Europaparlamentets resolution om demografiska utmaningar och solidaritet mellan generationerna (2005/2147(INI)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sin resolution av den 14 mars 1997 om kommissionens rapport till ràdet och Europaparlamentet om den demografiska situationen i Europeiska unionen 1995(1),
– med beaktande av sin resolution av den 12 mars 1998 om kommissionens rapport om det demografiska läget 1997(2),
– med beaktande av sin resolution av den 15 december 2000 om kommissionens meddelande "Mot ett Europa för alla åldrar – Att främja välfärd och solidaritet mellan generationerna"(3),
– med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet "Europas reaktion på åldrandet i världen Att främja ekonomiska och sociala framsteg i en värld med en allt äldre befolkning. Europeiska kommissionens bidrag till den andra Världskonferensen om åldrandefrågor" (KOM(2002)0143),
– med beaktande av Europeiska ungdomspakten som Europeiska rådet antog vid sitt möte i Bryssel den 22–23 mars 2005,
– med beaktande av kommissionens meddelande om grönboken "Befolkningsförändringar och nya solidariska band mellan generationerna" (KOM(2005)0094),
– med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0041/2006).
A. Befolkningsförändringar, som delvis beror på att medellivslängden har ökat, bör inte ses bara som ett problem, utan också som en positiv utmaning för samhället att engagera människor i alla åldersgrupper och erbjuda möjligheter som tidigare inte fanns.
B. I Lissabonstrategin betonas behovet av ökat deltagande bland kvinnor på arbetsmarknaden för att nå Lissabonmålen full sysselsättning och arbeten av hög kvalitet.
C. I direktiv 92/85/EEG(4) fastställs åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar.
1. Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om grönboken "Befolkningsändringar och nya solidariska band mellan generationerna".
2. Europaparlamentet välkomnar att kommissionen genom sin grönbok tar ställning på europeisk nivå när det gäller en av de största politiska utmaningarna och samhällsutmaningarna, men betonar samtidigt många frågor som hör samman med samhällets demografiska utveckling omfattas av medlemsstaternas eget ansvarsområde. Detta innebär generellt sett att gemenskapen inte har behörighet att reglera området på EU-nivå.
3. Europaparlamentet beklagar att kommissionen i sin grönbok inte systematiskt har integrerat jämställdhetsperspektivet, varken i den mikroekonomiska eller makroekonomiska analysen, trots att detta är ett mycket viktigt synsätt för att formulera tankegångar och breda åtgärder.
4. Europaparlamentet anser att befolkningsförändringar och deras inverkan på samhället är mycket viktiga för medlemsstaternas och unionens framtid. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att erkänna befolkningsförändringar som en övergripande uppgift och att på lämpligt sätt ta hänsyn till dem genom att integrera dessa frågor i hela unionens verksamhet.
5. Europaparlamentet noterar att demografiska ändringar kombinerat med låg ekonomisk tillväxt och fortsatt hög arbetslöshet ökar dessa utmaningar exponentiellt i det långa loppet, och drar därför slutsatsen att tillväxten bör öka och den höga arbetslösheten bör minska för att kunna motverka de skadliga följderna av de demografiska ändringarna.
6. Europaparlamentet uttrycker förvåning över att de hälsopolitiska aspekterna av befolkningsförändringen endast nämns i förbigående i grönboken. Befolkningens åldrande gör att efterfrågan på sjukvårdstjänster och långvårdstjänster ökar, både kvalitativt och kvantitativt. Parlamentet är övertygat om att investeringar i livslång prevention mot sjukdomar är mycket viktiga för att man skall kunna hantera befolkningsförändringarna ur ett mänskligt och ekonomiskt perspektiv, och betonar att ju längre människor får vara friska, desto längre kan de vara aktiva och arbeta.
7. Europaparlamentet delar uppfattningen att den ekonomiska tillväxten vid sjunkande födelsetal kan upprätthållas genom åtgärder för ökad sysselsättning, innovation och produktivitetsökning samt en modernisering av socialförsäkringssystemet.
8. Mot bakgrund av de stora befolkningsförändringarna förordar Europaparlamentet solidaritet mellan generationerna och en fortsatt utveckling av de nuvarande sociala modellerna i Europeiska unionen, vars huvudsyfte bör vara att garantera deltagande i samhällslivet, social trygghet och solidaritet för alla och att främja möjligheterna för alla generationer.
