Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2005/2244(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0210/2006

Ingivna texter :

A6-0210/2006

Debatter :

PV 06/07/2006 - 3
CRE 06/07/2006 - 3

Omröstningar :

PV 06/07/2006 - 6.17
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2006)0319

Antagna texter
PDF 185kWORD 128k
Torsdagen den 6 juli 2006 - Strasbourg
Utveckling och migration
P6_TA(2006)0319A6-0210/2006

Europaparlamentets resolution om utveckling och migration (2005/2244(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén med titeln "Migration och utveckling: konkreta riktlinjer" (KOM(2005)0390),

–   med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (KOM(2005)0391),

–   med beaktande av kommissionens meddelanden till rådet och Europaparlamentet med följande titlar: "Prioriterade åtgärder för att lösa migrationsutmaningarna – Första uppföljningen av mötet på Hampton Court" (KOM(2005)0621), "EU:s handlingsstrategi mot personalbristen inom hälso- och sjukvården i utvecklingsländerna" (KOM(2005)0642) och "Tematiskt program för samarbete med tredjeländer om migration och asyl" (KOM(2006)0026),

–   med beaktande av punkt IV i de senaste slutsatserna från Europeiska rådets möte i Bryssel, den 15–16 december 2005: "Övergripande strategi för migration",

–   med beaktande av resolutionerna A/RES/58/208, A/RES/59/241 och A/RES/60/205 från FN:s generalförsamling, i vilka det föreskrivs en dialog på hög nivå vid det 61:a sammanträdet 2006 om internationell migration och utveckling,

–   med beaktande av partnerskapsavtalet mellan länderna i Afrika, Västindien och Stilla havet (AVS), å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (Cotonouavtalet)(1) och ändrat i Luxemburg den 25 juni 2005(2), särskilt artikel 13 om migration,

–   med beaktande av Brysselförklaringen om asyl, migration och mobilitet och handlingsplanen för genomförande av denna förklaring som antogs den 13 april 2006 i Bryssel vid det första mötet för AVS-ländernas ministrar för asyl-, migrations- och mobilitetsfrågor,

–   med beaktande av FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och tillhörande protokoll,

–   med beaktande av beslut nr 4/2005 av AVS–EG-ministerrådet av den 13 april 2005 om användning av medel ur reserven i nionde Europeiska utvecklingsfondens anslag för långsiktig utveckling(3),

–   med beaktande av rapporten från FN:s generalsekreterare med titeln "Global studie om kvinnors roll för utveckling, 2004: kvinnor och internationell migration", A/59/287/Add.1,

–   med beaktande av Världsbankens rapport med titeln: "Global Economic Prospects 2006: Economic Implications of Remittances and Migration"(4),

–   med beaktande av rapporten från den globala kommissionen om internationell migration från oktober 2005 med titeln "Migration i en sammanlänkad värld: nya handlingsmöjligheter"(5),

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 18, 19 och 21,

–   med beaktande av de åtaganden som medlemsstaterna ingick 2005, framför allt

   att Europeiska unionen och dess medlemsstater senast 2015 skall uppnå FN:s mål om 0,7 procent av bruttonationalinkomsten, vilket bör innebära att unionens bidrag till millennieutvecklingsmålen ökar från 33 miljarder euro 2003 till mer än 84 miljarder euro 2015 (slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 16-17 juni 2005),
   att Europeiska unionen och övriga biståndsgivare fördubblar sitt stöd till Afrika, vilket bör ge ett offentligt utvecklingsbistånd på 25 miljarder US-dollar år 2010(6) (kommuniké av den 8 juli 2005 från G8-mötet i Gleneagles),

–   med beaktande av ILO:s rekommendation nr 151 om migrerande arbetstagare,

–   med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik, med titeln "Europeiskt samförstånd"(7) av den 20 december 2005, som innehåller en allmän handlingsram för EU i fråga om utveckling,

–   med beaktande av Wiendeklarationen, som antogs vid det fjärde toppmötet mellan Europeiska unionen och Latinamerika den 12 maj 2006,

–   med beaktande av sina resolutioner av den 17 november 2005 om en utvecklingsstrategi för Afrika(8), av den 15 november 2005 om globaliseringens sociala dimension(9), av den 26 oktober 2005 om en gemenskapsmetod för hantering av ekonomisk migration(10), av den 9 juni 2005 om sambandet mellan laglig och olaglig migration och integrationen av invandrare(11) och av den 12 april 2005 om Europeiska unionens roll när det gäller att uppnå millennieutvecklingsmålen(12),

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2836/98 av den 22 december 1998 om genusfrågornas integrering med utvecklingssamarbetet(13),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandena från utrikesutskottet, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor samt utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0210/2006), och av följande skäl:

A.  Av 175 miljoner migranter (3 procent av världens befolkning) lever 40 procent i utvecklingsländer.

B.  Migrationen är inget nytt fenomen, men med tanke på den omfattning den har fått i vår globaliserade värld och det faktum att samtliga internationella aktörer har fått upp ögonen för den har den blivit en viktig politisk utmaning för det internationella samfundet.

C.  Sedan åttiotalet har invandringen ökat markant utan att EU har kunnat erbjuda någon gemensam och substantiell lösning.

D.  EU tar emot invandrare från praktiskt taget samtliga utvecklingsländer. Det finns med andra ord ett stort antal invandrare från Asien, Afrika och Latinamerika och det är inte troligt att detta fenomen kommer att minska i omfattning under de kommande åren.

