(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0115)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 152 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0097/2005),

–   med beaktande av talmanskonferensens beslut av den 30 juni 2005 om att dela förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av ett gemenskapsprogram för hälso- och konsumentskyddsåtgärder (2007–2013) i två delar, i syfte att hänvisa det både till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och till utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd för utarbetande av två separata betänkanden,

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från budgetutskottet (A6-0030/2006).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 152 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(3), och

av följande skäl:

(1)  Gemenskapen har förbundit sig att främja och förbättra folkhälsan, förebygga och minska sjukdomar och motverka potentiella hälsorisker. Den måste på ett samordnat och enhetligt sätt bemöta allmänhetens oro och förväntningar. Gemenskapen kan bidra till att skydda medborgarnas hälsa och säkerhet genom att vidta folkhälsoåtgärder som ger ett mervärde till medlemsstaternas egna insatser.

(2)  En hög hälsoskyddsnivå bör säkerställas vid utformningen och genomförandet av all gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder. Enligt artikel 152 i fördraget skall gemenskapen spela en aktiv roll genom att i enlighet med subsidiaritetsprincipen vidta sådana åtgärder som de enskilda medlemsstaterna inte kan vidta och samordna de åtgärder som medlemsstaterna vidtar. Gemenskapen respekterar till fullo medlemsstaternas företrädesrätt vad gäller organisationen och tillhandahållandet av hälso- och sjukvårdstjänster.

(3)  Samtidigt som gemenskapen engagerar sig för att bevara och förbättra sina medborgares hälsa bör den även ta hänsyn till etiska värden, så att den inte bryter mot befintliga uppförandekoder.

(4)  Hälsosektorn karaktäriseras å ena sidan av en avsevärd potential till tillväxt, innovation och dynamism och å andra sidan av de utmaningar när det gäller ekonomisk och social hållbarhet och hälso- och sjukvårdssystemens effektivitet som den står inför på grund av bland annat den ökade medellivslängden och den medicinska utvecklingen.

(5)  Programmet för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet (2003–2008(4)) är det första integrerade gemenskapsprogrammet på detta område, och har redan lett till ett antal viktiga utvecklingar och förbättringar.

(6)  Det finns ett antal allvarliga gränsöverskridande hot mot folkhälsan av potentiellt världsomfattande karaktär, och det håller på att uppstå nya hot som kräver ytterligare gemenskapsåtgärder. Gemenskapen bör behandla allvarliga gränsöverskridande hot mot folkhälsan som en prioriterad fråga. För att man skall kunna övervaka, ge tidig varning om och bekämpa allvarliga hot mot folkhälsan krävs det att gemenskapen kan reagera på ett samordnat och effektivt sätt.

(7)  Enligt Världshälsoorganisationens hälsorapport för Europa 2005 utgörs de främsta orsakerna till sjukdomsbördorna i WHO:s europeiska region, mätt i funktionsjusterade levnadsår, av icke-överförbara sjukdomar (77 procent), externa skade- och förgiftningsorsaker (14 procent) och överförbara sjukdomar (9 procent). Sju vanliga tillstånd – ischemisk hjärtsjukdom, unipolär depressiv störning, cerebrovaskulär sjukdom, alkoholmissbruk, kronisk lungsjukdom, lungcancer och trafikskador – står för 34 procent av sjukdomsbördorna i regionen mätt i funktionsjusterade levnadsår, medan sju stora riskfaktorer – tobak, alkohol, högt blodtryck, högt kolesterolvärde, övervikt, för lågt intag av frukt och grönsaker och fysisk inaktivitet – står för 60 procent av sjukdomsbördorna mätt i funktionsjusterade levnadsår. Dessutom är överförbara sjukdomar som hiv/aids, influensa, tuberkulos och malaria på väg att bli ett hot mot hälsan bland hela befolkningen i Europa. En viktig uppgift för programmet är att bättre klarlägga de främsta sjukdomsbördorna i gemenskapen.

(8)  Åtta vanliga dödsorsaker relaterade till icke-överförbara sjukdomar i WHO:s europeiska region är hjärt- och kärlsjukdomar, neuropsykiatriska störningar, cancer, sjukdomar i matsmältningsorganen, sjukdomar i andningsorganen, sjukdomar i sinnesorganen, muskuloskelettala sjukdomar och diabetes mellitus. Dessutom visar en nyligen framlagd studie, grundad på en sjukdomsmodell som WHO använder, att antalet dödsfall orsakade av diabetes troligen är betydligt högre än vad som framgått av tidigare övergripande beräkningar som grundats på dödsattester, eftersom personer med diabetes oftast avlider i hjärt- och kärlsjukdomar eller njursjukdomar.

