Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 september 2005 med titeln "En gemensam agenda för integration – En ram för integration av tredjelandsmedborgare inom Europeiska unionen" (KOM(2005)0389),

–   med beaktande av artikel 13 i EG-fördraget,

–   med beaktande av EG-fördraget, som tilldelar gemenskapen befogenheter och skyldigheter på områdena invandring och asyl, och särskilt dess artikel 63.3 a,

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Tammerfors den 15–16 oktober 1999, Europeiska rådets möte i Laeken den 14–15 december 2001, Europeiska rådets möte i Sevilla den 21–22 juni 2002 och Europeiska rådets möte i Thessaloniki den 19–20 juni 2003, som betonar vikten av att utveckla samarbetet och informationsutbytet inom ramen för den nyligen inrättade gruppen med nationella kontaktpunkter för integration i syfte att särskilt stärka samordningen av relevanta åtgärder på nationell och EU-nivå,

–   med beaktande av Haagprogrammet, som Europeiska rådet antog den 4 november 2004 och som anger de mål som skall förverkligas på området med frihet, säkerhet och rättvisa under perioden 2005–2010,

–   med beaktande av det informella ministermötet i Groningen den 9 november 2004, där ministrarna med ansvar för integrationspolitik träffades för första gången,

–   med beaktande av de gemensamma grundprinciper för en politik för integration av invandrare i Europeiska unionen som Europeiska unionens råd antog den 19 november 2004,(1)

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga för de grundläggande rättigheterna, och särskilt artiklarna 18, 20, 21 och 22 i den,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A6-0190/2006), och av följande skäl:

A.  Utmaningen att integrera invandrare har EU mött förut. För ett kvarts sekel sedan var de flesta invandrare sydeuropéer; i dag är södra Europa en blomstrande del av unionen och dess medborgare uppfattas inte längre som invandrare, trots att de då av många betraktades som främmande och "omöjliga att integrera". Anslutningen av sydeuropéernas ursprungsländer till unionen stärkte EU som helhet. På samma sätt är medborgarna i de nya medlemsstaterna nu fullvärdiga EU-medborgare.

B.  I dagens läge står EU inför en annan slags integrationsrelaterad utmaning, eftersom unionen inte längre kan anta att de flesta av dess invandrare slutligen kommer att integreras när deras ursprungsländer går med i unionen.

C.  Antalet utlandsfödda invandrare i EU uppskattas till 40 miljoner, och deras barn och barnbarn är miljontals fler. Denna växande befolkningsgrupp är oerhört mångfaldig, men ställs inför liknande problem. Sysselsättningsgraden bland dessa människor ligger betydligt under genomsnittet, och deras skolresultat är avsevärt sämre än andra gruppers. De är politiskt underrepresenterade på alla nivåer av samhällsstyrningen, även i medlemsstaternas politiska partier och i EU:s institutioner.

D.  Dessa över 40 miljoner utlandsfödda medborgare skulle kunna betraktas som EU:s 26:e medlemsstat (och den femte största med avseende på befolkningstalet), och EU:s vilja och insatser för att integrera denna befolkningsgrupp bör motsvara EU:s åtaganden för att integrera anslutningsländerna. Likväl har unionen i försöken att övervinna denna integrationsutmaning – försök som om de misslyckas skulle kunna få till följd att EU undergrävs socialt, ekonomiskt och politiskt – avsatt ytterst små resurser. Inte endast bör det anslås långsiktig finansiering för den nya Europeiska fonden för integration av tredjelandsmedborgare (KOM(2005)0123), utan det bör även säkras att kommissionens berörda generaldirektorat öronmärker en del av sin finansiering för EU:s integrationspolitik.

E.  Europeiska unionens åtagande för integration har länge hämmats av den allmänt utbredda uppfattningen att "integration är lokal". I själva verket är integrationen, sett till dess följder, i praktiken global – särskilt när den misslyckas. Om en enskild medlemsstat inte lyckas genomföra en framgångsrik integrationspolitik kan det få negativa konsekvenser för unionen som helhet, till exempel följande:

F.  En framgångsrik integration kommer att stärka EU:s ekonomi i den globala konkurrensen. Unionen är medveten om nödvändigheten att förebygga kompetensflykt och samtidigt locka till sig de arbetstagare och företagare som EU-ekonomierna behöver, liksom de forskare och studenter som är grundvalen för dess förmåga till innovation. EU:s städer kommer att bli säkrare och samhällena starkare om man tillämpar en fokuserad och konsekvent integrationspolitik som får tillräcklig finansiering. De främlingsfientliga tendenserna kommer att minska och respekten för allas grundläggande rättigheter att öka. Europas ställning i världen kommer att stärkas.

G.  Man bör erkänna de lokala, regionala och nationella myndigheternas avgörande roll i fråga om ansvaret, bland annat inom områden som stadsplanering, bostäder och utbildning, eftersom det inverkar direkt på integrationsprocessen. Dessa myndigheter bör öka sitt deltagande i den europeiska debatten, och man måste understryka EU:s viktiga funktion när det gäller de initiativ som tas på dessa nivåer via gemenskapens strukturfonder.

H.  Det finns inte någon entydig lösning för hur en framgångsrik integration i Europeiska unionen skall uppnås. De lokala, regionala och nationella myndigheterna (och i synnerhet myndigheterna i stadscentra dit majoriteten av invandrare koncentreras) bör ha förmåga och medel att bestämma och genomföra exakta integrationsåtgärder, och medlemsstaterna och unionen som helhet måste ivrigt utarbeta integrationsstrategier och övervaka dessa integrationsåtgärders effektivitet och utfall på ett aktivare och mer effektivt sätt, för att därigenom se till att integrationsstrategier vars utfall främjar de gemensamma intressena i unionen genomförs. Därför bör kommissionen utföra den föreslagna utredningen och kartlägga deltagande- och integrationsnivåerna i medlemsstaterna.

I.  Integration är en "dubbelriktad process" som förutsätter såväl att invandrarna är beredda att integreras i sitt värdsamhälle och ta ansvar för detta som att EU-medborgarna är villiga att acceptera migranter och inlemma dem. Den omfattar samstämmiga åtgärder för att påverka både invandrarnas och de mottagande samhällenas beteende på alla relevanta nivåer och för att mobilisera resurser på båda sidor i syfte att genomföra politik. Denna dubbelriktade process kräver ett ömsesidigt engagemang som består av rättigheter och skyldigheter både för värdsamhället och invandrarna.

J.  De vägledande prioriteringarna för EU:s åtgärder på området bör omfatta följande:

K.  Främjande av de grundläggande rättigheterna, lika möjligheter för alla och icke-diskriminering är integrationens nyckelelement. Förslaget om att utse 2007 till Europeiska året för lika möjligheter för alla och förslaget till Europeiska året för interkulturell dialog 2008 är de mest omfattande initiativen för att skapa medvetenhet och bidra till uppfyllandet av dessa mål.

L.  Det finns ett tydligt samband mellan en framgångsrik integrationspolitik för EU och unionens strävan efter att upprätta en politik för laglig invandring och migration. Det första praktiska steget bör vara att förbättra samordningen mellan de myndigheter som ansvarar för att ta emot invandrare och de myndigheter som ansvarar för att integrera dem.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att de befintliga direktiv som rör integration verkligen genomförs, i synnerhet rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening(2), rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning(3), rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(4) och rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet(5). Parlamentet konstaterar att många medlemsstater släpar efter när det gäller att genomföra dessa direktiv effektivt, och det är avgörande att kommissionen övervakar genomförandet av de integrationsrelaterade direktiven mer ingående, och effektiviteten i de administrativa förfaranden som tillämpas för att genomföra den berörda lagstiftningen i invandrarnas dagliga liv.

2.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att inrätta i den ovannämnda Europeiska fonden för integration av tredjelandsmedborgare för perioden 2007–2013 och uppmanar till att denna fond bör användas enligt sex konkreta principer, nämligen följande:

3.  Europaparlamentet välkomnar hänvisningen i ovan nämnda kommissionsmeddelande till de gemensamma grundprinciperna och är fast övertygat om att dessa principer bildar en välmotiverad uppsättning av rekommendationer som EU:s integrationspolitik bör bygga på. Parlamentet beklagar att medlemsstaterna inte har lyckats följa upp de gemensamma grundprinciperna på något meningsfullt sätt efter det att de antogs 2004. Parlamentet uppmanar ordförandelandet Finland att åter föra de gemensamma grundprinciperna högst upp på dagordningen, särskilt de som är förknippade med sysselsättning (nr 3), samspel (nr 7) och medverkan (nr 9).

4.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att verka för ett årligt integrationsforum för att underlätta utbyte av bästa praxis, särskilt inom områden där EU spelar en begränsad roll men där vissa medlemsstater har politiska strategier som kunde vägleda andra medlemsstater. Företrädare för alla myndigheter som handlägger integrationsfrågor på lokal, regional, nationell eller på EU-nivå bör delta i integrationsforumet liksom invandrarna själva.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klargöra, utvidga och samordna ansvaret för integrationsfrågor i alla generaldirektorat, vilket inbegriper att återuppliva och understödja en arbetsgrupp för integrationsfrågor med deltagare från olika generaldirektorat och att fastställa det exakta integrationsansvaret för olika generaldirektorat. Parlamentet begär vidare att åtgärder vidtas för att se till att den nya europeiska integrationsfonden och Europeiska socialfonden kompletterar varandra.

6.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen erkänner behovet av forskning om och kartläggning av medlemsstaternas integrationspolitik och invandrarnas deltagande. Parlamentet anser att dessa upplysningar är en förutsättning för all slags EU-politik som syftar till att förbättra integrationen inom EU. För att en sådan kartläggning skall vara nyttig anser parlamentet att villkoren för unionens integrationsdebatt bör klargöras, eftersom ordet integration i sig ger möjlighet till många olika tolkningar.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en permanent kontaktgrupp med företrädare för invandrarna, sakkunniga, icke-statliga organisationer, som skall ge råd i alla integrationsfrågor.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fästa särskild tonvikt vid främjandet av invandring och mångfald i EU och att ständigt inlemma integrationsaspekter via sin kommunikationsstrategi och sina initiativ. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att starta informationskampanjer och kampanjer för att skapa medvetenhet om och förbättra förståelsen för migrationen samt invandrarnas ekonomiska och sociala bidrag till samhället.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta rigorösa övervakningsmekanismer för utvärderingen av integrationsprogram i medlemsstaterna, även genom användning av oberoende sakkunniga, och att vartannat år lansera en rigorös och praktisk halvårsrapport om migration och integration som

10.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att i förekommande fall samråda med migrantgemenskaper för att fastställa och genomföra EU:s bistånds- och utvecklingspolitik i deras hemländer.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mångdubbla de forsknings- och analysinitiativ som syftar till förståelse av vad som fungerar i integrationsfrågor och att i samarbete med medlemsstaterna och de lokala myndigheterna ambitiöst öka de faktiska insatserna för att sprida bästa metoder, inte bara genom den föreslagna webbplatsen, utan på så många andra rimliga sätt som möjligt.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utnyttja den omfattande potentialen hos kommissionens delegationer och konsulära myndigheter i hela världen för att bidra till att integrera eventuella invandrare genom att göra dem förtrogna med EU:s och medlemsstaternas kultur, historia, språk samt civila rättigheter och skyldigheter.

13.  Europaparlamentet betonar vikten av att personalsammansättningen i EU:s institutioner och medlemsstaternas offentliga förvaltningar återspeglar sammansättningen av befolkningen i unionen och medlemsstaterna.

14.  Europaparlamentet uppmanar rådet att använda övergångsklausulen i artikel 67.2 andra strecksatsen i fördraget för att ge parlamentet medbeslutandebefogenheter i frågor som rör integration och laglig migration och medge beslut med kvalificerad majoritet i rådet. Parlamentet betraktar det som viktigt att parlamentsledamöterna har medbeslutanderätt i integrationspolitiken med tanke på att de utgör EU:s politiska röst, och därför bör de företräda både invandrarnas och medborgarnas åsikter och dela ansvaret för integrationspolitiken i samband med EU:s lagstiftningsprocess.

15.  Europaparlamentet uppmanar rådet att permanenta det årliga mötet mellan integrationsministrarna, som det nederländska EU-ordförandeskapet först anordnade i Groningen i november 2004.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att under de avslutande överläggningarna om EU:s byrå för grundläggande rättigheter allvarligt överväga att låta byrån ansvara för främjandet av förtroende och goda relationer mellan grannar samt utveckla denna roll konkret genom de efterföljande årliga programmen som planeras för byrån.

17.  Europaparlamentet uppmanar rådet att på nytt överväga kommissionens förslag om att tillämpa den öppna samordningsmetoden på integrationspolitiken. Parlamentet begär i detta hänseende att Europaparlamentet görs delaktigt i hela förfarandet.

18.  Europaparlamentet uppmanar rådet att fastlägga ett omfattande och förutseende ramdirektiv om laglig migration med vederbörlig hänsyn till behovet av integration.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge en enda regeringsmedlem det övergripande ansvaret för att övervaka integrationspolitiken för invandrare, för att garantera en enhetlig politik i alla organ på alla nivåer av samhällsstyrningen, och att överväga att utse en hög kommissarie för integration eller en integrationsombudsman i varje medlemsstat med uppgift att samordna politikens genomförande, sprida information till invandrare och granska invandrares klagomål samt vidta åtgärder för att rätta till problem.

20.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att sörja för en granskning av alla statliga organ på alla nivåer som har (eller bör ha) ansvar för integrationen av invandrare.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att inkludera integrationen av tredjelandsmedborgare i de framtida fleråriga programmen vid Byrån för grundläggande rättigheter.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra invandrarnas politiska deltagande och motverka deras politiska och sociala isolering. I detta avseende uppmanar parlamentet kommissionen att utföra en rättslig översyn över de befintliga bestämmelserna om europeiskt samhällsmedborgarskap i de olika medlemsstaterna och om medlemsstaternas nuvarande praxis när det gäller att ge varaktigt bosatta invandrare rätt att rösta i lokal- och kommunalval.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa öppna, mänskliga, snabba och förnuftiga förfaranden för beviljande av ställning som varaktigt bosatt, för familjeåterförening och för naturalisering av varaktigt bosatta invandrare och deras barn, särskilt med beaktande av det faktum att många av barnen är födda på en medlemsstats territorium.

24.  Europaparlamentet fäster medlemsstaternas uppmärksamhet vid den rättsliga beroendestatusen för invandrarkvinnor som följer sina makar vid en familjeåterförening och uppmanar medlemsstaterna att se över sin lagstiftning för att se till att makar och barn så snart som möjligt får individuell status och arbetstillstånd, oavsett den primära rättshavarens status, i syfte att garantera och skydda deras rättigheter fullt ut samt underlätta deras integration i samhället.

25.  Europaparlamentet uppmanar de politiska partierna, fackföreningarna och det civila samhället som helhet på nationell nivå att välkomna invandrare som fullvärdiga medlemmar på alla nivåer av sina respektive strukturer.

26.  Europaparlamentet stödjer de integrationsprogram som vissa medlemsstater tillämpar och som innebär ett ömsesidigt åtagande från mottagarländerna och invandrarna. Parlamentet hoppas att invandrarna på detta sätt kan göras medvetna om Europeiska unionens grundläggande värden och att de samtidigt får möjlighet att skaffa sig grundläggande kunskap om hur mottagarsamhället fungerar. Parlamentet understryker betydelsen av att man uppmuntrar invandrare att lära sig mottagarlandets språk och anordnar samhälleliga utbildningskurser.

27.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka lagarna mot diskriminering och rasism och att se till att de befintliga lagarna följs samt att överväga lämplig lagstiftning för positiv särbehandling av invandrare på alla lämpliga områden med vägledning av medlemsstater där positiva åtgärder har lyckats väl.

28.  I synnerhet för att förhindra eventuell diskriminering av invandrarkvinnor uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att ge dessa kvinnor lättillgänglig information om värdlandets jämställdhetslagstiftning samt de rättigheter och det skydd som följer av denna lagstiftning, inbegripet befintliga rättsliga eller administrativa påföljder.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna samt de regionala och lokala myndigheterna att stimulera samverkan mellan invandrare och deras värdsamhälle bland annat genom att främja gemensamma forum, en interkulturell dialog, seminarier, utställningar samt kultur- och idrottsverksamhet. Dessutom efterlyser parlamentet inrättande av nya strukturer eller stöd för befintliga strukturer som gör det möjligt att integrera invandrare i värdsamhället, i syfte att förhindra social utslagning av nyanlända och redan bosatta invandrare som har svårigheter att integreras. Parlamentet efterlyser vidare stöd till migrantorganisationer på medlemsstaternas territorier och förstärkning av banden med migranternas hemländer.

30.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att vidta om integrationsrelaterade åtgärder för flyktingar under mottagningsfrasen, t.ex. språkkurser eller frivillig verksamhet, med tanke på att integrationsprocessen för flyktingar börjar vid mottagningen.

31.  Europaparlamentet betonar vikten av att utarbeta en omfattande ram för europeiskt samhällsmedborgarskap genom samarbetet mellan parlamentet, rådet och kommissionen.

32.  Europaparlamentet betonar vikten av att genomföra årliga utfrågningar om integration, i vilka Europaparlamentet och de nationella parlamenten samt det civila samhället deltar, i synnerhet icke-statliga organisationer och invandrarorganisationer, i syfte att utvärdera effektiviteten i unionens integrationssatsningar och bedöma utvecklingen i fråga om integration av invandrare i medlemsstaterna.

33.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och till medlemsstaternas regeringar.

(1) Handling nr 14615/04 av den 19 november 2004. (2) EUT L 251, 3.10.2003, s. 12. (3) EUT L 16, 23.1.2004, s. 44. (4) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22. (5) EUT L 303, 2.12.2000, s. 16.