E.  Världssamfundet har ännu inte mobiliserat sig genom att göra betydande och gemensamma insatser.

F.  Migrationsfrågan kräver en övergripande lösning från det internationella samfundet. EU har hittills inte kunnat erbjuda någon övergripande politisk lösning och har inte utarbetat verktyg som är anpassade till detta problem.

G.  Eftersom det inte finns någon gemensam politik för att reglera migrationsströmmarna kan medlemsstaterna fatta ensidiga beslut som gör det svårt för gemenskapen att anta en samstämmig ståndpunkt.

H.  Lösningen på invandringsfenomenet måste vara resultatet av ett så brett samförstånd som möjligt inom EU, men också mellan de politiska partierna i varje medlemsstat.

I.  I FN:s generalförsamling kommer det den 14–15 september 2006 att hållas en dialog på hög nivå om internationell migration och utveckling.

J.  Afrikanska unionen har placerat migrationsfrågan högt upp på sin dagordning under ledning av Alpha Oumar Konaré, ordförande för Afrikanska unionens kommission.

K.  Det faktum att migranterna drivs av olika motiv och att det därmed uppstår olika typer av migrantgrupper bromsar genomförandet av en samstämmig och övergripande politik för att få migrationen att bidra till utveckling.

L.  De flesta migranter kommer från Asien och Latinamerika, men Afrika utmärker sig genom de omfattande negativa effekter som migrationen leder till.

M.  Mottagarländerna i nord utgör föremål för de flesta analyser samtidigt som 60 procent av migranterna inte lämnar södra halvklotet.

N.  I Wiendeklarationen gjordes ett åtagande om att föra den övergripande dialogen framåt och stärka samarbetet om migrationsfrågor mellan Europeiska unionen och Latinamerika.

O.  Att endast höja det offentliga utvecklingsbiståndet löser inte frågan om sambandet mellan migration och utveckling. Det är viktigt att även ta fram särskilda och nyskapande verktyg för att bättre lyfta fram och främja migranternas roll för att bekämpa fattigdom och främja utveckling.

P.  Lösningen på detta fenomen bör ingå i de nationella och internationella strategierna för bekämpning av fattigdom och för uppnående av millennieutvecklingsmålen.

Q.  Rätten för länderna i syd att föra en självständig migrationspolitik måste erkännas och stödjas.

R.  För länderna i syd innebär migration att de högst utbildade och mest företagsamma medborgarna lämnar landet och att "kompetensflykten" äventyrar tillhandahållandet av och kvaliteten på grundläggande tjänster inom olika sektorer, i synnerhet hälso- och sjukvård.

S.  Kvalificerade personer uppmuntras att utvandra av den selektiva mottagningspolitik som bedrivs av nord under beteckningen "vald migration", vilket förvärrar den förlust av kompetent arbetskraft som drabbar många länder i syd.

T.  Enligt ordföranden för Afrikanska unionens kommission Alpha Oumar Konaré förvägrar denna politik Afrika rätten till utveckling.

U.  Cirkulär migration, som möjliggör in- och utresor mellan ursprungslandet och destinationslandet, skapar stora möjligheter för utvecklingen i mottagar- och avreseländerna.

V.  Genom gemensam utveckling, dvs. att potentialen hos de invandrargrupper som etablerat sig i de rika länderna för att bidra till utvecklingen i deras ursprungsländer lyfts fram, kan migrationen bidra till utveckling och till ömsesidig hjälp mellan folken.

W.  Migranternas penningöverföringar till de respektive ursprungsländerna utgör en viktig utvecklingsmöjlighet, storleken på dessa överföringar överskrider vida världens offentliga utvecklingsbistånd och i de flesta fall är de finansiella kostnaderna och bankavgifterna för dessa överföringar mycket höga och administrationen medger ibland ingen insyn. Dessa överföringar används emellertid i första hand för familjemedlemmarnas privata konsumtion och endast en liten del av dem finansierar investeringar och utveckling.

X.  Dessa överföringar kan emellertid inte ersätta eller rättfärdiga en minskning av det offentliga utvecklingsbiståndet.

Y.  I världen fanns det under 2005 nästan 9,2 miljoner flyktingar och 25 miljoner personer som var "internflyktingar", varav hälften i Afrika. Dessa personer omfattas inte av något internationellt skydd, vilket skapar en oacceptabel rangordning av offren.

Z.  Antalet personer som tvingats till flykt eller som fördrivits på grund av naturkatastrofer ökar och skulle enligt FN:s flyktingskommissariat kunna uppgå till 50 miljoner om några år.

AA.  Integrering av migranter är en tvåvägsprocess som bygger på de ömsesidiga rättigheter och motsvarande skyldigheter som tillkommer lagliga migranter respektive värdlandet i fråga och vars syfte det är att se till att invandrare kan delta i samhällslivet.

AB.  Migranter, som drabbas av människohandel, diskriminering och social otrygghet, är en grupp som ännu inte skyddas tillräckligt av världssamfundet och av nationell lagstiftning.

AC.  Den internationella konventionen om skydd av rättigheterna för migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar har inte ratificerats av någon medlemsstat.

AD.  Europeiska unionen har endast anslagit 15 miljoner euro till integrationsmålet sedan 1999, dvs. 0,5 euro per invandrare.

AE.  Bekämpningen av den människohandel som är knuten till migration samt av handeln med och det sexuella utnyttjandet av kvinnor och barn bör upphöjas till en prioriterad fråga för EU.

AF.  Kvinnor utgör 51 procent av alla migranter i den utvecklade världen och 46 procent i utvecklingsländerna(14). Det informeras inte tillräckligt om vilka risker den illegala migrationen innebär, vilket gör att kvinnliga migranter i större utsträckning utsätts för sexuellt utnyttjande, våld, diskriminering och utnyttjande på arbetsplatsen, och kvinnornas särskilda roll beaktas inte inom migrationspolitiken.

AG.  Migrationen kan hjälpa kvinnor att förbättra sina liv och bli mer självständiga, stödja de kvinnor som är marginaliserade samt sätta stopp för förtryckande sociala relationer.

AH.  Kvinnor tvingas dock ofta till migration på grund av exempelvis tvångsäktenskap, fattigdom eller väpnade konflikter.

AI.  Migrerande kvinnor är mer utsatta för sexuellt utnyttjande, diskriminering, exploatering på arbetsplatsen och "brain-waste", våld och hälsorisker, social isolering och människosmuggling.

AJ.  Ett stort antal migrerande kvinnor bor för närvarande i EU utan giltiga handlingar, vilket ökar riskerna för att de skall utsättas för exploatering på arbetsplatsen, sexuellt utnyttjande och sexuellt våld.

1.  Europaparlamentet är övertygat om att Europeiska unionen måste spela en viktig roll för att få migrationen att bidra till utveckling.

2.  Europaparlamentet framhåller att unionen måste komma med en övergripande politisk lösning av regional natur som är särskilt inriktad på Afrika, migrationen inom syd och frågan om sambandet mellan utveckling och migration. Parlamentet kräver att migrationsfrågan högprioriteras på dagordningen och i den politiska dialogen mellan företrädare för EU och de olika regioner med vilka EU har förbindelser, och ger sitt stöd till att det anordnas ett toppmöte mellan företrädare för EU och Afrika för att hitta en gemensam politisk lösning.

3.  Europaparlamentet anser att den europeiska migrations- och utvecklingspolitiken i första hand bör utgå från principerna om solidaritet med tredjeländer och utvecklingssamarbete i syfte att undanröja migrationens underliggande orsaker, först och främst genom att utrota fattigdomen.

4.  Europaparlamentet insisterar på att människors rörlighet skall ses som en rättighet som inte skall kunna utnyttjas som en handelsvara. Parlamentet betonar att all politik på området måste vara inriktad på att främja människors rätt att lämna ett land av fri vilja och inte av tvång.

5.  Europaparlamentet understryker att Europeiska unionen endast kan bemöta invandringsfenomenet på ett lämpligt sätt genom en gemensam strategi med tydliga mål som gör klart vilka mekanismer som står till förfogande för medlemsstaterna för att tillsammans och på ett solidariskt sätt bemöta detta fenomen.

6.  Europaparlamentet erinrar om samtliga staters skyldighet att bekämpa utnyttjande av och handel med människor. Parlamentet påminner om de multilaterala instrument, t.ex. FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och tillhörande protokoll, som existerar för att effektivt bekämpa människohandel, även i samband med invandring, för att skydda dessa personers grundläggande rättigheter samt för att med rättsliga medel bestraffa de personer som ägnar sig åt sådan kriminell verksamhet. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har ratificerat eller anslutit sig till denna konvention att utan dröjsmål göra så.

7.  Europaparlamentet vill att migrationsfrågorna integreras i EU:s utrikespolitik och att exemplet med Barcelonaprocessen därvid följs.

8.  Europaparlamentet lovordar rådets förslag om att hålla ett ministermöte inom partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet (EuroMed) om migration under 2006. Parlamentet välkomnar också det toppmöte mellan Europa och Afrika om migration, som kommer att hållas i Rabat i juli 2006, för att diskutera invandringen från Maghrebländerna och de afrikanska länderna söder om Sahara.

9.  Europaparlamentet välkomnar alla ytterligare initiativ för att förbättra migrationspolitiken, och understryker att denna kräver ett övergripande förhållningssätt som inbegriper en klar uppfattning om vilka viktiga åtgärder som måste vidtas inom ramen för denna politik snarare än stöd till spridda åtgärder för att utveckla den.

10.  Europaparlamentet rekommenderar att rådet vidtar lämpliga åtgärder för att se till att samarbetet och samordningen förbättras mellan de ansvariga för migration och de ansvariga för utveckling i varje medlemsstat.

11.  Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt men inte tillräckligt att höja det offentliga utvecklingsbiståndet för att få migrationen att bidra till utveckling. Parlamentet kräver att Europeiska unionen och medlemsstaterna fullgör de åtaganden som ingicks under 2005.

12.  Europaparlamentet rekommenderar att migration och dess inverkan på utvecklingen beaktas genomgående i alla diskussioner och insatser för att uppnå millennieutvecklingsmålen. Parlamentet påminner om att en övergripande strategi endast kan bära frukt om det finns en lämplig juridisk ram både inom EU och i ursprungsländerna.

13.  Europaparlamentet betonar att migrationen bör integreras bättre i utvecklingspolitiken och i utvecklingsplanerna och rekommenderar att migrationen på nationell nivå skall ingå i strategidokumenten för minskad fattigdom.

14.  Europaparlamentet bekräftar betydelsen av diasporagrupper för att stärka förbindelserna mellan EU och ursprungsländerna, särskilt när det gäller migration. Parlamentet efterlyser ett bättre samarbete mellan institutionerna i utvecklingsländerna och EU:s medlemsstater, bland annat när det gäller att genomföra gemensamma utvecklingsprojekt.

15.  Europaparlamentet anser att gemensam utveckling, som går ut på att erkänna och stödja invandrargruppernas roll för utvecklingen i deras ursprungsländer, bör få ett fullständigt erkännande på EU-nivå.