(9)  Det behövs en holistisk och pluralistisk syn på folkhälsa, varför även kompletterande och alternativ medicin bör omfattas av de insatser som stöds av programmet.

(10)  Diabetes och fetma utgör allvarliga hot mot EU-medborgarna, varför programmet bör täcka även denna viktiga fråga genom bland annat insamling och analys av relevanta uppgifter.

(11)  En stor andel av alla fall av cancer går att förebygga. Det krävs fortsatta insatser för att stärka och påskynda det praktiska omsättandet av kunskaper om prevention och kontroll av cancer i offentliga hälsoåtgärder.

(12)  Mikrobiell resistens mot antibiotika och sjukhusinfektioner håller på att bli ett hälsohot i Europa. Bristen på forskning kring nya antibiotika och hur befintliga antibiotika skall användas på ett riktigt sätt utgör allvarliga problem. Det är därför viktigt att samla in och analysera relevanta uppgifter.

(13)  Det är viktigt att stärka rollen för det europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar i syfte att centralt minska effekterna av smittsamma sjukdomar.

(14)  Det behövs fortsatta insatser för att nå de folkhälsomål som gemenskapen redan ställt upp. Det är därför lämpligt att man inrättar ett andra gemenskapsprogram för hälsoåtgärder (2007–2013) (nedan kallat "programmet") i enlighet med detta beslut, som ersätter beslut nr 1786/2002/EG, som därför bör upphöra att gälla.

(15)  Programmet bygger samma struktur, mekanismer och verksamheter som i det tidigare programmet för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet (2003–2008), men innehåller nya mål och drar nytta av de erfarenheter och kunskaper som vunnits genom de insatser och åtgärder som genomförts. Programmet kommer att bidra till en hög fysisk och mental hälsonivå och ökad jämlikhet i hälsofrågor i hela gemenskapen genom att insatserna riktas in på att förbättra folkhälsan, förebygga ohälsa och sjukdomar samt undanröja hot mot människors hälsa i syfte att bekämpa morbiditet och förtida mortalitet samtidigt som hänsyn tas till kön, etniskt ursprung och ålder.

(16)  Programmet kommer att fästa vikt vid att förbättra hälsotillståndet hos barn och ungdomar och att främja en hälsosam livsstil bland dem.

(17)  Programmet bör bidra till att målen uppnås när det gäller att skydda medborgarna mot risker och hot mot deras hälsa, inbegripet sådana som står utanför den enskildes kontroll, som exempelvis beroende av receptbelagda läkemedel, och hjälpa dem att optimera sin nivå av fysisk och mental hälsa, samt öka medborgarnas tillgång till information om risker och hot och på så sätt ge dem bättre förutsättningar att kunna fatta beslut som bäst skyddar deras intressen.

(18)  Programmet bör stödja integreringen av hälsomål i all gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder.

(19)  Det är viktigt för EU-medborgarnas välmående att antalet levnadsår med god hälsa, även kallat indikator för invaliditetsfri medellivslängd, ökar genom att man förebygger sjukdomar och främjar åldrande med god hälsa, något som också bidrar till att man kan möta Lissabonprocessens utmaningar i fråga om kunskapssamhället och hållbarheten i de offentliga finanserna, som står under press från ökade kostnader för hälso- och sjukvård och socialförsäkring.

(20)  EU-utvidgningen har medfört nya orosmoment i form av ojämlikhet i fråga om hälsa inom unionen, något som kan förväntas bli ännu tydligare i samband med framtida utvidgningar. Denna fråga bör således prioriteras inom programmet.

(21)  Programmet bör bidra till att fastställa orsakerna till ojämlikhet i fråga om hälsa och bland annat främja utbyte av bästa praxis för att råda bot på dem.

(22)  För att hälsoläget i EU skall kunna övervakas på ett effektivt sätt är det mycket viktigt att systematiskt samla in, bearbeta och analysera jämförbara uppgifter. På detta sätt kan kommissionen och medlemsstaterna förbättra informationen till allmänheten och utarbeta lämpliga strategier, policies och åtgärder för att uppnå en hög nivå på folkhälsoskyddet. Man bör inom åtgärderna och stödinsatserna se till att systemen och nätverken för informations- och uppgiftsutbyte för bättre folkhälsa är kompatibla och kan samverka. Kön, ålder och etniskt ursprung utgör viktiga hälsofaktorer. Alla uppgifter bör därför analyseras med hänsyn till dessa faktorer.

(23)  Uppgiftsinsamlingen måste ske i enlighet med tillämpliga rättsliga bestämmelser om skydd av personuppgifter.

(24)  Bästa praxis är det lämpligaste alternativet eftersom hälsofrämjande åtgärder, prevention och behandlingen av sjukdomar och skador bör mätas i effektivitet och inte enbart utifrån ekonomiska hänsyn. Det är därför av största vikt att utarbeta riktlinjer och indikatorer samt att säkra utbyte av bästa praxis.

(25)  Det är viktigt att främja bästa praxis och de senaste metoderna för att behandla sjukdomar och skador för att därigenom förhindra ytterligare hälsoförluster samt att utveckla referenscenter för specifika tillstånd. Det är även viktigt att främja goda alternativ som kan vara att föredra av sociala, religiösa eller andra individuella skäl.

(26)  Man bör förhindra skador genom att samla in uppgifter, fastställa bestämningsfaktorer för skador och sprida relevant information.

(27)  Programmet bör bidra till uppgiftsinsamling om och främjande av relevanta strategier för rörlighet bland patienter och yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården. Det bör underlätta den fortsatta utvecklingen av det europeiska området för e-hälsa, särskilt det europeiska sjukförsäkringskortet, genom gemensamma europeiska initiativ tillsammans med annan EU-politik, samtidigt som strikta kvalitetskriterier för hälsorelaterade webbsidor fastställs.

(28)  Främjandet av telemedicinska tillämpningar kan underlätta patientrörligheten och möjligheterna till sjukvård i hemmet och kan på så vis minska trycket på primärvården och följderna av skador och sjukdomar.

(29)  Miljöföroreningar utgör ett allvarligt hälsohot och en stor källa till oro för Europas invånare. Särskilda insatser bör inriktas på barn och andra grupper som är särskilt känsliga för hälsovådliga miljöförhållanden. Programmet bör komplettera de åtgärder som vidtas inom ramen för den europeiska handlingsplanen för miljö och hälsa 2004–2010(5).

(30)  Programmet skall också beakta könsspecifika sjukdomar (bröst- respektive prostatacancer, benskörhet osv.).

(31)  Programmet bör bidra till att bekämpa fördomar grundade på kön och ålder vid klinisk behandling av patienter, i hälso- och sjukvårdssystem, i forskning samt i regeringspolitik.

(32)  Hälsofaktorer som bidrar till de sjunkande födelsetalen i Europa bör också hanteras på lämpligt sätt.

(33)  Försiktighetsprincipen och riskbedömningar är nyckelfaktorer för skyddet av folkhälsan och bör därför integreras ytterligare i gemenskapens politik och verksamhet.

(34)  För att säkra en långtgående samordning mellan de åtgärder och initiativ som vidtas av gemenskapen och medlemsstaterna vid genomförandet av programmet är det nödvändigt att främja samarbete mellan medlemsstaterna och att effektivisera befintliga och framtida nätverk på folkhälsoområdet.

(35)  Deltagande av nationella, regionala och lokala myndigheter på lämplig nivå i enlighet med de nationella systemen bör beaktas i samband med programmets genomförande.

(36)  Samordning med gemenskapens övriga politikområden och program är en viktig del av målet att integrera hälsofrågor med andra områden. För att främja synergieffekter och undvika överlappning kommer gemensamma åtgärder att vidtas tillsammans med andra gemenskapsprogram och gemenskapsinsatser, och gemenskapens andra fonder och program kommer att utnyttjas på lämpligt sätt, bland annat gemenskapens ramprogram för forskning och resultaten av dem, strukturfonderna, sammanhållningsfonden, Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket, Europeiska unionens solidaritetsfond och gemenskapens statistikprogram. Det bör även säkerställas att hälsofrågor integreras i samtliga dessa.

(37)  EU:s investeringar i folkhälsa och hälsorelaterade projekt måste öka. I detta hänseende bör medlemsstaterna göra bättre folkhälsa till en prioriterad fråga i sina nationella program. Det behövs en större medvetenhet om möjligheterna till EU-finansiering på hälsoområdet. Medlemsstaterna måste uppmuntras till att utbyta erfarenheter av finansiering på hälsoområdet genom strukturfonderna.

(38)  Icke-statliga organisationer och specialiserade nätverk spelar också en viktig roll när det gäller att främja folkhälsan och företräda allmänhetens intressen inom gemenskapens hälsopolitik. De behöver bidrag från gemenskapen för att kunna utvecklas och fungera. I detta beslut bör det fastställas kriterier för stödberättigande och bestämmelser om ekonomisk insyn beträffande icke-statliga organisationer och specialiserade nätverk som kan erhålla gemenskapsstöd. Med tanke på de berörda organisationernas karaktär och i de fall där nyttovärdet är exceptionellt stort bör principen om gradvist minskande av gemenskapens stödandel inte tillämpas när gemenskapens stöd till dessa organisationers verksamhet förnyas.

