Index 
Antagna texter
Tisdagen den 13 december 2005 - Strasbourg
Avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan EG och Euratom, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan *
 Tillfällig begränsning av ölimporten till Finland *
 Mandatperioden för den verkställande direktören för Europeiska miljöbyrån och Europeiska nätverket för miljöinformation och miljöövervakning ***I
 Mandatperioden för direktören för Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning ***I
 Mandatperioden för direktören och biträdande direktören för Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor ***I
 Mandatperioden för direktören för Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen ***I
 Mandatperioden för direktören för Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk ***I
 Mandatperioden för den verkställande direktören för Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet ***I
 Mandatperioden för direktören för Europeiska centrumet för förebyggandet av kontroll av sjukdomar ***I
 Mandatperioden för den verkställande direktören för Europeiska läkemedelsmyndigheten ***I
 Mandatperioden för direktören för Europeiska arbetsmiljöbyrån ***I
 Mandatperioden för den verkställande direktören för den europeiska sjösäkerhetsbyrån ***I
 Mandatperioden för den verkställande direktören och direktörerna för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet ***I
 Mandatperioden för den verkställande direktören för Europeiska järnvägsbyrån ***I
 Mandatperioden för ordföranden i Byrån för harmonisering inom den inre marknaden *
 Mandatperioden för ordföranden i Gemenskapens växtsortsmyndighet *
 Mandatperioden för direktören för översättningscentret för Europeiska unionens organ *
 Mandatperioden för direktören för europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet *
 Mandatperioden för den verkställande direktören för Europeiska tillsynsmyndigheten för GNSS *
 Mandatperioden för den verkställande direktören och den vice verkställande direktören för den europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser *
 Europeiska året för lika möjligheter för alla (2007) ***I
 Avtal om prövning av asylansökan och om Eurodac: Danmark *
 Avtal EU-Island och Norge (handläggningen av en asylansökan)*
 Överlämnande till tredje land av ansökningar om fiskelicenser *
 Utvidgning av tillämpningen av TAIEX till länder som kan komma i fråga för stöd från europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet *
 Internationell säkerhetsorganisationskod ***II
 Batterier, ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer ***II
 Energieffektivitet i slutanvändningen ***II
 Förslag till ändringsbudget nr 8/2005
 Marknader för finansiella instrument ***I
 Europeiskt betalningsföreläggande ***I
 Humana normer för fångstmetoder för vissa djurarter ***I
 Nominering av en ledamot till revisionsrätten
 Nominering av en ledamot till revisionsrätten
 Nominering av en ledamot till revisionsrätten
 Nominering av en ledamot till revisionsrätten
 Nominering av en ledamot till revisionsrätten
 Nominering av en ledamot till revisionsrätten
 Nominering av en ledamot till revisionsrätten
 Nominering av en ledamot till revisionsrätten
 Begäran om fastställelse av Bruno Gollnischs parlamentariska immunitet
 Tillämpning av en lag om stadsplanering
 Företagsbeskattning

Avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan EG och Euratom, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan *
PDF 195kWORD 40k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets och kommissionens beslut om ingående på Europeiska gemenskapens och Europeiska atomenergigemenskapens vägnar av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskaperna, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan (KOM(2005)0333 – C6-0345/2005 – 2005/0135(CNS))
P6_TA(2005)0469A6-0337/2005

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets och kommissionens beslut om (KOM(2005)0333)(1),

–   med beaktande av artikel 170 och artikel 300.2 första stycket i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0345/2005),

–   med beaktande av artiklarna 51, 83.7 och artikel 43.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6-0337/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner ingåendet av avtalet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Schweiziska edsförbundet parlamentets ståndpunkt.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Tillfällig begränsning av ölimporten till Finland *
PDF 192kWORD 39k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 69/169/EEG vad avser den tillfälliga kvantitativa restriktionen för import av öl till Finland (KOM(2005)0427 – C6-0302/2005 – 2005/0175(CNS))
P6_TA(2005)0470A6-0322/2005

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2005)0427)(1),

–   med beaktande av artikel 93 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0302/2005),

–   med beaktande av artikel 51 och artikel 43.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0322/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Mandatperioden för den verkställande direktören för Europeiska miljöbyrån och Europeiska nätverket för miljöinformation och miljöövervakning ***I
PDF 210kWORD 53k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EEG) nr 1210/90 om inrättande av Europeiska miljöbyrån och Europeiska nätverket för miljöinformation och miljöövervakning, vad beträffar mandatperioden för den verkställande direktören (KOM(2005)0190 – C6-0141/2005 – 2005/0072(COD))
P6_TA(2005)0471A6-0345/2005

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0190)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 175 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0141/2005),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0345/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 december 2005 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2006 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 1210/90 om inrättande av Europeiska miljöbyrån och Europeiska nätverket för miljöinformation och miljöövervakning, vad beträffar mandatperioden för den verkställande direktören

P6_TC1-COD(2005)0072


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 175 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i EG-fördraget(4), och

av följande skäl:

(1)  Det är nödvändigt att harmonisera reglerna rörande villkoren och förfarandena för förlängning av mandatperioden för, alltefter omständigheterna, direktören, vice direktören eller ordföranden i vissa gemenskapsorgan.

(2)  Den verkställande direktören för Europeiska miljöbyrån bör utnämnas på förslag av kommissionen efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.

(3)  Det bör föreskrivas att mandatperioden skall kunna förlängas en gång efter det att en lämplig utvärdering har gjorts och efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.

(4)  Rådets förordning (EEG) nr 1210/90(5) bör därför ändras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 9.1 första meningen i förordning (EEG) nr 1210/90 skall ersättas med följande:

"

1.  Byrån skall ledas av en verkställande direktör som på förslag av kommissionen och efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts utnämns av styrelsen för en period av fem år. Efter det att en utvärdering har gjorts och efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts får styrelsen förlänga den verkställande direktörens mandatperiod en gång, med högst fem år.

Inom ramen för utvärderingen skall styrelsen särskilt bedöma

   de resultat som har uppnåtts under den första mandatperioden och det sätt på vilket resultaten har uppnåtts, och
   byråns uppgifter och behov under de närmaste åren.

Utvärderingen skall omgående översändas till kommissionen och Europaparlamentet.

"

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den […] dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EUT C
(3) EUT C
(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 december 2005.
(5) EGT L 120, 11.5.1990, s. 1. Förordningen senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1641/2003 (EUT L 245, 29.9.2003, s. 1).


Mandatperioden för direktören för Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning ***I
PDF 290kWORD 52k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EEG) nr 337/75 om uppbyggnaden av ett europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning, vad beträffar mandatperioden för direktören (KOM(2005)0190 – C6-0142/2005 – 2005/0073(COD))
P6_TA(2005)0472A6-0347/2005

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0190)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 150 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0142/2005),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0347/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 december 2005 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2006 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 337/75 om uppbyggnaden av ett europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning, vad beträffar mandatperioden för direktören

P6_TC1-COD(2005)0073


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 150 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i EG-fördraget(4), och

av följande skäl:

(1)  Det är nödvändigt att harmonisera reglerna rörande villkoren och förfarandena för förlängning av mandatperioden för, alltefter omständigheterna, direktören, vice direktören eller ordföranden i vissa gemenskapsorgan.

(2)  Det bör föreskrivas att direktören för det europeiska centret för utveckling av yrkesutbildning utnämns efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.

(3)  Det bör föreskrivas att mandatperioden skall kunna förlängas en gång efter det att en lämplig utvärdering har gjorts och efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.

(4)  Rådets förordning (EEG) nr 337/75(5) bör därför ändras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 6 i förordning (EEG) nr 337/75 skall ersättas med följande:

"

1.  Centrumets direktör skall utses av kommissionen efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts, på grundval av en förteckning över kandidater som lagts fram av styrelsen.

2.  Mandatperioden för direktören skall vara fem år. Mandatperioden kan på förslag av styrelsen efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts och efter det att en utvärdering har gjorts förlängas en gång, med högst fem år.

Inom ramen för utvärderingen skall styrelsen särskilt bedöma

   de resultat som har uppnåtts under den första mandatperioden och det sätt på vilket resultaten har uppnåtts, och
   centrumets uppgifter och behov under de närmaste åren.

"

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den […] dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EUT C
(3) EUT C
(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 december 2005.
(5) EGT L 39, 13.2.1975, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2051/2004 (EUT L 355, 1.12.2004, s. 1).


Mandatperioden för direktören och biträdande direktören för Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor ***I
PDF 207kWORD 48k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EEG) nr 1365/75 om bildande av en europeisk fond för förbättring av levnads- och arbetsvillkor, vad beträffar mandatperioden för den verkställande direktören och den vice verkställande direktören (KOM(2005)0190 – C6-0143/2005 – 2005/0074(COD))
P6_TA(2005)0473A6-0349/2005

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0190)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 137.1 a och b i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0143/2005),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0349/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 december 2005 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2006 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 1365/75 om bildande av en europeisk fond för förbättring av levnads- och arbetsvillkor, vad beträffar mandatperioden för den verkställande direktören och den vice verkställande direktören

P6_TC1-COD(2005)0074


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 137.1 a och b i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i EG-fördraget(4), och

av följande skäl:

(1)  Det är nödvändigt att harmonisera reglerna rörande villkoren och förfarandena för förlängning av mandatperioden för, alltefter omständigheterna, direktören, vice direktören eller ordföranden i vissa gemenskapsorgan.

(2)  Den verkställande direktören och den vice verkställande direktören för den europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor bör utnämnas av kommissionen efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.

(3)  Det bör föreskrivas att mandatperioden skall kunna förlängas en gång efter det att en lämplig utvärdering har gjorts och efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.

(4)  Rådets förordning (EEG) nr 1365/75(5) bör därför ändras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 8.3 i förordning (EEG) nr 1365/75 skall ersättas med följande:

"

3.  Den verkställande direktören och den vice verkställande direktören skall efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts utnämnas för en period av högst fem år, vilken period på förslag av styrelsen efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts och efter det att en utvärdering har gjorts kan förlängas en gång, med högst fem år.

Inom ramen för utvärderingen skall styrelsen särskilt bedöma

   de resultat som har uppnåtts under den första mandatperioden och det sätt på vilket resultaten har uppnåtts, och
   fondens uppgifter och behov under de närmaste åren.

"

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den […] dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EUT C
(3) EUT C
(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 december 2005.
(5) EGT L 139, 30.5.1975, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1111/2005 (EUT L 184, 15.7.2005, s. 1).


Mandatperioden för direktören för Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen ***I
PDF 288kWORD 48k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EEG) nr 1360/90 om inrättandet av en europeisk yrkesutbildningsstiftelse vad direktörens ämbetsperiod avser (KOM(2005)0190 – C6-0144/2005 – 2005/0075(COD))
P6_TA(2005)0474A6-0351/2005

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0190)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 150 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0144/2005),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0351/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 december 2005 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2006 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 1360/90 om inrättandet av en europeisk yrkesutbildningsstiftelse vad direktörens ämbetsperiod avser

P6_TC1-COD(2005)0075


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 150 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(4), och

av följande skäl:

(1)  Det är nödvändigt att harmonisera reglerna för de villkor och förfaranden som gäller för förlängning av ämbetsperioden för direktören, vicedirektören eller, i förekommande fall, ordföranden i vissa gemenskapsorgan.

(2)  Direktören för den europeiska yrkesutbildningsstiftelsen bör utnämnas på förslag av kommissionen och efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.

(3)  Det bör föreskrivas att denna ämbetsperiod skall kunna förlängas en gång efter det att en passande utvärdering har gjorts och efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.

(4)  Rådets förordning (EEG) nr 1360/90(5) bör därför ändras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I artikel 7.1 i förordning (EEG) nr 1360/90 skall första stycket ersättas med följande:

"

1.  Stiftelsens direktör skall utses av styrelsen, på förslag av kommissionen och efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts, för en period av fem år.

Denna ämbetsperiod kan på förslag av kommissionen, efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts och efter det att en utvärdering har gjorts förlängas en gång med högst fem år.

Inom ramen för utvärderingen skall styrelsen särskilt fästa vikt vid

   de resultat som har uppnåtts under den första ämbetsperioden och på vilket sätt de har uppnåtts,
   stiftelsens uppgifter och behov för de kommande åren.

"

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den […] dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EUT C
(3) EUT C
(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 december 2005.
(5) EGT L 131, 23.5.1990, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1648/2003 (EUT L 245, 29.9.2003, s. 22).


Mandatperioden för direktören för Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk ***I
PDF 207kWORD 54k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EEG) nr 302/93 om upprättande av ett europeiskt centrum för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk, vad beträffar mandatperioden för direktören (KOM(2005)0190 – C6-0145/2005 – 2005/0076(COD))
P6_TA(2005)0475A6-0352/2005

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0190)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 152 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0145/2005),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0352/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 december 2005 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2006 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 302/93 om upprättande av ett europeiskt centrum för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk, vad beträffar mandatperioden för direktören

P6_TC1-COD(2005)0076


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 152 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i EG-fördraget(4), och

av följande skäl:

(1)  Det är nödvändigt att harmonisera reglerna rörande villkoren och förfarandena för förlängning av mandatperioden för, alltefter omständigheterna, direktören, vice direktören eller ordföranden i vissa gemenskapsorgan.

(2)  Direktören för Europeiska centret för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk bör utnämnas på förslag av kommissionen, efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.

(3)  Det bör föreskrivas att mandatperioden skall kunna förlängas en gång efter det att en lämplig utvärdering har gjorts och efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.

(4)  Rådets förordning (EEG) nr 302/93(5) bör därför ändras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 9.1 första meningen i förordning (EEG) nr 302/93 skall ersättas med följande:

"

1.  Centrumet skall ledas av en direktör som på förslag av kommissionen efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts utnämns av styrelsen för en period av fem år, vilken period på förslag av kommissionen efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts och efter det att en utvärdering har gjorts kan förlängas en gång, med högst fem år.

Inom ramen för utvärderingen skall styrelsen särskilt bedöma

   de resultat som har uppnåtts under den första mandatperioden och det sätt på vilket resultaten har uppnåtts, och
   centrumets uppgifter och behov under de närmaste åren.

"

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den […] dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EUT C
(3) EUT C
(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 december 2005.
(5) EGT L 36, 12.2.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1651/2003 (EUT L 245, 29.9.2003, s. 30).


Mandatperioden för den verkställande direktören för Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet ***I
PDF 210kWORD 54k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 178/2002 vad beträffar mandatperioden för den verkställande direktören för Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (KOM(2005)0190 – C6-0146/2005 – 2005/0081(COD))
P6_TA(2005)0476A6-0354/2005

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0190)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artiklarna 37, 95, 133 och 152.4 b i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0146/2005),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0354/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 december 2005 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2006 om ändring av förordning (EG) nr 178/2002 vad beträffar mandatperioden för den verkställande direktören för Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet

P6_TC1-COD(2005)0081


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 37, 95, 133 och 152.4 b i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i EG-fördraget(4), och

av följande skäl:

(1)  Det är nödvändigt att harmonisera reglerna rörande villkoren och förfarandena för förlängning av mandatperioden för, alltefter omständigheterna, direktören, vice direktören eller ordföranden i vissa gemenskapsorgan.

(2)  Den verkställande direktören för Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet bör utnämnas på grundval av en förteckning över kandidater som upprättats av kommissionen efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.

(3)  Det bör föreskrivas att mandatperioden skall kunna förlängas en gång efter det att en lämplig utvärdering har gjorts och efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet(5) bör därför ändras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 26.1 i förordning (EG) nr 178/2002 skall ersättas med följande:

"

1.  Den verkställande direktören skall utses av styrelsen för en femårsperiod på grundval av en lista över kandidater som uprättats av kommissionen efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts till följd av ett öppet uttagningsförfarande, efter det att en inbjudan till intresseanmälan har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning och genom andra informationskanaler. Innan den verkställande direktören utses, skall den kandidat som styrelsen nominerat utan dröjsmål uppmanas att göra ett uttalande inför Europaparlamentet och besvara frågor från dess ledamöter. Direktören kan befrias från sitt uppdrag av en majoritet av styrelsen.

Efter det att en utvärdering har gjorts och den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts kan styrelsen förlänga den verkställande direktörens mandatperiod en gång, med högst fem år.

Inom ramen för utvärderingen skall styrelsen särskilt bedöma

   de resultat som har uppnåtts under den första mandatperioden och det sätt på vilket resultaten har uppnåtts, och
   myndighetens uppgifter och behov under de närmaste åren.

Utvärderingen skall omgående översändas till kommissionen och Europaparlamentet.

"

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den […] dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EUT C
(3) EUT C
(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 december 2005.
(5) EGT L 31, 1.2.2002, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 1642/2003 (EUT L 245, 29.9.2003, s. 4).


Mandatperioden för direktören för Europeiska centrumet för förebyggandet av kontroll av sjukdomar ***I
PDF 209kWORD 48k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring, vad avser direktörens ämbetsperiod, av förordning (EG) nr 851/2004 om inrättande av ett europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (KOM(2005)0190 – C6-0147/2005 – 2005/0082(COD))
P6_TA(2005)0477A6-0357/2005

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0190)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 152.4 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0147/2005),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0357/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 december 2005 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2006 om ändring, vad avser direktörens ämbetsperiod, av förordning (EG) nr 851/2004 om inrättande av ett europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar

P6_TC1-COD(2005)0082


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 152.4 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(4), och

av följande skäl:

(1)  Det är nödvändigt att harmonisera reglerna för de villkor och förfaranden som gäller för förlängning av ämbetsperioden för direktören, vicedirektören eller, i förekommande fall, ordföranden i vissa gemenskapsorgan.

(2)  Direktören för Europeiska centret för förebyggande och kontroll av sjukdomar bör utnämnas på grundval av en förteckning över kandidater som upprättats av kommissionen efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.

(3)  Det bör föreskrivas att denna mandatperiod skall kunna förlängas en gång efter det att en passande utvärdering har gjorts och efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.

(4)  Förordning (EG) nr 851/2004(5) bör därför ändras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 17.1 i förordning (EG) nr 851/2004 skall ersättas med följande:

"

1.  Direktören skall utses av styrelsen på grundval av en förteckning över kandidater som kommissionen föreslår efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts efter ett öppet uttagningsförfarande, efter det att en inbjudan till intresseanmälan har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och i andra publikationer, för en period av fem år, som efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts och efter det att en utvärdering har gjorts kan förlängas en gång med högst fem år.

Inom ramen för utvärderingen skall styrelsen särskilt fästa vikt vid

   de resultat som har uppnåtts under den första ämbetsperioden och på vilket sätt de har uppnåtts,
   centrumets uppgifter och behov för de kommande åren.

Utvärderingen skall omgående översändas till kommissionen och Europaparlamentet.

"

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den […] dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EUT C
(3) EUT C
(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 december 2005.
(5) EUT L 142, 30.4.2004, s. 1.


Mandatperioden för den verkställande direktören för Europeiska läkemedelsmyndigheten ***I
PDF 288kWORD 49k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 726/2004 vad beträffar mandatperioden för den verkställande direktören för Europeiska läkemedelsmyndigheten (KOM(2005)0190 – C6-0148/2005 – 2005/0083(COD))
P6_TA(2005)0478A6-0359/2005

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0190)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artiklarna 95 och 152.4 b i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0148/2005),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0359/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 december 2005 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2006 om ändring av förordning (EG) nr 726/2004 vad beträffar mandatperioden för den verkställande direktören för Europeiska läkemedelsmyndigheten

P6_TC1-COD(2005)0083


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 95 och 152.4 b i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i EG-fördraget(4), och

av följande skäl:

(1)  Det är nödvändigt att harmonisera reglerna rörande villkoren och förfarandena för förlängning av mandatperioden för, alltefter omständigheterna, direktören, vice direktören eller ordföranden i vissa gemenskapsorgan.

(2)  Den verkställande direktören för Europeiska läkemedelsmyndigheten bör utnämnas på förslag av kommissionen och efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.

(3)  Det bör föreskrivas att mandatperioden skall kunna förlängas en gång efter det att en lämplig utvärdering har gjorts och efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet(5) bör därför ändras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 64.1 i förordning (EG) nr 726/2004 skall ersättas med följande:

"

1.  Den verkställande direktören skall utses av styrelsen på förslag av kommissionen efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts för en period av fem år på grundval av en förteckning över kandidater som föreslås av kommissionen efter det att en inbjudan till intresseanmälan offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och genom andra informationskanaler. Innan den verkställande direktören utses, skall den kandidat som styrelsen nominerat utan dröjsmål uppmanas att göra ett uttalande inför Europaparlamentet och besvara eventuella frågor från parlamentets ledamöter. Styrelsen får på förslag från kommissionen och efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts befria den verkställande direktören från dennes uppdrag.

Efter en utvärdering och efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts kan styrelsen förlänga mandatperioden för den verkställande direktören en gång, med högst fem år.

Inom ramen för utvärderingen skall styrelsen särskilt bedöma

   de resultat som har uppnåtts under den första mandatperioden och det sätt på vilket resultaten har uppnåtts, och
   myndighetens uppgifter och behov under de närmaste åren.

Utvärderingen skall omgående översändas till kommissionen och Europaparlamentet.

"

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den […] dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EUT C
(3) EUT C
(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 december 2005.
(5) EUT L 136, 30.4.2004, s. 1.


Mandatperioden för direktören för Europeiska arbetsmiljöbyrån ***I
PDF 209kWORD 47k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 2062/94 om upprättande av en europeisk arbetsmiljöbyrå vad direktörens ämbetsperiod avser (KOM(2005)0190 – C6-0149/2005 – 2005/0085(COD))
P6_TA(2005)0479A6-0360/2005

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0190)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 137.1 a i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0149/2005),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0360/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 december 2005 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2006 om ändring av rådets förordning (EG) nr 2062/94 om upprättande av en europeisk arbetsmiljöbyrå vad direktörens ämbetsperiod avser

P6_TC1-COD(2005)0085


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 137.1 a i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(4), och

av följande skäl:

(1)  Det är nödvändigt att harmonisera reglerna för de villkor och förfaranden som gäller för förlängning av ämbetsperioden för direktören, vicedirektören eller, i förekommande fall, ordföranden i vissa gemenskapsorgan.

(2)  Direktören för Europeiska arbetsmiljöbyrån bör utnämnas på förslag av kommissionen och efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.

(3)  Det bör föreskrivas att denna ämbetsperiod skall kunna förlängas en gång efter det att en passande utvärdering har gjorts och efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.

(4)  Rådets förordning (EG) nr 2062/94(5) bör därför ändras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 11.1 i förordning (EG) nr 2062/94 skall ersättas med följande:

"

1.  Byrån skall ledas av en direktör som på förslag av kommissionen och efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts skall utnämnas av styrelsen för en period av fem år som, på förslag av kommissionen, efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts och efter det att en utvärdering har gjorts kan förlängas en gång, med högst fem år.

Inom ramen för utvärderingen skall styrelsen särskilt fästa vikt vid

   de resultat som har uppnåtts under den första ämbetsperioden och på vilket sätt de har uppnåtts,
   organets uppgifter och behov för de kommande åren.

"

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den […] dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EUT C
(3) EUT C
(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 december 2005.
(5) EGT L 216, 20.8.1994, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1112/2005 (EUT L 184, 15.7.2005, s. 5).


Mandatperioden för den verkställande direktören för den europeiska sjösäkerhetsbyrån ***I
PDF 292kWORD 54k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1406/2002 om inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå, vad beträffar mandatperioden för den verkställande direktören (KOM(2005)0190 – C6-0150/2005 – 2005/0086(COD))
P6_TA(2005)0480A6-0361/2005

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0190)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 80.2 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0150/2005),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för transport och turism (A6-0361/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 december 2005 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2006 om ändring av förordning (EG) nr 1406/2002 om inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå, vad beträffar mandatperioden för den verkställande direktören

P6_TC1-COD(2005)0086


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 80.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i EG-fördraget(4), och

av följande skäl:

(1)  Det är nödvändigt att harmonisera reglerna rörande villkoren och förfarandena för förlängning av mandatperioden för, alltefter omständigheterna, direktören, vice direktören eller ordföranden i vissa gemenskapsorgan.

(2)  Den verkställande direktören för Europeiska sjösäkerhetsbyrån bör utnämnas på förslag av kommissionen efter det att den av och efter samråd med den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.

(3)  Det bör föreskrivas att mandatperioden skall kunna förlängas en gång efter det att en lämplig utvärdering har gjorts och efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002(5) bör därför ändras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 16.1 i förordning (EG) nr 1406/2002 skall ändras enligt följande.

   a) Första stycket i punkt 1 skall ersättas med följande:"
1.  Byråns verkställande direktör skall utnämnas av styrelsen på grundval av meriter, dokumenterad skicklighet i förvaltning och ledarskap samt kompetens och erfarenheter när det gäller sjösäkerhet, skydd av den marina miljön och förhindrande av föroreningar från fartyg samt insatser vid sådana föroreningar. Styrelsen skall fatta sitt beslut med fyra femtedels majoritet av alla ledamöter som har rösträtt. Kommissionen får föreslå en eller flera kandidater efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts."
   b) Punkt 2 skall ersättas med följande:"
2.  Mandatperioden för den verkställande direktören skall vara fem år. Mandatperioden kan på förslag av kommissionen, efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts och efter det att en utvärdering har gjorts förlängas en gång, med högst fem år.

Inom ramen för utvärderingen skall styrelsen särskilt bedöma

   de resultat som har uppnåtts under den första mandatperioden och det sätt på vilket resultaten har uppnåtts, och
   byråns uppgifter och behov under de närmaste åren.
"

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den […] dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EUT C
(3) EUT C
(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 december 2005.
(5) EGT L 208, 5.8.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 724/2004 (EUT L 129, 29.4.2004, s. 1).


Mandatperioden för den verkställande direktören och direktörerna för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet ***I
PDF 290kWORD 54k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1592/2002 vad avser ämbetsperioden för den verkställande direktören och direktörerna för den europeiska byrån för luftfartssäkerhet (KOM(2005)0190 – C6-0151/2005 – 2005/0087(COD))
P6_TA(2005)0481A6-0362/2005

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0190)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 80.2 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0151/2005),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för transport och turism (A6-0362/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 december 2005 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2006 om ändring av förordning (EG) nr 1592/2002 vad avser ämbetsperioden för den verkställande direktören och direktörerna för den europeiska byrån för luftfartssäkerhet

P6_TC1-COD(2005)0087


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 80.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(4), och

av följande skäl:

(1)  Det är nödvändigt att harmonisera reglerna för de villkor och förfaranden som gäller för förlängning av ämbetsperioden för direktören, vicedirektören eller, i förekommande fall, ordföranden i vissa gemenskapsorgan.

(2)  Den verkställande direktören för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet bör utnämnas på förslag av kommissionen och efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.

(3)  Det bör föreskrivas att denna ämbetsperiod skall kunna förlängas en gång efter det att en passande utvärdering har gjorts och efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1592/2002 av den 15 juli 2002 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av en europeisk byrå för luftfartssäkerhet(5) bör därför ändras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 30 i förordning (EG) nr 1592/2002 skall ändras enligt följande.

   a) Punkt 1 skall ersättas med följande:"
1.  Byråns verkställande direktör skall utnämnas på grundval av meriter, dokumenterad yrkeskompetens och erfarenheter som är relevanta för civil luftfart, eller avsättas av styrelsen på förslag av kommissionen och efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts. Styrelsen skall fatta sitt beslut med tre fjärdedelars majoritet av sina ledamöter."
   b) Punkt 4 skall ersättas med följande:"
4.  Den verkställande direktörens ämbetsperiod skall vara fem år. På förslag av kommissionen, efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts och efter det att en utvärdering har gjorts kan denna period förlängas en gång, med högst fem år.

Inom ramen för utvärderingen skall styrelsen särskilt fästa vikt vid

   de resultat som har uppnåtts under den första ämbetsperioden och på vilket sätt de har uppnåtts,
   organets uppgifter och behov för de kommande åren.
"

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den […] dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EUT C
(3) EUT C
(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 december 2005.
(5) EUT L 240, 7.9.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1701/2003 (EUT L 243, 27.9.2003, s. 5.)


Mandatperioden för den verkställande direktören för Europeiska järnvägsbyrån ***I
PDF 288kWORD 49k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring, vad avser ämbetsperioden för verkställande direktören, av förordning (EG) nr 881/2004 om inrättande av en europeisk järnvägsbyrå (KOM(2005)0190 – C6-0152/2005 – 2005/0088(COD))
P6_TA(2005)0482A6-0363/2005

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0190)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 71.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0152/2005),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för transport och turism (A6-0363/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 december 2005 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2006 om ändring, vad avser ämbetsperioden för verkställande direktören, av förordning (EG) nr 881/2004 om inrättande av en europeisk järnvägsbyrå

P6_TC1-COD(2005)0088


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 71.1 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(4), och

av följande skäl:

(1)  Det är nödvändigt att harmonisera reglerna för de villkor och förfaranden som gäller för förlängning av ämbetsperioden för direktören, vicedirektören eller, i förekommande fall, ordföranden i vissa gemenskapsorgan.

(2)  Kommissionen bör ha möjlighet att föreslå kandidaterna till tjänsten som verkställande direktör för Europeiska järnvägsbyrån, efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.

(3)  Det bör föreskrivas att denna ämbetsperiod skall kunna förlängas en gång efter det att en passande utvärdering har gjorts och efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.

(4)  Förordning (EG) nr 881/2004(5) bör därför ändras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 31 i förordning (EG) nr 881/2004 skall ändras enligt följande.

   a) Första stycket i punkt skall ersättas med följande:"
1.  Den verkställande direktören skall utnämnas av styrelsen på grundval av meriter, dokumenterad skicklighet i förvaltning och ledarskap samt kompetens och erfarenheter som är relevanta för järnvägssektorn. Styrelsen skall fatta sitt beslut med fyra femtedels majoritet av alla röstberättigade ledamöter. Kommissionen får föreslå en eller flera kandidater efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts."
   b) Punkt 3 skall ersättas med följande:"
3.  Den verkställande direktörens ämbetsperiod skall vara fem år. På förslag av kommissionen efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts och efter det att en utvärdering har gjorts kan denna period förlängas en gång med högst fem år.

Inom ramen för utvärderingen skall styrelsen särskilt fästa vikt vid

   de resultat som har uppnåtts under den första ämbetsperioden och på vilket sätt de har uppnåtts,
   organets uppgifter och behov för de kommande åren.
"

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den […] dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EUT C
(3) EUT C
(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 december 2005.
(5) EUT L 164, 30.4.2004, s. 1.


Mandatperioden för ordföranden i Byrån för harmonisering inom den inre marknaden *
PDF 282kWORD 34k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 40/94 vad avser ämbetsperioden för ordföranden i Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (KOM(2005)0190 – C6-0208/2005 – 2005/0077(CNS))
P6_TA(2005)0483A6-0346/2005

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2005)0190)(1),

–   med beaktande av artikel 308 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6–0208/2005),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0346/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar
Ändring 1
SKÄL 1A (nytt)
(1a) Ordföranden bör utnämnas av rådet och efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.
Ändring 2
SKÄL 2
(2)  Det bör föreskrivas att denna ämbetsperiod skall kunna förlängas en gång efter det att en passande utvärdering har gjorts.
(2)  Det bör föreskrivas att denna ämbetsperiod skall kunna förlängas en gång efter det att en passande utvärdering har gjorts och efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.
Ändring 3
ARTIKEL 1, STYCKE -1 (nytt)
Artikel 120, punkt 1 (förordning (EG) nr 40/94)
Artikel 120.1 i förordning (EG) nr 40/94 skall ersättas med följande:
"1. Byråns ordförande skall utnämnas av rådet på grundval av en förteckning över högst tre kandidater som upprättats av styrelsen efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts. Ordföranden kan avsättas av rådet på styrelsens förslag."
Ändring 4
ARTIKEL 1
Artikel 120, punkt 2, stycke 1 (förordning (EG) nr 40/94)
"2. Ordförandens ämbetsperiod skall vara högst fem år. Den kan på förslag av styrelsen och efter utvärdering och yttrande av kommissionen förlängas en gång med högst fem år.
"2. Ordförandens ämbetsperiod skall vara högst fem år. Den kan på förslag av styrelsen och efter utvärdering och yttrande av kommissionen efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts förlängas en gång med högst fem år.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Mandatperioden för ordföranden i Gemenskapens växtsortsmyndighet *
PDF 283kWORD 50k
Europaparlamentets lagstiftnignsresolution om förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 2100/94 vad avser ämbetsperioden för ordföranden i Gemenskapens växtsortsmyndighet (KOM(2005)0190 – C6-0207/2005 – 2005/0078(CNS))
P6_TA(2005)0484A6-0348/2005

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2005)0190)(1),

–   med beaktande av artikel 308 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6–0207/2005),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0348/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar
Ändring 1
SKÄL 1A (nytt)
(1a) Myndighetens ordförande bör utnämnas på förslag av kommissionen efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts och efter det att förvaltningsrådet yttrat sig.
Ändring 2
SKÄL 2
(2)  Det bör föreskrivas att denna ämbetsperiod skall kunna förlängas en gång efter det att en passande utvärdering har gjorts.
(2)  Det bör föreskrivas att denna ämbetsperiod skall kunna förlängas en gång efter det att en passande utvärdering har gjorts och efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.
Ändring 3
ARTIKEL 1, LED -1 (nytt)
Artikel 43, punkt 1 (förordning (EG) nr 2100/94)
Artikel 43.1 i förordning (EG) nr 2100/94 skall ersättas med följande:
"1. Ordföranden för Växtsortsmyndigheten skall utses av rådet på grundval av en förteckning över kandidater som kommissionen skall lägga fram efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts och efter förvaltningsrådets yttrande. Ordföranden kan avsättas av rådet på kommissionens förslag efter förvaltningsrådets yttrande."
Ändring 4
ARTIKEL 1
Artikel 43, punkt 2, stycke 1 (förordning (EG) nr 2100/94)
"2. Ordförandens ämbetsperiod skall vara högst fem år. Den kan på förslag av kommissionen och efter utvärdering och yttrande av förvaltningsrådet förlängas en gång med högst fem år.
"2. Ordförandens ämbetsperiod skall vara högst fem år. Den kan på förslag av kommissionen efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts och efter utvärdering och yttrande av förvaltningsrådet förlängas en gång med högst fem år.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Mandatperioden för direktören för översättningscentret för Europeiska unionens organ *
PDF 200kWORD 48k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets förordning om ändring, vad avser direktörens ämbetsperiod, av förordning (EG) nr 2965/94 om upprättande av ett översättningscentrum för Europeiska unionens organ (KOM(2005)0190 – C6-0206/2005 – 2005/0079(CNS))
P6_TA(2005)0485A6-0350/2005

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2005)0190)(1),

–   med beaktande av artikel 308 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6–0206/2005),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0350/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar
Ändring 1
SKÄL 1A (nytt)
(1a) Direktören bör utnämnas på förslag av kommissionen och efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.
Ändring 2
SKÄL 2
(2)  Det bör föreskrivas att denna ämbetsperiod skall kunna förlängas en gång efter det att en passande utvärdering har gjorts.
(2)  Det bör föreskrivas att denna ämbetsperiod skall kunna förlängas en gång efter det att en passande utvärdering har gjorts efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.
Ändring 3
ARTIKEL 1
Artikel 9, punkt 1, stycke 1 (förordning (EG) nr 2965/94)
"1. Centrumet skall ledas av en direktör som på förslag av kommissionen skall utses av styrelsen för en period av fem år, som på förslag av kommissionen och efter det att en utvärdering har gjorts, kan förlängas en gång med högst fem år.
"1. Centrumet skall ledas av en direktör som på förslag av kommissionen och efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts skall utses av styrelsen för en period av fem år, som på förslag av kommissionen, efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts och efter det att en utvärdering har gjorts kan förlängas en gång, med högst fem år.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Mandatperioden för direktören för europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet *
PDF 202kWORD 48k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets förordning om ändring, vad avser direktörens ämbetsperiod, av förordning (EG) nr 1035/97 om inrättande av ett europeiskt centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet (KOM(2005)0190 – C6-0205/2005 – 2005/0080(CNS))
P6_TA(2005)0486A6-0353/2005

