Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 2500/2001 för att möjliggöra genomförandet av gemenskapsstöd enligt artikel 54.2 c i budgetförordningen (KOM(2004)0814 – C6-0026/2005 – 2004/0285(CNS))

P6_TA(2005)0140 A6-0093/2005

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2004)0814)(1),

–   med beaktande av artikel 181a.2 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0026/2005),

–   med beaktande av artikel 51 och artikel 43.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A6-0093/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen samt Turkiets regering och parlament.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Förbundsrepubliken Brasilien (KOM(2004)0625 – C6-0009/2005 – 2004/0216(CNS))

P6_TA(2005)0141 A6-0081/2005

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut (KOM(2004)0625)(1),

–   med beaktande av artikel 170 andra stycket och artikel 300.2 första meningen i första stycket i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0009/2005),

–   med beaktande av artikel 51, artikel 83.7 och artikel 43 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6-0081/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner ingåendet av avtalet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Förbundsrepubliken Brasilien parlamentets ståndpunkt.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Mexikos förenta stater (KOM(2004)0802 – C6-0035/2005 – 2004/0274(CNS))

P6_TA(2005)0142 A6-0080/2005

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut om (KOM(2004)0802)(1),

–   med beaktande av artikel 170 andra stycket och artikel 300.2 första meningen i första stycket i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0035/2005),

–   med beaktande av artikel 51, artikel 83.7 och artikel 43 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6-0080/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner ingåendet av avtalet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Mexikos förenta stater parlamentets ståndpunkt.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets beslut om att på Europeiska gemenskapens och dess medlemsstaters vägnar ingå ett protokoll till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer, rörande Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens deltagande som avtalsparter, till följd av deras anslutning till Europeiska unionen (12585/2004 – KOM(2004)0596 – C6-0247/2004 – 2004/0201(AVC))

P6_TA(2005)0143 A6-0058/2005

(Samtyckesförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut (KOM(2004)0596)(1),

–   med beaktande av protokollet till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet (12585/2004)(2),

–   med beaktande av rådets begäran om parlamentets samtycke i enlighet med artikel 300.3 andra stycket, artikel 300.2 första stycket andra meningen och artikel 310 i EG-fördraget (C6-0247/2004),

–   med beaktande av artikel 75 och artikel 83.7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av rekommendationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0058/2005).

1.  Europaparlamentet ger sitt samtycke till ingåendet av protokollet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Schweiziska edsförbundet parlamentets ståndpunkt.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT. (2) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna vad gäller tillgången till Schengens informationssystem för de organ som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon i medlemsstaterna (14238/1/2004 – C6-0007/2005 – 2003/0198(COD))

P6_TA(2005)0144 A6-0084/2005

(Medbeslutandeförfarandet: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt (14238/1/2004 – C6-0007/2005)(1),

–   med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(2), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2003)0510)(3),

–   med beaktande av artikel 251.2 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 62 i arbetsordningen,

–   med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0084/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner den gemensamma ståndpunkten såsom ändrad av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid andra behandlingen den 28 april 2005 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2005 om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna vad gäller tillgången till Schengens informationssystem för de organ i medlemsstaterna som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 71.1 d i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(4),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(5), och

av följande skäl:

(1)  I artikel 9 i rådets direktiv 1999/37/EG av den 29 april 1999 om registreringsbevis för fordon(6) föreskrivs att medlemsstaterna skall bistå varandra vid genomförandet av det direktivet och att de får utbyta upplysningar bilateralt eller multilateralt, särskilt för att kunna kontrollera ett fordons lagenlighet, i förekommande fall i den medlemsstat där fordonet tidigare var registrerat, innan fordonet registreras. Sådan kontroll får särskilt omfatta användning av elektroniska nätverk.

(2)  Schengens informationssystem (eller "SIS"), som inrättades enligt avdelning IV i 1990 års konvention om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna(7) (nedan kallad "1990 års Schengenkonvention"), och som införlivades inom Europeiska unionens ramar genom ett protokoll till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, är ett elektroniskt nätverk mellan medlemsstaterna som bland annat innehåller uppgifter om stulna, bortförda eller försvunna motorfordon med en cylindervolym överstigande 50 cc. Enligt artikel 100 i 1990 års Schengenkonvention skall uppgifter om sådana motorfordon som efterlysts i syfte att beslagtas eller för att användas som bevismaterial vid rättegång i brottmål, registreras i SIS.

(3)  Rådets beslut 2004/919/EG av den 22 december 2004 om bekämpande av fordonsbrottslighet med gränsöverskridande verkningar(8) inbegriper användningen av SIS som en integrerad del av strategin för att bekämpa fordonsbrottslighet.

(4)  Enligt artikel 101.1 i 1990 års Schengenkonvention är det uteslutande de myndigheter som har behörighet för gränskontroller och andra undersökningar inom landet som verkställs av polis och tullmyndigheter samt samordning av sådana undersökningar som har tillgång till i Schengens informationssystem registrerade uppgifter och rätt att söka fram dessa direkt.

(5)  I artikel 102.4 i 1990 års Schengenkonvention föreskrivs att registrerade uppgifter i princip inte får användas för administrativa ändamål.

(6)  Organ i medlemsstaterna som utsetts att ansvara för att utfärda registreringsbevis för fordon och som klart och tydligt identifierats för detta ändamål bör ha tillgång till uppgifter i SIS om motorfordon med en cylindervolym överstigande 50 cc, uppgifter om släpvagnar och husvagnar med en tjänstevikt överstigande 750 kg och uppgifter om stulna, bortförda eller försvunna registreringsbevis för fordon och nummerplåtar för fordon, så att de kan kontrollera huruvida de fordon som anmäls för registrering hos dem är stulna, bortförda eller anmälda försvunna. Därför är det nödvändigt att anta bestämmelser om dessa organs tillgång till sådana uppgifter, och tillåta dem att använda uppgifterna i administrativa syften för att kunna utfärda registreringsbevis för motorfordon på ett korrekt sätt.

(7)  Medlemsstaterna bör vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de åtgärder som fastställs i artikel 100.2 i 1990 års Schengenkonvention vidtas när en sökning leder till träffar.

(8)  I Europaparlamentets rekommendation till rådet av den 20 november 2003 om andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) beskrivs ett antal viktiga problem och frågor avseende utvecklingen av SIS, särskilt när det gäller privata enheters, såsom fordonsregistreringsorgan, tillgång till informationssystemet.

(9)  I de fall som de enheter som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon i medlemsstaterna inte är statliga organ, bör tillgång till SIS ges indirekt, det vill säga via en sådan myndighet som anges i artikel 101.1 i 1990 års Schengenkonvention, och som har att se till att de åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit enligt artikel 118 i den konventionen följs.

(10)  Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(9), och de särskilda bestämmelserna om uppgiftsskydd i 1990 års Schengenkonvention, som kompletterar eller förtydligar principerna i det direktivet, är tillämpliga när de organ i medlemsstaterna som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon behandlar personuppgifter.

(11)  Eftersom målet för denna förordning, nämligen att bevilja tillgång till SIS för organ i medlemsstaterna som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon , och därigenom underlätta deras uppgifter enligt direktiv 1999/37/EG, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av att SIS är ett gemensamt informationssystem, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(12)  Medlemsstaterna bör få tillräckligt lång tid på sig för att vidta de praktiska åtgärder som är nödvändiga för att tillämpa denna förordning.

(13)  När det gäller Island och Norge utgör denna förordning en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som ligger inom det område som anges i artikel 1 G i rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket(10).

(14)  För Schweiz del utgör denna förordning, i enlighet med vad som avses i avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket(11), en vidareutveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som ligger inom det område som anges i artikel 1 G i beslut 1999/437/EG i förening med artikel 4.1 i rådets beslut 2004/860/EG av den 25 oktober 2004 om undertecknande på Europeiska gemenskapens vägnar och om provisorisk tillämpning av vissa bestämmelser av avtalet(12).

(15)  Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna med iakttagande av de principer som erkänns framför allt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(16)  Denna förordning utgör en rättsakt som bygger vidare på Schengenregelverket eller på annat sätt anknyter till det enligt artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Följande artikel skall införas i avdelning IV i 1990 års Schengenkonvention:

Artikel 102a

1.  Oavsett artiklarna 92.1, 100.1, 101.1 och 101.2 samt 102.1, 102.4 och 102.5 skall de organ i medlemsstaterna som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon, i enlighet med rådets direktiv 1999/37/EG av den 29 april 1999 om registreringsbevis för fordon*, ha rätt att ta del av följande uppgifter i Schengens informationssystem, endast i syfte att kontrollera huruvida fordon som anmäls för registrering är stulna, bortförda eller anmälda försvunna:

Med förbehåll för punkt 2 skall dessa organs tillgång till de aktuella uppgifterna regleras i medlemsstaternas nationella lagstiftning.

2.  De organ i punkt 1 som är statliga organ skall ha rätt att söka direkt i Schengens informationssystem bland de uppgifter som anges i den punkten.

De organ i punkt 1 som inte är statliga organ skall endast ha rätt att söka i Schengens informationssystem bland de uppgifter som anges i den punkten via en sådan myndighet som anges i artikel 101.1. Den myndigheten skall ha rätt att söka direkt bland upplysningarna och vidarebefordra dem till dessa organ. Den berörda medlemsstaten skall se till att dessa organ och deras anställda är förpliktade att följa eventuella begränsningar när det gäller användningen av uppgifter som förmedlats av myndigheten.

3.  Artikel 100.2 är inte tillämplig på sökningar som görs i enlighet med denna artikel. Frågan om vidareförmedling från de organ som avses i punkt 1 till polis eller andra rättsliga myndigheter av uppgifter som framkommit vid en sökning i Schengens informationssystem och som lett till misstanke om brott, skall regleras i medlemsstaternas nationella bestämmelser.

4.  Rådet skall varje år, efter att ha anhållit om ett yttrande av den gemensamma tillsynsmyndighet som inrättats enligt artikel 115 om respekten för bestämmelserna om uppgiftsskydd, överlämna en rapport till Europaparlamentet om tillämpningen av denna artikel. Rapporten skall innehålla information och statistik om användningen av denna artikel och om vilka resultat tillämpningen av denna artikel har gett samt om hur bestämmelserna om uppgiftsskydd har tillämpats.

_________________

* EGT L 138, 1.6.1999, s. 57. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2003/127/EG (EUT L 10, 16.1.2004, s. 29).

Artikel 2

1.  Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2.  Den skall tillämpas från och med …(13).

3.  I de medlemsstater där de bestämmelser i Schengenregelverket som avser SIS ännu inte tillämpas skall denna förordning tillämpas från och med sex månader efter den dag då tillämpningen av dessa bestämmelser inleds i dessa medlemsstater enligt rådets beslut …, som antagits i detta syfte i enlighet med tillämpliga förfaranden.

4.  Innehållet i denna förordning skall bli bindande för Norge 270 dagar efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

5.  Utan hinder av de anmälningsskyldigheter som fastställs i artikel 8.2 c i avtalet med Island och Norge om dessa staters associering till Schengenregelverket(14) skall Norge, före den dag som anges i punkt 4, underrätta rådet och kommissionen om att de författningsenliga kraven för att bli bundna av förordningen har uppfyllts.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Ännu ej offentliggjord i EUT. (2) EUT C 103 E, 29.4.2004, s. 794. (3) Ännu ej offentliggjort i EUT. (4) EUT C 110, 30.4.2004, s. 1. (5) Europaparlamentets yttrande av den 1 april 2004 (EUT C 103 E, 29.4.2004, s. 794), rådets gemensamma ståndpunkt av den 22 december 2004 (ännu ej offentliggjord i EUT) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 28 april 2005. (6) EGT L 138, 1.6.1999, s. 57. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2003/127/EG (EUT L 10, 16.1.2004, s. 29). (7) EGT L 239, 22.9.2000, s. 19. Konventionen senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 871/2004 (EUT L 162, 30.4.2004, s. 29). (8) EUT L 389, 30.12.2004, s. 28. (9) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. Direktivet ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1). (10) EGT L 176, 10.7.1999, s. 31. (11) Rådets dokument 13054/04, finns på http://register.consilium.eu.int. (12) EUT L 370, 17.12.2004, s. 78. (13) * Sex månader efter det att denna förordning har offentliggjorts. (14) EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om skydd för grundvatten mot föroreningar (KOM(2003)0550 – C5-0447/2003 – 2003/0210(COD))

P6_TA(2005)0145 A6-0061/2005

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2003)0550)(1),

–   med beaktande av artiklarna 251.2 och 175.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C5-0447/2003),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och jordbruksutskottet (A6-0061/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att för parlamentet lägga fram en ny text om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 28 april 2005 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/.../EG om skydd för grundvatten mot kemiska föroreningar och försämring

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 175.1 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(4), och

av följande skäl:

(1)  Grundvatten är en värdefull naturresurs vars egenvärde gör att den måste skyddas mot försämring och kemisk förorening. Detta är särskilt viktigt för ekosystem beroende av grundvatten och vid användningen av grundvatten för tillhandahållande av dricksvatten.

(2)  Grundvattnet måste skyddas så att dricksvatten av god kvalitet kan erhållas genom enkel rening, i enlighet med målen i artikel 7.2 och 7.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (5).

(3)  Ytterligare forskning bör bedrivas för att kunna tillhandahålla bättre kriterier för skydd av grundvattnets ekosystem och för dess skydd. Om det är nödvändigt bör resultaten av forskningen beaktas när direktivet genomförs eller ses över.

(4)  Enligt Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram(6) skall en vattenkvalitet uppnås som inte leder till oacceptabla verkningar på och risker för människors hälsa och miljön.

(5)  Grundvattnet är den känsligaste formen av sötvatten och inom EU den största sötvattenförekomsten samt den huvudsakliga källan till allmänhetens försörjning med dricksvatten. Skyddsnivån för att förhindra utsläpp och spill måste åtminstone vara jämförbar med skyddsnivån för ytvatten med god kemisk status. Föroreningar och försämringar leder ofta till skador som inte kan avhjälpas.

(6)  För att skydda miljön som helhet och människors hälsa måste i synnerhet ofördelaktiga koncentrationer av förorenande ämnen i grundvatten undvikas, förebyggas eller minskas.

(7)  Direktiv 2000/60/EG innehåller vägledande bestämmelser för skydd och bevarande av grundvatten. I enlighet med bestämmelserna i artikel 17 i det direktivet skall det fattas beslut om åtgärder för att hindra och reglera förorening av grundvatten, inbegripet kriterier för bedömning av god kemisk grundvattenstatus, kriterier för identifiering av betydande och ihållande uppåtgående trender och kriterier för fastställande av utgångspunkter för att motverka trender.

(8)  Dessutom måste det fastställas kriterier för hur eventuella miljöeffekter av en minskning av akviferernas vattenreserver skall bedömas. I enlighet med artikel 8 i direktiv 2000/60/EG, måste grundvattenresursernas kvantitativa utveckling övervakas.

(9)  Kvalitetsnormerna och bedömningsmetoderna bör utvecklas för att tillhandahålla kriterier för bedömning av grundvattenförekomsters kemiska status.

(10)  Skyddet av grundvattnet kan i vissa områden kräva förändrade jord- och skogsbruksmetoder, vilket skulle kunna leda till förlorade inkomster. Denna fråga bör beaktas vid utarbetandet av planerna för landsbygdsutveckling i den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken.

(11)  Det bör analyseras vilken inverkan medlemsstaternas tillämpning av olika grundvattenkvalitetsnormer har på miljöskyddsnivån och på den inre marknadens funktion.

(12)  Det måste fastställas kriterier för identifiering av betydande och ihållande uppåtgående trender när den gäller koncentrationerna av förorenande ämnen, för identifiering av nedåtgående trender när det gäller storleken på vattenförekomsterna och för fastställande av utgångspunkter för att motverka trender, med beaktande av sannolikheten för negativa effekter på förbundna vattenekosystem och beroende terrestra ekosystem.

(13)  I enlighet med artikel 22.2 tredje strecksatsen i direktiv 2000/60/EG skall rådets direktiv 80/68/EEG av den 17 december 1979 om skydd för grundvatten mot föroreningar genom vissa farliga ämnen(7) upphöra att gälla från och med den 22 december 2013. Det är nödvändigt att sörja för kontinuiteten i det skyddssystem avseende både direkta och indirekta utsläpp av förorenande ämnen i grundvatten som införs genom direktiv 80/68/EEG genom att det också upprättas en länk till relevanta bestämmelser i direktiv 2000/60/EG och genom att de införs i detta direktiv, så att rättsläget kvarstår oförändrat.

(14)  Det måste klargöras för vilka ämnen utsläppen måste begränsas respektive förhindras, varvid särskild hänsyn bör tas till vetenskapliga rön om problematiska ämnen, exempelvis endokrinstörande substanser(8).

(15)  I enlighet med artikel 11.3 f i direktiv 2000/60/EG bör lagring och återvinning av grundvatten betraktas som ett tillåtligt förfarande om tillstånd erhållits och erkännas som en värdefull metod för vattenresursförvaltning.

(16)  Om möjligt bör medlemsstaterna använda befintliga statistiska förfaranden förutsatt att dessa står i överensstämmelse med internationella standarder och bidrar till att övervakningsresultaten mellan medlemsstaterna kan jämföras under lång tid.

(17)  Det är nödvändigt att sörja för övergångsåtgärder beträffande tiden mellan det datum då detta direktiv skall vara genomfört och det datum då direktiv 80/68/EEG upphör att gälla.

(18)  De åtgärder som krävs för genomförandet av detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(9).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

I detta direktiv specificeras de krav som anges i artikel 4.1 b i i direktiv 2000/60/EG om att förebygga eller begränsa att föroreningar kommer ut i grundvatten samt att förebygga en försämring av statusen i alla grundvattenförekomster.

Detta direktiv, som är en vidareutveckling av direktiv 2000/60/EG, förutsätter att medlemsstaterna och de myndigheter som ansvarar för en hållbar förvaltning av vattenresurserna vidtar alla nödvändiga åtgärder för att karakterisera och se över statusen hos grundvattenförekomster. Dessa åtgärder, som räknas upp i bilagorna II (punkt 2), IV och V i direktiv 2000/60/EG, inbegriper bland annat fastställande av grundvattenförekomsternas lokalisering och gränser, och deras geologiska och hydrologiska karakteristika, tillflödes- och återhämtningskapacitet, tillrinningsområden, uttagspunkter samt risker för överutnyttjande och förorening.

Artikel 2

Definitioner

7.   "platser med gamla föroreningar": nedlagda avfallshanteringsanläggningar och andra markområden där avfall har behandlats, lagrats eller deponerats (gamla deponier) samt markområden med nedlagda anläggningar och andra markområden där förorenande ämnen som i egenskap av punktkällor kan förorsaka föroreningar av jorden och grundvattnet har hanterats och som hittills inte omfattats av EU:s lagstiftning.

Artikel 3

Kriterier för bedömning och klassificering av god kemisk status hos en grundvattenförekomst

Grundvattenkvalitetsnormer som är tillämpliga på god kemisk status skall baseras på de human- och ekotoxikologiska kriterierna för den konkreta definitionen av begreppet förorening i artikel 2.33 i direktiv 2000/60/EG.

Överensstämmelse med grundvattenkvalitetsnormerna skall baseras på en jämförelse med det aritmetiska medelvärdet av övervakningsvärdena för varje provtagningspunkt i den grundvattenförekomst, eller den grupp av grundvattenförekomster, som enligt de analyser som skall utföras enligt artikel 5 i direktiv 2000/60/EG klassificerats som hotade. Mätvärden som härrör från enskilda provtagningspunkter och som inte uppfyller grundvattenkvalitetsnormerna skall i sådana fall vara utslagsgivande för klassificeringen endast om denna provtagningspunkt enligt sakkunnig prövning i enlighet med del A i bilaga I till detta direktiv befunnits vara representativ för den förorening som grundvattenförekomsten eller en del av den utsätts för.

Vid platser med gamla föroreningar skall en bedömning av grundvattenföroreningarna företas av behörig myndighet efter en utvärdering som baseras på riskerna för hälsa och miljö, men den skall inte beaktas vid bedömningen av grundvattnets kemiska status. Kriterierna för bedömning och återställande av platsen skall ingå i den förvaltningsplan för avrinningsdistrikt som avses i artikel 13 i direktiv 2000/60/EG.

För platsens återställande kan åtgärdsprogrammet innehålla återställningsåtgärder samt åtgärder för att undvika att föroreningarna sprids. Denna bestämmelse skall inte påverka tillämpningen av artikel 4.4 och 4.5 i direktiv 2000/60/EG.

Artikel 4

Bedömningen av grundvattnets kemiska status

1.  Medlemsstaterna skall klassificera den kemiska statusen hos en grundvattenförekomst som god om grundvattenkvalitetsnormerna inte överskridits vid någon av de övervakningspunkter som i enlighet med artikel 8 och bilaga V i direktiv 2000/60/EG upprättats för bedömningar av grundvattnets kemiska status.

2.  Om en grundvattenkvalitetsnorm överskridits vid en övervakningspunkt skall medlemsstaterna undersöka huruvida överskridandet tyder på att

3.  Den kemiska statusen hos en grundvattenförekomst skall bedömas som dålig endast om det vid den undersökning som avses i punkt 2 konstateras att ett eller flera av villkoren i punkt 2 a eller punkt 2 b är tillämpliga.

Artikel 5

Grundvattenkvalitetsnormer fastställda på nationell nivå, per avrinningsdistrikt eller per grundvattenförekomst eller grupp av grundvattenförekomster

1.  Om det är nödvändigt, skall medlemsstaterna fastställa kompletterande grundvattenkvalitetsnormer i enlighet med artikel 3 i och bilaga II till detta direktiv för varje ytterligare förorenande ämne för vilket det har fastställts att det inom deras territorium i avgörande grad bidrar till att en grundvattenförekomst eller grupper av grundvattenförekomster måste bedömas vara i farozonen. Dessa grundvattenkvalitetsnormer skall bland annat användas för att genomföra en översyn av grundvattnets status i enlighet med bestämmelserna i artikel 5.2 i direktiv 2000/60/EG.

Dessa grundvattenkvalitetsnormer kan fastställas nationellt, per avrinningsdistrikt eller per grundvattenförekomst eller grupp av grundvattenförekomster som konstaterats vara i farozonen.

Medlemsstaterna får föreskriva att de halter av naturligt förekommande ämnen som konstaterats i vattnet skall beaktas vid fastställandet av grundvattenkvalitetsnormerna.

2.  För grundvattenförekomster inom ett internationellt avrinningsdistrikt skall berörda medlemsstater, med sina särskilda nationella och regionala förhållanden som utgångspunkt, tillsammans fastställa grundvattenkvalitetsnormer och bedömningsmetoder för att tillhandahålla kriterier för bedömning av grundvattenförekomsters kemiska status.

Om medlemsstaterna inte lyckas komma överens får de i enlighet med artikel 12 i direktiv 2000/60/EG hänskjuta frågan till kommissionen som skall ta ställning inom sex månader.

3.  Senast den 22 juni 2006 skall medlemsstaterna överlämna en förteckning över alla förorenande ämnen för vilka de har fastställt grundvattenkvalitetsnormer till kommissionen. För varje förorenande ämne i förteckningen skall medlemsstaterna också överlämna de uppgifter som anges i del B i bilaga III till detta direktiv.

Artikel 6

Översyn av förteckningen över grundvattenkvalitetsnormer som skall fastställas på gemenskapsnivå

Artikel 7

Kriterier för identifiering av betydande och ihållande uppåtgående trender och för fastställande av utgångspunkter för att motverka trender.

Medlemsstaterna skall, i enlighet med bilaga IV i föreliggande direktiv, identifiera alla betydande och ihållande uppåtgående trender avseende koncentrationer av förorenande ämnen i grundvattenförekomster eller grupper av grundvattenförekomster som orsakats av mänsklig verksamhet och fastställa utgångspunkter för att motverka dessa trender.

För de grundvattenförekomster för vilka det identifieras betydande och ihållande uppåtgående trender avseende koncentrationen av förorenande ämnen i förhållande till baslinjekoncentrationen skall medlemsstaterna motverka trenden med hjälp av det åtgärdsprogram som avses i artikel 11 i direktiv 2000/60/EG i syfte att successivt minska föroreningen av grundvattnet och förhindra en försämring.

En särskild trendbedömning skall göras och åtgärder för att motverka trender skall vidtas för relevanta förorenande ämnen i grundvattenförekomster som har drabbats av utsläpp från punktkällor, i syfte att se till att föroreningsplymer från förorenade markområden inte sprider sig bortom ett angivet område och försämrar grundvattenförekomstens kemiska status.

Åtgärdsprogrammen får innefatta lämpliga rättsliga, administrativa eller avtalsmässiga åtgärder. Om åtgärderna bedöms vara lika lämpliga är avtal och samarbetslösningar att föredra framför lagstiftning.

Artikel 8

Mätmetoder

1.  Varje medlemsstat skall till kommissionen överlämna en fullständig beskrivning av mätmetoder för varje ämne för vilket en kvalitetsnorm för grundvatten fastställts på gemenskapsnivå eller nationell nivå.

2.  Kommissionen skall avgöra om mätmetoderna verkligen är helt jämförbara och om metoderna kan leda till snedvridningar med åtföljande risk för att direktivet tillämpas oriktigt eller på ojämlika villkor inom gemenskapen. Lokala klimatförhållanden och jordarter skall vara avgörande faktorer.

3.  Kommissionen skall mot bakgrund av resultaten godkänna eller förkasta mätmetoderna som medlemsstaterna har lämnat uppgifter om.

4.  Om kommissionen förkastar mätmetoderna som en medlemsstat har lämnat uppgifter om skall denna medlemsstat lämna uppgifter om omarbetade mätmetoder för godkännande av kommissionen i enlighet med punkterna 1–3.

5.  Godkända mätmetoder skall fungera i alla medlemsstater från och med det datum som anges i artikel 8 i direktiv 2000/60/EG.

Artikel 9

Åtgärder för att hindra eller begränsa utsläpp av förorenande ämnen i grundvattnet

Förutom de grundläggande åtgärderna som beskrivs i artikel 11.3 i direktiv 2000/60/EG skall medlemsstaterna se till att åtgärdsprogrammet för varje avrinningsdistrikt omfattar åtgärder för att förhindra att något av de förorenande ämnen som avses i punkt 1–6 i bilaga VIII i det direktivet indirekt släpps ut i grundvatten.

Åtgärderna enligt andra stycket får endast vidtas då de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna har fastställt att grundvattnet, och framför allt dess kvalitet, övervakas.

När de åtgärder som föreskrivs i denna artikel vidtas skall bästa miljöpraxis och bästa tillgängliga teknik beaktas.

I de fall då indirekta utsläpp är tillåtna skall diffusa källor som påverkar grundvattnet tas i beaktande där detta är rimligt.

Betydande direkta eller indirekta utsläpp från platser med gamla föroreningar skall bedömas enligt nationella bestämmelser. Kriterier för bedömning och sanering av platser med gamla föroreningar skall tas med i den förvaltningsplan för avrinningsdistrikt som avses i artikel 13 i direktiv 2000/60/EG. Saneringsprogram som tas fram mot bakgrund av detta måste innehålla saneringsmål som kan uppnås för en rimlig kostnad, men skall åtminstone förhindra att föroreningarna sprids ytterligare. Artikel 4.4 och 4.5 i direktiv 2000/60/EG skall förbli opåverkade.

Medlemsstaterna skall översända en sammanfattning av undantagen såsom komplement till de åtgärdsprogram som avses i artikel 11 i direktiv 2000/60/EG.

Artikel 10

Utsläppshindrande åtgärder

De utsläppshindrande åtgärder som avses i artikel 9 skall dels omfatta en undersökning av de hydrogeologiska förhållandena i det berörda området, markens och de underliggande jordlagrens eventuella reningsförmåga samt risken för att utsläppet förorenar grundvatten eller påverkar dess kvalitet, dels fastställa om utsläpp av ämnen till grundvatten är en tillfredställande lösning från miljösynpunkt.

Artikel 11

Principen att förorenaren betalar

Medlemsstaterna skall vidta åtgärder i enlighet med artikel 9 i direktiv 2000/60/EG för att överföra kostnaderna för förorening av grundvattnet till förorenaren.

Om produktionen eller användningen av produkter som marknadsförs på den inre marknaden är orsaken till grundvattenföroreningar skall kommissionen ta initiativ till att föroreningskällan påförs en lämplig och proportionerlig avgift.

Artikel 12

Studier och spridning

Kommissionen skall i samförstånd med medlemsstaterna främja spridande av kända metoder för att mäta och beräkna parametrar för beskrivning och kontroll av akvifererna och främja nya studier för förbättring av tillgänglig teknik för övervakning och förvaltning av grundvattenförekomsterna och kvaliteten på dessa, även med avseende på grundvattnens ekosystem.

Artikel 13

Skydd av hälsobrunnar och naturliga mineralvattenkällor

Kommissionen och medlemsstaterna skall utarbeta gemensamma metoder för att fastställa skyddsområden kring de akviferer som utgör källor till hälsobrunnar och naturliga mineralvattenkällor, så att hänsyn tas till dessa områden när industriell verksamhet och bebyggelse planeras.

Artikel 14

Övergångsordningar

Under perioden mellan den ....(10) och den 22 december 2013 skall förhandsgranskningar och tillstånd i enlighet med artiklarna 4 och 5 i direktiv 80/68/EEG beakta de krav som fastställs i artiklarna 3, 5 och 7 i föreliggande direktiv.

Artikel 15

Tekniska anpassningar

Bilagorna II och IV till detta direktiv kan anpassas till vetenskapliga och tekniska framsteg i enlighet med det förfarande som avses i artikel 21.2 i direktiv 2000/60/EG med beaktande av perioden för översyn och uppdatering av förvaltningsplanen för avrinningsdistriktet, enligt artikel 13.7 i samma direktiv.

Rådet skall fastställa gemensamma metoder för att klassificera akviferer som en förberedelse inför genomförandet av programmet Inspire. Medlemsstaterna skall börja sammanställa uppgifter för detta ändamål så snart detta direktiv trätt i kraft.

Artikel 16

Genomförande

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den ....(11) De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 17

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter den dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 18

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordföranden Ordföranden

BILAGA I

GOD KEMISK STATUS –GRUNDVATTEN KVALITETSNORMER

A.  Klassificering och bedömning av tillståndet för hotade grundvattenförekomster

Då resultaten av bedömningen och klassificeringen av de enskilda provtagningspunkterna enligt bestämmelserna i artikel 3.1, artikel 3.2 och artikel 3.3 i detta direktiv föreligger skall det i enlighet med artikel 5 i direktiv 2000/60/EG göras en klassificering av den grundvattenförekomst eller de grundvattenförekomster som klassificerats som hotade.

Undersökningarna skall företas i den övre akviferen.

B.  Kvalitetsnormer för god kemisk status

BILAGA II

GEMENSAMMA KRITERIER FÖR FASTSTÄLLANDE AV KVALITETSNORMER VID BEDÖMNING AV GRUNDVATTNETS KEMISKA STATUS

1.  Medlemsstaterna skall härleda grundvattenkvalitetsnormer utgående från följande:

2.  En kvalitetsnorm för grundvatten skall motsvara den koncentration av ett förorenande ämne vars överskridande innebär en risk för att

BILAGA III

KVALITETSNORMER FÖR FÖRORENANDE ÄMNEN I GRUNDVATTEN

DEL A.1: Minsta tillåtna förteckning över förorenande ämnen för vilka medlemsstaterna skall upprätta grundvattenkvalitetsnormer i enlighet med artikel 5 i detta direktiv

DEL A.2: Minsta tillåtna förteckning över indikatorer för vilka medlemsstaterna skall upprätta grundvattenkvalitetsnormer i enlighet med artikel 5 i detta direktiv

DEL B: Uppgifter som medlemsstaterna skall överlämna avseende förteckningen över förorenande ämnen för vilka grundvattenkvalitetsnormer har fastställts

I enlighet med artikel 5 och punkt 1 i bilaga II till detta direktiv skall medlemsstaterna för vart och ett av de förorenande ämnen som gör att grundvattenförekomster bedöms vara i farozonen, och för vilka nationella grundvattenkvalitetsnormer för god kemisk status införts, tillhandahålla åtminstone följande uppgifter:

1.  Uppgifter om de grundvattenförekomster som bedöms vara i farozonen

1.1  Uppgifter om antalet grundvattenförekomster som bedöms vara i farozonen i vilka det förekommer förorenande ämnen för vilka det fastställts grundvattenkvalitetsnormer på nationell nivå.

1.2  Uppgifter om var och en av de grundvattenförekomster som av ovannämnda anledning bedöms vara i farozonen, i synnerhet förekomsternas storlek, förbindelserna mellan grundvattenförekomsterna och förbundna ytvatten och terrestra ekosystem, användningen av grundvatten som dricksvatten, som är beroende av grundvattenförekomsterna och, när det gäller naturligt förekommande ämnen, bakgrundskoncentrationerna i grundvattenförekomsterna.

2.  Uppgifter om fastställandet av grundvattenkvalitetsnormer

2.1  Grundvattenkvalitetsnormerna, huruvida de gäller på nationell nivå, per avrinningsdistrikt eller per enskild grundvattenförekomst eller grupp av grundvattenförekomster.

2.2  Förhållandet mellan grundvattenkvalitetsnormer och, för naturligt förekommande ämnen, observerade bakgrundskoncentrationer.

Om det inte finns några kända bakgrundskoncentrationer i grundvattnet för naturligt förekommande ämnen skall bakgrundskoncentrationerna fastställas mot bakgrund av en så bra sakkunnig bedömning som möjligt.

BILAGA IV

KRITERIER FÖR ATT IDENTIFIERA OCH MOTVERKA VARJE BETYDANDE OCH IHÅLLANDE UPPÅTGÅENDE ÖKNING

1.  Identifiering av varje betydande och ihållande uppåtgående ökning

Medlemsstaterna skall identifiera varje betydande och ihållande uppåtgående ökning och därvid beakta följande krav:

1.1  I enlighet med avsnitt 2.4 i bilaga V till direktiv 2000/60/EG skall övervakningsprogrammet utformas för att uppdaga långsiktiga uppåtgående trender när det gäller koncentrationen av de förorenande ämnen som identifierats i enlighet med artikel 3.1, artikel 3.2, artikel 3.3 och artikel 5 i samt bilaga I till detta direktiv.

1.2  Förfarandet för identifiering av betydande och ihållande uppåtgående trender skall grundas på följande förfarande:

d)  Två eller flera på varandra följande värden bör inte saknas. Ytterligare krav beträffande provschemat bör övervägas så att resultatet av beräkningen blir tillförlitligt.

1.3  Vid identifieringen av varje betydande och ihållande uppåtgående ökning av koncentrationen av ämnen som förekommer både naturligt och som ett resultat av mänsklig verksamhet skall de uppgifter beaktas som samlats in innan övervakningsprogrammet inleddes i syfte att sammanställa en rapport över identifiering av trender inom ramen för den första förvaltningsplanen för avrinningsdistriktet i enlighet med artikel 13 i direktiv 2000/60/EG.

1.4  Förfarandet för att identifiera utgångspunkterna för en trendbedömning skall fastställas på grundval av tid och åtminstone på grundval av de övervakningsuppgifter som samlats in i enlighet med artikel 8 i direktiv 2000/60/EG. I det här fallet skall referenspunkterna motsvara inledningen av övervakningsprogrammet.

Om det finns tillgång till uppgifter som erhållits innan övervakningsprogrammet inleddes skall dessa användas till att fastställa referenspunkter för vad som skall vara utgångspunkter för trendbedömningen.

1.5  Likaledes skall en särskild trendbedömning göras i de områden i grundvattenförekomster i vilka betydande och ihållande uppåtgående trender av koncentrationer av något av de förorenande ämnen som identifierats enligt artikel 5 i föreliggande direktiv kan leda till negativ inverkan på förbundna vattenekosystem eller sådana terrestra ekosystem som är beroende av grundvattenförekomsten eller vara till hinder för nuvarande eller framtida användning av grundvattnet.

1.6  Identifieringen av betydande och ihållande uppåtgående trender skall baseras på det förfarande för bedömning av kemisk status som anges i bilaga II i föreliggande direktiv.

1.7  När det gäller den kvantitativa bedömningen av grundvattenförekomsterna skall medlemsstaterna i samarbete med de myndigheter som ansvarar för avrinningsdistrikten fastställa akviferernas vattenbalans och vattennivå med hjälp av lämpliga indikatorer som fastställts med beaktande av historiska uppgifter och de övervakningsnät som upprättats i detta syfte.

2.  Utgångspunkter för att motivera trender

2.1  De trender som främst skall motverkas är de som innebär en risk för skada på grundvattnet, därmed förbundna akvatiska ekosystem, direkt beroende terrestra ekosystem, mänsklig hälsa eller legitima användningar av vattenmiljön.

2.2  De minsta antalet mätvärden och de kortaste tidsserierna för en analys för att motverka trender över åren omfattar och beror på den övervakningsfrekvens som valts i enlighet med punkt 1.2 c i denna bilaga och har fastställts i följande tabell. Tidsserierna får inte överskrida 6 år.

2.3  En trend har motverkats om lutningen på den linje som symboliserar trenden i den första sektionen är positiv och i den andra sektionen negativ. För att bedömningen av om trenden motverkats skall vara tillförlitlig måste det säkerställas att antalet värden före och efter avbrottet i tidsserien är lämpligt med avseende på övervakningsfrekvensen.

2.4  Beslutet att försöka vända en trend skall också baseras på den miljömässiga betydelsen av den uppåtgående och ihållande ökningen av förorenande koncentrationer. Som ett rekommenderat värde och i enlighet med artikel 17.4 i direktiv 2000/60/EG skall utgångspunkterna för att motverka trender vara högst 75 % av nivån för de kvalitetsnormer som anges i del B i bilaga I till detta direktiv eller av det tröskelvärden som fastställts i enlighet med artikel 5 i detta direktiv.

2.5  Så snart en referenspunkt har fastställts i enlighet med punkt 2.1 i denna bilaga skall den användas för de grundvattenförekomster som bedöms vara i riskzonen och därmed förbundna ämnen och inte ändras.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT. (2) EUT C 112, 30.4.2004, s. 40. (3) EUT C 109, 30.4.2004, s. 29. (4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 28 april 2005. (5) EGT L 327, 22.12.2000, s. 1. Direktivet ändrat genom beslut nr 2455/2001/EG (EGT L 331, 15.12.2001, s. 1). (6) EUT L 242, 10.9.2002, s. 1. (7) EGT L 20, 26.1.1980, s. 43. Direktivet ändrat genom direktiv 91/692/EEG (EGT L 377, 31.12.1991, s. 48). (8) Se Europaparlamentets resolutioner av den 20 oktober 1998 om kemikalier som orsakar endokrina störningar (EGT C 341, 9.11.1998, s. 37) och av den 26 oktober 2000 om meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om gemenskapens strategi för endokrinstörande ämnen – en grupp ämnen som misstänks störa hormonsystemen hos människor och djur (EGT C 197, 12.7.2001, s. 409). (9) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. (10) * 18 månader efter det att detta direktiv har trätt i kraft. (11) * 18 månader efter det att detta direktiv har trätt i kraft. (12) Om kvalitetsnormerna för grundvatten för en viss grundvattenförekomst skulle kunna innebära att miljömålen för förbundna ytvatten enligt artikel 4 i direktiv 2000/60/EG inte uppnås, att en sådan förekomsts ekologiska eller kemiska kvalitet kraftigt försämras eller att det uppstår någon betydande skada på terrestra ekosystem som är direkt beroende av grundvattenförekomsten, skall striktare grundvattenkvalitetsnormer fastställas i enlighet med artikel 5 i bilaga IV till föreliggande direktiv. (13) Överensstämmelse med normerna skall bedömas i enlighet med punkt 2.4.5 i bilaga V till direktiv 2000/60/EG, artikel 6 i detta direktiv och den gemenskapslagstiftning från vilken normerna härrör. (14) Med pesticider avses växtskyddsmedel och biocidprodukter i enlighet med definitionerna i artikel 2 i direktiv 91/414/EEG och artikel 2 i direktivet 98/8/EG.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EEG) nr 1365/75 om bildande av en europeisk fond för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (KOM(2004)0057 – C6-0040/2004 – 2004/0026(CNS))

P6_TA(2005)0146 A6-0091/2005

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2004)0057)(1),

–   med beaktande av artikel 308 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6–0040/2004),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A6-0091/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar Ändring 1 SKÄL 8A (nytt) (8a) Fondens samarbete med det civila samhället, i synnerhet med icke-statliga organisationer verksamma på det sociala området, måste struktureras. Ändring 2 SKÄL 11 (11)  Enligt artikel 3 i fördraget skall gemenskapen i all sin verksamhet syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män. Det är därför lämpligt att införa föreskrifter om en balanserad representation av kvinnor och män i fondens styrelse. (11)  Enligt artikel 3 i fördraget skall gemenskapen i all sin verksamhet syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män. Det är därför lämpligt att införa föreskrifter om en jämn fördelning mellan kvinnor och män i fondens lednings- och förvaltningsstruktur. Ändring 3 SKÄL 13 (13)  Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor är det enda organet som har egna tjänsteföreskrifter. Med tanke på att reformen av tjänsteföreskrifterna för Europeiska gemenskaperna enligt planerna kommer att träda i kraft 2004, är det lämpligt att åtgärda denna inkonsekvens och att anpassa de bestämmelser som rör fondens personal. Rådets förordning (EKSG, EEG, Euratom) nr 1860/76 om anställningsvillkor för personal vid Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor1 skall även i fortsättningen tillämpas på sådan personal vid fonden som anställts enligt bestämmelserna i den förordningen. (13)  Det är lämpligt att behandla de anställda vid Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor, som är det enda organet som har egna tjänsteföreskrifter, på samma sätt som övriga tjänstemän och annan kontraktsanställd personal vid gemenskaperna samt att ge dem samma förmåner som gäller enligt de nya tjänsteföreskrifterna för Europeiska gemenskaperna, samtidigt som de förvärvade rättigheterna, särskilt i fråga om befordringsgång och pensioner, iakttas. Att låta både nuvarande och framtida personal omfattas av gemenskapernas tjänsteföreskrifter ger fördelar i form av harmonisering och effektivitet och åtgärden bör genomföras på ett kostnadsneutralt sätt. _________ 1 EGT L 214, 6.8.1976, s. 24. Ändring 4 ARTIKEL 1, LED 1A (nytt) Artikel 3, punkt 2a (ny) (förordning (EEG) nr 1365/75) 1a) I artikel 3 skall följande punkt 2a läggas till: "2a. Vid fullgörandet av sina uppgifter skall fonden knyta lämpliga kontakter med icke-statliga organisationer verksamma på det sociala området i syfte att se till att dessa deltar på ett strukturerat sätt i fondens arbete." Ändring 5 ARTIKEL 1, PUNKT 2 Artikel 5, inledningen (förordning (EEG) nr 1365/75) Fonden skall bestå av Fondens lednings- och förvaltningsstruktur skall bestå av Ändring 6 ARTIKEL 1, PUNKT 3 Artikel 6, punkt 2 (förordning (EEG) nr 1365/75) 2.  De ledamöter som avses i 1 a–1 c skall utses av rådet på så sätt att det för varje medlemsstat och för var och en av de ovannämnda kategorierna utses en ledamot. Rådet skall samtidigt och på samma villkor som för ledamöterna utse en suppleant som skall delta vid styrelsens möten endast när den ordinarie ledamoten är frånvarande. 2.  De ledamöter som avses i 1 a–1 c skall utses av rådet på grundval av en lista över kandidater som lämnats in av medlemsstaterna, arbetstagarnas organisationer respektive arbetsgivarnas organisationer i varje medlemsstat. Rådet skall samtidigt och på samma villkor som för ledamöterna utse en suppleant som skall delta vid styrelsens möten endast när den ordinarie ledamoten är frånvarande. Kommissionen skall utse de ledamöter och suppleanter som skall företräda den. Kommissionen skall utse de ledamöter och suppleanter som skall företräda den. När förteckningen över kandidater lämnas in skall medlemsstaterna, arbetsgivarnas organisationer och arbetstagarnas organisationer sträva efter att skapa en balanserad representation av kvinnor och män i fondens styrelse. När förteckningen över kandidater lämnas in skall medlemsstaterna, kommissionen, arbetsgivarnas organisationer och arbetstagarnas organisationer sträva efter att skapa en balanserad representation av kvinnor och män i fondens styrelse. På ett generellt plan skall dessutom en jämn fördelning mellan kvinnor och män garanteras i de organ som avses i artikel 5. Varje grupp som nominerar fler än en person skall nominera lika många kvinnor som män. Rådet skall offentliggöra förteckningen över styrelseledamöterna i Europeiska unionens officiella tidning. Rådet skall offentliggöra förteckningen över styrelseledamöterna och byråns ledamöter i Europeiska unionens officiella tidning och fonden skall offentliggöra den på sin Internetsida. Ändring 7 ARTIKEL 1, PUNKT 3 Artikel 6, punkt 4 (förordning (EEG) nr 1365/75) 4.  Styrelsen skall välja sin ordförande och tre vice ordförande bland de tre grupper som avses i punkt 7 och kommissionen, för en ettårsperiod som kan förlängas. 4.  Styrelsen skall välja sin ordförande och tre vice ordförande, en från var och en av de tre grupper som avses i punkt 7 och en bland kommissionens företrädare, för en ettårsperiod som kan förlängas. Ändring 8 ARTIKEL 1, PUNKT 3 Artikel 6, punkt 6 (förordning (EEG) nr 1365/75) 6.  Styrelsens beslut skall fattas med absolut majoritet. 6.  Styrelsens beslut skall fattas med absolut majoritet. Ledamöterna skall ha en röst var. Ändring 9 ARTIKEL 1, PUNKT 3 Artikel 6, punkt 8 (förordning (EEG) nr 1365/75) 8.  Styrelsen skall inrätta en byrå. Byrån skall bestå av styrelsens ordförande och tre vice ordförande, en samordnare per grupp enligt vad som anges i punkt 7 samt ytterligare en företrädare för kommissionen. 8.  Styrelsen skall inrätta en byrå bestående av elva ledamöter. Byrån skall bestå av styrelsens ordförande och dess tre vice ordförande, en samordnare per grupp enligt vad som anges i punkt 7 samt ytterligare en företrädare för respektive grupp och för kommissionen. Varje grupp får utse upp till tre suppleanter som skall delta vid byråns möten när de ordinarie ledamöterna är frånvarande. Ändring 10 ARTIKEL 1, PUNKT 3 Artikel 6, punkt 9 (förordning (EEG) nr 1365/75) 9.  Styrelsen skall besluta om den årliga tidsplanen för byråns möten. Ordföranden skall sammankalla ytterligare möten för byrån på begäran av dess medlemmar. 9.  Styrelsen skall besluta om antalet möten för byrån per år. Byråns ordförande skall sammankalla ytterligare möten på begäran av dess medlemmar. Ändring 11 ARTIKEL 1, PUNKT 3 Artikel 6, punkt 10a (ny) (förordning (EEG) nr 1365/75) 10a. Styrelsen skall hållas fullständigt och omgående informerad om byråns verksamhet och de beslut som den har fattat. Ändring 12 ARTIKEL 1, PUNKT 4, LED A Artikel 7, punkt 1 (förordning (EEG) nr 1365/75) "1. Styrelsen skall styra fonden och fastställa riktlinjer för dess arbete. På grundval av ett utkast som den verkställande direktören skall lägga fram skall styrelsen, i samförstånd med kommissionen, anta arbetsprogrammet." "1. Styrelsen skall fastställa fondens strategiska mål. Styrelsen skall särskilt anta budgeten, det löpande fyraårsprogrammet och det årliga programmet på grundval av ett utkast som den verkställande direktör som avses i artikel 5 skall utarbeta." Ändring 13 ARTIKEL 1, PUNKT 4, LED AA (nytt) Artikel 7, punkt 2 (förordning (EEG) nr 1365/75) (aa)  Punkt 2 skall ersättas med följande: "2. Styrelsen skall, efter att ha erhållit ett yttrande från kommissionen, anta sin arbetsordning i vilken de praktiska arrangemangen för verksamheten skall fastställas. Arbetsordningen skall i informationssyfte överlämnas till Europaparlamentet och rådet för kännedom. Inom tre månader efter det att rådet mottagit arbetsordningen får det emellertid med enkel majoritet ändra denna arbetsordning." Ändring 14 ARTIKEL 1, PUNKT 4, LED B Artikel 7, punkt 4 (förordning (EEG) nr 1365/75) "4. Byrån skall utföra de uppgifter som styrelsen delegerar till den för att leda fondens arbete mellan styrelsemötena, utom dem som fastställs i artiklarna 12 och 15, dock utan att det påverkar direktörens uppgifter enligt artiklarna 8 och 9." "4. Byrån skall utföra de uppgifter som styrelsen delegerar till den, övervaka genomförandet av styrelsens beslut och på lämpligt sätt leda fondens arbete mellan styrelsemötena, dock utan att det påverkar direktörens uppgifter enligt artiklarna 8 och 9. Styrelsen får inte delegera den behörighet som fastställs i artiklarna 12 och 15 till byrån." Ändring 15 ARTIKEL 1, PUNKT 5 Artikel 9, punkt 1 (förordning (EEG) nr 1365/75) 1.  Direktören skall ansvara för fondens förvaltning och skall verkställa styrelsens och byråns beslut. Direktören skall vara fondens rättsliga företrädare. 1.  Den verkställand direktören skall ansvara för fondens förvaltning och verkställandet av styrelsens och byråns beslut samt genomförandet av de program som de antar. Direktören skall vara fondens rättsliga företrädare och fatta beslut i personalfrågor i enlighet med artikel 17. Ändring 16 ARTIKEL 1, PUNKT 5 Artikel 10 (förordning (EEG) nr 1365/75) Styrelsen skall ha möjlighet att på förslag av direktören låta oberoende experter yttra sig i särskilda frågor som rör det årliga arbetsprogrammet. Styrelsen skall ha möjlighet att på förslag av direktören välja ut oberoende experter och låta dem yttra sig i särskilda frågor som rör det fyraåriga rullande programmet och det årliga arbetsprogrammet. Ändring 17 och 21 ARTIKEL 1, PUNKT 7 Artikel 12, punkt 1, stycke 2 (förordning (EEG) nr 1365/75) 7.  Artikel 12.1 andra stycket skall ersättas med följande: 7.  Artikel 12.1 första och andra styckena skall ersättas med följande: "1. Den verkställande direktören skall före den 1 juli varje år utarbeta ett årligt arbetsprogram på grundval av de riktlinjer som avses i artikel 7. Det årliga arbetsprogrammet skall utgöra en del av ett fyraårigt rullande program. Till projekten i det årliga arbetsprogrammet skall en beräkning av de nödvändiga utgifterna fogas. "Direktören skall vid utarbetandet av arbetsprogrammet beakta de synpunkter som förts fram av gemenskapens institutioner samt av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Den verkställande direktören skall vid utarbetandet av programmen beakta de synpunkter som förts fram av gemenskapens institutioner samt av Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén." Ändring 18 ARTIKEL 1, PUNKT 7A (ny) Artikel 12, punkt 2 (förordning (EEG) nr 1365/75) 7a) Artikel 12.2 skall ersättas med följande: "2. Den verkställande direktören skall överlämna arbetsprogrammen till styrelsen för godkännande." Ändring 19 ARTIKEL 1, PUNKT 8 Artike17 (förordning (EEG) nr 1365/75) 1.  Den personal vid fonden som anställts efter [den dag då denna förordning träder i kraft] skall omfattas av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller, i tillämpliga fall, anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna. Med avseende på personalen skall fonden utöva de befogenheter som den utnämnande myndigheten eller, i tillämpliga fall, den avtalsslutande myndigheten har. 1.  Den personal vid fonden som anställts efter [den dag då denna förordning träder i kraft] skall omfattas av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna. Avsnitt 2 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna skall vara tillämpligt. 1a. All personal vid fonden som anställts i enlighet med rådets förordning (EKSG, EEG, Euratom) nr 1860/76 av den 29 juni 1976 om anställningsvillkor för personal vid Europeiska fonden för förbättring av arbets- och levnadsvillkor* före [den dag då denna förordning träder i kraft] skall omfattas av tjänsteföreskrifterna för Europeiska gemenskapernas tjänstemän. De skall från och med det datumet omfattas av bestämmelserna i avsnitt 1, 3, och 4, utom artikel 22.2, i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna. De anställda skall ha rätt att avsluta sitt aktuella anställningsavtal även det datum som avses i föregående stycke utan att behöva iaktta den uppsägningsperiod som avses i artikel 45 i förordning (EKSG, EEG, Euratom) nr 1860/76. Med avseende på bidrag i samband med avslutandet av anställningsavtalet och arbetslöshetsunderstöd skall sådana avslutanden av avtalet anses vara resultatet av ett agerande från fondens sida. 1b. Med avseende på personalen skall fonden utöva de befogenheter som den utnämnande myndigheten eller, i tillämpliga fall, den myndighet som fått tillstånd att ingå avtal, har. 2.  Styrelsen skall i samförstånd med kommissionen anta lämpliga genomförandebestämmelser. 2.  Styrelsen skall i samförstånd med kommissionen anta lämpliga genomförandebestämmelser. ______________________ * EGT L 214, 6.8.1976, s. 24. Förordningen senast ändrad genom förordning (EKSG, EEG, Euratom) nr 680/87 (EGT L 72, 14.3.1987, s. 15). Ändring 20 ARTIKEL 2 Artikel 2 utgår Förordning (EKSG, EEG, Euratom) nr 1860/76 skall även i fortsättningen tillämpas på den personal vid Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor som anställts enligt bestämmelserna i den förordningen.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 2062/94 om upprättande av en europeisk arbetsmiljöbyrå (KOM(2004)0050 – C6-0014/2004 – 2004/0014(CNS))

P6_TA(2005)0147 A6-0092/2005

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2004)0050)(1),

–   med beaktande av artikel 308 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6–0014/2004),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0092/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar Ändring 1 SKÄL 1 (1)  Rådets förordning (EG) nr 2062/94 av den 18 juli 1994 om upprättande av en europeisk arbetsmiljöbyrå innehåller bestämmelser om arbetsmiljöbyråns syfte, uppgifter och organisation, särskilt avseende dess styrelse. Dessa bestämmelser har ändrats efter Finlands, Sveriges och Österrikes anslutning, då styrelsen utökades med nya ledamöter. (1)  Rådets förordning (EG) nr 2062/94 av den 18 juli 1994 om upprättande av en europeisk arbetsmiljöbyrå innehåller bestämmelser om arbetsmiljöbyråns syfte, uppgifter och organisation, särskilt avseende dess styrelse. Dessa bestämmelser har ändrats efter de nya medlemsstaternas anslutning nyligen, då styrelsen utökades med nya ledamöter. Ändring 2 SKÄL 5A (nytt) (5a) I syfte att uppnå de mål som fastställs ovan måste arbetsmiljöbyrån, förutom att samla in och sprida information, dessutom analysera information, kartlägga risker och god praxis samt främja förebyggande åtgärder. Det är i detta avseende viktigt att klargöra att arbetsmiljöbyrån spelar rollen av ett "riskobservatorium" och att den bör analysera risker, i synnerhet sådana risker som håller på att uppstå, och främja förebyggande åtgärder. Risker för arbetstagarnas familjemedlemmar bör inbegripas i dess ansvarsområde. Särskild uppmärksamhet bör även fästas vid genotoxiska risker som kan få konsekvenser för en drabbad arbetstagares barn. Ändring 3 SKÄL 6 (6)  I kommissionens meddelande om utvärdering av arbetsmiljöbyrån, som förberetts i enlighet med artikel 23 i förordning (EG) nr 2062/94 och som baseras på en extern utvärdering som utfördes 2001 samt på bidragen från styrelsen och Rådgivande kommittén för arbetarskyddsfrågor, understryks behovet av att ändra förordning (EG) nr 2062/94 för att bibehålla arbetsmiljöbyråns och dess ledningsstrukturers effektivitet. (6)  I kommissionens meddelande om utvärdering av arbetsmiljöbyrån, som utarbetats i enlighet med artikel 23 i förordning (EG) nr 2062/94 och som bygger på en extern utvärdering som utfördes 2001 samt på bidragen från styrelsen och kommissionens rådgivande kommitté för arbetsmiljöfrågor, understryks behovet av att ändra förordning (EG) nr 2062/94 för att bibehålla och förbättra arbetsmiljöbyråns och dess ledningsstrukturers effektivitet. Ändring 4 SKÄL 15 (15)  Enligt artikel 3 i fördraget skall gemenskapen sträva efter att undanröja orättvisor och främja jämställdhet mellan män kvinnor i all sin verksamhet. Det är därför lämpligt att uppmuntra till balans mellan kvinnor och män i styrelsen. (15)  Enligt artikel 3 i fördraget skall gemenskapen sträva efter att undanröja orättvisor och främja jämställdhet mellan män kvinnor i all sin verksamhet. Det är därför lämpligt att uppmuntra till jämn fördelning mellan kvinnor och män i byråns lednings- och förvaltningsstruktur. Ändring 5 ARTIKEL 1, PUNKT 1 Artikel 2 (förordning (EG) nr 2062/94) I syfte att främja förbättringar, särskilt av arbetsmiljön, avseende arbetstagarnas hälsa och säkerhet i enlighet med fördraget och efterföljande gemenskapsstrategier och handlingsprogram för arbetsmiljö skall byråns mål vara att förse gemenskapsorganen, medlemsstaterna och övriga berörda med alla relevanta tekniska, vetenskapliga och ekonomiska uppgifter på arbetsmiljöområdet. I syfte att förbättra arbetsmiljön, avseende arbetstagarnas hälsa och säkerhet i enlighet med fördraget och efterföljande gemenskapsstrategier och handlingsprogram för arbetsmiljö skall byråns mål vara att förse gemenskapsorganen, medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och övriga berörda inom detta område med alla relevanta tekniska, vetenskapliga och ekonomiska uppgifter och utvärderingar på arbetsmiljöområdet. Ändring 6 ARTIKEL 1, LED 2, LED A, PUNKT I Artikel 3, punkt 1, led a (förordning (EG) nr 2062/94) a)  Samla in, analysera och sprida teknisk, vetenskaplig och ekonomisk information i medlemsstaterna för vidarebefordran till gemenskapsorganen, medlemsstaterna och intresserade parter. Syftet med att samla in dessa uppgifter är att kartlägga olika nationella prioriteringar och program samt att få fram information som behövs för gemenskapens prioriterade områden och program. a)  Samla in, analysera och sprida teknisk, vetenskaplig och ekonomisk information i medlemsstaterna för vidarebefordran till gemenskapsorganen, medlemsstaterna och intresserade parter. Syftet med att samla in dessa uppgifter är att kartlägga risker och god praxis liksom befintliga nationella prioriteringar och program samt att få fram information som behövs för gemenskapens prioriteringar och program. Ändring 7 ARTIKEL 1, PUNKT 2, LED A, LED IA (ny) Artikel 3, punkt 1, led c (förordning (EG) nr 2062/94) ia)  Led c ersätts med följande: "c) Att genom den systematiska insamlingen av uppgifter, med stöd av Eurostat, främja och stödja samarbete och utbyte av information och erfarenhet mellan medlemsstaterna på arbetsmiljöområdet, inbegripet information om utbildningsprogram, samt att i detta syfte främja harmonisering av statistik om arbetsrelaterade olyckor och sjukdomar för att undanröja befintliga skillnader vid bedömning och analys av dessa." Ändring 8 ARTIKEL 1, PUNKT 2, LED A, LED II Artikel 3, punkt 1, led h (förordning (EG) nr 2062/94) h)  Tillhandahålla teknisk, vetenskaplig och ekonomisk information om metoder och hjälpmedel för att vidta förebyggande åtgärder, kartlägga god praxis och främja förebyggande åtgärder, med särskild hänsyn till små och medelstora företags särskilda problem. h)  Tillhandahålla teknisk, vetenskaplig och ekonomisk information om metoder och hjälpmedel för att vidta förebyggande åtgärder, kartlägga risker och överförbar god praxis, analysera därmed sammanhängande erfarenheter och främja förebyggande åtgärder, varvid särskild hänsyn skall tas till små och medelstora företags särskilda problem och särskilda lösningar för dessa företag främjas. När det gäller god praxis bör byrån särskilt inrikta sig på sådana metoder som utgör praktiska hjälpmedel som kan användas vid bedömning av arbetsmiljörisker och identifiering av de åtgärder som kan vidtas för att hantera dessa risker. Ändring 9 ARTIKEL 1, PUNKT 2, LED A, LED III Artikel 3, punkt 1, led j (förordning (EG) nr 2062/94) "j) Säkerställa att den information som sprids är begriplig för slutanvändaren och i detta syfte nära samarbeta med de nationella kontaktpunkter som avses i artikel 4.1." "j) Säkerställa att den information som sprids är relevant för slutanvändaren. För att nå detta mål skall byrån nära samarbeta med de nationella kontaktpunkter som avses i artikel 4.1 i enlighet med bestämmelserna i artikel 4.2." Ändring 10 ARTIKEL 1, PUNKT 2, LED B Artikel 3, punkt 2 (förordning (EG) nr 2062/94) 2.  För att undvika dubbelarbete skall arbetsmiljöbyrån samarbeta så nära som möjligt med befintliga institutioner, stiftelser, specialorgan och program på gemenskapsnivå. Arbetsmiljöbyrån skall särskilt säkerställa lämpligt samarbete med Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor, utan att det påverkar dess egna mål. 2.  För att undvika dubbelarbete skall arbetsmiljöbyrån samarbeta så nära som möjligt med befintliga institutioner, stiftelser, specialorgan och program på gemenskapsnivå. För att hålla sig à jour med det arbete som utförs av de internationella organisationerna skall arbetsmiljöbyrån även kunna dra nytta av det samarbete som kommissionen redan bedriver med FN-organ som Världshälsoorganisationen (WHO) och Internationella arbetsorganisationen (ILO) samt med ICOH (International Commission on Occupational Health). Arbetsmiljöbyrån skall särskilt utöka sitt samarbete med Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor, utan att det påverkar dess egna mål. Ändring 11 ARTIKEL 1, PUNKT 2A (ny) Artikel 4, punkt 1 (förordning (EG) nr 2062/94) 2a) Artikel 4.1 ersätts med följande: "1. Byrån skall upprätta ett nätverk som skall omfatta - de huvudsakliga beståndsdelarna i de nationella informationsnätverken, inbegripet de nationella arbetsmarknadsparternas organisationer, såsom det fastställts i nationell lagstiftning och/eller praxis, - de nationella kontaktpunkterna, - eventuella framtida ämnescentrum." Ändring 12 ARTIKEL 1, PUNKT 3 Artikel 4, punkt 2, stycke 2 (förordning (EG) nr 2062/94) 3.  I artikel 4.2 ersätts andra stycket med följande: 3.  I artikel 4.2 ersätts första och andra styckena med följande: "2. Medlemsstaterna skall regelbundet informera byrån om de huvudsakliga beståndsdelarna i sina nationella informationsnätverk för arbetsmiljön, inbegripet alla institutioner som enligt dem kan bidra till byråns arbete och med hänsyn till behovet att så fullständigt som möjligt täcka hela sitt territorium. "De behöriga nationella myndigheterna eller en av dem utsedd institution skall samordna eller överföra sådan information som på nationell nivå skall överlämnas till byrån. De nationella myndigheterna skall beakta de åsikter som framförs av arbetsmarknadens parter på nationell nivå, i enlighet med nationell lagstiftning och praxis." De behöriga nationella myndigheterna eller en av dem utsedd nationell kontaktpunkt skall samordna och/eller överföra sådan information som på nationell nivå skall överlämnas till byrån, inom ramen för en arbetsplan som varje kontaktpunkt och byrån skall komma överens om på grundval av det arbetsprogram som byrån antar. De nationella myndigheterna skall samarbeta med arbetsmarknadens parter på nationell nivå, i enlighet med nationell lagstiftning och praxis." Ändring 13 ARTIKEL 1, PUNKT 4 Artikel 7A inledningen (förordning (EG) nr 2062/94) Arbetsmiljöbyrån skall inbegripa a) en styrelse b) en byrå c) en direktör. Arbetsmiljöbyråns lednings- och förvaltningsstruktur skall bestå av a) en styrelse b) en byrå c) en direktör. Ändring 14 ARTIKEL 1, PUNKT 5 Artikel 8, punkt 2 (förordning (EG) nr 2062/94) 2.  De ledamöter som avses i punkterna a, b och c i första stycket skall utses av rådet bland ledamöterna och suppleanterna i Rådgivande kommittén för arbetarskyddsfrågor, på förslag av de intressegrupper som i kommittén företräder medlemsstaternas regeringar, arbetsgivarorganisationer och arbetstagarorganisationerna. 2.  De ledamöter som avses i punkterna a, b och c i första stycket skall utses av rådet bland ledamöterna och suppleanterna i Rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor. De ledamöter som avses i punkt 1 a skall utses på förslag av medlemsstaterna. De ledamöter som avses i punkt 1 b och c skall utses på ett förslag från respektive grupps talesman i kommittén. Förslagen från de tre grupperna inom kommittén skall läggas fram för rådet. Förslagen skall också lämnas till kommissionen för kännedom. Rådet skall samtidigt och på samma villkor som för ledamoten utse en suppleant som skall delta i styrelsemötena om ledamoten inte kan närvara. Rådet skall samtidigt och på samma villkor som för ledamoten utse en suppleant som skall delta i styrelsemötena endast om ledamoten inte kan närvara. Kommissionen skall utse de ledamöter och suppleanter som skall representera den. Kommissionen skall utse de ledamöter och suppleanter som skall representera den. När förteckningen över kandidater lämnas in skall medlemsstaterna, arbetsgivarnas organisationer och arbetstagarnas organisationer sträva efter att säkerställa att alla berörda ekonomiska sektorer är rättvist representerade och efter att skapa en balanserad representation av kvinnor och män i arbetsmiljöbyråns styrelse. När förteckningen över kandidater lämnas in skall kommissionen, medlemsstaterna, arbetsgivarnas organisationer och arbetstagarnas organisationer sträva efter att säkerställa att alla berörda ekonomiska sektorer är rättvist representerade och efter att skapa en jämn fördelning mellan kvinnor och män i arbetsmiljöbyråns styrelse och i sammansättningen av de organ som avses i artikel 7 A. Dessa förteckningar skall inlämnas inom tre månader efter det att medlemskapet i Rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor ändrats eller förnyats i enlighet med bestämmelserna i artikel 3.3 och 3.4 och i artikel 4.1 i rådets beslut 2003/C 218/01*. Rådet skall offentliggöra förteckningen över styrelseledamöterna i Europeiska unionens officiella tidning. Rådet skall offentliggöra förteckningen över ledamöterna i styrelsen och byrån i Europeiska unionens officiella tidning och arbetsmiljöbyrån skall offentliggöra den på sin webbplats. ________________ * EUT C 218, 13.9.2003, s. 1. Ändring 15 ARTIKEL 1, PUNKT 5 Artikel 8, punkt 3, stycke 1a (nytt) (förordning (EG) nr 2062/94) 3.  Ledamöterna skall utses för en period på tre år. Mandatperioden skall kunna förlängas. 3.  Ledamöterna skall utses för en period på tre år. Mandatperioden skall kunna förlängas. Mandatperioden för de styrelseledamöter som är i tjänst den ...* skall förlängas tills en ny styrelse har utsetts i enlighet med bestämmelserna i punkt 2 ovan. Efter periodens utgång eller om de avgår skall ledamöterna sitta kvar tills deras mandat har förlängts eller tills de har ersatts. Efter periodens utgång eller om de avgår skall ledamöterna sitta kvar tills deras mandat har förlängts eller tills de har ersatts. ________________ * Den dag då rådets förordning (EG) nr .../2005 träder i kraft. Ändring 16 ARTIKEL 1, PUNKT 5 Artikel 8, punkt 7 (förordning (EG) nr 2062/94) 7.  Styrelsen skall anta sin arbetsordning, vilken skall träda i kraft efter att ha godkänts av rådet, efter yttrande från kommissionen. 7.  Styrelsen skall, efter att ha erhållit ett yttrande från kommissionen, anta sin arbetsordning, i vilken de praktiska arrangemangen för verksamheten skall fastställas. Arbetsordningen skall överlämnas till Europaparlamentet och rådet för kännedom. Inom tre månader efter det att rådet mottagit arbetsordningen får det emellertid med enkel majoritet ändra denna arbetsordning. Ändring 17 ARTIKEL 1, PUNKT 5 Artikel 8, punkt 8 (förordning (EG) nr 2062/94) 8.  Styrelsen skall inrätta en byrå. Byrån skall bestå av styrelsens ordförande och tre vice ordförande från styrelsen, en samordnare per grupp enligt vad som anges i punkt 4 första stycket samt ytterligare en företrädare för kommissionen. 8.  Styrelsen skall inrätta en byrå bestående av 11 ledamöter. Byrån skall bestå av styrelsens ordförande och dess tre vice ordförande, en samordnare per grupp enligt vad som anges i punkt 4 första stycket samt ytterligare en företrädare för respektive grupp och för kommissionen. Varje grupp får utse upp till tre suppleanter som skall delta vid byråns möten när de ordinarie ledamöterna är frånvarande. Ändring 18 ARTIKEL 1, PUNKT 5 Artikel 8, punkt 9 (förordning (EG) nr 2062/94) 9.  Byrån skall utföra de uppgifter som styrelsen delegerar till den för att leda arbetsmiljöbyråns arbete mellan styrelsemötena, utom dem som fastställs i artiklarna 10, 13, 14 och 15, dock utan att det påverkar direktörens uppgifter enligt artikel 11. 9.  Byrån skall utföra de uppgifter som styrelsen delegerar till den, övervaka genomförandet av styrelsens beslut och leda arbetsmiljöbyråns arbete mellan styrelsemötena, dock utan att det påverkar direktörens uppgifter enligt artikel 11. Styrelsen får inte delegera den behörighet som fastställs i artiklarna 10, 13, 14 och 15 till byrån. Ändring 19 ARTIKEL 1, PUNKT 5 Artikel 8, punkt 10 (förordning (EG) nr 2062/94) 10.  Styrelsen skall besluta om den årliga tidsplanen för byråns möten. Ordföranden skall sammankalla ytterligare möten för byrån på begäran av dess medlemmar. 10.  Styrelsen skall besluta hur många möten byrån skall hålla om året. Byråns ordförande skall sammankalla ytterligare möten på begäran av dess medlemmar. Ändring 20 ARTIKEL 1, PUNKT 5 Artikel 8, punkt 11a (ny) (förordning (EG) nr 2062/94) 11a. Styrelsen skall i tid få fullständig information om byråns verksamhet och de beslut som den har fattat. Ändring 21 ARTIKEL 1, PUNKT 7 Artikel 10, punkt 1, stycke 1 (förordning (EG) nr 2062/94) 7.  I artikel 10.1 ersätts första stycket med följande: 7 a) I artikel 10.1 ersätts första stycket med följande: "Styrelsen skall anta arbetsmiljöbyråns årliga arbetsprogram och löpande fyraårsprogram på grundval av ett förslag som läggs fram av den direktör som avses i artikel 11, efter samråd med kommissionens avdelningar och med Rådgivande kommittén för arbetarskyddsfrågor." "Styrelsen skall besluta om arbetsmiljöbyråns strategiska mål. Styrelsen skall särskilt anta budgeten, det löpande fyraårsprogrammet och det årliga programmet på grundval av ett förslag som läggs fram av den direktör som avses i artikel 11, efter samråd med kommissionens avdelningar och med Rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor." Ändring 22 ARTIKEL 1, PUNKT 7, LED B (nytt) Artikel 10, punkt 1, stycke 4 (förordning (EG) nr 2062/94) b)  Fjärde stycket i artikel 10.1 skall utgå. Ändring 23 ARTIKEL 1, PUNKT 8 Artikel 11, punkt 2 (förordning (EG) nr 2062/94) Artikel 11.2 ersätts med följande: 8.  Artikel 11 ersätts med följande: "Artikel 11 Direktören 1.  Direktören skall utses av kommissionen på grundval av en kandidatlista som lagts fram av styrelsen. 2.  Direktören skall väljas på grundval av sin duglighet, och hans/hennes oavhängighet får inte kunna ifrågasättas. 3.  Direktören skall utnämnas för en period på högst fem år. Hans/hennes mandat skall kunna förnyas. "2. Direktören skall vara arbetsmiljöbyråns företrädare enligt lag. "4. Direktören skall vara arbetsmiljöbyråns företrädare enligt lag. Han skall ansvara för Han/hon skall ansvara för a) att de beslut och program som antas av styrelsen och byrån förbereds och genomförs, a) att de beslut och program som antas av styrelsen och byrån förbereds och genomförs, b) den löpande förvaltningen av arbetsmiljöbyrån, b) ledningen och den löpande förvaltningen av arbetsmiljöbyrån, c) utarbetande och offentliggörande av den rapport som avses i artikel 10.2, c) utarbetande och offentliggörande av den rapport som avses i artikel 10.2, d) att de ålagda uppgifterna utförs, d) att de ålagda uppgifterna utförs, e) alla personalfrågor, e) alla personalfrågor, f) förberedelser av styrelsens och byråns möten." f) förberedelserna av styrelsens och byråns möten."

