Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet om risk- och krishantering inom jordbruket (KOM(2005)0074),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 september 2005 (MEMO/05/302), i vilket det fastställs en fempunktsplan som svar på de höjda oljepriserna,

–   med beaktande av den studie om risk- och krishantering inom jordbruket som Europaparlamentet har tagit initiativ till,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A6-0014/2006), och av följande skäl:

A.  Riskerna som är förenade med jordbruksproduktionen uppkommer på olika nivåer och måste därför bedömas och hanteras på olika sätt:

B.  I enlighet med målen för den gemensamma jordbrukspolitiken skall riskhanteringen inom jordbruket först och främst tjäna allmänhetens intressen, vilket innebär att garantera befolkningens försörjning med sunda livsmedel och råvaror från jordbruket samt bevarandet av miljön.

C.  Sedan den senaste reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken i juni 2003 har instrumenten för marknads- och prisstabilisering avvecklats allt mer och ersatts av frikopplade direktbetalningar till jordbrukarna, vilket leder till att jordbrukarna blir mer marknadsorienterade, men det kan även öka produktionsriskerna för de enskilda jordbruksföretagen.

D.  Med denna reform infördes samtidigt systemet med tvärvillkor (cross-compliance) som ställer krav på jordbrukarna när det gäller miljö- och djurskydd.

E.  En miljö med allt större risker än tidigare håller gradvis på att växa fram. Riskerna för jordbrukarna förväntas bli allt fler, mer intensiva och mer frekventa, eftersom de är en följd av intensiteten och frekvensen hos olika naturfenomen, av den ekonomiska miljön och dess risker, av tekniska risker och den syn på miljön som råder i samhället, av frågor rörande livsmedelssäkerhet och av olika konsumentbeteenden.

F.  Riskerna för jordbruksproduktionen till följd av klimatförändringar, jorderosion, vattenbrist, erodering av de genetiska resurserna och andra faktorer kommer att öka.

G.  Särskilda risker uppkommer också till följd av ny teknik, till exempel användningen av genteknik i jordbruket som förknippas med framtida, ännu okända följder för levande organismer och för miljön och som bör hanteras med hänsyn till försiktighetsprincipen och principen om att förorenaren skall betala.

H.  EU-jordbrukets stora beroende av fossil energi för gödning, växtskyddsmedel och maskindrift medför risker med avseende på oljeprisfluktuationer och brist på olja, som måste avstyras genom besparingar och ökad användning av förnybar energi.

I.  Europaparlamentet påminner om att jordbruksförsäkringarna ingår i de statliga stöd som godkänts av WTO, och att handelspartner som till exempel Förenta staterna och Kanada systematiskt utnyttjar både de inhemska stöden för mekanismer avsedda att säkra jordbruksinkomster i syfte att uppväga följder efter naturkatastrofer, och de extraordinära utbetalningarna för nöd- och katastrofsituationer avsedda att ersätta skador eller inkomstbortfall på grund av förändrade handelspriser (punkterna 7 och 8 i bilaga 2 till WTO-avtalet om jordbruk). På detta sätt skapar man ett "säkerhetsnät" som säkrar en inkomstpolitik som är fördelaktig för jordbrukarna – ett faktum som EU omöjligen får bortse ifrån.

J.  De tre risk- och krishanteringsalternativ som kommissionen förordar (försäkring mot naturkatastrofer, gemensamma fonder och inkomstgarantier) är i själva verket inte förebyggande åtgärder för att minska risker och skador, utan modeller för att finansiera skadestånd vid uppkomst av en skada.

K.  Kommissionen föreslår att åtgärderna skall finansieras med hjälp av 1 % av moduleringen eller med hjälp av de nationella programmen för landsbygdens utveckling, vilket enligt experter inte på långa vägar täcker de föreslagna åtgärdernas behov av medel.

L.  Unga jordbrukare är särskilt sårbara vid kriser och katastrofer, eftersom de ofta har stora skulder efter att ha köpt sin gård.

M.  Med tanke på att de nya medlemsstaterna fram till 2013 är uteslutna från moduleringsmekanismen och att direktbetalningarna i dessa länder omfattas av en mekanism för gradvis höjning till det fullständiga beloppet (phasing-in) anser Europaparlamentet att dessa länder måste få möjlighet att utnyttja annan finansiering från den gemensamma jordbrukspolitiken.

Kommissionens förslag
Generellt:

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens tillvägagångssätt att diskutera olika alternativ för risk- och krishanteringen, men ifrågasätter förslagens ensidiga utjämnings- och skadeståndsfilosofi. Parlamentet uppmanar kommissionen att i större utsträckning ta hänsyn till förebyggande åtgärder för att minska riskerna och avvärja kriser, t.ex. genom vaccinering och genom att förbättra övervakningen av olaglig import.

2.  För att politiken för risk- och krishantering skall ha möjlighet att utvecklas till en mer sammansatt politik anser Europaparlamentet att man bör sträva efter

3.  Om en gemensam ram för politiken avseende jordbruksförsäkringar och ersättningar antas, anser Europaparlamentet att följande utvecklingsförlopp är tänkbara i samband med gemenskapens finansiering:

4.  Europaparlamentet hänvisar i detta sammanhang till de allt mer omfattande skador som uppkommer till följd av klimatförändringar och naturkatastrofer, såsom översvämningar, torka och bränder, samt de skador som uppkommer till följd av djursjukdomar och den allt snabbare spridningen internationellt av dessa sjukdomar på grund av djurtransporter och illegal import.

5.  Europaparlamentet anser att kommissionens förslag inte i tillräcklig utsträckning tar hänsyn till riskerna och de kriser som eventuellt kan uppkomma till följd av avregleringen av jordbruksmarknaderna inom ramen för WTO-förhandlingarna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att göra en noggrannare bedömning av instrument och åtgärder som kan förebygga och effektivt bemöta prissänkningar och marknadskriser, inkomstförluster för jordbrukarna och alla hinder för deras fortsatta verksamhetsutövning, samt analysera de åtgärder på djurskydds- och miljöområdet som kan leda till ökade kostnader.

6.  Europaparlamentet anser att kommissionens förslag bör ta hänsyn till den för gemenskapens producenter mycket allvarliga marknadskris som uppstått på grund av de begränsningar av EU:s export av jordbruksprodukter som införts av tredje länder. Parlamentet uppmanar således kommissionen att utvidga definitionen av kris till att gälla ovanstående fråga.

7.  Europaparlamentet motsätter sig med kraft att man överger preferenssystemet för produkter från gemenskapen. En djupare granskning av de instrument och åtgärder för riskförebyggande och krishantering som används i unionen och medlemsstaterna är absolut nödvändig. Parlamentet hänvisar i detta sammanhang framför allt till möjligheterna att tillämpa utbudsreglering för att förhindra överproduktion och prisfall och till de nya programmen för landsbygdens utveckling. På särskilt känsliga områden, såsom frukt- och grönsaksproduktion, är de gemensamma marknadsordningsåtgärderna även fortsättningsvis motiverade, och parlamentet anser att det är nödvändigt att bibehålla dem inför den stundande översynen av den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa en skyddsnätsmekanism för krissituationer, inte bara inom den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött utan också inom andra sektorer såsom frukt och grönsaker, vin, griskött och fjäderfä.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att granska effektiviteten av vissa särskilda åtgärder, till exempel:

10.  Med tanke på den omfattande avveckling av tullar för jordbruksprodukter som överenskommits inom ramen för WTO förordar Europaparlamentet ett kvalificerat marknadstillträde som förebyggande åtgärd, vilket kan förhindra en ekonomisk, miljömässig och social dumpning. Parlamentet anser att avgifter som tas ut för jordbruksimport även fortsättningsvis är motiverade om produkterna produceras under förhållanden som strider mot de mänskliga rättigheterna samt de internationella överenskommelserna och gemenskapslagstiftningen om miljö- och djurskydd. Parlamentet föreslår att dessa avgifter skall användas till att förbättra livsmedelssäkerheten och avvärja kriser i de berörda utvecklingsländerna.

11.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör föreslå möjliga källor för finansiering av de föreslagna åtgärderna i de nya medlemsstaterna. Utnyttjandet av sådan finansiering för detta ändamål får inte leda till en minskning av det stöd som de nya medlemsstaterna erhåller i form av direktbetalningar och stöd till landsbygdsutveckling.

12.  Europaparlamentet anser att en samfinansiering av kommissionen, medlemsstaterna, jordbruksindustrin och jordbruksföretagen av åtgärder för att förebygga risker och hantera kriser kan accepteras, förutsatt att den kan göras obligatorisk och inte leder till ojämlika villkor mellan medlemsstater och mellan jordbrukargrupper.

13.  Med tanke på behovet av åtgärder för landsbygdsutveckling och den riskförebyggande effekt som dessa åtgärder har motsätter sig Europaparlamentet kommissionens förslag att enbart finansiera risk- och krishanteringen med 1 % av moduleringsmedlen. Parlamentet anser i stället att det är nödvändigt att öka medlen till krisförebyggande åtgärder, inklusive reserver, och föreslår därför att undantag skall göras från budgetprincipen om ettårighet för att klara av behovsfluktuationer i krissituationer.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utreda alternativa finansieringsmöjligheter som medlemsstaterna själva kan välja när det gäller dessa åtgärder, till exempel en procentsats som fastställs på basis av bruttovärdet av deras jordbruksproduktion, mot bakgrund av att den resursvolym som kommer av moduleringen varierar mellan de enskilda medlemsstaterna.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en kvantitativ analys för att säkrare kunna bedöma konsekvenserna av den annalkande bristen på olja samt möjliga scenarier för att hantera problemet, som inbegriper möjligheten att bevilja stöd till inköp av bränsle under perioder av exceptionell prisstegring. Parlamentet anser att man parallellt med detta bör se till att produktionen av energigrödor framstår som mer attraktiv för producenterna genom att väsentligt höja hektarstödet för denna produktion i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1782/2003(1).

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur jordbrukarna inom ramen för direktbetalningar och programmen för landsbygdsutveckling skulle kunna motiveras att tillämpa ekonomiska metoder och andra metoder som minskar riskerna.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i alla sina åtgärder som rör risk- och krishantering ägna särskild uppmärksamhet åt situationen för unga jordbrukare.

18.  Europaparlamentet anser att politiken för hantering av jordbrukskriser bör baseras på flexibilitet och pluralistisk behandling, eftersom det inte är möjligt att välja en enda modell för krishantering på grund av de olika försäkringssystemens komplexitet och nationella skillnader.

Alternativ 1: Samfinansiering av naturkatastrofer genom privata försäkringar

19.  Mot bakgrund av den rad olika verktyg för försäkring som finns anser Europaparlamentet att försäkringens roll är viktig av följande skäl:

20.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen överväger att dels samfinansiera de premier som jordbrukarna erlägger för försäkringar mot naturkatastrofer, dels bevilja stöd till återförsäkringssystemen. Parlamentet anser att detta kräver att det avsätts avsevärt högre anslag ur EU:s och medlemsstaternas budgetar än den fastställda nivån på 1 % av moduleringen. Parlamentet anser att villkoren för stödberättigande måste vara mycket tydligt fastställda, och att det även är nödvändigt att överväga möjligheten att stödja denna lösning genom de nationella budgetarna.

21.  Europaparlamentet noterar att systemet redan har fungerat tillfredsställande i vissa medlemsstater och uppmanar kommissionen att med ledning av utvalda enhetliga risker (t.ex. hagel, torka, orkaner) och med avseende på samma grödor (t.ex. spannmål, majs, raps) lägga fram en pågående analys av de privata försäkringsgivarnas kompensationer, kostnader och konkurrens när det gäller försäkringar mot naturkatastrofer och djursjukdomar, och jämföra dessa med de nationella och europeiska offentliga myndigheternas nuvarande utgifter och kompensationer.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en offentlig försäkring som finansieras av Europeiska unionen för de enskilda produktionsområdena och produktionsmetoderna, så att ramåtgärder för riskhantering och förebyggande av kriser lättare kan fastställas.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett enhetligt och kostnadsmässigt överkomligt återförsäkringssystem för samtliga medlemsstater inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

Alternativ 2: Gemensamma fonder

24.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens idé att ge stöd till utveckling av gemensamma fonder för producenter. Producentorganisationer spelar i detta sammanhang en viktig roll, eftersom dessa genom riskspridning och ekonomiska intressegrupperingar kan uppnå ett mer effektivt försäkringsskydd i förhållande till kapitalmarknaderna och de privata försäkringsbolagen.

25.  Europaparlamentet påpekar fördelarna med ett kollektivt ansvar när det gäller sektorsspecifika eller sektorsövergripande fonder, som kan förväntas leda till ett större engagemang både när det gäller gemensam infrastruktur, utnyttjande av offentligt stöd och när det gäller producenternas reserver, även i fråga om förebyggande åtgärder.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheterna att försäkra jordbrukarna mot prissänkningar genom terminsmarknader och prisgarantier samt mot volymförluster genom privata försäkringar.

27.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt med kompletterande nationella åtgärder och EU-åtgärder för att mobilisera privata investeringar och bidrag genom skatte- och kreditlättnader och därigenom underlätta för producenterna att delta i de föreslagna gemensamma fonderna. Parlamentet hänvisar särskilt till de exempel på krav och förslag som det framförde i sin resolution av den 15 november 2000(2) om den gemensamma marknadsorganisationen för griskött.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att i alternativ 1 och 2 göra en distinktion mellan social och privat riskhantering och vid fastställande av stödbeloppen ta hänsyn till företagens storlek och till det krisförebyggande arbete som utförts.

Alternativ 3: Grundskydd mot inkomstförluster

29.  Europaparlamentet noterar kommissionens förslag om grundskydd mot inkomstförluster och anser att den här frågan bör diskuteras inom ramen för den framtida översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

30.  Europaparlamentet påpekar de svårigheter som finns när det gäller att fastställa och erkänna skador och inkomstbortfall, något som redan är ett faktum på nationell nivå. Parlamentet utgår från att administrationen av ett sådant system skulle bli enorm och orsaka höga kostnader.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte införa statligt inkomststöd vid kriser vid sidan om privata försäkringsmodeller, utan att i stället se till att privata försäkringar är tillförlitliga och effektiva med hjälp av lämpliga kontrollsystem och ökad ansvarsskyldighet.

32.  Europaparlamentet framhåller att kommissionen bör se det som en central angelägenhet att inrätta ett flexibelt system för snabba krisinsatser och skära ned de tidskrävande byråkratiska förfaranden som fördröjer åtgärdernas effektivitet till ett minimum.

o
o   o

33.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 270, 21.10.2003, s. 1. (2) EGT C 223, 8.8.2001, s. 176.