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2005)0190)(1),

–   med beaktande av artiklarna 284 och 308 i EG-fördraget, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C6–0205/2005),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0353/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar
Ändring 1
SKÄL 1A (nytt)
(1a) Direktören bör utnämnas på förslag av kommissionen, efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.
Ändring 2
SKÄL 2
(2)  Det bör föreskrivas att denna ämbetsperiod skall kunna förlängas en gång efter det att en passande utvärdering har gjorts..
(2)  Det bör föreskrivas att denna ämbetsperiod skall kunna förlängas en gång efter det att en passande utvärdering har gjorts och efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.
Ändring 3
ARTIKEL 1
Artikel 10, punkt 1, stycke 1 (förordning (EG) nr 1035/97)
" 1. Centrumet skall ledas av en direktör som skall utses av styrelsen på förslag av kommissionen för en period av fyra år, som på förslag av kommissionen och efter det att en utvärdering har gjorts, kan förlängas en gång med högst fyra år.
"1. Centrumet skall ledas av en direktör som skall utses av styrelsen på förslag av kommissionen efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts för en period av fyra år, som på förslag av kommissionen efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts och efter det att en utvärdering har gjorts, kan förlängas en gång med högst fyra år.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Mandatperioden för den verkställande direktören för Europeiska tillsynsmyndigheten för GNSS *
PDF 283kWORD 49k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1321/2004 vad avser ämbetsperioden för den verkställande direktören för Europeiska tillsynsmyndigheten för GNSS (KOM(2005)0190 – C6-0204/2005 – 2005/0084(CNS))
P6_TA(2005)0487A6-0355/2005

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2005)0190)(1),

–   med beaktande av artikel 308 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6–0204/2005),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0355/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar
Ändring 1
SKÄL 1A (nytt)
(1a) Den verkställande direktören bör utses på grundval av en förteckning över kandidater som upprättats av kommissionen efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.
Ändring 2
SKÄL 2
(2)  Det bör föreskrivas att denna ämbetsperiod skall kunna förlängas en gång efter det att en passande utvärdering har gjorts.
(2)  Det bör föreskrivas att denna ämbetsperiod skall kunna förlängas en gång efter det att en passande utvärdering har gjorts och efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.
Ändring 3
ARTIKEL 1, STYCKE -1 (nytt)
Artikel 7, punkt 2, stycke 1 (förordning (EG) nr 1321/2004)
I artikel 7.2 i förordning (EG) nr 1321/2004 skall första stycket ersättas med följande:
"2. Den verkställande direktören skall utnämnas av styrelsen på grundval av meriter och dokumenterad förvaltnings- och ledningsförmåga samt relevant kompetens och erfarenhet, från en förteckning över minst tre kandidater upprättad av kommissionen efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts. Styrelsen skall fatta sina beslut med tre fjärdedels majoritet."
Ändring 4
ARTIKEL 1
Artikel 7, punkt 2, stycke 3 (förordning (EG) nr 1321/2004)
"Den verkställande direktörens ämbetsperiod skall vara fem år. På förslag av kommissionen och efter det att en utvärdering har gjorts kan denna period förlängas en gång med högst fem år.
"Den verkställande direktörens ämbetsperiod skall vara fem år. På förslag av kommissionen efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts och efter det att en utvärdering har gjorts kan denna period förlängas en gång med högst fem år.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Mandatperioden för den verkställande direktören och den vice verkställande direktören för den europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser *
PDF 284kWORD 50k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 2007/2004 vad avser ämbetsperioden för den verkställande direktören och den vice verkställande direktören för den europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (KOM(2005)0190 – C6-0203/2005 – 2005/0089(CNS))
P6_TA(2005)0488A6-0358/2005

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2005)0190)(1),

–   med beaktande av artiklarna 62.2 a och 66 i EG-fördraget, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C6–0203/2005),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0358/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar
Ändring 1
SKÄL 1A (nytt)
(1a) Den verkställande direktören bör utnämnas på förslag av kommissionen och efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.
Ändring 2
SKÄL 2
(2)  Det bör föreskrivas att denna ämbetsperiod skall kunna förlängas en gång efter det att en passande utvärdering har gjorts.
(2)  Det bör föreskrivas att denna ämbetsperiod skall kunna förlängas en gång efter det att en passande utvärdering har gjorts och efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts.
Ändring 3
ARTIKEL 1, STYCKE -1 (nytt)
Artikel 26, stycke 1 (förordning (EG) nr 2007/2004)
Artikel 26.1 i förordning (EG) nr 2007/2004 skall ersättas med följande:
"1. Kommissionen skall efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts föreslå kandidater till tjänsten som verkställande direktör på grundval av en förteckning som upprättats efter det att tjänsten har utlysts i Europeiska unionens officiella tidning samt, om det bedöms som lämpligt, i pressen eller på Internet."
Ändring 4
ARTIKEL 1
Artikel 26, punkt 5, andra meningen (förordning (EG) nr 2007/2004)
På förslag av kommissionen och efter det att en utvärdering har gjorts kan deras ämbetsperiod förlängas av styrelsen en gång med högst fem år.
På förslag av kommissionen efter det att den av Europaparlamentet utsedda företrädaren har hörts och efter det att en utvärdering har gjorts kan deras ämbetsperiod förlängas av styrelsen en gång med högst fem år.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Europeiska året för lika möjligheter för alla (2007) ***I
PDF 428kWORD 100k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om Europeiska året för lika möjligheter för alla (2007) – På väg mot ett rättvist samhälle (KOM(2005)0225 – C6-0178/2005 – 2005/0107(COD))
P6_TA(2005)0489A6-0366/2005

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0225)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 13.2 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0178/2005),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0366/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet påpekar att beslut om de anslag som angivits i lagstiftningsförslaget för perioden efter 2006 skall fattas i samband med nästa fleråriga finansiella ram.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i förekommande fall, i samband med att nästa fleråriga finansiella ram antas, lägga fram ett förslag som syftar till att justera det nuvarande finansiella referensbeloppet för det Europeiska året.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 december 2005 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut Nr.../2006/EG om Europeiska året för lika möjligheter för alla (2007) - På väg mot ett rättvist samhälle

P6_TC1-COD(2005)0107


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 13.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(4), och

av följande skäl:

(1)  Icke-diskriminering är en av Europeiska unionens grundläggande principer. Denna princip bör beaktas inom samtliga EU:s politikområden.

(2)  Rådet har på grundval av artikel 13 i fördraget antagit direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(5) när det gäller bland annat sysselsättning, utbildning, varor och tjänster samt socialt skydd, direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet(6), som förbjuder diskriminering på grundval av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder och sexuell läggning, samt direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster(7).

(3)  I artikel 2 i fördraget slås fast att främjandet av jämställdhet mellan kvinnor och män är en av gemenskapens viktigaste uppgifter. Vidare anges i artikel 3.2 i fördraget att gemenskapen i all verksamhet skall syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och att främja jämställdhet mellan könen.

(4)  Artiklarna 21 och 23 i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter fastställer ett förbud mot diskriminering på en rad olika grunder och kräver att jämställdhet skall säkerställas på alla områden.

(5)  Gemenskapslagstiftning om likabehandling och icke-diskriminering omfattar alla personer i Europeiska unionen.

(6)  Den sociala agendan 20052010, som kompletterar och stöder Lissabonstrategin, spelar en viktig roll när det gäller att främja den ekonomiska tillväxtens sociala dimension. En av prioriteringarna i den sociala agendan är att främja lika möjligheter som ett sätt att skapa ett socialt mer integrerat samhälle.

(7)  Europeiska året 2007 infaller exakt tio år efter Europeiska året mot rasism, som innebar betydande framsteg när det gäller att undanröja rasdiskriminering.

(8)  Gemenskapslagstiftningen har lett till stora förbättringar i fråga om garanterad jämlikhet och skydd mot ojämlikheter och diskriminering i hela EU och har fungerat som katalysator för utarbetande av en mer samstämmig, rättighetsbaserad strategi för jämlikhet och icke-diskriminering. Trots detta drabbas människor i EU fortfarande av diskriminering och särbehandling i sitt dagliga liv.

(9)  Det europeiska året bör skapa en ny dynamik som syftar till att understödja medlemsstaternas ansträngningar att genomföra gemenskapslagstiftningen inom området jämlikhet och icke-diskriminering.

(10)  Det är viktigt att full hänsyn tas till könsrelaterade olikheter i samband med åtgärder som är relaterade till ålder, funktionshinder, religion, övertygelse, ras och sexuell läggning.

(11)  Det samråd som genomfördes av kommissionen efter antagandet av grönboken "Jämlikhet och icke-diskriminering i ett utvidgat EU" den 28 maj 2004 visar att en stor majoritet av de tillfrågade anser att EU bör intensifiera sina ansträngningar för att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder och sexuell läggning.

(12)  I sin resolution av den 28 april 2005 om romernas situation i Europa(8) tar Europaparlamentet upp den allmänt utbredda zigenarfientligheten och dess diskriminerande effekt på möjligheterna till sysselsättning, utbildning och samhällsservice för den mest missgynnade etniska minoriteten i Europeiska unionen.

(13)  Ett brett folkligt stöd och en uppriktig politisk vilja är nödvändiga för att gemenskapens lagstiftning mot diskriminering skall få ett ordentligt genomslag. Arbetsmarknadens parter, lokala och regionala myndigheter och frivilliga organisationer spelar en viktig roll i detta sammanhang. Europeiska året bör fungera som katalysator för att öka medvetenheten och intensifiera arbetet. Det bör också bidra till att fokusera den politiska uppmärksamheten i samtliga medlemsstater och mobilisera alla berörda parter för att föra Europeiska unionens nya ramstrategi för icke-diskriminering och lika möjligheter framåt även efter 2007.

(14)  Europeiska året kommer även att fokusera på frågor som gäller olika former av diskriminering, d.v.s. diskriminering av två eller fler av de grunder som nämns i artikel 13 i fördraget, och innebära ett stöd för att alla de grunder som räknas upp i denna artikel ges samma vikt.

(15)  De skillnader som råder mellan länderna när det gäller uppnådda resultat kräver i fråga om jämställdhet och icke-diskriminering snabba insatser på europeisk och nationell nivå. I enlighet med subsidiaritetsprincipen är det lämpligt att decentralisera huvuddelen av verksamheten till nationell nivå.

(16)  Deltagande i Europeiska året för lika möjligheter för alla bör vara öppet för medlemsstaterna, Efta-/EES-länderna enligt bestämmelserna i EES-avtalet, de anslutnings- och kandidatländer som omfattas av en föranslutningsstrategi och länderna på Västra Balkan, i linje med bestämmelserna i deras respektive avtal, samt de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, i enlighet med bestämmelserna i strategidokumentet från maj 2004 och ländernas handlingsplaner.

(17)  Det krävs samstämmighet och komplementaritet med andra gemenskapsinsatser, särskilt med de åtgärder som vidtas för att bekämpa diskriminering och för att främja grundläggande rättigheter, utbildning, kultur och interkulturell dialog, ungdomsfrågor, medborgarskap, invandrings- och asylfrågor samt jämställdhet.

(18)  I detta beslut fastställs, för hela den tid programmet pågår, en finansieringsram som utgör den särskilda referensen för budgetmyndigheten enligt punkt 33 i det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och förbättring av budgetförfarandet(9).

(19)  De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta beslut bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(10).

(20)  Eftersom målen för det föreslagna Europeiska året inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grund av behovet av bland annat multilaterala partnerskap, gränsöverskridande informationsutbyte och spridning av god praxis i hela gemenskapen, och de därför på grund av verksamhetens omfattning bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:

Artikel 1

Inrättande av Europeiska året för lika möjligheter för alla

År 2007 skall utses till "Europeiska året för lika möjligheter för alla" (i det följande kallat "Europeiska året").

Artikel 2

Mål

Europeiska året skall ha följande mål:

a)  Rättigheter – Öka medvetenheten om rätten till jämlikhet och icke-diskriminering samt om problemet med diskriminering på ett antal olika grunder – Europeiska året kommer att lyfta fram budskapet att alla människor har rätt till lika behandling, oavsett kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder och sexuell läggning. Europeiska året skall bidra till att öka medvetenheten hos utsatta befolkningsgrupper om deras rättigheter och om EU-lagstiftningen om icke-diskriminering.

b)  Representation – Stimulera till debatt om olika sätt att öka delaktigheten i samhället för grupper som utsätts för diskriminering och bidra till en jämn fördelning mellan kvinnor och män – Europeiska året kommer att uppmuntra till reflektion och diskussion om behovet av att främja större delaktighet för dessa grupper i verksamheter som syftar till att bekämpa diskriminering på alla områden och på alla nivåer.

c)  Erkännande – Underlätta och välkomna mångfalden och jämlikheten – Europeiska året kommer att lyfta fram det positiva bidrag som människor, oavsett ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder och sexuell läggning, kan ge till samhället som helhet, genom att särskilt betona de fördelar som mångfald innebär.

d)  Respekt – Främja ett samhälle präglat av större sammanhållning – Europeiska året kommer att öka medvetenheten om hur viktigt det är att eliminera klichéer, fördomar och våld samt främja goda relationer mellan alla grupper i samhället, särskilt bland ungdomar, och främja och sprida de värderingar som ligger till grund för kampen mot diskriminering.

Artikel 3

Åtgärdernas innehåll

1.  Insatserna för att uppnå målen i artikel 2 får omfatta utarbetande av eller stöd till följande, i synnerhet:

   a) möten och evenemang;
   b) informationskampanjer och utbildningskampanjer;
   c) undersökningar på europeisk eller nationell nivå.

2.  De insatser som avses i punkt 1 beskrivs närmare i bilagan.

Artikel 4

Integrering av jämställdhetsperspektivet

Europeiska året skall beakta de olika sätt på vilka kvinnor och män upplever diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder och sexuell läggning.

Artikel 5

Samarbete och genomförande på gemenskapsnivå

Kommissionen skall se till att de gemenskapsåtgärder som omfattas av detta beslut genomförs i enlighet med vad som anges i bilagan, särskilt genom att se till att alla de former av diskriminering som avses i artikel 13 i fördraget och i artikel 2 i detta beslut tas upp och behandlas likvärdigt.

Kommissionen skall i synnerhet sörja för samstämmighet och komplementaritet i gemenskapens åtgärder och initiativ enligt artikel 10 för att bidra till att uppnå de mål som fastställs i artikel 2.

Kommissionen skall särskilt på europeisk nivå svara för ett fortlöpande åsiktsutbyte med berörda intressenter, frivilligorganisationer som företräder diskriminerade befolkningsgrupper och det civila samhället i fråga om utformningen, genomförandet, uppföljningen och utvärderingen av Europeiska året. Kommissionen skall därför ställa relevant information till förfogande för dessa intressenter. Kommissionen skall informera den kommitté som inrättas enligt artikel 7.1 om deras synpunkter.

Artikel 6

Samarbete och genomförande på nationell nivå

1.  Varje medlemsstat skall inrätta eller utse ett nationellt genomförandeorgan som skall organisera dess deltagande i Europeiska året. Den skall informera kommissionen om sitt val senast...(11). Organet skall ansvara för att utarbeta den nationella strategin och prioriteringarna för Europeiska året samt för att välja ut enskilda aktiviteter som skall föreslås få medel från EU. Den nationella strategin och prioriteringarna för Europeiska året skall fastställas i enlighet med målen i artikel 2 och eftersträva att alla diskrimineringsgrunder som anges i artikel 2 ges samma vikt.

Förfarandet för att bevilja medel från EU för insatser på nationell nivå anges i del II i bilagan.

2.  För att utföra sina uppgifter skall organet regelbundet genomföra samråd och samarbeta nära med civilsamhället, inklusive organisationer som försvarar eller företräder intressen för människor som riskerar att drabbas av diskriminering och ojämlik behandling samt andra relevanta intressenter.

Artikel 7

Rådgivande kommitté

1.  Kommissionen skall biträdas av en rådgivande kommitté som består av en företrädare för varje medlemsstat och har en företrädare för kommissionen som ordförande. Företrädaren skall företrädesvis utses av det nationella genomförandeorgan som avses i artikel 6.1.

2.  När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 3 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

3.  Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 8

Finansiella bestämmelser

1.  De gemenskapsomfattande insatser som beskrivs i del I i bilagan får beviljas stöd med upp till 80 % eller bli föremål för ett upphandlingsförfarande som finansieras via Europeiska gemenskapens allmänna budget.

2.  De lokala, regionala eller nationella insatser som beskrivs i punkt 5 i del II i bilagan får samfinansieras via Europeiska gemenskapernas allmänna budget med upp till 50 % av de totala konsoliderade kostnaderna för de insatser som genomförs på lokal, regional eller nationell nivå, och i enlighet med det förfarande som fastställs i del II i bilagan.

Artikel 9

Ansöknings- och urvalsförfarande

1.  Beslut om finansiering av åtgärder enligt artikel 8.1 skall fattas av kommissionen i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 7.2.

2.  Ansökan om ekonomiskt stöd för åtgärder enligt artikel 8.2 skall lämnas till kommissionen av de nationella genomförandeorgan som medlemsstaterna inrättat i enlighet med det förfarande som fastställs i del II i bilagan.

Artikel 10

Samstämmighet och komplementaritet

Kommissionen skall tillsammans med medlemsstaterna sörja för samstämmighet mellan de åtgärder som föreskrivs i detta beslut och andra insatser och initiativ på europeisk, nationell och regional nivå.

De skall skapa full komplementaritet mellan Europeiska året och andra befintliga europeiska, nationella och regionala initiativ och resurser, när dessa kan bidra till uppnåendet av målen för Europeiska året.

Artikel 11

Deltagande av icke- medlemsstater

Följande länder skall kunna delta i Europeiska året:

   a) Länder med vilka EU undertecknat ett anslutningsfördrag.
   b) De kandidatländer som omfattas av en föranslutningsstrategi enligt de allmänna principer och bestämmelser för deras deltagande i gemenskapsprogram som fastställts i ramavtalet respektive associationsrådens beslut.
   c) De Efta-stater som är parter i EES-avtalet enligt bestämmelserna i det avtalet.
   d) Länderna på Västra Balkan i enlighet med de bestämmelser som skall fastställas med dessa länder enligt ramavtalen om allmänna principer för deras deltagande i gemenskapsprogram.
   e) Partnerländerna i den europeiska grannskapspolitiken, enligt de allmänna principer och bestämmelser för deras deltagande i gemenskapsprogram som fastställts i strategidokumentet från maj 2004 och ländernas handlingsplaner. Allt ekonomiskt stöd från gemenskapen till relevant verksamhet i dessa partnerländer kommer att omfattas av instrumentet för den europeiska grannskapspolitiken enligt de prioriteringar och förfaranden som fastställts inom ramen för det övergripande samarbetet med dessa länder.

Artikel 12

Budget

Den finansiella ramen för genomförande av de åtgärder som avses i detta beslut mellan den 1 januari 2006 och den 31 december 2007 skall vara 15 000 000 EUR varav 6 000 000 EUR avser perioden fram till den 31 december 2006. För perioden efter den 31 december 2006 är beloppet endast indikativt och det måste bekräftas huruvida denna fas överensstämmer med den fleråriga finansiella ramen som gäller för perioden från den 1 januari 2007.

Artikel 13

Internationellt samarbete

Inom ramen för Europeiska året kan kommissionen samarbeta med relevanta internationella organisationer framför allt Europarådet och Förenta nationerna.

Artikel 14

Övervakning och utvärdering

Kommissionen skall senast den 31 december 2008 till Europaparlamentet, rådet, Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén överlämna en rapport om genomförandet, resultaten och den övergripande utvärderingen av alla de insatser som föreskrivs i detta beslut.

Artikel 15

Ikraftträdande

Detta beslut skall träda i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

Beskrivning av de insatser som avses i artikel 3

I)  Gemenskapsomfattande insatser

1.  Möten och evenemang

   a) Anordnande av möten på gemenskapsnivå.
   b) Anordnande av evenemang som syftar till att öka medvetenheten om målen för Europeiska året, inbegripet konferensen för att inviga och avsluta det Europeiska året, genom stöd till de länder som under den berörda perioden har ordförandeskapet i rådet samt anordnande av det första toppmötet om jämlikhet.

2.  Informationskampanjer som omfattar följande:

   a) Utarbetande av en logotyp som är åtkomlig och tillgänglig i olika format och ett motto för Europeiska året, som kan användas i samband med all verksamhet inom ramen för Europeiska året.
   b) En gemenskapsomfattande informationskampanj.
   c) Lämpliga åtgärder för att visa resultaten och synliggöra de gemenskapsinsatser och gemenskapsinitiativ som bidrar till uppnåendet av målen för Europeiska året.
   d) Anordnande av europeiska tävlingar som lyfter fram goda resultat och erfarenheter inom Europeiska årets temaområden.

3.  Övriga insatser

Gemenskapsomfattande undersökningar, inbegripet en uppsättning frågor som syftar till att bedöma konsekvenserna av Europeiska året och som skall ingå i en Eurobarometer-undersökning samt en utvärderingsrapport om Europeiska årets genomslag och resultat.

4.  Denna finansiering kan ske genom

   direkt inköp av varor och tjänster, särskilt när det gäller kommunikation, via öppna och/eller begränsade anbudsförfaranden,
   direkt inköp av konsulttjänster, via öppna och/eller begränsade anbudsförfaranden,
   bidrag till utgifter för särskilda evenemang på europeisk nivå som syftar till att lyfta fram och öka medvetenheten om Europeiska året: denna finansiering kommer inte att överstiga 80 % av mottagarens totala utgifter.

Kommissionen kan anlita tekniskt och/eller administrativt stöd till ömsesidig fördel för kommissionen och medlemsstaterna, t.ex. för att finansiera extern sakkunskap på ett särskilt område.

II)   insatser på Nationell nivå

1.  Insatser på lokal, regional eller nationell nivå kan finansieras via gemenskapens budget med upp till 50 % av de totala kostnaderna per medlemsstat.

2.  När detta beslut antagits skall kommissionen rikta en förslagsinfordran till de nationella genomförandeorgan som medlemsstaterna utsett.

3.  Varje nationellt genomförandeorgan skall lämna in en ansökan om gemenskapsfinansiering som svar på förslagsinfordran. Denna bidragsansökan skall beskriva de nationella strategierna och prioriteringarna för Europeiska året, den verksamhet man söker bidrag för i ifrågavarande medlemsstat samt de organisationer som skall ansvara för genomförandet av varje enskild aktivitet. Bidragsansökan skall åtföljas av en detaljerad budgetplan över de totala kostnaderna för de föreslagna aktiviteterna samt beloppet och källorna för samfinansiering. Stödberättigade kostnader kan omfatta personalkostnader eller kostnader för administration som de nationella genomförandeorganen ådrar sig.

4.  De nationella strategierna och prioriteringarna för Europeiska året skall fastställas i enlighet med de allmänna målsättningar som föreskrivs i artikel 2 och skall sträva efter att de olika orsaker till diskriminering som avses i artikel 2 ges samma vikt.

5.  Kommissionen skall utvärdera och om så erfordras begära ändringar i de ansökningar om gemenskapsfinansiering som lämnats in av de nationella genomförandeorganen. Dessa skall ansvara för samordningen och översynen av genomförandet av de olika nationella aktiviteterna.

6.  Insatser på lokal, regional eller nationell nivå kan omfatta följande:

   a) Möten och evenemang som rör målen för Europeiska året, inbegripet en invigningskonferens.
   b) Informationskampanjer, utbildningskampanjer och åtgärder som syftar till att sprida de principer och värderingar som ligger till grund för Europeiska året på nationell nivå, inbegripet utdelning av priser och tävlingar.
   c) Andra undersökningar än de som avses i del I punkt 3 ovan.

III)  Insatser som inte kan finansieras via gemenskapens budget

Gemenskapen kommer att ge moraliskt stöd, inbegripet skriftligt tillstånd att använda logotypen och annat material som är förknippat med Europeiska året, till initiativ som tas av offentliga eller privata organisationer, när dessa organisationer kan övertyga kommissionen om att initiativen inleds eller kommer att inledas under Europeiska året och i väsentlig utsträckning förmodas kunna bidra till uppnåendet av ett eller flera av målen för Europeiska året.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) Yttrande avgivet den 14 december 2005 (ännu ej offentliggjort i EUT).
(3) Yttrande avgivet den 16 november 2005 (ännu ej offentliggjort i EUT).
(4) Europaparlamentets ståndpunkt från den 13 december 2005.
(5) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22.
(6) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.
(7) EUT L 373, 21.12.2004, s. 37.
(8) EUT C ...
(9) EGT C 172, 18.6.1999, s. 1.
(10) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(11)* En månad efter antagandet av detta direktiv.


Avtal om prövning av asylansökan och om Eurodac: Danmark *
PDF 195kWORD 40k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets beslut om ingående av ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Danmark för att utvidga tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 343/2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat och för förordning (EG) nr 2725/2000 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av Dublinkonventionen, till att även gälla Danmark. (KOM(2004)0594 – 14787/1/2004 – C6-0198/2005 – 2004/0205(CNS))
P6_TA(2005)0490A6-0379/2005

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut (KOM(2004)0594)(1),

–   med beaktande av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Danmark (14787/1/2004),

–   med beaktande av artikel 63 första stycket, punkt 1 a och artikel 300.2 första stycket i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0198/2005),

–   med beaktande av artikel 51 och artikel 83.7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0379/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner ingåendet av avtalet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna parlamentets ståndpunkt.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Avtal EU-Island och Norge (handläggningen av en asylansökan)*
PDF 230kWORD 47k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets beslut om ingåendet av ett protokoll till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Island och Konungariket Norge om kriterier och mekanismer för att fastställa vilken stat som skall ansvara för handläggningen av en asylansökan som görs i en medlemsstat eller i Island eller Norge (KOM(2005)0131 – 8479/2005 – C6-0197/2005 – 2005/0031(CNS))
P6_TA(2005)0491A6-0380/2005

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut (KOM(2005)0131)(1),

–   med beaktande av protokollet till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Island och Konungariket Norge (8479/2005),

–   med beaktande av artikel 63 första stycket, punkt 1 a och artikel 300.2 första stycket i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0197/2005),

—  med beaktande av den behörighet som enligt det nuvarande protokollet ges åt den gemensamma kommitté som inrättas genom avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Island och Konungariket Norge,

—  med beaktande av att denna gemensamma kommitté utgör "en särskild institutionell ram" i enlighet med artikel 300.3 andra stycket i EG-fördraget,

—  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor i vilket artikel 300.3 andra stycket i EG-fördraget, där tillämpning av samtyckesförfarandet föreskrivs, anges som lämplig rättslig grund,

–   med beaktande av artikel 51, artikel 83.7 och artikel 35 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0380/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner förslaget till rådets beslut med de ändringar som gjorts och godkänner ingåendet av protokollet.

2.  Europaparlamentet förbehåller sig rätten att försvara de rättigheter som fördraget ger parlamentet.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Republiken Island och Konungariket Norge parlamentets ståndpunkt.

Rådets förslag   Parlamentets ändringar
Ändring 1
Led 1 i beaktandemeningen
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 63.1 a jämförd med artikel 300.2 första stycket första meningen och 300.3 första stycket i detta,
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 63.1 a jämförd med artikel 300.2 första stycket första meningen och artikel 300.3 andra stycket i detta,
Ändring 2
Led 3 i beaktandemeningen
med beaktande av Europaparlamentets yttrande, och
med beaktande av Europaparlamentets samtycke, och

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Överlämnande till tredje land av ansökningar om fiskelicenser *
PDF 193kWORD 39k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 3317/94 beträffande överlämnande till tredje land av ansökningar om fiskelicenser (KOM(2005)0238 – C6-0201/2005 – 2005/0110(CNS))
P6_TA(2005)0492A6-0387/2005

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2005)0238)(1),

–   med beaktande av artikel 37 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0201/2005),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A6-0387/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Utvidgning av tillämpningen av TAIEX till länder som kan komma i fråga för stöd från europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet *
PDF 207kWORD 51k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets beslut om att de länder som kan komma i fråga för stöd från det kommande europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet skall kunna få tillträde till programmet för tekniskt bistånd och informationsutbyte (TAIEX) (KOM(2005)0321 – C6-0283/2005 – 2005/0133(CNS))
P6_TA(2005)0493A6-0388/2005

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2005)0321)(1),

–   med beaktande av artikel 181a.2 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6–0283/2005),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A6-0388/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar
Ändring 1
Skäl -1 (nytt)
(-1) Ett av målen för unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik är att utveckla och konsolidera demokratin, rättsstatsprincipen och respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.
Ändring 2
Artikel 2
Vid genomförandet av rådets förordning (EG) nr 1488/1996 av den 23 juli 1996 om finansiella och tekniska stödåtgärder (Meda) för reformering av ekonomiska och sociala strukturer inom ramen för partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet och rådets förordning (EG, Euratom) nr 99/2000 av den 29 december 1999 om bistånd till partnerstaterna i Östeuropa och Centralasien (Tacis) får kommissionen i enlighet med artikel 54.2 i budgetförordningen besluta att överlåta uppgifter som omfattar myndighetsutövning, särskilt budgetgenomförandeuppgifter som följer av detta beslut, till det organ som har ansvaret för genomförandet av det TAIEX-program som genomförs enligt rådets förordning (EEG) nr 3906/1989 av den 18 december 1989 beträffande ekonomiskt stöd till vissa länder i Central- och Östeuropa, (Phare), rådets förordning (EG) nr 2666/2000 av den 5 december 2000 om bistånd till Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Förbundsrepubliken Jugoslavien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (Cards) och rådets förordning (EG) nr 2500/2001 av den 17 december 2001 om ekonomiskt stöd till Turkiet inför anslutningen. Detta beslut gäller inte åtgärder som genomförs enligt förordning (EG) nr 99/2000 och omfattas av Euratomfördraget.
Vid genomförandet av rådets förordning (EG) nr 1488/96 av den 23 juli 1996 om finansiella och tekniska stödåtgärder (Meda) för reformering av ekonomiska och sociala strukturer inom ramen för partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet och rådets förordning (EG, Euratom) nr 99/2000 av den 29 december 1999 om bistånd till partnerstaterna i Östeuropa och Centralasien (Tacis) får kommissionen i enlighet med artikel 54.2 i budgetförordningen besluta att överlåta uppgifter som omfattar myndighetsutövning, särskilt budgetgenomförandeuppgifter som följer av detta beslut, till det organ som har ansvaret för genomförandet av det TAIEX-program som genomförs enligt rådets förordning (EEG) nr 3906/89 av den 18 december 1989 beträffande ekonomiskt stöd till vissa länder i Central- och Östeuropa, (Phare), rådets förordning (EG) nr 2666/2000 av den 5 december 2000 om bistånd till Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Förbundsrepubliken Jugoslavien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (Cards) och rådets förordning (EG) nr 2500/2001 av den 17 december 2001 om ekonomiskt stöd till Turkiet inför anslutningen. Detta beslut gäller inte åtgärder som genomförs enligt förordning (EG) nr 99/2000 och omfattas av Euratomfördraget. Vederbörlig hänsyn skall tas till behovet av att undvika att något enskilt land tilldelas oproportionerliga medel till nackdel för andra parters rättmätiga behov.
Ändring 3
Artikel 2a (ny)
Artikel 2a
Kommissionen skall översända relevanta utvärderingar till Europaparlamentet för beaktande. Dessa utvärderingar skall ta upp effektiviteten, öppenheten och ansvarsskyldigheten hos både förvaltningsstrukturerna och den understödda verksamheten.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Internationell säkerhetsorganisationskod ***II
PDF 191kWORD 40k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om genomförande av Internationella säkerhetsorganisationskoden i gemenskapen och upphävande av rådets förordning (EG) nr 3051/95 (6919/1/2005 – C6-0269/2005 – 2003/0291(COD))
P6_TA(2005)0494A6-0325/2005

(Medbeslutandeförfarandet: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt (6919/1/2005 – C6-0269/2005),

–   med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(1), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2003)0767)(2),

–   med beaktande av artikel 251.2 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A6-0325/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner den gemensamma ståndpunkten.

2.  Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med den gemensamma ståndpunkten.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna rättsakten, i enlighet med artikel 254.1 i EG-fördraget.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att underteckna rättsakten, efter kontroll av att alla förfaranden vederbörligen avslutats, och att i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) EUT C 102 E, 28.4.2004, s. 565.
(2) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Batterier, ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer ***II
PDF 472kWORD 198k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer och om upphävande av direktiv 91/157/EEG (5694/5/2005 – C6-0268/2005 – 2003/0282(COD))
P6_TA(2005)0495A6-0335/2005

(Medbeslutandeförfarandet: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt (5694/5/2005 – C6-0268/2005),

–   med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(1), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2003)0723)(2) ,

–   med beaktande av artikel 251.2 i EG-fördraget,

–   med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor av den 29 november 2005 över den rättsliga grunden,

–   med beaktande av artiklarna 62 och 35.3 i arbetsordningen,

–   med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0335/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner den gemensamma ståndpunkten såsom ändrad av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid andra behandlingen den 13 december 2005 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/.../EG om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer och om upphävande av direktiv 91/157/EEG

P6_TC2-COD(2003)0282


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 175.1 och artikel 95.1 jämförd med artiklarna 4, 5 och 18 i detta direktiv,

med beaktande av kommissionens förslag(3),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(4),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(5),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(6), och

av följande skäl:

(1)  De nationella åtgärderna avseende batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer bör harmoniseras. Huvudsyftet med detta direktiv är att minimera den negativa inverkan som batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer har på miljön och därigenom bidra till att skydda, bevara och förbättra kvaliteten på miljön. Den rättsliga grunden är därför artikel 175.1 i fördraget. Det är dock även lämpligt att vidta åtgärder på gemenskapsnivå på grundval av artikel 95.1 i fördraget för att harmonisera kraven beträffande tungmetallhalten i, samt märkningen av batterier och ackumulatorer och därigenom se till att den inre marknaden fungerar väl och motverka snedvridning av konkurrensen inom gemenskapen.

(2)  Den 30 juli 1996 antog kommissionen ett meddelande om revidering av gemenskapens strategi för avfallshantering i vilket riktlinjer för gemenskapens framtida avfallspolitik fastställs. I meddelandet betonas att det är nödvändigt att minska mängden farliga ämnen i avfallet, och man pekar särskilt på de möjliga fördelarna med gemenskapsomfattande regler för att begränsa förekomsten av sådana ämnen i produkter och tillverkningsprocesser. I meddelandet anges vidare att om uppkomsten av avfall inte kan förhindras, skall avfallet återanvändas eller återvinnas för att utvinna material eller energi.

(3)  I rådets resolution av den 25 januari 1988 om gemenskapens handlingsprogram för att bekämpa miljöförorening genom kadmium(7) betonades det att en av de viktigaste beståndsdelarna i strategin för begränsning av användningen av kadmium till förmån för folkhälsan och miljön består i att begränsa denna användning till fall där det inte finns några lämpliga alternativ.

(4)  Rådets direktiv 91/157/EEG av den 18 mars 1991 om batterier och ackumulatorer som innehåller vissa farliga ämnen(8) har lett till en tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning inom detta område. Det direktivets syften har dock inte helt uppnåtts. I Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram(9) och i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/96/EG av den 27 januari 2003 om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE)(10) betonas också behovet att revidera direktiv 91/157/EEG. Direktiv 91/157/EEG bör därför för tydlighetens skull revideras och ersättas.

(5)  För att detta direktivs miljömål skall uppnås förbjuds utsläppande på marknaden av vissa batterier och ackumulatorer som innehåller kvicksilver eller kadmium. I direktivet uppmanas även till omfattande insamling och återvinning av förbrukade batterier och ackumulatorer samt bättre miljöprestanda hos alla aktörer som är involverade under hela livscykeln för batterier och ackumulatorer, till exempel tillverkare, distributörer och slutanvändare, och särskilt de aktörer som är direkt inblandade i behandlingen och återvinningen av förbrukade batterier och ackumulatorer. De särskilda regler som är nödvändiga för detta kompletterar befintlig gemenskapslagstiftning om avfall, särskilt rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall(11), rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall(12) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG av den 4 december 2000 om förbränning av avfall(13).

