Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2005/2142(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0318/2005

Ingivna texter :

A6-0318/2005

Debatter :

PV 17/11/2005 - 9

Omröstningar :

PV 17/11/2005 - 12.4

Antagna texter :

P6_TA(2005)0445

Antagna texter
PDF 235kWORD 90k
Torsdagen den 17 november 2005 - Strasbourg
En utvecklingsstrategi för Afrika
P6_TA(2005)0445A6-0318/2005

Europaparlamentets resolution om en utvecklingsstrategi för Afrika (2005/2142(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av FN:s millenniedeklaration av den 8 september 2000, där världssamfundet gemensamt fastställer kriterier för fattigdomsutrotning, de s.k. millennieutvecklingsmålen,

–   med beaktande av de regelbundna rapporterna om den mänskliga utvecklingen som FN:s utvecklingsprogram (UNDP) utarbetar,

–   med beaktande av rapporten från FN:s millennieprojekt, som leds av professor Jeffrey Sachs: "Investing in Development: a practical plan to achieve the Millennium Development Goals",

–   med beaktande av Kommissionen för Afrikas rapport från mars 2005: "Our Common Interest",

–   med beaktande av den strategiska planen 2004–2007 från Afrikanska unionens (AU) kommission som antogs den 7 juli 2004 vid de afrikanska stats- och regeringschefernas tredje möte i Addis Abeba i Etiopien,

–   med beaktande av de afrikanska ledarnas dokument från oktober 2001: "Nytt partnerskap för Afrikas utveckling" (Nepad), vilket förklarades som program för Afrikanska unionen vid dess första möte,

–   med beaktande av handlingsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling (ICPD),

–   med beaktande av det europeiska handlingsprogrammet mot hiv/aids, malaria och tuberkulos genom yttre åtgärder (2007–2011) (KOM(2005)0179),

–   med beaktande av den samstämmiga europeiska politiska ramen för yttre åtgärder mot hiv/aids, malaria och tuberkulos,

–   med beaktande av den ekonomiska rapporten om Afrika 2004: "Unlocking Africa's Trade Potential" från FN:s ekonomiska kommission för Afrika (UNECA),

–   med beaktande av G8-gruppens handlingsplan för Afrika, som offentliggjordes den 27 juni 2002 av G8-gruppen i Kananaskis,

–   med beaktande av den framstegsrapport som G8-gruppens personliga företrädare för Afrika utarbetat om genomförandet av handlingsplanen för Afrika, som offentliggjordes den 1 juli 2005 av G8-gruppen i London,

–   med beaktande av Gleneagles-kommunikén, som offentliggjordes den 8 juli 2005 av G8-gruppen i Gleneagles,

–   med beaktande av Europeiska kommissionens rapport av den 29 oktober 2004 om millennieutvecklingsmålen 2000–2004 (SEK(2004)1379),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Europeiska Ekonomiska och sociala kommittén av den 12 april 2005: "Om snabbare framsteg i strävan att nå millennieutvecklingsmålen – Europeiska unionens bidrag" (KOM(2005)0132),

–   med beaktande av uttalande om Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik, som antogs av rådet och kommissionen den 10 november 2000 om (för närvarande under revidering),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 13 juli 2005: "Förslag till gemensam förklaring av rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik – Dokument om europeiskt samförstånd" (KOM(2005)0311),

–   med beaktande av rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) slutsatser av den 22-23 november 2004 och den 23–24 maj 2005, och Europeiska rådets slutsatser av den 16-17 juni 2005,

–   med beaktande av de regelbundna rapporterna om ekonomisk utveckling i Afrika från FN:s konferens för handel och utveckling (UNCTAD),

–   med beaktande av den handlingsplan som utarbetades under toppmötet Afrika–Europa som ägde rum i Kairo den 3–4 april 2000 under ledning av Afrikanska enhetsorganisationen (OAU) och Europeiska unionen,

–   med beaktande av EU:s och Förenta staternas förklaring "Working Together to Promote Peace, Stability, Prosperity, and Good Governance in Africa" av den 20 juni 2005,

–   med beaktande av dokumentet "Why we need to work more effectively in fragile states", som offentliggjordes i januari 2005 av Förenade kungarikets ministerium för internationell utveckling,

–   med beaktande av studien "Ending Africa's Poverty Trap"(1),

–   med beaktande av artiklarna 177–181 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

–   med beaktande av sina resolutioner av den 26 oktober 2000 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om samarbete med AVS-länder som är inblandade i väpnade konflikter(2), av den 25 april 2002 om finansiering av utvecklingsbistånd(3), av den 3 september 2002 om handel och utveckling för fattigdomsbekämpning och tryggad livsmedelsförsörjning(4), av den 15 maj 2003 om förstärkning av kapaciteten i utvecklingsländerna(5), av den 15 maj 2003 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om utbildningens betydelse för fattigdomsbekämpningen i utvecklingsländerna(6), av den 3 juni 2003 om genomförandet av makroekonomiskt stöd till tredje land(7), av den 14 januari 2004 om det nya partnerskapet för Afrikas utveckling (Nepad)(8), av den 31 mars 2004 om begreppet styre inom Europeiska unionens utvecklingspolitik(9), av den 13 januari 2005 om skuldlättnader för utvecklingsländer(10), av den 24 februari 2005 om åtgärden mot hungersnöd och fattigdom(11), av den 24 februari 2005 om kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram för 2005(12), av den 28 april 2005 om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen 2004 och EU:s politik på detta område(13), av den 6 juli 2005 om allmän uppmaning till kamp mot fattigdom: Förvandla fattigdom till historia(14),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandena från utskottet för internationell handel och utskottet för utrikesfrågor (A6-0318/2005), och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen har åtagit sig att öka storleken på EU:s offentliga utvecklingsbistånd (ODA), för att nå 0,7 procent av BNP senast 2015 (0,56 procent senast 2010) och att avsätta minst 50 procent av ODA-ökningen till Afrika söder om Sahara. Budgetökningarna måste dock gå hand i hand med arbetet för att förbättra biståndets kvalitet, effektivitet, öppenhet och synlighet.

B.  EU är den allra största givaren i Afrika, men saknar det ledarskap och de visioner som krävs för att utforma en sammanhängande strategi.

C.  För att främja hållbar utveckling måste de afrikanska regeringarna själva bära det huvudsakliga ansvaret för gott styre, bekämpning av korruption och investeringar i fattigdomsminskning i sina länder. Principen om afrikanskt egenansvar är därför av grundläggande vikt i förbindelserna mellan EU och Afrika, men det krävs skilda tillvägagångssätt för bra fungerande stater och för bräckliga stater.

D.  De afrikanska stats- och regeringscheferna från AU antog vid sitt tredje möte en strategisk plan med 23 prioriterade program som skall genomföras mellan 2004 och 2007. Däri ingår även en omfattande plan för hur ekonomisk tillväxt och utveckling skall kunna uppnås på kontinenten, vilket även omfattar det civila samhället och Afrikas förbindelser med det internationella samfundet när det gäller insatser för att bekämpa fattigdom, sjukdomar, arbetslöshet och analfabetism i Afrika.

E.  Kommissionen har inlett en samrådsprocess med afrikanska organisationer kring sin föreslagna strategi för Afrika. Europaparlamentet beklagar dock att detta samråd inte har utvidgats till att omfatta AVS-länderna eller det afrikanska civila samhället.

F.  I mars 2005 upprättades AU:s ekonomiska, sociala och kulturella råd (ECOSOCC) med en generalförsamling som företräder 150 afrikanska samhällsorganisationer på nationell och regional nivå, vilken även företräder den afrikanska diasporan.

G.  Att minska fattigdomen genom att nå millennieutvecklingsmålen måste vara hörnstenen i EU:s utvecklingspolitik och följaktligen även för en EU-strategi för Afrika, vilket även gäller områdena fred, säkerhet och ekonomisk uppbyggnad.

H.  Strategier för att minska fattigdomen måste omfatta alla de komplicerade orsakerna till fattigdomen. En del av dessa orsaker beror på den interna situationen i de afrikanska länderna, andra beror på hur det internationella givarsamfundet fungerar. Europaparlamentet anser därför att den nya strategin för Afrika bör inriktas på att avhjälpa orsakerna till fattigdom, och nationella insatser för att utrota fattigdomen skall prioriteras inom ramen för en organiserad och samordnad internationell strategi.

I.  De kostnader som uppstår till följd av könsdiskriminering är högst i låginkomstländer, eftersom kvinnorna där är mycket viktiga för utvecklingen genom att de tar hand om och försörjer sina familjer och spelar en central roll för ekonomin och livsmedelsproduktionen på landsbygden. Samtidigt har de dock ofta inte tillgång till utbildning, grundläggande hälso- och sjukvård, särskilt reproduktiv hälsovård, och till det ekonomiska systemet och egendomsrättigheter.

J.  Effektiviteten av EU:s utvecklingsbistånd beror i stor utsträckning på samordning och ledarskap när det gäller de olika politikområdena, regionerna och länderna, både mellan medlemsstaterna och kommissionen och mellan medlemsstaterna själva, och på en bättre samordning mellan EU:s övriga politikområden och utvecklingspolitiska åtgärder.

K.  Partnerskapsavtalet från 2000 mellan AVS-länderna och EU, undertecknat i Cotonou (Cotonouavtalet) är ett pågående och långsiktigt samarbete, och omfattar en bred uppsättning principer, politiska åtgärder och instrument för fattigdomsbekämpning.

L.  En utvecklingsstrategi för Afrika bör inriktas på ekonomisk utveckling för hela kontinenten, men de flesta afrikanska stater är bräckliga och strukturellt instabila, och kan följaktligen varken locka till sig investeringar eller utveckla en privat sektor. Afrikastrategin bör därför särskilt inriktas på att tillgodose bräckliga staters behov för att undvika att de ännu mer faller tillbaka i fattigdom och våld och därmed destabiliserar grannländerna.

M.  Många afrikanska länder har svårt för att tillgodogöra sig grundläggande utvecklingsbistånd på områden som utbildning, hälso- och sjukvård och offentlig styrning och förvaltning, och det finns följaktligen ett behov av gott och effektivt styre, avskaffande av korruptionen och effektiv utbildning av mänskliga resurser.

N.  De flesta afrikanska länder använder mer pengar till skuldbetalning än till grundläggande sociala tjänster. Att endast bevilja skuldlättnader är dock ingen patentlösning i sig och bidrar inte till att skapa resurser, minska fattigdomen eller att främja utveckling.

O.  Det finns en stor mångfald av afrikanska kulturer, och det går inte att åstadkomma utveckling utan att verkligen förstå kulturerna, däribland religiösa och etniska samfunds funktion.

P.  I de flesta afrikanska länder är dialogen mellan regeringarna och det civila samhället fortfarande bristfällig, vilket är ett hinder för demokratiseringsprocessen.

Q.  För att strategin för Afrika skall vara trovärdig, tillförlitlig och tillåta insyn måste den även innehålla en detaljerad handlingsplan för genomförandet med en tydlig tidsplan, detaljerade uppgifter om de medel och finansiella resurser som skall framskaffas (däribland finansiella åtaganden från medlemsstaternas sida), uppgifter om på vilken nivå de olika insatserna skall ske (lokal, nationell, regional, panafrikansk) och dessa nivåers respektive roller samt uppgifter om ett verkligt gemensamt övervakningssystem för att utvärdera framstegen (med medverkan av Europaparlamentet och AU).

Principer och institutioner

1.  Europaparlamentet betonar att EU måste utarbeta en differentierad strategi, och skilja mellan partnerskap för politisk, social och ekonomisk stabilitet för strukturellt stabila stater och partnerskap för att skapa sådan strukturell stabilitet i bräckliga stater.

2.  Europaparlamentet betonar att EU bör behandla strukturellt stabila stater som likvärdiga partner i förbindelser som bygger på fullt egenansvar och göra det möjligt för dessa länder att maximera insatserna för att nå millennieutvecklingsmålen (t.ex. genom budgetstöd och sektoriellt stöd). När det gäller bräckliga stater måste förbindelserna bygga på en nivå av egenansvar och man bör använda politiska instrument som är förenliga med de rådande omständigheterna. Parlamentet konstaterar att budgetstöd särskilt i bräckliga stater bör bedömas noggrant från fall till fall så att det inte skall komma att bidra till militära utgifter, och följaktligen förlänga befintliga konflikter. Parlamentet anser att kommissionen och medlemsstaterna, när det är möjligt, bör sträva efter att gå över från projektstöd till insatser som omfattar hela sektorer och därefter till direkt budgetstöd.

3.  Europaparlamentet erkänner att givarsamfundets insatser bör komplettera effekterna av det nya självförtroende som de afrikanska staterna har vunnit, och som de nyligen inrättade institutionerna AU och de regionala organen är ett uttryck för. Parlamentet betonar ännu en gång att politisk vilja, i både givarländerna och i Afrika, är den avgörande faktorn för att millennieutvecklingsmålen skall kunna uppnås.

4.  Europaparlamentet gläder sig i detta sammanhang över den strategiska plan för 2004-2007 som AU:s kommission har lagt fram och uppmanar Europeiska kommissionen att styra de åtgärder som den har föreslagit i sin egen strategi mot finansiellt, logistiskt och tekniskt stöd samt stöd i form av mänskliga resurser till AU:s institutioner och till de initiativ och prioriteringar som dessa har utarbetat (t.ex. Nepad) i stället för att föreslå nya givarinitiativ och parallella strukturer.

5.  Europaparlamentet betonar behovet av att råda bot på den bristande samordningen mellan de olika politikområdena och utvecklingspolitiken inom ramen för en integrerad EU-strategi för Afrika. Strategin bör även omfatta förslag om hur andra politikområden kan bidra (både när det gäller utformning av politik och finansiering) till genomförandet av en strategisk utvecklingsplan för fattigdomsbekämpning för kontinenten.

6.  Europaparlamentet välkomnar EU-medlemsstaternas åtagande att nå ODA-målet om 0,7 procent av BNI och uppmanar kommissionen och rådet att övervaka de insatser som görs för att nå detta mål. Parlamentet uppmanar dessutom till fortsatta insatser för att finna nya finansieringskällor som skulle kunna utnyttjas för akut nödvändiga medel utöver 0,7-procentsmålet.

7.  Europaparlamentet betonar att hanteringen av frågan om bristande samordning även bör omfatta hantering av problem i samband med exportstöd, bundet bistånd, exportkrediter och kommersiell användning av livsmedelsbistånd.

8.  Europaparlamentet uppmanar till ökad samordning av EU:s bistånd, mellan strategier och åtgärder på nationell nivå och EU-nivå, men även mellan medlemsstaterna själva, för att undvika fragmenterat och dubblerat bistånd och på så vis ge EU möjlighet att spela den världsledande roll som unionen bör ha i arbetet med att bekämpa fattigdomen.

9.  Europaparlamentet understryker behovet av att införliva Europeiska utvecklingsfonden i budgeten, eftersom detta skulle göra det möjligt att bättre utnyttja medlen och minska klyftan mellan åtagande- och betalningsbemyndiganden.

10.  Europaparlamentet betonar i detta sammanhang att kommissionen inte bara skall fungera som en 26:e biståndsgivare utan framför allt måste bli en referenspunkt för att säkerställa samordningen och komplementariteten när det gäller bistånd, som ett led i ett gemensamt program grundat på "europeiskt samförstånd" och uppmanar till att man prioriterar intensifierade insatser för att identifiera gemenskapsbiståndets mervärde samt ledande EU-givare för specifika tematiska frågor och partnerländer.

11.  Europaparlamentet uppmanar till att de nödvändiga mekanismerna skall tillämpas i syfte att genomföra politiken för sammanhang, samordning och komplementaritet som kommer att öka effektiviteten av EU:s utvecklingssamarbete.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att till fullo stödja insatserna för en harmonisering mellan givarna, i enlighet med OECD/DAC:s medlemmars Parisförklaring om biståndseffektivitet av den 2 mars 2005, i vilken det betonas att en betydande del av harmoniseringsprogrammet går ut på att anpassa givarstödet mycket strikt till de lokala prioriteringarna. Att ge bistånd genom de lokala systemen är viktigt, eftersom det ingår i förbättringen av de lokala institutionerna och i insatserna för att göra dem ansvariga.

13.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av särskilda enheter inom AU:s sekretariat, som kommer att bidra till att påskynda och förbättra AU:s utvecklingspolitik och uppmanar kommissionen att stödja inrättandet av dessa enheter samt deras fungerande.

Gott styre och kapacitetsbyggande

14.  Europaparlamentet betonar de allmänna behoven av kapacitetsuppbyggnad, särskilt inom områdena förvaltning, hälso- och sjukvård, utbildning, ekonomi och demokratisering, i såväl de offentliga som de privata sektorerna.

15.  Europaparlamentet betonar att stark tonvikt bör läggas vid finansiellt och tekniskt stöd för att förstärka förvaltningen, ansvarigheten och insynen på lokal, nationell, regional och panafrikansk nivå (däribland AU och dess institutioner).

16.  Europaparlamentet betonar att uppbyggandet av en fungerande stat måste gå hand i hand med stöd till det civila samhället för att garantera att demokratiseringen blir hållbar, och framhåller att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt dialog med de religiösa samfunden och kyrkorna, med tanke på deras kulturella vikt i Afrika.

17.  Europaparlamentet betonar att uppbyggandet av en fungerande stat som respekterar rättsstatsprincipen måste gå hand i hand med stöd till det civila samhället för att garantera att demokratiseringen blir hållbar, och framhåller att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt dialog med de religiösa och etniska samfunden, fackföreningar, lokala rörelser, icke-statliga organisationer och internationella organisationer.

18.  Europaparlamentet betonar att de nationella parlamenten och det civila samhällets organisationer bör spela en viktig roll i samband med planeringen, prioriteringen och kontrollen av utvecklingssamarbetspolitiken.

19.  Europaparlamentet understryker att de övergripande principerna för EU:s utvecklingsstrategi för Afrika bör grunda sig på en social och politisk dialog kännetecknad av demokratiska värden i enlighet med Cotonouavtalet och Förenta nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna samt den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, vilket är en förutsättning för hållbar utveckling i Afrika.

20.  Europaparlamentet välkomnar målsättningen att förstärka de nationella och regionala parlamentens kapacitet och betonar den funktion som Europaparlamentet (tillsammans med kommissionen) kan fylla inom ramen för initiativ av detta slag.

21.  Europaparlamentet stöder principerna om ett verkligt partnerskap, egenansvar och politisk dialog. Parlamentet understryker att partnerländernas strategidokument om minskad fattigdom (PRSP) bör utarbetas av länderna själva med ett nära deltagande av demokratiskt valda parlament och organisationer i det civila samhället.

22.  Europaparlamentet betonar kvinnornas avgörande roll inom jordbruk, hälso- och sjukvård samt utbildning i strävan att uppnå hållbar utveckling. Parlamentet betonar att man måste se till att kvinnor blir delaktiga i alla skeden av utvecklingspolitiken och det politiska beslutfattandet, inklusive planering och utvärdering.

23.  Europaparlamentet påminner om att respekten för de mänskliga rättigheterna i länder som tar emot utvecklingsbistånd från EU är helt avgörande och uppmanar EU-aktörer som arbetar med utvecklingsbistånd att vid utarbetande eller övervakning av projekt som finansieras eller samfinansieras av EU ta hänsyn till de framsteg som gjorts – eller bristen på framsteg – i fråga om mänskliga rättigheter i de berörda länderna.

24.  Europaparlamentet betonar att EU måste arbeta för en demokratisering av de internationella institutionerna för att se till att utvecklingsländernas intressen blir bättre företrädda, och särskilt behovet av att arbeta för en demokratisering av Världsbanken, Internationella valutafonden och Världshandelsorganisationen.

Social infrastruktur

25.  Europaparlamentet understryker att tillgång till grundläggande sjuk- och hälsovårdstjänster till överkomliga priser är ett absolut nödvändigt villkor för ett framgångsrikt genomförande av hälsostrategier i Afrika, och betonar därför att det är nödvändigt att afrikanska hälsoprogram inriktas på grundläggande sjuk- och hälsovård (både kurativ och förebyggande), tillgång till drickbart vatten, sanitär utrustning samt sexuell och reproduktiv hälsovård. Parlamentet betonar att det krävs särskilda insatser för att se till att de fattigaste och mest utsatta befolkningarna i Afrika har tillgång till dessa grundläggande tjänster.

26.  Europaparlamentet välkomnar de politiska förslagen i EU:s nya handlingsprogram för att bekämpa hiv/aids, tuberkulos och malaria och kräver att programmet genomförs effektivt och att lämpliga budgetanslag avsätts för detta syfte. Parlamentet påminner om det nödvändiga samarbetet med de organisationer som arbetar mot dessa mål, t.ex. Globala alliansen för vacciner och immunisering (GAVI), Vaccinationsfonden och partnerskapet "Roll Back Malaria".

27.  Europaparlamentet understryker hur viktig tillgången till sexuell och reproduktiv hälsovård är för att millennieutvecklingsmålen om att förbättra mödrars hälsa och minska barnadödligheten skall kunna uppnås.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att EU går i spetsen för insatser som syftar till att garantera att grundutbildningen är gratis och obligatorisk. Parlamentet understryker att detta måste kombineras med omfattande nya resurser och mer målinriktat utnyttjande av de befintliga resurserna.

29.  Europaparlamentet uppmanar till ökad och lämplig användning av informations- och kommunikationsteknik (IKT), som bör utnyttjas på innovativa sätt för att sjuk- och hälsovården skall kunna nå landsbygdsområden och avlägsna områden, och uppmanar till att införa e-utbildning (vilket Nepad:s kommission e-Afrika tillråder) som ett alternativ till de traditionella utbildningssystemen i en satsning för att nå kvalitativ utbildning för alla.

30.  Europaparlamentet understryker att man förutom de insatser som rör grundutbildningen även måste ta hänsyn till den högre utbildningen för att se till att det finns en tillräckligt utbildad arbetsstyrka inom grundutbildningen och på hälso- och sjukvårdsområdet.

31.  Europaparlamentet understryker behovet av att främja utvecklingen och det sociala skyddet av barn som en grundläggande del i utvecklingsstrategin för Afrika, eftersom över 50 procent av Afrikas befolkning är barn och betonar att investeringar i det mänskliga kapitalet genom utbildning är en väsentlig faktor för att på lång sikt bekämpa fattigdomen.

