Europaparlamentets lagstiftningsresolution om Världshälsodagen
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av Världshälsodagen den 7 april 2006, som kommer att ägnas åt hälso- och sjukvårdspersonal,
– med beaktande av "Hälso- och sjukvårdspersonalens årtionde 2006–2015", som inleds på Världshälsodagen,
– med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om EU:s strategi för att åtgärda bristen på personal inom hälsosektorn i utvecklingsländerna (KOM(2005)0642),
– med beaktande av millennieutvecklingsmålen,
– med beaktande av det andra högnivåforumet om millennieutvecklingsmålen för folkhälsa som hölls i Abuja i december 2004 samt slutsatserna från detta,
– med beaktande av 2005 års världstoppmöte i New York den 14 - 16 september 2005 samt slutsatserna från detta om framstegen i fråga om millennieutvecklingsmålen,
– med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik: Europeiskt samförstånd(1),
– med beaktande av Världsbankens rapport om hälso- och sjukvård "Reaching the Poor with Health, Nutrition and Population Services: What Works, What Doesn't and Why", offentliggjord den 7 december 2005,
– med beaktande av den åtagandeförklaring om hiv/aids som antogs under FN:s generalförsamlings särskilda session i juni 2001 samt den kommande omfattande översynen av denna och det högnivåmöte som skall hållas i juni 2006,
– med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Det råder allvarlig brist på hälso- och sjukvårdspersonal i många utvecklingsländer, med migration både från och inom fattiga regioner.
B. Bristen på hälso- och sjukvårdspersonal utgör ett akut problem inte bara i utvecklingsländerna utan även i Europa och världens övriga länder, inte minst i händelse av pandemier.
C. Det ökade behovet av hälso- och sjukvårdspersonal i industriländer med en åldrande befolkning har lockat till sig läkare och sjuksköterskor från i synnerhet utvecklingsländer, vilket har förvärrat bristen på vårdpersonal i dessa länder.
D. Både givarländerna och mottagarländerna har godkänt millennieutvecklingsmålen, av vilka tre har en direkt anknytning till hälsa, nämligen målen att minska barnadödligheten, förbättra mödrarnas hälsa och bekämpa hiv/aids, tuberkulos, malaria och andra sjukdomar.
E. Tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster är en grundläggande mänsklig rättighet.
F. Hiv/aids, tuberkulos och malaria har bidragit till högre ohälsotal i samhället i allmänhet och i utvecklingsländerna i synnerhet, vilket slår särskilt hårt mot vårdsektorn, bland annat genom förlust av vårdpersonal.
G. Hälso- och sjukvårdspersonalen både i industriländerna och, framför allt, i utvecklingsländerna utsätts ofta för en ökad risk för infektioner eller exponering för toxiska ämnen.
H. Krig i utvecklingsländer skapar oerhörda krissituationer där det krävs en stor mängd specialutbildad vårdpersonal.
I. Utbildningen av vårdpersonal i utvecklingsländerna är ofta otillräcklig på grund av bristande politisk vilja och bristande resurser.
J. För att vårdpersonalen i utvecklingsländerna skall kunna arbeta effektivt måste de förfoga över ändamålsenlig infrastruktur med gott tekniskt stöd och tillgång till läkemedel.
K. Fortgående medicinsk utbildning, kvalitetsgaranti och medicinskt försäkringsskydd är av avgörande betydelse för hälso- och sjukvårdspersonal som utövar sitt yrke i utvecklingsländer.
1. Europaparlamentet välkomnar kommissionens ovannämnda meddelande och ställer sig till fullo bakom såväl dess uttalande om att det utan ökade investeringar i hälso- och sjukvårdspersonal kommer att bli svårt att göra framsteg när det gäller uppfyllandet av millennieutvecklingsmålen som dess tydliga åtagande att i anslutning till utvecklingsstrategier arbeta i partnerskap med utvecklingsländer.
2. Europaparlamentet kritiserar emellertid diskrepansen mellan å ena sidan kommissionens tal om att vilja förbättra hälso- och sjukvården i utvecklingsländerna och uppnå millennieutvecklingsmålen och å andra sidan dess facit när det gäller att avsätta utvecklingsmedel till hälso- och sjukvårdssektorn. Sålunda var exempelvis endast 5,2 procent av medlen i Europeiska utvecklingsfonden öronmärkta för hälso- och sjukvårdskostnader under 2003 och endast 4 procent under 2004.
3. Europaparlamentet beklagar djupt indikationerna på att kommissionens tänker föreslå att endast 6 procent av utvecklingsmedlen inom det nya instrumentet för utvecklingssamarbete skall avsättas för mänsklig och social utveckling, vilket omfattar inte bara hälso- och sjukvård, hiv/aids och reproduktiv hälsa utan även all annan social utveckling, exempelvis barn-, utbildnings- och jämställdhetsprogram.
4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ansluta sig till parlamentets sedan länge ställda krav på att 35 procent av utvecklingsmedlen skall användas för den sociala sektorn och 20 procent av de totala medlen för grundläggande hälso- och sjukvård och grundläggande utbildning.
5. Europaparlamentet konstaterar att det finns ett skriande behov av att öka harmoniseringen av givarstödet – såväl inom EU som internationellt – och anser att budgetstöd kopplat till tillräckligt tydliga resultatindikatorer kan vara ett effektivt sätt att öka harmoniseringen och förutsägbarheten.
6. Europaparlamentet efterlyser tillräckliga medel för projekt för reproduktiv hälsa och fördömer den så kallade munkavleregeln ("global gag rule", Mexico City-policyn), som innebär att amerikanska biståndsmedel inte får användas för att finansiera sådana projekt.
7. Europaparlamentet anser att en av huvudorsakerna till denna problematiska situation i utvecklingsländerna är att anställda inom hälso- och sjukvården rekryteras till rikare länder (i synnerhet till EU-länder och Förenta staterna). Parlamentet uppmanar EU att energiskt arbeta för att en världsomfattande uppförandekod för etisk rekrytering skall utarbetas.
8. Europaparlamentet anser att det första steget för att motverka denna tendens är att tillhandahålla utbildning och bättre arbetsförhållanden för hälso- och sjukvårdspersonalen i de berörda områdena, att ge dem incitament till att arbeta där de behövs som mest och att vaccinera dem mot potentiella pandemier.
9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att till fullo tillämpa de riktlinjer för en samstämmig utvecklingspolitik som de ställt sig bakom i den ovannämnda gemensamma förklaringen om utvecklingspolitik genom att se till att invandringspolitiken inte får negativa effekter för utvecklingsländerna på grund av att man aktivt söker efter hälso- och sjukvårdspersonal från världens fattigaste länder.
10. Europaparlamentet understryker att det bästa sättet att förhindra kompetensflykt inom vårdsektorn är att erbjuda nyckelpersoner bland hälso- och sjukvårdspersonalen sådana karriärincitament att de väljer att stanna kvar i sitt hemland. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och utvecklingsländernas regeringar att investera i utbildning för sådana nyckelpersoner.
11. Europaparlamentet uppmanar utvecklingsländerna att se till att få sina offentliga och grundläggande hälso- och sjukvårdssystem i gott skick och EU att stödja denna process genom att bidra till att förstärka den personella och institutionella kapaciteten och infrastrukturen, bland annat genom bättre arbetsförhållanden för hälso- och sjukvårdspersonalen, tillhandahållande av medicinsk utrustning av god kvalitet samt tekniköverföring.
12. Europaparlamentet vidhåller att kommissionen och medlemsstaterna måste göra allt för att se till att medel för hälso- och sjukvård når de fattigaste utvecklingsländerna. Parlamentet poängterar att det i landsbygdsområden och i avlägset belägna områden finns ett akut behov av tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster.
13. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra global hälsa och läkemedel till en strategisk sektor och att med beslutsamhet sätta prioriteringar när det gäller forskning och utveckling för att tillgodose patienternas behov, särskilt i resursfattiga områden.
14. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att framsteg inom grundforskning och biomedicin omsätts i en förbättrad, säker och ekonomiskt överkomlig sjuk- och hälsovård, bland annat genom tillgång till viktiga läkemedel för alla patienter, i synnerhet sådana som lever i fattigdom.
15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla partnerskap med sjukhus i utvecklingsländer och att uppmuntra till samarbete via videokonferenser, som kan skapa möjligheter för små och avlägset belägna sjukhus att dra nytta av expertis på hög nivå och att få vägledning av andra sjukhus eller länder, samt att aktivt stödja utvecklingen av primärvården.
16. Europaparlamentet efterlyser en effektiv personalplanering i alla medlemsstater, så att man kan uppfylla de inhemska behoven och minimera de negativa effekterna för unionens grannar, de afrikanska länderna och övriga berörda länder.
17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att aktivt främja medicinsk utbildning i utvecklingsländerna och att se till att även studerande från landsbygdsområden och avlägsna områden har tillgång till sådan utbildning.
18. Europaparlamentet anser att en av de viktigaste åtgärder som måste vidtas i EU för att kunna komma till rätta med bristen på hälso- och sjukvårdspersonal i flera medlemsstater är att upprätthålla och öka antalet anställda inom denna sektor med hjälp av en rad åtgärder, till exempel genom att främja arbetstagarnas rörlighet inom EU, erbjuda bättre arbetsförhållanden, öka stödet i form av investeringar i utbildning och ta fram effektiva incitament på grundval av forskning, analys och samråd med hälso- och sjukvårdspersonalen.
19. Europaparlamentet anser det vara av grundläggande betydelse att alla människor garanteras tillgång till gratis hälso- och sjukvårdstjänster av hög kvalitet.
20. Europaparlamentet poängterar behovet av att ta fram ett effektivt malariavaccin, något som kan påskyndas med hjälp av internationella partnerskap mellan den privata och den offentliga sektorn.
21. Europaparlamentet uttrycker sin uppskattning och sitt stöd för det arbete som utförs av icke-statliga organisationer som bistår med stöd och sakkunskap på hälso- och sjukvårdsområdet i utvecklingsländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att aktivt stödja dessa icke-statliga organisationer.
22. Europaparlamentet påminner om den fruktansvärda situationen för de fem bulgariska sjuksköterskor och den palestinske läkare som dömts till dödsstraff i Tripoli.
23. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, regeringarna i medlemsstaterna och i alla utvecklingsländer samt till Världshälsoorganisationens generalsekreterare Lee Jong-wook.