(6)  För att förhindra att förbrukade batterier och ackumulatorer bortskaffas på ett sätt som förorenar miljön och för att slutanvändarna inte skall förvirras av olika avfallshanteringskrav för olika batterier och ackumulatorer, bör detta direktiv omfatta alla batterier och ackumulatorer som släpps ut på marknaden inom gemenskapen. En sådan bred räckvidd bör också garantera stordriftsfördelar vid insamling och återvinning samt en optimal resursbesparing.

(7)  Tillförlitliga batterier och ackumulatorer är nödvändiga för säkerheten för många produkter, apparater och tjänster och utgör en väsentlig energikälla i vårt samhälle.

(8)  Det är lämpligt att skilja mellan bärbara batterier och ackumulatorer, å ena sidan, och industribatterier och industriackumulatorer samt bilbatterier och bilackumulatorer, å andra sidan. Bortskaffande av industribatterier och industriackumulatorer samt bilbatterier och bilackumulatorer i deponier eller genom förbränning bör förbjudas.

(9)  Exempel på industribatterier och industriackumulatorer inbegriper batterier och ackumulatorer som används för elförsörjning vid nödsituationer eller som reservkraft på sjukhus, flygplatser eller kontor, batterier och ackumulatorer som används i tåg eller flygplan och batterier och ackumulatorer som används på offshoreoljeriggar eller i fyrar. Hit hör även batterier och ackumulatorer som är avsedda uteslutande för manuella betalningsterminaler i affärer och restauranger, streckkodläsare i affärer, videoutrustning för TV-kanaler liksom studior för yrkesmässigt bruk, gruvlampor och dyklampor som är fästa vid gruvhjälmar och dykhjälmar för yrkesutövare, reservbatterier och reservackumulatorer för eldörrar för att förhindra att människor fastnar eller kläms, batterier och ackumulatorer som används i instrument eller i olika typer av mät- eller instrumentutrustning samt batterier och ackumulatorer som används i samband med solpaneler, fotovoltaiska och andra tillämpningar av förnybar energi. Industribatterier och industriackumulatorer inbegriper också batterier och ackumulatorer som används i eldrivna fordon, till exempel bilar, rullstolar, cyklar, flygplatsfordon och automatiska transportfordon. Utöver denna icke-uttömmande förteckning av exempel bör alla batterier eller ackumulatorer som inte förslutits och inte används för fordon anses vara industribatterier respektive industriackumulatorer.

(10)  Exempel på batterier och ackumulatorer som är helt förslutna batterier och ackumulatorer som en genomsnittsperson kan bära i handen utan svårighet och som varken är bilbatterier eller bilackumulatorer eller industribatterier eller industriackumulatorer inbegriper batterier med en enda cell (till exempel AA- och AAA-batterier) och batterier och ackumulatorer som används av konsumenter eller yrkesutövare i mobiltelefoner, bärbara datorer, sladdlösa elektriska handverktyg, leksaker och hushållsapparater, till exempel elektriska tandborstar, rakapparater och handdammsugare (inklusive liknande utrustning som används i skolor, affärer, restauranger, på flygplatser, kontor eller sjukhus) och varje batteri som konsumenter kan använda för normala tillämpningar i hushållet.

(11)  Kommissionen bör utvärdera behovet av anpassning av detta direktiv, med beaktande av tillgängliga tekniska och vetenskapliga rön. I synnerhet bör kommissionen genomföra en översyn av undantaget från kadmiumförbudet för bärbara batterier och ackumulatorer som är avsedda att användas i sladdlösa elektriska handverktyg. Exempel på sladdlösa elektriska handverktyg är sådana verktyg som konsumenter eller yrkesmän använder för svarvning, fräsning, slipning, sågning, kapning, klippning, borrning, håltagning, stansning, hamring, nitning, skruvning, polering eller liknande bearbetning av trä, metall eller andra material samt för gräsklippning, beskärning eller annat trädgårdsarbete.

(12)  Kommissionen bör också övervaka, och medlemsstaterna bör uppmuntra, teknisk utveckling som förbättrar batteriers och ackumulatorers miljöprestanda under hela deras livscykel, bland annat genom att delta i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (EMAS).

(13)  För att skydda miljön bör man samla in förbrukade batterier och ackumulatorer. För bärbara batterier och ackumulatorer bör insamlingssystem med hög insamlingsnivå inrättas. Därför bör insamlingssystem inrättas så att slutanvändarna enkelt och kostnadsfritt kan göra sig av med alla förbrukade bärbara batterier och ackumulatorer. Det är lämpligt att ha olika insamlingssystem och finansieringsarrangemang för de olika typerna av batterier och ackumulatorer.

(14)  Det är önskvärt att medlemsstaterna uppnår en hög insamlings- och återvinningsgrad för förbrukade batterier och ackumulatorer, så att en hög nivå på miljöskydd och materialåtervinning uppnås i hela gemenskapen. Detta direktiv bör därför ställa upp lägsta återvinningsmål och återvinningsgrad för medlemsstaterna. Det är lämpligt att beräkna insamlingsnivån på grundval av den genomsnittliga årliga försäljningen under de föregående åren så att alla medlemsstater har jämförbara mål som står i proportion till den nationella batteriförbrukningsnivån.

(15)  Särskilda återvinningskrav bör fastställas för kadmiumbatterier och blybatterier och kadmiumackumulatorer och blyackumulatorer för att uppnå en hög nivå på materialåtervinningen i hela gemenskapen och förhindra skillnader mellan medlemsstaterna.

(16)  Alla berörda parter bör ha möjlighet att delta i insamlings-, behandlings- och återvinningssystemen. Dessa system bör utformas på ett sätt som förhindrar diskriminering av importerade produkter, handelshinder och snedvridning av konkurrensen.

(17)  Insamlings- och återvinningssystemen bör optimeras, framför allt för att minimera kostnaderna och de negativa miljömässiga konsekvenserna av transporter. I behandlings- och återvinningssystemen bör bästa tillgängliga teknik användas enligt definitionen i artikel 2.11 i rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar(14).

(18)  Grundläggande principer för hur hanteringen av förbrukade batterier och ackumulatorer skall finansieras bör fastställas på gemenskapsnivå. Finansieringssystemen bör bidra till en hög insamlings- och återvinningsnivå och till att genomföra principen om producentansvar. Alla som är tillverkare enligt definitionen i detta direktiv bör registreras. Tillverkarna bör finansiera kostnaderna för insamling, behandling och återvinning av alla insamlade batterier och ackumulatorer minus vinsten vid försäljning av det återvunna materialet.

(19)  För att insamlingen skall bli framgångsrik är det nödvändigt att informera slutanvändarna om behovet av separat insamling, om tillgängliga insamlingssystem samt om slutanvändarnas egen roll i hanteringen av förbrukade batterier och ackumulatorer. Närmare bestämmelser bör utformas för ett märkningssystem, som bör ge slutanvändarna öppen, tillförlitlig och tydlig information om batterier och ackumulatorer samt om de tungmetaller som dessa innehåller.

(20)  Om medlemsstaterna använder sig av ekonomiska styrmedel, t.ex. differentierade skattesatser, för att uppnå direktivets mål och, framför allt, för att uppnå en hög separat insamlings- och återvinningsnivå, bör de informera kommissionen om detta.

(21)  Det krävs tillförlitliga och jämförbara uppgifter om den mängd batterier och ackumulatorer som släpps ut på marknaden, samlas in och återvinns för att man skall kunna kontrollera om detta direktivs syften uppnåtts.

(22)  Medlemsstaterna bör fastställa bestämmelser om sanktioner som skall tillämpas vid överträdelse av bestämmelserna i detta direktiv och se till att dessa genomförs. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(23)  I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning(15) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

(24)  De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(16).

(25)  Eftersom målen för detta direktiv − nämligen att skydda miljön och se till att den inre marknaden fungerar väl − inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(26)  Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av gemenskapens lagstiftning om säkerhets-, kvalitets- och hälsokrav eller gemenskapens särskilda lagstiftning om avfallshantering, i synnerhet Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000 om uttjänta fordon(17) och direktiv 2002/96/EG.

(27)  När det gäller frågan om producentansvar är tillverkare av batterier och ackumulatorer och tillverkare av andra produkter där ett batteri eller en ackumulator ingår ansvariga för hanteringen av förbrukade batterier och ackumulatorer som de släpper ut på marknaden. Ett flexibelt tillvägagångssätt är lämpligt för att finansieringssystemen skall kunna återspegla olika nationella omständigheter och ta hänsyn till befintliga system, särskilt dem som införts för att följa bestämmelserna i direktiv 2000/53/EG och direktiv 2002/96/EG, samtidigt som dubbel avgiftsbeläggning undviks.

(28)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/95/EG av den 27 januari 2003 om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter(18) omfattar inte batterier eller ackumulatorer som används i elektrisk eller elektronisk utrustning.

(29)  Bilbatterier och industribatterier och bilackumulatorer och industriackumulatorer som används i fordon bör uppfylla kraven i direktiv 2000/53/EG, särskilt artikel 4. Det bör därför vara förbjudet att använda kadmium i industribatterier och industriackumulatorer för elektriska fordon om de inte har beviljats undantag på grundval av bilaga II till det direktivet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

Syftet med detta direktiv är i första hand att förhindra användning av tungmetaller i batterier och ackumulatorer och i andra hand att säkerställa insamling, behandling, återvinning och bortskaffande av alla förbrukade batterier och ackumulatorer, detta för att undvika att batterier med farliga ämnen bortskaffas och för att se till att de användbara ämnen som batterierna innehåller återvinns.

Vidare är avsikten att förbättra miljöprestandan hos batterier och ackumulatorer samt i den verksamhet som bedrivs av alla de aktörer som är involverade under hela livscykeln för elektrisk eller elektronisk utrustning, dvs. tillverkare, distributörer och konsumenter, särskilt de aktörer som är direkt inblandade i behandlingen av förbrukade batterier och ackumulatorer.

Artikel 2

Räckvidd

1.  Detta direktiv skall vara tillämpligt på alla typer av batterier och ackumulatorer, oavsett deras form, volym, vikt, materialsammansättning och användning. Det skall inte påverka direktiven 2000/53/EG och 2002/96/EG.

2.  Direktivet skall inte vara tillämpligt på batterier och ackumulatorer i

   a) utrustning som används i samband med skydd av viktiga intressen som rör medlemsstaternas säkerhet, vapen, ammunition och krigsmateriel, med undantag av sådana produkter som inte är avsedda för specifikt militära ändamål,
   b) utrustning avsedd att sändas ut i rymden.

Artikel 3

Definitioner

I detta direktiv används nedanstående beteckningar med de betydelser som här anges:

   1. "batteri eller ackumulator": en sådan källa till elektrisk energi som består av en eller flera primära battericeller (inte laddningsbara) eller som består av en eller flera sekundära battericeller (laddningsbara) och där energin genereras genom direkt omvandling av kemisk energi.
   2. "batterisats": en uppsättning batterier eller ackumulatorer som är sammankopplade och/eller inkapslade i ett yttre hölje och utgör en komplett enhet som det inte är meningen att slutanvändaren skall bryta upp eller öppna.
  3. "bärbara batterier eller ackumulatorer": batterier, knappceller, batterisatser eller ackumulatorer som
   a) är förslutna, och
   b) är bärbara, och
   c) varken är industribatterier eller industriackumulatorer eller bilbatterier eller bilackumulatorer.
   4. "knappcell": små runda bärbara batterier eller ackumulatorer, med större diameter än höjd, som används för särskilda ändamål som hörapparater, klockor, små bärbara apparater och som reservkraft.
   5. "bilbatteri eller bilackumulator": batterier eller ackumulatorer som används till startmotor, belysning eller tändningssystem.
   6. "industribatteri eller industriackumulator": batterier eller ackumulatorer som utformats uteslutande för industriell eller professionell användning eller som används i elektriska fordon av alla slag.
   7. "förbrukade batterier eller ackumulatorer": batterier eller ackumulatorer som är att betrakta som avfall enligt artikel 1 a i direktiv 75/442/EEG.
   8. "återvinning": upparbetning i en produktionsprocess av avfallsmaterial i samma syfte som det ursprungliga eller i andra syften, undantaget energiutvinning, det vill säga användning av brännbart avfall för att alstra energi genom direkt förbränning, med eller utan annat avfall, men med värmeåtervinning.
   9. "bortskaffande": varje sådan tillämplig åtgärd som avses i bilaga II A till direktiv 75/442/EEG.
   10. "behandling": allt omhändertagande av förbrukade batterier och ackumulatorer efter det att de lämnats till en anläggning för sortering, förberedelse för återvinning eller förberedelse för bortskaffande.
   11. "apparat": elektrisk eller elektronisk utrustning enligt definitionen i direktiv 2002/96/EG som helt eller delvis drivs eller kan drivas med batterier eller ackumulatorer.
   12. "tillverkare": varje person i en medlemsstat som på den medlemsstatens territorium, oavsett vilken försäljningsteknik som används, inbegripet tekniker för distanskommunikation enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal(19), för första gången yrkesmässigt släpper ut batterier eller ackumulatorer på marknaden, inklusive sådana som ingår i apparater eller fordon.
   13. "distributör": varje person som yrkesmässigt tillhandahåller batterier och ackumulatorer till en slutanvändare.
   14. "utsläppande på marknaden": att tillhandahålla eller göra tillgänglig, mot betalning eller gratis, för tredje person inom gemenskapen, inbegripet import till gemenskapens tullområde.
   15. "ekonomiska aktörer": var och en som bedriver verksamhet inom tillverkning, distribution, insamling, materialåtervinning eller annan behandling.
   16. "sladdlösa elektriska handverktyg": bärbara apparater som drivs av ett batteri eller en ackumulator och som är avsedda för underhålls-, bygg- och anläggningsverksamhet eller trädgårdsarbete.
   17. "insamlingsnivå": för en viss medlemsstat under ett visst kalenderår, den procentsats som erhålls genom att dividera vikten av förbrukade bärbara batterier och ackumulatorer som insamlats i enlighet med artikel 8.1 under det kalenderåret med den genomsnittliga årliga försäljningen av bärbara batterier och ackumulatorer som släppts ut på marknaden, uttryckt i vikt, i den medlemsstaten under det kalenderåret och de föregående två kalenderåren.

Artikel 4

Förbud

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 2000/53/EG skall medlemsstaterna förbjuda utsläppande på marknaden av

   a) alla batterier och ackumulatorer som innehåller mer än 0,0005 % kvicksilver per viktenhet, oavsett om de ingår i apparater eller inte, och
   b) bärbara batterier och ackumulatorer, inbegripet sådana som ingår i apparater, som innehåller mer än 0,002 % kadmium per viktenhet.

2.  Det i punkt 1 a angivna förbudet skall inte omfatta knappceller med en kvicksilverhalt som inte överstiger 2 % per viktenhet.

3.  Det förbud som anges i punkt 1 b skall inte omfatta bärbara batterier och ackumulatorer som är avsedda att användas i

   a) nöd- och alarmsystem inbegripet nödbelysningssystem,
   b) medicinsk utrustning eller
   c) sladdlösa elektriska handverktyg.

4.  Kommissionen skall se över det undantag som anges i punkt 3 c och lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet senast den …(20), om så är lämpligt tillsammans med relevanta förslag som syftar till att införa ett förbud mot kadmium i batterier och ackumulatorer.

Artikel 5

Ökad miljöprestanda

Medlemsstaterna skall främja forskning och uppmuntra tillverkarna att förbättra batteriers och ackumulatorers allmänna miljöprestanda under hela deras livscykel och möjligheten att utveckla och saluföra batterier och ackumulatorer som innehåller minskade mängder farliga ämnen eller ämnen som är mindre förorenande, framför allt för att ersätta kvicksilver, kadmium och bly.

Medlemsstaterna skall främja forskning och utveckling på dessa områden för att bidra till att dessa mål uppnås.

Artikel 6

Utsläppande på marknaden

1.  Medlemsstaterna får inte på de grunder som behandlas i detta direktiv förhindra, förbjuda eller begränsa saluföring av sådana batterier och ackumulatorer som uppfyller kraven i detta direktiv inom sitt territorium.

2.  Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som krävs för att se till att batterier och ackumulatorer som inte uppfyller kraven i detta direktiv inte släpps ut på marknaden eller dras tillbaka från marknaden.

3.  Medlemsstaterna skall se till att batterier och ackumulatorer endast byggs in i apparater om de lätt kan avlägsnas av konsumenten när de förbrukats. Denna bestämmelse gäller inte de kategorier av apparater som anges i bilaga III. Alla apparater som innehåller batterier och ackumulatorer skall åtföljas av en bruksanvisning som anger hur dessa kan tas ut på ett säkert sätt och som vid behov upplyser användarna om batteriernas och ackumulatorernas innehåll.

Artikel 7

Övergripande mål

Medlemsstaterna skall, med beaktande av de konsekvenser för miljön som transporter har, vidta nödvändiga åtgärder för att maximera den separata insamlingen av förbrukade batterier och ackumulatorer och för att förhindra ett slutgiltigt bortskaffande av batterier och ackumulatorer, detta i syfte att uppnå största möjliga återvinning av alla förbrukade batterier och ackumulatorer vars användning inte är förbjuden enligt artikel 4.

Artikel 8

Insamlingssystem

1.  Medlemsstaterna skall se till att det finns lämpliga insamlingssystem för förbrukade bärbara batterier och ackumulatorer. Sådana system

   a) skall göra det möjligt för slutanvändarna att göra sig av med bärbara batterier eller ackumulatorer på en lättillgänglig insamlingsplats i deras närhet; sådana insamlingsplatser skall inte behöva vara individuellt registrerade eller ha enskilt tillstånd i enlighet med direktiv 75/442/EEG och rådets direktiv 91/689/EEG av den 12 december 1991 om farligt avfall(21),
   b) får inte innebära några kostnader för slutanvändaren när denne gör sig av med bärbara batterier eller ackumulatorer och inte heller någon skyldighet att köpa ett nytt batteri eller en ny ackumulator,
   c) får samköras med de system som avses i artikel 5.2 i direktiv 2002/96/EG.

Artikel 10 i direktiv 75/442/EEG skall inte vara tillämplig på sådana insamlingsplatser som inrättas i överensstämmelse med led a i denna punkt.

2.  Under förutsättning att dessa system uppfyller kriterierna i punkt 1, får medlemsstaterna

   a) kräva att tillverkarna inrättar sådana system,
   b) kräva att andra ekonomiska aktörer medverkar i sådana system,
   c) behålla befintliga system.

3.  Medlemsstaterna skall se till att tillverkare av industribatterier och industriackumulatorer, eller tredje part som agerar för deras räkning, inte vägrar att från slutanvändarna återta förbrukade industribatterier och -ackumulatorer, oavsett dessas kemiska sammansättning eller ursprung. Oberoende tredje parter får också samla in förbrukade industribatterier och industriackumulatorer.

4.  Medlemsstaterna skall se till att tillverkare av bilbatterier och bilackumulatorer, eller tredje part, inrättar system för insamling av förbrukade bilbatterier och bilackumulatorer från slutanvändaren eller på en lättillgänglig insamlingsplats i dennes närhet, om de inte samlas in enligt de system som avses i artikel 5.1 i direktiv 2000/53/EG. När det gäller bilbatterier och bilackumulatorer från privata, icke-kommersiella fordon, får sådana system inte innebära några kostnader för slutanvändaren när denne gör sig av med förbrukade batterier eller ackumulatorer och inte heller någon skyldighet att köpa ett nytt batteri eller en ny ackumulator.

5.  Medlemsstaterna skall se till att distributörer som tillhandahåller bärbara batterier är skyldiga att kostnadsfritt återta förbrukade bärbara batterier från slutanvändarna.

Artikel 9

Ekonomiska styrmedel

1.  Medlemsstaterna får använda ekonomiska styrmedel för att främja insamling av förbrukade batterier och ackumulatorer eller för att främja användning av batterier och ackumulatorer som innehåller mindre förorenande ämnen, genom att exempelvis införa differentierade skattesatser. Om medlemsstaterna gör detta, skall de anmäla de åtgärder som rör genomförandet av dessa styrmedel till kommissionen. Medlemsstaterna skall se till att sådana åtgärder

   a) inte strider mot reglerna på den inre marknaden eller snedvrider konkurrensen och inte heller tjänar som inkomsthöjande åtgärder på områden som inte är kopplade till målen i detta direktiv,
   b) vidtas efter samråd med samtliga berörda parter, och
   c) är motiverade på ekonomiska, sociala och miljörelaterade grunder.

2.  Medlemsstaterna skall i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och föreskrifter för informationssamhällets tjänster anmäla(22) till kommissionen vilka åtgärder de avser att vidta i enlighet med punkt 1.

Artikel 10

Insamlingsmål

1.  Medlemsstaterna skall beräkna insamlingsnivån i enlighet med definitionen i artikel 3.17 första gången beträffande det fjärde hela kalenderår som följer efter det att detta direktiv har trätt i kraft.

Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 2002/96/EG skall de årliga sifferuppgifterna för insamling och försäljning inbegripa sådana batterier och ackumulatorer som ingår i apparater.

2.  Medlemsstaterna skall uppnå följande lägsta insamlingsnivåer:

   a) 25 %, senast den …(23).
   b) 45 %, senast den …(24)*.

3.  Medlemsstaterna skall övervaka insamlingsnivåerna årligen i enlighet med systemet i bilaga I. Utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2150/2002 av den 25 november 2002 om avfallsstatistik(25) skall medlemsstaterna överlämna rapporter till kommissionen inom sex månader, räknat från slutet av det berörda kalenderåret. Rapporterna skall ange varifrån de uppgifter hämtats som behövs för beräkningen av insamlingsnivån.

4.  I enlighet med det förfarande som anges i artikel 22.2

   a) får övergångsbestämmelser föreskrivas för att hantera svårigheter som en medlemsstat ställs inför när det gäller att uppfylla kraven i punkt 2 på grund av särskilda nationella förhållanden,
   b) skall en gemensam metod fastställas för beräkningen av den årliga försäljningen av bärbara batterier och ackumulatorer till slutanvändarna senast den …(26)**.

Artikel 11

Behandling och återvinning

1.  Senast den …(27) skall medlemsstaterna se till att

   a) tillverkarna, eller tredje part, inrättar system med användning av bästa tillgängliga teknik med hänsyn till hälso- och miljöskyddet, för behandling och återvinning av förbrukade batterier och ackumulatorer,
   b) alla identifierbara batterier och ackumulatorer som samlats in i enlighet med artikel 8 behandlas och återvinns med hjälp av system som åtminstone är förenliga med gemenskapslagstiftningen, framför allt i fråga om hälsa, säkerhet och avfallshantering.

Som en del av en strategi för att avveckla tungmetaller, när ingen lämplig slutmarknad finns tillgänglig, får emellertid medlemsstaterna, i enlighet med fördraget, bortskaffa insamlade bärbara batterier eller ackumulatorer som innehåller kadmium, kvicksilver eller bly i deponier eller genom underjordsförvar. Medlemsstaterna skall anmäla åtgärderna till kommissionen i enlighet med direktiv 98/34/EG.

2.  Behandlingen skall uppfylla de minimikrav som anges i bilaga IV, del A.

3.  Återvinningsprocesserna skall senast den …(28)* uppnå de återvinningsgrader och de tillhörande bestämmelser som anges i bilaga IV, del B.

4.  Medlemsstaterna skall avge rapport om nivån på den uppnådda återvinningen för varje berört kalenderår och huruvida uppnå de återvinningsgrader som anges i bilaga IV del B har uppnåtts. De skall överlämna informationen till kommissionen inom sex månader, räknat från slutet av det berörda kalenderåret.

5.  Bilaga IV får anpassas eller kompletteras för att beakta den tekniska eller vetenskapliga utvecklingen i enlighet med det förfarande som anges i artikel 22.2. Bland annat gäller följande:

   a) Senast den …(29) skall närmare bestämmelser om beräkning av återvinningsgrader läggas till.
   b) De lägsta återvinningsgraderna skall regelbundet utvärderas och anpassas till bästa tillgängliga teknik och mot bakgrund av den utveckling som avses i punkt 1 andra stycket.

6.  Innan kommissionen föreslår några ändringar av bilaga IV skall den samråda med berörda aktörer, särskilt tillverkare, personer som arbetar med insamling, återvinning och behandling, miljöorganisationer, konsumentorganisationer och arbetstagarorganisationer. Den skall informera den kommitté som anges i artikel 22.1 om resultatet av detta samråd.

Artikel 12

Ny återvinningsteknik

1.  Medlemsstaterna skall främja utveckling av ny återvinnings- och behandlingsteknik samt forskning om miljövänliga och kostnadseffektiva återvinningsmetoder för alla typer av batterier och ackumulatorer.

2.  Medlemsstaterna skall uppmuntra behandlingsanläggningarna att införa certifierade miljöledningssystem i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 761/2001 av den 19 mars 2001 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (EMAS)(30).

Artikel 13

Bortskaffande

Medlemsstaterna skall förbjuda bortskaffande i deponier eller genom förbränning av förbrukade industribatterier och bilbatterier och industriackumulatorer och bilackumulatorer. Rester från alla batterier och ackumulatorer som har genomgått både behandling och återvinning i enlighet med artikel 11.1 får emellertid bortskaffas i deponier eller genom förbränning.

Artikel 14

Export

1.  Behandling och återvinning kan genomföras utanför den berörda medlemsstaten eller utanför gemenskapen under förutsättning att transporten av förbrukade batterier och ackumulatorer sker i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen(31).

2.  Förbrukade batterier och ackumulatorer som exporteras från gemenskapen i enlighet med förordning (EEG) nr 259/93, rådets förordning (EG) nr 1420/1999 av den 29 april 1999 om fastställande av gemensamma regler och förfaranden som skall tillämpas på transporter av vissa avfallsslag till vissa länder utanför OECD(32) och kommissionens förordning (EG) nr 1547/1999 av den 12 juli 1999 om kontrollförfaranden i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 259/93 för transporter av vissa typer av avfall till vissa länder som inte omfattas av OECD-beslut C(92)39 slutlig(33) får endast tillgodoräknas med avseende på de skyldigheter och återvinningsgrader som fastställs i bilaga IV till detta direktiv om det klart kan påvisas att återvinning ägt rum under förhållanden som motsvarar kraven i detta direktiv.

3.  Närmare bestämmelser för genomförandet av denna artikel skall fastställas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 22.2.

Artikel 15

Finansiering

1.  Medlemsstaterna skall se till att tillverkarna, eller tredje part som agerar för deras räkning, finansierar alla nettokostnader i samband med

   a) insamling, behandling och återvinning av alla förbrukade bärbara batterier och ackumulatorer som samlats in i enlighet med artikel 8.1 och 8.2,
   b) offentliga informationskampanjer om insamling, behandling och återvinning av alla förbrukade bärbara batterier och ackumulatorer, och
   c) insamling, behandling och återvinning av alla förbrukade industribatterier och bilbatterier och industriackumulatorer och bilackumulatorer som samlats in i enlighet med artikel 8.3 och 8.4.

2.  Vid genomförandet av punkt 1 skall medlemsstaterna se till att tillverkare av batterier eller ackumulatorer som samlats in enligt system som inrättats i enlighet med direktiv 2000/53/EG eller direktiv 2002/96/EG inte påförs dubbla avgifter.

3.  Ansvaret för att finansiera kostnaderna för insamling, behandling, återvinning och miljövänligt bortskaffande av förbrukade batterier och ackumulatorer som släpps ut på marknaden före detta direktivs ikraftträdande, dvs. historiskt avfall, skall vila på tillverkarna.

4.  Kostnaderna för insamling, behandling och återvinning skall inte anges separat för slutanvändarna vid tidpunkten för försäljning av nya bärbara batterier och ackumulatorer.

5.  Tillverkare och användare av industri- och bilbatterier och -ackumulatorer får sluta avtal som anger andra finansieringsarrangemang än de som anges i punkt 1.

Artikel 16

Registrering

Medlemsstaterna skall se till att varje tillverkare är registrerad.

Artikel 17

Deltagande

1.  Medlemsstaterna skall se till att alla ekonomiska aktörer och alla behöriga offentliga myndigheter får delta i de system för insamling, behandling och återvinning som avses i artiklarna 8 och 11.

2.  Dessa system skall också på icke-diskriminerande villkor omfatta produkter som importeras från tredjeland, och de skall utformas så att handelshinder och snedvridning av konkurrensen undviks.

Artikel 18

Information till slutanvändarna

1.  Medlemsstaterna skall, särskilt genom informationskampanjer, se till att slutanvändarna får uttömmande information om

   a) de potentiella effekterna på miljön och människors hälsa av de ämnen som används i batterier och ackumulatorer,
   b) att det är önskvärt att de inte bortskaffar förbrukade batterier och ackumulatorer som osorterat kommunalt avfall och att de medverkar vid separat insamling av dessa för att underlätta behandling och återvinning,
   c) tillgängliga insamlings- och återvinningssystem,
   d) hur de kan bidra till återvinningen av förbrukade batterier och ackumulatorer, och
   e) innebörden av den symbol med ett överkryssat sopkärl som återges i bilaga II och de kemiska beteckningarna Hg, Cd och Pb.

2.  Medlemsstaterna får kräva att ekonomiska aktörer tillhandahåller en del av eller all den information som avses i punkt 1.

3.  Medlemsstaterna skall se till att distributörerna av bärbara batterier eller ackumulatorer informerar slutanvändarna om möjligheten att göra sig av med bärbara batterier eller ackumulatorer vid deras försäljningsställen.

Artikel 19

Märkning

1.  Medlemsstaterna skall se till att alla batterier, ackumulatorer och batterisatser är ordentligt märkta med den symbol som visas i bilaga II.

Medlemsstaterna skall se till att kapaciteten hos alla batterier, ackumulatorer och batterisatser anges på produkterna på ett synligt, lättläst och outplånligt sätt.

2.  Batterier, ackumulatorer och knappceller som innehåller mer än 0,0005 % kvicksilver, mer än 0,002 % kadmium eller mer än 0,004 % bly skall märkas med den berörda metallens kemiska beteckning: Hg, Cd eller Pb. Den symbol som anger tungmetallhalten skall tryckas under den symbol som visas i bilaga II, och den skall täcka en yta som motsvarar minst en fjärdedel av den symbolens storlek.

3.  Den symbol som visas i bilaga II skall täcka minst 3 procent av ytan på batteriets, ackumulatorns eller batterisatsens största sida, upp till en storlek på högst 5 x 5 cm. För cylinderformiga celler skall symbolen täcka minst 1,5 procent av batteriets eller ackumulatorns yta och ha en storlek på högst 5 x 5 cm.

4.  Om symbolen på grund av batteriets, ackumulatorns eller batterisatsens storlek skulle bli mindre än 0,5 x 0,5 cm behöver inte batteriet, ackumulatorn eller batterisatsen märkas, utan en symbol med minst storleken 1 x 1 cm skall tryckas på förpackningen.

5.  Symbolen skall tryckas på ett synligt ställe, vara tydligt läsbar och outplånlig.

6.  Undantag från märkningskraven enligt denna artikel får medges i enlighet med det förfarande som avses i artikel 22.2.

Artikel 20

Nationella genomföranderapporter

1.  Medlemsstaterna skall vart tredje år överlämna en rapport till kommissionen om genomförandet av detta direktiv. Den första rapporten skall dock omfatta perioden fram till den …(34).

2.  Rapporterna skall upprättas på grundval av ett frågeformulär eller en förlaga som skall fastställas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 22.2. Frågeformuläret eller förlagan skall lämnas till medlemsstaterna sex månader innan den första period som rapporten avser inleds.

3.  Medlemsstaterna skall även rapportera om de eventuella åtgärder som de vidtar för att främja en utveckling i positiv riktning när det gäller den miljöpåverkan som batterier och ackumulatorer har, särskilt

   a) utveckling, inbegripet frivilliga åtgärder som vidtas av tillverkare, för att minska mängden tungmetaller och andra farliga ämnen som ingår i batterier och ackumulatorer,
   b) nya återvinnings- och behandlingstekniker,
   c) ekonomiska operatörers medverkan i miljöledningssystem,
   d) forskning på dessa områden, och
   e) åtgärder för att främja förebyggande av avfall.

4.  Kommissionen skall erhålla rapporten senast nio månader efter den berörda treårsperiodens utgång eller, när det gäller den första rapporten, senast den …(35).

5.  Kommissionen skall offentliggöra en rapport om genomförandet av detta direktiv och om direktivets inverkan på miljön och den inre marknaden senast nio månader efter att ha mottagit rapporterna från medlemsstaterna i enlighet med punkt 4.

Artikel 21

Översyn

1.  Kommissionen skall se över genomförandet av detta direktiv och direktivets inverkan på miljön och den inre marknaden efter att ha mottagit rapporterna från medlemsstaterna i enlighet med artikel 20.4 för andra gången.

2.  Den andra rapporten, som kommissionen offentliggör i enlighet med artikel 20.5, skall omfatta en utvärdering av följande aspekter av detta direktiv:

   a) Lämpligheten i ytterligare riskhanteringsåtgärder för batterier och ackumulatorer som innehåller tungmetaller.
   b) Lämpligheten i de minimimål för insamling av alla förbrukade bärbara batterier och ackumulatorer som anges i artikel 10.2, och möjligheten att införa ytterligare mål för senare år med beaktande av den tekniska utvecklingen och de praktiska erfarenheter som gjorts i medlemsstaterna.
   c) Lämpligheten i de minimikrav för återvinning som anges i bilaga IV, del B, med beaktande av den information medlemsstaterna tillhandahåller, den tekniska utvecklingen och de praktiska erfarenheter som gjorts i medlemsstaterna.

3.  Rapporten skall i förekommande fall åtföljas av förslag till revidering av berörda bestämmelser i detta direktiv.

Artikel 22

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen skall biträdas av den kommitté som inrättats enligt artikel 18 i direktiv 75/442/EEG.

2.  När det hänvisas till denna artikel skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3.  Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 23

Sanktioner

Medlemsstaterna skall fastställa regler om sanktioner som skall gälla vid överträdelser av nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de verkställs. Sanktionerna skall vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Medlemsstaterna skall anmäla dessa åtgärder till kommissionen senast den …(36), och de skall utan dröjsmål informera om eventuella senare ändringar som påverkar dem.

Artikel 24

Införlivande

1.  Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den ...*.

När en medlemsstat antar dessa åtgärder skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till alla gällande lagar och andra författningar som antas inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 25

Frivilliga avtal

1.  Under förutsättning att de mål som ställs upp i detta direktiv uppnås får medlemsstaterna införliva bestämmelserna i artiklarna 8, 14 och 18 genom avtal mellan de behöriga myndigheterna och de berörda ekonomiska aktörerna. Sådana avtal skall uppfylla följande krav:

   a) Det skall vara möjligt att kontrollera att avtalen följs.
   b) Målen och de därmed förbundna tidsfristerna skall anges.
   c) De skall offentliggöras i medlemsstatens officiella tidning, eller i någon annan officiell handling som allmänheten har likvärdig tillgång till, och överlämnas till kommissionen.

2.  De resultat som uppnås skall regelbundet övervakas, rapporteras till de behöriga myndigheterna och kommissionen samt göras tillgängliga för allmänheten på de villkor som fastställs i avtalen.

3.  De behöriga myndigheterna skall se till att det sker en granskning av vilka framsteg som görs enligt avtalen.

4.  Om avtalen inte följs skall medlemsstaterna genomföra de tillämpliga bestämmelserna i detta direktiv genom att anta lagar eller andra författningar.

Artikel 26

Upphävande

Direktiv 91/157/EEG skall upphöra att gälla från och med den ...(37).

Hänvisningar till direktiv 91/157/EEG skall anses som hänvisningar till detta direktiv.