(39)  Genomförandet av programmet bör inbegripa genomförandeorganet för folkhälsoprogrammet, som inrättades genom kommissionens beslut 2004/858/EG av den 15 december 2004(6) och ske i nära samarbete med relevanta organisationer och organ, särskilt det europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 851/2004 av den 21 april 2004(7). Kommissionen skall till det europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar översända samtliga uppgifter som samlats in inom ramen för programmet och som är relevanta för centrumets verksamhet.

(40)  De åtgärder som är nödvändiga för genomförandet av detta beslut bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(8), med beaktande av behovet av insyn och en lämplig balans mellan de olika målen i programmet.

(41)  I avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (i det följande kallat EES-avtalet) föreskrivs ett samarbete på hälsoområdet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och de stater inom Europeiska frihandelssammanslutningen som deltar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (i det följande kallat EFTA/EES-länderna), å andra sidan. Även andra länder bör ges möjlighet att delta i programmet, särskilt gemenskapens grannländer samt länder som ansökt om medlemskap i gemenskapen eller som är kandidatländer eller anslutande länder, och det bör särskilt beaktas att hot mot hälsan som uppstår i andra länder även kan få konsekvenser inom gemenskapen.

(42)  Lämpliga relationer med tredjeländer som inte deltar i programmet bör främjas för att bidra till att uppnå målen för programmet, med beaktande av eventuella relevanta avtal mellan de berörda länderna och gemenskapen. Detta kan innebära att tredjeländer satsar på verksamhet som kompletterar de åtgärder som finansieras genom detta program på områden av gemensamt intresse, men de kommer inte att få något ekonomiskt bidrag genom detta program.

(43)  I syfte att optimera effektiviteten hos hälsoåtgärderna i gemenskapen och internationellt bör samarbete sökas med relevanta internationella organisationer som Förenta nationerna och dess fackorgan, bland annat Världshälsoorganisationen, samt med Europarådet och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling.

(44)  Man måste mäta och utvärdera hur långt man kommit i uppnåendet av programmets hälsomål för att öka programmets värde och verkan. De vidtagna åtgärderna bör övervakas och utvärderas med jämna mellanrum, bland annat genom oberoende externa utvärderingar.

(45)  I enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, som fastställs i artikel 5 i fördraget, bör gemenskapens åtgärder på områden som inte faller inom gemenskapens exklusiva behörighet, till exempel på folkhälsoområdet, vidtas enbart om och i den utsträckning som målet, på grund av sin omfattning eller sina effekter, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå. Programmets mål kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna på grund av komplexiteten, den gränsöverskridande karaktären och bristen på fullständig kontroll på medlemsstatsnivå över de faktorer som påverkar hälsan, varför programmet bör stödja och komplettera medlemsstaternas insatser och åtgärder. Programmet kan ge ett avsevärt mervärde till hälsofrämjande insatser och till hälso- och sjukvårdssystem i gemenskapen i form av stöd till strukturer och program som ökar enskildas, institutioners, sammanslutningars, organisationers och organs kapacitet på hälsoområdet genom att de underlättar utbytet av erfarenheter och bästa praxis och tillhandahåller en grund för en gemensam analys av de faktorer som påverkar folkhälsan. Programmet kan också ge ett mervärde i händelse av gränsöverskridande hot mot folkhälsan – till exempel smittsamma sjukdomar, miljöföroreningar eller föroreningar av livsmedel – i den utsträckning dessa kräver gemensamma strategier och åtgärder för att skydda hälsa och säkerhet, stödja medborgarnas hälsorelaterade ekonomiska intressen och minska de europeiska medborgarnas kostnader i egenskap av patienter.

(46)  I enlighet med artikel 2 i fördraget, där det fastställs att jämställdhet mellan kvinnor och män är en av Europeiska gemenskapens principer, och med artikel 3.2. i fördraget, som stadgar att gemenskapen i all sin verksamhet skall syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och främja jämställdhet mellan dem, inbegripet vad gäller att uppnå en hög hälsoskyddsnivå, kommer alla målsättningar och verksamheter som omfattas av programmet att främja en ökad förståelse och ett erkännande av mäns och kvinnors respektive behov och inställning till hälsa.

(47)  Kommissionen bör försäkra sig om en lämplig övergång mellan detta program och det första program som det ersätter, särskilt i fråga om uppfyllandet av de finansieringsåtaganden som gjorts.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Inrättande av det andra programmet

Det andra gemenskapsprogrammet för hälsoåtgärder, i det följande kallat programmet, inrättas härmed för perioden 1 januari 2007–31 december 2013.

Artikel 2

Syfte och mål

1.  Programmet skall komplettera, stödja och ge ett mervärde åt den politik som förs av gemenskapen och i medlemsstaterna och skall bidra till att skydda och främja människors hälsa och säkerhet, förebygga ohälsa, sjukdomar och skador bland människor och förbättra folkhälsan.

2.  Följande mål skall uppnås genom de åtgärder och verktyg som anges i bilagan till detta beslut:

3.  Programmet skall även bidra till att

Artikel 3

Metoder för genomförande

1.  När åtgärder vidtas för att uppnå de syften och mål som anges i artikel 2 skall lämpliga metoder för genomförande och finansiering utnyttjas till fullo, vilka skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 7.2, bland annat

2.  Vid tillämpning av punkt 1 a ovan skall det ekonomiska bidraget från gemenskapen inte överskrida följande nivåer:

Kommissionen kan som en allmän regel sträva efter att bevilja finansiering av kärnverksamhet på tvåårsbasis genom ett ramavtal om partnerskap. I enlighet med artikel 163 i kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(9) ligger ett sådant partnerskap till grund för ett långsiktigt samarbete mellan mottagaren och kommissionen, men får inte sträcka sig över mer än två år.

3.  Vid tillämpning av punkt 1 a ovan kan det ekonomiska stödet utges av gemenskapen tillsammans med en eller flera medlemsstater eller av gemenskapen tillsammans med de behöriga myndigheterna i andra deltagande länder, om detta är lämpligt med tanke på det mål som skall uppnås. I detta fall skall gemenskapens stöd vara högst 50 %, utom för åtgärder med exceptionellt stort nyttovärde, varvid gemenskapens stöd skall uppgå till högst 70 %. Gemenskapens stöd kan tilldelas ett offentligt eller icke vinstdrivande organ som den berörda medlemsstaten eller den behöriga myndigheten har utsett och som kommissionen har godkänt. Detta gemenskapsstöd skall utgå på grundval av de kriterier för patient- och konsumentorganisationer som Europeiska läkemedelsmyndigheten har fastställt (september 2005).

4.  Vid tillämpning av punkt 1 a ovan kan det ekonomiska stödet från gemenskapen också utges i form av ett schablonbelopp, om detta är lämpligt med tanke på åtgärderna. När det gäller ekonomiskt stöd av detta slag skall de tak som fastställs i punkterna 2 och 3 ovan inte tillämpas. Kriterierna för urval, övervakning och utvärdering av sådana åtgärder skall anpassas efter behov.

Artikel 4

Genomförandet av programmet

1.  Kommissionen skall i nära samarbete med medlemsstaterna se till att insatserna och åtgärderna inom programmet genomförs i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 7 och 8 och att programmet utvecklas på ett samstämmigt och balanserat sätt.

2.  Kommissionen skall för att bidra till programmets genomförande säkerställa samordning och, vid behov, integrering av nätverk för hälsoövervakning och snabba insatser vid hälsorisker.

3.  Kommissionen och medlemsstaterna skall inom sina respektive behörighetsområden vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att programmet genomförs effektivt samt införa mekanismer på gemenskaps- och medlemsstatsnivå för att uppnå programmets mål. De skall se till att lämplig information tillhandahålls om de åtgärder som får stöd genom programmet och att bredast möjliga deltagande uppnås inom sådana åtgärder som skall genomföras av lokala och regionala myndigheter samt icke-statliga organisationer.

4.  Kommissionen skall se till att all verksamhet i samband med insamling, behandling och vidareförmedling av uppgifter sker i enlighet med det övergripande tillvägagångssättet inom den "öppna samordningsmetoden för hälsovård".

5.  Kommissionen skall i nära samarbete med medlemsstaterna sträva efter att uppgifter och information blir jämförbara och att system och nätverk för utbyte av uppgifter och information om hälsa i möjligaste mån är kompatibla och kan samverka.

6.  Kommissionen skall i nära samarbete med medlemsstaterna säkerställa det samarbete och den kommunikation med det europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar som krävs för att programmets mål skall kunna uppnås.

7.  Vid genomförandet av programmet skall kommissionen tillsammans med medlemsstaterna se till att alla relevanta rättsliga bestämmelser om skydd av personuppgifter följs och att det i lämpliga fall inrättas mekanismer som garanterar konfidentialitet och säkerhet för dessa uppgifter.

8.  Kommissionen skall i nära samarbete med medlemsstaterna säkerställa övergången mellan åtgärder som genomförs inom ramen för det första programmet, som antogs genom det beslut som avses i artikel 12 och som ingår i prioriteringarna för detta program, och de åtgärder som skall genomföras inom detta program.

Artikel 5

Gemensamma strategier och åtgärder

1.  För att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa vid utformningen och genomförandet av all gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder samt för att främja integreringen av hälsofrågor kan programmets mål genomföras i form av gemensamma strategier och gemensamma åtgärder genom att man skapar kopplingar till relevanta gemenskapsprogram, gemenskapsåtgärder och gemenskapsfonder.