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 539/2001 med avseende på ömsesidighetsmekanismen (KOM(2004)0437 – C6-0097/2004 – 2004/0141(CNS))

P6_TA(2005)0148 A6-0065/2005

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag (KOM(2004)0437)(1),

–   med beaktande av artikel 62.2 b i i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 67 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0097/2004),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A6-0065/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Kommissionen uppmanas att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Europaparlamentet begär att medlingsförfarandet enligt den gemensamma förklaringen av den 4 mars 1975 inleds om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

5.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar Ändring 1 SKÄL 2 (2)  Avvikelser från ömsesidighetsprincipen är mycket allvarliga, och därför är det viktigt att de alltid anmäls av de berörda medlemsstaterna. I syfte att förmå det tredje landet att på nytt införa undantag från viseringskravet för de berörda medlemsstaternas medborgare, bör man införa en mekanism som kombinerar åtgärder på olika nivåer och som är mer eller mindre ingripande; åtgärderna måste kunna vidtas snabbt. Kommissionen bör därför genast göra sonderingar hos det tredje landet, rapportera till rådet samt ha möjlighet att när som helst föreslå rådet att det skall fatta ett tillfälligt beslut om återinförande av viseringsskyldigheten för medborgare i det aktuella tredje landet. Ett sådant tillfälligt beslut bör inte utesluta möjligheten att överföra det tredje landet till bilaga I i förordning (EG) nr 539/2001. Vidare bör den tillfälliga åtgärdens ikraftträdande och ett eventuellt förslag om överförande av det tredje landet till bilaga I vara kopplade tidsmässigt. (2)  Avvikelser från ömsesidighetsprincipen är mycket allvarliga, och därför är det viktigt att de alltid anmäls av de berörda medlemsstaterna. I syfte att förmå det tredje landet att på nytt införa undantag från viseringskravet för de berörda medlemsstaternas medborgare, bör man införa en mekanism som kombinerar åtgärder på olika nivåer och som är mer eller mindre ingripande; åtgärderna måste kunna vidtas snabbt. Kommissionen bör därför genast göra sonderingar hos det tredje landet, rapportera till Europaparlamentet och rådet samt ha möjlighet att när som helst föreslå rådet att det skall fatta ett tillfälligt beslut om återinförande av viseringsskyldigheten för medborgare i det aktuella tredje landet. Ett sådant tillfälligt beslut bör inte utesluta möjligheten att överföra det tredje landet till bilaga I i förordning (EG) nr 539/2001. Vidare bör den tillfälliga åtgärdens ikraftträdande och ett eventuellt förslag om överförande av det tredje landet till bilaga I vara kopplade tidsmässigt. För att garantera full insyn och demokratisk kontroll bör Europaparlamentet hållas underrättat om denna mekanism på alla stadier och beredas möjlighet att yttra sig om tillfälliga åtgärder. Ändring 2 SKÄL 3A (nytt) (3a) Ömsesidighetsprincipen bör även tillämpas när det gäller villkor och förfaranden som införs av ett tredjeland och som medför avsevärda begränsningar av resmöjligheterna för medborgare från en medlemsstat. Ändring 3 SKÄL 5 (5)  Övergångsbestämmelser bör föreskrivas för situationer där medlemsstater vid denna förordnings ikraftträdande omfattas av viseringskrav från tredje länder som anges i bilaga II i förordning (EG) nr 539/2001. När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1 A i beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtalet. (5)  Övergångsbestämmelser bör föreskrivas för situationer där medlemsstater vid denna förordnings ikraftträdande omfattas av viseringskrav från tredje länder som anges i bilaga II i förordning (EG) nr 539/2001. För att stärka solidariteten mellan medlemsstaterna i sådana fall bör ömsesidighet gälla som huvudprincip för kommissionens strävanden att införa visumfrihet. När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1 A i beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtalet. Ändring 4 ARTIKEL 1 Artikel 1, punkt 4, led a (förordning (EG) nr 539/2001) a)  Inom tio dagar från det att det tredje landet tillkännagivit eller börjat tillämpa ett beslut om att återinföra viseringsskyldighet, skall den berörda medlemsstaten underrätta rådet och kommissionen skriftligen; denna underrättelse skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien. a)  Inom 90 dagar från det att det tredje landet tillkännagivit eller börjat tillämpa ett beslut om att återinföra viseringsskyldighet, skall den berörda medlemsstaten underrätta kommissionen skriftligen; denna underrättelse skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien. Ändring 5 ARTIKEL 1 Artikel 1, punkt 4, led b (förordning (EG) nr 539/2001) b)  Kommissionen skall genast göra sonderingar hos myndigheterna i det berörda tredje landet i syfte att åstadkomma ett återinförande av undantaget från viseringsskyldighet och inom sex månader från offentliggörandet av underrättelsen rapportera om dessa sonderingar till rådet. b)  Kommissionen skall genast göra sonderingar hos myndigheterna i det berörda tredje landet i syfte att åstadkomma ett återinförande av undantaget från viseringsskyldighet och inom sex månader från offentliggörandet av underrättelsen rapportera om dessa sonderingar till Europaparlamentet och rådet. Ändring 6 ARTIKEL 1 Artikel 1, punkt 4, led c (förordning (EG) nr 539/2001) c)  Mot bakgrund av rapportens slutsatser får kommissionen lägga fram ett förslag till rådet om tillfälliga åtgärder om tillfälligt återinförande av viseringsskyldighet för medborgarna i de berörda tredje länderna. Rådet skall besluta med kvalificerad majoritet om förslaget inom tre månader. c)  Mot bakgrund av rapportens slutsatser får kommissionen, senast två månader efter det datum då den rapport som avses i led b lagts fram, lägga fram ett förslag till rådet om tillfälliga åtgärder om tillfälligt återinförande av viseringsskyldighet för medborgarna i de berörda tredje länderna, som rådet skall översända till Europaparlamentet. Rådet skall besluta med kvalificerad majoritet om förslaget inom tre månader. Ändring 7 ARTIKEL 1 Artikel 1, punkt 4, led ca (nytt) (förordning (EG) nr 539/2001) ca)  Om Europaparlamentet i en motiverad resolution anger att det inte kan stödja ett förslag till tillfälliga åtgärder om tillfälligt återinförande av viseringskrav för medborgare från det aktuella tredjelandet, skall kommissionen behandla förslaget på nytt. Kommissionen får, med beaktande av resolutionen och senast en månad efter det att den antagits, lägga fram ett nytt förslag eller fullfölja förfarandet. Kommission skall härvid motivera sina åtgärder. Ändring 8 ARTIKEL 1 Artikel 1, punkt 4, led cb (nytt) (förordning (EG) nr 539/2001) ca)  Om kommissionen inte lägger fram ett förslag till tillfälliga åtgärder om tillfälligt återinförande av viseringskrav för medborgare från det aktuella tredjelandet, skall kommissionen vidta ytterligare åtgärder för att på nytt införa undantag från viseringskravet inom sex månader från den dag då den rapport som avses i led b lagts fram och avlägga rapport om dessa åtgärder till Europaparlamentet och rådet. Om det aktuella tredjelandet inte har hävt viseringskravet skall kommissionen – inom två månader efter det att denna rapport har lagts fram – lägga fram ett förslag till rådet om tillfälliga åtgärder om tillfälligt återinförande av viseringskrav för medborgare från det aktuella tredjelandet eller förslag om andra lämpliga åtgärder inom området yttre förbindelser, som rådet skall översända till Europaparlamentet. Rådet skall fatta beslut med kvalificerad majoritet om förslaget inom tre månader. Det förfarande som åsyftas i led ca skall tillämpas. Ändring 9 ARTIKEL 1, LED 1A (nytt) Artikel 7a (ny) (förordning (EG) nr 539/2001) 1a. Följande skall införas som artikel 7a: "Artikel 7a 1.  Om ett tredjeland inför villkor eller förfaranden som medför avsevärda begränsningar av resmöjligheterna för medborgare från en medlemsstat, skall följande bestämmelser tillämpas: a)  Inom 90 dagar efter det att sådana villkor eller förfaranden har införts eller meddelats skall berörda medlemsstat anmäla detta till kommissionen skriftligen. Anmälan skall offentliggöras i Europeiska unionens tidning, serie C. b)  Kommissionen skall omedelbart kontakta myndigheterna i det aktuella tredjelandet för att se till att sådana villkor eller förfaranden inte tillämpas och skall senast sex månader efter offentliggörandet av anmälan avlägga rapport om detta till Europaparlamentet och rådet. c)  Beroende på vilka slutsatser som kommissionen kommit fram till i sin rapport får den, senast två månader efter det datum då den rapport som avses i led b lagts fram, för rådet lägga fram ett förslag till tillfälliga åtgärder avseende motsvarande villkor eller förfaranden gentemot medborgare som reser till Europeiska unionen från det aktuella tredjelandet. Rådet skall översända förslaget till Europaparlamentet. Rådet skall inom tre månader fatta beslut med kvalificerat majoritet om ett sådant förslag. d)  Om Europaparlamentet i en motiverad resolution anger att det inte kan stödja ett förslag till tillfälliga åtgärder, som medför motsvarande villkor eller förfaranden gentemot medborgare från det aktuella tredjelandet som reser till Europeiska unionen, skall kommissionen behandla förslaget på nytt. Kommissionen får med beaktande av resolutionen och senast en månad efter det att den antagits lägga fram ett nytt förslag eller fullfölja förfarandet. Åtgärderna skall motiveras. e)  Om kommissionen inte lägger fram ett förslag till tillfälliga åtgärder som medför motsvarande villkor eller förfaranden gentemot medborgare från det aktuella tredjelandet som reser till Europeiska unionen, skall kommissionen göra ett ytterligare försök för att se till att sådana villkor och åtgärder inte tillämpas, senast sex månader efter den dag då den rapport som avses i led b lagts fram, och avlägga rapport om detta till Europaparlamentet och rådet. Om det aktuella tredjelandet inte har hävt viseringskravet skall kommissionen – inom två månader efter det att denna rapport lagts fram – för rådet lägga fram förslag till lämpliga åtgärder baserade på ömsesidighetsprincipen, som rådet skall översända till Europaparlamentet. Rådet skall fatta beslut med kvalificerad majoritet om förslaget inom tre månader. Det förfarande som avses i led d skall tillämpas. f)  Om så krävs kan kommissionen lägga fram det förslag som anges i led c och e utan föregående rapport. Det förfarande som avses i led c och d skall tillämpas för med detta förslag. g)  Om tredjelandet häver de villkor eller förfaranden som medför avsevärda begränsningar för medborgare från en medlemsstat skall den berörda medlemsstaten meddela detta till kommissionen. Meddelandet skall offentliggöras i Europeiska unionens tidning, serie C. Alla tillfälliga åtgärder som vidtagits i enlighet med led c och alla lämpliga åtgärder som vidtagits i enlighet med led e skall automatiskt upphöra den dag då hävandet av de villkor eller förfaranden som begränsar rörligheten för medborgare från en medlemsstat träder i kraft".

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets resolution om den inre marknaden i de nya medlemsstaterna: situation, möjligheter och lärdomar (2004/2155(INI))

P6_TA(2005)0149 A6-0068/2005

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

–   med beaktande av Fördraget om anslutning av Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien(1),

–   med beaktande av resultattavlan utgåva nr 13 för den inre marknaden (13 juli 2004),

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning(2),

–   med beaktande av de 1 579 direktiv om den inre marknaden som skulle vara genomförda senast den 15 november 2004,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 maj 2003 till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – "Strategin för den inre marknaden – Prioriteringar för 2003–2006" (KOM(2003)0238),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 januari 2004 till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – "Rapport om genomförandet av strategin för den inre marknaden (2003–2006)" (KOM(2004)0022),

–   med beaktande av betänkandet som offentliggjordes i november 2004 av högnivågruppen under ledning av Wim Kok – "Att anta utmaningen: Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning",

–   med beaktande av rapporten från Europeiska handelskamrarnas förbund (EuroChambres) och Slovenska handels- och forskningsförbundet (SBRA) – "CAPE 2004: företagens förberedelser inför utvidgningen i Centraleuropa",

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A6-0068/2005), och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 3.1 c i fördraget skall gemenskapens verksamhet omfatta skapandet av en inre marknad som innebär att hinder för den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital mellan medlemsstaterna avskaffas.

B.  Enligt artikel 3.1 h i fördraget skall gemenskapen verka för en tillnärmning av medlemsstaternas lagar i den utsträckning som krävs för att den gemensamma marknaden skall fungera.

C.  I artikel 10 i fördraget uppmanas medlemsstaterna vidta alla åtgärder som är nödvändigaför att garantera fullföljandet av de skyldigheter som grundar sig på fördraget eller på åtgärder som vidtagits av gemenskapens institutioner, och i denna artikel fastställs också att medlemsstaterna skall avstå från alla åtgärder som kan äventyra uppnåendet av målen i fördraget.

D.  Enligt artikel 14.2 i fördraget skall den inre marknaden utgöras av ett område utan inre gränser, där den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital garanteras i enlighet med fördragets bestämmelser.

E.  I artikel 18.1 i fördraget sägs att alla unionsmedborgare skall ha rätt att, på vissa villkor, fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier.

F.  Enligt artiklarna 23–24 i fördraget skall fri rörlighet för varor gälla inom gemenskapen.

G.  Enligt avdelning III i fördragets tredje del skall fri rörlighet för personer, tjänster och kapital gälla inom gemenskapen.

H.  Den inre marknad som upprättades av Europeiska gemenskapen har obestridligen blivit en framgång, och den har varit en drivande kraft när det gäller att främja ekonomisk sammanhållning och ett stegvist avlägsnande av regionala skillnader.

I.  Den inre marknaden kan endast genomföras fullt ut om medlemsstaterna införlivar direktiven om den inre marknaden i sin nationella lagstiftning och tillämpar dem.

J.  Om direktiven inte införlivas, genomförs och verkställs kommer den inre marknaden att fragmenteras, den europeiska ekonomins fortsatta tillväxt kommer att blockeras och de regionala klyftorna kommer att öka.

K.  Om direktiven införlivas för sent eller på fel sätt berövas företag och konsumenter möjligheten att fullt ut utnyttja fördelarna med en väl fungerande inre marknad.

L.  Ett effektivt införlivande av gemenskapens lagstiftning bidrar till att utveckla ett ömsesidigt förtroende mellan regeringar, medborgare och företag.

M.  Det centrala målet för Lissabonstrategin är att skapa världens mest dynamiska och konkurrenskraftiga kunskapsbaserade ekonomi till 2010, med fler och bättre arbetstillfällen och en ökad social sammanhållning samt en hög nivå på miljöskyddet.

1.  Europaparlamentet är övertygat om att samtliga direktiv som avser den inre marknaden, och som redan borde ha införlivats i den nationella lagstiftningen, måste införlivas och genomföras för att de återstående hindren för den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital skall försvinna så snart som möjligt, så att den nya utvidgade europeiska marknadens möjligheter skall kunna utnyttjas fullt ut.

2.  Europaparlamentet rekommenderar att de nya medlemsstaterna utvecklar genomförandestrategier som leder till ett effektivt genomförande av gemenskapens lagstiftning och som ökar medvetenheten om ny lagstiftning bland konsumenter, producenter, försäljare och domstolar.

3.  Europaparlamentet kräver att det mål på 1,5 procent som Europeiska rådet föreslagit som ett mål för underskottet när det gäller införlivande av direktiv skall tas på allvar av samtliga medlemsstater och backas upp av ett kraftfullt politiskt åtagande från samtliga medlemsstaters sida att senast ett visst angivet datum införliva de direktiv som ännu inte införlivats i den nationella lagstiftningen.

4.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör se till att i rätt tid och på rätt sätt införliva och praktiskt tillämpa direktiven om den inre marknaden. Parlamentet föreslår att medlemsstaterna dessutom går igenom sina nuvarande inhemska lagar för att kontrollera att de är förenliga med EU:s bestämmelser. Detta skulle nämligen bidra till att stödja arbetet med att undanröja marknadshindren och öppna konkurrensen på den inre marknaden.

5.  Europaparlamentet välkomnar att de nya medlemsstaterna har genomfört principen om ömsesidigt erkännande i sin lagstiftning, och att vissa medlemsstater dessutom har antagit en klausul om övergripande ömsesidigt erkännande som automatiskt inför denna princip på områden som inte är harmoniserade. Parlamentet upprepar emellertid behovet att arbeta för en ökad harmonisering som ett nyckelmål på den inre marknaden.

6.  Europaparlamentet vill särskilt berömma ett antal medlemsstater för deras resultat när det gäller införandet av europeiska produktstandarder, ett område där de i många fall ligger före vissa länder som varit medlemmar sedan länge.

7.  Europaparlamentet uppmanar de nationella myndigheterna i de nya medlemsstaterna att utveckla och förbättra sin administrativa kapacitet för att minska gapet mellan ett formellt antagande och en faktisk tillämpning av gemenskapens lagstiftning.

8.  Europaparlamentet föreslår att de nya medlemsstaterna, för att uppnå de mål som anges i Lissabonstrategin, bör öka sina investeringar i forskning och utveckling som för närvarande ligger långt under genomsnittet i EU, främja en bättre kontakt mellan forskningsinstitutioner och företag och utveckla effektivare system för grund- och yrkesutbildning för att förbättra kvaliteten på arbetsmarknaden, och att därvid ta hänsyn till de rekommendationer som anges i den nyligen offentliggjorda rapporten "Att möta utmaningen: Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning".

9.  Europaparlamentet understryker den grundläggande betydelsen av ett effektivt system för immateriell äganderätt när det gäller att stimulera innovation och kommersiellt utnyttjande av nya idéer samt utvecklingen av kreativt innehåll för såväl offline- som onlinemiljön. Parlamentet uppmanar de nya medlemsstaterna att se till att systemen för skydd av patent och copyright fungerar effektivt och att tillräckliga resurser ges till åtgärder för att bekämpa piratkopiering och förfalskning.

10.  Europaparlamentet uppmanar rådet att i större utsträckning samarbeta med Europaparlamentet i syfte att godkänna en ny åtgärd på patentområdet för att garantera en säker ram för möjligheterna att ta patent på tekniska uppfinningar på detta område, mot bakgrund av hur viktigt det är att garantera att den immateriella äganderätten skyddas när det gäller uppfinningar på området för digital teknik.

11.  Europaparlamentet uppmanar de nya medlemsstaternas nationella, regionala och lokala myndigheter att utveckla en flexibel och dynamisk arbetsmarknad för att öka sysselsättningen inom den privata sektorn och lösa problemen med strukturell arbetslöshet och regionala skillnader.

12.  Europaparlamentet konstaterar betydelsen av att bygga upp ett effektivt system för yrkeskvalifikationer och att uppmuntra till utarbetandet av ömsesidigt erkända standarder. Parlamentet föreslår kommissionen att avsätta extra resurser för att hjälpa till att tillhandahålla extra resurser som kan bidra till att utveckla yrkesorganisationer i de nya medlemsstaterna för att stimulera utvecklingen av en högt kvalificerad arbetsstyrka.

13.  Europaparlamentet understryker betydelsen av att helt genomföra den inre marknaden för att minska de sociala och de regionala klyftorna i de nya medlemsstaterna.

14.  Europaparlamentet konstaterar betydelsen av en dynamisk tjänstemarknad när det gäller att skapa nya arbetstillfällen och nya företag. Parlamentet understryker betydelsen av det föreslagna direktivet om en inre marknad för tjänster för de nya medlemsstaternas ekonomier, men anser att detta mål måste nås utan att den sociala sammanhållningen inom unionen påverkas och med respekt för en hög nivå på det europeiska konsumentskyddet.

15.  Europaparlamentet uppmanar de nationella, regionala och lokala myndigheterna i de nya medlemsstaterna att förbättra och bredda sina åtaganden när det gäller att sprida information om EU:s och den inre marknadens lagstiftning och sätt att fungera. Det är viktigt att medborgarna får kännedom och vägledning om sina rättigheter som konsumenter samt om sina möjligheter att arbeta och etablera sig på den inre marknaden.

16.  Europaparlamentet uppmanar de nya medlemsstaterna att se till att instrument för utomrättslig tvistelösning såsom SOLVIT(3) erhåller ett tillräckligt ekonomiskt stöd för sin utveckling och verksamhet för att se till att medborgarna och företagen inom EU har verktyg till sitt förfogande för att lösa de problem de kan möta till följd av den inre marknadens utveckling.

17.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen den 20 oktober 2004 införde ett särskilt överträdelseförfarande mot de nya medlemsstater som inte hade införlivat de berörda direktiven i sin nationella lagstiftning före den 1 maj 2004.

18.  Europaparlamentet är övertygat om att uppdateringar av status när det gäller införlivandet bör offentliggöras oftare för att underlätta införlivandet av gemenskapens lagstiftning. Dessa uppdateringar bör komplettera resultattavlan för den inre marknaden och användas för att skapa en förteckning som pekar ut de medlemsstater som släpar efter när det gäller införlivandeprocessen.

19.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör ta itu med att se över den befintliga gemenskapslagstiftningen i syfte att förenkla den. Detta skulle vara till stor hjälp i införlivande- och genomförandeprocessen, det sklle ytterligare främja rörlighet och handel inom gemenskapen och stimulera den europeiska ekonomins tillväxt.

20.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av ett enkelt och effektivt regelverk för att minimera företagens kostnader och maximera efterlevnaden. Parlamentet uppmanar de nya medlemsstaterna att införliva regelverket för den inre marknaden på ett så enkelt sätt som möjligt. Parlamentet föreslår att de nya medlemsstaterna aktivt stöder kommissionens program för bättre lagstiftning genom att förmedla sina nuvarande kunskaper om det befintliga regelverkets komplexitet medan de fortfarande är färska.

21.  Europaparlamentet föreslår att resultattavlan upphöjs till Europeiska rådets nivå och erkänns på politisk nivå som den viktigaste referenspunkten när det gäller att bedöma införlivandestatus.

22.  Europaparlamentet bör spela en mer aktiv roll när det gäller att övervaka prestationerna och utöva påtryckningar på medlemsstaterna för att dessa skall införliva direktiven i den nationella lagstiftningen.

23.  Europaparlamentet påminner om sitt eget åtagande att, i de fall där det är lämpligt och nödvändigt, aktivt stimulera till en nyorientering av Lissabonmålen och att samtidigt upprätthålla en balans mellan de ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensionerna i Lissabon- och Göteborgprocessen i syfte att utveckla en ambitiös strategi för hållbar utveckling.

24.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

(1) EUT L 236, 23.9.2003, s. 17. (2) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1. (3) SOLVIT är ett frivilligt nätverk för problemlösning, där EU:s medlemsstater samarbetar för att utan rättsliga förfaranden lösa problem på grund av en felaktig tillämpning av lagstiftningen om den inre marknaden från de offentliga myndigheternas sida. Det finns ett SOLVIT-centrum i varje medlemsstat i EU. SOLVIT-centren kan hjälpa till med att behandla klagomål från såväl medborgare som företag. De utgör en del av den nationella förvaltningen, och de har som mål att tillhandahålla konkreta lösningar på problem inom tio veckor.

Europaparlamentets resolution om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen 2004 och EU:s politik på detta område (2004/2151(INI))

P6_TA(2005)0150 A6-0086/2005

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och alla relevanta internationella instrument på området för de mänskliga rättigheterna,

–   med beaktande av att Romstadgan om den internationella brottmålsdomstolen trädde i kraft den 1 juli 2002 och av parlamentets resolutioner om den internationella brottmålsdomstolen(1),

–   med beaktande av Förenta nationernas stadga,

–   med beaktande av protokoll 13 till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna om dödsstraffets fullständiga avskaffande,

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna(2),

–   med beaktande av artiklarna 3, 6, 11, 13 och 19 i Fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 177 och 300 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

–   med beaktande av AVS-EG:s partnerskapsavtal(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2003 om fred och värdighet i Mellanöstern(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 24 februari 2005 om den 61:a sessionen i FN:s kommission för mänskliga rättigheter i Genève(5),

–   med beaktande av EU:s sjätte årsrapport om de mänskliga rättigheterna,

–   med beaktande av den första och andra rapporten från FN:s utvecklingsprogram, UNDP, om mänsklig utveckling i arabvärlden,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A6-0086/2005), och av följande skäl:

A.  Syftet med denna resolution är inte att omfatta allt, utan att i två huvuddelar lyfta fram dels de viktigaste utvecklingslinjerna på området för mänskliga rättigheter utanför EU enligt geografisk uppdelning, dels åtta olika tematiska huvudfrågor av betydelse för EU under kommande år.