Artikel 27

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 28

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

ÖVERVAKNING AV HUR INSAMLINGSMÅLEN I ARTIKEL 10 IAKTTAS

År

Datainsamling

Beräkning

Rapporterings-krav

X(38)+1

X+2

Försäljning

år 2 (S2)

X+3

Försäljning

år 3 (S3)

X+4

Försäljning

år 4 (S4)

Insamling

år 4 (C4)

Insamlingsnivå (CR4) = 3*C4/(S2+S3+S4)

(Insamlingsmål − 25 %)

X+5

Försäljning

år 5 (S5)

Insamling

år 5 (C5)

Insamlingsnivå (CR5) = 3*C5/(S3+S4+S5)

CR4

X+6

Försäljning

år 6 (S6)

Insamling

år 6 (C6)

Insamlingsnivå (CR6) = 3*C6/(S4+S5+S6)

CR5

X+7

Försäljning

år 7 (S7)

Insamling

år 7 (C7)

Insamlingsnivå (CR7) = 3*C7/(S5+S6+S7)

CR6

X+8

Försäljning

år 8 (S8)

Insamling

år 8 (C8)

Insamlingsnivå (CR8) = 3*C8/(S6+S7+S8)

(Insamlingsmål − 45 %)

CR7

X+9

Försäljning

år 9 (S9)

Insamling

år 9 (C9)

Insamlingsnivå (CR9) = 3*C9/(S7+S8+S9)

CR8

X+10

Försäljning

år 10 (S10)

Insamling

år 10 (C10)

Insamlingsnivå (CR10) = 3*C10/(S8+S9+S10)

CR9

X+11

Osv.

Osv.

Osv.

CR10

Osv.

BILAGA II

SYMBOLER FÖR SEPARAT INSAMLING AV BATTERIER, ACKUMULATORER OCH BATTERISATSER

Symbolen för "separat insamling" skall för alla batterier och ackumulatorer vara ett överkryssat sopkärl på hjul enligt nedan:

20051213-P6_TA(2005)0495_SV-p0000001.fig

Bilaga III

FÖRTECKNING ÖVER KATEGORIER AV APPARATER SOM INTE OMFATTAS AV ARTIKEL 6

1.  Apparater i vilka batterierna är fastlödda, fastsvetsade eller på annat sätt permanent fästa vid kontaktpunkter för att säkerställa en kontinuerlig strömförsörjning vid krävande industriell användning och för att bevara minnes- och datafunktioner i databehandlings- och kontorsutrustning, om det av tekniska skäl är nödvändigt att använda sådana batterier och ackumulatorer.

2.  Referensceller i utrustning för vetenskapligt eller yrkesmässigt bruk samt batterier och ackumulatorer i medicinska anordningar avsedda att upprätthålla vitala funktioner och i pacemakers, om en oavbruten funktion är nödvändig och om batterierna eller ackumulatorerna endast kan avlägsnas av kvalificerad personal.

3.  Bärbara apparater, om ett batteribyte som utförs av okvalificerad personal kan medföra säkerhetsrisker för användaren eller påverka apparatens funktion, samt utrustning för yrkesmässig användning i mycket känslig omgivning, exempelvis i närvaro av flyktiga ämnen.

BILAGA IV

DETALJERADE KRAV PÅ BEHANDLING OCH ÅTERVINNING

DEL A: BEHANDLING

1.  Ett minimikrav är att behandlingen skall omfatta avlägsnandet av alla vätskor och syror.

2.  Behandling och all lagring, inklusive tillfällig lagring, i behandlingsanläggningar skall ske på platser med ogenomträngliga ytor och ändamålsenlig väderbeständig täckning eller i lämpliga behållare.

DEL B: ÅTERVINNING

3.  Medlemsstaterna skall se till att återvinningsprocesserna uppnår följande lägsta återvinningsgrad:

   a) återvinning av 65 % av genomsnittsvikten av blybatterier och blyackumulatorer och ett slutet kretslopp för allt bly som ingår i dessa,
   b) återvinning av 75 % av genomsnittsvikten av nickelkadmiumbatterier och nickelkadmiumackumulatorer och ett slutet kretslopp för allt kadmium som ingår i dessa, och
   c) återvinning av 55 % av genomsnittsvikten av andra förbrukade batterier och ackumulatorer.

Den föreslagna lägsta återvinningsgraden skall utvärderas regelbundet och anpassas till bästa tillgängliga teknik och till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 22.

(1) EUT C 104 E, 30.4.2004, s. 355.
(2) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(3) EUT C 96, 21.4.2004, s. 29.
(4) EUT C 117, 30.4.2004, s. 5.
(5) EUT C 121, 30.4.2004, s. 35.
(6) Europaparlamentets ståndpunkt av den 20 april 2004 (EUT C 104 E, 30.4.2004, s. 355.), rådets gemensamma ståndpunkt av den 18 juli 2005 (EUT C 264 E, 25.10.2005, s. 1) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 december 2005.
(7) EGT C 30, 4.2.1988, s. 1.
(8) EGT L 78, 26.3.1991, s. 38. Direktivet ändrat genom kommissionens direktiv 98/101/EG (EGT L 1, 5.1.1999, s. 1).
(9) EGT L 242, 10.9.2002, s. 1.
(10) EGT L 37, 13.2.2003, s. 24. Direktivet ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/108/EG (EUT L 345, 31.12.2003, s. 106).
(11) EGT L 194, 25.7.1975, s. 39. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).
(12) EGT L 182, 16.7.1999, s.1. Direktivet ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003.
(13) EGT L 332, 28.12.2000, s. 91.
(14) EGT L 257, 10.10.1996, s. 26. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003.
(15) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.
(16) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(17) EGT L 269, 21.10.2000, s. 34. Direktivet senast ändrat genom rådets beslut 2005/673/EG (EUT L 254, 30.9.2005, s. 69).
(18) EUT L 37, 13.2.2003, s. 19. Direktivet senast ändrat genom kommissionens beslut 2005/747/EG (EUT L 280, 25.10.2005, s. 18).
(19) EGT L 144, 4.6.1997, s. 19. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/29/EG (EUT L 149, 11.6.2005, s. 22).
(20)* Fyra år efter det att detta direktiv har trätt i kraft.
(21) EGT L 377, 31.12.1991, s. 20. Direktivet ändrat genom direktiv 94/31/EG (EGT L 168, 2.7.1994, s. 28).
(22) EGT L 204, 21.7.1998, s. 37. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.
(23)* Sex år efter det att detta direktiv har trätt i kraft.
(24)** Tio år efter det att detta direktiv har trätt i kraft.
(25) EGT L 332, 9.12.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 783/2005 (EUT L 131, 25.5.2005, s. 38).
(26)*** Ett år efter det att detta direktiv har trätt i kraft.
(27)* Tre år efter det att detta direktiv har trätt i kraft.
(28)** Fem år efter det att detta direktiv har trätt i kraft.
(29)* 42 månader efter det att detta direktiv har trätt i kraft.
(30) EGT L 114, 24.4.2001, s. 1. Förordningen ändrad genom 2003 års anslutningsakt.
(31) EGT L 30, 6.2.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 2557/2001 (EGT L 349, 31.12.2001, s. 1).
(32) EGT L 166, 1.7.1999, s. 6. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 105/2005 (EUT L 20, 22.1.2005, s. 9).
(33) EGT L 185, 17.7.1999, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 105/2005.
(34)* Sex år efter det att detta direktiv har trätt i kraft.
(35)* 81 månader efter det att detta direktiv har trätt i kraft.
(36)* Två år efter det att detta direktiv har trätt i kraft.
(37)* Två år efter det att detta direktiv har trätt i kraft.
(38)* År X är det år i vilket den dag ingår som avses i artikel 24.


Energieffektivitet i slutanvändningen ***II
PDF 489kWORD 238k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster och om upphävande av rådets direktiv 93/76/EEG (10721/3/2005 – C6-0298/2005 – 2003/0300(COD))
P6_TA(2005)0496A6-0343/2005

(Medbeslutandeförfarandet: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt (10721/3/2005 – C6-0298/2005),

–   med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(1), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2003)0739)(2)·,

–   med beaktande av artikel 251.2 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 62 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6-0343/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner den gemensamma ståndpunkten såsom ändrad av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid andra behandlingen den 13 december 2005 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/.../EG om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster och om upphävande av rådets direktiv 93/76/EEG

P6_TC2-COD(2003)0300


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 175.1,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(4),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(5), och

av följande skäl:

(1)  Det är nödvändigt att få till stånd en effektivare slutanvändning av energi, att styra efterfrågan på energi och främja produktionen av förnybar energi i Europeiska gemenskapen, eftersom möjligheterna att på kort till medellång sikt på annat sätt påverka förhållandena i fråga om energiförsörjning och energidistribution är relativt begränsade, vare sig man bygger upp ny kapacitet eller förbättrar överföring och distribution. Detta direktiv bidrar därför till ökad försörjningstrygghet.

(2)  En effektivare slutanvändning av energi kommer också att bidra till minskad förbrukning av primärenergi och minskade utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser och således förebygga en farlig klimatförändring. Dessa utsläpp fortsätter att öka och gör att det blir allt svårare att uppnå målen i Kyotoprotokollet. Människans verksamhet inom energisektorn svarar för hela 78 % av gemenskapens utsläpp av växthusgaser. I gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram, som återfinns i Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG(6), anges att ytterligare minskningar är nödvändiga för att nå det långsiktiga målet i Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar att stabilisera koncentrationerna av växthusgaser i atmosfären på en nivå som förhindrar farlig påverkan på klimatsystemet genom mänsklig verksamhet. Därför behövs det konkret politik och konkreta åtgärder.

(3)  Effektivare slutanvändning av energi kommer att göra det möjligt att utnyttja kostnadseffektiva energibesparingsmöjligheter på ett ekonomiskt effektivt sätt. Åtgärder för förbättrad energieffektivitet kan leda till sådana energibesparingar och på så sätt bidra till att minska Europeiska gemenskapens beroende av energiimport. En övergång till mer energieffektiv teknik kan dessutom öka Europeiska gemenskapens innovationsförmåga och konkurrenskraft, vilket betonas i Lissabonstrategin.

(4)  I kommissionens meddelande om genomförandet av första delen av det europeiska klimatförändringsprogrammet framhölls att ett direktiv om styrning av energiefterfrågan är en av de viktigaste åtgärder som bör vidtas på gemenskapsnivå för att komma tillrätta med klimatförändringen.

(5)  Detta direktiv överensstämmer med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el(7) samt med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas(8), vilka ger möjlighet att använda styrning av energieffektivitet och energiefterfrågan som ett alternativ till ny kapacitet och för att skydda miljön. Medlemsstaternas myndigheter får bland annat möjlighet att upphandla ny kapacitet genom ett anbudsförfarande eller att vidta åtgärder för effektivare energiutnyttjande och styrning på efterfrågesidan, däribland system för vita certifikat.

(6)  Detta direktiv bör inte påverka tillämpningen av artikel 3 i direktiv 2003/54/EG, i vilket det krävs att medlemsstaterna inom sitt territorium skall se till att alla hushållskunder, och, när medlemsstaterna anser det lämpligt, små företag, har rätt till samhällsomfattande tjänster, det vill säga rätt till elleveranser av en bestämd kvalitet till lätt och tydligt jämförbara och rimliga priser som medger insyn.

(7)  Direktivets syfte är inte endast att främja utbudet av energitjänster utan också att stimulera efterfrågan på ett bättre sätt. Den offentliga sektorn i varje medlemsstat bör därför fungera som ett exempel när det gäller investeringar, underhållskostnader och andra utgifter för energiförbrukande utrustning, energitjänster och andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet. Den offentliga sektorn bör därför uppmanas att integrera hänsynen till förbättrad energieffektivitet i sina investeringar, avskrivningar och driftsbudgetar. Den offentliga sektorn bör vidare sträva efter att använda energieffektivitetskriterier vid offentlig upphandling, vilket är tillåtet enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster(9) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster(10), något som bekräftats genom domstolens dom av den 17 september 2002 i mål C-513/99, Concordia Bus Finland(11). Med tanke på att förvaltningsstrukturen varierar kraftigt mellan medlemsstaterna, bör de olika typer av åtgärder som den offentliga sektorn kan vidta göras på lämplig nationell, regional och/eller lokal nivå.

(8)  Den offentliga sektorn kan fungera som ett exempel på många olika sätt. Förutom de åtgärder som förtecknats i bilagorna III och VI kan den till exempel ta initiativ till pilotprojekt på energieffektivitetens område, sporra sina anställda till energieffektivitet och så vidare. För att uppnå en önskad multiplikatoreffekt bör man på ett effektivt sätt informera de enskilda medborgarna och/eller företagen om sådana åtgärder och samtidigt framhålla kostnadsfördelarna med dem.

(9)  Liberaliseringen av detaljistmarknaderna för slutförbrukare av el, naturgas, kol och brunkol samt uppvärmning och i vissa fall även fjärrvärme och fjärrkyla har nästan utan undantag lett till ökad effektivitet och lägre kostnader för produktion, omvandling och distribution av energi. Liberaliseringen har inte lett till någon större konkurrens i fråga om produkter och tjänster som skulle ha kunnat leda till ökad energieffektivitet på efterfrågesidan.

(10)  I sin resolution av den 7 december 1998 om energieffektiviteten i Europeiska gemenskapen(12) fastställde rådet som mål att gemenskapen som helhet skulle förbättra energiintensiteten vid slutförbrukningen med ytterligare en procentenhet per år fram till år 2010.

(11)  Medlemsstaterna bör därför anta nationella vägledande mål för att främja en effektiv slutanvändning av energi och sörja för fortsatt tillväxt och lönsamhet för marknaden för energitjänster och på så sätt bidra till genomförandet av Lissabonstrategin. Antagandet av nationella vägledande mål för att främja en effektiv slutanvändning av energi skapar faktisk synergi med annan gemenskapslagstiftning som, när den tillämpas, kommer att bidra till att dessa nationella mål uppnås.

(12)  I detta direktiv åläggs medlemsstaterna att vidta åtgärder, och uppfyllandet av direktivets mål beror av åtgärdernas påverkan på energikonsumenterna. Det slutliga resultatet av medlemsstaternas åtgärder är beroende av många yttre faktorer som påverkar konsumenternas beteende när det gäller energianvändning och deras beredvillighet att genomföra energibesparingsmetoder och använda energibesparande utrustning. Även om medlemsstaterna förbinder sig att arbeta för att uppnå målet på 9 % är de nationella energibesparingsmålen vägledande till sin natur och medför ingen juridiskt bindande skyldighet för medlemsstaterna att uppnå det angivna målet.

(13)  Det erinras om att en medlemsstat, vid fastställandet av sitt nationella vägledande mål, för egen del kan ställa upp ett högre mål än målet om 9 %.

(14)  Ett utbyte av information, erfarenheter och bästa praxis på alla plan, särskilt inom den offentliga sektorn, kommer att bidra till bättre energieffektivitet. Medlemsstaterna bör därför göra upp förteckningar över åtgärder som vidtagits inom ramen för detta direktiv och i möjligaste mån ge en översikt av deras effekter i handlingsplaner för energieffektivitet.

(15)  När energieffektivitet eftersträvas genom tekniska, beteendemässiga och/eller ekonomiska förändringar, bör betydande negativ miljöpåverkan undvikas och sociala prioriteringar respekteras.

(16)  Finansieringen av utbudet och kostnaderna på efterfrågesidan spelar en viktig roll för energitjänsterna. Inrättandet av fonder som beviljar stöd till genomförandet av energieffektivitetsprogram och andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet och som främjar utvecklingen av marknaden för energitjänster kan vara ett lämpligt sätt att tillhandahålla icke-diskriminerande finansiering för nyetablering på denna marknad.

(17)  En effektivare slutanvändning av energi kan uppnås genom att man ökar tillgången och efterfrågan på energitjänster eller genom andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet.

(18)  För att uppnå energibesparingspotentialen inom vissa marknadssegment där energibesiktningar i allmänhet inte säljs kommersiellt, till exempel hushåll, bör medlemsstaterna se till att energibesiktningar finns tillgängliga.

(19)  I rådets slutsatser av den 5 december 2000 anges att främjandet av energitjänster genom utveckling av en gemenskapsstrategi är en prioriterad åtgärd för förbättrad energieffektivitet.

(20)  Energidistributörer, systemansvariga för distributionssystem och företag som säljer energi i detaljistledet kan förbättra energieffektiviteten i Europeiska gemenskapen om de marknadsför energitjänster som omfattar effektiv slutanvändning, exempelvis för värmekomfort inomhus, varmvatten för hushållsbruk, kylning, produkttillverkning, belysning och motorer. För att energidistributörer, systemansvariga för distributionssystem och företag som säljer energi i detaljistledet skall kunna maximera sin vinst blir det därmed viktigare att sälja energitjänster till så många kunder som möjligt i stället för att sälja så mycket energi som möjligt till varje kund. Medlemsstaterna bör sträva efter att undvika varje snedvridning av konkurrensen på detta område, så att alla energitjänstleverantörer garanteras likvärdiga förutsättningar för sin verksamhet. De kan emellertid överlåta denna uppgift till en nationell tillsynsmyndighet.

(21)  Med fullständigt beaktande av hur marknadsaktörerna inom energisektorn är organiserade på nationell nivå och för att främja genomförandet av de energitjänster och åtgärder för förbättrad energieffektivitet som föreskrivs i detta direktiv, bör medlemsstaterna kunna välja att ålägga energidistributörer, systemansvariga för distributionen eller företag som säljer energi i detaljistledet, eller eventuellt två eller alla dessa marknadsaktörer, att tillhandahålla dessa tjänster och att delta vid genomförandet av dessa åtgärder.

(22)  En ny metod som bör uppmuntras är att använda sig av tredjepartsfinansiering. Därigenom undviker mottagaren själv investeringskostnader och använder en del av det ekonomiska värde av energibesparingarna som följer av tredjepartsfinansieringen till att återbetala tredje parts investerings- och räntekostnader.

(23)  För att avgifter och andra bestämmelser för nätbunden energi skall leda till effektivare slutanvändning av energi, bör otillbörliga incitament till ökad förbrukning avskaffas.

(24)  Marknaden för energitjänster kan främjas på många olika sätt, även genom stöd som inte är ekononomiskt.

(25)  Energitjänster, program för förbättrad energieffektivitet och andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet som syftar till att uppnå energisparmålet kan stödjas och/eller genomföras genom frivilliga avtal mellan marknadsaktörer och sådana organ inom den offentliga sektorn som utsetts av medlemsstaterna.

(26)  Frivilliga överenskommelser som omfattas av detta direktiv bör medge insyn och i tillämpliga fall innehålla upplysningar åtminstone om följande: kvantifierade mål, och ett stegvist genomförande, övervakning och rapportering.

(27)  Motorbränsle- och transportbranschen spelar en viktig roll för energieffektiviteten och energisparandet.

(28)  När åtgärderna för förbättrad energieffektivitet fastställs, bör hänsyn tas till effektivitetsvinster som uppstår genom utbredd användning av kostnadseffektiva tekniska innovationer, till exempel elektronisk avläsning. I detta direktiv innefattar begreppet konkurrenskraftigt prissatta individuella mätare även exakta värmemätare.

(29)  För att konsumenterna skall kunna göra välinformerade val för sin egen energiförbrukning bör de få en rimlig mängd information om denna samt annan relevant information, exempelvis om tillgängliga åtgärder för förbättrad energieffektivitet, jämförande konsumentprofiler eller objektiva tekniska specifikationer för energiförbrukande utrustning som kan inbegripa "faktor fyra" eller liknande utrustning. Det erinras om att viss sådan värdefull information redan bör tillhandahållas slutförbrukarna med stöd av artikel 3.6 i direktiv 2003/54/EG. Konsumenterna bör dessutom aktivt uppmanas att regelbundet avläsa sina mätarvärden.

(30)  All slags information om energieffektivitet bör ges en vidsträckt spridning i lämplig form, också via faktureringen, till de mottagargrupper som berörs av den. Informationen kan omfatta ekonomisk och juridisk information, upplysnings- och reklamkampanjer samt omfattande utbyte av bästa praxis på alla nivåer.

(31)  I och med antagandet av detta direktiv omfattas alla materiella bestämmelser i rådets direktiv 93/76/EEG av den 13 september 1993 om begränsning av koldioxidutsläpp genom en förbättring av energieffektiviteten (SAVE)(13) av annan gemenskapslagstiftning, och direktiv 93/76/EEG bör därför upphävas.

(32)  Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att främja en effektiv slutanvändning av energi och skapa en marknad för energitjänster, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva och de därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(33)  De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(14).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Artikel 1

Syfte

Syftet med detta direktiv är att främja en kostnadseffektiv förbättring av slutanvändningen av energi i medlemsstaterna genom att

   a) upprätta nödvändiga vägledande mål samt system, incitament och institutionella, ekonomiska och rättsliga ramar för att undanröja befintliga marknadshinder och brister som står i vägen för en effektiv slutanvändning av energi,
   b) skapa förutsättningar för utvecklingen och främjandet av en marknad för energitjänster och för att ge konsumenterna tillgång till andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet.

Artikel 2

Tillämpningsområde

Detta direktiv skall tillämpas på

   a) leverantörer av åtgärder för förbättrad energieffektivitet, energidistributörer, systemansvariga för distributionen och företag som säljer energi i detaljistledet. Medlemsstaterna får dock undanta små distributörer, små systemansvariga för distributionen eller små företag som säljer energi i detaljistledet från tillämpningsområdet för artiklarna 6 och 13,
   b) slutförbrukare. Detta direktiv skall emellertid inte tillämpas på företag som bedriver sådan verksamhet som förtecknas i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen(15),
   c) de väpnade styrkorna, endast i den utsträckning som tillämpningen inte står i motsättning till arten och huvudsyftet med de väpnade styrkornas verksamhet och med undantag av materiel som endast används för militära ändamål.

Artikel 3

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

   a) "energi": alla former av kommersiellt tillgänglig energi, inklusive el, naturgas (inbegripet flytande naturgas och gasol), allt bränsle för uppvärmning och kylning (inklusive fjärrvärme och fjärrkyla), kol och brunkol, torv, transportbränsle (utom bunkerbränsle för flyg och sjöfart) samt biomassa enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/77/EG av den 27 september 2001 om främjande av el producerad från förnybara energikällor på den inre marknaden för el(16).
   b) "energieffektivitet": förhållandet mellan produktionen av prestanda, tjänster, varor eller energi och insatsen av energi.
   c) "förbättrad energieffektivitet": en ökning av effektiv slutanvändning av energi på grund av tekniska, beteendemässiga och/eller ekonomiska förändringar.
   d) "energibesparing": en mängd sparad energi som fastställs genom mätning och/eller uppskattning av förbrukningen före och efter genomförandet av en eller flera åtgärder för förbättrad energieffektivitet, med normalisering för yttre förhållanden som påverkar energiförbrukningen.
   e) "energitjänst": den fysiska vinst, nytta eller fördel som erhålls genom en kombination av energi med energieffektiv teknik och/eller åtgärder, som kan inbegripa den drift, det underhåll och den kontroll som krävs för tillhandahållande av tjänsten, som tillhandahålls på grundval av ett avtal och som under normala förhållanden påvisats leda till en kontrollerbar och mätbar eller uppskattningsbar förbättrad energieffektivitet och/eller primärenergibesparingar.
   f) "energieffektivitetsmekanismer": allmänna åtgärder som vidtas av regeringar eller statliga organ för att skapa ramar eller incitament för marknadsaktörer att tillhandahålla och förvärva energitjänster och andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet.
   g) "program för förbättrad energieffektivitet": verksamhet som är inriktad på grupper av slutförbrukare och som normalt leder till en kontrollerbar och mätbar eller uppskattningsbar förbättring av energieffektiviteten.
   h) "åtgärder för förbättrad energieffektivitet": alla åtgärder som normalt leder till en kontrollerbar och mätbar eller uppskattningsbar förbättring av energieffektiviteten.
   i) "energitjänstföretag": fysisk eller juridisk person som tillhandahåller energitjänster och/eller andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet i en användares anläggning eller lokaler, och härvid är beredd att ta en viss ekonomisk risk. Betalningen för de tillhandahållna tjänsterna skall grundas (helt eller delvis) på att förbättrad energieffektivitet uppnås och på att övriga avtalade prestandakriterier uppfylls.
   j) "avtal om energiprestanda": ett avtalsarrangemang mellan mottagaren och leverantören (normalt ett energitjänstföretag) av en åtgärd för förbättrad energieffektivitet där investeringarna i dessa åtgärder betalas i förhållande till en avtalad nivå av förbättrad energieffektivitet.
   k) "tredjepartsfinansiering": ett avtalsarrangemang som inbegriper en tredje part – förutom energileverantören och mottagaren av åtgärden för förbättrad energieffektivitet – vilken tillhandahåller kapital för åtgärden och debiterar mottagaren en avgift som motsvarar en del av de uppnådda energibesparingarna till följd av åtgärden för förbättrad energieffektivitet. Denna tredje part kan eventuellt vara ett energitjänstföretag.
   l) "energibesiktning": ett systematiskt förfarande som ger adekvat kunskap om den befintliga energiförbrukningsprofilen hos en byggnad eller en grupp av byggnader, en industriprocess och/eller industrianläggning eller privata eller offentliga tjänster och som fastställer och kvantifierar kostnadseffektiva energisparmöjligheter samt rapporterar om resultaten.
   m) "finansiella instrument för energibesparingar": alla finansiella instrument, t.ex. fonder, statliga bidrag, skatteavdrag, lån, tredjepartsfinansiering, avtal om energiprestanda, avtal om garanterad energibesparing, energientreprenad och andra liknande avtal som tillhandahålls på marknaden av offentliga eller privata organ för att delvis eller helt täcka de inledande projektkostnaderna för genomförandet av åtgärder för förbättrad energieffektivitet.
   n) "slutförbrukare": fysisk eller juridisk person som köper energi för egen slutanvändning.
   o) "energidistributör": fysisk eller juridisk person som svarar för transport av energi för leverans till slutförbrukare och till distributionsstationer som säljer energi till slutförbrukare. Denna definition utesluter systemansvariga för distributionen av el och naturgas, vilka omfattas av led p.
   p) "systemansvarig för distributionen": fysisk eller juridisk person som ansvarar för drift och underhåll och, vid behov, utbyggnad av distributionssystemet för el eller naturgas inom ett visst område och, i tillämpliga fall, dess sammanlänkningar med andra system samt för säkerställande av systemets förmåga att på längre sikt tillgodose en rimlig efterfrågan på el- eller naturgasdistribution.
   q) "företag som säljer energi i detaljistledet": fysisk eller juridisk person som säljer energi till slutförbrukare.
   r) "små distributörer, små systemansvariga för distributionen och små företag som säljer energi i detaljistledet": fysisk eller juridisk person som distribuerar eller säljer energi till slutförbrukare och som distribuerar eller säljer mindre än 75 GWh energi per år eller har färre än tio anställda eller vars årliga omsättning och/eller årliga balansomslutning inte överstiger 2 000 000 EUR.
   s) "vita certifikat": certifikat utfärdade av oberoende certifieringsorgan som bekräftar marknadsaktörernas påståenden om energibesparingar till följd av åtgärder för förbättrad energieffektivitet.

KAPITEL II

ENERGISPARMÅL

Artikel 4

Allmänt mål

1.  Medlemsstaterna skall anta och sträva efter att för detta direktivs nionde tillämpningsår uppnå ett övergripande nationellt vägledande energibesparingsmål på 9 %, som skall uppfyllas med hjälp av energitjänster och andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet. Medlemsstaterna skall vidta kostnadseffektiva, genomförbara och skäliga åtgärder som är avsedda att bidra till att detta mål uppnås.

Det nationella vägledande energibesparingsmålet skall fastställas och beräknas enligt de bestämmelser och den metod som anges i bilaga I. Omvandlingsfaktorerna i bilaga II skall användas för jämförelser av energibesparingar och omvandling till en jämförbar enhet, om inte användning av andra omvandlingsfaktorer kan motiveras. Exempel på lämpliga åtgärder för förbättrad energieffektivitet finns i bilaga III. En allmän ram för mätning och kontroll av energibesparingar finns i bilaga IV. De nationella energibesparingarna, uttryckta i förhållande till de nationella vägledande energibesparingsmålen, skall mätas från och med den 1 januari 2008.

2.  I samband med den första handlingsplan för energieffektivitet som skall överlämnas i enlighet med artikel 14 skall varje medlemsstat fastställa ett mellanliggande vägledande energibesparingsmål för detta direktivs tredje tillämpningsår samt ge en översikt av sin strategi för uppnåendet av de mellanliggande och övergripande målen. Det mellanliggande målet skall vara realistiskt och förenligt med det övergripande nationella vägledande energibesparingsmål som avses i punkt 1.

Kommissionen skall avge ett yttrande om huruvida de mellanliggande vägledande nationella målen verkar vara realistiska och stämma överens med det övergripande målet.

3.  Varje medlemsstat skall fastställa program och åtgärder för förbättrad energieffektivitet.

4.  Medlemsstaterna skall ge en eller flera nya eller befintliga myndigheter eller byråer i uppdrag att svara för den samlade kontrollen och övervakningen av den ram som upprättats för det mål som avses i punkt 1. Dessa organ skall därefter kontrollera de energibesparingar som uppnås genom energitjänster och andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet, inklusive befintliga nationella åtgärder för förbättrad energieffektivitet, samt rapportera om resultaten.

5.  Efter att första gången ha granskat och avlagt rapport om direktivets tre första tillämpningsår skall kommissionen undersöka huruvida man behöver lägga fram ett förslag till direktiv för att vidareutveckla den marknadsinriktade strategin för förbättrad energieffektivitet genom vita certifikat.

Artikel 5

Effektiv slutanvändning av energi i den offentliga sektorn

1.  Medlemsstaterna skall se till att den offentliga sektorn fungerar som ett exempel i samband med detta direktiv. För detta ändamål skall medlemsstaterna på ett effektivt och lämpligt sätt informera medborgarna och/eller företagen om den offentliga sektorns roll som exempel och om de åtgärder som den vidtagit.

Medlemsstaterna skall vidare se till att åtgärder för förbättrad energieffektivitet vidtas av den offentliga sektorn. Sådana åtgärder skall vidtas på lämplig nationell, regional och/eller lokal nivå och kan utgöras av lagstiftningsinitiativ och/eller frivilliga överenskommelser eller andra arrangemang med motsvarande effekt. Utan att den nationella lagstiftningen eller gemenskapslagstiftningen rörande offentlig upphandling åsidosätts:

   skall minst två åtgärder väljas från förteckningen i bilaga VI,
   skall medlemsstaterna underlätta detta förfarande genom att offentliggöra riktlinjer för energieffektivitet och energibesparingar som ett eventuellt bedömningskriterium vid offentliga anbudsinfordringar.

Medlemsstaterna skall underlätta och möjliggöra ett utbyte av bästa praxis mellan olika organ inom den offentliga sektorn, till exempel om energieffektivitet vid offentlig upphandling, och detta skall ske både på nationell och internationell nivå. För detta ändamål skall den organisation som avses i punkt 2 samarbeta med kommissionen vid utbytet av bästa praxis av det slag som avses i artikel 7.3.

2.  Medlemsstaterna skall ge en eller flera nya eller befintliga organisationer i uppdrag att svara för administration, ledning och genomförande i samband med integreringen av kraven på förbättrad energieffektivitet enligt punkt 1. Det kan röra sig om samma myndigheter eller byråer som avses i artikel 4.4.

KAPITEL III

FRÄMJANDE AV EN EFFEKTIV SLUTANVÄNDNING AV ENERGI OCH FRÄMJANDE AV ENERGITJÄNSTER

Artikel 6

Energidistributörer, systemansvariga för distributionen och företag som säljer energi i detaljistledet

1.  Medlemsstaterna skall se till att energidistributörer, systemansvariga för distributionen och/eller företag som säljer energi i detaljistledet

   a) på begäran, men inte oftare än en gång om året, tillhandahåller samlad statistisk information om sina slutförbrukare till de myndigheter eller byråer som avses i artikel 4.4, eller till något annat utsett organ, under förutsättning att detta organ översänder informationen till de förstnämnda; informationen skall vara tillräcklig för att det skall vara möjligt att utforma och genomföra program för förbättrad energieffektivitet på ett bra sätt och främja och kontrollera energitjänster och andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet. Den kan omfatta tidigare information och skall omfatta aktuell information om slutanvändarnas förbrukning, inklusive belastningsprofiler, kundsegmentering och kundernas geografiska lokalisering i tillämpliga fall, samtidigt som man ser till att information som antingen är av privat karaktär eller kommersiellt känslig hålls konfidentiell och skyddad i enlighet med gällande gemenskapslagstiftning.
   b) avstår från all verksamhet som kan hämma efterfrågan på och tillhandahållandet av energitjänster och andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet eller hindra utvecklingen av marknaden för energitjänster och andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet. Den berörda medlemsstaten skall vidta erforderliga åtgärder för att stoppa sådan verksamhet där den förekommer.

2.  Medlemsstaterna skall

  a) välja en eller flera av följande krav som måste uppfyllas av energidistributörer, systemansvariga för distributionen och/eller företag som säljer energi i detaljistledet, direkt och/eller indirekt via andra leverantörer av energitjänster eller åtgärder för förbättrad energieffektivitet:
   i) Garantera utbudet till slutförbrukarna och främjandet av konkurrenskraftigt prissatta energitjänster, eller
   ii) säkerställa tillgången för slutförbrukarna och främjandet av konkurrenskraftigt prissatta energibesiktningar som utförs på ett oberoende sätt och/eller åtgärder för förbättrad energieffektivitet i enlighet med artikel 9.2 och artikel 12, eller
   iii) bidra till de fonder och finansieringsmekanismer som avses i artikel 11. Bidragsnivån skall minst motsvara de beräknade kostnaderna för att erbjuda någon av de verksamheter som avses i denna punkt och skall avtalas med de myndigheter eller byråer som avses i artikel 4.4, och/eller
   b) se till att frivilliga avtal och/eller andra marknadsinriktade arrangemang, exempelvis vita certifikat, med motsvarande verkan som en eller flera av de skyldigheter som avses i led a finns eller upprättas. Frivilliga avtal skall utvärderas, kontrolleras och följas upp av medlemsstaten i syfte att säkerställa att de i praktiken har samma verkan som en eller flera av de skyldigheter som avses i led a.

I detta syfte skall de frivilliga avtalen ha klara och entydiga mål samt vara föremål för övervaknings- och rapporteringskrav kopplade till förfaranden som kan leda till reviderade och/eller ytterligare åtgärder om målen inte har uppnåtts eller sannolikt inte kommer att uppnås. För att garantera insyn skall de frivilliga avtalen vara tillgängliga för allmänheten och offentliggöras före tillämpningen i den utsträckning gällande sekretessbestämmelser tillåter detta och skall innehålla en möjlighet för de berörda att kommentera.

3.  Medlemsstaten skall se till att det för andra marknadsaktörer än energidistributörer, systemansvariga för distributionen och/eller företag som säljer energi i detaljistledet − t.ex. energitjänstföretag, installatörer av energiutrustning, energirådgivare och energikonsulter – finns tillräckliga incitament, likvärdig konkurrens och jämlika villkor för att oberoende erbjuda och genomföra de energitjänster, energibesiktningar och åtgärder för förbättrad energieffektivitet som beskrivs i punkt 2 a i och ii.

4.  Medlemsstaterna får med stöd av punkt 2 och 3 lägga ansvaret på systemansvariga för distributionen endast om detta är förenligt med skyldigheterna i fråga om särredovisning i artikel 19.3 i direktiv 2003/54/EG och i artikel 17.3 i direktiv 2003/55/EG.

5.  Tillämpningen av denna artikel skall inte påverka tillämpningen av de undantag som beviljats i enlighet med direktiven 2003/54/EG och 2003/55/EG.

Artikel 7

Tillgänglig information

1.  Medlemsstaterna skall se till att information om energieffektivitetsmekanismer och finansiella och rättsliga ramar som antas i syfte att nå det nationella vägledande energibesparingsmålet är tydliga och allmänt når ut till de aktuella marknadsaktörerna.

