Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 111.4 i EG-fördraget som handlar om hur gemenskapen skall företrädas och gemenskapens ståndpunkt på internationell nivå när det gäller den ekonomiska och monetära unionen (EMU),

–   med beaktande av kommissionens förslag av den 9 november 1998 till rådets beslut om hur gemenskapen skall företrädas och besluta om ståndpunkter på internationell nivå i samband med den ekonomiska och monetära unionen (KOM(1998)0637),

–   med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Wien den 11-12 december 1998,

–   med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2001 om det internationella monetära systemet – hur det skall förbättras för att undvika framtida kriser(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 3 juli 2003(2) om euroområdet i världsekonomin – förutsebar utveckling under kommande år,

–   med beaktande av rapporten från generaldirektören för Internationella valutafonden (IMF) av den 15 september 2005 om fondens strategi på medellång sikt(3),

–   med beaktande av de beslut som fattades vid mötet med G8:s finansministrar den 11 juni 2005 om avskrivning av de fattiga ländernas skulder,

–   med beaktande av artikel 178 i EG-fördraget om samstämmigheten mellan den politik som EU genomför och som kan beröra utvecklingsländerna och målen för utvecklingssamarbetet,

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 16–17 juni 2005,

–   med beaktande av Världsbankens rapport om utvecklingen i världen under 2006,

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén med titeln "Förslag till gemensam förklaring av rådet, Europaparlamentet och kommissionen – Europeiska unionens utvecklingspolitik. Dokument om europeiskt samförstånd" (KOM(2005)0311),

–   med beaktande av FN:s millenniedeklaration av den 8 september 2000, där millennieutvecklingsmålen definieras som det internationella samfundets kriterier för att utrota fattigdomen,

–   med beaktande av sin resolution av den 12 april 2005 om Europeiska unionens roll när det gäller att uppnå millennieutvecklingsmålen(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2005 om allmän uppmaning till kamp mot fattigdom: Förpassa fattigdomen till historien(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 17 november 2005 om förslaget till gemensam förklaring av rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik "Europeiskt samförstånd"(6),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för internationell handel (A6-0022/2006), och av följande skäl:

A.  Bretton Woods-institutionernas roll har utvecklats sedan de inrättades och fick sitt strategiska uppdrag gällande tillväxt, utveckling och ekonomisk stabilitet. Ett stabilt och solidariskt internationellt valuta- och finanssystem behöver därför främjas.

B.  Medlemsstaternas verkliga betydelse i Bretton Woods - institutionerna återspeglas inte längre i deras rösträtt eller kvoter och Europeiska unionens roll i dessa motsvarar inte unionens relativa betydelse i världsekonomin och i den internationella handeln, trots dess betydande bidrag till dessa institutioners kapital.

C.  I ordförandeskapets ovannämnda slutsatser från Europeiska rådets möte i Wien bekräftas IMF:s roll som "hörnstenen i det internationella monetära och finansiella systemet", och under rubriken "Europa som global aktör – Att tala med en röst" betonas att "det är absolut nödvändigt att gemenskapen spelar sin roll fullt ut i det internationella samarbetet om monetär och ekonomisk politik inom sådana forum som G-7 och [IMF]" och det framförs dels att "Europeiska centralbanken (ECB) bör i egenskap av gemenskapens behöriga organ för den monetära politiken ges observatörsstatus i IMF:s styrelse", dels att "Europeiska gemenskapens/EMU:s åsikter i andra frågor av särskild betydelse för EMU kommer att läggas fram för IMF:s styrelse av den behöriga ledamoten vid exekutivdirektörens kontor från den medlemsstat som innehar euro-ordförandeskapet, biträdd av en företrädare för kommissionen". I artikel 1 i ovan nämnda förslag från kommissionen från den 9 november 1998 föreslås att i samband med EMU skall gemenskapen företrädas på internationell nivå av rådet tillsammans med kommissionen och av ECB.

D.  Bristen på samordning mellan EU gemenskapen och euroområdet tillsammans med representationens spridning över flera valkretsar gör det omöjligt för medlemsstaterna att påverka IMF:s beslut i nivå med deras sammantagna ekonomiska betydelse.

