Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 24 i partnerskapsavtalet AVS-EU som undertecknades i Cotonou den 23 juni 2000,

–   med beaktande av Fiji-förklaringen, antagen den 20 oktober 2004 vid det sjunde regionala AVS-EU-seminariet för ekonomiska och sociala parter, under ledning av den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen,

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om grundläggande riktlinjer för en hållbar europeisk turism (KOM(2003)0716),

–   med beaktande av sin resolution av den 14 maj 2002 om kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om en samarbetsstrategi för den europeiska turismens framtid(1),

–   med beaktande av världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg 26 augusti - 4 september 2002,

–   med beaktande av resolutionen om turism och utveckling inom ramen för förvaltningen och kontrollen av Europeiska utvecklingsfonden (EUF), antagen av den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen i mars 2001 i Libreville(2),

–   med beaktande av kommissionens och rådets uttalande av den 10 november 2000 om Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik,

–   med beaktande av sin resolution av den 18 februari 2000 om kommissionens meddelande "Att förbättra turismens sysselsättningspotential - Uppföljning av slutsatserna och rekommendationerna från Högnivågruppen för turism och sysselsättning"(3),

–   med beaktande av resolutionen om turism och utveckling, antagen av den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen den 14 oktober 1999 i Nassau(4),

–   med beaktande av den globala etikkoden för turism antagen av Världsturistorganisationens generalförsamling i Santiago de Chile den 1 oktober 1999 vilken FN:s generalförsamling ställde sig bakom den 21 december 2001 (resolution A/RES/56/212),

–   med beaktande av resolutionen om den kulturella dimensionen i utvecklingssamarbetet, särskilt vad gäller kulturarvet och turism, antagen av den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen i Strasbourg den 1 april 1999(5),

–   med beaktande av den resolution som antogs av rådet (utveckling) vid dess möte i Bryssel den 30 november 1998 om hållbar turism i utvecklingsländerna,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A6-0173/2005), och av följande skäl:

A.  Turismen är onekligen en drivkraft för att främja situationen i utvecklingsländerna på alla områden. Det är därför nödvändigt att regelbundet utvärdera turismens verkningar. Europaparlamentets utvecklingsutskott är med tanke på dess befogenheter det ideala organet för detta uppdrag.

Turism – en faktor för ekonomisk tillväxt

B.  Turismen utgör ett av de grundläggande elementen i varje konsekvent utvecklingspolitik som genomförs i utvecklingsländer.

C.  Infrastrukturprojekt för kommunikationer, energi, ny kommunikationsteknik samt hälsa och sanitet är nödvändiga för turismens expansion i utvecklingsländerna.

D.  Det är grundläggande att vinsterna från sådana projekt går till både lokalbefolkningarna och turistnäringen.

E.  De former av turism som garanterar lokala arbetstagare och företagare rimlig ersättning bör av myndigheterna särskilt uppmärksammas, framför allt "rättvis turism".

F.  Världsturistorganisationens projekt "Hållbar turism, redskap för fattigdomsbekämpning" bidrar till millennieutvecklingsmålet att minska fattigdomen genom att skapa arbetstillfällen för dem som lever på mindre än en dollar per dag.

G.  För närvarande pågår förhandlingar om ekonomiska partnerskapsavtal, som från och med den 1 januari 2008 kommer att ersätta den unilaterala förmånsordningen för handelsförbindelserna mellan å ena sidan länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS), å andra sidan Europeiska unionen.

H.  Turismen är onekligen en sektor som spänner över många områden och avdelningen för turism vid kommissionens generaldirektorat för näringsliv och industri är därför uppenbarligen inte tillräckligt stor, trots att EU saknar en gemensam turismpolitik.

Turism – en faktor för miljöskydd och bevarande av kulturarvet

I.  Turismen kan bara utvecklas om miljö- och kulturförhållanden och lokala traditioner på platserna i fråga respekteras.

J.  Turismen bör inte ses som en miljöfiende utan tvärtom som en bundsförvant för miljön, eftersom bevarandet av den naturliga miljön och kulturarvet är en förutsättning för turistnäringens lönsamhet.

K.  Myndigheterna bör särskilt uppmärksamma miljövänliga former av turism, såsom ekoturism, landsbygdsturism och s.k. solidarisk turism.

L.  Turismen är beroende av att det lokala arvet, natur- och kulturarvet, det materiella och icke-materiella arvet samt de historiska byggnaderna bevaras och rustas upp.

M.  Myndigheterna bör lägga särskild vikt vid säkerheten för turister, liksom säkerheten vid anläggningar och turistmål.

N.  Det är legitimt att regeringar – efter samråd med turistsektorns representativa organisationer – fastställer strikta regler för tillträde till mycket välbesökta områden.

O.  Det är nödvändigt att se till att energianvändningen är förenlig med transportpolitiken, i syfte att skydda miljön och i enlighet med Kyotoprotokollets mål för hållbar utveckling.

P.  Berörda nationella myndigheter bör ta till sig och godta tanken på att begränsa turistströmmen till de små östater, bergsområden och kustområden där turismen utövar ett hårt tryck.

Turism – en faktor för demokrati och politisk stabilitet

Q.  Utvecklingen av turismen kan vara ett sätt att bekämpa totalitarism, diktaturer och maktkoncentration.

R.  Turismen sammankopplas i vissa länder med brott mot de mänskliga rättigheterna, såsom barnarbete, prostitution och sexuellt utnyttjande av barn.

S.  Global terrorism som riktar sig mot demokrati och demokratins försvarare, och som urskillningslöst skördar ett stort antal civila offer på grund av fega attacker med dödlig utgång, har särskilt haft turistnäringen och turister som sin målgrupp.

T.  Turismen kan vara demokratisk till sin karaktär och bidrar till att det på lokal, regional och nationell nivå skapas ekonomiska och sociala strukturer som är representativa för det civila samhället.

U.  Turismen har en enande funktion och medverkar till regional, social och ekonomisk sammanhållning.

V.  Turister kan idag använda sin fria rörlighet för att besöka olika platser under en och samma resa. Därmed bidrar de till ökat regionalt samarbete och närmare kontakter länder emellan.

W.  Regeringar och särskilt aktörer inom turistnäringen i medlemsstaterna har en stor inverkan på val av turistmål; negativ publicitet kring länder som inte respekterar de demokratiska principerna och de mänskliga rättigheterna får en avskräckande effekt.

X.  Nätverket för internationell rättvis handel inom turistbranschen startades 1999 som ett treårigt projekt med medel från Europeiska kommissionen och departementet för internationell utveckling i Förenade kungariket för att främja etiska principer inom handeln.

Turism – en faktor för folkhälsa och utbildning

Y.  Folkhälsan i ett land bidrar till dess attraktionskraft.

Z.  Turismen främjar folkhälsan genom att den nödvändiggör hygienregler, hälsovårdsåtgärder, vaccinationskampanjer samt spridning av kunskap om sjukdomsförebyggande.

AA.  Hiv/aids, tuberkulos och malaria är i dag världsomfattande plågor.

AB.  Turister och den lokala befolkningen riskerar att smittas av mycket smittsamma sjukdomar, såsom diarréer orsakade av infektioner, luftvägsinfektioner, feber av okänd anledning och hepatit.

AC.  Turismen främjar utbildning genom att lokalbefolkningar får möjlighet att lära sig språk och den nya informations- och kommunikationstekniken. De kan därmed främja sitt kulturarv enligt sina sedvanor och traditioner samtidigt som de drivs att bli medvetna om och även anpassa sig till samhällsutvecklingen och moderna seder och bruk.

AD.  Det är emellertid de offentliga myndigheternas ansvar att se till att bevara lokala traditioner med iakttagande av de mänskliga rättigheterna, särskilt kvinnors och barns rättigheter.