2.   Medlemsstaterna skall se till att större insatser görs för att främja effektiv slutanvändning av energi. Medlemsstaterna skall skapa lämpliga förutsättningar för och incitament till ett förstärkt utbud av information och rådgivning om effektiv slutanvändning av energi till slutförbrukarna från marknadsaktörernas sida.

3.Kommissionen skall se till att information om de bästa energisparmetoderna i medlemsstaterna utbyts och får allmän spridning.  

Artikel 8

Tillgängliga behörighets-, ackrediterings- och certifieringssystem

I syfte att uppnå en hög grad av teknisk kompetens, objektivitet och tillförlitlighet skall medlemsstaterna, om de anser det vara nödvändigt, se till att det finns lämpliga behörighets-, ackrediterings- och/eller certifieringssystem för dem som tillhandahåller energitjänster, energibesiktningar och åtgärder för förbättrad energieffektivitet enligt artikel 6.2 a i och ii.

Artikel 9

Finansiella instrument för energibesparingar

1.  Medlemsstaterna skall upphäva eller ändra nationella lagar och andra författningar, utom sådana som är av klar skattekaraktär, som onödigtvis eller i oproportionerlig utsträckning hämmar eller begränsar användningen av finansiella instrument för energibesparingar på marknaden för energitjänster eller andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet.

2.  Medlemsstaterna skall ställa modellavtal till förfogande när det gäller dessa finansiella instrument för befintliga och potentiella inköpare av energitjänster och andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet inom den offentliga och den privata sektorn. Dessa kan utfärdas av den myndighet eller byrå som avses i artikel 4.4.

Artikel 10

Energieffektiva avgifter och andra bestämmelser för nätbunden energi

1.  Medlemsstaterna skall se till att avskaffa sådana incitament i överförings- och distributionsavgifter som onödigtvis ökar volymen distribuerad eller överförd energi. I detta hänseende får medlemsstaterna, i enlighet med artikel 3.2 i direktiv 2003/54/EG och artikel 3.2 i direktiv 2003/55/EG, införa allmännyttiga skyldigheter med avseende på energieffektivitet för företag som är verksamma inom el- och gasbranscherna.

2.  Medlemsstaterna får tillåta inslag i system och avgiftsstrukturer som har socialt syfte, under förutsättning att eventuella negativa effekter på överförings- och distributionssystemet blir så små som möjligt och står i proportion till det sociala syftet.

Artikel 11

Fonder och finansieringsmekanismer

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget, får medlemsstaterna inrätta en eller flera fonder för att subventionera tillhandahållandet av program för förbättrad energieffektivitet och andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet och främja utvecklingen av marknaden för åtgärder för förbättrad energieffektivitet. Dessa åtgärder skall omfatta främjande av energibesiktning, finansiella instrument för energibesparingar och, i förekommande fall, förbättrad mätning och upplysande fakturering. Fonderna skall även inriktas på sektorer för slutanvändning av energi med höga transaktionskostnader och högre risker.

2.  Om fonderna inrättas får de sörja för bidrag, lån, ekonomiska garantier och/eller andra typer av finansiering som garanterar resultat.

3.  Fonderna skall vara öppna för alla leverantörer av åtgärder för förbättrad energieffektivitet, såsom energitjänstföretag, oberoende energirådgivare, energidistributörer, systemansvariga för distributionen, företag som säljer energi i detaljistledet och installatörer. Medlemsstaterna får besluta att öppna fonderna för alla slutförbrukare. Anbudsförfaranden eller likartade metoder som fullt ut säkerställer öppenhet skall genomföras i enlighet med gällande regler för offentlig upphandling. Medlemsstaterna skall se till att sådana fonder kompletterar och inte konkurrerar med kommersiellt finansierade åtgärder för förbättrad energieffektivitet.

Artikel 12

Energibesiktningar

1.  Medlemsstaterna skall se till att det finns effektiva energibesiktningssystem av hög kvalitet som är utformade för att identifiera möjliga åtgärder för förbättrad energieffektivitet och som genomförs på ett oberoende sätt för alla konsumenter, även mindre hushållskunder och kommersiella kunder samt små och medelstora industrikunder.

2.  Marknadssegment som har höga transaktionskostnader och okomplicerade inrättningar kan nås med andra åtgärder, till exempel frågeformulär och dataprogram som görs tillgängliga på Internet och/eller skickas till kunderna med post. Medlemsstaterna skall se till att energibesiktningar finns tillgängliga för de marknadssegment där energibesiktningar inte säljs kommersiellt, med beaktande av artikel 11.1.

3.  Certifiering i enlighet med artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG av den 16 december 2002 om byggnaders energiprestanda(17) skall anses vara likvärdig med en energibesiktning som uppfyller kraven i punkt 1 och 2 i den här artikeln och med en energibesiktning som avses i bilaga VI led e till det här direktivet. Besiktningar till följd av system som grundas på frivilliga överenskommelser mellan intresseorganisationer och ett organ som medlemsstaten har tillsatt, kontrollerar och följer upp, skall likaledes anses ha uppfyllt kraven i punkt 1 och 2.

Artikel 13

Mätning och upplysande fakturering av energiförbrukningen

1.  Medlemsstaterna skall se till att slutförbrukare av el, naturgas, fjärrvärme och/eller fjärrkyla och varmvatten för hushållsbruk, så långt det är tekniskt möjligt, ekonomiskt rimligt och proportionerligt i förhållande till möjliga energibesparingar, har individuella mätare som till ett konkurrenskraftigt pris korrekt visar slutförbrukarens faktiska energiförbrukning och ger information om faktisk användningstid.

När en befintlig mätare byts ut skall alltid individuella mätare erbjudas till ett konkurrenskraftigt pris, förutsatt att detta är tekniskt möjligt och kostnadseffektivt i förhållande till den beräknade sparpotentialen på lång sikt. När en ny inkoppling sker i en ny byggnad eller större renoveringar görs enligt direktiv 2002/91/EG skall sådana individuella mätare till ett konkurrenskraftigt pris alltid erbjudas.

2.  Medlemsstaterna skall se till att fakturering från energidistributörer, systemansvariga för distributionen och företag som säljer energi i detaljistledet när det är lämpligt grundas på faktisk energiförbrukning och presenteras på ett klart och begripligt sätt. Lämplig information skall göras tillgänglig tillsammans med fakturan och ge slutförbrukarna en fullständig redovisning av de aktuella energikostnaderna. Fakturering, grundad på den faktiska förbrukningen, skall ske så ofta att kunderna kan styra sin egen energiförbrukning.

3.  Medlemsstaterna skall se till att följande information, när det är lämpligt, på ett klart och begripligt sätt av energidistributörer, systemansvariga för distributionen eller företag som säljer energi i detaljistledet görs tillgänglig för slutförbrukarna i eller tillsammans med fakturor, avtal, transaktioner och/eller kvitton från distributionsstationer:

   a) Aktuella faktiska priser och faktisk energiförbrukning.
   b) Jämförelser av slutförbrukarens aktuella energiförbrukning med förbrukningen under samma period föregående år, helst i grafisk form.
   c) Jämförelser med en genomsnittlig, normaliserad användare eller referensanvändare av energi i samma användarkategori närhelst detta är möjligt och användbart.
   d) Kontaktinformation, inbegripet webbplatsadresser, för konsumentorganisationer, energibyråer eller liknande organ, där information kan erhållas om tillgängliga åtgärder för förbättrad energieffektivitet, jämförande slutanvändarprofiler och/eller objektiva tekniska specifikationer för energiförbrukande utrustning.

KAPITEL IV

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 14

Rapporter

1.  Medlemsstater som för något ändamål redan använder sådana beräkningsmetoder för mätning av energibesparingar som liknar dem som beskrivs i bilaga IV när detta direktiv träder i kraft får lämna upplysningar på lämplig detaljnivå till kommissionen. Upplysningarna skall lämnas så snart som möjligt, helst inte senare än den ...(18). Dessa upplysningar skall göra det möjligt för kommissionen att beakta befintlig praxis.

2.  Senast den 30 juni 2007 skall medlemsstaterna till kommissionen överlämna en första handlingsplan för energieffektivitet. Senast den 30 juni 2011 skall medlemsstaterna överlämna en andra handlingsplan för energieffektivitet till kommissionen. Senast den 30 juni 2014 skall medlemsstaterna överlämna en tredje handlingsplan för energieffektivitet till kommissionen.

Alla handlingsplaner skall beskriva de åtgärder för förbättrad energieffektivitet som planeras för att uppnå målen i artikel 4.1 och 4.2 samt för att uppfylla bestämmelserna om den offentliga sektorns roll som ett exempel samt om information och rådgivning till slutförbrukare som anges i artikel 5.1 respektive artikel 7.2.

Den andra och tredje handlingsplanen skall:

   innehålla en grundlig analys och utvärdering av den tidigare planen,
   innehålla slutresultaten när det gäller uppfyllande av de energisparmål som anges i artikel 4.1 och 4.2,
   innehålla planer för - och information om förväntade effekter av - ytterligare åtgärder som skall vidtas för det fall att målen inte uppfylls eller inte förväntas uppfyllas,
   användning och successivt ökad användning, i enlighet med artikel 15.4, av harmoniserade indikatorer och referensmått för effektivitet, såväl för utvärdering av tidigare åtgärder som för de förväntade effekterna av planerade framtida åtgärder,
   grundas på tillgängliga uppgifter som kompletteras med uppskattningar.

3.  Kommissionen skall, senast den ... (19) offentliggöra en kostnads-/nyttoanalys i vilken sambandet mellan EU:s normer, bestämmelser, politik och åtgärder för effektiv slutanvändning av energi granskas.

4.  Handlingsplanerna för energieffektivitet skall utvärderas i enlighet med förfarandet i artikel 16.2. Den första handlingsplanen skall ses över före den 1 januari 2008. Den andra handlingsplanen skall ses över före den 1 januari 2012. Den tredje handlingsplanen skall ses över före den 1 januari 2015.

5.  På grundval av handlingsplanerna för energieffektivitet skall kommissionen bedöma i vilken utsträckning medlemsstaterna har uppnått sina nationella vägledande energibesparingsmål. Kommissionen skall offentliggöra en rapport med sina slutsatser

   om de första handlingsplanerna för energieffektivitet senast den 1 januari 2008,
   om de andra handlingsplanerna för energieffektivitet före den 1 januari 2012,
   om de tredje handlingsplanerna för energieffektivitet före den 1 januari 2015.

Dessa rapporter skall innehålla information om liknande åtgärder på gemenskapsnivå, inklusive gällande och framtida lagstiftning. Rapporterna skall beakta det referensmåttssystem som avses i artikel 15.4, identifiera bästa metoder och identifiera fall då medlemsstaterna och/eller kommissionen inte har gjort tillräckliga framsteg, och de får innehålla rekommendationer.

Den andra rapporten skall i förekommande fall och om nödvändigt åtföljas av förslag till Europaparlamentet och rådet om ytterligare åtgärder, inklusive en eventuell förlängning av tillämpningsperioden för målen. Om det i rapporten dras slutsatsen att otillräckliga framsteg har gjorts mot att uppnå de nationella vägledande målen skall dessa förslag behandla nivån och arten på målen.

Artikel 15

Översyn och anpassning av ramen

1.  De värden och beräkningsmetoder som avses i bilagorna II, III och IV skall anpassas till tekniska framsteg i enlighet med förfarandet i artikel 16.2.

2.  Före den 1 januari 2008 skall kommissionen, i enlighet med förfarandet i artikel 16.2, vid behov ytterligare justera och komplettera punkterna 2–6 i bilaga IV med beaktande av den allmänna ramen i bilaga IV.

3.  Före den 1 januari 2012 skall kommissionen, i enlighet med förfarandet i artikel 16.2, besluta att höja procentsatsen för de harmoniserade bottom-up-beräkningar som används i den harmoniserade beräkningsmodell som avses i punkt 1 i bilaga IV, utan att det påverkar de medlemsstaters system som redan har en högre procentsats. Den nya harmoniserade beräkningsmodellen med en betydligt högre procentsats för bottom-up-beräkningarna skall inte användas förrän den 1 januari 2012.

Om det är genomförbart och möjligt skall man vid mätningen av de samlade besparingarna under direktivets hela tillämpningsperiod använda sig av denna harmoniserade beräkningsmodell utan att det påverkar de medlemsstaters system som använder en högre procentsats för bottom-up-beräkningar.

4.  Senast den 30 juni 2008 skall kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 16.2 utarbeta en uppsättning harmoniserade energieffektivitetsindikatorer och referensmått som baseras på dessa, och då ta hänsyn till tillgängliga uppgifter eller uppgifter som kan insamlas på ett kostnadseffektivt sätt för varje medlemsstat. För utarbetandet av dessa harmoniserade energieffektivitetsindikatorer och referensmått skall kommissionen som referensguide använda den vägledande förteckningen i bilaga V. Medlemsstaterna skall gradvis integrera dessa indikatorer och referensmått i de statistiska uppgifter som ingår i deras handlingsplaner för energieffektivitet, vilka avses i artikel 14, och använda dem som ett av de redskap som står till deras förfogande när de skall besluta om framtida prioriteringsområden i handlingsplanerna för energieffektivtet.

Senast den ... (20) skall kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om framstegen när det gäller att fastställa indikatorer och referensmått.

Artikel 16

Kommitté

1.  Kommissionen skall biträdas av en kommitté.

2.  När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3.  Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 17

Upphävande

Direktiv 93/76/EEG upphör härmed att gälla.

Artikel 18

Genomförande

1.  Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv före den ...(21), med undantag av bestämmelserna i artikel 14.1, 14.2 och 14,4, för vilka införlivandet skall ske senast den ...(22)*. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 19

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 20

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

Metod för beräkning av de nationella vägledande energibesparingsmålen

Följande metod skall användas för att beräkna de nationella vägledande energibesparingsmål som anges i artikel 4:

1.  Medlemsstaterna skall använda den årliga inhemska slutförbrukningen av energi för alla energianvändare som omfattas av detta direktiv för de fem senaste åren före genomförandet av detta direktiv och för vilka offentliga data är tillgängliga för att beräkna ett årligt förbrukningsgenomsnitt. Denna slutliga energiförbrukning skall vara den mängd energi som distribueras eller säljs till slutförbrukare under femårsperioden, ej justerat för graddagar, strukturella förändringar eller produktionsförändringar.

På grundval av detta årliga förbrukningsgenomsnitt skall det nationella vägledande energibesparingsmålet beräknas en gång, och den resulterande absoluta energimängd som skall sparas kommer att tillämpas under direktivets hela varaktighet.

Det nationella vägledande energibesparingsmålet skall

   a) bestå av 9 % av det årliga förbrukningsgenomsnittet enligt ovan,
   b) mätas efter det nionde året av detta direktivs tillämpning,
   c) vara resultatet av kumulativa årliga energibesparingar som har uppnåtts under direktivets hela nioåriga tillämpningsperiod,
   d) kunna uppnås genom energitjänster och andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet.

Genom denna metod för mätning av energibesparing säkerställs att de totala energibesparingar som föreskrivs i direktivet är en fast mängd och därigenom oberoende av framtida BNP-tillväxt och av varje framtida ökning av energiförbrukningen.

2.  Det nationella vägledande energibesparingsmålet skall uttryckas i absoluta termer i GWh eller motsvarande, beräknat enligt bilaga II.

3.  Energibesparingar under ett särskilt år, efter det att detta direktiv har trätt i kraft, till följd av åtgärder för förbättrad energieffektivitet som har inletts under ett tidigare år, men inte före 1995, och som har bestående effekt får tas med vid beräkningen av de årliga besparingarna. I vissa fall där omständigheterna motiverar detta får åtgärder som inleddes före 1995 men tidigast 1991 beaktas. Åtgärder av teknisk art skall antingen ha uppdaterats för att ta hänsyn till tekniska framsteg eller bedömas i förhållande till referensmått för sådana åtgärder. Kommissionen skall tillhandahålla riktlinjer om hur effekten av alla sådana energieffektivitetsförbättrande åtgärder skall mätas eller beräknas, vilka där så är möjligt skall baseras på befintlig gemenskapslagstiftning, såsom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/8/EG av den 11 februari 2004 om främjande av kraftvärme på grundval av nyttiggjord värme på den inre marknaden för energi(23) och direktiv 2002/91/EG.

I samtliga fall skall de resulterande energibesparingarna fortfarande kunna kontrolleras och mätas eller beräknas i enlighet med den allmänna ramen i bilaga IV.

BILAGA II

Energiinnehåll i vissa utvalda bränslen för slutförbrukning − omvandlingstabell(24)

Energiprodukt

kJ (NCV)

kg oljeekv. (NCV)

kWh (NCV)

1 kg koks

28 500

0,676

7,917

1 kg antracit

17 200–30 700

0,411–0,733

4,778–8,528

1 kg brunkolsbriketter

20 000

0,478

5,556

1 kg brunkol med högt förbränningsvärde

10 500–21 000

0,251–0,502

2,917–5,833

1 kg brunkol

5 600–10 500

0,134–0,251

1,556–2,917

1 kg oljeskiffer

8 000–9 000

0,191–0,215

2,222–2,500

1 kg torv

7 800–13 800

0,186–0,330

2,167–3,833

1 kg torvbriketter

16 000–16 800

0,382–0,401

4,444–4,667

1 kg rester av eldningsolja (tung olja)

40 000

0,955

11,111

1 kg lätt eldningsolja

42 300

1,010

11,750

1 kg motorbränsle (bensin)

44 000

1,051

12,222

1 kg paraffin

40 000

0,955

11,111

1 kg gasol

46 000

1,099

12,778

1 kg naturgas(25)

47 200

1,126

13,10

1 kg flytande naturgas

45 190

1,079

12,553

1 kg trä (25 % fuktighet)(26)

13 800

0,330

3,833

1 kg pelletar/träbriketter

16 800

0,401

4,667

1 kg avfall

7 400–10 700

0,177–0,256

2,056–2,972

1 MJ utvunnen värme

1 000

0,024

0,278

1 kWh elenergi

3 600

0,086

1(27)

BILAGA III

Vägledande förteckning över exempel på lämpliga åtgärder för förbättrad energieffektivitet

I denna bilaga ges exempel på var program för förbättrad energieffektivitet och andra åtgärder för förbättrad energieffektivitet kan utvecklas och genomföras i samband med artikel 4.

För att tas i beaktande måste dessa åtgärder för förbättrad energieffektivitet leda till energibesparingar som klart kan mätas och kontrolleras eller beräknas i enlighet med riktlinjerna i bilaga IV till detta direktiv, och deras energibesparingseffekter får inte redan vara medräknade i andra specifika åtgärder. Följande förteckningar är inte uttömmande utan är avsedda som vägledning.

Exempel på lämpliga åtgärder för förbättrad energieffektivitet:

Bostäder och tjänstesektorns byggnader

   a) Uppvärmning och kylning (t.ex. värmepumpar, nya effektiva värmepannor, installation eller effektiv modernisering av fjärrvärme-/fjärrkylsystem).
   b) Isolering och ventilation (t.ex. isolering av väggar och tak, två-/treglasfönster, passiv uppvärmning och kylning etc.).
   c) Varmvatten (t.ex. installation av nya anordningar, direkt och effektiv användning vid uppvärmning av utrymmen, i tvättmaskiner).
   d) Belysning (t.ex. nya, effektiva glödlampor och förkopplingsdon, digitala kontrollsystem, användning av rörelsedetektorer till belysningssystem i kommersiella byggnader).
   e) Matlagning och nedfrysning (t.ex. nya effektiva anordningar, värmeåtervinningssystem).
   f) Annan utrustning och andra apparater (t.ex. apparater för kombinerad uppvärmning och kraftgenerering, nya effektiva anordningar, tidkontroll för optimerad energianvändning, viloläge för minskning av energiförluster, installation av kondensorer för att minska reaktiv effekt, transformatorer med låga förluster).
   g) alstring av förnybara energikällor i hemmet, varigenom mängden köpt energi minskas (t.ex. solvärmeapparater, varmvatten för hushållsbruk, uppvärmning och kylning av utrymmen med solenergi).

Industrisektorn

   h) Produkttillverkningsprocesser (t.ex. effektivare användning av tryckluft, kondensat samt strömbrytare och ventiler, användning av automatiska och integrerade system, effektiva vilolägen).
   i) Motorer och regulatorer (t.ex. ökad användning av elektronisk styrning, varvtalsreglerare, integrerad tillämpningsprogrammering, frekvensomvandling, elektrisk motor med hög verkningsgrad).
   j) Fläktar, varvtalsreglerare och ventilation (t.ex. nya anordningar/system, användning av naturlig ventilation).
   k) Efterfrågestyrning (t.ex. belastningsstyrning, system för kontroll av toppbelastningsutjämning).
   l) Högeffektiv kraftvärme (t.ex. apparater för kombinerad uppvärmning och kraftgenerering).

Transportsektorn

   m) Använt transportmedel (t.ex. främjande av energieffektiva fordon, energieffektiv användning av fordon, bland annat system för anpassning av däcktryck, energieffektiva anordningar och tillbehör i fordon, tillsatser i bränsle som förbättrar energieffektiviteten, högsmörjande oljor och lågresistenta däck).
   n) Byte av transportslag för resorna (t.ex. arrangemang för resor utan bil mellan hem och arbetsplats, bildelning, byte av transportslag från mer till mindre energiförbrukande transportslag per passagerarkilometer eller tonkilometer).
   o) Bilfria dagar.

Sektorsövergripande åtgärder

   p) Standarder och normer som i första hand syftar till att förbättra energieffektiviteten hos produkter och tjänster, inklusive byggnader.
   q) Energimärkningssystem.
   r) Mätning, intelligenta mätsystem såsom individuella mätare med fjärrhantering samt upplysande fakturering.
   s) Yrkesutbildning och allmän utbildning som leder till användning av energieffektiv teknik.

Övergripande åtgärder

   t) Regleringar, skatter osv. som leder till minskad slutförbrukning av energi.
   u) Riktade informationskampanjer för att främja energieffektivitet och åtgärder för förbättrad energieffektivitet.

BILAGA IV

Allmän ram för mätning och kontroll av energibesparingar

1.  Mätningar och beräkningar av energibesparingar samt normalisering av dessa

1.1  Mätning av energibesparingar

Allmänt

För att mäta uppnådda energibesparingar enligt artikel 4 i syfte att få fram den totala förbättringen av energieffektiviteten och bestämma enskilda åtgärders verkningar skall man använda en harmoniserad beräkningsmodell med en kombination av de båda beräkningsmetoderna top-down och bottom-up för att mäta de årliga förbättringarna av energieffektiviteten för rapporterna enligt artikel 14.

När kommittén utvecklar den harmoniserade beräkningsmodellen i enlighet med artikel 15.2 skall den i största möjliga utsträckning eftersträva att använda de uppgifter som Eurostat och/eller nationella statistiska organ redan lämnar rutinmässigt.

Top-down-beräkningar

En top-down-beräkningsmetod innebär att energibesparingarnas storlek beräknas med utgångspunkt i nationella energibesparingsnivåer eller mer aggregerade sektorsvisa sådana. Korrigeringar av årsuppgifterna görs därefter för sådana yttre faktorer som graddagar, strukturförändringar, produktmix osv., för att få fram ett mått som ger en rättvis indikation på den totala förbättringen av energieffektiviteten enligt punkt 1.2. Denna metod innefattar varken exakta mätningar på en detaljerad nivå eller visar orsaks- och verkningssammanhangen mellan åtgärder och de energibesparingar som följer av dessa. Emellertid är metoden normalt enklare och mindre kostsam och kallas ofta för "energieffektivitetsindikator" eftersom den ger en indikation på utvecklingen.

När kommittén utvecklar den top-down-beräkningsmetod som skall användas i den harmoniserade beräkningsmodellen, skall den i största möjliga utsträckning grunda sitt arbete på befintliga metoder, t.ex. Odex-modellen(28).

Bottom-up-beräkningar

Före den 1 januari 2008 skall kommissionen utarbeta en harmoniserad bottom-up-modell. Denna modell skall täcka en andel på mellan 20 och 30 procent av den årliga inhemska slutförbrukningen av energi för sektorer som omfattas av detta direktiv, med vederbörligt beaktande av de faktorer som avses i punkterna a, b och c nedan. Fram till 1 januari 2012 skall kommissionen fortsätta att utarbeta denna harmoniserade bottom-up-modell som skall täcka en betydligt högre nivå av den årliga inhemska slutförbrukningen av energi för sektorer som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde, med vederbörligt beaktande av de faktorer som avses i punkterna a, b och c nedan.

Vid utvecklingen av den harmoniserade bottom-up-modellen skall kommissionen beakta följande faktorer och i enlighet därmed motivera sitt beslut

   a) Erfarenheter av den harmoniserade beräkningsmodellen under de första tillämpningsåren.
   b) Förväntad möjlig förbättring av precisionen till följd av en större andel bottom-up-beräkningar.
   c) Beräknad möjlig merkostnad och/eller större administrativ börda.

Medlemsstaterna kan om de så önskar utnyttja ytterligare bottom-up-mätningar utöver den del som föreskrivs av den harmoniserade bottom-up-modellen efter att ha nått en överenskommelse med kommissionen, i enlighet med förfarandet i artikel 16.2, på grundval av en beskrivning av den metod som den berörda medlemsstaten lagt fram.

En bottom-up-beräkningsmetod innebär att de energibesparingar som erhålls genom att vidta en särskild åtgärd för förbättrad energieffektivitet mäts i kilowattimmar (kWh), joule (J) eller kilogram oljeekvivalenter (kgoe) och läggs samman med de energibesparingar som följer av andra särskilda åtgärder för förbättrad energieffektivitet. De myndigheter eller byråer som avses i artikel 4.4 skall undvika att dubbelräkna energibesparingar som följer av en kombination av åtgärder för förbättrad energieffektivitet (inklusive mekanismer). För bottom-up-beräkningsmetoden kan de uppgifter och metoder som avses i punkt 2.1 och 2.2 utnyttjas.

Om bottom-up-beräkningar inte finns tillgängliga för vissa sektorer, kan bottom-up-indikatorer eller en blandning av bottom-up- och top-down-beräkningar användas i rapporterna till kommissionen, med förbehåll för en överenskommelse med kommissionen, i enlighet med förfarandet i artikel 16.2. Särskilt vid bedömning av en begäran av detta slag i samband med den första handlingsplan för energieffektivitet som beskrivs i artikel 14.2 skall kommissionen visa lämplig flexibilitet. Några top-down-beräkningar kan bli nödvändiga för att mäta verkningarna av de åtgärder som genomförts efter 1995 (och i vissa fall efter 1991) men som fortfarande har verkningar.

1.2  Hur energibesparingsmätningar bör normaliseras

Energibesparingar skall fastställas genom mätning och/eller uppskattning av förbrukningen före och efter genomförandet av åtgärden. Det är härvid nödvändigt att korrigera för och normalisera de yttre förhållanden som vanligen påverkar energiförbrukningen. Dessa förhållanden kan variera över tiden. Det kan till exempel röra sig om påverkan av en eller flera av följande faktorer:

   a) Väderförhållanden, såsom graddagar.
   b) Beläggningsnivåer.
   c) Öppettider för andra byggnader än bostadshus.
   d) Den installerade utrustningens kraft (anläggningens produktion), produktmix.
   e) Anläggningens produktionskapacitet, produktionsnivå, volym eller mervärde, inklusive ändringar i BNP-nivån.
   f) Användningsschema för anläggningar eller fordon.
   g) Förhållande till andra enheter.

2.  Data och metoder som får användas (mätbarhet)

Det finns flera metoder för insamling av data som kan användas för mätning och/eller uppskattning av energibesparingar. När en energitjänst eller en åtgärd för förbättrad energieffektivitet utvärderas, kan det ofta vara omöjligt att enbart förlita sig till mätningar. Här görs därför skillnad mellan metoder för att mäta energibesparingar och metoder för att uppskatta energibesparingar, där de sistnämnda är de vanligaste.

2.1  Data och metoder som grundas på mätningar

Räkningar från distributionsföretag eller detaljister

Mätningsbaserade energiräkningar kan ligga till grund för mätningen under en representativ period innan åtgärden för förbättrad energieffektivitet införs. Dessa räkningar kan sedan jämföras med mätningsbaserade räkningar för perioden efter införandet och tillämpningen av åtgärden, även här under en representativ period. Om möjligt bör resultaten jämföras med en kontrollgrupp (grupp som inte deltar) eller alternativt normaliseras enligt punkt 1.2.

Uppgifter om energiförsäljning

Förbrukningen av olika typer av energi (el, gas, eldningsolja) kan mätas genom att man jämför detaljistens eller distributörens försäljningsdata före införandet av åtgärderna för förbättrad energieffektivitet med försäljningsdata efter införandet av dessa åtgärder. En kontrollgrupp skall användas eller uppgifterna normaliseras.

Försäljningsdata för utrustning och apparater

Prestanda för utrustning och apparater kan beräknas på grundval av information som erhålls direkt från tillverkaren. Data om försäljning av utrustning och apparater kan i allmänhet erhållas från återförsäljarna. Särskilda undersökningar och mätningar kan också göras. För att bestämma energibesparingarnas storlek kan tillgängliga data jämföras med försäljningssiffrorna. Om denna metod används, bör korrigeringar göras om användningen av utrustningen och apparaterna ändras.

Data för belastningen hos slutförbrukningen

Energiförbrukningen i en byggnad eller anläggning kan mätas för att registrera energiefterfrågan före och efter införandet av en åtgärd för förbättrad energieffektivitet. Viktiga faktorer (t.ex. produktionsprocess, särskild utrustning, uppvärmningsanordningar) kan mätas noggrannare.

2.2  Data och metoder som grundas på uppskattningar

Data som uppskattas genom användning av enkel teknik: Ingen inspektion

Beräkning av uppskattade data genom användning av enkel teknik utan inspektioner på plats är den vanligaste metoden för att erhålla data för mätning av uppskattade energibesparingar. Data kan uppskattas genom användning av tekniska principer, utan att använda data från platsen, men med antaganden som grundas på utrustningsspecifikationer, prestandaegenskaper, driftsprofiler efter vidtagna åtgärder och statistik osv.

Data som uppskattas genom användning av avancerad teknik: Inspektion

Energidata kan beräknas på grundval av information som erhålls av en extern expert i samband med en besiktning eller annan typ av besök vid en eller flera utvalda anläggningar. På detta sätt kan man utveckla mer sofistikerade algoritmer eller simuleringsmodeller som kan användas vid ett större antal anläggningar (t.ex. byggnader, inrättningar, fordon). Denna typ av mätningar kan ofta användas för att komplettera och kalibrera data som uppskattas genom användning av enkel teknik.

3.  Hantering av osäkerhet

Alla metoder som anges i punkt 2 rymmer ett visst mått av osäkerhet. Osäkerhet kan bero på följande(29):

   a) Instrumentfel: dessa uppkommer vanligen på grund av fel i produkttillverkarens specifikationer.
   b) Modellfel: det rör sig vanligen om fel i den modell som används för att uppskatta parametrar för insamlade data.
   c) Provtagningsfel: det rör sig vanligen om fel som beror på att man observerar ett urval av enheter snarare än alla enheter som omfattas av undersökningen.

Osäkerhet kan också bero på planerade och oplanerade antaganden. Dessa hänger vanligen samman med uppskattningar, antaganden och/eller användning av tekniska data. Förekomsten av fel hänger också samman med det system som valts för insamling av data (se punkt 2.1 och 2.2). En närmare angivelse av osäkerheten rekommenderas.

Medlemsstaterna kan välja att använda metoden för kvantifierad osäkerhet när de avlägger rapport om de mål som fastställs i detta direktiv. Den kvantifierade osäkerheten skall sedan uttryckas på ett statistiskt meningsfullt sätt, med angivande både av noggrannheten och konfidensnivån. Till exempel: "Det kvantifierbara felet är ± 20 % med 90 % konfidensintervall."

Om metoden med kvantifierbar osäkerhet används skall medlemsstaterna också ta hänsyn till att den godtagbara osäkerhetsnivå som krävs vid beräkning av energibesparingar är en funktion av besparingsnivån och kostnadseffektiviteten till följd av minskande osäkerhet.

4.  Harmoniserade livslängder för åtgärder för förbättrad energieffektivitet i bottom-up-beräkningar

Vissa åtgärder för förbättrad energieffektivitet sträcker sig under flera decennier medan andra åtgärder pågår under en kortare period. Nedanstående förteckning ger exempel på den gemensnittliga livslängden för åtgärder för förbättrad energieffektivitet:

Isolering av vind i privatbostäder

30 år

Isolering av skalmur i privatbostäder

40 år

Fönster, klassade E till C (i m2)

20 år

Värmepannor, klassade B till A

15 år

Värmekontroller – uppgradering genom utbyte av värmepanna

15 år

Lågenergilampor – detaljhandel

16 år

Källa: Energy Efficiency Commitment 2005–2008, UK

För att säkerställa att alla medlemsstater tillämpar samma livslängd för likartade åtgärder skall livslängderna vara harmoniserade på europeisk nivå. Kommissionen skall därför med stöd av den kommitté som inrättas enligt artikel 16 ersätta ovannämnda förteckning med en förteckning över den genomsnittliga livslängden för olika åtgärder för förbättrad energieffektivitet senast den ...(30).

5.  Hantering av energibesparingarnas multiplikatoreffekter och undvikande av dubbelräkning vid kombinerade top-down- och bottom-up-beräkningsmetoder

Genomförandet av en åtgärd för förbättrad energieffektivitet, t.ex. isolering av varmvattenberedare och rörledningar i en byggnad, eller andra åtgärder med motsvarande effekt, kan ge framtida multiplikatoreffekter på marknaden, dvs. att marknaden kommer att vidta en åtgärd automatiskt utan ytterligare medverkan av de myndigheter eller organ som avses i artikel 4.4 eller någon privat tillhandahållare av energitjänster. En åtgärd med multiplikatorpotential skulle i de flesta fall vara kostnadseffektivare än åtgärder som behöver upprepas regelbundet. Medlemsstaterna skall uppskatta sådana åtgärders energibesparingspotential, inklusive deras multiplikatoreffekter, och kontrollera de totala effekterna i en efterhandsutvärdering med hjälp av indikatorer om så är lämpligt.

Vid utvärderingen av övergripande åtgärder får energieffektivitetindikatorer användas, såvida det går att bestämma i vilken riktning de skulle ha utveckla sig om de övergripande åtgärderna inte vidtagits. Det måste emellertid, så långt det är möjligt, kunna uteslutas att de energibesparingar som uppnåtts med hjälp av åtgärderna inkluderas i beräkningen av de besparingar som uppnåtts genom målinriktade energieffektivitetsprogram, energitjänster och andra politiska styrmedel. Detta gäller framför allt i samband med energi- eller koldioxidskatter och informationskampanjer.

Dubbelberäkningar av energibesparingar skall korrigeras. Användning av matriser som hjälp att summera åtgärdernas verkningar uppmuntras.

Medlemsstaterna skall inte beakta potentiella energibesparingar som uppkommer efter målperioden när de rapporterar om det övergripande mål som anges i artikel 4. Åtgärder som främjar långsiktiga marknadseffekter bör i vilket fall som helst uppmuntras, och åtgärder som redan har resulterat i att energibesparingarna gett multiplikatoreffekter bör beaktas i rapporterna om de mål som anges i artikel 4, förutsatt att de kan mätas och kontrolleras med hjälp av vägledningen i denna bilaga.

6.  Kontroll av energibesparingar

Om de energibesparingar som erhålls genom en viss energitjänst eller annan åtgärd för förbättrad energieffektivitet anses vara kostnadseffektiva och nödvändiga, skall de kontrolleras av en tredje part. Detta kan göras av oberoende konsulter, energitjänstföretag eller andra marknadsaktörer. De behöriga myndigheter eller byråer i medlemsstaterna som avses i artikel 4.4 kan tillhandahålla närmare instruktioner om detta.

Källor: A European Ex-post Evaluation Guidebook for DSM and EE Service Programmes; IEA, INDEEP databas. IPMVP, Volym 1 (version från mars 2002).