2.  Kommissionen skall se till att programmet på bästa möjliga sätt kopplas till andra gemenskapsprogram, gemenskapsåtgärder och gemenskapsfonder. Särskilt skall samarbetet med sjunde ramprogrammet för forskning(10) öka programmets effekt.

Artikel 6

Finansiering

1.  Den vägledande finansiella ramen för genomförande av programmet skall vara 1 500 000 000 EUR för en tidsperiod på sju år från och med den 1 januari 2007.

2.  De sammanlagda administrativa utgifterna för programmet, inbegripet interna och utgifter och förvaltningsutgifter för genomförandeorganet, skall stå i proportion till de uppgifter som det berörda programmet omfattar och är avhängiga av beslut av budget- och lagstiftningsmyndigheterna.

3.  De årliga budgetmedlen skall anslås av budgetmyndigheten inom ramen för budgetplanen.

4.  Kommissionen skall säkerställa att de finansiella bestämmelserna om programfinansieringen är förenliga med rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(11).

5.  Tillgången till finansiella bidrag skall underlättas genom att principen om proportionalitet tillämpas när det gäller de handlingar som skall tillhandahållas och genom att det inrättas en databas för inlämnande av ansökningar.

Artikel 7

Kommitté

1.  Kommissionen skall biträdas av en kommitté (i det följande kallad "kommittén").

2.  När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG skall vara två månader.

3.  När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 3 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

4.  Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 8

Genomförandeåtgärder

1.  De åtgärder som krävs för att genomföra följande delar av detta beslut skall godkännas i enlighet med förfarandet i artikel 7.2:

2.  Kommissionen skall anta eventuella övriga åtgärder som krävs för att genomföra detta beslut i enlighet med förfarandet i artikel 7.3.

Artikel 9

Tredjeländers deltagande

Artikel 10

Internationellt samarbete

Vid genomförandet av programmet skall relationer med tredjeländer som inte deltar i programmet och med relevanta internationella organisationer, i synnerhet WHO, uppmuntras.

Artikel 11

Övervakning, utvärdering och spridning av resultat

1.  Kommissionen skall i nära samarbete med medlemsstaterna och, när så är lämpligt, med hjälp av experter övervaka genomförandet av de åtgärder som vidtas inom ramen för programmet, mot bakgrund av programmets mål. Kommissionen skall avlägga rapport till kommittén. Dessutom skall den hålla rådet och parlamentet underrättade och till dessa översända de viktigaste resultaten.

2.  Kommissionen skall tillhandahålla Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén

3.  Kommissionen skall vartannat år efter det att programmet antagits offentliggöra en rapport om hälsotillståndet i EU, som skall grundas på alla uppgifter och indikatorer och bland annat innehålla en kvalitativ och kvantitativ analys.

4.  Kommissionen skall offentliggöra resultaten av de åtgärder som vidtagits i enlighet med detta beslut och skall se till att de får spridning.

Artikel 12

Upphävande

Beslut nr 1786/2002/EG skall upphöra att gälla.

Artikel 13

Övergångsbestämmelser

Kommissionen skall anta de åtgärder som är nödvändiga för att säkra övergången mellan de åtgärder som antagits enligt beslut nr 1786/2002/EG och de åtgärder som skall genomföras inom ramen för detta program.

Artikel 14

Slutbestämmelse

Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i ... den ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

ÅTGÄRDER OCH STÖDÅTGÄRDER

Mål 1: Skydda medborgarna från hot mot hälsan

1.1  Förbättra övervakningen och kontrollen av hot mot hälsan

1.1.6  Övervaka bakteriers resistens mot antibiotika samt sjukhusinfektioner och ta fram strategier för att förebygga och bekämpa dessa fenomen.

1.1.8  Utveckla åtgärder för att förebygga sjukdomar och skador hos socialt marginaliserade personer och för att medvetandegöra invandrare om hälsofrågor.

1.1.9  Uppmuntra medlemsstaterna att inrätta verkligt oberoende nämnder för läkemedelsprövning, för att övervaka användningen och effekterna av samtliga nya receptbelagda läkemedel från det datum då de godkänns.

1.2.   Hantera hot mot hälsan

1.2.4  Utveckla strategier och förfaranden för utarbetande, testning, utvärdering och översyn av allmänna beredskapsplaner och av specifika planer för akuta hot mot hälsan och deras kompatibilitet mellan medlemsstaterna, samt genomföra övningar och test.

Mål 2: Främja åtgärder som uppmuntrar till hälsosammare levnadsvanor

2.   Främja hälsa genom att påverka bestämningsfaktorerna

Mål 3: Bidra till att minska förekomsten av samt morbiditeten och mortaliteten i stora sjukdomar och skador

3.   Förebygga sjukdomar och personskador

Mål 4: Förbättra hälso- och sjukvårdssystemens effektivitet

4.   Skapa synergieffekter mellan nationella hälso- och sjukvårdssystem

4.1  Göra det lättare att köpa och tillhandahålla vård över gränserna genom samarbete mellan medlemsstaterna för att förbättra komplementariteten hos hälso- och sjukvårdstjänsterna i gränsregioner och främja patienternas rörlighet, bland annat genom

4.2  Samla in och dela information om och hantera följderna av hälso- och sjukvårdspersonalens rörlighet samt främja strategier för patienternas rörlighet.

4.3  Upprätta ett system inom gemenskapen för samarbete kring referenscentrum och andra samarbetsstrukturer mellan hälso- och sjukvårdssystemen i fler än en medlemsstat, vilket skulle göra det möjligt för läkare och annan hälso- och sjukvårdspersonal att använda bästa praxis och kunskaper i EU i fråga om prevention och behandling.

4.4  Använda standardiserade uppgifter och gemensamma indikatorer för att mäta ojämlikhet mellan könen när det gäller hälso- och sjukvårdstjänster i EU.

4.5  Utveckla ett nätverk för att stärka kapaciteten att utarbeta och dela information och utvärderingar av medicinska teknologier och metoder.

4.7  Utveckla verktyg för bedömning av vilka konsekvenser gemenskapens politik har för hälso- och sjukvårdssystemen, inbegripet konsekvenserna av utvidgningen och Lissabonstrategin.

4.9  Främja tillgången, spårbarheten och åtkomligheten i gemenskapen när det gäller sådana organ och ämnen av mänskligt ursprung som är av hög kvalitet och säkra att användas vid medicinsk behandling.

Mål 5: Förbättra informationen och kunskaperna om hälsa i syfte att främja folkhälsan och bidra till att hälsomålen integreras i gemenskapens politik

Åtgärder och instrument som bidrar till alla de mål som nämns ovan:

5.  Uppgiftsinsamling, hälsoövervakning och information

5.1  Uppgiftsinsamling, hälsoövervakning och spridning av information

5.1.1  Fortsätta utvecklingen av ett hållbart system för hälsoövervakning, med särskild vikt vid ojämlikhet i hälsa och data om hälsostatus, hälsans bestämningsfaktorer, hälso- och sjukvårdssystem samt personskador. Den statistiska delen av detta system kommer att vidareutvecklas, vid behov med stöd av gemenskapens statistikprogram.

5.1.2  Öka kunskaperna om hälsostatusen bland olika grupper i samhället och om hur de får sina vårdbehov tillgodosedda, bland annat genom att samla in, bearbeta och analysera statistik uppdelad på socialgrupp, etnisk bakgrund och kön.

5.1.3  Samla in och analysera uppgifter om livsstilsrelaterade faktorer (t.ex. kost samt tobaks- och alkoholkonsumtion) och skador, inrätta europatäckande register över stora sjukdomar (t.ex. cancer) samt utveckla metoder och upprätthålla databaser.

5.1.4  Tillhandahålla andra relevanta hälsorelaterade kunskaper.

5.1.5  Definiera ytterligare relevanta indikatorer.

5.1.6  Utveckla lämpliga rapporteringsmekanismer.

5.1.7  Se till att sådan information samlas in regelbundet, tillsammans med statistikprogrammet, internationella organisationer och organ och genom projekt.

5.1.8  Stödja analyser av hälsofrågor i gemenskapen genom regelbundna hälsorapporter, upprätthållande av spridningsmekanismer som EU-portalen för hälsa, stöd till konsensuskonferenser och målinriktade informationskampanjer samordnade av berörda parter.

5.1.9  Fokusera på att ställa en regelbunden och tillförlitlig informationskälla till förfogande för medborgare, bland annat i format som är tillgängliga för funktionshindrade personer, samt för beslutsfattare, patienter, vårdare, hälso- och sjukvårdspersonal samt andra intresserade parter.

5.1.10  Samla in och analysera uppgifter om funktionshinder och om orsakerna till dessa och hur de förebyggs.

5.1.12  Samla in och analysera uppgifter om subfertilitet.

5.1.13  Tillhandahålla uppdaterad information om priset på enskilda läkemedel i olika medlemsstater, på grundval av de aktiva ingredienserna.

5.2.  Förbättra kommunikationen med EU-medborgarna om hälsofrågor genom att ge ett mervärde till medlemsstaternas och gemenskapens initiativ

5.2.1  Kampanjer för medvetandegörande.

5.2.2  Frågeundersökningar.

5.2.3  Konferenser, seminarier, möten med sakkunniga och intressegrupper.

5.2.4  Publikationer om hälsorelaterade frågor.

5.2.5  Information på Internet.

5.2.6  Uppbyggnad och utnyttjande av informationskontor.

Samarbete och integration

5.3.  Öka det civila samhällets och intressegruppernas möjligheter att DELTA I UTFORMNINGEN AV HÄLSOPOLITIKEN

5.3.1  Främja och stärka hälsoorganisationer på gemenskapsnivå.

5.3.2  Utbildning och kapacitetsuppbyggnad inom hälsoorganisationer.

5.3.3  Skapa nätverk av icke-statliga hälsoorganisationer och andra intressegrupper.

5.3.4  Förstärka rådgivande organ och rådgivningsmekanismer på gemenskapsnivå.

5.3.5  Bekräfta att patienterna har rättigheter även i egenskap av sjukvårdskonsumenter.

5.4  UTVECKLA ETT SÄTT för att integrera hälsofrågor i gemenskapens övriga politikområden

5.4.1  Utveckla och tillämpa metoder för att bedöma konsekvenserna av gemenskapens politik och verksamhet för hälsa.

5.4.2  Utbyta information med medlemsstaterna om bästa praxis i fråga om nationell politik.

5.4.3  Genomföra studier om hur politiken på andra områden påverkar hälsa.

5.4.4  Utveckla gemensamma strategier och åtgärder genom att skapa kopplingar till och samverkan med gemenskapens relevanta program, åtgärder och medel.

Risker, säkerhet och övergripande frågor

5.5.  Främja internationellt samarbete kring hälsa

5.5.1  Samarbete med internationella organisationer.

5.5.2  Samarbete med tredjeländer som inte deltar i programmet.

5.5.3  Uppmuntra till dialog mellan hälsoorganisationer.

5.6  Förbättra tidig upptäckt, utvärdering och information om risker

5.6.1  Stödja vetenskaplig rådgivning och riskvärdering, inbegripet de uppgifter som utförs av de oberoende vetenskapliga kommittéer som inrättats genom kommissionens beslut 2004/210/EG av den 3 mars 2004 om inrättande av vetenskapliga kommittéer på området för konsumentsäkerhet, folkhälsa och miljö(13).

5.6.2  Samla in och jämföra information samt inrätta nätverk mellan specialister och institut.

5.6.3  Främja utveckling och harmonisering av riskbedömningsmetoder.

5.6.4  Samla in och bedöma information om olika befolkningsgruppers och undergruppers exponering för kemiska, biologiska och fysiska hälsofaror samt effekterna av sådana faror.

5.6.5  Upprätta mekanismer för tidig upptäckt av nya risker och ta fram åtgärder för nyligen identifierade risker.

5.6.6  Utforma strategier för att förbättra riskkommunikationen.

5.6.7  Anordna utbildning i riskbedömning.

5.7  Främja säkra organ, ämnen av mänskligt ursprung, blod och blodderivat

5.7.1  Åtgärder för att bidra till att höja säkerheten och kvaliteten samt spårbarheten hos organ och ämnen av mänskligt ursprung, bland annat blod, blodkomponenter och blodprekursorer.

5.7.2  Stödja strategier och mekanismer för att främja transplantationer från levande donatorer och tackla problemet med bristen på organ samtidigt som etiska hänsynstaganden beaktas.

5.7.3  Utveckla och administrera gemensamma plattformar mellan donatorer och mottagare för att fastställa bästa praxis i fråga om organ och ämnen av mänskligt ursprung.

5.7.4  Utarbeta ett europeiskt donationskort.

5.8  Övergripande frågor

Ge tekniskt stöd till analysen av frågor kring framtagandet och genomförandet av politik och lagstiftning.

(1) EUT C (2) EUT C (3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 16 mars 2006. (4) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1786/2002/EG av den 23 september 2002 om antagande av ett program för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet (2003-2008) (EGT L 271, 9.10.2002, s. 1). Beslutet ändrat genom beslut nr 786/2004/EG (EUT L 138, 30.4.2004, s. 7). (5) KOM(2004)0416. (6) EUT L 369, 16.12.2004, s. 73. (7) EUT L 142, 30.4.2004, s. 1. (8) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. (9) EGT L 357, 31.12.2002, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG, Euratom) nr 1261/2005 (EUT L 201, 2.8.2005, s. 3). (10) KOM(2005)0119. (11) EUT L 248, 16.9.2002, s. 1. (12) EGT L 268, 3.10.1998, s. 1. Beslutet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1). (13) EUT L 66, 4.3.2004, s. 45.