16.  Europaparlamentet betonar att unionen måste införa två prioriterade instrument för att få migrationen att bidra till utveckling:

   En särskild fond som förvaltas tillräckligt flexibelt och reaktivt, framför allt för att möjliggöra finansiering av insatser för gemensam utveckling.
   En garantifond som garanterar att invandrares mikroprojekt blir bestående och får så stor betydelse som möjligt för utvecklingen.

17.  Europaparlamentet anser att Aeneas-programmet bör utnyttjas för en utvecklingsstrategi, liksom det program som kommer att avlösa detta program 2007, särskilt genom finansiering av insatser för gemensam utveckling, och att detta mål strikt måste respekteras för att t.ex. undvika att det avsätts pengar för att upprätthålla skyddet av EU:s yttre gränser.

18.  Europaparlamentet anser att detta program bör stärka säkra system för hantering av migrationsströmmarna och för stöd till ursprungs- och transitländerna. Parlamentet rekommenderar i detta syfte att programmet uppvisar följande drag:

   flera anslagsposter (gemensam utveckling, studier, säkerhet) med möjlighet att finansiera projekt som omfattar flera poster,
   urvalskriterier för projekten och bestämmelser om vilken typ av stöd och hur höga belopp som kan beviljas,
   en urvalskommitté för projekten som inom sitt verksamhetsområde fattar helt oberoende beslut,
   en översyn av de bestämmelser som icke-statliga organisationer har att rätta sig efter när det gäller garantifondsbetalningar.

19.  Europaparlamentet föreslår integrerade planer för regional utveckling som inriktas på de främsta afrikanska emigrationsområdena. Syftet är att finansiera

Liknande åtgärder skulle även kunna vidtas i de främsta emigrationsområdena i Latinamerika och Asien.

   uppbyggnad av infrastruktur (dricksvatten, elektricitet, vårdinrättningar, skolor, vägar osv.),
   en del av driftskostnaderna, genom ett riktat budgetstöd.

20.  Europaparlamentet understryker hur svårt och dyrt det är för invandrare att skicka pengar till sina ursprungsländer samt att det är mycket litet insyn i ett system som ligger utanför banksystemet. Parlamentet anser att det behövs ett säkert system som garanterar skydd för avsändarens och mottagarens uppgifter för att motivera att dessa överföringar sker via reglerade kanaler, eftersom andra alternativa system som används av invandrarna i vissa fall kan visa sig vara riktiga ockersystem.

21.  Europaparlamentet ber kommissionen, medlemsstaterna samt nationella och internationella finansiella institutioner att vidta politiska åtgärder som syftar till att

   främja och underlätta invandrares penningöverföringar, genom att göra dem billigare, snabbare och säkrare, i syfte att uppmuntra migranterna att använda de formella överföringssystemen,
   bredda invandrares tillgång till finansiella tjänster,
   kanalisera invandrarnas återförda medel till produktiva investeringar, genom att underlätta mikroföretagens och de små och medelstora företagens tillgång till krediter och genom att titta närmare på innovativa finansiella produkter med inriktning på invandrargrupper, till exempel "sparplan för utveckling".
   garantera insyn i penningöverföringar som sker via "informella kanaler", inte minst Hawala-nätverken.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta ett förslag till ramförordning för att minska kostnaderna för och öka insynen i invandrares penningöverföringar till sina ursprungsländer. Parlamentet påminner om att dessa överföringar är utvecklingsländernas näst största externa finansieringskälla och att upp till 20 procent av det totala överföringsbeloppet utgörs av hanteringskostnader.

23.  Europaparlamentet erkänner den viktiga roll som små och medelstora företag spelar när det gäller att skapa arbetstillfällen och bidra till utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med Europeiska investeringsbanken utveckla program som får migranter att investera större summor i sådana företag.

24.  Europaparlamentet ber kommissionen och medlemsstaterna att ta fram program för att få högkvalificerade personer inom invandrargrupperna att medverka till utveckling, genom att stå för löneskillnaden för högkvalificerade invandrare som är beredda att återvända till sina länder eller genom att inrätta system för "dubbla tjänster" för personal inom den offentliga sektorn i syd (lärare, forskare, läkare). Parlamentet ber kommissionen att genomföra en undersökning om de erfarenheter av "dubbla tjänster" som gjorts i medlemsstaterna.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka tänkbara åtgärder för att se till att migranter som återvänder till sina ursprungsländer kan föra över pensioner och sociala förmåner.

26.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att utreda åtgärder angående överföring av pensionsrättigheter, erkännande av meriter och fungerande mekanismer som skall underlätta rörlighet för forskare och andra yrkeskategorier, så att de, när de så önskar, kan återvända till sitt ursprungsland och återintegreras på ett framgångsrikt sätt.

27.  Europaparlamentet ber Europeiska unionen och medlemsstaterna att uppmuntra cirkulär migration eller pendling genom att

   i samförstånd med ursprungsländerna anta politiska åtgärder och program för temporär migration, till exempel att ge vissa personer visum för flera inresor,
   systematisera överföringen av pensioner och andra sociala förmåner mellan ursprungs- och destinationslandet och garantera att arbetstagarna får faktisk tillgång till dessa förmåner (färre än 25 procent av de internationella migranterna lever i länder som har avtal av detta slag).

28.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att främja cirkulär migration, då migranterna åker fram och tillbaka mellan sitt ursprungsland och värdlandet, och på sätt kan stå till hemlandets förfogande med den kunskap och erfarenhet som de har förvärvat. Parlamentet påpekar att man måste komplettera cirkulär migration med integreringsåtgärder för migranter som ger sig av och kommer tillbaka. Parlamentet understryker den roll det civila samhället, icke-statliga organisationer och arbetsmarknadens parter spelar i denna process.