Bilaga V

Vägledande förteckning över energiomvandlingmarknader och delmarknader för vilka referensmått kan utarbetas

1.  Marknaden för hushållsmaskiner/informationsteknik och belysning

1.1  Köksutrustning (vitvaror)

1.2  Underhållnings-/informationsteknik

1.3  Belysning

2.  Marknaden för husuppvärmningteknik

2.1  Värme

2.2  Varmvatten

2.3  Luftkonditionering

2.4  Ventilation

2.5  Värmeisolering

2.6  Fönster

3.  Marknaden för industriugnar

4.  Marknaden för drivmotorer inom industrin

5.  Marknaden för offentliga inrättningar

5.1  Skolor/offentlig förvaltning

5.2  Sjukhus

5.3  Badbassänger

5.4  Gatubelysning

6.  Marknaden för transporttjänster.

BILAGA VI

Förteckning över sådana energieffektiva åtgärder som kan komma i fråga inom offentlig upphandling

Utan att det påverkar nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning om offentlig upphandling skall medlemsstaterna se till att den offentliga sektorn tillämpar minst två av kraven i nedanstående förteckning inom ramen för den offentliga sektorns roll som ett exempel enligt artikel 5:

   a) Krav på att utnyttja finansiella instrument för energibesparingar, däribland avtal om energiprestanda, där mätbara och förutbestämda energibesparingar ställs som krav (inklusive i de fall då de offentliga förvaltningarna har lagt ut ansvaret på entreprenad).
   b) Krav på att inköpa utrustning och fordon på grundval av förteckningar som de myndigheter och organ som avses i artikel 4.4 skall upprätta och som innehåller energieffektiva produktspecifikationer för olika kategorier av utrustning och fordon, när så är lämpligt med hjälp av minimerade livscykelkostnadsanalyser eller jämförbara metoder för att säkerställa kostnadseffektiviteten.
   c) Krav på att inköpa utrustning som har en effektiv energiförbrukning i alla lägen, även i viloläge, när så är lämpligt med hjälp av minimerade livscykelkostnadsanalyser eller jämförbara metoder för att säkerställa kostnadseffektiviteten.
   d) Krav på att byta ut eller modifiera befintlig utrustning och befintliga fordon med den utrustning som finns förtecknad under b och c.
   e) Krav på att utnyttja energibesiktningar och genomföra de därav följande kostnadseffektiva rekommendationerna.
   f) Krav på att inköpa eller hyra energieffektiva byggnader eller delar av dessa, eller krav på att byta ut eller modifiera inköpta eller hyrda byggnader eller delar av dessa för att göra dem mer energieffektiva.

(1) Antagna texter från sammanträdet den 7.6.2005, P6_TA(2005)0212.
(2) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(3) EUT C 120, 20.5.2005, s. 115.
(4) EUT C 318, 22.12.2004, s. 19.
(5) Europaparlamentets ståndpunkt av den 7 juni 2005 (ännu ej offentliggjort i EUT), rådets gemensamma ståndpunkt av den 23 september 2005 (EUT C 275 E, 8.11.2005, s. 19) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 december 2005.
(6) EGT L 242, 10.9.2002, s. 1.
(7) EUT L 176, 15.7.2003, s. 37. Direktivet ändrat genom rådets direktiv 2004/85/EG (EUT L 236, 7.7.2004, s. 10).
(8) EUT L 176, 15.7.2003, s. 57.
(9) EUT L 134, 30.4.2004, s. 1. Direktivet ändrat genom kommissionens förordning (EG) nr 2083/2005 (EUT L 333, 20.12.2005, s. 28).
(10) EUT L 134, 30.4.2004, s. 114. Direktivet ändrat genom förordning (EG) nr 2083/2005.
(11) REG 2002 s. I-7213.
(12) EGT C 394, 17.12.1998, s. 1.
(13) EGT L 237, 22.9.1993, s. 28.
(14) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(15) EUT L 275, 25.10.2003, s. 32. Direktivet ändrat genom direktiv 2004/101/EG (EUT L 338, 13.11.2004, s. 18).
(16) EGT L 283, 27.10.2001, s. 33. Direktivet ändrat genom 2003 års anslutningsakt.
(17) EUT L 1, 4.1.2003, s. 65.
(18)* Sex månader efter det att detta direktiv har trätt i kraft.
(19)* Två år efter det att detta direktiv har trätt i kraft.
(20)* Fem år efter det att detta direktiv har trätt i kraft.
(21)* Två år efter det att detta direktiv har trätt i kraft.
(22)** Den dag detta direktiv träder i kraft.
(23) EUT L 52, 21.2.2004, s. 50.
(24) Medlemsstaterna får tillämpa olika omvandlingsfaktorer om detta kan motiveras.
(25) 93,0 % metan.
(26) Det är tillåtet att använda andra värden beroende på vilken typ av trä som används mest i medlemsstaten.
(27) För besparingar i kWh el får medlemsstaterna använda en standardkoefficient på 2,5 som återspeglar den uppskattade genomsnittliga produktionseffektiviteten i EU (40 %) under målperioden. Medlemsstaterna får tillämpa en annan koefficient om de kan motivera detta. Källa: Eurostat.
(28) ODYSSEE-MURE-projektet, SAVE-programmet. Kommissionen 2005.
(29) En modell för att fastställa den kvantifierbara osäkerheten på grundval av dessa tre feltyper anges i Appendix B till "International Performance Measurement & Verification Protocol (IPMVP)".
(30)* Sex månader efter den dag då detta direktiv träder i kraft.


Förslag till ändringsbudget nr 8/2005
PDF 196kWORD 41k
Europaparlamentets resolution om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 8/2005 för budgetåret 2005 (14861/2005 – C6-0412/2005 – 2005/2179(BUD))
P6_TA(2005)0497A6-0397/2005

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 272.4 näst sista stycket,

–   med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 177,

–   med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(1), särskilt artiklarna 37 och 38,

–   med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2005, slutgiltigt antagen den 16 december 2004(2),

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och förbättring av budgetförfarandet(3),

–   med beaktande av det preliminära förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 8/2005 för budgetåret 2005 som kommissionen lade fram den 5 oktober 2005 (SEK(2005)1226),

–   med beaktande av det förslag till ändringsbudget nr 8/2005 som rådet fastställde den 1 december 2005 (14861/2005 – C6-0412/2005),

–   med beaktande artikel 69 och bilaga IV i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A6-0397/2005), och av följande skäl:

A.  I en skrivelse av den 16 november 2005 ändrade kommissionen avsevärt i sitt ursprungliga förslag till preliminärt förslag till ändringsbudget (PFÄB) nr 8/2005 som lades fram den 5 oktober 2005.

B.  I motsats till i det ursprungliga förslaget, begärs i den slutliga versionen av nr 8/2005, såsom ändrat av kommissionen, inte en ökning av betalningarna under utgiftskategori 2.

C.  Om den reviderade versionen av PFÄB 8/2005 antas, kommer detta att leda till en minskning med 3 868 434 942 EUR i medlemsstaternas bidrag till 2005 års budget som baserats på BNI.

1.  Europaparlamentet godkänner rådets förslag till ändringsbudget nr 8/2005 utan ändringar.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.
(2) EUT L 60, 8.3.2005, s. 1.
(3) EGT C 172, 18.6.1999, s. 1. Avtalet såsom senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets beslut 2005/708/EG (EUT L 269, 14.10.2005, s. 24).


Marknader för finansiella instrument ***I
PDF 394kWORD 65k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2004/39/EG om marknader för finansiella instrument i fråga om vissa tidsfrister (KOM(2005)0253 – C6-0191/2005 – 2005/0111(COD))
P6_TA(2005)0498A6-0334/2005

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0253)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artiklarna 47.2 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0191/2005),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0334/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 december 2005 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/.../EG om ändring av direktiv 2004/39/EG om marknader för finansiella instrument i fråga om vissa tidsfrister

P6_TC1-COD(2005)0111


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 47.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande(2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(3), och

av följande skäl:

(1)  För att säkerställa hög kvalitet vid genomförandet av investerarnas transaktioner infördes en omfattande ram av rättsliga regler genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG(4).

(2)  Enligt direktiv 2004/39/EG skall medlemsstaterna senast den 30 april 2006 anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa det direktivet. För att säkerställa en enhetlig tillämpning i medlemsstaterna behöver flera komplicerade bestämmelser i direktivet kompletteras med genomförandeåtgärder, som kommissionen skall anta under medlemsstaternas införlivandeperiod. Eftersom medlemsstaterna inte helt kan förbereda och färdigställa sina nationella lagar förrän genomförandeåtgärdernas innehåll är klart, kan de få svårigheter med att uppfylla den nuvarande tidsfristen för införlivandet.

(3)  För att kunna efterleva direktiv 2004/39/EG och nationell genomförandelagstiftning kan värdepappersföretagen och andra reglerade enheter tvingas införa nya system för informationsteknik, nya organisationsstrukturer och rapporterings- och registerrutiner eller genomföra betydande ändringar av nuvarande system och praxis. Detta är möjligt först när innehållet i de genomförandeåtgärder som kommissionen skall anta och den nationella lagstiftningen för införlivandet av direktivet är klara.

(4)  För att direktivet skall få fullt genomslag krävs det också att direktiv 2004/39/EG och dess genomförandeåtgärder införlivas med nationell lagstiftning eller tillämpas direkt och samtidigt i medlemsstaterna.

(5)  Det är därför lämpligt att senarelägga medlemsstaternas tidsfrist för när direktiv 2004/39/EG skall vara införlivat med nationell lagstiftning. På samma sätt bör värdepappersföretagens och kreditinstituten tidsfrist för uppfyllandet av de nya kraven skjutas upp för en period efter det att medlemsstaterna införlivat direktivet med nationell lagstiftning.

(6)  Med tanke på sambandet mellan de olika bestämmelserna i direktiv 2004/39/EG bör all senareläggning av tidsfristerna gälla alla bestämmelser i direktivet. Varje senareläggning av tidsfristerna för införlivande och tillämpning bör stå i proportion till medlemsstaternas och de reglerade enheternas behov och inte gå utöver dessa. För att undvika att fragmentering hämmar den inre marknaden för värdepapper bör medlemsstaterna samtidigt börja tillämpa direktiv 2004/39/EG.

(7)  I sin resolution om genomförandet av lagstiftningen om finansiella tjänster av den 5 februari 2002(5) efterlyste Europaparlamentet en likvärdig roll för parlamentet och rådet när det gäller att övervaka hur kommissionen utövar sina verkställande funktioner, i syfte att återspegla parlamentets lagstiftande befogenheter enligt artikel 251 i fördraget. Kommissionens ordförande gjorde samma dag en formell förklaring inför parlamentet, i vilken han gav stöd för denna begäran. Den 11 december 2002 föreslog kommissionen ändringar till beslut 1999/468/EG(6) (KOM(2002)0719), och ingav sedermera ett reviderat förslag den 22 april 2004 (KOM(2004)0324). Europaparlamentet anser inte att dess lagstiftande befogenheter beaktas i detta förslag. Europaparlamentet anser att parlamentet och rådet bör ges möjlighet att yttra sig över överförandet av genomförandebefogenheter till kommissionen inom en fastställd tidsfrist. Det är därför rimligt att begränsa den period under vilken kommissionen får anta genomförandeåtgärder

(8)  Europaparlamentet bör få en tidsfrist om tre månader från och med det datum då förslag till ändringar och genomförandeåtgärder läggs fram för att göra det möjligt för parlamentet att behandla dessa och avge ett yttrande. Det bör emellertid vara möjligt att korta ned denna tidsfrist i brådskande och vederbörligen motiverade fall. Om Europaparlamentet inom denna tidsfrist antar en resolution bör kommissionen på nytt behandla förslagen till ändringar eller åtgärder.

(9)  Som en konsekvens av detta krävs ytterligare ändringar som senarelägger datumen för upphävandet av direktiv 93/22/EEG och för övergångsbestämmelserna i direktiv 2004/39/EG och som senarelägger tidpunkterna för kommissionens obligatoriska rapportering.

(10)  Den tidpunkt inom vilken investeringsföretag och kreditinstitut skall rätta sig efter de nya bestämmelserna inträffar senare än den tidpunkt vid vilken medlemsstaterna senast skall införliva direktiv 2004/39/EG i den nationella lagstiftningen, vilket får till följd att direktiv 2004/39/EG inte får effekt förrän den 1 november 2007. Det är därför lämpligt att direktiv 93/22/EEG upphör att gälla den 1 november 2007.

(11)  Direktiv 2004/39/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Direktiv 2004/39/EG ändras på följande sätt:

1.  Skäl 69 skall ersättas med följande:

"

(69)  Europaparlamentet bör få en tidsfrist om tre månader från och med det datum då förslag till ändringar och genomförandeåtgärder läggs fram för att göra det möjligt för parlamentet att behandla dessa och avge ett yttrande. Det bör emellertid vara möjligt att korta ned denna tidsfrist i brådskande och vederbörligen motiverade fall. Om Europaparlamentet inom denna tidsfrist antar en resolution bör kommissionen på nytt behandla förslagen till ändringar eller åtgärder.

"

2.  Artikel 64 skall ändras på följande sätt:

a)  En ny punkt 2a skall föras in:

"

2a. Ingen av de antagna genomförandeåtgärderna får ändra de grundläggande bestämmelserna i detta direktiv.

"

b)  Punkt 3 skall ersättas av följande:

"

3.  Utan att det påverkar redan antagna genomförandebestämmelser, skall tillämpningen av de bestämmelser i denna förordning som föreskriver antagandet av tekniska regler, ändringsförslag och beslut i enlighet med förfarandet i punkt 2 upphöra senast den 1 april 2008. Europaparlamentet och rådet kan, på förslag av kommissionen, förnya bestämmelserna i fråga i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget och skall därvid granska dem före ovannämnda datum.

"

3.  Artikel 65 skall ändras på följande sätt:

   a) Punkterna 1–4 skall ersättas med följande:"
1.  Senast den 31 oktober 2007, på grundval av offentliga samråd och diskussioner med behöriga myndigheter, skall kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om en eventuell utvidgning av direktivets krav vad avser att före och efter handel lämna information om transaktioner som avser andra former av finansiella instrument än aktier.
2.  Senast den 31 oktober 2008 skall kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av artikel 27.
3.  Senast den 30 april 2008, på grundval av offentliga samråd och diskussioner med behöriga myndigheter, skall kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om följande:
   a) Lämpligheten av att behålla undantaget i artikel 2.1 k för företag vars huvudsakliga verksamhet består i att handla med råvaruderivat för egen räkning.
   b) Innehåll i och utformning av rimliga krav för auktorisation och tillsyn av t.ex. värdepappersföretag i detta direktivs mening.
   c) Lämpligheten av regler för att utse anknutna ombud för tillhandahållande av investeringstjänster och/eller utförande av investeringsverksamhet, särskilt avseende tillsyn över dem.
   d) Lämpligheten av att behålla undantaget i artikel 2.1 i.

4.  Senast den 30 april 2008 skall kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram en lägesrapport om avlägsnandet av de hinder som kan förhindra en sammanställning på europeisk nivå av den information som handelsplatserna är skyldiga att offentliggöra.
Senast den 31 oktober 2006, mot bakgrund av diskussionerna med behöriga myndigheter, skall kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om lämpligheten av att behålla kraven på ansvarsförsäkring som gäller för mellanhänder enligt gemenskapslagstiftningen.
   b) Punkt 6 skall ersättas med följande:

4.  Artikel 69 skall ersättas med följande:
Artikel 69
Upphävande av direktiv 93/22/EEG
Direktiv 93/22/EEG skall upphöra att gälla från och med den 1 november 2007. Hänvisningar till direktiv 93/22/EEG skall förstås som hänvisningar till det här direktivet. Hänvisningar till termer som definieras i direktiv 93/22/EEG eller till artiklar i detta skall förstås som hänvisningar till en likvärdig term som definieras i det här direktivet eller till en artikel i detta direktiv."

5.  I artikel 70 skall första stycket ersättas med följande:

"

Medlemsstaterna skall anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 31 januari 2007. De skall genast underrätta kommissionen om detta. De skall tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 november 2007.

6.  I artikel 71 skall punkterna 1–5 ersättas med följande:

Värdepappersföretag som senast den 1 november 2007 redan har beviljats auktorisation i sin hemmedlemsstat för tillhandahållande av investeringstjänster skall anses vara auktoriserade enligt detta direktiv, om det i lagstiftningen i denna medlemsstat föreskrivs att de för att få inleda sådan verksamhet måste uppfylla villkor likvärdiga med kraven i artiklarna 9–14.

2.  En reglerad marknad eller marknadsplatsoperatör som senast den 1 november 2007 redan har beviljats auktorisation i sin hemmedlemsstat skall anses vara vederbörligen auktoriserad enligt detta direktiv, om det i lagstiftningen i denna medlemsstat föreskrivs att den reglerade marknaden respektive marknadsplatsoperatören måste uppfylla villkor likvärdiga med dem i avdelning III.

3.  Anknutna ombud som redan införts i ett offentligt register senast den 1 november 2007 skall anses vara registrerade enligt detta direktiv, om det i lagstiftningen i denna medlemsstat föreskrivs att anknutna ombud måste uppfylla villkor likvärdiga med kraven i artikel 23.

4.  Upplysningar som översänts senast den 1 november 2007 i enlighet med artiklarna 17, 18 eller 30 i direktiv 93/22/EEG, skall anses ha översänts i enlighet med artiklarna 31 och 32 i det här direktivet.

5.  Alla existerande system som omfattas av definitionen av en MTF-plattform och som drivs av en marknadsplatsoperatör på en reglerad marknad skall på begäran av marknadsoperatören på den reglerade marknaden auktoriseras som MTF-plattform, förutsatt att den uppfyller regler som motsvarar detta direktivs regler om auktorisation och drift av en MTF-plattform och att denna begäran görs senast 18 månader efter den 1 november 2007.

"

Artikel 2

Medlemsstaterna skall senast den 31 januari 2007 anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De skall omedelbart överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen. De skall tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 november 2007.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Medlemsstaterna skall själva fastställa hur denna hänvisning skall ske.

Artikel 3

Detta direktiv skall träda i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EUT C 323, 20.12.2005, s. 31.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 december 2005.
(4) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.
(5) EGT C 284 E, 21.11.2002, s. 115.
(6) EGT L 184, 17.7.1999, s 23.


Europeiskt betalningsföreläggande ***I
PDF 417kWORD 167k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande (KOM(2004)0173 – C6-0006/2004 – 2004/0055(COD))
P6_TA(2005)0499A6-0240/2005

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2004)0173)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 61 c i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0006/2004),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0240/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 december 2005 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande

P6_TC1-COD(2004)0055


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 61 c,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 251 i fördraget(3), och

av följande skäl:

(1)  Gemenskapen har satt upp som mål att bevara och utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria rörligheten för personer säkerställs. För att uppnå detta skall gemenskapen bland annat vidta de åtgärder på området för civilrättsligt samarbete som behövs för att den inre marknaden skall fungera väl.

(2)  Vid Europeiska rådets möte i Tammerfors den 15 och 16 oktober 1999 uppmanades rådet och kommissionen att utarbeta ny lagstiftning i frågor som bidrar till att underlätta det rättsliga samarbetet och till att stärka rätten att få sin sak prövad i domstol och hänvisade därvid särskilt till beslut om penningutbetalningar.

(3)  Den 30 november 2000 antog rådet kommissionens och rådets åtgärdsprogram för genomförande av principen om ömsesidigt erkännande av domar på privaträttens område(4). I åtgärdsprogrammet övervägs möjligheten att införa ett särskilt, enhetligt och harmoniserat förfarande i gemenskapen för att erhålla ett rättsligt avgörande på vissa områden, bland annat i fråga om obestridda fordringar.

(4)  Kommissionen antog den 20 december 2002 en grönbok om ett europeiskt betalningsföreläggande och om åtgärder för att förenkla och påskynda handläggningen av tvister om mindre värden. Med grönboken inleddes ett samråd om möjliga mål och inslag i ett enhetligt och harmoniserat europeiskt förfarande för indrivning av obestridda fordringar.

(5)  En snabb och effektiv indrivning av utestående fordringar som inte är föremål för tvist är av största betydelse för de ekonomiska aktörerna i Europeiska unionen, eftersom försenade betalningar är en viktig orsak till insolvens som hotar företags överlevnad, särskilt för små och medelstora företag, och leder till stora förluster av arbetstillfällen.

(6)  Alla medlemsstater försöker lösa problemet med indrivning av stora mängder obestridda fordringar, de flesta av dem genom förenklade förfaranden för betalningsföreläggande, men både innehållet i den nationella lagstiftningen och de inhemska förfarandenas effektivitet varierar avsevärt. Dessutom är de befintliga förfarandena ofta inte tillämpliga eller kan i praktiken inte användas i gränsöverskridande situationer.

(7)  De hinder för tillgången till en effektiv rättslig prövning, särskilt i gränsöverskridande ärenden, som detta ger upphov till och den snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden som uppstår på grund av att de olika förfaranden som står till buds för borgenärer i olika medlemsstater fungerar olika effektivt, är sådana att det behövs gemenskapslagstiftning som garanterar lika villkor för borgenärer och gäldenärer i hela Europeiska unionen.

(8)  Det förfarande som införs genom denna förordning utgör en ytterligare möjlighet för sökanden, som även fortsättningsvis kan välja att tillgripa ett förfarande som föreskrivs i nationell lagstiftning. Detta innebär att denna förordning varken ersätter eller harmoniserar de befintliga ordningarna för indrivning av obestridda fordringar.

(9)  Det europeiska betalningsföreläggandet bör kunna användas för alla civilrättsliga penningfordringar, såväl fordringar enligt avtal som utomobligatoriska fordringar, med undantag av egendomsrättigheter som härrör från förmögenhetsförhållandet mellan makar, arv eller testamente, där domstolarna ofta inte ens om svaranden medger fordran kan förlita sig helt på sökandens påståenden utan måste pröva sakförhållandena på eget initiativ. Förfarandet bör inte begränsas till fordringar under ett visst maximibelopp. Det bör dock inte tillämpas på fordringar som inte har förfallit vid tidpunkten för ansökan, särskilt inte framtida periodiska betalningar.

(10)  Förfarandet bör i största möjliga utsträckning bygga på att standardformulär används i kommunikationen mellan domstolen och parterna, för att underlätta handläggningen och möjliggöra användning av automatisk databehandling.

(11)  I ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande bör sökanden vara skyldig att lämna upplysningar som är tillräckliga för att fordran och grunden för denna klart skall kunna identifieras, så att svaranden med full vetskap om omständigheterna kan välja att bestrida fordran eller inte. Det bör i detta sammanhang vara obligatoriskt för sökanden att åberopa viss bevisning till stöd för att hans påståenden är korrekta, utan att han faktiskt behöver lämna in den skriftliga bevisningen till domstolen.

(12)  Domstolen bör pröva ansökan, bland annat i fråga om behörighet och beskrivningen av bevisningen, på grundval av de uppgifter som lämnats i formuläret. Därmed kan domstolen göra en preliminär materiell prövning av fordran och bland annat avvisa en uppenbart ogrundad eller otillåtlig fordran. Det är inte nödvändigt att denna prövning utförs av en domare.

(13)  Beslut om att avvisa en ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande kan inte prövas på nytt. Detta utesluter dock inte möjligheten att på nytt pröva beslutet på samma rättsliga behörighetsnivå.

(14)  En ny prövning i undantagsfall betyder inte att svaranden får en andra möjlighet att bestrida fordran. Den nya prövningen av huruvida den aktuella fordran är välgrundad får inte ske på andra grunder än dem som svaranden åberopar som exceptionella omständigheter.

(15)  I det europeiska betalningskravet bör sökanden upplysas om att han kan välja mellan att antingen betala den utestående skulden till sökanden eller, om han vill bestrida fordran, lämna in ett svaromål inom en tidsfrist på tre veckor. Utöver att tillhandahållas de fullständiga upplysningar om fordran som sökanden lämnat, bör svaranden underrättas om den rättsliga betydelsen av kravet och särskilt om följderna av att inte bestrida fordran.

(16)  Ett svaromål som har lämnats in inom tidsfristen bör leda till att det europeiska förfarandet för betalningsföreläggande upphör och att ärendet automatiskt övergår till ett ordinarie civilrättsligt förfarande, om inte sökanden uttryckligen har begärt att förfarandet i så fall skall avslutas.

(17)  Det europeiska betalningsföreläggande som skall utfärdas om något svaromål inte lämnas in bör vara omedelbart verkställbart gentemot svaranden. Det bör finnas en möjlighet att bestrida föreläggandet, med i princip samma verkningar som ett svaromål. Om betalningsföreläggandet inte bestrids bör det ha samma status som ett slutligt avgörande som meddelats i ett ordinarie civilrättsligt förfarande.

(18)  Vid beräkningen av tidsfrister bör rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister(5) gälla.

(19)  Standardformulären bör upplysa svaranden om att tidsfriserna skall beräknas i enlighet med förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 med beaktande av helgdagarna i den medlemsstat där domstolen är belägen.

(20)  Inlämnande av en ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande innebär att alla eventuella domstolsavgifter måste betalas.

(21)  Domstolarna bör ta hänsyn till varje annan form av skriftlig invändning, om denna är formulerad på ett klart och tydligt sätt.

(22)  Begreppet "ordinarie civilrättsligt förfarande" i denna förordning behöver inte nödvändigtvis tolkas i enlighet med den mening som avses i den nationella lagstiftningen.

(23)  De sammanlagda domstolsavgifterna för ett europeiskt betalningsföreläggande och det ordinarie civilrättsliga förfarandet i samband med ett bestridande bör inte överstiga domstolsavgifterna för ett ordinarie civilrättsligt förfarande som inte har föregåtts av ett europeiskt betalningsföreläggande. Dessa kostnader omfattar emellertid inte till exempel advokatarvoden eller kostnader för delgivning av handlingar genom annan instans än domstol.

(24)  När medlemsstaterna beslutar om vilka domstolar som skall vara behöriga att utfärda ett europeiskt betalningsföreläggande bör vederbörlig hänsyn tas till behovet att säkra tillgången till domstolsprövning.

(25)  Denna förordning påverkar inte tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område(6) eller rådets förordning (EG) nr 1348/2000 av den 29 maj 2000 om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur(7).

(26)  Eftersom målet för denna förordning, nämligen att införa en enhetlig, snabb och effektiv mekanism för indrivning av obestridda penningfordringar i hela Europeiska unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av förordningens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, får gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. Den begränsar i synnerhet inblandningen i nationell processrätt till ett minimum, eftersom den inte ersätter inhemska förenklade förfaranden utan endast tillför en ytterligare möjlighet.

(27)  Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns såsom allmänna gemenskapsrättsliga principer, särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Denna förordning syftar särskilt till att säkerställa att rätten till en rättvis rättegång i artikel 47 i stadgan iakttas fullt ut.

(28)  De åtgärder som behövs för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(8).

(29)  I enlighet med artikel 3 i det protokoll om Förenade kungarikets och Irlands ställning som fogats till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen har Förenade kungariket och Irland meddelat att de önskar delta i beslutet om och tillämpningen av denna förordning.

(30)  I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det protokoll om Danmarks ställning som fogats till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen deltar Danmark inte i beslutet om denna förordning och är därför inte bundet av den och omfattas inte av dess tillämpning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

1.  Syftet med denna förordning är:

   a) att förenkla, påskynda och minska kostnaderna i samband med tvister i gränsöverskridande ärenden som rör obestridda penningfordringar genom att införa ett europeiskt betalningsföreläggande, och
   b) att möjliggöra fri rörlighet för europeiska betalningsförelägganden i alla medlemsstater genom att fastställa miniminormer som, om de iakttas, medför att mellanliggande förfaranden i medlemsstaterna för erkännande och verkställighet inte längre behövs.

2.  Denna förordning skall inte hindra en sökande från att göra gällande en sådan fordran som avses i artikel 5 genom att använda ett annat förfarande som finns tillgängligt enligt lagstiftningen i en medlemsstat eller EG-rätten.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.  Denna förordning är i gränsöverskridande ärenden tillämplig på privaträttens område, oberoende av vilket slag av domstol det är fråga om. Den omfattar i synnerhet inte skattefrågor, tullfrågor och förvaltningsrättsliga frågor, eller statens ansvar för handlingar eller underlåtenheter vid utövandet av statliga befogenheter ("acta iure imperii").

2.  Denna förordning är inte tillämplig

   a) egendomsrättigheter som härrör från förmögenhetsförhållanden mellan makar, eller äganderätter grundade på arv och testamente,
   b) konkurs, ackord och liknande förfaranden eller
   c) social trygghet,
  d) fordringar som uppstått på grund av utomobligatoriska förpliktelser, utom om
   i) de varit föremål för ett avtal mellan parterna eller skulden erkänts eller
   ii) de avser betalda skulder som uppstått på grund av gemensamt ägande av egendom.

3.  I denna förordning avses med termen medlemsstat samtliga medlemsstater med undantag av Danmark.

Artikel 3

Gränsöverskridande ärenden

1.  Med gränsöverskridande ärenden avses i denna förordning ärenden där minst en av parterna har hemvist eller sin vanliga vistelseort i en annan medlemsstat än den medlemsstat där talan väckts vid domstol.

2.  Hemvist skall fastställas i enlighet med artiklarna 59 och 60 i förordning (EG) nr 44/2001.

3.  Tidpunkten för att fastställa huruvida ett ärende är gränsöverskridande är när ansökan om betalningsföreläggande inlämnas i enlighet med denna förordning.

Artikel 4

Definitioner

I denna förordning avses med

1.   "ursprungsmedlemsstat": den medlemsstat där ett europeiskt betalningsföreläggande utfärdas,

2.   "verkställighetsmedlemsstat": den medlemsstat där verkställighet av det europeiska betalningsföreläggandet begärs,

   3. "domstol": en myndighet i medlemsstaterna med behörighet avseende det europeiska betalningsföreläggandet eller andra dithörande ärenden,
   4. "ursprungsdomstol": den domstol som utfärdar det europeiska betalningsföreläggandet.

Artikel 5

Europeiskt förfarande för betalningsföreläggande

Ett europeiskt förfarande för betalningsföreläggande införs för indrivning av penningfordringar som avser ett bestämt belopp och som har förfallit till betalning vid tiden för ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande.

Artikel 6

Domstols behörighet

1.  Vid tillämpning av denna förordning skall domstols behörighet fastställas i enlighet med de relevanta bestämmelserna i gemenskapslagstiftningen, i synnerhet förordning (EG) nr 44/2001.

2.  Om fordran emellertid rör ett avtal som har ingåtts av en person, konsumenten, för ändamål som kan anses ligga utanför dennes affärsverksamhet eller yrkesverksamhet, och om svaranden är konsumenten, skall endast domstolarna i den medlemsstat där svaranden har sin hemvist enligt artikel 59 i förordning (EG) nr 44/2001 vara behöriga.

Artikel 7

Ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande

1.  En ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande skall göras med hjälp av standardformuläret i bilagan.

2.  I ansökan skall anges

   a) namn på och adress till parterna, och i förekommande fall deras ombud, och den domstol till vilken ansökan görs,
   b) fordringens belopp, inbegripet kapitalbeloppet och i förekommande fall räntor och avtalsreglerade sanktioner,
   c) räntesatsen, om ränta yrkas på fordran, och den tidsperiod för vilken ränta yrkas, om inte lagstadgad ränta automatiskt läggs till kapitalbeloppet enligt lagstiftningen i ursprungsmedlemsstaten,
   d) grunden för fordran, inbegripet en beskrivning av de omständigheter som åberopas som grund för fordran och, i förekommande fall, för den ränta som yrkas,
   e) en beskrivning av bevismedel till stöd för fordran,
   f) grunderna för domstols behörighet,
   g) ärendets gränsöverskridande karaktär i enlighet med artikel 3.

3.  Sökanden skall i ansökan på heder och samvete försäkra att de lämnade uppgifterna är sanna och bekräfta att han är medveten om att avsiktligt falska uppgifter skulle kunna leda till lämpliga sanktioner enligt ursprungsmedlemsstatens lagstiftning.

4.  Sökanden får, i en bilaga till ansökan, för domstolen ange att sökanden motsätter sig att ärendet överförs till ett ordinarie civilrättsligt förfarande i den mening som avses i artikel 17 om svaranden gjort ett bestridande. Detta förhindrar inte sökanden att senare informera domstolen om detta och i vilket fall som helst före utfärdandet av föreläggandet.

5.  Ansökan skall lämnas in i pappersformat eller någon annan kommunikationsform, inbegripet elektronisk form, som är tillåten i ursprungsmedlemsstaten och tillgänglig för ursprungsdomstolen.

6.  Ansökan måste undertecknas av sökanden eller i förekommande fall av dennes ombud. Om ansökan lämnas in i elektronisk form enligt punkt 5, skall den signeras i enlighet med artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/93/EG av den 13 december 1999 om ett gemenskapsramverk för elektroniska signaturer(9). Signaturen skall erkännas i ursprungsmedlemsstaten och får inte omfattas av ytterligare krav.

Sådana elektroniska signaturer får emellertid inte krävas om och i den mån det finns ett alternativt elektroniskt kommunikationssystem inom ursprungsmedlemsstatens domstolar, som är tillgängligt för en viss grupp av förhandsregistrerade godkända användare och som gör det möjligt att på ett säkert sätt identifiera dessa användare. Medlemsstaterna skall informera kommissionen om sådana kommunikationssystem.

Artikel 8

Prövning av ansökan

1.  Den domstol till vilken ansökan lämnats in om ett europeiskt betalningsföreläggande skall så snart som möjligt och på grundval av ansökningsformuläret pröva om de villkor som anges i artiklarna 2, 3, 5, 6 och 7 är uppfyllda och om fordran verkar vara välgrundad och tillåtlig. Denna prövning kan göras genom ett automatiskt förfarande.

2.  Om domstolen överväger att avvisa ansökan på grund av att villkoren i artikel 7 inte är uppfyllda, får den ge sökanden tillfälle att komplettera eller rätta ansökan.

Artikel 9

Komplettering och rättelse av ansökan

1.  Om de krav som anges i artikel 7 inte är uppfyllda och utom i de fall då ansökan uppenbart är ogrundad eller otillåtlig, skall domstolen ge sökanden tillfälle att komplettera eller rätta ansökan. Domstolen skall använda standardformuläret i bilagan.

2.  Om domstolen begär att sökanden skall komplettera eller rätta ansökan skall den ange en tidsfrist som den enligt omständigheterna anser lämplig. Domstolen får förlänga denna tidsfrist.

Artikel 10

Ändring av ansökan

1.  Om de krav som anges i artikel 8 är uppfyllda endast för en del av ansökan skall domstolen informera sökanden om detta genom att använda standardformuläret i bilagan. Sökanden skall uppmanas att godta eller förkasta ett förslag till europeiskt betalningsföreläggande till det belopp som anges av domstolen och informeras om konsekvenserna av sitt beslut. Sökanden skall svara genom att återsända standardformuläret från domstolen inom den tidsfrist som domstolen angivit i enlighet med artikel 9.2.

2.  Om sökanden godtar domstolens förslag skall domstolen utfärda ett europeiskt betalningsföreläggande i enlighet med artikel 12 för den del av ansökan som godtagits av sökanden. De konsekvenser som den återstående delen av ursprungsansökan ger upphov till regleras genom nationell lagstiftning.

3.  Om sökanden underlåter att sända sitt svar inom den av domstolen angivna tidsfristen eller förkastar domstolens förslag, skall domstolen avvisa ansökan om europeiskt betalningsföreläggande i dess helhet i enlighet med artikel 11.

Artikel 11

Avvisning av ansökan

1.  Domstolen skall avvisa ansökan om

   a) sökanden underlåter att sända sitt svar inom den av domstolen angivna tidsfristen enligt artikel 9.2,
   b) sökanden underlåter att sända sitt svar inom den av domstolen angivna tidsfristen eller förkastar domstolens förslag enligt artikel 10.3,
   c) de krav som anges i artiklarna 2, 3, 5, 6 och 7 inte är uppfyllda,
   d) fordran uppenbart är ogrundad eller otillåtlig.

Sökanden skall delges skälen för avvisandet genom det bifogade standardformuläret.

2.  Beslut om att avvisa ansökan kan inte överklagas.

3.  Beslutet om att avvisa ansökan skall inte hindra sökanden från att försöka driva in sin fordran genom att lämna in en ny ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande eller inleda ett annat förfarande som finns tillgängligt inom ramen för en medlemsstats lagstiftning.

Artikel 12

Utfärdande av ett europeiskt betalningsföreläggande

1.  Om de villkor som fastställs i artikel 8 är uppfyllda, skall domstolen så snart som möjligt och normalt inom trettio dagar efter det att ansökan gjorts, utfärda ett europeiskt betalningsföreläggande med hjälp av standardformuläret i bilagan.

Perioden på trettio dagar skall inte inbegripa den tid det tar för sökanden att komplettera, rätta eller ändra ansökan.

2.  Det europeiska betalningsföreläggandet skall utfärdas tillsammans med en kopia av ansökningsformuläret. Det skall inte inbegripa den information som sökanden lämnat i enlighet med artikel 7.4.

3.  I det europeiska betalningsföreläggandet skall svaranden upplysas om de alternativ han har, nämligen att

   a) till sökanden betala det belopp som anges i föreläggandet, eller
   b) motsätta sig betalningsföreläggandet genom att lämna in ett bestridande till ursprungsdomstolen inom den tid som anges i artikel 16.2.

4.  I det europeiska betalningsföreläggandet skall svaranden upplysas om följande:

   a) Föreläggandet har utfärdats endast på grundval av den information som lämnats av sökanden och som inte verifierats av domstolen.
   b) Föreläggandet kommer att kunna verkställas om inte ett bestridande inkommer till domstolen i enlighet med artikel 16.
   c) När ett bestridande görs skall förfarandet gå vidare i ursprungsmedlemstatens behöriga domstol i enlighet med reglerna för ordinarie civilrättsliga förfaranden, om inte sökanden i ansökan uttryckligen har begärt att förfarandet i så fall skall avslutas.

5.  Domstolen skall se till att svaranden delges föreläggandet i enlighet med nationell lagstiftning genom en metod som skall uppfylla de minimiregler som fastställs i artiklarna 13 till 15.

Artikel 13

Delgivning med bevis på att svaranden mottagit handlingen

Det europeiska betalningsföreläggandet får delges svaranden i enlighet med den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning på ett av följande sätt:

   a) Personlig delgivning genom att svaranden undertecknar ett mottagningsbevis med angivande av datum för mottagandet.
   b) Personlig delgivning genom att den behöriga person som delgivit handlingen undertecknar ett dokument där det anges att svaranden mottagit denna eller utan stöd i lagen vägrat att ta emot den, samt datum för detta.
   c) Delgivning per post genom att svaranden undertecknar och skickar tillbaka ett mottagningsbevis med angivande av datum för mottagandet.
   d) Delgivning på elektronisk väg, t.ex. fax eller e-post, där svaranden undertecknar och skickar tillbaka ett mottagningsbevis med angivande av datum för mottagandet.

Artikel 14

Delgivning utan bevis på att svaranden mottagit handlingen

1.  Det europeiska betalningsföreläggandet får även delges svaranden i enlighet med den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning på något av följande sätt:

   a) Personlig delgivning på svarandens personliga adress till personer som bor i samma hushåll som svaranden eller är anställda där.
   b) Personlig delgivning i svarandens företagslokaler till personer som är anställda av svaranden, i de fall då svaranden är egenföretagare eller en juridisk person.
   c) Föreläggandet läggs i svarandens brevlåda.
   d) Föreläggandet deponeras på ett postkontor eller hos behöriga myndigheter och en skriftlig underrättelse om att så har skett lämnas i svarandens brevlåda, förutsatt att den skriftliga underrättelsen klart och tydligt anger att det rör sig om en domstolshandling eller att den har den rättsverkan att delgivning anses ha skett och att tidsfrister börjat löpa.
   e) Delgivning per post utan intyg enligt punkt 3, när svaranden har sin adress i ursprungsmedlemsstaten.
   f) Delgivning på elektronisk väg med automatisk bekräftelse av att delgivningen verkställts, under förutsättning att svaranden i förväg uttryckligen har godkänt detta delgivningssätt.

2.  Vid tillämpning av denna förordning skall delgivning enligt punkt 1 inte vara tillåten om svarandens adress inte med säkerhet är känd.

3.  Delgivning enligt punkt 1 a-d skall intygas genom

  a) ett dokument, undertecknat av den behöriga person som delgivit handlingen, där det anges
   i) vilket sätt som använts för delgivning,
   ii) datum för delgivningen,
   iii) när föreläggandet delgivits någon annan person än svaranden, namnet på denne och i vilket förhållande denne står till svaranden, eller
   b) ett mottagningsbevis från den delgivna personen i fall som avses i punkt 1 a och b.

Artikel 15

Delgivning med ett ombud

Delgivning i enlighet med artiklarna 13 och 14 får också ske med ett ombud för svaranden.

Artikel 16

Bestridande av det europeiska betalningsföreläggandet

1.  Svaranden kan lämna in ett bestridande av det europeiska betalningsföreläggandet till ursprungsdomstolen genom att använda det standardformulär som finns i bilagan och som skall lämnas till svaranden tillsammans med det europeiska betalningsföreläggandet.

2.  Bestridandet skall vara insänt inom trettio dagar räknat från det datum då svaranden delgavs föreläggandet.

3.  Svaranden skall i bestridandet ange att han invänder mot den aktuella fordran, utan att behöva ange skälen för bestridandet.

4.  Bestridandet skall inges i pappersformat eller någon annan kommunikationsform, inbegripet elektronisk form, som är tillåten i ursprungsmedlemsstaten och tillgänglig för ursprungsdomstolen.

5.  Bestridandet måste undertecknas av svaranden eller i förekommande fall av dennes ombud. Om bestridandet lämnas in i elektronisk form enligt punkt 4 skall det signeras i enlighet med artikel 2.2 i direktiv 1999/93/EG. Signaturen skall erkännas i ursprungsmedlemsstaten och får inte omfattas av ytterligare krav.

Sådana elektroniska signaturer får emellertid inte krävas om och i den mån det finns ett alternativt elektroniskt kommunikationssystem inom ursprungsmedlemsstatens domstolar, som är tillgängligt för en viss grupp av förhandsregistrerade godkända användare. Medlemsstaterna skall informera kommissionen om sådana kommunikationssystem.

Artikel 17

Verkningar av ett bestridande

1.  Om ett bestridande lämnas in inom den tidsfrist som anges i artikel 16.2 skall förfarandet gå vidare vid behörig domstol i ursprungsmedlemsstaten i enlighet med reglerna för ordinarie civilrättsliga förfaranden, om inte sökanden i ansökan uttryckligen har begärt att förfarandet i så fall skall avslutas i enlighet med artikel 7.4.

I de fall då sökanden har sökt driva in sin fordran genom förfarandet för det europeiska betalningsföreläggandet, får ingenting i den nationella lagstiftningen påverka hans ställning i därpå följande ordinarie rättsförfaranden.

2.  Övergången till ett ordinarie civilrättsligt förfarande i den mening som avses i punkt 1 skall regleras av lagstiftningen i ursprungsmedlemsstaten.

3.  Sökanden skall informeras om huruvida svaranden inkommit med ett bestridande och om ärendet har överförts till ett ordinarie civilrättsligt förfarande.

Artikel 18

Verkställbarhet

1.  Om något bestridande inte inkommit inom den tidsfrist som fastställs i artikel 16.2, och man räknat med en rimlig tidsperiod för att ett bestridande skall hinna komma fram, skall domstolen utan dröjsmål förklara det europeiska betalningsföreläggandet för verkställbart, med användande av standardformuläret i bilagan. Ursprungsdomstolen skall kontrollera datumet för delgivning.

2.  Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1, skall de formella kraven för verkställbarhet regleras av lagstiftningen i ursprungsmedlemsstaten.

3.  Domstolen skall sända det verkställbara europeiska betalningsföreläggandet till sökanden.

Artikel 19

Avskaffande av exekvaturförfarandet

Ett europeiskt betalningsföreläggande som blivit verkställbart i ursprungsmedlemsstaten skall erkännas och verkställas i övriga medlemsstater utan att det behövs någon förklaring om verkställbarhet och utan någon möjlighet att bestrida erkännandet.

Artikel 20

Förnyad prövning i undantagsfall

1.  När tidsfristen i artikel 16.2 löpt ut har svaranden rätt att begära att den behöriga domstolen i ursprungsmedlemsstaten gör en ny prövning av betalningsföreläggandet om

   a) i) betalningsföreläggandet har delgivits på något av de sätt som föreskrivs i artikel 14, och
   ii) delgivning, utan svarandens förskyllan, inte har skett i så god tid att denne hade möjlighet att förbereda sitt svaromål, eller
   b) svaranden utan egen förskyllan har varit förhindrad att bestrida fordran på grund av force majeure eller exceptionella omständigheter,
  

förutsatt att svaranden i vilketdera fallet vidtar åtgärder utan dröjsmål.

2.  När tidsfristen i artikel 16.2 löpt ut har svaranden även rätt att begära en ny prövning av betalningsföreläggandet av den behöriga domstolen i ursprungsmedlemsstaten om det europeiska betalningsföreläggandet ursprungligen godkändes på uppenbart felaktiga grunder, med beaktande av de krav som fastställs i denna förordning, eller på grund av andra exceptionella omständigheter.

3.  Om domstolen avslår ansökan därför att inget av de skäl till prövning som anges i punkterna 1 och 2 föreligger, skall det europeiska betalningsföreläggandet fortfarande gälla.

4.  Om domstolen beslutar att en prövning är motiverad av ett av de skäl som anges i punkterna 1 och 2 skall det europeiska betalningsföreläggandet betraktas som ogiltigt.

Artikel 21

Verkställighet

1.  Utan att det påverkar bestämmelserna i denna förordning, skall förfaranden för verkställighet regleras av verkställighetsmedlemsstatens lagstiftning.

Ett europeiskt betalningsföreläggande som har blivit verkställbart skall verkställas enligt samma villkor som en verkställbar dom som meddelats i verkställighetsmedlemsstaten.

2.  För verkställighet i en annan medlemsstat skall sökanden till de behöriga verkställande myndigheterna i den medlemsstaten lämna följande:

   a) En kopia av det europeiska betalningsföreläggandet, sådan det förklarats verkställbart av ursprungsdomstolen, vilken uppfyller de nödvändiga villkoren för fastställande av dess äkthet, och
   b) vid behov en översättning av det europeiska betalningsföreläggandet till det officiella språket i verkställighetsmedlemsstaten eller, om det finns flera officiella språk i den medlemsstaten, det officiella språket eller ett av de officiella språken för domstolsförfaranden på den ort där verkställighet begärs, i enlighet med den medlemsstatens lagstiftning, eller till ett annat språk som verkställighetsmedlemsstaten har uppgett att den godkänner. Varje medlemsstat får ange vilket eller vilka av de officiella språken för Europeiska gemenskapens institutioner förutom dess eget som den kan godkänna att det europeiska betalningsföreläggandet utfärdas på. Översättningen skall vara bestyrkt av en person som är behörig därtill i någon av medlemsstaterna.

3.  Ingen säkerhet, borgen eller deposition, oavsett dess benämning, får krävas av en sökande som i en medlemsstat begär verkställighet av ett europeiskt betalningsföreläggande som utfärdats i en annan medlemsstat med motiveringen att han är utländsk medborgare eller att han inte har hemvist eller sin vanliga vistelseort i verkställighetsmedlemsstaten.

Artikel 22

Hinder mot verkställighet

1.  Verkställighet skall på svarandens ansökan vägras av den behöriga domstolen i verkställighetsmedlemsstaten om det europeiska betalningsföreläggandet är oförenligt med ett beslut eller ett betalningsföreläggande som tidigare har meddelats i en medlemsstat eller i tredje land, om

   a) det tidigare beslutet meddelades rörande samma sak och mellan samma parter, och
   b) det tidigare beslutet uppfyller de nödvändiga villkoren för erkännande i verkställighetsmedlemsstaten, och
   c) den omständighet som gör besluten oförenliga inte kunde ha åberopats som en invändning under domstolsförfarandet i ursprungsmedlemsstaten.

2.  Verkställighet skall efter ansökan även vägras om och i den mån svaranden har betalat sökanden det belopp som tilldömts i det europeiska betalningsföreläggandet.

3.  Det europeiska betalningsföreläggandet får aldrig omprövas i sak i verkställighetsmedlemsstaten.

Artikel 23

Vilandeförklaring eller begränsning av verkställighet

Om svaranden har begärt en ny prövning i enlighet med artikel 20 får den behöriga domstolen i verkställighetsmedlemsstaten på svarandens begäran

   a) begränsa verkställighetsförfarandet till säkerhetsåtgärder, eller
   b) göra verkställigheten beroende av att det ställs en sådan säkerhet som domstolen bestämmer, eller
   c) när det föreligger exceptionella omständigheter, låta verkställighetsförfarandet vila.

Artikel 24

Juridisk företrädare

Det skall inte vara obligatoriskt att företrädas av en advokat eller annan jurist

   a) för sökanden i samband med ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande,
   b) för svaranden i samband med bestridandet av ett europeisk betalningsföreläggande.

Artikel 25

Domstolsavgifter

1.  De samlade domstolsavgifterna för ett europeiskt förfarande för betalningsföreläggande och det ordinarie civilrättsliga förfarande som följer på detta vid ett svaromål mot eller ett bestridande av det europeiska betalningsföreläggandet i en medlemsstat, får inte överstiga domstolsavgifterna för ett ordinarie civilrättsligt förfarande som inte har föregåtts av ett europeiskt förfarande för betalningsföreläggande i den medlemsstaten.

2.  Med avseende på tillämpningen av denna förordning skall domstolsavgifterna omfatta avgifter och kostnader som skall betalas till domstolen vilkas storlek fastställs i enlighet med nationell lagstiftning.

Artikel 26

Förhållande till nationell processlagstiftning

Alla processuella frågor som inte tas upp särskilt i denna förordning skall regleras av nationell lagstiftning.

Artikel 27

Förhållande till förordning (EG) nr 1348/2000

Denna förordning skall inte påverka tillämpningen av förordning (EG) nr 1348/2000.

Artikel 28

Information om delgivningskostnader och verkställighet

Medlemsstaterna skall samarbeta, särskilt genom det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område, vilket inrättades genom rådets beslut 2001/470/EG av den 28 maj 2001(10), för att informera allmänhet och yrkesverksamma om

   a) kostnader för delgivning av handlingar, och
   b) vilka verkställande myndigheter som är behöriga för tillämpningen av artiklarna 19–21.

Artikel 29

Information om behörighet, prövningsförfaranden, kommunikationsmedel och språk

1.  Medlemsstaterna skall senast den ... underrätta kommissionen om

   a) vilka domstolar som har behörighet att utfärda ett europeiskt betalningsföreläggande,
   b) prövningsförfarandet och de behöriga domstolarna med avseende på artikel 20,
   c) de kommunikationsformer som är godkända för det europeiska betalningsföreläggandet och tillgängliga för domstolarna,
   d) de språk som är godkända i enlighet med artikel 21.2 b.

Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om senare ändringar av dessa uppgifter.

2.  Kommissionen skall ställa den information som meddelats i enlighet med punkt 1 till allmänhetens förfogande genom offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning och på andra lämpliga sätt.

Artikel 30

Ändringar av bilagan

Standardformulären i bilagan skall uppdateras eller anpassas tekniskt, i enlighet med förfarandet i artikel 31, så att de är fullt förenliga med bestämmelserna i den här förordningen.

Artikel 31

Kommitté

1.  Kommissionen skall biträdas av den kommitté som avses i artikel 75 i förordning (EG) nr 44/2001.

2.  När det hänvisas till denna punkt, skall artiklarna 3 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av artikel 8 i samma beslut.

Artikel 32

Rapport

Kommissionen skall senast den ...(11) lägga fram en detaljerad rapport för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén där man ser över hur det europeiska betalningsföreläggandet har fungerat. Rapporten skall innehålla en bedömning av hur betalningsföreläggandet har fungerat och en utvidgad konsekvensanalys för varje medlemsstat.

Medlemsstaterna skall i detta syfte, och för att säkerställa att vederbörlig hänsyn tas till god praxis inom Europeiska unionen och att principerna om bättre lagstiftning återspeglas, informera kommissionen om hur det europeiska betalningsföreläggandet fungerar över gränserna. Informationen bör innehålla uppgifter om domstolsavgifter, förfarandets längd, effektivitet, användarvänlighet och medlemsstaternas nationella betalningsförelägganden

Kommissionens rapport skall när så är lämpligt åtföljas av förslag till anpassning.

Artikel 33

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den ...

Den skall tillämpas från och med den ..., med undantag av artiklarna ..., ... och ..., vilka skall tillämpas från och med den ...

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater i enlighet med Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Utfärdat i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

ANSÖKAN OM ETT EUROPEISKT BETALNINGSFÖRELÄGGANDE

[Artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande]

MEDDELANDE TILL SÖKANDEN

1. Du kan fylla i detta formulär på ditt eget språk eller på något av de språk som används vid den domstol där talan väcks.

2. Om svaranden bestrider din fordran kommer förfarandet att gå vidare vid behöriga domstolar i enlighet med reglerna för ordinarie civilrättsliga förfaranden. Om du inte vill gå vidare med förfarandet i ett sådant fall bör du även underteckna bilaga A till detta formulär. Svaranden kommer inte att ha tillgång till denna uppgift.

1.  Domstol

1.1  Namn:

1.2  Adress:

1.2.1  Gatunamn och gatunummer/box:

1.2.2  Ort:

1.2.3  Postnummer:

1.2.4  Land:

2.  Sökande

2.1  Efternamn

2.2  Förnamn:

2.3  Företagets namn/yrke(**):

2.4  Adress:

2.4.1  Gatunamn och gatunummer/box:

2.4.2  Ort:

2.4.3  Postnummer:

2.4.4  Land:

2.5  Telefon (*):

2.6  Telefax (*):

2.7  E-post (*):

3.  Sökandens ombud(**)

3.1  Efternamn

3.2  Förnamn:

3.3  Företagets namn/yrke(**):

3.4  Adress:

3.4.1  Gatunamn och gatunummer/box:

3.4.2  Ort:

3.4.3  Postnummer:

3.4.4  Land:

3.5  Telefon (*):

3.6  Telefax (*):

3.7  E-post (*):

4.  Bankuppgifter vid betalning

4.1.  Kontoinnehavare:

4.2  Kontonummer:

4.2.1  IBAN-nummer (**):

4.3  Bankens namn och adress:

4.4  BIC-kod (eller annan relevant bankkod) (**):

5.  Svarande

5.1  Efternamn

5.2  Förnamn:

5.3  Företagets namn/yrke(**):

5.4  Adress:

5.4.1  Gatunamn och gatunummer/box:

5.4.2  Ort:

5.4.3  Postnummer:

5.4.4  Land:

5.5  Telefon (*):

5.6  Telefax (*):

5.7  E-post (*):

6.  Svarandens ombud (i tillämpliga fall)

6.1  Efternamn

6.2  Förnamn:

6.3  Företagets namn/yrke(**):

6.4  Adress:

6.4.1  Gatunamn och gatunummer/box:

6.4.2  Ort:

6.4.3  Postnummer:

6.4.4  Land:

6.5  Telefon (*):

6.6  Telefax (*):

6.7  E-post (*):

7.  Fordran

7.1  Fordran rör

7.1.1  Försäljningsavtal □

7.1.2  Hyresavtal – lös egendom □

7.1.3  Hyresavtal – fastighet □

7.1.4  Hyresavtal – kommersiellt □

7.1.5  Tjänster – (el, gas, vatten, telefon) □

7.1.6  Tjänster – (sjukvård) □

7.1.7  Tjänster – (transport) □

7.1.8  Tjänster – (juridisk, skattemässig, teknisk rådgivning) □

7.1.9  Tjänster – (hotell, restaurang) □

7.1.10  Tjänster – (reparation) □

7.1.11  Tjänster – (mäklarverksamhet) □

7.1.12  Tjänster – (övrigt) □

7.1.13  Byggavtal □

7.1.14  Försäkringsavtal □

7.1.15  Lån □

7.1.16  Garanti eller annan säkerhet □

7.1.17  Skadestånd – (trafikolycka) □

7.1.18  Skadestånd – (avtal) □

7.1.19  Skadestånd – (övrigt) □

7.1.20  Prenumerationsavtal – (tidningar, tidskrifter) □

7.1.21  Medlemsavgift □

7.1.22  Anställningsavtal □

7.1.23  Förlikning □

7.1.24  Skadestånd – (obehörig vinst) □

7.1.25  Övrigt (vänligen specificera) ............... □

7.2  Rör fordran konsumentavtal?

Ja □ Nej □

7.2.1  Om svaret är ja:

Är svaranden konsumenten?

Ja □ Nej □

7.2.2  Om svaret är ja:

Har svaranden hemvist i den medlemsstat vid vars domstolar talan väcks (i enlighet med artikel 59 i förordning (EG) nr 44/2001)?

Ja □ Nej □

7.3  Omständigheter som åberopas

7.3.1  Datum då problemet eller problemen uppstod (dag/månad/år): __/__/____

Är detta första gången som problemet uppstått?:

Ja

Nej

7.3.2  Problem som rör

7.3.2.1  Utebliven betalning □

7.3.2.2  Otillräcklig betalning □

7.3.2.3  Sen betalning □

Förseningens längd: _ år ____ månader ____ dagar _____

7.3.2.4  Olevererade varor eller tjänster □

7.3.2.5  Leverans av defekta varor eller bristfälliga tjänster □

Detaljer: _____________________

7.3.2.6  Ofullständig leverans av varor eller tjänster □

Detaljer:

7.3.2.7  Sen leverans av varor eller tjänster □

Förseningens längd: år ____ månader ____ dagar _____

7.3.2.8  Produkten eller tjänsten överensstämmer inte med beställningen

7.3.2.9  Produkterna eller tjänsterna har inte beställts

7.3.2.10  Vägran att infria garantin

7.3.2.11  Vägran att sälja

7.3.2.12  Vägran att tillhandahålla tjänst

7.3.2.13  Felaktig information gavs

7.3.2.14  Otillräcklig information gavs

7.3.2.15  Felaktigt pris

7.3.2.16  Felaktiga betalningsvillkor

7.3.2.17  Handpenning eller förskottsbetalning

7.3.2.18  Tilläggsavgifter

7.3.2.19  Omotiverade kostnader/fakturering

7.3.2.20  Avtalsvillkor

7.3.2.21  Avtalets täckning

7.3.2.22  Bedömning av skadan

7.3.2.23  Vägran att betala ut ersättning

7.3.2.24  Otillräcklig ersättning

7.3.2.25  Ändring av avtalet

7.3.2.26  Bristfälligt genomförande av avtalet

7.3.2.27  Upphävande/annullering av avtalet

7.3.2.28  Inställning av tjänst

7.3.2.29  Lånebetalning

7.3.2.30  Begärd ränta

7.3.2.31  Underlåtenhet att uppfylla åtaganden

7.3.2.32  Andra typer av problem (vänligen specificera) …………………….. □

7.4  Övriga uppgifter om fordran (vänligen specificera)

7.4.1  Inköpsplats:

7.4.2  Leveransplats:

7.4.3  Inköpsdatum: (dag/månad/år): __/__/____

7.4.4  Leveransdatum: (dag/månad/år): __/__/____

7.4.5  Adressen för den fasta egendomen eller byggnaden:

7.4.6  Typ av vara/varor eller egendom som transporterats/försäkrats/reparerats:

7.4.7  I fall som rör telekommunikation, det berörda telefonnumret:

7.4.8  I fall som rör sjukvård, läkarens namn, sjukhusets namn:

7.4.9  I fall som rör mäklarverksamhet, de berörda varorna eller den berörda egendomen:

7.4.10  I fall som rör garanti eller annan säkerhet, de berörda varorna eller den berörda egendomen:

7.4.11  Om lån har tagits, lånets syfte:

7.4.11.1  Konsumentkredit

7.4.11.2  Bostadslån

   7.4.11. 3 _____

7.4.11.4  Övrigt:

7.4.12  I fall som rör prenumeration, ange tidningen, tidskriften, …:

7.4.13  I fall som rör medlemskap, ange klubben, föreningen, organisationen, …:

7.4.14  I fall som rör förlikning, föremålet för förlikningen:

..................................

7.5  Fordran har förfallit den (dag/månad/år): __/__/____

7.6  Fordran har överlåtits till den sökande av (**):

7.6.1  Efternamn:

7.6.2  Förnamn:

7.6.3  Företagets namn/yrke (**):

7.6.4  Adress:

7.6.4.1  Gatunamn och gatunummer/box:

7.6.4.2  Ort:

7.6.4.3  Postnummer:

7.6.4.4  Land:

7.6.5  Tel. (*):

7.6.6  Fax (*):

7.6.7  Epost (*):

7.7  Fordrans belopp

7.7.1  Kapitalbelopp

7.7.1.1  Belopp (exklusive ränta och omkostnader): ………………………..

7.7.1.2  Valuta:

CYP (cypriotiskt pund) □

CZK (tjeckisk krona) □

EEK (estnisk krona) □

EUR (euro) □

GBP (brittiskt pund) □

HUF (ungersk forint) □

LTL (litauisk litas) □

LVL (lettisk lats) □

MTL (maltesisk lira) □

PLN (polsk zloty) □

SEK (svensk krona) □

SIT (slovensk tolar) □

SKK (slovakisk krona) □

Annan (ange vilken) ……………………….. □

7.7.2  Ränta

7.7.2.1  Ränta (på kapitalbeloppet till dess att betalning skett):

   7.7.2.1. 1 % ………………………..
   7.7.2.1. 2 % över ECB:s räntesats(12)………………………..

7.7.2.1.3  Lagstadgad ränta(13)

7.7.2.2  Ränta börjar löpa fr.o.m.: (ange datum): ………………………..

7.7.2.3  Kortfattad beskrivning av grunden för den begärda räntan:

7.7.2.3.1  Lagstadgad ränta □

7.7.2.3.2  Ränta som avtalats av parterna □

7.7.2.3.3  Räntesats på lån sökanden tagit minst till samma belopp som huvudfordran □

   7.7.2.3.4 Övrigt (vänligen specificera): ……………………….. □

7.7.3  Avtalsreglerat skadestånd (**)(vänligen specificera): ……………………….. □

   7.7.3.4 Fordringens totalsumma (vänligen specificera): ………………………..

8.  Kostnader (ange belopp och valuta)………………………..

8.1  Kostnader i samband med detta förfarande

8.1.1  Ansökningsavgift: □

8.1.2  Arvode till sökandens ombud: □

8.1.3  Övriga (vänligen specificera): □

8.2  Kostnader före ansökan (förklara): ……………………….. □

9.  Tillgänglig bevisning för att bevisa fordran:

9.1  Skriftlig bevisning (t.ex. avtal, faktura, skriftligt medgivande) □

Dokumentets datum: _

Referens/identifieringsnummer:

Belopp som anges på faktura:

Vid avtal, avtal undertecknat

personligen □

via post □

elektroniskt_ □________

9.2  Vittnesbevisning □

Vittnets namn: _______________

9.3  Sakkunnigbevisning □

Den sakkunnige eller organisationens namn:______________

Yttrandets datum: _____________________

9.4  Inspektion av föremål eller plats □

Föremålet eller platsens befintlighet: ____________

Inspektionens datum: ________________

Namn/myndighet som utfört inspektionen: _______________

9.5  Övrigt (vänligen specificera) □

10.  Grunder för domstolens behörighet

10.1  Svarandens eller medsvarandens hemvist □

10.2  Ort där den förpliktelse som talan avser har uppfyllts eller skall uppfyllas □

10.3  Ort där den underhållsberättigade har sin hemvist □

10.4  Ort där skadan inträffade □

10.5  Om tvisten uppstår på grund av en filials, ett kontors eller annan inrättnings verksamhet, den plats där filialen, kontoret eller den andra inrättningen är belägen □

10.6  Ort där trusten har sin hemvist

10.7  Om tvisten uppstår på grund av betalning av ersättning som begärs med avseende på bärgning av en skeppslast eller frakt, den ort där domstolen under vars jurisdiktion skeppslasten eller frakten har eller skulle kunna ha stoppats

10.8  Hemvist för försäkringstagaren, den försäkrade eller förmånstagaren i försäkringsfrågor

10.9  Konsumentens hemvist □

10.10  Ort där den anställde vanligtvis utför sitt arbete □

10.11  Ort där det företag som anställde den anställde är beläget □

10.12  Ort där den fasta egendomen är belägen □

10.13  Val av domstol som parterna enats om □

10.14  Övrigt (vänligen specificera) ……………………….. □

11.  Ärendets gränsöverskridande karaktär

………………………..

12.  Ytterligare information till domstolen (**)

………………………..

Jag intygar härmed att de uppgifter som lämnats är sanningsenliga och lämnade i god tro.

Jag är medveten om att ingivande av felaktig information kan ge upphov till sanktioner.

Utfärdad i .......................... Datum ...................

……………………

Underskrift och/eller stämpel

BILAGA A TILL ANSÖKAN OM ETT EUROPEISKT BETALNINGSFÖRELÄGGANDE

Om svaranden lämnar in ett bestridande vill jag att förfarandet skall avslutas.

Utfärdad i.......................... Datum...................

……………………

Underskrift och/eller stämpel

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EUT C 221, 8.9.2005, s. 77.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 december 2005.
(4) EGT C 12, 15.1.2001, s. 1.
(5) EGT L 124, 8.6.1971, s. 1.
(6) EGT L 12, 16.1.2001, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 2245/2004 (EUT L 381, 28.12.2004, s. 10).
(7) EGT L 160, 30.6.2000, s. 37.
(8) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(9) EGT L 13, 19.1.2000, s. 12.
(10) EGT L 174 , 27.6.2001, s. 25.
(11)* Fem år efter att denna förordning trätt i kraft.
(12) Den räntesats Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner.
(13) Vid sådana kommersiella transaktioner som avses i direktiv 2000/35/EG av den 29 juni 2000 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner, är detta summan av den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpade vid sin senaste huvudsakliga refinansieringstransaktion som utfördes före den första kalenderdagen av det aktuella halvåret (referensräntan) plus åtminstone 7 procentenheter. För en medlemsstat som inte deltar i tredje etappen av Ekonomiska och monetära unionen skall den ovan avsedda referensräntan vara den motsvarande ränta som fastställs av medlemsstatens centralbank. I båda fallen skall den referensränta som gällde den första kalenderdagen av det aktuella halvåret tillämpas under de följande sex månaderna (se artikel 3.1 d i direktiv 2000/35/EG).


Humana normer för fångstmetoder för vissa djurarter ***I
PDF 191kWORD 39k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om införande av humana normer för fångstmetoder för vissa djurarter (KOM(2004)0532 – C6-0100/2004 – 2004/0183(COD))
P6_TA(2005)0500A6-0304/2005

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2004)0532)(1),

–   med beaktande av artiklarna 251.2 och 175.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0100/2004),

–   med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor om den rättsliga grunden,

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0304/2005).

1.  Europaparlamentet förkastar kommissionens förslag.

2.  Europaparlamentet uppmanar rådet att inte anta någon gemensam ståndpunkt och uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Nominering av en ledamot till revisionsrätten
PDF 181kWORD 39k
Europaparlamentets beslut om nomineringen av Olavi Ala-Nissilä till uppdraget som ledamot av revisionsrätten (C6-0337/2005 – 2005/0809(CNS))
P6_TA(2005)0501A6-0367/2005

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av artikel 247.3 i EG-fördraget och artikel 160b.3 i Euratomfördraget, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C6-0337/2005),

–   med beaktande av att budgetkontrollutskottet vid sitt sammanträde den 24 november 2005 frågade ut rådets kandidat till uppdraget som ledamot av revisionsrätten och bedömde kandidatens kvalifikationer mot bakgrund av kriterierna i artikel 247.2 i EG-fördraget och artikel 160b.2 i Euratomfördraget,

–   med beaktande av artikel 101 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A6-0367/2005).

1.  Europaparlamentet tillstyrker utnämningen av Olavi Ala-Nissilä till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten, Europeiska gemenskapernas övriga institutioner och medlemsstaternas nationella riksrevisionsmyndigheter.


Nominering av en ledamot till revisionsrätten
PDF 183kWORD 39k
Europaparlamentets beslut om nomineringen av Máire Geoghegan-Quinn till uppdraget som ledamot av revisionsrätten (C6-0338/2005 – 2005/0810(CNS))
P6_TA(2005)0502A6-0368/2005

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av artikel 247.3 i EG-fördraget och artikel 160b.3 i Euratomfördraget, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C6-0338/2005),

–   med beaktande av att budgetkontrollutskottet vid sitt sammanträde den 24 november 2005 tog del av rådets nominering av ledamöter i Europeiska gemenskapernas revisionsrätt och med beaktande av den nominerades kvalifikationer enligt kriterierna som anges i artikel 247.2 i EG-fördraget och artikel 160b.2 i Euratomfördraget,

–   med beaktande av artikel 101 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkande från budgetkontrollutskottet (A6-0368/2005).

1.  Europaparlamentet tillstyrker utnämningen av Máire Geoghegan-Quinn till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten, Europeiska gemenskapernas övriga institutioner samt medlemsstaternas revisionsorgan.


Nominering av en ledamot till revisionsrätten
PDF 182kWORD 38k
Europaparlamentets beslut om nomineringen av Lars Heikensten till uppdraget som ledamot av revisionsrätten (C6-0339/2005 – 2005/0811(CNS))
P6_TA(2005)0503A6-0369/2005

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av artikel 247.3 i EG-fördraget och artikel 160b.3 i Euratomfördraget, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C6-0339/2005),

–   med beaktande av att budgetkontrollutskottet vid sitt sammanträde den 24 november 2005 höll en utfrågning med rådets kandidat till revisionsrätten och bedömde den nominerades kvalifikationer mot bakgrund av de kriterier som anges i artiklarna 247.2 i EG-fördraget och 160b.2 i Euratomfördraget,

–   med beaktande av artikel 101 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A6-0369/2005).

1.  Europaparlamentet tillstyrker nomineringen av Lars Heikensten till uppdraget som ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten, Europeiska gemenskapernas övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.


Nominering av en ledamot till revisionsrätten
PDF 183kWORD 39k
Europaparlamentets beslut om nomineringen av Morten Louis Levysohn till uppdraget som ledamot av revisionsrätten (C6-0340/2005 – 2005/0812(CNS))
P6_TA(2005)0504A6-0370/2005

Europaparlamentet utfärdar detta beslut

–   med beaktande av artikel 247.3 i EG-fördraget och artikel 160b.3 i Euratomfördraget, i enlighet med vilka rådet begärde att parlamentet skulle yttra sig (C6-0340/2005),

–   med beaktande av att budgetkontrollutskottet vid sitt sammanträde den 24 november 2005 frågade ut rådets kandidat till uppdraget som ledamot av revisionsrätten och övervägde kandidatens kvalifikationer mot bakgrund av kriterierna i artiklarna 247.2 i EG-fördraget och 160b.2 i Euratomfördraget,

–   med beaktande av artikel 101 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A6-0370/2005),

1.  Tillstyrker utnämningen av Morten Louis Levysohn till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten, Europeiska gemenskapernas övriga institutioner och medlemsstaternas nationella revisionsorgan.


Nominering av en ledamot till revisionsrätten
PDF 184kWORD 38k
Europaparlamentets beslut om nomineringen av Karel Pinxten till uppdraget som ledamot av revisionsrätten (C6-0341/2005 – 2005/0813(CNS))
P6_TA(2005)0505A6-0371/2005

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av artikel 247.3 i EG-fördraget och artikel 160b.3 i Euratomfördraget, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C6-0341/2005),

–   med beaktande av att budgetkontrollutskottet vid sitt sammanträde den 24 november 2005 hörde rådets kandidat till ledamot av revisionsrätten och bedömde den nominerades kvalifikationer utifrån kriterierna i artiklarna 247.2 i EG-fördraget och 160b.2 i Euratomfördraget,

–   med beaktande av artikel 101 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkande från budgetkontrollutskottet (A6-0371/2005).

