Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av den särskilda rapporten från Europeiska ombudsmannen till Europaparlamentet,

–   med beaktande av artiklarna 13, 21 och 195 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artiklarna 1 och 6 i Fördraget om Europeiska unionen,

–   med beaktande av Europaparlamentets beslut 94/262/EGKS, EG, Euratom av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning(1),

–   med beaktande av artikel 3.7 i Europeiska ombudsmannens stadga,

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner av den 16 juli 1998(2), den 17 november 2000(3), den 6 september 2001(4) och den 11 december 2001(5) om de särskilda rapporterna från Europeiska ombudsmannen,

–   med beaktande av konventionen av den 17 juni 1994 med stadga för Europaskolorna,

–   med beaktande av den resolution som antogs vid rådets och utbildningsministrarnas sammanträde i rådet den 31 maj 1990 om integrering av barn och ungdomar med funktionshinder i det ordinarie undervisningssystemet(6) och i synnerhet artikel 4 därav,

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén − För ett Europa fritt från hinder för personer med funktionsnedsättning (KOM(2000)0284),

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna(7) och i synnerhet artikel 21.1 därav,

–   med beaktande av artiklarna 45 och 195.2 första meningen i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar (A6-0118/2006), och av följande skäl:

A.  Enligt Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen är det Europeiska ombudsmannens plikt att företa de undersökningar som han finner berättigade, antingen på eget initiativ eller på grundval av de klagomål som framförs till honom om missförhållanden i gemenskapsinstitutionernas eller gemenskapsorganens verksamhet, med undantag för domstolen och förstainstansrätten då dessa utövar sina domstolsfunktioner.

B.  Europeiska ombudsmannen skall, enligt artikel 3.7 i sin stadga, därefter sända en rapport till Europaparlamentet och till institutionen eller organet i fråga med lämpliga rekommendationer.

C.  I sin särskilda rapport om klagomål nr 1391/2002/JMA som rör Europaskolornas underlåtenhet att tillgodose de särskilda undervisningsbehov som den klagandes dotter har, rekommenderar ombudsmannen sätt för att garantera att kommissionen vidtar nödvändiga åtgärder för att se till att föräldrar till barn med speciella undervisningsbehov, som utestängs från Europaskolorna på grund av deras funktionsnedsättning, inte skall behöva bidra till undervisningskostnaderna för sina barn.

D.  Ombudsmannen företog undersökningar av ett betydande antal ytterligare klagomål mot Europaskolorna, som innehåller liknande uppgifter och identiska påståenden.

E.  Ombudsmannens särskilda rapport är ett utmärkt tillfälle för att ingående överväga de rekommendationer som har gjorts till kommissionen.

1.  Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens särskilda rapport och anser att den bygger på en ingående undersökning av klagomålet i fråga och en grundlig analys av de uppgifter som finns till hands.

2.  Europaparlamentet konstaterar att ombudsmannens undersökning är ett lämpligt exempel på utövandet av hans uppdrag enligt artikel 195 i EG-fördraget.

3.  Europaparlamentet understryker att rätten till utbildning, principen om icke-diskriminering och lika behandling och förbud mot alla typer av diskriminering på grundval av bland annat funktionshinder, enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 14 och 21, och EG-fördraget utgör principerna och grunderna för EU:s rättsliga ordning.

4.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen, som upprepade gånger har hänvisat till att det finns finansiella och budgetmässiga begränsningar som gör att kommissionen inte kan stå för hela utbildningskostnaden för barn med särskilda undervisningsbehov, inte har gjort några ansträngningar för att utarbeta en beräkning av de finansiella medel som krävs för att uppfylla skyldigheterna enligt EG-fördraget.

5.  Europaparlamentet konstaterar att, när det rör sig om den klagandes familj, även om tre av hennes barn fått kostnadsfri utbildning (som är obligatorisk) vid Europaskolan, hennes äldsta dotter, som har särskilda undervisningsbehov, utestängdes från denna skola, och var tvungen att skriva in sig vid "International School of Brussels" som drivs i privat regi, vilket åsamkade familjen avsevärda kostnader.

6.  Europaparlamentet noterar de åtgärder som kommissionen presenterade vid sammanträdet i parlamentets utskott för framställningar den 22 februari 2006, vilka innefattade en betydande ökning av kompletterande hjälp till funktionshindrade under 2006. Detta kommer att innebära att förmånstagarnas personliga bidrag kan minskas väsentligen.

7.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen tillhandahåller ett dubbelt barnbidrag för att bistå tjänstemännen med de icke utbildningsrelaterade kostnaderna för vård av ett barn med funktionshinder, och fördömer att kommissionen ensidigt har hållit inne den klagandes extra bidrag i syfte att minska kommissionens kostnader för att uppfylla sina skyldigheter gentemot den klagandes barn.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klargöra i vilken utsträckning och på vilka villkor den tar ansvar för att se till att barn till tjänstemän har tillgång till lämplig kostnadsfri obligatorisk undervisning.

9.  Europaparlamentet stöder ombudsmannens slutsatser och uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att ersätta föräldrar till barn med särskilda undervisningsbehov som utestängs från Europaskolorna på grund av deras funktionsnedsättning hela kostnaden för tillhandahållande av särskild undervisning för deras barn.

10.  Europaparlamentet anser att ombudsmannens rekommendationer även bör gälla de övriga klagomål som han har mottagit under loppet av denna undersökning, som innehåller liknande uppgifter och identiska påståenden.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska ombudsmannen, generalsekreteraren och styrelsen för Europaskolorna samt medlemsstaternas parlament och regeringar.

(1) EGT L 113, 4.5.1994, s. 15. Beslutet ändrat genom beslut 2002/262/EG, EKSG, Euratom (EGT L 92, 9.4.2002, s. 13). (2) EGT C 292, 21.9.1998, s. 103. (3) EGT C 223, 8.8.2001, s. 368. (4) EGT C 72 E, 21.3.2002, s. 331. (5) EGT C 177 E, 25.7.2002, s. 61. (6) EGT C 162, 3.7.1990, s. 2. (7) EGT C 364, 18.12.2000, s. 1.