9. Europaparlamentet erkänner att flera medlemsstater brottas med gemensamma utmaningar på detta område och undersöker olika lösningar med varierande framgång. Parlamentet anser att det inte finns en enda generell lösning, särskilt i ett EU med 25 eller fler medlemsstater. Parlamentet poängterar att behovet av att tillämpa varierande metoder då man tacklar de demografiska utmaningarna ökar ytterligare till följd av de stora skillnaderna i medlemsstaternas olika regioner och delregioner. Dessa skillnader förutsätter uppfinningsrika och oenhetliga metoder.
10. Europaparlamentet beklagar att man i grönboken inte tar hänsyn till betydelsen av reproduktiv och sexuell hälsa för de demografiska förändringarna. Steriliteten ökar, framför allt bland män och särskilt i tungt industrialiserade regioner, och sterilitet orsakad av bland annat kemiska föroreningar kan framöver drabba upp till 15 procent av alla par i vissa länder i Europa.
11. Europaparlamentet beklagar att ingen uppmärksamhet ägnas i grönboken åt det växande antalet enföräldersfamiljer, där föräldern i 85 procent av fallen är kvinna, vilka riskerar att i större utsträckning drabbas av fattigdom, varför de måste få särskilt stöd.
12. Europaparlamentet noterar de erfarenheter som gjorts i medlemsstater där det finns en garanterad minimiinkomst.
13. Europaparlamentet känner oro inför skillnaderna inom hälso- och sjukvårdssystemen mellan medlemsstater, regioner och sociala grupper. Parlamentet betonar att hälsoskillnaderna (låg medellivslängd, ofta förekommande kroniska sjukdomar, sjukdomar till följd av levnadsförhållanden) i kombination med ett lågt födelsetal och emigration kan leda till att de regionala skillnaderna förstärks och att man hamnar i en ond cirkel som är svår att bryta. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att informera om hälsoskillnader för att med hjälp av kommissionen åstadkomma ett systematiskt utbyte av bästa metoder och en effektiv lösning av detta problem.
14. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se befolkningsförändringar som en gemensam utmaning och besluta sig för en mer intensiv diskussion vid Europeiska rådets möte i vår om effekterna av befolkningsförändringarna och beprövade metoder, särskilt på områden som t.ex. aktivt åldrande, levnadsförhållanden för familjer och balans mellan arbetsliv och familjeliv.
15. Europaparlamentet anser att alla medlemsstater kan lära mer från varandra genom att mer aktivt utbyta bästa praxis, särskilt med de nordiska länderna där en stor andel män och kvinnor på arbetsmarknaden är kopplad till några av de högsta nativitetsnivåerna i Europa och där gratis eller billig barnomsorg, föräldaledighet och regler om mammaledighet har bidragit till den stora andelen kvinnor på arbetsmarknaden.
16. Europaparlamentet välkomnar Europeiska unionens avsikt att stödja medlemsstaterna när det gäller att minska klyftan mellan hur många barn föräldrarna skulle vilja ha (2,3) och hur många de faktiskt har (1,5) genom åtgärder som syftar till att skapa bättre grundförutsättningar.
17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra och sprida studier om befolkningsförändringarna i de respektive medlemsstaterna, med beaktande av de bakomliggande orsakerna och de förutsebara konsekvenserna av dessa förändringar på kort sikt.
18. Europaparlamentet föreslår att vid jämförelser av bästa metoder när det gäller kvinnors deltagande på arbetsmarknaden bör jämförelser även göras med andra länder.
19. Europaparlamentet betonar att, med tanke på de sociala och ekonomiska problem som uppstår på grund av de sjunkande födelsetalen, är ett av villkoren för ett samhälles existens och utveckling att det skapas gynnsamma förutsättningar för par att kunna skaffa så många barn de vill och att åtgärder bör vidtas för att stödja moderskap och faderskap.
20. Europaparlamentet konstaterar att många kvinnors eller pars beslut att begränsa antalet barn eller att skjuta upp barnafödandet inte alltid är deras eget val, utan något de tvingas till på grund av problemen med att förena arbete, privatliv och familj. Det ligger inte bara i föräldrarnas intresse att de får så många barn de vill och när de vill, utan även i samhällets intresse eftersom det för närvarande föds allt färre barn i Europa. Därför bör medlemsstaterna vidta åtgärder för att tillåta och ge stöd till start och drift av högkvalitativ barnomsorg, äldreomsorg, samt omsorg för funktionshindrade och andra anhöriga till rimligt pris för alla, oberoende av inkomst. Detta är nödvändigt för att män och kvinnor skall kunna delta på arbetsmarknaden på jämlika villkor, för att kvinnor skall kunna anpassa sin delaktighet på arbetsmarknaden till sin livsrytm och för att bidra till att göra det möjligt att förena familjeliv och arbete.
21. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att omedelbart främja skatteåtgärder som stimulerar till ökade födelsetal och uppmärksammar behovet av att kvinnor, framför allt unga ensamstående mödrar, garanteras skydd och särskilt stöd efter att ha fött barn.
22. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka kostnaden och nyttan med obetalda, frivilliga och osäkra arbeten som ungdomar utför som ett sätt att komma in på arbetsmarknaden. Parlamentet pekar på de möjliga samband som kan finnas mellan sådan verksamhet och de låga födelsetalen på grund av minskad tillgång till bostäder och minskad trygghet. Parlamentet uppmanar de privata företagen att se över sin policy i detta avseende.
23. Europaparlamentet anser att jämställdhet mellan könen och bekämpning av diskriminering av kvinnor på arbetsplatsen, både när det gäller placering i organisationen, ansvar och lönenivå, kan och bör spela en avgörande roll för familjebildningen, så att kvinnor får stöd och födelsetalen i Europa samtidigt ökar.
24. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa vad som hindrar familjefrämjande åtgärder och att avlägsna dessa hinder, genom att bland annat
i)
tillåta mer flexibilitet på arbetsplatsen och ha förståelse för arbetstagarnas behov så att de bättre kan anpassa arbetstiden till familjeliv och inköp,
ii)
förbättra det begränsade tillträdet till bostadsmarknaden, till exempel genom att underlätta tillgången till bostadslån så att fler människor kan äga sin bostad och på så sätt snabbare blir oberoende,
iii)
utarbeta en mer familjevänlig skattepolitik,
iv)
främja bredare och mer lättillgänglig barnomsorg och annan omsorg,
v)
främja framgångsrika lokala skolor,
vi)
anpassa arbetstiden mer till skolans tider och samtidigt främja flexibel arbetstid och motarbeta långa arbetsdagar,
vii)
fortsätta att främja jämställdhet på arbetsplatsen,
viii)
göra nya ansträngningar för att främja jämställdhet i hemmet och en mer rättvis fördelning av hushållsarbete och familjeansvar samt för att få bort stereotypa föreställningar genom offentlig information och kampanjer.
25. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom ramen för stads- och landsbygdsutveckling samt stads- och regionplanering öka tillgången på lämpliga bostäder för familjer, inte minst enföräldersfamiljer, och bostäder för äldre personer (till exempel flergenerationsprojekt).
26. Europaparlamentet kräver att de nationella socialförsäkringssystemen moderniseras och utvecklas, särskilt när det gäller barnomsorg och annan omsorg; detta ingår dock medlemsstaternas behörighetsområde. Ensamstående med barn och ensamstående äldre kvinnor är särskilt utsatta för social utslagning, isolering och fattigdom. Således bör man vid diskussionerna om en reform ägna särskild uppmärksamhet åt att förbättra levnadsstandarden och samhällsengagemanget hos denna växande del av befolkningen.
27. Europaparlamentet vill se att medlemsstaterna samarbetar för att minska byråkratin kring stödåtgärder för familjer beträffande barnomsorg.
28. Europaparlamentet betonar att trots att medlemsstaterna har gjort framsteg och ökat sysselsättningsgraden bland kvinnor, kvarstår eller ökar andra former av diskriminering i samband med kvinnors förvärvsarbete. I detta sammanhang uppmanas medlemsstaterna att i vederbörlig ordning genomföra rådets direktiv 75/117/EEG av den 10 februari 1975 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män(5). De löneklyftor som finns mellan män och kvinnor och den ständiga rekryteringen av kvinnor till lägre avlönade tjänster som inte motsvarar deras kvalifikationer skadar kvinnornas nödvändiga ekonomiska oberoende, vilket direkt påverkar deras beslut om att skaffa barn. Parlamentet rekommenderar medlemsstaterna att främja utvecklingen av yrkesverksamhet för kvinnor samt kvinnors tillgång till arbeten av hög kvalitet och lika lön.
29. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, i enlighet med de mål som Europeiska rådet angav i Barcelona 2002 där medlemsstaterna uppmanas att se till att det senast 2010 finns barnomsorg för minst 90 procent av barnen mellan tre år och den ålder då skolstart är obligatoriskt och för minst 33 procent av barnen under tre år, och att lägga fram liknande målsättningar för äldreomsorg och omsorg för funktionshindrade.