29.  Europaparlamentet välkomnar dessutom kommissionens förslag om att inleda en dialog i frågor om uppehålls- och arbetstillstånd samt att förvalta program för migrerande arbetstagare som kopplar samman migranternas kompetens med behoven i utvecklingsländerna.

30.  Europaparlamentet uppmanar de offentliga myndigheterna i nord och syd att investera i utbildning av medborgarna. Parlamentet bekräftar sitt stöd för målet "20/20": 20 procent av det offentliga biståndet i nord och 20 procent av de nationella budgetarna i syd skall avsättas för grundläggande sociala tjänster.

31.  Europaparlamentet uppmanar länderna i syd att utveckla strategier för att "utbilda och behålla", i synnerhet genom att omvärdera de sociala yrkeskårerna och genom att lägga tonvikt vid kvinnornas situation, vilka ofta är utsatta för könsdiskriminering.

32.  Europaparlamentet ber unionen att konkret integrera främjandet av värdiga arbeten med EU:s utvecklingsdagordning, särskilt

Parlamentet efterlyser emellertid att detta begrepp inte skall utnyttjas av nord för att skapa ett icke-tariffärt hinder för tillträde till dess marknad.

   att inkludera klausuler om respekt för grundläggande arbetsnormer i alla bilaterala avtal som undertecknas av unionen eller dess medlemsstater,
   att inrätta ett kontrollverktyg ("bilaterala observatörer"),
   att föra fram värdiga arbeten som grund för ett nionde millennieutvecklingsmål.

33.  Europaparlamentet ber Europeiska unionen och medlemsstaterna att vidta politiska åtgärder för att begränsa kompetensflyktens negativa ekonomiska och sociala konsekvenser för länderna i syd, genom att

   omorientera utbildningen mot sektorer där det råder arbetskraftsbrist,
   finansiera program för gemensam utveckling mellan olika partner i nord och i syd, inom länder och sektorer som särskilt drabbats av kompetensflykt.

34.  Europaparlamentet rekommenderar att det antas en "europeisk kod för gott uppförande" och nationella koder i medlemsstaterna för att reglera rekryteringen av arbetskraft.

35.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att föreslå ett särskilt program för att lösa krisen med humanresurser i Afrikas sjukvårdssektor.

36.  Europaparlamentet välkomnar planerna på att utveckla omfattande och sammanhängande etiska riktlinjer för rekrytering av personal till sektorer som är särskilt utsatta för kompetensflykt.

37.  Europaparlamentet välkomnar ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 15 och 16 december 2005 om en "Övergripande strategi för migration" och de förslag som kommissionen nyligen lagt fram rörande kompetensflykt, penningöverföringar, diasporagrupper, tillfällig/cirkulär migration, rätten till tillgång till socialförsäkringssystemet, visering för flera inresor m.m.

38.  Europaparlamentet betonar att "kompetenscirkulationen" är viktig för att stärka migrationens positiva bidrag till utveckling eftersom utvecklingsländerna fullt ut deltar i kompetensutbytet på den globala arbetsmarknaden. Parlamentet rekommenderar kommissionen och medlemsstaterna att beslutsamt engagera sig i denna fråga genom att föreslå åtgärder för att

   främja temporära och virtuella återvändanden, på grundval av de försök som unionen gör just nu,
   uppmuntra institutionella partnerskap mellan organ i utvecklingsländer och Europeiska unionens medlemsstater (forskningsinstitut, universitet, sjukhus),
   främja gemensamt erkännande av utbildningsbevis.

39.  Europaparlamentet konstaterar att vissa yrkesutbildningsmeriter och/eller akademiska meriter för arbetstagare från tredjeländer antingen inte erkänns alls eller endast erkänns med stor svårighet vilket gör det svårt för sådana arbetstagare att komma in på EU-medlemsstaternas arbetsmarknader på jämlika villkor. Parlamentet anser att migranter bör ha tillgång till utbildningsprogram när de arbetar inom EU så att de kan utveckla sin yrkeskompetens.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå initiativ för att göra det lättare att erkänna yrkeskvalifikationer och fastställa vilka miniminormer som skall gälla vid upprättandet av ett europeiskt system för erkännande av utländska utbildningsbevis.

41.  Europaparlamentet kräver att kvinnors särskilda roll för migration och utveckling skall beaktas bättre, framför allt att

   könsdimensionen integreras i alla de program och projekt för utveckling eller gemensam utveckling som har samband med migrationsfrågan,
   kvinnor och kvinnoorganisationer blir prioriterade målgrupper för åtgärder som syftar till att öka invandrargruppernas ansvar och stödja deras projekt finansiellt,
   det i ursprungsländerna utarbetas informationskampanjer om omständigheterna kring den illegala invandringen, illegala invandrares rättigheter och de risker som den illegala invandringen medför, såsom människohandel, våld och sexuellt utnyttjande.

42.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja medel som dels ger kvinnliga migrerande arbetstagare möjlighet till sociopolitiskt, ekonomiskt och psykologiskt inflytande, särskilt gentemot sina familjer, och tillgång till de kunskaper som är nödvändiga för att de skall integreras i värdlandet på ett effektivt sätt, dels garanterar de kvinnliga migrerande arbetstagarnas rättigheter, position och roll samt stärker jämställdhetsinriktade icke-statliga organisationer och nätverk för migrerande kvinnor.

43.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att principen om icke-diskriminering tillämpas i samband med migrerande kvinnors tillträde till och deltagande på EU:s arbetsmarknad och att deras grundläggande sociala och ekonomiska rättigheter respekteras, i synnerhet frågan om lika lön.

