Index 
Antagna texter
Onsdagen den 6 juli 2005 - Strasbourg
FN: Godkännande av fordon i fråga om skydd av de personer som befinner sig i bilen vid en krock ***
 Farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning
 Patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar ***II
 Upprättande av ett europeiskt register över utsläpp och överföringar av föroreningar ***I
 Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden ***
 Sammanhållningsfonden
 Europeiska regionala utvecklingsfonden ***I
 Inrättande av en europeisk gruppering för gränsöverskridande samarbete (EGGS) ***I
 Europeiska socialfonden ***I
 Europeiska fiskerifonden *
 Lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet ***I
 Tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) ***I
 FN/ECE-protokoll om register över utsläpp och överföringar av föroreningar *
 Medlingsförfarande för 2006 års budget
 Kvinnors roll i Turkiet
 Europeiska unionen och Irak - En ram för ett ökat engagemang
 Allmän uppmaning till kamp mot fattigdom: Förpassa fattigdomen till historien

FN: Godkännande av fordon i fråga om skydd av de personer som befinner sig i bilen vid en krock ***
PDF 192kWORD 40k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslag till rådets beslut om gemenskapens anslutning till föreskrift nr 94 om godkännande av fordon med avseende på skydd för passagerare vid frontalkollision och föreskrift nr 95 om godkännande av fordon med avseende på skydd för passagerare vid sidokollision från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (KOM(2004)0672 – 7590/2005 – C6-0209/2005 – 2004/0243(AVC))
P6_TA(2005)0273A6-0218/2005

(Samtyckesförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut (KOM(2004)0672 – 7590/2005)(1),

–   med beaktande av rådets begäran om parlamentets samtycke i enlighet med artiklarna 3.3 och 4.2 i rådets beslut 97/836/EG av den 27 november 1997(2) (C6-0209/2005),

–   med beaktande av artikel 75.1 och 43.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel (A6-0218/2005).

1.  Europaparlamentet ger sitt samtycke till förslaget till rådets beslut.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EGT L 346, 17.12.1997, s. 78.


Farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning
PDF 144kWORD 50k
Europaparlamentets resolution om förslaget till rådets beslut om anpassning till den tekniska utvecklingen av bilagan till Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/95/EG om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter (KOM(2005)0241)
P6_TA(2005)0274B6-0392/2005

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag (KOM(2005)0241),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/11/EG av den 6 februari 2003 om ändring för tjugofjärde gången av rådets direktiv 76/769/EEG om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar) (pentabromdifenyleter, oktabromdifenyleter)(1),

–   med beaktande av rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(2),

–   med beaktande av artikel 95.3 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 81 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Ett av syftena med direktiv 2002/95/EG(3) är att bidra till att skydda människors hälsa och främja miljövänlig återvinning och bortskaffande av avfall som utgörs av eller innehåller elektriska och elektroniska produkter. I artikel 4.1 i detta direktiv begränsas från och med den 1 juli 2006 användningen av vissa farliga ämnen i nya elektriska och elektroniska produkter som släpps ut på marknaden, om inte undantag medges i bilagan.

B.  Den 19 april 2005 tillstyrkte inte den kommitté som tillsatts i enlighet med artikel 7 i direktiv 2002/95/EG kommissionens förslag till beslut om ändring av bilagan till direktiv 2002/95/EG, så att utvärdering av vissa produkter inte längre skulle prioriteras och bilagan utökad med två nya undantag (dekaBDE i polymera material, bly/brons i lagerskålar och bussningar). Den 8 juni 2005 mottog parlamentet från kommissionen ett förslag till rådets beslut om ändring av bilagan till direktiv 2002/95/EG på ovannämnda sätt.

C.  I artikel 5.5 i beslut 1999/468/EG fastställs Europaparlamentets rätt att anta en resolution för att underrätta rådet om att ett förslag från kommissionen "överskrider de genomförandebefogenheter som anges i den grundläggande rättsakten".

D.  I artikel 5.1 i direktiv 2002/95/EG bereds en möjlighet för antagande genom kommittéförfarande av ändringar som behövs för att anpassa bilagan till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. I artikel 5.1 b i direktiv 2002/95/EG föreskrivs det att farliga ämnen kan undantas från förbudet om det inte i praktiken går att ersätta dem med säkrare alternativ(4) och i artikel 5.1 b i direktiv 2002/95/EG fastställs det också vilka som är de enda kriterier som får beaktas då man genom kommittéförfarande vill bygga ut bilagan med undantag.

E.  Kommissionen hävdar i skäl 2 i förslaget till beslut att vissa material och komponenter som innehåller vissa farliga ämnen bör undantas från förbudet, eftersom "det fortfarande inte är praktiskt möjligt att bortskaffa eller ersätta nämnda farliga ämnen i dessa material och komponenter". I motsats till detta har det framgått vid ett flertal undersökningar att det finns säkrare alternativ än dekaBDE (dekabromdifenyleter), som omfattas av artikel 4.1 i direktiv 2002/95/EG, att tillgå till många, för att inte säga alla, polymera material i elektrisk och elektronisk utrustning.

F.  Kommissionen hävdar i skäl 3 i förslaget till beslut att eftersom "riskbedömningen av dekabromdifenyleter (...) har visat att det i dagsläget inte behövs några fler åtgärder för att minska riskerna för konsumenterna (...) kan dekaBDE undantas från bestämmelserna i artikel 4.1 i direktiv 2002/95/EG". Vid det allmänna lagstiftningsarbetet inom EU bör det dock tas hänsyn till allt som ingår i de vetenskapliga riskbedömningarna, liksom också till yttrandet från den vetenskapliga kommitté som varit inkopplad på frågan. Själva övervägandena om vilka risker som är förknippade med något av de ämnen som finns förtecknade i artikel 4.1 i direktiv 2002/95/EG ingår emellertid inte i artikel 5.1 b i direktiv 2002/95/EG och kan därför inte åberopas som motivering för en ändring av bilagan genom kommittéförfarandet. Ändringar av detta slag kräver ett lagstiftningsförslag i den bemärkelse som avses i artikel 251 i fördraget.

G.  Oavsett att risköverväganden inte kan tas upp till behandling i kommittéförfarande har förslaget till beslut också förbigått vad som framkommit vid den ytterligare miljöriskbedömning som gjordes i maj 2004, nämligen att dekaBDE är mycket långlivat. Den ovannämnda miljöriskbedömningen gav också vid handen att ämnet dekaBDE är starkt utbrett bland rovdjur i slutet av näringskedjan samt i Arktis. Till detta kommer att ämnet fungerar som nervgift samt att det upptagits av däggdjur vid laboratorieförsök och att det eventuellt kan bilda mera toxiska och ackumulerande produkter, bl.a. lägre bromerade difenyleterkongener. Saluföring och användning av alla kommersiellt tillgängliga lägre bromerade difenyleterkongener är förbjuden sedan den 15 augusti 2004 med stöd av direktiv 2003/11/EG.

H.  Det föreliggande förslaget till beslut går emot det yttrande som avgavs av kommissionens egen vetenskapliga kommitté för hälsa och miljörisker den 18 mars 2005. I detta yttrande rekommenderades med eftertryck en ytterligare riskminskning utgående från den ovannämnda riskbedömningen.

I.  Det föreliggande förslaget till beslut utverkar ett av syftena med direktiv 2002/95/EG och går emot medlagstiftarnas uttryckliga viljeyttring i skäl 6 i direktiv 2003/11/EG, där parlamentet och rådet krävde att åtgärder för att minska riskerna med dekaBDE snarast bör vidtas, såvida man inte av den fortsatta riskbedömningen kunde sluta sig till att det inte finns skäl att oroa sig för dekaBDE. Tvärtemot detta har dock den fortsatta riskbedömningen föranlett ytterligare farhågor.

1.  Europaparlamentet anser att kommissionen inte handlat i enlighet med artikel 5.1 b i direktiv 2002/95/EG och således överskridit sina genomförandebefogenheter enligt detta direktiv.

2.  Europaparlamentet uppmanar rådet att motsätta sig förslaget, såvida inte kommissionen ändrar det genom att dra tillbaka den del som rör om dekaBDE.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 42, 15.2.2003, s. 45.
(2) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(3) EUT L 37, 13.2.2003, s. 19.
(4) Artikel 5.1 b i direktiv 2002/95/EG lyder enligt följande: "undanta material och komponenter till elektriska och elektroniska produkter från bestämmelserna i artikel 4.1 om det från teknisk eller vetenskaplig synpunkt inte är praktiskt möjligt att bortskaffa eller ersätta dem genom en förändrad konstruktion eller genom material och komponenter som inte kräver sådana material eller ämnen som avses i artikel 4.1 eller om de negativa miljö- eller hälsokonsekvenser och/eller konsekvenser för konsumentsäkerheten som orsakas av ersättningen med andra ämnen sannolikt kommer att vara större än de fördelar för miljö, hälsa och/eller konsumentsäkerhet som en sådan ersättning kan medföra".


Patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar ***II
PDF 188kWORD 40k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar (11979/1/2004 – C6-0058/2005 – 2002/0047(COD))
P6_TA(2005)0275A6-0207/2005

(Medbeslutandeförfarandet: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt (11979/1/2004 – C6-0058/2005),

–   med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(1), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2002)0092)(2) ,

–   med beaktande av artikel 251.2 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 61 i arbetsordningen,

–   med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för rättsliga frågor (A6-0207/2005).

1.  Europaparlamentet avvisar den gemensamma ståndpunkten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att förklara lagstiftningsförfarandet avslutat och att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) EUT C 77 E, 26.3.2004, s. 230.
(2) EGT C 151 E, 25.6.2002, s. 129.


Upprättande av ett europeiskt register över utsläpp och överföringar av föroreningar ***I
PDF 537kWORD 443k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättandet av ett europeiskt register över utsläpp och överföringar av föroreningar och om ändring av rådets direktiv 91/689/EEG och 96/61/EG (KOM(2004)0634 – C6-0130/2004 – 2004/0231(COD))
P6_TA(2005)0276A6-0169/2005

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2004)0634)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 175.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0130/2004),

–   med beaktande av protokollet av FN:s ekonomiska kommission för Europa om ett register över utsläpp och överföringar av föroreningar,

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från fiskeriutskottet (A6-0169/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 6 juli 2005 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2005 om upprättandet av ett europeiskt register över utsläpp och överföringar av föroreningar och om ändring av rådets direktiv 91/689/EEG och 96/61/EG

P6_TC1-COD(2004)0231


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 175.1 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

med beaktande av Regionkommitténs yttrande,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(2), och

av följande skäl:

(1)  Enligt gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram, som antogs genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002(3), bör allmänheten ges tillgång till lättillgänglig information om miljöförhållanden och miljötrender i förhållande till sociala och ekonomiska trender och hälsotrender. Där sägs också att det är viktigt att verka för att öka allmänhetens miljömedvetenhet.

(2)  I FN/ECE:s konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslut och rätt till överprövning i miljöfrågor (Århuskonventionen), som undertecknades av Europeiska gemenskapen den 25 juni 1998, betonas att man genom att förbättra allmänhetens tillgång till miljöinformation och genom att sprida sådan information kan bidra till ökad medvetenhet om miljöfrågor, ett fritt åsiktsutbyte, ett effektivare deltagande av allmänheten i miljöbeslut och, i slutändan, till en bättre miljö.

(3)  Register över utsläpp och överföringar av föroreningar (nedan "register") är ett kostnadseffektivt sätt att främja ökad miljöhänsyn och ge allmänheten tillgång till information om utsläpp av föroreningar och borttransport av föroreningar och avfall. De kan också användas för att följa trender, påvisa framsteg när det gäller att minska utsläppen, övervaka att vissa internationella avtal följs, fastställa prioriteringar och bedöma vilka framsteg gemenskapens och medlemsstaternas miljöpolitik och miljöprogram resulterat i.

(4)  Ett integrerat och enhetligt register ger allmänheten och näringslivet samt forskare, försäkringsbolag, lokala myndigheter, icke-statliga organisationer och andra beslutsfattare ett bra underlag för jämförelser och framtida beslut i miljöfrågor.

(5)  Den 21 maj 2003 undertecknade Europeiska gemenskapen FN/ECE:s protokoll om register över utsläpp och överföringar av föroreningar (nedan "protokollet"). Eftersom gemenskapen har för avsikt att ingå detta protokoll är det viktigt att bestämmelserna i gemenskapslagstiftningen stämmer överens med protokollet.

(6)  Ett europeiskt register över förorenande utsläpp (nedan "EPER") upprättades genom beslut 2000/479/EG(4). Protokollet bygger på samma principer som EPER, men går längre genom att fler föroreningar och verksamheter omfattas av rapporteringsplikten, liksom utsläpp till mark, utsläpp från diffusa källor och borttransport.

(7)  Målsättningen med ett europeiskt register kan endast uppnås om man har tillgång till tillförlitliga och jämförbara data. Det krävs därför en lämplig harmonisering av de system som används för insamling och överföring av data för att garantera att dessa data är jämförbara och av hög kvalitet. Enligt protokollet skall det europeiska registret utformas så att allmänheten så enkelt som möjligt kan få tillgång till det via Internet. Det måste vara möjligt att identifiera utsläpp och överföringar både när de redovisas sammanlagt och separat så att det går att få tillgång till informationen inom rimlig tid.

(8)  För att ytterligare bidra till målet att främja allmänhetens tillgång till lättillgänglig information om miljöförhållanden och miljötrender, och till att gemene man blir mer miljömedveten bör det europeiska registret länkas till andra liknande databaser i medlemsstaterna och länder utanför EU, och till internationella organisationers databaser.

(9)  Enligt protokollet bör det europeiska registret också innehålla information om särskilda åtgärder för bortskaffande av avfall, som skall rapporteras som utsläpp till mark. Återvinning, exempelvis i form av slam- och gödselspridning, rapporteras inte under denna kategori.

(10)  För att uppnå målet att det europeiska registret skall ge allmänheten tillförlitlig information och möjliggöra kunskapsbaserade beslut är det nödvändigt att fastställa rimliga men stränga tidsfrister för datainsamling och rapportering. Detta gäller i synnerhet medlemsstaternas rapportering till kommissionen.

(11)  Det är i många medlemsstater en väl inarbetad rutin att industrienheter lämnar rapporter om sina utsläpp, men rapporteringen är inte alltid enhetlig, fullständig och jämförbar. Den nuvarande rapporteringen av utsläpp från diffusa källor måste förbättras, där så är lämpligt, så att beslutsfattarna lättare kan se dessa utsläpp i sitt sammanhang och avgöra hur de kan minskas på effektivast möjliga sätt.

(12)  De data som medlemsstaterna tillhandahåller bör vara av hög kvalitet, särskilt med avseende på fullständighet, enhetlighet och trovärdighet. För att förbättra kvaliteten på de data som rapporteras är det mycket viktigt att fortsättningsvis samordna såväl verksamhetsutövarnas som medlemsstaternas insatser. Kommissionen kommer därför tillsammans med medlemsstaterna att börja arbeta med kvalitetssäkring.

(13)  Enligt Århuskonventionen bör allmänheten kunna få tillgång till information i det europeiska registret utan att ange skälen för en sådan begäran. Detta kan i första hand uppnås genom att registret görs tillgängligt på elektronisk väg via Internet.

(14)  Tillgången till information i det europeiska registret bör vara obegränsad. Undantag från denna regel bör endast kunna göras om detta uttryckligen medges i gällande gemenskapslagstiftning.

(15)  Enligt Århuskonventionen är det viktigt att se till att allmänheten får möjlighet att delta i den framtida utvecklingen av det europeiska registret genom att den i ett tidigt skede bereds tillfälle att lämna synpunkter, upplysningar, analyser eller åsikter som är av betydelse för beslutsprocessen. De sökande bör kunna begära rättslig prövning av den offentliga myndighetens handlande eller misstag i samband med begäran.

(16)  För att registret skall bli mer användbart och få större genomslagskraft bör kommissionen och medlemsstaterna tillsammans utarbeta en vägledning för införandet av det europeiska registret, öka miljömedvetenheten hos allmänheten och vid behov tillhandahålla tekniskt stöd.

(17)  De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(5).

(18)  Eftersom målet med den föreslagna åtgärden, nämligen att förbättra allmänhetens tillgång till miljöinformation genom upprättandet av en enhetlig, integrerad och Europatäckande elektronisk databas, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av att det krävs en hög grad av harmonisering för att medlemsstaternas data skall bli jämförbara, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(19)  För att förenkla rapporteringskraven och göra dem mer enhetliga är det nödvändigt att ändra rådets direktiv 91/689/EEG av den 12 december 1991 om farligt avfall(6) och rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar(7).

(20)  Syftet med ett europeiskt register över utsläpp och överföringar av föroreningar är bland annat att informera allmänheten om viktiga utsläpp av föroreningar, framför allt till följd av verksamhet av det slag som omfattas av direktiv 96/61/EG. Allmänheten bör därför enligt denna förordning tillhandahållas information om anläggningar som omfattas av bilaga I till det direktivet.

(21)  För att undvika att rapporteringen görs flera gånger kan, enligt protokollet i ett europeiskt register över utsläpp och överföringar av föroreningar, system för register över utsläpp och överföringar av föroreningar i den mån det är praktiskt möjligt integreras i nuvarande informationskällor, såsom rapporteringsmekanismer med stöd av licenser eller verksamhetstillstånd. I enlighet med protokollet bör bestämmelserna i denna förordning inte påverka medlemsstaternas rätt att behålla eller införa ett mera omfattande eller mera allmänt tillgängligt register över utsläpp och överföringar av föroreningar.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:

Artikel 1

Syfte

Genom den här förordningen upprättas ett integrerat register över utsläpp och överföringar av föroreningar på gemenskapsnivå ("europeiskt register") i form av en elektronisk databas som är tillgänglig för allmänheten. I förordningen fastställs också regler för registrets funktion i syfte att genomföra FN/ECE:s protokoll om register över utsläpp och överföringar av föroreningar ("protokollet") och underlätta allmänhetens deltagande i beslut som rör miljön samt att bidra till att förhindra och minska miljöföroreningar.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

   1) "allmänheten": en eller flera fysiska eller juridiska personer och, i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis, sammanslutningar, organisationer eller grupper av dessa,
   2) "behörig myndighet": den eller de nationella myndigheter, eller annat behörigt organ, som medlemsstaterna utsett,
   3) "anläggning": en fast, teknisk enhet där en eller flera av de verksamheter som anges i bilaga I bedrivs, liksom all annan därmed förknippad verksamhet som tekniskt sett är knuten till de verksamheter som bedrivs på platsen och som kan påverka utsläpp och föroreningar,
   4) "industrienhet": en eller flera anläggningar på samma plats som drivs av en och samma fysiska eller juridiska person,
   5) "plats": industrienhetens geografiska lokalisering,
   6) "verksamhetsutövare": en fysisk eller juridisk person som driver eller innehar en industrienhet, eller, där detta föreskrivs i nationell lagstiftning, en person som har givits befogenheten att fatta avgörande ekonomiska beslut med avseende på industrienhetens tekniska funktionssätt,
   7) "rapporteringsår": det kalenderår för vilket data om utsläpp av föroreningar och borttransport skall samlas in,
   8) "ämne": ett kemiskt ämne och dess föreningar, med undantag för radioaktiva ämnen,
   9) "föroreningar": ämnen eller grupper av ämnen som på grund av sina egenskaper kan vara skadliga för miljön eller människors hälsa om de sprids till miljön,
   10) "utsläpp": spridning av föroreningar till miljön genom människors verksamhet, avsiktligen eller genom olyckshändelse, rutinmässigt eller vid enstaka tillfällen, inbegripet spill, utsläpp till luft, vatten eller mark, injicering, bortskaffande eller dumpning, eller genom avloppssystem utan slutlig avloppsrening,
   11) "borttransport": en förflyttning bort från en industrienhet av avfall för bortskaffande eller återvinning, eller av föroreningar i avloppsvatten för avloppsrening,
   12) "diffusa källor": de många mindre eller spridda källor till utsläpp av föroreningar till mark, luft eller vatten, vars sammanlagda belastning kan ha en betydande inverkan på dessa media och för vilka det är opraktiskt att samla in rapporter från varje källa,
   13) "avfall": alla ämnen eller föremål som omfattas av definitionen i artikel 1 a i rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall(8),
   14) "farligt avfall": alla ämnen eller föremål som omfattas av definitionen i artikel 1.4 i direktiv 91/689/EEG,
   15) "avloppsvatten": avloppsvatten från tätbebyggelse, hushållsspillvatten och industrispillvatten enligt definitionen i artikel 2 i rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse(9), och annat använt vatten som på grund av de ämnen eller föremål det innehåller regleras i gemenskapslagstiftningen,
   16) "bortskaffande": varje åtgärd som avses i bilaga II A till direktiv 75/442/EEG,
   17) "återvinning": varje åtgärd som avses i bilaga II B till direktiv 75/442/EEG.

Artikel 3

Innehållet i det europeiska registret

Det europeiska registret skall innehålla information om

   a) utsläpp av föroreningar enligt artikel 5.1 a som skall ingå i den rapport som utarbetas av verksamhetsutövare vid industrienheter där man bedriver någon av de verksamheter som anges i bilaga I,
   b) borttransport av avfall enligt artikel 5.1 b och av föroreningar i avloppsvatten enligt artikel 5.1 c som skall ingå i den rapport som utarbetas av verksamhetsutövare vid industrienheter där man bedriver någon av de verksamheter som anges i bilaga I,
   c) utsläpp av föroreningar från diffusa källor av det slag som avses i artikel 8.1, om sådan information är tillgänglig.

Artikel 4

Utformning och struktur

1.  Kommissionen skall se till att uppgifterna i det europeiska registret offentliggörs både sammanlagt och separat, så att utsläpp och överföringar kan sökas och identifieras med ledning av

   a) industrienheten, i tillämpliga fall också industrienhetens moderbolag, och dess geografiska lokalisering, inklusive i tillämpliga fall avrinningsområde,
   b) verksamhet,
   c) förekomst på medlemsstats- eller gemenskapsnivå,
   d) förorening eller, i tillämpliga fall, avfall,
   e) vart och ett av de media (luft, vatten, mark) som föroreningen släpps ut i,
   f) borttransport av avfall och, i tillämpliga fall, dess destination,
   g) borttransport av föroreningar i avloppsvatten,
   h) diffusa källor,
   i) ägare eller verksamhetsutövare.

2.  Det europeiska registret skall utformas så att det är så enkelt som möjligt för allmänheten att få tillgång till det och så att uppgifterna, vid normal funktion, alltid är lätta att få tillgång till via Internet eller på annan elektronisk väg. Registret skall utformas med hänsyn till att det kan komma att utvidgas och skall successivt omfatta alla tidigare inrapporterade uppgifter, åtminstone för de tio senaste rapporteringsåren.

3.  Det europeiska registret skall vara försett med länkar till

   a) medlemsstaternas nationella register över utsläpp och överföringar av föroreningar,
   b) andra allmänt tillgängliga databaser inom ämnesområden som har samband med registren, inbegripet länkar till andra fördragsslutande parters register över utsläpp och överföringar av föroreningar och, om möjligt, till andra länders register,
   c) industrienheters webbplatser, om sådana finns och ställs frivilligt till förfogande av industrienheterna.

Artikel 5

Verksamhetsutövarnas rapportering

1.  Vid varje industrienhet där en eller flera av de verksamheter utförs som finns förtecknade i bilaga I bedrivs i en utsträckning som överstiger tröskelvärdet för kapacitet i bilaga I skall verksamhetsutövaren till den behöriga myndigheten årligen lämna en rapport om mängden, med angivande av om uppgifterna bygger på mätning, beräkning eller uppskattning, av följande:

   a) Utsläpp till luft, vatten och mark av de föroreningar som förtecknas i bilaga II för vilka tröskelvärdet i bilaga II har överskridits.
   b) Borttransport av farligt avfall i större mängder än 2 ton per år eller av annat avfall i större mängder än 2 000 ton per år avsett för någon typ av återvinning, med undantag för bortskaffande för jordförbättring eller djupinjektering, i den bemärkelse som avses i artikel 6.1, (anges med "R" i rapporten) eller bortskaffande (anges med "D" i rapporten); om det är fråga om en gränsöverskridande transport av farligt avfall skall verksamhetsutövaren ange namn på och adress till den som skall återvinna eller bortskaffa avfallet och var detta skall ske.
   c) Borttransport av de föroreningar som förtecknas i bilaga II i avloppsvatten avsett för avloppsrening för vilka tröskelvärdet i kolumn 1b i bilaga II har överskridits.

Vid varje industrienhet där en eller flera av de verksamheter utförs som finns förtecknade i bilaga I skall verksamhetsutövaren, om verksamheterna överskrider de tröskelvärden som anges i denna bilaga, till den behöriga myndigheten lämna in de uppgifter som är nödvändiga för att industrienheten skall kunna identifieras i enlighet med bilaga III, såvida den behöriga myndigheten inte redan har tillgång till dessa uppgifter.

I de fall som uppgifterna bygger på mätning eller beräkning skall analysmetod och/eller beräkningsmetod rapporteras.

De utsläpp som avses i bilaga II och som rapporteras enligt punkt 1 a skall innefatta alla utsläpp från alla källor på platsen för industrienheten vilka ingår i bilaga I.

2.  Den information som avses i punkt 1 skall omfatta uppgifter om totala utsläpp och borttransporter som sker avsiktligen eller genom olyckshändelse, rutinmässigt eller vid enstaka tillfällen.

Då verksamhetsutövarna tillhandahåller denna information skall de ange eventuella uppgifter om utsläpp genom olyckshändelse, i de fall sådana finns att tillgå. 

3.  Verksamhetsutövaren vid varje industrienhet skall med lämpliga intervall samla in de uppgifter som behövs för att bedöma de utsläpp och borttransporter från industrienheten som omfattas av rapporteringsplikten enligt punkt 1.

4.  Vid utarbetandet av rapporten skall den berörda verksamhetsutövaren använda bästa tillgängliga information, vilken kan inbegripa mätdata, utsläppsfaktorer, massbalansberäkningar, indirekt övervakning eller andra beräkningar, tekniska uppskattningar och andra metoder som uppfyller kraven i artikel 9.1 och som överensstämmer med internationellt vedertagna metoder, om sådana finns.

5.  Verksamhetsutövaren vid varje berörd industrienhet skall hålla arkiven över de uppgifter från vilka den rapporterade informationen härleddes tillgängliga för behöriga myndigheter i fem år efter rapporteringsårets slut. Arkiven skall innehålla en beskrivning av den metod som använts för att samla in uppgifterna.

Artikel 6

Utsläpp till mark

Avfall som används för "jordförbättring" eller "djupinjektering" enligt bilaga 2A till direktiv 75/442/EEG skall enbart av verksamhetsutövaren vid den industrienhet där avfallet uppkommit rapporteras som utsläpp till mark.

Artikel 7

Medlemsstaternas rapportering

1.  Medlemsstaterna skall, avseende kraven i punkt 2 och 3 i denna artikel, fastställa ett datum då verksamhetsutövarna skall lämna alla de uppgifter som anges i artikel 5.1 och 5.2 samt den information som anges i artikel 5.3–5.5 till sin behöriga myndighet.

2.  Medlemsstaterna skall på elektronisk väg lämna alla de uppgifter som anges i artikel 5.1 och 5.2 till kommissionen i det format som anges i bilaga III och enligt följande tidsplan:

   a) för det första rapporteringsåret, senast 18 månader efter rapporteringsårets slut,
   b) för efterföljande rapporteringsår, senast 15 månader efter rapporteringsårets slut.

Rapporteringen skall inledas år 2007.

Kommissionen skall med hjälp av Europeiska miljöbyrån lägga in den information som medlemsstaterna rapporterar i det europeiska registret enligt följande tidsplan:

   a) för det första rapporteringsåret, senast 21 månader efter rapporteringsårets slut,
   b) för efterföljande rapporteringsår, senast 16 månader efter rapporteringsårets slut.

Artikel 8

Utsläpp från diffusa källor

1.  Kommissionen skall med bistånd från Europeiska miljöbyrån ta med i det europeiska registret information om utsläpp från diffusa källor, såvida information av detta slag finns att tillgå och rapporterats av medlemsstaterna.

2.  Den information som avses i punkt 1 skall organiseras på ett sådant sätt att det är möjligt för användare att söka och identifiera utsläpp av föroreningar från diffusa källor inom lämpliga ytenheter och skall omfatta uppgifter om den typ av metod som använts för att få fram informationen.

3.  Om kommissionen konstaterar att det inte finns några uppgifter om utsläpp från diffusa källor skall den se till att rapportering inleds om utsläpp av relevanta föroreningar från en eller flera diffusa källor i enlighet med förfarandet i artikel 19.2 och genom att använda internationellt godkända metoder, om sådana finns tillgängliga.

Artikel 9

Kvalitetssäkring och kvalitetsbedömning

1.  Verksamhetsutövaren vid varje industrienhet som omfattas av rapporteringsplikten i artikel 5 skall garantera den inrapporterade informationens kvalitet.

2.  De behöriga myndigheterna skall bedöma kvaliteten på de data som industrienheternas verksamhetsutövare lämnar, särskilt med avseende på deras fullständighet, enhetlighet och trovärdighet.

3.  Kommissionen skall samordna kvalitetssäkringsarbetet och kvalitetsbedömningen i samråd med den kommitté som avses i artikel 19.1.

4.  Kommissionen får i enlighet med förfarandet i artikel 19.2 anta riktlinjer för övervakning och rapportering av utsläpp. Riktlinjerna skall vara förenliga med internationellt godkända metoder, om sådana finns tillgängliga, samt förenliga med annan gemenskapslagstiftning.

Artikel 10

Tillgång till information

1.  Kommissionen skall med hjälp av Europeiska miljöbyrån se till att det europeiska registret blir allmänt tillgängligt genom att det läggs ut avgiftsfritt på Internet enligt den tidsplan som fastställs i artikel 7.3.

2.  Om allmänheten inte på ett enkelt sätt kan få direkt elektronisk tillgång till det europeiska registret skall den berörda medlemsstaten och kommissionen underlätta elektronisk tillgång på allmänt tillgängliga platser.

Artikel 11

Sekretess

När en medlemsstat har sekretessbelagt information i enlighet med artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation(10) skall den i sin rapport enligt artikel 7.2 i denna förordning för varje rapporteringsår och för varje industrienhet som begärt sekretess ange vilken typ av information som inte lämnas ut och av vilken anledning.

Artikel 12

Allmänhetens deltagande

1.  Kommissionen skall se till att allmänheten i ett tidigt skede får möjlighet att delta i den fortsatta utvecklingen av det europeiska registret, dvs. även i administrativt stöd och förberedelser av ändringar av denna förordning.

Allmänheten skall ha möjlighet att lämna kommentarer, information, analyser eller åsikter inom en rimlig tidsfrist.

2.  Kommissionen skall ta vederbörlig hänsyn till sådana åsiktsyttringar från allmänheten och informera den om resultaten av allmänhetens deltagande.

Artikel 13

Tillgång till rättslig prövning

När det gäller allmänhetens tillgång till miljöinformation skall den ha tillgång till rättslig prövning i enlighet med artikel 6 i direktiv 2003/4/EG och, när gemenskapens institutioner är inblandade i enlighet med artikel 6–8 i förordning (EG) nr 1049/2001(11).

Artikel 14

Vägledning

1.  Kommissionen skall i samråd med den kommitté som avses i artikel 19.1, så snart som möjligt, dock senast inom fyra månader efter det första rapporteringsårets början, utarbeta en vägledning för att stödja införandet av det europeiska registret.

2.  Vägledningen om införandet av det europeiska registret bör särskilt omfatta närmare upplysningar om

   a) rapporteringsrutiner,
   b) de uppgifter som skall rapporteras,
   c) kvalitetssäkring och -bedömning,
   d) vilken typ av uppgifter som inte lämnats ut och orsaken till detta om det rör sig om sekretessbelagda uppgifter,
   e) hänvisning till internationellt vedertagna metoder för bestämning av utsläpp samt till analys- och provtagningsmetoder,
   f) angivelse av moderbolag,
   g) verksamhetskoder enligt bilaga I till denna förordning och direktiv 96/61/EG.

Artikel 15

Information till allmänheten

Kommissionen och medlemsstaterna skall se till att allmänheten får information om det europeiska registret och att den som vill kan få hjälp och vägledning, både när det gäller hur man får tillgång till registret och när det gäller att förstå och använda informationen i det.

Artikel 16

Ytterligare information som skall ingå i medlemsstaternas rapporter

1.  Tillsammans med de uppgifter som avses i artikel 7 skall medlemsstaterna vart tredje år överlämna en enda rapport till kommissionen som grundas på informationen från de tre senaste rapporteringsåren, där man redovisar praxis och åtgärder i fråga om

   a) kraven enligt artikel 5,
   b) kvalitetssäkring enligt artikel 9,
   c) tillgång till information enligt artikel 10.2,
   d) information enligt artikel 15,
   e) sekretessbelagda uppgifter enligt artikel 11,
   f) påföljder enligt artikel 20 och erfarenheter av deras tillämpning.

2.  Kommissionen skall, för att göra det lättare för medlemsstaterna att sköta den rapportering som avses i punkt 1, framlägga ett förslag till frågeformulär, som skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 19.2.

Artikel 17

Kommissionens granskning och ändringsförslag

Kommissionen skall granska den information som medlemsstaterna lämnar enligt artikel 7 sex månader efter att denna information läggs ut på Internet och, efter samråd med medlemsstaterna, vart tredje år offentliggöra en rapport som grundas på informationen från de tre senast tillgängliga rapporteringsåren.

Denna rapport skall läggas fram för Europaparlamentet och rådet tillsammans med en utvärdering av hur det europeiska registret fungerar.

Artikel 18

Ändringar av bilagorna

Eventuella ändringar som är nödvändiga för att anpassa

   a) bilagorna II eller III till denna förordning till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, eller
   b) bilagorna II eller III till denna förordning som ett resultat av att eventuella ändringar av protokollets bilagor antagits då parterna i protokollet sammankommit,
  

skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 19.2.

Artikel 19

Kommitté

1.  Kommissionen skall biträdas av en kommitté ("kommittén").

2.  När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tidsperiod som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

Artikel 20

Påföljder

Medlemsstaterna skall fastställa bestämmelser om påföljder för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning, och vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de genomförs. Påföljderna skall vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Medlemsstaterna skall anmäla bestämmelserna till kommissionen senast ett år efter det att förordningen träder i kraft, och skall utan dröjsmål anmäla ändringar som berör bestämmelserna.

Artikel 21

Ändringar i direktiv 91/689/EEG och 96/61/EG

1.  Artikel 8.3 i direktiv 91/689/EEG skall utgå.

2.  Artikel 15.3 i direktiv 96/61/EG skall utgå.

Artikel 22

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

VERKSAMHETER

Nr

Verksamhet

Tröskelvärde för kapacitet

1.

Energisektorn

a)

Olje- och gasraffinaderier

*1)

b)

Anläggningar för förgasning och kondensering

*

c)

Värmekraftverk och andra förbränningsanläggningar

Med en värmetillförsel på 50 megawatt (MW)

d)

Koksverk

*

e)

Kolkvarnar

Med en kapacitet på 1 ton per timme

f)

Anläggningar för tillverkning av kolprodukter och fasta rökfria bränslen

*

2.

Produktion och behandling av metaller

a)

Anläggningar för rostning och sintring av metallhaltig malm, inbegripet svavelhaltig malm.

*

b)

Anläggningar för framställning av råjärn eller stål (primär eller sekundär smältning), inklusive utrustning för kontinuerlig gjutning

Med en kapacitet på 2,5 ton per timme

Nr

Verksamhet

Tröskelvärde för kapacitet

c)

Anläggningar för behandling av järnbaserade metaller:

i) Genom varmvalsning

Med en kapacitet på 20 ton stål per timme

ii) Genom hammarsmide

Med en slagkraft per hammare på 50 kJ och där den använda värmeeffekten överstiger 20 MW

iii) Genom anbringande av skyddsbeläggningar av smält metall

Med en inmatning på 2 bruttoton stål per timme

d)

Järn- och stålgjuterier

Med en produktionskapacitet på 20 ton per dygn

e)

Anläggningar

i) för produktion av icke-järnmetaller utifrån malmer, slig eller sekundärt råmaterial genom metallurgiska, kemiska eller elektrolytiska processer,

*

ii) för smältning, inklusive framställning av legeringar, av icke-järnmetaller, inklusive återvinningsprodukter (färskning, formgjutning, etc.)

Med en smältningskapacitet på 4 ton per dygn för bly och kadmium eller 20 ton per dygn för övriga metaller

f)

Anläggningar för ytbehandling av metaller och plaster som använder en elektrolytisk eller kemisk process

Där behandlingsbaden har en volym på 30 m3

Nr.

Verksamhet

Tröskelvärde för kapacitet

3.

Mineralindustri

a)

Underjordsbrytning och därmed förknippad verksamhet

*

b)

Dagbrottsbrytning och stenbrottsbrytning

När utvinningsplatsen där utvinningsverksamhet faktiskt bedrivs har en yta på 25 hektar

c)

Anläggningar för framställning av

i) cementklinker i roterugn,

Med en produktionskapacitet på 500 ton per dygn

ii) kalk i roterugn,

Med en produktionskapacitet som överstiger 50 ton per dygn

iii) klinker (cement) eller kalk i andra typer av ugnar.

Med en produktionskapacitet på 50 ton per dygn

d)

Anläggningar för produktion av asbest och för tillverkning av asbestbaserade produkter.

*

e)

Anläggningar för tillverkning av glas, inklusive glasfibrer

Med en smältningskapacitet på 20 ton per dygn

f)

Anläggningar för smältning av mineraler, inklusive framställning av mineralull

Med en smältningskapacitet på 20 ton per dygn

g)

Anläggningar för tillverkning av keramiska produkter genom bränning, i synnerhet takpannor, tegel, eldfast sten, kakel, stengods eller porslin

Med en produktionskapacitet på 75 ton per dygn, eller med en ugnskapacitet på 4 m3 och med en satsningsdensitet på 300 kg per m3

Nr

Verksamhet

Tröskelvärde för kapacitet

4.

Kemisk industri

a)

Anläggningar för kemisk framställning av organiska baskemikalier såsom

i) kolväten (linjära eller cykliska, mättade eller omättade, alifatiska eller aromatiska),

ii) syreinnehållande organiska föreningar, t.ex. alkoholer, aldehyder, ketoner, karboxylsyror, estrar, acetater, etrar, peroxider och epoxihartser,

iii) organiska svavelföreningar,

iv) kväveinnehållande organiska föreningar, t.ex. aminer, amider, nitroso-, nitro-, eller nitratföreningar, nitriler, cyanater och isocyanater,

v) fosfororganiska föreningar,

vi) halogenerade kolväten,

vii) metallorganiska föreningar,

viii) basplaster och andra polymerer (polymerer, syntetfibrer, regenererad cellulosa),

ix) syntetgummi,

x) färgämnen och pigment,

xi) ytaktiva ämnen och tensider.

*

Nr

Verksamhet

Tröskelvärde för kapacitet

b)

Anläggningar för kemisk framställning av oorganiska baskemikalier såsom

i) gaser, t.ex. ammoniak, klor eller klorväte, fluor eller fluorväte, koloxider, svavelföreningar, kväveoxider, väte, svaveldioxid och karbonylklorid (fosgen),

ii) syror, t.ex. kromsyra, fluorvätesyra, fosforsyra, salpetersyra, saltsyra, svavelsyra, oleum, svavelsyrlighet,

iii) baser, t.ex. ammoniumhydroxid, kaliumhydroxid och natriumhydroxid,

iv) salter, t.ex. ammoniumklorid, kaliumklorat, kaliumkarbonat, natriumkarbonat, perborat och silvernitrat,

v) icke-metaller, metalloxider eller andra oorganiska föreningar, t.ex. kalciumkarbid, kisel och kiselkarbid.

*

c)

Anläggningar för kemisk framställning av fosfor-, kväve- eller kaliumbaserade gödningsmedel (enkla eller sammansatta).

*

d)

Anläggningar för kemisk framställning av växtskyddsmedel och biocider.

*

Nr

Verksamhet

Tröskelvärde för kapacitet

e)

Anläggningar för framställning av läkemedel genom kemiska eller biologiska processer.

*

f)

Anläggningar för framställning av sprängämnen och pyrotekniska produkter

*

5.

Avfallshantering och avloppsvattenrening

a)

Anläggningar för bortskaffande eller återvinning av farligt avfall

Som tar emot 10 ton per dygn

b)

Anläggningar för förbränning av icke-farligt avfall som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG av den 4 december 2000 om förbränning av avfall(12)

Med en kapacitet på 3 ton per timme

c)

Anläggningar för bortskaffande av icke-farligt avfall

Med en kapacitet på 50 ton per dygn

d)

Avfallsdeponier (utom deponier för inert avfall och deponier som stängdes definitivt före den 16 juli 2001 eller för vilka den efterbehandlingsfas som de behöriga myndigheterna kräver enligt artikel 13 i rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall(13) löpt ut)

Som tar emot 10 ton per dygn eller har en total kapacitet på 25 000 ton

e)

Anläggningar för destruering eller återvinning av slaktkroppar och animaliskt avfall

Med en behandlingskapacitet på 10 ton per dygn

Nr

Verksamhet

Tröskelvärde för kapacitet

f)

Anläggningar för rening av avloppsvatten från tätbebyggelse

Med en kapacitet på 100 000 personekvivalenter

g)

Avloppsanläggningar för industriellt avloppsvatten från sådana verksamheter som anges i denna bilaga

Med en kapacitet på 10 000 m3 per dygn2

6.

Framställning och bearbetning av papper och trä

a)

Anläggningar för framställning av pappersmassa av trä eller liknande fibrösa material

*

b)

Anläggningar för framställning av papper och kartong och andra primära träprodukter (t.ex. spånplattor, fiberskivor och plywood)

Med en produktionskapacitet på 20 ton per dygn

c)

Anläggningar för impregnering eller doppning av trä och träprodukter med kemikalier

Med en produktionskapacitet på 50 m3 per dygn

7.

Intensiv animalieproduktion och intensivt vattenbruk

a)

Anläggningar för intensiv fjäderfä- eller grisuppfödning

i) Med 40 000 platser för fjäderfä

ii) Med 2 000 platser för slaktsvin avsedda för produktion (>30 kg)

iii) Med 750 platser för suggor

Nr

Verksamhet

Tröskelvärde för kapacitet

b)

Intensivt vattenbruk

Med en produktionskapacitet på 1 000 ton fisk eller skaldjur per år

8.

Animaliska och vegetabiliska produkter från livsmedels- och dryckessektorn

a)

Slakterier

För en produktion baserad på en slaktvikt på 50 ton per dygn

b)

Behandling och framställning, avsedd för produktion av livsmedel och drycker av

i) animaliska råvaror (förutom mjölk)

För en produktion av 75 ton produkter per dygn

ii) vegetabiliska råvaror

För en produktion av 300 ton produkter per dygn (kvartalsmedelvärde)

c)

Behandling och framställning av mjölkprodukter

Med en invägningskapacitet på 200 ton per dygn (årsmedelvärde)

9.

Annan verksamhet

a)

Anläggningar för förbehandling (tvättning, blekning, mercerisering) eller för färgning av fibrer eller textilier

Med en behandlingskapacitet på 10 ton per dygn

Nr

Verksamhet

Tröskelvärde för kapacitet

b)

Garverier

Med en behandlingskapacitet på 12 ton slutprodukter per dygn

c)

Anläggningar för ytbehandling av material, föremål eller produkter med organiska lösningsmedel, i synnerhet för appretering, tryckning, bestrykning, avfettning, vattenskyddsbehandling, limning, målning, rengöring eller impregnering

För en förbrukning av lösningsmedel på 150 kg per timme eller 200 ton per år

d)

Anläggningar för framställning av kol (hårdbränd kol) eller av grafitelektroder genom förbränning eller grafitisering

*

e)

Anläggningar för att bygga fartyg och för att måla eller ta bort färg på dessa

Som kan ta emot 100 m långa fartyg

1) En asterisk (*) anger att tröskelvärde för kapacitet saknas, dvs. att alla anläggningar omfattas av rapporteringsplikten.

2) Detta tröskelvärde för kapaciteten skall senast 2010 göras till föremål för översyn mot bakgrund av resultaten från den första omgången rapporter.

BILAGA II

FÖRORENINGAR(14)

Tröskelvärde för utsläpp

(kolumn 1)

Nr

CAS-nr

Förorening1

till luft (kolumn 1a)

till vatten (kolumn 1b)

till mark (kolumn 1c)

kg/år

kg/år

kg/år

1

74-82-8

Metan (CH4)

100 000

-2

-

2

630-08-0

Kolmonoxid (CO)

500 000

-

-

3

124-38-9

Koldioxid (CO2)

100 miljoner

-

-

4

Fluorerade kolväten (HFC)3

100

-

-

5

10024-97-2

Dikväveoxid (N2O)

10 000

-

-

6

7664-41-7

Ammoniak (NH3)

10 000

-

-

7

Flyktiga organiska föreningar utom metan (NMVOC)

100 000

-

-

8

Kväveoxider (NOx/NO2)

100 000

-

-

9

Perfluorkarboner (PFC)4

100

-

-

Tröskelvärde för utsläpp

(kolumn 1)

Nr

CAS-nr

Förorening

till luft (kolumn 1a)

till vatten (kolumn 1b)

till mark (kolumn 1c)

kg/år

kg/år

kg/år

10

2551-62-4

Svavelhexafluorid (SF6)

50

-

-

11

Svaveloxider (SOx/SO2)

150 000

-

-

12

Totalkväve

-

50 000

50 000

13

Totalfosfor

-

5 000

5 000

14

Klorfluorkolväten (HCFC)5

1

-

-

15

Klorfluorkarboner (CFC)6

1

-

-

16

Haloner7

1

-

-

17

Arsenik och arsenikföreningar (som As)8

20

5

5

18

Kadmium och kadmiumföreningar (som Cd)8

10

5

5

19

Krom och kromföreningar (som Cr)8

100

50

50

Tröskelvärde för utsläpp

(kolumn 1)

Nr

CAS-nr

Förorening

till luft (kolumn 1a)

till vatten (kolumn 1b)

till mark (kolumn 1c)

kg/år

kg/år

kg/år

20

Koppar och kopparföreningar (som CU)8

100

50

50

21

Kvicksilver och kvicksilverföreningar (som Hg)8

10

1

1

22

Nickel och nickelföreningar (som Ni)8

50

20

20

23

Bly och blyföreningar (som Pb)8

200

20

20

24

Zink och zinkföreningar (som Zn)8

200

100

100

25

15972-60-8

Alaklor

-

1

1

26

309-00-2

Aldrin

1

1

1

27

1912-24-9

Atrazin

-

1

1

28

57-74-9

Klordan

1

1

1

29

143-50-0

Klordekon

1

1

1

Tröskelvärde för utsläpp

(kolumn 1)

Nr

CAS-nr

Förorening

till luft (kolumn 1a)

till vatten (kolumn 1b)

till mark (kolumn 1c)

kg/år

kg/år

kg/år

30

470-90-6

Klorfenvinfos

-

1

1

31

85535-84-8

Klorerade alkaner C10-C13

-

1

1

32

2921-88-2

Klorpyrifos

-

1

1

33

50-29-3

DDT

1

1

1

34

107-06-2

1,2-dikloretan (EDC)

1 000

10

10

35

75-09-2

Diklormetan (DCM)

1 000

10

10

36

60-57-1

Dieldrin

1

1

1

37

330-54-1

Diuron

-

1

1

38

115-29-7

Endosulfan

-

1

1

39

72-20-8

Endrin

1

1

1

Tröskelvärde för utsläpp

(kolumn 1)

Nr

CAS-nr

Förorening

till luft (kolumn 1a)

till vatten (kolumn 1b)

till mark (kolumn 1c)

kg/år

kg/år

kg/år

40

Halogenerade organiska föreningar (som AOX)9

-

1000

1000

41

76-44-8

Heptaklor

1

1

1

42

118-74-1

Hexaklorbensen (HCB)

10

1

1

43

87-68-3

Hexaklorbutadien (HCBD)

-

1

1

44

608-73-1

1,2,3,4,5,6-

hexaklorcyklohexan(HCH)

10

1

1

45

58-89-9

Lindan

1

1

1

46

2385-85-5

Mirex

1

1

1

47

PCDD +PCDF (dioxiner +furaner) (som Teq)10

0,0001

0,0001

0,0001

48

608-93-5

Pentaklorbensen

1

1

1

49

87-86-5

Pentaklorfenol (PCP)

10

1

1

Tröskelvärde för utsläpp (kolumn 1)

Nr

CAS-nr

Förorening

till luft (kolumn 1a)

till vatten (kolumn 1b)

till mark (kolumn 1c)

kg/år

kg/år

kg/år

50

1336-36-3

Polyklorerade bifenyler (PCB)

0,1

0,1

0,1

51

122-34-9

Simazin

-

1

1

52

127-18-4

Tetrakloretylen (PER)

2 000

10

-

53

56-23-5

Tetraklormetan (TCM)

100

1

-

54

12002-48-1

Triklorbensener (TCB) (alla isomerer)

10

1

-

55

71-55-6

1,1,1-trikloretan

100

-

-

56

79-34-5

1,1,2,2-tetrakloretan

50

-

-

57

79-01-6

Trikloretylen

2 000

10

-

58

67-66-3

Triklormetan

500

10

-

59

8001-35-2

Toxafen

1

1

1

Tröskelvärde för utsläpp

(kolumn 1)

Nr

CAS-nr

Förorening

till luft (kolumn 1a)

till vatten (kolumn 1b)

till mark (kolumn 1c)

kg/år

kg/år

kg/år

60

75-01-4

Vinylklorid

1 000

10

10

61

120-12-7

Antracen

50

1

1

62

71-43-2

Bensen

1 000

200

(som BTEX)11

200

(som BTEX)11

63

Bromerade difenyletrar (PBDE)12

-

1

1

64

Alkylfenol och alkylfenoletoxilater (NP/NPE)

-

1

1

65

100-41-4

Etylbensen

-

200

(som BTEX)11

200

(som BTEX)11

66

75-21-8

Etylenoxid

1 000

10

10

67

34123-59-6

Isoproturon

-

1

1

68

91-20-3

Naftalen

100

10

10

69

Tennorganiska föreningar

(som totalt Sn)

-

50

50

Tröskelvärde för utsläpp

(kolumn 1)

Nr

CAS-nr

Förorening

till luft (kolumn 1a)

till vatten (kolumn 1b)

till mark (kolumn 1c)

kg/år

kg/år

kg/år

70

117-81-7

Di(2-etylhexyl)ftalat (DEHP)

10

1

1

71

108-95-2

Fenol (som totalt C)13

-

20

20

72

Polycykliska aromatiska kolväten (PAH)14

50

5

5

73

108-88-3

Toluol

-

200

(som BTEX)11

200

(som BTEX)11

74

Tributyltenn och tributyltennföreningar15

-

1

1

75

Trifenyltenn och trifenyltennföreningar16

-

1

1

76

Totalt organiskt kol (TOC) (som totalt C eller COD/3)

-

50 000

-

77

1582-09-8

Trifluralin

-

1

1

78

1330-20-7

Xylen17

-

200

(som BTEX)11

200

(som BTEX)11

79

Klorider (som totalt Cl)

-

2 miljoner

2 miljoner

Tröskelvärde för utsläpp

(kolumn 1)

Nr

CAS-nr

Förorening

till luft (kolumn 1a)

till vatten (kolumn 1b)

till mark (kolumn 1c)

kg/år

kg/år

kg/år

80

Klor och oorganiska klorföreningar (som HCl)

10 000

-

-

81

1332-21-4

Asbest

1

1

1

82

Cyanider (som totalt CN)

-

50

50

83

Fluorider (som totalt F)

-

2 000

2 000

84

Fluor och oorganiska fluorföreningar (som HF)

5 000

-

-

85

74-90-8

Cyanväte (HCN)

200

-

-

86

Partiklar (PM10)

50 000

-

-

87

1806-26-4

Oktylfenol och oktylfenolextoxylat

-

1

-

88

206-44-0

Fluoranten

-

1

-

89

465-73-6

Isodrin

-

1

-

Tröskelvärde för utsläpp

(kolumn 1)

Nr

CAS-nr

Förorening

till luft (kolumn 1a)

till vatten (kolumn 1b)

till mark (kolumn 1c)

kg/år

kg/år

kg/år

90

36355-1-8

Hexabrombifenyl

0,1

0,1

0,1

91

191-24-2

Benzo(g,h,i)perylene

1

Fotnoter

(1) Om inte annat anges skall för varje förorenande ämne som finns förtecknat i bilaga II rapporteras den totala massan av detta förorenande ämne eller, om det förorenande ämnet består av en grupp av ämnen, den totala massan för denna grupp.