Frågor i olika länder
Kandidatländer

1.  Europaparlamentet påminner om resultaten i sina särskilda och ingående utredningsrapporter om anslutnings-/kandidatländerna Bulgarien, Rumänien och Turkiet och lyckönskar dessa länder till de framsteg de gjort beträffande de mänskliga rättigheterna men påminner dem om att mycket arbete fortfarande återstår. Parlamentet uppmanar därför dessa länder att fortsätta och öka insatserna på detta område.

Västra Balkan

2.  Europaparlamentet bör ytterligare verka för att mänskliga rättigheter i såväl Vojvodina som i Kosovo garanteras.

3.  Europaparlamentet uppmanar Kroatien, Bosnien och Hercegovina samt Serbien och Montenegro att säkerställa rättvisa krigsförbrytarrättegångar. Parlamentet påminner dessa länder om sina skyldigheter att samarbeta fullt ut med ICTY.

4.  Europaparlamentet påminner Serbien och Montenegro om vikten av att säkerställa de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen. Det är särskilt viktigt att fördöma och lagföra all intolerans och allt våld som utförs på grundval av etnicitet.

EU:s grannskapsområde och Mellanöstern

5.  I syfte att öka respekten för de mänskliga rättigheterna i grannländerna och i Medelhavsområdet anser Europaparlamentet att det bör inrättas oberoende institutioner, öppna för det civila samhällets deltagande, i de berörda länderna, vilket skulle kunna garantera ett effektivt införande av de rättigheter som följer av undertecknade bilaterala och multilaterala överenskommelser.

6.  Europaparlamentet kräver fortsatt ökad respekt för kvinnors och minoritetsgruppers rättigheter samt för frihet och mångfald inom mediesektorn, att de mänskliga rättigheterna skall respekteras inom det sträffrättsliga systemet samt att tortyr och dödsstraff skall avskaffas i länder med vilka EU har ingått associeringsavtal och förhandlar om handlingsplaner.

7.  Europaparlamentet hoppas att större ansträngningar kommer att göras för att främja kvinnors rättigheter inom ramen för Barcelonaprocessen. Parlamentet begär i detta sammanhang att man upprättar en regional handlingsplan som syftar till att stärka kvinnornas rättigheter och jämställdheten mellan könen i enlighet med andan i rapporten från FN:s utvecklingsprogram. Parlamentet uppmanar alla de medlemsländer som deltar i Barcelonaprocessen att återkalla sina undantag angående konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering av kvinnor (CEDAW).

8.  Europaparlamentet betonar att länderna i området måste göra framsteg på området för mänskliga rättigheter, särskilt beträffande samarbetet med den internationella krigsförbrytartribunalen för före detta Jugoslavien (ICTY), genomförande av en verksam politik för flyktingars och tvångsförflyttade personers återvändande, respekt för minoritetsgruppers rättigheter samt genomförande av aktiva politik mot människohandel.

9.  Europaparlamentet uppmanar alla länder som genom sin geografiska närhet till EU har politiska, handelsrelaterade och sociala kontakter med EU att erkänna att den ekonomiska och sociala reformprocessen kräver en grundval bestående av politiska riktlinjer som främjar mänskliga rättigheter och en demokratisk nivå som överensstämmer med internationell rätt avseende mänskliga rättigheter.

10.  Europaparlamentet välkomnar den tydliga markering om att upprätthålla en god människorättsstandard som Ukrainas nyvalde president gjorde i sitt tal inför parlamentet i Strasbourg i februari 2005. Parlamentet välkomnar att rättsstatsprincipen upprätthölls i Ukraina i samband med presidentvalet och uppmanar Ukraina att välja öppenhet och demokrati, vilket är en nödvändig förutsättning för att kunna garantera alla medborgare mänskliga rättigheter i ordens vidaste bemärkelse. Parlamentet uppmanar den nya regeringen att genomföra rättsliga och politiska reformer som kan garantera press- och mediefrihet i hela Ukraina, få ett slut på tortyr och misshandel som brottsbekämpande tjänstemän gör sig skyldiga till, säkerställa omedelbar tillgång till juridiskt biträde vid ett anhållande och motverka korruption.

11.  Europaparlamentet uppmanar Vitryssland att bevilja alla medborgare medborgerliga och politiska rättigheter. Det vitryska myndigheterna uppmanas att omedelbart upphöra med avrättningar av politiskt oppositionella och godtyckliga gripanden och kvarhållanden. Parlamentet ger sitt stöd till det vitryska journalistförbundet, som tilldelades Sacharovpriset 2004 för sin kamp för att ge de vitryska medborgarna opartisk information och balanserad nyhetsrapportering. De vitryska myndigheterna uppmanas att möjliggöra utvecklingen av en adoptionspolitik gentemot EU-länderna och ett viseringssystem som gör det möjligt att fortsätta med rekreationsprogrammen för barn som påverkats av kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl.

12.  Europaparlamentet erkänner det nyligen genomförda valet i Moldavien men noterar rådets farhågor om att valet inte uppfyllde vissa krav som kan ställas på en valprocess med flera fullt särskiljbara kandidater, särskilt när det gäller lika utrymme i massmedier och opartisk rapportering om valkampanjerna. Moldaviens nya regering uppmanas att utreda uppgifter om påstådd polistortyr och misshandel, bland annat av underåriga, och att förbättra förhållandena i fängelserna. Reformer är nödvändiga för att stärka rättsstaten och åtgärda korruptionen inom institutionerna. Moldavien uppmanas att förebygga varje form av människohandel, särskilt när det gäller kvinnor och barn, däribland kvinnor som utnyttjas som sexslavar och när det gäller handel med mänskliga organ för transplantationer. Myndigheterna uppmanas att se till att det råder politisk balans i de statligt kontrollerade medierna. Gripanden av parlamentsledamöter som tillhör oppositionen och andra åtgärder mot fredliga demonstrationer utgör uppenbara kränkningar av grundläggande fri- och rättigheter såsom yttrandefriheten, förenings- och mötesfriheten. Parlamentet uppmanar den så kallade Moldaviska Dnestrrepubliken att frige alla eventuella återstående politiska fångar.

13.  Europaparlamentet uppmanar Ukraina och Moldavien att ta i med hårdhandskarna mot smugglingen till, från och genom Transnistrien, och uppmanar även Ryssland att slå ner på smuggling från Kaliningradregionen till Lettland och Polen, samt att ta fram antikorruptionsprogram för tull-, gränskontroll och skattemyndigheter samt för polisen.

14.  Europaparlamentet välkomnar Marockos ansträngningar för att ta itu med den svåra situation i vilken offer för tidigare människorättskränkningar befinner sig, särskilt inrättandet av rättvise- och försoningskommittén. Utvecklingen har också varit positiv när det gäller förbudet mot tortyr och ersättningen till dem som tidigare har utsatts för tortyr. Parlamentet stöder fortsatta rättsliga reformer såsom den familjelag som antogs av Marockos parlament i januari 2004 och lagförslaget om att kriminalisera tortyr (december 2004). Parlamentet riktar skarp kritik mot det faktum att journalister döms till fängelsestraff i så kallade förtalsmål och uppmanar de marockanska myndigheterna att se över strafflagstiftningen och avskaffa fängelsestraffen för "pressbrott". Parlamentet konstaterar att det finns ett moratorium för dödsstraff i Marocko, och uppmanar de marockanska myndigheterna att avskaffa dödsstraffet.

15.  Europaparlamentet konstaterar att det kommer oroväckande rapporter om kränkningar av mänskliga rättigheter i Västsahara, även när det gäller yttrandefriheten och rätten att röra sig fritt, och uppmuntrar Marocko och Polisariofronten att gå vidare på grundval av den internationellt erkända Bakerplanen. Parlamentet uppmanar Marocko och Polisariofronten att frige alla politiska fångar.

16.  Europaparlamentet uppmuntrar Marocko och Algeriet att ta emot migranter på ett humant sätt och understryker att alla åtgärder i detta avseende måste vidtas i full överensstämmelse med internationell humanitär rätt och flyktingrätt.

17.  Europaparlamentet uppmanar Algeriet att även i fortsättningen beakta sina människorättsskyldigheter i samband med hanteringen av terroristhot och välkomnar den pågående reformprocessen i landet. Parlamentet konstaterar att det är viktigt att Algeriet fortsätter att främja pressfriheten, rätten till oberoende medborgaraktivism och politisk opposition, och välkomnar den senaste utvecklingen i landet i detta avseende. Parlamentet välkomnar den fortsatta dialogen mellan Algeriets regering och EU när det gäller illegal invandring. Algeriet ombeds att tillmötesgå FN:s arbetsgrupp om framtvingade och ofrivilliga försvinnanden i dess begäran och att prioritera frågan om försvunna personer.

18.  Europaparlamentet uppmanar Libyen att frige alla politiska fångar. Parlamentet ser med stor oro på den libyska lagstiftning som förbjuder politiska partier, sammanslutningar och medier. Det är av yttersta vikt att internationella konventioner om de mänskliga rättigheterna och humanitära frågor respekteras. EU uppmanas att anmoda de libyska myndigheterna att låta internationella människorättsorganisationer resa in i Libyen och genomföra undersökningar. Parlamentet uppmanar Libyen att tillåta internationella övervakare att komma in i landet, upphöra med de godtyckliga utvisningarna och gripandena av migranter, ratificera Genèvekonventionen om flyktingstatus och erkänna HCR:s mandat.

19.  Europaparlamentet uppmanar enträget Tunisien att tillåta bildandet av oberoende människorättsorganisationer och uppmanar Tunisien att omedelbart frigöra alla blockerade EU-medel som har överförts till människorättsorganisationer, särskilt medlen avsedda för det tunisiska människorättsförbundet.

20.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Tunisien att respektera grundläggande rättigheter, som åsiktsfriheten, yttrandefriheten och föreningsfriheten, och att fortsätta vidta alla nödvändiga åtgärder för att avhjälpa de kvarstående bristerna så att landet uppfyller såväl kraven i de olika människorättskonventionerna som klausulen om mänskliga rättigheter i associeringsavtalet. Parlamentet uttrycker sin oro över rapporterna om att människorättsförsvarare trakasseras, hotas, förtalas samt utsätts för godtyckliga gripanden och fysiskt våld. EU uppmanas därför att beakta alla dessa aspekter i samband med handlingsplanen inom den europeiska grannskapspolitiken och med jämna mellanrum noggrant bedöma de framsteg som görs för de mänskliga rättigheterna på dessa områden.

21.  Europaparlamentet uppmuntrar till en fortsatt dialog mellan EU och Egypten för att främja stabilitet, utveckling och mänskliga rättigheter i Europa-Medelhavsområdet, i enlighet med vad som diskuterades i den parlamentariska församlingen för EU-Medelhavsområdet som sammanträdde i Kairo. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang frigivningen av doktor Noor och uppmanar Egypten att prioritera arbetet för att främja de mänskliga rättigheterna. Parlamentet välkomnar toppmötet om Darfur som kommer att äga rum i Egypten och erkänner den egyptiska regeringens åtagande för att främja freden i Sudan. Parlamentet uppmanar Egypten att häva undantagstillståndet.

22.  Europaparlamentet erkänner att det palestinska ledarbytet har öppnat nya möjligheter att finna en positiv väg framåt i regionen och stöder "färdplanen för fred" som grunden för en varaktig lösning. Parlamentet anser att helhjärtat politiskt stöd från Förenta staterna och EU är av avgörande betydelse för att man skall kunna nå fram till en sådan varaktig lösning.

23.  Europaparlamentet uppmanar den nya palestinska ledningen att fortsätta att vidta alla nödvändiga åtgärder för att sätta stopp för terrordåden mot Israel, med särskild tonvikt på att sätta stopp för självmordsbombandet och det materiella och moraliska stödet till detta. Parlamentet ger sitt stöd till de uppmuntrande insatser och framsteg som den palestinska ledningen hittills har gjort i detta syfte.

24.  Europaparlamentet noterar Israels insatser för att reagera på det nya förhållande som råder mellan den palestinska och den israeliska ledningen. Parlamentet välkomnar särskilt de åtgärder som vidtagits för att bygga upp förtroendet, till exempel frisläppande av fångar, uttalanden om att sätta stopp för militära angrepp, avslutande av strategin att förstöra palestinska hus och fortsatt främjande av strategin för tillbakadragande från Gazaremsan. Parlamentet erkänner Israels rätt att vidta åtgärder för det israeliska folkets säkerhet. Parlamentet påminner Israel om att eventuella åtgärder för att bekämpa terrorism skall genomföras med iakttagande av mänskliga rättigheterna.

25.  Europaparlamentet uttrycker oro över förekomsten av och omfattningen av ett säkerhetsstängsel/en separationsbarriär i stora delar av Västbanken och hur det påverkar lokalbefolkningens mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar Israel att upphöra med att bygga vidare på stängslet/separationsbarriären. Parlamentet noterar avgörandet från den internationella domstolen i Haag i frågan om säkerhetsstängslet/separationsbarriären. Parlamentet noterar även avgörandet från Israels högsta domstol (juni 2004) och den israeliska regeringens beslut från februari 2005.

26.  Europaparlamentet uppmanar Syrien att respektera de mänskliga rättigheterna, särskilt föreningsfriheten, och ser med oro på anklagelserna om att terroristorganisationer erhåller medel från Syrien. Parlamentet välkomnar den syriska utrikesministerns meddelande att alla syriska trupper, militära installationer samt dess underrättelsetjänst kommer att ha dragits tillbaka fullständigt den 30 april 2005, i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution nr 1559 (2004).

27.  Europaparlamentet uppmanar Syriens regering att utan dröjsmål släppa de politiska fångarna och definitivt häva undantagstillståndet. Parlamentet hoppas att Syrien föregår med gott exempel och i praktiken lever upp till sina åtaganden för mänskliga fri- och rättigheter, särskilt när det gäller att upphöra med diskrimineringen av kurder och när det gäller jämställdhet för och ett slut på våldet mot kvinnor. Parlamentet understryker att det förekommer ett stort antal godtyckliga gripanden och fängslanden och att tortyr och misshandel, inte minst av barn, är vanligt förekommande.

28.  Europaparlamentet beklagar att dödsstraffet för närvarande tillämpas regelbundet i Saudiarabien och uppmanar regeringen att sätta stopp för detta. Många grundläggande rättigheter skyddas tyvärr inte i saudisk lagstiftning, och yttrandefriheten är fortfarande ytterst begränsad.

29.  Europaparlamentet välkomnar de nyligen genomförda lokala valen och ser dem som ett steg mot demokrati, men fördömer könssegregeringen i Saudiarabien och den allvarliga diskrimineringen av kvinnor, vars frihet är kraftigt begränsad, inklusive avsaknaden av kvinnlig rösträtt. Kvinnor i Saudiarabien behöver fortfarande skriftligt tillstånd från en manlig anhörig för att resa, och när kvinnor behandlas illa eller misshandlas av manliga anhöriga har de ofta ingen möjlighet att få upprättelse.

30.  Europaparlamentet noterar de svårigheter som möter de nya irakiska myndigheterna i deras ansträngningar för att införa lag och ordning med hjälp av de militära styrkor som är stationerade där. Det nuvarande läget är oroväckande. Parlamentet välkomnar den beslutsamhet och det mod som det irakiska folket visade nyligen under valkampanjen och själva valdagen, något som ger dem och landet utsikter om en bättre, demokratisk framtid. Det nuvalda irakiska parlamentet har parlamentets stöd, och förhoppningsvis kan en ny demokratisk författning snart tas fram i samarbete med minoritetsgrupperna. Kommissionen uppmanas att ge ökat stöd till de irakiska myndigheterna, och FN uppmanas att öka sitt engagemang och sin närvaro i Irak. Parlamentet ser med oro på rapporterna om fortsatt tortyr och misshandel av fångar i irakiska fängelser. Journalister utsätts fortfarande för stora risker i Irak, och parlamentet beklagar de pågående kidnappningarna. Alla kidnappade personer måste friges omedelbart, och parlamentet fördömer de barbariska gisslantagningarna, avrättningarna och självmordbombningarna. Parlamentet fördömer återigen all tortyr och all grym, omänsklig eller förnedrande behandling som fångar i Irak utsätts för av irakiska myndigheter eller utländsk militär personal.

31.  Europaparlamentet uppmanar Iran att inta en mer ambitiös hållning i dialogen om mänskliga rättigheter med EU. Parlamentet ser med stor oro på att läget när det gäller mänskliga rättigheter har förvärrats under de senaste två åren, och uppmanar de iranska myndigheterna att på allvar försöka vända denna utveckling. Parlamentet fördömer de drastiskt ökade kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, särskilt det ökade antalet rapporter om offentliga avrättningar och spöstraff. Parlamentet välkomnar moratoriumet för stening och uppmanar med eftertryck Irans parlament att lagstifta om ett fullständigt förbud mot stening. De iranska myndigheterna har försäkrat att ett moratorium för avrättning av underåriga kommer att införas, och parlamentet uppmanar myndigheterna med kraft att anta den föreslagna lagstiftning om förbud mot avrättning av personer som begått ett brott som underåriga. Detta förbud måste gälla även efter det att en sådan person fyllt 18 år. Iran har även försäkrat att man kommer att införa ett moratorium för amputationer. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att noga övervaka genomförandet av Irans utfästelser på de tre nyckelområdena stening, avrättning av underåriga och amputationer. Parlamentet ser med oro på det stora antalet gripanden, särskilt av kvinnor och ungdomar, med oklara eller mindre allvarliga brottsmisstankar emot sig. Det är i högsta grad oroväckande att en underårig nyligen avrättades för felaktigt sexuellt beteende. Parlamentet fördömer Irans eländiga sätt att gripa och fängsla journalister och Internetdissidenter och den kringskurna press- och mediefriheten. Iran uppmanas att upphöra med sitt stöd till terroristorganisationer.

32.  Europaparlamentet begär att få delta fullt ut i den uttömmande översyn av Europa-Medelhavspartnerskapet som skall föreläggas utrikesministrarna vid nästa Europa-Medelhavsmöte i Luxemburg.

33.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till samtliga parter i associeringsavtalen mellan EU och Medelhavsområdet att betrakta människorättsklausulen som en utgångspunkt för ett handlingsprogram för att stärka och främja respekten för de mänskliga rättigheterna och att fastställa former för en regelbunden utvärdering av huruvida artikel 2 i de respektive associeringsavtalen iakttas.

34.  Europaparlamentet är övertygat om att Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter måste spela en avgörande roll för att främja EU:s grundläggande värderingar i Barcelonaprocessen. Parlamentet anser därför att dess verksamhet i partnerländerna i Medelhavsområdet bör förstärkas för att stödja utvecklingen och befästandet av de civila samhällena och de oberoende icke-statliga aktörerna.

Ryssland som granne

35.  Europaparlamentet beklagar och fördömer de fasansfulla terrordåden i Ryssland 2004, särskilt de tragiska och oförglömliga terrordåden i Beslan som drabbade barn.

36.  Europaparlamentet inser att det föreligger terrorhot från extremister mot Ryssland och stöder de ryska insatserna för terrorbekämpning, men insisterar på att de mänskliga rättigheterna skall respekteras i detta sammanhang.

37.  Ryssland uppmanas att omedelbart vidta åtgärder för att stoppa de utomrättsliga avrättningar som ryska trupper utfört samt de försvinnanden och den tortyr i fängsligt förvar som det ofta rapporteras om från Tjetjenien. Parlamentet uppmanar Ryssland att låta humanitära organisationer, journalister och människorättsobservatörer resa runt obehindrat i Tjetjenien. Parlamentet vädjar återigen om en varaktig politisk lösning på problemen i Tjetjenien, med respekt för de mänskliga rättigheterna och ett erkännande av Rysslands territoriella integritet.

38.  Europaparlamentet påminner Ryssland om landets skyldigheter enligt internationell humanitär rätt. Parlamentet är oroat över att Ryssland nyligen har antagit vissa lagar som sannolikt kommer att inskränka de mänskliga, medborgerliga och politiska rättigheterna, till exempel avskaffandet av direkta guvernörsval, utvidgningen av statens faktiska kontroll av de flesta tevebolag, lagar för att begränsa demonstrationsrätten och den retroaktiva tillämpningen av lagar om äganderätt och investerares rättigheter.

39.  Europaparlamentet påminner Ryssland om att landet, i egenskap av part i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, har uttryckligen åtagit sig att följa och främja demokratiska principer och rättsstatsprincipen, inbegripet genom att hålla fria och rättvisa val, se till att det råder en sund mångfald i politiken, se till att det finns alternativa informationskällor, upprätthålla föreningsfriheten och yttrandefriheten samt garantera öppen och icke-diskriminerande lagtillämpning genom ett oberoende rättsväsende.

40.  Europaparlamentet kräver att Ryssland gör det lättare för observatörer från människorättsorganisationer att besöka alla delar av landet.

41.  Europaparlamentet uppmanar den ryska regeringen att skydda alla människorättsförsvare och -organisationer som hotas av förföljelse från lokala myndigheter i alla republiker i norra Kaukasien.

42.  Europaparlamentet uppmanar med kraft den ryska regeringen att garantera rättsväsendets oberoende och att rätta sig efter de principer som möjliggör förekomsten av en rättvis företagssektor utan politisk styrning, på samma sätt som i de demokratiska EU-länderna.

Asien

43.  Europaparlamentet välkomnar att Kazakstans regering har infört ett moratorium mot avrättningar och att Kirgizistan har förlängt sitt moratorium. Båda ländernas regeringar och parlament uppmanas att formellt avskaffa dödsstraffet. Båda regeringarna uppmanas att förbättra möjligheterna för politiska partier att registrera sig och delta i val. Båda länderna uppmanas att tillåta balans bland massmedier och pressfrihet.

44.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Uzbekistans regering att efter utfästelserna om att avskaffa dödsstraffet också ta påtagliga steg i den riktningen, till exempel genom att införa ett moratorium mot dödsdomar och avrättningar. Parlamentet välkomnar de ändringar till strafflagen som gjorts under 2003 genom vilka tortyr och misshandel i fängelser kriminaliserats och gjorts till åtalbara brott. Parlamentet uppmanar Uzbekistan att verkligen genomföra dessa förändringar och att frige eventuella återstående politiska fångar. Uzbekistan uppmanas att frige politiska fångar och att kriminalisera tortyr och misshandel i fängelser. Ett oberoende rättsväsende måste inrättas. Parlamentet välkomnar att regeringen nyligen har lovat att genomföra genomgripande reformer, bland annat att stärka rättsväsendets oberoende och att upphöra med tidningscensuren.

45.  Europaparlamentet uppmanar Tadzjikistans regering att upphöra med sina försök att konsolidera makten inför parlamentsvalen senare i år och göra det möjligt för oppositionspartier att registrera sig för valen.

46.  Europaparlamentet uppmanar Turkmenistan att ge alla medborgare verklig politisk frihet, även yttrandefrihet. Turkmenistan uppmanas att sätta stopp för godtyckliga frihetsberövanden och fängslanden och att upphöra med att trakassera politiska motståndare.

47.  Europaparlamentet välkomnar det positiva resultatet av valet i Afghanistan och uppmanar Hamid Karzais nya regering att fortsätta med sin moderniserings- och omstruktureringspolitik, med särskild tonvikt på att säkerställa mänskliga rättigheter för alla medborgare. Parlamentet fördömer med eftertryck sådana barbariska handlingar som tagande av gisslan och avrättningar av oskyldiga människor.

48.  Europaparlamentet välkomnar upprättandet av människorättskommissioner i Afghanistan och Maldiverna. Regeringarna i båda dessa länder uppmanas att komma ihåg att sådana kommissioner bör ges ekonomiskt stöd men måste få arbeta självständigt.

49.  Europaparlamentet välkomnar de olika positiva steg som tagits för de mänskliga rättigheterna i Pakistan: en gemensam valkrets för minoritetsgrupper har inrättats, en lag om informationsfrihet har antagits och kvinnor har getts plats i nationalförsamlingen. Parlamentet inser att Pakistan har ett särskilt ansvar att agera mot terroristverksamhet och att detta medför särskilda politiska svårigheter, men insisterat på att de mänskliga rättigheterna inte får negligeras i samband med åtgärder mot terrorismen, särskilt inte när det gäller att frihetsberöva eller sätta någon i fängelse. Det är beklagligt att president Musharraf inte går vidare med sitt åtagande att skilja regeringens och militärens roller åt, eftersom en sådan åtskillnad är kännetecknet på en normal demokrati, där militären står i den demokratiskt valda regeringens tjänst.

50.  Europaparlamentet erkänner att Indien är världens största fungerande demokrati och stöder de framsteg som gjorts när det gäller mänskliga rättigheter. Det är emellertid oroväckande att det fortfarande förekommer diskriminering i det indiska samhället, på grundval av kast eller social eller religiös ställning. Främst rör det sig om ett socialt problem i landsbygdsområden, men detta är ett område där den indiska regeringen måste fortsätta att verka för sociala förändringar.

51.  Europaparlamentet välkomnar den senaste tidens positiva dialog mellan Pakistan och Indien om Kashmir men hyser fortfarande oro med anledning av rapporter om att vissa inom den indiska militären och polisen kränker de mänskliga rättigheterna i Kashmir. Indiens regering uppmanas att se till att alla rapporter om sådana kränkningar utreds skyndsamt av en rättslig myndighet. Parlamentet fördömer kraftfullt alla terror- och våldshandlingar i området och noterar Pakistans ansvar för att vidta kraftfulla åtgärder för att bidra till att stävja sådana handlingar. Parlamentet understryker att massmedier och människorättsorganisationer måste få röra sig fritt i hela Kahmir.

52.  Europaparlamentet välkomnar det förbättrade läget för de mänskliga rättigheterna i Sri Lanka men uttrycker samtidigt oro över att den tamilska befrielserörelsen LTTE (Liberation Tigers of Tamil Eelam) dödar och kidnappar medlemmar av andra tamilska politiska grupperingar samt rekryterar barn.

53.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck regeringen i Bangladesh att rätta sig efter landets högsta domstol, som angivit att rättsliga medel inte får missbrukas i syfte att hålla oppositionella demonstranter i fängsligt förvar, och att inte trycka ned fredliga politiska protester med hjälp av frihetsberövning och tortyr. Parlamentet uppmanar med eftertryck regeringen i Bangladesh att stoppa den brottsbekämpning som utförs av den paramilitära gruppen Rapid Action Batallion och som innefattar vad som endast kan beskrivas som utomrättsliga avrättningar. Regeringen uppmanas att vidta förebyggande åtgärder mot de muslimska paramilitära grupper som spridit våld och trakasserier på landsbygden i Bangladesh.

54.  Europaparlamentet uttrycker fortsatt oro över att Laos och Vietnam fortfarande är enpartistater som fortsätter att förtrycka såväl etniska och religiösa minoriteter som demokrati- och människorättsförsvare. Parlamentet uppmanar regeringarna i båda länderna att upprätthålla yttrande- mötes- och religionsfriheten.

55.  Europaparlamentet beklagar att montagnardursprungsbefolkningen i Vietnam utsätts för kränkningar av de mänskliga rättigheterna och uppmanar regeringen att undanröja alla former av diskriminering, oavsett mot vilken minoritetsgrupp den riktas.

56.  Europaparlamentet anser att beslutet av Kambodjas nationalförsamling att häva Sam Rainsys, Chea Pochs och Cheam Channys parlamentariska immunitet utgör en allvarlig kränkning av demokratins principer, och uppmanar de kambodjanska myndigheterna att upphöra med all förföljelse av landets demokratiska opposition. Kambodja uppmanas dock att genomföra verkliga demokratiska reformer som kan utgöra en grundval för att säkerställa mänskliga rättigheter i syfte att rätta till de allvarliga brister som kvarstår. Parlamentet uppmanar Kambodja att påskynda arbetet med att reformera sitt rättssystem och intensifiera kampen mot handeln med kvinnor och barn. Parlamentet fördömer i detta sammanhang att 91 kvinnor och barn som tidigare räddats från slaveri har kidnappats i Phnom Penh, och begär att de friges omedelbart.

57.  Europaparlamentet uppmanar regeringen i Burma att, som ett första steg på vägen mot att etablera en stat grundad på folkviljan, upphöra med att undertrycka legitim och demokratisk politisk verksamhet. Regeringen uppmanas med kraft att omedelbart släppa Aung San Suu Kiy, tidigare mottagare av Sacharovpriset, liksom hennes rådgivare, den 75-åriga journalisten Win Tin.

58.  Europaparlamentet välkomnar att Kina deltar i en dialog om de mänskliga rättigheterna med EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar, kommissionen och Kina att se denna dialog som en möjlighet att åstadkomma verklig förändring i den kinesiska inrikespolitiken, där det fortfarande råder stora människorättsliga brister, särskilt när det gäller användningen av dödsstraffet och undertryckandet av förenings- och religionsfriheten. Parlamentet understryker att reformer på området för de mänskliga rättigheterna måste vara ett villkor för en positiv utveckling av handelsförbindelserna. Parlamentet uttrycker oro för rådets nyligen ändrade politiska kurs avseende embargot mot vapenförsäljning till Kina och rekommenderar med eftertryck att vapenembargot bibehålls tills dess att större framsteg har gjorts på området för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att officiellt ompröva händelserna på Himmelska fridens torg och offentliggöra en förteckning över de politiska fångarna samt frige dessa ovillkorligen. Parlamentet ser med oro på hur människor behandlas i Tibet och Xinjiang när det gäller förenings- och religionsfrihet.

59.  Europaparlamentet fördömer kung Gyanendras och den nepalesiska arméns maktövertagande den 1 februari 2005 och likaså den stränga censurlagen. Parlamentet ser med oro på det ökade antalet rapporter om försvinnanden i hela landet och om attacker mot människorättsförsvare, journalister, politiska oppositionsgrupper och grupper från det civila samhället. Parlamentet fördömer de allvarliga övergrepp som gerillagrupper begått alltsedan den konflikt som härjat landet inleddes 1999 och uppmanar kungen att återupprätta ett demokratiskt styre och kommunikationsförbindelser, att frige alla politiska ledare och människorättsförsvare och att respektera yttrande- och mötesfriheten.

60.  Europaparlamentet välkomnar Indonesiens första direkta presidentval någonsin, som hölls i september 2004. Oroväckande rapporter lämnas om den indonesiska arméns och rebellgruppers övergrepp mot civilbefolkningen i provinserna Papua och Aceh. Det är parlamentets förhoppning att återuppbyggnadsprocessen efter tsunamins förödande effekter kan utnyttjas för att främja försoning och få fredsprocessen att gå vidare för att därigenom få ett slut på den långvariga Acehkonflikten. De indonesiska myndigheterna uppmanas att noggrant utreda de mord och andra brott som begåtts mot människorättsaktivister och ställa de ansvariga inför rätta samt att se till att den förklaring om skydd av människorättsförsvare som FN:s generalförsamling antog i december 1998 fullt ut respekteras i Indonesien.

61.  Europaparlamentet uppmanar Nordkorea att erkänna den extremt svåra situationen för landets befolkning, som lider under regimens förtryck, och att inleda en verklig förändringsprocess på alla nivåer i syfte att genomföra reformer som leder till nödvändig respekt för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet påpekar att Nordkorea ligger på sista plats i det internationella pressfrihetsindex som presenteras årligen. Europaparlamentet beklagar att den nordkoreanska regimen förklarat sin avsikt att dra sig ur den multilaterala ramen för dialog (sexpartssamtalen).

Afrika

62.  Europaparlamentet lyfter fram den svåra situationen för många medborgare i länder över hela Afrika som är smittade med allvarliga pandemiska sjukdomar, särskilt hiv/aids. Framsteg har gjorts i vissa afrikanska länder, till exempel Uganda. Kommissionen uppmanas att hjälpa FN att i samarbete med Afrikanska unionen utveckla en övergripande strategi för att hejda och minimera spridningen av pandemiska sjukdomar, särskilt hiv/aids. Parlamentet bekräftar varje människas rätt till läkarvård och behandling. Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att i sina utvecklingsstrategier både politiskt och ekonomiskt prioritera kampen mot smittsamma sjukdomar och särskilt mot den tilltagande pandemin hiv/aids.

63.  Europaparlamentet anser det ytterst angeläget att ett övergripande synsätt på hiv/aids får genomslag i Afrika söder om Sahara om spridningen av aids skall kunna stoppas och utvecklingen vändas till 2015.

64.  Europaparlamentet beklagar djupt att vissa brott mot de mänskliga rättigheterna förblir ostraffade i olika delar av Afrika och att personer i ledande ställning tillåts agera ostraffat. Afrikanska unionen uppmanas att engagera sig i sådana fall och ha ett nära samarbete med den internationella brottmålsdomstolen (ICC) för att förbättra situationen (se avsnittet om ICC i den tematiska avdelningen).

65.  Europaparlamentet oroas över den försämrade situationen i Gambia, som bl.a. kommit till uttryck genom ett flertal kränkningar av pressfriheten, och efterlyser en utredning om mordet på journalisten Deyda Hydara i december 2004.

66.  Europaparlamentet uttrycker verklig oro med anledning av de senaste händelserna i Elfenbenskusten, vilka har lett till rasistiska angrepp mot civilbefolkningen. De stridande parterna i Elfenbenskusten uppmanas att respektera samtliga medborgares mänskliga rättigheter.

67.  Europaparlamentet hyser stor oro med anledning av den statskupp som gjorde det möjligt att i strid med alla demokratiska regler utnämna Faure Gnassingbé till Togos president efter hans faders död. De togolesiska myndigheterna uppmanas att upprätta erforderliga institutionella ramar för att garantera ett fritt och rättvist presidentval, så att landet kan återgå till författningens spelregler och respektera de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, vilket är en förutsättning för att samarbetet med EU skall kunna återupptas.

68.  Europaparlamentet välkomnar att antalet dödsstraff som utdöms av Shariadomstolar i Nigeria minskar, men det är fortfarande bekymmersamt att många domstolar fortsätter att arbeta i enlighet med Sharialagarna. Istället borde Nigeria följa internationella normer.

69.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över rapporterna om att Eritreas regering fortsätter att förfölja kristna minoritetsgrupper i hela regionen. Det är också mycket bekymmersamt att Eritrea fortfarande är en enpartistat och att inga val ännu är planerade. Alla politiska fångar och frihetsberövade journalister i landet måste friges omedelbart. De eritreanska myndigheterna uppmanas att förbättra den försämrade situationen när det gäller de mänskliga rättigheterna.

70.  Europaparlamentet konstaterar med oro att sedan september 2001 har tio oberoende journalister gripits i Asmara. En av dem, Davit Isaak, är svensk medborgare. Trots att han inte åtalats för något brott sitter han fortfarande fängslad. Parlamentet uppmanar Eritreas regering att frige de fängslade journalisterna och upphäva förbudet mot den privata pressen.

71.  Europaparlamentet uppmärksammar och ger sitt stöd till undertecknandet av ett nytt fredsavtal mellan styrkorna i södra respektive norra Sudan för att få ett slut på tjugo års inbördeskrig med fruktansvärda brott mot de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar samtliga parter att respektera alla protokoll till fredsavtalet.

72.  Europaparlamentet uppmanar Sudans regering att omedelbart avbryta allt samarbete med den arabiska milisen – den så kallade Janjaweed-milisen – som begår övergrepp mot stora folkgrupper i Darfurregionen i västra Sudan, inklusive brott mot de mänskliga rättigheterna, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Parlamentet välkomnar rapporten från FN:s undersökningskommission och stöder dess slutsatser och rekommendationer. Sudans regering, tillsammans med Afrikanska unionen, måste vidta bestämda och definitiva åtgärder för att få ett slut på angreppen mot obeväpnad civilbefolkning från samtliga parter sida och för att avväpna Janjaweed-milisen. Parlamentet uppmanar Sudans regering att visa vilja att förhandla fram ett fredsavtal med rebellstyrkorna i Darfur.

73.  Europaparlamentet uppmanar EU att besluta om riktade sanktioner mot Sudans regering tills det finns hållbara bevis för att den inte längre bedriver en politik som går ut på etnisk rensning och massmord av sin befolkning. Parlamentet välkomnar beslutet i FN:s säkerhetsråd att hänvisa frågan om situationen i Darfur till ICC, för att se till att offren ges rättvisa, få ett slut på det klimat av straffrihet som råder och förhindra att ytterligare övergrepp begås. Parlamentet beklagar emellertid att det i denna resolution från FN:s säkerhetsråd anges att medborgare i stater som inte är parter i Romstadgan om ICC och som är misstänkta för brott mot folkrätten i Darfur endast skall åtalas i sina egna nationella domstolar.

74.  Europaparlamentet är fortfarande oroat över det stora antalet incidenter i de östra delarna av Demokratiska republiken Kongo, särskilt i Ituri, Norra och Södra Kivu, Maniema och norra Katanga. Parlamentet fördömer med kraft de regeringsstyrkor och stridande rebeller som gjorde sig skyldiga till krigsförbrytelser i staden Bukavu i Södra Kivu i juni 2004.

75.  Europaparlamentet välkomnar den positiva rehabiliterings- och försoningsprocessen i Rwanda. Parlamentet uppmanar Rwanda att göra ännu större insatser för att förhindra kränkningar av de mänskliga rättigheterna och få till stånd en varaktig fred i Centralafrika. En källa till oro är de allt vanligare attackerna mot organisationer i det civila samhället, mot kyrkor och mot skolor i Rwanda. Parlamentet är likaså mycket oroat över de så kallade rättsliga reformer som innebär att många domare och annan personal inom rättsväsendet tvingas att begära avsked.

76.  Europaparlamentet fördömer med största eftertryck massakern i flyktinglägret i Gatumba i Burundi och uppmanar med kraft Burundis myndigheter och världssamfundet att göra sitt yttersta för att gripa de ansvariga och ställa dem inför rätta. Parlamentet stöder övergångsprocessen i Burundi och välkomnar det planerade valet som ett viktigt steg i övergångsprocessen.

77.  Europaparlamentet är djupt oroat över den fasansfulla humanitära situationen i norra Uganda, där en mycket stor andel av befolkningen till följd av handlingar som begås av rebelledaren Joseph Konys motståndsrörelse Lord's Resistance Army fortfarande befinner sig i läger för fördrivna personer. Parlamentet fördömer de fruktansvärda kränkningar av de mänskliga rättigheterna, bland annat omfattande bortföranden, stympningar och våldtäkter av barn som rebeller från Lord's Resistance Army begått i regionen.

78.  Europaparlamentet välkomnar meddelandet från Angolas regering om att parlamentsval kommer att hållas i slutet av 2006. Parlamentet uttrycker oro över den väpnade konflikten i Cabinda och rapporterna om den statliga arméns övergrepp mot civilbefolkningen.

79.  Europaparlamentet protesterar mot de åtgärder som vidtagits av regeringen i Zimbabwe och kritiserar dess politik, som främjar rassegregering och ekonomisk misskötsel. En sådan politik leder landet in i en djup katastrof. Den senaste tidens kraftiga minskning av livsmedelsproduktionen är oroväckande, och de icke-statliga organisationerna har stora svårigheter att nå fram till de nödställda. Regeringen uppmanas att upphöra med sitt förtryck av den politiska oppositionen, garantera mediefrihet och se till att fria och rättvisa val hålls med medverkan av erkända internationella observatörer.

80.  Europaparlamentet konstaterar med oro att politiska fångar i Ekvatorialguinea fortfarande sitter fängslade på grundval av erkännanden som framtvingats genom tortyr och att medlemmar av den politiska oppositionen frihetsberövas utan vare sig åtal eller rättegång.

Den amerikanska kontinenten

81.  Europaparlamentet uppmanar Kubas regering att acceptera mötesfriheten och yttrandefriheten och att omedelbart återinföra sitt inofficiella moratorium mot dödsstraff. Parlamentet fördömer på nytt den dödsdom som avkunnats mot tre kapare och fängslandet av politiska meningsmotståndare och begär att de omedelbart skall släppas fria. De kubanska myndigheterna uppmanas att göra det möjligt för Sacharovpristagaren Oswaldo Payá att tacka ja till inbjudan att komma till Europaparlamentet. Parlamentet fördömer rådets plötsligt ändrade strategi och dess beslut att häva sanktionerna.

82.  Europaparlamentet uppmanar Jamaicas regering att vidta effektiva åtgärder för att stoppa säkerhetsstyrkornas utomrättsliga dödande av människor. Parlamentet uppmanar också Jamaicas regering att häva avsnitten 76, 77 och 79 i lagen om personangrepp ("Offences against the Person Act") enligt vilken sex mellan samtyckande vuxna män är kriminaliserat och som används för att rättfärdiga oacceptabla trakasserier, riktade i synnerhet mot hiv/aids-utbildare. Parlamentet uppmanar Jamaicas regering att arbeta aktivt för att bekämpa den utbredda homofobin.

83.  Europaparlamentet delar den uppfattning som uttrycks av Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter (IACHR), som i oktober 2004 slog larm om situationen när det gäller de mänskliga rättigheterna och de humanitära förhållandena i Haiti.

84.  Europaparlamentet uttrycker oro över det stora antal kvinnor som dödats på ett våldsamt sätt i Guatemala och uppmanar med kraft myndigheterna att noggrant utreda dessa brott och förhindra ytterligare våldshandlingar.

85.  Europaparlamentet delar de mexikanska myndigheternas oro för det stora antal kvinnor som dödats på ett våldsamt sätt i Ciudad Jarez (Mexiko) och stöder de mexikanska myndigheternas, i synnerhet de särskilt utsedda domarnas, ansträngningar för att utreda och få klarhet i dessa brott och förhindra ytterligare mord.

86.  Europaparlamentet bekymrar sig fortfarande över det oroande antalet angrepp och hot som riktas mot guatemalaner som söker rättvisa för att deras mänskliga rättigheter kränkts. Detta gäller i första hand angrepp mot försvarare av de mänskliga rättigheterna, tjänstemän inom rättsförvaltningen och journalister. Parlamentet välkomnar den positiva signal som ges av den fällande domen från februari 2005 mot en före detta paramilitär och en före detta borgmästare för att de 2003 kidnappade fyra journalister. Parlamentet välkomnar även det guatemalanska parlamentets beslut genom vilket FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter tillåts öppna ett kontor, vilket den guatemalanska kongressen förväntas godkänna så snart som möjligt.

87.  Europaparlamentet uppmanar Venezuela att vidta effektiva åtgärder mot poliskårens tortyr och dödande, liksom åtgärder för att trygga yttrandefriheten och informationsfriheten. Det krävs samarbete med grannländerna så att de tillsammans kan arbeta för stabilitet i regionen.

88.  Europaparlamentet beklagar de fortsatta allvarliga kränkningarna av mänskliga rättigheter, såsom att illegala väpnade grupper använder sig av barnsoldater i konflikten i Colombia, inklusive flera tusen barn under 15 år. Hoten mot människorättsförsvarare i landet är fortfarande mycket oroande och parlamentet uppmanar i detta sammanhang med kraft de colombianska myndigheterna att vidta tydliga och effektiva åtgärder för att skydda dessa personers liv och arbete. En annan källa till oro är de svåra förhållanden för ett stort antal tillfångatagna colombianer, däribland underåriga, soldater och poliser, som kidnappades för över sju år sedan, kongressledamöter som Jorge Eduardo Gechem Turbay, Óscar Tulio Lizcano och Luis Eladio Pérez Bonilla, ledamöter av den regionala församlingen i Valle, f.d. ministern Fernando de Araujo och den f.d. presidentkandidaten Ingrid Betancourt. Parlamentet ställer sig bakom slutsatserna i förklaringen från det internationella samarbets- och samordningsmötet för Colombia, vilken antogs i Cartagena som en uppföljning till rekommendationerna från Londonmötet, i närvaro av bland annat FN, och likaså rekommendationerna från FN:s människorättskommissariat i Colombia.

89.  Europaparlamentet stöder de åsikter om Colombia som FN:s särskilda sändebud Ambeyi Libago gett uttryck för, vilken rekommenderat regeringen att officiellt olagligförklara och upplösa alla milisgrupper och inleda rättsliga förfaranden mot alla ansvariga för kränkningar av de mänskliga rättigheterna och den humanitära rätten, oavsett politisk tillhörighet.

90.  Europaparlamentet uppmanar Ecuador att omedelbart avskaffa polisdomstolarna så att de personer i säkerhetsstyrkorna som har anklagats för misshandel verkligen kan ställas inför en opartisk civil domstol.

91.  Europaparlamentet uttrycker oro över det ökande antalet attacker mot journalister i Peru och i synnerhet över morden på två välkända journalister 2004. Antalet rapporterade fall av tortyr och dödsfall bland misstänkta i Perus fängelser är oroande högt.

92.  Europaparlamentet konstaterar att gatuvåldet i Brasiliens städer fortfarande är oroväckande och drar till sig störst uppmärksamhet, men påpekar att våldsamheterna på landsbygden och markkonflikterna ökade under 2004, särskilt i Roosevelt-reservatet i delstaten Rondônia, där ursprungsfolket cintas largas bor.

93.  Europaparlamentet uppmanar med kraft USA att styra sin utveckling i riktning mot att avskaffa dödsstraffet. Att dödsstraffet fortfarande tillämpas i USA stämmer illa med bilden av ett land som strävar efter att etablera normer för mänskliga rättigheter, frihet och rättvisa världen över. Ny statistik visar glädjande nog att dödsstraffets tillämpning stadigt minskar i USA.

94.  Europaparlamentet fördömer Förenta staternas regering för dess behandling av fångarna på Guantanamobasen och uppmanar den amerikanska regeringen att se till att alla dess fångar, även de i Guantánamo-lägret, behandlas med respekt för de mänskliga rättigheterna åtminstone i enlighet med internationell rätt avseende mänskliga rättigheter och ges rättvisa rättegångar. USA uppmanas att omedelbart klargöra situationen för fångarna i Guantánamo-lägret och på andra platser med avseende på internationella människorättsnormer och humanitär rätt. Parlamentets ståndpunkt när det gäller den svåra situationen för fångarna i Guantánamo-lägret är fortfarande densamma och har upprepats i flera resolutioner.

95.  Europaparlamentet uppmanar USA att rapportera till FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna angående landets uppfyllande av kraven i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR).

Tematiska frågor
I.De mänskliga rättigheterna och kriget mot terrorismen

96.  Europaparlamentet tar fullständigt avstånd från alla former av terrorism.

97.  Europaparlamentet inser att den globala terrorism som är riktad mot demokratier är ett nytt fenomen som har tagit uttryck som brutala och dödliga angrepp mot ett stort antal offer. Parlamentet inser att dessa angrepp syftar till att påverka den demokratiska processen, och konstaterar att denna terrorism utgör ett nytt och våldsamt hot mot de grundläggande mänskliga rättigheterna.

98.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt att den första uppgiften för demokratiska regeringar för att kunna möta detta hemska moderna hot är att skydda sina medborgare med beslutsamhet, vidta kraftiga och ihärdiga åtgärder för att bekämpa terrorismen och att spåra upp och omintetgöra terroristnät. Parlamentet insisterar på att som ett led i detta, och för att kunna åtala de misstänkta gärningsmännen, måste regeringarna själva upprätthålla rättssäkerhetsprincipen och sina åtaganden att respektera internationella människorättsnormer, inbegripet den humanitära rätten och flyktingrätten.

99.  Europaparlamentet inser att EU solidariskt måste möta den utmaning som terrorismen utgör. Parlamentet anser att det är av största vikt att övergripande strategier utarbetas som kan bidra till att undanröja orsakerna till den extrema fattigdom, osäkerhet, upplösning av statsapparaten och framväxt av fundamentalism som kan ge upphov till terroristverksamhet.

100.  Europaparlamentet noterar den rapport som FN:s högnivåpanel om hot lagt fram, i vilken det betonas att de globala insatserna mot terrorismen i vissa fall inneburit att just de värdegrunder som är terroristernas mål har urholkats: de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen.

101.  Europaparlamentet stöder de försök som görs av enskilda stater för att stärka såväl den nationella lagstiftningen som det regionala och internationella samarbetet för att förhindra terrordåd men framhåller att detta inte får ske på bekostnad av internationell rätt avseende mänskliga rättigheter, humanitär rätt eller flyktingrätt och att alla stater måste se till att säkerhetslagstiftningen inte tillämpas mot människorättsförsvare för att på så sätt förhindra deras arbete för mänskliga rättigheter. Parlamentet inser offrens lidande och förtvivlan och uppmanar alla stater och alla andra administrationer att vidta åtgärder för att kunna tillhandahålla rättsligt och socialt skydd. Kommissionen uppmanas att verka för en internationell FN-konvention om skydd och bistånd till terrorismens offer.

102.  Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att se till att stärka samarbetet mellan de olika rådsarbetsgrupper som ansvarar för EU:s terroristbekämpningsåtgärder, inbegripet samarbetet med tredjeländer i samband med genomförandet av relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd, och rådsarbetsgruppen för mänskliga rättigheter. Vidare uppmuntrar parlamentet till ett nära samarbete mellan EU:s samordnare för terroristbekämpning och den särskilde representant för de mänskliga rättigheterna som nyligen utnämnts av rådets generalsekreterare/höge representant för GUSP.

103.  Europaparlamentet inser att det behövs ett kraftfullt och samordnat svar på terrorismen och framhåller att terrordåd aldrig kan rättfärdigas. Parlamentet konstaterar att särskilda åtgärder måste vidtas mot varje enskild terroristorganisation. Rådet uppmanas i detta sammanhang att regelbundet informera parlamentet om den uppdaterade förteckningen över terroristorganisationer och om skälen till förändringarna.

104.  Europaparlamentet påminner samtliga medlemsstater om att de har en skyldighet att respektera och skydda de grundläggande rättigheterna och friheterna för de personer som befinner sig inom deras befogenhetsområden.

105.  Europaparlamentet erkänner den Berlindeklaration som den internationella juristkommissionen antagit och som parlamentet ser som ett försök att staka ut en godtagbar balans mellan kampen mot terrorismen och respekten för de mänskliga rättigheterna.

106.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla stater som är i färd med att vidta terroristbekämpningsåtgärder att upprätthålla legalitets-, nödvändighets-, proportionalitets- och ickediskrimineringsprinciperna.

107.  Europaparlamentet uppmanar samtliga stater att inte kriminalisera lagligt utnyttjande av grundläggande fri- och rättigheter, och understryker att straffansvaret för terrordåd inte får vara kollektivt utan måste vara individuellt.

108.  Europaparlamentet uppmanar samtliga stater som utnyttjar möjligheten att upphäva en viss rättighet med hänvisning till en rådande krissituation att se till att denna åtgärd är tillfällig, strikt nödvändig, proportionell i förhållande till ett specifikt hot och att den inte utgör diskriminering på grund av ras, hudfärg, kön, sexuell läggning, funktionshinder, ålder, religion, språk, politisk eller annan åskådning, nationalitet, socialt eller etnisk ursprung, tillgångar, födelseort eller ställning i övrigt.

109.  Europaparlamentet uppmanar samtliga stater att inte frihetsberöva någon i hemlighet och att upprätthålla ett register över alla som frihetsberövats, samt att omgående ge alla personer som berövats sin frihet snar tillgång till advokat och, vid behov, läkarvård.

110.  Europaparlamentet uppmanar samtliga stater att se till att påstådda gärningsmän alltid och under alla omständigheter ställs uteslutande inför rätta inför en oberoende och opartisk domstol som upprättats enligt lag, och att de garanteras en rättvis rättegång som bl.a. omfattar rätten att betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisats, rätten att pröva bevismaterial, rätten till försvar, rätten till verkningsfullt juridiskt biträde och rätten att överklaga.

111.  Europaparlamentet betonar att när stater vidtar terroristbekämpningsåtgärder måste de respektera och skydda grundläggande fri- och rättigheter, inbegripet yttrandefriheten (utom i fall då den utnyttjas för att uppvigla till hat eller våld), rätten till religion, tro eller övertygelse, förenings- och mötesfriheten samt rätten till ett privatliv, en rättighet som inom ramen för säkerhetstjänsternas uppgiftsinsamling och -spridning kräver särskild aktsamhet.

112.  Europaparlamentet uppmanar alla stater att varken utvisa, återbörda, överlämna eller utlämna en person som misstänks eller dömts för att ha begått terrordåd till en stat där personen i fråga riskerar att utsättas för allvarlig kränkning av hans eller hennes mänskliga rättigheter, inbegripet tortyr, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, ofrivilligt försvinnande, rättslig eller utomrättslig avrättning eller en avsiktligt orättvis rättegång.

113.  Europaparlamentet understryker att under väpnad konflikt eller ockupationstillstånd måste alla stater tillämpa och respektera de bestämmelser och principer inom såväl den internationella humanitära rätten som internationell rätt avseende de mänskliga rättigheterna.

114.  Europaparlamentet uppmanar alla stater att inte överlåta utfrågningen av fångar till länder där tortyr kan förekomma. Parlamentet uppmanar med kraft stater att inte förlita sig på bevismaterial som tillskaffats genom tvång eller tortyr, och påminner alla stater som tar misstänkta terrorister i fängsligt förvar att respektera FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

115.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rikta uppmärksamheten på de stater som använder terroristhotet som ursäkt för att införa en repressiv politik, särskilt i fråga om åtgärder för att begränsa mediernas frihet. Parlamentet betonar särskilt att i kampen mot terrorismen får säkerhetslagar inte användas för att legitimera förföljelse av människorättsförsvarare.

116.  Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna i synnerhet att ta upp frågan om de brister i förhållande till respekten för de mänskliga rättigheterna som kan påvisas i FN:s förhållningssätt till terroristbekämpning, inbegrpet genom att se till att de åtgärder som säkerhetsrådets utskott för terroristbekämpning (Counter-Terrorism Committee) rekommenderar att staterna vidtar är förenliga med internationella människorättsnormer.

II.Barns rättigheter

117.  Europaparlamentet påpekar att vart tolfte barn i världen utsätts för de värsta formerna av tvångsarbete, sexuellt utnyttjande eller påtvingad militärtjänstgöring.(6)

118.  Europaparlamentet stöder den definition av barn som ges i FN:s konvention om barnets rättigheter (nedan kallad barnkonventionen)(7) och i stadgan om Afrikas barn(8), enligt vilken alla personer under 18 år är barn, utan undantag.

119.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett meddelande om barns rättigheter och EU:s utvecklingspolitik.

120.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att se till att frågan om barns rättigheter ägnas särskild uppmärksamhet såsom en grundläggande princip och ett mål i sig i behandlingen av EU:s omarbetade förklaring om utvecklingspolitiken.

121.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att fler barn lever i fattigdom i dag än någonsin i historien. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att sätta barnen och deras rättigheter i centrum för EU:s ansträngningar för att uppfylla millennieutvecklingsmålen.

122.  Europaparlamentet erkänner att det faktum att nästan alla stater ratificerat barnkonventionen inte nödvändigtvis innebär att den också genomförs(9). Parlamentet uppmanar samtliga stater att ta steget från att acceptera konventionen utan förbehåll till att tillämpa den utan förbehåll.

123.  Europaparlamentet uppmanar alla stater att respektera barnkonventionens övervaknings- och rapporteringsmekanismer. Parlamentet anser att genomförandet av konventionen är ett viktigt sätt att hålla regeringarna ansvariga.

124.  Europaparlamentet stöder det frivilliga protokollet till barnkonventionen om involvering av barn i väpnade konflikter. Parlamentet uppmanar alla stater, häribland EU:s medlemsstater, att underteckna och ratificera detta protokoll.

125.  Europaparlamentet uppmanar USA att snarast möjligt ratificera barnkonventionen eftersom det är ett av två länder som ännu inte gjort detta. Det andra landet är Somalia, som dock saknar en fungerande regering.

126.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över att miljontals barn ännu dör varje år av sjukdomar som är möjliga att förhindra och förvägras sin rätt till liv och hälsa, och att miljontals barn är drabbade av hiv/aids, antingen själva smittade eller föräldralösa.

127.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över att omkring 104 miljoner skolbarn, de flesta av dem flickor, förvägras rätten till utbildning, och uppmanar kommissionen att leva upp till sina åtaganden enligt Världsbankens så kallade Fast Track Initiative och aktivt driva utbildningsfrågor med AVS-länderna.

128.  Europaparlamentet är djupt oroat över det växande antalet barn som fångas upp i den världsomspännande människohandeln. Parlamentet ser detta som ett nederlag för hela världssamfundet, och understryker behovet av brådskande åtgärder och lagar för att straffa de ansvariga och skydda deras offer.

129.  Europaparlamentet stöder åtgärder på regional och internationell nivå för att bekämpa alla former av barnarbete.

130.  Europaparlamentet uppmanar alla stater att upphöra med att rekrytera barnsoldater och använda barn under 18 år i väpnade konflikter.

131.  Europaparlamentet fördömer kategoriskt det barbariska utnyttjandet av barnsoldater i konflikter och krig. Berörda länder uppmanas att rätta sig efter den allmänt erkända lagstiftningen när det gäller mänskliga rättigheter.

III.Konflikters inverkan på kvinnor och barn

132.  Europaparlamentet framhåller att massvåldtäkter under pågående krigshandlingar på senare år har rapporterats från ett flertal länder, däribland Kambodja, Liberia, Peru, Bosnien, Sierra Leone, Rwanda, Demokratiska republiken Kongo, Somalia och Uganda. Parlamentet oroar sig över det mönster av systematiska och olagliga angrepp mot civila, inbegripet våldtäkt, som enligt beskrivningar lämnade av tvångsförflyttade personer i Darfur, västra Sudan, under den senaste tiden har begåtts av regeringsunderstödd arabisk milis och sudanesiska regeringstrupper. Parlamentet erkänner att i sådana situationer måste särskild uppmärksamhet ägnas samhällets svagaste grupper, i första hand kvinnor, barn, funktionshindrade och äldre.

133.  Europaparlamentet fördömer den barbariska användningen av våldtäkt som ett medel i krigföringen, och insisterar på att det internationella samfundet måste anstränga sig ytterligare för att klargöra att användning av våldtäkt i krigföringen är ett brott mot den internationella humanitära rätten och internationella konventioner. Parlamentet kräver att rättssamhället beivrar dessa brott på ett kraftfullt sätt genom åtal. Parlamentet konstaterar att i Romstadgan, varigenom ICC inrättades 2000, klassificeras våldtäkt tydligt som ett brott mot mänskligheten.

134.  Europaparlamentet konstaterar att genom massvåldtäkter utsätts kvinnor och flickor för risken att infekteras av hiv/aids. Parlamentet uppmanar EU att se till att alla kvinnor och flickor som våldtagits får omedelbar tillgång till profylax efter exponering, inbegripet insatser för att avbryta havandeskap

135.  Europaparlamentet fördömer det faktum att de som gjort sig skyldiga till sexuellt våld och våldtäkt under pågående konflikt i många fall varken anmäls eller straffas, och anser att om rätten till reproduktiv hälsa slogs fast och fullständigt respekterades skulle detta bidra till att minska antalet sådana fall.

136.  Europaparlamentet ser med oro på anklagelserna om att FN-personal brukat sexuellt och fysiskt våld i bland annat Demokratiska republiken Kongo, Bosnien och Kosovo.

137.  Europaparlamentet uttrycker oro över att tusentals barn fortsätter att spela rollen som "beväpnade slavar" i mer än 20 länder runt om i världen. Parlamentet påpekar att enligt 2004 års "Global Report on Child Soldiers" användes barnsoldater i väpnade konflikter av regeringarna och de väpnade rebellstyrkorna i Burundi, Demokratiska republiken Kongo, Elfenbenskusten, Guinea, Liberia, Myanmar, Rwanda, Sudan och Uganda och av rebellstyrkor i Sri Lanka. Parlamentet uppmanar med eftertryck alla regeringsstyrkor och andra väpnade styrkor att omgående frige alla barnsoldater.

138.  Europaparlamentet stöder det frivilliga protokollet till barnkonventionen om barns inblandning i väpnade konflikter. Parlamentet uppmanar med kraft alla stater, häribland EU:s medlemsstater, att underteckna och ratificera detta protokoll.

139.  Europaparlamentet konstaterar att det främst är pojkar som används som barnsoldater men påpekar att det allt oftare förekommer att flickor deltar som soldater och prostituerade i väpnade konflikter.

140.  Europaparlamentet understryker att barnrekryter som utnyttjas av väpnade styrkor tvingas utföra olika uppgifter som budbärare, spioner, kockar, bärare o.s.v., och att samtliga dessa uppgifter utsätter barnen för fara. Parlamentet understryker att flickor är särskilt utsatta för våld och sexuellt utnyttjande i rollen som ofrivilliga sexslavar och/eller makor.

141.  Europaparlamentet uppmanar FN och det internationella samfundet i stort att ägna större uppmärksamhet åt konfliktsituationers inverkan på kvinnor och barn, i synnerhet när dessa tillhör etniska, språkliga och/eller religiösa minoriteter och särskilt när dessa grupper utsätts för risker som led i en krigsstrategi.

142.  Europaparlamentet välkomnar antagandet 2003 av EU:s riktlinjer om barn och väpnade konflikter. Parlamentet ber rådet och kommissionen att regelbundet var sjätte månad lägga fram en lägesrapport om genomförandet och effekten av dessa riktlinjer. Parlamentet uppmuntras av positiva signaler om kommissionens beredvillighet att samarbeta om detta.

IV.Avskaffande av dödsstraffet

143.  Europaparlamentet välkomnar den fortsatta trenden mot ett avskaffande av dödsstraffet. Parlamentet konstaterar att mer än hälften av världens länder, totalt 118 länder, nu har avskaffat dödsstraffet, om inte i lag så i praktiken. Parlamentet oroar sig dock fortfarande för att 78 länder ännu håller fast vid att behålla dödsstraffet.

144.  Europaparlamentet lovordar Bhutan, Samoa, Senegal och Turkiet vilka under 2004 avskaffade dödsstraffet för samtliga brott.

145.  Europaparlamentet uppmanar de filippinska myndigheterna att stoppa verkställandet av dödsstraff, och att i alla händelser respektera de tilltalades rättsliga och processrättsliga minimigarantier. Landets myndigheter uppmanas särskilt att ompröva EU-medborgaren och spanjoren Francisco Juan Larrañagas fall, vilken dömdes till döden i en rättegång som var fullspäckad med oegentligheter, utan några som helst rättsliga och processrättsliga garantier.

146.  Europaparlamentet uppmuntrar alla stater att ratificera det andra frivilliga protokollet till Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som syftar till att avskaffa dödsstraffet.

147.  Europaparlamentet uppmanar EU att på multilateral nivå, exempelvis inom ramen för FN:s kommission för mänskliga rättigheter (UNCHR), uppmuntra alla stater att ratificera och följa de internationella instrument för mänskliga rättigheter som rör dödsstraffet, och att fortsätta sina ansträngningar för att lägga fram en resolution till UNCHR om dödsstraffets avskaffande, införa ett moratorium för alla avrättningar och uppmana alla stater som håller fast vid dödsstraffet att respektera FN:s miniminormer.

148.  Europaparlamentet välkomnar resolution 2004/67 som UNCHR antog den 21 april 2004 vid kommissionens årliga session i Genève och vari samtliga stater som håller fast vid dödsstraffet uppmanades att fullständigt avskaffa det och under tiden införa ett moratorium för avrättningar. Parlamentet erkänner den roll som EU och alla dess medlemsstater spelade genom att stödja resolutionen. Parlamentet uppmanar alla stater att respektera FN-resolutionen och att åtminstone införa ett moratorium för avrättningar.

149.  Europaparlamentet uppmanar samtliga länder som infört ett moratorium för dödsstraffet att gå vidare med att fullständigt avskaffa dödsstraffet helt och fullt.

150.  Europaparlamentet uttrycker oro över att Asien är den kontinent idag där flest människor avrättas. Parlamentet är djupt oroat över att Kina genomför fler avrättningar än något annat land i världen, med tusentals avrättningar rapporterade under 2004. Parlamentet uppmanar Kina att offentliggöra officiella siffror över antalet avrättningar under 2004.

151.  Europaparlamentet ser med oro på att Sri Lanka har återupptagit dödsstraffet efter ett 27 år långt moratorium för avrättningar, i strid med den internationella trenden mot ett avskaffande av dödsstraffet. Landets myndigheter uppmanas därför att finna andra sätta att angripa brottsligheten.

152.  Europaparlamentet konstaterar att det finns ett moratorium för dödsstraffet i Ryssland men att dödsstraffet ännu inte har avskaffats i den ryska lagstiftningen. Ryssland uppmanas att omedelbart ratificera protokoll nr 6 till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna om avskaffande av dödsstraffet och att underteckna protokoll nr 13 om dödsstraffets fullständiga avskaffande.

153.  Europaparlamentet är djupt oroat över det stora antalet personer som avrättas i Iran, och särskilt minderåriga, och över Irans vägran att offentliggöra officiell statistik över dödsstraffet.

154.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att, inom ramen för sin dialog med Kina respektive Iran om de mänskliga rättigheterna, utöva påtryckningar för att förmå dessa stater att införa moratorium för dödsstraffet, vilket också skulle genomföras i praktiken och leda fram till en lagändring.

155.  Europaparlamentet uppmanar Iraks nya regering att inte återinföra dödsstraffet, särskilt med hänsyn till att den provisoriska författningen saknade hänvisning till dödsstraffet.

156.  Europaparlamentet uttrycker oro över att Afghanistan i april 2004 genomförde den första avrättningen sedan Talibanregimens fall. Parlamentet uppmanar det nyligen valda ledarskapet i Afghanistan att införa ett moratorium för dödsstraffet.

157.  Europaparlamentet välkomnar det beslut som det tadzjikistanska parlamentets andra kammare fattade i juni 2004 då den röstade för en lag om att upphäva dödsstraffet.

158.  Europaparlamentet uttrycker oro över att den vietnamesiska regeringen numera betraktar rapportering om och offentliggörande av statistik över dödsstraffets användning som en statshemlighet. Parlamentet förblir mycket oroat över det stora antalet avrättningar som genomfördes i Vietnam i fjol.

159.  Europaparlamentet finner det uppmuntrande att användningen av dödsstraffet fortsätter att minska i Afrika. Parlamentet välkomnar i synnerhet att Zambia har begärt en översyn av alla brottmål som resulterade i dödsdomar och föreslagit att det nationella parlamentet avskaffar dödsstraffet. Parlamentet välkomnar liknande initiativ i Malawi där presidenten i april 2004 även omvandlade 79 dödsdomar.

160.  Europaparlamentet uppmanar staterna i västra Afrika, och särskilt Guinea som håller fast vid dödsstraffet, att agera gemensamt för att fullständigt avskaffa dödsstraffet.

161.  Europaparlamentet finner det uppmuntrande att dödsstraffet har avskaffats nästan helt i Europa, och uppmanar Vitryssland att se till att det fullständigt avskaffas. Parlamentet uppmanar även samtliga de medlemsstater i EU (Frankrike, Italien, Luxemburg och Spanien) och Europarådet som ännu inte ratificerat protokoll 13 till Europakonventionen för mänskliga rättigheter, om dödsstraffets fullständiga avskaffande, att göra detta.

162.  Europaparlamentet fördömer återigen att Kuba återgått till att använda dödsstraffet efter att ha upphävt det under många år.

163.  Europaparlamentet välkomnar det förslag som Mexikos president presenterat om att avskaffa dödsstraffet helt och fullt(10).

164.  Europaparlamentet uppmanar USA att avskaffa dödsstraffet och välkomnar den positiva trend i USA som består i att antalet personer som dömts till döden har minskat. Parlamentet konstaterar att sedan 1999 har antalet dödsdomar minskat med 54 procent, antalet avrättningar med 40 procent och antalet personer fängslade i avvaktan på avrättning med 6 procent(11).

165.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bibehålla sin roll som amicus curiae(12) i mål inför den amerikanska högsta domstolen, såsom den gjorde under 2001, i mål gällande minderåriga och mentalsjuka personer som dömts till döden.

166.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att i sina förbindelser med tredjeland kontinuerligt främja de riktlinjer om dödsstraffet som antogs 1998.

167.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla stater som håller fast vid dödsstraffet att inte utdöma dödsstraff för personer som ännu inte fyllt 18 år då brottet begicks eller till havande kvinnor eller personer med mentala störningar och insisterar på att dödsstraff endast utdöms för de allra grövsta brotten.

168.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de stater som utdömer dödsstraff för personer som anklagas för att ha haft sexuella förbindelser med samtyckande personer av samma kön att avskaffa sådan lagstiftning och rättspraxis.

V.Handel med människor och mänskliga organ – sexindustri och barnarbete

169.  Europaparlamentet erkänner den definition av människohandel som ges i FN:s protokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, som kompletterar FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, antagen av FN:s generalförsamling i november 2000(13).

170.  Europaparlamentet konstaterar att kvinnor och barn är särskilt utsatta för vad som kan utvecklas till en modern form av slaveri.

171.  Europaparlamentet påpekar att artikel 4 i den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter förbjuder slaveri(14).

172.  Europaparlamentet understryker att alla former av människohandel utgör en kränkning av de mänskliga rättigheterna och är förbjudna enligt artikel 5.3 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.

173.  Europaparlamentet konstaterar att handel med kvinnor och barn i syfte att utnyttja dem sexuellt utgör en form av organiserad internationell brottslighet med svåra konsekvenser för offrens säkerhet, välfärd och mänskliga rättigheter.

174.  Europaparlamentet påpekar att de kvinnor och barn som utsätts för handel med sexuellt utnyttjande som syfte ofta utsätts för sexuellt våld och berövas såväl sin rörelsefrihet som sin egen identitet.

175.  Europaparlamentet understryker att människohandel och påtvingad prostitution erkänns internationellt som kränkningar av de mänskliga rättigheterna och att konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor uttryckligen kräver att stater motverkar all slags handel med kvinnor och utnyttjande av kvinnlig prostitution (artikel 6).

176.  Europaparlamentet uttrycker oro över att kvinnor och barn som rest in i ett land utan giltiga identitetshandlingar eller som utsatts för människohandel och har berövats sina identitetshandlingar ofta är oförmögna att få rättslig prövning av de kränkningar de tvingats utstå.

177.  Europaparlamentet understryker att handel med kvinnor och barn är ett globalt problem och uppmuntrar alla stater att samordna sitt agerande för att stärka det internationella polisarbetet för att beivra detta brott.

178.  Europaparlamentet understryker behovet att på EU-nivå utbilda dels poliser i tekniker för att utreda ligor som sysslar med människohandel, dels gränspoliser i tekniker för att identifiera människohandlare och deras offer.

179.  Europaparlamentet konstaterar att handeln med människor inte är begränsad till sexindustrin utan även inbegriper handel med kvinnor och barn som utsätts för tvångsarbete.

180.  Europaparlamentet påpekar att enligt Unicef befinner sig mer än 20 000 barn i slaveri som en följd av gränsöverskridande människosmuggling i västra och centrala Afrika.

181.  Europaparlamentet konstaterar att handeln med mänskliga organ utgör en väl organiserad form av internationell brottslighet vars konsekvenser är allvarliga och skadliga. För att bekämpa detta gissel efterlyser parlamentet ett mer samlat och målmedvetet svar från det internationella samfundets sida.

182.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de enskilda staterna att stärka sina straffrättsliga motåtgärder för att bemöta denna handel, genom lagändringar, insatser för att öka medvetenheten och utbildning. Parlamentet understryker behovet av att stödja och skydda offer som avger vittnesmål om denna handel.

183.  Europaparlamentet välkomnar med eftertryck Europarådets förslag till konvention mot människohandel (januari 2005). Parlamentet uppmanar kommissionen att med hjälp av rådet se till att Europarådets förslag till konvention säkerställer den högsta möjliga nivån för mänskliga rättigheter till skydd för de människor som utsatts för handel.

184.  Europaparlamentet uppmuntras av kommissionens åtagande att utarbeta ett meddelande om att förebygga och bekämpa människohandel.

185.  Europaparlamentet ger erkännande åt kommissionens ansträngningar, särskilt inom ramen för Tacis- och Cards-programmen, att utveckla åtgärder för att bekämpa människohandel, men understryker att den måste agera med större kraft i viktiga transitländer som Vitryssland, Moldavien, Ryssland och Ukraina.

VI.Internationell företagsamhet och dess betydelse för de mänskliga rättigheterna

186.  Europaparlamentet uppmuntrar företag verksamma på internationell nivå att betrakta mänskliga rättigheter som ett riktmärke för verksamhetsplanen, att beakta de skyldigheter de påtagit sig inom ramen för åtaganden om företagens sociala ansvar och att utifrån dessa normer införa minimistandarder. Parlamentet uppmanar med kraft företag att införa tydliga mekanismer för att på ett effektivt sätt övervaka att alla moment i verksamheten överensstämmer med uppförandekoder och internationella människorättsnormer.

187.  Europaparlamentet konstaterar att företag kan ha goda möjligheter att påverka regeringsbeslut på den globala marknaden. Företagen uppmuntras att främja, skydda och slå vakt om sina anställdas rättigheter och likaså de rättigheter som tillkommer anställda hos leverantörer, underleverantörer och handelspartner, även om dessa rättigheter inte skyddas enligt den nationella lagstiftningen i landet i fråga.

188.  Europaparlamentet uppmanar företag att se till att deras produkter inte används för att kränka mänskliga rättigheter.

189.  Europaparlamentet konstaterar att företag på senare år har varit föremål för såväl konsumentkampanjer som kampanjer organiserade av människorättsgrupper som alla syftat till att skapa större lyhördhet hos företagsledningen för frågor som rör de mänskliga rättigheterna, men att dessa kampanjer ibland skadat sin egen sak till följd av allt för högt ställda krav. Parlamentet uppmanar berörda företag att införa vissa miniminormer för att stilla allmänhetens oro.

190.  Europaparlamentet erkänner den första och andra principen som stadfästs i FN:s globala överenskommelse (Global Compact), enligt vilka företag inom ramen för sitt inflytande bör stödja och respektera åtgärder för att skydda internationellt erkända mänskliga rättigheter samt se till att de inte själva medverkar till att kränka de mänskliga rättigheterna, liksom principerna tre till sex, enligt vilka de globala företagen uppmanas försvara sina anställdas grundläggande rättigheter.

191.  Europaparlamentet välkomnar rapporten från FN:s kommission för mänskliga rättigheter om FN:s normer, och hoppas att FN kommer att fortsätta sitt samråd på bred basis om FN:s normer, med beaktande av normernas betydelse som riktmärke för att fastställa företagens ansvar i fråga om mänskliga rättigheter(15).

192.  Europaparlamentet uppmanar företag att i lämpliga fall samarbeta med lokala frivilligorganisationer som arbetar för de mänskliga rättigheterna.

193.  Europaparlamentet uppmanar med kraft företag att inte bedriva verksamhet i stater som är föremål för unilaterala och regionala sanktioner eller handelsembargon på grund av bristande hänsyn till de mänskliga rättigheterna.

194.  Europaparlamentet uppmanar EU att anta en uppförandekod för europeiska företag verksamma i tredjeland, särskilt utvecklingsländer, i linje med Europeiska initiativet för etisk produktion och konsumtion.

195.  Europaparlamentet anser fortfarande att kommissionens delegationer i tredjeländer bör ha i uppdrag att främja och förmedla kontakter om OECD:s riktlinjer för multinationella företag.

196.  Europaparlamentet uppmanar EU att främja tanken på en internationell uppförandekod för företag i fråga om mänskliga rättigheter.

VII.Straffrihet och den internationella brottmålsdomstolens roll

197.  Europaparlamentet är övertygat om att en hållbar fred inte är möjlig om de som gjort sig skyldiga till illdåd inte ställs till svars för sina handlingar, och anser det vara av oerhört vikt att man får ett slut på det klimat av straffrihet som fått råda i samhällen ödelagda av krig och allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna, för att respekten för rättsstatsprincipen, fred och demokrati skall kunna återupprättas.

198.  Europaparlamentet anser att inrättandet av ICC, såsom ett komplement till de nationella rättsordningarna, utgör del av ett system för internationell rättvisa där nationella domstolar, internationella och blandade domstolar samt ICC arbetar tillsammans för att effektivt avskaffa straffrihet för allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna, och därmed avskräcka från att de begås.

199.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EU:s medlemsstater att i samband med programplaneringen av utvecklingsbistånd till länder som nyligen genomlidit krig medverka till att stärka dessa länders förmåga att åtala allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna.

200.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att bistå den internationella krigsförbrytartribunalen för före detta Jugoslavien, den internationella krigsförbrytardomstolen för Rwanda och den särskilda domstolen för Sierra Leone att framgångsrikt fullfölja sina mandat, i första hand genom att vidta åtgärder för att se till att berörda statliga parter samarbetar med domstolarna och att åtalade personer omedelbart överlämnas till dem, häribland Mladic, Karadzic, Gotovina och Taylor.

201.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och EU:s medlemsstater att i enlighet med EU:s gemensamma ståndpunkt om ICC från juni 2003 och den handlingsplan som sedemera antogs i januari 2004, fortsätta med de energiska strävandena för att förmå alla stater att ratificera Romstadgan och anta lagstiftning för att genomföra denna, öka antalet framställningar och vidta andra åtgärder för att försvara domstolen när denna angrips och se till att staterna samarbetar med domstolen på ett effektivt sätt. Parlamentet begär att varje EU-ordförandeskap rapporterar till Europaparlamentet om vilka åtgärder som vidtagits i enlighet med den gemensamma ståndpunkten.

202.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att Uganda och Demokratiska republiken Kongo har hänskjutit två ärenden till chefsåklagaren vid ICC(16).

203.  Europaparlamentet noterar att uppskattningsvis 5 000–8 000(17) olagliga avrättningar har utförts i Demokratiska republiken Kongo sedan den 1 juli 2002. Parlamentet välkomnar med eftertryck det beslut som chefsåklagaren vid ICC fattade i juni 2004 om att undersöka krigsförbrytelser i Demokratiska republiken Kongo. Parlamentet anser att denna undersökning utgör en tydlig markering att straffrihet inte längre kommer att råda för krigsförbrytelser.

204.  Europaparlamentet välkomnar åklagarens beslut i juli 2004 om att undersöka uppgifter om att civila angripits av rebeller från Lord's Resistance Army i norra Uganda och att tusentals barn har förts bort.

205.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att vidta alla lämpliga åtgärder för att fullständigt samarbeta med ICC så att dess undersökningar blir framgångsrika. Parlamentet uppmanar särskilt alla EU:s medlemsstater att underteckna överenskommelser med domstolen om vittnesskydd genom omflyttning och att låta domstolen ta del av alla relevanta uppgifter som de har till förfogande. Parlamentet uppmanar EU att ingå samarbetsavtal med ICC så att EU kan samarbeta med domstolen på ett effektivt sätt och bistå den att utföra framgångsrika undersökningar.

206.  Europaparlamentet välkomnar Centralafrikanska republikens beslut att hänskjuta ett ärende till åklagaren (i januari 2005).

207.  Europaparlamentet välkomnar EU:s förklaring till stöd för innehållet i den rapport om Darfur som FN:s undersökningskommission lagt fram(18), och rekommenderar starkt att FN:s säkerhetsråd hänvisar frågan om situationen i Darfur till den internationella brottmålsdomstolen (ICC).

208.  Parlamentet oroar sig över att de regler som finns för krigföring och skydd av offren för konflikter fortsätter att åsidosättas. Parlamentet kräver att denna onda cirkel av straffrihet bryts och ger sitt stöd åt ICC såsom den lämpliga mekanismen för att ta itu med de kränkningar av mänskliga rättigheter som begås i ett internationellt sammanhang som led i en konflikt.

209.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att överväga åtgärder för att förmå Förenta staterna att inta en mer positiv attityd gentemot ICC.

210.  Europaparlamentet påminner de stater som har ratificerat Romstadgan om att de agerar i strid med stadgans anda om de ingår överenskommelser om immunitet mot åtal i ICC med en stat som inte undertecknat Romstadgan. Parlamentet uppmanar särskilt Förenta staterna att ratificera Romstadgan och att avstå från att förhandla om en särskild ställning för amerikansk militär, vilka annars skulle få ett slags internationell immunitet. EU-institutionerna och medlemsstaterna uppmanas att aktivt stödja stater som utsätts för påtryckningar och ekonomiska sanktioner på grund av sin vägran att underteckna sådana överenskommelser.

211.  Europaparlamentet anser det av oerhört vikt att man får ett slut på det klimat av straffrihet som fått råda i samhällen ödelagda av krig och brott mot de mänskliga rättigheterna, så att respekten för rättsstatsprincipen, demokrati och de mänskliga rättigheterna kan återupprättas.

212.  Europaparlamentet anser att vart och ett av de fyra relevanta instrumenten för yttre förbindelser(19)bör innehålla ett uttalat, enhetligt och konkret åtagande att ha som grundläggande och prioriterad målsättning att främja utvecklingen av de mänskliga rättigheterna och demokratin.

213.  Europaparlamentet kräver att det europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter bevaras och förbättras, med ett utökat åtagande att se till att EU ägnar större uppmärksamhet åt mänskliga rättigheter och demokrati.

VIII.Institutionella och handlingspolitiska utvecklingar

214.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i alla förbindelser med tredjeland och på alla andra politikområden stärka omsorgen om de mänskliga rättigheterna.

215.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att uppmärksamma och vidta konkreta åtgärder gentemot de länder som har lagstiftning som påbjuder diskriminering på grundval av sexuell läggning. Parlamentet uppmanar de länder som har lagstiftning som definierar sexuella förbindelser med samtyckande personer av samma kön som brott att avskaffa sådan lagstiftning.

216.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av EU:s riktlinjer om försvarare av de mänskliga rättigheterna i juni 2004. EU måste ge konsekvent stöd och bistånd till människorättsförsvarare och journalister som utsätts för risker med anledning av att antalet angrepp på och frihetsberövanden av journalister och människorättsförsvarare ökade under 2004. Rådet uppmanas i detta hänseende att ge fullt utrymme åt människorättsförsvararnas situation i politiska dialoger med tredje land.

217.  Europaparlamentet uppmanar EU att eftersträva större enhetlighet när det gäller människorättspolitiken och säkerställa ett bättre informationsflöde. Ekonomiska hänsyn får under inga omständigheter leda till att EU negligerar eller bagatelliserar kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

218.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att tala med en röst när det gäller kränkningar av de mänskliga rättigheterna, särskilt i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna, där EU tidigare inte har haft tillräcklig tyngd i beslutsprocessen på grund av att det inte funnits någon konsensus mellan EU:s medlemsstater.

219.  Europaparlamentet upprepar att respekten för de mänskliga rättigheterna, enligt vad som anges i EU:s avtal med tredje land, utgör en avgörande beståndsdel i dessa avtal. Kommissionen uppmanas därför att skapa tydliga mekanismer för genomförandet av människorättsklausulen i EU:s avtalsreglerade förbindelser med tredje land och att mot bakgrund av detta se över nuvarande och framtida avtal. Parlamentet uppmanar kommissionen att med sikte på tioårsdagen av Barcelonaprocessen ta fram en offentlig rapport om mänskliga rättigheter i Medelhavsländerna, som sedan kan ligga till grund för en vidareutveckling av partnerskapen.

220.  Europaparlamentet anser i detta sammanhang att underutskott om mänskliga rättigheter bör upprättas inom ramen för associeringsavtalen. Syftet bör vara att ge struktur åt dialogen om mänskliga rättigheter och demokrati och klargöra vilka områden som kräver särskilda insatser inom ramen för handlingsplanerna för den europeiska grannskapspolitiken. När det gäller förbättring av övervakningen av människorättssituationen betonar parlamentet betydelsen av att det civila samhället hörs – och deltar i det arbete som bedrivs – av dessa underutskott. Parlamentet understryker att det också i hög grad måste involveras i underutskottens arbete och dess uppföljning. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang än en gång kommissionen att utarbeta en framstegsrapport om situationen för de mänskliga rättigheterna i de tredjeländer som omfattas av EU:s grannskapspolitik.

221.  Europaparlamentet rekommenderar att en utvärdering görs av rådets och kommissionens verksamhet såsom den beskrivs i EU:s årsrapport om de mänskliga rättigheterna. Utvärderingen bör avse de länder och teman som uppmärksammats i parlamentets tidigare resolutioner och syftet bör vara att bedöma vilken inverkan denna verksamhet haft och hur effektiv den varit.

222.  Europaparlamentet välkomnar EU:s höge representant för GUSP Javier Solanas utnämning av Michael Matthiessen som sin särskilde representant för frågor om mänskliga rättigheter(20).

223.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att denna post blir inflytelserik och inbjuder den nye representanten att inleda ett nära samarbete med Europaparlamentet, samt stå till svars inför och arbeta i nära samspel med berörda utskott. Parlamentet uppmanar rådet att utöka den del av personalen vid rådets sekretariat som arbetar med människorättsfrågor, för att se till att den särskilde representanten för de mänskliga rättigheterna får det stöd han behöver för att kunna fullfölja sitt uppdrag.

224.  Europaparlamentet tar del av de slutsatser som rådet antog i december 2004 om genomförandet av EU:s riktlinjer om dialogerna om de mänskliga rättigheterna. Parlamentet understryker att det också i hög grad måste involveras i genomförandet av dessa riktlinjer, vilket i det minsta förutsätter att det informeras av rådet två gånger årligen. Parlamentet uppmärksammar särskilt EU:s strukturerade dialoger med Kina och Iran, och uppmanar i detta sammanhang rådet att utveckla ett närmare samarbete med parlamentet. I ett bredare perspektiv uppmanas rådet att regelbundet underrätta parlamentet om genomförandet och uppföljningen av EU:s riktlinjer om människorättsfrågor och att lägga fram en lägesrapport om den inverkan som det praktiska genomförandet av dessa riktlinjer får på fältet.

225.  Europaparlamentet välkomnar rekryteringen av personal med ansvar för kontakter med det civila samhället vid kommissionens delegationer i tredje land och uppmanar delegationerna att skydda människorättsförsvarare när nödsituationer uppstår.

226.  Europaparlamentet stöder i detta hänseende alla initiativ som rådet, trojkan och ordförandeskapet tar för att åtgärda eventuella missförhållanden som rör situationen för de mänskliga rättigheterna i tredjeländer. Rådet uppmanas att två gånger årligen rapportera till parlamentet om resultaten av den arbetsplan som varje ordförandeskap föreslår till främjande av gemensamma strategier. Rådet uppmanas att systematiskt översända förklaringar och framställningar som rör de mänskliga rättigheterna till parlamentet, så att parlamentet hålls underrättat i alla avseenden. Parlamentet anser att man bör göra allt för att göra EU:s yttre åtgärder mer samstämmiga och konsekventa.

227.  Europaparlamentet upprepar sitt krav att kommissionen ser till att undervisning om mänskliga rättigheter anordnas i var och en av EU:s delegationer i tredjeländer och att riktlinjerna tillämpas klart och tydligt.

228.  Europaparlamentet vill se en sanningsenlig och objektiv bedömning av vilka följder och förbättringar som parlamentets arbete när det gäller de mänskliga rättigheterna i världen gett upphov till, eftersom detta arbete för närvarande inte förefaller leda till några konkreta eller påtagliga effekter.

229.  Europaparlamentet noterar rådets beslut att upprätta en fullfjädrad byrå för grundläggande och mänskliga rättigheter(21). Parlamentet förväntar sig att byråns främsta uppgift kommer att vara att bistå kommissionens arbete för att undanröja de skillnader som råder mellan EU:s inre och yttre politik i fråga om mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmuntrar rådet att låta kandidatländerna ingå i byråns ansvarsområde.

230.  Europaparlamentet konstaterar att beslutet att låta EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna ingå i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa visar att EU menar allvar med sitt åtagande att se till att de mänskliga rättigheterna respekteras inom EU:s gränser, och föreslår därför att byråns ansvarsområde utvidgas till att omfatta alla de områden för vilka stadgan och de relevanta bestämmelserna i konstitutionsfördragets första del äger giltighet, som ytterligare ett exempel på EU:s åtagande att se till att dessa rättigheter tillämpas i praktiken.

231.  Europaparlamentet anser att byrån inte bör dubblera det arbete som Europarådet redan utför. Parlamentet föreslår därför att byrån bör utveckla ett fast samarbete med Europarådet och dess institutioner samt med Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, och att den därutöver bör beakta OSSE:s och FN:s arbete.

232.  Europaparlamentet föreslår att byrån bör inleda en meningsfull dialog med såväl representanter för det civila samhället som nationella experter och att den bör etablera kontakter med akademiska institutioner.

233.  Europaparlamentet betonar starkt att byrån måste vara oberoende och rapportera regelbundet till parlamentet om den på ett effektivt och trovärdigt sätt skall kunna övervaka hur de grundläggande rättigheterna respekteras inom EU.

234.  Europaparlamentet anser det hög tid att FN:s deklaration om ursprungsbefolkningarnas rättigheter antas. Den arbetsgrupp som utarbetat utkastet till deklaration bör därför återuppta sitt arbete omgående. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen och rådet att ge sitt helhjärtade stöd åt ursprungsbefolkningarnas strävanden och därtill beakta slutsatserna i denna deklaration.

235.  Europaparlamentet välkomnar de föreslagna ändringar av EU:s uppförandekod för vapenexport som framlagts under Luxemburgs ordförandeskap, och uppmanar rådet att vidta åtgärder för att se till att medlemsstaterna strikt tillämpar dessa bestämmelser, att nödvändiga resurser för övervakning och efterlevnad finns att tillgå och att ytterligare främja arbetet för att ta fram en global konvention om vapenhandel.

o
o   o

236.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas och anslutningsländernas regeringar och parlament, FN, Europarådet, OSSE samt regeringarna i de länder som nämns i denna resolution och ledande icke-statliga människorättsorganisationer med huvudkontor i EU.

(1) EGT C 379, 7.12.1998, s. 265, EGT C 262, 18.9.2001, s. 262, EGT C 293 E, 28.11.2002, s. 88, EUT C 271 E, 12.11.2003, s. 576. (2) EGT C 364, 18.12.2000, s. 1. (3) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3. (4) EUT C 82 E, 1.4.2004, s. 610. (5) P6_TA(2005)0051. (6) UNICEF:s rapport om barnarbete från 2005. (7) Antagen 1989 och ratificerad av alla stater utom USA och Somalia. (8) Antagen 1990 av Afrikanska enhetsorganisationen (OALL). (9) Barnkonventionen är den enda människorättskonvention som täcker hela spektrumet av medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. (10) Artikel 22 i den mexikanska grundlagen anger begränsningar i utdömandet av dödsstraff men förbjuder det inte helt. Enligt mexikansk lag får dödsstraff utdömas enligt den militära strafflagen. Inga avrättningar har dock utförts på mer än femtio år. (11) The Death Penalty in 2004: Year End Report, Death Penalty Information Center, december 2004. (12) Amicus curiae avser en utomstående person eller instans som inte är part i målet men som kan tillhandahålla kunskap i rättsliga aspekter. Amicus curiae-systemet används ofta som ett sätt att utöva påtryckningar på USA:s högsta domstol. (13) Med människohandel menas med denna definition alla former av rekrytering, transport, överföring, inhysning eller mottagning av personer, genom hot eller våld eller andra former av tvång, bortrövande, bluff, bedrägeri, maktmissbruk, missbruk av annans utsatthet eller givande eller mottagande av betalning eller annan förmån för att få samtycke av en person med makt över en annan person, i exploateringsssyfte. (14) Artikel 4: "Ingen må hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel i alla dess former äro förbjudna". (15) FN-rapporten presenterades för UNCHR i mars 2005 i Genève. (16) Åklagaren har vid upprepade tillfällen meddelat att han i båda fallen kommer att undersöka påstådda fall av sexuellt våld, t.ex. våldtäkter. ICC kommer emellertid inte åtala barnsoldater eftersom åtalade enligt domstolens stadgar måste vara över 18 år. (17) Dessa siffror är beräknade på grundval av uppgifter från åklagarkammaren vid den internationella brottmålsdomstolen, oktober 2004. (18) Rapport till FN:s generalsekreterare från den internationella undersökningskommissionen om Darfur, 25 januari 2005. (19) Instrumentet för utvecklingssamarbete och ekonomiskt samarbete, det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet, stabilitetsinstrumentet och instrumentet för stöd inför anslutningen. (20) Ordförandeskapets slutsatser, Bryssel den 16–17 december 2004 (avsnitt 52). (21) Ordförandeskapets slutsatser, Bryssel den 16–17 december 2004. Meddelande från kommissionen: Byrån för mänskliga rättigheter: Offentligt samråd (SEK(2004)1281, Bryssel, 25.10.2004, KOM(2004)0693.

Europaparlamentets resolution om romernas situation i Europeiska unionen

P6_TA(2005)0151 RC-B6-0272/2005

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av firandet av internationella romerdagen den 8 april 2005(1),

–   med beaktande av det fördrag om en konstitution som undertecknades av stats- och regeringschefer den 29 oktober 2004, vars andra del utgörs av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–   med beaktande av artiklarna 3, 6, 7, 29 och 149 i EG-fördraget, som förpliktar medlemsstaterna att garantera lika möjligheter för alla medborgare,

–   med beaktande av artikel 13 i EG-fördraget, som ger Europeiska unionen rätt att vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung,

–   med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(2), som innebär ett förbud mot diskriminering på grund av etniskt ursprung,

–   med beaktande av artikel 4 i Europarådets ramkonvention om skydd av nationella minoriteter och Europakonventionen om skydd av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

–   med beaktande av Europarådets parlamentariska församlings rekommendation 1557(2002), i synnerhet artiklarna 3 och 15 i denna, i vilken den utbredda diskrimineringen mot romer betonas samt även behovet av att stärka övervakningen av sådan diskriminering och att lösa romernas rättsliga status,

–   med beaktande av Europeiska unionens dokument (COCEN-gruppen) som antogs inför Europeiska rådets toppmöte i Helsinki 1999 med titeln "Situation of Roma in the Candidate Countries", vilket betonar behovet av att öka medvetenheten om den rasism och diskriminering som romer utsätts för,

–   med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning av den 10 december 1984,

–   med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet(3),

–   med beaktande av de europeiska politiska partiernas stadga för ett icke-rasistiskt samhälle(4),

–   med beaktande av den grupp av kommissionsledamöter med ansvar för grundläggande rättigheter, icke-diskriminering och lika möjligheter(5) som inrättats och i avvaktan på att gruppens dagordning läggs fram,

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1035/97 av den 2 juni 1997 om inrättandet av ett europeiskt centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet (EUMC)(6), dess årliga och tematiska rapporter om rasism i EU, samt kommissionens grönbok om jämlikhet och icke-diskriminering i ett utvidgat EU (KOM(2004)0379),

–   med beaktande av den rapport som kommissionen nyligen har offentliggjort, och enligt vilken Europas romer, zigenare och resandefolk(7) oroväckande ofta bemöts med fientlighet och på ett sätt som kränker deras mänskliga rättigheter,

–   med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 27 januari 2005 om minnet av förintelsen, antisemitism och rasism(8),

–   med beaktande av internationella rättsliga instrument, såsom den allmänna rekommendationen XXVII (diskriminering av romer), antagen av FN-kommittén för avskaffande av rasdiskriminering, och den allmänna rekommendationen nr 3 (bekämpning av rasism och intolerans mot romer/zigenare), antagen av Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans,

-   med beaktande av den omfattande handlingsplan som antagits av OSSE:s medlemsländer, inbegripet EU-medlemsstater och kandidatländer, och som är inriktad på att förbättra romers och sinters situation inom OSSE-området och inom ramen för vilken länderna bl.a. åtar sig att öka sina insatser för att säkerställa att romer och sinter kan delta fullt ut och på lika villkor i samhällslivet och för att bekämpa diskriminering mot dem,

–   med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 8 april har utsetts till den internationella romerdagen och betraktas som romernas årliga dag och som ett sätt att öka medvetenheten om Europas största etniska minoritet och omfattningen av dess sociala utanförskap.

B.  Det finns mellan 12 och 15 miljoner romer i Europa, varav mellan 7 och 9 miljoner lever i Europeiska unionen, vilka utsätts för rasdiskriminering. Många av dem drabbas av allvarlig strukturell diskriminering, fattigdom och socialt utanförskap samt flerfaldig diskriminering på grund av kön, ålder, sexuell läggning och funktionshinder.

C.  De våldsamma tendenserna till rasism och diskriminering mot romer på grund av rastillhörighet måste stävjas. Varje form av straffrihet för rasistiska påhopp, hatiska uttalanden, fysiska attacker från extremistgrupper, olagliga förvisningar, polistrakasserier, som beror på fientlighet mot zigenare och romer, bidrar till att försvaga rättssäkerheten och demokratin och leder ofta till återfall i sådan brottslighet. Det krävs kraftfulla åtgärder för att undanröja denna straffrihet.

D.  Misslyckandet att bekämpa rasdiskriminering av och främlingsfientlighet mot romer, i synnerhet från offentliga myndigheters sida, är en omständighet som bidrar till att dessa problem består i samhället.

E.  Romerna betraktas ännu inte som en etnisk eller nationell minoritetsgrupp i alla medlemsstater och kandidatländer, och följaktligen åtnjuter de inte de rättigheter som denna status medför i alla berörda länder.

F.  Många medlemsstater har snabbt införlivat direktiv 2000/43/EG i nationell lagstiftning, medan andra underlåtit detta eller endast vidtagit otillräckliga eller felaktiga åtgärder.

G.  Förintelsen av romerna bör ges det oreserverade erkännande som allvaret i nazisternas försök att fysiskt utrota romerna i Europa ger anledning till. Kommissionen och myndigheterna bör i detta sammanhang vidta alla nödvändiga åtgärder för att få bort svinuppfödningsanläggningen på det område i Lety u Pisku där det forna koncentrationslägret låg och uppföra en lämplig minnesvård.

H.  Ett stort antal romer har blivit offer för krig och etnisk rensning, och romer utsätts fortfarande för förföljelse i delar av vissa regioner i före detta republiken Jugoslavien.

I.  Ett betydande antal romska asylsökande har avvisats eller hotats med avvisning från värdländer i EU i strid med principen om non-refoulement i 1951 års Genèvekonvention och därtill hörande protokoll.

J.  Romerna är fortfarande underrepresenterade inom regeringsstrukturer och offentlig förvaltning i medlemsstater och kandidatländer där de utgör en betydande andel av befolkningen. Dessa regeringar har förpliktat sig att se till att antalet romer i beslutsfattande strukturer ökar, och måste nu göra tydliga framsteg i detta avseende.

K.  Det måste garanteras att romerna faktiskt deltar i det politiska livet, i synnerhet när det gäller beslut som påverkar deras liv och välfärd.

L.  Nya medborgarskapslagar får inte under några omständigheter utformas och genomföras på ett sätt som diskriminerar personer som gör berättigade anspråk på medborgarskap, eller som förvägrar medborgarskap för romer som länge har levt i berörd medlemsstat eller kandidatland.

M.  I en rad länder finns det klara tecken på att det inom polisen och andra straffrättsliga institutioner finns en negativ inställning gentemot romer, vilket leder till systematisk rasdiskriminering inom rättskipningen vid brottmål.

N.  Romer blir vid upprepade tillfällen diskriminerade när det gäller tillgång till vård och social trygghet. Den segregering som förekommer på BB-avdelningar och det faktum att romska kvinnor steriliseras utan föregående upplysning och samtycke är oroväckande.

O.  Undermåliga och hälsovådliga levnadsvillkor och tecken på gettobildning finns i stor skala, och romer hindras ständigt från att flytta från sådana områden.

P.  I flera medlemsstater finns det ett rassegregerat skolsystem, där romska barn antingen undervisas i separata klasser med mindre krävande läroplaner eller i klasser avsedda för elever med mentalt handikapp. Förbättrad tillgång för romer till utbildning och möjligheten att göra akademisk karriär är avgörande för att förbättra de romska samhällenas framtidsutsikter.

Q.  Arbetslösheten bland romer är i allmänhet oacceptabelt hög, vilket kräver särskilda åtgärder för att underlätta tillgången till arbete för romer.

R.  Med tanke på svårigheterna för romer att få fullt erkännande för sin kultur är det beklagligt att romska program fortfarande är underrepresenterade i de konventionella medierna i de flesta medlemsstater och kandidatländer, samtidigt som nyhetsartiklar och radio- och tv-program ger en negativ bild av romska medborgare. Den nya kommunikationstekniken, däribland Internet, kan också bidra till att motverka denna fientlighet mot romer.

1.  Europaparlamentet fördömer kraftigt alla former av diskriminering som den romska befolkningen utsätts för.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet, medlemsstaterna och kandidatländerna att erkänna romerna som en europeisk minoritet.

3.  Europaparlamentet välkomnar det uttalande som kommissionens ordförande Barroso nyligen gjorde om vikten av att utrota diskrimineringen mot det romska folket och den roll som Lissabonstrategin skulle kunna spela när det gäller att förbättra romers möjligheter(9). Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen, medlemsstaterna och kandidatländerna att inför allmänheten vidta åtgärder för att bekämpa alla former av fientlighet mot zigenare och romer på lokal, nationell, regional eller gemenskapsnivå.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta med frågan om att bekämpa fientligheten mot zigenare och romer runt om i Europa i sina prioriteringar för 2007 – det europeiska året för lika möjligheter för alla – och uppmanar de politiska partierna och det civila samhället att på alla nivåer klargöra att rashat mot romer aldrig kan accepteras i det europeiska samhället.

5.  Europaparlamentet uppmanar även kommissionen att, inom ramen för de politiska kraven i Köpenhamnskriterierna, säkerställa att kandidatländerna verkligen anstränger sig för att öka respekten för rättsstatsprincipen och skydda mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter, och i synnerhet den romska befolkningens rättigheter.

6.  Europaparlamentet begär att kommissionen skall utarbeta ett meddelande om hur EU, i samarbete med medlemsstaterna, på bästa sätt kan samordna och främja insatser för att förbättra romernas situation, samt anta en handlingsplan med tydliga rekommendationer till medlemsstaterna och kandidatländerna för att förbättra romernas ekonomiska, sociala och politiska integrering.

7.  Europaparlamentet lovordar medlemsstaterna för att snabbt ha införlivat direktiv 2000/43/EG i den nationella lagstiftningen och uppmanar de medlemsstatermot vilka det har inletts överträdelseförfaranden på grund av ofullständigt överlämnande att åtgärda bristen på framsteg. Parlamentet uppmanar rådet att under det luxemburgska ordförandeskapet nå en överenskommelse om det föreslagna rambeslutet om rasism och främlingsfientlighet som skulle göra hatbrott straffbara i hela EU och som Europaparlamentet måste höras om på nytt.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kandidatländerna att förbättra nationell lagstiftning och administrativa åtgärder som klart och tydligt bekämpar, direkt eller indirekt, fientlighet mot zigenare och romer eller därmed förknippad intolerans i det offentliga livet.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kandidatländerna att utbyta erfarenheter om goda lösningar och att uppmuntra främjandet av romernas kultur.

10.  Europaparlamentet anmodar medlemsstaterna att handla på lämpligt sätt för att undanröja alla former av rashat och uppmaning till diskriminering och våld mot romer i massmedia och all annan kommunikationsteknik. Parlamentet uppmanar konventionell media till att ta fram bästa möjliga handlingsplan för anställning av personal som avspeglar befolkningens sammansättning.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kandidatländerna att utveckla en strategi för ett ökat romskt valdeltagande genom att rikta in sig på romer som väljare och kandidater på alla nivåer.

12.  Europaparlamentet betonar behovet av att garantera lika sociala och politiska rättigheter för invandrare av romskt ursprung.

13.  Europaparlamentet betonar att avsaknaden av offentliga handlingar är ett allvarligt hinder för romernas möjlighet att åtnjuta grundläggande rättigheter i hela Europa och för deras tillgång till tjänster som är avgörande för deras integration i samhället.

14.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater och kandidatländer att, i syfte att garantera bättre långtidsanställningar, vidta konkreta åtgärder för att förbättra romers tillgång till arbetsmarknaden.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstater, där romska barn utsätts för segregering i skolan genom att placeras i klasser för mentalt handikappade eller i separata klasser, att utveckla sina integrationsprogram inom en på förhand fastställd tidsperiod, och på så sätt garantera fritt tillträde till kvalitativ utbildning för romska barn och därmed förebygga fientligheten mot romer bland skolbarn.

16.  Europaparlamentet erinrar om rådets och utbildningsministrarnas resolution av den 22 maj 1989 om tillgång till utbildning för barn till zigenare och resandefolk(10), och anser att det fortsätter att vara prioriterat att se till att romska barn har tillgång till konventionell utbildning.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kandidatländerna att vidta åtgärder för att säkerställa att romer får en lika tillgång till hälsovård och social trygghet och se till att diskriminerande praxis upphör, i synnerhet segregeringen av romer på BB-avdelningar, och förhindra att romska kvinnor steriliseras utan sitt samtycke.

18.  Europaparlamentet välkomnar bildandet av Europeiska forum för romer och resande samt det arbete beträffande romer och minoriteter som görs av grupper inom parlamentet. Parlamentet anser att det är viktigt att samarbeta med dessa grupper och nämnda forum när det gäller att skapa en europeisk politik rörande romer.

19.  Den nuvarande gettobildningen i Europa är oacceptabel. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta konkreta åtgärder för att motverka denna, bekämpa diskriminerade praxis vid tilldelning av bostäder och att hjälpa enskilda romer att hitta alternativa bostäder som inte är hälsovådliga.

20.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i regioner med romsk befolkning att vidta ytterligare åtgärder för att integrera romska tjänstemän på alla administrativa och beslutsfattande nivåer i enlighet med tidigare åtaganden och avsätta erforderliga resurser för att sådana tjänster skall fungera väl.

21.  Europaparlamentet välkomnar initiativet "Ett årtionde för integration av romer" som undertecknats av fem medlemsstater och kandidatländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med dessa regeringar i syfte att anpassa finansieringen av EU-program för att genomföra detta initiativ.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att offentligt uppmuntra de nationella regeringarna att se till att romska aktörer är involverade både i utformningen, genomförandet och övervakningen av stödprogram som är inriktade på romer.

23.  Europaparlamentet stöder den fortsatta utvecklingen inom EU-institutionerna för att integrera den "rom-till-rom-strategi" som utvecklats av OSSE när personal skall anställas på lediga tjänster med eller utan romsk anknytning.

24.  Europaparlamentet uppmanar politiska partier på såväl nationell som europeiska nivå att se över sina strukturer och rutiner i syfte att avlägsna alla hinder som direkt eller indirekt motverkar romers medverkan, och införa en politik som syftar till att låta romerna fritt delta i deras allmänna politiska och sociala program.

25.  Europaparlamentet uppmanar europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet och Europeiska byrån för de grundläggande rättigheterna, när denna inrättats, att i större utsträckning uppmärksamma den fientlighet mot zigenare/romer som finns i Europa, och att tilldela nödvändiga resurser för att övervaka övergrepp med rasistiska förtecken och kränkningar av mänskliga rättigheter riktade mot romer.

26.  Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att stödja initiativ som syftar till att förbättra romernas möjligheter att medverka och aktivt delta i det politiska och sociala livet och ge de romska intresseorganisationerna en röst.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lyfta upp romerfrågan till en övergripande fråga på europeisk nivå, särskilt i kandidatländerna, eftersom romerna lever i alla delar av Europa.

28.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt till medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament.

(1) Internationella romerdagen inrättades 1971 vid romernas första världskongress. (2) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22. (3) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16. (4) De europeiska politiska partiernas stadga för ett icke-rasistiskt samhälle är ett förslag från EU:s rådgivande kommission mot rasism och främlingsfientlighet till de politiska partierna inom Europeiska unionen. Texten antogs av denna kommission den 5 december 1997. (5) Europeiska kommissionens ordförande, José Manuel Barroso, tillkännagav detta initiativ i sitt tal till Europaparlamentet den 26 oktober 2004, då han sade att den grupp – som han är ordförande för – kommer att tilldelas uppgiften av övervaka alla kommissionens åtgärder och större initiativ inom dessa områden, samt fungera som en politisk drivkraft. (6) EGT L 230, 21.8.1997, s. 19. (7) "The Situation of Roma in an Enlarged Europe", rapport utarbetad på uppdrag av generaldirektoratet för sysselsättning och sociala frågor, offentliggjord 2004. (8) Antagna texter, P6_TA(2005)0018. (9) Kommentarer den 17 mars 2005, vid lanseringen av Lissabonstrategins resultattavla V (Lisbon Scorecard V). (10) EUT C 153, 21.6.1989, s. 3.

Europaparlamentets resolution om modernisering av de sociala trygghetssystemen och utveckling av hälso- och sjukvård av god kvalitet (2004/2189(INI))

P6_TA(2005)0152 A6-0085/2005

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen: "Modernisera de sociala trygghetssystemen för att utveckla högkvalitativ, tillgänglig och hållbar vård och omsorg: stöd till de nationella strategierna genom den öppna samordningsmetoden" (KOM(2004)0304),

–   med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2000 om meddelandet från kommissionen om en samordnad strategi för att modernisera social trygghet(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2003 om kommissionens meddelande om hälso- och sjukvårdens och äldreomsorgens framtid: att garantera tillgänglighet, kvalitet och finansiell hållbarhet(2),

–   med beaktande av Europeiska rådets möten den 20–21 mars 2003 i Bryssel och Europeiska rådets slutsatser om hälso- och sjukvård och långtidsvård från de föregående mötena i Lissabon, Göteborg och Barcelona,

–   med beaktande av kommissionens vitbok om tjänster av allmänt intresse (KOM(2004)0374),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen: "Stärka Lissabonstrategins sociala dimension: rationalisera den öppna samordningen inom socialt skydd" (KOM(2003)0261),

–   med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2004 om ett förslag till en gemensam rapport om hälso- och sjukvård och äldreomsorg: Stöd till de nationella strategierna för säkerställande av en hög nivå av social trygghet(3),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0085/2005), och av följande skäl:

A.  Rätten till hälsa är en grundläggande medborgerlig rättighet i enlighet med artikel II-95 i Fördraget om upprättandet av en konstitution för Europa(4), som nu skall ratificeras. I Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna(5) fastställs att var och en har rätt till tillgång till förebyggande hälsovård och till medicinsk vård. Också rätten för äldre att leva ett värdigt och oberoende liv och att delta i det sociala och kulturella livet och i arbetslivet fastställs.

B.  Hälsa är ett centralt värde för varje person i alla skeden och alla situationer i livet och en av de grundläggande förutsättningarna för att en person skall kunna bidra aktivt till samhället. Folkhälsa är ett av samhällets värden, och en av samhällets viktigaste uppgifter är att skydda den.

C.  Hälsan påverkas av många faktorer, som genetiska anlag, livsstil och sociala villkor. Hälso- och sjukvården har endast begränsad inverkan på en persons allmänna hälsa (siffran tio procent nämns ofta).

D.  Tilltron till att vård finns tillgänglig vid behov är avgörande för att en person skall kunna fungera väl i samhället, i alla skeden och alla situationer i livet.

E.  Den fria rörligheten för personer (inklusive arbetstagare) är en av EU:s grundprinciper och samtidigt nödvändig för både de enskilda medlemsstaternas och unionen som helhets vidare utveckling. Människors tilltro till vårdens tillgänglighet och kvalitet kan stärkas som en följd av rörligheten mellan medlemsstaterna genom öppen samordning av hälsovårdssystemen.

F.  Inte minst kommer EG-domstolens domar att leda till ökad rörlighet för patienter och till ökat utnyttjande av gränsöverskridande tjänster. Denna utveckling, tillsammans med att den inre marknaden fördjupas allt mer, kommer att få allt större följder för de nationella hälso- och sjukvårdssystemen, vars principer och mål inte får äventyras på grund av detta.

G.  Det europeiska sjukförsäkringskortet lämpar sig för att garantera fri rörlighet inom EU i fråga om hälso- och sjukvård, även om de nationella sociala systemen har mycket olika strukturer.

H.  EG-domstolen har ett flertal gånger godkänt patienters begäran om ersättning för kostnader för läkarbehandling i en annan medlemsstat. Domstolen har då dock gjort åtskillnad mellan sjukhusbehandling och annan behandling, och därmed knutit vissa villkor till godkännandet av en sådan begäran vilka särskilt skall sörja för finansiell utjämning och social trygghet, alltid i syfte att garantera en hög standard på hälsoskyddet.

I.  I sin ovannämnda resolution av den 11 mars 2004 uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att stärka sina offentliga och privata hälso- och sjukvårdsinstitutioner genom att utnyttja hela det tillgängliga utbudet i patientens ursprungsland.

J.  Medlemsstaternas hälso- och sjukvårdssystem bygger på principen om jämlikhet och solidaritet, vilken kräver att högkvalitativ hälsovård och omsorg är tillgänglig för alla i enlighet med deras behov, oavsett ålder eller resurser.

K.  Ett av unionens ständiga mål är att främja en hög nivå på den sociala tryggheten. Effektivare samarbete på området för vård och omsorg bidrar till hållbar modernisering av den europeiska sociala modellen och till bättre social sammanhållning. Vård och omsorg är sådana allmänna tjänster där solidaritetsprincipen skall prioriteras.

L.  Medlemsstaternas hälso- och sjukvårdssystem, som är en del av deras system för social trygghet, står inför utmaningar på grund av ny undersöknings- och behandlingsteknik, en åldrande befolkning (dvs. en enorm ökning av antalet mycket gamla och svaga som behöver individuellt anpassad hälsobedömning och lämplig vård), allmänhetens ökande förväntningar och garanterad allmän tillgång till dessa system för samtliga medborgare.

M.  Vårdpersonalens åldrande utgör ett problem i vissa medlemsstater, liksom åldrandet bland de många personer som tillhandahåller gratis vård.

N.  Ny diagnos- och behandlingsteknik äventyrar inte bara hälso- och sjukvårdssystemens finansiella stabilitet utan medför också, i synnerhet, nya möjligheter och skänker mänskligheten nytt hopp i den ständiga kampen mot sjukdomar och ålderdom. Ökad fattigdom i ålderdomen blir dock allt mer utbrett.

O.  Förebyggande är den effektivaste och mest ändamålsenliga formen av hälsovård. Högkvalitativ förebyggande vård som är tillgänglig för var och en, till rimliga kostnader, förlänger medellivslängden, minskar förekomsten av sjukdomar, sänker utgifterna för hälso- och sjukvård och bidrar till att finansieringen av vården blir långsiktigt hållbar.

P.  Även om den stora majoriteten äldre är friska och lever ett oberoende liv är det ändå ett betydande antal bland dem som är sjuka eller har funktionshinder och som därför är i behov av högkvalitativ och högt integrerad social service och hälsovård genom lämplig geriatrisk (dvs. tvärvetenskaplig och övergripande) bedömning, vilket är det enda sättet att minska invaliditet och förebygga onödig långvarig vård för personer i denna grupp.

Q.  Individen – patienten – står i fokus för allt som rör hälsa. Han eller hon får vård och betalar för den antingen direkt eller i form av försäkringar eller skatter. Människor i allmänhet har största intresse av en tillgänglig, adekvat och kvalitativ vård, och måste därför få heltäckande information och ha fulla rättigheter och valmöjligheter när det gäller vårdalternativ och utnyttjande av vård.

R.  Vårdens kvalitet påverkas framför allt av hälso- och sjukvårdspersonalens utbildningsnivå, fortbildning, lämpliga arbetsvillkor och arbetsmiljöförhållanden för dem, tillgången till högkvalitativ undersöknings- och behandlingsteknik, nivån på organisationen av vårdtjänsterna och kvaliteten på kommunikationen och informationsutbytet mellan vårdinrättningar och patienter.

S.  Med tanke på den enorma ökningen av antalet svaga äldre personer är det viktigt att snarast utveckla och främja gerontologisk och geriatrisk utbildning, både inom grundläggande och högre utbildningsprogram, för att ge all vårdpersonal de speciella kunskaper och färdigheter som behövs för att ge denna grupp en bättre och mer adekvat vård.

T.  I EU:s program för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet (2003–2008) föreskrivs en integrerad syn på hälsopolitik och hälso- och sjukvård som bygger på bland annat följande: att främja hälsa och vidta grundläggande förebyggande åtgärder, att undanröja hälsorisker, att föra in en hög hälsoskyddsnivå i definitionen och genomförandet av politiska åtgärder inom alla sektorer liksom att angripa sociala orättvisor som en källa till hälsoproblem.

U.  Hälsa är, i likhet med ekonomi, ett mycket viktigt område inom vetenskap och forskning – ett omfattande område både för den vetenskapliga utvecklingen och forskningen och för den praktiska dagliga tillämpningen av resultaten av forskning och vetenskaplig undersökning. Som en ekonomisk sektor genererar vården ett stort antal arbetstillfällen och stora ekonomiska värden.

V.  Vid sidan av grundforskning finns det ett stort behov av klinisk forskning inriktad på de hälsoproblem som ofta påträffas hos den växande gruppen äldre svaga personer och som syftar till att utveckla nya metoder för att kunna ge så effektiv vård som möjligt och därmed bidra till hög livskvalitet.

W.  Hälsosektorn hänger nära samman med ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling och bör därför inte bara ses som en kostnad utan också som en produktiv investering som kan förverkligas genom en effektiv hälso- och sjukvårdspolitik.

X.  Samarbetet inom hälso- och sjukvård utgör en del av skapandet av ett mer hälsosamt Europa, och det är i all väsentlighet medlemsstaternas ansvar att organisera detta. För att förbättra och utveckla en högkvalitativ, tillgänglig och hållbar vård och omsorg är det viktigt med ett erfarenhetsutbyte mellan medlemsstaterna. Hälso- och sjukvården bör ha en tydlig roll i Lissabonstrategin.

Y.  Hemtjänster, som möjliggör omsorg av patienten i hans eller hennes förtrogna hemmiljö, efterfrågas i allt större omfattning. Denna typ av tjänster utgör en ändamålsenlig komplettering till sjukhusvård och är viktiga tjänster med stor sysselsättningspotential.

Z.  Enligt kommissionens meddelande om en ny socialpolitisk dagordning (KOM(2000)0379) har införandet av socialförsäkringen varit ett centralt led i hälso- och sjukvårdsreformerna. Kommissionen framhåller att sju av tio nya medlemsstater föredrar ett försäkringsbaserat framför ett skattebaserat system.

1.  Europaparlamentet noterar att kommissionen bland annat inom ramen för den öppna samordningsmetoden önskar stödja de nationella (och i förekommande fall de regionala) regeringarna i att utveckla och reformera hälso- och sjukvårdssystemen och kräver i detta sammanhang att de nationella (i förekommande fall de regionala) regeringarnas absoluta suveränitet inom området hälso- och sjukvårdens organisation respekteras fullt ut, särskilt de olika finansieringssystemen, så att de kan uppnå de gemensamt fastställda målen för moderniseringen av de sociala trygghetssystemen.

2.  Europaparlamentet påpekar att medlemsstaternas behörighet på området för social trygghet inte får försvagas och att inte heller subsidiaritetsprincipen får undergrävas när den öppna samordningsmetoden tillämpas. Varje medlemsstat måste själv även i framtiden fatta beslut om hur de gemensamt fastställda målen för att modernisera de sociala trygghetssystemen skall uppnås.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i större omfattning beakta vikten av förebyggande vård och hälsa när gemenskapens mål och indikatorer läggs fast.

4.  Europaparlamentet kritiserar att den öppna samordningsmetodens planerade utformning inom området för hälsovård, speciellt den digitala uppgiftsinsamlingen, tydligt överstiger medlemsstaternas administrativa förmåga, och föreslår att uppgiftsinsamlingen tills vidare skall omfatta endast särskilt viktiga områden.

5.  Europaparlamentet välkomnar rådets beslut att tillämpa den öppna samordningsmetoden på området för vård och långtidsvård. Det bekräftar sitt samtycke till de tre grundläggande målen – allmän tillgänglighet oberoende av inkomst eller förmögenhet, hög kvalitet och långsiktig finansiell hållbarhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tydligt formulera dessa prioriteringar och att garantera allmän tillgänglighet utan onödiga väntelistor. Parlamentet påpekar att det behövs ständiga ansträngningar för att se till att dessa mål bringas i samklang med varandra. Parlamentet anser att medborgarnas rätt till likvärdig hälsovård i alla medlemsstater behöver förstärkas och uppmanar de enskilda medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att dessa rättigheter respekteras, så att framför allt turister inte tvingas anlita dyr privat sjukvård mot deras önskan och i strid med deras rättigheter.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att diskutera vilka aktiva åtgärder som kan vidtas för att hantera de fattigaste samhällsmedborgarnas vårdbehov och möjligheter att få tillgång till hälso- och sjukvård. Europaparlamentet påpekar att systemets allmänna karaktär måste baseras på solidaritetsprincipen och tillhandahålla ett säkerhetsnät mot fattigdom och social utslagning som främst skall omfatta låginkomsttagare och personer vars hälsotillstånd kräver omfattande, långvarig eller dyrbar vård, däribland palliativ vård och vård i livets slutskede.

7.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen ser på moderniseringen av det sociala skyddet på området för vård och omsorg i huvudsak utifrån de synpunkter som stabilitetspaktens krav ställer. Parlamentet beklagar att kommissionen i sin text inte hänvisar till kostnadsutvecklingen inom de olika sektorerna av vård och omsorg (behandlingar, sjukhusvård etc.) och inte heller tar upp effekterna av förebyggande arbete i de enskilda medlemsstaterna.

8.  Europaparlamentet instämmer i att unionens hälso- och sjukvårdssystem står inför gemensamma utmaningar på grund av de medicinska och tekniska framstegen i kombination med de ökande kostnaderna, den demografiska utvecklingen, framför allt det ökade antalet svaga äldre personer som lider av flera olika sjukdomar som ofta förvärras av ogynnsamma sociala förhållanden, den ökande efterfrågan på vårdtjänster och medicinska produkter samt unionsmedborgarnas alltmer ökande rörlighet.

9.  Europaparlamentet anser att den åldrande befolkningen är en utmaning som samtidigt skall ses som en möjlighet. Människor med många års värdefulla erfarenheter skall inom ramen för aktivt åldrande knytas närmare till samhället och företagen.

10.  Europaparlamentet påpekar att den ökande livslängden kräver bättre samordning av de medicinska tjänsterna och omvårdnadstjänsterna för att den sociala infrastrukturen skall vidareutvecklas.

11.  Europaparlamentet inser att en allt större rörlighet bland gemenskapens befolkning samt invandringen från andra länder kan utgöra ett administrativt problem.

12.  Europaparlamentet framhåller vikten av förebyggande åtgärder och betalbar egenvård som de effektivaste metoderna i kampen mot sjukdomar. Parlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar att främja samordningen av förebyggande hälsovårdsprogram riktade mot olika åldersgrupper vilket omfattar att prioritera hälsa och hälsoutbildning, och att ge de förebyggande åtgärderna en avsevärt högre ställning bland de åtgärder som tas i anspråk i praktiken, bland annat regelbundna förebyggande läkarundersökningar och vaccinering i enlighet med vetenskapliga rön samt att garantera allmän tillgänglighet till dessa åtgärder. Parlamentet rekommenderar även allmän geriatriska screeningundersökningar av svaga äldre personer för att förbättra deras livskvalitet samt för att undvika onödig långvarig sjukhusvård och hemvård, vilket i gengäld kommer att innebära ett kraftigt bidrag till sänkta sjukvårdskostnader.

13.  Europaparlamentet påpekar att förekomsten av de främsta dödliga sjukdomarna (till exempel cancer och hjärt- och kärlsjukdomar) och de främsta funktionsnedsättande sjukdomarna (till exempel muskel- och skelettstörningar och andra arbetsrelaterade kroniska sjukdomar, hälsoproblem på grund av exempelvis osunda kostvanor, narkotikamissbruk, miljöförstöring och minskad fysisk aktivitet) kan minskas väsentligt genom allmänna sektorsövergripande åtgärder och enskilda förebyggande åtgärder och genom förbättrade åtgärder mot de bakomliggande faktorer i människors arbetsmiljö och miljö som orsakar sjukdomar. Europaparlamentet framhåller därför vikten av att utveckla företagshälsovården för att förebygga och tidigt upptäcka sjukdomar och hälsoproblem.

14.  Europaparlamentet betonar att individen i egenskap av mottagare av tjänster och vårdkonsument måste ha huvudrollen inom alla system för vård och omsorg. Hans eller hennes rättigheter är de mest betydelsefulla, och den viktigaste är rätten till fullständig information om sin egen hälsa, om möjligheter till vård och omsorg och om val av vård som erbjuds på marknaden av enskilda leverantörer.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att, särskilt med hjälp av handlingsprogrammet för hälsa, sörja för att insamlingen av uppgifter harmoniseras och dataunderlaget förbättras samt att möjliggöra för medborgarna och tjänsteleverantörerna att få tillgång till information om hälsovård och folkhälsopolitik i andra medlemsstater via den EU-hälsoportal som är under uppbyggnad.

16.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens tonvikt på att förbättra tvärvetenskaplig och institutionsöverskridande kommunikation och samarbete mellan enskilda leverantörer av vård och omsorg när det gäller förebyggande, diagnos och behandling. Den läkare som ansvarar för att ge primärvård har en nyckelroll för den typen av kommunikation och samarbete. Utbyte av befintlig information höjer kvaliteten på och effektiviteten i vården, minskar risken för att patienterna skadas och effektiviserar utnyttjandet av arbetskraft och resurser.

17.  Europaparlamentet oroar sig över de stora skillnaderna mellan de gamla medlemsstaterna och de flesta nya medlemsstater när det gäller befolkningens hälsotillstånd och tillgängligheten, kvaliteten och utnyttjandet av resurser inom vården och omsorgen. Parlamentet uppmanar kommissionen och de gamla medlemsstaterna att stödja de nya medlemsstaterna i deras insatser för att förbättra vård och omsorg genom handlingsprogrammet för hälsa och andra lämpliga instrument, framför allt "den öppna samordningsmetoden".

18.  Europaparlamentet understryker hälso- och sjukvårdens, långtidsvårdens och den sociala servicens betydelse för de nationella ekonomierna med tanke på det stora antalet personer de för närvarande sysselsätter och deras potential att i framtiden skapa ett stort antal arbetstillfällen hos olika vårdleverantörer. Detta skapar ökad konkurrens och därmed ökad tillväxtpotential för de nationella ekonomierna. EU-befolkningens gradvisa åldrande kommer att leda till att man måste avsätta större ekonomiska och mänskliga resurser för att ge service till äldre personer. I många medlemsstater är det nödvändigt att snarast vidta aktiva åtgärder för att rekrytera och behålla vårdpersonal.

19.  Europaparlamentet påpekar att det ökande behovet av tjänster inom vård och omsorg skapar ytterligare arbetsplatser av allt högre kvalitet.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar att vidta effektiva åtgärder för att förbättra enskilda människors situation i samband med att de utnyttjar hälso- och sjukvård och långtidsvård, att verka för att allmänheten får bättre tillgång till information och att förbättra förutsättningarna för enskilda personer att fritt fatta beslut om utnyttjande av vård och omsorg. För att detta skall vara möjligt krävs det att man har mångfald av vårdleverantörer och tillgång till information om en sund livsstil och om möjligheter till förebyggande, diagnos och behandling. Tillgången till sådan information får inte vara begränsad, särskilt inte med hänvisning till att det krävs offentliga besparingar.

21.  Europaparlamentet konstaterar att vissa medlemsstaterna höjer den egenandel av vårdkostnaderna som patienterna skall betala, och kräver i detta sammanhang att missgynnade grupper också i fortsättningen skall ha tillgång till lämplig hälsovård.

22.  Europaparlamentet finner det oroväckande att det i ett större antal medlemsstater finns orimligt långa väntetider för vissa akuta och icke akuta behandlingar. Parlamentet uppmanar dessa medlemsstater att vidta riktade åtgärder för att minska väntetiderna. Medlemsstaterna uppmanas att alltid, då det finns långa väntelistor och likvärdig eller lika effektiv behandling av patienterna inte kan ske i tid inom landet, arbeta nära samman, för att med beaktande av subsidiaritetsprincipen, balansen i de nationella systemen och den finansiella utjämningen garantera en hög nivå på skyddet av hälsan och den sociala tryggheten för samtliga medborgare i EU.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar att ge praktiskt stöd till informationsutbyte (inklusive bland de olika institutioner och discipliner som är inblandade i vården av enskilda patienter) och användning av elektronisk kommunikationsteknik inom hälso- och sjukvården och långtidsvården. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaternas regeringar att tillhandahålla ett ökat och mer systematiskt stöd för utvecklingen av den så kallade e-hälsovården.

24.  Europaparlamentet finner det oroväckande att det i många medlemsstater råder tilltagande brist på välutbildade läkare samt medicinsk personal och vårdpersonal, om också i olika grad. Medlemsstaterna uppmanas uttryckligen att vidta riktade åtgärder för att förbättra arbetets kvalitet, göra dessa yrken attraktivare och undanröja de befintliga personalbristerna. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att främja ut- och fortbildning av såväl frivilliga som redan kvalificerade arbetstagare på detta område.

25.  Europaparlamentet beklagar att det inte läggs någon särskild vikt vid en återkoppling från de aktörer som svarar för basverksamheten då det gäller förstärkt samordning, och påpekar att informationsflödet "bottom up" har en framträdande ställning inom befintliga förvaltningsmodeller.

26.  Europaparlamentet beklagar att det i allmänhet inte riktas någon större uppmärksamhet på vetenskapliga behovsanalyser. Parlamentet påminner om att vetenskapliga fakta från andra organisationer inte kan övertas utan att granskas först, och rekommenderar att egna fakta i ökad omfattning skall tas fram via existerande forskningsprogram.

27.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar att se till att utbildningar och fortbildningar inom vårdyrkena blir mer samstämmiga, driva på i frågan om ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer, vilket underlättar rörligheten för hälso- och sjukvårdspersonal, samt att i högre utsträckning både öka samordningen av och samstämmigheten mellan kraven på utrustningen vid vårdinrättningar och användningen av ny undersöknings- och behandlingsteknik, och därigenom främja en jämförbar vårdkvalitet i alla EU-länder.

28.  Europaparlamentet betonar att långsiktig finansiell hållbarhet förutsätter att de befintliga resurserna används optimalt. Detta mål kan endast uppnås om hälsovårdens kvalitet mer än hittills öppnas för insyn, medlemsstaterna inför systematiska program för kvalitetssäkring och riktlinjer för behandlingar som grundar sig på vetenskapliga rön, och om de använder offentliga medel endast för medicinska produkter och tekniker med bevisad nytta.

29.  Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna måste se över de medicinska och medicintekniska framstegen med avseende på deras verkan, nytta och lönsamhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att granska möjligheten att binda samman och samordna den utvärdering som gjorts i medlemsstaterna av medicinsk teknik och medicinska riktlinjer.

30.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att presentera de nationella preliminära rapporterna i tid inför nästa möte i Europeiska rådet.

31.  Europaparlamentet anser att hälso- och sjukvård för svaga äldre personer är ett lämpligt område för forskning på europeisk nivå.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag senast i slutet av 2005 med politiska riktlinjer, gemensamma mål, arbetsmetoder och en detaljerad tidtabell. Det bör även understrykas att medborgarnas sjukvård och hälsa är de enskilda medlemsstaternas ansvar.

33.  Europaparlamentet betonar att man skall gå mycket noggrant tillväga vid utarbetande av indikatorer och tolkning av resultaten och att de befintliga skillnaderna mellan hälsovårdssystemen måste beaktas. Parlamentet är särskilt angeläget om att indikatorer skall utarbetas för att mäta rättvis tillgång, vårdens kvalitet och effektivitet.

34.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att för att rationalisera den öppna samordningsmetoden fatta beslut om en integrerad ram på området för socialt skydd under våren 2006, och att anta en enhetlig förteckning över gemensamma mål på områdena för social integration, pensioner samt vård och omsorg.

35.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att underrätta Europaparlamentet om sina förslag.

36.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att låta patientorganisationerna i större omfattning än hittills delta vid hälsopolitiska beslut och att stödja deras arbete på ett lämpligt sätt.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på ett lämpligt sätt beakta kvinnospecifika aspekter vid alla åtgärder på hälsoområdet. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny rapport om hälsoläget för kvinnor i Europeiska unionen.

38.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, kommittén för socialt skydd och medlemsstaternas parlament.

(1) EGT C 339, 29.11.2000, s. 154. (2) EUT C 38 E, 12.2.2004, s. 269. (3) EUT C 102 E, 28.4.2004, s. 862. (4) EUT C 310, 16.12.2004. (5) EGT C 364, 18.12.2000, s. 1.

Europaparlamentets resolution om den nuvarande situationen beträffande integrationen av de finansiella marknaderna i Europeiska unionen (2005/2026(INI))

P6_TA(2005)0153 A6-0087/2005

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av genomförandet av handlingsplanen för finansiella tjänster (KOM(1999)0232) som antagits av kommissionen, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel(1), Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk)(2), Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument(3) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad(4),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/107/EG(5) och 2001/108/EG(6) av den 21 januari 2002 om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG om företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag)(7),

–   med beaktande av interinstitutionella övervakningskommitténs tredje rapport om Lamfalussy-förfarandet,

–   med beaktande av de fyra rapporterna från fyra oberoende expertkommittéer om läget gällande den finansiella integrationen inom sektorerna bankväsen, försäkringar, värdepapper och kapitalförvaltning som kommissionen offentliggjorde i maj 2004 samt kommentarerna till dessa rapporter från finansmarknadens aktörer,

–   med beaktande av sin resolution av den 21 november 2002 om tillsynsregler i Europeiska unionen(8),

–   med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2004 om framtiden beträffande hedgefonder och derivat(9),

–   med beaktande av sin resolution av den 10 februari 2004 om kreditvärderingsinstitutens roll och metoder(10),

–   med beaktande av rapporten från Europeiska värdepapperstillsynskommittén (CESR) om vilka kontrollverktyg som skall användas för EU:s värdepappersmarknad, även kallad Himalayarapporten,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0087/2005), och av följande skäl:

A.  Den 11 maj 1999 antog kommissionen handlingsplanen för finansiella tjänster i syfte att öka investeringarna, tillväxten och konkurrenskraften, förbättra säkerheten och stabiliteten samt ge alla inblandade parter bättre insyn och skydd.

B.  Den gränsöverskridande handeln, särskilt när det gäller finansiella produkter till privatkunder, är fortfarande splittrad och hämmas av rättsliga och skattemässiga hinder, kulturella skillnader och nationella lagar som skiljer sig markant från en medlemsstat till en annan, särskilt när det gäller konsumentskydd.

C.  Utrymmet för ytterligare lagstiftningsverksamhet och andra åtgärder på EU-nivå borde klart fastställas och debatteras, och konsekvenserna av sådana åtgärder för intressenterna, gällande regler och i synnerhet fullbordandet av den inre marknaden bör utvärderas utförligt, i samråd med berörda intressenter. Principerna om bättre lagstiftning bör följas och kostnads-/nyttoanalyser bör genomföras.

D.  Regleringen och tillsynen bör utgöra en ram som bidrar till att en gemensam marknad för finansiella tjänster skapas och inom vilken företag kan verka på ett ändamålsenligt och effektivt sätt. En sådan ram borde tillämpas och upprätthållas konsekvent, oberoende av vilken medlemsstat affären förrättas i.

E.  Syftet med Lamfalussy-förfarandet är att skapa en lagstiftning av hög kvalitet och med stor flexibilitet, samstämmighet i genomförande och tillsyn samt institutionell öppenhet och insyn och höga standarder när det gäller samråd. Hur dessa målsättningar uppnås och vilken form den politiska och demokratiska ansvarsskyldigheten tar i hela processen bör utvärderas noggrant.

A.Allmänna perspektiv

1.  Europaparlamentet noterar att handlingsplanen för finansiella tjänster anses vara en stor framgång när det gäller lagstiftningsförfarandet, och 39 av 42 åtgärder har redan antagits. Parlamentet anser dock att det är för tidigt att göra en definitiv bedömning med tanke på att många genomförandeåtgärder ännu inte har antagits, tidsfrister för genomförandet ännu inte löpt ut och det nationella genomförandet ännu inte ägt rum. Parlamentet föreslår att kommissionen gör en fullständig och offentlig utvärdering av den nuvarande handlingsplanen för finansiella tjänster vad gäller dess effektivitet när genomförandet har fullföljts.

2.  Europaparlamentet betonar att om handlingsplanen för finansiella tjänster skall bli framgångsrik krävs det att den införlivas och tillämpas på ett ändamålsenligt sätt och att de nationella tillsynsrutinerna blir mer enhetliga. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna att se till att Lamfalussy-förfarandet fungerar effektivt på samtliga nivåer och i synnerhet att nivå 3-kommittéerna utför sina uppgifter samt att EU-reglerna införlivas i den nationella lagstiftningen på rätt sätt och i rätt tid genom tillämpningen av förfarandena inom nivå 4.

3.  Europaparlamentet rekommenderar att större politisk uppmärksamhet ägnas åt genomförandet och tillämpningen av den nuvarande lagstiftningen. Parlamentet avser att systematiskt föra dialoger med alla berörda aktörer inom sitt behöriga utskott för att säkra den demokratiska kontrollen av genomförandeprocessen.

4.  Europaparlamentet påminner om att erkännandet av dess rätt att ifrågasätta genomförandeåtgärder på nivå 2 och införlivandet av detta i EG-fördraget har varit ett villkor för Europaparlamentets stöd till Lamfalussy-förfarandet och dess utvidgning till bankväsendet, försäkringar, pensionsfonder och fondföretag samt tidsfristklausulen ("sunset clause") i de olika direktiven.

5.  Europaparlamentet anser att principerna för bättre lagstiftning i enlighet med kommissionens handlingsplan för bättre lagstiftning (KOM(2002)0278) bör följas. Framför allt bör alla framtida åtgärder, som bör inriktas på att korrigera specifika brister på marknaden, omfatta en kostnads-/nyttoanalys för alternativ som inte innebär lagstiftning för att komma tillrätta med bristerna.

6.  Europaparlamentet anser att samråd med samtliga intressenter är mycket viktigt för utvecklingen av en lämplig lagstiftning och uppmanar kommissionen att utöka detta till att även omfatta en formell dialog med företrädare för sammanslutningar av såväl leverantörer som konsumenter, däribland små aktiebolag, arbetsmarknadens parter och små och medelstora företag.

7.  Europaparlamentet beklagar bristen på konsumenters och användares medverkan när det gäller lagstiftningen för finansiella tjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja och stödja program för att öka medvetenheten hos konsumenterna, för utbildningsinitiativ samt för upprättandet av specialinriktade konsumentinitiativ inom finanssektorn. Parlamentet påminner om betydelsen av den samrådsprocess som leds av Europeiska värdepapperstillsynskommittén och där företrädare för konsumentorganisationerna medverkar, och uppmanar dessa intressenter att delta aktivt och lämna sina värdefulla synpunkter under beslutsprocessen.

8.  Europaparlamentet anser att den politik och lagstiftning som syftar till finansiell integrering bör grundas på de grundläggande principer och målsättningar som rekommenderas i Lamfalussy-rapporten och rapporten från expertgruppen för värdepapper. Lagstiftningen bör syfta till att behålla förtroendet för EU:s marknader och en hög nivå på tillsynen, bidra till systemstabilitet, säkerställa lämpliga nivåer på konsumentskyddet i förhållande till de olika risknivåer som det är fråga om, respektera subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, främja konkurrens, se till att regleringen är effektiv och uppmuntrar till, snarare än avskräcker från, nyskapande, ta hänsyn till den europeiska och den större internationella dimensionen av marknaden, grundas på riktiga belägg och bedömas i analyser av lagstiftningseffekt, uppmuntra till andra lösningar än lagstiftning, grundas på omfattande samråd och en motiverad bedömning av svaren från sådana samråd, upprätthålla internationell konkurrenskraft på EU:s marknader samt genomföras och verkställas på ett effektivt sätt på nationell nivå och på EU-nivå.

9.  Europaparlamentet anser att ett globalt perspektiv är nödvändigt när det gäller de effekter som EU:s reglering av finansiella tjänster får för konkurrenskraften för de finansiella företag och centra som har sin hemvist inom EU, med tanke på att finansmarknaderna är globala och kräver internationella lösningar på problemen och inte bara EU-lösningar.

B.System för tillsyn och reglering

10.  Europaparlamentet noterar att det krävs en tillnärmning av tillsynsmyndigheternas rutiner i de olika medlemsstaterna för att effektiv gränsöverskridande verksamhet skall vara möjlig. Parlamentet anser att det är viktigt med samarbete och ömsesidigt förtroende mellan tillsynsmyndigheter och uppmanar dessa att stärka sitt samarbete.

11.  Europaparlamentet påminner om vikten av samordning av medlemsstaternas genomförande så att fördelarna med harmoniseringen inte går förlorade på detta stadium. Europaparlamentet stöder kommissionens initiativ att anordna informella arbetsmöten för medlemsstaterna och föreslår att en företrädare för parlamentets behöriga utskott knyts till detta. Europaparlamentet begär att resultaten från dessa sammanträden utmynnar i sammanfattningar som framförs till Europaparlamentet, som på så sätt bättre kan utöva de rättigheter som det tilldelats genom Lamfalussy-förfarandet.

12.  Europaparlamentet välkomnar den så kallade Himalayarapporten som Europeiska värdepapperstillsynskommittén har tagit fram för samråd såsom en god utgångspunkt för fortsatta diskussioner och instämmer med ett antal av dess centrala rekommendationer, särskilt behovet av tillnärmning av befogenheter, ansvar och rutiner när det gäller tillsyn, och detta under parlamentarisk kontroll. Parlamentet rekommenderar att Europeiska värdepapperstillsynskommittén, Kommittén för europeiska banktillsynsmyndigheter och Europeiska tillsynskommittén för försäkringar och tjänstepensioner (CEIOPS) får en vägledande och övervakande roll i enlighet med nuvarande tillsynsramar och att de har ett nära samarbete samt framför allt att medlemsstaterna vidtar lämpliga åtgärder för att anpassa sina arbetsmetoder och öka resurserna för de nationella tillsynssystemen.

13.  Europaparlamentet är medvetet om att det är svårare att nå en tillnärmning när det gäller tillsynsmyndigheter och sanktionssystem på grund av att nationella traditioner och rättssystem skiljer sig åt. Parlamentet uppmanar trots detta kommissionen att tillsammans med Europeiska värdepapperstillsynskommittén, Kommittén för europeiska banktillsynsmyndigheter och Europeiska tillsynskommittén för försäkringar och tjänstepensioner tydligt fastställa inom vilka områden dessa olikheter skulle kunna leda till problem och undergräva genomförandet av åtgärder inom ramen för handlingsplanen för finansiella tjänster.

14.  Europaparlamentet begär, för att säkerställa det demokratiska ansvaret och fullt ut kunna utöva sina rättigheter inom ramen för Lamfalussy-förfarandet, att inte bara tillsynskommittéerna för värdepapper, utan också för bank och försäkring, hörs två gånger per år av Europaparlamentets behöriga utskott så att de kan redogöra för sin verksamhet. Europaparlamentet begär dessutom att detta utskott formellt skall stå som mottagare för skrivelser och alla andra former av dokument som dessa tillsynskommittéer riktar till kommissionen och rådet.

15.  Europaparlamentet förespråkar en stegvis, frivillig "bottom up"-strategi när det gäller att säkerställa tillnärmningen av rutiner, som går i riktning mot att eventuellt utarbeta en uppsättning europeiska standarder som skulle öka insynen och säkerheten för marknadens parter i hela EU.

16.  Europaparlamentet noterar att EU:s finansmarknader är mycket dynamiska och att särskilt koncentrationen av europeiska aktiebörser och de större europeiska bankernas och finanskonglomeratens konsolidering kräver att EU svarar med att tillhandahålla ett passande, ändamålsenligt och samordnat tillsynssystem. I detta hänseende noterar Europaparlamentet än en gång att det måste upprättas ett europeiskt tillsynssystem som återspeglar behovet av att varje medlemsstat skall kunna ta sitt ansvar i enlighet med principen om ömsesidigt erkännande, för att garantera sina företags och medborgares intressen, oavsett var de har sin hemvist.

17.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att uppmuntra tillnärmning genom att ständigt utvärdera huruvida nivån på samarbete mellan tillsynsmyndigheter är tillräcklig och huruvida man i vid lämplig tidpunkt måste överväga att utveckla någon form av integrerad tillsyn på EU-nivå, inbegripet möjligheten av ett tillsynssystem med två nivåer på EU-nivå för stora gränsöverskridande aktörer, utan att ändra de lika villkoren för gränsöverskridande och lokala aktörer.

18.  Europaparlamentet anser att det koncept med en "ledande" eller "konsoliderande" tillsynsmyndighet, med gränsöverskridande befogenheter, som fastställs i förslaget till kapitalkravsdirektiv (KOM(2004)0486) är viktigt och positivt. Parlamentet förespråkar att man upprättar lämpliga riktlinjer eller i sinom tid regler för överföring av den beslutsfattande makten mellan tillsynsmyndigheter, för konfliktlösning och för beslutsfattande i fall då andra möjligheter är uttömda. Europaparlamentet noterar att medling mellan Europeiska värdepapperstillsynskommittén, Kommittén för europeiska banktillsynsmyndigheter och Europeiska tillsynskommittén för försäkringar och tjänstepensioner skulle kunna vara ett steg i rätt riktning i de fall då var och en av dem är ansvariga. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga möjligheten att utarbeta lämpliga förslag som gör det möjligt för gemenskapens kommittéer att uppfylla dessa roller.

19.  Europaparlamentet inser att nationella tillsynsmyndigheter behöver kunna organisera sig när det gäller utövandet av de befogenheter som de tilldelats genom gemenskapsdirektiv och gemenskapsförordningar och genom nationella lagar, men fäster ändå största vikt vid att garantera den politiska ansvarsskyldigheten för tillsynssystemet på EU-nivå och på nationell nivå. Parlamentet är medvetet om bristerna i den parlamentariska granskningen och demokratiska kontrollen, särskilt när det gäller arbeten som gjorts på nivå 3, på grund av att befogenheter förs över till EU-nivå eller på grund av tillsynsmyndigheters initiativ i deras europeiska samordningsstrukturer som kan få avsevärda effekter på den inre marknaden. Europaparlamentet uppmanar alla kommittéer på nivå 3 att fästa största uppmärksamhet vid att skapa en sund rättslig grund för sina åtgärder och undvika att behandla politiska frågor och inkräkta på kommande gemenskapslagstiftning. Parlamentet avser att regelbundet och på formella grunder inom ramen för sitt behöriga utskott anordna utfrågningar med experter och debatter med kommissionen, Europeiska centralbanken, Europeiska värdepapperstillsynskommittén, Kommittén för europeiska banktillsynsmyndigheter och Europeiska tillsynskommittén för försäkringar och tjänstepensioner.

20.  Europaparlamentet månar om att garantera politisk och demokratisk ansvarsskyldighet i fall där andra tillsynsorgan, såsom IASB (International Accounting Standards Board), IAASB (International Auditing and Assurance Standards Board) och FATF (arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt) hanterar "tekniska åtgärder" som kan få konsekvenser långt utanför den tekniska nivån och beröra större politiska principer som borde avgöras på det politiska planet. Parlamentet föreslår en ständig interinstitutionell dialog med berörda existerande organ i form av en arbetsgrupp, för att upprätta förfarandet för beslutsprocessen på EU-nivå i de fall där EU måste vidta sådana externa åtgärder. Oavsett vilket förfarande som väljs bör Europaparlamentet och rådet bli delaktiga och kunna avvisa standarder som strider mot europeiskt intresse.

21.  Europaparlamentet betonar vikten av att upprätta och upprätthålla nära förbindelser med berörda motparter i Förenta staterna och andra viktiga globala finansmarknader. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska värdepapperstillsynskommittén, Kommittén för europeiska banktillsynsmyndigheter och Europeiska tillsynskommittén för försäkringar och tjänstepensioner att nära samordna sina kontakter med de respektive politiska myndigheterna och tillsynsmyndigheterna samt att informera och hålla parlamentets behöriga utskott uppdaterade om dessa kontakter och upprätthålla en dialog om dessa kontakter med alla intressenter inom EU. Parlamentet avser att stärka sitt behöriga utskotts kontakter med sina parlamentariska motsvarigheter i Förenta staternas kongress och på andra håll.

C.Uppföljning av handlingsplanen för finansiella tjänster

22.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen, förutom de lagstiftningsinitiativ som fortfarande håller på att utarbetas, till exempel om kapitalkrav för kreditinstitut och värdepappersföretag, återförsäkring, solvens II, lagstadgad revision, penningtvätt, rättslig ram för betalningar, clearing och avveckling, och åtgärder inom områdena företagsledning och bolagsrätt samt det stora antal nivå 2-åtgärder som håller på att utarbetas, endast bör lägga fram riktade förslag som är noggrant utvärderade och motiverade och följas av en konsekvensanalys och en motivering till valet av antingen lagstiftning eller andra åtgärder för att uppnå de avsedda målsättningarna.

23.  Europaparlamentet noterar att det finns direktiv som överlappar varandra, vilket kan leda till motsägelsefulla och dubbla krav. Parlamentet förordar en funktionell riskbaserad strategi för (framtida) lagstiftning som skapar lika villkor för liknande produkter som levereras av olika emittenter. Parlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja de existerande översynsbestämmelserna i relevanta gemenskapsdirektiv för att utvärdera, och vid behov omarbeta, de nuvarande instrumenten i detta hänseende, särskilt i de fall då det finns en risk för snedvriden konkurrens och/eller luckor i lagen eller till och med icke-efterlevnad. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med utvärderingen av handlingsplanen för finansiella tjänster eller utarbetandet av sina kommande förslag se till att de övergripande direktiven inom detta område är förenliga med dem som styr konsumentskyddet. Vidare uppmanas kommissionen prioritera ändring eller upphävande av all lagstiftning som hindrar att de europeiska finansmarknaderna fungerar smidigt.

24.  Europaparlamentet föreslår en lagstiftningsmetod som säkerställer rättvis konkurrens mellan olika tjänsteleverantörer och deras affärsmodeller, strukturer, distributionskanaler och olika produkter.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för sin analys av kapitalförvaltning i Europa och de allt diffusare gränserna mellan olika typer av sådan förvaltning överväga behovet av en samlad övergripande regleringsmetod för kapitalförvaltning, inte inom en ny separat pelare utan en metod som täcker och harmoniserar de berörda aspekterna inom marknaderna för finansiella instrument, fondföretag, tjänstepensionsinstitut och direktiven om livförsäkring i syfte att uppnå en väl fungerande, helt integrerad, säker och globalt konkurrenskraftig gemensam marknad för kapitalförvaltning.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera de många nationella programmen för riskkapital, i synnerhet för innovativa nystartade företag och mikrokrediter. Parlamentet stöder förslaget i direktivet om kapitalkrav om att ge dessa program förmånsbehandling. Parlamentet efterlyser relevanta främjande, övervakande och anti-diskriminerande åtgärder för gränsöverskridande kapitalanskaffning från avancerade investerare och investering genom riskkapitalfonder.

27.  Europaparlamentet konstaterar att onoterade bolag har ett starkt uppsving för närvarande och uppmanar kommissionen att övervaka denna utveckling i syfte att uppmuntra dessa bolags bidrag till nyskapande och tillväxt i ekonomin men också utvärdera riskerna för ovana investerare samt att förbättra insynskraven.

28.  Europaparlamentet begär en analys av de företagsstrukturer som har visat sig medföra stora finansiella risker och systemrisker och att särskild uppmärksamhet ägnas åt offshorestrukturer (inbegripet alla som använder sig av för särskilda ändamål skapade juridiska enheter ("special purpose vehicles") i olämpliga funktioner eller sammanhang).

29.  Europaparlamentet betonar konkurrenspolitikens roll när det gäller att övervaka och förbättra finansmarknadernas prestation i EU. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen och de berörda direktoraten att föra ett nära samarbete och att var mer pådrivande i samband med den eventuella sammanslagningen av europeiska börser.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med alla kvarvarande hinder av betydelse för det gränsöverskridande utbudet av finansiella tjänster inom EU, till exempel de som identifierats i Giovannini-rapporterna, och att med beaktande av medlemsstaternas befogenheter på detta område undersöka sätt att undanröja diskriminerande och konkurrenssnedvridande skattehinder.

31.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra framsteg med genomförandet av tjänstepensionsdirektivet(11) och att skapa en integrerad inre marknad för investeringar i tilläggspensionsfonder, så att möjligheterna och alternativen för spararna ökar och de får maximal avkastning på sina investeringar, med beaktande av den nyckelroll sådana program har för att integrera de europeiska marknaderna och garantera effektivitet och likviditet på dessa och fondernas ökande betydelse för hållbarheten i socialförsäkringssystem i perspektivet av en allt äldre befolkning inom unionen.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att svara på de initiativbetänkanden som parlamentet antog under sin förra valperiod. Parlamentet noterar också med intresse det arbete som det internationella organet för värdepappersövervakning (IOSCO) och Europeiska värdepapperstillsynskommittén lägger ned för att förbättra insynen och ledningen av kreditvärderingsinstitut. Parlamentet föreslår att kommissionen, i syfte att inrätta ett system för EU-erkännande av externa kreditvärderingsinstitut enligt artikel 81 i förslaget till kapitalkravsdirektiv, skall utvärdera deras situation när det gäller konkurrens och potentiella intressekonflikter. Kommissionen uppmanas att meddela sina resultat på detta område till parlamentet.

33.  Europaparlamentet noterar uppsvinget när det gäller mängden tillgångar som hanteras genom hedgefonder och andra produkter för kollektivt sparande som inte omfattas av direktivet om fondföretag. Parlamentet noterar även initiativen från den amerikanska finansinspektionen SEC att registrera hedgefondernas förvaltare och/eller rådgivare. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma huruvida det finns något behov av åtgärder inom EU.

34.  Europaparlamentet noterar den avgörande vikten av att reformera och rationalisera redovisnings- och revisionsstandarder. Parlamentet understryker även behovet av ett etiskt och ansvarsfullt uppträdande från såväl revisorer som investeringsbanker, juristfirmor och andra som ger företag rådgivning när det gäller finansiell förvaltning och redovisningsrutiner. Parlamentet välkomnar vidareutvecklingen av handlingsplanen för företagsstyrning (KOM(2003)0284). Europaparlamentet välkomnar tillnärmningen av nationella koder för företagsstyrning grundade på principen "följ eller förklara". Europaparlamentet välkomnar inrättandet av Europeiskt företagsstyrningsforum.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en heltäckande studie av finansiella tjänster med särskild tonvikt på banktjänster i de olika medlemsstaterna i vilken man fastställer de största hindren för konkurrens och fortsatt integrering, inklusive kulturella och sociala skillnader. Europaparlamentet betonar att en låg nivå på gränsöverskridande verksamhet inte behöver betyda bristande konkurrens på nationella privatmarknader. Europaparlamentet betonar också vikten av etableringsfrihet när det gäller att göra det möjligt för marknadsaktörer att vara mycket aktiva på många olika nationella marknader för privatmarknadstjänster, även där den gränsöverskridande handeln är begränsad.

36.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna har långa och varierande traditioner när det gäller konsumentskydd. Parlamentet noterar att kravet inom delar av branschen för finansiella tjänster är en minimal harmonisering medan vissa av de verksamma inom branschen, i synnerhet inom bankindustrin, förespråkar riktad harmonisering i syfte att uppnå helt lika villkor. Därför uppmanas kommissionen att anordna en diskussion om den grundläggande strukturen på EU:s marknader för finansiella tjänster, med beaktande av konsumenters och marknadsaktörers intressen och EU:s globala konkurrenskraft.

37.  Europaparlamentet noterar att utvecklingen av Internet och elektroniska banktjänster kanske kommer att öka efterfrågan på gränsöverskridande finansprodukter. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera genomförandet och effektiviteten i direktivet för distansmarknadsföring(12).

38.  Europaparlamentet noterar att det trots en för närvarande ringa efterfrågan på gränsöverskridande finansiella tjänster finns en betydande efterfrågan från vissa konsumentgrupper som rör sig över nationsgränserna, till exempel arbetstagare som pendlar över gränser eller bor utomlands, som vill ha den typ av finansiella tjänster som de är vana vid. Parlamentet anser att särskilda frivilliga "paneuropeiska" upplägg, som omfattas av en enhetlig 26:e EU-bestämmelse (liknande Stadgan om Europabolag) kan innebära ett valfritt alternativ för dessa grupper och i detta syfte. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma och analysera genomförbarheten i sådana upplägg.

39.  Europaparlamentet är medvetet om att den inre marknadens eventuella fördelar för andra konsumentgrupper när det gäller finansiella tjänster beror på utländska och inhemska aktörers verksamhet på konsumenternas hemmamarknad. Parlamentet noterar att en ökad konkurrens inte bör leda till att kunder utesluts från finansiella tjänster. Parlamentet drar slutsatsen att alla EU-medborgare måste få fortsatt tillgång till grundläggande finansiella tjänster till rimliga priser. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en utvärdering av situationen i medlemsstaterna.

o
o   o

40.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 345, 31.12.2003, s. 64. (2) EUT L 96, 12.4.2003, s. 16. (3) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1. (4) EUT L 390, 31.12.2004, s. 38. (5) EGT L 41, 13.2.2002, s. 20. (6) EGT L 41, 13.2.2002, s. 35. (7) EGT L 375, 31.12.1985, s. 3. (8) EUT C 25 E, 29.1.2004, s. 394. (9) EUT C 92 E, 16.4.2004, s. 407. (10) EUT C, 97 E, 22.4.2004, s. 117. (11) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EUT L 235, 23.9.2003, s. 10.) (12) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG av den 23 september 2002 om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter (EGT L 271, 9.10.2002, s. 16).

Europaparlamentets resolution om EU:s strategi för Punta del Este-konferensen om långlivade organiska föroreningar

P6_TA(2005)0154 B6-0217/2005

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar av den 22 maj 2001 och den kommande första konferensen för parterna (COP-1), som kommer att äga rum mellan den 2 och 6 maj 2005 i Punta del Este i Uruguay,

–   med beaktande av muntlig fråga B6-0171/2005 från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet i enlighet med artikel 108 i arbetsordningen och med beaktande av rådets och kommissionens uttalanden,

–   med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Stockholmskonventionen trädde i kraft den 17 maj 2004.

B.  Stockholmskonventionen ratificerades av Europeiska gemenskapen den 16 november 2004(1) och har ratificerats av en majoritet av dess medlemsstater, inklusive de nya medlemsstaterna.

C.  Europaparlamentet och rådet har antagit lagstiftningsinstrumenten för genomförande av Stockholmskonventionen(2) och sålunda visat sitt engagemang för att i så stor utsträckning som möjligt undanröja långlivade organiska föroreningar.

D.  Den första konferensen för parterna kommer att bana väg för framtida partskonferenser, och ett stort antal viktiga frågor kommer att diskuteras och avgöras vid COP-1.

E.  Stockholmskonventionen är inte ett statiskt lagstiftningsinstrument utan innehåller en mekanism som gör det möjligt att lägga till nya ämnen.

1.  Europaparlamentet uppmanar EU att inta en aktiv roll i förhandlingarna genom ett aktivt samarbete mellan kommissionen, rådet och parlamentet.

2.  Europaparlamentet menar att konferensen kommer att erbjuda ett gott tillfälle att sätta upp ambitiösa mål när det gäller att vidta åtgärder som i första hand är avsedda att eliminera produktion, utsläppande på marknaden och användning av avsiktligen producerade långlivade organiska föroreningar.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att de beslut som fattats vid den första partskonferensen garanterar ett effektivt genomförande och en vidare utveckling av konventionen samt att dessa beslut överensstämmer med gemenskapens miljöpolitiska och utvecklingspolitiska mål och bestämmelser.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att särskilt arbeta för att

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att EU är representerat på ett geografiskt balanserat sätt i översynskommittén för långlivade organiska föroreningar, på samma sätt som under Rotterdamkonventionen.

6.  Europaparlamentet anser att den globala miljöfonden fortsättningsvis bör vara huvudansvarig för förvaltningen av den finansiella mekanismen, i första hand för att hjälpa de minst utvecklade länderna att uppnå de uppställda målen.

7.  Europaparlamentet anser att samordning och enhetlighet måste säkras då bestämmelserna i Rotterdam-, Basel- och Stockholmskonventionerna skall genomföras på gemenskapsnivå och då gemenskapen deltar i arbetet att utveckla en internationell strategi för kemikaliehantering (SAICM) inom ramen för FN.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att upprätta lämpliga riktlinjer för utarbetandet av nationella genomförandeplaner. Parlamentet uppmanar de stater som ännu inte utarbetat några nationella genomförandeplaner att ta itu med detta arbete så snart som möjligt.

9.  Europaparlamentet anser att de ledamöter av Europaparlamentet som ingår i EG-delegationen bör kunna göra en viktig insats och förväntar sig därför att de ges tillträde till EU:s samordningssammanträden i Punta del Este och åtminstone får observatörsstatus, med eller utan rätt att uttala sig.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament och sekretariatet för FN:s miljöprogram, med en begäran om att resolutionen skall spridas till alla parter som inte är medlemmar i EU.

(1) Beslut 2004/.. / EG av den 14 oktober 2004 (ej ännu offentliggjort), inlämnat den 16 november 2004. (2) Förordning (EG) nr 850/2004 av den 29 april 2004 om långlivade organiska föroreningar och om ändring av direktiv 79/117/EG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 7, rättelse: EUT L 229, 29.6.2004, s. 5), förordning (EG) nr 304/2003 av den 28 januari 2003 om export och import av farliga kemikalier (EUT L 63, 6.3.2003, s. 1), och rådets direktiv 96/59/EG av den 16 september 1996 om bortskaffande av polyklorerade bifenyler och polyklorerade terfenyler (PCB/PCT) (EGT L 243, 24.9.1996, s. 31).