Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, undertecknat i Rom den 29 oktober 2004,

–   med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategin med titeln "Ett säkert Europa i en bättre värld", antagen av Europeiska rådet den 12 december 2003,

–   med beaktande av kommissionens meddelandet med titeln "Säkerhetsforskning: Nästa steg" (KOM(2004)0590) och av kommissionens tidigare meddelanden (KOM(2003)0113 och KOM(2004)0072),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet med titeln "Bygga en gemensam framtid: Politiska utmaningar och budgetmedel i ett utvidgat EU 2007–2013" (KOM(2004)0101) och kommissionens meddelande med titeln "Vetenskap och teknik, centrala faktorer för Europas framtida utveckling – Politiska riktlinjer för forskningsstöd i Europeiska unionen" (KOM(2004)0353),

–   med beaktande av kommissionens meddelanden till Europaparlamentet och rådet om förebyggande av och kamp mot finansiering av terrorism genom bättre informationsutbyte, ökad öppenhet och bättre spårbarhet i finansiella transaktioner (KOM(2004)0700), om beredskap och följdhantering i kampen mot terrorismen (KOM(2004)0701) samt om terroristattacker – förebyggande, beredskap och insatser (KOM(2004)0698),

–   med beaktande av sina resolutioner av den 15 maj 1997(1), den 28 januari 1999(2) och den 10 april 2002(3) om den europeiska försvarsindustrin,

–   med beaktande av sin resolution av den 30 november 2000 om utveckling av Europeiska unionens gemensamma europeiska säkerhets- och försvarspolitik efter Köln och Helsingfors(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 10 april 2003 om den nya europeiska säkerhets- och försvarskonstruktionen – prioriteringar och brister(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 20 november 2003 om en EU-politik för försvarsutrustning(6),

–   med beaktande av förslaget till en vitbok om Europeiska unionens försvar, som lades fram av Europeiska unionens institut för säkerhetsstudier i maj 2004,

–   med beaktande av rapporten om en doktrin för Europa om mänsklig säkerhet, som lades fram för Europeiska unionens höge representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken den 15 september 2004,

–   med beaktande av rapporten från högnivågruppen för säkerhetsforskning av den 15 mars 2004 med titeln "Forskning för ett säkrare Europa",

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0103/2005), och av följande skäl:

A.  Efter de senaste årens geopolitiska, sociala och tekniska förändringar och de senaste årens världshändelser, såsom terrorattackerna den 11 september 2001 i Förenta staterna och den 11 mars 2004 i Madrid, har säkerheten blivit en mer angelägen fråga och EU:s medlemsstater bör ha en större beredskap för att hantera nya hot mot säkerheten genom att utnyttja sin sakkunskap på ett effektivare sätt.

B.  Utvidgningen till 25 medlemsstater ger upphov till nya säkerhetsutmaningar för ett nytt Europa som nu gränsar till mer sårbara regioner.

C.  Dessa nya hot utnyttjar den nya tekniken, ignorerar statsgränserna, missbrukar de moderna högteknologiska och demokratiska europeiska samhällenas inneboende öppenhet och lättillgänglighet, och hotar medlemsstaternas säkerhet både utifrån och inifrån EU:s territorium, vilket gör det svårare att skilja mellan inre och yttre säkerhet.

D.  Europeiska unionen måste kunna garantera skyddet för sina medborgare, bidra till stabiliteten på den europeiska kontinenten och i grannområdena samt bidra till att bevara fred och internationell säkerhet i enlighet med principerna i FN-stadgan och målen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

E.  Det är svårt att garantera en trovärdig säkerhets- och försvarspolitik och ett säkrare Europa utan tekniskt avancerade instrument och resurser som utnyttjar den senaste tekniken för att minimera hoten mot säkerheten.

F.  Trots EU:s potential att forska om och utveckla säkerhetstekniker ger avsaknaden av en särskild ram för säkerhetsforskning på EU-nivå och den höga graden av splittring och dubblering av system och infrastruktur för säkerhetsforskning upphov till betydande hinder för kostnadseffektiva lösningar.

G.  Förenta staternas totala investeringar i nationell inre säkerhet är i genomsnitt fyra gånger större än de belopp som Europa investerar, och dessa investeringar, som inte omfattar forskning inom tekniker med dubbla användningsområden som finansieras av Förenta staternas försvarsdepartement, är fördelade på en rad departement och är således ett uttryck för ett helhetsgrepp om säkerhetsforskningen.

H.  Investeringarna i forskning och utveckling i försvarssektorn i medlemsstaterna är ungefär fem gånger mindre än motsvarande investeringar i Förenta staterna, vilket ökar risken för att EU blir mer sårbart och beroende på detta område.

I.  Det blir att allt svårare att göra åtskillnad mellan civil och militär forskning.

J.  Säkerhetsforskningen skulle kunna spela en strategisk roll för att öka Europas industriella konkurrenskraft och för att stärka dess vetenskapliga och tekniska bas i enlighet med målen från Lissabon och Barcelona.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till ett europeiskt säkerhetsforskningsprogram. Parlamentet betonar behovet av att utveckla ett strukturerat och ändamålsenligt säkerhetsforskningsprogram på unionsnivå i syfte att ta itu med nuvarande och framtida säkerhetsutmaningar och uppfylla klart definierade EU-krav, att öka de europeiska medborgarnas trygghet och säkerhet samt att garantera EU:s trovärdighet och effektivitet vid insatser inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och samtidigt bidra till den europeiska ekonomins tillväxt och konkurrenskraft.

2.  Europaparlamentet anser att ett ändamålsenligt säkerhetsforskningsprogram bör grunda sig på en samordnad referensram, med relevanta säkerhetsforskningsaktörer samt lämplig och rationaliserad finansiering, och bygga på gemenskapens erfarenhet hittills av förvaltning av gemensamma forskningsprogram.

3.  Europaparlamentet understryker den allmännytta som kännetecknar säkerhetsforskningens alla aspekter, och begär att program och projekt inom detta område görs tillräckligt stabila och att budgetanslagen kopplas till utvecklingen när det gäller bruttonationalprodukten för att säkra största möjliga kontinuitet över tid och bäst resultat.

Det europeiska säkerhetsforskningsprogrammet och dess finansiering

4.  Europaparlamentet noterar kommissionens förslag att låta det europeiska säkerhetsforskningsprogrammet ingå i EU:s sjunde ramprogram för forskning. Parlamentet understryker att särdragen hos säkerhetsforskningen bör respekteras i det europeiska säkerhetsforskningsprogrammet bör respektera och att hänsyn bör tas till speciella inslag såsom bestämmelser för immateriella rättigheter, behandling av konfidentiell information, skydd för säker information och tekniköverföring. Parlamentet betonar att aktiviteterna i samband med det europeiska säkerhetsforskningsprogrammet bör bygga på medbeslutandeförfarandet.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta att den arbetsgrupp för dataskydd som inrättats genom artikel 29 har till uppgift att ge kommissionen råd om gemenskapsåtgärder som inverkar på fysiska personers fri- och rättigheter i fråga om hantering av personuppgifter och datasekretess.

6.  Europaparlamentet uppmuntrar rådet och kommissionen att i samarbete med Europaparlamentet klart fastställa vilka mål och prioriteringar för säkerhetsforskningen som skall gälla inom respektive institution och institutionerna emellan, samt den roll som medlemsstaterna och berörda EU-organ skall spela i varje skede, innan några medel avsätts till forskningen.

7.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att prioritera utifrån det operativa programmet för genomförande av Haag-programmet om kampen mot terrorism när det gäller den inre säkerheten och utifrån den europeiska säkerhetsstrategin när det gäller den yttre säkerheten.

8.  Europaparlamentet rekommenderar att man inom det framtida europeiska säkerhetsforskningsprogrammet prioriterar kampen mot terrorism, övervakning av territoriet, civilförsvar, övervakning av EU:s yttre gränser och andra områden där gemensamma insatser kan tillföra ett mervärde utan att göra intrång i medlemsstaternas behörighetsområden.

9.  Europaparlamentet anser att ett av programmets främsta mål bör vara att skydda unionens yttre gränser och att skydda vital infrastruktur, som transeuropeiska nät och kärnkraftverk.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bygga vidare på erfarenheterna från den första ansökningsomgången när det gäller det förberedande arbetet med att fastställa vilka områden som skall prioriteras. Parlamentet anser att större uppmärksamhet bör ägnas åt en undersökning av allmänhetens inställning till säkerhetsforskning samt av hur sekretessbelagda uppgifter bäst kan hanteras för att möjliggöra ett mer omfattande utbyte av sådana uppgifter medlemsstaterna emellan.

11.  Europaparlamentet delar uppfattningen att det europeiska säkerhetsforskningsprogrammet konkret men inte uteslutande bör inriktas på forskningsverksamhet och teknikområden med gemensamt mervärde, så att man framgångsrikt kan föregripa, övervaka och minska nya säkerhetsutmaningar, exempelvis de som rör bioterrorism, IT-brottslighet och andra former av modern organiserad brottslighet. Syftet med detta är att genomföra EU:s säkerhetsuppdrag på ett lämpligt sätt och minimera förluster.

12.  Europaparlamentet insisterar på att inrättandet av ett säkerhetsforskningsprogram måste kombineras med en allsidig och regelbunden analys av säkerhetsrelaterade behov, så att man kan definiera de viktigaste tekniska och icke tekniska instrument som behövs för att hantera det föränderliga säkerhetslandskapet efter det kalla krigets slut.

13.  Europaparlamentet förespråkar att man vid sidan av den teknikdrivna forskningen fokuserar på utvecklingen av en gemensam kompetens inom bearbetning och analys av hotbilder genom att utnyttja de komparativa fördelar som olika medlemsstater har i olika situationer.

14.  Europaparlamentet påpekar att de föreslagna projekten i vissa fall kommer att rymma dubbla inslag av trygghet och säkerhet, som därför bör vara starkt sammanlänkade. Parlamentet understryker att det skulle vara kontraproduktivt att kräva att forskning inom ramen för det europeiska säkerhetsforskningsprogrammet enbart skulle handla om säkerhetsaspekter. Parlamentet föreslår därför ett mer integrerat synsätt och nära samordning mellan det europeiska säkerhetsforskningsprogrammet och annan forskningsverksamhet inom EU:s sjunde ramprogram för forskning. Parlamentet rekommenderar att åtskillnaden mellan militär och icke-militär forskning görs så tydlig som möjligt i det europeiska säkerhetsforskningsprogrammet.

15.  Europaparlamentet anser att tonvikten i kommissionens meddelande ligger på teknikforskning. Parlamentet efterlyser en mer avvägd växelverkan mellan forskning inom naturvetenskaperna och teknik och andra vetenskaper, i synnerhet statsvetenskap, samhällsvetenskap och humanvetenskap.

16.  Europaparlamentet anser att man för att överbrygga klyftan mellan forskning och tillämpningar i verkliga livet och för att göra tekniska landvinningar praktiskt anvvändbara särskilt bör ägna större uppmärksamhet åt operationsanalys, systemanalys och simulering.

17.  Europaparlamentet påpekar att man för att få bukt med medlemsstaternas avsevärda brister och försummelser när det gäller "C4ISR-system" (stridsledning, kontroll, kommunikation, systemintegration, underrättelsetjänst, övervakning och igenkänning) bör eftersträva större framsteg när det gäller sensorsystem, bioteknik samt rymd- och IT-teknik.

18.  Europaparlamentet noterar att rymdrelaterade tillämpningar och tjänster på områden såsom global positionsbestämning, världsomspännande övervakning och datainsamling kan spela en central roll och bör betonas i det europeiska säkerhetsforskningsprogrammet.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bygga vidare på rapporten "Forskning för ett säkrare Europa" från högnivågruppen för säkerhetsforskning, och på slutrapporten från expertpanelen om rymdfrågor och säkerhet, och skapa förutsättningar för att nationella satellitinitativ involveras i det samarbete inom säkerhetsforskning som är nödvändigt för att all den kapacitet som civila och militära system och system med dubbla användningsområden erbjuder skall kunna utnyttjas, och för att möta EU:s operationella behov och krav.

20.  Europaparlamentet konstaterar att det kommer att behövas ytterligare och lämpligare finansiering för att skapa ett sammanhängande och effektivt säkerhetsforskningsprogram. Parlamentet anser därför att man skulle kunna uppnå den anslagsnivå på 1 000 000 000 EUR per år som föreslås i högnivågruppens rapport genom att använda medel från både ramprogrammet för forskning och medel från andra källor.

21.  Europaparlamentet är av den uppfattningen att unionen parallellt med dessa anslag bör rationalisera och effektivisera användningen av befintliga budgetmedel samt avhjälpa den nuvarande splittringen av utgifterna.

22.  Europaparlamentet betonar dock att ökade investeringar i säkerhetsforskning inte får leda till nedskärning av utgifterna för civil forskning.

23.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att överväga ett system för jämnt fördelat ansvar för tillkommande utgifter för medel som måste uppbådas utöver de medel som anges i gemenskapens forskningsplan, så att forskningskostnaderna utgår från de enskilda medlemsstaternas ekonomiska förutsättningar enligt en procentandel av BNP. För att programplaneringen skall bli tillförlitlig bör utgiftsåtagandena dessutom genomföras under en flerårsperiod.

Samråd och samarbete med berörda parter

24.  Europaparlamentet välkomnar förslaget att inrätta ett europeiskt säkerhetsforskningsråd. Parlamentet anser att det mot bakgrund av den nuvarande avsaknaden av en överbyggnad för utformningen av politiken finns ett behov av tydligare information om huruvida säkerhetsforskningsrådet kommer att visa sig vara tillräckligt och utrustat att ge verksamma råd om säkerhetsforskningens innehåll och lösa problem med programmens verksamhet. Parlamentet understryker att det bör företrädas av fem ledamöter i det europeiska säkerhetsforskningsrådet:, ordförandena för de ansvariga utskotten (utskottet för utrikesfrågor, underutskottet för säkerhet och försvar, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor), eller deras ställföreträdare.

25.  Europaparlamentet betonar mervärdet av att samråda och samarbeta med sakkunniga från alla relevanta intressegrupper på området säkerhetsforskning inom ramen för det europeiska säkerhetsforskningsrådet. Parlamentet kräver dock en balanserad medverkan av företrädare för industrin, forskningssponsorer och offentliga och privata kunder, vetenskapliga forskningsorgan, offentliga institutioner och företrädare för medborgarrättsorganisationer.

26.  Europaparlamentet begär att verksamheten och arbetsmetoderna i det europeiska säkerhetsforskningsrådet klargörs och övervakas av parlamentet.

27.  Europaparlamentet betonar att eventuellt dubbelarbete i säkerhetsforskningsstrukturen bör undvikas genom inrättandet av det europeiska säkerhetsforskningsrådet.´

28.  Europaparlamentet delar uppfattningen att man för att få bukt med de höga kostnaderna för dubbelarbete och splittring inom de nuvarande säkerhetsstrukturerna och säkerhetsprogrammen bör uppmuntra ökat och närmare samarbete och bättre samordning mellan europeisk säkerhetsforskningsverksamhet och insatser som görs av medlemsstaterna, annan forskningsverksamhet på EU-nivå och andra internationella organisationer med ansvar för globala eller regionala säkerhetsfrågor.

29.  Europaparlamentet rekommenderar att den europeiska säkerhetsforskningen inom ramen för transatlantiska förbindelser bör inbegripa nödvändiga insatser för att undvika dubbelarbete och främja kompatibilitet samt ta hänsyn till unionens forskningslandskap på detta område. Parlamentet betonar emellertid att unionens budget för säkerhetsforskning bör användas för att utveckla EU:s gemensamma intressen.

Institutionella ramar

30.  Europaparlamentet insisterar på att det bör vara delaktigt i utvecklingen av europeisk säkerhetsforskningsverksamhet och inte bara informeras regelbundet om de framsteg som gjorts utan framför allt höras i förväg om genomförandet av det planerade programmet.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omgående lägga fram de strategiska riktlinjerna för parlamentet samt de råd som inhämtats om genomförandeprinciper- och mekanismer, de specifika förslag om deltagande, typ av kontrakt och finansieringsinstrument som skall gälla för forskningsaktiviteter inom ramen för det europeiska säkerhetsforskningsprogrammet samt de nödvändiga bestämmelser om immateriell äganderätt och tekniköverföring som utarbetats tillsammans med det europeiska säkerhetsforskningsrådet.

32.  Europaparlamentet uppmanar den ansvarige kommissionsledamoten att rapportera både till utskottet för utrikesfrågor och utskottet för industrifrågor, forskning och energi innan det europeiska säkerhetsforskningsprogrammet genomförs.

33.  Europaparlamentet insisterar på behovet av en mer sammanhängande politisk och institutionell ram som främjar samarbete och ändamålsenlig samordning mellan det europeiska säkerhetsforskningsprogrammet, den nya europeiska försvarsbyrån och unionens relevanta politik beträffande säkerhets- och försvarsfrågor.

34.  Europaparlamentet anser att det krävs ytterligare klargöranden av de närmare detaljerna om och parametrarna för den nya europeiska försvarsbyråns verksamhet, särskilt dess säkerhetsforskningsverksamhet och arbetsrelation till det europeiska säkerhetsforskningsprogrammet.

35.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att se till att förhållandet mellan det europeiska säkerhetsforskningsprogrammet och Europeiska försvarsbyrån är så effektivt som möjligt för att undvika alla former av dubbelarbete när det gäller forskning och teknik.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till säkerhetsforskningens "allmänintresse", både för Europeiska unionen och för medlemsstaterna, för att undvika risken att finansiera projekt som inte överensstämmer med de politiska prioriteringarna, med allmänintresset eller med skyddet av de mänskliga och medborgerliga rättigheterna och privatlivet. Parlamentet framhåller att det är av yttersta vikt att garantera insyn i samband med tilldelningen av kontrakt.

37.  Europaparlamentet efterlyser en optimering av de potentiella synergierna mellan försvarsrelaterad och civil forskning genom integrering av tillämpningar och tekniköverföring mellan de båda sektorerna. Parlamentet kräver samtidigt att de specifika instrument som kan hjälpa till att lösa de speciella problemen med säkerhetsrelaterad forskning definieras tydligare.

Förvaltning av det europeiska säkerhetsforskningsprogrammet

38.  Europaparlamentet anser att man för att garantera en effektiv förvaltning av det europeiska säkerhetsforskningsprogrammet bör låta erfarenheter som har förvärvats under förberedelserna av finansieringsmekanismer, metoder och institutionella ramar spela en nyckelroll.

39.  Europaparlamentet insisterar på att man som ett led i förvaltningen av det europeiska säkerhetsforskningsprogrammet bör betona mervärdet av driftskompatibilitet och samdrift i syfte att förbättra samarbetet över gränserna, undvika onödigt dubbelarbete och göra unionens insatser mer sammanhängande.

40.  Europaparlamentet förordar kraftfullt utveckling av starka gemensamma forsknings- och utvecklingsinfrastrukturer, främjande av samarbete mellan forskningslaboratorier över hela EU och utveckling av mänskliga resurser inom forskning och teknik, vilket gör Europa till ett attraktivare område för skickliga forskare på detta område.

41.  Europaparlamentet insisterar på behovet av att främja systematiskt samarbete och att utforska industrins och forskarvärldens kombinerade starka sidor i avsikt att öka den europeiska innovationsnivån till världens högsta.

42.  Europaparlamentet anser att det europeiska säkerhetsforskningsprogrammet bör vara förenligt med inrättandet av en öppen, integrerad och konkurrenskraftig europeisk försvarsmarknad och införandet av innovativa mekanismer som skapar möjligheter för den europeiska industrin att skaffa sig en komparativ fördel på världsmarknaderna. Parlamentet framhåller att det är av yttersta vikt att garantera insyn i samband med fördelningen av kontrakt.

43.  Europaparlamentet betonar den nytta som en konkurrenskraftigare europeisk säkerhetsindustri skulle kunna göra för att stärka den ekonomiska tillväxten och den samlade konkurrenskraften i Europa, mot bakgrund av den befintliga kapacitet som försvarsindustrin och andra specialiserade sektorer har i fråga om infrastruktur för ny teknik, och betonar också dess positiva samhällsföljder i Europeiska unionen.

44.  Europaparlamentet betonar att EU:s initiativ om säkerhetsforskning inte får leda till en försvagning av unionens principer och värderingar om mänskliga rättigheter, demokratiska rättigheter, politiska friheter, medborgerliga fri- och rättigheter samt etik.

o
o   o

45.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Europarådets generalsekreterare.

(1) EGT C 167, 2.6.1997, s. 137. (2) EGT C 128, 7.5.1999, s. 86. (3) EUT C 127 E, 29.5.2003, s. 582. (4) EGT C 228, 13.8.2001, s. 173. (5) EUT C 64 E, 12.3.2004, s. 599. (6) EUT C 87 E, 7.4.2004, s. 518.