30. Europaparlamentet anser att befolkningsförändringar kommer att kräva ny och mer omfattande infrastruktur inom utbildning och på det sociala området för både unga och äldre personer, inklusive ökade möjligheter till livslångt lärande, barnomsorg, omvårdnad och äldrevård. Parlamentet betonar behovet av ökad social infrastruktur för att främja äldre människors vitalitet och för att integrera dem mer aktivt i samhällslivet.
31. Europaparlamentet betonar att det i vissa medlemsstater finns en avsevärd risk för att de sociala åtagandena blir ohållbara på lång sikt, vilket visar att reformer behövs snarast. Parlamentet betonar att det är mycket viktigt att beslutsfattarna i EU funderar över de ekonomiska följderna av ny och befintlig lagstiftning rörande sociala frågor.
32. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja sysselsättningens kvalitet och arbetsmiljön för att underlätta införandet av fortbildning under hela livet så att kvinnor och män kan uppfylla både sina skyldigheter gentemot familjen och arbetsmarknadens krav.
33. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa att jämställdhet mellan kvinnor och män och balanserad arbetstid skall bli statliga prioriteringar.
34. Europaparlamentet konstaterar att ökade kostnader för social trygghet kommer att kräva en dynamisk ekonomisk tillväxt för att kunna finansieras. Detta kan endast ske om innovation främjas. Parlamentet noterar att skattemetoder såsom högre skatter för att finansiera social trygghet är en mindre hållbar lösning på lång sikt med tanke på den sjunkande skattebasen och den högre graden av beroende samt det brådskande behovet att stimulera företagandet i Europa. Parlamentet betonar därför behovet av en politik med helhetsperspektiv då reformer inom social trygghet övervägs.
35. Europaparlamentet anser att det behövs en utveckling som sträcker sig längre än begreppet "välfärdsstaten", där det primära ansvaret för välfärden ligger hos staten och att utvecklingen skall gå mot "välfärdssamhället", där alla aktörer inser att också de har ansvar för att ta hand om varandra, samt att detta ansvar kan stärkas.
36. Europaparlamentet anser att regeringarna ständigt bör verka för att förbättra balansen i arbetslivet för de enskilda. En sådan balans hotas av stigande arbetslöshet och ökad arbetsbörda för varje individ. Mer flexibel arbetstid för kvinnor och män kan göra det lättare att kombinera arbete och familjeliv på ett bättre sätt, under förutsättning att det sker av fri vilja och inte på grund av ekonomiskt nödtvång. Därför bör regeringarna göra det möjligt för de enskilda individerna att verkligen välja själva i stället för att välja åt dem.
37. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samråda med arbetsmarknadens parter i frågan om en bättre balans mellan arbetsliv och familjeliv.
38. Europaparlamentet anser att de ekonomiska fördelarna med att göra arbetsplatserna mer familjevänliga bör betonas starkare. Parlamentet rekommenderar att medlemsstaterna utarbetar riktlinjer för företag som vill införa sådana åtgärder med beaktande av de särskilda utmaningarna för små och medelstora företag.
39. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa bestämmelser om betald föräldraledighet som skall utgå i samband med att barn föds och att främja rätten till föräldraledighet som delas lika mellan kvinnor och män. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att bekämpa de ekonomiska, sociala och kulturella fördomarna kring rätten till föräldraledighet för män. Kommissionen uppmanas att se över rådets direktiv 96/34/EG av den 3 juni 1996 om ramavtalet om föräldraledighet, undertecknat av UNICE, CEEP och EFS(6). Föräldraledighet med garanti om att få behålla arbetet bör tas ut av både pappor och mammor. Parlamentet förespråkar ett system med stimulansåtgärder som uppmuntrar föräldrarna att dela föräldraledigheten, samt ersättning för kostnader för att ta hand om barn. Kommissionen uppmanas att samråda med arbetsmarknadens parter om möjliga ändringar av reformen om föräldraförsäkring som infördes 1996, i syfte att eventuellt förlänga minimiperioden från tre till sex månader.
40. Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om den tredje principen i Europeiska stadgan för småföretag, nämligen att små företag skulle kunna undantas från vissa skyldigheter i lagstiftningen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att omsätta denna princip i aktiv handling.
41. Europaparlamentet kan inte tydligt nog framhålla hur viktigt det är med tillgång till utbildning, vidareutbildning, möjligheter att lära ny teknik och livslångt lärande samt främjande av en utbildningskultur som uppmuntrar människor i alla åldrar, särskilt de som nyligen kommit in på eller återkommit till arbetsmarknaden, att delta. Faktiska kvalifikationer såsom teknisk kompetens och språkkunskaper bör få högre prioritet för att optimera individens möjligheter att byta arbete, anpassa sig och bli anställd samt att förverkliga sig själv. Det är mycket viktigt att förebyggande åtgärder vidtas för att elever inte skall sluta skolan i förtid och att man tittar på alternativa metoder för bedömningar vid intagning till vidareutbildning. Framför allt behövs utbildning för äldre på områden som t.ex. informationsteknik för att undanröja hindren för att de skall kunna fortsätta vara aktiva på arbetsmarknaden. För detta ändamål bör speciella utbildningsmetoder utarbetas för äldre personer.
42. Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att särskilt ge äldre arbetstagare möjlighet att genomgå yrkesutbildningsprogram för att se till att de spelar en aktiv roll i arbetslivet tills de når pensionsåldern. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att godkänna de operativa programmen för den Europeiska Socialfonden endast om de innehåller en särskild del med utbildningsåtgärder för äldre personer.
43. Europaparlamentet förespråkar att partnerskapsavtal ingås mellan regeringar och arbetsmarknadens parter, enligt bruk och praxis i respektive land, för att främja anställning av äldre arbetstagare genom åtgärder för att bekämpa åldersdiskriminering, att främja mer flexibla arbetstider samt åtgärder för att återintegrera äldre arbetslösa arbetstagare.
44. Europaparlamentet anser, mot bakgrund av nödvändigheten av att skydda de mest utsatta grupperna i samhället (bl.a. äldre, funktionshindrade och i synnerhet unga föräldrar), att europeiska företag bör förbättra säkerheten på arbetsplatsen och främja olika former av arbetsorganisation som kan bidra till att öka tillgängligheten, och att de spelar en viktig roll då det gäller att aktivt främja och förverkliga lika möjligheter, särskilt när det gäller att bedriva familjepolitik och att förhindra diskriminering på grund av ålder, kön och familjestatus. Parlamentet tillägger att företagen bör ta sitt sociala ansvar och anta utmaningarna som uppkommer till följd av den allt äldre befolkningen genom olika initiativ, exempelvis främjande av flexibel arbetstid och deltidsarbete, särskilt för föräldrar, blivande föräldrar och äldre arbetstagare.
45. Europaparlamentet konstaterar att EU:s lagstiftning om åldersdiskriminering hittills inte har lett till att målen har uppnåtts, och kräver att medlemsstaterna förbättrar sina ansträngningar för att genomföra befintlig EU-lagstiftning mot diskriminering på detta område, särskilt direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling.
46. Europaparlamentet stödjer kommissionens initiativ om ett ramdirektiv för tillämpning av artikel 13 i EG-fördraget.
47. Europaparlamentet drar slutsatsen att man mer kraftfullt måste hävda att det är ekonomiskt intressant att behålla äldre arbetstagare med tanke på deras potential. Tyngdpunkten bör läggas på att uppmuntra och göra det möjligt för människor att arbeta längre. Arbetsgivarna bör upplysas om att detta är av intresse för båda parter. Friska äldre personer bör utgöra en positiv resurs för samhället och inte ett ekonomiskt hot. Det positiva resultatet från det europeiska året för äldre och solidaritet mellan generationerna (1993) bör uppmärksammas mer.
48. Europaparlamentet vädjar till företagen att erbjuda fler möjligheter till flexibel arbetstid med hänsyn till olika perioder i livet och att öppna möjligheterna för samt skapa och utforma arbeten som är förenliga särskilt med föräldrars och äldre arbetstagares behov.
49. Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör uppmuntra företag att utveckla konceptet "home-sourcing", dvs. att innovativa företag anställer personer som väljer att arbeta hemma med fria arbetstider medan de kollektivt är elektroniskt anslutna till företaget.
50. Europaparlamentet anser att arbetsmarknadens parter bör se till att arbetsmarknaden är till för alla och att skapa arbetsplatser som är mer flexibla och som garanterar att det finns möjlighet till en plats och användning för alla på arbetsmarknaden.
51. Europaparlamentet konstaterar att mot bakgrund av de europeiska arbetstagarnas rörlighet och centraliseringen av arbetsmarknaderna är det nu nödvändigt att inte bara förbättra den ömsesidiga förståelsen av de olika socialförsäkringssystemen, utan också att garantera en smidig övergång mellan de nationella systemen i en form som passar offentliga, privata och andra försäkringsformer.