E.  IMF har ett ansvar inför sina delägare (dvs. de nationella regeringarna), och dessa delägare har i sin tur skyldighet att ansvara inför sina väljare.

F.  IMF:s stabiliseringspolitik är nödvändig för att få en god grund för tillväxten i dessa länder, även om de inte alltid har nått de förväntade målsättningarna. De anpassningsprogram som införts måste undersökas mer ingående för att säkerställa engagemang från samtliga nationella aktörer och uppföljningen av programmen måste omfattas av en öppen demokratisk kontroll.

G.  Trots att det är svårt att förena ett nationellt ansvarstagande med det ibland stora antalet villkor i anslutning till åtgärder för bistånd och skuldminskning är villkoren, särskilt de som syftar till att få till stånd bättre styrelseformer, nödvändiga för att garantera öppenhet.

H.  IMF har fått en viktig roll när det gäller länders utveckling och har varit tvungen att anpassa sig till detta. För att de fattigaste länderna skall kunna utvecklas krävs emellertid nya verktyg för att effektivt minska skuldbördan och framtagande av nyskapande verktyg för att finansiera utvecklingen och kampen mot fattigdomen inom ramen för millenniemålen. Sådana åtgärder kräver en tydlig och mer effektiv uppdelning av rollerna mellan IMF, Världsbanken och FN:s organ samt en hög grad av samordning och samarbete.

I.  Ordförandeskapets ovannämnda slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel visar på betydelsen av att "ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet inom all politik som unionen genomför och som kan påverka utvecklingsländerna", samt att "ta hänsyn till globaliseringens sociala dimension inom de olika politikområdena och i det internationella samarbetet".

1.  Europaparlamentet anser att IMF som institution fortfarande spelar en viktig roll för att främja en balanserad global ekonomisk tillväxt och växelkursstabilitet, att underlätta den internationella handeln och medlemsstaternas förmåga att anpassa sig till världen som marknadsplats och att bistå medlemsländer som har svårigheter med betalningsbalansen.

2.  Europaparlamentet välkomnar den strategiska översyn som pågår inom Internationella valutafonden. Parlamentet anser att IMF:s policy bör omorienteras för att understryka dess huvudsakliga uppgift, det vill säga att stabilisera globala växelkursfluktuationer och dess roll som långivare i sista hand till länder som står inför allvarliga problem med betalningsbalansen.

3.  Europaparlamentet konstaterar att IMF:s uppdrag utvecklats avsevärt sedan bildandet och att denna utveckling endast har åtföljts av mindre betydelsefulla reformer av styrelseformerna. Parlamentet påpekar att fördelningen av kapitalet och rösterna har släpat efter annan utveckling under de senaste åren, trots flera på varandra följande översyner av kvoterna och systemet med enhetlig tilldelning av grundröster. Parlamentet uppmanar därför IMF att, med tanke på sin egen legitimitet, granska möjligheterna att fördela kvoterna och rösterna inom sina beslutsorgan på ett sådant sätt att de i större utsträckning återspeglar situationen inom den internationella ekonomin och gör det möjligt för utvecklingsländerna och tillväxtekonomierna att få ett lämpligt inflytande.

4.  Europaparlamentet understryker att de faktorer som främst hindrar utvecklingsländerna från att få ett inflytande i IMF som motsvarar den andel av världens befolkning som de företräder, är bristen på röster i styrelsen (de afrikanska länderna, som utgör 25 procent av medlemmarna, har endast litet över fyra procent av rösterna) och avsaknaden av mänskliga resurser samt teknisk och institutionell kapacitet för att på ett meningsfullt sätt kunna delta i överläggningar och beslut.

5.  Europaparlamentet konstaterar att IMF också har utvidgat sina rekommendationer genom att gå in på områdena för socialpolitik och miljöpolitik, och att dessa är nära knutna till strukturpolitiken. Parlamentet påpekar att makroekonomisk stabilitet är ett nödvändigt villkor för att dessa politikområden skall utvecklas väl. Parlamentet förordar en bättre samordning mellan de olika institutioner som har ansvar för att utarbeta dessa typer av politik.

6.  Europaparlamentet anser att IMF:s behörighetsområde bör leda till att personalens bakgrund diversifieras samtidigt som deras förstklassiga prestationer fortsättningsvis garanteras, så att IMF på ett avgörande sätt kan bidra till genomförandet av millenniemålen.

7.  Europaparlamentet konstaterar att det på grund av det successiva öppnandet av kapitalmarknaderna och liberaliseringen av kapitalrörelserna är svårt att undvika finansiella kriser. Parlamentet betonar därför behovet av att IMF systematiskt övervakar alla medlemsländer.

8.  Europaparlamentet anser att den fortsatta obalansen i världen i fråga om handel och växelkurser kräver att IMF:s övervakningsroll förstärks, vilket är viktig både när det gäller att förutse och bidra till att minska den finansiella instabiliteten globalt samt att ge råd till enskilda länder om politik som rör ekonomisk stabilitet, ekonomisk tillväxt, valutakurser och anskaffning av reserver. Parlamentet anser att IMF endast kan utöva systematisk övervakning och ge råd om önskvärda åtgärder för att förhindra finansiella kriser om medlemsländerna regelbundet redovisar sin kompletta statistik rörande exempelvis penningreserver och den penningmängd som är i omlopp.

9.  Europaparlamentet understryker att de europeiska ståndpunkterna inom ramen för EU:s representation inom IMF i större utsträckning måste samordnas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrikta sig på en enda valkrets, som eventuellt i början är en euro-valkrets, för att på längre sikt se till att EU företräds på ett enhetligt sätt som omfattar ordförandeskapet för Ekofinrådet och kommissionen under Europaparlamentets kontroll.

10.  Europaparlamentet konstaterar att IMF:s ekonomiska anpassningspolitik ibland har misslyckats med att förhindra att kriser sprids och återkommer. Parlamentet beklagar i detta sammanhang varje misslyckande med att främja en ekonomiskt sund politik i syfte att förhindra kriser. Parlamentet erinrar om att inflationen inte är det enda ekonomiska problemet i utvecklingsländerna och att IMF:s politik bör inriktas på målen makroekonomisk stabilitet och hållbar tillväxt. Parlamentet föreslår också att villkoren skall definieras inom ramen för ett bättre samarbete med FN:s specialistorgan och samordnas mellan de internationella givarna.

11.  Europaparlamentet konstaterar att en garanterad makroekonomisk politik är nödvändig för att kunna följa vägen mot en hållbar tillväxt. Parlamentet bekräftar i samband med detta att makroekonomisk stabilitet inte står i strid med en rättvis fördelning av tillväxten.

12.  Europaparlamentet medger att de villkor som IMF ställer upp i vissa fall har varit alltför rigida och inte alltid i samklang med specifika lokala förhållanden. Parlamentet betonar dock att det är viktigt att se till att lånen kommer till god användning samtidigt som man tar hänsyn till vilken ställning som mottagarlandets demokratiskt valda institutioner åtnjuter.

13.  Europaparlamentet ger sitt erkännande av den pågående översynen av IMF-villkoren för lån till låginkomstländer. Parlamentet rekommenderar att man vid översynen hänvisar till fattigdomsminskningen som huvudmålet för all IMF-utlåning till låginkomstländer.

14.  Europaparlamentet betonar att principen om partnerländernas ägande måste stå i centrum för utvecklingssamarbetet. Parlamentet uppmanar därför IMF att inom ramen för lånevillkoren till fullo beakta den prioritering som avskaffandet av fattigdomen skall ges och att inte på något sätt försvåra uppfyllandet av millennieutvecklingsmålen.

15.  Europaparlamentet förespråkar en gradvis, stegvis och stabil avreglering av det ekonomiska systemet i utvecklingsländerna, som är anpassad till deras institutioners kapacitet och möjliggör en effektiv reglering och styrning av kapitalrörelserna.

16.  Europaparlamentet stöder ståndpunkten att IMF i större utsträckning bör inrikta sig på att analysera utvecklingen på finans- och kapitalmarknaden samt konsekvenserna för både den nationella och den globala finansiella stabiliteten.

17.  Europaparlamentet understryker att det absolut inte skall krävas att utvecklingsländerna fullständigt och obegränsat öppnas för utländsk import, och att de skall kunna behålla ett tidsbegränsat skydd för vissa branscher så att en stadig utveckling skall kunna ske. Parlamentet uppmanar bestämt europeiska ledamöter i IMF:s exekutivstyrelse att se till att de återstående villkoren inte driver låginkomstländerna till att unilateralt öppna sina marknader utanför ramen för WTO-förhandlingarna eller begränsar deras frihet att inom ramen för WTO förhandlingarna på sina egna villkor förhandla fram den grad av marknadsöppning som de är villiga att åta sig. Parlamentet begär också att IMF skall garantera en adekvat flexibilitetsnivå vid genomförandet av villkoren i samband med utrikeshandeln (trade related conditionalities) så att förmånsländerna har möjlighet att fastställa sin egen marknadsöppningsnivå. Parlamentet anser att fullständig integration på världsmarknaden innebär avsevärda tillväxtmöjligheter för utvecklingsländerna, de nya industriländerna och industriländerna.

18.  Europaparlamentet ber IMF att fortsätta sina insatser för att öka öppenheten och att bygga upp en institutionell struktur som är förenlig med IMF:s uppdrag och den internationella finanspolitikens föränderliga förhållanden. Parlamentet beklagar att de icke-statliga organisationerna och de nationella parlamenten inte är tillräckligt delaktiga i fastställandet av villkoren. Parlamentet betonar också att det åligger de nationella företrädarna att fastställa och göra grundläggande ekonomiska val, såsom strategin för utveckling och för kampen mot fattigdomen.

19.  Parlamentet påminner också om IMF:s roll när det gäller att skapa samstämmighet mellan europeiska och nationella utvecklingspolitiska åtgärder för bekämpning av fattigdomen genom en övergripande strategi som vilar på idén att handels- och penningpolitiken inte är ett mål i sig utan ett instrument i kampen mot fattigdomen.

20.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att utnyttja det nuvarande valkretssystemet för att säkra att de valkretsar som de är medlemmar i aktivt främjar insatser på utvecklingsområdet för att uppnå millennieutvecklingsmålen senast 2015, och att deras valkretsar särskilt prioriterar de tekniska och institutionella svagheterna i utvecklingsländerna i valkretsen och ställer nödvändigt tekniskt bistånd till förfogande för att avhjälpa dessa.

21.  Europaparlamentet efterlyser en bättre samordning och bättre samstämmighet mellan IMF:s, Världsbankens, WTO:s, ECB:s, andra internationella organisationers och Europeiska unionens politiska åtgärder, i synnerhet när det gäller de instrument som knyter samman de olika marknaderna, exempelvis den integrerade ramen, mekanismen för integrering av handeln, instrumentet för minskning av fattigdomen och för tillväxt samt instrumenten för stöd till politiska åtgärder (Policy Support Instruments – PSI) som nyligen antogs för att se till att politiken för att öppna marknaderna har positiva effekter på fattigdomsminskningen. Parlamentet efterfrågar mer samstämmighet mellan IMF-programmen och millennieutvecklingsmålen. Parlamentet understryker i detta hänseende den ambivalenta situationen för IMF som, fastän den enbart är ansvarig för en mycket specifik aspekt av den offentliga verksamheten, spelar en ledande, till och med dominerande, roll i genomförandet av de strategier som samtliga aktörer följer.

22.  Europaparlamentet är av den bestämda åsikten att IMF bör öka sin öppenhet och insyn i fördelningen av IMF-medlen genom att parlamenten i IMF:s medlemsstater får förstärkta kontrollbefogenheter.

23.  Europaparlamentet gläds åt IMF:s betoning på att förbättra utbildnings- och hälsonivån i utvecklingsländerna. Parlamentet betonar också att en förbättring av styrelseskicket, bekämpning av korruptionen och effektiv användning av resurserna fortfarande är det säkraste sättet att minska den orättvisa tillgången till varor och grundläggande rättigheter såsom utbildning och hälsovård.

24.  Europaparlamentet anser att internationell ekonomisk stabilitet endast kan främjas om reformen av IMF i varje medlemsland åtföljs av en hållbar budgetpolitik och en rätt anpassad betalningsbalans.

25.  Europaparlamentet noterar den slående kontrasten mellan de påtryckningsmedel som finns gentemot utvecklings- eller övergångsländerna och IMF:s oförmåga att i någon betydande utsträckning påverka politiken i industriländerna, vars budgetpolitik och betalningsbalans till vissa delar inte uppfyller de kriterier som IMF fastställt och därför kan urholka den internationella ekonomiska stabiliteten.

26.  Europaparlamentet välkomnar IMF:s och Världsbankens beslut att förlänga försöket med HIPC-initiativet (initiativ till förmån för kraftigt skuldsatta fattiga länder). Parlamentet noterar de olika effekterna av HIPC-programmet och de historiska erfarenheterna av omstruktureringar och avskrivning av skulder. Parlamentet föreslår att IMF utvecklar en politik för att undvika nya skuldkriser i framtiden.

27.  Europaparlamentet noterar IMF:s och Världsbankens nya ramar för låginkomstländernas förmåga att klara skuldbördor som antogs i april 2005. Parlamentet välkomnar att de nya ramarna syftar till att sätta skulderna i centrum för de internationella finansinstitutionernas beslutsprocess. Parlamentet beklagar att förslaget som helhet inte alls tar upp problemet rörande långsiktig, verklig förmåga att klara skuldbördor genom att skapa förutsättningar för låginkomstländerna att uppnå millenniemålen.

28.  Europaparlamentet välkomnar generellt IMF:s program för fattigdomsminskning och ökad tillväxt.

29.  Europaparlamentet stöder FN:s generalsekreterares uppmaning vid högnivådialogen 2005 om finansiering av utveckling att omdefiniera en hållbar skuldnivå som den skuldnivå som gör det möjligt för ett land att uppnå millennieutvecklingsmålen 2015 utan ökning av skuldsättningsgraden, vilket kräver att skuldlättnader och kvarstående behov av utvecklingsfinansiering bättre kompletterar varandra. Parlamentet beklagar därför att IMF i den nya ramen för hållbar skuld i låginkomstländer fortsätter att mäta hållbar skuld främst i exportkvoter (som inte är en tillförlitlig indikator för hållbar skuld för länder som är ytterst sårbara för plötsliga och stora fluktuationer i exportinkomsterna), och att denna ram varken innehåller en realistisk bedömning av sårbarheten eller en systematisk analys som kopplar fördelarna med skuldavskrivningsinitiativet (HIPC-initiativet) till de ytterligare medel som behövs för att uppnå millennieutvecklingsmålen.

30.  Europaparlamentet välkomnar de multilaterala institutionernas ansträngningar för att bidra till finansieringen av skuldminskningen i anslutning till det avtal som slutits av G8, samtidigt som man erkänner att detta nödvändiga deltagande inte får leda till ekonomiska svårigheter för dessa institutioner.

31.  Europaparlamentet stöder ett bättre samarbete mellan Internationella valutafonden, Europaparlamentet och nationella parlament, särskilt i utvecklingsländerna, i syfte att förbättra insynen, den demokratiska ansvarigheten och legitimiteten när det gäller Internationella valutafonden och dess politiska åtgärder. Parlamentet begär också att det publiceras utförligare protokoll från institutionens exekutivstyrelse.

32.  Europaparlamentet betonar betydelsen av regelbunden kontakt mellan IMF:s verkställande direktörer och de nationella representanterna från deras ursprungsländer.

33.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till IMF, FN:s organ, ECB och de företrädare för EU:s medlemsstater som ingår i IMF:s styrelse.

(1) EGT C 112E, 9.5.2002, s. 140. (2) EUT C 74E, 24.3.2004, s. 871. (3) http://www.imf.org/external/np/omd/2005/eng/091505.pdf (4) EUT C 33E, 9.2.2006, s. 311. (5) Antagna texter, P6_TA(2005)0289. (6) Antagna texter, P6_TA(2005)0446.