Europaparlamentets resolution om straffrihet i Afrika och i synnerhet Hissène Habré-fallet
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av fördraget om internationella brottmålsdomstolen,
– med beaktande av resolution 1638 från FN:s säkerhetsråd som kräver att FN:s fredsstyrka i Liberia skall gripa och hålla i förvar den tidigare presidenten Taylor i händelse av att han återvänder till Liberia och överföra eller underlätta överförandet av honom till Sierra Leone så att han vid specialdomstolen för Sierra Leone kan ställas inför rätta,
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Tchad och Liberia, särskilt resolutionen av den 24 februari 2005 om utlämnandet av Charles Taylor(1),
– med beaktande av den 38:e ordinarie sessionen för den afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter och folkrätt i Banjul, Gambia, från den 21 november till den 5 december 2005,
– med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Europaparlamentet påminner om Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen och betonar att det är 50 år sedan Förenta staterna först erkände behovet av att inrätta en internationell brottmålsdomstol för att åtala dem som misstänks för sådana brott som folkmord.
B. Kofi Annan, FN:s generalsekreterare, har förklarat att amnesti för grova brott mot de mänskliga rättigheterna förblir oacceptabelt för och kan inte erkännas av FN om brotten gäller folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.
C. Europaparlamentet noterar med oro de många fallen av brott mot de mänskliga rättigheterna i delar av den afrikanska kontinenten och att förövarna av dessa brott sällan ställs inför rätta, samtidigt som offren ofta förvägras en ändamålsenlig gottgörelse.
D. I folkrätten anges tydligt att krigsförbrytare under alla omständigheter skall ställas inför rätta och att staterna har skyldighet att utlämna personer som misstänks för krigsförbrytelser.
E. I artikel 4o i grundfördraget för Afrikanska unionen fördöms och avvisas uttryckligen straffrihet.
F. Europaparlamentet välkomnar Afrikanska unionens uttalanden mot straffrihet och anser att den kommer att förstärka sin trovärdighet genom att visa upp sin beslutsamhet att vidta praktiska åtgärder mot straffrihet för brott mot de mänskliga rättigheterna.
G. Många brott, inbegripet brott mot de mänskliga rättigheterna, som begåtts av afrikanska diktatorer och deras medlöpare förblir ostraffade och detta medför att offrens anhöriga får lida ytterligare en gång och att nya brott uppmuntras.
H. Romstadgan har ratificerats av 27 afrikanska stater och vissa av dem har ansträngt sig för att rättsligt omsätta tillämpningen av Romstadgan på det nationella planet.
I. Flera tidigare afrikanska diktatorer, särskilt Charles Taylor, Mengistu Haile Mariam och Hissène Habré, och deras medlöpare, som har begått allvarliga brott, lever nu sina liv i lugn och ro och åtnjuter fullständig straffrihet.
J. En internationell häktningsorder har utfärdats där Tchads landsflyktige tidigare president Hissène Habré anklagas för brott mot de mänskliga rättigheterna begångna under hans tid vid makten mellan 1982 och 1990.
K. Offren har använt Habré-fallet för att åstadkomma mer rättvisa och öppna nya vägar för rättvisan i Tchad och annorstädes.
L. Afrikanska unionen beslöt den 24 januari 2006 att inrätta en grupp med rättsexperter som skall rekommendera var och hur Hissène Habré skall ställas inför rätta, och uttalade sig för en "afrikansk mekanism".
M. Nigerias president Obasanjo torde inom en nära framtid meddela att han kommer att överlämna Charles Taylor, så att denne kan ställas inför rätta för sina påstådda brott, och därmed utnyttja möjligheten att öppet visa Nigerias åtagande för rättsstatsprincipen i Västafrika.
N. Specialdomstolen för Sierra Leone inrättades 2002 för att ställa de mest ansvariga inför rätta för de krigsförbrytelser som begicks i Sierra Leone under den väpnade konflikten. Charles Taylor har i 17 åtalspunkter anklagats för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten av specialdomstolen.
O. Etiopiens förre brutale diktator, överste Mengistu, åtnjuter fortfarande asyl i Zimbabwe.
1. Europaparlamentet påminner om att utan en internationell brottmålsdomstol, såsom en form av en verkställighet för att fastställa enskilt ansvar, skulle folkmord och oerhörda brott mot de mänskliga rättigheterna ofta förbli ostraffade.
2. Europaparlamentet betonar att det blivit internationell sedvanerätt att gärningsmän, oavsett deras ställning, inte åtnjuter amnesti eller straffrihet för brott mot de mänskliga rättigheterna, och parlamentet ställer sig kraftfullt bakom att de som är ansvariga för brott och övergrepp ställs inför rätta.
3. Europaparlamentet upprepar att kampen mot straffriheten är en av hörnstenarna i unionens politik för mänskliga rättigheter och uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna i Afrikanska unionen att fortsättningsvis ge vederbörlig uppmärksamhet åt denna fråga.
4. Europaparlamentet anser att hållbar fred inte kan åstadkommas genom överenskommelser om att skydda dem som har varit ansvariga för systematiska brott mot de mänskliga rättigheterna.
5. Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater i Afrikanska unionen som ännu inte ratificerat Romstadgan att göra så och att anta en nationell handlingsplan för en effektiv tillämpning av Romstadgan på nationell nivå.
6. Europaparlamentet uppmanar Afrikanska unionens församling av stats- och regeringschefer att med eftertryck anmoda medlemsstaterna att fördöma och avvisa straffrihet.
7. Europaparlamentet uppmanar Afrikanska unionen att vidta praktiska åtgärder som skulle bidra till regionala insatser i kampen mot straffrihet.
8. Europaparlamentet uppmanar Afrikanska unionen att utveckla sina straffrättsliga institutioner och att organisera ett bättre domstolssamarbete i brottsfrågor bland sina medlemmar och med myndigheterna på andra kontinenter, i syfte att minska straffriheten för brott mot mänskligheten som begåtts av afrikanska myndigheter och av, eller med hjälp av, medborgare från andra kontinenter.
9. Europaparlamentet påminner om att det internationella samfundet har upprättat en ansvarsmekanism i form av tillfälliga domstolar för förövare av brott och övergrepp i Rwanda och i Sierra Leone, till exempel, och understryker att det internationella samfundet måste tala med en röst för att bidra till att främja en ändamålsenlig ansvarsskyldighet.
10. Europaparlamentet påminner om rättegångarna vid den internationella krigsförbrytartribunalen för Rwanda i Arusha och de extrema svårigheter som utomstående utredare mötte när de skulle ställa de ansvariga för folkmordet i Rwanda 1994 inför rätta.
11. Europaparlamentet anser det vara särskilt chockerande att de som är ansvariga för att ha begått brott mot de mänskliga rättigheterna under massakern på civila i Demokratiska republiken Kongo – där under en sexårig konflikt åtminstone tre miljoner människor dog – och även i området kring de stora sjöarna, fortsätter att åtnjuta straffrihet.
12. Europaparlamentet uppmanar Senegal att garantera en rättvis rättegång för Hissène Habré, genom att han utvisas till Belgien, om det inte finns ett afrikanskt alternativ, i enlighet med FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
13. Europaparlamentet uppmanar Afrikanska unionen att, i samband med rättsfallet mot Hissène Habré, tillse att Senegal respekterar sina internationella åtaganden såsom en stat som anslutit sig till konventionen mot tortyr.
14. Europaparlamentet anser att utspelet från afrikanska statchefer i Habré-fallet är ett betydande steg, eftersom afrikanska ledare tydligt har bekräftat att det är nödvändigt att bekämpa straffrihet.
15. Europaparlamentet uppmanar Nigerias regering att fortsatt verka för fredsprocessen i Liberia och stödja rättsstatsprincipen genom att omgående överlämna Charles Ghankay Taylor till specialdomstolen för Sierra Leone.
16. Europaparlamentet gläder sig över att Liberias nyvalda president Johnson-Sirleaf nyligen har bett att Nigeria skall överlämna Charles Taylor, och uppskattar henne för att hon omsätter sina utfästelser att hon som president kommer att verka för ansvarsskyldighet och rättsstatsprincipen.
17. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra allt de kan för att tillse att medborgare från europeiska länder som begått brott eller varit medbrottslingar vid brott i Afrika och i utvecklingsländer annorstädes också åtalas och att offren för sådana brott erhåller gottgörelse.
18. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, AVS-EU:s ministerråd, regeringarna i Tchad, Liberia, Nigeria och Senegal, Afrikanska unionen och FN:s generalsekreterare.