Europaparlamentet utfärdar denna resolution

‐   med beaktande av sina resolutioner av den 9 juni 2005(1) och 27 oktober 2005 om Azerbajdzjan(2),

‐   med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2006 om den europeiska grannskapspolitiken(3),

‐   med beaktande av sina tidigare resolutioner om södra Kaukasus och särskilt den resolution som antogs den 11 mars 1999 om stöd för fredsprocessen i Kaukasien(4) och den rekommendation till rådet som antogs den 26 februari 2004 om EU:s Sydkaukasienpolitik(5),

‐   med beaktande av rådets beslut som antogs den 14 juni 2004 om att låta både Armenien och Azerbajdzjan ingå i EU:s grannskapspolitik, i synnerhet i syfte att främja goda grannkontakter, särskilt genom respekt för minoriteter,

‐   med beaktande av Azerbajdzjans och Armeniens skyldigheter inom ramen för Europarådet, framför allt genom Europeiska kulturkonventionen, den omarbetade Europeiska konventionen om skydd av det arkeologiska arvet och ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter som de har ratificerat och åtagit sig att följa,

‐   med beaktande av Unescos Haagkonvention från 1954 om skyddet för kulturarvet i samband med väpnade konflikter och dess protokoll från 1954, som undertecknats av både Armenien och Azerbajdzjan och som gäller i ockuperade områden,

‐   med beaktande av Unescos deklaration från 2003 om avsiktlig förstörelse av kulturarv, genom vilken det internationella samfundet erkänner vikten av att skydda kulturarvet och upprepar sitt åtagande att bekämpa alla former av avsiktlig förstörelse av detta så att kulturarvet kan föras vidare till kommande generationer,

‐   med beaktande av ICOMOS rapport(6) och delrapporten om tros- och religionsfriheten från FN:s kommission för mänskliga rättigheter(7),

‐   med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Armenien har påstått att azerbajdzjanska trupper i november 1998 och i december 2002 genomförde kampanjer för att förstöra den armeniska kyrkogården i Djulfa i regionen Nakhichevan. Den senaste förstörelsen ägde rum i december 2005, vilket har dokumenterats genom armeniska myndigheters videoupptagning.

B.  Dessa handlingar utlöste åtskilliga reaktioner från det internationella samfundets sida. Azerbajdzjan har inte besvarat de frågor som Abdelfattah Amor, FN:s före detta särskilda rapportör, har ställt om händelserna i november 1998 och december 2002.

C.  Allvarliga anklagelser har framförts om de azerbajdzjanska myndigheternas inblandning i förstörelsen av dessa monument.

D.  Det är viktigt att betona hur unik denna arkeologiska plats är och att det fortfarande fanns 6 000 khatchkars, alltså kors huggna i sten, vilka är typiska för armenisk religiös konst och vittnar om regionens etniska och kulturella mångfald.

E.  Att förstöra eller vanhelga monument eller föremål som betraktas som del av det kulturella, religiösa eller nationella arvet strider mot Europeiska unionens principer.

F.  Denna förstörelse inträffar mot bakgrund av den "frusna" konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan beträffande området Nagorno-Karabach.

G.  Förhandlingarna om Nagorno-Karabach kan snart få en positiv lösning och en överenskommelse kan nås om principerna för en lösning av konflikten trots att inga genombrott skedde vid mötet den 10 och 11 februari 2006 i Rambouillet mellan presidenterna från Armenien och Azerbajdzjan.

H.  Den europeiska grannskapspolitikens syfte är att upprätta ett privilegierat partnerskap med Azerbajdzjan och Armenien på grundval av gemensamma värderingar, inbegripet respekt för minoriteter och deras kulturarv.

1.  Europaparlamentet fördömer starkt förstörelsen av kyrkogården i Djulfa, liksom all förstörelse av historiskt viktiga platser på armeniskt eller azerbajdzjanskt territorium och fördömer all sådan verksamhet, som går ut på att förstöra ett folks kulturarv.

2.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att göra det klart för Armeniens och Azerbajdzjans regeringar att de måste göra allt för att få slut på den etniska rensning som utövats med konsekvenser av det slag som beskrivits ovan, och finna vägar att göra det lättare för flyktingar och tvångsfördrivna personer att återvända.

3.  Europaparlamentet kräver att Azerbajdzjans och Armeniens regeringar skall fullgöra sina internationella skyldigheter – framför allt när det gäller kulturarvet – och i synnerhet de skyldigheter som härrör från ländernas anslutning till Europarådet och från att de tagits med i den europeiska grannskapspolitiken.

4.  Europaparlamentet betonar att respekten för minoriteters rättigheter, bland dem rätten till det historiska, religiösa och kulturella arvet, är beroende av en genuint och effektivt utvecklad europeisk grannskapspolitik. Denna politik måste leda till att goda grannförhållanden upprättas mellan alla berörda länder.

5.  Europaparlamentet kräver att Azerbajdzjan tillåter att det utsänds uppdrag för att kartlägga och skydda det arkeologiska arvet på landets territorium, framför allt det armeniska arvet, till exempel i form av experter som arbetar för ICOMOS, samt likaså tillåta en delegation från parlamentet att besöka den arkeologiska platsen i Djulfa.

6.  Europaparlamentet uppmanar Armeniens och Azerbajdzjans regeringar att fullgöra sina internationella skyldigheter, framför allt beträffande kulturen och skyddet av kulturarvet, som dessa länder åtagit sig inom ramen för internationella organ såsom Unesco och Europarådet, samt uppmanar länderna att göra sitt yttersta för att skydda det arkeologiska, historiska och kulturella arvet på sina respektive territorier för att förhindra att andra hotade platser förstörs.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att i de handlingsplaner som för närvarande diskuteras inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken ta med en klausul om skydd för de ovärderliga arkeologiska eller historiska minnesmärken som finns inom dessa territorier.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att ställa upp som villkor för genomförandet av den europeiska grannskapspolitiken att Azerbajdzjan och Armenien respekterar allmänt vedertagna principer, framför allt sina skyldigheter såsom medlemmar i Europarådet beträffande mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter, och uppmanar kommissionen och rådet att i dessa handlingsplaner ta med särskilda bestämmelser om skyddet för minoriteternas kulturarv.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas nationella parlament och regeringar, Armeniens regering och president, Azerbajdzjans regering och president, liksom också till OSSE:s parlamentariska församling, Europarådets parlamentariska församling, Unescos generaldirektör och FN:s generalsekreterare.

(1) Antagna texter, P6_TA(2005)0243. (2) Antagna texter, P6_TA(2005)0411. (3) Antagna texter, P6_TA(2006)0028. (4) EGT C 175, 21.6.1999, s. 251. (5) EUT C 98 E, 23.4.2004, s. 193. (6) ICOMOS världsrapport om hotade minnesmärken och platser 2002 – "Heritage@Risk". (7) FN:s generalförsamlings 58:e session – dokument 1/58/296, 19.8.2003.