32.  Europaparlamentet understryker att kommissionen bör använda minst 20 procent av det utvecklingsbistånd som beviljas till Afrika till grundläggande sjuk- och hälsovårdstjänster samt till grundutbildning.

33.  Europaparlamentet betonar att EU måste föra en konkret politik och göra upp en konkret plan för att begränsa spridningen av hiv/aids och följderna därav för barn, deras familjer och de samhällen de lever i, eftersom följderna av hiv/aids hotar att undergräva utvecklingsframstegen i de flesta afrikanska länder söder om Sahara.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja initiativet till ett afrikanskt handikappdecennium, vilket Afrikanska enhetsorganisationen (OAU) antog vid sitt 35:e möte i Alger i juli 1999.

35.  Europaparlamentet understryker att det för att bryta den afrikanska fattigdomsspiralen krävs att aldrig tidigare skådade investeringar i denna generation av barn och deras överlevnad, utveckling och skydd blir centrala i alla politiska och praktiska åtgärder.

36.  Europaparlamentet anser att investering i flickors utbildning är den mest effektiva utvecklingsstrategin, eftersom flickor med utbildning tenderar att grunda mindre och friskare familjer, vilket i sin tur leder till ökad produktivitet och minskad fattigdom.

37.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är med skolutbildning för flickor och kvinnor för att förbättra hälsosituationen, däribland alla aspekter som rör sexuell och reproduktiv hälsa samt förebyggande av sexuellt överförbara sjukdomar som hiv/aids och sjukdomar som kan hänföras till vattenförsörjningen eller de hygieniska förhållandena, t.ex. tuberkulos, malaria, kolera och diarré.

Ekonomisk tillväxt

38.  Europaparlamentet kräver att full hänsyn tas till att de flesta afrikanska länder är starkt beroende av råvaror som är särskilt känsliga för prisfluktuationer och högre tullar, och betonar vikten av diversifiering och utveckling av förädlingsindustrier och små och medelstora företag.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att,genomföra en utvärdering av effektiviteten hos EIB:s finansiella instrument enligt Cotonouavtalet, inklusive det nya investeringsanslaget, när det gäller att främja EU:s utvecklingspolitiska mål. Vid utförandet av sina förpliktelser inom förhandsutvärderingen av EIB:s verksamhet bör kommissionen genomföra en utvärdering av EIB-lån mot bakgrund av landstrategidokumentens prioriteringar för varje enskilt AVS-land.

40.  Europaparlamentet understryker att det är viktigt att skapa ett stabilt och förutsägbart investeringsklimat – bland annat genom respekt för lagen, egendomsrättigheter och bestämmelser om immaterialrätt – för att nå ett tillräckligt och konsekvent tillflöde av utländska finansiella investeringar, och följaktligen skapa arbetstillfällen, minska "begåvningsflykten" och skapa ett klimat som bidrar till stabil ekonomisk tillväxt. Parlamentet betonar hur viktigt det är med mikrofinansiering för att bygga upp en stark medelklass som kan bidra till en hållbar ekonomisk tillväxt.

41.  Europaparlamentet anser att man för att nå en konkurrensnivå som skulle göra Afrika till en fullvärdig partner inom den internationella handeln bör utarbeta en hållbar utvecklingsstrategi för att bekämpa fattigdomen i Afrika. Strategin bör ta hänsyn till befolkningens verkliga behov och grunda sig på ekonomisk integration inom regionerna för att stimulera tillväxt genom att skapa och stödja inhemska och regionala marknader och dra nytta av fördelarna med stordrift.

42.  Europaparlamentet understryker turismens viktiga roll för att påskynda ekonomisk och social utveckling. Parlamentet kräver att turismen skall integreras fullt ut i EU:s utvecklingspolitik.

43.  Europaparlamentet betonar att ett framgångsrikt slutförande av WTO:s Doharunda måste gynna utvecklingsländerna, särskilt i Afrika. Parlamentet anser att detta bör omfatta tillämpning av särskild och differentierad behandling av utvecklingsländerna och avskaffande av alla jordbruksstöd som snedvrider handeln.

44.  Europaparlamentet instämmer i kommissionens inställning till infrastruktur i definitionens vidaste bemärkelse, däribland vatten, energi, IKT och transport, men vidhåller emellertid att stora investeringar i infrastruktur systematiskt måste föregås av utvärderingar av hur dessa investeringar kan bidra till ekonomisk utveckling och fattigdomsminskning, samt att investeringarna måste avvägas bättre mot de medel som avsätts för social infrastruktur, såsom grundutbildning och grundläggande hälso- och sjukvård.

45.  Europaparlamentet understryker att ett ekonomiskt partnerskapsavtal – som utvecklingsorienterat instrument för liberalisering – har potential att främja den ekonomiska tillväxten i Afrika. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att behandla frågor som gäller bristen på kompletterande åtgärder som kompensation för förlorade tullintäkter, stöd till kapacitetsuppbyggnad, tekniskt stöd och andra begränsningar på utbudssidan, upprätthållande av den icke ömsesidiga tillgången till marknaden samt vid behov en utvidgning av tidsplanen för förhandlingarna. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att lägga fram sifferuppgifter om finansieringen av kompletterande åtgärder och att stärka det tekniska stödet i syfte att uppnå ett bättre resultat.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för förhandlingarna om de ekonomiska partnerskapsavtalen och WTO-förhandlingarna stärka det tekniska stödet till AVS-länderna för att uppnå ett rättvist och öppet resultat. Parlamentet efterlyser på nytt bättre tekniskt och strukturellt stöd till de minst utvecklade länderna för att främja deras tillträde till världsmarknaderna.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för WTO-förhandlingarna stödja afrikanska länder med hjälp av en strategi som skyddar deras jordbruk tills de blir självförsörjande, i syfte att garantera en rimlig inkomst för småskaliga jordbrukare, öka den lokala produktionen, trygga livsmedelssäkerheten och gradvis öppna vissa marknader liksom man gjort i Europa.

48.  Europaparlamentet erinrar om att det i WTO:s Dohaförklaring, Monterreyöverenskommelsen och från världstoppmötet om hållbar utveckling i (Johannesburg 2000) fastställs att utvecklingsländerna, framför allt i Afrika, bör ges tekniskt stöd för att bygga upp den institutionella och normativa kapacitet som är nödvändig för att dessa länder skall kunna tillgodogöra sig fördelarna med den internationella handeln och preferenssystemen.

49.  Europaparlamentet betonar att EU bör undersöka om det finns ytterligare möjligheter att genom sin handels- och jordbrukspolitik ge utvecklingsländerna fler chanser att öka den ekonomiska tillväxten, och uppmanar andra länder att göra detsamma inom ramen för de pågående WTO-förhandlingarna, särskilt när det gäller de minst utvecklade länderna (LDC).

50.  Europaparlamentet välkomnar det förnyade åtagandet att bevilja en hundraprocentig skuldlättnad för 18 av de fattigaste och mest skuldtyngda länderna, vilket uttalades vid ett möte mellan företrädare för Världsbanken, Internationella valutafonden och Afrikanska utvecklingsbanken. Parlamentet förespråkar en utvidgning av åtagandena för skuldlättnad till de regeringar som iakttar de mänskliga rättigheterna och principen om ett gott styre samt prioriterar fattigdomsbekämpningen, på grundval av behoven i millennieutvecklingsmålen. Parlamentet betonar att all skuldlättnad bör vara en åtgärd utöver eventuella ökningar av det officiella utvecklingsbiståndet (ODA).

51.  Europaparlamentet framhäver den positiva roll som offentlig-privata partnerskap (PPP) kan ha för utvecklingen och för att stärka ländernas förmåga att lösa problem.

Fred och säkerhet

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en omfattande strategi för konfliktförebyggande och återuppbyggnad som skall integreras i partnerskapen för strukturell stabilitet för bräckliga stater.

53.  Europaparlamentet understryker de regionala organens betydelse som förutsättning för att en fredlig situation skall kunna upprätthållas. Parlamentet betonar att de regionala organen måste stödjas i upprättandet av ett harmoniserat regelverk i syfte att bekämpa spridningen av lätta vapen och landminor.

54.  Europaparlamentet instämmer i att den fredsbevarande resursen för Afrika, som skapades 2003 av AU:s statsöverhuvuden vid Maputotoppmötet, måste förstärkas och uppmuntrar andra civila mekanismer att bidra till förebyggande, lösning och hantering av konflikter i Afrika med ökad, flexibel och hållbar EU finansiering. Parlamentet betonar att utvecklingspolitiken är ett av flera instrument för att ta itu med orsakerna till instabilitet men att den inte får underordnas säkerhetspolitiken. Parlamentet konstaterar dock att alla utgifter från gemenskapens budget för utvecklingssamarbete och Europeiska utvecklingsfonden måste uppfylla de kriterier som OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd (OECD/DAC) har fastställt för att finansieringen skall vara kvalificerad som ODA bistånd.

55.  Europaparlamentet understryker att EU:s valobservatörsuppdrag är viktiga för konfliktförebyggande och för att främja demokrati. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att öka anslagen i budgetposten för Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDHR) i syfte att stärka stödet till EU:s valobservatörsuppdrag och betonar att slutsatserna från valobservatörsuppdragen på tillbörligt sätt måste återspeglas i formuleringen av EU:s yttre politik.

56.  Europaparlamentet understryker behovet av sammanhängande regionala och nationella strategier för nedrustnings-, demobiliserings- och återanpassningsåtgärder (DDRR) för att främja stabiliseringen av situationer efter konflikt.

57.  Europaparlamentet understryker att en integrerad EU-strategi för Afrika utgör en bindande ram för en sammanhängande politik från Europeiska unionens och dess medlemsstaters sida. Parlamentet anser att tillämpningen av artikel 96 i Cotonouavtalet gentemot en partnerstat hindrar en EU-medlemsstat från att parallellt med detta fortsätta att samarbeta med det aktuella landets polis, militär eller andra säkerhetsstyrkor respektive återuppta samarbetet innan dessa åtgärder är avslutade.

Miljö och naturresurser

58.  Europaparlamentet understryker behovet av att EU ökar insatserna för att ta itu med de enorma miljöutmaningar som många av de fattiga ställs inför, som ofta är fullständigt beroende av naturresurserna för sin överlevnad.

59.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang de åtaganden som kommissionen nyligen gjorde – och som den skulle ha gjort för länge sedan – för att gå från ord till handling när det gäller att integrera miljöhänsyn och prioritera strategier för främjande av hållbar utveckling i sin dagordning.

Genomförande

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att låta sin strategi för Afrika åtföljas av en detaljerad handlingsplan för genomförandet med en tydlig tidsplan, detaljerade uppgifter om de medel och finansiella resurser som skall framskaffas (däribland finansiella åtaganden från medlemsstaternas sida), uppgifter om på vilken nivå de olika insatserna skall ske (lokal, nationell, regional, panafrikansk) och dessa nivåers respektive roller samt uppgifter om ett verkligt gemensamt övervakningssystem för att utvärdera framstegen (med medverkan av Europaparlamentet och AU).

61.  Europaparlamentet kräver att genomförandeplanen måste omfatta hela Afrika, dvs. även norra Afrika, länderna söder om Sahara samt Sydafrika, för vilka det redan finns särskilda förordningar och avtal (Medaförordningen, Cotonouavtalet, samt – för Sydafrika – avtalet om handel, utveckling och samarbete samt Europeiska programmet för återuppbyggnad och utveckling (EPRD)), och för vilka det även finns olika ansvarsområden inom kommissionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att upplysa om hur dessa kommer att samordnas och anpassas, så att de kan bidra till genomförandet av de prioriteringar som AU har fastställt för hela kontinenten.

62.  Europaparlamentet påpekar att förslagen i kommissionens ovannämnda meddelande i grund och botten är beroende av genomförandet av redan befintliga nationella och regionala program och beklagar att det i detta sammanhang inte har lagts fram några nya förslag i syfte att förbättra genomförandet av dessa eller anpassa målen och planeringen av åtgärderna till de nya prioriteringarna. Det är även beklagligt att det till följd av detta nya strategidokument och den senaste utvecklingen i Afrika (särskilt grundandet av AU och dess institutioner) inte har föreslagits att de befintliga landstrategidokumenten och de nationella och regionala vägledande programmen skall ses över.

63.  Europaparlamentet uttrycker sin besvikelse över bristen på ambitioner i den finansieringsram som föreslås. Kommissionen ser endast möjligheten att öka de finansiella anslagen för perioden efter den nionde EUF och tar inte upp möjligheten att använda sig av skuldlättnad för att skaffa fram ytterligare medel för millennieutvecklingsmålen.

o
o   o

64.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar, AU och AVS-länderna.

(1). Sachs, J. et al.: Ending Africa's Poverty Trap, Brookings Papers on Economic Activity, 2004 (1), s. 117–240.
(2) EGT C 197, 12.7.2001, s. 390.
(3) EUT C 131 E, 5.6.2003, s. 164.
(4) EUT C 272 E, 13.11.2003, s. 277.
(5) EUT C 67 E, 17.3.2004, s. 255.
(6) EUT C 67 E, 17.3.2004, s. 285.
(7) EUT C 68 E, 18.3.2004, s. 86.
(8) EUT C 92 E, 16.4.2004, s. 315.
(9) EUT C 103 E, 29.4.2004, s. 550.
(10) Antagna texter, P6_TA(2005)0008.
(11) Antagna texter, P6_TA(2005)0052.
(12) Antagna texter, P6_TA(2005)0053.
(13) Antagna texter, P6_TA(2005)0150.
(14) Antagna texter, P6_TA(2005)0289.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy