Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén med titeln "Förslag till gemensam förklaring av rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik - Europeiskt samförstånd" (KOM(2005)0311),

–   med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (CESE 1072/2005),

–   med beaktande av Regionkommitténs yttrande (cdR 224/2005),

–   med beaktande av utvärderingen av gemenskapens utvecklingspolitik av European Centre for Development Policy Management, Overseas Development Institute och Instituto Complutense de Estudios Internacionales (februari 2005),

–   med beaktande av översynen av Europeiska gemenskapens utvecklingssamarbete (2002) av OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd (OECD/DAC),

–   med beaktande av Romdeklarationen om harmonisering av den 25 februari 2003 och Parisdeklarationen om biståndseffektivitet av den 2 mars 2005,

–   med beaktande av Förenta nationernas millenniedeklaration av den 8 september 2000 som anger millennieutvecklingsmålen som utgör kriterier gemensamt fastställda av världssamfundet för att utrota fattigdomen,

–   med beaktande av den av FN:s utvecklingsprograms (UNDP) årliga Human Development Reports,

–   med beaktande av rapporten från Millennium Ecosystem Assessment med titeln "Living Beyond our Means: Natural Assets and Human Well-Being" (Livsstil över våra tillgångar – naturresurser och mänskligt välbefinnande) (2005),

–   med beaktande av rapporten från FN:s konferens för handel och utveckling (UNCTAD) 2002 med titeln "Least Developed Countries: Escaping the Poverty Trap",

–   med beaktande av slutdeklarationerna och slutsatserna från internationella konferenser, särskilt den internationella konferensen om utvecklingsfinansiering (Monterrey, 2002), världstoppmötet om hållbar utveckling (Johannesburg, 2002), världstoppmötet om social utveckling (Köpenhamn, 1995), FN:s tredje konferens om de minst utvecklade länderna (Bryssel, 2001), WTO:s fjärde ministerkonferens (Doha, 2001), fjärde världskvinnokonferensen (Peking, 1995), den internationella konferensen om befolkning och utveckling (ICPD) (Kairo, 1994), FN:s generalförsamlings specialsession 1999 för att se över framstegen med att nå ICDP-målen ("Kairo + 5"), a world fit for children (en värld anpassad för barn) (New York, maj 2002) och världsutbildningsforumet (Dakar, 2000),

–   med beaktande av de åtaganden som EU gjorde vid toppmötet i Barcelona i mars 2002, inför Monterreykonferensen,

–   med beaktande av sin resolution av den 1 mars 2001 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik(1),

–   med beaktande av förklaringen om Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik (DPS) som antogs av rådet och kommissionen den 10 november 2000,

–   med beaktande av rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) slutsatser av den 22-23 november 2004 samt av den 23-24 maj 2005,

–   med beaktande av sin resolution av den 12 april 2005 om Europeiska unionens roll när det gäller att uppnå millennieutvecklingsmålen(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 8 september 2005 om allvarliga och försummade sjukdomar i utvecklingsländerna(3),

–   med beaktande av Europeiska kommissionens rapport av den 29 oktober 2004 om millennieutvecklingsmålen 2000–2004 (SEK(2004)1379),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén av den 12 april 2005 med titeln "Om snabbare framsteg i strävan att nå millennieutvecklingsmålen – Europeiska unionens bidrag" (KOM(2005)0132),

–   med beaktande av rapporten från FN:s arbetsgrupp för millennieprojektet, ledd av professor Jeffrey Sachs med titeln "Investera i utveckling – en praktisk plan för att uppnå millennieutvecklingsmålen",

–   med beaktande av de multilaterala miljöavtalen om klimatförändringar, uttunningen av ozonlagret, biologisk mångfald, våtmarker, ökenspridning, farligt avfall och långlivade organiska föroreningar,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A6-0319/2005), och av följande skäl:

Europeiskt samförstånd

1.  Europaparlamentet välkomnar initiativet till en tre-partsförklaring från de tre institutionerna om en gemensam EU-vision för utvecklingspolitiken och framhåller att parlamentet måste vara fullt delaktigt i samma utsträckning som de andra institutionerna genom en process liknande medbeslutandeförfarandet för att på ett betydande sätt kunna bidra till målen förbättrad sammanhållning, samordning, komplementaritet, kvalitet och effektivitet i utvecklingspolitiken.

2.  Europaparlamentet välkomnar förslaget till gemensam förklaring och föreslår ett klarläggande av dess formella status som bindande ram för utvecklingspolitiken när det gäller Europeiska unionens och medlemsstaternas åtgärder gentemot alla utvecklingsländer, såsom de fastställts av OECD/DAC. Parlamentet efterlyser dessutom ett förtydligande av hur den gemensamma förklaringen skall förhålla sig till finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete.

3.  Europaparlamentet beklagar att förslaget inte innehåller några specifika slutsatser om utvärderingen av effektiviteten i EU:s bistånd eller lärdomar dragna av förklaringen om gemenskapens utvecklingspolitik från 2000 samt dess effekter på gemenskapens bistånd.

4.  Europaparlamentet välkomnar försöken i del 1 i ovannämnda meddelande att åstadkomma en överenskommelse om övergripande mål och principer för EU:s bistånd. Parlamentet efterlyser dock större tydlighet, i synnerhet när det gäller prioriteringarna och hur man skall förbättra enhetligheten och samordningen av EU:s utvecklingssamarbete.

5.  Europaparlamentet välkomnar försöken i del 2 i ovannämnda meddelande att ge riktlinjer för genomförandet av utvecklingspolitiken på gemenskapsnivå. Parlamentet efterlyser dock en tydlig definition av gemenskapsbiståndets särskilda roll utifrån en analys av dess komparativa fördelar.

6.  Europaparlamentet anser att det nuvarande sättet att organisera gemenskapsbiståndet på Brysselnivå, särskilt åtskillnaden mellan planering och genomförande, inte är optimalt för ett effektivt genomförande av utvecklingspolitiken.

7.  Europaparlamentet noterar att globaliseringen hittills har vidgat klyftan mellan rika och fattiga och efterlyser en utvecklingspolitik som har en mer balanserad utveckling som ett av sina framtida mål.

Mål och principer

8.  Europaparlamentet betonar att det övergripande målet med EU:s utvecklingssamarbete borde vara att minska och slutligen utrota fattigdomen inom ramen för hållbar utveckling. Parlamentet betonar också att fattigdom är ett flerdimensionellt begrepp som bl.a. hänger samman med mänskliga utvecklingsmöjligheter såsom konsumtion och livsmedelssäkerhet, hälsa, utbildning, rättigheter, möjligheten att komma till tals, människors säkerhet, social rättvisa, värdighet och rimliga arbetsförhållanden.

9.  Europaparlamentet håller med om att bekämpningen av fattigdomen – där ett första steg är att uppnå millennieutvecklingsmålen – främjande av demokrati och god samhällsstyrning och respekt för de mänskliga rättigheterna är centrala utvecklingsmål. Parlamentet betonar emellertid att fattigdom endast kan bekämpas på ett framgångsrikt sätt om miljön och naturresurserna förvaltas på ett hållbart sätt, och om man lägger lika mycket vikt vid att investera i människor, med särskild tonvikt på unga människor och kvinnor, främst i hälsa och utbildning, och i välfärdsskapande åtgärder – med tyngdpunkten på frågor som entreprenörskap, forskning och teknik, skapande av arbetstillfällen, respekt för anställdas rättigheter, tillgång till krediter, upphovsrätt och infrastruktur. Parlamentet betonar också att ökad delaktighet för kvinnor är nyckeln till all utveckling och att jämställdhet mellan könen borde ingå som en central del i alla utvecklingspolitiska strategier.

10.  Europaparlamentet stöder principerna om verkligt partnerskap, ägarskap och politisk dialog och en rättighetsbaserad inställning till utveckling. Parlamentet understryker också vikten av att stödja partnerländernas ansträngningar att förbättra sina strategidokument om minskad fattigdom (PRSP) med en aktiv roll för nationella parlament och frivilligorganisationer. Vidare föreslår parlamentet att de viktigaste principerna från Cotonouavtalet skall utvidgas till samtliga utvecklingsländer.

11.  Europaparlamentet betonar det civila samhällets viktiga roll i utvecklingsländerna såväl som tillhandahållare av tjänster som främjare av demokrati och mänskliga rättigheter och efterlyser ett starkare stöd för kapacitetsuppbyggnad till icke-statliga organisationer i partnerländerna. Parlamentet erkänner också den viktiga roll som det civila samhället spelar i Europa, och efterlyser i detta sammanhang en förenkling av reglerna för projektstöd, inklusive finansiering.

12.  Europaparlamentet betonar att EU måste arbeta för en demokratisering av de internationella institutionerna för att se till att utvecklingsländernas intressen företräds starkare och för att förbättra demokratin i allas intresse.

13.  Europaparlamentet välkomnar att EU:s preliminära förslag syftar till att stärka övervakningen av vapenexporten från EU, med målet att försäkra sig om att EU-tillverkade vapen inte används mot civilbefolkningar, och innehåller konkreta åtgärder för att begränsa den okontrollerade spridningen av handeldvapen och lätta vapen. Emellertid uppmanar parlamentet EU att också ta sitt ansvar för tidigare vapenexport och att intensifiera och påskynda minröjning och avväpningsprogram i regioner som varit involverade i krig.

Tematisk inriktning och prioriteringar

14.  Europaparlamentet välkomnar ansträngningarna för att uppnå större fokus och koncentration inom utvecklingssamarbete samtidigt som man behåller tillräcklig flexibilitet. Parlamentet beklagar att det saknas tydliga prioriteringar bland de teman för åtgärder som läggs fram, i synnerhet på gemenskapsnivå, och efterlyser ett klarläggande av hur urvalet av mål, åtgärdsteman och prioriteringar har gått till.

15.  Europaparlamentet upprepar betydelsen av mänskliga rättigheter i utvecklingen, starten och övervakningen av projekt som finansieras eller medfinansieras av EU.

16.  Europaparlamentet betonar att frågor som förebyggande och behandling av hiv/aids, malaria och tuberkulos, främjande av sexuell och reproduktiv hälsa, jämlikhet mellan könen och kvinnors rättigheter, begränsning av klimatförändringen, handelsreformer, konfliktförebyggande, demokrati och god samhällsstyrning (med prioritering av korruptionsbekämpning) förtjänar särskild uppmärksamhet eftersom annat utvecklingsarbete kan vara förgäves om man inte tar itu med dessa frågor på ett effektivt sätt.

17.  Europaparlamentet föreslår att man i den gemensamma förklaringen ägnar mer uppmärksamhet åt följande aspekter:

Stödformer, finansiella resurser, effektivitet och samstämmighet

18.  Europaparlamentet uttrycker sitt stöd över åtagandet att öka biståndsbudgetar inom EU med siktet att nå 0,7 procent av bruttonationalinkomsten till 2015. Parlamentet uppmuntrar inrättandet av innovativa mekanismer för att finansiera utvecklingssamarbete, exempelvis internationella beskattningssystem. Parlamentet betonar emellertid samtidigt att kvaliteten på biståndet och utbetalningarna av stöd måste förbättras betydligt och att det finns ett stort behov av förbättrade mätningar av resultat och effekt. Parlamentet anser dessutom att gemensamma tilldelningskriterier för EU-bistånd bör fokusera på de fattigaste länderna och befolkningarna.

19.  Europaparlamentet efterlyser en ökning av den andel av utvecklingsfonderna som går till låginkomstländer.

20.  Europaparlamentet anser att initiativet för skuldlättnad för kraftigt skuldtyngda fattiga länder (HIPC) lämnar mycket i övrigt att önska. Parlamentet efterlyser en större skuldlättnad i länder som karaktäriseras av en icke-hållbar skuldsituation och där regeringen respekterar de mänskliga rättigheterna och demokratin samt investerar frigjorda resurser på ett ansvarsfullt sätt. Vidare betonar parlamentet att skuldlättnader inte bör åtföljas av skadliga ekonomisk-politiska villkor och bör ges utanför ramen för det offentliga utvecklingsbiståndet (ODA).

21.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att EU och medlemsstaterna anstränger sig mer för att spåra felaktigt utbetalade och missbrukade medel och återta dessa medel så att de kan användas för det syfte som var avsett.

22.  Europaparlamentet efterlyser en ny modell för Europeiska investeringsbankens utlåningsmandat som gör det möjligt för banken att bli en fullt ut fungerande utvecklingsbank som genomför EU:s utvecklingsstrategier och kan finansiera offentliga investeringar i tjänster och faciliteter av allmänt intresse.

23.  Europaparlamentet tycker det är djupt beklagligt att det saknas en sammanhållen utvecklingspolitik inom EU vilket leder till höga transaktionskostnader, dubbelarbete och svårigheter för partnerländerna. Parlamentet stöder det pågående arbetet för att förbättra samordningen, harmoniseringen och anpassningen av givarnas sätt att planera och ge bistånd enligt vad som anges i Parisdeklarationen, och påpekar att sådana ansträngningar även bör göras gentemot medelinkomstländer. Parlamentet betonar emellertid att förslaget till gemensam förklaring är alldeles för otydligt när det gäller genomförandet.

24.  Europaparlamentet föreslår att EU – med utgångspunkt i partnerländernas ägarskap av sin utveckling och utvecklingsstrategier – arbetar för bättre samordning mellan EU:s medlemsstater och kommissionens biståndstjänst genom gemensamma landstrategidokument och gemensamma fleråriga program – företrädesvis tillsammans med andra stora bilaterala och multilaterala givare. Parlamentet uppmanar till bättre samordning och komplementaritet genom att samordna insatserna med partnerländernas budgetförfaranden och fattigdomsminskningsstrategier. Dessutom föreslår parlamentet att man antar principen att högst två eller tre EU-givare – genom samråd på nationell nivå – skall vara ledande organ i ett partnerland och att man bör eftersträva en tydlig arbetsfördelning inom särskilda tematiska frågor.

25.  Europaparlamentet betonar att EU och medlemsstaterna måste ha nära förbindelser med internationella organisationer som är inblandade i utvecklingsarbete, exempelvis FN:s fonder, program och organ, inklusive UNDP, Världsbanken och Internationella valutafonden för att ytterligare stärka samordningen av EU:s utvecklingspolitik och förebygga dubbelarbete ifråga om internationellt fastställda mål.

26.  Europaparlamentet betonar att EU bör sträva efter bättre samordning av medlemsstaternas politik inom Världsbanken och Internationella valutafonden.

27.  Europaparlamentet betonar att kommissionen inte skall anses vara EU:s 26:e givare. I stället bör mervärdet i gemenskapens bistånd definieras och beslutas med särskild uppmärksamhet på möjligheten att stärka samordningen, komplementaritet och samstämmigheten, storleken på gemenskapens bistånd, uppfattningen av kommissionen som opartisk, dess arbete för god samhällsstyrning (governance), demokrati och mänskliga rättigheter, dess roll som global aktör, dess potentiella roll som intellektuellt fokus för EU:s utvecklingspolitik, etc.

28.  Europaparlamentet håller med om att särskilda villkor för stöd från givarnas sida (konditionalitet) som återspeglar givarnas historiska ekonomiska intressen sällan fungerar. Parlamentet betonar emellertid att allmänt budgetstöd som främsta stödmekanism behöver undersökas ytterligare och endast bör övervägas när förhållandena är de rätta och det finns effektiva kontrollsystem, t.ex. genom oberoende kommissioner under övervakning av de nationella parlamenten. Närhelst det är möjligt bör kommissionen och medlemsstaterna eftersträva att röra sig över skalan från projektbistånd till sektorsomfattande strategier och från dessa till direkt budgetstöd.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inför parlamentet lägga fram kriterier att utgå från vid bedömning av behovet av bistånd i utvecklingsländer, effektiviteten i det bistånd som lämnas, statistik om stöd som redan lämnats och ett kontrollsystem som är utformat för att bedöma effektiviteten i genomförandet av stöd för att åstadkomma ytterligare förbättringar.

30.  Europaparlamentet påpekar att det finns allvarliga brister inom kommissionen när det gäller integrering av frågor såsom barns rättigheter, jämställdhet och jämlikhet, kvinnors rättigheter, funktionshinder samt miljön (mainstreaming). Parlamentet välkomnar arbetet för att stärka integreringen av denna typ av frågor på politik-, planerings-, genomförande- och utvärderingsstadiet och betonar att det kommer att krävas en stor uppryckning i form av utbildning av personal vid såväl huvudkontor som på landsnivå om förbättringar skall kunna uppnås.

31.  Europaparlamentet stöder arbetet för att öka samstämmigheten i politiken och menar att samstämmigheten måste hanteras så att målen med och resultaten av utvecklingspolitiken får stöd, snarare än undergrävs, av politiken på andra områden. Parlamentet efterlyser omedelbara åtgärder för de områden inom EU-politiken som är särskilt negativa, t.ex. handeln, den gemensamma jordbrukspolitiken och fiskeavtalen. Parlamentet betonar hur viktigt det är att se till att utvecklingsländer kan uppfylla EU:s normer när det gäller livsmedels-, produkt- och ämnessäkerhet så att dessa inte hindrar tillgången till EU-marknaderna. Parlamentet efterlyser även avveckling inom fem år av alla former av exportstöd, inklusive dolt stöd genom exportkrediter, livsmedelsbistånd, exporthandelsföretag och bundet bistånd.

32.  Europaparlamentet noterar att under de tre senaste decennierna har de minst utvecklade länderna blivit nettoimportörer av livsmedel, och uppmanar därför till en omorientering av jordbrukspolitiken mot prioritering av säker livsmedelsförsörjning.

33.  Europaparlamentet betonar att utvecklingspolitiken är ett av många verktyg för att ta itu med hoten mot vår gemensamma säkerhets grundorsaker, men att den inte får underordnas säkerhetspolitiken och att alla åtgärder som vidtas inom ramen för utvecklingssamarbete bör följa den definition av offentligt utvecklingsbistånd som OECD/DAC har.

34.  Europaparlamentet betonar att såväl en rättvis internationell handelspolitik som goda förutsättningar för handel i utvecklingsländer betyder oerhört mycket för utvecklingen. Därför understryker parlamentet hur viktigt det är att stärka utbudssidan, inklusive kapacitetsuppbyggnad i partnerländerna, för att hjälpa dem att omvandla handelsmöjligheter till en drivkraft för utveckling. I detta sammanhang framhåller parlamentet sådana områden som jordbruk och säkra livsmedel samt betonar den viktiga roll som små och medelstora företag spelar.

35.  Europaparlamentet anser att utvecklingspolitiken måste baseras på ett erkännande av alla länders och regioners rätt att på ett demokratiskt sätt utforma sin egen politik och egna prioriteringar och strategier för att skydda sina befolkningars försörjning och sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter och att dessa principer bör respekteras av kommissionen och medlemsstaterna.

36.  Europaparlamentet välkomnar den växande insikten att öppnandet av marknader måste ske successivt och med noggrann planering, och framhåller att detta innefattar en rätt för utvecklingsländerna att utforma tempo och riktning för handelsliberaliseringen utifrån sina utvecklingsmål.

o
o   o

37.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT C 277, 1.10.2001, s. 130. (2) Antagna texter, P6_TA(2005)0115. (3) Antagna texter, P6_TA(2005)0341.