1.  Europaparlamentet tillstyrker utnämningen av Karel Pinxten till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att vidarebefordra detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten, Europeiska gemenskapernas övriga institutioner samt medlemsstaternas revisionsorgan.


Nominering av en ledamot till revisionsrätten
PDF 181kWORD 38k
Europaparlamentets beslut om nomineringen av Juan Ramallo Massanet till uppdraget som ledamot av revisionsrätten (C6-0342/2005 – 2005/0814(CNS))
P6_TA(2005)0506A6-0372/2005

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av artikel 247.3 i EG-fördraget och artikel 160b.3 i Euratomfördraget, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C6-0342/2005),

–   med beaktande av att budgetkontrollutskottet vid sitt sammanträde den 24 november 2005 hörde rådets kandidat till ledamot av revisionsrätten och bedömde den nominerades kvalifikationer utifrån kriterierna i artiklarna 247.2 i EG-fördraget och 160b.2 i Euratomfördraget,

–   med beaktande av artikel 101 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkande från budgetkontrollutskottet (A6-0372/2005).

1.  Europaparlamentet tillstyrker utnämningen av Juan Ramallo Massanet till ledamot av revisionsrätten,

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att vidarebefordra detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten, Europeiska gemenskapernas övriga institutioner samt medlemsstaternas revisionsorgan.


Nominering av en ledamot till revisionsrätten
PDF 183kWORD 39k
Europaparlamentets beslut om nomineringen av Vítor Manuel da Silva Caldeira till uppdraget som ledamot av revisionsrätten (C6-0343/2005 – 2005/0815(CNS))
P6_TA(2005)0507A6-0373/2005

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 247.3 i EG-fördraget och artikel 160b.3 i Euratomfördraget, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C6-0343/2005),

–   med beaktande av att budgetkontrollutskottet vid sitt sammanträde den 24 november 2005 hörde rådets kandidat till ledamot av revisionsrätten och bedömde den nominerades kvalifikationer utifrån kriterierna i artiklarna 247.2 i EG-fördraget och 160b.2 i Euratomfördraget,

–   med beaktande av artikel 101 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A6-0373/2005).

1.  Europaparlamentet tillstyrker utnämningen av Vítor Manuel da Silva Caldeira till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att vidarebefordra detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten, Europeiska gemenskapernas övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.


Nominering av en ledamot till revisionsrätten
PDF 180kWORD 38k
Europaparlamentets beslut om nomineringen av Massimo Vari till uppdraget som ledamot av revisionsrätten (C6-0344/2005 – 2005/0816(CNS))
P6_TA(2005)0508A6-0374/2005

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av artikel 247.3 i EG-fördraget och artikel 160b.3 i Euratomfördraget, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C6-0344/2005),

–   med beaktande av att budgetkontrollutskottet vid sitt sammanträde den 24 november 2005 frågade ut rådets kandidat till revisionsrätten och bedömde kandidatens kvalifikationer mot bakgrund av kriterierna i artikel 247.2 i EG-fördraget och artikel 160b.2 i Euratomfördraget,

–   med beaktande av artikel 101 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A6-0374/2005).

1.  Europaparlamentet tillstyrker utnämningen av Massimo Vari till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten, Europeiska gemenskapernas övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.


Begäran om fastställelse av Bruno Gollnischs parlamentariska immunitet
PDF 103kWORD 39k
Europaparlamentets beslut om begäran om fastställelse av Bruno Gollnischs immunitet och privilegier (2005/2072(IMM))
P6_TA(2005)0509A6-0376/2005

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av Luca Romagnolis begäran om fastställelse av Bruno Gollnischs immunitet i en skrivelse daterad den 7 april 2005 och tillkännagiven i kammaren den 14 april 2005,

–   efter att ha hört Bruno Gollnisch i enlighet med artikel 7.3 i arbetsordningen,

–   med beaktande av artiklarna 9 och 10 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier av den 8 april 1965 och artikel 6.2 i akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet av den 20 september 1976,

–   med beaktande av EG-domstolens domar av den 12 maj 1964 och 10 juli 1986(1),

–   med beaktande av artikel 26 i den franska konstitutionen,

–   med beaktande av artikel 6.3 och artikel 7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0376/2005).

1.  Europaparlamentet beslutar att inte fastställa Bruno Gollnischs immunitet och privilegier.

(1) Mål 101/63, Wagner mot Fohrmann och Krier, svensk specialutgåva I, s. 203 och mål 149/85, Wybot mot Faure m.fl., svensk specialutgåva VIII, s. 703.


Tillämpning av en lag om stadsplanering
PDF 228kWORD 63k
Europaparlamentets resolution om påståendena om otillbörlig tillämpning av lagen om reglering av byggaktivitet (LRAU – Ley reguladora de actividad urbanística) och dess konsekvenser för gemenskapsmedborgarna (framställningarna 609/2003, 732/2003, 985/2002, 1112/2002, 107/2004 med flera) (2004/2208(INI))
P6_TA(2005)0510A6-0382/2005

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 6 i EU-fördraget som inför bestämmelserna i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och artikel 7 i EU-fördraget som inför ett förfarande för att fastställa om det finns en klar risk för att de principer som anges i artikel 6 allvarligt åsidosätts,

–   med beaktande av direktiv 92/50/EEG(1) och 93/37/EEG(2) om offentlig upphandling, direktiv 85/337/EEG(3), 97/11/EG(4) och 2001/42/EG(5) om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan, samt direktiv 2000/60/EG(6) om åtgärder på vattenpolitikens område,

–   med beaktande av rätten att göra framställningar enligt artiklarna 21 och 194 i EG-fördraget,

–   med beaktande av framställningarna 609/2003, 732/2003, 985/2002, 1112/2002, 107/2004 med flera,

–   med beaktande av artikel 192.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar (A6-0382/2005), och av följande skäl:

A.  Europaparlamentet har mottagit ett stort antal framställningar (c:a 15 000) från personer och organisationer som företräder flera tusen gemenskapsmedborgare och personer bosatta i den autonoma regionen Valencia (Comunidad Valenciana). Framställningarna gäller flera olika aspekter av byggaktiviteten, bland annat den negativa miljöpåverkan och den överdrivna stadsplaneringen. I flera fall har lagstadgade äganderättigheter åsidosatts till följd av en otillbörlig tillämpning av regionen Valencias lag om reglering av byggaktivitet (LRAU – Ley reguladora de actividad urbanística).

B.  I maj 2004 utarbetade utskottet för framställningar ett betänkande om detta ärende, i vilket tas upp flera konkreta fall som visar på allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna och gemenskapslagstiftningen.

C.  En ny delegation, som utsetts av utskottet för framställningar för att följa upp betänkandet från maj 2004, fortsatte i juni 2005 de undersökningar som gjorts i framför allt Madrid och regionen Valencia för att samla in information och diskutera med de olika parterna och de huvudansvariga.

D.  Delegationsmedlemmarna fick därmed möjlighet att höra företrädare för de berörda parterna, bland andra

   de medborgare och övriga personer bosatta i området som lämnat in en framställning till parlamentet om påstådda systematiska kränkningar av deras rättigheter till följd av tillämpningen av LRAU-lagen,
   presidenten för Valencias regionala regering (Generalitat Valenciana) och ansvariga ministrar, talmannen för Valencias parlament (Cortes Valencianas) och ordförandena för de politiska grupperna, Valencias ombudsman (Síndic de Greuges) samt den nationella ombudsmannen (Defensor del Pueblo), höga regeringstjänstemän från Madrid och Valencia, organisationen för borgmästare i regionen Valencia, företrädare för byggsektorn och byggherrar, medlemsstaternas ambassadörer och många andra berörda parter,
   företrädare för författningsdomstolen samt ordföranden för hovrätten i Valencia (Tribunal Superior de Justicia de la Comunidad Valenciana), vilka alla samarbetade på ett öppet och villigt sätt och därmed visade upp en konstruktiv samarbetsanda som innerligt uppskattades.

E.  Både de autonoma regionala myndigheternas och de nationella spanska myndigheternas behörighet och ansvar på detta område har tydligt avgränsats och godkänts, och de fastställs i den spanska konstitutionen från 1978, på det berörda området särskilt genom artiklarna 10, 18, 33, 45, 47, 54, 93 och 105.

F.  EU-institutionerna är skyldiga att se till att bestämmelserna i fördragen och den lagstiftning som antagits med stöd av dessa följs, framför allt när det gäller gemenskapsmedborgarnas rättigheter och skyldigheter. De bär därför tillsammans med medlemsstaterna ansvaret för att lösa de problem som berör gemenskapsmedborgarna.

G.  Den gällande fastighetslagstiftningen i Spanien ger fastighetsägarna 90 procent av byggnadsrättigheterna. Enligt LRAU-lagen tvingas fastighetsägarna, om en lokal administration godkänner ett utvecklingsprojekt (Plan de Actuación Integrada), att utan kompensation överlåta tio procent av sina byggrättigheter till kommunen i form av "Patrimonio Municipal de Suelo" ("kommunal mark") tillsammans med mark för eventuella vägar, gator, parkeringsplatser, allmänna platser och anläggningar, eller betala de utvecklingskostnader som fastställs av byggherren för denna nya infrastruktur, utan att fastighetsägaren ges någon som helst kontrollmöjlighet.

H.  Det är uppenbart att vissa fastighetsägare faktiskt har missgynnats av denna urbaniseringsprocess, vilket framgår både av framställningarna och på fältet. Alla de lokala myndigheterna känner till denna situation, och därför håller Valencias regering på att utarbeta en ny lag för att undvika de missförhållanden som tillämpningen av den föregående lagen medfört.

I.  De huvudsakliga klagomålen gäller de ibland mycket besvärande exproprieringsmetoderna där man, enligt de berörda parterna, tillämpar extremt låga värden för att senare sälja vidare till ett högt marknadspris, samt informationsmetoderna som inte ger de berörda parterna någon möjlighet att agera. Detta ger i väldigt många fall upphov till både materiella och immateriella förluster.

J.  Bristen på insyn och på tydliga och i förväg fastställda kriterier visar att metoderna för tilldelning av kontrakt inte följer gemenskapslagstiftningen, vilket har lett till att kommissionen skickat en formell skrivelse till Spanien. Antalet fall av bevisad eller förmodad korruption belyser de svagheter som är förenade med lagen och dess tillämpning.

K.  De huvudsakliga problemen i samband med tillämpningen av LRAU-lagen gäller "planeringsagenten" (urbanizador) roll, de otillräckliga medlen för att fastställa och offentliggöra de kontrakt som skall tilldelas, den otillräckliga informationen till fastighetsägarna och avsaknaden av en tydlig definition av allmänhetens intresse samt otillräcklig kompensation, är alla områden där lagen måste följa de krav som följer med den rättspraxis som tillämpas av EG-domstolen och Europadomstolen för mänskliga rättigheter.

L.  Det högtidliga tillkännagivandet av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och förklaringarna från ordförandena för EU-institutionerna om att dessa institutioner kommer att respektera stadgan, innebär i ljuset av EG-domstolens rättspraxis att medborgarna har en legitim rätt att förvänta sig att kunna åtnjuta de rättigheter som garanteras i stadgan.

M.  Medlemsstaterna är skyldiga att respektera stadgan när de genomför, eller är skyldiga att genomföra, gemenskapslagstiftningen i de fall där bestämmelserna i stadgan är tillämpliga. Det finns ett nära samband mellan å ena sidan metoden för tilldelning av kontrakt och å andra sidan villkoren för expropriering av egendom och fastställande av dithörande kompensation.

N.  Vissa stadsutvecklingsplaner förefaller få katastrofala konsekvenser för miljön och ekologin i många kustområden, och särskilt för den framtida situationen för vattenförsörjningen, som är en mycket viktig fråga för EU.

O.  I direktiv 2001/42/EG krävs det att strategiska miljöbedömningar görs för alla planer och program som utarbetas, särskilt för turism samt fysisk planering eller markanvändning, som kan få allvarliga följder för miljön och som upprättar ramarna för framtida överenskommelser om utveckling av de projekt som ingår i bilaga I och II i direktiv 85/337/EEG.

P.  Enligt direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område skall medlemsstaterna bland annat hindra ytterligare försämring av "inlandsytvatten, vatten i övergångszon, kustvatten och grundvatten" och garantera en samordnad politik för hela avrinningsområdet.

Q.  Confederación Hidrográfica del Júcar (som har ansvaret för floden Jucárs avrinningsområde) har motsatt sig minst 30 nya stadsutvecklingsprojekt i regionen Valencia och kommissionen har skickat ett motiverat yttrande till Spanien på grund av det ofullständiga genomförandet av ramdirektivet om vatten.

R.  Alla dessa frågor har blivit föremål för en politisk debatt på alla nivåer, vilket ytterligare understryker behovet av en försiktig och objektiv behandling av alla ännu olösta grundläggande viktiga frågor.

1.  Europaparlamentet konstaterar att tiotusentals medborgare bor i den autonoma regionen Valencia sedan årtionden tillbaka, och en majoritet av dem trivs där. Dessutom vill allt fler gemenskapsmedborgare bosätta sig permanent i denna europeiska region. Under de tre senaste åren har emellertid antalet klagomål angående oegentligheter i samband med stadsplanering ökat markant.

2.  Europaparlamentet anser att de huvudsakliga problem som medborgarna påtalar rör dels en otillbörlig tillämpning av LRAU-lagen bland de tjänstemän som arbetar med stadsplanering, dels de behöriga myndigheternas förvaltning, i synnerhet inom vissa kommunalförvaltningar och den autonoma regionen Valencias regering.

3.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang det beslut som fattats av den autonoma regionen Valencias regering, om att utarbeta och utfärda en ny lag som skall ersätta LRAU-lagen för att undvika den otillbörliga tillämpning av denna som kunnat konstateras. Parlamentet välkomnar i synnerhet den uppmaning som regionens president framfört till Europaparlamentet om att lämna rekommendationer i detta hänseende.

4.  Europaparlamentet ger sitt stöd åt den autonoma regionen Valencias försök att finna en lösning på problemet snabbare än vad som hittills skett, vilket visar att man intresserar sig för medborgarna.

5.  Europaparlamentet anser att parlamentet inte ansvarar för att ändra det nya lagförslaget, men menar att de nya exproprieringsbestämmelserna både till form och innehåll måste respektera fastighetsägarnas rättigheter och att byggnadsprojekten måste ta hänsyn till de frågor rörande hållbar utveckling, miljö och ekologi, som utgör en viktig del i EU:s politik.

6.  Europaparlamentet anser att man måste lösa de problem som den befintliga lagstiftningen innebär dels för skyddet för äganderätten, som även rör de mänskliga och grundläggande rättigheterna, dels för gemenskapslagstiftningen om offentliga upphandlingar, och uppmanar därför de behöriga myndigheterna att ta hänsyn till följande förslag:

   Den nya lagen bör innehålla en tydlig definition av allmänhetens intresse, som utan några tvetydigheter gör det omöjligt att använda "allmänhetens intresse" som motiv vid en expropriering - vilket är ett nödvändigt villkor för att en expropriering skall kunna ske enligt de europeiska normerna rörande mänskliga och grundläggande rättigheter – för att i själva verket främja ett privat intresse istället för allmänhetens intresse.
   Det bör fastställas bindande kriterier för beräkningen av ersättningen vid expropriering, vilka bör grunda sig på principer som ingår i den rättspraxis som utvecklats av EG-domstolen och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.
   Urvalskriterierna för "planeringsagenten" bör ändras radikalt, liksom förfarandet för att tilldela de utvalda byggherrarna upphandlingskontrakt, så att detta förfarande stämmer överens med gemenskapslagstiftningen, med tanke på att det för närvarande råder allvarliga tvivel i detta hänseende, vilket det pågående överträdelseförfarandet vittnar om, och för att förbättra insynen i upphandlingsförfarandena och se till att unionsmedborgarnas äganderätt skyddas.
   Åtgärder bör vidtas för att se till att varje fastighetsägare som berörs av en planerad byggaktivitet informeras personligen på ett effektivt sätt och i god tid om den aktuella planen och om samtliga tillhörande aspekter som kan påverka den berörda fastighetsägarens egendom och grundläggande rättigheter, för att se till att han eller hon får möjlighet att överväga lämpliga åtgärder.

7.  Europaparlamentet uppmanar de behöriga valencianska och spanska myndigheterna att se till att de allmänna planer för utveckling och byggaktivitet, som kan innebära en omfattande inverkan på miljön och som kommer att utgöra en ram för framtida godkännanden av projekt, har genomgått en strategisk miljöbedömning i enlighet med direktiv 2001/42/EG.

8.  Europaparlamentet påminner om att de behöriga nationella myndigheterna måste göra en utvärdering av inverkan på miljön av de verksamheter som ingår i en av kategorierna i bilaga I till direktiv 85/337/EEG, ändrat genom direktiv 97/11/EG, och att valet av projekt som tas upp i bilaga II till direktiv 85/337/EEG måste göras genom ett öppet urvalsförfarande och enligt öppna kriterier.

9.  Europaparlamentet uppmanar de behöriga valencianska och spanska myndigheterna att genast se till att varje beslut som fattas om den framtida utvecklingen är förenligt med de krav som anges i direktiv 2000/60/EG i fråga om försiktig användning och skydd av vattenresurserna, och i synnerhet se till att man samordnar de åtgärder som vidtas i regionen vid Júcars avrinningsområde för att uppnå de miljömål som fastställs i artikel 4 i det nämnda direktivet.

10.  Europaparlamentet håller fast vid att det måste skapas reklamationsorgan som de lokala och regionala regeringarna ansvarar för och som gör det möjligt att administrativt hjälpa de personer som berörs av LRAU-lagen genom att ge dem all den information de behöver för att eventuellt kunna vidta rättsliga åtgärder.

11.  Europaparlamentet är bekymrat över de risker som utvecklandet av de projekt som redan har fastslagits kommer att innebära, även om projekten ännu inte har börjat att genomföras, och deras eventuella konsekvenser (det verkar faktiskt som om man försöker att skynda på antagandet av nya projekt innan den nya lagen träder i kraft, eftersom den självklart kommer att vara mer restriktiv), och håller fast vid att godkännandet och genomförandet av utvecklingsprojekt och utvecklingsplaner (PAI), inbegripet sådana som avser obebyggbara områden i planeringsstadiet, bör skjutas upp fram till dess att den ändrade lagen trätt i kraft, oavsett om det är fråga om nya eller redan befintliga projekt.

12.  Europaparlamentet påminner om att Europeiska unionen grundar sig på principerna om frihet, demokrati, respekt av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt rättsstatsprincipen, principer som samtliga medlemsstater delar. Enligt artikel 7 i EU-fördraget har Europaparlamentet rätt att ta initiativ till att det förfarande inleds, där rådet kan slå fast att det finns en klar risk för ett allvarligt åsidosättande av dessa principer, och kommissionen eller en tredjedel av medlemsstaterna kan inleda ett förfarande mot en medlemsstat som fortsätter att åsidosätta principerna.

13.  Europaparlamentet begär att kommissionen fortsätter att genomföra sina noggranna undersökningar och kontroller för att se till att den nya LUV-lagstiftningen och dess tillämpning stämmer överens med gemenskapslagstiftningen i fråga om offentliga upphandlingar och därtill hörande områden, och att kommissionen ger utskottet för framställningar all information om vad som sker i detta hänseende.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att se till att anbudsförfarandena följs.

15.  Europaparlamentet önskar att informationen om innehållet i parlamentets undersökningar och om dess rekommendationer får stor spridning med tanke på det stora antalet gemenskapsmedborgare som berörs (förutom de spanska medborgarna även britter, tyskar, fransmän, belgare och nederländare).

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra lärdom av sina erfarenheter och, mot bakgrund av det stora antalet gemenskapsmedborgare som för närvarande köper fastigheter och fast egendom i andra EU-medlemsstater än sina egna, fundera över de garantier – lagstiftningsmässiga, icke lagstiftningsmässiga eller endast rådgivande – som skulle kunna vara lämpliga för att skydda och hjälpa medborgarna att genomföra transaktioner och göra investeringar i den storleksordningen utanför sina egna nationella rättsområden, och att redogöra för resultaten från sina överläggningar inför parlamentet.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, den autonoma regionen Valencias regering och parlament, Ombudsmannen i den autonoma regionen Valencia, den spanska regeringen samt till framställarna.

(1) Rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster (EGT L 209, 24.7.1992, s. 1).
(2) Rådets direktiv 93/37/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandena vid tilldelning av offentliga upphandlingskontrakt för bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 199, 9.8.1993, s. 54).
(3) Rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, 5.7.1985, s. 40).
(4) Rådets direktiv 97/11/EG av den 3 mars 1997 om ändring av direktiv 85/337/EEG (EGT L 73, 14.3.1997, s. 5).
(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan (EGT L 197, 21.7.2001, s. 30).
(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).


Företagsbeskattning
PDF 150kWORD 63k
Europaparlamentets resolution om beskattning av företag i Europeiska unionen: en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (2005/2120(INI))
P6_TA(2005)0511A6-0386/2005

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas och hemstatsbeskattning för små och medelstora företag, vilka utgavs den 7 juli 2004 och presenterades för det informella Ekofinrådet den 10 och 11 september 2004,

–   med beaktande av det informella Ekofinrådet den 10 och 11 september 2004 i Scheveningen,

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén "Mot en inre marknad utan skattehinder. En strategi för fastställande av en konsoliderad bolagsskattebas för företagens verksamhet i EU" (KOM(2001)0582),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén "En inre marknad utan företagsskattemässiga hinder – uppnådda resultat, pågående initiativ och uppgifter som återstår att lösa" (KOM(2003)0726),

–   med beaktande av meddelandet av den 2 februari 2005 från kommissionens ordförande Barroso, i samförstånd med vice ordförande Verheugen, inför Europeiska rådets vårmöte: "Att arbeta tillsammans för sysselsättning: Nystart för Lissabonstrategin" (KOM(2005)0024),

–   med beaktande av meddelandet av den 12 april 2005 från kommissionens ordförande Barroso, i samförstånd med vice ordföranden Verheugen och kommissionärerna Almunia och Spidla, om de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning (2005–2008) med kommissionens rekommendation om allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik och ett förslag till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (KOM(2005)0141-2005/0057(CNS)),

–   med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2002 om kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén om skattepolitiken i Europeiska unionen(1),

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 16 december 2003 om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 90/435/EEG om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater(2),

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 10 mars 2004 om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 90/434/EEG av den 23 juli 1990 om ett gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag i olika medlemsstater(3),

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag(4),

–   med beaktande av rådets direktiv 2001/86/EG av den 8 oktober 2001 om komplettering av stadgan för europabolag vad gäller arbetstagarinflytande(5),

–   med beaktande av undersökningen av den 18 augusti 2004 om en analys av potentiella frågor rörande konkurrens och diskriminering i samband med pilotprojekt för konsolidering av skattesystemet i EU inför stadgan för europabolag, vilken genomfördes av Deloitte EU tax Group (Taxud/2003/DE/305),

–   med beaktande av kommissionens undersökning om skatten i EU av den 10 september 2004(6),

–   med beaktande av undersökningen om konsekvenser av det föreslagna direktivet om tjänster på den inre marknaden för uppbörd av skatt och skatteintäkter i EU:s medlemsstater, en forskningsstudie som har genomförts av det österrikiska institutet för ekonomi på uppdrag av Europaparlamentets generaldirektorat för EU-intern politik, Direktorat A – Ekonomisk politik och vetenskapspolitik (projekt nr IP/A/ECON/ST/2004-33),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0386/2005), och av följande skäl:

A.  I artikel 94 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen föreskrivs en tillnärmning av de lagar, förordningar och administrativa bestämmelser i medlemsstaterna som påverkar den inre marknadens funktion.

B.  Vid sitt vårmöte i mars 2005 fastställde Europeiska rådet riktlinjerna för nystarten av Lissabonstrategin med utgångspunkt från kunskap, konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning.

C.  Att eliminera alla hinder som motverkar den inre marknadens funktion och som finns i basen för bolagsbeskattningen är en viktig åtgärd för de europeiska företagens konkurrenskraft enligt de nya "integrerade riktlinjerna".

D.  Fenomen såsom ekonomisk integration, omstrukturering, gränsöverskridande fusioner och ökad internationell konkurrens gör det nödvändigt att övervinna alla skattehinder som hämmar fullbordandet av den inre marknaden och den ekonomiska tillväxten.

E.  Det faktum att basen för bolagsskattesystemen skiljer sig åt skapar hinder för företag med gränsöverskridande verksamhet, med administrativ och ekonomisk ineffektivitet.

F.  Det faktum att det finns 25 olika skattesystem leder inte enbart till kostnader och ineffektivitet för de europeiska företag som har gränsöverskridande verksamhet, utan också till förluster för medlemsstaterna på grund av bedrägerier, transferprissättning av skatteskäl och skatteflykt samt till en rad skatterättsliga problem.

G.  De faktorer som leder till snedvridning av konkurrensen måste motverkas och en väl fungerande inre marknad måste skapa sådana villkor att företag kan konkurrera på likvärdiga villkor.

H.  Frågan om företagsbeskattning på den inre marknaden är också viktig ur rättslig synvinkel, vilket det ökande antalet rättsliga tvister och förfaranden på detta område visar, och domarna från Europeiska gemenskapernas domstol rörande medlemsstaternas företagsbeskattningssystem har alltid bekräftat att diskriminering och begränsningar inte får förekomma. Det är nödvändigt att lösa den rättsliga osäkerhet som uppkommer genom att en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (CCCTB) (möjligen antagen senare inom ramen för förstärkt samarbete) kan komma att tillämpas på företag och branscher som är etablerade i länder som inte vill införa CCCBT.

I.  Det synsätt som kommissionen har antagit när det gäller införande av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas är mycket balanserad och utgör den bästa lösningen för stora företag, och bör vara den högst prioriterade åtgärd som på europeisk nivå vidtas på området för bolagsbeskattning. Lösningen med hemstatsbeskattning för små och medelstora företag kan vara ett sätt att underlätta för företagare, under förutsättning att medlemsstaterna kommer överens genom bi- eller multilaterala konventioner.

J.  Syftet med en gemensam konsoliderad bolagsskattebas bör vara att skapa en gemensam skattebas på EU-nivå för företag med gränsöverskridande verksamhet vilka är etablerade i minst två medlemsstater; en gemensam skattebas som är mer effektiv, transparent och mer gynnsam för investeringar på en effektiv inre marknad i Europa.

K.  Kommissionens förslag till ett pilotprojekt med utgångspunkt från systemet med hemstatsbeskattning kan vara ett realistiskt och effektivt instrument för att minska fullgörandekostnaderna och eliminera de skattemässiga och administrativa hinder som påverkar de små och medelstora företagen inom områden med jämförbara faktiska beskattningsnivåer i respektive medlemsstat. Ett sådant system leder till betydande förenklingar, eftersom ägaren till ett litet eller medelstort företag endast behöver känna till och tillämpa de nationella skattebestämmelserna för att kunna driva sin verksamhet på den inre marknaden.

L.  Det är meningslöst att skapa en gemensam konsoliderad skattebas om den inte är effektiv, transparent och konkurrenskraftig.

1.  Europaparlamentet konstaterar att de europeiska företagen som är verksamma på den inre marknaden påverkas negativt av skattehinder, problem med dubbelbeskattning och höga anpassningskostnader när de investerar eller driver verksamhet i en annan medlemsstat.

2.  Europaparlamentet påpekar att de hinder som skapas genom att starkt divergerande nationella baser för företagsskatter tillämpas på företag med gränsöverskridande verksamhet i Europeiska unionen inverkar negativt på den ekonomiska tillväxten och företagens konkurrenskraft både på den inre marknaden och den internationella marknaden.

3.  Europaparlamentet upprepar att ett närmare samarbete mellan medlemsstaterna om baserna för företagsbeskattning är nödvändigt för att eliminera skattehinder som särskilt rör följande frågor:

   Gränsöverskridande avdrag för vinster och förluster.
   Transferprissättning av skatteskäl.
   Fusioner och förvärv.
   Omstruktureringar över gränserna och betalning av utdelningar på aktier mellan närstående bolag.

4.  Europaparlamentet bekräftar behovet av en reform av baserna för företagsbeskattningen för företag som är verksamma på den inre marknaden för att främja den nya Lissabonstrategin och sålunda se till att företag behandlas lika, administrationen förenklas, kostnaderna minskas samt för att främja investeringarna, företagens konkurrenskraft, tillväxten och sysselsättningen.

5.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens nya förslag om införande av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas på EU-nivå för stora företag och att på försök införa systemet med hemstatsbeskattning för små och medelstora företag, och noterar inrättandet av arbetsgruppen CCCTB.

6.  Europaparlamentet beklagar att vissa medlemsstater fortfarande tillbakavisar behovet av ett större samarbete i skattefrågor, särskilt när det gäller skattebaserna för företag, med tanke på att samordning mellan medlemsstaterna rörande företagsbeskattning är ett av de instrument som fastställs i de integrerade riktlinjerna för den nya Lissabonstrategin.

En gemensam konsoliderad bolagsskattebas på EU-nivå

7.  Europaparlamentet betonar vikten av att anta en gemensam konsoliderad skattebas, vilken kommer att uppfylla kravet på större integration på den inre marknaden. Parlamentet stöder kommissionens förslag, och är övertygat om att införande av en gemensam konsoliderad skattebas för företag som är verksamma i minst två medlemsstater – en skattebas som kommer att göra det möjligt att fastställa den beskattningsbara inkomsten i enlighet med en rad gemensamma regler som definieras på EU-nivå och tillämpas på en enskild grupp företag – är det bästa sättet att effektivt vidta åtgärder mot de skattehinder som verkar hämmande på företagens gränsöverskridande verksamhet.

8.  Europaparlamentet bekräftar återigen att införandet av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas inte på något sätt kommer att äventyra medlemsstaternas grundläggande suveränitet i skattefrågor, i synnerhet inte deras rätt att fastställa skattesatserna för den nationella bolagsskatten. Parlamentet anser dock att en harmonisering av bolagsskattebaserna kommer att skapa förutsättningar för en mer transparent offentlig politik och skattepolitik samt gynna en optimal kapitalanvändning och således uppnåendet av Lissabonmålen.

9.  Europaparlamentet upprepar att syftena med att inrätta en gemensam konsoliderad bolagsskattebas i Europeiska unionen är följande:

   Undanröja de hinder som har skapats av olika nationella skattesystem.
   Förenkla administrationen, minska den byråkratiska bördan samt minska fullgörandekostnaderna.
   Införa gemensamma villkor för likabehandling av företag som är verksamma i flera medlemsstater.
   Eliminera det tvåsidiga problemet med dubbelbeskattning och skatteflykt.

10.  Europaparlamentet anser att det bästa sättet att se till att en gemensam konsoliderad bolagsskattebas på EU-nivå införs är att definiera en ram med gemensamma standarder i en förordning som grundas på två huvudsakliga kompletterande delar: Inrättande av en gemensam skattebas i enlighet med EU:s bestämmelser och utveckling av en konsolideringsmetod samt en metod för fördelning av beskattningsbasen mellan de berörda medlemsstaterna som gör det möjligt för företag att utjämna och konsolidera vinster och förluster inom Europeiska unionen.

11.  Europaparlamentet anser att målet att införa CCCTB på Europeisk nivå även kan uppnås genom mekanismen för förstärkt samarbete om medlemsstaterna inte kan nå en enhällig överenskommelse. Parlamentet betonar att mekanismen för förstärkt samarbete – genom att erbjuda en näst bästa lösning jämfört med en enhällig överenskommelse med alla medlemsstater – kommer att göra det möjligt för en majoritet av EU:s medlemsstater att gå vidare mot gemensamma ramar för bolagsbeskattning på den inre marknaden, samtidigt som de övriga medlemsstaterna har möjlighet att ansluta sig i ett senare skede.

12.  Europaparlamentet förespråkar ett successivt tillvägagångssätt och att en frivillig konsoliderad skattebas införs till en början – vilket låter företagen välja mellan de befintliga nationella skattebaserna och en europeisk skattebas – och att en bedömning görs efter halva tiden för att undersöka om det är lämpligt att gå över till en obligatorisk gemensam konsoliderad skattebas.

13.  Europaparlamentet anser att det i Europeiska unionens lagstiftning om införande av en gemensam konsoliderad skattebas åtminstone måste fastställas följande:

   Vilka gemensamma skatteprinciper som skall användas som referenspunkt på EU-nivå.
   Samtliga bestämmelser och mekanismer som behövs för att definiera en gemensam europeisk skattebas.
   Bestämmelser om förfaranden för att tillämpa konsolidering av företagskoncerner.
   Sambandet mellan företagens rättsliga förfaranden och beräkning av skatt, dvs. de redovisningsprinciper som ligger till grund för fastställande av beskattningsbar inkomst.
   Mekanismen för fördelning av skatteintäkten från den gemensamma konsoliderade skattebas som väljs av företagskoncerner i de berörda medlemsstaterna, vilken måste ha insyn och god förvaltning som ledande princip.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sitt samarbete i skattefrågor och bekräftar betydelsen av målet att ge lämpliga garantier för medlemsstaternas rättmätiga finansiella intressen, i synnerhet möjligheten att få in skatteintäkter genom ett rättvist, öppet, proportionellt och accepterat fördelningssystem.

15.  Europaparlamentet ber kommissionen att på ett senare stadium, och efter en bedömning av konsekvenserna, bedöma om det är lämpligt att tillämpa ett skattesystem som grundas på en gemensam konsoliderad skattebas på stadgan för europabolag.

Systemet med hemstatsbeskattning för små och medelstora företag

16.  Europaparlamentet noterar att små och medelstora företag inte lyckas med att till fullo dra nytta av den inre marknaden samt att deras potential för tillväxt när det gäller marknader, gränsöverskridande verksamhet och förmågan att etablera sig i andra medlemsstater motverkas av de hinder som uppstår genom den komplexa administrationen och de höga kostnaderna för att följa de olika nationella skattesystemen som i högre grad påverkar de små och medelstora företagen än de stora företagen.

17.  Europaparlamentet anser att systemet med hemstatsbeskattning, beroende av bi- eller multilaterala överenskommelser bland medlemsstaterna, som behandlar alla tekniska frågor och inför en mekanism för fördelning av skatteintäkterna mellan de olika berörda nationella skattemyndigheterna för att undvika skadlig skattekonkurrens, kan innebära en avsevärd förenkling för de små och medelstora företagens gränsöverskridande verksamhet. Parlamentet stöder kommissionens förslag om ett pilotprojekt som grundas på detta system, vilket kommer att göra det möjligt för små och medelstora företag att beräkna den beskattningsbara inkomsten för moderbolaget och alla de filialer och dotterbolag etablerade i andra medlemsstater som deltar i projektet genom att tillämpa de gällande skattebestämmelserna i sina hemstater.

18.  Europaparlamentet påpekar att stöd till små och medelstora företag är ett prioriterat mål i den nya Lissabonstrategin och i ramprogrammet för innovation och konkurrenskraft (2007–2013) och är övertygat om att pilotprojektet kan ha positiva effekter på små och medelstora företags överlevnad och deras konkurrenskraft på europeisk och internationell nivå.

19.  Europaparlamentet beklagar att medlemsstaterna inte visar det nödvändiga intresset och engagemanget för att undanröja skattehindren som verkar hämmande på små och medelstora företags verksamhet och att de inte vidtar några åtgärder för att genomföra det pilotprojekt som kommissionen föreslagit. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna, särskilt de medlemsstater som har ekonomiskt integrerade gränsöverskridande regioner, att ansluta sig till pilotprojektet och att därigenom dela med sig av värdefull erfarenhet som kan spridas.

o
o   o

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 47 E, 27.2.2003, s. 591.
(2) EUT C 91 E, 15.4.2004, s. 84.
(3) EUT C 102 E, 28.4.2004, s. 569.
(4) EGT L 294, 10.11.2001, s. 1.
(5) EGT L 294, 10.11.2001, s. 22.
(6) Undersökning om skatten i EU, arbetsdokument nr 3/2004.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy