådan lagstiftning.

216.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av EU:s riktlinjer om försvarare av de mänskliga rättigheterna i juni 2004. EU måste ge konsekvent stöd och bistånd till människorättsförsvarare och journalister som utsätts för risker med anledning av att antalet angrepp på och frihetsberövanden av journalister och människorättsförsvarare ökade under 2004. Rådet uppmanas i detta hänseende att ge fullt utrymme åt människorättsförsvararnas situation i politiska dialoger med tredje land.

217.  Europaparlamentet uppmanar EU att eftersträva större enhetlighet när det gäller människorättspolitiken och säkerställa ett bättre informationsflöde. Ekonomiska hänsyn får under inga omständigheter leda till att EU negligerar eller bagatelliserar kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

218.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att tala med en röst när det gäller kränkningar av de mänskliga rättigheterna, särskilt i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna, där EU tidigare inte har haft tillräcklig tyngd i beslutsprocessen på grund av att det inte funnits någon konsensus mellan EU:s medlemsstater.

219.  Europaparlamentet upprepar att respekten för de mänskliga rättigheterna, enligt vad som anges i EU:s avtal med tredje land, utgör en avgörande beståndsdel i dessa avtal. Kommissionen uppmanas därför att skapa tydliga mekanismer för genomförandet av människorättsklausulen i EU:s avtalsreglerade förbindelser med tredje land och att mot bakgrund av detta se över nuvarande och framtida avtal. Parlamentet uppmanar kommissionen att med sikte på tioårsdagen av Barcelonaprocessen ta fram en offentlig rapport om mänskliga rättigheter i Medelhavsländerna, som sedan kan ligga till grund för en vidareutveckling av partnerskapen.

220.  Europaparlamentet anser i detta sammanhang att underutskott om mänskliga rättigheter bör upprättas inom ramen för associeringsavtalen. Syftet bör vara att ge struktur åt dialogen om mänskliga rättigheter och demokrati och klargöra vilka områden som kräver särskilda insatser inom ramen för handlingsplanerna för den europeiska grannskapspolitiken. När det gäller förbättring av övervakningen av människorättssituationen betonar parlamentet betydelsen av att det civila samhället hörs – och deltar i det arbete som bedrivs – av dessa underutskott. Parlamentet understryker att det också i hög grad måste involveras i underutskottens arbete och dess uppföljning. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang än en gång kommissionen att utarbeta en framstegsrapport om situationen för de mänskliga rättigheterna i de tredjeländer som omfattas av EU:s grannskapspolitik.

221.  Europaparlamentet rekommenderar att en utvärdering görs av rådets och kommissionens verksamhet såsom den beskrivs i EU:s årsrapport om de mänskliga rättigheterna. Utvärderingen bör avse de länder och teman som uppmärksammats i parlamentets tidigare resolutioner och syftet bör vara att bedöma vilken inverkan denna verksamhet haft och hur effektiv den varit.

222.  Europaparlamentet välkomnar EU:s höge representant för GUSP Javier Solanas utnämning av Michael Matthiessen som sin särskilde representant för frågor om mänskliga rättigheter(20).

223.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att denna post blir inflytelserik och inbjuder den nye representanten att inleda ett nära samarbete med Europaparlamentet, samt stå till svars inför och arbeta i nära samspel med berörda utskott. Parlamentet uppmanar rådet att utöka den del av personalen vid rådets sekretariat som arbetar med människorättsfrågor, för att se till att den särskilde representanten för de mänskliga rättigheterna får det stöd han behöver för att kunna fullfölja sitt uppdrag.

224.  Europaparlamentet tar del av de slutsatser som rådet antog i december 2004 om genomförandet av EU:s riktlinjer om dialogerna om de mänskliga rättigheterna. Parlamentet understryker att det också i hög grad måste involveras i genomförandet av dessa riktlinjer, vilket i det minsta förutsätter att det informeras av rådet två gånger årligen. Parlamentet uppmärksammar särskilt EU:s strukturerade dialoger med Kina och Iran, och uppmanar i detta sammanhang rådet att utveckla ett närmare samarbete med parlamentet. I ett bredare perspektiv uppmanas rådet att regelbundet underrätta parlamentet om genomförandet och uppföljningen av EU:s riktlinjer om människorättsfrågor och att lägga fram en lägesrapport om den inverkan som det praktiska genomförandet av dessa riktlinjer får på fältet.

225.  Europaparlamentet välkomnar rekryteringen av personal med ansvar för kontakter med det civila samhället vid kommissionens delegationer i tredje land och uppmanar delegationerna att skydda människorättsförsvarare när nödsituationer uppstår.

226.  Europaparlamentet stöder i detta hänseende alla initiativ som rådet, trojkan och ordförandeskapet tar för att åtgärda eventuella missförhållanden som rör situationen för de mänskliga rättigheterna i tredjeländer. Rådet uppmanas att två gånger årligen rapportera till parlamentet om resultaten av den arbetsplan som varje ordförandeskap föreslår till främjande av gemensamma strategier. Rådet uppmanas att systematiskt översända förklaringar och framställningar som rör de mänskliga rättigheterna till parlamentet, så att parlamentet hålls underrättat i alla avseenden. Parlamentet anser att man bör göra allt för att göra EU:s yttre åtgärder mer samstämmiga och konsekventa.

227.  Europaparlamentet upprepar sitt krav att kommissionen ser till att undervisning om mänskliga rättigheter anordnas i var och en av EU:s delegationer i tredjeländer och att riktlinjerna tillämpas klart och tydligt.

228.  Europaparlamentet vill se en sanningsenlig och objektiv bedömning av vilka följder och förbättringar som parlamentets arbete när det gäller de mänskliga rättigheterna i världen gett upphov till, eftersom detta arbete för närvarande inte förefaller leda till några konkreta eller påtagliga effekter.

229.  Europaparlamentet noterar rådets beslut att upprätta en fullfjädrad byrå för grundläggande och mänskliga rättigheter(21). Parlamentet förväntar sig att byråns främsta uppgift kommer att vara att bistå kommissionens arbete för att undanröja de skillnader som råder mellan EU:s inre och yttre politik i fråga om mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmuntrar rådet att låta kandidatländerna ingå i byråns ansvarsområde.

230.  Europaparlamentet konstaterar att beslutet att låta EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna ingå i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa visar att EU menar allvar med sitt åtagande att se till att de mänskliga rättigheterna respekteras inom EU:s gränser, och föreslår därför att byråns ansvarsområde utvidgas till att omfatta alla de områden för vilka stadgan och de relevanta bestämmelserna i konstitutionsfördragets första del äger giltighet, som ytterligare ett exempel på EU:s åtagande att se till att dessa rättigheter tillämpas i praktiken.

231.  Europaparlamentet anser att byrån inte bör dubblera det arbete som Europarådet redan utför. Parlamentet föreslår därför att byrån bör utveckla ett fast samarbete med Europarådet och dess institutioner samt med Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, och att den därutöver bör beakta OSSE:s och FN:s arbete.

232.  Europaparlamentet föreslår att byrån bör inleda en meningsfull dialog med såväl representanter för det civila samhället som nationella experter och att den bör etablera kontakter med akademiska institutioner.

233.  Europaparlamentet betonar starkt att byrån måste vara oberoende och rapportera regelbundet till parlamentet om den på ett effektivt och trovärdigt sätt skall kunna övervaka hur de grundläggande rättigheterna respekteras inom EU.

234.  Europaparlamentet anser det hög tid att FN:s deklaration om ursprungsbefolkningarnas rättigheter antas. Den arbetsgrupp som utarbetat utkastet till deklaration bör därför återuppta sitt arbete omgående. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen och rådet att ge sitt helhjärtade stöd åt ursprungsbefolkningarnas strävanden och därtill beakta slutsatserna i denna deklaration.

235.  Europaparlamentet välkomnar de föreslagna ändringar av EU:s uppförandekod för vapenexport som framlagts under Luxemburgs ordförandeskap, och uppmanar rådet att vidta åtgärder för att se till att medlemsstaterna strikt tillämpar dessa bestämmelser, att nödvändiga resurser för övervakning och efterlevnad finns att tillgå och att ytterligare främja arbetet för att ta fram en global konvention om vapenhandel.

o
o   o

236.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas och anslutningsländernas regeringar och parlament, FN, Europarådet, OSSE samt regeringarna i de länder som nämns i denna resolution och ledande icke-statliga människorättsorganisationer med huvudkontor i EU.

(1) EGT C 379, 7.12.1998, s. 265, EGT C 262, 18.9.2001, s. 262, EGT C 293 E, 28.11.2002, s. 88, EUT C 271 E, 12.11.2003, s. 576. (2) EGT C 364, 18.12.2000, s. 1. (3) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3. (4) EUT C 82 E, 1.4.2004, s. 610. (5) P6_TA(2005)0051. (6) UNICEF:s rapport om barnarbete från 2005. (7) Antagen 1989 och ratificerad av alla stater utom USA och Somalia. (8) Antagen 1990 av Afrikanska enhetsorganisationen (OALL). (9) Barnkonventionen är den enda människorättskonvention som täcker hela spektrumet av medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. (10) Artikel 22 i den mexikanska grundlagen anger begränsningar i utdömandet av dödsstraff men förbjuder det inte helt. Enligt mexikansk lag får dödsstraff utdömas enligt den militära strafflagen. Inga avrättningar har dock utförts på mer än femtio år. (11) The Death Penalty in 2004: Year End Report, Death Penalty Information Center, december 2004. (12) Amicus curiae avser en utomstående person eller instans som inte är part i målet men som kan tillhandahålla kunskap i rättsliga aspekter. Amicus curiae-systemet används ofta som ett sätt att utöva påtryckningar på USA:s högsta domstol. (13) Med människohandel menas med denna definition alla former av rekrytering, transport, överföring, inhysning eller mottagning av personer, genom hot eller våld eller andra former av tvång, bortrövande, bluff, bedrägeri, maktmissbruk, missbruk av annans utsatthet eller givande eller mottagande av betalning eller annan förmån för att få samtycke av en person med makt över en annan person, i exploateringsssyfte. (14) Artikel 4: "Ingen må hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel i alla dess former äro förbjudna". (15) FN-rapporten presenterades för UNCHR i mars 2005 i Genève. (16) Åklagaren har vid upprepade tillfällen meddelat att han i båda fallen kommer att undersöka påstådda fall av sexuellt våld, t.ex. våldtäkter. ICC kommer emellertid inte åtala barnsoldater eftersom åtalade enligt domstolens stadgar måste vara över 18 år. (17) Dessa siffror är beräknade på grundval av uppgifter från åklagarkammaren vid den internationella brottmålsdomstolen, oktober 2004. (18) Rapport till FN:s generalsekreterare från den internationella undersökningskommissionen om Darfur, 25 januari 2005. (19) Instrumentet för utvecklingssamarbete och ekonomiskt samarbete, det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet, stabilitetsinstrumentet och instrumentet för stöd inför anslutningen. (20) Ordförandeskapets slutsatser, Bryssel den 16–17 december 2004 (avsnitt 52). (21) Ordförandeskapets slutsatser, Bryssel den 16–17 december 2004. Meddelande från kommissionen: Byrån för mänskliga rättigheter: Offentligt samråd (SEK(2004)1281, Bryssel, 25.10.2004, KOM(2004)0693.