(2) Ett streck (-) anger att parametern och mediet inte medför någon rapporteringsplikt.

(3) Totala massan av fluorkolväten: summan av HFC23, HFC32, HFC41, HFC4310mee, HFC125, HFC134, HFC134a, HFC152a, HFC143, HFC143a, HFC227ea, HFC236fa, HFC245ca, HFC365mfc.

(4) Totala massan av perfluorkarboner: summan av CF4, C2F6, C3F8, C4F10, c-C4F8, C5F12, C6F14.

(5) Totala massan av ämnen förtecknade i grupp VIII i bilaga I till förordning (EG) nr 2037/2000 inklusive deras isomerer.

(6) Totala massan av ämnen förtecknade i grupp I och II i bilaga I till förordning (EG) nr 2037/2000 inklusive deras isomerer.

(7) Total massan av ämnen förtecknade i grupp III och VI i bilaga I till förordning (EG) nr 2037/2000 inklusive deras isomerer.

(8) Alla metaller skall rapporteras som den totala massan av grundämnet i alla kemiska former som förekommer i utsläppet.

(9) Halogenerade organiska föreningar som, uttryckta som klorider, kan absorberas i aktivt kol.

(10) Uttryckt som I-TEQ.

(11) Enskilda föroreningar skall rapporteras om tröskelvärdet för BTEX (summan av bensen, toluen, etylbensen och xylener) överskrids.

(12) Totala massan av följande bromerade difenyletrar: penta-BDE, okta-BDE och deka-BDE.

(13) Totala massan av fenol och enkla substituerade fenoler, uttryckta som totala massan kol.

(14) Polycykliska aromatiska kolväten (PAH) skall mätas som bens(a)pyren (50-32-8), bens(b)fluoranten (205-99-2), bens(k)fluoranten (207-08-9), indeno(1,2,3-cd)pyren (193-39-5) (från Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 av den 29 april 2004 om långlivade organiska föroreningar och om ändring av direktiv 79/117/EEG (EUT L 229, 29.6.2004, s. 5).

(15) Totala massan of tributyltennföreningar, uttryckta som massan av tributyltenn.

(16) Totala massan of trifenyltennföreningar, uttryckta som massan av trifenyltenn.

(17) Totala massan of xylen (ortoxylen, metaxylen, paraxylen).

BILAGA III

MALL FÖR MEDLEMSSTATERNAS RAPPORTERING TILL KOMMISSIONEN AV UTSLÄPPS- OCH ÖVERFÖRINGSDATA

Referensår

Uppgifter om industrienheten

Moderbolagets namn

Industrienhetens namn

Industrienhetens identifieringsnummer

Gatuadress

Ort

Postnummer

Land

Platsens koordinater

Avrinningsdistrikt1)

NACE-kod (fyra siffror)

Huvudsaklig ekonomisk verksamhet

Produktionsvolym (frivillig uppgift)

Antal anläggningar (frivillig uppgift)

Antal driftstimmar per år (frivillig uppgift)

Antal anställda (frivillig uppgift)

Fält för information i form av text eller webbplatsadress som lämnas av industrienheten eller moderbolaget (frivillig uppgift)

Industrienhetens samtliga verksamheter enligt bilaga I (enligt det kodsystem som anges i bilaga I samt IPPC-koden om sådan finns)

Verksamhet 1 (huvudsaklig verksamhet enligt bilaga I)

Verksamhet 2

Verksamhet N

Data om industrienhetens utsläpp till luften av alla föroreningar som överskrider tröskelvärdet (enligt bilaga II)

Utsläpp till luften

Förorening 1

Förorening 2

Förorening N

M: mätning; använd analysmetod

C: beräkning; använd beräkningsmetod

E: uppskattning

T: Totalt

kg/år

A: Genom olyckshändelser kg/år

Data om industrienhetens utsläpp till vatten av alla föroreningar som överskrider tröskelvärdet (enligt bilaga II)

Utsläpp till vatten

Förorening 1

Förorening 2

Förorening N

M: mätning; använd analysmetod

C: beräkning; använd beräkningsmetod

E: uppskattning

T: Totalt

kg/år

A: Genom olyckshändelser kg/år

Data om industrienhetens utsläpp till mark av alla föroreningar som överskrider tröskelvärdet (enligt bilaga II)

Utsläpp till mark

Förorening 1

Förorening 2

Förorening N

M: mätning; använd analysmetod

C: beräkning; använd beräkningsmetod

E: uppskattning

T: Totalt

kg/år

A: Genom olyckshändelser kg/år

Borttransport av enskilda föroreningar för avloppsrening i mängder som överskrider tröskelvärdet (enligt bilaga II)

Förorening 1

Förorening 2

Förorening N

M: mätning; använd analysmetod

C: beräkning; använd beräkningsmetod

E: uppskattning

kg/år

Industrienhetens borttransport av farligt avfall som överstiger tröskelvärdet (enligt artikel 5)

Inom landet:

För återvinning (R)

För bortskaffande (D)

ton/år

ton/år

Till andra länder:

För återvinning (R)

Namn på den som svarar för återvinningen

Dennes adress

Adress till den återvinningsanläggning som tar emot avfallet

ton/år

Till andra länder:

För bortskaffande (D)

Namn på den som svarar för bortskaffandet

Dennes adress

Adress till den bortskaffningsanläggning som tar emot avfallet

ton/år

Industrienhetens borttransport av icke-farligt avfall som överstiger tröskelvärdet (enligt artikel 5)

För återvinning (R)

ton/år

För bortskaffande (D)

ton/år

Behörig myndighet för förfrågningar från allmänheten:

Namn

Gatuadress

Ort

Telefon

Fax

e-postadress

1) Enligt artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område. (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1). Direktivet senast ändrat genom beslut nr 2455/2001/EG (EGT L 331, 15.12.2001, s. 1).

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 6 juli 2005.
(3) EGT L 242, 10.9.2002, s. 1.
(4) Kommissionens beslut 2000/479/EG av den 17 juli 2000 om upprättandet av ett europeiskt register över förorenande utsläpp (EPER) i enlighet med artikel 15 i rådets direktiv 96/61/EG om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (IPPC) (EGT L 192, 28.7.2000, s. 36).
(5) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(6) EGT L 377, 31.12.1991, s. 20. Direktivet senast ändrat genom direktiv 94/31/EG (EGT L 168, 2.7.1994, s. 28).
(7) EGT L 257, 10.10.1996, s. 26. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).
(8) EGT L 194, 25.7.1975, s. 39. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003.
(9) EGT L 135, 30.5.1991, s. 40. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003.
(10) EUT L 41, 14.2.2003, s. 26.
(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).
(12) EGT L 332, 28.12.2000, s. 91.
(13) EGT L 182, 16.7.1999, s. 1. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003.
(14)* Utsläpp av föroreningar som faller under flera föroreningskategorier skall rapporteras under var och en av dessa kategorier.


Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden ***
PDF 228kWORD 67k
Europaparlamentets resolution om förslaget till rådets förordning om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden (KOM(2004)04922004/0163(AVC))
P6_TA(2005)0277A6-0177/2005

(Samtyckesförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets förordning (KOM(2004)04922004/0163(AVC)),

–   med beaktande av artikel 161 i EG-fördraget,

–   med beaktande av sin resolution av den 22 april 2004 om den tredje lägesrapporten om ekonomisk och social sammanhållning(1),

–   med beaktande av artikel 75.3 i arbetsordningen,

–   med beaktande av interimsbetänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandena från budgetutskottet, budgetkontrollutskottet, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för transport och turism, fiskeriutskottet och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0177/2005).

1.  Europaparlamentet anser att förslaget till förordning generellt sätt överensstämmer med parlamentets resolution av den 22 april 2004 och har därför inga ytterligare direkta anmärkningar till kommissionens förslag. Med hänvisning till debatten i rådet uppmanar emellertid parlamentet kommissionen och rådet att ta hänsyn till följande särskilda rekommendationer:

2.  Europaparlamentet beklagar att Europeiska rådet inte lyckades nå en överenskommelse om budgetplanen och uttrycker sin oro över eventuella negativa konsekvenser för sammanhållningspolitiken. Parlamentet anser att osäkerheten kring finansieringen av strukturpolitiken ytterligare kan komma att underminera medborgarnas förtroende för det europeiska projektet.

3.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att snarast fatta ett beslut, och under alla omständigheter senast före utgången av 2005, för att säkerställa att de europeiska regionerna och medlemsstaterna ges tillräckligt med tid för att förbereda de nya operativa programmen.

4.  Europaparlamentet begär att det vid hänvisningar till ekonomisk och social sammanhållning, under den nya perioden, alltid också hänvisas till territoriell sammanhållning och att särskild uppmärksamhet fästs vid utvecklingen av detta nya begrepp.

5.  Europaparlamentet motsätter sig betydande ändringar av den allmänna utformningen av kommissionens förslag, särskilt försök att helt eller delvis åter göra unionens regionalpolitik till en nationell fråga (avdelning 1).

6.  Europaparlamentet förespråkar att finansieringsnivån för de regioner som berörs av den statistiska effekten skall uppgå till 85 % av de resurser som avsätts för regioner som till fullo uppfyller konvergenskriterierna vid början av finansieringsperioden. Denna nivå skall sänkas till 60 % senast 2013.

7.  Europaparlamentet motsätter sig alla försök att reducera betydelsen av ett starkt mål för regional konkurrenskraft och sysselsättning och stödjer målets fokusering på tillgänglighet, forskning och utveckling, utbildning, sysselsättning och social integration samt på informationssamhället. Parlamentet efterlyser därför en nära samordning mellan dessa prioriteringar och andra gemenskapsprogram och annan gemenskapspolitik, särskilt Lissabonstrategin.

8.  Europaparlamentet anser att rätten för regioner som berörs av den naturbetingade effekten att erhålla stöd skall utvidgas till att omfatta även åtgärder inom ramen för konvergensmålet, utan någon motsvarande ökning av gemenskapens resurser för dessa regioner (artikel 6.2).

9.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att ha en tredelad struktur inom det nya europeiska målet för territoriellt samarbete som omfattar transnationellt, gränsöverskridande och interregionalt samarbete. Parlamentet anser därför att interregionalt samarbete skall införas som en oberoende del av detta mål, liknande det som gäller för det nuvarande Interreg IIIc-programmet.

10.  Europaparlamentet anser att den totala budgeten för det europeiska målet för territoriellt samarbete skall bibehållas och betonar betydelsen av detta mål och efterlyser, när det gäller resursfördelning, en kraftig förändring av prioriteringarna mot gränsöverskridande samarbete (artikel 18 a).

11.  Europaparlamentet motsätter sig införandet av en godtycklig gräns på 150 km för att definiera maritima regioner som är berättigade till stöd ur program för gränsöverskridande samarbete och begär dessutom att det skall vidtas särskilda åtgärder för att garantera att regioner i EU:s randområden kan delta i dessa program. Parlamentet anser under alla omständigheter att detta avståndskriterium bör frångås när berörda NUTS III-regioner gränsar till samma hav.

12.  Europaparlamentet motsätter sig försvagning av principen om partnerskap som avsågs i det ursprungliga förslaget, särskilt när det gäller strategisk planering och programövervakning. Parlamentet begär särskilt att förteckningen över lämpliga organ bibebehålls (artikel 10.1 c).

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka banden med regionala, lokala och urbana parter för att optimera användningen av deras specifika kunskaper, såväl i utarbetandet av program som genomförandet av dem. Parlamentet förespråkar i detta sammanhang dessutom maximal decentralisering av befogenheter för att undvika onödigt administrativt arbete (artikel 10).

14.  Europaparlamentet begär att principen om jämställdhet mellan män och kvinnor utvidgas för att säkerställa att diskriminering inte förekommer på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion, trosuppfattning, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning, och särskilt att tillträde för funktionshindrade skall vara ett villkor för att få stöd från fonderna samt att detta övervakas i de verksamheter som fonderna medverkar i (artikel 14).

15.  Europaparlamentet begär att utvärderingarna av fonderna även skall visa vilka framsteg som gjorts när det gäller främjandet av jämställdhet mellan kvinnor och män och social integration samt kampen mot alla former av diskriminering.

16.  Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att bekräfta att skydd och förbättring av miljön kommer att främjas under de olika faserna av genomförandet av fonderna.

17.  Europaparlamentet begär att alla försök att justera den föreslagna finansieringsramen, både för de sammanlagda medlen och för fördelningen av medel mellan olika mål och innehållet i dem, bestämt skall avvisas och anser oberoende av detta att kommissionens förslag till hur stora medel som skall fördelas på de olika målen innebär en rättvis balans mellan olika intressen (artiklarna 15–22).

18.  Med tanke på det avgörande behovet av strukturresurser i många EU-regioner under den nya programplaneringsperioden, anser Europaparlamentet att alla resurser som avsätts för sammanhållningspolitiken skall användas i detta syfte. Parlamentet efterlyser därför en möjlighet att återanvända resurser som till följd av N+2-regeln inte utnyttjats inom underkategori 1b för regioner som har kapacitet att tillgodogöra sig dem, på grundval av principerna om effektivitet och rättvisa.

19.  Europaparlamentet efterlyser en politisk lösning som inför en särskild ersättning för de regioner eller medlemsstater som drabbats av stora ekonomiska förluster till följd av de skillnader som orsakats av genomförandet av kommissionens förslag om fördelning av finansiella resurser.

20.  Europaparlamentet anser att kommissionens förslag att anslå 336 100 000 000 EUR i 2004 års priser till stöd för den reviderade sammanhållningspolitikens tre prioriteringar är ett nödvändigt minimum för att reformen skall lyckas. Parlamentet anser att när budgetplanen för 2007–2013 väl är antagen skall kommissionen bekräfta beloppen i förslaget till förordning.

21.  Europaparlamentet påminner om att fonderna är beroende av bestämmelserna i budgetförordningen och understryker hur nödvändigt det är att kommissionen och medlemsstaterna tillämpar bestämmelserna om öppenhet och insyn och en sund ekonomisk förvaltning.

22.  Europaparlamentet begär att gemenskapen följer tydliga och omfattande strategiska riktlinjer för sammanhållning som skall antas i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 161 i EG-fördraget. Parlamentet begär också att en översyn efter halva tiden genomförs i enlighet med samma förfarande om inte fördraget om upprättande av en konstitution för Europa har trätt i kraft. Om så har skett skall artikel III-223 tillämpas för att möjliggöra medbeslutande för Europaparlamentet på lagstiftningområdet (artiklarna 23–24).

23.  Europaparlamentet begär att besluten om det transeuropeiska transportnätet (TEN-T) (beslut 884/2004/EG(2) och beslut 1692/96/EG(3)) skall inbegripas i artikel 23.3.

24.  Europaparlamentet begär att förslaget till förordning skall ha starkare band till den europeiska strategin för hållbar utveckling (artikel 23). Parlamentet begär i detta avseende att medlemsstaterna i de nationella strategiska referensramarna anger hur de tänker finansiera behoven på miljöområdet – särskilt när det gäller stödet till Natura 2000-nätverket, genomförandet av ramdirektivet om vatten och uppfyllandet av Kyotomålen – med gemenskapsmedel eller med egna medel (artikel 25).

25.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på en balanserad och rättvis finansiell behandling av områden med allvarliga och bestående naturbetingade, vädermässiga och demografiska nackdelar såsom öar, bergs- och gränsområden samt områden med liten befolkning, särskilt de mycket glesbefolkade områdena i unionens delar (skäl 12). Parlamentet begär också att hänvisning görs till dessa områden i de tematiska och regionala prioriteringarna, och att de specificeras i strategiavsnittet i de nationella strategiska referensramarna (artikel 25).

26.  Europaparlamentet begär att de nya medlemsstaterna Malta och Cypern, för att de skall kunna hantera de specifika problem de har på grund av att de öar i Europeiska unionens randområden, skall erhålla tillräckligt finansiellt stöd som skall utgå på grundval av ökaraktären, det avlägsna läget och principen om likabehandling.

27.  Europaparlamentet stöder kraftfullt den särskilda insatsen på 1 100 000 000  EUR för de yttersta randområdena som har föreslagits av kommissionen samt möjligheten att finansiera operativt stöd enligt artikel 11 i förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska regionala utvecklingsfonden (KOM(2004)0495). Parlamentet begär att kraven i artikel 299.2 i EG-fördraget om att de yttersta randområdena skall behandlas som ett specialfall när det gäller deras tillgång till strukturfonderna, inbegripet de regioner vars BNP redan har överskridit 75 procent av gemenskapens genomsnitt, skall komma till fullt uttryck i praktiken.

28.  Europaparlamentet begär att en nationell strategisk referensram följs som skall utarbetas i nära samarbete med de parter som avses i artikel 10 och vara föremål för ett beslut av kommissionen efter förhandlingar inom ramen för partnerskapet (artikel 26).

29.  Europaparlamentet begär att en möjlighet införs att se över den nationella strategiska referensramen (artikel 26).

30.  Europaparlamentet begär att den strategiska uppföljningen förenklas så att medlemsstaterna och kommissionen åläggs att lämna in rapporter vartannat år (artiklarna 27 och 28). Parlamentet begär i detta sammanhang att en debatt genomförs vartannat år i ett strategiskt forum med företrädare från Europaparlamentet, kommissionen, Regionkommittén och medlemsstaterna (artikel 29).

31.  Beträffande principen om stöd från en enda fond per program begär Europaparlamentet att gränsen höjs från 5 procent till 10 procent för finansiering från ESF eller ERUF av sådana åtgärder som faller under tillämpningsområdet för stödet från en annan fond (artikel 33). Parlamentet föreslår dock att kommissionen under vissa omständigheter kan bevilja samma förvaltningsmyndighet att förvalta mer än en insats, men att taket på 10 procent fortfarande skall tillämpas.

32.  För att betona tätorternas betydelse och i synnerhet hållbar stadsplanering begär Europaparlamentet att de operativa program som finansieras genom strukturfonderna och anknyter till målen konvergens, regional konkurrenskraft och sysselsättning skall innehålla krav på att information skall lämnas om strategin för frågor rörande tätorter tillsammans med en förteckning över de tätorter som valts och förfarandena för vidaredelegering. Parlamentet anser att sådana förfaranden skall tas upp i samband med regionalt och lokalt partnerskap. Parlamentet anser att finansieringsnivån måste motsvara åtminstone den nivå som tätorter är berättigade till enligt nuvarande förordning (artikel 36).

33.  Europaparlamentet anser att man inom ramen för de tre fonderna måste ta hänsyn till småföretagens och mikroföretagens, särskilt hantverksföretagens, prioriteringar, med hänsyn till deras betydelse för sammanhållning och regional utveckling och deras bidrag till tillväxt och sysselsättning, samt att stödja genomförandet av de principer och riktlinjer som ingår i Europeiska stadgan för småföretag som antogs av Europeiska rådet i Feira 2000.

34.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör ge en beskrivning av planen för den strategiska miljöbedömningen (SMB) av nationella strategiska referensramar och operativa program och se till att miljökonsekvensbedömningar (MKB) av större infrastrukturprojekt görs i rätt tid. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att se till att större infrastrukturprojekt inte strider mot skydd och förbättring av miljön (artiklarna 38–40). Parlamentet begär att utbetalningar ställs in till projekt vars genomförande bryter mot EU:s miljölagstiftning.

35.  Europaparlamentet förespråkar ett sammanhängande synsätt på och bevarandet av strukturfondsförfarandena när de nuvarande grannskapsprogrammen omvandlas till program under de nya samarbetsinstrumenten för unionens yttre gränser ENPI och IPA.

36.  Europaparlamentet begär att förslaget om en gemenskapsreserv för kvalitet och resultat behålls som en mekanism för att främja framsteg, inbegripet Sammanhållningsfonden. Parlamentet efterlyser dock att rättvisa, objektiva, öppna och gemensamt antagna kriterier skall tillämpas för att säkerställa att den verkligen uppnår sitt syfte (artikel 48).

37.  Europaparlamentet begär att principen om tillgänglighet för funktionshindrade personer uttryckligen skall erkännas och vara ett krav i de strategiska riktlinjerna och i den utvärderingsprocess som måste genomföras enligt dessa riktlinjer.

38.  Europaparlamentet begär att de medlemsstater som så önskar skall kunna besluta om en obligatorisk nationell reserv för oförutsedda utgifter och rekommenderar att större flexibilitet införs beträffande sättet för genomförande (artikel 49).

39.  Europaparlamentet tillbakavisar påtryckningarna om att ändra de föreslagna medfinansieringssatserna (artikel 51), men begär en fördubbling av den tillåtna ökningen till tio procentenheter för områden med mer än en av de geografiska eller naturbetingade nackdelar som anges i förslaget. Parlamentet begär också att en ökning på tio procentenheter införs för tätortsområden (artikel 52).

40.  Europaparlamentet stöder kraftfullt alla tillgängliga incitament för att aktivera privat kapital och främja partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn under den nya programplaneringsperioden (artikel 50 d och artikel 54). Parlamentet anser att beräkningen av gemenskapens medfinansieringssats som en procentandel av enbart de deklarerade offentliga utgifterna är ett viktigt förslag till förenkling i denna förordning som bättre garanterar tillämpningen av additionalitetsprincipen, oberoende av om den offentliga utgiftsdelen av medlemsstatens medfinansieringssats delvis skulle kunna ersättas av privat kapital inom programmet. Parlamentet begär samtidigt att man skall behålla den flexibilitet som ges genom att beräkningen av medfinansieringssatsen sker för varje prioritering och inte för varje åtgärd (artiklarna 51 och 76). Parlamentet betonar emellertid att beräkningen av medfinansieringssatsen inte får inverka negativt på icke-statliga organisationers och andra frivilligorganisationers deltagande i strukturfondsverksamheten.

41.  Europaparlamentet framhåller särskilt att all EU-politik måste bidra till målet om ekonomisk och social sammanhållning. Även den internationella handelspolitiken omfattas av detta mål och får inte utgöra något undantag. Parlamentet begär att handelspolitiken utformas på så vis att chockeffekter för regioner förhindras och framhåller särskilt att utflyttning av företag eller delar av produktionen utgör en stor fara för den regionala utvecklingen.

42.  Europaparlamentet anser att kommissionens förslag att införa finansiella korrigeringar för företag som omlokaliserar sin verksamhet är en oundgänglig åtgärd om man skall undvika att äventyra konsolideringen av den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen i de berörda regionerna. Parlamentet föreslår att det skall inrättas övervakningssystem för att beräkna de ekonomiska och sociala kostnaderna av omlokaliseringar så att lämpliga sanktioner kan fastställas i enlighet härmed. Parlamentet begär samtidigt att det skall antas nödvändiga rättsliga åtgärder för att se till att företag som erhåller gemenskapsfinansiering inte omlokaliserar under en lång och på förhand fastställd period.

43.  Europaparlamentet efterlyser en bestämmelse som innebär att medfinansiering av verksamhet som leder till att ett stort antal arbetstillfällen går förlorade eller till att fabriker stängs ned på sin nuvarande plats skall omöjliggöras.

44.  Europaparlamentet begär att hänvisning görs till behovet av hög nivå på kunskaper och kompetens inom projektförvaltning som en grundläggande faktor för att säkerställa att projekt genomförs i tid och enligt budgeten (artikel 57).

45.  Europaparlamentet begär att proportionalitetsprincipen tillämpas effektivt i samband med programarbetet (artikel 31–37), utvärderingen (artikel 45), förvaltningen, övervakningen och kontrollerna (artikel 57–73) beroende på programmens storlek. Parlamentet anser dessutom att förenklingsprincipen måste tillämpas på dessa områden för samtliga program till förmån för alla medlemsstater.

46.  Europaparlamentet noterar att kommissionen och medlemsstaterna delar på ansvaret för strukturfonderna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att årligen lämna en redogörelse som garanterar att skattebetalarnas pengar inom EU har använts på ett korrekt och öppet sätt. Parlamentet förespråkar att dessa redogörelser skall undertecknas av finansministern i varje medlemsstat. Kommissionen bör tydligt definiera vad den avser med "oegentlighet" i samband med medlemsstaternas rapportering.

47.  Europaparlamentet begär att andemeningen skall behållas i de föreslagna gränserna för proportionella kontroller (medfinansiering på 33 procent och en kostnad på 250 000 000 EUR) under vilka inga systematiska kontroller genomförs av kommissionen. Parlamentet begär emellertid att fondernas särskilda egenskaper beaktas (artikel 73).

48.  Europaparlamentet motsätter sig alla ändringar av de föreslagna förskottsbeloppen (artikel 81).

49.  Europaparlamentet motsätter sig ytterligare försvagning av N+2-regeln för strukturfonderna utöver den flexibilitet som redan föreslagits för större projekt, eftersom nyttan av denna regel har visats genom att den på ett effektivt sätt förbättrar användning av fonderna under den nuvarande programperioden (artikel 93). Parlamentet begär emellertid att större flexibilitet skall medges för Sammanhållningsfonden.

50.  Europaparlamentet begär att större flexibilitet införs så att den föreslagna tvåmånadersgränsen för medlemsstaterna att motbevisa finansiella korrigeringar av kommissionen förlängs. Parlamentet anser att denna tidsgräns skall kunna varieras i förhållande till hur allvarligt det aktuella problemet är (artikel 100).

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med sammanhållningsländerna finna en lösning på frågan om huruvida icke återbetalningspliktig moms skall berättiga till stöd och garantera att kommunerna får direkt tillgång till fondmedel.

52.  Europaparlamentet motsätter sig försöken att införa utgifter som inte är relaterade till investeringen, t.ex. boendekostnader, som godkända utgifter för beräkning av gemenskapens medfinansiering. Parlamentet anser emellertid att utgifter som rör renovering av subventionerade bostäder i syfte att spara energi och skydda miljön bör betraktas som godkända utgifter.

53.  Europaparlamentet motsätter sig sänkningarna av taken för statliga stöd till konvergensregioner, inbegripet de regioner som berörs av den statistiska effekten. Parlamentet begär därför att alla regioner som omfattas av konvergensmålet även skall behandlas lika när det gäller stödregler och att de skall omfattas av artikel 87.3 a i EG-fördraget. Dessutom begär parlamentet en gradvis övergång av stödtaken för de regioner som berörs av den naturbetingade effekten. Parlamentet betonar vikten av att territoriell modulering behålls med särskild hänsyn till geografiska eller naturbetingade nackdelar vid tillämpningen av reglerna om statligt stöd till regioner utanför konvergensmålen.

54.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att begära ytterligare diskussioner med rådet i enlighet med artikel 75.3 i arbetsordningen.

55.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 104 E, 30.4.2004, s. 1000.
(2) EUT L 167, 30.4.2004, s. 1.
(3) EUT L 228, 9.9.1996, s. 1.


Sammanhållningsfonden
PDF 221kWORD 53k
Europaparlamentets resolution om förslaget till rådets förordning om inrättandet av Sammanhållningsfonden (KOM(2004)04942004/0166(AVC))
P6_TA(2005)0278A6-0178/2005

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

‐   med beaktande av förslaget till rådets förordning (KOM(2004)04942004/0166(AVC))(1)

‐   med beaktande av artikel 161.2 i EG-fördraget,

‐   med beaktande av sin resolution av den 22 april 2004 om tredje rapporten om ekonomisk och social sammanhållning(2),

‐   med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2005 som politiska utmaningar och budgetmedel i ett utvidgat EU 2007–2013(3), och i synnerhet yttrandet från utskottet för regional utveckling i detta ärende, samt kommissionens meddelande till rådet och parlamentet om budgetplanen för perioden 2007–2013 (KOM(2004)0487),

‐   med beaktande av förslaget till rådets förordning om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden (KOM(2004)04922004/0163(AVC))(4),

‐   med beaktande av artikel 75.3 i arbetsordningen,

‐   med beaktande av interimsbetänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandena från budgetutskottet, budgetkontrollutskottet och utskottet för transport och turism (A6-0178/2005).

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta följande rekommendationer:

   i) Europaparlamentet anser att den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen skall fortsätta att vara nyckelord i definitionen av den europeiska integrationen. Parlamentet anser därför att Sammanhållningsfonden även fortsättningsvis bör bidra till unionens mål att främja sammanhållning och solidaritet mellan medlemsstaterna.
   ii) Europaparlamentet önskar att man under den nya perioden skall fortsätta att hänvisa till den ekonomiska och sociala sammanhållningen, men också referera till begreppet territoriell sammanhållning, och att man skall ägna sig särskilt åt att utveckla detta nya begrepp.
   iii) Parlamentet anser att man borde försöka finna en politisk lösning för de områden inom unionen som till följd av utvidgningen inte kommer att vara stödberättigade i framtiden.
   iv) Europaparlamentet stöder Sammanhållningsfondens mål och de huvudsakliga medel som används för att uppnå dessa i enlighet med kommissionens förslag.
   v) Europaparlamentet anser att ökningen av Sammanhållningsfondens totalanslag från 18 miljarder (för perioden 2000–2006) till 62,99 miljarder euro bör stödjas liksom en rättvis fördelning mellan de stödberättigade sektorerna miljö och transportinfrastruktur, med en viss flexibilitet från fondens sida.
   vi) Europaparlamentet påpekar att de anslag som anges i förslaget till förordning om sammanhållningsfonden (KOM(2004)0494) enbart gäller den period som inleds budgetåret 2007 och att de endast är vägledande tills en överenskommelse uppnåtts om budgetplanen för perioden 2007 och de följande åren.
   vii) Europaparlamentet anser att så snart nästa budgetplan har antagits skall kommissionen antingen bekräfta de belopp som anges i förslaget till förordning eller vid behov begära Europaparlamentets och rådets godkännande av de ändrade beloppen, för att garantera överensstämmelse med taken.
   viii) Europaparlamentet framhåller programmets strategiska och unika dimension för att fördjupa sammanhållningspolitikens effekter.
   ix) Europaparlamentets betonar och påminner om parlamentets roll som beslutande myndighet i budgetfrågor på detta område.
   x) Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att i budgethandlingarna (i enlighet med artikel 3 i budgetförordningen) föra in den årsfördelning av åtagandebemyndigandena som kommissionen föreslår.
   xi) Europaparlamentet kräver en bättre och tydligare redovisning av Sammanhållningsfondens budget genom separata budgetposter för vart och ett av de tre budgetområden som anges i artikel 2 i förslaget till förordning.
   xii) Europaparlamentet påminner om att Sammanhållningsfonden omfattas av budgetförordningens bestämmelser och kräver därför att dessa bestämmelser iakttas.
   xiii) Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sitt förslag till förordning lägga till följande ord i slutet av artikel 2.1:"
ändrat genom beslut 884/2004/EG."
   xiv) Utöver de transeuropeiska transportnäten bör enligt Europaparlamentet även projekt som syftar till att förbättra de regionala näten genom att göra dem säkra och driftsklara berättigas till stöd från Sammanhållningsfonden.
   xv) Europaparlamentet anser att kustfart, båtförbindelser och tvärgående förbindelser till de yttersta randområdena och mindre öar skall införlivas i de olika transportområden som omfattas av Sammanhållningsfondens tillämpningsområde.
   xvi) Europaparlamentet uppmanar kommissionen att formulera artikel 2.3 i förslaget till förordning på följande sätt:"
De områden som främjar hållbar utveckling och som har en klar miljöinriktning, till exempel energieffektivitet och förnybar energi, och, när det gäller transporter utanför de transeuropeiska transportnäten, sträckor som motsvarar motorvägar eller riksvägar och som förbinder de transeuropeiska nätverken, järnvägar (inbegripet rullande materiel), inre vattenvägar och sjöleder, multimodala transporter och deras driftskompatibilitet, begränsningar av väg- och lufttransporter, ren stadstrafik och kollektiva transportmedel (inbegripet rullande materiel och väginfrastruktur för busstransport)."
   xvii) Europaparlamentet begär att det i artikel 2 i förslaget till förordning skall infogas en tydlig hänvisning till förmån för personer med funktionshinder, och begär att projekt finansierade av Sammanhållningsfonden även skall inbegripa möjligheter att avskaffa hinder av alla slag.
   xviii) xviii) Europaparlamentet anser att man i den slutliga ekonomiska överenskommelsen måste garantera att unionen klarar de befintliga politiska utmaningarna, först och främst översynen av sammanhållningspolitiken. Parlamentet anser att 0,41 procent av EU:s BNI är den lämpliga satsen i detta syfte.
   xix) Europaparlamentet anser att en indragning av hela eller delar av stödet från fonden på grundval av artikel 104.8 i EG-fördraget måste föregås av ett särskilt beslut av rådet och inte ske automatiskt, vilket nu föreskrivs i förslaget till förordning.
   xx) Europaparlamentet begär att samstämmigheten mellan de projekt som finansieras genom Sammanhållningsfonden och de som finansieras inom ramen för andra gemenskapsprogram skall säkerställas, särskilt med avseende på Natura 2000.
   xxi) Europaparlamentet välkomnar att stödets räckvidd utökats till energieffektivitet och förnybar energi, vars potential är mycket stor i de berörda länderna och vars fördelar, inbegripet bättre luftkvalitet, skapande av nya arbetstillfällen och större social rättvisa, är av gemensamt europeiskt intresse.
   xxii) Europaparlamentet anser att reglerna för stora projekt, vilka styrs av artikel 38–40 i förslaget till allmän förordning (KOM(2004)0492), uttryckligen bör införlivas i förslaget till förordning om Sammanhållningsfonden, i syfte att skapa ökad insyn.
   xxiii) xxiii) Europaparlamentet anser även att finansieringen av tekniskt stöd (utredningar, bedömningar, expertutlåtanden, statistik etc.) uttryckligen skall tas upp i förslaget till förordning, vilket regleras av artikel 43 i förslaget till allmän förordning.
   xxiv) Europaparlamentet betonar behovet av att inrätta en flexibilitetsklausul om uteslutning från stödberättigande för kostnader för förvärv av mark för ett belopp som är högre än 10 procent av de totala stödberättigande utgifterna för den insats som avses i artikel 3.3 i detta förslag till förordning, så att det blir möjligt att genomföra ett projekt om denna andel är otillräcklig och kan orsaka problem med genomförandet. Parlamentet anser emellertid att kostnader för renovering av sociala bostäder bör vara stödberättigade, och att syftet bör vara att spara energi, bevara miljön och nå målet om social sammanhållning.
   xxv) Europaparlamentet begär att man avbryter finansieringen av projekt som strider mot EU:s miljölagstiftning.
   xxvi) Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en vägledande förteckning över prioriteringar under programplaneringsfasen för att kunna bedöma projektens resultat när det gäller kvalitet och hur effektiv gemenskapens finansiering är samt hur de bidrar till hållbarhet på alla områden som finansieras genom Sammanhållningsfonden.
   xxvii) xxvii) Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa ett "premiesystem" så att medlemsstaternas effektivaste framsteg belönas, särskilt när det gäller att bättre utvärdera de projekt som finansieras, göra bättre kostnads-nyttoanalyser, främja innovation och bidra till en hållbar utveckling.
   xxviii) xxviii) Europaparlamentet anser att det är lämpligt att öka de nationella, regionala och lokala myndigheternas insatser för genomförande av Sammanhållningsfonden genom särskilda stödåtgärder och tillämpning av systemet med bästa metoder.
   xxix) Europaparlamentet stöder tillämpningen av regeln om automatiskt återtagande (den s.k. N+2-regeln) på Sammanhållningsfonden. Parlamentet begär emellertid att den skall tillämpas flexibelt under de första tre åren av den nya programplaneringsperioden.
   xxx) Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till säregenskaper hos avlägset belägna medlemsstater och medlemsstater som är öar, vilka är berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden, eftersom de brottas med allvarliga och bestående naturliga och demografiska nackdelar, vilka orsakar problem och leder till skillnader i utvecklingsnivån.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att begära att diskussionen med rådet skall fortsätta i enlighet med artikel 75.3 i arbetsordningen och vid behov inleda det medlingsförfarande med rådet som anges i den gemensamma förklaringen från 1975 i enlighet med artikel 56 i arbetsordningen.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EUT C 104 E, 30.4.2004, s. 1000.
(3) Antagna texter, P6_TA(2005)0224.
(4) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Europeiska regionala utvecklingsfonden ***I
PDF 400kWORD 137k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska regionala utvecklingsfonden (KOM(2004)0495 – C6-0089/2004 – 2004/0167(COD))
P6_TA(2005)0279A6-0184/2005

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2004)0495)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2, artikel 162 och artikel 299.2 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0089/2004),

–   med beaktande av artikel 160 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandena från budgetutskottet, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för transport och turism, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, fiskeriutskottet och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0184/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 6 juli 2005 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2005 om Europeiska regionala utvecklingsfonden

P6_TC1-COD(2004)0167


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 162.1 och artikel 299.2 andra stycket i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(4), och

av följande skäl:

(1)  Enligt artikel 160 i fördraget är syftet med Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) att bidra till att avhjälpa de viktigaste regionala obalanserna i gemenskapen. ERUF bidrar således till att minska dels klyftan i utvecklingsnivå mellan olika regioner, dels den grad av eftersläpning som kännetecknar de minst gynnade områdena, inbegripet områden på landsbygden och i städerna, områden som berörs av industriell omställning och regioner med allvarliga och bestående naturbetingade eller demografiska svårigheter, glesbygder, gränsområden och bergsområden och öar.

(2)  De gemensamma bestämmelserna för strukturfonderna och Sammanhållningsfonden fastställs i förordning (EG) nr .../2005(5) [om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden]. Det behövs särskilda bestämmelser för vilka verksamheter som ERUF får finansiera för att de mål som fastställs i den förordningen skall kunna uppnås.

(3)  ERUF:s stöd bör ges inom ramen för en övergripande strategi för en sammanhållningspolitik som ger garantier för att stöden koncentreras till prioriteringarna på EU-nivå och som syftar till att behandla de bakomliggande orsakerna till regionala obalanser, särskilt i de mindre gynnade områdena.

(4)  Medlemsstaterna och kommissionen bör se till att det inte förekommer någon diskriminering på grundval av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller livsåskådning, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning i de olika stadierna av genomförandet av ERUF och andra strukturfonder, och särskilt när det gäller tillgången till fonderna.

(5)  Enligt förordning (EG) nr .../2005 skall man på nationell nivå fastställa bestämmelserna om vilka typer av utgifter som är stödberättigande, med vissa undantag för vilka det behövs särskilda bestämmelser. För ERUF:s del bör således sådana undantag specificeras.

(6)  En förutsättning för att de insatser som får stöd från ERUF skall kunna bli ändamålsenliga och ge resultat är att det finns en fullgod administration och att alla berörda parter – regionala och socioekonomiska parter, miljöorganisationer och särskilt interregionala, regionala och lokala instanser – samarbetar och involveras i alla skeden av programarbetet: förberedande, genomförande, övervakning och utvärdering. I de fall det visar sig vara nödvändigt bör samarbetet mellan de regionala och lokala myndigheterna stärkas för att de gemensamma målen skall kunna uppnås.

(7)  ERUF kan inom ramen för det tekniska stöd som avses i artiklarna 43 och 44 i förordning (EG) nr .../2005 finansiera åtgärder som berör förberedelser, övervakning, administrativt och tekniskt stöd, utvärdering, revision och kontroller, och som är nödvändiga både för de offentliga administrativa myndigheterna och övriga berörda regionala aktörer, såsom icke-statliga organisationer, sammanslutningar som består av folkvalda representanter, organisationer i näringsliv och samhälle och miljöorganisationer.

(8)  På grundval av erfarenheterna och de framgångsrika metoderna från gemenskapsinitiativet Urban och från insatser under mål 2 för städer med problem, i enlighet med vad som avses i artikel 20.1 b i rådets förordning (EG) nr 1260/1999 av den 21 juni 1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna(6), bör den urbana dimensionen, inklusive nivån för investeringar i hållbar stadsutveckling, stärkas genom att åtgärder i städerna integreras i de operativa program som medfinansieras av ERUF. I detta sammanhang spelar lokala utvecklings- och sysselsättningsinitiativ samt deras innovationspotential en viktig roll.

(9)  Det är särskilt viktigt att det finns garantier för komplementaritet och en konsekvent linje i fråga om stöd som beviljas av å ena sidan ERUF och å andra sidan av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, i enlighet med förordning (EG) nr .../2005(7),och av Europeiska fiskerifonden i enlighet med förordning (EG) nr .../2005(8).De program som medfinansieras av ERUF bör därför främja diversifieringen av ekonomin på landsbygden, den kulturella dimensionen i dessa områden, utvecklingen av turismen, diversifieringen av områden som är beroende av fiske, i riktning mot andra verksamheter än de traditionella. Dessutom bör dessa program skapa varaktig sysselsättning och bidra till att göra dessa områden mer attraktiva i ekonomiskt och socialt hänseende.

(10)  Det är nödvändigt att se till att man i de åtgärder som ERUF medfinansierar för små och medelstora företag beaktar och stödjer den europeiska stadga för småföretag som antogs vid Europeiska rådets möte i Santa Maria de Feira.

(11)  Det är önskvärt att utvidga stödmedlen och stödområdena inom konvergensmålet genom att införa en ny stödmekanism för små och medelstora företag och ett nytt tillvägagångssätt för regional utveckling genom att utan kostnad göra resultaten från forskning som i sin helhet finansierats med offentliga medel tillgängliga för små och medelstora företag.

(12)  Det är dessutom nödvändigt att förbättra samordningen mellan ERUF-insatserna och det sjunde ramprogrammet för aktiviteter inom forskning, teknologisk utveckling och demonstration (2007 till 2013).

(13)  De yttersta randområdena måste ägnas särskild uppmärksamhet genom en undantagsåtgärd som innebär att tillämpningsområdet för ERUF utvidgas till att omfatta driftsstöd i form av kompensation för de extra kostnader som förorsakas av områdenas särskilda sociala och ekonomiska struktur, och som ytterligare påverkas av deras avlägsna belägenhet, ökaraktär, ringa storlek, besvärliga terräng- och klimatförhållanden samt ekonomiska beroende av ett fåtal produkter, faktorer som på grund av sin bestående natur och sammanlagda verkan allvarligt hämmar områdenas utveckling och deras tillträde till den inre marknaden, i överensstämmelse med artikel 299.2 i fördraget.

(14)  ERUF bör uppmärksamma glesbygdernas problem när det gäller tillgänglighet och långa avstånd till stora marknader, i enlighet med protokoll nr 6 till Anslutningsakten för Österrike, Finland och Sverige. ERUF bör också uppmärksamma de särskilda svårigheterna på öar, i bergsområden, i gränsområden och i glesbygder vars geografiska läge hämmar deras utveckling i syfte att stödja en självständig hållbar utveckling i dessa områden.

(15)  Med hänsyn till det transeuropeiska nätverket bör ERUF dessutom förbättra förbindelserna med de nya medlemsstaterna, särskilt i syfte att förbättra de ekonomiska förbindelserna med dessa länder.

(16)  ERUF bör se till att synergieffekterna med stöden från Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden utnyttjas. Fonden skall också se till att dess verksamheter kompletterar och ligger i linje med EU:s övriga politik.

(17)  Det behövs särskilda bestämmelser för programarbete, administration, övervakning och kontroller i fråga om operativa program under målet "Europeiskt regionalt samarbete" samt garantier för komplementaritet och överensstämmelse med övrig gemenskapspolitik, i synnerhet "politiken för ett utvidgat grannskap".

(18)  Det är nödvändigt att stödja ett ändamålsenligt gränsöverskridande och transnationellt samarbete med länder som gränsar till EU, i de fall detta är en förutsättning för att de medlemsstater som gränsar till sådana länder utanför EU verkligen får ett stöd som hjälper dem i deras utveckling. Det är även nödvändigt att se till att de berörda gränsområdena inte får sämre möjligheter och rättigheter än de haft hittills och jämfört med områden vid gemenskapens inre gränser. Som en undantagsåtgärd bör ERUF få finansiera projekt i länder utanför EU, under förutsättning att projekten gagnar det gränsöverskridande samarbetet med regioner inom EU. Det är också nödvändigt att se till att det blir en korrekt viktning när det gäller fördelningen av de finansiella resurserna mellan de transnationella och gränsöverskridande delarna av målet "Europeiskt regionalt samarbete". Den gränsöverskridande delen kräver särskild uppmärksamhet eftersom unionens gränser avsevärt utökats och många av de regioner som halkat efter är gränsregioner.

(19)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1783/1999 av den 12 juli 1999 om Europeiska regionala utvecklingsfonden(9) bör upphävas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Fondens uppgift

I den här förordningen fastställs dels Europeiska regionala utvecklingsfondens (ERUF) uppgift; tillämpningsområdet för fondens stöd under målen "Konvergens", "Regional konkurrenskraft, sysselsättning och social integration" och "Europeiskt regionalt samarbete", i enlighet med definitionerna i artikel 3 i förordning (EG) nr .../2005 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden, dels vilka typer av utgifter som är stödberättigande.

I förordningen fastställs också särskilda bestämmelser för områden i städer och på landsbygden, områden som är beroende av fiske, de yttersta randområdena, öregioner, gränsområden och områden med allvarliga och bestående naturbetingade eller demografiska svårigheter samt bergsområden.

Den innehåller också särskilda bestämmelser för målet "Europeiskt regionalt samarbete", främst i fråga om programarbetet, genomförandet, administrationen, övervakningen och kontrollerna.

Artikel 2

Syfte

ERUF:s stöd skall bidra till att stärka den ekonomiska, sociala och regionala sammanhållningen inom ramen för EU:s strategi för hållbar utveckling genom att behandla och hantera de bakomliggande orsakerna till obalanserna mellan och inom regionerna och stödja en strukturell utveckling och anpassning av de regionala ekonomierna, inklusive en omställning i regioner med avtagande industriell verksamhet.

Därigenom skall ERUF bidra till att konkretisera EU:s prioriteringar, vilka skall fastställas av de regionala och lokala parterna i överensstämmelse med de operativa programmen och nationella bestämmelser, i första hand

   a) satsningar på konkurrenskraft genom ett innovativt tillvägagångssätt för regional och lokal utveckling i syfte att skapa varaktig sysselsättning, främja social integration och jämställdhet mellan kvinnor och män samt uppnå miljömässiga och social förbättringar genom genomförande av gemenskapens miljö- och sociallagstiftning,
   b) satsningar för att avlägsna de hinder som finns för funktionshindrade när det gäller tillgång till varor och tjänster och lokaler, genom att som ett villkor för att ett projekt skall få medel från fonderna kräva att det föreligger tillgänglighet för dessa grupper.

Artikel 3

Tillämpningsområde

1.  ERUF skall koncentrera sitt stöd till ett begränsat antal tematiska prioriteringar. De insatser som finansieras under varje prioritering skall avse målen "Konvergens", "Regional konkurrenskraft, sysselsättning och social integration" samt "Europeiskt regionalt samarbete", i enlighet med artiklarna 5, 6 och 7.

2.  ERUF skall bidra till att finansiera

   a) produktiva investeringar främst riktade mot de små och medelstora företag som bidrar till att skapa och bevara arbetstillfällen,
   b) infrastrukturer,
   c) andra utvecklings- och sysselsättningsinitiativ, som består av tjänster för företag, finansieringsinstrument i form av riskkapital, låne- och garantifonder samt lokala utvecklingsfonder, räntesubventioner, tjänster i närområdet, samt gemensamma lokala initiativ, nätverk och samarbete samt erfarenhetsutbyte som bidrar till synergieffekter mellan regioner, städer och relevanta parter på det sociala och ekonomiska området och på miljöområdet,
   d) tillväxt- och sysselsättningsdynamik i små och medelstora företag (olika aktiviteter på företagsområdet, t.ex. etablering och överlåtelse av företag, företagsdynamik, export och utveckling av kompetensområden),
   e) tekniskt stöd i enlighet med artiklarna 43 och 44 i förordning (EG) nr .../2005.

Artikel 4

Balanserad och hållbar regional utveckling

Med regional utveckling avses bevarande, utveckling och vid behov skapande av hållbara levnads- och arbetsmöjligheter i regionerna.

Artikel 5

Konvergens

ERUF:s stöd skall i första hand främja en hållbar integrerad ekonomisk och social utveckling på det regionala och lokala planet samt i städerna och på landsbygden genom att mobilisera och stärka den egna kapaciteten via program som syftar till en modernisering och diversifiering av de regionala och lokala ekonomiska, administrativa och sociala strukturerna och till att skapa sysselsättning, främst på följande områden:

1)  Regionala innovationer, bland annat förstärkning av de regionala och lokala institutionella, sociala och ekonomiska aktörernas kapacitet och modernisering av de offentliga administrationerna, utvecklingsorganen och finansieringsinstituten.

2)  Forskning och teknisk utveckling (FoTU), innovation och företagaranda, inklusive en bättre regional kapacitet för forskning och teknisk utveckling samt integration av denna kapacitet i det europeiska forskningsområdet för att minska den tekniska klyftan mellan regionerna.

Stöd för FoTU i små och medelstora företag (SMF) och tekniköverföring, förbättring av SMF:s kontakter framför allt med universitet, icke-statliga organisationer och forsknings- och teknikcentra, utveckling av företagsnätverk, offentliga och privata partnerskap och kluster, stöd för affärs- och tekniktjänster för grupper av SMF och mikroföretag, främjande av företagaranda och innovation i SMF och mikroföretag via nya finansieringsmöjligheter.

Stöd till de traditionella instrumenten för regional ekonomisk utveckling, t.ex. målinriktat stöd för etablering av företag och företagsinvesteringar, inte uteslutande till SMF, samt skapande och utbyggnad av ekonomisk infrastruktur. Särskilda insatser bör göras för att förbättra kompetensen, handlingsförmågan och representativiteten hos de organisationer som företräder SMF, mikroföretag och hantverksföretag.

Resultatet från forskningsverksamhet som i sin helhet finansierats med offentliga medel genom EU-budgeten eller genom nationella forskningsinstitut, som inte ännu erhållit patent, får erbjudas avgiftsfritt till små och medelstora företag under förutsättning att forskningsverksamheten direkt omvandlas till en innovativ industriell tillämpning. För att stödja kunskapsöverföringar utan behov av att utveckla ny expertis bör ett regionalt eller nationellt "kunskapsintyg" finnas tillgängligt som ett allmänt instrument.

3)  Informationssamhället, inklusive lokalt innehåll, tjänster och tillämpningar, bättre tillgång till offentliga tjänster on-line, stöd och tjänster för SMF för anskaffning och effektivt utnyttjande av IT eller utnyttjande av nya idéer.

4)  Lokala sysselsättnings- och utvecklingsinitiativ: stöd till ett nät av tjänster i närmiljön som syftar till att skapa nya sysselsättningstillfällen, med undantag för åtgärder som finansieras av Europeiska socialfonden.

5)  Främjande av jämställdhet mellan kvinnor och män, inklusive stöd för etablering av nya företag, särskilda åtgärder för kvinnliga företagare för att underlätta den ekonomiska exploateringen av nya idéer, stöd till universitet och befintliga företag för att ge dem förutsättningar att starta nya företag samt främjande av infrastrukturer och tjänster som gör det möjligt att förena familjeliv och yrkesliv.

6)  Miljön, inklusive investeringar i fråga om avfallshantering, vattenhantering och vattenkvalitet däribland tryggad vattenförsörjning, genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område(10), rening av avloppsvatten samt luftkvalitet i städerna, integrerat förebyggande och kontroll av föroreningar, avlägsnande av kvarblivet skadligt material och återställande av kontaminerade områden och marker, främjande av biologisk mångfald och naturskydd, stöd för utveckling av infrastrukturer för genomförandet av Natura 2000, stöd för SMF så att de kan ställa om till en hållbar produktion via nya kostnadseffektiva och miljövänliga metoder och ny teknik som förebygger föroreningar.

7)  Omvandling av områden, inklusive sökande efter eventuellt kvarblivet kontaminerat material, sanering av områden som använts för militära ändamål och återställande av dessa för civilt bruk, återställande av naturen eller skogsreproduktion, avlägsnande av stridsmedel, rekonstruktion och modernisering av kasernbyggnader och kasernområden för att upprusta dem för ekonomiska, sociala och kulturella ändamål, inklusive tillhörande närområde, samt i detta sammanhang särskilt stöd till SMF.

8)  Riskförebyggande åtgärder, inklusive planer för att undvika och hantera naturbetingade och tekniska risker.

9)  Turism och kultur, inklusive ett tillvaratagande av natur- och kulturtillgångar som en potential för hållbar turism, skydd och hävdande av det fysiska arvet och kulturarvet och dess möjligheter att bidra till en ekonomisk utveckling, stöd för bättre turismutbud via nya tjänster med bättre mervärde och främjande av en övergång till nya modeller för en mer hållbar turism.

10)  Ekonomisk och social förnyelse av städer och förorter som befinner sig på tillbakagång: utarbetande av övergripande strategier för att främja hållbar utveckling i eftersatta stadsområden, i medelstora och små städer som fungerar som centralorter samt i förorter, förbättring av förbindelserna mellan städerna och deras närområden när det gäller tjänster i allmänhetens intresse.

11)  Transportinvesteringar, inklusive transeuropeiska nät, stora tekniska och logistiska projekt i Europa, byggande och upprustning av vägar utanför stommen i det transeuropeiska transportnätet med hänsyn till behovet av att skapa förbindelser till öar, landsbygd, instängda eller på annat sätt avlägsna regioner samt mellan dessa regioner och gemenskapens kärnområden, och integrerade strategier för rena och hållbara transporter i städer, i syfte att bidra till bättre tillgång och kvalitet för passagerare och gods, i synnerhet för personer med nedsatt rörlighet, bättre balans mellan olika transportmedel, intermodala system, mindre miljöpåverkan och lägre olycksfallsfrekvens på vägarna, inklusive buller i miljön och partikulärt material, samt användning av ersättningsbränslen.

12)  Energi, inklusive transeuropeiska nät, i syfte att bidra till trygghet och kvalitet i leveranserna, bevarade arbetstillfällen, en fullbordad inre marknad, hänsyn till miljön, bättre energihushållning och förnybar energi.

13)   Investeringar i allmän och yrkesinriktad utbildning och livslångt lärande, särskilt för ungdomar och kvinnor, i syfte att bidra till attraktivare regioner med bättre livskvalitet, återupprätta produktionsmodellerna, förbättra kunskaperna och främja livslångt lärande, även genom tillämpning av ny teknik.

14)  Hälsa, inklusive investeringar för att få en bättre hälsovård, i syfte att förebygga sjukdomar och underlätta tillgången till läkarvård, som i sin tur bidrar till regional utveckling och bättre livskvalitet.

15)  Direktstöd för investeringar i SMF som bidrar till att skapa och bevara sysselsättning.

16)  Offentlig säkerhet för att främja den ekonomiska regionala verksamheten genom investeringar i teknik och i informations- och medvetandehöjande kampanjer i syfte att förhindra att brottsligheten tränger sig in i ekonomin samt främja den allmänna laglydigheten.

17)  Förstärkning av strukturer, institutionell kapacitet och representativitet hos de organisationer som företräder SMF, mikroföretag och hantverksföretag.

18)  Direktstöd för investeringar, särskilt i högkvalitativ, ren teknik för omstrukturering av tung industri i de regioner som nyligen har övergått till marknadsekonomi.

Artikel 6

Regional konkurrenskraft, sysselsättning och social integration

I förbindelse med målet "Regional konkurrenskraft, sysselsättning och social integration" skall stödet från ERUF beakta målen i sjunde ramprogrammet inom ramen för regionala strategier för en ekonomisk och hållbar utveckling samt främja följande områden, samtidigt som en viss flexibilitet skall gälla för de regioner som stegvis skall integreras i stödmålet:

1)  Innovation och kunskapsekonomi, via stöd för att utarbeta och genomföra regionala innovationsstrategier som leder till en dynamisk regional innovation, som kan minska den tekniska klyftan, genom att med beaktande av lokala behov.

   a) höja den regionala kapaciteten i fråga om FoTU och innovation med direkt koppling till målen för den regionala ekonomiska utvecklingen och kampen mot arbetslösheten och fattigdomen, särskilt genom stöd för industri- eller teknikspecifika kompetenscentra, främjande av industriell FoTU och SMF och tekniköverföring, och utarbetande av prognoser för den tekniska utvecklingen och internationell benchmarking av åtgärder för att främja innovation, samt stöd för samarbete mellan olika företag och gemensamma åtgärder i fråga om FoTU och innovation,
   b) stimulera innovation i och modernisering av SMF, särskilt genom en ökning av direktinvesteringarna, genom stöd för samarbetsnätverk mellan universitet och företag, nätverk mellan företag och kluster av SMF och förbättrad tillgång för SMF till finansiering och krediter, samt genom att underlätta för SMF att få tillgång till avancerad support och till stöd för att gå över till en renare och mer innovativ teknik och genom att anta särskilda åtgärder och handlingsplaner för att stimulera innovation i de mycket små företagen,
   c) skapa ett närmare samband mellan kunskap och sysselsättning för att kunna erbjuda unga studenter utbildningar som motsvarar de sysselsättningsmöjligheter som faktiskt finns inom företagen,
   d) satsa på infrastruktur med sådana dimensioner som är lämpade för den lokala utvecklingen och för utvecklingen i fråga om sysselsättning,
   e) främja företagarandan, genom att underlätta den ekonomiska exploateringen av nya idéer, inbegripet innovativa metoder för att stimulera den sociala ekonomin och den lokala utvecklingen, samt genom att ge högskolor, tekniska utbildningsinstitut, yrkesskolor, lärlingsutbildningar, universitet och befintliga företag bästa möjliga förutsättningar att starta nya företag,
   f) främja offentliga/privata partnerskap vid produktion av varor och tjänster,
   g) skapa nya finansieringsinstrument som gynnar kapaciteten för forskning och teknisk utveckling hos SMF och stimulerar företagarandan och nybildandet av företag genom användning av investeringskapital och "företagskuvöser" särskilt vad avser kunskapsintensiva företag,
   h) anta handlingsplaner och åtgärder för att stimulera start, övertag, utveckling och modernisering av småföretag, mikroföretag och hantverksföretag,
   i) ge direktstöd för investeringar i SMF som bidrar till att skapa och bevara sysselsättning.

2)  Miljön, samt riskförebyggande åtgärder, genom att

  a) stimulera investeringar för att
   återställa kontaminerade, övergivna eller förfallna områden och marker,
   utveckla grönområden i städer och bidra till en hållbar utveckling och en diversifiering på landsbygden,
   främja infrastruktur i samband med biologisk mångfald och Natura 2000,
   hantera fast och flytande avfall,
   utveckla turism, inklusive skydda och förbättra natur- och kulturtillgångarna och stödja tjänster med högt mervärde, i syfte att bidra till en hållbar ekonomisk utveckling,
   b) omvandla områden, inklusive söka efter eventuellt kvarblivet kontaminerat material, sanera områden som använts för militära ändamål och återställa dessa för civilt bruk, återställa naturen eller genomföra skogsreproduktion, avlägsna stridsmedel, rekonstruera och modernisera kasernbyggnader och kasernområden för att upprusta dem för ekonomiska, sociala och kulturella ändamål, inklusive tillhörande närområde samt i detta sammanhang särskilt stöd till SMF,
   c) stimulera energihushållning och förnybar energi, utveckla effektiva energiförvaltningssystem och minska CO2-utsläppen och andra giftiga utsläpp,
   d) främja miljövänlig kollektivtrafik,
   e) skapa förutsättningar för planer och åtgärder för att undvika och hantera naturbetingade och tekniska risker och minska företagens och hushållens inverkan på miljön.

3)  Tillgång, utanför större städer, till transporter och telekommunikationer av allmänt ekonomiskt intresse, genom att

   a) stärka sekundära nät, via bättre anslutningar till de prioriterade transeuropeiska transportnäten, regionala järnvägsknutpunkter, flygplatser och hamnar, eller till multimodala plattformar, radiala järnvägsanslutningar till stambanorna, samt främja regionala och lokala vattenvägar i inlandet, cabotage, båtförbindelser till mindre öar och tvärgående flygförbindelser mellan huvud- och biflygplatser,
   b) se till att SMF får tillgång till IT och att de kan använda den på ett effektivt sätt genom inrättande av infrastruktur i de yttersta randområdena och via stöd för tillgång till olika nät, platser där allmänheten får tillgång till Internet, utrustning, samt nya tjänster och tillämpningar, och framför allt via utveckling av handlingsplaner till förmån för de mycket små företagen och hantverksföretagen.

Artikel 7

Europeiskt regionalt samarbete

ERUF:s stöd skall i första hand främja följande:

1)  Gränsöverskridande ekonomiska, sociala och miljörelaterade verksamheter, på grundval av gemensamma strategier för en hållbar regional utveckling, genom att

   a) uppmuntra företagaranda och SMF, turism, kultur, idrott och handel över gränserna,
   b) uppmuntra skydd och gemensam vård av miljön samt riskförebyggande åtgärder inom räddningstjänsten,
   c) uppmuntra till hållbar utveckling på landsbygden,
   d) minska isoleringen, via bättre tillgång till transporter, IT samt gemensam vattenförsörjning, avfallshantering och energiförsörjning för områden på båda sidor av en gräns,
   e) utveckla samarbete, kapacitet och gemensamt användande av infrastrukturer, t.ex. i fråga om hälsovård, kultur, idrott och utbildning,
   f) bekämpa brottslighet och övervaka gränser,
   g) skydda och förbättra det naturliga och/eller fysiska kulturarvet till stöd för ekonomisk utveckling samt förnyelse av städer, landsbygd eller turism genom att främja den decentraliserade Interreg-modellen för administration.

Dessutom kan ERUF medverka till att främja en integrerad och gränsöverskridande arbetsmarknad, sysselsättningsinitiativ, jämställdhet, utbildning och social tillhörighet, samt gemensamma personal- och materiella resurser för FoTU.

2)  Transnationellt samarbete, inklusive bilateralt eller multilateralt samarbete mellan maritima regioner, i överensstämmelse med handlingsplanen för ett utvidgat grannskap, via finansiering av nätverk och åtgärder som leder till en integrerad regional utveckling särskilt i fråga om

   a) vattenförsörjning, med en klar transnationell dimension, inklusive skydd och vård av flod- och kustområden, marina resurser och våtmarker,
   b) bättre tillgänglighet, inklusive investeringar i gränsöverskridande sträckor av de transeuropeiska näten, bättre lokal och regional tillgång till nationella och transnationella nät och plattformar, bättre driftskompatibilitet i fråga om nationella och regionala system och införande och utveckling av motorvägar till sjöss samt avancerad logistik och IT,
   c) riskförebyggande åtgärder och klimatförändringar, inklusive bättre sjöfartsskydd, skydd mot översvämningar, torka, vattenföroreningar i havet och i sjöar och vattendrag, samt mot erosion, inte minst av kustlinjen, hydrogeologisk obalans, jordbävningar, vulkanutbrott, laviner, tropiska stormar, skogsbränder och ökenspridning samt främjande av biologisk mångfald, miljövänliga metoder och en hållbar energiproduktion; programmen kan inkludera utrustning och infrastruktur, planer för transnationellt stöd, gemensam kartläggning av risker, samt gemensamma instrument för att studera, förhindra, övervaka och kontrollera naturbetingade eller tekniska risker,

d)   vetenskapliga eller tekniska nätverk i frågor som rör en balanserad utveckling i transnationella områden och en minskning av den tekniska klyftan, inklusive nätverk mellan universitet för att på detta sätt bidra till en effektiv integrering av dessa i det europeiska forskningsområdet, samt länkar för att få tillgång till vetenskapliga rön och tekniköverföring mellan FoTU och framstående internationella FoTU-centra, transnationella konsortier för att gemensamt utnyttja FoTU-resurser, knyta ihop tekniköverföringsinstitutioner, och gemensamma finansieringsinstrument för att stödja FoTU i SMF,

   e) samarbete i samband med start av företag och utveckling av SMF, inbegripet inom sektorerna för turism, kultur, utbildning och hälsa, samt när det gäller stöd till hållbara samhällen,
   f) skydd av naturresurserna och kulturarvet, skydd och förbättring av regionernas naturliga miljö, skydd och utveckling av naturtillgångarna, skydd och upprustning av byggnader och kulturarv, utveckling av effektiva integrerade strategier på lång sikt för hållbar utveckling och en fullständig kartläggning av naturresurserna och kulturarvet och av hur de framgångsrikt kan integreras i de transnationella strategierna,
   g) samarbete i maritima frågor, inbegripet utveckling av hamnnätverk, sjötransporttjänster, ekonomiska förbindelser mellan hamnar och deras angränsande områden,
   h) fysisk planering i städer och på landsbygden, med en tydlig transnationell dimension i enlighet med EU:s övergripande regionala utvecklingsplanering.

3)  Utvecklingen av det interregionala samarbetet och bättre effekter i regionalpolitiken, via nätverk och erfarenhetsutbyte samt projektutveckling mellan regionala och lokala instanser med fokus på de teman som anges i artikel 6.1 och 6.2 samt artiklarna 9, 10, 11 och 12, inklusive program för nätverkssamarbete som täcker hela EU, samt studier och datainsamling, observationer och analyser av utvecklingstrender i EU.

Nätverksprojekt skall samordnas inom ramen för en enda zon som omfattar hela unionen.

Efter halva tiden skall en utvärdering av befintliga nätverk, som Espon, Urbact och Interact, genomföras.

Artikel 8

Stödberättigande utgifter

Följande utgifter är inte stödberättigande:

a)  Moms.

   b) Skuldräntor.
   c) Inköp av mark för mer än 10 % av de totala stödberättigande utgifterna för insatsen i fråga.
   d) Logi., med undantag av utgifter för renovering av offentligt ägda bostäder som görs för att spara energi och skydda miljön inom ramen för den hållbara utvecklingen i städerna.
   e) Avveckling av kärnkraftverk.

KAPITEL II

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR REGIONALA SÄRDRAG

Artikel 9

Den urbana dimensionen

1.  I fråga om hållbar stadsutveckling, i enlighet med artiklarna 25.4 a och 36.4 b i förordning (EG) nr .../2005, skall ERUF stödja strategier som bygger på en helhetssyn och ett aktivt deltagande från berörda parter för att stärka den hållbara utvecklingen och komma till rätta med den höga koncentrationen av ekonomiska, miljömässiga och sociala problem i städerna och undanröja de arkitektoniska hindren.

Dessa strategier skall sträva efter att förbättra miljön i städerna genom ny användning av tidigare exploaterad men övergiven mark, skydd och utveckling av det historiska arvet och kulturarvet, utveckling av kulturella tjänster, lämpliga åtgärder för att främja innovation och kunskapsekonomin, företagarandan, sysselsättningen på lokal nivå, miljön samt utveckling av lokala sedvänjor och tillhandahållande av tjänster för medborgarna, med beaktande av förändrade demografiska strukturer och hållbar rörlighet.

2.  När det gäller sådana åtgärder under målet "Regional konkurrenskraft, sysselsättning och social integration" som omfattas av förordning (EG) nr …/2005 [om Europeiska socialfonden] skall ERUF:s stöd, genom undantag från artikel 33.2 i förordning (EG) nr …/2005, höjas till 20 % av det belopp som beviljas för prioriteringen i fråga.

Artikel 10

Områden på landsbygden och områden som är beroende av fiske

Medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna skall se till att det finns komplementaritet och konsekvens i de åtgärder som å ena sidan finansieras via Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) i enlighet med förordning (EG) nr …/2005 och via Europeiska fiskerifonden (EFF) i enlighet med förordning (EG) nr …/2005, och å andra sidan de program som medfinansieras av ERUF.

ERUF:s åtgärder i områden på landsbygden och i områden som är beroende av fiske skall, i enlighet med principen om hållbarhet, koncentreras till åtgärder för att lösa de ekonomiska, miljömässiga och sociala problemen i sådana områden och behovet av att utveckla åtgärder för diversifiering, vilket kan inkludera

   1) infrastrukturer för bättre tillgänglighet,
   2) snabbare utbyggnad av telekommunikationer och service på landsbygden,
   3) nya verksamheter utanför jordbruket eller fisket, inbegripet upprättande, övertagande och utveckling av småföretag, mikroföretag och hantverksföretag,
   4) starkare kopplingar mellan områden i städer och områden på landsbygden,
   5) ökad hållbar turism och en attraktivare landsbygd,
   6) skydd av kulturarvet och utveckling av kulturlivet,
   7) framställning av biobränsle och/eller användning av energi från förnybara källor,
   8) investeringar i effektiv energianvändning,
   9) främjande av företagarandan och åtgärder för att stimulera lokal sysselsättning.

Medlemsstaterna och regionerna skall, inom ramen för de operativa programmen i artikel 36 i rådets förordning (EG) nr .../2005, och i enlighet med samordningsåtgärderna i artikel 25.4c i den förordningen, se till att det finns komplementaritet och konsekvens i de åtgärder som medfinansieras av å ena sidan EJFLU och EFF, och å andra sidan sådana åtgärder som medfinansieras av ERUF. När de operativa programmen utformas skall medlemsstaterna, regionerna och de berörda aktörerna i fråga om åtgärder under punkterna 1, 3 och 5 fastställa klara kriterier för en åtskillnad mellan åtgärder som å ena sidan skall medfinansieras av ERUF i enlighet med den här artikeln, och som å andra sidan skall medfinansieras av EJFLU i enlighet med artikel 49.1 a, b och i i förordning (EG) nr …/2005, i fråga om områden på landsbygden, eller av EFF i enlighet med artikel (…) i förordning (EG) nr …/2005, i fråga om områden som är beroende av fiske. Dessutom skall det fastställas bestämmelser om löpande utvärderingar och efterhandsutvärderingar för övervakning av komplementaritet och konsekvens.

Artikel 11

Områden med naturbetingade svårigheter

Regionala program som medfinansieras av ERUF i områden med naturbetingade svårigheter i enlighet med artikel 52.1 b i förordning (EG) nr …/2005 skall i första hand avse de specifika svårigheterna i dessa områden.

Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 3 och 5 skall ERUF i första hand bidra till investeringar som syftar till att förbättra tillgängligheten på alla nivåer, främja och utveckla alla typer av hållbara ekonomiska verksamheter, inte endast i samband med kulturarvet, utan även sådana verksamheter relaterade till innovation och ny teknik som är särskilt väl anpassade till regionens särdrag och främja ett hållbart utnyttjande av naturresurserna samt stimulera turismen och förebygga avfolkning.

Artikel 12

De yttersta randområdena

I enlighet med de ytterligare anslag som avses i artikel 16.1 d i förordning (EG) nr …/2005, och genom undantag från artikel 3.2 i den här förordningen och i överensstämmelse med artikel 299.2 i fördraget, skall ERUF bidra till att finansiera driftsstöd i de yttersta randområdena för att extra kostnader i enlighet med artikel 5 och i fråga om följande, med undantag för sådana produkter som anges i bilaga I till fördraget, inte skall hindra genomförandet av den inre marknaden:

   a) Godstransporter, samt startstöd inom transportbranschen.
   b) Restriktioner i fråga om lagring, en överdimensionerad produktionsapparat och underhåll av denna, samt brist på humankapital på den lokala arbetsmarknaden och yrkesutbildning.
   c) Stöd för att åtgärda bristerna inom teknisk innovation, forskning och utveckling.

KAPITEL III

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR MÅLET

"EUROPEISKT REGIONALT SAMARBETE"

Avsnitt 1

Operativa program

Artikel 13

Innehåll

Alla regioner (NUTS 3) längs de inre och de yttre landgränserna samt längs vissa angränsande sjögränser kommer att vara berättigade att delta i gränsöverskridande samarbete. Detta kommer dessutom att gälla vissa av unionens NUTS 3-regioner med sjögränser med, som allmän regel, ett inbördes avstånd på högst 150 kilometer, i enlighet med kriterierna för gränsöverskridande samarbete.

De operativa programmen under detta mål skall innehålla följande information:

   1) En analys av situationen i området beträffande starka sidor och svagheter och mål för hållbar utveckling, samt en strategi för att gripa sig an problemen, med beaktande av hållbarhetskriterier, dvs. inverkan på naturen, arv (inklusive platser av historiskt intresse) samt ekonomisk och demografisk obalans.
   2) En motivering till prioriteringarna, på grundval av EU:s strategiska riktlinjer och de prioriteringar för programmet som följer av dessa, samt en redogörelse för de förväntade effekterna enligt den förhandsbedömning som avses i artikel 46 i förordning (EG) nr …/2005.
   3) Information om prioriteringarna och de specifika målen under dessa. Målen skall kvantifieras med hjälp av ett begränsat antal genomförande-, resultat- och effektindikatorer. Med hjälp av indikatorerna skall man kunna mäta i vilken utsträckning de specifika målen under respektive prioritering uppnås och indikatorerna skall ha anknytning till den socioekonomiska, strukturella och miljömässiga situationen.
   4) Resultaten från den strategiska miljökonsekvensbeskrivningen i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan(11).
   5) En utvärdering av följderna för sysselsättningen i de berörda områdena och deras grannområden, inklusive sysselsättningsmönster, säsongseffekter och färdigheter.
   6) En redovisning av stöden per kategori, i enlighet med genomförandebestämmelserna för förordning (EG) nr …/2005.
   7) Uppgifter om gemensamt stödberättigande samt kriterier.
  8) En samlad finansieringsplan, utan separata data per medlemsstat, med två tabeller:
   a) En tabell med en fördelning per år, i enlighet med artiklarna 50-53 i förordning (EG) nr …/2005 av den totala finansieringen från ERUF. Den totala årliga finansieringen från ERUF skall ligga inom ramen för budgetplanen.
   b) En tabell som för hela programperioden och för varje prioritering visar den totala finansieringen från EU och den motsvarande nationella offentliga finansieringen, samt ERUF:s procentuella medfinansiering.
  9) Genomförandebestämmelser, dvs.
   a) en redogörelse för att medlemsstaten har utsett alla de organ som krävs enligt artikel 15,
   b) en beskrivning av gemensamma urvalskriterier, övervakningen och utvärderingen, samt av övervakningskommitténs sammansättning,
   c) en redogörelse för mobiliseringen av kapital och de finansiella flödena, samt för de garantier som finns för öppenhet och insyn,
   d) åtgärder som vidtagits för att se till att programmet blir allmänt känt,
   e) en redogörelse för kommissionens och medlemsstatens överenskommelse om utbyte av data för att kunna uppfylla de krav i fråga om utbetalningar, övervakning och utvärdering som anges i förordning (EG) nr …/2005.
   f) en redogörelse, från var och en av de medlemsstater som har varit med om att lägga fram det operativa programmet, för hur de regionala och lokala myndigheterna avser att medverka under planeringsstadiet av detta program och under därefter följande stadier, i enlighet med artikel 10 i förordning (EG) nr …/2005.
   10) En preliminär förteckning över större projekt, i den mening som avses i artikel 38 i förordning (EG) nr …/2005, som enligt planerna kommer att lämnas in under programperioden.
   11) Partnernas rekommendationer angående det operativa programmet.

Medlemsstaterna skall se till att de regionala myndigheterna deltar i programplaneringen och uppföljningen av insatserna på området för gränsöverskridande och transnationellt samarbete.

Avsnitt 2

Stödberättigande

Artikel 14

Stödberättigande utgifter

På begäran från en medlemsstat, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 55 i förordning (EG) nr …/2005, får kommissionen föreslå att nationella regler för stödberättigande utgifter skall ersättas med andra regler, skall ange en tidsgräns inom vilken dessa regler skall ha fastställts för att de projekt som omfattas av reglerna skall kunna inledas. Sådana regler på EU-nivå skall kommissionen fastställa i en förordning, i enlighet med artikel 104.3 i förordning (EG) nr …/2005.

Avsnitt 3

Administration, övervakning och kontroller

Artikel 15

Myndigheter

1.  De medlemsstater som deltar i ett operativt program skall utse en gemensam förvaltningsmyndighet, samt en gemensam attesterande myndighet och en gemensam revisionsmyndighet med placering i samma medlemsstat som förvaltningsmyndigheten. Den attesterande myndigheten skall ta emot utbetalningarna från kommissionen och i regel göra utbetalningarna till den samordnande stödmottagaren.

Medlemsstaterna skall inrätta ett gemensamt sekretariat, som funktionsmässigt skall placeras inom förvaltningsmyndigheten. Sekretariatet skall bistå förvaltningsmyndigheten och övervakningskommittén i deras arbete.

2.  I de uppgifter som anges i artikel 61 i förordning (EG) nr …/2005 skall revisionsmyndigheten bistås av en grupp revisorer. Denna grupp skall utses av de medlemsstater som deltar i programmet. Varje deltagande medlemsstat skall utse en företrädare för ett revisionsorgan som skall ingå i gruppen. Revisorsgruppen skall utses senast tre månader efter det att programmet godkänts. Gruppen skall själv fastställa sin arbetsordning. Den skall ha en företrädare för revisionsmyndigheten som ordförande.

Den slutrapport från revisionsmyndigheten som avses i artikel 70 i förordning (EG) nr …/2005 skall godkännas av revisorsgruppen.

3.  Varje deltagande medlemsstat skall utse en företrädare som skall ingå i den övervakningskommitté som avses i artikel 64 i förordning (EG) nr …/2005, och skall därvid se till att de berörda regionala och lokala myndigheterna är företrädda på lämpligt sätt.

4.  Medlemsstaterna skall utföra dessa uppgifter inom en tidsfrist som skall fastställas tillsammans med kommissionen för att undvika onödiga fördröjningar i utarbetandet och genomförandet av det operativa programmet.

5.  Förvaltningsmyndigheter skall under medlemsstaternas kontroll regelbundet och på lämpligt sätt offentliggöra uppgift om vilka insatser som beviljas gemenskapsstöd och de belopp som finns tillgängliga enligt olika urvalskriterier.

Artikel 16

Förvaltningsmyndigheten

Förvaltningsmyndigheten skall ha de arbetsuppgifter som anges i artikel 59 i förordning (EG) nr …/2005, med undantag för kontroller av att insatserna och utgifterna följer gällande nationella regler och EU-regler. I samband därmed skall den endast kontrollera att varje stödmottagares utgifter har godkänts av en auktoriserad revisor.

Artikel 17

Kontroller

För en attestering av utgifterna i enlighet med artikel 22 skall varje medlemsstat införa revisionsrutiner som gör det möjligt att kontrollera att de medfinansierade produkterna eller tjänsterna levererats, att de utgifter som deklarerats för insatser eller delar av insatser i landet i fråga är korrekt redovisade och att de följer gällande EU-regler och nationella regler. Om en kontroll av att medfinansierade varor eller tjänster levererats endast kan göras för insatsen som helhet skall denna kontroll göras av den samordnande stödmottagarens revisor eller av förvaltningsmyndigheten.

Medlemsstaterna skall se till att de auktoriserade revisorerna godkänner utgifterna inom två månader.

Artikel 18

Ekonomiadministration

1.  Stöden från ERUF skall betalas ut till ett enda konto utan nationella underkonton.

2.  Utan att det påverkar medlemsstaternas ansvar för att upptäcka och korrigera felaktigheter och återkräva felaktigt utbetalda belopp, skall den attesterande myndigheten kräva att den samordnande stödmottagaren betalar tillbaka belopp som betalats ut på felaktiga grunder. De enskilda stödmottagarna skall betala tillbaka felaktigt utbetalda belopp till den samordnande stödmottagaren, i enlighet med det avtal som de ingått.

Om den samordnande stödmottagaren inte kan garantera en återbetalning från de enskilda stödmottagarna skall den medlemsstat där den enskilde stödmottagaren i fråga har sin verksamhet betala tillbaka felaktigt utbetalda belopp till den attesterande myndigheten.

Artikel 19

Europeiska grupperingar för gränsöverskridande samarbete

De medlemsstater som deltar i ett operativt program under målet "Europeiskt regionalt samarbete" kan använda sig av det rättsliga samarbetsinstrument som införs genom förordning (EG) nr …/2005, vilket innebär att förvaltningsmyndighetens och det gemensamma sekretariatets uppgifter delegeras till detta nyinrättade organ och att detta organ därigenom får hela ansvaret för det operativa programmet. Medlemsstaterna skall emellertid även i fortsättningen ha det ekonomiska ansvaret.

Avsnitt 4

Insatser

Artikel 20

Urval

1.  I de insatser som väljs ut i operativa program för gränsöverskridande ekonomiska, sociala och miljörelaterade verksamheter i enlighet med artikel 7.1, och även i operativa program för transnationellt samarbete i enlighet med artikel 7.2, skall stödmottagare från minst två länder delta, och de skall samarbeta i åtminstone två av dessa avseenden: planeringen, genomförandet, personalrekryteringen och finansieringen.

Insatser som väljs ut i operativa program för transnationellt samarbete får emellertid genomföras i en och samma medlemsstat, under förutsättning att de har föreslagits av organ i åtminstone två medlemsstater.

2.  I insatser som väljs ut i operativa program för interregionalt samarbete och samarbetsnätverk och erfarenhetsutbyte i enlighet med artikel 7.3 skall minst tre stödmottagare från minst tre regioner i minst två medlemsstater delta, och de skall i varje insats samarbeta i följande avseenden: planeringen, genomförandet, personalrekryteringen och finansieringen.

3.  Utöver arbetsuppgifterna enligt artikel 64 i förordning (EG) nr …/2005 skall övervakningskommittén även ha ansvaret för urvalet av insatser.

Artikel 21

Den samordnande stödmottagaren

1.  För varje insats skall en samordnande stödmottagare utses. Den samordnande stödmottagaren skall ansvara för följande:

   a) Regler för samarbetet mellan alla deltagande stödmottagare skall skrivas in i ett avtal som bl.a. skall innehålla bestämmelser som ger garantier för en sund ekonomisk förvaltning, inklusive rutiner för hur felaktigt utbetalda belopp skall betalas tillbaka.
   b) Hela genomförandet.
   c) Kontroll av att de utgifter som deklarerats av de deltagande stödmottagarna endast avser själva genomförandet av insatsen i fråga och att de avser sådana verksamheter som deltagarna enats om.
   d) Kontroller av att stödmottagarnas deklarerade utgifter har attesterats av de revisorer som avses i artikel 15.2.
   e) Överföringen av ERUF:s stöd till de deltagande stödmottagarna.

2.  Förvaltningsmyndigheten skall tillsammans med den samordnande stödmottagaren fastställa formerna för hur varje insats skall genomföras.

Artikel 22

Attestering av utgifter

Oberoende revisorer skall i enlighet med artikel 15.2 attestera att gällande lagar och regler har iakttagits vad beträffar varje stödmottagares deklarerade utgifter. Varje deltagande stödmottagare skall ha ansvaret för eventuella felaktigheter beträffande sina deklarerade utgifter.

Artikel 23

Särskilda villkor för insatsernas geografiska lokalisering

1.  I fråga om gränsöverskridande samarbete kan en finansiering, i väl motiverade fall, på upp till 20 % av budgeten för ett operativt program beviljas för insatser i områden på NUTS 3-nivå som gränsar till sådana områden som avses i artikel 7.1 i förordning (EG) nr …/2005.

2.  I fråga om transnationellt samarbete kan en finansiering, i väl motiverade fall, på upp 20 % av budgeten för ett operativt program beviljas för insatser i vilka partner utanför området deltar.

3.  I fråga om gränsöverskridande och transnationellt samarbete kan ERUF, med ett belopp som motsvarar högst 10 % av fondens stöd till det operativa programmet, finansiera utgifter som uppstår i genomförandet av insatser eller delar av insatser i länder utanför EU, under förutsättning att detta gagnar områden inom EU.

Medlemsstaterna skall se till att gällande lagar och regler iakttas beträffande sådana utgifter.

KAPITEL IV

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 24

Övergångsbestämmelser

Den här förordningen utgör inget hinder för att sådana insatser som godkänts av rådet eller kommissionen i enlighet med förordning (EG) nr 1783/1999, och som pågick innan den här förordningen trädde i kraft, kan fortsätta eller ändras eller helt eller delvis avbrytas.

Ansökningar i enlighet med förordning (EG) nr 1783/1999 skall fortsätta att vara giltiga.

Artikel 25

Upphävande

Förordning (EG) nr 1783/1999 skall upphöra att gälla från och med den (…).

Hänvisningar till förordning (EG) nr 1783/1999 skall betraktas som hänvisningar till den här förordningen.

Artikel 26

Översynsklausul

På förslag från kommissionen skall Europaparlamentet och rådet senast den 31 december 2013 göra en översyn av den här förordningen.

Artikel 27

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 januari 2007.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Talman Ordförande

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EUT C
(3) EUT C
(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 6 juli 2005.
(5) EUT L
(6) EGT L 161, 26.6.1999, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 173/2005 (EUT L 29, 2.2.2005, s. 3).
(7) EUT L
(8) EUT L
(9) EGT L 213, 13.8.1999, s. 1.
(10) EGT L 327, 22.12.2000, s. 1. Direktivet ändrat genom beslut nr 2455/2001/EG (EGT L 331, 15.12.2001, s. 1).
(11) EGT L 197, 21.7.2001, s. 30.


Inrättande av en europeisk gruppering för gränsöverskridande samarbete (EGGS) ***I
PDF 320kWORD 79k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om europeiska grupperingar för gränsöverskridande samarbete (EGGS) (KOM(2004)0496 – C6-0091/2004 – 2004/0168(COD))
P6_TA(2005)0280A6-0206/2005

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2004)0496)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 159 tredje stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0091/2004),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A6-0206/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 6 juli 2005 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2005 om europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS)

P6_TC1-COD(2004)0168


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om inrättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 159 tredje stycket i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(4), och

av följande skäl:

(1)  Enligt artikel 159 tredje stycket i fördraget får särskilda åtgärder vidtas utanför de fonder som nämns i första stycket i samma artikel, i syfte att uppnå fördragets mål om ekonomisk och social sammanhållning. För att få en harmonisk utveckling i hela EU och en starkare ekonomisk, social och regional sammanhållning måste det territoriella samarbetet intensifieras. Därför måste det skapas bättre förutsättningar för ett sådant samarbete.

(2)  Att genomföra och administrera ett gränsöverskridande, transnationellt eller interregionalt samarbete inom ramen för olika nationella regler och rutiner har inneburit stora svårigheter för medlemsstaterna, regionerna och de lokala instanserna, och därför behövs det åtgärder på EU-nivå för att komma till rätta med en sådan situation.

(3)  Genom EU:s utvidgning ökar antalet gränser till lands och sjöss inom unionen, och därför måste det skapas bättre förutsättningar för ett intensifierat gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete.

(4)  De instrument som redan finns, t.ex. de europeiska ekonomiska intressegrupperingarna, har under programperioden 2000-2006 inte visat sig vara särskilt ändamålsenliga för att organisera ett strukturerat samarbete via strukturfondsprogram under Interreg-initiativet.

(5)  Resurserna för det regionala samarbetet ökas inom följande tre områden genom rådets förordning (EG) nr .../2005 [om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden](5): gränsöverskridande, interregionalt och transnationellt samarbete.

(6)  Det är nödvändigt att underlätta och främja ett territoriellt samarbete även i de fall där EU inte ger något ekonomiskt stöd.

(7)  För att undanröja hindren för ett territoriellt samarbete behövs det ett nytt instrument på EU-nivå som gör det möjligt att bilda samarbetsgrupperingar som har status som juridiska personer, nedan kallade "europeiska grupperingar för territoriellt samarbete" (EGTS), nedan kallade "grupperingar". Det bör emellertid inte bli obligatoriskt att bilda sådana grupperingar.

(8)  De avtal som ingåtts om gränsöverskridande, interregionalt och övernationellt samarbete mellan medlemsstater och/eller regionala och lokala instanser kan fortsätta att tillämpas.

(9)  En gruppering bör ha befogenhet att agera på medlemmarnas vägnar, särskilt på de regionala och lokala instansernas vägnar.

(10)  Grupperingens uppgifter och behörighet fastslås av medlemmarna i ett avtal om territoriellt europeiskt samarbete.

(11)  Medlemmarna bildar en gruppering som får status som separat juridisk person och grupperingen får låta en av medlemmarna sköta grupperingens uppgifter.

(12)  En gruppering bör kunna agera för att genomföra dels program för territoriellt samarbete som medfinansieras av EU, t.ex. via strukturfonderna i enlighet med förordning (EG) nr …/2005 [om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden] och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr …/2005 [om Europeiska regionala utvecklingsfonden](6), dels transnationella och interregionala samarbetsprogram, eller för att utan stöd från EU och/eller på medlemsstaternas, regionernas eller de lokala instansernas eget initiativ genomföra ett territoriellt samarbete.

(13)  Kommissionen bör säkerställa synergieffekter mellan denna förordning och Europarådets utkast till tilläggsprotokoll nr 3 till Europeiska ramkonventionen om samarbete mellan lokala och regionala samhällsorgan avseende inrättandet av euroregionala samarbetsgrupperingar (ESG).

(14)  Att bilda en gruppering bör inte påverka de regionala och lokala instansernas eller medlemsstaternas ekonomiska ansvar i fråga om hur EU-stöd och nationella medel används.

(15)  Ett avtal bör inte få innehålla något om regionala eller lokala instansers befogenhet att utöva samhällelig makt, t.ex. polismakt eller rätten att utfärda olika former av bestämmelser.

(16)  Det är nödvändigt att en gruppering utformar sina egna stadgar, skaffar sig egna organ och fastställer beslutsförfaranden samt att den har regler för sin budget och för sitt ekonomiska ansvar.

(17)  Eftersom målet för denna förordning, nämligen att skapa rättsliga förutsättningar inom hela EU för territoriellt samarbete, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva, är det bättre att skapa sådana förutsättningar på EU-nivå. EU får därför vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål, eftersom samarbetsgrupperingarna inte blir obligatoriska och eftersom varje medlemsstats egna lagar och författningar beaktas fullt ut.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Europeiska grupperingar för territoriellt samarbete

1.  Inom EU kan samarbetsgrupperingar bildas i form av europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS), nedan kallade "grupperingar", enligt de villkor och regler som föreskrivs i den här förordningen.

2.  En gruppering skall ha status som juridisk person.

3.  En gruppering skall ha till uppgift att underlätta och främja territoriellt (gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt) samarbete mellan regionala och lokala instanser inom EU, med målet att stärka den ekonomiska, sociala och regionala sammanhållningen.

I samma syfte kan en gruppering även få till uppgift att underlätta och stärka transnationellt och interregionalt samarbete.

4.  Den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars lagstiftning är tillämplig skall ha rätt att utöva kontroll över en grupperings hantering av offentliga medel, oavsett om dessa härrör från medlemsstaten eller gemenskapen.

Den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars lagstiftning är tillämplig skall informera de andra medlemsstater som berörs av avtalet om territoriellt europeiskt samarbete, nedan kallat "avtalet", om resultatet av varje genomförd kontroll.

5.  Om det under en längre tid pågått civila eller militära konflikter i gränsområden får grupperingen även ha till uppgift att främja försoning och bistå via fredsskapande program.

Artikel 2

Sammansättning

1.  En gruppering kan bestå av medlemsstater och/eller lokala offentliga organ och/eller andra icke-vinstdrivande organ i vilka regionala/lokala instanser och medlemsstater deltar, nedan kallade "medlemmar".

2.  Medlemmarna själva skall på eget initiativ fatta beslut om att bilda en gruppering.

3.  Medlemmarna bildar en gruppering, som får status som separat juridisk person, och grupperingen får låta en av medlemmarna sköta grupperingens uppgifter.

Artikel 3

Upggifter och befogenheter

1.  En gruppering skall utföra de uppgifter som medlemmarna ger den i enlighet med den här förordningen. Dess befogenheter skall anges i ett avtal som medlemmarna skall ingå i enlighet med artikel 4.

2.  En gruppering skall agera inom ramarna för de uppgifter som delegeras till den. Genomförandet av dessa uppgifter kan delegeras till en av dess medlemmar.

3.  En gruppering kan få i uppgift att genomföra program för territoriellt samarbete som medfinansieras av EU, t.ex. via strukturfonderna, men också andra former av sådant samarbete, med eller utan ekonomiskt stöd från EU.

Att bilda en gruppering skall inte påverka medlemmarnas eller medlemsstaternas ekonomiska ansvar i fråga om EU-stöd eller nationell finansiering.

4.  Medlemsstater som inte är medlemmar i grupperingen skall inte ha något ekonomiskt ansvar, även om deras regionala, lokala eller offentliga organ deltar som medlemmar. Detta skall emellertid inte påverka medlemsstaternas finansiella ansvar när det gäller gemenskapsmedel som utnyttjas av en gruppering.

5.  Ett avtal får inte innehålla någon form av delegering av myndighetsutövning, t.ex. att utöva polismakt eller utfärda olika former av bestämmelser.

Artikel 4

Avtal

1.  För en gruppering skall ett avtal ingås av dess medlemmar.

2.  Avtalet skall särskilt reglera principerna för verksamheten, grupperingens uppgifter och befogenheter, varaktighet och upplösning.

3.  Avtalet skall enbart avse sådant territoriellt samarbete som medlemmarna fattar beslut om.

4.  Avtalet skall ange vilken lagstiftning som gäller för grupperingen. Den tillämpliga lagstiftningen skall vara lagstiftningen i en medlemsstat som berörs av avtalet och där grupperingen har sitt säte.

5.  Grupperingen skall omfattas av den medlemsstats lagstiftning avseende associationers verksamhet som medlemmarna valt.

6.  Villkoren för beviljandet av koncessioner eller delegeringar av offentliga uppgifter till en gruppering inom ramen för territoriellt samarbete skall anges i avtalet, i enlighet med den tillämpliga nationella lagstiftningen.

7.  Avtalet skall skickas till samtliga medlemsstater som berörs av grupperingen, till kommissionen och till Regionkommittén. Kommissionen skall registrera avtalet i ett offentligt register för alla avtal avseende sådana grupperingar.

Artikel 5

Stadgar

1.  På grundval av avtalet skall varje gruppering anta sina egna stadgar.

2.  Stadgarna skall innehålla bestämmelser om följande:

   a) En förteckning över medlemmarna.
   b) Grupperingens mål och uppgifter.
   c) Grupperingens namn och säte.
   d) Grupperingens olika organ, inbegripet en församling som består av företrädare för medlemmarna och en verkställande kommitté, grupperingens befogenheter och funktion, antalet medlemsrepresentanter i organen och ett sekretariat. Ytterligare organ får fastställas i stadgarna.
   e) Grupperingens beslutsfattande.
   f) Arbetsspråk, ett eller flera.
   g) Grupperingens arbetsordning, särskilt i fråga om personalfrågor, rekrytering, samt att personalen har anställningsvillkor som ger garantier för en kontinuitet i samarbetet.
   h) Medlemmarnas ekonomiska bidrag, samt regler för budget och räkenskaper.
   i) Namnet på ett oberoende, externt kontroll- och revisionsorgan.
   j) Formerna för grupperingens upplösning.

3.  Om en medlem i enlighet med artikel 2.3 får i uppdrag att fylla grupperingens funktion får stadgarna utgöra en del av avtalet.

Artikel 6

Budget

1.  Varje gruppering skall utarbeta en preliminär budget som skall godkännas av medlemmarna. Grupperingen skall lämna en årsrapport som skall godkännas av experter som är oberoende gentemot medlemmarna.

2.  Så länge som en gruppering har skulder skall medlemmarna vara ekonomiskt ansvariga i förhållande till sina bidrag till budgeten.

Artikel 7

Offentliggörande

Efter det att grupperingen har blivit en juridisk person i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat som utsetts av dess medlemmar skall de stadgar genom vilka en gruppering inrättas offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Offentliggörandet skall innehålla grupperingens namn, dess mål, en förteckning över medlemmarna samt adressen till dess säte.

Artikel 8

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 januari 2007.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Talman Ordförande

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EUT C
(3) EUT C
(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 6 juli 2005.
(5) EUT
(6) EUT


Europeiska socialfonden ***I
PDF 468kWORD 130k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska socialfonden (KOM(2004)0493 – C6-0090/2004 – 2004/0165(COD))
P6_TA(2005)0281A6-0216/2005

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2004)0493)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 148 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0090/2004),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från budgetutskottet, utskottet för regional utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0216/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 6 juli 2005 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2005 om Europeiska socialfonden

P6_TC1-COD(2004)0165


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 148 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(4), och

av följande skäl:

(1)  I rådets förordning (EG) nr …/2005 [om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden](5) ges en ram för insatser från strukturfonderna och Sammanhållningsfonden och fastställs särskilt de mål, principer och regler som skall gälla för partnerskap, programarbete, utvärdering och ledning och administration. Det är därför nödvändigt att fastställa Europeiska socialfondens (ESF) uppgift i anslutning till de uppgifter som anges i artikel 146 i fördraget och i anslutning till det arbete som gemenskapen och medlemsstaterna utför för att utarbeta en samordnad sysselsättningsstrategi i enlighet med artikel 125 i fördraget. För tydlighets skull bör Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1784/1999 av den 12 juli 1999 om Europeiska socialfonden(6) ersättas.

(2)  Särskilda bestämmelser behöver fastställas för den typ av insatser som får finansieras från ESF enligt de mål som sätts upp i förordning (EG) nr …/2005 [om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden], med beaktande av bestämmelserna i förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(7).

(3)  Det är nödvändigt att iaktta fondernas allmänna uppbyggnad och säkra fördelningen mellan de olika målen i enlighet med det som fastställs i förordning (EG) nr …/2005 [om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden].

(4)  ESF bör stödja sådan verksamhet i medlemsstaterna som ligger i linje med de riktlinjer och rekommendationer som ges i Europeiska sysselsättningsstrategin (ESS) och de mål som gemenskapen har ställt upp för social integration, icke-diskriminering, främjande av jämställdhet mellan kvinnor och män samt utbildning, liksom sådan verksamhet som tillämpar begreppet livslångt lärande på och utanför arbetsplatsen, med särskild hänsyn till grundläggande utbildning, för att verksamt bidra till att målen från Europeiska rådets möten i Lissabon och Göteborg samt målen i artikel 2 och artikel 299.2 i fördraget uppnås, särskilt när det gäller att skapa förutsättningar för att höja produktiviteten och konkurrenskraften samt för att uppnå större social sammanhållning och bättre arbetstillfällen.

(5)  Denna inriktning får än större betydelse sedd med utgångspunkt i de utmaningar som EU:s utvidgning och ekonomiernas globalisering medför.

(6)  I detta sammanhang måste man erkänna den europeiska sociala modellens betydelse. Ett sådant erkännande ökar emellertid behovet av att reformera modellen så att utsatta medborgare erbjuds stöd även i fortsättningen.

(7)  Gemenskapens initiativprogram Equal har fört med sig kunskaper särskilt i fråga om sammanförande av lokala, regionala, nationella och europeiska åtgärder, icke-statliga organisationers tillgång till och möjligheter att leda projekt, målgruppers deltagande, fastställande av politiska frågor och deras senare integrering, innovativ och experimentell verksamhet, transnationalitet, tillgång till arbetsmarknaden för marginaliserade grupper och hantering av sociala effekter på den inre marknaden.

(8)  Med syftet att förutse och hantera förändringar bör stödet från ESF särskilt inriktas på att öka arbetstagarnas, företagarnas och företagens förmåga att anpassa sig till följderna av globaliseringen och företagens omstrukturering, utöka arbetstagarnas kvalifikationer, förbättra arbetsvillkoren, vidta proaktiva åtgärder såsom outplacement och personlig yrkesvägledning utifrån varje persons kvalifikationer för att inte uppsägningar skall leda till långtidsarbetslöshet, öka tillgången till arbete och deltagandet i arbetskraften i syfte att uppnå full sysselsättning, stärka missgynnade gruppers sociala integration och tillgång till sysselsättning, bekämpa såväl diskriminering i överensstämmelse med artikel 13 i fördraget som fattigdom och socialt utanförskap samt främja partnerskap för reformer.

(9)  ESF bör även bemöta problem som är kopplade till den demografiska utvecklingen bland EU:s aktiva befolkning. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att lösa dessa problem, bl.a. genom fortlöpande utbildning under en persons hela yrkesverksamma liv.

(10)  Med hänsyn till konvergensmålet och för att öka den ekonomiska tillväxten, tillgången till sysselsättning för kvinnor och män och kvaliteten och produktiviteten i arbetet samt för att uppmuntra personer som inte har sysselsättning att på nytt ta sig in på arbetsmarknaden är det, utöver de nämnda prioriteringarna, i de minst utvecklade regionerna och medlemsstaterna nödvändigt att öka och förbättra investeringarna i humankapital, förbättra de institutionella, administrativa och rättsliga kapaciteterna, särskilt i fråga om att förbereda och genomföra reformer och åstadkomma efterlevnad av gemenskapsrätten.

(11)  I samband med de åtgärder som vidtas inom ramen för målet "regional konkurrenskraft och sysselsättning" och/eller konvergensmålet bör artikel 299.2 i fördraget beaktas.

(12)  Främjande av innovativ verksamhet bör integreras som en grundläggande dimension i ESF inom ramen för såväl konvergensmålet som målet "regional konkurrenskraft och sysselsättning". Innovativa idéer och innovativ verksamhet bör främjas och utprovas i enlighet med de europeiska riktlinjerna och rekommendationerna inom ramen för den europeiska sysselsättningsstrategin och i enlighet med de mål gemenskapen enats kring på området för social integration. När det gäller sådan verksamhet bör taket för ESF-finansieringen höjas till 85 %.

(13)  Främjande av transnationellt samarbete bör integreras som en grundläggande dimension i ESF. Samordningsåtgärder inom ramen för transnationellt, gränsöverskridande och interregionalt samarbete bör ESF finansiera upp till 100 %.

(14)  Det är nödvändigt att säkerställa att ESF:s verksamhet står i samklang med de verksamheter som ingår i den Europeiska sysselsättningsstrategin och koncentrera ESF-stödet till att genomföra rekommendationerna och riktlinjerna när det gäller sysselsättningen., samt gemenskapens mål för social integration och medlemsstaternas nationella handlingsplaner för social integration. ESF kan även stödja verksamhet som går utöver de nationella sysselsättningsplanerna om det är nödvändigt på grund av regionala och lokala särdrag och om Lissabonstrategins sysselsättningsmål, social integration och social sammanhållning kan nås på ett bättre sätt. ESF bör även inriktas på att utveckla en samverkan med andra fonder till förmån för en hållbar utveckling på lokal, regional och nationell nivå. ESF-stödet är även avgörande när det gäller att uppnå målen för social integration och utbildning.

(15)  Ett effektivt genomförande av de insatser som stöds av ESF är beroende av god förvaltning och av partnerskap mellan alla relevanta regionala och socioekonomiska aktörer och särskilt arbetsmarknadens parter och andra intressenter, inbegripet dem som är verksamma på regional och lokal nivå.

(16)  Förutom att förenkla lagstiftningen på detta område är det framför allt nödvändigt att se över förfarandena för att göra dem enklare, snabbare och mindre byråkratiska i syfte att höja resursanvändningens effektivitet och kvalitet och förbättra respekten för pågående åtgärders tidsfrister.

(17)  Åtgärder kan vidas genom vilka lokala aktörer, däribland icke-statliga organisationer, enkelt och snabbt kan erhålla stöd från socialfonden till insatser mot socialt utanförskap och bygga upp sin handlingsförmåga på detta område.

(18)  Medlemsstaterna och kommissionen måste säkerställa att de prioriteringar som genomförs med finansiering från ESF i strävan att uppnå målen konvergens och regional konkurrenskraft och sysselsättning bidrar till att främja jämställdheten och jämlikheten och till att undanröja hinder för jämställdhet mellan kvinnor och män och för jämlikhet mellan missgynnade samhällsgrupper och majoritetssamhället; integrering av ett jämställdhets- och minoritetsperspektiv bör kombineras med riktade insatser för att öka kvinnors, funktionshindrades, invandrares och etniska minoriteters, särskilt romers, varaktiga deltagande och positiva utveckling i arbetslivet och förbättra deras tillgång till sysselsättning.

(19)  ESF bör också ge tekniskt stöd i enlighet med budgetmyndighetens beslut, särskilt när det gäller att främja ömsesidigt lärande genom att sprida erfarenheter och goda metoder och att betona ESF:s bidrag i fråga om EU:s prioriteringar och verksamhetsmål för sysselsättning och social integration samt när det gäller kampen mot socialt utanförskap och diskriminering.

(20)  I förordning (EG) nr …/2005 [om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden] föreskrivs att stödberättigandet, med vissa undantag, skall fastställas på nationell nivå och för detta behövs det särskilda föreskrifter. Undantagen när det gäller ESF bör därför fastställas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

I den här förordningen fastställs Europeiska socialfondens (ESF) uppgifter och den omfattning som stödet från den skall ha i fråga om målen "konvergens" och "regional konkurrenskraft och sysselsättning" som dessa definieras i artikel 3 i förordning (EG) nr …/2005 [Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden] samt vilka typer av utgifter som ger berättigande till stöd.

Artikel 2

Uppgift

1.  ESF skall stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen genom att förbättra anställbarheten och sysselsättningsmöjligheterna, främja en hög sysselsättningsnivå och sörja för fler och bättre arbetstillfällen. ESF skall göra detta genom att stödja medlemsstaternas politik för full sysselsättning, för förbättrade sysselsättningsmöjligheter och kvalitets- och produktivitetsförbättringar i alla aspekter av arbetet och för att främja social integration, bekämpa socialt utanförskap, bland annat genom att förbättra missgynnade personers tillgång till sysselsättning, samt för att främja icke-diskriminering på samtliga de grunder som anges i artikel 13 i fördraget och jämställdhet mellan män och kvinnor och en minskning av skillnaderna i nationell, regional och lokal sysselsättning.

ESF skall i synnerhet stödja insatser i linje med de riktlinjer och rekommendationer som har antagits enligt Europeiska sysselsättningsstrategin och med beaktande av åtagandena i medlemsstaternas nationella handlingsplaner för social integration och deras instrument på lägre förvaltningsnivåer.

2.  När ESF utför de uppgifter som anges i punkt 1 skall fonden stödja EU:s prioriteringar i fråga om att stärka den sociala sammanhållningen, stärka produktiviteten och konkurrenskraften och främja en ekonomisk tillväxt och en hållbar utveckling. ESF skall särskilt främja deltagande på arbetsmarknaden för personer som inte ingår i arbetskraften och stödja insatser som är i linje med EU:s mål i fråga om bekämpande av socialt utanförskap, i synnerhet för missgynnade grupper såsom funktionshindrade personer, samt i fråga om utbildning, jämställdhet mellan kvinnor och män och icke-diskriminering.

EFS skall se till att principer som har utvecklats genom gemenskapens initiativprogram Equal beaktas, särskilt i fråga om sammanförande av lokala, regionala, nationella och europeiska åtgärder, icke-statliga organisationers tillgång till och möjligheter att leda projekt, målgruppers deltagande, fastställande av politiska frågor och deras senare integrering, den praktiska betydelsen av policyutveckling, innovativ och experimentell politik, nedifrån-och-upp-perspektivet, det gränsöverskridande perspektivet, tillgång till arbetsmarknaden för marginaliserade grupper och hantering av sociala effekter på den inre marknaden.

Artikel 3

Stödets omfattning

1.  Inom ramen för målen konvergens och regional konkurrenskraft och sysselsättning skall ESF stödja insatser och innovativ verksamhet i medlemsstaterna och inom ramen för transnationellt samarbete inom följande prioriteringar:

a)  Ökad anpassningsförmåga hos arbetskraft och företag, särskilt genom att verka för

   i) livslångt lärande och ökade investeringar i mänskliga resurser från företagens sida, särskilt vid små och medelstora företag, och från de anställdas sida genom främjande av ansvarstagande och företagsetablering, utveckling och införande av system och strategier för livslångt lärande som säkerställer tillgång till intern fortbildning framför allt för alla lågutbildade, högutbildade och äldre arbetstagare, tydlighet i kvalifikationer och meriter, bland annat genom tillgodoräknande av sådana som förvärvats utomlands, spridning av IKT-kunskap samt främjande av entreprenörskap och innovation,
   ii) förutseende och god förvaltning av ekonomiska förändringar, särskilt genom ökade företagsinvesteringar, särskilt i små och medelstora företag, genom utformning och spridning av innovativa och mera produktiva former av arbetsorganisation, genom förbättrad kvalitet på arbetsplatserna, särskilt i fråga om hälsa och säkerhet, med hjälp av särskilt stöd för små och medelstora företag och mikroföretag och deras representativa organ på nationell, regional och lokal nivå vid genomförandet av gällande lagstiftning, genom främjande av en lämplig balansgång mellan säkerhet och flexibilitet, genom identifiering av framtida behov av yrkesfärdigheter och kompetens, genom tillräckliga möjligheter till deltidsarbete och genom utveckling av särskilda sysselsättnings- och utbildningsmöjligheter samt outplacementtjänster och stödstrukturer för att förbättra skyddet för anställda i samband med omstrukturering i företag och näringsgrenar samt främjande av yrkesförberedande utbildning i små och medelstora företag, i synnerhet avseende lärlingskap, och vidtagande av åtgärder för att stärka nödvändig yrkeskompetens och främja omskolning, rådgivning och yrkesutbildning på arbetsmarknaden.

b)  En ökning av tillgången till sysselsättning och en mer hållbar integration på arbetsmarknaden för arbetssökande och för personer som inte ingår i arbetskraften, särskilt genom strävan efter lösningar på långtids- och ungdomsarbetslöshet och genom gränsöverskridande integration av arbetsmarknader, förhindrande av arbetslöshet och återkommande arbetslöshet, förlängning av arbetslivet och ökat deltagande i arbetskraften för kvinnor, funktionshindrade, legala invandrare, personer över 40 år som står utanför arbetskraften men som fortfarande är i arbetsför ålder, långtidsarbetslösa och etniska minoriteter, i synnerhet romer, särskilt genom att främja

   i) modernisering och stärkande av institutionerna på arbetsmarknaden, särskilt arbetsförmedlingarna, och andra initiativ som bidrar till EU:s och dess medlemsstaters strategi för full sysselsättning,
   ii) genomförande av aktiva och förebyggande åtgärder för att säkerställa en tidig identifiering av behov och individanpassad yrkesvägledning, rådgivning och vidareutbildning inom ramen för individuella handlingsplaner, arbetssökning, outplacement och rörlighet, åtgärder för att uppmuntra verksamhet som egenföretagare och nystart av företag, skapande av incitament samt främjande av arbetsvillkor som är lämpliga för att människor skall kunna hållas kvar längre i arbetslivet; särskilda åtgärder för att främja ungdomars tillträde till arbetsmarknaden, särskilt genom inrättande av praktikplatser och främjande av entreprenörskap; utnyttjande av den sociala ekonomin och den arbetsförmedlande arbetsmarknadsmodellen som ett steg på vägen mot full sysselsättning; stöd till barnomsorg och transporter som mekanismer för att uppmuntra personer som står utanför arbetskraften och arbetslösa att arbeta,
   iii) integrering av ett jämställdhetsperspektiv och särskilda insatser för att förbättra kvinnors tillgång till sysselsättning och öka deras varaktiga deltagande och positiva utveckling i arbetslivet, särskilda insatser för att eliminera den direkta och indirekta könsberoende segregeringen av arbetsmarknaden, inbegripet genom att ta itu med orsakerna till könsrelaterade löneskillnader; särskild uppmärksamhet bör ges åt kvinnor som vill återinträda på arbetsmarknaden efter mamma- eller föräldraledighet och åt kvinnor som blivit uppsagda och endast har några år kvar till pensionen,
   iv) särskilda insatser för att öka möjligheterna att förena arbete och privatliv, bland annat genom att underlätta tillgång till barntillsyn och vård av beroende närstående,
   v) särskilda insatser för att stärka invandrares sociala integration och öka deras deltagande i sysselsättning, inklusive vägledning och språkutbildning och tillgodoräknande av kompetens som förvärvats utomlands,
   vi) särskilda insatser för att kompensera för de särskilda svårigheter som är kopplade till de yttersta randområdenas särdrag, i enlighet med artikel 299.2 i fördraget,
   vii) psykologiskt stöd till personer som står utanför arbetskraften, där detta är lämpligt.

c)  Stärkt social integration och hållbar integration på arbetsmarknaden för missgynnade grupper och bekämpning av socialt utanförskap och alla former av diskriminering på arbetsmarknaden och i samhället i stort genom att bl.a främja

   i) vägar till integrering i arbete för missgynnade, invandrare, etniska minoriteter, särskilt romer, personer som bor i missgynnade områden, personer utan skolutbildning, personer som slutat skolan för tidigt, funktionshindrade, fattiga och långtidsarbetslösa samt tillträde och en smidig återgång till arbete för människor som är utsatta för socialt utanförskap, bland annat för personer som är över 50 år, för dem som slutat skolan för tidigt, för minoriteter, för asylsökande och för människor med funktionshinder, genom åtgärder som ökar anställbarheten och den sociala och samhälleliga integrationen, inbegripet inom den sociala ekonomin, och genom kompletterande åtgärder och främjande av lämpliga social- och vårdtjänster samt tjänster i närområdet,
   ii) särskilda insatser för att stärka den sociala integrationen för invandrare och öka deras deltagande på arbetsmarknaden, exempelvis genom rådgivningstjänster, språkutbildning och tillgodoräknande av kompetens som förvärvats utomlands,
   iii) diversifiering av arbetsplatserna och kamp mot diskriminering genom yrkesutbildning och tillgång till och deltagande och utveckling på arbetsmarknaden genom att öka medvetenheten och engagemanget hos lokalsamhällen och lokala företag och genom att främja lokala utvecklingsinitiativ – exempelvis sociala stadsprojekt – livslångt lärande och ett aktivt medborgarskap,
   iv) utvecklingen av handikappanpassade arbetsplatser och arbetsgivares vilja att anställa funktionshindrade människor,
   v) särskilda insatser för att öka medvetenheten hos arbetsgivare om skyldigheterna att vidta rimliga anpassningsåtgärder enligt rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet(8), och vidare för att informera och stödja arbetsgivare när det gäller att göra deras arbetsmiljöer tillgängliga för personer med funktionshinder samt för att utbilda arbetsgivare i rekrytering som grundar sig på lika möjligheter, medvetenhet om funktionshinder och icke-diskriminering,
   vi) insatser för att underlätta återinträdet på arbetsmarknaden för personer som tillhör missgynnade grupper, bland annat personer med funktionshinder eller personer som vårdar beroende närstående,
   vii) ägande, ledarskap och demokrati i närområdet – för att förse enskilda personer, frivilligorganisationer och samhällsorganisationer med de färdigheter som de behöver för att stärka sitt deltagande i samhällslivet, och för att underlätta för missgynnade personer att få kontakt med arbetslivet eller ge dem tillgång till andra möjligheter på arbetsmarknaden.

d)  Kraftsamling för reformer för full sysselsättning, förbättrad arbetskvalitet och social integration, särskilt genom att främja företagsetablering samt vidareutveckling och genomförande av partnerskap och allianser genom nätverk mellan intressenter på transnationell, nationell, regional och lokal nivå, såsom arbetsmarknadens parter och icke-statliga organisationer – särskilt inom området för social integration och jämställdhet mellan män och kvinnor – och likaså vidareutveckling och genomförande av lokala sysselsättningsinitiativ och territoriella sysselsättningspakter, i syfte att öka sysselsättningen, färdigheterna och möjligheterna och förbättra resultaten.

e)  Stärkande av humankapitalet, särskilt genom att utforma och införa reformer av utbildningssystemen.

2.  Inom ramen för konvergensmålet och i sammanhållningsländerna skall ESF också stödja verksamhet inom följande prioriteringar:

a)  En ökning och förbättring av investeringarna i humankapital, särskilt genom att främja:

   i) genomförande av reformer i utbildningssystemen för att förbereda personer för oberoende arbete och för att främja ansvarstagande och företagsetablering, med syftet att öka lyhördheten för behoven i kunskapssamhället och för behovet av livslångt lärande, förbättring av arbetsmarknadsanpassningen av den grundläggande utbildningen och kontinuerlig uppdatering av kompetensen hos lärare och annan personal,
   ii) ökat deltagande i utbildning under hela livscykeln, inklusive genom insatser för att påtagligt minska frekvensen av ungdomar som lämnar skolan i förtid och förhindra segregation och genom att öka tillgången till grundläggande yrkesutbildning och till utbildning på alla nivåer,
   iii) utveckling av den mänskliga potentialen att delta i forskning och innovation, bl.a. genom forskarutbildning och vidareutbildning av forskare och nätverkssamarbete mellan universitet, forskningscentra och företag i form av offentlig-privata partnerskap eller andra typer av samarbete mellan de olika ekonomiska och sociala aktörerna,
   iv) anpassning av miljön på arbetsplatsen för att beakta frågor som rör balansen mellan arbete och privatliv.

b)  Förbättring av den institutionella kapaciteten och effektiviteten i offentlig förvaltning och offentliga tjänster, hos arbetsmarknadens parter, i det civila samhället och i icke-statliga organisationer på nationell, regional eller lokal nivå innefattande reformering och god förvaltning, särskilt när det gäller utvecklingen inom ekonomin, sysselsättningen, miljön, rättstillämpningen och på det sociala planet bl.a. genom

   i) en god utformning av verksamhet och program, övervakning och utvärdering, genom studier, statistik och expertis, stöd till tvärsektoriell samordning och dialog mellan relevanta offentliga och privata organ,
   ii) kapacitetsuppbyggnad när det gäller att nå resultat inom verksamheter och program, bl.a. i fråga om att säkerställa efterlevnad av lagstiftning, särskilt genom fortlöpande utbildning av ledning och personal och riktat stöd till nyckelfunktioner, kontrollorgan och socioekonomiska aktörer, t.ex. arbetsmarknadens parter, relevanta icke-statliga organisationer och representativa yrkesorganisationer.

3.  I strävandena att nå målen och i arbetet med de prioriteringar som avses i punkterna 1 och 2 skall ESF stödja främjandet av och fokus på innovativ verksamhet som en egen prioritering och även samarbete mellan medlemsstaterna på nationell och regional nivå, bl.a. genom spridning av information, erfarenheter, resultat och goda metoder och genom att utveckla komplementära tillvägagångssätt och samordnade eller gemensamma åtgärder.

4.  ESF skall stödja de informationskampanjer och insatser för medvetandegörande av allmänheten som medlemsstaterna genomför i syfte att bekämpa diskriminering och främja likabehandling och jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsplatser och i samhället.

5.  Vid genomförandet av prioriteringen social integration som avses i punkt 1 c i får den finansiering som ESF bidrar med till insatser enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr …/2005 [om Europeiska regionala utvecklingsfonden](9) uppgå till högst 10 % av den berörda prioriteringen.

Artikel 4

Helhetssyn och koncentration

1.  Medlemsstaterna skall säkerställa att de insatser som stöds av ESF står i samklang med målen och stöder Europeiska sysselsättningsstrategin och gemenskapens mål avseende social integration, utbildning och jämställdhet mellan kvinnor och män. De skall i synnerhet säkerställa att de insatser som ingår i den strategiska referensramen och i de operativa programmen främjar målen och prioriteringarna i de nationella planerna för sysselsättning och social integration i var och en av medlemsstaterna. Medlemsstaterna skall se till att stödet koncentreras på att genomföra de sysselsättningsrekommendationer som görs enligt artikel 128.4 i fördraget och på andra relevanta mål i gemenskapen i fråga om social integration och bekämpande av socialt utanförskap. ESF får även stödja verksamhet som går utöver en medlemsstats nationella sysselsättningsplan om det är nödvändigt på grund av regionala och lokala särdrag och om Lissabonstrategins sysselsättningsmål, social integration och social sammanhållning kan nås på ett bättre sätt.

2.  Inom de operativa programmen skall resurserna riktas mot de viktigaste behoven och fokuseras på de verksamhetsområden där stöd från ESF kan medföra påtaglig effekt i riktning mot måluppfyllelse för programmet. För att ESF-stödet skall bli så effektivt som möjligt skall de operativa programmen särskilt omfatta de regioner och orter som har de allvarligaste problemen, t.ex. utarmade stadsmiljöer, tynande landsbygd och fiskeberoende områden, öar, bergiga och avlägsna regioner, regioner med låg befolkningstäthet eller ett demografiskt problem samt de regioner som är särskilt hårt drabbade av företags utlokaliseringar.

3.  De relevanta avsnitt av medlemsstaternas årsrapport till vilka hänvisning sker i artikel 19 i förordning (EG) nr …/2005 [om allmänna bestämmelser om Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden] skall integreras i de respektive nationella handlingsplanerna för sysselsättning och för social integration.

4.  De kvantitativa mål och indikatorer som väljs ut för att belysa genomförandet av de nationella strategiska referensramar som avses i artikel 18 i förordning (EG) nr …/2005 [om allmänna bestämmelser om Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden] skall vara de som används i arbetet med Europeiska sysselsättningsstrategin och i arbetet med de mål för social integration, icke-diskriminering, utbildning och jämställdhet mellan kvinnor och män som överenskommits inom gemenskapen. De indikatorer som belyser utvecklingen inom de operativa programmen skall stämma överens med dessa kvantitativa mål.

5.  I utvärderingarna av ESF:s insatser skall också bedömas i vilken utsträckning som den insats som stöds av ESF bidrar till att genomföra Europeiska sysselsättningsstrategin och till att uppnå gemenskapens mål när det gäller social integration, icke-diskriminering, främjande av jämställdhet mellan kvinnor och män och utbildning i de berörda medlemsstaterna.

Artikel 5

God förvaltning och goda partnerskap

1.  ESF skall främja god förvaltning och goda partnerskap. Stödet från fonden skall utformas och genomföras på rätt avpassad regional nivå med särskild uppmärksamhet riktad mot regionala och lokala nivåer i enlighet med de institutionella förhållandena i de respektive medlemsstaterna.

2.  Medlemsstaterna och förvaltningsmyndigheten för vart och ett av de operativa programmen skall säkerställa att arbetsmarknadens parter deltar och har lämplig tillgång och att icke-statliga intressenter, i synnerhet i fråga om social integration, icke-diskriminering och likabehandling av kvinnor och män, rådfrågas och deltar på lämpligt sätt och på lämplig regional nivå, vilket kan vara både nationell och regional nivå på samma gång, när program med ESF-stöd utarbetas, genomförs och övervakas.

3.  3 Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som krävs för att informera allmänheten och berörda parter om de operativa programmen och om vilka insatser som kan finansieras via ESF.

4.  Förvaltningsmyndigheterna för vart och ett av de operativa programmen skall verka för att arbetsmarknadens parter på lämpligt sätt deltar i och har tillgång till verksamheter som finansieras enligt artikel 3 i den här förordningen.

Minst 2 % av ESF:s resurser skall anslås till kapacitetsuppbyggnad, till utbildningsåtgärder och nätverksskapande åtgärder, till förstärkning av den sociala dialogen, till verksamheter som företas gemensamt av arbetsmarknadens parter, särskilt när det gäller att förstärka de icke-statliga organisationernas roll och en anpassningsförmåga för gemenskapens arbetskraft och företag som avses i artikel 3.1 a, samt till kapacitetsuppbyggande verksamheter som företas av representativa icke-statliga organisationer som verkar inom området för social integration och icke-diskriminering.

5.  Förvaltningsmyndigheten för vart och ett av de operativa programmen skall verka för att berörda icke-statliga organisationer på lämpligt sätt deltar i de finansierade verksamheterna och se till att de har enkel och snabb tillgång till dessa, särskilt i fråga om social integration – i synnerhet för missgynnade grupper som funktionshindrade personer – icke-diskriminering och lika möjligheter för kvinnor och män.

Enligt konvergensmålet skall minst 1 % av ESF:s resurser anslås till kapacitetsuppbyggnad och till utbildningsåtgärder och nätverksskapande åtgärder bland icke-statliga organisationer, särskilt sådana som är verksamma inom social integration och bekämpning av diskriminering enligt artikel 3.1 c.

6.  I de fall där ansvaret för genomförandet delegeras kan stöd inom ramen för ett program tillhandahållas genom globala stöd.

7.  Inom ramen för prioriteringarna i programmen för innovativ verksamhet enligt artikel 3.3 får för mindre projekt, i vilka lokala aktörer deltar, en fond inrättas som skall stå för en begränsad del av programmens finansiering. Finansieringen skall tilldelas i form av globalt stöd. Mindre projekt är sådana som uppgår till högst 300 000 EUR.

Förvaltningsmyndigheten skall se till att icke-statliga organisationer som verkar inom områdena för social integration och icke-diskriminering får tillgång till denna fond på villkor som inte är mindre fördelaktiga än villkoren i Equalprogrammet.

Artikel 6

Jämställdhet och lika möjligheter

Medlemsstaterna och förvaltningsmyndigheten skall säkerställa att de operativa programmen innehåller en analys av konsekvenserna för jämställdheten, att beviljandet av stöd på ett lämpligt sätt uppfyller mäns och kvinnors olika behov och förväntningar och att jämställdhet mellan könen främjas vid utarbetandet, genomförandet, övervakningen och utvärderingen av programmet, inklusive genom användning av särskilda mål med klara tidsfrister, samt kvalitativa och kvantitativa jämställdhetsindikatorer.

Medlemsstaterna och förvaltningsmyndigheterna skall se till att ett jämställdhetsperspektiv anläggs vid utarbetandet av budgeten i alla skeden av det operativa programmet.

Medlemsstaterna och förvaltningsmyndigheterna skall säkerställa en jämn könsfördelning i förvaltningen och genomförandet av de operativa programmen på lokal, regional och nationell nivå.

Artikel 7

Icke-diskriminering

Medlemsstaterna och förvaltningsmyndigheterna skall se till att de operativa programmen innehåller en beskrivning av hur social integration av personer med funktionshinder och utsatta grupper samt principerna om icke-diskriminering skall främjas och förverkligas vid utarbetandet, genomförandet, övervakningen och utvärderingen av programmet, detta genom användning av särskilda indikatorer.

Artikel 8

Innovation

Inom ramen för vart och ett av de operativa programmen skall medlemsstaterna och förvaltningsmyndigheten ägna särskild uppmärksamhet åt att främja och sätta innovativ verksamhet i centrum som en egen prioritering, i synnerhet sådan verksamhet som främjar närmare samarbete mellan olika offentliga, sociala och ekonomiska aktörer. Efter överläggningar med den övervakningskommitté som avses i artikel 47 i förordning (EG) nr …/2005 [om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden] skall förvaltningsmyndigheten välja ut de teman som skall få finansiering för innovativ verksamhet i enlighet med de europeiska sysselsättningsriktlinjerna och fastställa de metoder som skall användas för genomförandet. Innovativ verksamhet bör uppgå till minst 1 procent av det operativa programmet. I fråga om sådan verksamhet skall ESF:s samfinansiering uppgå till 85 procent.

Artikel 9

Transnationellt samarbete

1.  Medlemsstaterna och förvaltningsmyndigheterna får vid utarbetandet av programmen göra transnationellt och interregionalt samarbete till en särskild prioritering inom ett operativt program eller till ett särskilt operativt program. I fråga om sådan verksamhet skall ESF-stödet uppgå till 85 procent. Samordningsåtgärder inom ramen för transnationellt och interregionalt samarbete skall ESF finansiera upp till 100 procent.

2.  Medlemsstaterna skall, för att optimera användningen av gemenskapens resurser till stöd för utbildning och livslångt lärande, genom särskilda samordningsmekanismer säkerställa att de insatser som får stöd genom den här fonden och insatser som stöds genom andra av gemenskapens transnationella program, bl.a. inom utbildning, bidrar till helheten och kompletterar varandra.

Artikel 10

Innovativa åtgärder och tekniskt stöd

Minst 1 % av ESF:s resurser skall anslås till kommissionen för finansiering av innovativa åtgärder och pilotprojekt i samband med arbetsmarknads-, sysselsättnings- och yrkesutbildningsfrågor samt åtgärder som, inom ramen för en dialog med arbetsmarknadens parter, är avsedda för anställda och som syftar till att överföra fackkompetens som omfattas av ESF:s tillämpningsområde.

Vidare skall kommissionen bl.a. verka för utvecklingsforum och inrättandet av territoriella sysselsättningspakter då den förbereder programplaneringen samt för utbyte av erfarenheter, medvetandegörande, seminarier, nätverksarbete och fackgranskning för att identifiera och sprida goda metoder och uppmuntra ömsesidigt lärande med syftet att framhäva policydimensionen och ESF:s bidrag till gemenskapens mål i fråga om sysselsättning – i synnerhet bland ungdomar och äldre – social integration, icke-diskriminering och möjligheterna att förena yrkes- och familjeliv.

Artikel 11

Framstegs- och genomföranderapporter

De rapporter som skall läggas fram vartannat år och den slutrapport över genomförandet som avses i artikel 66 i förordning (EG) nr …/2005 [om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden] skall innehålla en sammanfattning och utvärdering av genomförandet när det gäller

   a) integrering av ett jämställdhetsperspektiv och alla eventuella könsspecifika insatser,
   b) integrering av grupper som är utsatta för diskriminering, bland annat insatserna för att säkra social integration och tillträde och sysselsättning för funktionshindrade personer,
   c) insatserna för att stärka invandrares sociala integration och förbättra deras tillgång till sysselsättning,
   d) insatserna för att stärka den sociala integrationen och sysselsättningen för missgynnade grupper (etniska minoriteter, funktionshindrade, personer som bor i missgynnade områden, personer utan skolutbildning, fattiga och långtidsarbetslösa),
   e) insatserna för att stärka andra missgynnade gruppers sociala integration och förbättra deras tillgång till sysselsättning,
   f) insatserna för att förbättra arbetstagarnas yrkeskvalifikationer,
   g) innovationer med motiveringar för de teman för innovation som valts ut, en presentation av resultaten och hur dessa spridits och kommit i fokus,
   h) insatserna för att stärka samarbetet mellan den offentliga och den privata sektorn,
   i) insatserna för att främja de sociala aktörernas deltagande och deras integration i lokala, regionala, nationella och transnationella nätverk,
   j) transnationella, gränsöverskridande och interregionala samarbetsinsatser,
   k) insatserna för att främja egenföretagande och företagsetablering,
   l) samordningen mellan ESF-resurserna och de nationella sysselsättningsplanerna, Europeiska sysselsättningsstrategin och Lissabonstrategin,
   m) insatserna mot socialt utanförskap samt en bedömning av andelen personer som står utanför arbetskraften.

Artikel 12

Stödberättigande

1.  ESF skall ge stöd till offentliga utgifter som tar formen av individuella eller globala återbetalningsfria bidrag, bidrag som skall återbetalas, mikrokrediter och räntebidrag för lån samt till inköp av varor och tjänster i enlighet med den nationella lagstiftning i medlemsstaterna som gäller för offentlig upphandling.

2.  Följande utgifter skall inte berättiga till ESF-stöd:

a)  Mervärdesskatt som återbetalas.

b)  Skuldräntor.

c)  Köp av infrastruktur, värdeobeständig lös egendom, fastigheter eller mark.

3.  Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 i den här artikeln skall bestämmelserna för stödberättigande enligt artikel 6 i förordning (EG) nr …/2005 [om Europeiska regionala utvecklingsfonden] tillämpas på insatser som medfinansieras av ESF och hör till tillämpningsområdet för artikel 2 i samma förordning.

4.  Utan att det påverkar tillämpningen av nationella bestämmelser för stödberättigande får utgifter som deklareras i operativa program, som medfinansieras av ESF omfatta:

   a) Bidrag eller löner som betalas ut av en tredje part till nytta för deltagarna i en insats och som intygas vara avsedda för stödmottagaren, på villkor att sådana utbetalningar utgör den nationella offentliga medfinansieringen i insatsen i enlighet med nationella gällande regler.
   b) De indirekta kostnaderna för en insats, schablonmässigt fastställda, upp till 20 % av de deklarerade kostnaderna för insatsen, beroende på typ av insats, det sammanhang som den genomförs i och dess lokalisering.

Artikel 13

Övergångsbestämmelser

Den här förordningen skall inte påverka vare sig det fortsatta genomförandet och inte heller ändringar, inklusive helt eller delvis upphörande, av åtgärder som har godkänts av rådet eller av kommissionen enligt förordning (EG) nr 1784/1999 som pågår före den 1 januari 2007.

Ansökningar enligt förordning (EG) nr 1784/1994 skall fortsätta att gälla.

Artikel 14

Upphävande

Förordning (EG) nr 1784/1999 skall upphöra att gälla från och med den 1 januari 2007.

Hänvisningar till förordning (EG) nr 1784/1999 skall betraktas som hänvisningar till den här förordningen.

Artikel 15

Översynsklausul

Europaparlamentet och rådet skall i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 251 i fördraget göra en översyn av den här förordningen senast den 31 december 2013.

Artikel 16

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 januari 2007.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EUT C […], […], s. […].
(3) EUT C 164, 5.7.2005, s. 48.
(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 6 juli 2005.
(5) EUT L[…], […], s. […].
(6) EGT L 213, 13.8.1999, s. 5.
(7) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.
(8) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.
(9) EUT L


Europeiska fiskerifonden *
PDF 536kWORD 262k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets förordning om Europeiska fiskerifonden (KOM(2004)0497 – C6-0212/2004 – 2004/0169(CNS))
P6_TA(2005)0282A6-0217/2005

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2004)0497)(1),

–   med beaktande av artikel 37 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6–0212/2004),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandena från utskottet för regional utveckling, budgetkontrollutskottet och budgetutskottet (A6-0217/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Europaparlamentet betonar att de anslag som anges i förslaget till förordning enbart är riktgivande till dess man ingått ett avtal om budgetplanen för perioden 2007 och de därpå följande åren.

4.  Europaparlamentet begär att kommissionen, efter det att nästa budgetplan antagits, bekräftar de belopp som anges i förslaget till förordning eller, vid behov, överlämnar de justerade beloppen till Europaparlamentet och rådet för godkännande och således garanterar överensstämmelse med taken.

5.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

6.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar
Ändring 1
Skäl 4
(4)  Enligt artikel 33.2 i fördraget måste hänsyn tas till näringens särskilda karaktär som är en följd av näringens sociala struktur och av strukturella och naturbetingade olikheter mellan olika regioner där fiske bedrivs.
(4)  Enligt artikel 33.2 i fördraget måste hänsyn tas till näringens särskilda karaktär som är en följd av näringens sociala struktur och av strukturella, naturbetingade och geografiska olikheter mellan olika regioner där fiske bedrivs.
Ändring 3
Skäl 9
(9)  Fondens verksamhet och de insatser den hjälper till att finansiera bör överensstämma med annan EU-politik och all EU-lagstiftning.
(9)  Fondens verksamhet och de insatser den hjälper till att finansiera bör överensstämma med annan EU-politik och all EU-lagstiftning såsom bestämmelserna i budgetförordningen och dess genomförandebestämmelser.
Ändring 4
Skäl 10
(10)  EU:s insatser bör komplettera medlemsstaternas eller bidra till dessa och för att ett betydande mervärde skall kunna tillföras bör partnerskapet stärkas. Detta gäller de regionala och lokala myndigheterna, de andra behöriga myndigheterna, inklusive miljö- och jämställdhetsmyndigheterna, arbetsmarknadens parter, näringslivets organisationer och andra behöriga organisationer. Berörda parter bör medverka i förberedelsen, övervakningen och utvärderingen av stödåtgärderna.
(10)  EU:s insatser bör komplettera medlemsstaternas eller bidra till dessa och för att ett betydande mervärde skall kunna tillföras bör partnerskapet stärkas. Detta gäller de regionala och lokala myndigheterna, de andra behöriga myndigheterna, inklusive miljömyndigheter och myndigheter med ansvar för att främja icke-diskriminering på jämställdhetsområdet, arbetsmarknadens parter, näringslivets organisationer och andra behöriga organisationer. Berörda parter bör medverka i förberedelsen, övervakningen och utvärderingen av stödåtgärderna.
Ändring 5
Skäl 13
(13)  Enligt artikel 274 i fördraget skall medlemsstaterna samarbeta med kommissionen för att säkerställa överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning. I denna förordning fastställs därför villkoren för när kommissionen får utöva sina befogenheter för att genomföra Europeiska gemenskapernas allmänna budget.
(13)  Enligt artikel 274 i fördraget skall medlemsstaterna samarbeta med kommissionen för att säkerställa överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning. I denna förordning fastställs därför villkoren för när kommissionen får utöva sina befogenheter för att genomföra Europeiska gemenskapernas allmänna budget under tillsyn av Europaparlamentet i dess egenskap av budgetmyndighet.
Ändring 6
Skäl 24
(24)  För att lindra den gemensamma fiskeripolitikens negativa socioekonomiska effekter bör det införas kompletterande åtgärder i form av en politik för utveckling av kustområden.
(24)  För att lindra den gemensamma fiskeripolitikens negativa socioekonomiska effekter bör det införas kompletterande åtgärder i form av en politik för utveckling av kustområden i syfte att diversifiera den ekonomiska verksamheten och skapa hållbar sysselsättning.
Ändring 7
Skäl 29
(29)  EU:s fiskeflotta bör minskas så att den anpassas till de tillgängliga resurser som den har tillträde till.
(29)  Arbetet med att anpassa EU:s fiskeflotta till de tillgängliga resurser som den har tillträde till bör fortsätta, när detta är nödvändigt för att uppnå en balanserad resurssituation och trygga själva flottans fortlevnad.
Ändring 8
Skäl 29a (nytt)
(29a) Av denna anledning är det nödvändigt att inrätta ett för alla medlemsstater harmoniserat register över gemenskapens fiskefartyg, vilket bör vara sammanställt per flottsegment och medlemsstat med uppgift om fiskekapacitet och maskinstyrka. Ett sådant register bör samtidigt vara exakt, öppet och tillförlitligt, och samtliga medlemsstater bör sålunda anta samma kriterier för att mäta sina fartygs fiskekapacitet och maskinstyrka under övervakning av kommissionen.
Ändring 9
Skäl 29b (nytt)
(29b) Överföring av fiskefartyg från gemenskapen till tredje länder bör, vid sidan om syftet att bidra till en minskning av fiskekapaciteten i gemenskapens fiskevatten, även bidra till att främja ett hållbart fiske utanför gemenskapens fiskevatten.
Ändring 10
Skäl 30
(30)  Det kommer att krävas kompletterande socioekonomiska åtgärder för att genomföra omstruktureringen av fiskeflottan.
(30)  Det kommer att krävas kompletterande socioekonomiska åtgärder för att genomföra anpassningen av fiskeflottan till resurserna i de områden som de berörda fiskeflottorna har siktet inställt på.
Ändring 11
Skäl 33
(33)  Det bör antas närmare föreskrifter för beviljande av stöd till vattenbruk, beredning och avyttring av fiske- och vattenbruksprodukter samtidigt som man ser till att dessa näringsgrenar behåller sin ekonomiska lönsamhet. Det bör därför ställas upp ett begränsat antal prioriterade mål för stöd och strukturstödet bör rikta sig till mikroföretag och små företag.
(33)  Det bör antas närmare föreskrifter för beviljande av stöd till vattenbruk, beredning och avyttring av fiske- och vattenbruksprodukter samtidigt som man ser till att dessa näringsgrenar behåller sin ekonomiska lönsamhet.
Ändring 12
Skäl 35
(35)  Fonden bör i form av tekniskt stöd lämna stöd för utvärderingar, studier, pilotprojekt och erfarenhetsutbyte för att främja nydanande synsätt och metoder för ett enklare och mera öppet genomförande.
(35)  Fonden bör i form av tekniskt stöd lämna stöd för utvärderingar, studier, pilotprojekt, provfiskekampanjer och erfarenhetsutbyte för att främja nydanande synsätt och metoder för ett enklare och mera öppet genomförande.
Ändring 13
Skäl 37
(37)  Effektiviteten hos och effekten av strukturfondernas verksamhet är även avhängig av en förbättrad och fördjupad utvärdering. Medlemsstaternas och kommissionens befogenheter i detta avseende samt närmare föreskrifter som garanterar utvärderingens tillförlitlighet bör fastställas.
(37)  Effektiviteten hos och effekten av strukturfondernas verksamhet är även avhängig av en förbättrad och fördjupad utvärdering och insyn. Medlemsstaternas och kommissionens befogenheter i detta avseende samt närmare föreskrifter som garanterar utvärderingens tillförlitlighet och allmänhetens tillgång till den bör fastställas.
Ändring 14
Skäl 53
(53)  Rådets förordningar (EG) nr 1260/1999 av den 21 juni 1999 och (EG) nr 2792/1999 av den 17 december 1999 om föreskrifter och villkor för gemenskapens strukturstöd inom fiske- och vattenbruksnäringen, beredning och avyttring av fiske- och vattenbruksprodukter och andra bestämmelser bör upphöra att gälla. De upphävda bestämmelserna bör dock fortsätta att gälla för de stödformer, insatser och projekt som godkänts fram till och med den 31 december 2006 så att de kan genomföras på ett riktigt sätt.
(53)  Rådets förordningar (EG) nr 126/1999 av den 21 juni 1999 och (EG) nr 2792/1999 av den 17 december 1999 om föreskrifter och villkor för gemenskapens strukturstöd inom fiske- och vattenbruksnäringen, beredning och avyttring av fiske- och vattenbruksprodukter och andra bestämmelser bör upphöra att gälla. De upphävda bestämmelserna bör dock fortsätta att gälla för de stödformer, insatser och projekt som ingåtts fram till och med den 31 december 2006, och som betalats fram till och med den 31 december 2008, så att de kan genomföras på ett riktigt sätt.
Ändring 15
Artikel 1
Genom denna förordning inrättas Europeiska fiskerifonden (nedan kallad "fonden") och fastställs ramarna för EU:s stöd till en hållbar utveckling av fiskerinäringen och i kustfiskeområdena.
Genom denna förordning inrättas Europeiska fiskeri- och vattenbruksfonden (nedan kallad "fonden") och fastställs ramarna för EU:s stöd till en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling av fiskerinäringen, av vattenbruket och i kustfiskeområdena.
Ändring 16
Artikel 3, led e
(e) vattenbruk: uppfödning eller odling av vattenorganismer med metoder som är avsedda att öka produktionen av organismen i fråga utöver miljöns naturliga kapacitet. Organismerna förblir den fysiska eller juridiska personens egendom under uppfödningen eller odlingen och fram till och med skörden.
e) vattenbruk inbegripet odling av fisk i dammar med bräckt vatten och skaldjursuppfödning: uppfödning eller odling av vattenorganismer, , med metoder som är avsedda att öka produktionen av organismen i fråga utöver miljöns naturliga kapacitet. Stöd skall endast beviljas under förutsättning att miljön inte påverkas negativt. Organismerna förblir den fysiska eller juridiska personens egendom under uppfödningen eller odlingen och fram till och med skörden.
Ändring 17
Artikel 3, led f
(f) mikroföretag och små företag: mikroföretag eller små företag enligt definitionen i kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag.
utgår
Ändring 18
Artikel 4, led b
(b) främja en hållbar balans mellan EU-flottans resurser och kapacitet,
b) främja förnyelse och modernisering av fiskeflottan förutsatt att en hållbar balans mellan EU-flottans resurser och fiskeansträngning samt lönsamhet, så att en så god försörjning som möjligt av gemenskapens marknad garanteras,
Ändring 19
Artikel 4, led ba (nytt)
ba) främja en hållbar utveckling av vattenbruksproduktionen,
Ändring 20
Artikel 4, led d
(d) värna om miljöskyddet och naturresurserna,
d) värna om skydd och förbättringar av de levande naturresurserna samt om miljöskyddet när dessa områden berörs av fiske- och vattenbrukssektorn,
Ändring 21
Artikel 4, led fa (nytt)
fa) främja en mer gynnsam behandling av de yttersta randområdena, med beaktande av artikel 299.2 i fördraget.
Ändring 22
Artikel 5
Stöd till fiskerinäringen skall ges genom Europeiska fiskerifonden (nedan kallad "fonden" eller "EFF"). De åtgärder som genomförs enligt denna förordning skall bidra till att förverkliga de allmänna målen i artikel 33 i fördraget och de mål som fastställs som en del av den gemensamma fiskeripolitiken. De skall åtfölja och vid behov komplettera EU:s övriga stödinstrument och politikområden.
Stöd till fiskerinäringen skall ges genom Europeiska fiskeri- och vattenbruksfonden (nedan kallad "fonden" eller "EFVF"). De åtgärder som genomförs enligt denna förordning skall bidra till att förverkliga de allmänna målen i artikel 33 i fördraget och de mål som fastställs som en del av den gemensamma fiskeripolitiken. De skall åtfölja och vid behov komplettera EU:s övriga stödinstrument och politikområden.
Ändring 23
Artikel 6, punkt 4
4.  De insatser som fonden finansierar får inte direkt eller indirekt bidra till ökad fiskeansträngning.
4.  De insatser som fonden finansierar får inte direkt eller indirekt bidra till ökad fiskeansträngning i områden där det uppenbart finns en risk för överfiske. Fondmedlen får heller inte användas för ökad fiskeriansträngning av arter som det finns kvoter för eller som omfattas av andra bestämmelser eller som har ett bestånd som befinner sig utanför en biologiskt säkrad ram. Det skall emellertid vara tillåtet att finansiera fiskeåtgärder som entydigt är inriktade på underutnyttjade arter.
Ändring 24
Artikel 11, stycke 2
Medlemsstaterna skall se till att främja insatser för att förbättra kvinnornas roll inom fiskerinäringen.
Medlemsstaterna skall se till att främja insatser, även gränsöverskridande ansträngningar, för att förbättra kvinnornas roll inom fiskerinäringen.
Ändring 25
Artikel 13
Kommissionen skall göra en vägledande fördelning mellan medlemsstaterna av de åtagandebemyndiganden som anslagits för programperioden 2007–2013, och särskilt redovisa den del som bidrar till konvergensmålet, med hjälp av följande objektiva kriterier: fiskerinäringens storlek i medlemsstaten, mått på i vilken omfattning fiskeansträngningen måste anpassas, antalet sysselsatta inom fiskerinäringen och kontinuiteten i pågående åtgärder.
Kommissionen skall göra en vägledande fördelning mellan medlemsstaterna av de åtagandebemyndiganden som anslagits för programperioden 2007–2013, och särskilt redovisa den del som bidrar till konvergensmålet, med hjälp av följande objektiva kriterier: fiskerinäringens storlek i medlemsstaten, mått på i vilken omfattning fiskeansträngningen måste anpassas, antalet sysselsatta inom fiskerinäringen och kontinuiteten i pågående åtgärder samt fiskerinäringens inverkan på den socio-ekonomiska strukturen.
Ändring 26
Artikel 15, punkt 1
1.  Senast tre månader efter det att de strategiska riktlinjerna har antagits skall varje medlemsstat, innan de lämnar in det operativa programmet, anta en nationell strategisk plan för fiskerinäringen.
1.  Senast sex månader efter det att de strategiska riktlinjerna har antagits skall varje medlemsstat, innan de lämnar in det operativa programmet, anta en nationell strategisk plan för fiskeri- och vattenbruksnäringen.
Ändring 27
Artikel 15, punkt 4, led a
(a) att minska fiskeansträngningen och fiskekapaciteten och fastställa vilka resurser och tidsfrister som finns för att uppnå målet för fisket och flottan i fråga,
a) att anpassa fiskeansträngningen och fiskekapaciteten och fastställa vilka resurser och tidsfrister som finns för att uppnå målet för fisket och flottan i fråga,
Ändring 28
Artikel 15, punkt 4, led b
(b) att utveckla vattenbruksnäringen och berednings- och saluföringsindustrin,
b) att utveckla vattenbruksnäringen och berednings- och saluföringsindustrin på ett hållbart sätt,
Ändring 29
Artikel 15, punkt 4, led d
(d) strategin för tillgången på fiskeriprodukter och utvecklingen av fiskeverksamheten utanför gemenskapens vatten,
d) strategin för tillgången på fiskeriprodukter och fiskeverksamheten utanför gemenskapens vatten samtidigt som vederbörlig hänsyn tas till fiskbestånden,
Ändring 30
Artikel 15, punkt 4, led ea (nytt)
ea) att skydda miljön och de biologiska vattenresurserna.
Ändring 31
Artikel 15, punkt 4a (ny)
4a. De nationella strategiska planerna skall offentliggöras efter det att kommissionen godkänt dem.
Ändring 32
Artikel 18, stycke 2, led da (nytt)
da) en handlingsplan för att hindra bedrägerier och oegentligheter.
Ändring 33
Artikel 20, punkt 4
4.  Kommissionen skall godkänna varje operativt program senast fem månader efter det att medlemsstaten formellt har lämnat in det, förutsatt att det operativa programmet har utarbetats enligt artikel 18.
4.  Kommissionen skall godkänna varje operativt program senast fem månader efter det att medlemsstaten formellt har lämnat in det, förutsatt att det operativa programmet har utarbetats enligt artikel 18. Det operativa programmet skall offentliggöras.
Ändring 34
Artikel 23, led a, strecksats 5
–  Nationella planer för utträde ur flottan med en varaktighet av högst två år som en del av de åtaganden som fastställs i artiklarna 11–13 i förordning (EG) nr 2371/2002 när det gäller anpassning av gemenskapsflottans fiskekapacitet.
–  Nationella planer för utträde ur flottan med en varaktighet som inte sträcker sig utanför programplaneringsperioden som en del av de åtaganden som fastställs i artiklarna 11–16 i förordning (EG) nr 2371/2002 när det gäller anpassning av gemenskapsflottans fiskekapacitet.
Ändring 35
Artikel 23, led a , strecksats 6a (ny)
  Införande av skyddszoner, inbegripet fiskeförbud under en viss tid eller i ett visst område, samt restriktivt fiske i vissa områden eller fiskeförbudsområden.
Ändring 36
Artikel 24, punkt 1
1.  Varje medlemsstat skall i sin nationella strategiska plan lägga fram sin strategi för att anpassa fiskeansträngningen. Medlemsstaten skall prioritera finansiering av de åtgärder som avses i artikel 23 a första strecksatsen.
1.  Varje medlemsstat skall i sin nationella strategiska plan lägga fram sin strategi för att anpassa fiskeansträngningen. Medlemsstaten skall prioritera finansiering av de åtgärder som avses i artikel 23 a.
Ändring 37
Artikel 24, punkt 2
2.  De nationella planer för anpassning av fiskeansträngningen som avses i artikel 23 a första strecksatsen skall innehålla åtgärder för definitivt upphörande med fiskeverksamheten enligt bestämmelserna i artikel 25.
2.  De nationella planer för anpassning av fiskeansträngningen som avses i artikel 23 a första strecksatsen får innehålla åtgärder för definitivt upphörande med fiskeverksamheten enligt bestämmelserna i artikel 25.
Ändring 38
Artikel 24, punkt 6, stycke 1
6.  Varaktigheten av de nationella planer för anpassning av fiskeansträngningen som avses i artikel 23 a får inte sträcka sig längre än två år.
6. . Medlemsstaterna kan lägga fram de nationella planer för anpassning av fiskeansträngningen som avses i artikel 23 a under hela löptiden för EFVF, som inte får sträcka sig utanför en programplaneringsperiod på fem år.
Ändring 39
Artikel 24, punkt 6, stycke 2
I de fall som avses i artikel 23 a första, andra och fjärde strecksatserna skall de nationella planerna antas av medlemsstaten senast två månader efter den dag då rådet eller kommissionen fattade sitt beslut.
I de fall som avses i artikel 23 a första, andra och fjärde strecksatserna skall de nationella planerna antas av medlemsstaten senast sex månader efter den dag då rådet eller kommissionen fattade sitt beslut.
Ändring 40
Artikel 24, punkt 6, stycke 3
I de fall som avses i artikel 23 a tredje strecksatsen skall medlemsstaterna anta omstruktureringsplaner för berörda fartyg och fiskare senast två månader efter kommissionens underrättelse.
I de fall som avses i artikel 23 a tredje strecksatsen skall medlemsstaterna anta omstruktureringsplaner för berörda fartyg och fiskare senast sex månader efter kommissionens underrättelse.
Ändring 41
Artikel 25, punkt 1, stycke 1
1.  Fonden skall ge stöd för medfinansiering av definitivt upphörande av fartygs fiskeverksamhet, förutsatt att denna åtgärd utgör en del av en plan för anpassning av fiskeansträngningen enligt artikel 23 a. Definitivt upphörande av ett fartygs fiskeverksamhet kan endast uppnås genom skrotning av fartyget eller dess omställning till andra icke-kommersiella syften.
1.  Fonden skall ge stöd för medfinansiering av definitivt upphörande av fartygs fiskeverksamhet, förutsatt att denna åtgärd utgör en del av en plan för anpassning av fiskeansträngningen enligt artikel 23 a eller grundas på ett beslut om frivilligt upphörande av fiskeverksamheten, vilket leder till en minskning av fiskekapaciteten. Definitivt upphörande av ett fartygs fiskeverksamhet kan endast uppnås genom skrotning av fartyget eller dess omställning till andra syften än yrkesfiske, grundande av gemensamma företag eller export av fartyget för andra syften än yrkesfiske. I det sistnämnda fallet skall den medfinansieringsnivå som anges för grupp 1 i tabellen i bilaga II minskas med 50 procent.
Ändring 42
Artikel 25, punkt 2, stycke 2
Medlemsstaterna får också sätta nivån på det offentliga stödet med hänsyn till den bästa kostnadseffektiviteten utifrån ett eller flera av följande objektiva kriterier:
Medlemsstaterna får också sätta nivån på det offentliga stödet med hänsyn till den bästa kostnadseffektiviteten utifrån följande objektiva kriterium:
(a)  Fiskefartygets pris på den nationella marknaden eller fartygets försäkringsvärde.
(b)  Fartygets omsättning.
(c)  Fartygets ålder och dräktighet eller maskinstyrka uttryckt i GT eller kW.
c)  Fartygets ålder och dräktighet eller maskinstyrka uttryckt i GT eller kW.
Ändring 43
Artikel 26, punkt 1, stycke 1
1.  I samband med de planer för anpassning av fiskeansträngningen som avses i artikel 23 a första, andra och fjärde strecksatserna får fonden bidra till finansieringen av stödåtgärder för tillfälligt upphörande av fiskares och fartygsägares fiskeverksamheten under en period av högst ett år, vilken kan förlängas med ett år.
1.  I samband med de planer för anpassning av fiskeansträngningen som avses i artikel 23 a första, andra, tredje och fjärde strecksatserna får fonden bidra till finansieringen av stödåtgärder för tillfälligt upphörande av fiskares och fartygsägares fiskeverksamheten under en period av minst tre månader och högst två år, under hela programplaneringsperioden.
Ändring 44
Artikel 26, punkt 1, stycke 2
Dessa åtgärder för tillfälligt upphörande skall vara förbundna med en plan för anpassning av fiskeansträngningen som ser till att det inom två år sker en definitiv kapacitetsminskning som minst uppgår till den minskning av fiskeansträngningen som det tillfälliga upphörandet leder till.
utgår
Ändring 45
Artikel 26, punkt 4a (ny)
4a. Medlemsstaterna får införa en engångsersättning för fartygsägare och fiskare inom ramen för skyddsplanerna för marina resurser, exempelvis Natura 2000, om detta leder till att fiskekapaciteten minskar.
Ändring 46 och 47
Artikel 27, punkt 1, led a
(a) avses i artikel 11.5 i förordning (EG) nr 2371/2002,
a) möjliggör anpassningar för att utrusta fartygen med bättre säkerhetsanordningar, bättre levnads- och arbetsförhållanden och generellt ökat välbefinnande för arbetstagarna ombord på fartygen, inbegripet motorbyten,
motorutbyten skall vara stödberättigande endast om de görs för att öka säkerheten, spara bränsle eller skydda miljön, och förutsatt att kapaciteten inte ökas,
Ändring 48, 55 och 57
Artikel 27, punkt 1, led aa (nytt)
aa) möjliggör användning av selektiv och miljövänlig teknik i syfte att undvika oönskade bifångster, stärka kvaliteten och säkerheten för fångster ombord samt förbättra arbets- och säkerhetsförhållandena.
Ändring 49
Artikel 27, punkt 1, led b
(b) gör det möjligt att ombord bevara fångster av sådana arter som inte längre får kastas över bord,
b) gör det möjligt att ombord bevara fångster av sådana arter som inte längre får kastas över bord, samt biprodukter som härrör från hantering av fångster ombord,
Ändring 50
Artikel 27, punkt 1, led ba (nytt)
ba) är avsedd för fartyg som behöver ett motorbyte av säkerhetsskäl eller i syfte att minska miljöpåverkan,
Ändring 52
Artikel 27, punkt 1, led ca (nytt)
(ca) avser förnyelse av flottan i syfte att ersätta fartyg med en total längd på under tolv meter; även fartyg som är äldre än 20 år och som inte är säkra kan också ersättas,
Ändring 54
Artikel 27, punkt 1, led da (nytt)
(da) syftar till att minska energiförbrukningen.
Ändring 56
Artikel 27, punkt 1, led db (nytt)
db) gör det möjligt att i större omfattning ta hänsyn till fiskeverksamhetens effekt på miljön, särskilt genom att minska de förorenande utsläppen från det berörda fartyget.
Ändring 58
Artikel 27, punkt 2
2.  Fonden får bidra till finansieringen av investeringar för att uppnå selektivitet i fiskeredskapen, förutsatt att det berörda fartyget omfattas av en återhämtningsplan enligt artikel 23 a första strecksatsen, ändrar fiskemetod och lämnar det berörda fisket för att övergå till ett annat fiske där resurserna är sådana att fiske är möjligt och att investeringen endast gäller byte av fiskeredskapet för första gången.
2.  Fonden får bidra till finansieringen av investeringar för att uppnå selektivitet i fiskeredskapen, förutsatt att det berörda fartyget ändrar fiskemetod och lämnar det berörda fisket för att övergå till ett annat fiske där resurserna är sådana att fiske är möjligt och att investeringen endast gäller byte av fiskeredskapet för första gången.
Ändring 59
Artikel 27, punkt 2a (ny)
2a. Fonden får finansiera modernisering av alla typer av fiskefartyg, och av säkerhetsskäl även motorn, under förutsättning att motorstyrkan inte är större än hos den gamla motorn.
Ändring 60
Artikel 27a
1.  I denna artikel skall med "småskaligt kustfiske" avses fiske som bedrivs av fiskefartyg med en total längd på under tolv meter, och som inte använder släpredskap enligt förteckningen i tabell 2 i bilaga I till kommissionens förordning (EG) nr 26/2004 av den 30 december 2003 om registret över gemenskapens fiskeflotta.
1.  I denna artikel skall med "småskaligt kustfiske" avses fiske som bedrivs av fiskefartyg med en total längd på under tolv meter, och som inte använder släpredskap enligt förteckningen i tabell 3 i bilaga I till kommissionens förordning (EG) nr 26/2004 av den 30 december 2003 om registret över gemenskapens fiskeflotta.
2.  Om fonden finansierar åtgärder enligt artikel 27 i denna förordning för småskaligt kustfiske skall den privata medfinansieringsnivå som anges för grupp 2 i tabellen i bilaga II minskas med 20 procent.
2.  Om fonden finansierar åtgärder enligt artikel 26 i denna förordning för småskaligt kustfiske skall den privata medfinansieringsnivå som anges för grupp 2 i tabellen i bilaga II minskas med 20 procent.
3.  Om fonden finansierar åtgärder enligt artikel 28 i denna förordning skall den nivå som anges för grupp 3 i bilaga II tillämpas.
3.  Om fonden finansierar åtgärder enligt artikel 27 i denna förordning skall den nivå som anges för grupp 3 i bilaga II tillämpas.
4.  Fonden får bidra till betalningen av bidrag till fiskare och fartygsägare som bedriver småskaligt kustfiske för att
4.  Fonden får bidra till betalningen av bidrag till fiskare och fartygsägare som bedriver småskaligt kustfiske för att
– förbättra förvaltningen och kontrollen av villkoren för tillträde till vissa fiskeområden,
– förbättra förvaltningen och kontrollen av villkoren för tillträde till vissa fiskeområden,
– främja strukturerna för produktions- berednings- och saluföringskedjan för fiskeriprodukter,
– främja strukturerna för produktions- berednings- och saluföringskedjan för fiskeriprodukter,
– främja frivilliga initiativ till att minska fiskeansträngningen för att bevara resurserna,
uppmuntra frivilliga initiativ till att minska fiskeansträngningen för att bevara resurserna,
använda tekniska innovationer (tekniker för mer selektivt fiske som går utöver gällande lagstadgade krav) som inte ökar fiskeansträngningen.
uppmuntra användningen av tekniska innovationer (tekniker för mer selektivt fiske som går utöver de gällande lagstadgade krav som kan tillämpas) som inte ökar fiskeansträngningen.
Offentliga stöd skall beviljas för förnyelse av flottan, bland annat för utnyttjande av teknik som bidrar till ökad selektivitet och system för lokalisering av fartyg samt för att förbättra säkerheten samt arbets- och hygienförhållandena ombord, förutsatt att fiskeansträngningen inte ökas,
– införa biologiskt nedbrytbara fångstredskap i särskilt skyddade havsområden samt förbereda för att ta emot hjälp genom telemedicin,
– säkra förnyelse av den småskaliga kustfiskeflottan i de fall det kan visas att inträde i/utträde ur flottan förvaltas på ett sådant sätt att kapaciteten inte överskrider de mål som fastställs i förordning (EG) nr 2371/2002.
De nivåer som fastställs för grupp 3 i tabellen i bilaga II till denna förordning skall tillämpas.
De nivåer som fastställs för grupp 3 i tabellen i bilaga II till denna förordning skall tillämpas.
Ändring 61
Artikel 27a, punkt 4a (ny)
4a. Ersättande av fartyg och motor på grund av säkerhet, miljöskydd och bränslebesparingar måste vara möjligt under förutsättning att detta inte ökar fiskekapaciteten.
Ändring 62
Artikel 27b (ny)
Artikel 27b
Offentligt stöd till förnyelse och modernisering av flottan i de yttersta randområdena
Offentligt stöd till förnyelse och modernisering av flottan får beviljas i de yttersta randområdena.
Medlemsstaterna skall förelägga kommissionen för godkännande ett permanent system för övervakning och modernisering av flottan och visa att inträde i/utträde ur flottan förvaltas på ett sådant sätt att kapaciteten inte överskrider de mål som fastställs i förordning (EG) nr 639/2004. De nivåer som fastställs för grupp 3 i tabellen i bilaga II till denna förordning skall tillämpas.
Ändring 63
Artikel 28, punkt 1, inledningen
1.  Fonden får bidra till finansieringen av sådana socioekonomiska åtgärder som medlemsstaterna föreslår för fiskare som berörs av utvecklingen inom fisket och som omfattar
1.  Fonden skall bidra till finansieringen av sådana socioekonomiska åtgärder som medlemsstaterna föreslår för fiskare som berörs av utvecklingen inom fisket och som omfattar
Ändring 64
Artikel 28, punkt 1, led a
(a) diversifiering av verksamheten i syfte att främja olika slags arbetstillfällen för människor som är yrkesverksamma inom fiskerinäringen,
a) diversifiering av verksamheten i syfte att främja olika slags arbetstillfällen för människor som är yrkesverksamma inom fiskerinäringen, inbegripet olika former av fisketurism,
Ändring 65
Artikel 28, punkt 1, led ba (nytt)
ba) utbildningskurser om sjösäkerhet, utbildning på arbetsplatsen och kurs- och studieutbyte för alla som arbetar inom fiskeindustrin i medlemsstaterna,
Ändring 66
Artikel 28, punkt 1, led ca (nytt)
ca) reducering av effekterna av tillfälliga fångstförbud,
Ändring 67
Artikel 28, punkt 1, led cb (nytt)
cb) förlust av arbetsplatsen till följd av att fartyget definitivt upphört med fiskeverksamhet.
Ändring 68
Artikel 28, punkt 2
2.  Fonden får också bidra till finansieringen av fortbildning och fortbildningsincitament för unga fiskare som vill bli ägare till ett fiskefartyg för första gången.
2.  Fonden får också bidra till
a) individuella bidrag till fiskare under 35 år som kan styrka att de har minst fem års erfarenhet som yrkesfiskare eller motsvarande yrkesutbildning och som för första gången blir ägare eller delägare till ett begagnat fiskefartyg,
b) fortbildning och fortbildningsincitament för unga fiskare som vill bli ägare till ett fiskefartyg för första gången.
Ändring 69
Artikel 28, punkt 2a (ny)
2a. Fonden kan bevilja bidrag i form av kompensationsbetalningar till besättningsmän på fartyg som omfattats av beslut om definitivt upphörande med verksamheten.
Ändring 70
Artikel 28a (ny)
Artikel 28a
Stöd för förnyelse och modernisering av flottan utan kapacitetsökning
För att kunna tillgodogöra sig stöd för förnyelse och modernisering av flottan skall medlemsstaterna uppfylla alla nationella och på gemenskapsnivå fastställda krav och mål i enlighet med referensnivåerna för flottan och underkasta sig ständig kontroll från kommissionens sida. Medlemsstaterna skall visa att inträde i och utträde ur flottan kommer att hanteras så att kapaciteten inte överstiger de årliga nationella och på gemenskapsnivå fastställda målen, och att de upprätthåller ett förhållande mellan inträde och utträde som garanterar att kapaciteten inte på något sätt höjs. Det skall upprättas ett harmoniserat register över gemenskapens fiskefartyg för alla medlemsstater, vilket skall innehålla uppgifter om kapacitet och maskinstyrka utifrån identiska beräkningskriterier, samt vara lättillgängligt för att underlätta den kontroll som det tillkommer Europeiska kommissionen att utöva.
Ändring 71
Artikel 28b (ny)
Artikel 28b
Stöd till provfiskekampanjer
Fonden kan medfinansiera åtgärder som medlemsstaterna föreslår för att genomföra provfiskekampanjer till havs i syfte att utforska nya fiskevatten och nya arter.
Ändring 72
Artikel 28c (ny)
Artikel 28c
Stöd för inrättande av gemensamma företag med tredje länder
Fonden skall bidra till att finansiera nationella åtgärder för definitiv överföring av ett fartyg till ett tredje land genom inrättande av ett gemensamt företag, efter överenskommelse med de behöriga myndigheterna i det berörda landet och förutsatt att följande villkor uppfylls:
a)  Det tredje land till vilket fartyget skall överföras får inte vara ett kandidatland.
b)  Överföringen skall leda till en minskning av fiskeansträngningen i förhållande till de resurser som det överförda fartyget tidigare utnyttjade.
c)  Det tredje landet får inte vara ett land med bekvämlighetsflagg eller ett land som förhåller sig tolerant till illegalt, orapporterat och oreglerat fiske, utan följaktligen ett land som visar respekt för förvaltningen och bevarandet av sina resurser och erbjuder garantier för faktiska fiskemöjligheter.
Vid definitiv överföring till ett tredje land skall fartyget utan dröjsmål föras in i det tredje landets register och får aldrig återinföras på gemenskapens vatten.
Ändring 73
Artikel 29, punkt 2
2.  Sådana investeringar kan gälla nybyggnation, utbyggnad, utrustning och modernisering av produktionsanläggningar, särskilt i syfte att förbättra hygienvillkoren eller hälsovillkoren för människor eller djur och förbättra produktkvaliteten eller minska de negativa miljöeffekterna. Överföring av äganderätten till ett företag berättigar inte till EU-stöd.
2.  Sådana investeringar kan gälla samtliga delar av produktionskedjan, inbegripet byggnation av nya anläggningar samt utbyggnad, utrustning och modernisering av existerande produktionsanläggningar och musselskrapare, särskilt i syfte att öka produktion av arter med goda marknadsutsikter och förbättra hygienvillkoren, hälsovillkoren för människor eller djur, förbättra arbetsförhållandena och säkerheten för vattenbrukarna och förbättra produktkvaliteten, från tidpunkten för produkternas leverans till marknaden, och minska de negativa miljöeffekterna. Överföring av äganderätten till ett företag berättigar inte till EU-stöd.
Ändring 74
Artikel 29, punkt 4
4.  Fonden får inte finansiera investeringar som syftar till att öka produktionen av produkter för vilka det inte finns några normala avsättningsmöjligheter eller som skulle kunna inverka negativt på bevarandet av fiskeresurserna.
4.  Fonden får endast finansiera investeringar som erbjuder tillräckliga garantier för teknisk genomförbarhet och ekonomisk lönsamhet, och som inte skapar ett överskott av produktionskapacitet eller ger upphov till negativa effekter på politiken för avsättning av resurserna. Denna politik skall också gälla industrifiske av arter som förädlas till fiskföda.
Ändring 75
Artikel 29, punkt 5
5.  Stöd får inte beviljas till projekt enligt bilaga II till direktiv 85/337/EEG om de uppgifter som anges i bilaga IV till samma direktiv inte har lämnats in.
5.  Stöd får endast beviljas till projekt enligt bilaga II till direktiv 85/337/EEG om de uppgifter som anges i bilaga IV till samma direktiv har lämnats in.
Ändring 76
Artikel 30, punkt 1, led a
(a)  Diversifiering mot nya arter och produktion av arter med goda marknadsutsikter.
a)  Diversifiering mot nya arter, nya uppfödningsmetoder och produktion av arter med goda marknadsutsikter samt hållbara ekologiska produktionsförutsättningar vad gäller energi- och fiskproteinkrav.
Ändring 77
Artikel 30, punkt 1, led aa (nytt)
aa)  Åtgärder som garanterar försörjningen av gemenskapsmarknaden och åtgärder som bidrar till jämvikt i handeln på marknad.
Ändring 78
Artikel 30, punkt 1, led b
(b)  Införande av uppfödningsmetoder som kraftigt minskar miljöeffekterna jämfört med normala metoder inom fiskerinäringen
b)  Införande av uppfödningsmetoder som kraftigt minskar miljöeffekterna.
Ändring 79
Artikel 30, punkt 1, led ba (nytt)
ba)  Avtal för att förbättra arbetsmiljön.
Ändring 80
Artikel 30, punkt 1, led d
(d)  Åtgärder av gemensamt intresse när det gäller vattenbruk enligt kapitel III i denna avdelning och yrkesutbildning.
utgår
Ändring 81
Artikel 30, punkt 1, led fa (nytt)
fa)  Främjande och utforskning av nya avsättningsmöjligheter.
Ändring 82
Artikel 30, punkt 2
2.  Investeringsstöd får endast ges till mikroföretag och små företag.
utgår
Ändring 84
Artikel 31, punkt 2, led ca (nytt)
ca) återupprättande av vattenbrukets produktionspotential när denna förstörts av natur- eller industrikatastrofer.
Ändring 85
Artikel 31, punkt 3
3.  För att få bidrag enligt denna artikel måste projektens initiativtagare förbinda sig att i minst fem år följa miljökrav inom vattenbruket som går utöver ren tillämpning av normal god praxis inom vattenbruket. Fördelarna med sådana förpliktelser skall i förväg visas i en konsekvensbedömning som skall göras av ett organ som medlemsstaten utser.
3.  För att få bidrag enligt denna artikel måste projektens initiativtagare förbinda sig att i minst fem år följa miljökrav inom vattenbruket som går utöver ren tillämpning av normal god praxis inom vattenbruket.
Ändring 86
Artikel 31, punkt 3a (ny)
3a. Inlandsfiske (kommersiellt fiske från fartyg som endast fiskar i en medlemsstats inre vattenvägar) kan få bidrag samt stöd för återuppbyggnad. Detsamma gäller ersättande och modernisering av de fartyg med vilka sådan verksamhet utövas. Dessutom måste det vara möjligt att utnyttja fonden för stöd i samband med återställningsåtgärderna för ålbeståndet.
Ändring 87
Artikel 31, punkt 4, inledning
4.  Medlemsstaten skall varje år i sitt operativa program fastställa det högsta årliga beloppet av offentligt stöd som får beviljas som kompensation till ett vattenbruksföretag utifrån följande kriterier:
4.  Medlemsstaten skall beräkna kompensationsbeloppen utifrån ett eller flera av följande kriterier:
Ändring 88
Artikel 31, punkt 4a (ny)
4a. Ett extra kompensationsbelopp skall beviljas:
– enligt punkt 2 a i denna artikel på grundval av ett maximibelopp per hektar av det vattenbruksområde, som innehas av företaget och som omfattas av miljökrav,
– enligt punkt 2 c i denna artikel under en period på högst två år från och med det datum då företagets övergång till ekologiskt vattenbruk inleddes.
Ändring 89
Artikel 32, led a, inledningen
(a)  Kompensation till skaldjursodlare för tillfälligt upphörande med att skörda odlade blötdjur. Kompensationen får betalas ut i högst sex månader under hela perioden 2007–2013. Kompensation får ges om blötdjuren förorenats genom spridning av toxinbildande plankton eller det förekommer plankton som innehåller biotoxiner vilket gör att skörden tillfälligt måste upphöra för att skydda människors hälsa
a)  Kompensation till skaldjursodlare för produktionsförluster orsakade av tillfälligt upphörande med att skörda odlade blötdjur. Kompensationen får betalas ut i högst tolv månader under hela perioden 2007–2013. Kompensation får ges om blötdjuren förorenats genom spridning av toxinbildande plankton eller det förekommer plankton som innehåller biotoxiner vilket gör att skörden tillfälligt måste upphöra för att skydda människors hälsa
Ändring 90
Artikel 32, led a, strecksats 1
– i mer än fyra på varandra följande månader, eller
– i högst tre på varandra följande månader, eller
Ändring 91
Artikel 32, led a, strecksats 2
– om förlusten till följd av att skörden tillfälligt upphört uppgår till mer än 35 procent av det berörda företagets årsomsättning, beräknad utifrån företagets genomsnittliga omsättning under de tre föregående åren.
– om förlusten till följd av att skörden tillfälligt upphört uppgår till mer än 30 procent av det berörda företagets årsomsättning, beräknad utifrån företagets genomsnittliga omsättning under de tre föregående åren.
Ändring 92
Artikel 33, punkt 1
1.  Fonden får, enligt de särskilda strategier som skall ingå i de nationella strategiska planerna, stödja investeringar i beredning av produkter direkt avsedda som livsmedel och saluföring av fiske- och vattenbruksprodukter. Detta stöd är enbart avsett för mikroföretag och små företag.
1.  Fonden får, enligt de särskilda strategier som skall ingå i de nationella strategiska planerna, stödja investeringar i beredning av produkter direkt avsedda som livsmedel och saluföring av fiske- och vattenbruksprodukter.
Ändring 93
Artikel 33, punkt 2
2.  Investeringarna kan gälla nybyggnation, utbyggnad, utrustning och modernisering av produktionsanläggningar, särskilt i syfte att förbättra hygien- eller hälsovillkoren för människor eller djur och förbättra produktkvaliteten eller minska de negativa miljöeffekterna. Överföring av äganderätten till ett företag berättigar inte till EU-stöd.
2.  Investeringarna kan gälla nybyggnation, utbyggnad, utrustning och modernisering av produktionsanläggningar, bland annat i syfte att förbättra hygienvillkoren, hälsovillkoren för människor eller djur samt livsmedelssäkerheten och spårbarheten och förbättra produktkvaliteten och innovationen eller minska de negativa miljöeffekterna. Överföring av äganderätten till ett företag berättigar inte till EU-stöd.
Ändring 94
Artikel 34, punkt 1
1.  Fonden skall stödja investeringar i beredning och saluföring i syfte att bygga upp, bygga ut, utrusta och modernisera företag.
1.  Fonden skall stödja investeringar i beredning och saluföring i syfte att bygga upp, bygga ut, utrusta och modernisera företag. Investeringarna skall ge tillräckliga garantier för teknisk genomförbarhet och ekonomisk lönsamhet.
Ändring 95
Artikel 34, punkt 2, inledningen
2.  Investeringar enligt punkt 1 skall bidra till att bevara eller öka sysselsättningen inom fiskerinäringen och till att uppnå ett eller flera av följande mål:
2.  Investeringar enligt punkt 1 skall bidra till en hållbar utveckling inom fiskerinäringen och vattenbruket eller till att uppnå ett eller flera av följande mål:
Ändring 96
Artikel 34, punkt 2, led ba (nytt)
ba)  Producera varor av hög kvalitet för högspecialiserade marknader.
Ändring 97
Artikel 34, punkt 2, led d
(d)  Hjälpa till att förbättra användningen av sällan använda arter, biprodukter och avfall.
d)  Hjälpa till att förbättra användningen av biprodukter och avfall.
Ändring 98
Artikel 34, punkt 2, led e
(e)  Använda nya tekniker eller utveckla e-handeln.
e)  Använda nya tekniker eller innovativa sätt för produktpresentation eller utveckla e-handeln.
Ändring 99
Artikel 34, punkt 2, led f
(f)  Saluföra produkter som huvudsakligen kommer från den lokala flottans landningar.
f)  Saluföra innovativa produkter eller produkter med ett större mervärde som företrädesvis kommer från den lokala flottans landningar och från vattenbruket.
Ändring 100
Artikel 34, punkt 2, led fa (nytt)
fa)  Bidra till diversifiering och utveckling av nya beredda fiske- och vattenbruksprodukter.
Ändring 101
Artikel 34, punkt 2, led fb (nytt)
fb)  Saluföra nya produkter som bidrar till ökad diversifiering av industrin.
Ändring 102
Artikel 36, inledningen
Fonden skall stödja gemensamma åtgärder som syftar till att
Fonden skall stödja gemensamma åtgärder som särskilt syftar till att
Ändring 103
Artikel 36, led b
(b) inbegripa gemensamma investeringar i utvecklingen av uppfödningsanläggningar, i avfallshanteringen eller vid köp av produktions-, berednings- eller saluföringsutrustning,
b) inbegripa gemensamma investeringar i utvecklingen av uppfödningsanläggningar, i förbättringen av produktionsvillkoren eller arbetsförhållandena och i åtgärder som bidrar till miljöskyddet eller vid köp av produktions-, berednings- eller saluföringsutrustning,
Ändring 104
Artikel 36, led da (nytt)
da) kompensera för de särskilda nackdelar som är förknippade med investeringar inom Natura 2000-områden,
Ändring 105
Artikel 36, led db (nytt)
db) finansiera forskningskampanjer (vetenskapliga kampanjer samt kampanjer för provfiske och övervakning), socioekonomiska studier om konsekvenserna av återhämtningsåtgärderna och vetenskaplig rådgivning till sektorn.
Ändring 106
Artikel 36, led dc (nytt)
dc) avlägsna fiskeredskap som kommit bort eller lämnats kvar på havsbottnen för att minska spökfisket.
Ändring 107
Artikel 36, led dd (nytt)
dd) genomföra studier för att utvärdera de socioekonomiska konsekvenserna av återhämtningsplanerna för bestånden.
Ändring 108
Artikel 36, led de (nytt)
de) på lämpligt sätt stödja insamling och behandling av miljödata,
Ändring 109
Artikel 36, led df (nytt)
df) genomföra bestämmelser för produkternas spårbarhet med stöd av tekniska åtgärder, fortbildning och rådgivning till förmån för aktörerna inom sektorn.
Ändring 110
Artikel 36, led dg (nytt)
dg) främja provfiske,
Ändring 111
Artikel 36, led dh (nytt)
dh) stödja grupper av fiskare och yrkesorganisationer som är beredda att dela på ansvaret för tillämpningen av den gemensamma fiskeripolitiken (samordnad förvaltning),
Ändring 112
Artikel 37, punkt 1
1.  Fonden får stödja åtgärder av gemensamt intresse avsedda att skydda och utveckla den akvatiska faunan, undantaget direkt utsättning. Åtgärderna måste bidra till att förbättra den akvatiska miljön.
1.  Fonden får stödja åtgärder av gemensamt intresse avsedda att skydda och utveckla de akvatiska resurserna, undantaget direkt utsättning utom utsättning i inlandsvatten i syfte att återinföra eller främja långvandrande arter. Åtgärderna måste bidra till att återställa och förbättra den akvatiska miljön, och kan omfatta åtgärder som vidtagits enligt Natura 2000-program som rör fisket, samt återställa områden som tagit skada av vattenbruksverksamhet.
Ändring 113
Artikel 37, punkt 2
2.  Åtgärderna skall avse utplacering av fasta eller flyttbara anordningar för att skydda och utveckla den akvatiska faunan eller för att restaurera inre vattenvägar, inbegripet lekområden och vandringsvägar för vandrande arter.
2.  Åtgärderna skall avse utplacering av fasta eller flyttbara anordningar för att skydda och utveckla den akvatiska faunan eller för att restaurera inre vattenvägar, inbegripet lekområden och vandringsvägar för vandrande arter samt återställande av områden som tagit skada av vattenbruksverksamhet.
Ändring 114
Artikel 38, punkt 2, led aa (nytt)
aa) förbättring av hanteringen av avfall och skräp,
Ändring 115
Artikel 39, punkt 3, inledningen
3.  Investeringarna skall avse
3.  Investeringarna skall i första hand avse
Ändring 116
Artikel 39, punkt 3, led a
(a) genomförandet av nationella och transnationella säljkampanjer,
a) genomförandet av nationella och transnationella säljkampanjer, anordnandet av och deltagandet i mässor och utställningar samt anordnandet av partnerskapsmöten,
Ändring 117
Artikel 39, punkt 3, led d
(d) främjande av produkter som framställts på ett miljövänligt sätt,
d) attestering och främjande av produkter som framställts på ett miljövänligt sätt,
Ändring 118
Artikel 39, punkt 3, led f
(f) kvalitetscertifiering,
f) kvalitetssäkring, kvalitetskontroll och kvalitetscertifiering,
Ändring 119
Artikel 39, punkt 3, led g
(g) märkning, inbegripet märkning av produkter som fångats med hjälp av miljövänliga fiskemetoder,
g) märkning och spårbarhet, inbegripet märkning av produkter som fångats med hjälp av miljövänliga fiskemetoder,
Ändringsförslag 120
Artikel 39, punkt 3, led i
(i) genomförande av marknadsundersökningar.
(Berör inte den svenska versionen.)
Ändring 121
Artikel 39, punkt 3, led ia (nytt)
ia) främjande av sektorns image,
Ändring 122
Artikel 39, punkt 3, led ib (nytt)
ib) stödjande av särskilda kampanjer som främjar produktion av officiellt kvalitetsmärkta produkter.
Ändring 123
Artikel 39, punkt 3a (ny)
3a. Medlemsstaterna får främja bildandet av producentorganisationer som är godkända i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 3759/92, samt underlätta deras verksamhet.
Ändring 124
Artikel 40, punkt 1
1.  Fonden får stödja pilotprojekt för att skaffa fram och sprida ny teknisk kunskap som genomförs av en ekonomisk aktör, en erkänd branschorganisation eller ett annat behörigt organ som förvaltningsmyndigheten utsetts för det ändamålet i partnerskap med ett vetenskapligt eller tekniskt organ.
1.  Fonden får stödja pilotprojekt avsedda för utbildning och forskning och för att skaffa fram och sprida ny teknisk kunskap samt för kampanjer relaterade till experimentell vetenskaplig havsforskning för utforskning av nya fiskevatten och nya arter, som genomförs av en ekonomisk aktör, en erkänd branschorganisation eller ett annat behörigt organ som förvaltningsmyndigheten utsetts för det ändamålet i partnerskap med ett vetenskapligt eller tekniskt organ.
Ändring 125
Artikel 40, punkt 2, led a
(a) under förhållanden som ligger nära de verkliga förhållandena inom produktionssektorn, testa den tekniska tillförlitligheten eller den ekonomiska bärkraften i en innovativ teknik, i syfte att inhämta och sedan sprida tekniska eller ekonomiska kunskaper om den testade tekniken,
a) under förhållanden som ligger nära de verkliga förhållandena inom produktionssektorn, testa den tekniska tillförlitligheten eller den ekonomiska bärkraften i en innovativ teknik, inbegripet den teknik som syftar till att förbättra fiskeredskapens selektivitet eller på annat sätt minska miljöeffekten av fisket eller energikonsumtionen av fiske, i syfte att inhämta och sedan sprida tekniska eller ekonomiska kunskaper om den testade tekniken,
Ändring 127
Artikel 40, punkt 2, led ba (nytt)
ba) omfatta program för att minska bifångst och andra miljöeffekter.
Ändring 126
Artikel 40, punkt 2a (ny)
2a. Provfiskeprojekten skall betraktas som stödberättigade pilotprojekt förutsatt att de är kopplade till målet att bevara fiskeresurserna och inbegriper en tillämpning av mer selektiva tekniker.
Ändring 128
Artikel 41, stycke 1
Fonden får stödja ändringar av fiskefartyg, som för en medlemsstats flagg, som görs av offentliga eller halvoffentliga organ enbart för att bedriva utbildnings- eller forskningsändamål inom fiskerinäringen.
Fonden får stödja nybyggnation eller ändringar av fiskefartyg, som för en medlemsstats flagg, som görs av offentliga eller halvoffentliga organ, eller andra utbildnings- eller forskningsorgan, även privata, utan vinstsyfte, som utses av förvaltningsmyndigheten, enbart för att bedriva utbildnings- eller forskningsändamål inom fiskerinäringen.
Ändring 129
Artikel 41, stycke 2
Fonden får stödja åtgärder för definitiv omställning av fiskefartyg till andra icke-kommersiella syften än yrkesfiske.
Fonden får stödja åtgärder för definitiv omställning av fiskefartyg till andra verksamheter än yrkesfiske.
Ändring 130
Artikel 41a (ny)
Artikel 41a
Kompletterande jämställdhetsåtgärder
1.  Fonden får stödja kompletterande åtgärder för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män och införlivandet av ett jämställdhetsperspektiv i företagens verksamhet.
2.  För att erhålla detta stöd måste projektens initiativtagare lägga fram en plan för införlivandet av ett jämställdhetsperspektiv i förvaltningen av företagsverksamheten, samt förbinda sig att införa och upprätthålla denna plan under en period på minst fem år (dessa stöd finansieras genom grupp 3 i bilaga II).
Ändring 131
Artikel 41b (ny)
Artikel 41b
Finansieringslösningar
Fonden kan inom ramen för de tak som fastställs i avdelning VI bidra till införandet av finansieringsinstrument för att anpassa fiskekapaciteten inom sektorn i unionens mindre gynnade regioner.
Ändring 132
Kapitel IV, rubrik
PRIORITERING 4: HÅLLBAR UTVECKLING I KUSTFISKEOMRÅDEN
PRIORITERING 4: HÅLLBAR UTVECKLING I FISKE- OCH VATTENBRUKSOMRÅDEN
Ändring 133
Artikel 42, punkt 1
1.  Fonden skall utöver övriga EU-stöd stödja hållbar utveckling och förbättring av livskvaliteten i de kustfiskeområden som berättigar till stöd som ett led i en övergripande strategi för att stödja genomförandet av målen i den gemensamma fiskeripolitiken, särskilt med beaktande av de socioekonomiska konsekvenserna.
1.  Fonden skall utöver övriga EU-stöd stödja hållbar utveckling och förbättring av livskvaliteten i de fiskeområden som berättigar till stöd, särskilt i perifera kustområden, som ett led i en övergripande strategi för att stödja genomförandet av målen i den gemensamma fiskeripolitiken, särskilt med beaktande av de socioekonomiska konsekvenserna.
Ändring 135
Artikel 42, punkt 3, stycke 2
Ett kustfiskeområden är i allmänhet mindre än en NUTS 3-region med en havs- eller sjökust eller en flodmynning som förknippas med fiske. Området skall vara någorlunda sammanhängande ur geografisk, oceanografisk, ekonomisk och social synvinkel.
Ett fiske- och vattenbruksområde är ett område med en havs- eller sjökust eller en flodmynning som förknippas med fiske eller vattenbruk. Området skall vara någorlunda sammanhängande ur geografisk, oceanografisk, ekonomisk och social synvinkel.
Ändring 136
Artikel 42, punkt 3, stycke 3
Området skall ha låg folktäthet, hög sysselsättningsgrad inom fiskerinäringen, fisket skall vara på tillbakagång och det får inte finnas någon kommun med mer än 100 000 invånare.
utgår
Ändring 137
Artikel 43, punkt 1, inledningen
1.  Stöd för hållbar utveckling i kustfiskeområden får beviljas för följande:
1.  Stöd för hållbar utveckling i fiske- och vattenbruksområden får beviljas för följande:
Ändring 138
Artikel 43, punkt 1, led a
(a)  Omstrukturering och omledning av ekonomisk verksamhet, särskilt genom att främja grön turism, under förutsättning att dessa åtgärder inte ökar fiskeansträngningen.
a)  Omstrukturering och omledning av ekonomisk verksamhet, särskilt genom att främja fisketurismen, under förutsättning att dessa åtgärder inte ökar fiskeansträngningen.
Ändring 139
Artikel 43, punkt 1, led b
(b)  Diversifiering av verksamheten genom att främja flera olika typer av sysselsättning för människor som är yrkesverksamma inom fiskerinäringen, genom att skapa ytterligare arbetstillfällen eller ersättningssysselsättning utanför fiskerinäringen.
b)  Diversifiering av verksamheten genom att främja flera olika typer av sysselsättning för människor som är yrkesverksamma inom fiskerinäringen eller vattenbruket, genom att skapa ytterligare arbetstillfällen eller ersättningssysselsättning utanför fiskerinäringen.
Ändring 141
Artikel 43, punkt 1, led d
(d)  Stödja anläggningar avsedda för småskaligt fiske och främja turism.
d)  Stödja anläggningar avsedda för småskaligt fiske och främja fisketurism.
Ändring 142
Artikel 43, punkt 2
2.  Fonden får i andra hand, upp till högst 15 procent av det berörda prioriterade insatsområdet, finansiera åtgärder för att främja och förbättra yrkeskunskaper, omskolning och arbetsmarknadstillträdet, särskilt för kvinnor, under förutsättning att dessa åtgärder ingår som ett led i en strategi för hållbar utveckling i kustområden och att de har direkt anknytning till de åtgärder som beskrivs i första stycket.
2.  Fonden får som komplement, upp till högst 20 procent av det berörda prioriterade insatsområdet, finansiera åtgärder för att främja och förbättra yrkeskunskaper, omskolning och arbetsmarknadstillträdet, särskilt för kvinnor, under förutsättning att dessa åtgärder ingår som ett led i en strategi för hållbar utveckling i fiske och vattenbruksområden och att de har direkt anknytning till de åtgärder som beskrivs i första stycket.
Ändring 143
Artikel 43, punkt 3
3.  Stöd som ges enligt punkt 1 får inte användas för förnyelse eller modernisering av fiskefartyg.
utgår
Ändring 144
Artikel 43, punkt 4
4.  De stödmottagare som avses i punkterna a och b i första och andra stycket skall vara personer som antingen är yrkesverksamma inom fiskerinäringen eller har arbeten som är beroende av fiskerinäringen.
4.  De stödmottagare som avses i punkterna a och b i första och andra stycket skall vara personer som antingen är yrkesverksamma inom fiskeri- eller vattenbruksnäringen eller har arbeten som är beroende av fiskeri- eller vattenbruksnäringen.
Ändring 145
Artikel 43, punkt 5
5.  Om en åtgärd enligt denna artikel även berättigar till annat EU-stöd skall medlemsstaten vid utarbetandet av sitt program klart ange om åtgärden stöds av fonden eller av ett annat EU-stöd.
5.  Om en åtgärd enligt denna artikel även berättigar till annat EU-stöd skall medlemsstaten vid utarbetandet av sitt program klart ange om åtgärden stöds av fonden eller av ett annat EU-stöd samt beakta behovet av synergi mellan övriga fonder, såsom ERUF, i syfte att nå målen i grönboken om en maritim strategi.
Ändring 146
Artikel 43, punkt 5a (ny)
5a. Finansiellt stöd skall omfatta investeringar som görs ombord på fartygen för att förbättra säkerheten, arbetsförhållandena, hygienen och produktkvaliteten samt investeringar som görs för att öka selektiviteten.
Ändring 147
Artikel 44, rubrik
Deltagande i åtgärder för en hållbar utveckling i kustfiskeområden
Deltagande i åtgärder för en hållbar utveckling i fiske- och vattenbruksområden
Ändring 148
Artikel 44, punkt 1
1.  Åtgärder till stöd för hållbar utveckling i kustfiskeområden skall genomföras inom ett visst territorium av en grupp lokala offentliga eller privata parter som bildats för det ändamålet, nedan kallad "kustaktionsgrupp" (KAG). Varje KAG-grupp som bildas enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning skall väljas ut öppet efter en offentlig inbjudan att lämna in förslag.
1.  Åtgärder till stöd för hållbar utveckling i fiske- och vattenbruksområden skall genomföras inom ett visst territorium av lokala offentliga eller halvoffentliga organ eller av en grupp lokala offentliga eller privata parter som bildats för det ändamålet, nedan kallad "kustaktionsgrupp" (KAG). Varje KAG-grupp som bildas enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning skall väljas ut öppet efter en offentlig inbjudan att lämna in förslag.
Ändring 149
Artikel 44, punkt 2
2.  Ett projekt som genomförs på initiativ av KAG-grupper skall vara till minst två tredjedelar av privat karaktär.
utgår
Ändring 150
Artikel 45, punkt 1, stycke 2, led ga (nytt)
ga)  Socioekonomiska undersökningar som behandlar återhämtningsåtgärdernas drastiska effekter och som är direkt relaterade till genomförandet av programmet.
Ändring 151
Artikel 54, punkt 4, led a
(a)  Mervärdeskatt.
a)  Mervärdeskatt som på något sätt är återbetalningsbar.
Ändring 152
Artikel 56, punkt 1, led ia (nytt)
ia)  Effektiva förfaranden för återvinning.
Ändring 153
Artikel 58, punkt 1, led ja (nytt)
ja) se till att allt EU-stöd som har betalats ut felaktigt till följd av upptäckta oegentligheter återkrävs, i tillämpliga fall jämte ränta, och att bokföra de belopp som skall återkrävas, och betala tillbaka återvunna belopp till kommissionen genom att dra av dem från nästa utgiftsdeklaration.
Ändring 154
Artikel 59, punkt 6
6.  Att se till att allt EU-stöd som har betalats ut felaktigt till följd av upptäckta oegentligheter återkrävs, eventuellt jämte ränta, och att bokföra de belopp som skall återkrävas, och i den mån det är möjligt betala tillbaka återvunna belopp till kommissionen genom att dra av dem från nästa utgiftsdeklaration.
utgår
Ändring 155
Artikel 65, punkt 4a (ny)
4a. Års- och slutrapporterna skall offentliggöras.
Ändring 156
Artikel 74
Mellanliggande betalningar och slutbetalningar skall beräknas genom att medfinansieringssatsen för varje prioritering tillämpas på de offentliga utgifter som attesterats för den prioriteringen på grundval av en utgiftsdeklaration som attesterats av den attesterande myndigheten.
Mellanliggande betalningar och slutbetalningar skall beräknas genom att medfinansieringssatsen för varje prioritering tillämpas på de offentliga utgifter som attesterats för den åtgärden på grundval av en utgiftsdeklaration som attesterats av den attesterande myndigheten. I annat fall skall de återbetalas på grundval av de utgifter som faktiskt har betalats och som attesterats av den attesterande myndigheten.
Ändring 157
Artikel 95, punkt 5
5.  Om belopp skall återkrävas till följd av en indragning enligt punkt 1, skall den myndighet eller det organ som är behörigt inleda återvinningen och underrätta den attesterande myndigheten och förvaltningsmyndigheten. Återvinningar skall rapporteras och redovisas.
5.  Om belopp skall återkrävas till följd av en indragning enligt punkt 1, skall förvaltningsmyndigheten omgående inleda återvinningen och underrätta den attesterande myndigheten och förvaltningsmyndigheten. Återvinningar skall rapporteras och redovisas i enlighet med bestämmelserna i gemenskapslagstiftningen.
Ändring 158
Bilaga II, Grupp 2
Åtgärder för hållbar utveckling i kustfiskeområden (artikel 43), investeringar ombord på fiskefartyg (artikel 27), investeringar i vattenbruk (artikel 30), investeringar i beredning och saluföring av fiskeriprodukter (artikel 34), marknadsföring och utveckling av nya avsättningsmöjligheter (artikel 39).
Åtgärder för hållbar utveckling i fiske- och vattenbruksområden (artikel 43), investeringar ombord på fiskefartyg (artikel 27), investeringar i vattenbruk (artikel 30), investeringar i beredning och saluföring av fiskeriprodukter (artikel 34), marknadsföring och utveckling av nya avsättningsmöjligheter (artikel 39), gemensamma åtgärder (artikel 36), nybyggnation (artikel 33), anläggningar i fiskehamnar (artikel 38), ändring och omställning av fiskefartyg (artikel 41).
Ändring 159
Bilaga II, Grupp 3, inledningen
• Inom ramen för planer för anpassning av fiskeansträngningen enligt artikel 23 a första strecksatsen:
• Inom ramen för planer för anpassning av fiskeansträngningen enligt artikel 23 a:
Ändring 160
Bilaga II, Grupp 3, strecksats 3a (ny)
  Jämställdhet (artikel 41a).
Ändring 161
Bilaga II, Grupp 3, avslutande del
• Åtgärder för småskaligt kustfiske enligt artikel 27a.3 och 27a.4:
• Åtgärder för småskaligt kustfiske enligt artikel 27a:

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet ***I
PDF 454kWORD 272k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (KOM(2004)0279 – C6-0037/2004 – 2004/0084(COD))
P6_TA(2005)0283A6-0176/2005

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2004)0279)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 141.3 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0037/2004),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor samt yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0176/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 6 juli 2005 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/.../EG om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetad version)

P6_TC1-COD(2004)0084


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av den Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 141.3 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(4), och

av följande skäl:

(1)  Rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor(5) och rådets direktiv 86/378/EEG av den 24 juli 1986 om genomförandet av principen om likabehandling av män och kvinnor i företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet(6) har ändrats kraftigt. Rådets direktiv 75/117/EEG av den 10 februari 1975 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män(7) och rådets direktiv 97/80/EG av den 15 december 1997 om bevisbörda vid mål om könsdiskriminering(8) innehåller också bestämmelser för att genomföra principen om likabehandling av kvinnor och män. Eftersom direktiven skall ändras ytterligare är de av tydlighetsskäl omarbetade så att de viktigaste bestämmelserna på detta område liksom vissa konsekvenser av EG-domstolens rättspraxis samlas i en enda text.

(2)  Jämställdhet mellan kvinnor och män är en grundläggande princip i gemenskapslagstiftningen enligt artiklarna 2 och 3.2 i fördraget och domstolens rättspraxis. Enligt dessa bestämmelser i fördraget är jämställdhet mellan kvinnor och män en "uppgift" och ett "syfte" för gemenskapen och den är uttryckligen skyldig att främja jämställdhet i all sin verksamhet. Likabehandlingen inbegriper jämställdhet för personer som genomgår könsbyte.

(3)  Rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster(9) är ett viktigt verktyg i syfte att beakta uppgifter för att tillämpa principen om likabehandling.

(4)  I artikel 141.3 ges nu den rättsliga grunden för att vidta gemenskapsåtgärder som säkerställer tillämpningen av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i frågor som rör anställning och yrke, inklusive principen om lika lön för lika och likvärdigt arbete.

(5)  I artiklarna 21 och 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna förbjuds också all könsdiskriminering och fastställs rätten till likabehandling av kvinnor och män på alla områden, inbegripet i fråga om anställning, yrke, lön och rimlig föräldraledighet som en individuell rättighet för båda föräldrarna.

(6)  För att uppnå enhetlighet är det nödvändigt att fastställa en enda definition på direkt och indirekt diskriminering.

(7)  Trakasserier och sexuella trakasserier strider mot principen om likabehandling av kvinnor och män. De utgör könsdiskriminering enligt detta direktiv. Sådana former av diskriminering förekommer inte enbart på arbetsplatsen utan även i samband med tillgång till anställning, yrkesutbildning och yrkesmässig befordran. Dessa former av diskriminering bör alltså förbjudas och de bör bli föremål för avskräckande och proportionella sanktioner samt domstolsprövning.

(8)  I detta sammanhang bör arbetsgivare och de som är ansvariga för yrkesutbildning uppmuntras att vidta åtgärder för att bekämpa alla former av könsdiskriminering, inbegripet mot den särskilt utsatta grupp som invandrarkvinnor utgör, och särskilt att vidta åtgärder för att förebygga trakasserier och sexuella trakasserier på arbetsplatsen samt i samband med tillgång till anställning, yrkesutbildning och yrkesmässig befordran i enlighet med nationell lagstiftning och praxis.

(9)  Principen om lika lön för lika eller likvärdigt arbete, som är fast etablerad genom artikel 141 i fördraget och närmare angiven i EG-domstolens rättspraxis, är en viktig aspekt av principen om likabehandling av kvinnor och män. Den utgör även en viktig och omistlig del av gemenskapens regelverk om könsdiskriminering. Det är därför lämpligt att fastställa bestämmelser för dess genomförande.

(10)  För att bedöma om arbetstagare utför lika eller likvärdigt arbete bör det i enlighet med domstolens fasta rättspraxis och med beaktande av en rad faktorer, inklusive arbetets natur, utbildning och arbetsvillkor, fastställas om dessa arbetstagare kan anses vara i en jämförbar situation.

(11)  EG-domstolen har fastställt att principen om lika lön under vissa villkor inte bara gäller när kvinnor och män har samma arbetsgivare.

(12)  Medlemsstaterna bör tillsammans med arbetsmarknadens parter söka lösa problemet med fortgående löneskillnader mellan könen och könsegregerad arbetsmarknad med hjälp av system för flexibel arbetstid som gör det lättare för såväl män som kvinnor att förena familjeliv och arbetsliv. Detta bör inbegripa rimlig föräldraledighet som båda föräldrarna kan utnyttja och tillgång till barnomsorg och vård av vårdbehövande personer till ett överkomligt pris.

(13)  Särskilda åtgärder bör vidtas för att säkra genomförandet av principen om likabehandling i företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet och tydligare ange dess tillämpningsområde.

(14)  I sin dom i mål C-262/88 Barber mot Guardian Royal Exchange Assurance Group(10) slår domstolen fast att alla förmåner som utges enligt företags- eller yrkesbaserade pensionssystem utgör lön i den mening som avses i artikel 141 i fördraget.

(15)  Även om begreppet lön enligt artikel 141 i fördraget inte omfattar socialförsäkringsförmåner, har det klart fastställts att pensionssystem för offentligt anställda omfattas av principen om lika lön om förmånerna betalas ut på grund av anställningsförhållandet mellan arbetstagaren och arbetsgivaren, trots att detta system är en del av ett allmänt lagstadgat system. Enligt domstolens domar i mål C-7/93, Bestuur van het Algemeen Burgerlijk Pensioenfonds mot G. A. Beune(11), och mål C-351/00, Pirkko Niemi(12), kommer detta villkor att uppfyllas om pensionssystemet gäller en viss kategori arbetstagare, om förmånerna står i direkt relation till antalet tjänsteår och om beloppet beräknas på grundval av tjänstemannens senaste lön. Av tydlighetsskäl är det därför lämpligt att anta särskilda bestämmelser om detta.

(16)  Domstolen har bekräftat att avgifterna för manliga respektive kvinnliga arbetstagare till ett förmånsbestämt pensionssystem omfattas av bestämmelserna i artikel 141 i fördraget. Olikheter i fråga om arbetsgivaravgifter till sådana förmånsbestämda pensionssystem, som baseras på kapitalinvesteringar, där olikheterna beror på sådana försäkringstekniska beräkningsfaktorer som är olika beroende på kön, skall inte fastställas enligt samma bestämmelse.

(17)  I ett fonderat förmånsbestämt pensionssystem kan icke likvärdiga inslag fastställas i vissa fall, som till exempel omvandling till ett fast belopp av en del av en periodisk pension, överföring av pensionsrättigheter, en efterlevandepension som utbetalas till en familjemedlem i utbyte mot att försäkringstagaren avstår från en del av pensionen eller arbetstagaren får sänkt pension om han eller hon väljer att gå i förtidspension, då olikheten i belopp beror på effekter av att sådana könsbundna försäkringstekniska faktorer använts vid den tidpunkt när systemets finansiering fastställdes.

(18)  Medlemsstaterna bör se till att tillförlitliga uppgifter om användningen av könstillhörighet som en avgörande försäkringsteknisk faktor samlas in, offentliggörs och regelbundet uppdateras.

(19)  All information som medlemsstaterna lämnar till kommissionen i enlighet med artikel 33 bör inbegripa tillförlitliga uppgifter om användningen av könstillhörighet som en avgörande försäkringsteknisk faktor, vilka skall samlas in, offentliggöras och regelbundet uppdateras.

(20)  Det har slagits fast att förmåner enligt företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet inte skall anses som lön i den mån förmånerna kan hänföras till anställningsperioder före den 17 maj 1990, utom när det gäller arbetstagare eller medförsäkrade som före den dagen har väckt talan vid domstol eller inlett ett likvärdigt förfarande enligt tillämplig nationell lag. Det är därför nödvändigt att begränsa genomförandet av principen om likabehandling.

(21)  EG-domstolen har konsekvent hävdat att Protokoll nr 17 om artikel 141 i Fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen (1992) inte påverkar rätten att ansluta sig till ett företags- eller yrkesbaserat pensionssystem och att den tidsbegränsning som fastställdes i domstolens dom i mål C-262/88 Barber mot Guardian Royal Exchange Assurance Group inte avser rätten att ansluta sig till ett företags- eller yrkesbaserat pensionssystem. Domstolen har också fastslagit att nationella bestämmelser som rör tidsfrister för att väcka talan enligt nationell lag kan användas mot arbetstagare som hävdar sin rätt att ansluta sig till ett företags- eller yrkesbaserat pensionssystem, under förutsättning att de inte är mindre förmånliga för en talan av det slaget än för en liknande inhemsk talan och att de inte gör utövandet av rättigheter enligt gemenskapslagen omöjligt i praktiken. Domstolen har också fastställt att omständigheten att en arbetstagare kan begära att retroaktivt få ansluta sig till ett företags- eller yrkesbaserat pensionssystem inte ger arbetstagaren rätt att slippa betala de avgifter som hänför sig till den berörda försäkringsperioden.

(22)  Att garantera lika möjligheter till anställning och den yrkesutbildning som leder till anställning är av största vikt för tillämpningen av principen om likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet. Undantag från denna princip bör därför begränsas till sådan yrkesverksamhet där det är nödvändigt att anställa en person av visst kön på grund av yrkesverksamhetens natur eller det sammanhang där den utförs, förutsatt att det eftersträvade syftet är legitimt och i överensstämmelse med proportionalitetsprincipen.

(23)  Detta direktiv inskränker inte rätten till föreningsfrihet, inbegripet rätten för var och en att tillsammans med andra bilda fackföreningar och att ansluta sig till dessa för att skydda sina intressen. Åtgärder inom ramen för artikel 141.4 i fördraget kan inbegripa medlemskap i eller fortsatt verksamhet för organisationer och sammanslutningar vars huvudsyfte är att i praktiken främja principen om likabehandling av kvinnor och män.

(24)  Förbudet mot diskriminering bör inte hindra att medlemsstater behåller eller antar bestämmelser för att förhindra eller kompensera nackdelar för en grupp av personer av ett och samma kön. Sådana åtgärder innebär att organisationer för personer av ett och samma kön är tillåtna, om organisationernas huvudsakliga syfte är att främja dessa personers särskilda behov och att främja jämställdheten mellan kvinnor och män.

(25)  I syfte att i praktiken säkerställa full jämställdhet avseende arbetsvillkor mellan kvinnor och män får principen om likabehandling enligt artikel 141.4 i fördraget inte hindra medlemsstaterna från att behålla eller besluta om åtgärder som rör särskilda förmåner för att göra det lättare för det underrepresenterade könet att utöva yrkesverksamhet eller för att förebygga eller kompensera nackdelar i yrkeskarriären. Mot bakgrund av den rådande situationen och förklaring nr 28 till Amsterdamfördraget bör medlemsstaterna i första hand sträva efter att förbättra kvinnornas situation i arbetslivet.

(26)  Det framgår tydligt av domstolens rättspraxis att ogynnsam behandling av kvinnor som är relaterad till  havandeskap  eller moderskap utgör direkt  könsdiskriminering. Detta direktiv bör därför uttryckligen omfatta sådan behandling.

(27)  Domstolen har konsekvent framhållit att det när det gäller principen om likabehandling är legitimt att skydda kvinnans fysiska tillstånd under och efter en graviditet och att vidta åtgärder för moderskapsskydd som ett sätt att uppnå full jämställdhet. Detta direktiv påverkar därför inte tillämpningen av rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar(13) och rådets direktiv 96/34/EG av den 3 juni 1996 om ramavtalet om föräldraledighet, som ingåtts mellan Unice, Europeiskt centrum för offentliga företag och EFS(14).

(28)  Av tydlighetsskäl är det därför lämpligt att anta särskilda bestämmelser om skyddet av kvinnors anställningsrättigheter vid moderskapsledighet och särskilt deras rätt att återuppta samma arbete eller ett likvärdigt arbete och inte få försämrade villkor på grund av denna ledighet samt komma i åtnjutande av de förbättringar av arbetsvillkoren som de skulle ha haft rätt till under bortovaron.

(29)  I en resolution av den 29 juni 2000 från rådet och ministrarna för sysselsättning och socialpolitik, församlade i rådet, om balans mellan kvinnor och män i deltagandet i arbets- och familjelivet(15) uppmuntrades medlemsstaterna att överväga att se över möjligheten att inom sina respektive rättssystem bevilja manliga arbetstagare en individuell och icke överförbar rätt till faderskapsledighet med bibehållande av de rättigheter som är förenade med anställningen. I detta sammanhang är det viktigt att betona att det är medlemsstaternas uppgift att avgöra huruvida de skall bevilja en sådan rättighet eller ej och att bestämma villkoren, med undantag för uppsägning, avskedande och återgång till arbetet, som faller utanför det här direktivets räckvidd.

(30)  Liknande villkor gäller för att medlemsstaterna skall bevilja män och kvinnor en individuell och icke överförbar rätt till adoptionsledighet med bibehållande av de rättigheter som är förenade med anställningen. I detta sammanhang är det viktigt att betona att det är medlemsstaternas uppgift att avgöra huruvida de skall bevilja en sådan rättighet eller ej och bestämma villkoren, med undantag för uppsägning, avskedande och återgång till arbetet, som faller utanför det här direktivets räckvidd.

(31)  För att principen om likabehandling skall kunna genomföras i praktiken måste medlemsstaterna införa lämpliga förfaranden.

(32)  Adekvata rättsliga eller administrativa förfaranden för att säkerställa efterlevnaden av de skyldigheter som fastställs i detta direktiv är av största vikt för att principen om likabehandling skall kunna genomföras i praktiken.

(33)  Antagandet av reglerna om bevisbörda är viktigt för att säkra att principen om likabehandling upprätthålls i praktiken. Domstolen har förklarat att bestämmelser bör antas för att se till att bevisbördan övergår till svaranden när det föreligger ett prima facie-fall av diskriminering, utom vid sådana förfaranden där det åligger domstolen eller det behöriga nationella organet att utreda fakta. Det måste dock klargöras att bedömning av fakta som ger anledning att anta att det har förekommit direkt eller indirekt diskriminering även fortsättningsvis är en fråga för den berörda nationella organet i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis. Medlemsstaterna har dessutom möjlighet att på alla stadier av förfarandet införa bevisregler som är fördelaktigare för käranden.

(34)  För att  detta direktiv skall ge  ett effektivare skydd bör föreningar, organisationer och andra rättsliga enheter också ges befogenhet att, på det sätt medlemsstaterna bestämmer, engagera sig i rättsliga och/eller administrativa förfaranden, antingen på den  klagande  personens vägnar eller för att stödja denne, utan att detta påverkar tillämpningen av de nationella regler som rör ombud och försvar.

(35)  Med tanke på att rätten till ett effektivt rättsligt skydd är av grundläggande art, bör det säkerställas att arbetstagarna även i fortsättningen omfattas av ett sådant skydd även efter det att det förhållande som gett upphov till den förmodade överträdelsen av principen om likabehandling har upphört. En arbetstagare som försvarar eller lämnar bevis till förmån för en person som skyddas enligt detta direktiv bör ha rätt till samma skydd.

(36)  För att principen om likabehandling skall få avsedd verkan har domstolen tydligt slagit fast att det skadestånd som tilldöms för överträdelse av denna princip, om sanktionen enligt nationell lagstiftning utgör skadestånd, skall vara adekvat i förhållande till den skada som lidits. Därför bör det inte fastställas någon övre gräns för denna kompensation, utom i de fall då arbetsgivaren kan bevisa att den enda skada som den sökande har lidit till följd av diskriminering i den mening som avses i detta direktiv, är vägran att beakta hans/hennes ansökan.

(37)  För att säkerställa att principen om likabehandling tillämpas i praktiken bör medlemsstaterna  främja dialogen mellan arbetsmarknadens parter och, inom ramen för nationell praxis, med icke-statliga organisationer.

(38)  Medlemsstaterna bör fastställa effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för åsidosättande av skyldigheterna i detta direktiv.

(39)  Eftersom målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(40)  I syfte att skapa ökad förståelse för varför kvinnor och män behandlas olika på arbetsmarknaden och i arbetslivet bör jämförbar könsuppdelad information och statistik tas fram, analyseras och tillgängliggöras på lämpliga nivåer.

(41)  Likabehandling av kvinnor och män på arbetsmarknaden och i arbetslivet kan inte inskränkas till lagstiftningsåtgärder. Europeiska unionen och medlemsstaterna bör i större utsträckning göra allmänheten medveten om problemet med lönediskriminering och förändra den allmänna attityden genom att i möjligaste mån engagera alla berörda parter, både på offentlig och privat nivå. Dialogen mellan arbetsmarknadens parter kan spela en viktig roll i detta arbete.

(42)  Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör bara gälla de bestämmelser som har ändrats i väsentlig utsträckning jämfört med tidigare direktiv. Skyldigheten att införliva de bestämmelser som är oförändrade följer av tidigare direktiv.

(43)  Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpning av de direktiv som anges i bilaga I del B.

(44)  I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning(16) uppmanas medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan direktiven och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

Syftet med detta direktiv är att garantera att principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet tillämpas.

Därför innehåller det bestämmelser för att genomföra principen om likabehandling i fråga om följande:

   a) tillgång till anställning, inklusive befordran, och till yrkesutbildning,
   b) arbetsvillkor, inklusive lön,
   c) företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet.

Det innehåller också bestämmelser om fastställande av lämpliga förfaranden för att garantera att detta genomförande blir effektivare.

Artikel 2

Definitioner

1.  I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

   a) "direkt diskriminering": när en person på grund av kön behandlas mindre förmånligt än en annan person behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation.
   b) "indirekt diskriminering": när en skenbart neutral bestämmelse eller ett skenbart neutralt kriterium eller förfaringssätt särskilt missgynnar personer av ett visst kön jämfört med personer av det andra könet, om inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet objektivt kan motiveras av ett berättigat mål och medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga.
   c) "trakasserier": när ett oönskat beteende som har samband med en persons kön förekommer och syftar till eller leder till att en persons värdighet kränks och att en hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller kränkande stämning skapas.
   d) "sexuella trakasserier": när någon form av oönskat verbalt eller fysiskt beteende av sexuell natur förekommer som syftar till eller leder till att en persons värdighet kränks, särskilt när en hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller kränkande stämning skapas.
   e) "lön": den sedvanliga bas- eller minimilönen samt all annan ersättning i kontanter eller in natura som arbetstagaren tar emot direkt eller indirekt från sin arbetsgivare på grund av sin anställning.
   f) "företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet": system som inte regleras av direktiv 79/7/EEG(17), vilkas syfte är att ge dem som arbetar, både anställda och egenföretagare, i ett företag eller i en grupp av företag, inom ett område för ekonomisk verksamhet eller yrkessektor eller grupp av sådana sektorer, förmåner som skall komplettera förmånerna enligt lagstadgade system för social trygghet eller ersätta dessa, vare sig deltagandet i sådana system är obligatoriskt eller frivilligt.
   g) "yrkesmässig befordran": avancemang i befattning eller ansvarsområde, inbegripet villkoren för utannonserandet eller utnämnandet.

2.  I detta direktiv avses med diskriminering:

   a) trakasserier och sexuella trakasserier, och annan mindre förmånlig behandling på grund av att en person avvisar eller låter bli att reagera mot ett sådant beteende.
   b) instruktion att diskriminera personer på grund av kön.
   c) mindre förmånlig behandling av en kvinna som har samband med graviditet eller moderskapsledighet i den mening som avses i direktiv 92/85/EEG.
   d) mindre förmånlig behandling på grund av könsbyte.

Artikel 3

Tillämpning

1.  Detta direktiv skall inte påverka bestämmelser om skydd för kvinnor, särskilt beträffande graviditet och moderskap.

2.  Det här direktivet skall inte påverka tillämpningen av bestämmelserna i direktiv 96/34/EG och direktiv 92/85/EEG.

Artikel 4

Positiv särbehandling

I syfte att i praktiken säkerställa full jämställdhet mellan män och kvinnor i arbetslivet skall medlemsstaterna bibehålla eller besluta om åtgärder inom ramen för artikel 141.4 i fördraget, exempelvis såväl åtgärder för att främja tillhandahållande av barnomsorg och vård av andra vårdbehövande personer till överkomligt pris som åtgärder som rör tillgång till anställning, yrkesutbildning och yrkesmässig befordran samt arbetsvillkor.

AVDELNING II

Särskilda bestämmelser

Kapitel 1

Principen om lika lön

Artikel 5

Förbud mot diskriminering

För lika eller likvärdigt arbete skall direkt eller indirekt könsdiskriminering avskaffas vid alla former och villkor för ersättningen.

I synnerhet när ett arbetsvärderingssystem används för att bestämma lön, skall detta vara baserat på samma kriterier för både kvinnor och män och vara utformat så, att det utesluter all diskriminering på grund av kön.

Kapitel 2

Principen om likabehandling i företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet

Artikel 6

Förbud mot diskriminering

Utan att det påverkar artikel 5 skall det inte förekomma någon direkt eller indirekt könsdiskriminering i företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet i fråga om:

   a) sådana förmåners räckvidd och villkoren för att få del av dem,
   b) skyldighet att betala avgifter och beräkningen av avgifterna,
   c) beräkningen av förmåner, däribland tilläggsförmåner avseende make/maka eller familjemedlemmar och de villkor som avgör hur länge rätten till förmånerna skall kvarstå.

Artikel 7

Detta kapitel skall tillämpas på den förvärvsarbetande befolkningen, däribland egna företagare, personer vars verksamhet avbrutits av sjukdom, barnafödande, olycksfall eller ofrivillig arbetslöshet samt arbetssökande liksom även pensionerade och invalidiserade arbetstagare, och deras förmånsberättigade anhörig,a i enlighet med nationell lag och/eller praxis.

Artikel 8

Materiellt tillämpningsområde

1.  Detta kapitel gäller:

  a) företags- eller yrkesbaserade system som lämnar skydd vid
   i) sjukdom,
   ii) invaliditet,
   iii) ålderdom inklusive förtidspensionering,
   iv) olycksfall i arbetet samt yrkessjukdomar,
   v) arbetslöshet,
   b) företags- eller yrkesbaserade system som ger andra sociala förmåner i kontanter eller in natura och i synnerhet efterlevandeförmåner samt familjebidrag, om sådana förmåner utgör en ersättning som arbetsgivaren betalar den anställde.

2.  Detta kapitel gäller också pensionssystem för en viss kategori offentligt anställda, om förmånerna som betalas ut inom systemet betalas på grund av anställningsförhållandet.

Artikel 9

Undantag från materiellt tillämpningsområde

1.  Detta kapitel gäller inte

   a) individuella avtal för egenföretagare,
   b) system för egenföretagare med endast en deltagare,
   c) anställda löntagares försäkringsavtal där arbetsgivaren inte är part,
  d) frivilliga bestämmelser i företags- eller yrkesbaserade system som erbjuds deltagare individuellt för att garantera dem
   i) antingen ytterligare förmåner,
   ii) eller ett val av dag då de normala förmånerna för egenföretagare utfaller, eller ett val mellan flera förmåner,
   e) företags- eller yrkesbaserade system i den mån förmånerna finansieras genom avgifter som betalas frivilligt av arbetstagare.

2.  Detta kapitel hindrar inte en arbetsgivare från att bevilja personer som redan har uppnått pensionsåldern enligt ett företags- eller yrkesbaserat system, men som ännu inte har uppnått pensionsåldern för lagstadgad pension, ett pensionstillägg vars syfte är att göra förmånsbeloppet likvärdigt med eller nästan likvärdigt med det belopp som betalas ut till personer av det andra könet i samma situation, vilka redan har uppnått den lagstadgade pensionsåldern, fram till dess att de personer som åtnjuter tillägget uppnår den lagstadgade pensionsåldern.

Artikel 10

Exempel på könsdiskriminering

1.  Med bestämmelser som står i strid med likabehandlingsprincipen avses sådana bestämmelser som direkt eller indirekt beror på kön, när det gäller att

   a) avgöra vilka personer som får delta i ett företags- eller yrkesbaserat system,
   b) fastställa om deltagande i ett företags- eller yrkesbaserat system skall vara obligatoriskt eller frivilligt,
   c) fastställa olika regler för ålder för inträde i systemet eller vilken anställningsperiod eller försäkringsperiod i detta som minst krävs för att erhålla dess förmåner,
   d) fastställa olika regler, förutom vad som bestäms i h och j, för återbetalning av avgifter då en arbetstagare lämnar ett system utan att ha uppfyllt de villkor som garanterar honom en uppskjuten rätt till långtidsförmåner,
   e) ställa olika villkor för beviljande av förmåner eller att inskränka förmånerna till arbetstagare av det ena eller andra könet,
   f) fastställa olika pensionsålder,
   g) temporärt upphäva innehavet eller förvärvet av rättigheter under barnledighet eller ledighet av familjeskäl som beviljas enligt lag eller avtal och betalas av arbetsgivaren,
   h) fastställa olika förmånsnivåer, utom i den mån det kan vara nödvändigt att ta hänsyn till försäkringstekniska beräkningsfaktorer, som är olika beroende på kön, för avgiftsbaserade system; när det gäller fonderade förmånsbestämda system kan vissa inslag skilja sig åt, där olikheten i belopp beror på effekter av att försäkringstekniska faktorer använts, vilka skilde sig åt beroende på kön vid den tidpunkt när systemet fonderades,
   i) fastställa olika nivåer för arbetstagares avgifter,
  j) fastställa olika nivåer för arbetsgivaravgifter, utom
   i) vid avgiftsbestämda system om syftet är att utjämna de slutliga förmånernas belopp eller att göra dem mer likartade för bägge könen,
   ii) vid fonderade förmånsbestämda system där arbetsgivarens bidrag är avsedda att säkerställa nödvändiga medel för att täcka kostnaden för de baserade förmånerna,
   k) fastställa olika normer eller normer tillämpliga endast på arbetstagare av ett specificerat kön, utom i de fall som föreskrivs i h och j, i fråga om garantin för eller bibehållandet av rätten till uppskjutna förmåner, då en arbetstagare lämnar ett system.

2.  När man överlämnar åt förmånssystemets förvaltning att inom räckvidden för detta kapitel efter gottfinnande bevilja förmåner, skall den rätta sig efter likabehandlingsprincipen.

Artikel 11

Egenföretagare, översynsklausul

1.  Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de bestämmelser i företags- eller yrkesbaserade system för egenföretagare som strider mot likabehandlingsprincipen har reviderats och trätt i kraft senast den 1 januari 1993  eller, för medlemsstater som anslöt sig efter detta datum, det datum då direktiv 86/378/EEG ändrat genom direktiv 96/97/EG blev tillämpligt på deras territorium.

2.  Detta kapitel skall inte utesluta att de bestämmelser för rättigheter och skyldigheter som gällde under medlemskapet i ett företags- eller yrkesbaserat system för egenföretagare, innan systemet reviderades, fortfarande skall gälla för tiden i fråga.

Artikel 12

Egenföretagare, uppskjutandeklausul

Medlemsstaterna får, när det gäller företags- eller yrkesbaserade system för egenföretagare, uppskjuta en obligatorisk tillämpning av likabehandlingsprincipen i fråga om

  a) att avgöra pensionsålder i syfte att bevilja ålderspension och de eventuella konsekvenserna för andra förmåner,
   i) antingen till den dag då sådan likabehandling uppnås i lagstadgade system,
   ii) eller senast till dess att sådan likabehandling krävs genom ett direktiv,
   b) efterlevandepensioner till dess att i gemenskapslag stadgas att likabehandlingsprincipen skall gälla i lagstadgade system för social trygghet i detta avseende,
   c) tillämpningen av artikel 10.1 i vad gäller användningen av försäkringstekniska beräkningsfaktorer till den 1 januari 1999 eller, för medlemsstater som anslöt sig efter detta datum, det datum då direktiv 86/378/EEG ändrat genom direktiv 96/97/EG blev tillämpligt på deras territorium.

Artikel 13

Retroaktiv effekt

1.  Varje bestämmelse som syftar till att genomföra detta kapitel, när det gäller arbetstagare, skall omfatta alla förmåner från företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet som härrör från anställningstiden efter den 17 maj 1990 och skall tillämpas retroaktivt till den dagen, utan att det påverkar rättigheter för de arbetstagare eller deras medförsäkrade som före den dagen har väckt talan vid domstol eller inlett ett likvärdigt förfarande enligt nationell lag. I det fallet skall genomförandebestämmelserna tillämpas retroaktivt till den 8 april 1976 och omfatta alla förmåner som härrör från anställningsperioder efter den dagen. För medlemsstater som anslöt sig till gemenskapen efter den 8 april 1976 och före den 17 maj 1990 skall den dagen ersättas av den dag då artikel 141 i fördraget blev tillämplig på deras territorium.

2.  Den andra meningen i punkt 1 hindrar inte tillämpningen av nationella bestämmelser om frister som kan åberopas vid talan mot arbetstagare eller deras medförsäkrade som har väckt talan vid domstol eller inlett ett likvärdigt förfarande enligt nationell lag före den 17 maj 1990, under förutsättning att de nationella bestämmelserna inte är mindre förmånliga för en talan av det slaget än för liknande talan av inhemsk art och att de inte gör utövandet av gemenskapslag omöjligt i praktiken.

3.  För medlemsstater vilkas anslutning ägde rum efter den 17 maj 1990 och som den 1 januari 1994 var avtalsparter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet skall datumet den 17 maj 1990 i punkt 1 första meningen ersättas med datumet den 1 januari 1994.

4.  För andra medlemsstater vilkas anslutning ägde rum efter den 17 maj 1990 skall den dagen i punkterna 1 och 2 ersättas av den dag då artikel 141 i fördraget blev tillämplig på deras territorium.

Artikel 14

Flexibel pensionsålder

Om män och kvinnor har rätt att begära flexibel pensionsålder enligt samma villkor skall det inte anses vara oförenligt med detta kapitel.

Kapitel 3

Principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor

Artikel 15

Förbud mot diskriminering

1.  Det får inte förekomma direkt eller indirekt könsdiskriminering i den offentliga eller privata sektorn, inbegripet offentliga organ i fråga om följande:

   a) Villkor för tillgång till anställning, till verksamhet som egenföretagare och till yrkesutövning, inklusive urvalskriterier och meritbedömningskriterier samt krav för anställning och placering på en tjänst på alla nivåer inom alla verksamhetsgrenar på alla nivåer i arbetslivet, inbegripet befordran.
   b) Tillträde till alla typer och alla nivåer av yrkesvägledning, yrkesutbildning, högre yrkesutbildning och omskolning, inklusive yrkespraktik.
   c) Anställnings- och arbetsvillkor, inbegripet uppsägning och avskedanden, och löner enligt detta direktiv och artikel 141 i fördraget.
   d) Medlemskap och medverkan i en arbetstagar- eller arbetsgivarorganisation eller i andra organisationer vars medlemmar utövar ett visst yrke, inbegripet de förmåner som dessa organisationer tillhandahåller.

2.  Medlemsstaterna får i fråga om tillgång till anställning, inbegripet den utbildning som leder därtill, föreskriva att en sådan särbehandling som föranleds av en egenskap som hänförs till kön inte skall utgöra diskriminering, om denna egenskap, på grund av yrkesverksamhetens natur eller det sammanhang där den utförs, utgör ett verkligt och avgörande yrkeskrav, förutsatt att dess mål är berättigat och kravet är rimligt.

Artikel 16

Moderskapsledighet

1.  Mindre förmånlig behandling av en kvinna som har samband med graviditet eller moderskapsledighet skall anses utgöra diskriminering enligt detta direktiv.

2.  En kvinna som är moderskapsledig skall vid ledighetens slut ha rätt att återgå till sitt arbete eller ett likvärdigt arbete, på villkor som inte är mindre gynnsamma för henne och komma i åtnjutande av de förbättringar av arbetsvillkoren som hon skulle ha haft rätt till under sin bortovaro.

Artikel 17

Faderskapsledighet och adoptionsledighet

Detta direktiv skall inte påverka medlemsstaternas rätt att erkänna särskild rätt till faderskapsledighet och/eller adoptionsledighet. Medlemsstater som erkänner sådan rätt skall vidta nödvändiga åtgärder för att skydda manliga och kvinnliga arbetstagare mot uppsägning och avskedande på grund av att de utövar denna rätt och se till att de vid slutet av en sådan ledighet har rätt att återuppta sitt arbete, eller ett likvärdigt arbete på villkor som inte är mindre gynnsamma för dem, och komma i åtnjutande av de förbättringar av arbetsvillkoren som de skulle ha haft rätt till under sin bortovaro.

AVDELNING III

ÖVERGRIPANDE BESTÄMMELSER

Kapitel 1

Rättsmedel och verkställighet

Avsnitt 1

Korrigerande åtgärder

Artikel 18

Tillvaratagande av rättigheter

1.  Medlemsstaterna skall säkerställa att alla som anser sig förfördelade på grund av att principen om likabehandling inte har tillämpats på dem har tillgång till rättsliga och/eller administrativa förfaranden, inbegripet, när de anser det lämpligt, förlikningsförfaranden, medling och skiljeförfaranden, för att säkerställa efterlevnaden av skyldigheterna enligt detta direktiv, även efter det att den situation i vilken diskrimineringen uppges ha förekommit har upphört.

2.  Medlemsstaterna skall säkerställa att föreningar, organisationer eller andra rättsliga enheter som i enlighet med de kriterier som fastställs i deras nationella lagstiftning har ett berättigat intresse av att säkerställa att bestämmelserna i detta direktiv efterlevs får, på den klagande personens vägnar eller för att stödja denne, med hans eller hennes tillstånd, engagera sig i de rättsliga och/eller administrativa förfaranden som finns för att säkerställa efterlevnaden av skyldigheterna enligt detta direktiv.

3.  Punkterna 1 och 2 påverkar inte tillämpningen av nationella regler om tidsfrister för att väcka talan som rör principen om likabehandling.

Artikel 19

Kompensation eller gottgörelse

Medlemsstaterna skall i sina rättsordningar införa nödvändiga bestämmelser, i händelse av överträdelse av skyldigheterna enligt detta direktiv, för att säkerställa faktiska och effektiva rättsmedel, såsom kompensation eller gottgörelse, enligt vad medlemsstaterna bestämmer, för den förlust och skada som lidits av den person som drabbats av könsdiskriminering, på ett sätt som är avskräckande och står i proportion till den skada som lidits. Dessa rättsmedel får inte begränsas av en i förväg fastställd övre gräns, utom i de fall då arbetsgivaren kan bevisa att den enda skada som en sökande lidit till följd av diskriminering i den mening som avses i detta direktiv är vägran att beakta hans/hennes arbetsansökan.

Avsnitt 2

Bevisbörda

Artikel 20

Bevisbörda

1.  Medlemsstaterna skall i enlighet med sina nationella rättssystem vidta nödvändiga åtgärder för att se till att svarande är skyldig att bevisa att det inte föreligger något brott mot likabehandlingsprincipen när personer, som anser sig förfördelade på grund av att likabehandlingsprincipen inte har tillämpats på dem, inför domstol eller annan behörig myndighet lägger fram sådana fakta som ger anledning att anta att det har förekommit direkt eller indirekt diskriminering.

2.  Punkt 1 skall inte förhindra att medlemsstaterna inför bevisregler som är fördelaktigare för käranden.

3.  Medlemsstaterna kan avstå från att tillämpa punkt 1 på förfaranden där det åligger domstolen eller den behöriga instansen att utreda fakta i målet.

Artikel 21

Tillämpningsområde

1.  Artikel 20 skall också tillämpas på

   a) de förhållanden som avses i artikel 141 i fördraget och, i den mån det förekommer könsdiskriminering, direktiven 92/85/EEG och 96/34/EG,
   b) alla civila eller administrativa förfaranden inom den offentliga eller den privata sektorn vilka innebär att talan kan föras enligt nationell rätt för att bestämmelserna i punkt a skall tillämpas, med undantag av utomrättsliga förfaranden av frivillig art eller som föreskrivs i nationell rätt.

2.  Detta kapitel skall inte tillämpas på straffrättsliga förfaranden, om inte medlemsstaterna beslutar det.

Kapitel 2

Organ för främjande av likabehandling – den sociala dialogen

Artikel 22

Likabehandlingsorgan

1.  Medlemsstaterna skall utse och genomföra de nödvändiga förberedelserna för ett eller flera organ för främjande, analys och kontroll av samt till stöd för likabehandling av alla personer utan könsdiskriminering. Dessa organ får utgöra en del av de organ som på nationell nivå ansvarar för att tillvarata de mänskliga rättigheterna eller att ta till vara enskildas rättigheter.

2.  Medlemsstaterna skall säkerställa att behörigheten för dessa organ omfattar följande:

   a) Att på ett oberoende sätt bistå personer som utsatts för diskriminering genom att driva klagomål om diskriminering, utan att det påverkar rättigheterna för personer som har blivit diskriminerade eller för föreningar, organisationer eller andra rättsliga enheter som avses i artikel 18.2.
   b) Att genomföra oberoende undersökningar om diskriminering.
   c) Att offentliggöra oberoende rapporter om och lämna rekommendationer i frågor som rör sådan diskriminering.
   d) Att utbyta information och sakkunskaper med motsvarande enheter på europeisk nivå, exempelvis det europeiska jämställdhetsinstitutet.

Artikel 23

Dialog mellan arbetsmarknadens parter

1.  Medlemsstaterna skall, i enlighet med nationell sedvänja och praxis, vidta lämpliga åtgärder för att främja dialogen mellan arbetsmarknadens parter i syfte att främja likabehandling, inklusive genom att övervaka praxis på arbetsplatser, yrkesutbildning, tillgång till anställning och yrkesmässig befordran samt genom övervakning av kollektivavtal, etiska regler, forskning grundad på framtagande och analys av jämförbara könsuppdelade uppgifter eller utbyte av erfarenheter och god praxis.

2.  Medlemsstaterna skall, när detta står i överensstämmelse med nationell sedvänja och praxis, säkerställa att arbetsmarknadens parter, utan att deras oberoende åsidosätts, främjar likabehandling av kvinnor och män, stödjer flexibla arbetslösningar i syfte att underlätta förenande av arbete och familjeliv och att, på lämplig nivå, avtala om bestämmelser mot diskriminering på de områden som avses i artikel 1 och som faller inom räckvidden för förhandlingar om kollektivavtal. Dessa överenskommelser skall beakta bestämmelserna i detta direktiv och motsvarande nationella genomförandeåtgärder.

3.  Medlemsstaterna skall i enlighet med nationell lagstiftning, nationella kollektivavtal eller nationell praxis säkerställa att arbetsgivarna främjar likabehandling av kvinnor och män på ett planerat och systematiskt sätt under yrkesutbildning, vid tillgång till anställning samt beträffande yrkesmässig befordran och arbetsvillkor. Medlemsstaterna skall dessutom vidta åtgärder för att göra arbetsgivarna och allmänheten medvetna om jämställdhetsfrågor på arbetsmarknaden och i arbetslivet.

4.  I detta syfte skall arbetsgivarna åläggas att med lämpliga jämna mellanrum förse arbetstagarna och/eller deras företrädare med lämplig information om likabehandlingen av kvinnor och män inom företaget.

Denna information skall innehålla en rapport om vilka olika arbetsuppgifter kvinnor och män tilldelats och en översyn av hur kvinnors och mäns arbetsuppgifter klassificeras och om deras löner samt rådande löneskillnader och eventuella åtgärder för att i samarbete med arbetstagarrepresentanterna förbättra situationen.

Artikel 24

Dialog med icke-statliga organisationer

Medlemsstaterna skall främja en dialog med lämpliga icke-statliga organisationer som i enlighet med nationell lag och praxis har ett berättigat intresse av att motverka könsdiskriminering i syfte att främja principen om likabehandling.

AVDELNING IV

Genomförande

Artikel 25

Uppfyllande

Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att

   a) lagar och andra författningar som strider mot principen om likabehandling upphävs,
   b) bestämmelser som strider mot principen om likabehandling i individuella avtal eller kollektivavtal om heltids- eller deltidsanställning eller kollektivavtal, löneskalor, löneavtal, tjänstebenämningar, interna personalbestämmelser, i interna regler för företag samt i regler för fria yrkesutövare och arbetstagar- eller arbetsgivarorganisationer, individuella anställningsavtal eller andra åtgärder skall förklaras ogiltiga eller ändras,
   c) företags- eller yrkesbaserade system och system för social trygghet som innehåller sådana villkor inte får godkännas eller förlängas genom administrativa åtgärder.

Artikel 26

Viktimisering

Medlemsstaterna skall i sina rättsordningar införa nödvändiga bestämmelser för att skydda anställda, inbegripet dem som är arbetstagarrepresentanter enligt nationell lag och/eller praxis, mot uppsägning eller annan ogynnsam behandling som utgör en reaktion från arbetsgivarens sida på ett klagomål inom företaget eller ett rättsligt förfarande som syftar till att se till att principen om likabehandling följs.

Artikel 27

Sanktioner

Medlemsstaterna skall bestämma vilka sanktioner som skall tillämpas på överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och vidta alla åtgärder som behövs för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna, som kan bestå av skadestånd till den diskriminerade personen, skall vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna skall anmäla dessa bestämmelser till kommissionen senast den dag som anges i artikel 35, och alla senare ändringar som gäller dem utan dröjsmål.

Artikel 28

Förebyggande av diskriminering

Medlemsstaterna skall i enlighet med nationell lagstiftning, nationella kollektivavtal eller nationell praxis säkerställa att arbetsgivare och de som ansvarar för tillgång till yrkesutbildning vidtar effektiva åtgärder för att förebygga alla former av könsdiskriminering, särskilt trakasserier och sexuella trakasserier på arbetsplatsen vid tillgång till anställning, yrkesutbildning och yrkesmässig befordran samt i arbetsvillkoren.

Artikel 29

Minimikrav

1.  Medlemsstaterna får införa eller behålla bestämmelser som är mer fördelaktiga för skyddet av principen om likabehandling än de som anges i detta direktiv.

2.  Genomförandet av bestämmelserna i detta direktiv skall under inga omständigheter vara en tillräcklig motivering för att sänka skyddsnivån för arbetstagare på det område som omfattas av direktivet, utan att detta påverkar medlemsstaternas rätt att med hänsyn till en förändrad situation införa lagar och andra författningar som skiljer sig från dem som gäller när detta direktiv anmäls, under förutsättning att direktivets bestämmelser uppfylls.

Artikel 30

Direktiv 96/34/EG och dess översyn

1.  Detta direktiv påverkar inte bestämmelserna i direktiv 96/34/EG.

2.  Tillsammans med medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och andra berörda parter skall direktiv 96/34/EG ses över i syfte att fastställa huruvida det är tillräckligt och effektivt. Översynen skall vara inriktad på en förbättring av situationen för de kvinnor och män som har svårt att förena yrkes- och familjelivet.

Artikel 31

Jämställdhet

Medlemsstaterna skall aktivt ta hänsyn till målet att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män när de utarbetar och genomför lagar och andra författningar samt politiska beslut eller riktlinjer och verksamhet på de områden som avses i detta direktiv.

Artikel 32

Spridning av information

Medlemsstaterna skall se till att samtliga berörda personer på alla lämpliga sätt informeras om de åtgärder, som vidtas i enlighet med detta direktiv, exempelvis på arbetsplatsen och vid tillgång till anställning, yrkesutbildning och yrkesmässig befordran samt om de bestämmelser som redan gäller.

AVDELNING V

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 33

Rapporter

1.  Medlemsstaterna skall senast den ... (18) överlämna till kommissionen all den information som behövs för att kommissionen skall kunna utarbeta en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av detta direktiv.

2.  Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 skall medlemsstaterna vart fjärde år underrätta kommissionen om bestämmelser som rör åtgärder som antagits i enlighet med artikel 141.4 i fördraget samt information om dessa åtgärder och genomförandet av dem. På grundval av den informationen kommer kommissionen vart fjärde år att anta och offentliggöra en rapport med en jämförande utvärdering av åtgärder med hänsyn till förklaring nr 28 som fogas till slutakten till Amsterdamfördraget.

3.  Medlemsstaterna skall utvärdera den yrkesverksamhet som avses i artikel 15.2 för att mot bakgrund av den sociala utvecklingen avgöra om det är berättigat att bibehålla ifrågavarande undantag. De skall underrätta kommissionen om resultaten av denna utvärdering vart fjärde år. På grundval av denna information skall kommissionen vart fjärde år lägga fram en rapport inför Europaparlamentet och rådet.

Artikel 34

Översyn

Senast den ...(19)* skall kommissionen se över tillämpningen av detta direktiv och om nödvändigt föreslå ändringar.

Artikel 35

Genomförande

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den ...(20) eller se till att arbetsmarknadens parter genom avtal senast den dagen för in de bestämmelser som krävs. Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att de skall kunna garantera att de mål som fastställs i detta direktiv uppfylls. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De skall också innehålla ett uttalande om att hänvisningar i lagar och andra författningar till direktiv som upphävts genom detta direktiv skall tolkas som hänvisningar till direktivet. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras och hur uttalandet skall formuleras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lagstiftning skall begränsas till de bestämmelser som har ändrats i väsentlig utsträckning jämfört med tidigare direktiv. Skyldigheten att införliva de bestämmelser som är oförändrade följer av tidigare direktiv.

Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv samt en jämförelsetabell över bestämmelserna i detta direktiv och de nationella bestämmelser som antagits.

Artikel 36

Upphävande

1.  Direktiven 75/117/EEG, 76/207/EEG, 86/378/EEG och 97/80/EG, ändrat genom direktiven i bilaga 1 del A, upphör att gälla den dag som fastställs i artikel 35 första stycket i detta direktiv, utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller tidsfristerna för att införliva direktivet i nationell lag och tidpunkten för tillämpningen av de direktiv som förtecknas i bilaga 1 del B.

2.  Hänvisningar till de upphävda direktiven skall tolkas som hänvisningar till detta direktiv och skall läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga 2.

Artikel 37

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft [den tjugonde] dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 38

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA 1

Del A

Upphävda direktiv med efterföljande ändringar

(enligt artikel 36.1)

Rådets direktiv 75/117/EEG

EGT L 45, 19.2.1975

Rådets direktiv 76/207/EEG

EGT L 39, 14.2.1976

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/73/EG

EGT L 269, 5.10.2002

Rådets direktiv 86/378/EEG

EGT L 225, 12.8.1986

Direktiv 96/97/EG

EGT L 46, 17.2.1997

Rådets direktiv 97/80/EG

EGT L 14, 20.1.1998

Direktiv 98/52/EG

EGT L 205, 22.7.1998

Del B

Förteckning över tidsfrister för införlivande i nationell lag och datum för ikraftträdande

(enligt artikel 36.1)

Direktiv

Tidsfrist för införlivande

Datum för ikraftträdande

Direktiv 75/117/EEG

19.2.1976

Direktiv 76/207/EEG

14.8.1978

Direktiv 86/378/EEG

1.1.1993

Direktiv 96/97/EG

1.7.1997

17 maj 1990 för löntagare, med undantag för personer som före detta datum väckt talan vid domstol eller inlett ett likvärdigt förfarande enligt tillämplig nationell lag.

Artikel 8 i direktiv 86/378/EEG, ändrat genom direktiv 96/97/EG: senast 1 januari 1993.

Artikel 6.1 i första strecksatsen i direktiv 86/378/EEG, ändrat genom direktiv 96/97/EG: senast 1 januari 1999.

Direktiv 97/80/EG

1.1.2001

För Förenade kungariket den 22 juli 2001

Direktiv 98/52/EG

22.7.2001

Direktiv 2002/73/EG

5.10.2005

BILAGA 2

Jämförelsetabell

Direktiv 75/117/EEG

Direktiv 76/207/EEG

Direktiv 86/378/EEG

Direktiv 97/80/EG

Detta direktiv

-

Artikel 1.1

Artikel 1

Artikel 1

Artikel 1

-

Artikel 1.2

-

-

-

-

Artikel 2.2 första strecksatsen

-

-

Artikel 2.1 a

-

Artikel 2.2 andra strecksatsen

-

Artikel 2.2

Artikel 2.1 b

-

Artikel 2.2 tredje och fjärde strecksatsen

-

-

Artikel 2.1 c och d

-

-

-

-

Artikel 2.1 e

-

-

Artikel 2.1

-

Artikel 2.1 f

-

Artikel 2.3 och 2.4

-

-

Artikel 2.2

-

-

Artikel 3

-

Artikel 3.1

-

Artikel 2.7 första stycket

Artikel 5.2

-

Artikel 3.2

-

Artikel 2.7 fjärde stycket första meningen

-

-

-

Artikel 1

-

-

-

Artikel 5

-

-

Artikel 5.1

-

Artikel 6

-

-

Artikel 4

-

Artikel 8.1

-

-

-

-

Artikel 8.2

Artikel 2.2

Artikel 9.1

-

-

Artikel 2.3

-

Artikel 9.2

-

-

Artikel 6

-

Artikel 10

-

-

-

Artikel 11

-

-

Artikel 9

-

Artikel 12

-

-

-

-

Artikel 13

-

-

Artikel 9 a

-

Artikel 14

-

Artikel 2.1 och 3.1

-

Artikel 2.1

Artikel 15.1

-

Artikel 2.6

-

-

Artikel 15.2

-

Artikel 9.2

-

-

-

-

Artikel 2.8

-

-

-

-

Artikel 2.7 tredje stycket

-

-

Artikel 16.1

-

Artikel 2.7 andra stycket

-

-

Artikel 16.2

-

Artikel 2.7 fjärde stycket andra och tredje meningen

-

-

Artikel 17

Artikel 2

Artikel 6.1

Artikel 10

-

Artikel 18.1

-

Artikel 6.3

-

-

Artikel 18.2

-

-

-

Artikel 18.3

-

-

-

Artikel 19

-

-

-

Artikel 4

Artikel 20

-

-

-

Artikel 3

Artikel 21

-

Artikel 8a

-

-

Artikel 22

-

Artikel 8b

-

-

Artikel 23

-

Artikel 8c

-

-

Artikel 24

Artiklarna 3 och 6

Artikel 3.2 a

-

-

Artikel 25 a

Artikel 4

Artikel 3.2 b

Artikel 7 a

-

Artikel 25 b

-

-

Artikel 7 b

-

Artikel 25 c

Artikel 5

Artikel 7

Artikel 11

-

Artikel 26

Artikel 6

-

-

-

-

-

Artikel 8d

-

-

Artikel 27

Artikel 2.5

Artikel 28

-

Artikel 8e.1

-

-

-

-

Artikel 8e.2

-

Artikel 6

Artikel 29

-

Artikel 1.1 a

-

-

Artikel 31

Artikel 7

Artikel 8

-

Artikel 5

Artikel 32

Artikel 9

Artikel 10

Artikel 12.2

Artikel 7 fjärde stycket

Artikel 33

-

-

-

-

Artikel 34

Artikel 8

Artikel 9.1 första stycket samt artiklarna 9.2 och 9.3

Artikel 12.1

Artikel 7 första andra och tredje stycket

Artikel 35

-

Artikel 9.1 andra stycket

-

-

-

-

-

-

-

Artikel 36

-

-

-

-

Artikel 37

-

-

-

-

Artikel 38

-

-

Bilaga

-

-

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EUT C
(3) EUT C
(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 6 juli 2005.
(5) EGT L 39, 14.2.1976, s. 40. Direktivet ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/73/EG (EGT L 269, 5.10.2002, s. 15).
(6) EGT L 225, 12.8.1986, s. 40. Direktivet ändrat genom direktiv 96/97/EG (EGT L 46, 17.2.1997, s. 20).
(7) EGT L 45, 19.2.1975, s. 19.
(8) EGT L 14, 20.1.1998, s. 6. Direktivet ändrat genom direktiv 98/52/EG (EGT L 205, 22.7.1998, s. 66).
(9) EUT L 373, 21.12.2004, s. 37.
(10) REG. 1990, s. I-1889.
(11) REG 1994, s. I-4471.
(12) REG 2002, s. I-7007.
(13) EGT L 348, 28.11.1992, s. 1.
(14) EGT L 145, 19.6.1996, s. 4. Direktivet ändrat genom direktiv 97/75/EG (EGT L 10, 16.1.1998, s. 24).
(15) EGT C 218, 31.7.2000, s. 5.
(16) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.
(17) Rådets direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet (EGT L 6, 10.1.1979, s. 24).
(18)* Tre år efter det att detta direktiv trätt i kraft.
(19)** Fem år efter det att detta direktiv trätt i kraft.
(20)* Två år efter det att detta direktiv trätt i kraft.


Tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) ***I
PDF 374kWORD 129k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) (KOM(2003)0427 – C5-0338/2003 – 2003/0168(COD))
P6_TA(2005)0284A6-0211/2005

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2003)0427)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 61 c i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C5-0338/2003),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0211/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 6 juli 2005 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2005 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II)

P6_TC1-COD(2003)0168


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 61 c i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(3), och

av följande skäl:

(1)  Unionen har satt som mål att bevara och utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Därför skall gemenskapen bland annat besluta om åtgärder rörande civilrättsligt samarbete med gränsöverskridande följder i den mån de behövs för att den inre marknaden skall fungera väl. Åtgärderna skall bland annat omfatta främjande av förenligheten mellan tillämpliga bestämmelser i medlemsstaterna om lagkonflikter.

(2)  Den 3 december 1998 antog rådet (rättsliga och inrikes frågor) en handlingsplan för att på bästa sätt genomföra bestämmelserna i Amsterdamfördraget. Bland de åtgärder som bör vidtas inom två år efter det att Amsterdamfördraget har trätt i kraft anges i handlingsplanen ett rättsligt instrument rörande tillämplig lag på utomobligatoriska förpliktelser(4).

(3)  Europeiska rådet godkände vid sitt möte i Tammerfors den 15 och 16 oktober 1999(5) principen om ömsesidigt erkännande som en prioriterad åtgärd för att förverkliga ett europeiskt område med rättvisa. I utkastet till åtgärdsprogrammet för ömsesidigt erkännande(6) klargjordes det att åtgärder för harmonisering av reglerna vid lagkonflikter utgör kompletterande åtgärder som underlättar genomförandet av denna princip.

(4)  Om den inre marknaden skall fungera väl, måste medlemsstaternas lagvalsregler leda till att samma lands lag är tillämplig, oavsett vid vilken domstol talan har väckts. Sådana lagvalsregler gör det lättare att förutse hur en tvist kommer att lösas, ökar rättssäkerheten och underlättar att domar kan få verkan i hela gemenskapen.

(5)  Denna förordnings tillämpningsområde och bestämmelser måste utformas på ett sådant sätt att överensstämmelse uppnås med rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område(7) och förordning (EG) nr .../… om tillämplig lag på avtalsförpliktelser (Rom I)(8).

(6)  För att uppnå överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen krävs att denna förordning inte påverkar bestämmelser om tillämplig lag eller bestämmelser av betydelse för valet av tillämplig lag som finns i sekundärrätten, utöver denna förordning, såsom lagvalsregler på särskilda områden, internationellt tvingande regler av gemenskapsrättsligt ursprung och de grundläggande rättsliga principerna för den inre marknaden. Följaktligen bör denna förordning främja den inre marknadens funktion, särskilt den fria rörligheten för varor och tjänster.

(7)  Endast genom enhetliga regler som tillämpas oavsett vilken lag som anvisas kan man undvika att konkurrensen snedvrids mellan de rättssökande i gemenskapen.

(8)  För att minimera rättsosäkerheten är det nödvändigt att lagvalsreglerna är så enhetliga som möjligt i alla medlemsstater. Behovet av rättssäkerhet måste dock alltid underordnas det tvingande behovet att skipa rättvisa i enskilda fall och domstolarna måste följaktligen ges manöverutrymme. Vidare är det nödvändigt att respektera parternas avsikt i de fall då de uttryckligen har valt vilken lag som skall vara tillämplig om skadeståndsgrundande händelser inträffar eller då domstolen rimligen kan sluta sig till att ett sådant val har gjorts.

(9)  Denna förordning bör göra det lättare att förutse hur domstolarna kommer att döma och den bör bygga på en rimlig avvägning mellan skadevållarens och den skadelidandes intressen. Förordningen bör också uppfylla parternas rimliga förväntningar genom att domstolarna ges möjlighet att ta ställning till frågan om tillämplig lag i ett enskilt ärende på ett sådant sätt att hänsyn tas till behoven i samband med internationell handel och internationella transaktioner i en statssammanslutning utan inre gränser.

(10)  Lagvalsreglerna i denna förordning omfattar också förpliktelser som följer av strikt ansvar, och de harmoniserade bestämmelserna om anknytningsfaktorer gäller också frågan om ansvarskapacitet vid skadeståndsgrundande händelser.

(11)  Lagvalsregeln om produktansvar bör uppfylla följande mål: En rättvis fördelning av de risker som hör till ett modernt samhälle vilket kännetecknas av en hög grad av teknikanvändning och av en strävan efter att skydda konsumenternas hälsa, att uppmuntra innovationsverksamhet, att garantera rättvisa konkurrensförhållanden och att underlätta handelsutbyte. Anknytningen till lagen i det land där den skadelidande har sin vanliga vistelseort tillsammans med en "förutsebarhetsregel" innebär en god avvägning mellan dessa mål.

(12)  Denna förordning hindrar inte medlemsstaterna från att tillämpa egna, grundlagstadgade bestämmelser om pressfrihet och yttrandefriheten i medierna. Det land där den mest betydande delen eller delarna av skadan uppstått eller sannolikt kommer att uppstå bör anses vara det land till vilket publikationen eller sändningen främst riktar sig eller, om detta inte är uppenbart, det land där det redaktionella ansvaret ligger, och det landets lag bör tillämpas. Det land till vilket publikationen eller sändningen riktar sig bör i första hand fastställas på grundval av det språk som publikationen eller sändningen använder sig av eller försäljnings- respektive tittar-/lyssnarsiffror i ett visst land i förhållande till de totala försäljnings- respektive tittar-/lyssnarsiffrorna eller en kombination av dessa faktorer. Liknande hänsyn bör tas när det gäller publicering via Internet eller andra elektroniska medier.

(13)  Personlighetsskyddets utformning och presstraditionerna ser väldigt olika ut i Europeiska unionen, vilket i en allt mer kontinentalövergripande kommunikationssituation gör det nödvändigt med enhetligare villkor och tvistlösningsregler. Pressfrihetens inneboende syfte, som förtjänar vår omsorg och som ger den dess samhälleliga betydelse, innebär dock att man här bör prioritera medier som visar ansvarskännande ifråga om rätten till personlighetsskydd och som är beredda att genom självreglering skapa en "europeisk mediekodex" och/eller ett "europeiskt medieråd" som även utfärda efter hand mer bindande beslutsriktlinjer för relevant rättspraxis. Kommissionen uppmanas att följa och stödja en sådan process.

(14)  Vid immaterialrättsintrång bör skyddslandsprincipen, som är universellt erkänd, fortsätta att gälla. Med uttrycket immaterialrätt bör i denna förordning avses upphovsrätt och närstående rättigheter, rätt sui generis (av eget slag) i fråga om databasskydd och industriellt rättsskydd.

(15)  Särskilda regler bör fastställas för ansvar till följd av obehörig vinst eller tjänster utan uppdrag.

(16)  Partsautonomin bör respekteras och därför bör parterna kunna välja vilken lag som skall tillämpas på en utomobligatorisk förpliktelse. Den svagare parten bör emellertid skyddas genom fastställande av vissa villkor för val av lag.

(17)  Det allmänna intresset fordrar att medlemsstaternas domstolar i vissa undantagsfall får åberopa grunderna för rättsordningen och internationellt tvingande regler för att sätta åt sidan den tillämpliga lagen.

(18)  Behovet av en rimlig avvägning mellan parternas intressen gör att man i skälig omfattning måste ta hänsyn till gällande ordnings- och säkerhetsbestämmelser i det land där den skadegörande händelsen inträffade, även i de fall då utomobligatoriska förpliktelser regleras i annan lagstiftning. Detta bör inte gälla vid åsidosättande av rättigheter som rör personlighetsskydd och fri konkurrens.

(19)  Tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser till följd av kommande eller genomförda strejkaktioner bör vara lagen i det land där aktionerna kommer att genomföras eller har genomförts.

(20)  För att säkerställa att parterna och domstolen verkligen gör en bedömning av vilken lag som skall tillämpas, bör parterna vara skyldiga att i stämningsansökan och i svaromålet informera domstolen om vilken lagstiftning de anser vara tillämplig på hela eller vissa delar av skadeståndsfordran.

(21)  Med hänsyn till medlemsstaternas internationella förpliktelser bör denna förordning inte påverka konventioner som medlemsstaterna har tillträtt och som på särskilda områden fastställer lagvalsregler. För att ge bättre överblick över gällande regler på området kommer kommissionen, på grundval av medlemsstaternas uppgifter, att offentliggöra en förteckning över de konventioner det rör sig om i Europeiska unionens officiella tidning.

(22)  Eftersom målet för den föreslagna åtgärden, nämligen att göra det lättare att förutse hur domstolarna kommer att döma, vilket kräver verkligt enhetliga regler fastslagna i en bindande och direkt tillämplig gemenskapsrättsakt, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, som inte kan fastställa enhetliga gemenskapsregler, och målet därför, på grund av åtgärdens verkningar i hela gemenskapen, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning, som förbättrar rättssäkerheten utan att det krävs en harmonisering av intern materiell rätt, inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

23)   [Förenade kungariket och Irland har, i enlighet med artikel 3 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning som fogats till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, meddelat att de önskar delta i beslutet om och tillämpningen av denna förordning. / Förenade kungariket och Irland deltar inte, i enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning som fogats till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, i beslutet om denna förordning och förordningen är därför inte bindande för dessa två medlemsstater.]

(24)  Danmark deltar inte, i enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Danmarks ställning som fogats till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, i beslutet om denna förordning och förordningen är därför inte bindande för denna medlemsstat.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel I

Tillämpningsområde

Artikel 1

Materiellt tillämpningsområde

1.  Denna förordning skall tillämpas på utomobligatoriska förpliktelser på privaträttens och handelsrättens område i de fall då ett val skall göras mellan lagarna i olika länder. Obehörig vinst och tjänster utan uppdrag skall enbart i denna förordnings syften betraktas som utomobligatoriska förpliktelser.

Denna förordning skall inte tillämpas på skattefrågor, tullfrågor och förvaltningsrättsliga frågor, och inte heller på offentliga förvaltningars ansvar för handlingar eller underlåtenhet i utövandet av deras verksamhet.

2.  Förordningen är inte tillämplig på

   a) utomobligatoriska förpliktelser som har sin grund i familjeförhållanden och därmed jämställda förhållanden, inklusive underhållsskyldighet,
   b) utomobligatoriska förpliktelser som uppstår eller kan uppstå till följd av makars förmögenhetsförhållanden, förmögenhetsförhållanden i förhållanden som enligt tillämplig lag bedöms ha med äktenskap jämförbara konsekvenser samt arv och testamente,
   c) förpliktelser som följer av växlar, checkar, löpande skuldebrev och andra negotiabla värdepapper, i den utsträckning som förpliktelserna enligt sådana andra värdepapper följer av deras negotiabla karaktär,
   d) utomobligatoriska förpliktelser som uppstår eller kan uppstå till följd av personligt ansvar för delägare eller medlemmar och organ i denna egenskap för bolagets, föreningens eller den juridiska personens förpliktelser och personligt ansvar för ett företags revisorer gentemot företaget eller dess delägare eller medlemmar i samband med granskning av räkenskaper,
   e) utomobligatoriska förpliktelser mellan instiftare av en trust, trustees och förmånstagare till en trust som inrättats frivilligt,
   f) utomobligatoriska förpliktelser som har sin grund i en atomskada,
   g) bevisfrågor och processuella frågor, utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 18 och 19,
   h) ansvar för statsmaktens handlingar, inklusive tjänsteansvar för offentligt tillsatta ämbetsmän.

3.  Denna förordning skall inte påverka tillämpning eller antagande av rättsakter från Europeiska gemenskapernas institutioner som

   a) på särskilda områden fastställer lagvalsregler för utomobligatoriska förpliktelser, eller
   b) fastställer regler som skall tillämpas oavsett vilken nationell lag som enligt denna förordning reglerar den utomobligatoriska förpliktelsen i fråga, eller
   c) förhindrar tillämpning av en bestämmelse eller bestämmelser i domstolslandets lag eller i den lag som skall tillämpas enligt denna förordning, eller
   d) fastställer bestämmelser avsedda att bidra till den inre marknadens funktion, i den utsträckning de inte kan tillämpas tillsammans med den lag som avses i bestämmelserna i den internationella privaträtten.

4.  I denna förordning avses med medlemsstat: alla medlemsstater utom [Förenade kungariket, Irland och] Danmark.

Artikel 2

Tillämpning av lagen i en icke-medlemsstat

Den lag som anvisas i denna konvention skall tillämpas oavsett om det är lagen i en medlemsstat eller i en icke-medlemsstat.

Kapitel II

Enhetliga regler

Avsnitt 1

Bestämmelser om utomobligatoriska förpliktelser till följd av en skadeståndsgrundande händelse

Artikel 3

Avtal om lagval

1.  Genom avtal som har ingåtts efter det att tvisten mellan parterna uppstod eller – där en affärsförbindelse mellan jämbördiga företagsparter funnits på förhand – genom avtal som frivilligt har ingåtts innan tvisten mellan dem uppstod, får parterna komma överens om att en utomobligatorisk förpliktelse skall regleras av en lag som de själva väljer. Lagvalet måste vara uttryckligt eller med rimlig säkerhet framgå av omständigheterna. Det får inte inverka på tredje mans rättigheter och skyldigheter och skall inte påverka tillämpningen av tvingande regler i enlighet med artikel 14.

2.  Parternas val av tillämplig lag skall inte påverka det skydd som en anställd med anställningsavtal skulle få genom de tvingande reglerna

   a) i det land där han eller hon vanligtvis utför sitt avtalsenliga arbete, eller
   b) enligt lagen i det land där den verksamhet genom vilken han eller hon anställdes befinner sig, om den anställde arbetar i fler än ett land, eller
   c) i det land till vilket avtalet har närmast anknytning.

3.  Parternas val av tillämplig lag skall, när alla andra omständigheter av betydelse vid tidpunkten för skadans uppkomst har anknytning till en eller flera medlemsstater, inte hindra tillämpningen av bestämmelser i gemenskapslagstiftningen.

Artikel 4

Huvudregel

1.  Om det inte finns något avtal enligt artikel 3 och om inget annat föreskrivs i denna förordning skall lagen i det land där skadan inträffar eller kan inträffa tillämpas på en utomobligatorisk förpliktelse som uppstår till följd av en skadeståndgrundande händelse, oavsett i vilket land den skadevållande händelsen inträffade och oavsett i vilket land eller vilka länder följdskador uppkom.

2.   I de fall som rör personskador till följd av trafikolyckor skall emellertid domstolen och den ansvarsskyldige förarens försäkringsbolag, med beaktande av direktivet om motorfordonsförsäkringar, tillämpa de bestämmelser som gäller där varje enskild skadelidande har sin vanliga vistelseort för att fastställa skadeståndets art och storlek, under förutsättning att detta inte är ofördelaktigt för den skadelidande.

Beträffande ansvaret skall tillämplig lag vara lagen som gäller på den ort där olyckan inträffat.

3.  Oavsett punkt 1, och som undantag, skall, om det framgår av de samlade omständigheterna att den utomobligatoriska förpliktelsen har väsentligt närmare anknytning till ett annat land, lagen i det landet tillämpas.

Faktorer som får beaktas för att fastställa om en väsentligt närmare anknytning till ett annat land föreligger för en utomobligatorisk förpliktelse är till exempel

   a) beträffande avgörande av frågan om skadefördelning och rättskapacitet, det faktum att den skadevållande och den skadelidande har sin vanliga vistelseort i samma land eller att lagstiftningarna i de länder där den skadevållande och den skadelidande har sina vanliga vistelseorter i stora drag är identiska,
   b) en befintlig rättslig eller faktisk förbindelse mellan parterna, till exempel ett avtal som har nära anknytning till den aktuella utomobligatoriska förpliktelsen,
   c) behovet av att slutresultatet skall vara säkert, förutsebart och enhetligt,
   d) skydd för rimliga förväntningar,
   e) syftena i förarbetena till den utländska lag som skall tillämpas och följderna av att denna lag tillämpas.

4.  Om så krävs skall domstolen, när lagvalsfrågan avgörs, analysera varje enskild del av tvisten för sig.

Avsnitt 2

Särskilda bestämmelser om specifika skadeståndsgrundande händelser och utomobligatoriska förpliktelser

Artikel 5

Kränkning av privatlivet eller personlighetsskyddet

1.  Vad avser den lag som är tillämplig på en utomobligatorisk förpliktelse till följd av en kränkning av privatlivet eller personlighetsskyddet skall lagen i det land där den mest betydande delen eller delarna av skadan uppstått eller sannolikt kommer att uppstå tillämpas.

Om kränkningen sker genom en publikation eller en sändning skall det land där den mest betydande delen eller delarna av skadan uppstått eller sannolikt kommer att uppstå anses vara det land till vilket publikationen eller sändningen främst riktar sig eller, om detta inte är uppenbart, det land där det redaktionella ansvaret ligger, och det landets lag skall gälla. Det land till vilket publikationen eller sändningen riktar sig skall i första hand fastställas på grundval av det språk som publikationen eller sändningen använder sig av eller försäljnings- respektive tittar-/lyssnarsiffror i ett visst land i förhållande till de totala försäljnings- respektive tittar-/lyssnarsiffrorna eller en kombination av dessa faktorer.

Denna bestämmelse skall på motsvarande sätt tillämpas på publicering via Internet eller andra elektroniska medier.

2.  På replikrätt och liknande frågor, samt på rättsliga åtgärder avsedda att förebygga skada eller förbudstalan gentemot en tidningsutgivare eller ett programföretag angående innehållet i en publikation eller sändning, tillämpas lagen i det land där tidningsutgivaren eller programföretaget har sin vanliga vistelseort.

3.  Punkt 2 skall också tillämpas vid kränkning av privatlivet eller personlighetsskyddet i samband med hantering av personuppgifter.

Artikel 6

Strejkaktioner

Beträffande utomobligatoriska förpliktelser till följd av kommande eller genomförda strejkaktioner skall lagen i det land där aktionerna kommer att genomföras eller har genomförts vara tillämplig lag.

Artikel 7

Trafikolyckor

1.  Fram till dess att gemenskapen har antagit specifik lagstiftning om lagvalsregler för trafikolyckor skall medlemsstaterna tillämpa antingen de allmänna reglerna i denna förordning, med förbehåll för artikel 15, eller Haagkonventionen av den 4 maj 1971 om tillämplig lag rörande trafikolyckor.

2.  Vid personskador till följd av trafikolyckor skall domstolen tillämpa de bestämmelser för skadeståndets storlek som gäller där den skadelidande har sin vanliga vistelseort, under förutsättning att ett sådant tillvägagångssätt inte skulle vara oskäligt.

Artikel 8

Immaterialrättsintrång

1.  På en utomobligatorisk förpliktelse till följd av ett immaterialrättsintrång tillämpas lagen i det land där skydd påkallas.

2.  På en utomobligatorisk förpliktelse till följd av intrång i ett enhetligt industriellt rättsskydd, som gäller i hela gemenskapen, skall den relevanta gemenskapsförordningen tillämpas. På alla frågor som inte regleras i den förordningen tillämpas lagen i den medlemsstat där intrånget har skett.

Artikel 9

Obehörig vinst

1.  Om en utomobligatorisk förpliktelse till följd av obehörig vinst har anknytning till ett tidigare rättsförhållande mellan parterna, såsom ett avtal som har en nära anknytning till den utomobligatoriska förpliktelsen i fråga, skall den lag som är tillämplig på det rättsförhållandet tillämpas.

2.  Om tillämplig lag inte kan fastställas på grundval av punkt 1 och om parterna hade sin vanliga vistelseort i samma land vid den tidpunkt då händelsen som gav upphov till obehörig vinst inträffade, skall det landets lag tillämpas.

3.  Om tillämplig lag inte kan fastställas på grundval av punkterna 1 och 2, skall lagen i det land där de händelser som gav upphov till obehörig vinst i huvudsak inträffade tillämpas, oberoende av i vilket land den obehöriga vinsten uppstod.

4.  Om det framgår av de samlade omständigheterna att den utomobligatoriska förpliktelsen till följd av obehörig vinst har väsentligt närmare anknytning till något annat land än det som avses i punkterna 1, 2 eller 3, skall det landets lag tillämpas.

Artikel 10

Tjänster utan uppdrag

1.  Om en utomobligatorisk förpliktelse till följd av en eller flera tjänster utan uppdrag har anknytning till ett tidigare rättsförhållande mellan parterna, såsom ett avtal som har en nära anknytning till den utomobligatoriska förpliktelsen i fråga, skall den lag som är tillämplig på det rättsförhållandet tillämpas.

2.  Om tillämplig lag inte kan fastställas på grundval av punkt 1 och om parterna hade sin vanliga vistelseort i samma land vid den tidpunkt då händelsen som gav upphov till förlusten eller skadan inträffade, skall det landets lag tillämpas.

3.  Om tillämplig lag inte kan fastställas på grundval av punkterna 1 och 2, skall lagen i det land där tjänsterna utfördes tillämpas.

4.  Om det framgår av de samlade omständigheterna att den utomobligatoriska förpliktelsen till följd av en eller flera tjänster som utförts utan uppdrag har väsentligt närmare anknytning till något annat land än det som avses i punkterna 1, 2 eller 3, skall det landets lag tillämpas.

Avsnitt 3

Gemensamma bestämmelser om utomobligatoriska förpliktelser till följd av en skadeståndsgrundande händelse och annat än en skadeståndsgrundande händelse

Artikel 11

Den tillämpliga lagens räckvidd

Den lag som är tillämplig på den utomobligatoriska förpliktelsen enligt artiklarna 3–10 i denna förordning skall reglera särskilt

   a) grunden för och omfattningen av ansvaret, däribland fastställandet av de personer vars handlingar ger upphov till ansvar,
   b) grunder för ansvarsfrihet, begränsning av ansvar och fördelning av ansvar,
   c) förekomsten, arten och bedömningen av det skadestånd eller den ersättning som begärs,
   d) de åtgärder som domstolen inom ramen för sina befogenheter kan vidta för att förhindra skadan eller för att bringa den att upphöra eller för att ersätta skadan,
   e) uppskattning av skada i den mån sådan uppskattning regleras av rättsregler,
   f) möjligheten att överföra rätten till skadestånd,
   g) vilka personer som har rätt till ersättning för skada som de personligen lidit,
   h) ansvar för andra personers handlingar,
   i) olika sätt att få förpliktelserna att upphöra, samt preskription och andra rättighetsförluster som följer av utgången av en frist, däribland när fristen börjar löpa, när fristen kan avbrytas och när fristen tillfälligt upphör att löpa.

Om inget annat sägs i denna förordning eller i ett giltigt avtal om lagval skall domstolen tillämpa sina nationella bestämmelser för att fastställa skadeståndets omfattning, såvida inte omständigheterna i fallet är sådana att ett annat lands bestämmelser skall tillämpas.

Artikel 12

Anspråk på tillämplig lag

Varje part som inför nationell domstol lägger fram en sådan fordran eller motfordran som omfattas av denna förordning skall, genom skadeståndsanspråk eller annan motsvarande handling som ligger till grund för förhandlingarna, meddela domstolen och alla övriga parter vilken lagstiftning som han eller hon anser är tillämplig på hela eller vissa delar av fordran.

Artikel 13

Fastställande av innehållet i utländsk lagstiftning

1.  Domstolen skall ex officio fastställa innehållet i utländsk lagstiftning. Domstolen får begära att parterna bidrar med de uppgifter som behövs för fastställandet.

2.  Om det inte går att fastställa innehållet i utländsk lagstiftning och om parterna accepterar det, skall domstolens nationella lagstiftning tillämpas.

Artikel 14

Internationellt tvingande regler

1.  Denna förordning skall inte begränsa tillämpningen av regler i domstolslandets lag när de är tvingande oavsett vilken lag som i övrigt skall tillämpas på den utomobligatoriska förpliktelsen.

2.  När lagen i ett visst land är tillämplig enligt denna förordning får tvingande bestämmelser i lagen i ett annat land till vilket situationen har nära anknytning tillerkännas verkan, om och i den utsträckning som dessa regler, enligt lagen i det senare landet, skall tillämpas oavsett vilken lag som är tillämplig på den utomobligatoriska förpliktelsen. Vid bedömningen av om sådana tvingande regler skall tillerkännas verkan skall hänsyn tas till deras art och syfte liksom till följderna av att de tillämpas eller inte tillämpas.

Artikel 15

Ordnings- och säkerhetsbestämmelser

Oavsett vilken lag som skall tillämpas skall, vid fastställande av ansvar, hänsyn tas, som ett rättsfaktum, till ordnings- och säkerhetsbestämmelser som gällde på platsen och vid tidpunkten för den skadevållande händelsen, om detta är lämpligt.

Artikel 16

Direkt talan mot skadevållarens försäkringsgivare

Den skadelidandes rätt att väcka talan direkt mot skadevållarens försäkringsgivare regleras av den lag som är tillämplig på den utomobligatoriska förpliktelsen, såvida inte den skadelidande har valt att grunda sitt anspråk på den lag som är tillämplig på försäkringsavtalet förutsatt att denna möjlighet föreskrivs i någon av dessa lagar.

Artikel 17

Subrogation och flera skadevållare

1.  När en person (borgenären) har utomobligatoriska anspråk mot en annan person (gäldenären) och en tredje person är skyldig att prestera till borgenären eller redan har presterat till denne för att uppfylla sin skyldighet, skall frågan om den tredje personen har rätt att mot gäldenären helt eller delvis utöva de rättigheter som borgenären hade mot gäldenären enligt den lag som gäller för förhållandet dem emellan avgöras enligt den lag som gäller för den tredje personens skyldighet att prestera till borgenären.

2.  Samma regel gäller när flera personer har samma förpliktelse och en av dem har fullgjort prestationen till borgenären.

Artikel 18

Giltighet till formen

En ensidig rättshandling som avser en utomobligatorisk förpliktelse skall anses vara giltig till formen, om den uppfyller formkraven i den lag som gäller för den utomobligatoriska förpliktelsen eller i lagen i det land där rättshandlingen företogs.

Artikel 19

Bevisbörda

1.  Den lag som enligt denna förordning bör tillämpas på en utomobligatorisk förpliktelse skall tillämpas även i den mån den för utomobligatoriska förpliktelser uppställer rättsliga presumtioner eller fördelar bevisbördan.

2.  Bevisning om en rättshandling får föras med varje slags bevismedel som godtas enligt lagen i domstolslandet eller enligt någon av de i artikel 18 angivna lagarna enligt vilka rättshandlingen har giltighet till formen, förutsatt att sådan bevisföring kan genomföras vid domstolen.

3.  Oavsett vad som sägs i artiklarna 12 och 13 respektive punkterna 1 och 2 i denna artikel skall bestämmelserna i denna förordning inte vara tillämpliga på bevisfrågor och processuella frågor.

Kapitel III

Övriga bestämmelser

Artikel 20

Jämställande med en stats territorium

Vid tillämpningen av denna förordning skall följande jämställas med en stats territorium:

   a) Anläggningar och redskap avsedda för utforskning och utnyttjande av naturtillgångar i, på eller ovanför det område av havsbotten som befinner sig utanför en stats territorialhav, i den mån som den staten enligt internationell rätt har rätt att utöva suveräna rättigheter i syfte att utforska och utnyttja naturtillgångarna där.
   b) Ett fartyg på öppna havet, som är registrerat i eller försett med nationalitetscertifikat eller därmed jämställd handling av en stat eller i dess namn, eller som, i avsaknad av registrering, nationalitetscertifikat eller därmed jämställd handling, tillhör en medborgare i den staten.
   c) Ett luftfartyg i luften, som är registrerat av en stat eller i dess namn eller som är inskrivet i den statens nationalitetsregister eller som, i avsaknad av registrering eller inskrivning i nationalitetsregister, tillhör en medborgare i den staten.

Artikel 21

Jämställande med vanlig vistelseort

1.  Ett bolag, en förening eller en annan juridisk person skall anses ha sin vanliga vistelseort där den har sitt huvudsakliga verksamhetsställe. Om den händelse som har givit upphov till den utomobligatoriska förpliktelsen har ägt rum eller skadan har lidits i samband med verksamhet vid en filial, agentur eller annat verksamhetsställe, skall dock den filialen, den agenturen eller det verksamhetsstället anses som vanlig vistelseort.

2.  Om den händelse som har givit upphov till den utomobligatoriska förpliktelsen har ägt rum eller skadan har lidits i samband med en fysisk persons näringsverksamhet, skall dennes faktiska affärsställe anses som vanlig vistelseort. Om denna affärsverksamhet bedrivs i ambulerande form eller i hemmet, skall den fysiska personens folkbokföringsadress betraktas som vanlig vistelseort.

3.  Vid tillämpningen av artikel 5.2 skall den plats där programföretaget är etablerat i den mening som avses i rådets direktiv 89/552/EEG(9), anses som vanlig vistelseort.

Artikel 22

Renvoi är utesluten

När denna förordning föreskriver att lagen i ett visst land skall tillämpas avses gällande rättsregler i det landet, med undantag för landets internationellt privaträttsliga regler.

Artikel 23

Stater med mer än en rättsordning

1.  När en stat omfattar flera territoriella enheter som var och en har sina egna rättsregler i fråga om utomobligatoriska förpliktelser skall varje sådan enhet anses som ett land vid fastställandet av den lag som skall tillämpas enligt denna förordning.

2.  En stat där olika territoriella enheter har sina egna rättsregler för utomobligatoriska förpliktelser behöver inte tillämpa denna förordning vid lagkonflikter enbart mellan lagarna i sådana enheter.

Artikel 24

Grunderna för domstolslandets rättsordning

1.  Tillämpning av en regel i den lag som anvisas i denna förordning får vägras endast om en sådan tillämpning är uppenbart oförenlig med grunderna för domstolslandets rättsordning.

2.  I synnerhet får tillämpningen av en lagregel i något land som anges i denna förordning vägras och/eller domstolslandets lag tillämpas om en sådan tillämpning är uppenbart oförenlig med de grundläggande fri- och rättigheterna i enlighet med Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, nationella konstitutionella bestämmelser eller internationell humanitär rätt.

3.  Att tillämpa en bestämmelse i den lag som enligt denna förordning är tillämplig lag och som leder till utdömande av icke-kompensatoriskt skadestånd, såsom skadestånd vars enda syfte är att avskräcka eller bestraffa, får dessutom anses stå i strid med grunderna för domstolslandets rättsordning.

4.  När den lag som enligt denna förordning är tillämplig utgör en medlemsstats lag får undantaget för statens rättsordning endast göras på begäran av en av parterna.

Artikel 25

Förhållandet till internationella konventioner

1.  Denna förordning skall inte inverka på tillämpningen av internationella konventioner som medlemsstaterna har tillträtt vid tidpunkten för denna förordnings antagande och som på särskilda områden fastställer lagvalsregler för utomobligatoriska förpliktelser.

2.  Bestämmelserna i denna förordning skall ha företräde framför bestämmelserna i internationella konventioner som ingåtts mellan två eller flera medlemsstater, såvida inte dessa konventioner finns med i förteckningen i bilaga 1.

3.  Om alla omständigheter som är relevanta för situationen vid den tidpunkt då skadan uppstår föreligger i en eller flera av EG:s medlemsstater skall bestämmelserna i denna förordning ha företräde framför bestämmelserna i Haagkonventionen av den 4 maj 1971 om tillämplig lag rörande trafikolyckor.

Kapitel IV

Slutbestämmelser

Artikel 26

Förteckning över konventioner som avses i artikel 25

1.  Medlemsstaterna skall senast den ... överlämna en förteckning över de konventioner som avses i artikel 25 till kommissionen. Efter detta datum skall medlemsstaterna underrätta kommissionen om alla uppsägningar av sådana konventioner.

2.  Kommissionen skall offentliggöra en förteckning över de konventioner som avses i punkt 1 i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 27

Översyn

Senast den ...(10) skall kommissionen för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén i enlighet med punkterna 1 och 2 lägga fram en rapport om tillämpningen av denna förordning och om så är nödvändigt presentera ytterligare förslag för att anpassa den.

1.  När denna rapport utarbetas skall kommissionen fästa särskild uppmärksamhet vid konsekvenserna av det sätt på vilket utländsk lagstiftning behandlas inom de olika rättssystemen och vid skadeståndsfrågorna, till exempel möjligheten att inom vissa rättssystem utdöma skadestånd vars enda syfte är att avskräcka eller bestraffa.

2.  Kommissionen skall också undersöka om det bör läggas fram ett särskilt förslag till gemenskapslagstiftning om lagvalsregler för trafikolyckor. Rapporten skall omfatta en analys av i vilken utsträckning medlemsstaternas domstolar i praktiken tillämpar utländsk lagstiftning och rekommendationer om huruvida det behövs gemensamma riktlinjer för tillämpning av utländsk lagstiftning.

3.  Personlighetsskyddets utformning och presstraditionerna ser väldigt olika ut i Europeiska unionen, vilket i en allt mer kontinentalövergripande kommunikationssituation gör det nödvändigt med enhetligare villkor och tvistlösningsregler. Pressfrihetens inneboende syfte, som förtjänar vår omsorg och som ger den dess samhälleliga betydelse, innebär dock att man här bör prioritera medier som visar ansvarskännande ifråga om rätten till personlighetsskydd och som är beredda att genom självreglering skapa en "europeisk mediekodex" och/eller ett "europeiskt medieråd" som även utfärda efter hand mer bindande beslutsriktlinjer för relevant rättspraxis. Kommissionen uppmanas att undersöka möjligheterna att följa och stödja en sådan process och att i en rapport lägga fram rekommendationer för hur vidare åtgärder bör utformas.

Artikel 28

Ikraftträdande och tillämplighet i tiden

Denna förordning träder i kraft den ....

Den skall tillämpas på utomobligatoriska förpliktelser till följd av händelser som har ägt rum efter den dag då förordningen trädde i kraft.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Utfärdad i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EUT C 241, 28.9.2004, s. 1.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 6 juli 2005.
(4) Rådets och kommissionens handlingsplan för att på bästa sätt genomföra bestämmelserna i Amsterdamfördraget om upprättande av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa (EGT C 19, 23.1.1999, s. 1).
(5) Ordförandeskapets slutsatser av den 16 oktober 1999, punkterna 28–39.
(6) EGT C 12, 15.1.2001, s. 1.
(7) EGT L 12, 16.1.2001, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 2245/2004 (EUT L 381, 28.12.2004, s. 10).
(8) EUT L
(9) Rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (EGT L 298, 17.10.1989, s. 23). Direktivet ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG (EGT L 202, 30.7.1997, s. 60).
(10)* Tre år efter det datum då denna förordning antagits.


FN/ECE-protokoll om register över utsläpp och överföringar av föroreningar *
PDF 191kWORD 40k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av FN/ECE:s protokoll om register över utsläpp och överföringar av föroreningar (KOM(2004)0635 – C6-0062/2005 – 2004/0232(CNS))
P6_TA(2005)0285A6-0170/2005

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådets beslut (KOM(2004)0635)(1),

–   med beaktande av FN/ECE:s protokoll om register över utsläpp och överföringar av föroreningar,

–   med beaktande av artikel 175.1, artikel 300.2 första stycket, första meningen, och artikel 300.4 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C6-0062/2005),

–   med beaktande av artikel 51 och artikel 83.7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0170/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner ingåendet av protokollet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen, regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna samt FN:s generalsekreterare parlamentets ståndpunkt.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Medlingsförfarande för 2006 års budget
PDF 122kWORD 50k
Europaparlamentets resolution om mandatet för medlingsförfarandet för 2006 års budget inför rådets första behandling (2005/2080(BUD))
P6_TA(2005)0286A6-0223/2005

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 272 i EG-fördraget och artikel 177 i Euratomfördraget,

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och förbättring av budgetförfarandet(1),

–   med beaktande av parlamentets resolution av den 13 april 2005 om budgeten för 2006: Kommissionens rapport om den årliga politiska strategin(2),

–   med beaktande av det preliminära budgetförslaget för 2006,

–   med beaktande artikel 69 och bilaga IV i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A6-0223/2005).

1.  Europaparlamentet ställer sig till fullo bakom huvudmålen för 2006 enligt parlamentets resolution om den årliga politiska strategin. Samtidigt betonar parlamentet den utmaning som ett framgångsrikt fullföljande av de åtaganden som ingåtts under den nuvarande budgetplanen och vid medlingen i november 2004 utgör.

2.  Europaparlamentet påminner om att det maximala belopp som kan finansieras genom flexibilitetsmekanismen under 2006 uppgår till 320 000 000 EUR, om man bortser från ytterligare utnyttjande av denna som kan ske under 2005.

3.  Europaparlamentet betonar att en realistisk nivå på betalningarna är av avgörande betydelse för 2006 års budget. Europaparlamentet anser att kommissionens mycket blygsamma förslag, vilket motsvarar 1,02 procent av bruttonationalinkomsten (BNI) – 1 190 000 000 EUR lägre än den nivå på 1,03 procent av BNI som föreslogs i det preliminära budgetförslaget för 2005 – måste jämföras med de faktiska behoven och genomförandekapaciteten. Parlamentet påpekar vidare att kommissionens förslag är bra mycket lägre än taket på 1,08 procent i den nuvarande budgetplanen.

4.  Europaparlamentet noterar kommissionens uttalande vid trepartsmötet den 5 april 2005 att en överenskommelse mellan rådet och parlamentet om överföring av medel från underrubrik 1a till underrubrik 1b är nödvändig innan sådana belopp kan införas i rådets budgetförslag. Europaparlamentet är berett att göra detta möjligt genom en formell revidering av undertaken i enlighet med förfarandena i det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999.

5.  Europaparlamentet anser att de planerade beloppen i det preliminära budgetförslaget, såväl när det gäller interventionsutgifterna på jordbruksmarknaderna och direktstödet som utgifterna för landsbygdsutvecklingen, utgör absoluta minimibelopp. Parlamentet påminner om att varje minskning riskerar att allvarligt skada sektorn och är desto mindre motiverad eftersom det redan finns en betydande marginal under taket i budgetplanen efter justeringen i december 2004.

6.  Europaparlamentet noterar det föreslagna beloppet för fiskeavtalen. Parlamentet påpekar att förhandlingar skall inledas för att förnya avtalen med Angola, Kap Verde, Gabon, Guinea-Bissau, Kiribati, Mauretanien, São Tomé och Príncipe samt Senegal, för vilka ett belopp på 124 000 000 EUR är avsatt i reserven. Parlamentet ifrågasätter beloppet på 8 000 000 EUR för ett eventuellt ingående av nya avtal med Algeriet, Kroatien, Kenya, Libyen och Marocko. För Marocko var det årliga beloppet 125 000 000 EUR mellan 1995 och 1999. Parlamentet förväntar sig ytterligare information från kommissionen om beloppen i reserven.

7.  Europaparlamentet anser att betalningsbemyndiganden för strukturåtgärder måste grundas på verkliga behov och betonar att kommissionen grundade det preliminära budgetförslaget på de färskaste prognoserna som fanns tillgängliga. Europaparlamentet anser att den övergripande utvärdering av genomförandet av betalningsbemyndiganden, som kommissionen skall göra före slutet av juli, kommer att ge en möjlighet att på nytt bedöma betalningsbehoven och se till att de verkliga behoven budgeteras fullt ut för 2006.

8.  Parlamentet påpekar att anslutningen av 10 nya medlemsstater till unionen 2004 – inledningen på en lång sammanhållningsprocess – innebär en ny utmaning för sammanhållningspolitiken. Parlamentet riktar uppmärksamheten på att sammanhållningspolitiken i större utsträckning borde fokuseras på regioner i syfte att undvika eventuella konflikter i framtiden mellan nya medlemsstater som omfattas av sammanhållningspolitiken och mindre utvecklade regioner inom EU-15.

9.  Europaparlamentet betonar att Peace-programmet för Nordirland fortfarande får fullt stöd men har svårt att se poängen i att minska andra prioriterade åtgärder när det finns 62 000 000 EUR tillgängliga i underkategori 2b. Europaparlamentet konstaterar att en överenskommelse mellan parlamentet och rådet om de två undertaken skulle vara budgetneutral för utgiftskategorin som helhet och skulle kunna innebära en lösning. Europaparlamentet avvisar därför kommissionens sätt att minska anslagen till "nyskapande åtgärder" med ytterligare 12 000 000 EUR, något som inte omfattas av överenskommelsen i det gemensamma uttalandet från budgetmedlingen den 25 november 2004.

10.  Europaparlamentet anser att kommissionens preliminära budgetförslag är otillräckligt som ett budgetuttryck för de överenskomna politiska ambitionerna, särskilt när det gäller Lissabonstrategin och med tanke på betydelsen av att stärka de små och medelstora företagens ställning. Europaparlamentet uppmanar rådet att tillsammans med Europaparlamentet föra en seriös och konstruktiv dialog om hur man skall uppfylla dessa politiska åtaganden. Parlamentet föreslår att tillämpningen av bestämmelserna i punkt 33 i det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999 också skall tas upp i detta sammanhang.

11.  Europaparlamentet påminner om att humankapitalet är Europas viktigaste tillgång och anser att det är viktigare än någonsin att nå fram till unga personer, särskilt efter de senaste folkomröstningarna. Parlamentet instämmer helt och hållet med den ungdomspakt som Europeiska rådet stött som ett av instrumenten för att uppfylla Lissabonmålen. Europaparlamentet anser att villkoren i punkt 33 i det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999 är tillämpliga på den nuvarande situationen, och önskar att tillsammans med rådet verka för att inom denna ram öka finansieringsramarna enligt medbeslutandeförfarandet för programmen Sokrates och Ungdom. Parlamentet påpekar att detta också gjordes i slutet av den förra budgetplaneringsperioden.

12.  Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på de stora programmen för externt bistånd som inte kunde förutses när den nuvarande budgetplanen antogs, såsom Afghanistan, Irak och det senaste förslaget till ett återuppbyggnadsprogram efter tsunamin. Parlamentet är oroat över behovet av nya resurser till nya strategiska partnerskap och förväntar sig att rådet skall erkänna de nuvarande svårigheterna och klart och tydligt åta sig att godkänna de nya prioriteringarna utan att den traditionella politiken äventyras. Parlamentet noterar oroande nedskärningar för både vissa geografiska och tematiska program och anser att en bättre balans mellan budgetmedel och nya resurser är nödvändig. Europaparlamentet understryker betydelsen av den europeiska grannskapspolitiken, inklusive stöd för demokratiska förändringar i grannländerna. Parlamentet beklagar i synnerhet minskningen till Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter som är det enda externa programmet som kan genomföras utan värdlandets samtycke. Europaparlamentet framhåller vidare behovet av att förstärka unionens roll på internationell nivå inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken, och parlamentet önskar undersöka behoven i samband med de fastställda gemensamma GUSP-mötena med Förenade kungarikets ordförandeskap innan det fattar det slutgiltiga beslutet.

13.  Europaparlamentet understryker att parlamentet, rådet och kommissionen har lovat att stödja FN:s millennieutvecklingsmål och kommer att åta sig att ge ett betydande stöd för dessa mål genom 2006 års budget, inklusive relevanta mål för social infrastruktur, primärhälsovård och grundutbildning, och stöd för åtgärder som ger snabba resultat (Ouick-Win-Actions). Parlamentet beklagar också att det för närvarande inte finns något utrymme under taket för att ge verklig stimulans till millennieutvecklingsmålen eller för att skapa möjligheter för stödåtgärder i samband med sockerreformen.

14.  Europaparlamentet betonar igen att motiverade administrativa behov måste täckas för att garantera en framgångsrik rekrytering av företrädare från de nya medlemsstaterna liksom för att se till att alla institutioner i den utvidgade unionen fungerar väl, inbegripet ett effektivt genomförande av operativa program. Europaparlamentet betonar samtidigt att man måste utnyttja de finansiella och mänskliga resurserna på ett effektivt och rationellt sätt och identifiera alla sparmöjligheter för att garantera valuta för pengarna och för att respektera en stram budget. Europaparlamentet upprepar sin begäran att rådet skall tillämpa samma principer om stramhet såväl för de decentraliserade gemenskapsorganens budgetar som för sin egen budget.

15.  Efter det senaste kommissionsförslaget om en omarbetning av budgetförordningen inbjuder Europaparlamentet rådet att tillsammans med parlamentet medverka i diskussionerna om hur man skall kunna underlätta tillträdet till gemenskapsprogrammen och förenkla administrationen och kontrollen av dessa. Parlamentet föreslår i detta sammanhang en löpande dialog för att utarbeta ett gemensamt synsätt.

16.  Parlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT C 172, 18.6.1999, s. 1. Avtalet ändrat genom beslut 2003/429/EG (EUT L 147, 14.6.2003, s. 25).
(2) Antagna texter från detta sammanträde, P6_TA(2005)0126.


Kvinnors roll i Turkiet
PDF 148kWORD 76k
Europaparlamentets resolution om turkiska kvinnors roll i det sociala, politiska och ekonomiska livet (2004/2215(INI))
P6_TA(2005)0287A6-0175/2005

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens återkommande rapport 2004 och dess rekommendation om Turkiets framsteg på vägen mot anslutning av den 6 oktober 2004 (KOM(2004)0656) och Europaparlamentets resolution(1) av den 15 december 2004 om denna rapport,

–   med beaktande av Europeiska rådets beslut av den 17 december 2004 om att inleda förhandlingar med Turkiet om EU-medlemskap,

–   med beaktande av gemenskapens regelverk inom området för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0175/2005), och av följande skäl:

A.  Turkiet kommer den 3 oktober 2005 att inleda förhandlingar om medlemskap i Europeiska unionen, i enlighet med Europeiska rådets beslut i december 2004.

B.  Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW)(2) är en del av den internationella rätten och är därmed överordnad turkisk nationell rätt, vilket fastslås i artikel 90 i den turkiska grundlagen. Turkiet är part till CEDAW sedan 1985 och till dess frivilliga protokoll sedan 2002.

C.  Kandidatländer som vill ansluta sig till Europeiska unionen är skyldiga att anta gemenskapens regelverk.

D.  Kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män är en del av gemenskapens regelverk.

E.  De nyligen genomförda rättsliga reformerna i Turkiet inom området för kvinnors rättigheter är ett stort steg på vägen mot att genomföra regelverket, även om stora problem återstår innan dessa reformer och förändringar kan omsättas i praktiken och konkreta resultat uppnås.

F.  Den nya brottsbalken trädde i kraft den 1 juni 2005, och detta exempel på framsteg på lagstiftningsområdet måste nu omsättas i praktiken.

G.  Kommissionen pekar i sin ovannämnda återkommande rapport bland annat på följande huvudsakliga problemområden i fråga om kvinnornas situation: våld mot kvinnor, i synnerhet våld i hemmet och hedersrelaterade och sedvänjerelaterade brott, hög analfabetism, låg kvinnlig representation i parlamentet och i lokala representativa organ, låg andel kvinnor i arbetslivet samt fortsatt diskriminering av kvinnor på arbetsmarknaden.

H.  Den ekonomiska och sociala underutvecklingen i vissa stadsområden, på landsbygden i allmänhet och i missgynnade områden av Turkiet, liksom in- och utvandringen med tillhörande problem såsom fattigdom och allvarliga sociala problem i innerstadsområden, förvärrar kvinnornas problem i de områdena och underminerar deras ställning, som också hämmas av bestående patriarkala sociala strukturer.

I.  I vissa turkiska regioner sker ingen omedelbar registrering av nyfödda. Metoden med efterhandsregistrering gör att unga kvinnors ålder kan fastställas på ett godtyckligt sätt och att minderåriga flickor myndigförklaras för att tvångsäktenskap de facto skall legitimeras.

J.  Hundratals fall av tortyr hänsköts till turkiska regeringsinstanser och människorättsorganisationer under 2003 och 2004. EU:s medlemsstater beviljade över 2 000 asylansökningar från turkiska medborgare (varav många kvinnor) under 2003.

K.  De kurdiska kvinnorna lider av problem som ackumulerats under en lång tid (analfabetism, ohälsa, fattigdom, social utslagning osv.) på grund av att det saknas en integrerad strategi för att utveckla deras ekonomiska, sociala och kulturella behov.

L.  Den rådande situationen med negativ diskriminering mot kvinnor kan i vissa fall bäst avhjälpas genom tillfälliga insatser i form av positiv särbehandling, vilket rekommenderas av bland andra CEDAW. Det finns ett oavvisligt behov av kvinnliga förebilder i maktposition och beslutsfattande ställning, inklusive på toppnivåer.

M.  Den turkiska regeringen har ännu inte avslutat förhandlingarna med kommissionen om deltagande i Daphne II-programmet(3) om åtgärder för att bekämpa våld mot kvinnor, och förefaller ovillig att medverka med egna finansiella bidrag.

N.  Unicef beräknar att mellan 600 000 och 800 000 flickor i skolåldern varje år antingen förhindras att gå till skolan av sina familjer eller saknar tillgänglig infrastruktur för att kunna gå i de skolor som finns på landsbygden.

O.  Det råder en allvarlig brist på tillförlitlig statistik om kvinnornas situation i Turkiet, i synnerhet när det gäller våld mot kvinnor, och existerande uppgifter innefattar ännu inte alla problem när det gäller kvinnornas rättigheter.

P.  Kvinnornas deltagande på den turkiska arbetsmarknaden minskar för närvarande.

Q.  Kvinnornas deltagande i det politiska livet i Turkiet är oroväckande lågt med tanke på att endast 4,4 procent av parlamentsledamöterna och endast 1 procent av företrädarna i lokala valda församlingar är kvinnor, och deras medverkan i alla ekonomiska och politiska beslutsfattande organ är försumbar.

R.  Kvinnornas ekonomiska oberoende är avgörande för deras förmåga att hävda sina rättigheter.

S.  De 14 kvinnojourer för kvinnor som utsatts för våld som finns i Turkiet motsvarar inte behoven hos en befolkning på omkring 70 miljoner. De blygsamma möjligheter som erbjuds enligt gällande lag, det vill säga en kvinnojour i varje samhälle med över 50 000 invånare, har inte heller förverkligats.

T.  Den 6 mars 2005 avbröt polisen med våld en demonstration i Istanbul i anslutning till Internationella kvinnodagen och grep de kvinnliga demonstranterna.

1.  Europaparlamentet understryker att respekt för mänskliga rättigheter, inbegripet kvinnors rättigheter, är en absolut förutsättning för medlemskap i Europeiska unionen och uppmanar kommissionen att göra frågan om mänskliga rättigheter, inklusive kvinnors rättigheter, till en huvudfråga på dagordningen för förhandlingarna med Turkiet.

2.  Europaparlamentet betonar att den turkiska regeringen noggrant bör upprätthålla, och där så krävs inrätta, en landsomfattande juridisk registrering av äktenskap och födslar för att garantera alla män och kvinnor fullständiga rättigheter till medborgarskap och möjlighet att fullt ut åtnjuta sina mänskliga rättigheter, till exempel tillgång till utbildning och hälso- och sjukvård.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i anslutningsförhandlingarna med Turkiet verka för omedelbar registrering av nyfödda och på så vis sätta stopp för all form av missbruk, som framför allt går ut på att man i efterhand skall kunna gå till turkiska familjedomstolar och ansöka om att få unga flickors ålder höjd för att få dem officiellt myndigförklarade och därmed undgå åtal för tvångsäktenskap.

4.  Europaparlamentet berömmer den turkiska regeringen och det turkiska parlamentet för de nyligen beslutade lagstiftningsreformerna bland annat i konstitutionen och civil- och strafflagstiftningen samt inom arbetsrätten när det gäller kvinnornas situation, men uttrycker sin oro över bristen på framsteg i fråga om tillämpning och genomförande av lagstiftningen om kvinnornas rättigheter, och förväntar sig därför konkreta jämställdhetsrelaterade åtgärder, program och projekt för att genomföra dem, liksom fortlöpande övervakning av lagstiftningen, till exempel i form av regelbundna bedömningar av lagstiftningens inverkan på jämställdheten.

5.  Europaparlamentet berömmer den turkiska regeringen för de nyligen beslutade ändringarna i lagstiftningen, vilka innebär att hedersmord skall bestraffas med livstids fängelse, och att även medhjälp vid hedersmord och annan delaktighet straffas. Parlamentet berömmer och stöder erkännandet av våldtäkt inom äktenskapet som ett brott, och uppmanar medlemsstaternas regeringar att följa detta exempel.

6.  Europaparlamentet understryker behovet av ett fullständigt och verkningsfullt genomförande av den nya lagstiftningen och uppmanar den turkiska regeringen att se till att generaldirektoratet för kvinnors ställning får tillräcklig finansiering och personal och tilldelas ett tydligt mandat.

7.  Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att inleda nödvändiga reformer och vederbörligen genomföra dessa för att skydda landets minoriteter och deras värdighet, särskilt de kurdiska grupperna i sydöstra Turkiet, där kvinnorättssituationen fortfarande ger anledning till oro (analfabetism, social utslagning, utestängning från arbetsmarknaden, fattigdom osv.), och uppmanar den turkiska regeringen att samarbeta med borgmästarna i de kurdiska regionerna vid utarbetandet och främjandet av utvalda program för jämställdhet och kvinnors rättigheter.

8.  Europaparlamentet understryker att regeringen med stöd av generaldirektoratet och i samarbete med icke-statliga kvinnoorganisationer måste utforma en helhetsstrategi med kvalitativa och kvantitativa mål för att garantera kvinnors rättigheter, enligt vilken kvinnors mänskliga rättigheter fullt ut iakttas och erkänns som individers rättigheter, oberoende av deras traditionella roller som hustrur och mödrar, och vilken får ett helhjärtat politiskt stöd. Parlamentet betonar att regeringen måste integrera jämställdhetsperspektivet i enlighet med artikel 10 i konstitutionen för att öka medvetandet om kvinnofrågor och skydda kvinnors rättigheter, att den måste inrätta en budget för kvinno- och jämställdhetsfrågor på nationell och lokal nivå och regelbundet ta initiativ till och utveckla projekt som rör kvinnors rättigheter.

9.  Europaparlamentet erkänner den positiva roll det civila samhället spelat för att driva igenom de nyligen beslutade lagstiftningsreformerna och att det krävs information och mobilisering av hela politikerkåren, det civila samhället, religiösa samfund och media för att uppnå demokratisk förändring.

10.  Europaparlamentet uppmanar såväl kommissionen som den turkiska regeringen att erkänna kvinnorättsorganisationernas roll som regeringens samarbetspartner samt att stödja dem och förse dem med tillräcklig finansiering och handlingsfrihet, på samma sätt som det görs i Europeiska unionen.

11.  Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att fortsätta att föra en meningsfull dialog med det civila samhället, att samarbeta när så är möjligt och att stärka detta samarbete genom att inrätta officiella och varaktiga strukturer och institutioner och att engagera icke-statliga organisationer i förhandlingsprocessen inför anslutningen till EU.

12.  Europaparlamentet understryker vikten av ett strukturerat samarbete mellan arbetsmarknadens parter och mellan icke-statliga organisationer i Turkiet och motsvarande parter inom EU, exempelvis genom utbytesprogram och partnersamverkan mellan dessa organisationer.

13.  Europaparlamentet påpekar att tillräckliga medel till icke-statliga organisationer i Turkiet måste avsättas i EU:s budgetplan för 2007–2013 inom ramen för Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mot bakgrund av den tredje pelaren i kommissionens anslutningsstrategi och i samarbete med den turkiska regeringen inleda och stödja diskussioner om kvinnors rättigheter i det turkiska samhället, genom att anordna debatter i synnerhet om våld, analfabetism och rätten till utbildning, framför allt i landsbygdsområden och mindre gynnade områden.

15.  Europaparlamentet fördömer polismaktens användning av omotiverat våld under demonstrationer och välkomnar regeringens löfte nyligen om att stödja inrikesministerns cirkulär av den 17 augusti 2004 om åtgärder för att förebygga och bestraffa onödigt användande av våld som säkerhetsstyrkorna gjort sig skyldiga till. Parlamentet uppmanar med kraft regeringen att öka medvetenheten om kvinnors rättigheter och anordna utbildning i enlighet med vad som anges i nästa punkt i denna resolution.

16.  Europaparlamentet anser att skyddet av kvinnors rättigheter fortfarande är otillräckligt i praktiken, särskilt när det gäller våld mot kvinnor, och uppmanar enträget regeringen att lägga större vikt vid att genomföra lagstiftningen, bland annat genom att snarast inrätta skyddade boenden, stödja initiativ från det civila samhället och tillhandahålla tillräckliga anslag från nationella och kommunala budgetar för både statliga och icke-statliga skyddade boenden, samt anordna obligatorisk utbildning om kvinnor och jämställdhet och om våld för anställda inom den offentliga förvaltningen, polisen, rättsväsendet, hälso- och sjukvården samt utbildningsväsendet.

17.  Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att ändra kommunallag nr 5215 om skyddat boende genom att införa en skyldighet att inrätta skyddade boenden i alla kommuner med mer än 50 000 invånare, att se till att alla skyddade boenden byggs och underhålls i enlighet med internationell standard och underlätta för och stödja icke-statliga organisationer som tillhandahåller sådant boende och liknande resurser.

18.  Europaparlamentet konstaterar att Turkiet redan har påbörjat genomförandet av lagstiftningen och noterar att enskilda projekt redan har inletts. Parlamentet noterar också den positiva roll som kommissionen har haft när det gäller dessa projekt.

19.  Europaparlamentet uppmanar Turkiets regering att öppna fler daghem och därigenom stimulera kvinnors deltagande på arbetsmarknaden.

20.  Europaparlamentet välkomnar som ett första steg regeringens meddelande nyligen om att ytterligare fem skyddade boenden skall öppnas före utgången av 2005.

21.  Europaparlamentet uppmanar enträget den turkiska regeringen att allvarligt överväga att delta i Daphne II-programmet om åtgärder för att bekämpa våld mot kvinnor.

22.  Europaparlamentet fördömer polygami, tvångsäktenskap, sedvänjerelaterade brott, hedersrelaterade brott och våld mot kvinnor i allmänhet, däribland sexuella trakasserier på arbetsplatsen, och uppmanar den turkiska regeringen som helhet och de enskilda regeringsmedlemmarna och parlamentsledamöterna att göra detsamma och försöka hitta sätt att förebygga dessa brott och förhindra dem, utdöma lika hårda straff för sedvänjerelaterade brott som för hedersrelaterade brott och delta i och organisera kampanjer för att öka medvetenheten om dessa frågor hos allmänheten samt ge finansiellt stöd till de icke-statliga organisationernas kampanjer i dessa frågor.

23.  Europaparlamentet uppmanar regeringen att vidta åtgärder för att garantera våldsbrottsoffrens och vittnenas säkerhet under rättsprocesser som handlar om våld mot kvinnor.

24.  Europaparlamentet välkomnar att icke-frivilliga test av oskuld och gynekologiska undersökningar skall betraktas som brott och noterar de undantag som gäller vid domstolsbeslut, men betonar att ett medgivande från den berörda kvinnan bör vara ett absolut krav även när ett sådant beslut föreligger.

25.  Europaparlamentet uppmanar regeringen att ge kvinnor som har utsatts för våld, eller riskerar att utsättas för våld, lämplig lättillgänglig vård och juridiskt stöd och skydd, samt att inrätta hjälptelefonlinjer där kvinnor kan anmäla våld och begära hjälp.

26.  Europaparlamentet berömmer den turkiska regeringen för de nyligen införda lagändringarna som innebär att hedersmord skall bestraffas med livstids fängelse och som gör det möjligt att bestraffa medhjälp till hedersmord. Parlamentet berömmer att våldtäkt inom äktenskapet erkänns som ett brott och uppmanar den turkiska regeringen att garantera att de straffsatser som fastställs i lagen också tillämpas i praktiken. Vidare uppmanar parlamentet Europeiska unionens medlemsstater att även bekämpa hedersbrott inom sitt territorium.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja utarbetandet av oberoende och uttömmande prevalensstudier, som bland annat ger tillförlitliga uppgifter, särskilt i fråga om analfabetismens utbredning hos kvinnor, problemen när det gäller kvinnornas deltagande på arbetsmarknaden och förekomsten av våld mot kvinnor, framför allt våld i hemmet och hedersbrott. Syftet med studierna skall vara att uppmuntra berörda myndigheter att vidta nödvändiga åtgärder.

28.  Europaparlamentet uppmanar enträget Turkiet att, i egenskap av part till CEDAW-konventionen och dess frivilliga protokoll, ratificera tilläggsprotokoll nr 12 till Europakonventionen om mänskliga rättigheter(4) som behandlar åtgärder för att förebygga diskriminering.

29.  Europaparlamentet föreslår att de politiska partierna ser över sina partistrukturer och antar adekvata strategier för att uppnå en bättre balans mellan kvinnor och män i de valda församlingarna, däribland positiva åtgärder som exempelvis kvoteringssystem.

30.  Europaparlamentet uppmanar de politiska partierna i Turkiet att låta kvinnornas roll i partihierarkin utvidgas till att omfatta andra områden än kvinnofrågor, att ge dem ledande befattningar i partiernas organisationsstruktur och öka medvetenheten om vikten av att kvinnor har en aktiv roll i politiken, samt aktivt söka efter och utbilda och stödja kvinnliga kandidater för politiska poster. Parlamentet anser att denna strategi kan stärkas i samarbete med andra europeiska politiska partier, som kan bidra till ett verkningsfullt och ömsesidigt utbyte av erfarenheter och synpunkter.

31.  Europaparlamentet välkomnar förslaget om att inrätta ett utskott för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män med fullständiga lagstiftningsrättigheter i det turkiska parlamentet, kräver att den nödvändiga lagstiftningen antas så snart som möjligt och uppmanar detta utskott att stå i regelbunden kontakt med Europaparlamentets utskott för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män.

32.  Europaparlamentet uppmanar det turkiska parlamentet att även se till att kvinnliga parlamentsledamöter blir representerade i delegationen till den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Turkiet.

33.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till de turkiska myndigheterna att öka sina ansträngningar för att garantera kvinnors rätt till utbildning, och att kvinnor som hindras från att utöva sin rätt till utbildning på grund av svårigheter relaterade till familj eller social eller kulturell bakgrund skall få information om sina rättigheter. Parlamentet föreslår att den turkiska regeringen skall garantera rätten till utbildning på grundläggande nivå och på påbyggnadsnivå, öka det ekonomiska stödet till föräldrar, särskilt i landsbygdsområden och mindre gynnade områden, i syfte att stimulera dem att ge sina barn, och framför allt sina döttrar, utbildning, mot bakgrund av den utbredda analfabetismen bland kvinnor.

34.  Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att vidta nödvändiga åtgärder, särskilt i landsbygdsområden och mindre gynnade områden, för att bekämpa analfabetismen, framför allt genom informationskampanjer och kampanjer för att öka medvetenheten om vikten av utbildning och dess potential för ekonomin och samhället, och med särskilt tonvikt på utbildning av flickor.

35.  Europaparlamentet anser att främjandet av ett utbildningssystem med jämställdhetsperspektiv och obligatorisk skolgång för flickor i familjer som huvudsakligen lever i isolerade områden skulle bidra till att förbättra deras ställning i samhället och leda till en ökad medvetenhet om jämställdhetsfrågor i samhället. Parlamentet uppmuntrar därför arbetet med att införa ett jämställdhetsperspektiv i utbildningssystemet, exempelvis genom en översyn av läromedel i enlighet med artikel 5 i CEDAW-konventionen. Parlamentet uppmanar regeringen att säkerställa att både flickor och pojkar undervisas om kvinnors rättigheter och om jämställdhetsfrågor.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och den turkiska regeringen att inleda kampanjer i media (tv och radio) för att uppmärksamma vikten av att iaktta kvinnors rättigheter och den positiva inverkan detta får på samhälle och arbetsplatser.

37.  Europaparlamentet understryker att Turkiet fullt ut måste följa gemenskapens regelverk inom området för lika lön, lika möjligheter och lika behandling av kvinnor och män i arbetslivet och på arbetsmarknaden, och att landet måste förbättra kvinnors möjligheter att komma in på arbetsmarknaden och få tillgång till ett livslångt lärande, bland annat genom att bekämpa diskriminering och trygga möjligheten att förena arbete och familj.

38.  Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att lämna uppgifter om rättigheter för de kvinnor som arbetar i familjeföretag, inom jordbruket eller olagligt.

39.  Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att främja utbytet mellan skolor, föreningar och andra organ som för samman unga européer och turkar av båda könen.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och den turkiska regeringen att fortsätta att inrätta och stödja kvinnors arbetsmarknads- och sysselsättningsprojekt, inbegripet projekt som drivs av icke-statliga organisationer. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att genomföra nationella handlingsplaner för kvinnorna och arbetslivet, vilket för närvarande är praxis i Europeiska unionens medlemsstater.

41.  Europaparlamentet uppmanar fackliga organisationer och övriga parter på arbetsmarknaden i Europeiska unionen och Turkiet att samarbeta i syfte att öka kvinnornas deltagande på den turkiska arbetsmarknaden och i olika beslutsfattande poster inom olika sektorer på arbetsmarknaden.

42.  Europaparlamentet betonar att man avser att noga övervaka kvinnornas situation i Turkiet och årligen rapportera om detta genom parlamentets utskott för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, och uppmanar kommissionen att göra detsamma.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin första rapport till Europeiska rådet i december 2005 om reformtakten – vilken också avgör hur förhandlingarna utvecklas – systematiskt och detaljerat ta upp de framsteg som gjorts fram till den aktuella tidpunkten för att förändra och genomföra lagstiftningen för främjandet av kvinnors rättigheter.

44.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europarådets generalsekreterare och Turkiets regering och parlament.

(1) Antagna texter, P6_TA(2004)0096.
(2) http://www.un.org/womenwatch/daw/cedaw/.
(3) EUT L 143, 30.4.2004, s. 1.
(4) http://www1.umn.edu/humanrts/euro/z31prot12.html


Europeiska unionen och Irak - En ram för ett ökat engagemang
PDF 239kWORD 80k
Europaparlamentets resolution om Europeiska unionen och Irak – en ram för ett ökat engagemang (2004/2168(INI))
P6_TA(2005)0288A6-0198/2005

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om Europeiska unionen och Irak – en ram för ett ökat engagemang (KOM(2004)0417),

–   med beaktande av rådets och kommissionens gemensamma skrivelse om Irak: EU:s strategi på medellång sikt, D(2004)10111 av den 9 juni 2004,

–   med beaktande av kommissionens dokument om biståndsprogrammet till Irak för 2005, PE/2005/401,

–   med beaktande av rådets skrivelse om Europeiska unionens samordnade rättsstatsuppdrag i Irak, 6405/3/05 – REV 3 av den 21 februari 2005,

–   med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möten i Bryssel (17 februari 2003) och Thessaloniki (19 och 20 juni 2003) och det grekiska ordförandeskapets förklaring (Aten den 16 april 2003),

–   med beaktande av slutsatserna från rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) av den 25 april 2005,

–   med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1483 (2003), 1500 (2003), 1511 (2003) och 1546 (2003),

–   med beaktande av sina resolutioner av den 16 maj 2002 om situationen i Irak elva år efter Gulfkriget(1), av den 30 januari 2003(2) och den 16 september 2004(3) om situationen i Irak, sin rekommendation till rådet av den 24 september 2003 om situationen i Irak(4) och av Europaparlamentets och rådets beslut 2004/155/EG av den 18 december 2003 om användning av flexibilitetsmekanismen för återanpassning och återuppbyggnad i Irak enligt punkt 24 i det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999(5),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för internationell handel (A6-0198/2005), och av följande skäl:

A.  Krigsutbrottet i Irak var ett olyckligt surrogat för en politisk lösning för att åstadkomma politisk förändring och demokratisering i landet.

B.  Konflikten har givit upphov till djupa motsättningar inom det internationella samfundet.

C.  De olika aspekterna av kriget i Irak och dess konsekvenser är fortfarande en känslig fråga i den allmänna opinionen och för regeringar i Europa och Förenta staterna.

D.  Införandet av tydligare regler för att begränsa användningen av våld i internationella relationer, för kampen mot terrorism och för arbetet med att förhindra spridningen av massförstörelsevapen utgör en fråga av avgörande vikt för det internationella samfundet.

E.  Parlamentet är enigt i sin förhoppning om en snabb och övergripande lösning på de många problem som fortfarande finns i dagens Irak.

F.  Den långvariga diktaturen med förtryck av befolkningen, de internationella sanktionerna och kriget orsakade ett totalt sammanbrott av Iraks samhälleliga och politiska strukturer, med anarki och osäkerhet som följd.

G.  De senaste månaderna har kännetecknats av ökad osäkerhet, terroristhandlingar, kidnappning av civila (även journalister) och kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Detta påverkar i synnerhet vardagen för de vanliga människorna i Irak.

H.  EU skickade inga valobservatörer för att på plats bevaka det val som hölls i januari 2005 men spelade en viktig roll genom sitt ekonomiska och praktiska stöd till föreberedelsearbetet.

I.  Återuppbyggnadsarbetet bör inte ses som blott en mekanisk process som bara handlar om att återställa infrastrukturen utan snarare som resultatet av en allomfattande politisk strategi som inbegriper förändringar på det ekonomiska, sociala och kulturella området och som grundar sig på full respekt för rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna och minoriteters rättigheter.

J.  Återuppbyggnadsstrategin bör utgå från en rad parametrar, bland dem hänsynen till såväl externa och internationella faktorer som inrikespolitiska faktorer och till de bidrag som icke-statliga aktörer har att lämna.

K.  Det irakiska samhället och dess samhällsliv rasade helt samman till följd av Saddam Husseins diktatur, kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, förtrycket av det irakiska folket och kriget och måste därför byggas upp igen i alla dess aspekter. Detta måste ske skyndsamt och genom en strategi som går ut på att fastställa prioriteringar tillsammans med de irakiska myndigheterna och med hjälp av FN och det internationella samfundet.

L.  Iraks befolkning deltog i stor omfattning i landets första demokratiska val och gav sitt breda stöd till bildandet av en demokratisk regering, valet av president och det inledande arbetet med att utforma en ny konstitution.

M.  EU:s biståndsprogram för 2005 innehåller ett löfte om anslag ur budgeten på 200 000 000 euro och identifierar behov som återspeglas i den nationella utvecklingsstrategi för 2005–2007 som utarbetats av den irakiska övergångsregeringen.

N.  EU måste bedriva ett nära samarbete med FN, som har en framträdande roll i återuppbyggnaden av landet, och med andra internationella organisationer.

O.  EU stod som en av värdarna för en internationell konferens om Irak i Bryssel den 22 juni 2005.

1.  Europaparlamentet understryker behovet av att gå vidare från det förflutna. Parlamentet är djupt bedrövat över de tusentals civila och utländska soldater som uppskattas ha dödats sedan invasionen inleddes, och över det stadigt växande antalet människor som dödas varje månad. Parlamentet är mycket bekymrat över den försämrade säkerhetssituationen i Irak sedan striderna förklarades avslutade den 1 maj 2003. Parlamentet uttrycker sin förhoppning om att den lärdom man dragit från kriget i Irak i framtiden kommer att leda till en mer multilateral, demokratisk och resultatinriktad konflikthantering över hela världen.

2.  Europaparlamentet erinrar om slutsatserna från Europeisk rådets möte i juni 2003 och om FN:s säkerhetsråds resolution 1483 (2003). Parlamentet erinrar om FN:s säkerhetsråds resolution 1546 (2004), som ger bevis på en ny samförståndsvilja inom det internationella samfundet och utgör grunden för effektivt internationellt stöd till Iraks politiska omvandling och för ett återupprättande av dess politiska självständighet och suveränitet, samt för försoning bland det irakiska folket, under FN:s ledning och enligt en tydlig tidsplan.

3.  Europaparlamentet anser att Husseinregimens fall bör öppna dörren för Iraks folk till den fredliga, trygga och demokratiska framtid som den förra regimen i flera decennier förvägrade det genom dess repressiva förhållningssätt. Parlamentet understryker att säkerhet och stabilitet i Irak och i närområdet är en av de mest brådskande utmaningarna för det internationella samfundet, eftersom den är en helt avgörande förutsättning för att hos Iraks medborgare utveckla en levande och medveten anda av samhällsansvar. Europaparlamentet uttrycker sin oro över den osäkra situation som för tillfället råder i landet till följd av det ökande antalet terroristhandlingar och andra handlingar riktande mot utländska trupper, och anser att det internationella samfundet har en moralisk och politisk skyldighet att intervenera.

4.  Europaparlamentet understryker att för att få ett slut på den kontinuerliga osäkerhet som råder, och för att kunna agera i enlighet med de åtaganden att stödja den politiska processen som resolution 1546 från FN:s säkerhetsråd ger uttryck för, är det av största vikt att finna en politisk lösning som syftar till att skapa nationell enighet, såsom understryks i ett uttalande av deltagarna vid den internationella konferens om Irak som hölls i Bryssel den 22 juni 2005.

5.  Europaparlamentet erinrar i detta sammanhang om betydelsen av att bekämpa straffriheten och främja den nationella försoningen samt om behovet av att ställa alla de ansvariga för de allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i landet inför rätta. Europaparlamentet fördömer kränkningarna av fångarnas rättigheter i Abu Ghraib-fängelset och överträdelserna av de tillämpliga Genèvekonventionerna.

6.  Europaparlamentet är djupt oroat över rapporter om kidnappningar och tvångsförsvinnanden av många irakiska medborgare och utlänningar i Irak. Parlamentet begär att dessa försvinnanden, bland dem fallet som rör Abdul Jafar Al-Kubaysi, före detta politisk flykting i Frankrike, undersöks fullt ut och att dessa människor omedelbart friges.

Val till en provisorisk nationalförsamling i januari 2005

7.  Europaparlamentet upprepar sin övertygelse att valet till en provisorisk nationalförsamling var ett nödvändigt första steg mot en smidig politisk övergång i landet, och att det gav väljarna möjlighet att återvinna en känsla av makt över sin egen politiska framtid, även om ett val, isolerat från andra faktorer, inte automatiskt leder till demokrati. Demokrati innebär att man tar hänsyn till folkets vilja och att man gör det genom en representativ regering som väljs av folket.

8.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att trots den känsla av osäkerhet och det våld som genomsyrar många delar av landet genomfördes det första valet enligt planerna på angiven dag, och att det höga valdeltagandet i allmänhet var en stor framgång som gav tydligt bevis på det irakiska folkets beslutsamhet att med demokratiska medel få besluta om sin egen framtid. Parlamentet understryker att säkerheten är oumbärlig för att en demokratiseringsprocess skall kunna byggas upp. Parlamentet noterar att en stor del av den sunnimuslimska minoriteten inte deltog i valet och att medlemmarna av andra minoritetsgrupper såsom assyrier och turkmener hindrades från att delta. Parlamentet uppmanar myndigheterna att garantera att dessa minoriteter får delta i kommande val. Parlamentet begär att assyriernas etniska, nationella, religiösa rättigheter samt äganderätt, liksom deras rätt att spela en aktiv roll i det nya Irak, erkänns i landets nya grundlag.

9.  Europaparlamentet erkänner det officiella valresultatet men påminner samtidigt om att detta inte på något vis kan betraktas som tillräckligt i sig. Parlamentet uppmanar det irakiska parlamentet och den nya regeringen att inta en öppen och konstruktiv attityd som syftar till att samla det irakiska samfundets alla komponenter i ett förbund med ett gemensamt politiskt projekt för landet som helhet, i syfte att förhindra vad som skulle kunna betraktas som en etnisk uppdelning av den institutionella strukturen. Parlamentet välkomnar att det irakiska parlamentet uppmanat och godkänt flera sunnimuslimer som medlemmar av den nya legitima regeringen, och att över att 31 procent av dem som valts till den provisoriska nationalförsamlingen är kvinnor. Parlamentet konstaterar att det nyvalda irakiska parlamentet har valt en talman, och uttrycker sin innerliga förhoppning att det från och med nu kommer att kunna samlas regelbundet. Parlamentet anser att det nya parlamentets och den nya regeringens första uppgift bör vara att stärka demokratin och de rättsstatliga principerna, särskilt genom att utarbeta en ny konstitution.

10.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av den irakiska övergångsregeringen och premiärministerns åtagande att säkra fullt deltagande av sunnimuslimska ministrar.

11.  Europaparlamentet uppmanar grannländerna att avhålla sig från att blanda sig i Iraks interna angelägenheter och att respektera dess oberoende, suveränitet och territoriella integritet och det irakiska folkets vilja att på egen hand bygga upp landets konstitutionella och politiska system.

12.  Europaparlamentet understryker att det är av största vikt att det internationella samfundet ledsagar den politiska utvecklingen och bistår de irakiska myndigheterna i förberedelserna för den framtida folkomröstningen om landets konstitution och för det allmänna val som skall hållas den 15 december 2005. Parlamentet uppmanar EU att på allvar engagera sig i dessa uppgifter genom att i överenskommelse med de irakiska myndigheterna skicka ett trovärdigt antal EU-observatörer för att bevaka dessa evenemang på plats, inom ramen för ett fullfjädrat EU-valobservatörsuppdrag, kompletterat med en delegation observatörer från Europaparlamentet samt föregånget av en omfattande ansträngning att finansiera det stöd som krävs för att genomföra valet.

13.  Europaparlamentet betonar att EU är ansvarigt för att främja och stödja de demokratiska organisationernas verksamhet i det irakiska civila samhället, eftersom detta är en avgörande strategi för att utveckla ett nytt demokratiskt Irak. Kommissionen uppmanas att i framtiden stödja program som gör det möjligt för de demokratiska organisationerna i det irakiska civila samhället att upprätthålla det irakiska folkets rättssäkerhet och grundläggande mänskliga rättigheter.

Återupprättandet av säkerhet och vägen mot återuppbyggnad

14.  Europaparlamentet betonar att för att skapa ett tillfredsställande och pålitligt sociopolitiskt klimat måste följande villkor uppfyllas:

   a) Internationellt erkända rättssäkerhetsprinciper måste respekteras och relevanta konventioner om de mänskliga rättigheterna efterlevas för att sätta stopp för kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
   b) De irakiska myndigheterna måste erbjudas stöd och samarbete som utgår från ett FN-mandat.
   c) Iraks folk måste övertygas om att engagera sig för återuppbyggandet av en suverän, enad och oberoende stat.
   d) Alla former av terrorism och våldshandlingar måste fördömas, oavsett om de är riktade mot den civila irakiska befolkningen eller mot de internationella styrkorna i Irak.
   e) EU:s aktiva insatser för att tillsammans med de irakiska myndigheterna bekämpa terrorismen måste stödjas.

15.  Europaparlamentet understryker att det i ett land som i över två årtionden nästan oavbrutet härjats av krig och varit utsatt för sanktioner är nödvändigt om stabiliteten skall kunna återupprättas att alla irakier får tillgång till grundläggande tjänster såsom hälsovård och utbildning, rent dricksvatten och tillräckliga sanitära system. Parlamentet uppmanar EU att koncentrera sina omfattande kunskaper och resurser till samarbetet med de irakiska myndigheterna och det internationella givarsamfundet för att se till att tillhandahållandet av dessa grundläggande tjänster prioriteras.

16.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att ta tillfället i akt att främja en ny resolution från FN:s säkerhetsråd om Irak för att bedöma situationen, stärka stabiliseringsprocessen och

   a) ge garantier för att FN påtar sig ett större ansvar och intar en ledande roll,
   b) förbereda utvärdering och beslut om möjligheten att ersätta utländska trupper i Irak med en fredsbevarande FN-styrka (särskilt eftersom alla parter som deltog i valet krävde ett tillbakadragande av de utländska trupperna och eftersom vissa av de länder som har deltagit i kriget nu har dragit tillbaka eller fattat beslut om att dra tillbaka sina trupper), utifrån premissen att ett eventuellt tillbakadragande av utländska trupper skall ske gradvis utifrån en fastställd tidsplan, samt
   c) överväga möjligheten att låta länder som inte deltar i striderna att medverka i utbildningen av irakiska militär- och polisstyrkor.

17.  Europaparlamentet erinrar om att den stora utmaning som återstår att lösa i det institutionella och sociala återuppbyggnadsarbetet är att konsolidera de rättsstatliga principerna genom att inrätta och stärka effektiva demokratiska institutioner, undanröja orsakerna till spänningar mellan olika sociala grupper, integrera ett jämställdhetsperspektiv i samtliga projekt, stärka det civila samhället genom att stödja icke-statliga organisationer och garantera mediernas frihet och verklig respekt för grundläggande mänskliga rättigheter, särskilt minoriteters rättigheter.

18.  Parlamentet välkomnar Iraks beslut att ansluta sig till Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC), men uppmanar återigen de irakiska myndigheterna att avskaffa dödsstraffet, säkerställa rimliga villkor för internerade samt inrätta en effektiv rättsapparat och därmed bekämpa straffriheten genom att åtala personer som begått brottsliga handlingar. Parlamentet påpekar att dessa åtgärder måste åtföljas av en konsekvent och sammanhållen politik på det ekonomiska, sociala och kulturella området samt på kort och medellång sikt kompletteras av en nödhjälpsplan eftersom en stor del av den irakiska befolkningen är mycket fattig. Det är därför nödvändigt med internationella stödåtgärder.

19.  Europaparlamentet anser att en oberoende kommission av framstående irakiska och andra internationella jurister bör upprättas som under FN:s ledarskap ges i uppdrag att utarbeta förslag till ett genomgripande program för att se till att rättvisa skipas i fall som rör såväl tidigare kränkningar av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter som allvarliga brottshandlingar. Parlamentet betonar i detta hänseende att ledare i den tidigare regimen måste ställas inför rätta, och därvid garanteras en rättvis och opartisk rättegång enligt internationella rättsnormer, i vilka även ingår dödstraffets avskaffande.

20.  Europaparlamentet understryker att kvinnorna i Irak fortfarande på olika sätt diskrimineras i lagstiftningen och i de rättsliga förfarandena. Parlamentet uppmanar med kraft de irakiska myndigheterna att avskaffa hedersmorden och att säkerställa att dessa brott åtalas och straffas på samma sätt som andra mord. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang de irakiska myndigheterna att se över all lagstiftning som diskriminerar kvinnor, inbegripet strafflagen och familjerättsliga lagen om personlig ställning, samt att dra tillbaka alla förbehåll som gjorts till FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. Parlamentet anser att särskilda åtgärder bör vidtas för att främja likabehandlingen av kvinnor genom att säkerställa lika tillgång till ekonomiska och sociala rättigheter, inbegripet utbildning, anställning och hälsotjänster, samt rörelsefrihet och politiskt deltagande.

21.  Europaparlamentet kräver att de grundläggande rättigheterna för Iraks största internflyktinggrupp, träskaraberna, respekteras och skyddas. Den behandling som denna flyktinggrupp fick utstå under Husseinregimen var brutal och tragisk. Parlamentet uppmuntrar kraftigt försöken att finna en långsiktig lösning på frågan om internflyktingarna i södra Irak, bland annat träskarabernas rätt att återvända till den mark och de vatten som de har brukat och fiskat i över femtusen år. Parlamentet stöder i detta sammanhang utvecklingen av politiska insatser för mänskliga rättigheter i det nya Irak som framför allt syftar till att återlämna egendom som olagligen stulits av den tidigare regimen.

22.  Europaparlamentet betonar vikten av att skydda landets arkeologiskt intressanta platser, exempelvis den antika staden Babylon, och uppmanar rådet och kommissionen att hjälpa Unesco finansiera restaureringsprojekt inom ramen för återuppbyggnaden av landet.

23.  Europaparlamentet välkomnar rådets gemensamma åtgärd, inom ramen för GUSP, om Europeiska unionens samordnade rättsstatsuppdrag i Irak, och förespråkar att ytterligare åtgärder vidtas, med finansiering ur gemenskapens budget, och att EU:s olika institutioner involveras i genomförandet av dessa.

24.  Europaparlamentet understryker nödvändigheten av att åter stärka det transatlantiska partnerskapet genom att dela på bördor och ansvar, inom ramen för effektivt multilateralt samarbete som även inbegriper muslimska länder och Iraks grannländer. Parlamentet efterlyser i samband med detta upprättandet av ett fredsbevarande uppdrag under FN:s ledning.

25.  Europaparlamentet påpekar att det är nödvändigt att involvera Iraks grannländer i återuppbyggnaden. Parlamentet anser att institutionaliserat samarbete är ett användbart forum för att diskutera och samordna angelägna frågor av gemensamt intresse, exempelvis gränssäkerhet, terrorism, vapen- och narkotikahandel och organiserad brottslighet. Parlamentet är vidare övertygat om att ett sådant forum gradvis skulle kunna utveckla en mekanism för förtroendeskapande åtgärder och säkerhetssamarbete i regionen.

26.  Europaparlamentet erkänner och stöder erfarenheten hos de ekonomiska partner från de nuvarande EU-länderna som i själva verket agerade som investerare och tjänsteleverantörer i Irak före kriget.

EU och Europaparlamentet: särdrag och åtgärder

27.  Europaparlamentet betraktar EU:s politik gentemot Irak i det bredare perspektiv som EU:s strategiska partnerskap med Medelhavsområdet och Mellanöstern utgör, och uttrycker sitt önskemål om att EU på medellång sikt utvecklar en övergripande regional strategi för de länder i Mellanöstern som inte gränsar till Medelhavet.

28.  Europaparlamentet noterar att EU måste uppmuntra regionalt samarbete och uppmana Irak att delta i EU:s strategiska partnerskap med Medelhavsområdet och Mellanöstern, samt betonar att det stegvisa inrättandet av ett regionalt ekonomiskt samarbete kommer att utgöra ett viktigt första steg för att minska spänningarna och möjliggöra en gradvis utveckling av samarbete när det gäller politik och säkerhet.

29.  Europaparlamentet betonar den viktiga roll som Iraks grannländer kan ha för fredsprocessen, bevarandet av enheten i landet och främjandet av den demokratiska processen. EU och medlemsstaterna uppmanas att inom ramen för sina yttre förbindelser uppmuntra Iraks grannländer att utnyttja sin roll på ett positivt sätt och att stödja deras ansträngningar i detta hänseende.

30.  Europaparlamentet påpekar att EU:s bistånds- och återuppbyggnadspolitik bör syfta till att rätta till brister i det förgångna och skapa en bättre förståelse av Iraks sociala dynamik och verklighet, och att i denna strävan ta hjälp av det civila samhället och icke-statliga organisationer. Parlamentet understryker att Iraks framtida politiska institutioner bör avspegla det irakiska folkets vilja och bevara landets enhet, samtidigt som de främjar etableringen av ett geografiskt decentraliserat styre och ett politiskt system som bygger på medborgarnas deltagande och en förbundsstat som tar hänsyn till landets brokiga sammansättning, som säkerställer att alla sociala och etniska grupper kan delta i det politiska livet utan hinder och ser till att kvinnor finns representerade och spelar en faktisk och aktiv roll, i såväl det politiska livet som landets återuppbyggnad, utan att utsättas för någon form av diskriminering.

31.  Parlamentet stödjer uppkomsten av en marknadsekonomi som även ger små och medelstora företag möjligheter att utvecklas men anser att EU:s bistånd för att stärka demokratin och rättsstatsprincipen är lika viktigt.

32.  Europaparlamentet välkomnar inledningen av anslutningsdiskussionerna inom WTO som en avgörande åtgärd för att återintegrera Irak i världsekonomin. Parlamentet anser dock att man måste skapa lämpliga och legitima institutioner i Irak för att dess företrädare skall kunna förhandla om anslutningsvillkoren, och begär att EU även i fortsättningen genom stödåtgärder uppmuntrar Irak att ansluta sig till och delta i internationella organisationer, konventioner och fördrag, såsom UNCTAD, UNDP, UNEP, ILO, Kyotoprotokollet och konventionen om biodiversitet.

33.  Europaparlamentet betonar att en betydande EU-finansiering av Iraks återuppbyggnad inte bör ske på bekostnad av stöd till andra länder eller regioner. Parlamentet betonar att kommissionen bör tillhandahålla fullständig, regelbunden och öppen information om de faktiska utbetalningarna och genomförandet av EU-stöd, inbegripet stöd som används indirekt via andra organisationer, såsom den internationella fonden för Iraks återuppbyggnad.

34.  Europaparlamentet förvånas över att anslagen till återuppbyggnaden delvis förvaltas av Världsbankens förvaltningsfond och inte fullt ut av FN, trots sin resolution av den 16 september 2004 om situationen i Irak(6). Parlamentet är bekymrat över att Världsbankens förvaltningsfond hittills endast använt en obetydlig del av de medel som samlats in. Parlamentet kräver att man vid fastställandet av EU:s budget för 2006 tar hänsyn till Iraks förmåga att ta emot och förvalta de avsatta medlen på ett adekvat sätt, och föreslår, mot bakgrund av den omfattande korruption som förekommer i landet, att en oberoende revision av användningen av dessa medel genomförs.

35.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens betoning på skuldlättnader och stödjer den samordnade strategi som i november 2004 ledde till Parisklubbens överenskommelse om att minska Iraks skulder med 80 procent i tre etapper.

36.  Europaparlamentet betonar, med tanke på landets storlek samt historiska och geografiska band, att EU och Irak har ömsesidiga marknader för varor och tjänster. Parlamentet stöder därför ansträngningar som syftar till att förbättra konvergensen mellan EU och Irak när det gäller det ekonomiska regelverket och inleda en politisk och ekonomisk dialog som återspeglar ländernas ömsesidiga intressen i ett fullständigt partnerskap.

37.  Europaparlamentet uppmuntrar fortsatt stöd för att bygga upp kapaciteten i Iraks administrativa och ekonomiska institutioner, i synnerhet när det gäller omstruktureringen av den institutionella ramen, särskilt genom upprättandet av en oberoende centralbank, en stabil valuta och en skatte- och budgetmyndighet, samt genom och en ohämmad utveckling av finansmarknaderna och den privata sektorn på ett sätt som främjar ekonomiska marknadsreformer och utländska direktinvesteringar.

38.  Europaparlamentet noterar att Irak åtnjuter förmånsbehanding inom ramen för Europeiska gemenskapens Allmänna preferenssystem och uppmanar till ett specifikt administrativt samarbete så att handelsförmåner inom ramen för Allmänna preferenssystemet i praktiken kan tillämpas på Irak så snart förhållandena tillåter detta.

39.  Europaparlamentet betonar att ett av de nödvändiga villkoren för att återuppbygga och utveckla den irakiska ekonomin är att man överlåter åt Irak det fulla ansvaret för och kontrollen över landets naturresurser och att man återinvesterar inkomsterna från oljeförsäljningen i Irak.

40.  Europaparlamentet betonar, med tanke på att Irak på ett betydande sätt skulle kunna bidra till unionens energiförsörjningssäkerhet och på att både EU och Irak skulle kunna dra fördel av en ökad irakisk produktion av olja och naturgas, att såväl EU som Irak har båda ett stort intresse av att det råder enhetliga villkor för investeringar och att regelverket för energisektorn är harmoniserat.

41.  Europaparlamentet påpekar att det är av största vikt att ge de europeiska skattebetalarna tydligt besked om de belopp som spenderas och de projekt som drivs av EU i Irak. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att utarbeta en informationsstrategi i europeiska medier och en Internetsida på kommissionens EuropeAid-portal för att lämna relevant information om sina utvecklingsinsatser i Irak och öka öppenheten.

42.  Europaparlamentet begär att alla humanitära biståndsprojekt och återuppbyggnadsprojekt genomförs med noggrann planering, stor öppenhet, sammanhang samt med ökad samordning och i utökat samarbete med internationella givare, samtidigt som nödvändiga säkerhetsvillkor för de humanitära biståndsarbetarna garanteras.

43.  Europaparlamentet betonar att återuppbyggnadsprocessen måste föras på ett neutralt sätt, där återuppbyggnadsprojekten kontrolleras av Iraks provisoriska och suveräna myndigheter.

44.  Europaparlamentet understryker behovet av att särskilt fokusera på de mest sårbara delarna av befolkningen, nämligen barn, äldre och personer med funktionshinder för att på bästa möjliga sätt garantera hälsovårds- och sociala trygghetstjänster.

45.  Europaparlamentet uppmanar givarländerna att inom ramen för hälsovård och socialt och ekonomiskt stöd utarbeta särskilda program för återintegreringen i samhället av invalidiserade offer för landminor och multipelbomber och deras familjer, att anordna effektiva kampanjer och kurser om riskerna med minor för befolkningen, framför allt för barn och kvinnor, och att bedriva en aktiv minröjning samt att avstå från att använda truppminor.

46.  Europaparlamentet anser att den process i vilken konstitutionen utarbetas är av största vikt för Irak och för det vidare arbetet med att bygga upp landets institutioner. Parlamentet understryker att det är mycket viktigt att kvinnors rättigheter tas med i den nya irakiska konstitutionen och uppmanar i detta sammanhang EU att, när tillfälle ges, stödja detta på starkast möjliga sätt. Parlamentet ställer sin sakkunskap till förfogande och erbjuder sitt bistånd i utarbetandet av ett förslag till en irakisk grundlag. Parlamentet föreslår att den parlamentariska dimensionen av det nya Irak åter aktiveras genom att man inom ramen för en utvidgad transatlantisk lagstiftningsdialog fostrar en dialog mellan Iraks parlament, Europaparlamentet, grannländernas parlament och Förenta staternas kongress.

47.  Europaparlamentet begär att en tillfällig parlamentarisk delegation omedelbart upprättas för att handha förbindelserna med Iraks tillfälliga parlament, och att denna på medellång sikt omvandlas till parlamentsdelegation för förbindelser mellan Europaparlamentet och Irak.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att följa rådets exempel att inrätta en permanent närvaro i Irak som måste omfattas av en säkerhetsbedömning för att garantera personalens säkerhet.

o
o   o

49.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till medlemsstaternas regeringar, rådet, kommissionen, Iraks provisoriska nationalförsamling, FN:s generalsekreterare, regeringarna för de länder som deltar i Barcelonaprocessen, regeringarna för Iran och medlemsstaterna i Gulfstaternas samarbetsråd samt Förenta staternas regering och kongress.

(1) EUT C 180 E, 31.7.2003, s. 499.
(2) EUT C 39 E, 13.2.2004, s. 67.
(3) EUT C 140, E, 9.6.2005, s. 157.
(4) EUT C 77 E, 26.3.2004, s. 226.
(5) EUT L 54, 23.2.2004, s. 1.
(6) EUT C 140 E, 9.6.2005, s. 157.


Allmän uppmaning till kamp mot fattigdom: Förpassa fattigdomen till historien
PDF 130kWORD 56k
Europaparlamentets resolution om fattigdom
P6_TA(2005)0289RC-B6-0398/2005

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av den "kvintett mot hunger" som konstituerades vid världstoppmötet för åtgärder mot hunger, som ledde fram till att Brasiliens president Lula gick ut med ett globalt upprop för åtgärder mot fattigdomen vid det sociala världsforumet i januari 2005,

–   med beaktande av New York-förklaringen av den 20 september 2004 om åtgärder mot hungersnöd och fattigdom som undertecknades av 111 nationella regeringar, däribland samtliga EU:s medlemsstater,

–   med beaktande av millennieutvecklingsmålen och FN:s kommande högnivåsammankomst i september 2005 för översyn av framstegen på väg mot uppnåendet av dem,

–   med beaktande av kommissionens meddelanden KOM(2005)0132, KOM(2005)0133 och KOM(2005)0134 av den 12 april 2005 om snabbare framsteg i strävan att uppnå millennieutvecklingsmålen,

–   med beaktande av rådets (utvecklingsfrågor) möte i maj 2005,

–   med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Över en miljard människor lever i extrem fattigdom. I Afrika söder om Sahara lever över 300 miljoner människor i absolut fattigdom och miljontals människor dör varje år på grund av bristande hälsovård, rent vatten, anständiga bostäder och ordentlig mathållning.

B.  Under andra halvåret av 2005 har EU och dess medlemsstater ett unikt tillfälle att visa prov på ledarskap i utvecklingsfrågor vid G8-toppmötet i Gleneagles, konferensen om millennieutvecklingsmålen i New York i september och vid Världshandelsorganisationens möte på ministernivå i Hongkong i december.

C.  Uppnåendet av millennieutvecklingsmålen och kampen mot den globala fattigdomen kommer att kräva att alla givare ökar mängden bistånd och förbättrar dess kvalitet, gör handeln rättvisare och beviljar lättnader i skulder som de skuldsatta inte kan bära. Två tredjedelar av u-länderna använder mer pengar till skuldbetalning än till grundläggande sociala tjänster.

D.  Mycket av biståndet är förenat med villkor, alltså krav på att biståndsmottagaren skall köpa varor och tjänster från givarlandet. Dessa krav uppskattas leda till omkring 5 miljarder dollar i merkostnader vid upphandlingar.

E.  Trots att EU:s offentliga utvecklingsbistånd har ökat, beror en stor del av denna ökning på skuldlättnadsåtgärder, vilket står i strid med Monterrey-överenskommelsen, enligt vilken HIPC-initiativet (kraftigt skuldtyngda fattiga länder) till fullo bör finansieras med extra medel.

F.  Den skuldavskrivning som Blair aviserade inför G8-mötet handlar om 2 miljarder dollar per år och gäller 18 av de 165 utvecklingsländerna. Den berör enbart skulderna till internationella finansiella institutioner.

Allmänt

1.  Europaparlamentet välkomnar Förenade kungarikets åtagande om att prioritera utvecklingen och kampen mot fattigdomen och dess avsikt att särskilt inrikta sig på Afrika. Parlamentet uppmanar Förenade kungariket att använda sitt ordförandeskap för G8 till att göra fattigdomen till en av de viktigaste frågorna både internationellt och för EU.

2.  Europaparlamentet är allvarligt oroat över att de afrikanska staterna söder om Sahara ännu inte uppnått och inte ens är i närheten av att uppnå ett enda av de åtta millenniemålen före tidsfristen 2015.

3.  Europaparlamentet noterar slutsatserna i FN:s Millennium Ecosystem Assessment Report, där det hävdas att fortsatt förstöring av världens ekosystem kommer att hindra att millennieutvecklingsmålen uppnås.

4.  Europaparlamentet välkomnar därför att Afrikas utveckling betraktas som ett prioritetsområde för EU och att större ansträngningar kommer att göras för att hjälpa länderna i Afrika att uppnå millennieutvecklingsmålen.

5.  Europaparlamentet betonar att EU måste ställa kvinnor och flickor i centrum för sin utvecklingspolitik, om det är meningen att det skall göras framsteg i fråga om uppnåendet av millennieutvecklingsmålen.

6.  Europaparlamentet anser att verklig fattigdomsbekämpning kräver att det inrättas en övergripande hållbar utvecklingspolitik för att bygga upp produktionskapacitet i utvecklingsländerna.

7.  Europaparlamentet anser att fattigdomsbekämpningen måste grundas på erkännande av ett lands eller en regions rätt att på demokratisk väg fastställa sin egen politik samt sina egna prioriteringar och strategier för att skydda sin befolknings utkomster samt sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter.

8.  Europaparlamentet konstaterar att civila samhällsorganisationer har en avgörande roll att spela för att inom ett land kunna fungera som en drivande kraft i brådskande utvecklingsfrågor genom att mobilisera brett förankrade rörelser och skapa påtryckningar på gräsrotsnivå för att se till att ledare uppfyller sina åtaganden. Parlamentet välkomnar därför det initiativ som har tagits av den världsomspännande alliansen "The Global Call to Action against Poverty".

9.  Europaparlamentet betonar det akuta behovet av ökade investeringar i utvecklingsländerna. I detta sammanhang noterar parlamentet betydelsen av en internationell dialog för att kartlägga ytterligare innovativa finansieringskällor för offentliga investeringar och politikområden som direkt rör millennieutvecklingsmålen och lägger grunden för privata tillväxtinitiativ.

10.  Europaparlamentet betonar att utvecklingsbistånd endast är en faktor som kan bidra till att millennieutvecklingsmålen uppnås och att biståndet måste åtföljas av andra nyckelfaktorer såsom starka, ansvarsfulla och öppna institutioner, respekt för mänskliga rättigheter och internationella åtaganden, jämställdhet mellan könen, lämpliga regler för handel och investeringar, kunskapsöverföring och säkerhet

11.  Europaparlamentet begär att kampen mot den olagliga vapenhandeln till de afrikanska länderna skall intensifieras och att vapenhandeln till dessa länder skall kontrolleras bättre och ytterligare begränsas.

12.  Europaparlamentet uppmanar EU att införa en effektiv kontroll av de multinationella europeiska företagen beträffande deras roll i finansieringen av väpnade konflikter, exploateringen av råvaror och i fråga om respekt för de lokala samhällenas rättigheter. Parlamentet stödjer åtgärder som vidtagits av de afrikanska regeringarna i samma syfte.

Stödets storlek och kvalitet

13.  Europaparlamentet välkomnar att rådet åter bekräftat sitt engagemang till förmån för att minst 0,7 procent av BNP skall gå till utvecklingsbistånd 2015 och 0,56 procent 2010. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att medlemsstaterna infriar dessa utfästelser, genom att inrätta en övervakningsmekanism för att biståndets respektive andelar i medlemsstaterna skall kunna följas på ett sätt som medger insyn vid alla möten som hålls av rådet (utveckling).

14.  Europaparlamentet välkomnar det aktiva engagemang som de nya medlemsstater som anslutit sig efter 2002 har visat för gemenskapens givarpolitik och noterar med tillfredsställelse deras åtagande att nå en ODA/BNI-nivå på 0,17 procent senast 2010 och en nivå på 0,33 procent senast 2015.

15.  Europaparlamentet efterlyser ett bättre utnyttjande av redan befintligt bistånd, i synnerhet genom omprioriteringar i syfte att fokusera på millenniemålen och genom förbättrad kontroll av offentliga medel som EU beviljat för att bekämpa korruptionen och öka insynen.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra mer för att samordna biståndsinsatserna från EU och medlemsstaterna. Europaparlamentet begär därför att de samordnande och kompletterande strategierna på EU-plan också skall omfatta den privata sektorn och civilsamhälleliga aktörer.

17.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att kommissionen och medlemsstaterna tillsammans regelbundet skulle rapportera om EU-biståndets effektivitet.

18.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att endast tre medlemsstater (Förenade kungariket, Irland och Sverige) helt har frikopplat sitt bilaterala bistånd från att vara anknutet till villkor och att vissa medlemsstater fortfarande binder nästan allt sitt bistånd. Parlamentet uppmanar EU:s alla medlemsstater att erbjuda sitt bistånd till utvecklingsländerna utan några villkor och följa EU:s tankegång om att kontrakten i samband med biståndet skall ges till lokala, regionala eller nationella entreprenörer, närhelst så sig göra låter.

19.  Europaparlamentet begär att lagstiftningsförslaget om att göra EU-biståndet obundet snabbt skall antas och genomföras.

20.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att till fullo genomföra sin åtgärdsplan mot olagligt, oreglerat och oanmält fiske som antogs 2002 och att lämna materiellt, finansiellt och tekniskt stöd till de underutvecklade kuststater som har svårigheter med att förhindra illegalt fiske i sina vatten.

21.  Europaparlamentet erinrar om att kommissionen och medlemsstaterna bör låta minst 20 procent av sitt utvecklingsbistånd gå till hälsovård och undervisning Parlamentet konstaterar med oro att både EU och medlemsstaterna har en bra bit kvar innan de nått detta mål och understryker att millennieutvecklingsmålen inte kommer att kunna nås om det inte investeras massivt i mänsklig utveckling och hälsovård.

22.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen att direkt påta sig kostnaderna för vissa mål, såsom vaccinering av barn och kampen mot malaria tillsammans med berörda organisationer.

23.  Europaparlamentet betonar vikten av att påskynda och öka stödet till vaccinprogram och program för bekämpning av sjukdomar som exempelvis aids, tuberkulos och malaria samt försummade sjukdomar.

24.  Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att sexuell och reproduktiv hälsa samt rättigheterna inom dessa områden sätts i fokus för diskussionen om millennieutvecklingsmålen i september och erkänns ha en avgörande betydelse i kampen mot hiv/aids.

Handel och sammanhållning

25.  Europaparlamentet uppmanar de industrialiserade länderna, och särskilt EU, att inte spara på krafterna för att uppnå ett utvecklingsorienterat slutresultat för utvecklingsagendan från Doha, som ger utvecklingsländerna ökat marknadstillträde för industri- och jordbruksvaror och tjänster, fastslår en tidtabell för avskaffandet av handelssnedvridande exportstöd till jordbruket samt ger utvecklingsländerna en effektiv särskild och differentierad behandling.

26.  Europaparlamentet understryker betydelsen av rättvis handel i samband med arbetet för att utrota fattigdomen. Parlamentet välkomnar de utfästelser som kommissionen i juni gjort inför Europaparlamentet och handlat om att ge ökat tekniskt bistånd och mera stöd ur budgeten till producenter inom den rättvisa handeln samt för åtagandet om att skapa större konsekvens mellan all EU-politik, framför allt utvecklings-, handels- och jordbrukspolitiken.

27.  Europaparlamentet efterlyser ett lämpligt handelsrelaterat tekniskt bistånd, bland annat kapacitetsbyggnad, i syfte att maximera de utvecklingsmöjligheter som handeln ger, stödja utvecklingen av små och medelstora företag och möte internationella normer som rör sociala frågor, arbetet, miljön och hälsan.

28.  Europaparlamentet betonar hur viktig en sammanhängande politik är för att öka biståndets effektivitet och kvalitet. Parlamentet uppmanar EU att leda de globala insatserna och öka samstämmigheten mellan utvecklingsåtagandena och EU:s och medlemsstaternas politikområden för exempelvis handel, miljö, jordbruk och migration.

29.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att offentliggöra sina exportkreditinstituts verksamhet så att den kan granskas på ett öppet och demokratiskt sätt.

Skuldlättnad

30.  Europaparlamentet välkomnar G8-åtagandena om avskrivning av HIPC-länders utestående skulder till IMF, Världsbanken och Afrikanska utvecklingsfonden. Parlamentet betonar emellertid att en rad skuldtyngda låginkomstländer inte omfattas av denna skuldavskrivning, att skuldlättnad inte är ett universalmedel i kampen mot fattigdom, eftersom många fattiga länder har en låg skuldnivå, och att skuldlättnad innefattar den moraliska risken att hjälpen inte nödvändigtvis når de fattigaste och mest hjälpbehövande länderna.

31.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att se till att alla skuldlättnader kommer som tillägg till biståndsåtagandena. Parlamentet uppmanar framför allt Förenade kungariket att hålla fast vid detta inför G8-toppmötet med Förenta staterna, som gjort utfästelser om skuldlättnader till nackdel för mera generösa åtaganden om bistånd.

32.  Europaparlamentet understryker att det är de minst utvecklade länderna som bör prioriteras i samband med skuldlättnader samt att dessa inte bör beviljas annat än på det villkor att de pengar som regeringarna sparar på dem används för att hjälpa de fattigaste i samhällena där.

o
o   o

33.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, EU:s medlemsstater och deras parlament, G8-ländernas stats- och regeringschefer, FN:s generalsekreterare, AVS-ländernas och de minst utvecklade ländernas regeringar, Afrikanska unionen, IMF, Världsbanken, OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd och Parisklubbens regeringar.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy