Europaparlamentets resolution om Europeiska rådets överenskommelse avseende budgetplanen och förnyelsen av det interinstitutionella avtalet för 2007–2013

P6_TA(2006)0010 B6-0049/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av EG-fördraget, särskilt artikel 272,

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och förbättring av budgetförfarandet(1), särskilt punkt 26,

–   med beaktande av meddelandena från kommissionen till rådet och Europaparlamentet av den 26 februari 2004 med titeln "Bygga en gemensam framtid: Politiska utmaningar och budgetmedel i ett utvidgat EU 2007–2013" (KOM(2004)0101) och av den 14 juli 2004 med titeln "Budgetplan 2007–2013" (KOM(2004)0487) samt kommissionens arbetsdokument av den 12 april 2005 med titeln "Tekniska justeringar av kommissionens förslag till flerårig budgetplan 2007–2013" (SEK(2005)0494),

–   med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2005 om politiska utmaningar och budgetmedel i en utvidgad union 2007–2013(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 1 december 2005 om det interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin och förbättring av budgetförfarandet(3),

–   med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Europeiska rådet fastställde vid sitt möte den 15–16 december 2005 slutsatser avseende budgetplanen för 2007–2013.

B.  Det nuvarande avtalet om budgetdisciplin och förbättring av budgetförfarandet kommer i princip att löpa ut under 2006 och ett nytt avtal eller en förlängning av det nuvarande avtalet kan komma till stånd endast om Europaparlamentet, rådet och kommissionen kommer överens om det.

C.  I avsaknad av en budgetplan antas årliga budgetar i enlighet med artikel 272 i fördraget.

D.  Budgeten för 2006 – den sista budgeten i den nuvarande budgetplanen – uppgår till 1,093 procent av EU:s BNI i åtagandebemyndiganden för 25 medlemsstater.

E.  I Europeiska rådets överenskommelse av den 15-16 december 2005, räknar man med ett genomsnittsvärde på 1,045 procent av EU:s BNI i åtagandebemyndiganden för 27 medlemsstater inom EU-budgeten. Sammanlagt kommer åtagandebemyndigandena att uppgå till 862 363 000 000 EUR.

F.  Europaparlamentets förhandlingsståndpunkt som antogs den 8 juni 2005 garanterar en bättre överensstämmelse mellan politiska prioriteringar och finansiella behov, en modernisering av budgeten genom större flexibilitet och en förbättring av kvaliteten i genomförandet. Den ekonomiska ramen uppgår till 974 837 000 000 EUR, vilket i medeltal svarar mot 1,18 procent av EU:s BNI i åtagandebemyndiganden.

1.  Europaparlamentet noterar att Europeiska rådet äntligen har kommit fram till en överenskommelse bland medlemsstaterna, vilken gör det möjligt att börja förhandla med Europaparlamentet om den kommande budgetplanen.

2.  Europaparlamentet noterar att Europeiska rådets slutsatser är inriktade på en traditionell politik som handhas av medlemsstaterna i stället för att lyfta fram en politik som underlättar för EU att ta itu med nya utmaningar och utveckla ett europeiskt mervärde för medborgarna. Parlamentet beklagar i detta sammanhang den oacceptabla minskningen av åtagandena för konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning, trots att samtliga EU-institutioner betonat Lissabonstrategin, och nedskärningarna för medborgarskap, frihet, säkerhet och rättvisa samt för externa åtgärder. Dessutom beklagar parlamentet att medlemsstaterna kämpar för att bevara sina nationella intressen i stället för att främja den europeiska dimensionen och inte kunnat ta itu med den stora frågan om en reform av systemet för egna medel.

3.  Europaparlamentet erinrar om att slutsatserna från Europeiska rådet – vilka ibland hänvisar till högst specifika regler i samband med utgiftsprogrammen – inte kan tillmätas större vikt än de befogenheter Europaparlamentet har i egenskap av att vara en gren av den lagstiftande och den budgetansvariga myndigheten samt vidhåller kravet på att oinskränkt få spela sin parlamentariska roll i samband med utarbetandet av politiken samt reformerna av den och budgeten för den.

4.  Europaparlamentet avvisar Europeiska rådets slutsatser i deras nuvarande utformning eftersom den inte garanterar en budget som kommer att skapa mera välstånd, konkurrenskraft, solidaritet, sammanhållning och säkerhet i framtiden, i samklang med en politik som det redan beslutats om i rådet. Där uppfylls inte de åtaganden som ingåtts gentemot de nya medlemsstaterna och inte heller innehåller den bestämmelser om en tillräcklig och detaljerad flexibilitetsmekanism eller ett fast åtagande om att Europaparlamentet skall få spela en tydlig roll vid översynen och där saknas slutligen också tillräckliga stödåtgärder, för att säkerställa exempelvis ett bättre genomförande av och en bättre kontroll av utgifterna i medlemsstaterna.

5.  Europaparlamentet understryker hur viktigt parlamentet anser det är med mera flexibilitet.

6.  Europaparlamentet bekräftar än en gång sin ståndpunkt, vilken anges i den ovannämnda resolutionen av den 8 juni 2005, och uppdrar åt budgetutskottet att bedriva förhandlingarna om det interinstitutionella avtalet i enlighet med den.

7.  Europaparlamentet är villigt att inleda konstruktiva förhandlingar med rådet på grundval av respektive sidors ståndpunkter, under förutsättning att det österrikiska ordförandeskapet ges ett verkligt förhandlingsmandat. Europaparlamentet är beslutet att försvara de kvantitativa, strukturella och kvalitativa elementen i sin förhandlingsposition och att förbättra den europeiska dimensionen i EU:s jordbrukspolitik, interna politik, och politik för yttre förbindelser.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT C 172, 18.6.1999, s. 1. Avtalet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets beslut 2005/708/EG (EUT L 269, 14.10.2005, s. 24). (2) Antagna texter, P6_TA(2005)0224. (3) Antagna texter, P6_TA(2005)0453.

Europaparlamentets beslut att tillsätta en undersökningskommitté beträffande krisen i bolaget Equitable Life Assurance Society

P6_TA(2006)0011 B6-0050/2006

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av artikel 193 i EG-fördraget,

–   med beaktande av Europaparlamentets, rådets och kommissionens beslut 95/167/EG, Euratom, ECSC av den 19 april 1995 om närmare föreskrifter om utövandet av Europaparlamentets undersökningsrätt(1),

–   med beaktande av artikel 176 i arbetsordningen,

–   med beaktande av den begäran som 213 av parlamentets ledamöter har lämnat in,

–   med beaktande av talmanskonferensens beslut av den 14 december 2005 då man i princip enades om att inrätta en undersökningskommitté beträffande de anklagelser som framförts i framställningarna 0611/2004 från Arthur White (brittisk) och 0029/2005 från Paul Braithwaite (brittisk) på EMAG:s (Equitable Members' Action Group) vägnar, och i senare framställningar om samma ämne som lämnats in av tyska och irländska framställare, och som alla berör Equitable Life Assurance Society (Equitable Life).

1.  Europaparlamentet beslutar att inrätta en undersökningskommitté för att undersöka de påstådda överträdelserna eller administrativa missförhållandena vid tillämpningen av gemenskapsrätten som berör krisen i bolaget Equitable Life Assurance Society utan att detta påverkar de nationella domstolarnas eller gemenskapsdomstolarnas behörighet.

2.  Europaparlamentet beslutar att undersökningskommittén skall:

3.  Europaparlamentet beslutar att undersökningskommittén skall presentera en interimsrapport till parlamentet senast fyra månader efter att arbetet påbörjats och ha som mål att presenterna sin slutliga rapport till parlamentet 12 månader efter att detta beslut fattats.

4.  Europaparlamentet beslutar att undersökningskommittén skall bestå av 22 parlamentsledamöter.

(1) EGT L 113, 19.5.1995, s. 1. (2) Rådets direktiv 92/96/EEG av den 10 november 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser direkt livförsäkring och om ändring av direktiven 79/267/EEG och 90/619/EEG (tredje livförsäkringsdirektivet) EGT L 360, 9.12.1992, s. 1. (3) 3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring. (Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/68/EG (EUT L 323, 9.12.2005, s. 1). EGT L 345, 19.12.2002, s. 1.

Europaparlamentets beslut om tillsättning av ett tillfälligt utskott för CIA:s förmodade användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar

P6_TA(2006)0012 B6-0051/2006

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av den vikt som Europeiska unionen fäster vid principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt vid rättsstatsprincipen i enlighet med inledningen till Fördraget om Europeiska unionen samt i synnerhet artiklarna 6 och 7 i det fördraget,

–   med beaktande av att skyddet av de grundläggande rättigheterna enligt Europeiska gemenskapernas domstols rättspraxis också utgör en del av gemenskapens konstitutionella ordning,

–   med beaktande av att skyddet av den mänskliga värdigheten är ett av huvudmålen för Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, vilket institutionerna tillkännagav den 7 december 2000, och att detta grundläggande värde skulle kränkas i händelse av grym, omänsklig eller förnedrande behandling av personer som oberoende av skäl sker under EU:s medlemsstateras och institutioners direkta eller indirekta ansvar,

–   med beaktande av sin resolution av den 15 december 2005 om CIA:s förmodade användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar(1) där det, mot bakgrund av Europarådets pågående undersökning, fastställs att det behövs ett tillfälligt utskott inom Europaparlamentet för att åtfölja denna undersökning, särskilt vad gäller medlemsstaters inblandning,

–   med beaktande av artikel 175 i arbetsordningen,

–   med beaktande av talmanskonferensens förslag, i vilket mandatet för och sammansättningen av det tillfälliga utskottet för CIA:s eller andra tredje länders underrättelsetjänsters påstådda användning av EU:s territorium, inbegripet anslutningsländer, kandidatländer och associerade länder, för transport och illegal internering av fångar fastställs.

1.  Europaparlamentet beslutar att tillsätta ett tillfälligt utskott med mandat att:

2.  Europaparlamentet beslutar att det tillfälliga utskottet skall stå i kontakt med och upprätthålla ett så nära samarbete som möjligt med Europarådet och dess generalsekreterare och parlamentariska församling, Europrådets kommissarie för mänskliga rättigheter, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och de nationella parlamenten.

3.  Europaparlamentet beslutar att det tillfälliga utskottet skall lägga fram en delrapport till parlamentet inom fyra månader efter det att det har påbörjat sitt arbete, med detaljerade förslag om hur dess arbete skall fortgå.

4.  Europaparlamentet beslutar att det tillfälliga utskottet skall bestå av 46 av parlamentets ledamöter.

(1) Antagna texter, P6_TA(2005)0529.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets förordning om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer som misstänks för inblandning i mordet på Libanons före detta premiärminister Rafiq Hariri (KOM(2005)0614 – 15098/2005 – C6-0434/2005 – 2005/0234(CNS))

P6_TA(2006)0013 A6-0003/2006

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2005)0614)(1),

–   med beaktande av rådets utkast (15098/2005),

–   med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2005/888/GUSP(2),

–   med beaktande av artiklarna 60 och 301 i EG-fördraget.

–   med beaktande av artikel 308 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0434/2005),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0003/2006).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar Ändring 1 Led 1a (nytt) i beaktandemeningen – med beaktande av de riktlinjer som antogs av rådet den 12 december 2005 om genomförandet och utvärderingen av restriktiva åtgärder (sanktioner) inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, Ändring 2 Artikel 2, punkt 1 och 2 1.  Alla tillgångar och ekonomiska resurser som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga I, skall frysas. 1.  Alla tillgångar och ekonomiska resurser som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som tas upp i den förteckning som upprättats av kommissionen i enlighet med artikel 8, skall frysas. 2.  Inga tillgångar eller ekonomiska resurser får direkt eller indirekt ställas till förfogande för eller göras tillgängliga till förmån för de fysiska eller juridiska personer, enheter och organ som förtecknas i bilaga I. 2.  Inga tillgångar eller ekonomiska resurser får direkt eller indirekt ställas till förfogande för eller göras tillgängliga till förmån för de fysiska eller juridiska personer, enheter och organ som tas upp i den förteckning som upprättats av kommissionen i enlighet med artikel 8. Ändring 3 Artikel 8, punkt 1 1.  Kommissionen skall bemyndigas att 1.  Kommissionen skall efter samråd med Europaparlamentet bemyndigas att a) ändra bilaga I på grundval av beslut som fattas av sanktionskommittén, och a) på grundval av beslut som fattas av sanktionskommittén upprätta och ändra en förteckning över de fysiska eller juridiska personer, enheter och organ som avses i artikel 2, vars tillgångar och ekonomiska resurser skall frysas, och rätta förteckningen om fel kan påvisas, och b) ändra bilaga II på grundval av de upplysningar som lämnas av medlemsstaterna. b) ändra bilagan på grundval av de upplysningar som lämnas av medlemsstaterna. Innan den förteckning som avses i led  a i första stycket upprättas och ändras skall kommissionen under sekretess informera Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för utvecklingsfrågor. Ändring 4 Bilaga I Denna bilaga utgår.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT. (2) EUT L 327, 14.12.2005, s. 26.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets direktiv om hantering av avfall från utvinningsindustrin och om ändring av direktiv 2004/35/EG (PE-CONS 3665/2005 – C6-0405/2005 – 2003/0107(COD))

P6_TA(2006)0014 A6-0001/2006

(Medbeslutandeförfarandet: tredje behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förlikningskommitténs gemensamma utkast (PE-CONS 3665/2005 – C6-0405/2005), av den interinstitutionella förklaringen om detta och av Bulgariens och Rumäniens gemensamma förklaring om direktivets genomförande, till vilket den interinstitutionella förklaringen hänvisar,(1)

–   med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(2), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2003)0319)(3),

–   med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid andra behandlingen av ärendet(4), en behandling som avsåg rådets gemensamma ståndpunkt(5),

–   med beaktande av kommissionens yttrande över parlamentets ändringar i den gemensamma ståndpunkten (KOM(2005)0477)(6),

–   med beaktande av artikel 251.5 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 65 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från parlamentets delegation till förlikningskommittén (A6-0001/2006).

1.  Europaparlamentet godkänner det gemensamma utkastet och bekräftar sitt uttalande om Bulgariens och Rumäniens gemensamma förklaring.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna rättsakten i enlighet med artikel 254.1 i EG-fördraget.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att underteckna rättsakten, efter kontroll av att alla förfaranden vederbörligen avslutats, och att i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den tillsammans med den interinstitutionella förklaringen om den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna lagstiftningsresolution till rådet och kommissionen.

(1) Både den interinstitutionella förklaringen och den gemensamma förklaringen är bifogade till denna resolution. (2) EUT C 103 E, 29.4.2004, s. 634. (3) Ännu ej offentliggjort i EUT. (4) Antagna texter från sammanträdet den 6.9.2005, P6_TA(2005)0319. (5) EUT C 172 E, 12.7.2005, s. 1. (6) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets direktiv om förvaltning av badvattenkvaliteten och om upphävande av direktiv 76/160/EEG (PE-CONS 3659/2005 – C6-0373/2005 – 2002/0254(COD))

P6_TA(2006)0015 A6-0415/2005

(Medbeslutandeförfarandet: tredje behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förlikningskommitténs gemensamma utkast (PE-CONS 3659/2005 – C6-0373/2005),

–   med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(1), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2002)0581)(2),

–   med beaktande av kommissionens ändrade förslag (KOM(2004)0245)(3),

–   med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid andra behandlingen av ärendet(4), en behandling som avsåg rådets gemensamma ståndpunkt(5),

–   med beaktande av kommissionens yttrande över parlamentets ändringar i den gemensamma ståndpunkten (KOM(2005)0277(6),

–   med beaktande av artikel 251.5 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 65 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från parlamentets delegation till förlikningskommittén (A6-0415/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner det gemensamma utkastet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna rättsakten i enlighet med artikel 254.1 i EG-fördraget.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att underteckna rättsakten, efter kontroll av att alla förfaranden vederbörligen avslutats, och att i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna lagstiftningsresolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 82 E, 1.4.2004, s. 115. (2) EUT C 45 E, 25.2.2003, s. 127. (3) Ännu ej offentliggjort i EUT. (4) Antagna texter från sammanträdet den 10.5.2005, P6_TA(2005)0165. (5) EUT C 111 E, 11.5.2005, s. 1. (6) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (6273/2/2005 – C6-0297/2005 – 2003/0242(COD))

P6_TA(2006)0016 A6-0381/2005

(Medbeslutandeförfarandet: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt (6273/2/2005 – C6-0297/2005),

–   med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(1), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2003)0622)(2),

–   med beaktande av artikel 251.2 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 62 i arbetsordningen,

–   med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0381/2005).

1.  Europaparlamentet godkänner den gemensamma ståndpunkten såsom ändrad av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid andra behandlingen den 18 januari 2006 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 175.1,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(4), och

av följande skäl:

(1)  Syftet med gemenskapens miljölagstiftning är att bland annat bidra till att bevara, skydda och förbättra miljöns kvalitet, främja hållbar utveckling och att skydda människors hälsa.

(2)  I gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram(5) betonas att det är viktigt att allmänheten får adekvat miljöinformation och på ett meningsfullt sätt kan delta i beslutsprocesser i miljöfrågor, och därigenom öka ansvarigheten och öppenheten i beslutsprocessen och bidra till att öka allmänhetens miljömedvetenhet och stöd för fattade beslut. Programmet betonar också, liksom tidigare miljöhandlingsprogram(6), att gemenskapens lagstiftning om miljöskydd måste genomföras, tillämpas och följas på ett bättre sätt, och att överträdelser av gemenskapens miljölagstiftning måste beivras.

(3)  Gemenskapen undertecknade den 25 juni 1998 Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europas (FN/ECE) konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (nedan kallad "Århuskonventionen"). Gemenskapen godkände Århuskonventionen den 17 februari 2005. Gemenskapslagstiftningens bestämmelser bör vara förenliga med den konventionen.

(4)  Gemenskapen har redan antagit en uppsättning rättsakter, vilka utvecklas successivt och bidrar till att uppnå målen i Århuskonventionen. Det bör införas bestämmelser som tillämpar konventionens krav på gemenskapens institutioner och organ.

(5)  Århuskonventionens tre pelare – tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor – bör behandlas i en enda rättsakt med gemensamma bestämmelser om syften och definitioner. Detta bidrar till att rationalisera lagstiftningen och öka öppenheten kring de genomförandeåtgärder som vidtas i förhållande till gemenskapens institutioner och organ.

(6)  Grundprincipen är att de rättigheter som garanteras av Århuskonventionens tre pelare gäller utan diskriminering på grund av medborgarskap, nationalitet eller hemvist.

(7)  Beteckningen myndigheter får i Århuskonventionen en vid definition; den grundläggande principen är att där offentlig makt utövas bör det finnas rättigheter för enskilda och deras organisationer. Det är därför nödvändigt att de gemenskapsinstitutioner och gemenskapsorgan som omfattas av denna förordning definieras på samma vida och funktionella sätt. I enlighet med Århuskonventionen kan gemenskapens institutioner och organ undantas från konventionens räckvidd när de handlar i egenskap av dömande eller lagstiftande myndighet. För att detta undantag skall överensstämma med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar,(7) bör emellertid bestämmelserna om tillgång till miljöinformation tillämpas på gemenskapens institutioner och organ när de handlar i egenskap av lagstiftande myndighet.

(8)  Definitionen av miljöinformation i denna förordning omfattar information i varje form om tillståndet i miljön. Definitionen motsvarar den i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation(8) och innefattar uppgifter om läget i förfarandena om överträdelser av gemenskapslagstiftningen. Definitionen av handling i förordning (EG) nr 1049/2001 omfattar miljöinformation enligt definitionen i den här förordningen.

(9)  Denna förordning bör innehålla en definition av planer och program i den mening som avses i Århuskonventionen och parallellt med det tillvägagångssätt som har följts i förhållande till medlemsstaternas förpliktelser enligt befintlig EG-rätt. Planer och program avseende miljön bör definieras i förhållande till hur de bidrar till att uppnå eller sannolikt avsevärt påverkar möjligheten att uppnå gemenskapens miljöpolitiska mål och prioriteringar. I gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram fastställs gemenskapens miljöpolitiska mål och åtgärder för att uppnå dessa mål under en tioårsperiod från den 22 juli 2002. När denna period har löpt ut bör ett nytt miljöhandlingsprogram antas.

(10)  Miljörätten utvecklas kontinuerligt och definitionen av miljörätt bör därför ta fasta på gemenskapens miljöpolitiska mål enligt fördraget.

(11)  Förvaltningsåtgärder med individuell räckvidd bör kunna omprövas internt om de har rättsligen bindande effekt utanför gemenskapsinstitutionen eller gemenskapsorganet ifråga. Även försummelse att vidta en förvaltningsåtgärd som föreskrivs enligt miljörätten bör kunna prövas. Eftersom åtgärder som vidtas av gemenskapens institutioner och organ kan undantas när institutionen eller organet handlar i egenskap av dömande eller lagstiftande myndighet, bör detta också gälla andra undersökningsförfaranden när gemenskapens institutioner eller organ handlar i egenskap av överprövande förvaltningsinstans i enlighet med fördraget.

(12)  Enligt Århuskonventionen skall allmänheten kunna ta del av miljöinformation, antingen efter begäran eller genom aktiv spridning av de myndigheter som omfattas av konventionen. Förordning (EG) nr 1049/2001 är tillämplig på Europaparlamentet, rådet och kommissionen samt byråer och liknande organ som inrättats genom en gemenskapsrättsakt. Den förordningens bestämmelser om dessa institutioner överensstämmer i stor utsträckning med Århuskonventionen. Det är nödvändigt att tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 1049/2001 utvidgas till att omfatta alla andra gemenskapsinstitutioner och gemenskapsorgan.

(13)  Det bör införas bestämmelser om vissa frågor som regleras i Århuskonventionen men som helt eller delvis saknar motsvarighet i förordning (EG) nr 1049/2001, särskilt vad gäller insamling och spridning av miljöinformation.

(14)  Om allmänhetens rätt att ta del av miljöinformation skall vara meningsfull måste miljöinformationen vara av god kvalitet. Det bör därför införas bestämmelser som ålägger gemenskapens institutioner och organ att garantera miljöinformationens kvalitet.

(15)  När det gäller undantag från reglerna om tillgång till miljöinformation, bör de relevanta bestämmelserna i direktiv 2003/4/EG gälla också för gemenskapens institutioner och organ. Grunderna för avslag när det gäller tillgång till miljöinformation bör tolkas restriktivt, varvid hänsyn bör tas till allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut och huruvida informationen gäller utsläpp i miljön.

(16)  I enlighet med Europaparlamentets och rådets beslut nr 2119/98/EG av den 24 september 1998 om att bilda ett nätverk för epidemiologisk övervakning och kontroll av smittsamma sjukdomar i gemenskapen(9) har ett nätverk redan inrättats på gemenskapsnivå för att med kommissionens hjälp främja samarbete och samordning mellan medlemsstaterna i syfte att förbättra förebyggandet och bekämpningen inom gemenskapen av vissa smittsamma sjukdomar. Genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1786/2002/EG av den 23 september 2002(10) antas ett program för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet som kompletterar medlemsstaternas åtgärder. Programmets syften, bl.a. att förbättra information och kunskap till nytta för folkhälsan och att höja medlemsstaternas förmåga att snabbt och samordnat kunna möta hot mot folkhälsan, är också helt förenliga med Århuskonventionen. Denna förordning bör därför inte påverka tillämpningen av besluten nr 2119/98/EG och 1786/2002/EG.

(17)  Enligt Århuskonventionen skall parterna se till att allmänheten kan delta i utarbetandet av planer och program avseende miljön. Sådana bestämmelser skall innehålla rimliga tidsfrister för att allmänheten skall kunna informeras om miljöbeslutsprocessen i fråga. För att allmänhetens deltagande skall bli meningsfullt bör det ske på ett tidigt stadium, när alla alternativ är möjliga. Gemenskapens institutioner och organ bör, när de antar bestämmelser om allmänhetens deltagande, fastställa vilken allmänhet som får delta.

(18)  Enligt artikel 9.3 i Århuskonventionen skall det finnas möjligheter att få handlingar och försummelser av privatpersoner eller myndigheter som strider mot miljölagstiftningen prövade av domstol eller genom andra omprövningsförfaranden. Bestämmelserna om tillgång till rättslig prövning bör vara förenliga med fördraget. Denna förordning bör endast reglera myndigheters handlingar och försummelser.

(19)  För att säkerställa adekvata och effektiva rättsmedel, inbegripet rättsmedlen vid Europeiska gemenskapernas domstol enligt de relevanta bestämmelserna i EG-fördraget, bör den gemenskapsinstitution eller det gemenskapsorgan som har vidtagit den åtgärd som skall prövas eller som, i fråga om en påstådd förvaltningsförsummelse, underlåtit att vidta en åtgärd kunna ompröva sitt beslut eller, vid en försummelse, vidta en åtgärd.

(20)  Icke-statliga organisationer som verkar på miljöskyddsområdet och som uppfyller vissa kriterier, särskilt att de är oberoende, laglydiga organisationer vars huvudsyfte är att främja miljöskydd, bör ha rätt att begära intern omprövning på gemenskapsnivå av en åtgärd som antagits eller en försummelse som begåtts enligt miljörätten av en gemenskapsinstitution eller ett gemenskapsorgan, så att institutionen eller organet kan ompröva åtgärden eller försummelsen.

(21)  Om en tidigare begäran om intern omprövning inte har gett önskat resultat bör den berörda icke-statliga organisationen kunna väcka talan vid EG-domstolen i enlighet med tillämpliga bestämmelser i fördraget.

(22)  Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen och återspeglas i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 37 i denna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

1.  Syftet med denna förordning är att bidra till fullgörandet av de skyldigheter som följer av FN/ECE:s konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (nedan kallad "Århuskonventionen") genom att fastställa regler för tillämpningen av konventionens bestämmelser på gemenskapens institutioner och organ, särskilt genom att

2.  Vid tillämpningen av denna förordning skall gemenskapens institutioner och organ sträva efter att bistå och vägleda allmänheten vad gäller tillgång till information, deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor.

Artikel 2

Definitioner

1.  I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

Även allmänna miljöhandlingsprogram skall anses utgöra planer och program avseende miljön.

2.  Med förvaltningsåtgärd och förvaltningsförsummelse avses inte åtgärder som vidtas eller försummelser som begås av en gemenskapsinstitution eller ett gemenskapsorgan i egenskap av överprövande förvaltningsinstans i enlighet med

AVDELNING II

TILLGÅNG TILL MILJÖINFORMATION

Artikel 3

Tillämpning av förordning (EG) nr 1049/2001

Förordning (EG) nr 1049/2001 skall tillämpas när en sökande begär tillgång till miljöinformation som förvaras hos gemenskapens institutioner och organ, utan att sökanden diskrimineras på grund av medborgarskap, nationalitet eller hemvist eller, när sökanden är en juridisk person, utan att diskrimineras på grund av var sökanden har sitt registrerade säte eller sin huvudsakliga verksamhet.

Vid tillämpning av den här förordningen avses med beteckningen "institution" i förordning (EG) nr 1049/2001 "gemenskapsinstitution eller gemenskapsorgan".

Artikel 4

Insamling och spridning av miljöinformation

1.  Gemenskapens institutioner och organ skall organisera den miljöinformation som är relevant för deras verksamhet och som förvaras hos dem, så att den aktivt och systematiskt sprids till allmänheten, vilket särskilt skall ske med hjälp av telematik eller elektronik i enlighet med artikel 11.1 och 11.2 samt artikel 12 i förordning (EG) nr 1049/2001. De skall successivt göra miljöinformationen tillgänglig i elektroniska databaser som är lätt åtkomliga för allmänheten via allmänna telenät. De skall i detta syfte placera miljöinformationen i databaser som skall förses med sökredskap och annan programvara avsedd att hjälpa allmänheten att hitta den information den söker.

Den information som tillhandahålls med hjälp av telematik och/eller elektronik behöver inte omfatta information som insamlats före denna förordnings ikraftträdande, såvida den inte redan finns tillgänglig i elektronisk form. Om så inte är fallet skall det tydligt anges var informationen finns tillgänglig och hur den kan erhållas.

Gemenskapens institutioner och organ skall göra alla rimliga ansträngningar för att se till att miljöinformation som förvaras hos dem bevaras i en form eller ett format som lätt kan återges och som är lätt åtkomligt med hjälp av telematik eller på annan elektronisk väg.

2.  Den miljöinformation som skall tillhandahållas och spridas skall uppdateras på lämpligt sätt. Utöver de handlingar som anges i artikel 12.2 och 12.3 samt artikel 13.1 och 13.2 i förordning (EG) nr 1049/2001 skall databaserna och registren innehålla följande:

3.  I lämpliga fall kan gemenskapens institutioner och organ uppfylla kraven i punkterna 1 och 2 genom att inrätta länkar till webbplatser på Internet där informationen finns.

4.  Kommissionen skall med jämna mellanrum, minst vart fjärde år, se till att en rapport om tillståndet i miljön, med information om kvaliteten och belastningarna på miljön, publiceras och sprids.

Artikel 5

Miljöinformationens kvalitet

1.  Gemenskapens institutioner och organ skall, så långt det är möjligt inom ramen för deras befogenheter, se till att all information som sammanställs av dem eller för deras räkning är aktuell, korrekt och jämförbar.

2.  Gemenskapens institutioner och organ skall på begäran informera sökanden om var man kan finna information om de mätmetoder, inklusive metoder för analys, provtagning och förbehandling av prover, som använts vid sammanställningen av informationen, om sådan information finns tillgänglig. Alternativt kan de hänvisa till den standardmetod som använts.

Artikel 6

Tillämpning av undantag avseende begäran om tillgång till miljöinformation

1.  Gemenskapens institutioner och organ får neka tillgång till miljöinformation eller besluta att inte sprida miljöinformation endast på grundval av något av de undantag som anges i artikel 4 i direktiv 2003/4/EG eller av punkt 2 i denna artikel.

2.  Utöver de undantag som anges i artikel 4 i förordning (EG) nr 1049/2001 får gemenskapens institutioner och organ vägra tillgång till miljöinformation om utlämnande av informationen skulle få negativa följder för skyddet av den miljö som informationen gäller, till exempel sällsynta arters häckningsplatser.

Artikel 7

Begäran om tillgång till miljöinformation som inte förvaras hos en gemenskapsinstitution eller ett gemenskapsorgan

En gemenskapsinstitution eller ett gemenskapsorgan som får en begäran om tillgång till miljöinformation som inte förvaras vid denna institution eller detta organ skall snarast möjligt, men senast inom 15 arbetsdagar, informera sökanden om vid vilken gemenskapsinstitution, vilket gemenskapsorgan eller vilken offentlig myndighet i den mening som avses i direktiv 2003/4/EG som den tror det är möjligt att ansöka om den begärda informationen, eller vidarebefordra begäran dit och informera sökanden om detta.

Artikel 8

Avgifter

De av gemenskapens institutioner och organ som inte omfattas av förordning (EG) nr 1049/2001 får, i fall då artikel 10 i den förordningen inte är tillämplig, ta ut en rimlig avgift för att lämna ut information. De skall offentliggöra och tillhandahålla sökandena en förteckning över avgifterna och ange i vilka fall de kommer att tas ut eller inte tas ut och i vilka fall avgiften skall betalas i förskott.

Artikel 9

Samarbete

Vid omedelbart hot mot människors liv och hälsa eller mot miljön – oberoende av om hotet kommer från mänsklig verksamhet eller har naturliga orsaker – skall gemenskapens institutioner och organ på begäran från en sådan offentlig myndighet som avses i direktiv 2003/4/EG samarbeta med och bistå myndigheten, så att denna omedelbart och utan dröjsmål kan sprida till den allmänhet som kan påverkas all miljöinformation som gör det möjligt för den allmänheten att förebygga eller minimera skador från hotet, i den utsträckning som denna information förvaras av eller för gemenskapsinstitutionens, gemenskapsorganets och/eller myndighetens räkning.

Första stycket skall inte påverka tillämpningen av särskilda förpliktelser fastställda i gemenskapslagstiftningen, särskilt i beslut nr 2119/98/EG och beslut nr 1786/2002/EG.

AVDELNING III

ALLMÄNHETENS DELTAGANDE NÄR DET GÄLLER PLANER, PROGRAM OCH RIKTLINJER AVSEENDE MILJÖN

Artikel 10

1.   Gemenskapens institutioner och organ skall, när de utarbetar, ändrar eller ser över planer, program eller riktlinjer avseende miljön, informera allmänheten om detta genom ett offentligt tillkännagivande eller på annat lämpligt sätt, till exempel via elektroniska medier. Informationen skall i tillämpliga fall inbegripa utkastet till förslag och den miljöinformation eller miljöbedömning som avser den plan, det program eller de riktlinjer som håller på att utarbetas, ändras eller ses över.

2.   Den gemenskapsinstitution eller det gemenskapsorgan som utarbetar, ändrar eller ser över planer, program eller riktlinjer avseende miljön skall informera allmänheten om hur deltagandet skall gå till rent praktiskt, i synnerhet genom att informera om vilken administrativ enhet inom institutionen eller organet som kan tillhandahålla relevant information och ta emot synpunkter eller frågor samt om tidsfristen för att avge synpunkter.

3.   Gemenskapens institutioner och organ skall vidta praktiska åtgärder för att göra det möjligt för allmänheten att ge synpunkter och uttrycka åsikter på ett tidigt stadium innan några beslut fattats om planen, programmet eller riktlinjerna. Beroende på planens, programmets eller riktlinjernas karaktär skall allmänheten ges möjlighet att ge synpunkter under olika stadier av utarbetandet, ändringen eller översynen.

Åtgärderna skall inbegripa rimliga tidsfrister för de olika stadierna, med tillräckligt mycket tid för att allmänheten skall hinna informeras, förbereda sig och delta på ett meningsfullt sätt i beslutsprocessen i miljöfrågor. Vid skriftligt samråd om en plan, ett program eller riktlinjer avseende miljön skall tidsfristen för att ta emot synpunkter i regel vara åtta veckor. Om möten eller utfrågningar anordnas skall detta meddelas minst åtta veckor i förväg. Tidsfristerna kan kortas i brådskande fall eller om allmänheten redan har haft möjlighet att lämna synpunkter på planen, programmet eller riktlinjerna i fråga.

Artikel 11

Resultaten av allmänhetens deltagande

Gemenskapens institutioner och organ skall, när de fattar beslut om planen, programmet eller riktlinjerna avseende miljön ta vederbörlig hänsyn till resultaten av allmänhetens deltagande.

Gemenskapens institutioner och organ skall informera allmänheten om planen, programmet eller riktlinjerna, inbegripet dess text, samt om de skäl och hänsyn som lagts till grund för beslutet, inbegripet information om samrådet med allmänheten.

AVDELNING IV

INTERN OMPRÖVNING OCH TILLGÅNG TILL RÄTTSLIG PRÖVNING

Artikel 12

Begäran om intern omprövning av förvaltningsåtgärder

1.  En icke-statlig organisation som uppfyller kriterierna i artikel 13 kan begära en intern omprövning av ett agerande av den gemenskapsinstitution eller det gemenskapsorgan som har vidtagit en förvaltningsåtgärd enligt miljörätten eller, i fråga om en påstådd förvaltningsförsummelse, borde ha vidtagit en sådan åtgärd.

En sådan begäran skall vara skriftlig och lämnas in senast åtta veckor efter det att en förvaltningsåtgärd vidtogs, meddelades eller offentliggjordes – beroende på vilket datum som infaller sist – eller, i fråga om en påstådd förvaltningsförsummelse, senast åtta veckor efter det att förvaltningsåtgärden skulle ha vidtagits. Begäran skall innehålla grunderna för omprövningen.

2.  Den gemenskapsinstitution eller det gemenskapsorgan som avses i punkt 1 skall pröva varje sådan begäran som inte är uppenbart ogrundad. Gemenskapsinstitutionen eller gemenskapsorganet skall snarast ange sina skäl i ett skriftligt svar, dock senast tolv veckor efter det att begäran togs emot.

3.  En gemenskapsinstitution eller ett gemenskapsorgan som trots rimliga ansträngningar inte kan agera i enlighet med punkt 2 skall snarast, dock senast inom den tid som anges i punkt 2, underrätta den icke-statliga organisation som lämnat begäran om anledningen till detta och om när institutionen eller organet avser att agera.

I vart fall skall gemenskapsinstitutionen eller gemenskapsorganet agera senast arton veckor efter det att begäran togs emot.

Artikel 13

Kriterier för behörighet på gemenskapsnivå

1.  En icke-statlig organisation har rätt att begära intern omprövning enligt artikel 12 om

2.  Kommissionen skall anta de bestämmelser som behövs för att kriterierna i punkt 1 skall tillämpas på ett öppet och konsekvent sätt.

Artikel 14

Talan vid EG-domstolen

1.  Den icke-statliga organisation som har lämnat begäran om intern omprövning i enlighet med artikel 12 får väcka talan vid EG-domstolen i enlighet med tillämpliga bestämmelser i fördraget.

2.  Om gemenskapsinstitutionen eller gemenskapsorganet inte agerar i enlighet med artikel 12.2 eller 12.3 får den icke-statliga organisationen väcka talan vid EG-domstolen i enlighet med tillämpliga bestämmelser i fördraget.

AVDELNING V

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 15

Tillämpningsföreskrifter

Gemenskapens institutioner och organ skall vid behov anpassa sina arbetsordningar till bestämmelserna i denna förordning. Dessa anpassningar skall få verkan från och med den ... (11).

Artikel 16

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den ... (12).

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ... den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT C 103 E, 29.4.2004, s. 612 (2) Ännu ej offentliggjort i EUT. (3) EUT C 117, 30.4.2004, s. 52. (4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 31 mars 2004 (EUT C 103 E, 29.4.2004, s. 612), rådets gemensamma ståndpunkt av den 18 juli 2005 (EUT C 264 E, 25.10.2005, s. 18) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 18 januari 2006. (5) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram (EGT L 242, 10.9.2002, s. 1). (6) Gemenskapens fjärde miljöhandlingsprogram (EGT C 328, 7.12.1987, s. 1). Gemenskapens femte miljöhandlingsprogram (EGT C 138, 17.5.1993, s. 1). (7) EGT L 145, 31.5.2001, s. 43. (8) EUT L 41, 14.2.2003, s. 26. (9) EGT L 268, 3.10.1998, s. 1. Beslutet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1). (10) EGT L 271, 9.10.2002, s. 1. Beslutet senast ändrat genom beslut nr 786/2004/EG (EUT L 138, 30.4.2004, s. 7). (11) * Den dag då förordningen träder i kraft. (12) * Tre månader efter det att denna förordning har trätt i kraft.

Europaparlamentets resolution om Afghanistan

P6_TA(2006)0017 RC-B6-0026/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Afghanistan,

–   med beaktande av det nya parlament som tillträdde i Afghanistan den 19 december 2005 efter valet den 18 september 2005,

–   med beaktande av att valet av en nationalförsamling innebär att den process som inleddes genom Bonnöverenskommelsen den 5 december 2001 i realiteten är avslutad,

–   med beaktande av valet av provinsråd i samtliga 34 provinser i landet,

–   med beaktande av EU:s och Afghanistans gemensamma förklaring om ett nytt partnerskap mellan EU och Afghanistan som undertecknades i Strasbourg den 16 november 2005,

–   med beaktande av den internationella konferens som kommer att inledas i London den 31 januari 2006 i syfte att inrätta ett forum efter Bonnsamarbetet avseende Afghanistan där det internationella samfundets stöd i frågor som rör säkerhet, styrelseskick och utveckling i Afghanistan skall behandlas,

–   med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Antagandet av en ny konstitution i januari 2004, presidentvalet i oktober 2004 och parlaments- och provinsvalet i september 2005 – i bägge fallen med miljontals registrerade väljare som deltog – utgjorde viktiga steg i den övergångsprocess som skall leda till att mer representativa och demokratiska institutioner inrättas i Afghanistan, vilket i sin tur skall bidra till en fredlig och hållbar framtid för Afghanistan efter ett kvarts sekel av konflikter och förtryck.

B.  Säkerställandet av en rimlig säkerhetsnivå är fortfarande en prioritering i Afghanistan, framför allt i de södra och sydöstra provinserna, och internationell närvaro är fortfarande nödvändig för att terrorismen skall kunna bekämpas och fredliga förhållanden återupprättas i hela landet.

C.  Diskrimineringen av kvinnor, som aldrig varit så omfattande som under talibanregimen, liksom traditioner som husarrest och tvångsgiftermål utgör fortfarande problem som man snarast måste ta itu med.

D.  Den allt genomsyrande opium- och heroinproduktionen riskerar att få bestående negativa effekter för nationens politik, lamslå samhället och snedvrida en ömtålig ekonomi och samtidigt stärka ställningen för en korrupt narkotikamaffia.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin sympati för det afghanska folket som under hela Bonnprocessen, och framför allt vid bägge valen, visat en enastående vilja att övervinna de svårigheter som uppstår efter en konflikt och engagerat sig för fred och demokratiuppbyggnad.

2.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att de val som nyligen ägt rum genomförts framgångsrikt. Med tanke på de komplicerade förfaranden och de praktiska utmaningar som de inneburit, vilket också EU:s valobservatörsgrupp rapporterat om, var detta en enastående bedrift. Parlamentet beklagar dock att åtta kandidater dödades under valprocessen, liksom ett antal valarbetare, religiösa ledare och andra, och att valobservatörsgruppen rapporterade om oegentligheter och bedrägerier i ett antal provinser.

3.  Europaparlamentet välkomnar att kvinnorna utgjorde omkring 10 procent av samtliga kandidater och att kvinnorna, tack vare systemet med reserverade platser för kvinnor, kunde uppnå 27,3 procent av platserna i Wolesi Jirga (andra kammaren) och nästan 30 procent i provinsrådet. Parlamentet anser att vallagen måste förtydligas för att garantera att de reserverade platserna utgör det minsta antalet och inte det högsta antalet platser som är tillgängliga för kvinnor.

4.  Europaparlamentet menar att de afghanska myndigheterna i sin helhet, men särskilt presidenten, regeringen, nationalförsamlingen och provinsråden, efter dessa val kommer att kunna verka med full folklig legitimitet, samt att det afghanska folkets förväntningar nu måste uppfyllas genom att ett gott och ansvarsfullt styre såväl genomdriver hållbara reformer för att förbättra folkets livskvalitet som vidtar trovärdiga åtgärder för att främja jämställdhet mellan etniska grupper och mellan kvinnor och män.

5.  Europaparlamentet anser att efter att ha fullföljt denna process är Afghanistan ett viktigt land i regionen med avseende på demokratisering. Parlamentet uppmanar därför det internationella samfundet att bidra med stöd, och framför allt deltagarna i Londonkonferensen att ta vederbörlig hänsyn till denna faktor.

6.  Europaparlamentet betonar, med tanke på den afghanska befolkningens omedelbara behov, att det är viktigt att skapa en enhetlig samordning bland givarna och att minska de tidsödande förfarandena. Parlamentet uppmanar därför Förenta nationerna att leda en sådan samordning och rådet och kommissionen att se till att medlemsstaterna arbetar tillsammans enligt en gemensam strategi för att det afghanska folkets intressen bättre skall kunna tillgodoses.

7.  Europaparlamentet anser att man i vårt framtida partnerskap med Afghanistan måste lägga större betoning på idén om afghanskt egenansvar och på att ge de afghanska myndigheterna och civilsamhället större ansvar när det gäller att göra strategiska val för landets utveckling, samtidigt som EU tydligare skall koppla stödet till resultat, i synnerhet goda styrelseformer, respekt för mänskliga rättigheter och sund ekonomisk förvaltning av projekt.

8.  Europaparlamentet insisterar på att EU:finansieringen måste bli mer synlig då EU är den näst största bidragsgivaren i Afghanistan, och begär att internationella organisationer som förvaltar projekt som samfinansieras av EU skall vara mer öppna för insyn när det gäller finansieringskällorna. Parlamentet anser att det bör göra ett direkt och konkret bidrag genom att tillhandahålla utbildningsmöjligheter för parlamentstjänstemän och parlamentsledamöter.

9.  Europaparlamentet instämmer med att man bör utarbeta en "process efter Bonn" och stöder anordnandet av en biståndsgivarkonferens av FN i London i januari 2006 i syfte att uppskatta vilket politiskt och ekonomiskt stöd som behövs för den tillfälliga nationella utvecklingsstrategi i Afghanistan som regeringen kommer att lägga fram. Parlamentet anser att denna strategi bör betona hållbarhet och särskilda mål enligt följande:

10.  Europaparlamentet bekräftar behovet av att behandla frågor som rör Afghanistan utifrån ett regionalt perspektiv och uppmanar därför rådet och kommissionen att utarbeta en politik för stabilitet och demokrati i regionen.

11.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang det faktum att Afghanistan nyligen har blivit medlem i Sydostasiatiska organisationen för regionalt samarbete (SAARC) och uppmanar alla grannländer att, inom ramen för detta regionala nätverk, avstå från all inblandning i den afghanska suveräniteten.

12.  Europaparlamentet anser att det bör inrättas en delegation inom Europaparlamentet för förbindelserna med det afghanska parlamentet i syfte att kunna påverka demokratiseringsprocessen i Afghanistan i positiv riktning.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om det är möjligt att ingå ett associeringsavtal mellan EU och Afghanistan för att bistå landet och stärka samarbetet.

14.  Europaparlamentet fördömer terroristhandlingarna mot civilbefolkningen, polisen, inhemska biståndsarbetare och internationella trupper och berömmer det afghanska folket, framför allt de afghanska kvinnorna, som trotsade varningar och hot för att kunna delta i valet som kandidater, valfunktionärer, lokala observatörer eller väljare.

15.  Europaparlamentet konstaterar på nytt att de afghanska myndigheterna, tillsammans med internationella trupper som är verksamma i landet, måste fortsätta att bekämpa terrorismen och få ett slut på gruppkonflikterna.

16.  Europaparlamentet välkomnar den internationella säkerhetsstyrkans möjliga utbredning i landet, medräknat de södra provinserna, och stöder inrättandet av en enda, eller en mer integrerad, kommandostruktur för alla operationer som genomförs av internationella styrkor i Afghanistan. Parlamentet efterlyser en lösning på problemet med de så kallade "förbehåll" som försvårar samarbetet mellan de olika nationella militära grupperna i landet.

17.  Europaparlamentet fördömer transporten av hundratals män som tillfångatagits av USA-trupper efter invasionen av Afghanistan 2002 till det illegala fånglägret vid Guantanamo, där tortyr och annan misshandel utförd av amerikansk personal ofta förekommit enligt mängder av vittnesmål, och kräver att lägret stängs omedelbart.

18.  Europaparlamentet anser att folkligt stöd är en nödvändig förutsättning för framgång i kampen mot terrorism och uppmanar därför Nato och koalitionsstyrkorna att se över reglerna för värvning och alla åtgärder som skulle kunna förbättra både säkerhetsnivån och skyddet av den civilbefolkning som berörs av militär verksamhet i stridsområden samt att fullt ut respektera Genèvekonventionen. Parlamentet uppmanar Förenta staterna att stänga eventuella hemliga "mörka fängelser" i landet.

19.  Europaparlamentet är djupt oroat över den olagliga narkotikaframställningen, vilket framhålls i den undersökning om opiumproduktionen i Afghanistan som nyligen genomfördes av FN:s kontor för narkotikakontroll och brottsbekämpning. Särskilt oroande är den senaste statistiken om den inhemska heroinkonsumtionens som riskerar att leda till en katastrofal situation i regionen när det gäller hiv och aids.

20.  Europaparlamentet uppmärksammar de extremt höga kostnader och de allvarliga effektivitetsmässiga brister som följer av en strategi för narkotikabekämpning som enbart baseras på utrotning och alternativa grödor och uppmanar deltagarna i den ovannämnda Londonkonferensen att beakta förslaget om licenser för produktion av opium i medicinskt syfte, något som flera länder redan beviljats.

21.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Londonkonferensens ordförandeskap, Afghanistans regering och parlament, FN:s och SAARC:s generalsekreterare samt till Förenta staternas, samtliga SAARC-länders, Rysslands, Irans, Uzbekistans, Turkmenistans, Tadzjikistans och Kinas regeringar.

Europaparlamentets resolution om homofobi i Europa

P6_TA(2006)0018 B6-0025/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av internationella och europeiska åtaganden avseende mänskliga rättigheter, till exempel de som avses i FN:s konventioner om mänskliga rättigheter och Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

–   med beaktande av EU:s bestämmelser om mänskliga rättigheter, och i synnerhet Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna(1) samt artiklarna 6 och 7 i fördraget om Europeiska unionen,

–   med beaktande av artikel 13 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, som ger gemenskapen befogenheter att vidta åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av bland annat sexuell läggning och främja jämlikhetsprincipen,

–   med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(2) och 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling(3) som förbjuder direkt och indirekt diskriminering på grund av ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning,

–   med beaktande av artikel 21.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna där det fastslås att "all diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning skall vara förbjuden",

–   med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen.

A.  Homofobi kan definieras som en irrationell rädsla för och motvilja mot homosexualitet och homo-, bi- och transsexuella personer (HTB-personer) och grundas på fördomar som kan jämföras med rasism, främlingsfientlighet och antisemitism.

B.  Homofobi kommer till uttryck i det privata och offentliga livet i olika former, såsom hatiska uttalanden och uppmaning till diskriminering, förlöjligande, verbalt, psykiskt och fysiskt våld, förföljelse och mord, diskriminering genom kränkning av jämlikhetsprincipen och omotiverade och orimliga begränsningar av rättigheter, som ofta ursäktas med skäl som avser den allmänna ordningen, religionsfriheten och rätten till samvetsvägran.

C.  Enligt ett flertal rapporter från press och frivilligorganisationer har en rad oroväckande händelser ägt rum den senaste tiden i flera EU-länder. Det har gällt allt från förbud mot gay pride-evenemang eller jämlikhetsdemonstrationer till provocerande, hatiskt eller hotfullt språkbruk från ledande politikers och religiösa ledares sida, polis som inte förmår tillhandahålla tillräckligt skydd eller till och med skingrar fredliga demonstrationer, våldsamma demonstrationer av homofobiska grupper och författningsändringar för att uttryckligen förbjuda samkönade partnerskap.

D.  Samtidigt har allmänheten, det civila samhället och lokala och regionala myndigheter i vissa fall visat positiva, demokratiska och toleranta reaktioner, och även rättssystemet som ingripit mot de mest slående och olagliga formerna av diskriminering.

E.  I vissa medlemsstater åtnjuter inte samkönade partner alla de rättigheter och allt det skydd som gifta partner av motsatt kön gör och utsätts därför för diskriminering och nackdelar.

F.  Samtidigt går utvecklingen i allt fler länder i Europa i riktning mot att garantera lika möjligheter, integrering och respekt samt att tillhandahålla skydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning, uttryck för kön och könsidentitet och att erkänna samkönade familjer.

G.  Kommissionen har uttalat ett engagemang för att se till att mänskliga rättigheter och grundläggande friheter respekteras inom EU samt inrättat en grupp kommissionsledamöter med ansvar för mänskliga rättigheter.

H.  Alla EU-länder har inte infört rättsliga åtgärder för att skydda HTB-personers rättigheter, vilket krävs enligt direktiv 2000/43/EG och 2000/78/EG, och inte heller bekämpar alla medlemsstater diskriminering på grund av sexuell läggning och främjar jämlikhet.

I.  Det behövs ytterligare åtgärder på EU-nivå och i medlemsstaterna för att utrota homofobi och främja en kultur med frihet, tolerans och jämlikhet mellan medborgarna och i lagstiftningen.

1.  Europaparlamentet fördömer skarpt all diskriminering på grund av sexuell läggning.

2.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att homo-, bi- och transsexuella personer skyddas från homofobiska hatuttalanden och våldsyttringar och att se till att samkönade partner åtnjuter samma respekt, värdighet och skydd som resten av samhället.

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att skarpt fördöma homofobiska hatuttalanden eller uppmaningar till hat och våld samt se till att demonstrationsfriheten, som garanteras i alla fördrag om mänskliga rättigheter, respekteras i praktiken.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att diskriminering på grund av sexuell läggning förbjuds på alla områden och att fullborda det på artikel 13 i fördraget grundade åtgärdspaketet mot diskriminering, genom att föreslå antingen nya direktiv eller en ny allmän ram som täcker alla diskrimineringsgrunder och alla områden.

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att intensifiera kampen mot homofobi genom utbildning, såsom kampanjer mot homofobi i skolor, på universitet och i massmedier, och genom administrativa, rättsliga och lagstiftande åtgärder.

6.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt när det gäller förslaget till beslut om det europeiska året för lika möjligheter för alla att kommissionen måste se till att alla former av diskriminering som avses i artikel 13 i fördraget och i artikel 2 i förslaget tas upp och behandlas likvärdigt, såsom anges i parlamentets ståndpunkt av den 13 december 2005 beträffande förslaget(4) och påminner kommissionen om dess löfte om att noggrant övervaka denna fråga och rapportera till parlamentet.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla medlemsstater har införlivat och korrekt tillämpar direktiv 2000/78/EG, samt att inleda överträdelseförfaranden mot de medlemsstater som underlåter att göra detta. Kommissionen uppmanas dessutom att se till att årsrapporten om skyddet av de grundläggande rättigheterna i EU omfattar fullständig och utförlig information om fall av homofobiska hatbrott och våldshandlingar i medlemsstaterna.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till direktiv om skydd mot diskriminering på alla de grunder som nämns i artikel 13 i fördraget och med samma räckvidd som direktiv 2000/43/EG.

9.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att överväga tillämpningen av straffrättsliga åtgärder i fall då direktiv som grundas på artikel 13 överträds.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta alla övriga åtgärder de anser vara lämpliga för att bekämpa homofobi och diskriminering på grund av sexuell läggning samt att främja och genomföra jämlikhetsprincipen i sina samhällen och rättssystem.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta lagstiftning för att få ett slut på den diskriminering som samkönade partner upplever när det gäller arv, förmögenhetsförhållanden, hyrande av bostad, pensioner, skatter, socialskydd m.m.

12.  Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som på den senaste tiden vidtagits i flera medlemsstater för att förbättra HTB-personers ställning och att anordna seminarier för utbyte av god praxis den 17 maj 2006 (Internationella dagen mot homofobi).

13.  Europaparlamentet upprepar sin begäran att kommissionen skall lägga fram förslag som garanterar fri rörlighet för unionsmedborgare och deras familjemedlemmar och registrerade partner oavsett kön, i enlighet med parlamentets rekommendation av den 14 oktober 2004 om framtiden för området med frihet, säkerhet och rättvisa(5).

14.  Europaparlamentet uppmanar berörda medlemsstater att erkänna homosexuella som skottavla och offer för nazistregimen.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen samt till medlemsstaternas, anslutnings- och kandidatländernas regeringar.

(1) EUT C 364, 18.12.2000, s. 1. (2) EUT L 180, 19.7.2000, s. 22. (3) EUT L 303, 2.12.2000, s. 16. (4) Antagna texter, P6_TA(2005)0489. (5) EUT C 166 E, 7.7.2005, s. 58

Europaparlamentets resolution om klimatförändringar

P6_TA(2006)0019 B6-0027/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av den elfte konferensen för parterna till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar och det parallella första mötet för parterna till dess Kyotoprotokoll, som båda hölls i Montreal i december 2005,

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner, i synnerhet resolutionerna av den 12 maj 2005 om seminariet för regeringarnas sakkunniga om klimatförändringar(1) och den 16 november 2005 om seger i kampen mot den globala klimatförändringen(2),

–   med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen.

1.  Europaparlamentet välkomnar det övergripande resultatet av konferensen, särskilt öppnandet av dialogen om en framtida klimatförändringsstrategi, inte bara inom ramen för Kyotoprotokollet utan också inom ramen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar. Parlamentet välkomnar även de stora tekniska framsteg som har gjorts i fråga om genomförandebestämmelserna för den befintliga klimatförändringsstrategin.

2.  Europaparlamentet gratulerar det kanadensiska ordförandeskapet för det engagemang med vilket det förberedde konferensen och sedan lotsade den till en framgångsrik avslutning.

3.  Europaparlamentet välkomnar den villighet att godkänna en andra åtagandeperiod efter 2012 som parterna i bilaga I till Kyotoprotokollet visade i Montreal men understryker att dessa länder inte själva kan lösa problemet och att fler länder måste involveras i kampen för att få ner de totala utsläppsmängderna på global nivå.

4.  Europaparlamentet välkomnar EU:s aktiva engagemang i fråga om att främja en internationell överenskommelse i Montreal, men anser att EU inte bör nöja sig med sin roll och uppmanar EU att upprätthålla höga ambitioner i framtida diskussioner med sina internationella partner.

5.  Europaparlamentet beklagar att Förenta staternas administration fortfarande är så ovillig att delta i ett meningsfullt internationellt partnerskap om klimatförändringar, men noterar att den åtminstone inte stod i vägen för en överenskommelse i Montreal. Parlamentet välkomnar även det faktum att många centrala aktörer i det amerikanska samhället nu har lagt större vikt vid kampen mot klimatförändringar. Bland dem finns kongressmedlemmar från båda husen och från båda partierna, statliga lagstiftare, borgmästare, icke-statliga organisationer och många aktörer inom näringslivet.

6.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att utvecklingsländer som nu snabbt industrialiseras synes vara på väg att bli mer engagerade i en dialog om klimatförändringar och i att undersöka innovativa sätt att bekämpa och anpassa sig till klimatförändringar.

7.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse antagandet av ett antal viktiga genomförandeåtgärder som syftar till att garantera att Kyotoprotokollets potential utnyttjas på tillbörligt sätt, särskilt följande:

8.  Europaparlamentet välkomnar insikten i Montreal att det är nödvändigt med en ny åtagandeperiod i enlighet men Kyotoprotokollet efter 2012 för länderna i bilaga I och att det inte bör vara något avbrott mellan den första och den andra åtagandeperioden. Parlamentet anser att detta borde leda till insikten att de nya förhandlingarna bör inledas snarast möjligt, eftersom de måste avslutas i god tid så att ratifikationsförfarandet skall kunna slutföras. Parlamentet påminner i detta sammanhang om sin begäran i sin ovannämnda resolution av den 16 november 2005 att en tidsfrist bör fastställas (slutet av 2008) för ingående av en överenskommelse om framtida åtaganden i klimatfrågor.

9.  Europaparlamentet noterar att parterna till Kyotoprotokollet bör lämna in sina inledande kommentarer senast den 15 mars 2006 och att det första mötet för arbetsgruppen i fråga skall hållas i maj 2006.

10.  Europaparlamentet välkomnar även inledandet av en dialog – inom den bredare ramen för konventionen – som syftar till att utveckla effektiva och lämpliga nationella och internationella åtgärder mot klimatförändringar och som alla länder kan delta i. Parlamentet noterar vidare att dialogen kommer att ordnas i form av diskussionsfora, att parterna ombeds lämna in sina inledande åsikter senast den 15 april 2006, och att en rapport skall läggas fram om de frågor som tas upp vid de två kommande partskonferenserna (COP 12 och COP 13).

11.  Europaparlamentet efterlyser en intensiv dialog mellan parlamentet, kommissionen och rådet inför alla ovannämnda tidsfrister.

12.  Europaparlamentet insisterar på att EU bör lägga fram en ambitiös dagordning för de båda diskussionsrundorna, inom ramen för både Kyotoprotokollet och konventionen.

13.  Europaparlamentet påminner om två centrala strategiska mål som lades fram i dess ovannämnda resolution av den 16 november 2005, nämligen följande:

14.  Europaparlamentet efterlyser en intensiv översyn av fördelarna och nackdelarna med innovativa tillvägagångssätt för att komplettera nya obligatoriska minskningar för industrialiserade länder i bilaga I, såsom principen om minskning och konvergens samt den föreslagna strategin för sektoriell förpliktelse, genom vilken centrala utvecklingsländer skulle åta sig att nå frivilliga mål i fråga om växthusgasintensiteten inom stora industriella sektorer. I detta sammanhang skulle de få marknadsincitament och tekniska incitament för att överträffa dessa mål.

15.  Europaparlamentet påminner om sitt stöd till den fortsatta användningen av flexibla mekanismer och till det långsiktiga målet att införa en global kolmarknad som baserar sig på ett system med utsläppstak och handel med utsläppsrätter (cap and trade).

16.  Europaparlamentet anser att ett av de viktigaste sätten att bekämpa klimatförändringarna är teknisk utveckling och noterar att EU skall öka sitt tekniksamarbete med andra länder. Parlamentet efterlyser därför en detaljerad utredning av de möjligheter som ny teknik för med sig, såsom teknik för förnybara energikällor samt uppsamling och bindning av kol. Parlamentet upprepar att miljöteknik kan ge EU en konkurrensfördel och samtidigt på ett betydande sätt bidra till utsläppsminskningarna. Miljöteknik är därför en central del i en strategi för hållbar utveckling som är förenlig med EU:s åtaganden från Kyoto och med Lissabonstrategin. Forskning inom detta område bör främjas, och man bör sätta upp tydliga mål i fråga om miljöprestanda för att uppmuntra användningen av bästa tillgängliga teknik.

17.  Europaparlamentet anser att de industrialiserade länderna i bilaga I bör fortsätta att spela en viktig roll i bekämpningen av klimatförändringar på global nivå. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang parterna i bilaga I till Kyotoprotokollet att uppfylla sina befintliga åtaganden och att ställa upp ambitiösa mål för en andra åtagandeperiod efter 2012. Vidare uppmanar parlamentet de industrialiserade länder som inte har ratificerat Kyotoprotokollet att tänka om, att vidta kraftiga nationella åtgärder, och att spela en aktiv roll i framtida internationella förhandlingar med tanke på ett deltagande i den framtida klimatförändringsstrategin.

18.  Europaparlamentet betonar den stora vikten av att de utvecklingsländer som nu snabbt industrialiseras engageras i en framtida internationell klimatförändringsstrategi, varvid man bör visa full respekt för dessa länders centrala intresse av att främja sin ekonomiska utveckling och bekämpa fattigdom. Parlamentet noterar dessa länders ovilja att anta bindande utsläppsminskningsmål i detta skede, men hoppas att de till sist kommer att anta sådana, och anser att fastställandet av frivilliga sektoriella mål kan vara ett nyttigt första steg. Parlamentet betonar att fattigdom och bristande miljöskydd går hand i hand och uppmanar därför EU och dess medlemsstater att anta en ambitiös politik för teknikpartnerskap med och tekniköverföring till utvecklingsländerna, som skulle göra det möjligt för dessa länder att utveckla sin ekonomi och öka sitt välstånd på en mer hållbar och klimatvänlig grund.

19.  Europaparlamentet insisterar på att enskilda EU-länder och EU som helhet bör uppfylla sina befintliga åtaganden, eftersom EU:s ledande ställning i internationella förhandlingar kommer att undergrävas om detta inte kan uppnås. Parlamentet åtar sig i detta sammanhang att inleda en mer systematisk övervakning av EU:s inre åtgärder mot klimatförändringar och av i vilken utsträckning befintliga åtgärder fungerar.

20.  Europaparlamentet betonar den grundläggande betydelsen av ett integrerat tillvägagångssätt inom EU i klimatförändringspolitiken, som omfattar sektoriella politikområden för energisparande och förnybara energikällor, transport, jordbruk, industri, forskning och utveckling o.s.v., vilka bör komplettera varandra hellre än motverka varandra. Parlamentet betonar i synnerhet behovet av att noggrant övervaka vilka effekter denna politik har på klimatförändringarna, och av att vidta åtgärder för att minska dessa effekter till den nivå som EU förbundit sig till enligt Kyotoprotokollet. Parlamentet påminner om sina många specifika förslag i detta avseende i sin resolution av den 16 november 2005.

21.  Europaparlamentet betonar att energipolitiken är en central del av den globala klimatförändringsstrategin: genom en diversifiering av energikällorna och en övergång till alternativa, mer hållbara och miljövänliga energislag skulle man avsevärt kunna minska utsläppen. Parlamentet konstaterar vidare att man genom diversifiering kan göra EU mindre beroende av yttre energikällor och mindre utsatt för energiförsörjningskriser.

22.  Europaparlamentet uppmanar till en noggrann granskning av:

23.  Europaparlamentet understryker behovet av att ytterligare stärka Europas tekniska ledande ställning och bekämpa klimatförändringarna genom tekniköverföring och efterlyser därför enkla riktlinjer inom ramen för mekanismen för ren utveckling och inom ramen för projekt för gemensamt genomförande så att i synnerhet små och medelstora företag kan dra nytta av potentialen i de framväxande kolmarknaderna.

24.  Europaparlamentet betonar behovet av en effektiv kommunikationsstrategi i EU i frågor som rör klimatförändringar. Denna bör omfatta tillbörlig publicitet för de senaste forskningsrönen om klimatförändringarnas följder och kostnaden för overksamhet, tillhandahållande av detaljerade uppgifter om kolinnehållet för alla produkter och tjänster, de förslag till politik som EU har lagt fram, den aktuella situationen när det gäller internationella förhandlingar, samt de specifika åtgärder som måste vidtas av EU, medlemsstaterna och den enskilda medborgaren.

25.  Europaparlamentet uppmanar sina behöriga utskott och delegationer till ett nära samarbete i klimatförändringsfrågor, så att dess politik avseende industri, energi, transport, jordbruk, forskning och utveckling och andra initiativ bättre samordnas med klimatförändringsmål och så att klimatförändringsfrågor regelbundet tas upp i interparlamentariska delegationer och inom ramen för den transatlantiska lagstiftningsdialogen.

26.  Europaparlamentet upprepar sitt fortsatta missnöje med att dess ledamöter som ingår i EU- delegationer uteslutits från EU:s samordningsmöten, och uppmanar till en snabb lösning av detta problem, om möjligt före COP 12 i november 2006.

27.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt sekretariatet för FN:s ramkonvention om klimatförändringar, med en begäran om att resolutionen skall spridas till alla parter som inte är medlemmar i EU.

(1) Antagna texter, P6_TA(2005)0177. (2) Antagna texter, P6_TA(2005)0433.

Europaparlamentets resolution om miljöaspekter på hållbar utveckling (2005/2051(INI))

P6_TA(2006)0020 A6-0383/2005

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sin resolution av den 31 maj 2001 om miljöpolitik och hållbar utveckling: förberedelse inför Europeiska rådets möte i Göteborg(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 28 februari 2002 om strategin för hållbar utveckling inför toppmötet i Barcelona(2),

–   med beaktande av sina resolutioner av den 16 maj 2002 inför världstoppmötet om hållbar utveckling 2002(3),

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument "Integrering av miljöhänsyn i andra politikområden – en inventering av Cardiffprocessen" (KOM(2004)0394),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "2005 års översyn av EU:s strategi för hållbar utveckling: Inledande inventering och riktlinjer för framtiden" (KOM(2005)0037),

–   med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möten i Göteborg (15-16 juni 2001), Barcelona (15-16 mars 2002) och Bryssel (16-17 juni 2005),

–   med beaktande av den ändrade Lissabonstrategin, som antogs av Europeiska rådet vid mötet den 22-23 mars 2005,

–   med beaktande av kommissionens strategiska mål för perioden 2005–2009: Välstånd, solidaritet och säkerhet (KOM(2005)0012),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram(4) och de temainriktade strategierna för programmet,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A6-0383/2005), och av följande skäl:

A.  Vid toppmötet i Johannesburg i september 2002 angavs följande fem huvudområden inom vilka konkreta resultat måste nås: hälsa, energi, jordbruk och biologisk mångfald, förvaltning av ekosystem samt vatten och sanitet.

B.  Trots de åtaganden som gjordes vid toppmötena i Rio 1992 och Johannesburg 2002 har signatärstaterna inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att vända den nuvarande tendensen till överutnyttjande av naturresurser och förorening av den naturliga miljön. De minskande naturresurserna och klimatförändringen är de mest påtagliga bevisen för detta misslyckande.

C.  Antalet klimatrelaterade katastrofer i Europa har mer än fördubblats sedan 1990-talet och klimatuppvärmningen väntas fortsätta. Effekterna av dessa tilltagande och konkreta faktorer på våra ekonomiers och ekosystems hållbarhet och på folkhälsan blir allt fler och allt mer påtagliga.

D.  Det krävs en ny definition av tillväxtbegreppet, grundad på en ansvarsfull och effektiv användning av naturresurserna och på förändrade produktions- och konsumtionsmönster.

E.  Hållbar utveckling är en fråga om solidaritet både mellan generationer och mellan länderna i Nord och Syd. Europeiska unionen står därför inför ett utvecklingspolitiskt vägval som handlar om att ge befolkningen i utvecklingsländerna möjlighet till ett bättre liv samtidigt som jordens miljö bevaras.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens utvärdering av strategin för hållbar utveckling i enlighet med sitt åtagande och de riktlinjer för hållbar utveckling som antogs av Europeiska rådet i juni 2005. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra allt den kan för att översynen av strategin skall kunna genomföras snarast möjligt på grundval av dessa riktlinjer och uppmanar det österrikiska ordförandeskapet att vidta nödvändiga åtgärder för att den reviderade strategin skall kunna antas under första halvåret 2006.

2.  Europaparlamentet beklagar att översynen av strategin för hållbar utveckling inte genomfördes samtidigt som översynen efter halva tiden av Lissabonstrategin. Parlamentet önskar att den reviderade strategin för hållbar utveckling skall bli en långsiktig strategi för Europa, att man i denna strategi fastställer vilket det bästa politiska projektet är för att inom 50 år nå målet om en hållbar värld och att unionens övriga politiska processer på medellång sikt, som Lissabonstrategin, skall ligga i linje med denna långsiktiga strategi.

3.  Europaparlamentet bekräftar – med beaktande av de begränsade ekonomiska resurserna – behovet av ett enhetligt och effektivt förfarande för att kontinuerligt och systematiskt kunna följa upp och se över de båda strategierna.

4.  Europaparlamentet beklagar att flertalet av riktlinjerna i den andra delen av kommissionens meddelande inte står i paritet med de stora utmaningar som beskrivs i den första delen av meddelandet. Parlamentet understryker att vissa riktlinjer är otillräckliga, särskilt när det gäller att stävja ohållbara tendenser.

Förvärring av ohållbara tendenser

5.  Europaparlamentet instämmer i kommissionens konstaterande att de tendenser som motverkar en hållbar utveckling har förvärrats. Det gäller såväl överutnyttjande och förorening av naturresurser som minskad biologisk mångfald och allvarligare klimatförändringar samt orättvisor, fattigdom och ackumulerade skulder inom den offentliga sektorn, både inom och utanför EU.

6.  Europaparlamentet stöder kommissionens krav om fastställande av mål för bekämpande av dessa negativa tendenser. Parlamentet anser att ett centralt mål på medellång sikt bör vara att följa uppmaningen i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa om "Europas hållbara utveckling som bygger på välavvägd ekonomisk tillväxt, på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt på en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö". Parlamentet anser att detta centrala mål skall följas av konkreta mål på medellång sikt.

7.  Europaparlamentet anser att en strategi för hållbar utveckling måste göra det möjligt att vidta åtgärder som är anpassade till den lokala utvecklingens krav samt till begränsningarna och villkoren i regionerna.

Klimatförändringar, transporter, ren energi och kontrollerad energiförbrukning

8.  Europaparlamentet konstaterar att EU, trots den lagstiftning som antagits och de tekniska framsteg som gjorts i EU för att begränsa luftföroreningar och minska utsläppen av växthusgaser, riskerar att inte uppnå Kyotoprotokollets mål för 2012 eftersom lämpliga åtgärder saknas för att bromsa den ökande vägtrafiken.

9.  Europaparlamentet är också oroat över den kraftiga och snabba ökningen av luftfarten och utsläppen av föroreningar från denna sektor. Om man inte snabbt vidtar åtgärder äventyras målet att minska utsläppen av växthusgaser. Parlamentet uppmanar kommissionen att omgående vidta åtgärder för att minska klimatpåverkan från flygtrafiken, genom att inrätta ett försökssystem för handel med utsläppsrätter för flygtrafiken under perioden 2008-2012 som omfattar alla flygningar till och från flygplatser inom EU, och samtidigt se till att det inrättas instrument som kan ta itu med flygtrafikens totala klimatpåverkan.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att öka sina ansträngningar, anpassa den befintliga lagstiftningen till de senaste vetenskapliga rönen och presentera lösningar för att uppnå en väsentlig minskning av luftföroreningarna och utsläppen av växthusgaser i EU med 30 procent till 2020 och med 80 procent till 2050 i förhållande till 1990 års nivåer, eftersom nyligen genomförda studier bekräftar att det krävs en kraftigare minskning av utsläppen i Europa och globalt för att bromsa klimatförändringarna.

11.  Europaparlamentet stöder kommissionens förslag om att överföra en stor del av vägtransporterna till mer miljövänliga transportsätt. Parlamentet uppmanar kommissionen, rådets olika konstellationer och Europeiska rådet att snabbt vidta åtgärder för att stabilisera fördelningen mellan transportsätten på 1998 års nivå och detta senast 2010. Parlamentet anser generellt sett att det krävs en djupgående politisk förändring för att få till stånd en miljövänligare transportpolitik.

12.  Europaparlamentet beklagar att Europas användning av naturresurser för närvarande utgör mer än det dubbla av den biologiska kapaciteten enligt vissa studier, vilket innebär att Europa tillgodogör sig en oproportionerligt stor andel av naturresurserna på land och till havs.

13.  Europaparlamentet beklagar att flertalet medlemsstater fortfarande är mycket beroende av fossila bränslen och kärnenergi i sin energiförsörjning. Parlamentet stöder målen på medellång och lång sikt avseende de förnybara och rena energikällornas andel av marknaden. Parlamentet beklagar djupt att kommissionen dragit tillbaka förslaget till rådets direktiv vad gäller möjligheten att tillämpa nedsatta punktskatter på vissa mineraloljor som innehåller biobränslen och på biobränslen, trots att parlamentet uttalat sig till stöd för dessa bestämmelser.

14.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att lägga fram en handlingsplan för biomassa för att främja användningen av biobränslen som alternativ till fossila energislag. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder som möjliggör lösningar för att utveckla odlingen av energigrödor i EU.

Förvaltning av naturresurser

15.  Europaparlamentet erkänner att framstegen inom politiken för att skydda och förvalta Europeiska unionens vatten sker långsamt och ojämnt och kommer att bli synligare på medellång och lång sikt. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater, särskilt länderna i Väst- och Sydeuropa och även berörda sektorer, särskilt jordbruks- och turismsektorn, att vidta åtgärder för att minska vattenuttaget och säkerställa vattenförsörjningen för all mänsklig verksamhet. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att fortsätta med de nödvändiga insatserna på vatten- och föroreningsområdet (nitrater, bekämpningsmedel, farliga och bioackumulativa ämnen och ämnen som stör det endokrina systemet).

16.  Europaparlamentet uppmanar EU att förverkliga sitt ambitiösa mål att fram till 2010 hejda förlusten av biologisk mångfald i Europa och globalt. Parlamentet beklagar att de beslut och åtgärder som antagits på europeisk och internationell nivå inte är tillräckliga för att målet skall kunna nås inom utsatt tid och att ett stort antal växt- och djurarter hotas av utrotning. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram en ny och ambitiös europeisk handlingsplan som är sammanhängande och har tillräcklig finansiering för att målen att skydda och återställa ekosystemen och den biologiska mångfalden inom och utanför EU skall kunna nås. Parlamentet anser att ytterligare åtgärder måste till för att fullt ut integrera biologisk mångfald i alla EU:s berörda politikområden, i synnerhet när det gäller jordbruk, regional utveckling, fiske och utveckling. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att se till att tillräckliga medel anslås till nätverket Natura 2000 och uppmanar kommissionen att föreslå ett vattenmiljöprogram med utgångspunkt i Natura 2000.

17.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen och medlemsstaterna att, i enlighet med de principer som fastställdes i Johannesburg och som ingår i övrig europeisk politik, i begreppet hållbar utveckling införliva bevarandet av den naturliga miljön och tillgångar i form av landskap, stadsmiljöer och historiska miljöer som utgör en del av människors vardagliga omgivning och som ofta är en källa till rikedom.

18.  Europaparlamentet beklagar att den totala avfallsmängden ökar, särskilt mängden förpackningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att den temainriktade strategin för avfall innehåller nya bestämmelser för att minska avfallsproduktionen vid källan på medellång och lång sikt.

Markanvändning

19.  Europaparlamentet begär att utbyggnaden av stadsområden och förbättringen av infrastrukturer (trafikleder, järnvägar, hamnar, flygplatser, kanaler, gasledningar, oljeledningar m.m.) genomförs med respekt för odlingsbar mark, skogar och skyddsområden. Parlamentet uppmanar kommissionen att, om den anser det nödvändigt, förstärka den nuvarande lagstiftningen för att garantera miljökonsekvensbedömningar, de transeuropeiska nätens hållbarhet och förverkligandet av målet att bevara den biologiska mångfalden fram till 2010.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införliva markskydd i gemenskapens åtgärder på miljöområdet. Parlamentet påpekar återigen att slutfasen vid all utarmning av jorden är ökenspridning, ett fenomen som drabbar stora områden i EU och vars konsekvenser i form av ökad fattigdom, förlust av biologisk mångfald, sämre vattenkvalitet samt klimatförändringar är uppenbara. Parlamentet erinrar om skogarnas grundläggande betydelse för att bevara marken, undvika erosion, absorbera koldioxid och förebygga översvämningar.

21.  Europaparlamentet stöder kommissionens förslag om att föreslå en temainriktad strategi för stadsmiljö som skall syfta till att förbättra livskvaliteten i stadsområdena och tillförsäkra europeiska stadsbor en sund livsmiljö, främst när det gäller luftkvaliteten i stadsområdena. I detta avseende anser parlamentet att följande tre områden är prioriterade: att utveckla offentliga transporter som använder ren eller mindre förorenande teknik, att främja ett hållbart byggande med hög miljökvalitet samt en hållbar stadsplanering, bland annat i syfte att förhindra ekonomisk och social segregering och krympande grönområden i städerna.

22.  Europaparlamentet konstaterar att EU trots sina åtaganden ännu inte har lyckats frikoppla tillväxten från utnyttjandet av naturresurser. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag till åtgärder och bestämmelser i syfte att fram till 2010 fyrdubbla och fram till 2025 tiodubbla effektiviteten i utnyttjandet av naturresurser och energi inom produktion och förbrukning.

23.  Europaparlamentet understryker att det förhållandet att naturresurser och råvaror minskar och förorenas, samt att det blir allt svårare att komma åt dem, utgör ett hot mot skyddet av den biologiska mångfalden och kommer att leda till prishöjningar, som mer eller mindre genomgripande kommer att destabilisera de ekonomiska och sociala systemen inom och utanför EU med risk att skapa konflikter. Parlamentet beklagar därför att kommissionen och EU inte sätter in några motåtgärder som motsvarar situationens allvar.

Folkhälsa

24.  Europaparlamentet beklagar glappet mellan utvärderingen av miljöförstöringens negativa hälsoeffekter och de blygsamma åtgärder som kommissionen föreslår i sin europeiska handlingsplan för miljö och hälsa 2004–2010 (KOM(2004)0416). Parlamentet anser inte att denna hållning överensstämmer med en verklig politik för hållbar utveckling i syfte att minska hälsoriskerna och se till att våra system för social trygghet och hälsa är hållbara.

25.  Europaparlamentet ser mycket positivt på REACH-förslaget som dels syftar till att förbättra skyddet av folkhälsan och miljön, dels till att upprätthålla konkurrenskraften genom att främja innovation inom EU:s kemiska industri. Parlamentet hoppas på en lagstiftning som ligger nära kommissionens ursprungliga förslag. Parlamentet hoppas att det nya systemet som planerats träda i kraft den 1 januari 2007 inte försenas.

Internationellt

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att låta fler utvecklingsländer omfattas av skuldavskrivningar. Parlamentet anser att detta program för skuldavskrivning bör kombineras med miljöskyddsåtgärder och mekanismer för överföring av miljövänlig teknik.

27.  Europaparlamentet uppmanar EU att respektera sina åtaganden inom ramen för olika internationella konventioner och att ta de initiativ som behövs för att staterna och det internationella samfundet skall uppfylla de åtaganden och förpliktelser som de förbundit sig till under de internationella förhandlingar som nyligen ägt rum och som direkt eller indirekt hör samman med strategin för hållbar utveckling (Kyoto, Monterrey, Doha, Johannesburg).

28.  Europaparlamentet understryker att man i den ändrade strategin tydligt bör slå fast att strategin syftar till att reformera Världshandelsorganisationen (WTO) genom att göra handeln underordnad målen för hållbar utveckling och internationella miljöskyddsåtaganden samt respekten för internationella konventioner på det sociala området, bland annat de sociala standarder som fastställts av Internationella arbetsorganisationen. Parlamentet uppmanar EU att verka för att försiktighetsprincipen erkänns och tillämpas öppet inom WTO.

29.  Europaparlamentet gläder sig åt de resultat som uppnåddes i samband med konferensen i Montreal som präglades av att alla parter – inbegripet Förenta staterna – uttalade sitt stöd för kampen mot klimatförändringar. Parlamentet påminner dock om att det är mycket som återstår att göra på detta område. Parlamentet uppmanar de stater som ännu inte har ratificerat Kyotoprotokollet – framför allt Förenta staterna – att göra det. Detta protokoll har nu rättslig verkan.

30.  Europaparlamentet begär att en större insikt om EU:s betydelse vad gäller konsumtionen av världens resurser – EU:s "ekologiska fotspår" – skall åstadkommas. Enligt vissa studier svarar EU för 17 procent av mänsklighetens totala resursefterfrågan trots att EU bara utgör 7 procent av jordens befolkning.

31.  Europaparlamentet begär att den externa dimensionen av EU:s strategi för hållbar utveckling skall vara den övergripande ram som skapar konsekvens i all EU-politik med betydelse för miljöresurserna och hållbarhetspolitiken i EU:s partnerländer. Parlamentet anser vidare att strategin bör innehålla en särskild utvärdering av hur EU:s politik kan hjälpa utvecklingsländerna att uppnå millennieutvecklingsmålen före 2015.

32.  Europaparlamentet ser med tillfredsställelse på kommissionens förslag om EU:s kommande tematiska strategi för miljön och naturresurserna, som bör omfatta samtliga EU:s partnerländer (Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet och instrumentet för utvecklingssamarbete och ekonomiskt samarbete) så att initiativ inom ramen för den externa dimensionen av strategin för hållbar utveckling kan tas upp i nästa budgetplan för 2007–2013.

33.  Europaparlamentet framhåller att det finns ett nära samband mellan fattigdom och miljö, och att det ofta är de fattigaste som är de främsta offren vid miljöförstöring samt noterar att insatserna för att minska fattigdomen främst genom ekonomisk tillväxt sällan tar hänsyn till behovet av att integrera miljömässiga hänsyn i fattigdomsbekämpningen. Parlamentet rekommenderar därför att det tas särskilda initiativ där detta nära samband mellan fattigdom och miljö inom olika politikområden och program studeras samt påpekar att man måste bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och miljöförstöring genom att främja hållbar konsumtion och produktion om man vill lösa problemen med tillgång och efterfrågan i utvecklingsländerna.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU att främja erkännandet av naturresurser, i synnerhet vatten, som globala kollektiva nyttigheter inom internationella forum, företrädesvis i FN.

Att skapa resurser för att agera

35.  Europaparlamentet välkomnar det brittiska EU-ordförandeskapets tillkännagivande av att Cardiffprocessen skall återupptas. Parlamentet uppmanar rådet att med kommissionens hjälp anta konkreta åtgärder för att införliva miljöskyddet i övriga politikområden.

36.  Europaparlamentet betonar att det är av stor vikt att begreppet hållbar utveckling införlivas i samtliga offentliga politikområden på nationell, regional och lokal nivå, samt av företagen och de icke-statliga organisationerna och sammanslutningarna på privat nivå.

37.  Europaparlamentet erinrar om att städerna genom Aalborgstadgan har blivit centrala aktörer för hållbar utveckling. För att förbättra Europeiska unionens miljöprestanda är det därför mycket viktigt att främja en hållbar och konsekvent stadsförvaltning och se till att god praxis sprids på lokal nivå, bland annat genom nätverk för utbyte mellan städer.

38.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen har infört konsekvensbedömningar av alla sina beslut och lagstiftningsförslag. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge dessa konsekvensbedömningar en starkare miljöprofil och en social dimension som hädanefter skall beaktas i större utsträckning. Parlamentet påminner om att detta verktyg är ett stöd i det politiska beslutsfattandet som varken får eller bör ersätta detta.

39.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen och Eurostat har antagit cirka 150 indikatorer och delat in dessa i tre nivåer för att utvärdera genomförandet av strategin för hållbar utveckling och det gradvisa förverkligandet av de fastställda målen. Parlamentet uppmanar kommissionen och Eurostat att fortlöpande utvärdera indikatorerna för att vid behov kunna anpassa dem så att de i högre grad tar hänsyn till den förändrade problembilden och miljön. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att större hänsyn tas till miljön i förteckningen över de fjorton indikatorer som skall användas för att utvärdera framstegen i Lissabonstrategin och anser att även denna förteckning borde innehålla en indikator om biologisk mångfald.

Stimulansåtgärder med hjälp av marknadsbaserade instrument

40.  Europaparlamentet noterar kommissionens förslag om att komplettera traditionella lagstiftningsåtgärder med marknadsbaserade instrument såsom internalisering av kostnader, miljöskatter, subventioner och system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser.

41.  Europaparlamentet stöder kommissionens begäran om att marknadspriserna skall avspegla den ekonomiska verksamhetens verkliga kostnader, särskilt för miljön, så att produktions- och konsumtionsmönster ändras. Parlamentet anser att denna typ av åtgärder måste vidtas och snabbt börja tillämpas inom vägtransportsektorn för att främja användningen av kollektiva transportsätt.

42.  Europaparlamentet framhåller att ett sådant tillvägagångssätt måste beakta olika inkomstlägen och se till att behov och grundläggande fri- och rättigheter går bättre ihop med miljöhänsyn.

43.  Europaparlamentet insisterar på att kommissionen i sina framtida förslag skall stödja sig på parlamentets resolution av den 8 september 2005 om nya utsikter och utmaningar för en hållbar europeisk turism(5).

44.  Europaparlamentet betonar att villkoren för att bevilja bidrag och stöd från EU, i synnerhet på den gemensamma jordbrukspolitikens område, måste bidra till att politiken för hållbar utveckling förverkligas. Parlamentet begär att all subventionering av icke-hållbar verksamhet så snart som möjligt skall upphöra, framför allt på energi- och jordbruksområdet.

45.  Europaparlamentet konstaterar att den ökande erosionen samt utarmningen av jorden och den brukbara marken i längden utgör ett hot mot vår förmåga att garantera medborgarnas livsmedelsförsörjning och menar därför att det inom ramen för den nya reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken bör läggas fram förslag om att återställa jämvikten mellan olika odlingsmetoder och ta hänsyn till de experiment som bedrivs på detta område i andra länder. Parlamentet anser att genetiskt modifierade växter och organismer för närvarande inte utgör en tillfredsställande lösning på problemen i samband med jordbrukets kemikalieanvändning.

46.  Europaparlamentet stöder införandet av miljöskatter på medlemsstatsnivå. Parlamentet betonar att dessa i likhet med övriga marknadsbaserade instrument utgör ett nödvändigt verktyg för en effektiv politik för minskade föroreningar.

47.  Europaparlamentet understryker att marknadsinstrumenten alltjämt kan skapa reella möjligheter på miljöskyddsområdet. Parlamentet poängterar emellertid att dessa instrument visserligen är nödvändiga men inte i sig själva tillräckliga för att föra en politik i syfte att minska föroreningar och skydda miljön. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram konkreta förslag.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i både EU och tredjeländer samt inom internationella organisationer erkänna, uppmuntra och stödja utvecklingen av nya mer hållbara ekonomiska modeller, såsom social och solidarisk ekonomi och rättvis handel.

Innovation

49.  Europaparlamentet ställer sig bakom kommissionens förslag om att investera i innovation på området för miljövänlig teknik, eftersom miljö- och samhällsproblem måste beaktas i den vetenskapliga och tekniska forskningen. Parlamentet beklagar dock att kommissionen inte anger hur stor andel av BNI som skall utgöras av investeringar för att stödja utvecklingen av ny miljöteknik.

50.  Europaparlamentet begär att det sjunde ramprogrammet för forskning skall användas på ett sådant sätt att en hållbar utveckling säkerställs på så många områden som möjligt och högkvalitativa arbetstillfällen skapas.

51.  Europaparlamentet understryker att miljötekniska innovationer är en viktig drivkraft för en hållbar utveckling på miljöområdet. Parlamentet betonar emellertid deras begränsningar och att det är nödvändigt med åtgärder för att förändra produktions-, transport- och konsumtionsmönstren för att möta miljöutmaningarna.

52.  Europaparlamentet uppmanar EU att intensifiera sina ansträngningar och fatta beslut som gör att unionen blir världens mest ekonomiska samhälle i fråga om resurs- och energianvändning. Parlamentet betonar att om dessa mål förverkligas skulle ett större oberoende och en större säkerhet när det gäller att tillhandahålla naturtillgångar och energi bli möjlig och man skulle kunna frikoppla ekonomisk tillväxt från naturresursutnyttjande.

Tillämpning av principerna för hållbar utveckling

53.  Europaparlamentet påminner om att principen om att förorenaren skall betala och försiktighetsprincipen skall slås fast som styrande principer i den offentliga politiken för folkhälsa, livsmedelssäkerhet, konsumentskydd och miljö.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att mer ingående studera substitutionsprincipen, som kan vara ett intressant instrument för att stimulera forskning om och utveckling av ny och mer miljövänlig och hälsosam teknik.

Information till och mobilisering av medborgare och företag

55.  Europaparlamentet anser att skyddet av miljön kräver gemensamma insatser för att informera, medvetandegöra och utbilda. Parlamentet menar att strategin bör utarbetas genom en öppen process som EU:s medborgare deltar i och att detta kräver att man till fullo tillämpar Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslut och rätt till överprövning i miljöfrågor(6).

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta främja ett livslångt lärande inom området för miljö och låta detta ingå i grundutbildningen samt införa program för att informera och medvetandegöra vuxna.

57.  Europaparlamentet vill se en situation där hela arbetskraften är sysselsatt på arbetsmarknaden, oavsett ålder och kön, och särskilt genom förverkligandet av livslångt lärande, i syfte att främja insatserna inom ramen för strategin för hållbar utveckling.

58.  Europaparlamentet ser gärna att det livslånga lärandet främjas genom att möjligheterna att utveckla produktionsteknik och produktionssätt inom yrkesutbildningen beaktas i större utsträckning. Parlamentet betonar att detta är viktigt för samtliga arbetstagare, i synnerhet anställda, att tillägna sig ny teknik och därigenom anpassa sig till en föränderlig arbetsmarknad.

59.  Europaparlamentet betonar att en hållbar finansiering av de sociala trygghetssystemen enbart kan genomföras genom ökad solidaritet mellan generationerna. Parlamentet understryker särskilt vikten av att öka medborgarnas medvetande om sociala frågor och miljöfrågor. Parlamentet kräver att skatterna på arbete skall sänkas i medlemsstaterna. Parlamentet förordar en bättre samordning inom medlemsstaterna för att minska social utslagning och för att bättre garantera samtliga unionsmedborgares sociala trygghet och uppnå lika hög ekologisk standard överallt.

Temainriktade strategier

60.  Europaparlamentet gläds åt att de första temainriktade strategierna nu äntligen har presenterats. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla temainriktade strategier som aviserats kan antas så snart som möjligt och senast sommaren 2006.

61.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att olika gemenskapsrättsakter har antagits och setts över, framför allt på miljöskyddsområdet. Parlamentet anser att många av dessa rättsakter, i synnerhet reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken och fiskeripolitiken, inte i tillräckligt hög grad beaktar målen om hållbar utveckling och fortfarande främjar intensiva produktionsmetoder.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för sitt förslag om en översyn av strategin för hållbar utveckling lägga fram mer ambitiösa förslag när det gäller uppföljningen av denna strategi. Parlamentet betonar att den reviderade strategin bör utvärderas varje år i enlighet med Europeiska rådets beslut i Göteborg 2001. Parlamentet begär att denna utvärdering efter halva tiden vid behov skall kunna kompletteras med åtgärder och förslag som syftar till att nå de ursprungliga målen och gläds åt att parlamentet skall medverka vid denna utvärdering.

Slutsatser

63.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens vilja att vidta olika åtgärder till stöd för en hållbar utveckling. Parlamentet ser dock med oro på glappet mellan de aviserade planerna och förslagen till politiska åtgärder. På grund av den förvärrade miljösituationen anser parlamentet att man vid översynen av strategin för hållbar utveckling inte i första hand bör prioritera samordningsåtgärder och kunskapshöjande åtgärder, utan förslag till tydliga insatser och mål på medellång och lång sikt, till instrument samt till ett system för fortlöpande kontroll, uppföljning och utvärdering.

64.  Europaparlamentet är fast övertygat om att hållbar utveckling är ett grundläggande och avgörande instrument för EU som främjar ekonomiska och sociala framsteg, förbättrar medborgarnas livskvalitet och levnadsstandard och möjliggör en ny syn på politiken som gagnar människors frigörelse.

65.  Europaparlamentet kräver att tillräckliga medel avsätts i budgetplanen 2007–2013 för att man på olika nivåer och på lämpligt sätt skall kunna motverka sådana icke-hållbara trender som fattigdom, social utslagning och följderna av den stigande genomsnittsåldern bland befolkningen. Parlamentet betonar att hållbar utveckling således måste bli en vägledande princip för Europeiska unionens politik inom samtliga områden. Parlamentet rekommenderar att det i budgetplanen avsätts tillräckliga medel för att främja full sysselsättning och social integration, för att utrota fattigdomen och stärka den sociala, territoriella och ekonomiska sammanhållningen.

66.  Europaparlamentet är tvunget att understryka att den reviderade strategin framför allt kräver en genomgripande förändring av våra produktions- och konsumtionsmönster och en reflektion över den ekonomiska verksamhetens syften.

67.  Europaparlamentet ser det som sin skyldighet att påminna om att underlåtenhet att handla kommer att leda till allt större direkta kostnader och konsekvenser samt ytterligare försvåra genomförandet och förverkligandet av EU:s mål om framsteg på det sociala området och inom hälsa och miljö samt leda till en orimlig skuld gentemot kommande generationer.

68.  Europaparlamentet begär att bli formellt rådfrågade om kommissionens förslag om översynen av strategin för hållbar utveckling när detta offentliggörs.

o
o   o

69.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT C 47 E, 21.2.2002, s. 223. (2) EGT C 293 E, 28.11.2002, s. 84. (3) EUT C 180 E, 31.7.2003, s. 507 och 517. (4) EGT L 242, 10.9.2002, s. 1. (5) Antagna texter, P6_TA(2005)0335. (6) EUT L 124, 17.5.2005, s. 4.