Turism – en faktor för störningar och olika former av missbruk

AE.  Nya arbetstillfällen skall alltid skapas i enlighet med Internationella arbetsorganisationens (ILO) regler.

AF.  Sexturismen bör ständigt och gemensamt bekämpas av europeiska och lokala myndigheter, i samarbete med icke-statliga organisationer.

AG.  De enda verkligt effektiva åtgärderna utgörs av samordning, informationsspridning och påföljdstillämpning med respekt för internationell rätt.

AH.  Stor publicitet kring påföljder för sexturister stärker den avskräckande effekten. Brott i anslutning till sexturism måste leda till åtal och vara straffbara både i ursprungslandet och i det land där brotten begås.

AI.  Aktörer inom turistnäringen, researrangörer och flygbolag har dragit upp riktlinjer och gjort insatser med positiva effekter, till exempel utdelning av informationsblad och visning av videofilmer under resor till känsliga destinationer.

AJ.  Fastighetsspekulationen får negativa konsekvenser för lokalbefolkningarna.

AK.  Risken finns att utländska investerare och regeringar i utvecklingsländerna finner ett ömsesidigt intresse av korrupta metoder.

AL.  Barn har rätt till skydd mot utnyttjande och rätt till rehabilitering i enlighet med artiklarna 32, 34, 35 och 39 i konventionen om barnets rättigheter.

Turism – en faktor för ekonomisk tillväxt

1.  Europaparlamentet kräver att EU systematiskt och på ett sammanhängande sätt tar hänsyn till turismens inverkan och till principen om en hållbar turism och goda styrelseformer när unionens utvecklingspolitik utformas.

2.  Europaparlamentet anser att förutsättningen för en hållbar turism är att levnadsvillkoren för den lokala befolkningen förbättras, deras miljö och hälsa skyddas samt den lokala ekonomin stöds genom inköp av lokalt producerade livsmedel och andra resurser.

3.  Europaparlamentet begär att kommissionen överväger en förstärkning av den tekniska struktur inom vilken ansvaret för turism är placerad vid generaldirektoratet för näringsliv, med beaktande av turistnäringens övergripande betydelse och den progressiva ökningen av initiativ som påverkar turismen och som härrör från andra sektorer av gemenskapspolitiken.

4.  Europaparlamentet önskar att avdelningen för turism vid kommissionens generaldirektorat för näringsliv tillerkänns större betydelse genom en ökning av de disponibla medlen för att bidra till en generell ökning av de politiska förslagen på området för turism.

5.  Europaparlamentet efterlyser en debatt om utnämningen av experter inom området för turism inom generaldirektoratet för utveckling och generaldirektoratet för handel.

6.  Europaparlamentet efterlyser att det inom turismen skall främjas lokalt kontrollerade initiativ som har till syfte att minska fattigdomen, bevara den biologiska mångfalden och främja de mänskliga rättigheterna.

7.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen betonar turismpolitiken inom ramen för sin samarbets- och utvecklingspolitik och i anslutning till sina utvecklingsriktlinjer och sina insatser för en strukturell konsolidering av företagen, det vill säga i sina förbindelser med AVS-länderna.

8.  Europaparlamentet uppmanar AVS-regeringarna att granska sådana åtgärder som syftar till att garantera ytterligare fördelar ("planning gains") för lokala samhällen där turistrelaterade projekt äger rum.

9.  Europaparlamentet betonar att de ekonomiska vinsterna från turismen bör återinvesteras i lokal utveckling. Parlamentet uppmanar aktörerna inom turistnäringen att se över sina "all-inclusive-erbjudanden" som förhindrar gynnsamma sidoeffekter för det lokala samhället. Parlamentet uppmuntrar dessa aktörer att använda sig av lokala material och lokal personal, inklusive personer i ledande ställning, så långt detta är möjligt.

10.  Europaparlamentet uppmuntrar regeringarna att främja bildande och/eller utveckling av partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn och att underlätta företagsbildning inom turistsektorn.

11.  Europaparlamentet önskar, i lämpliga fall, att en större andel av de projekt som finansieras av Europeiska utvecklingsfonden (EUF) avser hållbar turism.

12.  Europaparlamentet föreslår att frågan om turism, hållbar turism och deras ekonomiska effekter skall ingå i de pågående förhandlingarna om de ekonomiska partnerskapsavtalen och att utvecklingsländernas intressen i förhållande till den europeiska marknaden beaktas på ett positivt sätt när dessa länder tar upp turistrelaterade frågor inom ramen för det allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS).

13.  Europaparlamentet konstaterar att turistsektorn i grunden är en privat sektor i flera utvecklingsländer. Parlamentet kräver därför att gemenskapen finner sätt att garantera att dessa länder och andra parter på arbetsmarknaden till fullo involveras i samtal om utvecklingspolitik som påverkar turistsektorn.

14.  Europaparlamentet understryker att gemenskapen snarast bör ge stöd till länder där naturkatastrofer har drabbat turistnäringen.

Turism – en faktor för miljöskydd och bevarande av kulturarvet

15.  Europaparlamentet uppmanar generaldirektoratet för miljö och generaldirektoratet för utveckling att anta ett gemensamt program för export av europeisk teknik för avfallshantering, först i form av konsekvensanalyser och sedan i form av pilotprojekt.

16.  Europaparlamentet kräver att en hållbar turismpolitik inrättas och att bestämmelser för att skydda och bevara naturtillgångar, kulturarv och traditionella arrendesystem införs.

17.  Europaparlamentet uppmuntrar till bästa möjliga användning av befintliga tekniska och vetenskapliga metoder som förhindrar både miljöförstöring och skador på eller förstörelse av byggnadsarvet.

18.  Europaparlamentet kräver att alla europeiska turisminvesteringar i utvecklingsländer skall vara underkastade samma regler som tillämpas vid beviljandet av gemenskapsbidrag för investeringar inom Europeiska unionen och därmed skall investeringar som uppenbarligen skadar miljön, de mänskliga rättigheterna, de minimiarbetsvillkor som fastställts av ILO, ursprungsfolkens eller de inhemska befolkningarnas levnadssätt eller mottagarlandets historiska eller kulturella arv inte beviljas något stöd.

19.  Europaparlamentet förespråkar att gemenskapen ger tekniskt stöd till länder som på grund av massturism ser sig tvingade att vidta åtgärder för att bevara sina turistområden. Parlamentet rekommenderar också utbyten av bästa metoder på detta område.

20.  Europaparlamentet uppmuntrar de lokala myndigheter som ställs inför en alltför snabb utveckling av turismen att vid behov vidta åtgärder för att begränsa tillströmningen.

Turism – en faktor för demokrati och politisk stabilitet

21.  Europaparlamentet förespråkar att kampen mot brottslighet förs med största öppenhet för att motarbeta verksamhet som penningtvätt, sexturism m.m.

22.  Europaparlamentet förespråkar att kampen mot brottslighet förs på ett sätt som inte skadar ländernas anseende som turistmål.

23.  Europaparlamentet kräver att turismen främjas, skyddas och tryggas genom initiativ som syftar till att bekämpa brott riktade mot turismen, bl.a. specialutbildade polisenheter.

24.  Europaparlamentet kräver att utvecklingsländernas regeringar gör lokalbefolkningarna fullt delaktiga i turistverksamheten och ser till att de genererade ekonomiska, sociala och kulturella vinsterna fördelas jämnt.

25.  Europaparlamentet beklagar de segregationistiska åtgärder som nyligen vidtagits av de kubanska myndigheterna för att förhindra personliga kontakter mellan turister och kubanska medborgare som arbetar inom turistnäringen.

26.  Europaparlamentet önskar att kommissionen – inom ramen för ett hållbart utvecklingsbistånd – erkänner ett lands eller en regions rätt till att demokratiskt definiera sina egna prioritetsområden vid finansiering av regionala samarbetsprojekt.

27.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar och kommissionen att med hjälp av aktörerna inom turistnäringen och erfarna organisationer främja etiska normer inom turistnäringen genom att införa en certifierad märkning för europeisk rättvis handel inom turistbranschen.

Turism – en faktor för folkhälsa och utbildning

28.  Europaparlamentet önskar att unionen och dess medlemsstater delar med sig av sina erfarenheter och sitt kunnande till utvecklingsländer med potential för turism, så att personal kan utbildas på plats; parlamentet uppmanar kommissionen att stödja projekt i utvecklingsländer där sådant kunnande efterfrågas.

29.  Europaparlamentet ber än en gång kommissionen att säkerställa ekonomiskt stöd för barnvaccinering med inriktning på det akuta behovet av vacciner som kombinerar antigener mot följande sjukdomar: difteri, stelkramp, kikhosta, hepatit B samt hjärnhinneinflammation orsakad av haemophilus influenzae typ B.

30.  Europaparlamentet insisterar på att europeiska forskningsinsatser måste mobiliseras för kampen mot malaria, tuberkulos och hiv/aids.

31.  Europaparlamentet anser att intäkterna från en hållbar turism kan bidra till en höjd levnadsstandard för utvecklingsländernas befolkningar och till bättre hälsa samt infrastrukturer för kommunikation, energi och teknik.

32.  Europaparlamentet förordar att EU ger ekonomiskt stöd till Världsturistorganisationens initiativ "Hållbar turism, redskap för fattigdomsbekämpning" (ST-EP) och till andra initiativ som syftar till att lindra fattigdomen i utvecklingsländer.

Turism – en faktor för störningar och olika former av missbruk

33.  Europaparlamentet kräver att den ovannämnda globala etikkoden för turism införlivas med varje lands nationella rätt.

34.  Europaparlamentet förordar att de berörda ländernas regeringar årligen delger varandra en lista över personer som nekats visum, dock endast om skälet är sexturismbrott, brott mot mänskligheten eller terrorism.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta effektiva EU-program för bekämpning av sexturism.

36.  I syfte att bekämpa barnsexturism uppmanar Europaparlamentet

37.  Europaparlamentet uppmuntrar de aktörer inom turistnäringen, researrangörer och flygbolag som redan engagerat sig i kampen mot sexturism – genom att medvetandegöra sina kunder och informera dem om de rättsliga risker de utsätter sig för – att fullfölja sina insatser, och övriga aktörer att utforma sådana insatser. Parlamentet uppmanar dessa aktörer att samarbeta med myndigheterna för att identifiera potentiell kriminell verksamhet.

38.  Europaparlamentet kräver att kommissionen vidtar konkreta insatser för att bekämpa turismrelaterad dumpning av fastighetspriser, efter att ha samrått med sektorns representativa organisationer.

39.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar att se till att de bestämmelser som gäller europeiska bolag tillämpas till fullo vid omlokaliseringar eller utförande av avtal i utvecklingsländer, med särskild hänsyn till de berörda arbetstagarnas rättigheter.

40.  Europaparlamentet kräver att regeringarna i de berörda länderna och operatörerna inom EU: turistnäring säkrar respekten för bestämmelserna till skydd för de mänskliga rättigheterna, arbetstagarnas rättigheter, i enlighet med de minimikrav som fastställts av ILO, skyddet av de europeiska turisterna/konsumenterna och rekommendationerna för operatörer inom turistnäringen.

41.  Europaparlamentet kräver att utvecklingsländernas regeringar inför öppna och reglerade förfaranden för tillträde till de nationella marknaderna i enlighet med Världsturistorganisationens (WTO) rekommendationer – en nödvändig förutsättning för utländska investeringar.

o
o   o

42.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 180 E, 31.7.2003, s. 138. (2) EGT C 265, 20.9.2001, s. 39. (3) EGT C 339, 29.11.2000, s. 292. (4) EGT C 59, 1.3.2000, s. 41. (5) EGT C 271, 24.9.1999, s. 73.