52. Europaparlamentet betonar betydelsen av kunskapsöverföring från anställda som skall pensioneras, särskilt inom den offentliga sektorn. I Frankrike t.ex. kommer 50 procent av de offentliganställda att pensioneras under de kommande tio åren. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra både den privata och den offentliga sektorn att införa proaktiva åtgärder för att undvika att värdefull erfarenhet och kunskap går förlorad, t.ex. genom mentorer för dem som träder in på arbetsmarknaden, pensionsavgångar i etapper och genomförande av program för livslångt lärande. Medlemsstaterna uppmanas att anslå särskilt stöd för detta till små och medelstora företag.
53. Europaparlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt den äldsta åldersgruppen (dvs. personer över 80 år), av vilka 25 procent inte kan klara sig själva, och uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag som syftar till att minska denna procentandel genom kollektiva och individuella åtgärder, och att lösa problemen rörande tillhandahållande av statliga understöd samt sjukvård och social trygghet för dem som inte klarar sig utan stöd.
54. Europaparlamentet erkänner dock att arbetsintensiva yrkesområden som t.ex. takläggning, byggnadsarbeten och jordbruk ställs inför större utmaningar när det gäller att utnyttja äldre arbetstagares produktionsförmåga och uppmuntra unga nykomlingar. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utveckla goda metoder för dessa yrkesområden för att undvika brist på arbetskraft och kunskapsförluster.
55. Europaparlamentet framhåller möjligheterna med servicebostäder, i vilka äldre kan leva och vara oberoende längre genom att en miljö skapas där de bor tillsammans med andra äldre och vid behov får vård och hemtjänst.
56. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och de privata företagen att bryta sambandet mellan hög ålder och automatiskt högre lönenivå, och inse att en del personer under åren före pensioneringen skulle uppskatta att få en viss inkomst, men kanske inte kräver samma lön eller arbetstid som tidigare i sitt yrkesliv. Parlamentet betonar betydelsen av möjligheter till mer flexibla arbeten som t.ex. deltidsarbete under åren före pensionen som en potentiell lösning.
57. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att undanröja alla hinder för äldre arbetstagare att fortsätta att arbeta, särskilt hinder som rör skatter och pensioner, och att undersöka möjligheterna för äldre arbetstagare att erhålla en del av sin pension medan de fortsätter att uppbära inkomst från yrkesarbete.
58. Europaparlamentet påpekar att äldre människor kan vara en positiv tillgång för barntillsyn, och att de yngre generationerna i sin tur ofta måste vara delaktiga i vården av anhöriga. Medlemsstaterna och arbetsgivarna uppmanas att visa att de inser detta i större utsträckning.
59. Europaparlamentet noterar att lagstiftningen för att förhindra åldersdiskriminering i vissa fall motverkar sitt syfte och kan motverka eller till och med förhindra att företag anställer äldre arbetstagare. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att mer ingående undersöka konsekvenserna och tillämpningen av sådan lagstiftning för att bedöma om åtgärderna har den önskade effekten. Parlamentet kräver att lagstiftningen mot åldersdiskriminering skall uppmärksammas både vad gäller innehåll och form.
60. Europaparlamentet betonar att den åldrande befolkningen i EU sannolikt kommer att leda till en ökande andel människor med funktionshinder. Parlamentet konstaterar att andelen arbetslösa i denna grupp är fortsatt hög. Parlamentet uppmanar regeringarna och företagen att underlätta för sådana personer att få arbete genom att föregå med gott exempel.
61. Europaparlamentet beklagar att "aktivt åldrande" i Lissabonstrategin nästan enbart definieras som betalt arbete, men begreppet borde användas i ett bredare perspektiv och inbegripa obetald verksamhet såsom arbete i medborgerliga, politiska eller andra frivilliga organisationer. Parlamentet konstaterar att ett sådant aktivt samhällsengagemang i form av obetalt arbete kräver en rimlig inkomst från andra källor. "Aktivt åldrande" är nära kopplat till en höjning av pensionsåldern och en sådan åtgärd kan vara en möjlig reaktion på den demografiska förändringen.
62. Europaparlamentet konstaterar att pensionssystemen är medlemsstaternas behörighetsområde. Parlamentet anser dock att offentliga och privata pensionsrättigheter bör behandlas lika och att den ena sektorn inte skall behandlas på ett förmånligare sätt än den andra. Åtgärder bör vidtas för att främja en successiv och flexibel pensionering, med beaktande av ökad medellivslängd och förbättrad folkhälsa. Vidare konstaterar parlamentet att människor lever längre och således kan arbeta längre, och regeringarna uppmanas att överväga ekonomiska incitament för att uppmuntra människor att arbeta längre.
63. Europaparlamentet menar att alla medlemsstater kan lära mer av varandra genom att mer aktivt utbyta bästa praxis för pensionsreformer.
64. Europaparlamentet betonar mot bakgrund av den demografiska utvecklingen att finansiellt bärkraftiga system för social trygghet är ytterst viktiga, särskilt pensionssystem som främjar skäliga, hållbara pensioner, och sjukvårdssystem som grundas på principerna om solidaritet, rättvisa och universalitet, så att tillgången till lämplig vård av hög kvalitet vid sjukdom eller omsorgsbehov förbättras för alla medborgare. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att modernisera pensionssystemen, så att de blir finansiellt och socialt bärkraftiga och kan klara konsekvenserna av att befolkningen blir allt äldre.
65. Europaparlamentet anser att reformer av de nationella pensionssystemen inte endast bör inriktas på att göra systemen ekonomiskt hållbara, utan att de även måste bidra till att göra livet för de äldre mer ekonomiskt hållbart.
66. Europaparlamentet inser dock att det är svårt att kunna tillgodose människors behov av inkomster under pensionstiden med statligt finansierade pensioner. Parlamentet anser att medlemsstaterna i högre grad bör prioritera och lägga ned kraft på att utveckla lämpliga tilläggspensionssystem och att uppmuntra privat sparande.
67. Europaparlamentet anser att statligt finansierade pensioner, oavsett den nivå som medlemsstaterna fastställer, bör vara tillgängliga på lika villkor för alla som en rättighet och att de inte bör vara föremål för behovsprövning.
68. Europaparlamentet påminner om att småföretagare berörs av befolkningsförändringar på samma sätt som anställda arbetstagare. Parlamentet uttrycker oro över att en tredjedel av de europeiska småföretagarna kommer att pensioneras under de kommande tio åren och uppmuntrar alla aktörer att främja entreprenörskap inte bara för att ta vara på denna grupps erfarenhet och kunskaper, utan också för att motverka de negativa konsekvenserna för tillväxten.
69. Europaparlamentet anser att invandringspolitik som strävar efter att främja framgångsrik ekonomisk, social och rättslig integration av invandrare är nödvändig för att åstadkomma balans mellan rättigheter och skyldigheter för invandrare och värdländer, samt att mottagningsmekanismer för tredjelandsmedborgare måste hanteras på ett effektivt sätt som medger insyn. Förutsättningar för integrationsprocessen är likabehandling genom att diskriminering av invandrare och deras barn undanröjs och att invandringspolitiken samordnas med sysselsättnings- och socialpolitiken. Denna politik bör uppmuntras i ett försök att lösa vissa demokratiska problem. Emellertid kan invandringen i sig inte lösa alla problem som uppkommer på grund av den demografiska förändringen och ställer oss också inför andra utmaningar.
70. Europaparlamentet konstaterar att det i regionerna i Östeuropa pågår en mycket stor utflyttning bland unga kvinnor, och att det därför, enligt de nuvarande bestämmelserna om integrering av ett jämställdhetsperspektiv och genusbudgetering, behövs en ansvarsfull ekonomisk politik och sysselsättningspolitik, samt riktade åtgärder från Europeiska strukturfonder för kvinnor i dessa regioner.
71. Europaparlamentet erkänner att invandringspolitiken är medlemsstaternas behörighetsområde. Parlamentet anser att större insatser bör göras inom utbildning och utveckling av färdigheter, särskilt för invandrare och etniska grupper.
72. Europaparlamentet anser att andelen personer som tillhör etniska minoriteter bland äldre som behöver långtidsvård ökar avsevärt i vissa medlemsstater. Man kan inte anta att invandrare och deras barn kommer att föredra att återvända till hemlandet när de blir äldre eller om deras barn växt upp i EU. Även om tillgången till barnomsorg och äldreomsorg av hög kvalitet är viktig för alla etniska grupper, särskilt för kvinnor, påverkar detta olika etniska grupper på olika sätt vilket bör ges vederbörlig uppmärksamhet när man planerar omsorgen. Likabehandling och bekämpning av diskriminering är således nyckelfaktorer vid tillhandahållande av omsorgstjänster. Parlamentet rekommenderar att denna aspekt bör uppmärksammas i högre grad, särskilt när det gäller jämförelser av de bästa metoderna.
73. Europaparlamentet konstaterar att integrationen av invandrare hittills inte har uppmärksammats i tillräcklig utsträckning, vilket delvis återspeglas av att dessa medborgare endast uppnår en låg utbildningsnivå och att de fortsätter att marginaliseras. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att öka sina åtgärder för att främja integration, särskilt för invandrare som har bott i unionen under en längre tid.
74. Europaparlamentet betonar invandrarkvinnornas viktiga roll och uppmanar medlemsstaterna att ge dem det utrymme de behöver i integrationspolitiken och att uppfylla alla deras rättigheter. Utvecklingen går mot att invandrarkvinnor utan identitetshandlingar i ökad utsträckning anställs som hembiträden för att ta hand om anhöriga. Parlamentet konstaterar att denna grupp kan komma att utnyttjas och uppmanar medlemsstaterna att ta upp denna fråga.
75. Europaparlamentet påpekar att invandrare som anländer i trettio- eller fyrtioårsåldern kan vara utan pensionsgrundande inkomst. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att finna de bästa metoderna för att hantera denna situation i syfte att undvika ett ännu större tryck på pensionssystemen.
76. Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att demografiska förändringar också gäller de minst utvecklade länderna som även de står inför utmaningar till följd av en allt äldre befolkning, fattigdom, en ojämlik fördelning av inkomsterna, och ett växande problem med ungdomsarbetslöshet. Parlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar och EU att ta upp denna fråga då de utarbetar bistånds- och samarbetsprogram.
77. Europaparlamentet påpekar att en politik som prioriterar invandring av utbildade arbetare för att stärka EU:s ekonomi också leder till ett direkt motsatt resultat i de länder varifrån dessa utbildade arbetare kommer eftersom deras ekonomier försvagas. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör erkänna det ansvar de har i detta avseende.
78. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra tillgången på tjänster i allmänhetens intresse på landsbygden, och därigenom göra det möjligt för äldre att vara oberoende längre, minska efterfrågan på sjukvård och socialförsäkringar samt undvika en kultur av för tidigt beroende.
79. Europaparlamentet konstaterar att vårdtjänsterna måste garanteras i medlemsstaterna till följd av de demografiska förändringarna, och efterlyser ett ökat utbyte av de bästa metoderna på detta område. Parlamentet anser att vårdtjänsterna måste skyddas som tjänster i allmänhetens intresse och uppmanar därför kommissionen att ta med detta skydd i grönboken om sociala tjänster.
80. Europaparlamentet betonar betydelsen av att utbyta information och bästa metoder mellan medlemsstaterna om hur sjukvårdssystemen kan förbereda sig för den ökade efterfrågan de kommer att utsättas för till följd av den åldrande befolkningen.
81. Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att genomföra en politik för att förebygga risken för utslagning, framför allt utslagning i skolan eller på bostadsmarknaden. Parlamentet erinrar om vikten av att prioritera alla åtgärder som syftar till att bevara familjesammanhållningen, framför allt för att skydda barnets rättigheter, där hänsyn samtidigt måste tas till föräldrarnas rättigheter.
82. Europaparlamentet betonar betydelsen av att erbjuda kulturell verksamhet och fritidsaktiviteter för den äldre generationen som ett erkännande av de möjligheter som de äldre innebär för ekonomin.
83. Europaparlamentet rekommenderar att större uppmärksamhet fästs vid standardiseringen av olika antaganden som tillämpas av de enskilda medlemsstaterna då de förser Eurostat med information, så att bästa metoder skall kunna jämföras på ett mer meningsfullt sätt och även användas.
84. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att använda det framtida sjunde ramprogrammet för forskning för frågor som rör den demografiska utvecklingen, stöd till familjer och bättre hälsa.
85. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, som en del av det framtida gemenskapsprogrammet Progress, genomföra relevanta undersökningar, analyser och expertgranskningar rörande demografiska ändringar och deras inverkan på samhället och relevanta politikområden.
86. Europaparlamentet drar slutsatsen att EU bör fortsätta att jämföra medlemsstaternas resultat, erfarenheter och bästa metoder för att hantera de olika utmaningar som hänger samman med de demografiska förändringarna, men att de nuvarande EU-institutionerna kan hantera detta och att inga ytterligare EU-organ behövs.
87. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.