44.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att särskilt uppmärksamma migrerande kvinnors barn för att de skall garanteras ett gott skydd och bättre tillgång till hälsovård och utbildning.

45.  Europaparlamentet stöder förslaget i förklaringen och handlingsplanen för genomförande av denna förklaring som antogs i Bryssel den 13 april 2006 av AVS-ländernas ministrar för asyl-, migrations- och mobilitetsfrågor. Enligt detta förslag skall det inrättas ett virtuellt centrum för migration i AVS-länderna i syfte att samla in fullständiga och oberoende uppgifter för att ta fram lösningar på AVS-ländernas utmaningar på migrationsområdet.

46.  Europaparlamentet gläder sig åt att det kommer att inrättas en AVS–EG-facilitet för migration i slutet av 2006, men ber samtidigt kommissionen att klargöra målen och garantera att instrumentet inte avleds från utvecklingsmålet.

47.  Europaparlamentet ifrågasätter det lämpliga och effektiva med återtagandeavtal och återtagandeklausuler som syftar till att koppla det ekonomiska och tekniska biståndet till tredje länders "resultat" ifråga om återtagande. Parlamentet betonar att en sådan politik som går ut på att vilja ha något i gengäld riskerar att försvaga de länder varifrån migranterna kommer.

48.  Europaparlamentet ber kommissionen att föreslå åtgärder som syftar till att stärka syd-ländernas kapacitet att föra en självständig migrationspolitik, inom ramen för EU:s migrationsfond eller AVS–EG-faciliteten.

49.  Europaparlamentet understryker att Afrikanska unionen och afrikanska regionala organisationer kan spela en viktig roll för att kanalisera den ekonomiska migrationen i Afrika, till exempel genom samarbetsavtal för gemensam utveckling mellan EU och de länder från vilka migranterna kommer samt genom bilaterala och multilaterala avtal, försedda med klausuler om respekt för de mänskliga rättigheterna och ILO:s normer. Parlamentet anser att Europeiska unionen bör stödja sådana initiativ.

50.  Europaparlamentet anser att AVS–EG:s partnerskap utgör en förmånlig ram för förslag till gemensamma lösningar på migrationsfrågan med utgångspunkt i artikel 13 i Cotonouavtalet. Parlamentet ber kommissionen att ta upp följande mål i de pågående förhandlingarna om avtal om ekonomiskt partnerskap eller i eventuella förhandlingar om återtagandeavtal:

   Lika behandling i fråga om social trygghet för AVS-medborgare, vilket angavs redan i Lomékonventionen men som ännu inte har blivit verklighet.
   Bättre möjligheter att få korttidsvisum för medborgare från AVS-länder och förmånligare regler för tillfälliga arbetstagares rörlighet.
   Genomförande av ett informationsprogram i AVS-länderna riktat till personer som vill invandra till unionen.

51.  Europaparlamentet ber kommissionen att tillsammans med de berörda länderna utarbeta en strategi för att stödja de destinations- och transitländer som tar emot flest migranter samt att studera handlingsprogram med inriktning på migranter i identifierade "migrationscentrum" och transitzoner, med fokus på de mest utsatta migranterna (kvinnor, ensamma minderåriga) med följande mål:

   Hjälp till dessa människor att bli självständiga och klara sig på annat sätt än genom att lämna landet.
   Förbättring av de transiterande migranternas levnadsvillkor, i synnerhet i Sahel (informationscentrum och centrum för stöd till utländska migranter).
   Framläggande av åtgärder för att förebygga och behandla sexuellt överförbara sjukdomar och aids i migrationscentrumen och längs migrationsrutterna, med tanke på det samband som finns mellan spridningen av sexuellt överförbara sjukdomar och människors rörlighet.

52.  Europaparlamentet begär att dessa handlingsprogram bl.a. skall vara inriktade på en analys av migrationens och utvisningens psykiska effekter samt på det psykologiska stödet till och omhändertagandet av kvinnor och barn som drabbats av dessa negativa effekter.

53.  Europaparlamentet ber Europeiska unionen att stödja de initiativ som FN:s flyktingkommissariat tagit för att världssamfundet skall klargöra begreppen politisk flykting, ekonomisk flykting och miljöflykting och ge varje kategori anpassat skydd och stöd. Parlamentet anser att fördrivna personer bör åtnjuta ett lika omfattande skydd som det som föreskrivs för flyktingar i flyktingkonventionen av den 28 juli 1951. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och det internationella samfundet att se till att FN:s vägledande principer om internt fördrivna personer respekteras, och rekommenderar att dessa bestämmelser om skydd för fördrivna personer skall stadfästas i form av en internationell konvention.

54.  Europaparlamentet är bekymrat över FN:s flyktingkommissariats (UNHCR) ekonomiska svårigheter. Parlamentet anser att kommissionen bör stärka sitt ekonomiska stöd till projekt som drivs av UNHCR och att EU, som är den givare som bidrar mest till UNHCR:s budget, bör utöva påtryckningar mot övriga givare så att UNHCR får de resurser det behöver för att på bästa sätt kunna genomföra sina uppgifter.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med FN:s flyktingkommissariat samt berörda länder eller regionala organisationer utveckla projekt för

   operationer för frivillig repatriering av flyktingar och fördrivna personer,
   genomförande av stödstrukturer för att stötta dessa människors återintegration.

56.  Europaparlamentet uppmuntrar transitländerna och ursprungsländerna att delta aktivt i den nya strategin för migration och utveckling.

57.  Europaparlamentet ber kommissionen att inleda en dialog med ursprungsländerna och uppmana dem att förbjuda seder som strider mot mänskliga rättigheter, som till exempel kvinnlig könsstympning, tvångsäktenskap, polygami samt skilsmässa utan båda makarnas medgivande.

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda en kvantitativ och kvalitativ utvärdering av utgifterna och biståndsprogrammen för utvecklingen i tredjeländer samt en sammanfattning av de resultat som har uppnåtts när det gäller att förbättra kvinnans ställning i migranternas ursprungsländer.

59.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i större utsträckning beakta de effekter som förflyttningar orsakade av konflikter kan innebära för den sociala, fysiska och psykologiska situationen bland migrerande kvinnor som, på grund av sin utsatta situation, i större utsträckning riskerar att utsättas för våld.

60.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och Europeiska unionen att se till att invandrarkvinnor som har fallit offer för våld informeras grundligt om sina rättigheter, har ordentlig tillgång till rättshjälp och kan få egen rättslig ställning samt uppehålls- och arbetstillstånd.

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att genom sina lokala företrädare och ambassader systematiskt informera de kvinnor som vill migrera till Europeiska unionen om villkoren i samband med legal invandring, deras eventuella framtida rättigheter och skyldigheter samt om vilka grundläggande värderingar och principer som gäller i de europeiska samhällena.

62.  Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att utarbeta särskilda utvecklingsstrategier och utvecklingsprogram som garanterar att det finns medicinsk, social och psykologisk vård för kvinnor som fördrivits till följd av konflikter och för andra migrerande kvinnor som lider av de psykiska, fysiska och sociala följderna av en fördrivning.

63.  Europaparlamentet framhåller behovet av att utbyta god praxis, både mellan medlemsstaterna och med tredjeländerna, särskilt utvecklingsländerna.

64.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte har tagit tillräcklig hänsyn till jämställdhetsperspektivet i sitt meddelande "Migration och utveckling: konkreta riktlinjer". Parlamentet föreslår att en permanent och interinstitutionell högnivågrupp inrättas med uppgift att bevaka utvecklingen av gemenskapens invandrarpolitik från ett jämställdhetsperspektiv och utveckla verktyg för att utvärdera effekterna på jämställdheten i samband med att åtgärder vidtas inom invandrarpolitiken.

65.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att anta europeiska riktlinjer och konkreta och riktade jämställdhetsmål och jämställdhetsindikatorer inom invandrarpolitiken, bland annat åtgärder för att öka medvetenheten på nationell nivå och garantera en integrering av jämställdhetsperspektivet i invandrarpolitiken och en regelbunden utvärdering av politiken från ett jämställdhetsperspektiv.

66.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att upprätta en rättslig ram som garanterar invandrarkvinnor rätten till eget pass och uppehållstillstånd och som gör en person som konfiskerar dessa handlingar till en brottsling.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka dialogen med de migrerande kvinnornas ursprungsländer för att främja respekten för kvinnors rättigheter, jämställdheten mellan kvinnor och män samt kampen mot fattigdom och kvinnors ekonomiska oberoende.

68.  Europaparlamentet understryker att migration och integration är nära förbundna. Om migrationen skall lyckas och alla berörda parter gynnas måste strategierna på migrationsområdet gå hand i hand med en heltäckande och flerdimensionell integrationspolitik.

69.  Europaparlamentet beklagar att det sedan toppmötet i Tammerfors 1999 inte har skett några framsteg på integrationsområdet, och anser att EU vid det här laget bör ta sitt ansvar på detta område. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang genomförandet av Europeiska fonden för integration av tredjelandsmedborgare. Parlamentet stöder ett snabbt inrättande av ett europeiskt migrationscentrum i syfte att påskynda EU:s och medlemsstaternas integrationsinsatser.

70.  Europaparlamentet understryker att migranter är en tillgång för mottagarländerna och vidhåller att den rollen bör stärkas och få ett ökat erkännande. Parlamentet understryker att såväl de europeiska medborgarna som de invandrade arbetstagarna har rättigheter och skyldigheter som i alla lägen måste respekteras.

71.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införliva dessa positiva aspekter i sina nationella informationskampanjer.

72.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta rättvisa och transparenta förfaranden för att underlätta migranters tillgång till arbete med anständiga arbetsvillkor och villkor för hälsa och säkerhet, samt för hur de anställs hos företagen.

73.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta olika ungdomsutbytesprogram, att ta initiativ inom ramen för Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration, att främja närmare kulturellt samarbete och utbildningsband med de berörda tredjeländerna, att förstärka samarbetet mellan utbildningsinstitutioner i EU och utvecklingsländerna samt stödja återanpassningsåtgärder.

74.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna främja och utveckla utbytesprogrammen för studerande och nyutexaminerade från utvecklingsländer som – vilket är fallet med programmen Erasmus, Erasmus-Mundus, Comenius, Sokrates och Leonardo da Vinci – kommer att hjälpa till att säkra målen med tidsbestämd migration och möjliggöra att lärdomar och god praxis överförs till de studerandes och de nyutexaminerades ursprungsland.

75.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka det icke-finansiella, sociala och yrkesmässiga biståndets betydelse för utvecklingen genom att bedöma ungdomarnas roll, främja integration och medborgarskap samt knyta kontakter med berörda parter på området för ekonomisk migration såsom icke-statliga organisationer och arbetsmarknadens parter i ursprungs- och värdländer.

76.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen och medlemsstaterna att inte se migrationsfrågan som en förlängning av deras restriktiva migrationspolitik i sina förbindelser med tredjeland. Parlamentet vänder sig mot varje form av "externalisering" av unionens och medlemsstaternas migrationspolitik, dvs. att allt ansvar för migrationsfrågor läggs enbart på länderna i syd.

77.  Europaparlamentet påpekar i detta sammanhang att förvaltningen av migrationsströmmar inte får utgöra en förutsättning för associeringsavtal.

78.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att lägga fram praktiska förslag för att göra det lättare att migrera på lagligt sätt och därigenom bekämpa den illegala arbetsmarknaden och utnyttjandet av migrerande arbetstagare.

79.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa en trovärdig inresepolitik som bygger på respekt för de mänskliga rättigheterna och den internationella rätten.

80.  Europaparlamentet uppmanar alla Europeiska unionens medlemsstater att ratificera den internationella konventionen om skydd av rättigheterna för migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar och till fullo infria sina internationella åtaganden när det gäller skydd av migranter och deras familjer.

81.  Europaparlamentet noterar att utnyttjandet av migrerande arbetstagare har ökat och uppmanar medlemsstaterna att garantera att gemenskapens och nationell arbetslagstiftning tillämpas och att erbjuda alla migrerande arbetstagare rättsligt och civilt skydd mot övergrepp och utnyttjande.

82.  Europaparlamentet ber Europeiska unionen och medlemsstaterna att agera för att "närma ställningen" för utlänningar som är lagligen bosatta i Europeiska unionen till den ställning som medlemsstaternas medborgare har och att ge dem största möjliga rättssäkerhet, för att komma närmare målet om ett europeiskt medborgarskap som står öppet för människor från länder utanför gemenskapen.

83.  Europaparlamentet erkänner att det är mycket viktigt att det åtminstone finns en gemensam miniminivå för hela EU när det gäller tredjelandsmedborgares rättigheter. Parlamentet välkomnar därför planerna på att se till att samma villkor råder för alla invandrare som söker sig till EU:s arbetsmarknader.

84.  Europaparlamentet välkomnar planerna på att upprätta ett rättvist och öppet inreseförfarande för säsongsarbetare och att tillerkänna dem vissa rättigheter. Parlamentet anser att vederbörlig hänsyn bör tas till migranter med begränsad eller ringa yrkesutbildning eller yrkeserfarenhet. Parlamentet anser det vara viktigt att denna utsatta grupp av arbetstagare skyddas från diskriminering och utnyttjande.

85.  Europaparlamentet kräver att medlemsstaterna ser till att makan och barnen till huvudinnehavaren av den rättsliga statusen får egen rättslig ställning och ett eget arbetstillstånd när ansökan om familjeåterförening har beviljats, för att garantera och fullt ut skydda deras rättigheter samt underlätta den sociala integrationen.

86.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utse en ombudsman på nationell eller lokal nivå som skall hantera frågor och klagomål från invandrare avseende arbetsförhållanden, rättssäkerhet eller diskriminerande behandling, och uppmanar kommissionen att granska medlemsstaternas goda praxis i denna fråga på nationell och regional nivå.

87.  Europaparlamentet beklagar att det saknas insikt om kopplingarna mellan människohandel och migration. Parlamentet konstaterar att många kvinnor som fallit offer för människohandel inte har vare sig rättsligt eller socialt skydd. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i sin politik mot människohandel fokusera på förebyggande åtgärder och skydd av offren. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bevilja dessa kvinnor möjlighet att bosätta sig i landet under en längre tid.

88.  Europaparlamentet ber kommissionen och rådet att se till att bekämpningen av människohandel som har samband med migration blir en prioritering för Europeiska unionen och att lämpliga finansiella medel anslås till detta. Parlamentet anser att den handlingsplan som håller på att upprättas bör avspegla denna prioritering, fästa särskild vikt vid de mest sårbara personerna, i synnerhet kvinnor och barn, samt trycka på behovet av samarbete mellan ursprungs- och transitländerna.

89.  Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen när den vidtar åtgärder mot organiserad människohandel från utvecklingsländer inte kommer att kriminalisera offren, utan att den koncentrerar sig på att straffa förövarna. Parlamentet noterar att många kvinnor som faller offer för människohandel saknar tillgång till rättsligt eller socialt skydd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge dessa kvinnor möjlighet att bosätta sig i landet under en längre tid.

90.  Europaparlamentet uppmanar rådet att införa rekommendationerna i denna resolution i den gemensamma ståndpunkt det håller på att utarbeta inför den dialog på hög nivå om internationell migration och utveckling som kommer att organiseras av FN i september 2006.

91.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till Europeiska unionens medlemsstaters och AVS-ländernas regeringar, AVS–EG-rådet och den gemensamma parlamentariska AVS–EG-församlingen.

(1) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3.
(2) EUT L 287, 28.10.2005, s. 4.
(3) EUT L 164, 24.6.2005, s. 46.
(4) Internet: www.worldbank.org/globaloutlook
(5) Internet: www.gcim.org (oktober 2005).
(6) I förhållande till 2004 års nivåer motsvarar detta en fördubbling av stödet.
(7) EUT C 46, 24.2.2006, s. 1.
(8) Antagna texter, P6_TA(2005)0445.
(9) Antagna texter, P6_TA(2005)0427.
(10) Antagna texter, P6_TA(2005)0408.
(11) EUT C 124 E, 25.5.2006, s. 535.
(12) EUT C 33 E, 9.2.2006, s. 311.
(13) EGT L 354, 30.12.1998, s. 5.
(14) ILO: Preventing discrimination, exploitation and abuse of women migrant workers: an information guide – booklet 1: whz the focus on women international workers. Genève, 2003, ILO, s. 9.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy