Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2004/2189(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0085/2005

Ingivna texter :

A6-0085/2005

Debatter :

PV 27/04/2005 - 10

Omröstningar :

PV 28/04/2005 - 9.15

Antagna texter :

P6_TA(2005)0152

Antagna texter
PDF 149kWORD 58k
Torsdagen den 28 april 2005 - Bryssel
Socialt skydd, vård och omsorg av hög kvalitet
P6_TA(2005)0152A6-0085/2005

Europaparlamentets resolution om modernisering av de sociala trygghetssystemen och utveckling av hälso- och sjukvård av god kvalitet (2004/2189(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen: "Modernisera de sociala trygghetssystemen för att utveckla högkvalitativ, tillgänglig och hållbar vård och omsorg: stöd till de nationella strategierna genom den öppna samordningsmetoden" (KOM(2004)0304),

–   med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2000 om meddelandet från kommissionen om en samordnad strategi för att modernisera social trygghet(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2003 om kommissionens meddelande om hälso- och sjukvårdens och äldreomsorgens framtid: att garantera tillgänglighet, kvalitet och finansiell hållbarhet(2),

–   med beaktande av Europeiska rådets möten den 20–21 mars 2003 i Bryssel och Europeiska rådets slutsatser om hälso- och sjukvård och långtidsvård från de föregående mötena i Lissabon, Göteborg och Barcelona,

–   med beaktande av kommissionens vitbok om tjänster av allmänt intresse (KOM(2004)0374),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen: "Stärka Lissabonstrategins sociala dimension: rationalisera den öppna samordningen inom socialt skydd" (KOM(2003)0261),

–   med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2004 om ett förslag till en gemensam rapport om hälso- och sjukvård och äldreomsorg: Stöd till de nationella strategierna för säkerställande av en hög nivå av social trygghet(3),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0085/2005), och av följande skäl:

A.  Rätten till hälsa är en grundläggande medborgerlig rättighet i enlighet med artikel II-95 i Fördraget om upprättandet av en konstitution för Europa(4), som nu skall ratificeras. I Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna(5) fastställs att var och en har rätt till tillgång till förebyggande hälsovård och till medicinsk vård. Också rätten för äldre att leva ett värdigt och oberoende liv och att delta i det sociala och kulturella livet och i arbetslivet fastställs.

B.  Hälsa är ett centralt värde för varje person i alla skeden och alla situationer i livet och en av de grundläggande förutsättningarna för att en person skall kunna bidra aktivt till samhället. Folkhälsa är ett av samhällets värden, och en av samhällets viktigaste uppgifter är att skydda den.

C.  Hälsan påverkas av många faktorer, som genetiska anlag, livsstil och sociala villkor. Hälso- och sjukvården har endast begränsad inverkan på en persons allmänna hälsa (siffran tio procent nämns ofta).

D.  Tilltron till att vård finns tillgänglig vid behov är avgörande för att en person skall kunna fungera väl i samhället, i alla skeden och alla situationer i livet.

E.  Den fria rörligheten för personer (inklusive arbetstagare) är en av EU:s grundprinciper och samtidigt nödvändig för både de enskilda medlemsstaternas och unionen som helhets vidare utveckling. Människors tilltro till vårdens tillgänglighet och kvalitet kan stärkas som en följd av rörligheten mellan medlemsstaterna genom öppen samordning av hälsovårdssystemen.

F.  Inte minst kommer EG-domstolens domar att leda till ökad rörlighet för patienter och till ökat utnyttjande av gränsöverskridande tjänster. Denna utveckling, tillsammans med att den inre marknaden fördjupas allt mer, kommer att få allt större följder för de nationella hälso- och sjukvårdssystemen, vars principer och mål inte får äventyras på grund av detta.

G.  Det europeiska sjukförsäkringskortet lämpar sig för att garantera fri rörlighet inom EU i fråga om hälso- och sjukvård, även om de nationella sociala systemen har mycket olika strukturer.

H.  EG-domstolen har ett flertal gånger godkänt patienters begäran om ersättning för kostnader för läkarbehandling i en annan medlemsstat. Domstolen har då dock gjort åtskillnad mellan sjukhusbehandling och annan behandling, och därmed knutit vissa villkor till godkännandet av en sådan begäran vilka särskilt skall sörja för finansiell utjämning och social trygghet, alltid i syfte att garantera en hög standard på hälsoskyddet.

I.  I sin ovannämnda resolution av den 11 mars 2004 uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att stärka sina offentliga och privata hälso- och sjukvårdsinstitutioner genom att utnyttja hela det tillgängliga utbudet i patientens ursprungsland.

J.  Medlemsstaternas hälso- och sjukvårdssystem bygger på principen om jämlikhet och solidaritet, vilken kräver att högkvalitativ hälsovård och omsorg är tillgänglig för alla i enlighet med deras behov, oavsett ålder eller resurser.

K.  Ett av unionens ständiga mål är att främja en hög nivå på den sociala tryggheten. Effektivare samarbete på området för vård och omsorg bidrar till hållbar modernisering av den europeiska sociala modellen och till bättre social sammanhållning. Vård och omsorg är sådana allmänna tjänster där solidaritetsprincipen skall prioriteras.

L.  Medlemsstaternas hälso- och sjukvårdssystem, som är en del av deras system för social trygghet, står inför utmaningar på grund av ny undersöknings- och behandlingsteknik, en åldrande befolkning (dvs. en enorm ökning av antalet mycket gamla och svaga som behöver individuellt anpassad hälsobedömning och lämplig vård), allmänhetens ökande förväntningar och garanterad allmän tillgång till dessa system för samtliga medborgare.

M.  Vårdpersonalens åldrande utgör ett problem i vissa medlemsstater, liksom åldrandet bland de många personer som tillhandahåller gratis vård.

N.  Ny diagnos- och behandlingsteknik äventyrar inte bara hälso- och sjukvårdssystemens finansiella stabilitet utan medför också, i synnerhet, nya möjligheter och skänker mänskligheten nytt hopp i den ständiga kampen mot sjukdomar och ålderdom. Ökad fattigdom i ålderdomen blir dock allt mer utbrett.

O.  Förebyggande är den effektivaste och mest ändamålsenliga formen av hälsovård. Högkvalitativ förebyggande vård som är tillgänglig för var och en, till rimliga kostnader, förlänger medellivslängden, minskar förekomsten av sjukdomar, sänker utgifterna för hälso- och sjukvård och bidrar till att finansieringen av vården blir långsiktigt hållbar.

P.  Även om den stora majoriteten äldre är friska och lever ett oberoende liv är det ändå ett betydande antal bland dem som är sjuka eller har funktionshinder och som därför är i behov av högkvalitativ och högt integrerad social service och hälsovård genom lämplig geriatrisk (dvs. tvärvetenskaplig och övergripande) bedömning, vilket är det enda sättet att minska invaliditet och förebygga onödig långvarig vård för personer i denna grupp.

Q.  Individen – patienten – står i fokus för allt som rör hälsa. Han eller hon får vård och betalar för den antingen direkt eller i form av försäkringar eller skatter. Människor i allmänhet har största intresse av en tillgänglig, adekvat och kvalitativ vård, och måste därför få heltäckande information och ha fulla rättigheter och valmöjligheter när det gäller vårdalternativ och utnyttjande av vård.

R.  Vårdens kvalitet påverkas framför allt av hälso- och sjukvårdspersonalens utbildningsnivå, fortbildning, lämpliga arbetsvillkor och arbetsmiljöförhållanden för dem, tillgången till högkvalitativ undersöknings- och behandlingsteknik, nivån på organisationen av vårdtjänsterna och kvaliteten på kommunikationen och informationsutbytet mellan vårdinrättningar och patienter.

S.  Med tanke på den enorma ökningen av antalet svaga äldre personer är det viktigt att snarast utveckla och främja gerontologisk och geriatrisk utbildning, både inom grundläggande och högre utbildningsprogram, för att ge all vårdpersonal de speciella kunskaper och färdigheter som behövs för att ge denna grupp en bättre och mer adekvat vård.

T.  I EU:s program för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet (2003–2008) föreskrivs en integrerad syn på hälsopolitik och hälso- och sjukvård som bygger på bland annat följande: att främja hälsa och vidta grundläggande förebyggande åtgärder, att undanröja hälsorisker, att föra in en hög hälsoskyddsnivå i definitionen och genomförandet av politiska åtgärder inom alla sektorer liksom att angripa sociala orättvisor som en källa till hälsoproblem.

U.  Hälsa är, i likhet med ekonomi, ett mycket viktigt område inom vetenskap och forskning – ett omfattande område både för den vetenskapliga utvecklingen och forskningen och för den praktiska dagliga tillämpningen av resultaten av forskning och vetenskaplig undersökning. Som en ekonomisk sektor genererar vården ett stort antal arbetstillfällen och stora ekonomiska värden.

V.  Vid sidan av grundforskning finns det ett stort behov av klinisk forskning inriktad på de hälsoproblem som ofta påträffas hos den växande gruppen äldre svaga personer och som syftar till att utveckla nya metoder för att kunna ge så effektiv vård som möjligt och därmed bidra till hög livskvalitet.

W.  Hälsosektorn hänger nära samman med ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling och bör därför inte bara ses som en kostnad utan också som en produktiv investering som kan förverkligas genom en effektiv hälso- och sjukvårdspolitik.

X.  Samarbetet inom hälso- och sjukvård utgör en del av skapandet av ett mer hälsosamt Europa, och det är i all väsentlighet medlemsstaternas ansvar att organisera detta. För att förbättra och utveckla en högkvalitativ, tillgänglig och hållbar vård och omsorg är det viktigt med ett erfarenhetsutbyte mellan medlemsstaterna. Hälso- och sjukvården bör ha en tydlig roll i Lissabonstrategin.

Y.  Hemtjänster, som möjliggör omsorg av patienten i hans eller hennes förtrogna hemmiljö, efterfrågas i allt större omfattning. Denna typ av tjänster utgör en ändamålsenlig komplettering till sjukhusvård och är viktiga tjänster med stor sysselsättningspotential.

Z.  Enligt kommissionens meddelande om en ny socialpolitisk dagordning (KOM(2000)0379) har införandet av socialförsäkringen varit ett centralt led i hälso- och sjukvårdsreformerna. Kommissionen framhåller att sju av tio nya medlemsstater föredrar ett försäkringsbaserat framför ett skattebaserat system.

1.  Europaparlamentet noterar att kommissionen bland annat inom ramen för den öppna samordningsmetoden önskar stödja de nationella (och i förekommande fall de regionala) regeringarna i att utveckla och reformera hälso- och sjukvårdssystemen och kräver i detta sammanhang att de nationella (i förekommande fall de regionala) regeringarnas absoluta suveränitet inom området hälso- och sjukvårdens organisation respekteras fullt ut, särskilt de olika finansieringssystemen, så att de kan uppnå de gemensamt fastställda målen för moderniseringen av de sociala trygghetssystemen.

2.  Europaparlamentet påpekar att medlemsstaternas behörighet på området för social trygghet inte får försvagas och att inte heller subsidiaritetsprincipen får undergrävas när den öppna samordningsmetoden tillämpas. Varje medlemsstat måste själv även i framtiden fatta beslut om hur de gemensamt fastställda målen för att modernisera de sociala trygghetssystemen skall uppnås.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i större omfattning beakta vikten av förebyggande vård och hälsa när gemenskapens mål och indikatorer läggs fast.

4.  Europaparlamentet kritiserar att den öppna samordningsmetodens planerade utformning inom området för hälsovård, speciellt den digitala uppgiftsinsamlingen, tydligt överstiger medlemsstaternas administrativa förmåga, och föreslår att uppgiftsinsamlingen tills vidare skall omfatta endast särskilt viktiga områden.

5.  Europaparlamentet välkomnar rådets beslut att tillämpa den öppna samordningsmetoden på området för vård och långtidsvård. Det bekräftar sitt samtycke till de tre grundläggande målen – allmän tillgänglighet oberoende av inkomst eller förmögenhet, hög kvalitet och långsiktig finansiell hållbarhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tydligt formulera dessa prioriteringar och att garantera allmän tillgänglighet utan onödiga väntelistor. Parlamentet påpekar att det behövs ständiga ansträngningar för att se till att dessa mål bringas i samklang med varandra. Parlamentet anser att medborgarnas rätt till likvärdig hälsovård i alla medlemsstater behöver förstärkas och uppmanar de enskilda medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att dessa rättigheter respekteras, så att framför allt turister inte tvingas anlita dyr privat sjukvård mot deras önskan och i strid med deras rättigheter.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att diskutera vilka aktiva åtgärder som kan vidtas för att hantera de fattigaste samhällsmedborgarnas vårdbehov och möjligheter att få tillgång till hälso- och sjukvård. Europaparlamentet påpekar att systemets allmänna karaktär måste baseras på solidaritetsprincipen och tillhandahålla ett säkerhetsnät mot fattigdom och social utslagning som främst skall omfatta låginkomsttagare och personer vars hälsotillstånd kräver omfattande, långvarig eller dyrbar vård, däribland palliativ vård och vård i livets slutskede.

7.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen ser på moderniseringen av det sociala skyddet på området för vård och omsorg i huvudsak utifrån de synpunkter som stabilitetspaktens krav ställer. Parlamentet beklagar att kommissionen i sin text inte hänvisar till kostnadsutvecklingen inom de olika sektorerna av vård och omsorg (behandlingar, sjukhusvård etc.) och inte heller tar upp effekterna av förebyggande arbete i de enskilda medlemsstaterna.

8.  Europaparlamentet instämmer i att unionens hälso- och sjukvårdssystem står inför gemensamma utmaningar på grund av de medicinska och tekniska framstegen i kombination med de ökande kostnaderna, den demografiska utvecklingen, framför allt det ökade antalet svaga äldre personer som lider av flera olika sjukdomar som ofta förvärras av ogynnsamma sociala förhållanden, den ökande efterfrågan på vårdtjänster och medicinska produkter samt unionsmedborgarnas alltmer ökande rörlighet.

9.  Europaparlamentet anser att den åldrande befolkningen är en utmaning som samtidigt skall ses som en möjlighet. Människor med många års värdefulla erfarenheter skall inom ramen för aktivt åldrande knytas närmare till samhället och företagen.

10.  Europaparlamentet påpekar att den ökande livslängden kräver bättre samordning av de medicinska tjänsterna och omvårdnadstjänsterna för att den sociala infrastrukturen skall vidareutvecklas.

11.  Europaparlamentet inser att en allt större rörlighet bland gemenskapens befolkning samt invandringen från andra länder kan utgöra ett administrativt problem.

12.  Europaparlamentet framhåller vikten av förebyggande åtgärder och betalbar egenvård som de effektivaste metoderna i kampen mot sjukdomar. Parlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar att främja samordningen av förebyggande hälsovårdsprogram riktade mot olika åldersgrupper vilket omfattar att prioritera hälsa och hälsoutbildning, och att ge de förebyggande åtgärderna en avsevärt högre ställning bland de åtgärder som tas i anspråk i praktiken, bland annat regelbundna förebyggande läkarundersökningar och vaccinering i enlighet med vetenskapliga rön samt att garantera allmän tillgänglighet till dessa åtgärder. Parlamentet rekommenderar även allmän geriatriska screeningundersökningar av svaga äldre personer för att förbättra deras livskvalitet samt för att undvika onödig långvarig sjukhusvård och hemvård, vilket i gengäld kommer att innebära ett kraftigt bidrag till sänkta sjukvårdskostnader.

13.  Europaparlamentet påpekar att förekomsten av de främsta dödliga sjukdomarna (till exempel cancer och hjärt- och kärlsjukdomar) och de främsta funktionsnedsättande sjukdomarna (till exempel muskel- och skelettstörningar och andra arbetsrelaterade kroniska sjukdomar, hälsoproblem på grund av exempelvis osunda kostvanor, narkotikamissbruk, miljöförstöring och minskad fysisk aktivitet) kan minskas väsentligt genom allmänna sektorsövergripande åtgärder och enskilda förebyggande åtgärder och genom förbättrade åtgärder mot de bakomliggande faktorer i människors arbetsmiljö och miljö som orsakar sjukdomar. Europaparlamentet framhåller därför vikten av att utveckla företagshälsovården för att förebygga och tidigt upptäcka sjukdomar och hälsoproblem.

14.  Europaparlamentet betonar att individen i egenskap av mottagare av tjänster och vårdkonsument måste ha huvudrollen inom alla system för vård och omsorg. Hans eller hennes rättigheter är de mest betydelsefulla, och den viktigaste är rätten till fullständig information om sin egen hälsa, om möjligheter till vård och omsorg och om val av vård som erbjuds på marknaden av enskilda leverantörer.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att, särskilt med hjälp av handlingsprogrammet för hälsa, sörja för att insamlingen av uppgifter harmoniseras och dataunderlaget förbättras samt att möjliggöra för medborgarna och tjänsteleverantörerna att få tillgång till information om hälsovård och folkhälsopolitik i andra medlemsstater via den EU-hälsoportal som är under uppbyggnad.

16.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens tonvikt på att förbättra tvärvetenskaplig och institutionsöverskridande kommunikation och samarbete mellan enskilda leverantörer av vård och omsorg när det gäller förebyggande, diagnos och behandling. Den läkare som ansvarar för att ge primärvård har en nyckelroll för den typen av kommunikation och samarbete. Utbyte av befintlig information höjer kvaliteten på och effektiviteten i vården, minskar risken för att patienterna skadas och effektiviserar utnyttjandet av arbetskraft och resurser.

17.  Europaparlamentet oroar sig över de stora skillnaderna mellan de gamla medlemsstaterna och de flesta nya medlemsstater när det gäller befolkningens hälsotillstånd och tillgängligheten, kvaliteten och utnyttjandet av resurser inom vården och omsorgen. Parlamentet uppmanar kommissionen och de gamla medlemsstaterna att stödja de nya medlemsstaterna i deras insatser för att förbättra vård och omsorg genom handlingsprogrammet för hälsa och andra lämpliga instrument, framför allt "den öppna samordningsmetoden".

18.  Europaparlamentet understryker hälso- och sjukvårdens, långtidsvårdens och den sociala servicens betydelse för de nationella ekonomierna med tanke på det stora antalet personer de för närvarande sysselsätter och deras potential att i framtiden skapa ett stort antal arbetstillfällen hos olika vårdleverantörer. Detta skapar ökad konkurrens och därmed ökad tillväxtpotential för de nationella ekonomierna. EU-befolkningens gradvisa åldrande kommer att leda till att man måste avsätta större ekonomiska och mänskliga resurser för att ge service till äldre personer. I många medlemsstater är det nödvändigt att snarast vidta aktiva åtgärder för att rekrytera och behålla vårdpersonal.

19.  Europaparlamentet påpekar att det ökande behovet av tjänster inom vård och omsorg skapar ytterligare arbetsplatser av allt högre kvalitet.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar att vidta effektiva åtgärder för att förbättra enskilda människors situation i samband med att de utnyttjar hälso- och sjukvård och långtidsvård, att verka för att allmänheten får bättre tillgång till information och att förbättra förutsättningarna för enskilda personer att fritt fatta beslut om utnyttjande av vård och omsorg. För att detta skall vara möjligt krävs det att man har mångfald av vårdleverantörer och tillgång till information om en sund livsstil och om möjligheter till förebyggande, diagnos och behandling. Tillgången till sådan information får inte vara begränsad, särskilt inte med hänvisning till att det krävs offentliga besparingar.

21.  Europaparlamentet konstaterar att vissa medlemsstaterna höjer den egenandel av vårdkostnaderna som patienterna skall betala, och kräver i detta sammanhang att missgynnade grupper också i fortsättningen skall ha tillgång till lämplig hälsovård.

22.  Europaparlamentet finner det oroväckande att det i ett större antal medlemsstater finns orimligt långa väntetider för vissa akuta och icke akuta behandlingar. Parlamentet uppmanar dessa medlemsstater att vidta riktade åtgärder för att minska väntetiderna. Medlemsstaterna uppmanas att alltid, då det finns långa väntelistor och likvärdig eller lika effektiv behandling av patienterna inte kan ske i tid inom landet, arbeta nära samman, för att med beaktande av subsidiaritetsprincipen, balansen i de nationella systemen och den finansiella utjämningen garantera en hög nivå på skyddet av hälsan och den sociala tryggheten för samtliga medborgare i EU.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar att ge praktiskt stöd till informationsutbyte (inklusive bland de olika institutioner och discipliner som är inblandade i vården av enskilda patienter) och användning av elektronisk kommunikationsteknik inom hälso- och sjukvården och långtidsvården. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaternas regeringar att tillhandahålla ett ökat och mer systematiskt stöd för utvecklingen av den så kallade e-hälsovården.

24.  Europaparlamentet finner det oroväckande att det i många medlemsstater råder tilltagande brist på välutbildade läkare samt medicinsk personal och vårdpersonal, om också i olika grad. Medlemsstaterna uppmanas uttryckligen att vidta riktade åtgärder för att förbättra arbetets kvalitet, göra dessa yrken attraktivare och undanröja de befintliga personalbristerna. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att främja ut- och fortbildning av såväl frivilliga som redan kvalificerade arbetstagare på detta område.

25.  Europaparlamentet beklagar att det inte läggs någon särskild vikt vid en återkoppling från de aktörer som svarar för basverksamheten då det gäller förstärkt samordning, och påpekar att informationsflödet "bottom up" har en framträdande ställning inom befintliga förvaltningsmodeller.

26.  Europaparlamentet beklagar att det i allmänhet inte riktas någon större uppmärksamhet på vetenskapliga behovsanalyser. Parlamentet påminner om att vetenskapliga fakta från andra organisationer inte kan övertas utan att granskas först, och rekommenderar att egna fakta i ökad omfattning skall tas fram via existerande forskningsprogram.

27.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar att se till att utbildningar och fortbildningar inom vårdyrkena blir mer samstämmiga, driva på i frågan om ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer, vilket underlättar rörligheten för hälso- och sjukvårdspersonal, samt att i högre utsträckning både öka samordningen av och samstämmigheten mellan kraven på utrustningen vid vårdinrättningar och användningen av ny undersöknings- och behandlingsteknik, och därigenom främja en jämförbar vårdkvalitet i alla EU-länder.

28.  Europaparlamentet betonar att långsiktig finansiell hållbarhet förutsätter att de befintliga resurserna används optimalt. Detta mål kan endast uppnås om hälsovårdens kvalitet mer än hittills öppnas för insyn, medlemsstaterna inför systematiska program för kvalitetssäkring och riktlinjer för behandlingar som grundar sig på vetenskapliga rön, och om de använder offentliga medel endast för medicinska produkter och tekniker med bevisad nytta.

29.  Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna måste se över de medicinska och medicintekniska framstegen med avseende på deras verkan, nytta och lönsamhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att granska möjligheten att binda samman och samordna den utvärdering som gjorts i medlemsstaterna av medicinsk teknik och medicinska riktlinjer.

30.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att presentera de nationella preliminära rapporterna i tid inför nästa möte i Europeiska rådet.

31.  Europaparlamentet anser att hälso- och sjukvård för svaga äldre personer är ett lämpligt område för forskning på europeisk nivå.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag senast i slutet av 2005 med politiska riktlinjer, gemensamma mål, arbetsmetoder och en detaljerad tidtabell. Det bör även understrykas att medborgarnas sjukvård och hälsa är de enskilda medlemsstaternas ansvar.

33.  Europaparlamentet betonar att man skall gå mycket noggrant tillväga vid utarbetande av indikatorer och tolkning av resultaten och att de befintliga skillnaderna mellan hälsovårdssystemen måste beaktas. Parlamentet är särskilt angeläget om att indikatorer skall utarbetas för att mäta rättvis tillgång, vårdens kvalitet och effektivitet.

34.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att för att rationalisera den öppna samordningsmetoden fatta beslut om en integrerad ram på området för socialt skydd under våren 2006, och att anta en enhetlig förteckning över gemensamma mål på områdena för social integration, pensioner samt vård och omsorg.

35.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att underrätta Europaparlamentet om sina förslag.

36.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att låta patientorganisationerna i större omfattning än hittills delta vid hälsopolitiska beslut och att stödja deras arbete på ett lämpligt sätt.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på ett lämpligt sätt beakta kvinnospecifika aspekter vid alla åtgärder på hälsoområdet. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny rapport om hälsoläget för kvinnor i Europeiska unionen.

38.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, kommittén för socialt skydd och medlemsstaternas parlament.

(1) EGT C 339, 29.11.2000, s. 154.
(2) EUT C 38 E, 12.2.2004, s. 269.
(3) EUT C 102 E, 28.4.2004, s. 862.
(4) EUT C 310, 16.12.2004.
(5) EGT C 364, 18.12.2000, s. 1.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy