Europaparlamentets lagstiftningsresolution om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om vissa fluorerade växthusgaser (16056/5/2004 – C6-0221/2005 – 2003/0189A(COD))

P6_TA(2005)0400 A6-0301/2005

(Medbeslutandeförfarandet: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt (16056/5/2004 – C6-0221/2005)(1),

–   med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(2), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2003)0492)(3),

–   med beaktande av artikel 251.2 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 62 i arbetsordningen,

–   med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0301/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner den gemensamma ståndpunkten såsom ändrad av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid andra behandlingen den 26 oktober 2005 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2005 om vissa fluorerade växthusgaser

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 175.1 och artikel 95 jämförd med artiklarna 7, 8 och 9 i denna förordning,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(4),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(5), och

av följande skäl:

(1)  I gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram(6) fastställs att klimatförändringar är ett prioriterat område där det krävs åtgärder. I programmet betonas att gemenskapen har åtagit sig att minska utsläppen av växthusgaser med 8 % under perioden 2008–2012, jämfört med 1990 års nivåer, och att världens samlade utsläpp av växthusgaser på längre sikt måste minskas med ungefär 70 % jämfört med 1990 års nivåer.

(2)  Det slutgiltiga målet med Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, som godkändes genom rådets beslut 94/69/EG av den 15 december 1993 om slutande av Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar(7), är att stabilisera koncentrationerna av växthusgaser i atmosfären på en nivå som förhindrar farlig antropogen störning i klimatsystemet.

(3)  Enligt rådets beslut 2002/358/EG av den 25 april 2002 om godkännande, på Europeiska gemenskapens vägnar, av Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, och gemensamt fullgörande av åtagandena inom ramen för detta(8) är gemenskapen och dess medlemsstater skyldiga att under perioden 2008–2012 minska sina sammanlagda antropogena utsläpp av de växthusgaser som förtecknas i bilaga A till Kyotoprotokollet med 8 % jämfört med 1990 års nivåer.

(4)  I bilaga II till beslut 2002/358/EG fastställs olika minskningsmål för enskilda medlemsstater. Medlemsstaterna är därigenom skyldiga att vidta individuella åtgärder. De enskilda medlemsstaterna måste därför kunna vidta eller bibehålla lämpliga åtgärder för att uppnå sina nationella minskningsmål.

(5)  De fluorerade växthusgaser som omfattas av Kyotoprotokollet och denna förordning är starka växthusgaser, varav några är upp till 23 900 gånger skadligare än koldioxid eller kan stanna kvar i atmosfären i upp till 50 000 år.

(6)  Bestämmelser bör införas om förhindrande och minimering av utsläpp av fluorerade växthusgaser, utan att detta påverkar tillämpningen av rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall(9), rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar(10), Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000 om uttjänta fordon(11) eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/96/EG av den 27 januari 2003 om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE)(12).

(7)  Det primära syftet med denna förordning är att minska utsläppen av de fluorerade växthusgaser som omfattas av Kyotoprotokollet och att därmed skydda miljön. Den rättsliga grunden bör därför vara artikel 175.1 i fördraget.

(8)  Det är emellertid lämpligt att vidta åtgärder på gemenskapsnivå på grundval av artikel 95 i fördraget för att harmonisera kraven om användning av fluorerade växthusgaser och utsläppande på marknaden och märkning av produkter och utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser. Det anses lämpligt att införa restriktioner för utsläppande på marknaden och användning av vissa applikationer av fluorerade växthusgaser i de fall där det finns gångbara alternativ och där det inte är möjligt att ytterligare begränsa utsläppen eller förbättra återvinningen. Man bör härvid även beakta de frivilliga initiativ som tas inom vissa industrisektorer och att utvecklingen av alternativ fortfarande pågår.

(9)  Tillämpningen och genomförandet av denna förordning bör ge incitament till teknisk innovation genom att uppmuntra till fortsatt utveckling av alternativ teknik och övergång till redan befintlig, miljövänligare teknik.

(10)  Denna förordning bör inte hindra medlemsstaterna från att behålla eller införa strängare skyddsåtgärder. Medlemsstaterna bör på grund av de skillnader som råder mellan deras respektive praxis när det gäller att begränsa vissa fluorerade växthusgaser ha denna möjlighet. Detta är nödvändigt för att man skall kunna uppfylla fördragets bestämmelser om en hög miljöskyddsnivå, det vill säga artiklarna 174.2 och 95.3, samt även för att medlemsstaterna skall ha möjlighet att genomföra sina respektive planer för att minska de fluorerade växthusgaserna i enlighet med Kyotoprotokollet.

(11)  Utsläppande på marknaden av produkter och utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser enligt förteckningen i bilaga II, inverkar menligt på gemenskapens och medlemsstaternas mål och åtaganden när det gäller klimatförändringar och det är därför nödvändigt att begränsa utsläppande på marknaden av dessa produkter och utrustningar. Detta skulle också kunna gälla andra applikationer som innehåller fluorerade växthusgaser och behovet av en utvidgning av bilaga II bör därför övervägas, med beaktande av miljövinsterna, den tekniska genomförbarheten och kostnadseffektiviteten.

(12)  För att bidra till fullbordandet av gemenskapens och dess medlemsstaters åtaganden enligt FN:s ramkonvention om klimatförändringar, Kyotoprotokollet och beslut 2002/358/EG bör Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/…/EG av den ... om utsläpp från luftkonditioneringssystem i motorfordon och om ändring av rådets direktiv 70/156/EEG(13) och denna förordning, som båda bidrar till att förhindra och minimera utsläpp av fluorerade växthusgaser, antas och offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning vid samma tidpunkt.

(13)  Åtgärder bör vidtas för att säkerställa övervakning, utvärdering och översyn av bestämmelserna i denna förordning.

(14)  Medlemsstaterna bör anta bestämmelser om de sanktioner som skall gälla vid överträdelser av denna förordning och se till att de tillämpas. Dessa sanktioner måste vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(15)  Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheterna och följer de principer som erkänns framför allt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(16)  Eftersom målen för denna förordning, nämligen att begränsa utsläppen av och rapportera om vissa fluorerade växthusgaser och kontrollera användning och utsläppande på marknaden av produkter och utrustning som innehåller vissa fluorerade växthusgaser, i syfte att skydda miljön och upprätthålla den inre marknaden, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av förordningens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(17)  De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(14).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tillämpningsområde

Syftet med denna förordning är att förhindra och minska utsläppen av de fluorerade växthusgaser som omfattas av Kyotoprotokollet. Den skall tillämpas på de fluorerade växthusgaser som anges i bilaga A till det protokollet. Bilaga I till denna förordning innehåller en förteckning över de fluorerade växthusgaser som för närvarande omfattas av denna förordning samt faktorerna för global uppvärmningspotential. Mot bakgrund av den översyn som föreskrivs i artikel 5.3 i Kyotoprotokollet och som har godtagits av gemenskapen och dess medlemsstater får bilaga I ses över och vid behov då uppdateras.

Denna förordning skall inte hindra medlemsstaterna från att behålla eller införa strängare skyddsåtgärder.

Denna förordning avser begränsning av utsläpp, användning, återvinning och destruktion av de fluorerade växthusgaser som anges i bilaga I, märkning och bortskaffande av produkter och utrustning som innehåller dessa gaser, rapportering av information om dessa gaser, kontroll av användningsområden i enlighet med artikel 8 och förbud mot utsläppande på marknaden av produkter och utrustning i enlighet med artikel 9 och bilaga II samt utbildning och certifiering av den personal och de företag som är engagerade i den verksamhet som omfattas av bestämmelserna i denna förordning.

Denna förordning skall inte påverka tillämpningen av direktiv 75/442/EEG, 96/61/EG, 2000/53/EG och 2002/96/EG.

Artikel 2

Definitioner

Artikel 3

Begränsning av utsläppen

1.  Operatörer av följande stationära applikationer: kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsutrustning- och kretsar samt brandskyddssystem som innehåller fluorerade växthusgaser som förtecknas i bilaga I skall, genom att vidta alla åtgärder som är tekniskt genomförbara och inte medför orimliga kostnader,

2.  Operatörer av de applikationer som anges i punkt 1 skall säkerställa att dessa kontrolleras för läckage av certifierad personal som uppfyller kraven i artikel 5 enligt följande schema:

Applikationerna skall kontrolleras för läckage inom en månad efter det att ett läckage har åtgärdats för att säkerställa åtgärdernas effektivitet.

I denna punkt avses med "kontrolleras för läckage" att utrustningen eller systemet undersöks för att upptäcka läckage med användning av direkta mätmetoder - med fokusering på de delar av utrustningen eller systemet där det finns risk för läckage – eller med användning av indirekta mätmetoder – med fokusering på mängden fluorerade växthusgaser i systemet.

3.  Operatörer av de applikationer som anges i punkt 1 och som innehåller 300 kilo fluorerade växthusgaser eller mer skall installera system för upptäckt av läckage. Dessa system för upptäckt av läckage skall kontrolleras minst var tolfte månad för att säkerställa att de fungerar väl. När det gäller brandskyddssystem som installerats före ...(19) skall dessa senast ...(20)* förses med system för upptäckt av läckage, under förutsättning att detta inte äventyrar säkerheten och försäkringsskyddet.

4.  När ett väl fungerande lämpligt system för upptäckt av läckage är installerat, skall den kontrollfrekvens som krävs enligt punkt 2 b och 2 c halveras.

5.  Om det på brandskyddssystem redan tillämpas ett kontrollprogram som uppfyller ISO-standard 14520 kan skyldigheterna enligt denna förordning anses fullgjorda även genom dessa kontroller, förutsatt att de genomförs minst lika ofta.

6.  Operatörer av de applikationer som anges i punkt 1 innehållande 3 kg fluorerade växthusgaser eller mer skall föra register över den mängd och typ av fluorerade växthusgaser som ingår i utrustningen, de mängder som eventuellt tillförs och de mängder som återvinns i samband med service, underhåll och slutligt bortskaffande. De skall även föra register över annan relevant information, inbegripet företagets identifiering eller tekniker som genomfört servicen eller underhållet samt datum för och resultatet av de kontroller som genomförs enligt punkterna 2, 3 och 4. Registren skall på begäran göras tillgängliga för den behöriga myndigheten och för kommissionen.

7.  Senast den …(21) skall kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 13.2 fastställa sedvanliga krav för kontroll av läckage för var och en av de applikationer som avses i punkt 1 i den här artikeln.

Artikel 4

Återvinning

1.  Operatörer av följande typer av stationär utrustning skall ha ansvaret för att vidta åtgärder för att en tillfredsställande återvinning av fluorerade växthusgaser genomförs av certifierad personal som uppfyller kraven i artikel 5 för att säkerställa deras återanvändning, regenerering eller destruktion:

2.  När en retur- eller engångsbehållare för fluorerade växthusgaser når slutet av sin livscykel skall den person som använder behållaren för transport eller lagring vara ansvarig för att det vidtas åtgärder för en tillfredsställande återvinning av eventuella restgaser i denna för att säkerställa deras återanvändning, regenerering eller destruktion.

3.  De fluorerade växthusgaser som ingår i andra produkter eller annan utrustning, inklusive rörlig utrustning om den inte används för militära operationer, skall, om det är tekniskt möjligt och inte medför orimliga kostnader, återvinnas av personal med lämplig utbildning för att säkerställa deras återanvändning, regenerering eller destruktion.

4.  Medlemsstaterna skall underlätta gränsöverskridande transporter av återvunna fluorerade växthusgaser som skall förstöras eller regenereras inom EU genom att ge bestämmelsemedlemsstatens behöriga myndighet rätt att bevilja förhandsgodkännanden för anläggningar som återvinner fluorerade växthusgaser. Förhandsgodkännanden kan vara tidsbegränsade och kan när som helst återkallas av medlemsstaternas behöriga myndigheter.

5.  Återvinning för återanvändning, regenerering eller destruktion av fluorerade växthusgaser i enlighet med punkterna 1−3 skall äga rum före det slutliga bortskaffandet av utrustningen och i förekommande fall då denna undergår service och underhåll.

Artikel 5

Utbildning och certifiering

1.  Senast den ...(22) skall kommissionen på grundval av information från medlemsstaterna och i samråd med berörda sektorer, i enlighet med förfarandet i artikel 13.2, fastställa minimikrav och villkor för ömsesidigt erkännande av utbildningsprogram och certifiering både för företagen och berörd personal med uppgift att installera och underhålla sådan utrustning som omfattas av denna förordning samt för dem som har hand om service och kontroll av utrustning för sådan verksamhet som avses i artiklarna 3 och 4.

2.  Senast den ...(23) skall medlemsstaterna fastställa eller anpassa sina egna utbildnings- och certifieringskrav med utgångspunkt i minimikraven enligt punkt 1. Medlemsstaterna skall informera kommissionen om sina utbildnings- och certifieringsprogram. Medlemsstaterna skall erkänna certifikat som utfärdats i andra medlemsstater och får inte begränsa friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten av skäl som hänför sig till att certifikatet utfärdats i andra medlemsstater.

3.  Operatören av den berörda applikationen skall se till att den berörda personalen har fått den erforderliga certifiering som anges i punkt 2 och som innebär lämpliga kunskaper om tillämpliga förordningar och normer samt nödvändig kompetens när det gäller att förebygga utsläpp och återvinna fluorerade växthusgaser och att på ett säkert sätt hantera utrustning av berört slag och storlek.

4.  Senast den ...(24)* skall medlemsstaterna se till att företag med sådan verksamhet som avses i artiklarna 3 och 4 endast tar emot fluorerade växthusgaser om den berörda personalen har de certifikat som avses i punkt 2 i den här artikeln.

5.  Senast den ...(25)** skall kommissionen, i enlighet med förfarandet i artikel 13.2, fastställa hur en anmälan enligt punkt 2 i den här artikeln skall utformas.

Artikel 6

Rapportering

1.  Senast den 31 mars varje år, med början från det första kalenderåret efter det att denna förordning har trätt i kraft, skall varje producent, importör och exportör av fluorerade växthusgaser genom en rapport meddela kommissionen följande uppgifter för föregående kalenderår och sända samma uppgifter till den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten:

a)  Varje producent som framställer mer än ett ton fluorerade växthusgaser per år skall lämna uppgifter om

b)  Varje importör som importerar mer än ett ton fluorerade växthusgaser per år (även producenter som importerar) skall lämna uppgifter om

c)  Varje exportör som exporterar mer än ett ton fluorerade växthusgaser per år (även producenter som exporterar) skall lämna uppgifter om

Alla ägare till sådana stationära tillämpningar som avses i artikel 3.2 b och 3.2 c skall, för varje system som installeras, erhålla ett registreringsnummer från den berörda behöriga myndigheten.

2.  De behöriga myndigheterna skall vartannat år granska ett representativt stickprov ur de register som avses i artikel 3.6 för var och en av de kategorier som anges i artikel 3.2 b och 3.2 c, och rapportera förväntade utsläpp till kommissionen.

3.  Senast den …(26) skall kommissionen, i enlighet med förfarandet i artikel 13.2, fastställa hur de rapporter som avses i punkterna 1 och 2 i den här artikeln skall utformas.

4.  Kommissionen skall vidta erforderliga åtgärder för att skydda känsliga uppgifter som lämnas till den och se till att de förblir konfidentiella.

5.  Medlemsstaterna skall inrätta rapporteringssystem för de berörda sektorer som avses i denna förordning för att i största möjliga utsträckning erhålla utsläppsdata.

Artikel 7

Märkning

1.  Om inte annat följer av bestämmelserna i rådets direktiv 67/548/EEG(27) och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/45/EG(28) avseende märkning av farliga ämnen och preparat får de produkter och den utrustning som förtecknas i punkt 2 och som innehåller fluorerade växthusgaser inte släppas ut på marknaden såvida inte det kemiska namnet på de fluorerade växthusgaserna har identifierats genom märkning med användning av godkänd branschnomenklatur. Sådan märkning skall tydligt ange att produkten eller utrustningen innehåller fluorerade växthusgaser samt dessas faktorer för global uppvärmningspotential, och detta skall tydligt och outplånligt anges på produkten eller utrustningen. Märkningen skall placeras på utsidan av produktens eller utrustningens framsida eller ovansida, så att den är klart synlig och inte dold. Om märkningen inte är placerad i närheten av öppningen för att återfylla eller återvinna den fluorerade växthusgasen eller på den del av produkten eller utrustningen som innehåller den fluorerade växthusgasen skall ytterligare en märkning placeras i närheten av dessa ställen eller av den delen. Hermetiskt slutna system skall märkas som sådana.

2.  Punkt 1 skall gälla följande typer av produkter och utrustning:

3.  Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 13.2 fastställa vilken form av märkning som skall användas.

Artikel 8

Begränsning av användningen

1.  Det skall från och med den 1 januari 2008 vara förbjudet att använda svavelhexafluorid och preparat i vilka svavelhexafluorid ingår vid pressgjutning av magnesium, utom om den använda mängden understiger 850 kg per år.

2.  Det skall från och med den ...(29) vara förbjudet att använda svavelhexafluorid och preparat därav för påfyllning av fordonsdäck.

Artikel 9

Utsläppande på marknaden

1.  Det skall vara förbjudet i enlighet med bilaga II att släppa ut produkter och utrustning som innehåller eller vars funktion kräver fluorerade växthusgaser och som finns förtecknade i denna bilaga.

2.  Punkt 1 är inte tillämplig på produkter och utrustning som kan visas ha tillverkats innan det aktuella förbudet mot utsläppande på marknaden trätt i kraft.

Artikel 10

Register

1.  Kommissionen skall, biträdd av den kommitté som avses i artikel 13, säkra att det senast ...(30)* upprättas ett register med information om marknadsrestriktioner och föreslagna marknadsrestriktioner i de olika medlemsstaterna när det gäller produkter och utrustning som innehåller, eller vars funktion är beroende av, fluorerade växthusgaser.

2.  Medlemsstaterna skall säkerställa att all information beträffande sådana marknadsrestriktioner anmäls till kommissionen i enlighet med artikel 176 i fördraget, i syfte att registret kan fylla sin funktion som gemensam referenspunkt för medlemsstaternas krav i enlighet med artikel 9 i denna förordning. Kommissionen skall, i enlighet med förfarandet i artikel 13.2, fastställa hur en anmälan skall utformas.

3.  Informationen i registret skall vara lättillgänglig för allmänheten och finnas samlad i ett enda dokument med upplysningar om marknadsrestriktionerna i de olika medlemsstaterna.

Artikel 11

Översyn

1.  På grundval av de framsteg som görs för att begränsa eller ersätta fluorerade växthusgaser i andra luftkonditioneringssystem än dem som är installerade i motorfordon och som det hänvisas till i rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon(31) och i kylsystem i transportmedel skall kommissionen se över denna förordning och offentliggöra en rapport senast den 31 december 2007. Senast den 31 december 2008 skall den lägga fram lagstiftningsförslag om tillämpning av bestämmelserna i artikel 3 på andra luftkonditioneringssystem än dem som är installerade i motorfordon och som det hänvisas till i direktiv 70/156/EEG och på kylsystem i transportmedel.

2.  Senast den ...(32) skall kommissionen offentliggöra en rapport om erfarenheterna från tillämpningen av denna förordning. I rapporten skall kommissionen särskilt

3.  Om nödvändigt skall kommissionen lägga fram relevanta förslag till översyn av bestämmelserna i denna förordning.

Artikel 12

Främjande av alternativ

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av fördraget, i synnerhet artikel 87, skall medlemsstaterna främja utsläppande på marknaden av utrustning som använder alternativ till gaser med en hög faktor för global uppvärmningspotential, samtidigt som hänsyn tas till de energieffektivitetsfördelar som vissa gaser har i vissa tillämpningar, till exempel isolering. De skall meddela kommissionen alla förbudsåtgärder utöver de som följer av artikel 9 i denna förordning.

2.  Punkt 1 skall gälla följande typer av produkter och utrustningar:

Artikel 13

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen skall biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 18 i förordning (EG) nr 2037/2000.

2.  När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3.  Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 14

Sanktioner

1.  Medlemsstaterna skall fastställa regler om de sanktioner som skall gälla vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att dessa regler tillämpas. Sanktionerna skall vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2.  Medlemsstaterna skall anmäla reglerna om sanktioner till kommissionen senast den ...(33) och utan dröjsmål meddela eventuella ändringar som berör dessa regler.

Artikel 15

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft tolv månader efter den dag då den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

Del 1

Fluorerade växthusgaser enligt artikel 2.1

Del 2

Metod för beräkning av ett preparats sammantagna faktor för global uppvärmningspotential (GWP-faktor)

Den sammantagna GWP-faktorn för ett preparat är ett vägt medeltal, härlett ur summan av de viktade delarna av de enskilda ämnena multiplicerat med deras GWP-faktorer.

Σ (ämne X % x GWP-faktor) + (ämne Y % x GWP-faktor) + ... (ämne N % x GWP-faktor)

Angivelsen % är vikten, med en toleransnivå på +/- 1 %.

Exempel på tillämpning av denna formel på en hypotetisk gasblandning bestående av 23 % HFC-32. 25 % HFC-125 och 52 % HFC-134a;

Σ (23 % x 550) + (25 % x 3 400) + (52 % x 1 300)

⇒ Sammantagen GWP-faktor = 1 652.5

BILAGA II

Förbud mot utsläppande på marknaden enligt artikel 9

(1) EUT C 183 E, 26.7.2005, s. 1. (2) EUT C 103 E, 29.4.2004, s. 600. (3) Ännu ej offentliggjort i EUT. (4) EUT C 108, 30.4.2004, s. 62. (5) Europaparlamentets ståndpunkt av den 31 mars 2004 (EUT C 103 E, 29.4.2004, s. 600), rådets gemensamma ståndpunkt av den 21 juni 2005 (EUT C 183 E, 26.7.2005, s. 1) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 26 oktober 2005. (6) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram (EGT L 242, 10.9.2002, s. 1). (7) EGT L 33, 7.2.1994, s. 11. (8) EGT L 130, 15.5.2002, s. 1. (9) EGT L 194, 25.7.1975, s. 39. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1). (10) EGT L 257, 10.10.1996, s. 26. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003. (11) EGT L 269, 21.10.2000, s. 34. Direktivet ändrat genom kommissionens beslut 2002/525/EG (EGT L 170, 29.6.2002, s. 81). (12) EGT L 37, 13.2.2003, s. 24. Direktivet ändrat genom direktiv 2003/108/EG (EUT L 345, 31.12.2003, s. 106). (13) * EUT L ... (14) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. (15) EGT L 244, 29.9.2000, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 2077/2004 (EUT L 359, 4.12.2004, s. 28). (16) IPCC:s tredje bedömningsrapport om klimatförändringar från 2001. A report of the Intergovernmental Panel on Climate Change (http://www.ipcc.ch/pub/reports.htm). (17) För beräkningen av GWP-faktorn hos icke-fluorerade växthusgaser i preparat skall de värden som offentliggjordes i IPCC:s första bedömningsrapport gälla, se "Climate Change, The IPCC Scientific Assessment, J.T. Houghton, G.J. Jenkins, J.J. Ephraums (ed.), Cambridge University Press, Cambridge (UK) 1990". (18) Europaparlamentets och rådets direktiv 94/48/EG av den 7 december 1994 om ändring för trettonde gången av direktiv 76/769/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar) (EGT L 331, 21.12.1994, s. 7). (19) * Den dag då denna förordning träder i kraft. (20) ** Tre år efter det att denna förordning har trätt i kraft. (21) * Den dag då denna förordning träder i kraft. (22) * Den dag då denna förordning träder i kraft. (23) * Ett år efter det att denna förordning har trätt i kraft. (24) ** Två år efter det att denna förordning har trätt i kraft. (25) *** Den dag då denna förordning träder i kraft. (26) * Den dag då denna förordning har trätt i kraft. (27) Rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (EGT 196, 16.8.1967, s. 1). Direktivet senast ändrat genom rådets direktiv 2004/73/EG (EUT L 152, 30.4.2004, s. 1). (28) Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/45/EG av den 31 maj 1999 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat (EGT L 200, 30.7.1999, s. 1). Direktivet senast ändrat genom rådets direktiv 2004/66/EG (EUT L 168, 1.5.2004, s. 35). (29) * Den dag då denna förordning träder i kraft. (30) ** Ett år efter det att denna förordning har trätt i kraft. (31) EGT L 42, 23.2.1970, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2004/104/EG (EUT L 337, 13.11.2004, s. 13). (32) * Fyra år efter det att denna förordning har trätt i kraft. (33) * Ett år efter det att denna förordning har trätt i kraft.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om utsläpp från luftkonditioneringssystem i motorfordon och om ändring av rådets direktiv 70/156/EEG (16182/4/2004 – C6-0222/2005 – 2003/0189B(COD))

P6_TA(2005)0401 A6-0294/2005

(Medbeslutandeförfarandet: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt (16182/4/2004 – C6-0222/2005)(1),

–   med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(2), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2003)0492)(3) ,

–   med beaktande av artikel 251.2 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 62 i arbetsordningen,

–   med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0294/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner den gemensamma ståndpunkten såsom ändrad av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid andra behandlingen den 26 oktober 2005 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/.../EG om utsläpp från luftkonditioneringssystem i motorfordon och om ändring av rådets direktiv 70/156/EEG

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(4),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(5), och

av följande skäl:

(1)  Den inre marknaden utgör ett område utan inre gränser, inom vilket fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital måste säkerställas, och i detta syfte har ett EG-typgodkännandesystem för motorfordon införts. De tekniska kraven för typgodkännande av luftkonditioneringssystem i motorfordon bör därför harmoniseras för att undvika att medlemsstaterna antar krav som är olika i olika medlemsstater och för att den inre marknaden skall fungera korrekt.

(2)  Allt fler medlemsstater avser att införa bestämmelser för användningen av luftkonditioneringssystem i motorfordon till följd av rådets beslut 2002/358/EG av den 25 april 2002 om godkännande, på Europeiska gemenskapens vägnar, av Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, och gemensamt fullgörande av åtagandena inom ramen för detta.(6) Enligt detta beslut är gemenskapen och dess medlemsstater skyldiga att under perioden 2008–2012 minska sina sammanlagda antropogena utsläpp av de växthusgaser som förtecknas i bilaga A till Kyotoprotokollet med 8 % jämfört med 1990 års nivåer. Utan en samordnad tillämpning av dessa åtaganden uppstår risken att hinder skapas för den fria rörligheten för motorfordon inom gemenskapen. Det är därför lämpligt att fastställa vilka krav som skall ställas på luftkonditioneringssystem i fordon för att de skall tillåtas på marknaden och att från ett visst datum förbjuda luftkonditioneringssystem som är avsedda att innehålla fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential som överstiger 150.

(3)  Utsläppen av fluorkolväte-134a (HFC-134a), som har en faktor för global uppvärmningspotential på 1300, från luftkonditioneringssystem i motorfordon ter sig alltmer oroväckande på grund av dess påverkan på klimatförändringar. Kostnadseffektiva och säkra alternativ till fluorkolväte-134a (HFC-134a) väntas bli tillgängliga inom en nära framtid. En översyn bör göras för att, mot bakgrund av framsteg som görs i fråga om potentiell begränsning av utsläpp från eller ersättning av fluorerade växthusgaser i sådana system, fastställa huruvida detta direktiv bör utvidgas till att omfatta andra kategorier av motorfordon och huruvida bestämmelserna om dessa gasers globala uppvärmningspotential bör ändras, med beaktande av teknisk och vetenskaplig utveckling och behovet av att respektera industrins tidsramar för produktplanering.

(4)  För att se till att förbudet mot vissa fluorerade växthusgaser blir effektivt, måste möjligheten begränsas att i efterhand utrusta motorfordon med luftkonditioneringssystem som är avsedda att innehålla fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential som överstiger 150 och förbjuda påfyllnad av luftkonditioneringssystem med sådana gaser.

(5)  För att begränsa utsläppen av vissa fluorerade växthusgaser från luftkonditioneringssystem i motorfordon måste gränsvärden för läckage fastställas samt provningsförfaranden för bedömning av läckage i luftkonditioneringssystem i motorfordon som är avsedda att innehålla fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential som överstiger 150.

(6)  För att bidra till fullgörandet av gemenskapens och dess medlemsstaters åtaganden enligt FN:s ramkonvention om klimatförändringar, Kyotoprotokollet och beslut 2002/358/EG bör Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2005 av den ... om vissa fluorerade växthusgaser(7) och detta direktiv, som båda bidrar till att minska utsläpp av fluorerade växthusgaser, antas och offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning vid samma tidpunkt.

(7)  Alla fordonstillverkare bör göra all relevant teknisk information tillgänglig för godkännandemyndigheten när det gäller de luftkonditioneringssystem som installerats och de gaser som använts i dessa. Om luftkonditioneringssystem är avsedda att innehålla fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential som överstiger 150, bör tillverkaren också lämna uppgifter om omfattningen av dessa systems läckage.

(8)  De åtgärder som krävs för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(8).

(9)  Detta direktiv är ett av särdirektiven inom förfarandet för EG-typgodkännande som fastställdes genom rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon(9). Direktiv 70/156/EEG bör följaktligen ändras i enlighet därmed.

(10)  Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att kontrollera läckage av de specifika fluorerade växthusgaserna i luftkonditioneringssystemen i motorfordon och att från ett visst datum förbjuda luftkonditioneringssystem som är avsedda att innehålla fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential som överstiger 150, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av direktivets omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(11)  I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning(10) uppmanas medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

I detta direktiv fastställs krav i fråga om EG-typgodkännande eller nationellt typgodkännande av fordon med avseende på utsläpp från och säker funktion hos luftkonditioneringssystem som är installerade i fordon. I direktivet fastställs även bestämmelser för installation i efterhand och återfyllnad av sådana system.

Artikel 2

Tillämpningsområde

Detta direktiv skall tillämpas på motorfordon av kategorierna M1 och N1 enligt definitionen i bilaga II till direktiv 70/156/EEG. För tillämpningen av det här direktivet skall fordon av kategori N1 begränsas till fordon av klass I enligt beskrivningen i den första tabellen i punkt 5.3.1.4 i bilaga I till rådets direktiv 70/220/EEG av den 20 mars 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot luftförorening genom utsläpp från motorfordon(11) som infördes genom rådets direktiv 98/69/EG(12).

Artikel 3

Definitioner

Artikel 4

Medlemsstaternas skyldigheter

1.  Medlemsstaterna skall i förekommande fall bevilja EG-typgodkännande eller nationellt typgodkännande med avseende på utsläpp från luftkonditioneringssystem endast till sådana fordonstyper som uppfyller kraven i detta direktiv.

2.  För att kunna bevilja typgodkännande för hela fordonet enligt artikel 4.1 a i direktiv 70/156/EEG skall medlemsstaterna se till att tillverkarna lämnar information om vilken typ av köldmedium som används i luftkonditioneringssystem som installeras i nya motorfordon.

3.  För typgodkännande av fordon som är utrustade med luftkonditioneringssystem som är avsett att innehålla en fluorerad växthusgas med en faktor för global uppvärmningspotential som överstiger 150 skall medlemsstaterna se till att sådana gasers läckage i enlighet med det harmoniserade provningsförfarandet för att upptäcka läckage som avses i artikel 7.1 inte överstiger de högsta tillåtna gränsvärden som föreskrivs i artikel 5.

Artikel 5

Typgodkännande

1.  Med verkan från och med sex månader efter dagen för antagandet av ett harmoniserat provningsförfarande för att upptäcka läckage får medlemsstaterna inte, av orsaker som har samband med utsläpp från luftkonditioneringssystem,

2.  Med verkan från och med 12 månader räknat från antagandet av ett harmoniserat provningsförfarande för att upptäcka läckage, dock tidigast från och med den 1 januari 2007, skall medlemsstaterna inte längre bevilja EG-typgodkännande eller nationellt typgodkännande för en fordonstyp som är utrustad med ett luftkonditioneringssystem som är avsett att innehålla fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential som överstiger 150, såvida omfattningen av läckaget från det systemet inte överstiger 40 gram fluorerade växthusgaser per år för system med enkel förångare eller 60 gram fluorerade växthusgaser per år för system med dubbla förångare.

3.  Med verkan från och med 24 månader räknat från antagandet av ett harmoniserat provningsförfarande för att upptäcka läckage, dock tidigast från och med den 1 januari 2008, skall medlemsstaterna för nya fordon utrustade med luftkonditioneringssystem som är avsedda att innehålla fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential som överstiger 150, såvida omfattningen av läckaget från det systemet inte överstiger 40 gram fluorerade växthusgaser per år för system med enkel förångare eller 60 gram fluorerade växthusgaser per år för system med dubbla förångare,

4.  Med verkan från och med den 1 januari 2011 skall medlemsstaterna inte längre bevilja EG-typgodkännande eller nationellt typgodkännande för fordonstyper med ett luftkonditioneringssystem som är avsett att innehålla fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential som överstiger 150.

5.  Med verkan från och med den 1 januari 2017 skall medlemsstaterna för nya fordon utrustade med ett luftkonditioneringssystem som är avsett att innehålla fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential som överstiger 150

6.  Medlemsstaterna får omgående börja främja installation av luftkonditioneringssystem som använder gaser, såsom koldioxid, som är effektiva och vars faktor för global uppvärmningspotential är låg. Om medlemsstaterna inför skattelättnader eller andra incitament för att främja installation av system med lägre faktor för global uppvärmningspotential, skall de meddela kommissionen dessa åtgärder.

Artikel 6

Installation i efterhand och återfyllnad

1.  Med verkan från och med den 1 januari 2011 får luftkonditioneringssystem som är avsedda att innehålla fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential som överstiger 150 inte i efterhand installeras i fordon som typgodkänts från och med det datumet. Med verkan från och med den 1 januari 2017 får inte sådana luftkonditioneringssystem i efterhand installeras i några fordon.

2.  Luftkonditioneringssystem som installerats i fordon som typgodkänns den 1 januari 2011 eller senare skall inte fyllas med fluorerad växthusgas med en faktor för global uppvärmningspotential som överstiger 150. Från och med den 1 januari 2017 skall luftkonditioneringssystemen i samtliga fordon inte vara fyllda med fluorerad växthusgas med en faktor för global uppvärmningspotential som överstiger 150, med undantag för återfyllnad av luftkonditioneringssystem som innehåller sådana gaser som installerats i fordonet före den tidpunkten.

3.  Tjänsteleverantörer som erbjuder service eller reparation av luftkonditioneringssystem skall inte fylla dessa system med fluorerade växthusgaser om en onormal mängd köldmedel har läckt ut från systemet innan den nödvändiga reparationen har slutförts.

Artikel 7

Genomförandebestämmelser

1.  Senast den …(16) skall kommissionen besluta om åtgärder för genomförandet av artiklarna 4 och 5 och särskilt om

2.  Kommissionen skall besluta om åtgärderna i enlighet med förfarandet i artikel 13 i direktiv 70/156/EEG.

3.  Kommissionen skall offentliggöra dessa åtgärder i Europeiska unionens officiella tidning.

4.  Förfarandet i punkt 2 skall i förekommande fall tillämpas vid antagande av

Artikel 8

Översyn

1.  På grundval av de framsteg som görs i fråga om potentiell begränsning av utsläpp från, eller ersättning av, fluorerade växthusgaser i luftkonditioneringssystem installerade i motorfordon skall kommissionen pröva om

2.  Om en fluorerad växthusgas med en faktor för global uppvärmningspotential som överstiger 150, vilken ännu inte tagits upp i den rapport från IPCC som nämns i artikel 3.8, tas upp i en kommande rapport från IPCC skall kommissionen bedöma om detta direktiv behöver ändras för att införliva den gasen. Om kommissionen finner att så behövs skall den i enlighet med förfarandet i artikel 13 i direktiv 70/156/EEG

Artikel 9

Ändringar i direktiv 70/156/EEG

Direktiv 70/156/EEG ändras i enlighet med del 1 i bilagan till detta direktiv.

Artikel 10

Införlivande

1.  Medlemsstaterna skall senast den …(18) anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

De skall tillämpa dessa bestämmelser från och med den …(19)*.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 11

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 12

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

Del 1

Direktiv 70/156/EEG ändras på följande sätt:

1.  I bilaga IV, del I, skall en ny punkt [61] och fotnot med följande lydelse läggas till:

(8) Endast för fordon i kategori N1 och klass I enligt beskrivningen i den första tabellen i punkt 5.3.1.4. i bilaga I till direktiv 70/220/EEG som har införts genom direktiv 98/69/EG.

2.  Bilaga XI skall ändras på följande sätt:

a)  I tillägg 1 skall en ny punkt [61] med följande lydelse läggas till:

b)  I tillägg 2 skall en ny punkt [61] med följande lydelse läggas till:

c)  I tillägg 3 skall en ny punkt [61] med följande lydelse läggas till:

d)  Under rubriken "Bokstävernas betydelse" skall följande bokstav läggas till:

W Endast för fordon i kategori N1 och klass I enligt beskrivningen i den första tabellen i punkt 5.3.1.4 i bilaga I till direktiv 70/220/EEG som har införts genom direktiv 98/69/EG

Del 2

Metod för beräkning av ett preparats sammantagna faktor för global uppvärmningspotential (GWP-faktor)

Den sammantagna GWP-faktorn för ett preparat är ett vägt medeltal, härlett ur summan av de viktade delarna av de enskilda ämnena multiplicerat med deras GWP-faktorer.

Σ (ämne X % x GWP-faktor) + (ämne Y % x GWP-faktor) + ... (ämne N % x GWP-faktor)

Angivelsen % är vikten, med en toleransnivå på +/- 1 %.

Exempel på tillämpning av denna formel på en hypotetisk gasblandning bestående av 23 % HFC-32, 25 % HFC-125 och 52 % HFC-134a;

Σ (23 % x 550) + (25 % x 3400) + (52 % x 1300)

⇒ Sammantagen GWP-faktor = 1652,5.

(1) EUT C 183 E, 26.7.2005, s. 17. (2) EGT C 103 E, 29.4.2004, s. 600. (3) Ännu ej offentliggjort i EUT. (4) EGT C 108, 30.4.2004, s. 62. (5) Europaparlamentets ståndpunkt av den 31 mars 2004 (EUT C 103 E, 29.4.2004, s. 600), rådets gemensamma ståndpunkt av den 21 juni 2005 (EUT C 183 E, 26.7.2005, s. 17) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 26 oktober 2005. (6) EGT L 130, 15.5.2002, s. 1. (7) * EUT L (8) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. (9) EGT L 42, 23.2.1970, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2005/49/EG (EUT L 194, 26.7.2005, s. 12). (10) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1. (11) EGT L 76, 6.4.1970, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2003/76/EG (EUT L 206, 15.8.2003, s. 29). (12) EGT L 350, 28.12.1998, s. 1. (13) EGT L 244, 29.9.2000, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 2077/2004 (EUT L 359, 4.12.2004, s. 28). (14) IPCC:s tredje bedömningsrapport om klimatförändringar från 2001. En rapport från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (http://www.ipcc.ch/pub/reports.htm). (15) För beräkningen av GWP-faktorn hos icke-fluorerade växthusgaser i preparat skall de värden som offentliggjordes i IPCC:s första bedömningsrapport gälla, se "Climate Change, The IPCC Scientific Assessment, J.T. Houghton, G.J. Jenkins, J.J. Ephraums (ed.), Cambridge University Press, Cambridge (UK) 1990." (16) * 12 månader efter det att detta direktiv har trätt i kraft. (17) * Fem år efter det att detta direktiv har trätt i kraft. (18) * 18 månader efter det att detta direktiv har trätt i kraft. (19) ** 18 månader och en dag efter det att detta direktiv har trätt i kraft.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2000/14/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om buller i miljön från utrustning som är avsedd att användas utomhus (KOM(2005)0370 – C6-0250/2005 – 2005/0149(COD))

P6_TA(2005)0402 A6-0296/2005

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0370)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0250/2005),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0296/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 oktober 2005 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/.../EG om ändring av direktiv 2000/14/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om buller i miljön från utrustning som är avsedd att användas utomhus

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(4), och

av följande skäl:

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/14/EG av den 8 maj 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om buller i miljön från utrustning som är avsedd att användas utomhus(5) har granskats av en expertgrupp som tillsatts av kommissionen, arbetsgruppen för utrustning för utomhusbruk.

(2)  I sin rapport av den 8 juli 2004 konstaterar arbetsgruppen att vissa steg II-gränsvärden som obligatoriskt skulle tillämpas från och med den 3 januari 2006 inte är tekniskt möjliga att uppnå. Avsikten var emellertid aldrig att begränsa saluföring och ibruktagande av utrustning enbart på grund av tekniska möjligheter.

(3)  Det är därför nödvändigt att fastställa att vissa typer av utrustning som är förtecknad i artikel 12 i direktiv 2000/14/EG och som inte skulle kunna uppnå steg II-gränsvärdena senast den 3 januari 2006 enbart av tekniska skäl fortfarande får saluföras och/eller tas i bruk efter detta datum.

(4)  Erfarenheterna av de första fem årens tillämpning av direktiv 2000/14/EG har visat att det behövs mer tid för att bestämmelserna i artiklarna 16 och 20 skall kunna uppfyllas. Dessutom behöver direktivet ses över med tanke på eventuella ändringar, främst vad gäller steg II-gränsvärdena. Därför bör tiden för inlämnande till Europaparlamentet och rådet av rapporten om kommissionens erfarenheter av genomförandet och förvaltningen av direktiv 2000/14/EG i enlighet med artikel 20.1 i det direktivet förlängas med två år.

(5)  Enligt artikel 20.3 i direktiv 2000/14/EG skall kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om huruvida och i vilken utsträckning den tekniska utvecklingen tillåter en sänkning av gränsvärdena för gräsklippare, gräsmattstrimmare och gräsmattskantskärare. Då bestämmelserna i artikel 20.1 är mer påbjudande än bestämmelserna i artikel 20.3 och för att undvika dubbelarbete bör dessa typer av utrustning införas i den allmänna rapporten enligt artikel 20.1 i direktivet. Därför bör skyldigheten att rapportera enligt artikel 20.3 i direktivet utgå.

(6)  Eftersom målet med dessa ändringar, nämligen att säkerställa den inre marknadens effektivitet genom att utrustning som används utomhus följer harmoniserade bullerbestämmelser, inte kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av deras omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går dessa ändringar inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de målen genom att deras tillämpning begränsas till det slags utrustning där steg II-gränsvärdena för närvarande inte kan uppnås av tekniska skäl.

(7)  I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning(6) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

(8)  Direktiv 2000/14/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Direktiv 2000/14/EG ändras på följande sätt:

1)  Tabellen i artikel 12 skall ersättas med följande:

2)  Artikel 20 skall ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1 första meningen skall

"Senast den 3 januari 2005" ersättas med "Senast den 3 januari 2007".

b)  Punkt 3 skall utgå.

Artikel 2

1.  Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra förordningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 31 december 2005. De skall genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen.

De skall tillämpa dessa bestämmelser från och med den 3 januari 2006.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT. (2) Yttrandet avgivet den 27 oktober 2005. (3) EGT C (4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 26 oktober 2005. (5) EGT L 162, 3.7.2000, s. 1. (6) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om allmänna regler för gemenskapens finansiella stöd på området för transeuropeiska transport- och energinät och om ändring av rådets förordning (EG) nr 2236/95 (KOM(2004)0475 – C6-0086/2004 – 2004/0154(COD))

P6_TA(2005)0403 A6-0283/2005

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2004)0475)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 156 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0086/2004),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för transport och turism (A6-0283/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet påpekar att de anslag i lagstiftningsförslaget som gäller perioden efter 2006 är beroende av beslutet om nästkommande fleråriga budgetplan.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, när nästkommande fleråriga budgetplan väl är antagen, lägga fram ett förslag till justering av referensbeloppet för genomförandet av den föreslagna förordningen om det visar sig nödvändigt.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 oktober 2005 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2005 om allmänna regler för gemenskapens finansiella stöd på området för transeuropeiska transport- och energinät och om ändring av rådets förordning (EG) nr 2236/95

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 156,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

efter samråd med Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(3), och

av följande skäl:

(1)  Europeiska rådet i Barcelona den 15–16 mars 2002 påpekade i sina slutsatser att kraftfulla och effektiva integrerade energi- och transportnät bildar ryggraden i den europeiska inre marknaden och att genom en förbättrad användning av nuvarande nät och en komplettering av de delar som saknas kommer effektiviteten och konkurrensen att öka, med säkerställande av tillräcklig kvalitet, samt överbelastningen att minska, vilket leder till ökad hållbarhet. Dessa krav är ett led i den strategi som stats- och regeringscheferna antog vid Europeiska rådet i Lissabon den 23 och 24 mars 2000 och som det sedan dess regelbundet hänvisas till.

(2)  Europeiska rådet godkände vid sitt möte den 12–13 december 2003 en europeisk aktion för tillväxt och uppmanade kommissionen att vid behov styra utgifterna mot investeringar i fysiskt kapital, bland annat i de transeuropeiska nätens infrastruktur, vars prioriterade projekt är avgörande för att stärka sammanhållningen på den inre marknaden.

(3)  Förseningarna i samband med förverkligandet av effektiva transeuropeiska förbindelser, särskilt när det gäller de gränsöverskridande avsnitten, riskerar att allvarligt hämma konkurrenskraften i Europeiska unionen och i de perifera stater och randområden som inte fullt ut kan, eller inte längre kan, dra nytta av fördelarna med en stor inre marknad.

(4)  I Europaparlamentets och rådets beslut nr 1692/96/EG av den 23 juli 1996 om gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet(4), nedan kallat "TEN-T", ändrat genom beslut nr 884/2004/EG, uppskattas kostnaden för det transeuropeiska transportnätets utbyggnad fram till 2020 till 600 miljarder EUR. Bara för de prioriterade projekten enligt bilaga III till det beslutet krävs investeringar på närmare 140 miljarder EUR mellan 2007 och 2013.

(5)  I sin resolution av den 8 juni 2005 om politiska utmaningar och budgetmedel i ett utvidgat EU 2007–2013(5) betonade Europaparlamentet den strategiska betydelse som transportnäten har för en slutlig konsolidering av den inre marknaden och för närmare EU-förbindelser med kandidatländer, blivande kandidatländer och länder som ingår i "vänkretsen". Parlamentet uttryckte också sin vilja att göra bedömningar av innovativa finansieringsinstrument som exempelvis lånegarantier, europeiska koncessioner, europeiska lån och en fond för räntesubventioner.

(6)  Om man vill uppnå nämnda mål är det både enligt rådet och parlamentet nödvändigt att stärka och anpassa finansieringsinstrumenten genom att öka gemenskapens andel av finansieringen och möjliggöra en högre samfinansieringsnivå på framför allt gränsöverskridande projekt, projekt med transitfunktion och projekt för övervinnande av naturliga hinder.

(7)  Målen, prioriterade åtgärder och projekt av gemensamt intresse när det gäller nätens och även de prioriterade projektens komplettering och vidareutveckling framgår av Europaparlamentets och rådets beslut nr ..../..../EG av den [om fastställande av riktlinjer för transeuropeiska energinät och om upphävande av beslut 96/391/EG och beslut nr 1229/2003/EG](6). Bara för de prioriterade projekten krävs investeringar i storleksordningen 28 000 000 000 EUR fram till 2013 för att samtliga medlemsstater fullt ut skall kunna ta del av den inre marknaden och för att man skall kunna komplettera förbindelserna med grannländerna. I detta belopp ingår investeringar i tredjeland på cirka 8 000 000 000 EUR.

(8)  Vid sitt möte den 12–13 december 2003 uppmanade Europeiska rådet kommissionen att fortsätta att undersöka behovet av ett nytt instrument för särskilda gemenskapsgarantier för att täcka de specifika risker som uppstår efter byggnadsverksamheten inom ramen för projekt avseende transeuropeiska transportnät. När det gäller energi uppmanades kommissionen av rådet att vid behov styra utgifterna mot investeringar i fysiskt kapital för att stimulera tillväxten.

(9)  Rådets förordning (EG) nr 2236/95 av den 18 september 1995 om allmänna regler för gemenskapens finansiella stöd på området för transeuropeiska nät(7), ändrad genom förordningarna (EG) nr 1655/1999 och (EG) nr 807/2004, innebär redan ett stort steg framåt, eftersom prioriterade projekt enligt den förordningen beviljas en högre finansieringsnivå, närmare bestämt upp till 20 %(8). Det finns dock fortfarande en rad genomföranderegler kvar som kan förenklas och förses med en budgetram med begränsade resurser. För att öka gemenskapsmedlens hävstångseffekt och kunna genomföra de godkända prioriterade projekten är det därför nödvändigt att komplettera medlemsstaternas finansiering från den offentliga och den privata sektorn genom att öka gemenskapens stöd både i fråga om belopp och stödnivå.

(10)  Med tanke på att det transeuropeiska nätets olika beståndsdelar – transport, energi och telekommunikation – har utvecklats olika och har olika egenskaper, och mot bakgrund av behovet av en effektiv hantering av de olika programmen, krävs det flera specifika förordningar för de olika områden som hittills omfattas av förordning (EG) nr 2236/95.

(11)  Genom denna förordning införs ett system med allmänna regler för gemenskapens finansiella stöd på området för transeuropeiska transport- och energinät. Syftet med systemet är att bidra till att stärka den inre marknaden och stimulera konkurrenskraft, hållbar utveckling och tillväxt i gemenskapen, samtidigt som det måste ligga i linje med gemenskapens regelverk, särskilt på miljöområdet.

(12)  Eftersom målen för de transeuropeiska transport- och energinäten inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av behovet att samordna de nationella insatserna, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(13)  Systemet bör utformas så att gemenskapens finansiella stöd inriktas på projekt eller projektdelar som ger högsta möjliga europeiska mervärde och bör uppmuntra aktörerna att påskynda genomförandet av de prioriterade projekten i som anges i skälen (4) och (7).

(14)  Syftet med gemenskapens finansiella stöd bör vara att bidra till utarbetandet av projekt för investeringar i de transeuropeiska transport- och energinäten, att sörja för ett tydligt ekonomiskt åtagande, att mobilisera de institutionella investerarna och att uppmuntra bildandet av finansieringspartnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn. Inom energisektorn bör det finansiella stödet i första hand vara avsett att undanröja de finansieringshinder som kan uppstå under ett projekts förberedelse- och utarbetandefas, före själva byggnadsverksamheten, och bör inriktas på de prioriterade projektens gränsöverskridande avsnitt och på förbindelserna med grannländerna.

(15)  Finansiellt stöd från gemenskapen bör beviljas i olika former, närmare bestämt som bidrag utan återbetalning, räntesubventioner, lånegarantier och deltagande i riskkapital, och det bör också täcka de särskilda risker som uppstår efter byggnadsverksamheten. Oavsett form bör finansiellt stöd från gemenskapen ges i enlighet med bestämmelserna i budgetförordningen(9) och dess genomförandebestämmelser.

(16)  Gemenskapen bör erkänna korsfinansiering genom vägavgiftstillägg vid TEN-projekt som ytterligare en metod för att påskynda genomförandet av andra TEN-projekt och vara noga med att de detaljerade förfaranden som Europaparlamentet och rådet har fastställt följs.

(17)  Gemenskapen bör kunna göra fleråriga åtaganden, där man gör skillnad mellan finansierade projekt, tillstånd för fleråriga program och årliga betalningsbemyndiganden, när det gäller ekonomiskt stöd från gemenskapen till storskaliga projekt som det tar många år att förverkliga. För att kunna mobilisera offentliga och privata investerare, och för att minska den osäkerhet som är förknippad med genomförandet av sådana projekt, måste åtagandet binda gemenskapen tillräckligt länge och vara tillräckligt tydligt och lockande.

(18)  Europeiska unionen bör se till att uppmuntra institutionella eller avtalsbaserade offentlig-privata finansieringssätt som visat sig vara effektiva, genom rättsliga garantier som är förenliga med konkurrenslagstiftningen och lagstiftningen och den inre marknaden och genom insatser för att dela god praxis mellan medlemsstaterna.

(19)  Särskilt viktig är en effektiv samordning av alla gemenskapsinsatser som har betydelse för de transeuropeiska näten, i synnerhet bidrag från struktur- och sammanhållningsfonderna och från Europeiska investeringsbanken.

(20)  I denna förordning fastställs, för hela den tid programmet pågår, en finansieringsram som utgör den särskilda referensen för budgetmyndigheten enligt punkt 33 i det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och förbättring av budgetförfarandet(10).

(21)  De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra den här förordningen bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(11).

(22)  Med hänsyn till de särskilda bestämmelser på transport- och energiområdet som antas genom denna förordning och med hänsyn till de bestämmelser om positionsbestämnings- och navigeringssystem via satellit som antas genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr ... av den ...(12) bör förordning (EG) nr 2236/95 ändras så att dess räckvidd begränsas till att bara gälla telekommunikationsområdet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Syfte

I denna förordning anges de villkor och förfaranden som gäller för gemenskapens stöd till projekt av gemensamt intresse på området för transeuropeiska transport- och energinät, i enlighet med artikel 155.1 i fördraget.

Artikel 2

Definitioner

Kapitel II

Projekt som kan få stöd, stödformer och kumulering av stöd

Artikel 3

Projekt som kan få stöd

1.  Endast projekt av gemensamt intresse, fastställda i enlighet med besluten nr 1692/96/EG och nr 1229/2003/EG, kan få finansiellt stöd från gemenskapen i enlighet med denna förordning.

2.  Ett projekt kan bara få stöd, om det följer gemenskapsreglerna för bland annat konkurrens, miljö- och hälsoskydd, hållbar utveckling och offentlig upphandling, och om det uppfyller gemenskapens politik om multimodal sammankoppling av näten, särskilt järnvägsnäten, inlandssjöfart, de inre vattenvägarna, havssjöfart och närsjöfarten.

3.  På transportområdet kan projekt dessutom bara få stöd, om varje berörd medlemsstat åtar sig att ge de berörda regionerna adekvat tillgång till nätet och medfinansiera det föreslagna projektet genom att bidra till gemenskapens finansiella stöd, i förekommande fall med hjälp av privata medel.

Artikel 4

Inlämning av ansökan om stöd

Det är de berörda medlemsstaterna som skall lämna in ansökan om gemenskapens finansiella stöd till kommissionen. Med de berörda medlemsstaternas godkännande kan ansökningar avseende energiområdet också lämnas in av de företag eller offentliga organ som är direkt berörda.

Artikel 5

Urval av projekt

1.  Gemenskapens finansiella stöd skall tilldelas projekt av gemensamt intresse beroende på i vilken utsträckning de bidrar till de mål och prioriteringar som fastställs i kommissionens vitbok "Den gemensamma transportpolitiken fram till 2010 – Vägval inför framtiden"(14), samt beslut nr 1692/96/EG, såsom ändrat genom beslut nr 884/2004/EG, och beslut nr 1229/2003/EG.

2.  På transportområdet skall särskilt följande projekt och program beaktas:

3.  På energiområdet skall särskilt projekt beaktas som bidrar till att man uppnår målen och prioriteringarna i Europaparlamentets och rådets beslut nr .../.../EG [om gemenskapens riktlinjer för det transeuropeiska energinätet och om upphävande av besluten 96/391/EG och nr 1229/2003/EG].

I enlighet med beslut nr .../.../EG [om gemenskapens riktlinjer för det transeuropeiska energinätet och om upphävande av besluten 96/391/EG och nr 1229/2003/EG] skall projekt som förklaras vara av gemenskapsintresse ges lämpligt företräde.

Artikel 6

Stödformer

Gemenskapens finansiella stöd skall täcka studier och bygg- och anläggningsarbeten samt de risker som uppstår efter byggnadsverksamheten.

Artikel 7

Finansieringsvillkor

1.  Gemenskapen kan bevilja finansiellt stöd till studier och bygg- och anläggningsarbeten rörande projekt enligt artikel 3.1 i någon av följande former:

2.  Gemenskapens finansiella stöd får inte överstiga följande nivåer:

3.  Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 17.2 fastställa vilka villkor, tidsplaner och belopp som skall gälla för instrumenten enligt punkt 1 b–d. Kommissionen skall förelägga parlamentet förslagen till genomförandeåtgärder i god tid, så att parlamentet vid behov kan avge ett yttrande i enlighet med artikel 8 i beslut 1999/468/EG, innan åtgärderna vidtas.

Artikel 8

Kumulering av gemenskapens finansiella stöd

1.  Finansiella stöd till studier och bygg- och anläggningsarbeten skall vara kumulerbara.

2.  Bidrag från EIB skall inte hindra att finansiellt stöd beviljas i enlighet med denna förordning.

Artikel 9

Förenlighet och samordning med gemenskapens politik

1.  De projekt av gemensamt intresse som finansieras enligt denna förordning skall vara förenliga med bestämmelserna i fördraget, med de rättsakter som har antagits till följd av dessa och med gemenskapens politik i fråga om bland annat miljöskydd, hållbar utveckling, kompatibilitet, konkurrens och offentlig upphandling.

2.  Kommissionen skall säkerställa samordning av och samstämmighet mellan de projekt som genomförs i enlighet med denna förordning och de åtgärder som vidtas med bidrag från gemenskapens budget, EIB och gemenskapens övriga finansieringsorgan.

Kapitel III

Genomförande, programplanering, kontroll

Artikel 10

Genomförande

Kommissionen skall ansvara för genomförandet av denna förordning. Kommissionen skall fastställa de närmare bestämmelserna och villkoren för genomförelsen av projekt av gemensamt intresse i sina beslut om beviljande av finansiellt stöd.

Artikel 11

Flerårigt program och årsprogram

1.  Europaparlamentet och rådet skall på grundval av ett förslag från kommissionen och i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget anta ett flerårigt program. Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 17.2 utarbeta ett årsprogram. Kommissionen skall förelägga parlamentet årsprogrammet i god tid, så att parlamentet vid behov kan avge ett yttrande i enlighet med artikel 8 i beslut nr 1999/468/EG, innan programmet antas.

2.  I det fleråriga programmet skall kommissionen fastställa dels kriterierna för beviljande av stöd till prioriterade projekt, dels det totala stödbeloppet för perioden 2007–2013. Beloppet skall ligga mellan 65 och 85 % av de budgetmedel som avses i artikel 20.1.

3.  I årsprogrammet skall kommissionen fastställa kriterierna för beviljande av stöd till de projekt av gemensamt intresse som inte omfattas av det fleråriga programmet. De medel som inte används för det fleråriga TEN-T-programmet skall varje år användas för att finansiera de program av gemensamt intresse som omfattas av årsprogrammet.

Artikel 12

Beviljande av stöd

1.  För varje projekt av gemensamt intresse som väljs ut för det fleråriga programmet skall kommissionen fatta ett enda beslut om beviljande av stöd i enlighet med artikel 17.2. I detta beslut skall det klart och tydligt anges de belopp som anslagits för hela perioden och tidsplanen för kommissionens utbetalning av de årliga anslagen. Kommissionen skall grunda budgetåtagandet för varje årligt delbelopp på sitt beslut med hänsyn till hur långt projektet har kommit, med hänsyn till beräknade behov och tillgängliga medel.

2.  Transportprojekt som helt eller delvis utgör ett gränsöverskridande avsnitt kan bli föremål för ett kommissionsbeslut om beviljande av stöd om det finns ett bilateralt avtal mellan de berörda medlemsstaterna om att färdigställa det gränsöverskridande projektet inom deras respektive nationella territorier.

3.  För vart och ett av de projekt av gemensamt intresse som inte omfattas av punkt 1 skall kommissionen fatta ett beslut om beviljande av stöd och om budgetåtagande.

4.  Kommissionen skall meddela de berörda medlemsstaterna sitt beslut om beviljande av stöd med tillhörande villkor och underrätta stödmottagarna om detta.

Artikel 13

Finansiella bestämmelser

1.  Gemenskapsstödet får bara täcka sådana utgifter som är kopplade till genomförandet av projektet och som bestrids av mottagarna av stödet eller av tredje man som ansvarar för att projektet genomförs.

2.  Utgifter som uppkommer före den dag då kommissionen får ansökan om stöd är inte stödberättigande.

3.  Kommissionens beslut om beviljande av stöd enligt artikel 12 skall räknas som utgiftsåtagande.

4.  Normalt skall stödet betalas ut i form av ett förskott, olika delbelopp och ett slutbelopp. Förskottet, som normalt inte får överstiga 50 % av det första årliga delbeloppet, skall betalas ut så snart ansökan om stöd har bifallits. Delbeloppen skall betalas ut på begäran, med beaktande av hur långt projektet eller studien har kommit, och vid behov med hänsyn till reviderade finansieringsplaner enligt noggranna och tydliga principer.

5.  Vad gäller utbetalning skall hänsyn tas till det faktum att genomförandet av infrastrukturprojekt sträcker sig över flera år. Det är därför viktigt att även utbetalningen av stödet sträcker sig över flera år.

6.  Kommissionen skall betala ut slutbeloppet efter att ha godkänt den slutrapport om projektet eller studien som har lagts fram av stödmottagaren och bestyrkts av medlemsstaten och där alla faktiska kostnader specificeras.

Artikel 14

Medlemsstaternas ansvar

1.  Medlemsstaterna skall inom sitt ansvarsområde göra vad som krävs för genomförandet av de projekt av gemensamt intresse som i enlighet med denna förordning har beviljats finansiellt stöd från gemenskapen.

2.  Medlemsstaterna skall i nära samarbete med kommissionen göra en teknisk uppföljning och en finansiell kontroll av projekten samt skall intyga att kostnaderna för projektet eller en del av projektet i fråga verkligen har uppkommit och är stödberättigande. Medlemsstaterna får kräva att kommissionen medverkar vid kontroller på plats. Kommissionen kan också kräva inspektioner på plats och medverka vid dessa.

3.  Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits i enlighet med punkt 2 och bland annat redogöra för vilka kontroll-, lednings- och uppföljningsmetoder som har tagits fram för att se till att projekten genomförs på rätt sätt. Denna information skall beaktas av kommissionen när den kan komma att fatta ett beslut om indragning, minskning och avbrytande av stöd enligt artikel 15.

Artikel 15

Återkallande, minskning och avbrytande av stöd

1.  Utom i de fall där kommissionen ges en tillfredsställande motivering skall kommissionen återkalla gemenskapens finansiella stöd till sådana projekt av gemensamt intresse som inte har påbörjats inom två år från och med den dag då de skulle ha inletts enligt beslutet om beviljande av stöd.

2.  Om det vid genomförandet av ett projekt finns anledning att anta att en del av eller hela det beviljade stödet inte är berättigat, skall kommissionen på lämpligt sätt undersöka ärendet och framförallt uppmana medlemsstaten eller stödmottagaren att inkomma med sina synpunkter inom en viss tid.

3.  Efter den undersökning som avses i punkt 2 kan kommissionen minska, avbryta eller återkalla stödet till projektet i fråga och kräva tillbaka redan överförda belopp, om undersökningen visar att någon oegentlighet förekommit eller att något av de villkor som anges i beslutet om beviljande av stöd inte är uppfyllt, och särskilt att det förekommit betydande ändringar som påverkar projektets art eller sättet att genomföra det, utan att kommissionen fått tillfälle att godkänna detta.

4.  Varje icke godkänd kumulation skall leda till att oriktigt utbetalda belopp återkrävs.

5.  Om ett projekt inte är slutfört inom tio år efter det att det har beviljats gemenskapens finansiella stöd, skall kommissionen återkräva det utbetalda stödet, med beaktande av proportionalitetsprincipen och med hänsyn till alla relevanta faktorer.

6.  Varje belopp som återkrävs på grund av att det har utbetalats utan grund skall återbetalas till kommissionen.

Artikel 16

Finansiell kontroll

1.  Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) får göra kontroller och inspektioner på plats i enlighet med rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter(15).

2.  När det gäller de gemenskapsåtgärder som finansieras genom den här förordningen skall med begreppet oegentlighet enligt artikel 1.2 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen(16) avses varje överträdelse av en bestämmelse i gemenskapsrätten eller åsidosättande av en avtalsenlig skyldighet som är följden av ett rättssubjekts handling eller underlåtenhet och som genom en otillbörlig utgift har lett till eller skulle kunna leda till skada för gemenskapernas allmänna budget eller för de budgetar som dessa rättssubjekt förvaltar.

3.  Beslut i enlighet med den här förordningen skall bland annat innehålla bestämmelser om uppföljning och finansiell kontroll som genomförs av kommissionen – eller av en företrädare som bemyndigats av kommissionen – och revisioner som genomförs av revisionsrätten, vid behov på plats.

4.  Den berörda medlemsstaten och kommissionen skall omgående underrätta varandra om resultaten av de utförda kontrollerna.

Kapitel IV

Slutbestämmelser

Artikel 17

Kommitté

1.  Kommissionen skall biträdas av en kommitté.

2.  När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 3 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

3.  Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

4.  Europeiska investeringsbanken och Europaparlamentet skall vara företrädda utan rösträtt i kommittén.

Artikel 18

Utvärdering

Kommissionen och medlemsstaterna kan med stödmottagarnas hjälp göra en utvärdering av hur projekten av gemensamt intresse och programmen har genomförts och utvärdera vilken inverkan de har haft för att kunna bedöma om de uppsatta målen, bland annat i fråga om miljöskydd, har uppnåtts. Kommissionen kan kräva att den stödmottagande medlemsstaten tillhandahåller en särskild utvärdering av de projekt av gemensamt intresse som får stöd inom ramen för denna förordning, eller att medlemsstaten vid behov förser kommissionen med de uppgifter och det bistånd som krävs för en sådan utvärdering.

Artikel 19

Information och offentlighet

1.  Kommissionen skall vart tredje år inför Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén lägga fram en rapport om den verksamhet som har genomförts inom ramen för denna förordning. Rapporten skall innehålla en utvärdering av de resultat som uppnåtts genom gemenskapens stöd på olika områden, jämfört med de ursprungliga målen, samt ett kapitel om det löpande fleråriga programmets innehåll och genomförande. Rapporten skall också innehålla information om finansieringskällorna för varje enskilt projekt.

2.  De berörda medlemsstaterna, och vid behov stödmottagarna, skall se till att stöd som beviljas enligt denna förordning offentliggörs på lämpligt sätt, så att allmänheten får kännedom om gemenskapens roll när det gäller genomförandet av projekten av gemensamt intresse. Medlemsstaterna skall tillhandahålla allmänheten all information om ekonomiska, sociala och miljömässiga bedömningar av projekt som kan vara stödberättigade enligt denna förordning.

3.  Kommissionen skall varje år, tillsammans med det preliminära budgetförslaget, inför Europaparlamentet lägga fram en rapport om de ekonomiska konsekvenserna av den europeiska samordnarens (som infördes genom artikel 1 led 10 i beslut nr 884/2004/EG) existens och verksamhet.

Artikel 20

Budgetmedel

1.  Den vägledande finansiella ramen för genomförandet av denna förordning under perioden 2007–2013 skall vara 20 464 miljoner EUR, varav 20 350 miljoner EUR skall gå till transportprojekt och 114 miljoner EUR till energiprojekt.

2.  De årliga anslagen skall godkännas av budgetmyndigheten inom ramen för budgetplanen.

Artikel 21

Översyn

Kommissionen skall före utgången av 2010 inför Europaparlamentet och rådet lägga fram en övergripande rapport om erfarenheterna av de förfaranden för beviljande av gemenskapens finansiella stöd som föreskrivs i denna förordning.

Europaparlamentet och rådet skall enligt förfarandet i artikel 156 första stycket i fördraget undersöka om och under vilka förhållanden de åtgärder som avses i denna förordning kommer att fortsätta eller ändras efter utgången av den period som anges i artikel 20.1.

Artikel 22

Ändring av förordning (EG) nr 2236/95

Förordning (EG) nr 2236/95 ändras på följande sätt:

1.  Rubriken skall ersättas med följande:

Rådets förordning (EG) nr 2236/95 av den 18 september 1995 om allmänna regler för gemenskapens finansiella stöd på området för transeuropeiska telekommunikationsnät

2.  Artikel 1 skall ersättas med följande:

"Artikel 1

Definition och tillämpningsområde

I denna förordning anges de villkor och förfaranden som gäller för gemenskapens stöd till projekt av gemensamt intresse på området för transeuropeiska telekommunikationsnät, i enlighet med artikel 155.1 i fördraget."

3.  I artikel 4 skall punkt 3 utgå.

4.  Artikel 5.3 skall ersättas med följande:

3.  Det totala gemenskapsstöd som beviljas i enlighet med denna förordning får inte överstiga x % av den totala investeringskostnaden, oavsett vilken stödform som har valts.

5.  Artikel 5a skall utgå.

6.  I artikel 9.1 a skall den fjärde strecksatsen utgå.

7.  Punkt 10 skall ersättas med följande:

Artikel 10

Beviljande av finansiellt stöd

I enlighet med artikel 274 i fördraget skall kommissionen besluta om att bevilja finansiellt stöd enligt denna förordning på grundval av sin bedömning av ansökningarna enligt urvalskriterierna.

8.  Artikel 11.7 skall ersättas med följande:

7.  "7. Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 17.3 fastställa en ram för hur, när och med vilka belopp räntesubventioner, subventioner till garantipremier och stöd i form av deltagande i riskkapital för investeringsfonder eller jämförbara finansföretag, som huvudsakligen är inriktade på att tillhandahålla riskkapital för projekt som rör transeuropeiska nät, skall utbetalas."

9.  Artikel 14 skall utgå.

10.  I artikel 15.3 första meningen skall hänvisningen till artiklarna 5 och 6 ersättas med en hänvisning till artikel 5.1 och 5.2 och till artikel 6.

11.  Artikel 16.1 skall ersättas med följande:

1.  "1. De åtgärder som vidtagits enligt denna förordning skall redovisas i en årlig rapport som kommissionen skall överlämna till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén. Rapporten skall innehålla en utvärdering av de resultat som uppnåtts genom gemenskapens insats på olika områden, jämfört med de ursprungliga målen."

12.  Bilagan skall utgå.

Artikel 23

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 januari 2007.

Förordning (EG) nr 2236/95 i den version som gällde den 31 december 2006 skall fortsätta att gälla för sådana transport- och energiprojekt som redan har inletts den dag då den här förordningen skall börja tillämpas.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT. (2) EUT C 234, 22.9.2005, s. 69. (3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 26 oktober 2005. (4) EGT L 228, 9.9.1996, s. 1. Beslutet senast ändrat genom beslut nr 884/2004/EG (EUT L 167, 30.4.2004, s. 1). (5) Antagna texter, P6_TA(2005)0224. (6) EUT ... (7) EGT L 228, 23.9.1995, s. 1. Förordningen senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1159/2005 (EUT L 191, 22.7.2005, s. 16). (8) Denna nivå gäller för alla prioriterade energiprojekt. Inom transport berörs emellertid bara gränsöverskridande avsnitt och projekt för övervinnande av naturliga hinder. (9) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, 16.9.2002, s. 1). (10) EUT C 172, 18.6.1999, s. 1. (11) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. (12) Förordning (EG) nr.../... av den ... [ om positionsbestämnings- och navigeringssystem via satellit (Galileo)] (EUT L ...). (13) EUT L 176, 15.7.2003, s. 11. (14) KOM(2001)0370 slutlig. (15) EGT L 292, 15.11.1996, s. 2. (16) EGT L 312, 23.12.1995, s. 1.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 95/2/EG om andra livsmedelstillsatser än färgämnen och sötningsmedel och direktiv 94/35/EG om sötningsmedel för användning i livsmedel (KOM(2004)0650 – C6-0139/2004 – 2004/0237(COD))

P6_TA(2005)0404 A6-0191/2005

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2004)0650)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0139/2004),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0191/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 oktober 2005 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/.../EG om ändring av direktiv 95/2/EG om andra livsmedelstillsatser än färgämnen och sötningsmedel och direktiv 94/35/EG om sötningsmedel för användning i livsmedel

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

efter samråd med Vetenskapliga kommittén för livsmedel och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(3), och

av följande skäl:

(1)  Livsmedelstillsatser får godkännas för användning i livsmedel endast om de uppfyller kraven i bilaga II till rådets direktiv 89/107/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om livsmedelstillsatser som är godkända för användning i livsmedel(4).

(2)  I Europaparlamentets och rådets direktiv 95/2/EG av den 20 februari 1995 om andra livsmedelstillsatser än färgämnen och sötningsmedel(5) fastställs en förteckning över livsmedelstillsatser som får användas inom gemenskapen och deras användningsvillkor.

(3)  I Europaparlamentets och rådets direktiv 94/35/EG av den 30 juni 1994 om sötningsmedel för användning i livsmedel(6) fastställs en förteckning över sötningsmedel som får användas inom gemenskapen och deras användningsvillkor.

(4)  Sedan direktiv 95/2/EG och 94/35/EG antogs har den tekniska utvecklingen gått framåt när det gäller livsmedelstillsatser. Dessa direktiv bör anpassas till denna utveckling.

(5)  På grundval av ett yttrande från EFSA av den 26 november 2003, ändras gällande godkännanden så att mängden nitrit och nitrat som får tillsättas livsmedel sänks för att nivån av nitrosaminer skall hållas så låg som möjligt samtidigt som livsmedlens mikrobiologiska säkerhet bibehålls. EFSA rekommenderar att nitrit- och nitrathalterna i lagstiftningen skall fastställas som "tillsatsmängd", dvs. den mängd som högst får tillsättas. EFSA anser att det är den tillsatta mängden nitrit och inte restmängden som hämmar tillväxten av C. botulinum. De gällande bestämmelserna bör ändras på ett sådant sätt att de av EFSA angivna gränsvärdena som tillåts i icke-värmebehandlade och värmebehandlade köttprodukter och i ost och fisk fastställs som tillsatsmängd. För vissa traditionellt framställda köttprodukter bör dock undantagsvis gränsvärden för resthalten fastställas, under förutsättning att dessa produkter tillräckligt noggrant anges och identifieras. De nivåer som fastställs bör säkerställa att det acceptabla dagliga intag (ADI) som vetenskapliga kommittén för livsmedel fastställde 1990 inte överskrids. Produkter som inte särskilt anges i lagstiftningen, men som traditionellt produceras på liknande sätt (dvs. liknande produkter) kan vid behov kategoriseras i enlighet med artiklarna 5 och 6 i direktiv 95/2/EG. För ost bör gränsvärdet fastställas som tillsatsmängd i ystmjölken. Om man använder en process där tillsats av nitrat sker efter avlägsnande av vassla och tillsats av vatten, bör detta leda till nivåer som är identiska med dem som hade nåtts om nitratet tillsatts direkt till ystmjölken.

(6)  Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/114/EG av den 22 december 2003 om ändring av direktiv 95/2/EG om andra livsmedelstillsatser än färgämnen och sötningsmedel skulle kommissionen och EFSA se över användningsvillkoren för E 214–219 p-Hydroxibensoater och deras natriumsalter före den 1 juli 2004. EFSA har utvärderat uppgifterna om säkerheten när det gäller p-Hydroxibensoater och avgav sitt yttrande den 13 juli 2004. EFSA fastställde för hela gruppen ett acceptabelt dagligt intag (ADI) på 0-10 mg/kg kroppsvikt för summan av p-Hydroxibensoesyraetylestrar och p-Hydroxibensoesyrametylestrar och deras natriumsalter. EFSA ansåg att propylparaben inte bör ingå i denna grupp med avseende på ADI därför att propylparaben, i motsats till metyl- och etylparaben, visat sig ha en inverkan på könshormonerna och de manliga reproduktionsorganen hos unga råttor. Under dessa omständigheter och med hänsyn till att det inte föreligger något entydigt NOAEL-värde (no-observed-adverse-effect-level), kunde EFSA inte rekommendera något ADI för propylparaben. Det är nödvändigt att stryka E 216 p-Hydroxibensoesyrapropylester och E 217 p-Hydroxibensoesyrapropylesterns natriumsalt i direktiv 95/2/EG. Det är också nödvändigt att dra tillbaka godkännandet av användningen av p-Hydroxibensoater i flytande kosttillskott.

(7)  I april 2004 fattade kommissionen beslut om att skjuta upp utsläppandet på marknaden och avbryta importen av gelégodis i minibägare som innehåller tillsatser från alger och/eller vissa gummisorter (beslut 2004/374/EG(7)), detta på grund av att kvävningsrisk föreligger i samband med dessa produkter. Översynen av detta beslut har gjort det nödvändigt att dra tillbaka godkännandet av användningen av vissa geleringsmedel i gelégodis i minibägare.

(8)  Vetenskapliga kommittén för livsmedel har utvärderat uppgifterna om säkerheten när det gäller erytritol och avgav sitt yttrande den 5 mars 2003. Kommittén kom fram till att användningen av erytritol som livsmedelstillsats kan godtas. Kommittén påpekar också att erytritol har en laxerande effekt, men först vid en högre dos än andra sockeralkoholer. Erytritol har många icke sötande tekniska egenskaper som är av betydelse i en rad livsmedel – från konfektyrvaror till mejeriprodukter – bland annat som smakförstärkare, bärare, fuktighetsbevarande medel, stabiliseringsmedel, förtjockningsmedel, fyllnadsmedel och komplexbildare. Användningen av erytritol bör godkännas för samma användningsområden som andra nu godkända sockeralkoholer. Det är dessutom nödvändigt att ändra direktiv 94/35/EG, eftersom erytritol även kan användas som sötningsmedel i likhet med övriga nu godkända sockeralkoholer.

(9)  Vetenskapliga kommittén för livsmedel har utvärderat uppgifterna om säkerheten när det gäller sojabönshemicellulosa och avgav sitt yttrande den 4 april 2003. Kommittén kom fram till att användningen av sojabönshemicellulosa är godtagbar i vissa av de ifrågavarande livsmedlen och i vissa mängder. Det är därför lämpligt att godkänna sådan användning för vissa ändamål. För att underlätta för allergiker bör dock inte sådan användning godkännas för livsmedel i vilka man inte förväntar sig att det skall finnas sojabönor. Under alla förhållanden bör konsumenterna i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel(8) informeras när produkterna innehåller hemicellulosa som framställts av sojabönor.

(10)  EFSA har utvärderat uppgifterna om säkerheten när det gäller etylcellulosa och avgav sitt yttrande den 17 februari 2004. EFSA beslutade att ta upp etylcellulosa i gruppen "icke specificerad" ADI för modifierad cellulosa som fastställts av av Vetenskapliga kommittén för livsmedel. Etylcellulosa används främst i kosttillskott och inkapslade aromer. Användningen av etylcellulosa bör därför godkännas på likartat sätt som annan cellulosa.

(11)  EFSA har utvärderat uppgifterna om säkerheten när det gäller pullulan och avgav sitt yttrande den 13 juli 2004. EFSA fann användningen av pullulan godtagbar i dragerat kosttillskott i form av kapslar eller tabletter och i mikropastiller för frisk andedräkt i form av filmer. Det är därför lämpligt att godkänna denna användning.

(12)  EFSA har utvärderat uppgifterna om säkerheten när det gäller tert butylhydroquionon (TBHQ) och avgav sitt yttrande den 12 juli 2004. EFSA fastställde ett ADI på 0-0,7 mg/kg kroppsvikt för denna antioxidant och fann användning därav godtagbar i vissa livsmedel och i vissa mängder. Det är därför lämpligt att godkänna denna tillsats.

(13)  Vetenskapliga livsmedelskommittén har utvärderat uppgifterna om säkerheten när det gäller stärkelsealuminiumoktenylsuccinat och avgav sitt yttrande den 21 mars 1997. Kommittén fann användning av denna tillsats som komponent i mikroinkapslade vitaminer och karotenoider godtagbar. Det är därför lämpligt att godkänna sådan användning.

(14)  Vid framställningen av surmjölksost tillsätts natriumvätekarbonat (E 500ii) till den pastöriserade mjölken för att buffra mjölksyran till lämpligt pH-värde, varigenom de tillväxtförhållanden skapas som krävs för mognadskulturerna. Det är därför lämpligt att godkänna användningen av natriumvätekarbonat i surmjölksost.

(15)  För närvarande får en blandning av sorbater (E 200-203) och bensoater (E 210-213) användas i kokta räkor för konservering. Det är lämpligt att utvidga detta godkännande till att även omfatta användning i alla kokta kräftdjur och blötdjur.

(16)  E 551 kiseldioxid är godkänd som bärare i livsmedelsfärgämnen upp till en maximihalt på 5 % Användningen av kiseldioxid som bärare i livsmedelsfärgämnena E 171 titandioxid och E 172 järnoxider och järnhydroxider bör även godkännas till en nivå om högst 90 % av E 551 i förhållande till andelen färgpigment.

(17)  Genom direktiv 95/2/EG begränsas användningen av sådana tillsatser som förtecknas i bilaga I till det direktivet i traditionellt framställt franskt bröd "Pain courant français". Samma begränsning bör gälla för liknande traditionellt framställt ungerskt bröd. Det är även lämpligt att godkänna användningen av askorbinsyra (E 300), natriumaskorbat (E 301) och kalciumdinatrium-etylen-diamintetraacetat (E 385) i ungersk leverpaté.

(18)  Det är nödvändigt att uppdatera gällande bestämmelser om användningen av sulfiter (E 220–228) i kokta kräftdjur, bordsdruvor och litchifrukter.

(19)  På begäran av en medlemsstat och i enlighet med yttrandet av den 5 mars 2003 från Vetenskapliga kommittén för livsmedel bör 4-hexylresorcinol, som godkänts på nationell nivå enligt direktiv 89/107/EEG, godkännas på gemenskapsnivå.

(20)  Den terminologi som används i direktiv 95/2/EG bör anpassas så att den stämmer överens med rådets direktiv 89/398/EEG av den 3 maj 1989 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om specialdestinerade livsmedel(9), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG av den 10 juni 2002 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosttillskott(10) och kommissionens direktiv 1999/21/EG av den 25 mars 1999 om dietlivsmedel för speciella medicinska ändamål(11).

(21)  Direktiven 95/2/EG och 94/35/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Direktiv 95/2/EG ändras på följande sätt:

1)  Artikel 1.3 c skall ersättas med följande:

2)  I artikel 3.2 skall orden "avvänjningskost till spädbarn och småbarn" ersättas med orden "spannmålsbaserade livsmedel och barnmat".

3)  Bilagorna skall ändras i enlighet med bilaga I till detta direktiv.

Artikel 2

Bilagan till direktiv 94/35/EG skall ändras i enlighet med bilaga II till det här direktivet.

Artikel 3

1.  Medlemsstaterna skall senast den ...(12) sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv i syfte att

Produkter som släpps ut på marknaden eller märks före det datum som anges i b och som inte uppfyller kraven i detta direktiv får dock säljas till dess att lagren töms.

Medlemsstaterna skall omedelbart till kommissionen överlämna texten till dessa bestämmelser samt en jämförelsetabell mellan bestämmelserna och detta direktiv.

2.  När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 4

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 5

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

Bilagorna till direktiv 95/2/EG skall ändras på följande sätt:

1.  Bilaga I skall ändras på följande sätt:

a)  I inledningen skall följande anmärkning 4 läggas till:

4.  Ämnena som räknas upp under numren E 400, E 401, E 402, E 403, E 404, E 406, E 407, E 407a, E 410, E 412, E 413, E 414, E 415, E 417, E 418, E 440 får inte användas i gelégodis i minibägare(*).

_______________

(*) Med gelégodis i minibägare avses i detta direktiv gelégodis av fast konsistens som är avsett att ätas helt och "skjutas" in i munnen genom att man trycker på den halvhårda minibägare eller minikapsel som gelégodiset ligger i.

b)  Följande rad skall införas i tabellen:

2.  Bilaga II skall ändras på följande sätt:

a)  Raden för "lagrad ost" skall ersättas med följande:

b)  I raden för "Pain courant français" skall följande ord läggas till efter "Pain courant français": "Friss Búzakenyér, fehér és félbarna kenyerek".

c)  I raden för "Foie gras, foie gras entier, blocs de foie gras" skall följande ord läggas till efter orden "Foie gras, foie gras entier, blocs de foie gras": "Libamáj, libamáj egészben, libamáj tömbben".

3.  Bilaga III skall ändras på följande sätt:

i)  I tabellen "sorbater, bensoater och p-Hydroxibensoater" skall raderna för "E 216 p-Hydroxibensoesyrapropylester" och "E 217 p-Hydroxibensoesyra-propylesterns natriumsalt" utgå.

ii)  Tabellen för livsmedel skall ändras på följande sätt:

–  Följande rader skall utgå:

–  Följande rader skall läggas till:

_______________

*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG av den 10 juni 2002 (EGT L 183, 12.7.2002, s. 51)."

iii)  Orden "Dietlivsmedel avsett för speciella medicinska ändamål" skall ersättas med orden "Dietlivsmedel för speciella medicinska ändamål i enlighet med direktiv 1999/21/EG**)

___________________

**) Kommissionens direktiv 1999/21/EG av den 25 mars 1999 (EGT L 91, 7.4.1999, s. 29)."

b)  Del B skall ändras på följande sätt:

i)  Tabellen över livsmedel skall ändras på följande sätt:

-  Följande rad skall ändras på följande sätt:

–  Följande rader skall läggas till:

ii)  Posten "Stärkelse (med undantag av stärkelse för modersmjölksersättning, tillskottsnäring och avvänjningskost för spädbarn och småbarn)" skall ersättas med "Stärkelse (med undantag av stärkelse i modersmjölksersättning, tillskottsnäring och beredda spannmålsbaserade livsmedel och barnmat)".

c)  I del C skall raden för E 249 och E 250 och raden för E 251 och E 252 ersättas med följande:

1 När nitrit är märkt "för användning i livsmedel" får det endast säljas blandat med salt eller en saltersättning.

2 Fo-värdet 3 motsvarar 3 minuters uppvärmning vid 121 ºC (minskning av bakteriehalten på en miljard sporer per 1 000 konservburkar till en spor per 1 000 konservburkar).

3 Nitrater kan finnas i vissa värmebehandlade köttprodukter som resultat av en naturlig omvandling av nitriter till nitrater i en miljö med låg syrehalt.

1.  Köttprodukterna läggs i en saltnings/rimningslösning som innehåller nitriter och/eller nitrater, salt och övriga komponenter. Köttprodukterna kan genomgå ytterligare behandling, t.ex. rökning.

Köttet insprutas med en saltnings/rimningslösning vilket följs av nedsänkning i en saltnings/rimningslösning i 3–10 dagar. Saltlakelösningen där köttet nedsänks innehåller även mikrobiologiska startkulturer.

Nedsänkning i saltnings/rimningslösning i 3–5 dagar. Produkten värmebehandlas inte och har en hög vattenaktivitet.

Nedsänkning i saltnings/rimningslösning i minst 4 dagar och förkokt.

Köttet insprutas med saltnings/rimningslösning följt av nedsänkning i saltnings/rimningslösning. Saltnings-/rimningstiden är 14–21 dagar följt av mognad i kallrök under 4–5 veckor.

Nedsänkning i saltnings/rimningslösning i 4-5 dagar vid 5-7 ºC, mognad i normalfallet i 24-40 timmar vid 22 ºC, eventuell rökning i 24 timmar vid 20-25 ºC och förvaring i 3-6 veckor vid 12-14ºC.

Saltnings-/rimningstid beroende på köttstyckenas form och vikt är cirka 2 dagar per kg, följt av stabilisering/mognad.

2.  Dry curing innebär att en saltnings/rimningslösning som innehåller nitriter och/eller nitrater, salt och andra beståndsdelar torrappliceras på köttets yta och följs av en stabiliserings-/mognadsperiod. Köttprodukterna kan genomgå ytterligare behandling, exempelvis rökning.

Dry curing följt av mognad i minst 4 dagar.

Dry curing med en stabiliseringsperiod på minst 10 dagar och en mognadsperiod på mer än 45 dagar.

Dry curing i 10–15 dagar följt av en stabiliseringsperiod på 30–45 dagar och en mognadsperiod på minst 2 månader.

Dry cured i 3 dagar + 1 dag per kg följt av en veckas eftersaltningsperiod och en mognadsperiod på 45 dagar till 18 månader.

Saltnings-/rimningstid beroende på köttstyckenas form och vikt är cirka 10−14 dagar, följt av stabilisering/mognad.

3.  Nedsänknings- och dry curing-processer används i kombination eller om nitrit och/eller nitrat ingår i en blandprodukt eller om saltnings/rimningslösningen sprutas in i produkten före tillagning. Produkten kan genomgå ytterligare behandling, exempelvis rökning.

Dry curing och nedsänkning i en saltnings-/rimningslösning använda i kombination (utan insprutning av en saltnings-/rimningslösning). Saltnings-/rimningstid beroende på köttstyckenas form och vikt är cirka 14−35 dagar, följt av stabilisering/mognad.

Insprutning av saltnings/rimningslösning följd efter minst 2 dagar av tillagning i kokande vatten i högst 3 timmar.

Produkten skall mogna i minst 4 veckor och ha ett vatten/proteinförhållande på mindre än 1,7.

Mognadsperiod på minst 30 dagar.

Torkad produkt tillagad vid 70 ºC, följd av en 8–12 dagars torknings- och rökningsprocess. Jästa produkter skall genomgå en jäsningsprocess i tre stadier under 14–30 dagar följt av rökning.

Rå jäst torkad korv utan tillsats av nitriter. Produkten skall jäsa vid en temperatur av 18–22 ºC eller lägre (10–12 ºC) och har sedan en minsta mognadsperiod på 3 veckor. Produkten skall ha ett vatten/proteinförhållande på mindre än 1,7.

d)  Del D skall ändras på följande sätt:

i)  Noten skall ändras till följande lydelse: "* i tabellen betyder användning av proportionalitetsregeln: när gallater, TBHQ, BHA och BHT används samtidigt skall de individuella nivåerna reduceras proportionellt mot dem."

iii)  Följande rad skall läggas till:

4.  Bilaga IV skall ändras på följande sätt:

a)  Raden för E 385 skall ersättas med följande:

* EGT L 316, 9.12.1994, s. 2."

b)  Följande rad skall införas efter raden för E 967:

c)  Följande rad skall läggas till:

d)  I raden E 468 skall orden "Kosttillskott i fast form" ersättas med orden "Kosttillskott i enlighet med direktiv 2002/46/EG i fast form".

e)  I raden för E 338-E 452 skall ordet "Kosttillskott" ersättas med orden "Kosttillskott i enlighet med direktiv 2002/46/EG".

f)  I raden E 405, E 416, raden E 432-E 436, raden E 473 och E 474, raden E 475, raden E 491-E 495, raden E 551-E 559 och raden E 901-E 904 skall ordet "Kosttillskott" ersättas med orden "Kosttillskott i enlighet med direktiv 2002/46/EG".

g)  I raden för E 1201 och E 1202 skall orden "Kosttillskott i tablettform, inklusive dragerade" ersättas med orden "Kosttillskott i enlighet med direktiv 2002/46/EG i form av tabletter och dragéer".

h)  In raden E 405, raden E 432 till E 436, raden E 473 och E 474, raden E 475, raden E 477, raden E 481 och E 482, raden E 491 till E 495 skall orden "Dietlivsmedel som är avsedda för speciella medicinska ändamål" ersättas med orden "Dietlivsmedel för speciella medicinska ändamål i enlighet med direktiv 1999/21/EG".

i)  Följande rad skall ersättas med följande:

j)  Följande rader skall läggas till:

5.  Bilaga V skall ändras på följande sätt:

a)  Följande rad skall införas efter raden för E 967:

b)  Följande rad skall införas efter raden för E 466:

c)  I tredje kolumnen i raden för E 551 och E 552 skall följande mening läggas till:

För E 551, i E 171 titandioxid och E 172 järnoxider och järnhydroxider (högst 90 % av E 551 och resten färgpigment).

6.  Bilaga VI skall ändras på följande sätt:

a)  I första, andra och tredje stycket i den inledande anmärkningen skall ordet "avvänjningskost" ersättas med orden "spannmålsbaserade livsmedel och barnmat".

b)  I del 3 skall ordet "avvänjningskost" i rubriken, i raden E 170-526, raden E 500, E 501 och E 503, raden E 338, raden E 410-E 440, raden E 1404-E 1450 och raden E 1451 ersättas med orden "spannmålsbaserade livsmedel och barnmat".

c)  I del 4 skall följande läggas till efter raden för E 471:

BILAGA II

Bilagan till direktiv 94/35/EG skall ändras på följande sätt:

a)  I första kolumnen i raden för E 420-E 967 skall "E 968" läggas till.

b)  I andra kolumnen i raden för E 420-E 967 skall ordet "Erytritol" läggas till.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT. (2) EUT C 255, 14.10.2005, s. 59. (3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 26 oktober 2005. (4) EGT L 40, 11.2.1989, s. 27. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1). (5) EGT L 61, 18.3.1995, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2003/114/EG (EUT L 24, 29.1.2004, s. 58). (6) EGT L 237, 10.9.1994, s. 3. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2003/115/EG (EUT L 24, 29.1.2004, s. 65). (7) EUT L 118, 23.4.2004, s. 70. (8) EGT L 109, 6.5.2000, s. 29. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2003/89/EG (EUT L 308, 25.11.2003, s. 15). (9) EGT L 186, 30.6.1989, s. 27. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003. (10) EGT L 183, 12.7.2002, s. 51. (11) EGT L 91, 7.4.1999, s. 29. Direktivet ändrat genom 2003 års anslutningsakt. (12) * 18 månader efter det att detta direktiv har trätt i kraft. (13) ** 24 månader efter det att detta direktiv har trätt i kraft.

Europaparlamentets resolution om förslaget till rådets rambeslut om bekämpande av organiserad brottslighet (KOM(2005)0006 – C6-0061/2005 – 2005/0003(CNS))

P6_TA(2005)0405 A6-0277/2005

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag (KOM(2005)0006)(1),

–   med beaktande av artikel 34.2 b i EU-fördraget,

–   med beaktande av artikel 39.1 i EU-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0061/2005),

–   med beaktande av artiklarna 93 och 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för rättsliga frågor (A6-0277/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Kommissionen uppmanas att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar Ändring 1 Skäl 3 (3)  I punkt 3.3.2 i Haagprogrammet anges att tillnärmningen av materiell straffrätt berör delar av särskilt allvarlig brottslighet med gränsöverskridande dimensioner och att förtur bör ges åt brottsområden som särskilt nämns i fördragen. Definitionen av brott som rör deltagande i en kriminell organisation bör alltså tillnärmas i alla medlemsstater. Dessutom bör påföljder och sanktioner som återspeglar allvaret i sådana brott föreskrivas för fysiska och juridiska personer som begått eller är ansvariga för sådana brott. (3)  I punkt 3.3.2 i Haagprogrammet anges att tillnärmningen av materiell straffrätt berör delar av särskilt allvarlig brottslighet med gränsöverskridande dimensioner och att förtur bör ges åt brottsområden som särskilt nämns i fördragen. Definitionen av brott som rör deltagande i en kriminell organisation bör alltså tillnärmas i alla medlemsstater. Det står dock medlemsstaterna fritt att definiera även andra personsammanslutningar som kriminella organisationer, exempelvis sådana som inte eftersträvar ekonomiska eller andra materiella fördelar eller som begår brott som bestraffas med frihetsberövande eller en frihetsberövande säkerhetsåtgärd på högst fyra år. Dessutom bör påföljder och sanktioner som återspeglar allvaret i sådana brott föreskrivas för fysiska och juridiska personer som begått eller är ansvariga för sådana brott. Ändring 2 Skäl 4 (4)  Man bör införa en särskild definition av brottet "ledning av en kriminell organisation" och införa bestämmelser för att underlätta samarbetet mellan rättsliga myndigheter och samordningen av deras åtgärder genom Eurojust. (4)  Man bör införa en särskild definition av brottet "främjande, inrättande, organisering och ledning av en kriminell organisation" och införa bestämmelser för att underlätta samarbetet mellan rättsliga myndigheter och samordningen av deras åtgärder genom Eurojust. Ändring 3 Skäl 4a (nytt) (4a) Under förutsättning att ett dataskyddsinstrument antas inom den tredje pelaren, bör samarbetet mellan Interpol och Europol utvecklas i syfte att möjliggöra informationsutbyte vid utredning av gränsöverskridande organiserad brottslighet. Ändring 4 Skäl 4b (nytt) (4b) Under förutsättning att rådets rambeslut .../.../... av den ... om ett europeiskt bevisupptagningsbeslut avseende föremål, handlingar och uppgifter som skall företes i brottmål1 antas, bör medlemsstaterna underlätta ett ömsesidigt erkännande av bevis som erhållits mot personer som idkat gränsöverskridande organiserad brottslighet. __________ 1EUT L Ändring 5 Skäl 5a (nytt) (5a) Med tanke på att utvecklingen och uppbyggnaden av mycket effektiva och rörliga internationella kriminella nätverk fördröjer utredningarna och för att på ett mer adekvat sätt kunna ta itu med denna företeelse och effektivisera samarbetet mellan medlemsstaterna vore det lämpligt att fundera över hur man kan främja samordnade initiativ på medlemsstatsnivå i syfte att utveckla lämpliga instrument, exempelvis sådana särskilda metoder och tekniker för utredning och infiltration och bestämmelser om brottslingar som samarbetar med myndigheterna som redan finns i några medlemsstater. Ändring 6 Skäl 6a (nytt) (6a) Detta rambeslut väntas skapa en utgångspunkt för att förmå tredjeländer att införa liknande bestämmelser. Medlemsstaterna bör föregå med gott exempel genom att på ett avgörande sätt visa prov på sin beslutsamhet. Ändring 7 Skäl 7a (nytt) (7a) Kriminella organisationer passerar ostraffat EU:s inre gränser, vilket är till stor nytta för dem själv. Polistjänstemän kan däremot inte göra detsamma (förutom i vissa kortvariga situationer) eftersom deras befogenheter är begränsade till den egna medlemsstaten. Ändring 8 Skäl 8 (8)  Detta rambeslut respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 6 och 49 i den. (8)  Detta rambeslut står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna såsom de säkerställs i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, och som de följer av de författningsenliga traditioner som är gemensamma för medlemsstaterna såsom principer i gemenskapsrätten. Unionen iakttar de principer som fastställs i artikel 6.2 i Fördraget om Europeiska unionen och avspeglas i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt kapitel VI i denna. Inget i detta rambeslut kan tolkas som om syftet vore att begränsa eller hindra de grundläggande rättigheterna eller friheterna, exempelvis strejkrätt, mötesfrihet, föreningsfrihet eller yttrandefrihet, inbegripet rätten att tillsammans med andra bilda fackföreningar och ansluta sig till sådana fackföreningar för att försvara sina intressen och den därmed sammanhängande rätten att demonstrera. Ändring 44 Skäl 8a (nytt) (8a) Detta rambeslut omfattas av de garantier som föreskrivs i förslaget till rambeslut om vissa rättssäkerhetsgarantier i brottmål i Europeiska unionen1, som rådet kommer att anta. ________________________ 1 KOM(2004)0328. Ändring 9 Artikel 1, stycke 1 I detta rambeslut avses med kriminell organisation en strukturerad grupp, inrättad för en begränsad tid av mer än två personer som handlar i samförstånd för att begå brott som bestraffas med frihetsberövande eller en frihetsberövande säkerhetsåtgärd på upp till minst fyra år eller ett strängare straff om syftet är att direkt eller indirekt erhålla ekonomiska eller materiella fördelar. I detta rambeslut avses med kriminell organisation en strukturerad grupp med mer än två personer som handlar i samförstånd för att begå brott som bestraffas med frihetsberövande eller en frihetsberövande säkerhetsåtgärd på upp till minst fyra år eller ett strängare straff om syftet är att direkt eller indirekt erhålla ekonomiska eller materiella fördelar. Ändring 10 Artikel 1, stycke 2 Med termen strukturerad grupp avses en grupp som inte tillkommit slumpartat i det omedelbara syftet att begå ett brott och som inte nödvändigtvis har formellt fastställda roller för medlemmarna, kontinuitet i sammansättningen eller en noggrant utarbetad struktur. Med termen strukturerad grupp avses en grupp som inte tillkommit slumpartat i det omedelbara syftet att begå ett eller flera brott i samförstånd och som inte nödvändigtvis har formellt fastställda roller för medlemmarna, kontinuitet i sammansättningen eller en hierarkisk struktur. Ändring 45 Artikel 1a (ny) Artikel 1a Förebyggande och bekämpande av brottslighet Medlemsstaterna skall säkerställa att Europols roll som kriminalunderrättelseorgan förstärks så att Europol kan fullgöra sin uppgift att tillhandahålla medlemsstaterna information och underrättelser som kan leda till effektivast möjliga resultat när det gäller att förebygga och bekämpa organiserad brottslighet. En förstärkning av Europol är endast möjlig om Europol blir ett av de organ i Europeiska unionen som är underställt Europaparlamentets demokratiska kontroll. Ändring 12 Artikel 2, led a (a)  Att leda en kriminell organisation. (a)  Att främja, inrätta, organisera eller leda en kriminell organisation. Ändring 13 Artikel 2, led b (b)  Att avsiktligen och med kännedom om antingen organisationens syfte och allmänt kriminella verksamhet eller organisationens avsikt att begå brotten ifråga, aktivt delta i en kriminell organisations verksamhet, vari inbegripes att förse den med information eller ge den materiellt stöd, rekrytera nya medlemmar eller bidra med varje form av finansiering av verksamheten, med vetskap om att deltagandet kommer att bidra till genomförandet av organisationens brottsliga verksamhet. (b)  Att avsiktligen och med kännedom om antingen organisationens syfte och allmänt kriminella verksamhet eller organisationens avsikt att begå brotten ifråga, aktivt delta i organisationens kriminella verksamhet, vari inbegripes att förse den med information eller ge den materiellt stöd, anstifta till brottslig verksamhet, rekrytera nya medlemmar eller bidra med varje form av finansiering av verksamheten, med vetskap om att deltagandet kommer att bidra till genomförandet av organisationens brottsliga verksamhet. Ändring 14 Artikel 2, stycke 1a (nytt) Detta rambeslut skall inte kunna ha som effekt att skyldigheten att respektera de grundläggande rättigheterna och de grundläggande rättsprinciperna i enlighet med vad som fastställs i artikel 6 i Fördraget om Europeiska unionen på något sätt ändras. Ändring 15 Artikel 3, punkt 2a (ny) 2a. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att de personer som förklaras skyldiga till brott i enlighet med artikel 2 inte bara kan tilldömas de påföljder som fastställs i punkterna 1 och 2 utan även exempelvis följande påföljder: a)  Beslag av den egendom som användes eller avsågs att användas för att begå det aktuella brottet och av den egendom som utgör belöningen, avkastningen eller vinningen eller som utgör föremålet därav. b)  Beslag av de varor, verktyg eller produkter som utgör resultatet av det berörda brottet. c)  Förstörande av varor. d)  Offentliggörande av domstolsavgöranden. e)  Tillfälligt eller permanent förbud mot yrkes- eller näringsverksamhet. f)  Verksamhetsförbud och icke valbarhet till politiska eller offentliga uppdrag. Ändring 16 Artikel 3, punkt 2b (ny) 2b. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att de brott som avses i artikel 2 beläggs med fängelsestraff som är längre än de som föreskrivs i punkt 1 i denna artikel, i de fall då a) den kriminella organisationen har terrorism som syfte, b) den kriminella organisationen organiserar människohandel, c) den kriminella organisationen är en maffiaorganisation, dvs. en organisation som använder sig av den rädsla som sammanslutningen skapar och den härigenom påtvingade underkastelsen och tystnadskoden ("omertà") för att begå brott, direkt eller indirekt överta ledningen av eller åtminstone kontrollen över ekonomiska verksamheter, koncessioner, tillstånd, offentliga kontrakt och tjänster, för sin egen eller andras räkning förvärva oberättigade vinster eller fördelar, eller för att vid val förhindra eller försvåra det fria utövandet av rösträtten eller förvärva röster för sin egen eller andras räkning. Ändring 17 Artikel 3, punkt 2c (ny) 2c. Varje medlemsstat skall se till att de vinster som härrör från organiserad brottslighet kan beslagtas eller förstöras. Ändring 18 Artikel 4, led a (a) tar avstånd från sin kriminella verksamhet, och (a) tar avstånd från sin kriminella verksamhet, visar vilja att återanpassas till samhället, och Ändring 19 Artikel 4, led b, strecksats 1 – förebygga eller mildra effekterna av brottet, – förebygga, undanröja eller mildra effekterna av brottet, Ändring 20 Artikel 4, led b, strecksats 2 – identifiera eller väcka åtal mot de övriga gärningsmännen, – identifiera eller gripa gärningsmännen till de brott som avses i artikel 2, Ändring 21 Artikel 4, led b, strecksats 3 – finna bevis, – finna bevis för de brott som avses i artikel 2, Ändring 24 Artikel 5, punkt 1, inledningen 1.  Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att juridiska personer skall kunna hållas ansvariga för något av de brott som avses i artikel 2, om dessa begås till deras förmån av någon person som agerar antingen enskilt eller som en del av den juridiska personens organisation och som har en ledande ställning inom den juridiska personen, grundad på 1.  Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att juridiska personer skall kunna hållas ansvariga för något av de brott som avses i artikel 2, för vars utförande organisationen inrättades, om dessa begås till deras förmån av någon person som agerar antingen enskilt eller som en del av den juridiska personens organisation och som har en ledande ställning inom den juridiska personen, grundad på Ändring 25 Artikel 5, punkt 1, led a (a) befogenhet att företräda den juridiska personen, a) befogenhet att företräda den juridiska personen, inbegripet de facto-befogenhet, Ändring 26 Artikel 5, punkt 1, led b (b) befogenhet att fatta beslut på den juridiska personens vägnar, b) befogenhet att fatta beslut på den juridiska personens vägnar, inbegripet de facto-befogenhet, Ändring 27 Artikel 5, punkt 3 3.  Den juridiska personens ansvar enligt punkterna 1 och 2 skall inte utesluta lagföring av de fysiska personer som är gärningsmän eller medhjälpare till sådana brott som avses i artikel 2. 3.  Den juridiska personens ansvar enligt punkterna 1 och 2 skall inte utesluta lagföring av de fysiska personer som är gärningsmän till sådana brott som avses i artikel 2, för vars utförande organisationen inrättades. Ändring 28 Artikel 6, led b (b) tillfälligt eller permanent näringsförbud, b) tillfälligt eller permanent närings- och verksamhetsförbud, Ändring 29 Artikel 6, led ea (nytt) ea) beslag av den egendom och de verktyg som användes eller avsågs att användas för att begå de brott som avses i artikel 2 och av den egendom som utgör belöningen, avkastningen eller vinningen eller som utgör föremålet därom. Ändring 30 Artikel 6, led eb (nytt) eb) förstörande av varor, eller Ändring 31 Artikel 6, led ec (nytt) ec) offentliggörande av domstolsavgöranden. Ändring 32 Artikel 7, stycke 2 och 3 När ett brott som avses i artikel 2 omfattas av fler än en medlemsstats behörighet och vilken som helst av dessa stater har faktisk möjlighet att lagföra på grundval av samma omständigheter, skall de berörda medlemsstaterna samarbeta och besluta vilken av dem som skall lagföra lagöverträdarna för att om möjligt centralisera lagföringen till en enda medlemsstat. I detta syfte skall medlemsstaterna i förekommande fall använda sig av Eurojust. När ett brott som avses i artikel 2 omfattas av fler än en medlemsstats behörighet och vilken som helst av dessa stater har faktisk möjlighet att lagföra på grundval av samma omständigheter, skall de berörda medlemsstaterna samarbeta och besluta vilken av dem som skall lagföra lagöverträdarna för att om möjligt centralisera lagföringen till en enda medlemsstat. I detta syfte skall medlemsstaterna i förekommande fall använda sig av Eurojust. Om medlemsstaterna inte inom två månader fattar ett gemensamt beslut skall Eurojust avgöra frågan. Hänsyn tas i fallande ordning till följande former av anknytning: Hänsyn tas i fallande ordning till följande former av anknytning: (a)  Den medlemsstat på vars territorium överträdelsen har begåtts. (a)  Den medlemsstat på vars territorium överträdelsen har begåtts. (b)  Den medlemsstat där gärningsmannen är medborgare eller är bosatt. (b)  Den medlemsstat som är offrens ursprungsstat. (c)  Den medlemsstat som är offrens ursprungsstat. (c)  Den medlemsstat där gärningsmannen är medborgare eller är bosatt. (d)  Den medlemsstat på vars territorium gärningsmannen har påträffats. (d)  Den medlemsstat på vars territorium gärningsmannen har påträffats. Ändring 33 Artikel 7, stycke 3, led da (nytt) da)  Den medlemsstat som först inledde det straffrättsliga förfarandet. Ändring 34 Artikel 8, punkt 1 1.  Medlemsstaterna skall säkerställa att utredning av eller åtal för de brott som omfattas av detta rambeslut inte är beroende av ett brottsoffers anmälan eller anklagelse, åtminstone om handlingarna har utförts på medlemsstatens territorium. 1.  Medlemsstaterna skall säkerställa att utredning av eller åtal för de brott som omfattas av detta rambeslut genomförs på effektivast möjliga sätt med full respekt för de mänskliga rättigheterna och inte är beroende av ett brottsoffers anmälan eller anklagelse, åtminstone om handlingarna har utförts på medlemsstatens territorium. Ändring 35 Artikel 8, punkt 2 2.  Förutom de åtgärder som föreskrivs i rådets rambeslut 2001/220/RIF av den 15 mars 2001 om brottsoffrets ställning i straffrättsliga förfaranden, skall varje medlemsstat om det är nödvändigt, vidta varje möjlig åtgärd för att säkerställa att brottsoffrets familj får ett lämpligt stöd i det straffrättsliga förfarandet. 2.  Förutom de åtgärder som föreskrivs i rådets rambeslut 2001/220/RIF av den 15 mars 2001 om brottsoffrets ställning i straffrättsliga förfaranden, skall varje medlemsstat om det är nödvändigt, vidta varje möjlig åtgärd för att säkerställa att brottsoffret och dennes familj får ett lämpligt skydd och stöd i det straffrättsliga förfarandet. Ändring 36 Artikel 8a (ny) Artikel 8a Enheter för grov och organiserad brottslighet och för indrivande av tillgångar Varje medlemsstat skall upprätta en enhet för grov och organiserad brottslighet och en enhet för indrivande av tillgångar, i syfte att säkerställa samordning på nationell nivå och fungera som en enda kontaktpunkt. Ändring 37 Artikel 8b (ny) Artikel 8b Skydd av vittnen och enskilda som samarbetar med rättsväsendet Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att de personer som tillhandahåller uppgifter som är användbara för att förebygga, avslöja och/eller bestraffa brott som begås av kriminella organisationer – oavsett om dessa personer är vittnen eller gärningsmän som avses i artikel 4 – skyddas på tillbörligt sätt mot repressalier samt indirekta och direkta hot som kan komma att riktas mot dem eller deras anhöriga. Ändring 38 Artikel 8c (ny) Artikel 8c Internationellt samarbete Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkra det internationella samarbetet, bland annat genom att inrätta gemensamma undersökningsgrupper. Ändring 39 Artikel 10, punkt 1a (ny) 1a. Medlemsstaterna skall samla in statistiska uppgifter om de brott som avses i artikel 2 och vidarebefordra dessa uppgifter till kommissionen som skall utarbeta harmoniserad och jämförbar statistik från och med 2006. Ändring 40 Artikel 10, punkt 2 2.  Medlemsstaterna skall till rådets generalsekretariat och kommissionen senast den (…) översända texten till de bestämmelser som de antar för att i den nationella lagstiftningen införa de åtaganden som följer av detta rambeslut. På grundval av en rapport som upprättas på grundval av denna information och en skriftlig rapport från kommissionen skall rådet senast den (…) bedöma om medlemsstaterna har vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta rambeslut. 2.  Medlemsstaterna skall till rådets generalsekretariat och kommissionen senast den (…) översända texten till de bestämmelser som de antar för att i den nationella lagstiftningen införa de åtaganden som följer av detta rambeslut. På grundval av en rapport som upprättas på grundval av denna information och en skriftlig rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet skall Europaparlamentet och rådet senast den (…) bedöma om medlemsstaterna har vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta rambeslut.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets resolution om strategin mot en influensapandemi

P6_TA(2005)0406 B6-0548/2005

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 152 i fördraget,

–   med beaktande av den muntliga frågan O-0089/2005 från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet i enlighet med artikel 108 i arbetsordningen

–   med beaktande av kommissionens uttalande,

–   med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Världshälsoorganisationen (WHO) har utfärdat en varning om möjligheten av en influensapandemi inom en snar framtid.

B.  Ett influensavirus skulle kunna spridas från en världsdel till en annan på bara några dagar.

C.  För att det skall vara möjligt att effektivt bekämpa ett influensavirus behövs det rätt vacciner för människor och djur och antivirala medel i tillräckliga mängder.

D.  En trolig källa till en pandemi skulle vara ett fågelinfluensavirus av typen H5N1, som efter mutation eller rekombination med det mänskliga influensaviruset kan leda till en mycket aggressiv form av influensa som inte täcks av befintliga vacciner. Därför behövs det ett "nytt" vaccin.

E.  Den största risken för en influensapandemi kommer från asiatiska länder där denna HPAI-virusstam har spritt sig under två års tid, trots fortlöpande försök från de behöriga myndigheternas sida att begränsa sjukdomen. Därför ligger det i EU:s eget intresse, samtidigt som det är fråga om internationell solidaritet, att ge större stöd till dessa länder.

F.  Det är både komplicerat och dyrt att ta fram och producera nya vacciner. Denna process kan ta minst sex månader från det att viruset har isolerats och studerats.

G.  Den potentiella risken för att fågelinfluensaviruset rekombinerar med säsongsinfluensa skulle minska om man ser till att alla som löper stor risk att bli exponerade för fågelinfluensaviruset vaccineras mot säsongsinfluensa.

H.  Det finns en överhängande risk för otillräcklig, ojämlik och försenad tillgång till vaccin i länder som inte tillverkar vacciner.

I.  En pandemi utanför EU skulle också innebära ett allvarligt hot mot unionens medborgare.

J.  Det är medlemsstaterna som ansvarar för att nödvändiga åtgärder vidtas för att förhindra en influensapandemi och förbereda sig inför en sådan, men kommissionen har en samordnande roll.

1.  Europaparlamentet anser att varningarna från WHO och Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) om en möjlig influensapandemi är extremt allvarliga. Europaparlamentet påpekar att ett utbrott i en medlemsstat eller i områden som gränsar till EU skulle utgöra ett omedelbart hot mot hälsan i hela Europeiska unionen.

2.  Europaparlamentet uppmanar enträget medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra att H5N1 rekombinerar till ett influensavirus som kan överföras från person till person. Därför insisterar parlamentet på att man prioriterar vaccinering av arbetstagare i och med anknytning till fjäderfäsektorn.

3.  Europaparlamentet påpekar i detta sammanhang att man i förväg måste se till att upprätta krisplaner för den händelse att människor blir smittade, och att sådana planer måste syfta till att

4.  Europaparlamentet uppmanar rådet att komma fram till en överenskommelse om beredskapsplaner mot influensa som garanterar alla medlemsstaters engagemang. Dessa planer bör inbegripa förhandsköpeavtal för att säkra tillräcklig tillgång till vacciner och antivirala medel för att täcka behoven vid en pandemi samt antibiotika för att behandla sekundärinfektioner – att göra det omgående och översända dessa beredskapsplaner till kommissionen. Vidare uppmanar parlamentet alla medlemsstater att uppdatera sina beredskapsplaner utifrån eventuella nya rekommendationer från WHO och ECDC och att informera kommissionen om sådana uppdateringar.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka sin samordnande roll i nära samarbete med ECDC och att stödja medlemsstaternas insatser genom att erbjuda teknisk rådgivning i samband med deras beredskapsplanering. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet rapportera till Europaparlamentet om läget och de aktuella lagren av vacciner.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med ECDC tillämpa en heltäckande kommunikationsstrategi i händelse av en pandemi.

7.  Europaparlamentet påpekar att ett snabbt framtagande och produktion i tillräckliga mängder av vacciner och antivirala medel är avgörande för en effektiv beredskap. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta med industrin för att vidta nödvändiga åtgärder för att nya vacciner skall framställas på kortast möjliga tid, vilket enligt forskare, kan ta mellan tre och åtta månader.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sin vaccinationstäckning avseende influensa innan en pandemi bryter ut, i enlighet med WHO:s rekommendationer, något som också kommer att ge industrin incitament till att öka sin produktionskapacitet för att kunna möta den förväntade efterfrågan på vacciner i samband med en pandemi. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrikta sig på kycklinguppfödare som del av den grupp som är högst prioriterad för vaccinationer för att minska riskerna för en rekombination av mänskliga virus och fågelinfluensavirus vid ett av de vikigaste potentiella gränssnitten. Parlamentet påminner medlemsstaterna om att lagringen av vacciner och antivirala medel inför en pandemi är mindre kostsam än förlusterna efter ett utbrott vid brist på vacciner.

9.  Europaparlamentet konstaterar att medlemsstaternas ekonomiska möjligheter att lagra vacciner och antivirala medel och att sluta förhandsköpeavtal med industrin varierar kraftigt. Parlamentet föreslår därför att kommissionen överväger möjligheten att utnyttja EU:s solidaritetsfond som ett beredskapsinstrument för att vidta förebyggande åtgärder inför en influensapandemi, inklusive framställning av nya vacciner och utveckling av nya testmetoder.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att det sker ett kontinuerligt informationsutbyte med de berörda länderna och anser att EU bör hjälpa de berörda länderna att förbättra sin kapacitet att genomföra riskbedömningar och hindra spridningen av influensan.

11.  Europaparlamentet påpekar att den huvudsakliga infektionskällan fortfarande finns i länderna i Sydostasien. Därför uppmanar parlamentet kommissionen och rådet att samarbeta med dem ekonomiskt och vetenskapligt för att utplåna denna huvudkälla, särskilt med tanke på att risken för virusmutationer är mycket hög.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sitt stöd till de länder som har drabbats svårast av fågelinfluensaviruset och ge effektiv teknisk hjälp för att begränsa virusets spridning och minska risken för att det muterar eller rekombinerar till en form som kan starta en pandemi.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja ett vaccinationsprogram för alla kycklinguppfödare i de länder som drabbats av fågelinfluensa, med tanke på att dessa arbetstagare befinner sig vid ett av de viktigaste gränssnitten mellan mänskliga influensavirus och fågelinfluensavirus där en stam kan uppstå som kan orsaka en global pandemi.

14.  Europaparlamentet uppmanar dessutom kommissionen att lägga fram en plan för en snabb och effektiv omfördelning av vacciner och antivirala medel i händelse av ett utbrott, i syfte att hindra pandemin från att spridas, och därvid ta särskild hänsyn till de medlemsstater som inte framställer vacciner och antivirala medel.

15.  Europaparlamentet påpekar att inspektioner, undersökning av flyttfåglars flyttväg, kontroll av slumpvis utvalda djur och vaccinationer mot fågelinfluensa kan vara effektiva komplement till åtgärder för sjukdomskontroll. Därför välkomnar parlamentet kommissionens nyligen presenterade förslag till ett nytt direktiv om gemenskapsåtgärder för kontroll av fågelinfluensa, i vilket vaccinationer spelar en mer framträdande roll för bekämpning av denna sjukdom. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utnyttja detta instrument optimalt, så att masslakt av djur kan undvikas i största möjliga utsträckning, och uppmanar alla aktörer inom köttsektorn att uppfylla sina åtaganden i detta fall genom att garantera försäljning av produkter från både vaccinerade och ovaccinerade djur.

16.  Europaparlamentet uppmanar rådet att anta en plan för hur man skall hindra att influensan sprids från land till land genom att begränsa det internationella resandet och genom att ha planer för hälsokontroller vid hamnar och flygplatser.

17.  Europaparlamentet uppmanar rådet (hälsofrågor) att ge kommissionen mandat att vidta krisåtgärder inom 24 timmar om en influensapandemi skulle nå EU eller länder som gränsar till unionen, t.ex. karantän- och desinfektionsåtgärder på flygplatserna för flygförbindelser från smittade områden samt resebegränsningar.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja utvecklingen av förebyggande åtgärder samt åtgärder för samarbete med och tekniskt stöd till tredje länder, i synnerhet länder i Asien, i syfte att garantera att det sker förebyggande arbete och screening i de länder där fågelinfluensan har uppstått.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa medlemsstaterna att upprätta planer för karantänarrangemang.

20.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att utarbeta egna beredskapsplaner.

21.  Europaparlamentet uppmanar enträget medlemsstaterna att effektivt informera sina medborgare om riskerna med sjukdomsspridning vid resor.

22.  Europaparlamentet uppmanar enträget medlemsstaterna och kommissionen att göra medel tillgängliga för länder i södra Asien för stöd i form av experthjälp och finansiering för att bekämpa sjukdomen.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaterna.

Europaparlamentets resolution om patent på biotekniska uppfinningar

P6_TA(2005)0407 RC-B6-0551/2005

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/44/EG av den 6 juli 1998 om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar(1) (direktivet),

–   med beaktande av rådets motivering som är fogat till den gemensamma ståndpunkten (EG) nr 19/98 antagen av rådet den 26 februari 1998 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/44/EG om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar(2),

–   med beaktande av Europarådets konvention om skydd av mänskliga rättigheter och människans värdighet avseende tillämpning av biologi och medicin: konventionen om mänskliga rättigheter och biomedicin, undertecknad i Oviedo 1997,

–   med beaktande av konventionen om meddelande av europeiska patent av den 5 oktober 1973 (europeiska patentkonventionen),

–   med beaktande av sin resolution av den 30 mars 2000 om Europeiska patentbyråns beslut beträffande patent nr EP695351 som beviljades den 8 december 1999(3),

–   med beaktande av kommissionens rapport till rådet och Europaparlamentet om patenträttens utveckling och verkan på området bioteknik och genteknik (KOM(2005)0312),

–   med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Biotekniken är en av de viktigaste framtidsteknologierna och måste stödjas genom en lämplig politisk ram, som också tar hänsyn till etiska, miljömässiga och hälsomässiga aspekter.

B.  Patent behövs för att främja innovation.

C.  Biotekniken spelar en allt större roll inom många olika industrier och skyddet av biotekniska uppfinningar kommer med all säkerhet att vara av grundläggande betydelse för gemenskapens industriella utveckling.

D.  Inom biotekniken finns vissa specifika problem vilket gör att den allmänna patenträtten måste byggas ut genom lämpliga bestämmelser.

E.  Inom biotekniken är det särskilt viktigt att definiera gränser som grundar sig på etiska motiv.

F.  Europeiska patentverket beviljade den 2 februari 2005 ett patent (EP1257168) som innehåller en metod för att välja ut mänskliga könsceller och själva könscellerna.

G.  Europeiska patentverket har även beviljat de europeiska patenten EP1121015 och EP1196153, som även de avser mänskliga könsceller, och EP1121015, som till och med avser frysta mänskliga embryon.

H.  Det har framställts invändningar mot detta beslut och rättsläget är därför fortfarande oklart.

I.  Europeiska patentverket godkände invändningarna mot patent EP695351 (det s.k. Edinburghpatentet) och klargjorde att patent på mänskliga embryonala stamceller inte får beviljas.

J.  Direktivet gör det möjligt att bevilja patent på mänskligt DNA enbart i samband med en funktion, men det är oklart om ett patent på DNA enbart omfattar användning i denna funktion eller om andra funktioner också omfattas av patentet.

K.  Den fråga som skall ses över enligt den första rapport som lagts fram i enlighet med artikel 16c i direktivet är huruvida patent för gensekvenser (DNA-sekvenser) bör beviljas enligt den klassiska modellen för patentkrav, där en första uppfinnare kan göra anspråk på en uppfinning som omfattar möjliga framtida användningsområden för sekvensen i fråga, eller om patentet skall begränsas så att endast de specifika användningsområden som anges i patentansökan kan ingå (ett s.k. ändamålsbestämt skydd).

L.  Ett alltför omfattande beviljande av patent kan strypa uppfinningsrikedomen.

M.  Allmänheten måste få fullständig information och EU måste inta en ledande roll när det gäller att främja en öppen debatt.

N.  För att skapa embryonala stamceller måste man förstöra embryon. Patent på teknik som innebär att embryon förstörs eller används för kommersiella eller industriella ändamål är emellertid inte tillåtna enligt artikel 6.2 c i direktivet.

O.  I artikel 6 i direktivet utesluts kloning av mänskliga varelser, och rådet förklarade i sina motiveringar till parlamentet att detta förbud mot patent inte enbart omfattar reproduktiv kloning och att begreppet "mänsklig varelse" i detta sammanhang även omfattar den embryonala fasen.

1.  Europaparlamentet ställer sig bakom biotekniken som en framtidsteknik och anser att det är viktigt med en lämplig politisk ram för att stödja denna teknik. Denna ram bör också ta hänsyn till etiska, miljömässiga och hälsomässiga aspekter.

2.  Europaparlamentet anser att patent på biotekniska uppfinningar enligt gemensamma bestämmelser i hela EU är en viktig förutsättning för att kunna stödja denna framtidsteknik på ett lämpligt sätt inom EU.

3.  Europaparlamentet stöder ytterligare stamcellsforskning och andra alternativ för att främja människors hälsa men betonar sin grundinställning till tillämpning av bioteknik på människor, särskilt att inte tillåta ingrepp i mänskliga könsceller, kloning av människor oberoende av utvecklingsfas och forskning på mänskliga embryon, som innebär att embryot förstörs.

4.  Europaparlamentet anser att direktivet i de flesta fall ger en lämplig ram för detta, men att det fortfarande är oklart när det gäller vissa viktiga frågor, till exempel patent på mänskligt DNA.

5.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska patentverket och medlemsstaterna att enbart bevilja patent på mänskligt DNA i samband med en konkret användning och vill se att patentets tillämpningsområde begränsas till denna konkreta användning så att andra användare kan arbeta med och ta patent på samma DNA-sekvens för andra användningsområden (skydd för ett visst syfte).

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om det är möjligt att komma fram till denna tolkning av direktivet genom en rekommendation till medlemsstaterna eller om det krävs en ändring av artikel 5 i direktivet.

7.  Europaparlamentet upprepar att inga överväganden som rör forskning får innebära att människolivets värdighet åsidosätts.

8.  Europaparlamentet noterar det inrättande av en informell rådgivande grupp om bioteknikens etiska aspekter som meddelades i den första rapporten som lagts fram i enlighet med artikel 16c i direktivet. Gruppen har i uppgift att analysera viktiga frågor kring biotekniska uppfinningar och att bistå kommissionen vid utarbetandet av framtida rapporter.

9.  Europaparlamentet påpekar att patent för könsceller inte kan beviljas som en del av människokroppen och könsceller är definitivt inte någon uppfinning, varför patent EP1257168 således utgör en överträdelse av direktivet.

10.  Europaparlamentet är djupt oroat över alla planer på att införa metoder för att välja kön på människor.

11.  Europaparlamentet konstaterar att vem som helst kan inkomma med en invändning mot patentet i enlighet med artikel 99.1 i europeiska patentkonventionen.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål göra en invändning mot patent EP1257168.

13.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska patentverket, kommissionen och de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att samarbeta med parlamentet och bekräfta att alla former av mänsklig kloning utesluts från beviljande av patent i enlighet med direktivet.

14.  Europaparlamentet betonar att skapandet av mänskliga embryonala stamceller innebär att mänskliga embryon förstörs och att beviljande av patent för förfaringssätt som inbegriper mänskliga embryonala stamceller eller celler som tas fram från mänskliga embryonala stamceller strider mot artikel 6.2 c i direktivet.

15.  Europaparlamentet noterar slutsatserna i den andra rapporten om räckvidden för patent och stamcellers patenterbarhet.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nästa rapport noga överväga det korrekta genomförandet av artikel 4.1 a i direktivet.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att bevaka utvecklingen och att ta hänsyn till såväl de etiska aspekterna som de potentiella konsekvenserna för tillgången till hälso- och sjukvård till ett rimligt pris och för konkurrenskraften.

18.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska patentverket att inrätta ytterligare ett organ som, på grund av frågans känsliga natur, skall kontrollera patent som är etiskt känsliga innan de beviljas.

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och Europeiska patentverket.

(1) EGT L 213, 30.7.1998, s. 13. (2) EGT C 110, 8.4.1998, s. 17. (3) EGT C 378, 29.12.2000, s. 95.

Europaparlamentets resolution om en gemensam syn på ekonomisk migration i EU KOM(2004)0811 –2005/2059(INI)

P6_TA(2005)0408 A6-0286/2005

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens grönbok om en gemensam syn på ekonomisk migration i EU (KOM(2004)0811),

–   med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, i synnerhet artikel 13 om rätten att fritt förflytta sig och välja sin vistelseort och rätten att återvända till sitt eget hemland,

–   med beaktande av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, i synnerhet artikel 8 om rätt till skydd för privat- och familjeliv,

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i synnerhet artikel 15 om fritt yrkesval och rätt att arbeta,

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Undersökning av kopplingarna mellan laglig och olaglig migration" (KOM(2004)0412),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Första årliga rapporten om migration och integration" (KOM(2004)0508),

–   med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs samt Regionkommitténs yttranden av den 15 december 2004 respektive den 24 januari 2005 om kommissionens meddelande "Undersökning av kopplingarna mellan laglig och olaglig migration",

–   med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2004 om kommissionens meddelande om invandring, integration och sysselsättning(1),

–   med beaktande av Amsterdamfördraget, genom vilket gemenskapens uppgifter och ansvarsområden på området invandring och asyl fördelas, och av artikel 63 i EG-fördraget,

–   med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möten i Tammerfors den 15 och 16 oktober 1999, i Laeken den 14 och 15 december 2001, i Sevilla den 21 och 22 juni 2002 och i Thessaloniki den 19 och 20 juni 2003,

–   med beaktande av sin rekommendation till rådet och Europeiska rådetav den 14 oktober 2004 om framtiden för området med frihet, säkerhet och rättvisa samt villkoren för stärkande av dess legitimitet och effektivitet(2),

–   med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Bryssel den 4 och 5 november 2004 och det bifogade Haagprogrammet,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för internationell handel och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0286/2005), och av följande skäl:

A.  För att på bästa sätt hantera migrationen av arbetskraft till gemenskapen och främja full sysselsättning bör det vara EU:s uppgift att utarbeta en gemensam migrationspolitik i överensstämmelse med gemenskapens utvecklingspolitik och en fungerande tillämpning av den fria rörligheten för personer inom gemenskapen.

B.  Det finns ingen europeisk invandringspolitik i form av en övergripande och samordnad ram, och det är nödvändigt för Europeiska unionen och dess medlemsstater att hantera migrationen.

C.  Europeiska unionen måste snarast möjligt anta en verklig europeisk invandringspolitik.

D.  Genom ekonomisk invandring kan det bli lättare att hantera de befintliga migrationsströmmarna. En av de viktigaste följderna med en sådan invandring är att den illegala migrationen minskar. Dessutom kan man på detta sätt få draghjälp i kampen mot exploateringen av illegala invandrare inom den svarta sektorn och mot människohandeln.

E.  Den ekonomiska migrationen är endast en del av lösningen på gemenskapens demografiska och ekonomiska svårigheter. För att man skall lyckas ta itu med utmaningarna i en globaliserad värld krävs dessutom ansträngningar för att finna nya lösningar inom den ekonomiska politiken och på arbetsmarknaden, särskilt beträffande en rimlig balans mellan arbete och privatliv för kvinnor och män samt lika lön för lika arbete för kvinnor och män.

F.  En europeisk invandringspolitik måste grundas på respekt för människans grundläggande rättigheter i överensstämmelse med gällande internationella konventioner.

G.  Prognoserna om den aktiva europeiska befolkningens åldrande och de hot som på sikt överskuggar solidariteten mellan generationerna i Europa framkallar nya behov av både kvalificerad och icke-kvalificerad arbetskraft i samtliga medlemsstater.

H.  När det gäller invandringen har medlemsstaterna utvecklats från att vara ursprungsländer till att vara destinationsländer.

I.  Eftersom migrationsströmmarna berör hela EU och inte bara de medlemsstater som gränsar med tredjeländer, är det mycket viktigt att anta en gemensam politik på invandringsområdet.

J.  Eftersom Europeiska unionen är ett område utan interna gränser måste den för att värna om ett tryggt europeiskt samhälle utveckla en gemensam, konsekvent och effektiv strategi för att skydda de yttre gränserna och utforma en gemensam politik i fråga om viseringar, asyl och invandring som bygger på ömsesidig respekt och solidaritet och som är förenlig med internationella skyldigheter att respektera mänskliga rättigheter. Denna politik måste respektera de grundläggande rättigheterna och inbegripa bekämpning av diskriminering, rasism och främlingsfientlighet samt reglera migrationen på en övergripande, balanserad och human grundval.

K.  Tidsfristen för införlivande av rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning(3) löper ut den 23 januari 2006. I det direktivet föreskrivs att tredjelandsmedborgare som lagligen vistas i en medlemsstat i fem år kan få status som långvarigt bosatta och följaktligen uppehållstillstånd i en annan medlemsstat.

L.  Invandring av ekonomiska skäl utgör en stor utmaning för Europeiska unionen och kräver en gemensam strategi i motsats till ett strikt nationellt synsätt på migrationsfrågan.

M.  Invandring har visat sig ha positiva effekter på arbetsmarknaden (dynamik) och bör därför ses som en möjlighet istället för att definieras som en säkerhetsfråga.

N.  Politiken för ekonomisk migration bör kopplas till Lissabonstrategin och till den europeiska sysselsättningsstrategin.

O.  Åtgärder för att reglera laglig invandring och integration måste kompletteras av åtgärder för att skydda de yttre gränserna, för att utarbeta en politik för återvändande och för att bekämpa illegal invandring, människohandel och exploatering av invandrare på den oreglerade arbetsmarknaden.

P.  För att en politik för laglig invandring skall lyckas krävs också att man genomför en omfattande och mer aktiv strategi för att åstadkomma fullständig integration. Strategin bör omfatta en rad sociala, ekonomiska och medborgerliga åtgärder, samt introduktionsprogram och språkundervisning eftersom invandrings- och integrationspolitiken inte får utformas var för sig.

Q.  Alla invandrare som på laglig väg bosatt sig på Europeiska unionens territorium måste garanteras full respekt för rätten att leva i familj, i överensstämmelse med Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande rättigheterna. Det är även nödvändigt att se över rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening(4) för att denna rätt skall kunna garanteras.

R.  Europeiska unionens och dess medlemsstaters samarbete med ursprungsländer är mycket viktigt och måste åtföljas av en verklig politik för gemensam utveckling.

S.  Alla medlemsstater bör ratificera den internationella konventionen om skydd för alla migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar.

T.  Det som framför allt lockar de illegala invandrarna är möjligheterna till olaglig anställning. Medlemsstaterna bör därför intensifiera sina insatser för att få bukt med all olaglig anställning och för att hindra och bestraffa de personer som anställer illegala migranter.

1.  Europaparlamentet beklagar att rådet har beslutat att behålla enhällighet och samrådsförfarandet i alla frågor som rör laglig invandring. Parlamentet anser för sin del att en effektiv och öppen lagstiftning på detta område endast kan antas via medbeslutandeförfarandet.

2.  Europaparlamentet påminner om att migranterna i hög usträckning bidragit och i dagens läge fortfarande bidrar till välståndet samt till den ekonomiska, kulturella och sociala utvecklingen i medlemsstaterna.

3.  Europaparlamentet anser att ekonomisk migration är en positiv mänsklig företeelse som i alla tider har främjat samhällsutvecklingen och det kulturella och tekniska utbytet.

4.  Europaparlamentet beklagar att rådet hittills inte har lyckats fastställa en gemensam invandringspolitik och att det i första hand koncentrerat sig på den repressiva aspekten av denna politik (återtagandeavtal, gränskontroller m.m.).

5.  Europaparlamentet understryker att utarbetandet av en gemensam migrationspolitik med respekt för de grundläggande rättigheterna och de internationella skyldigheterna på människorättsområdet är ett prioriterat mål för den europeiska integrationen, vilket särskilt upprepats i Haagprogrammet från den 4–5 november 2004.

6.  Europaparlamentet påminner om att det är medlemsstaterna som ansvarar för rösträtten.

7.  Europaparlamentet anser att man för att främja de migrerande arbetstagarnas sociala och politiska integration bör tillerkänna dem likvärdiga rättigheter. Medlemsstaterna, kommissionen och rådet uppmanas således att vidta alla nödvändiga åtgärder för att bevilja de migranter som har varit varaktigt bosatta i EU i minst fem år rösträtt i lokala val och i valen till Europaparlamentet.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa särskilda uppehållstillstånd för att underlätta arbetssökandet.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i beslut och rambeslut beakta samtliga bestämmelser i Internationella konventionen om skydd av alla migrerande arbetstagares och deras familjemedlemmars rättigheter, vilken antogs av Förenta nationerna den 18 december 1990 och syftar till att integrera migrerande arbetstagare. Medlemsstaterna uppmanas att, i enlighet med parlamentets resolution av den 24 februari 2005 om EU:s prioriteringar och rekommendationer inför den 61:a sessionen i FN:s kommission för mänskliga rättigheter i Genève (14 mars till 22 april 2005)(5) och yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén(6), säkerställa en snabb ratificering av den aktuella FN-konventionen, som hittills inte har ratificerats av en enda medlemsstat.

10.  Europaparlamentet betonar att migrationen kräver olika lösningar beroende på skälen till invandring (till exempel asyl, flykt eller ekonomisk migration).

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att omedelbart undanröja alla hinder för den fria rörligheten för EU-medborgare.

12.  Europaparlamentet anser att Europeiska unionens invandringspolitik måste utformas utifrån en global och konsekvent strategi som stöder sig på synergin mellan olika politikområden och inte bara på medlemsstaternas arbetsmarknadspolitiska krav.

13.  Europaparlamentet framhåller att man bör anta en gemensam invandringspolitik för att få stopp på den utbredda exploateringen av arbetstagare, som är utsatta på grund av att lagliga möjligheter till invandring saknas.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, när man utarbetar en europeisk ram för ekonomisk migration, beakta medlemsstaternas olika sorters politik och erfarenheter, och betonar att man fortlöpande bör utvärdera hur migrationspolitiken påverkar andra politikområden inom EU, däribland handelspolitiken.

15.  Europaparlamentet är positivt inställt till möjligheten att göra inresevillkoren flexiblare och effektivare genom ett uppehållstillstånd för arbete, miniminormer för att ta emot personer från tredjeländer – för att arbeta både som anställda och som egenföretagare – samt uppehålls- och arbetstillstånd för arbetstagare med säsongsarbete eller tidsbegränsad anställning.

16.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att stärka solidariteten, i synnerhet med de nya medlemsstaterna, vid utvecklingen av åtgärder som syftar till att integrera migranterna.

17.  Europaparlamentet konstaterar att en legalisering av stora grupper syftar till att ge illegala migranter framtidsutsikter, men är varken en ersättning för omfattande strategier för att hantera invandring eller ett lämpligt medel för att rekrytera ekonomiska migranter.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att beakta situationen för de migranter som redan befinner sig på Europeiska unionens territorium (asylsökande, migrerande arbetstagares familjemedlemmar, studenter, illegala invandrare m.fl.) och som redan nu bidrar till välståndet i den europeiska ekonomin, utan att de erkänns i lag.

19.  Europaparlamentet betonar att ekonomisk migration är en del av lösningen på EU:s problem med en åldrande befolkning och på dess ekonomiska svårigheter. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör finna nya vägar för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken, bland annat strategier för att förena yrkes- och familjelivet, för att kunna klara av utmaningarna från en globaliserad värld.

20.  Europaparlamentet påminner om att problemen på arbetsmarknaden inom EU inte bara bör lösas genom ekonomisk migration, utan också genom att stimulera innovationer och ny teknik och öka produktiviteten samt genom att uppmuntra att anställa äldre arbetstagare inom EU.

21.  Europaparlamentet rekommenderar rådet att ta lämpliga initiativ för att underlätta informationsutbytet och bidra till en bättre samordning av politiken.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera de bästa metoderna för medlemsstaterna att bekämpa illegal invandring.

23.  Europaparlamentet påminner om hur viktigt det är att Europeiska unionen i alla sina associerings- och samarbetsavtal inför villkor om en gemensam hantering av migrationsströmmar och ett obligatoriskt återtagande av illegala invandrare.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inleda kampanjer för att skapa medvetenhet och sprida information om politiken för laglig invandring och de positiva effekterna av denna politik, för att framför allt undanröja medborgarnas oro och ge en positiv bild av invandringen.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta ett förslag till direktiv, i vilket man fastställer de nödvändiga och tillräckliga villkoren för att tredjelandsmedborgare skall tillåtas inresa till och vistas på EU:s territorium av arbetsskäl. Det främsta målet med denna åtgärd bör vara att öppna lagliga kanaler för invandring.

26.  Europaparlamentet anser att man med denna lagstiftningsåtgärd bör fastställa en omfattande – och inte sektoriell – normativ referensram.

27.  Europaparlamentet är övertygat om att man bör införa ett enda administrativt förfarande för utfärdande av arbets- och uppehållstillstånd för ekonomiska migranter som tar hänsyn till subsidiaritetsprincipen.

28.  Europaparlamentet konstaterar att ekonomiska migranters inresa enligt ett sådant system i princip borde vara knutet till om det finns ett specifikt arbete. Kommissionen uppmanas emellertid att undersöka möjligheten att utfärda särskilda uppehållstillstånd för arbetssökande och egenföretagare.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att utfärda särskilda kombinerade uppehålls- och arbetstillstånd för att underlätta rekrytering av säsongsarbetare eller visstidsanställda.

30.  Europaparlamentet anser att förslaget, för att minska den illegala invandringen och svartarbetet, även bör innehålla bestämmelser som ger de migrerande arbetstagarna möjlighet till inresa i syfte att söka arbete.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tydligt ange de ekonomiska migranternas rättigheter och skyldigheter.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa en politik för återvändande som grundar sig på frivilligt återvändande, bland annat stödåtgärder i ursprungslandet.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att även utreda frågan om personer som eventuellt stannar kvar för länge i landet, med beaktande av hur länge de varit anställda och bott i landet, om det finns några familjemedlemmar och hur pass integrerade de är.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förutom ekonomiska intressen även ta hänsyn till alla andra relevanta intressen när man beslutar om arbetskraftsinvandring, så att ett definitivt beslut avspeglar resultatet av en balanserad avvägning mellan olika intressen.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att fastställa miniminormer när det gäller urvalskriterier och certifiering av utländska examensbevis.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genast utarbeta och tillsammans med medlemsstaterna tillämpa riktlinjer för en objektiv registrering av meningsfullt statistiskt material för att på detta sätt få en fullständig och differentierad överblick över migrationen och dess ekonomiska konsekvenser i medlemsstaterna och ursprungsländerna. Riktlinjerna bör även omfatta behoven av arbetskraft i hela Europeiska unionen.

37.  Det är medlemsstaternas ansvar att välja ut och fastställa antalet tredjelandsmedborgare inom det egna territoriet, och Europaparlamentet stöder tanken på att utvärdera medlemsstaternas uppgifter och vid behov uppskatta ett sammanlagt tal för hela EU.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att inrätta lokala eller regionala informationskontor/kontaktpunkter för europeiska företag som är intresserade av att anställa ekonomiska migranter.

39.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att lägga fram en statistiskt underbyggd uppskattning för kommissionen så att denna kan användas som en prognos för behovet av arbetskraft i hela Europeiska unionen.

40.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta en webbplats över lediga tjänster för att tillhandahålla uppdaterad och allmänt tillgänglig information till sökande, samt att lägga ut meddelanden om lediga tjänster på Eures webbplats.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för utarbetandet av sin framtida handlingsplan införa bestämmelser som möjliggör utbyte av goda rutiner på integrationsområdet mellan de olika medlemsstaterna.

42.  Europaparlamentet påminner om att det är de enskilda medlemsstaterna som har behörigheten när det gäller integrationsfrågor, vilket innebär rättigheter och skyldigheter både för värdlandet och invandrarna. Medlemsstaterna uppmanas att samordna sin nationella politik med hjälp av en öppen samordningsmetod som grundar sig på de gemensamma grundprinciper om EU:s politik för integrering av invandrare som antogs av rådet den 19 november 2004.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en ordning genom vilken man kan se till att ekonomiska migranter har tillgång till de medel som de betalat in i de europeiska socialsystemen även sedan de har återvänt till ett utvecklingsland.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ägna särskild uppmärksamhet åt den specifika situationen för migrerande kvinnor med hemmavarande barn, framför allt när det gäller deras rättigheter i samband med tillfälliga anställningar.

45.  Europaparlamentet uppmanar de mottagande medlemsstaterna och migranternas ursprungsländer att sluta avtal för att garantera överföring av förvärvade rättigheter från ett land till ett annat när det gäller antal yrkesverksamma år eller socialförsäkringssystem.

46.  Europaparlamentet betonar att överföringar av pengar från migranter från utvecklingsländer till deras hemländer vida överstiger de belopp som överförs som utvecklingsbistånd och är av största vikt för millenniemålet att bekämpa fattigdomen, och uppmanar ansvariga institutioner att underlätta överföring av pengar till en minimal avgift.

47.  Europaparlamentet betonar betydelsen av ett samarbete mellan å ena sidan värdlandet och å andra sidan invandrarna och deras ursprungsländer.

48.  Europaparlamentet anser det vara nödvändigt att ändra medborgarnas uppfattning om migrationen i Europa, bl.a. genom att aktivt bekämpa diskriminering, rasism och främlingsfientlighet samt genom att ta med migrationshistoria i läroplanerna.

49.  Europaparlamentet ger sitt stöd åt att man uppmuntrar till så kallad "brain circulation", dvs. rörlighet för utbildade människor, genom att utvidga "principen om gemenskapsföreträde" till att omfatta personer som redan arbetat i EU ett antal år innan de återvänt till sina hemländer.

50.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att en gemenskapspolitik för ekonomisk migration även innefattar konkreta lösningar på problemet med kompetensflykt.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt inleda en dialog med regeringarna i ursprungsländerna för att skapa en nyanserad lagstiftning som möjliggör migration och utveckling av yrkeserfarenheterna. I denna dialog uppmanas kommissionen även att främja utvecklingen av särskilda åtgärder i de sektorer som är särskilt utsatta för kunskapsflykt, i samförstånd med de berörda länderna.

52.  Europaparlamentet uppmanar de berörda medlemsstaterna att informera potentiella invandrare om deras lagliga möjligheter och deras utsikter innan de lämnar ursprungsländerna. Kommissionen uppmanas att främja samordningen mellan de diplomatiska och konsulära strukturerna i de medlemsstater som är verksamma i samma land, inte minst för att i möjligaste mån kunna styra invandrarna till de medlemsstater som kan erbjuda möjligheter som motsvarar den sökandes yrkesprofil.

53.  Europaparlamentet understryker att migranterna måste behandlas rättvist och garanteras lika rättigheter.

54.  Europaparlamentet understryker att den gemensamma migrationspolitiken måste ta hänsyn till de underliggande orsaker som får migranter att komma till Europa, ibland med fara för sitt liv, och den måste följaktligen vara förbunden med en aktiv gemensam politik för utvecklingssamarbete.

55.  Europaparlamentet understryker betydelsen och behovet av att stärka samarbetet inte bara mellan EU och ursprungsländerna utan också mellan de olika ursprungsländerna sinsemellan, särskilt mellan länder som omfattas av Europeiska grannskapspolitiken, mellan AVS-länderna och mellan de förra och de senare.

56.  Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen i sina åtgärder mot organiserad handel med människor från utvecklingsländerna inte kriminaliserar offren utan inriktar sig på att straffa gärningsmännen. Parlamentet konstaterar att många kvinnor som faller offer för människohandel inte har någon tillgång till rättsligt och socialt skydd.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna att migrerande barn är ett kapitel för sig i den ekonomiska migrationen och att garantera respekt för och skydd av migrerande barns rättigheter i enlighet med artikel 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

58.  Europaparlamentet anser att regleringen av migrationen mellan tredjeländer skulle bidra till skyddet av migranterna när det gäller mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter, samtidigt som det skulle bidra till möjligheterna att spåra upp människohandlarna och ställa dem inför rätta.

59.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att göra det lättare för lagliga migranter som återvänt till ett utvecklingsland att på nytt invandra till Europeiska unionen än för migranter som kommer hit för första gången. På detta sätt kan man nämligen ta tillvara den integrationserfarenhet som de förstnämnda redan förvärvat.

60.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 92 E, 16.4.2004, s. 390. (2) EUT C 166 E, 7.7.2005, s. 58.. (3) EUT L 16, 23.1.2004, s. 44. (4) EUT L 251, 3.10.2003, s. 12. (5) Antagna texter, P6_TA(2005)0051. (6) Yttrande SOC/173 av den 30 juni 2004.