Europaparlamentets resolution om förbättring av befolkningens psykiska hälsa. Mot en strategi för psykisk hälsa i Europeiska unionen (2006/2058(INI))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens grönbok − "Förbättring av befolkningens psykiska hälsa. Mot en strategi för psykisk hälsa i Europeiska unionen" (KOM(2005)0484),
– med beaktande av artiklarna 2, 13 och 152 i EG-fördraget,
– med beaktande av stadgan om de grundläggande rättigheterna i unionen(1),
– med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling(2),
– med beaktande av rådets resolution av den 18 november 1999 om främjande av psykisk hälsa(3),
– med beaktande av förklaringen från Världshälsoorganisationens europeiska ministerkonferens den 15 januari 2005 om att bemöta de utmaningar som psykisk hälsa i Europa innebär samt om att ta fram lösningar,
– med beaktande av sin resolution av den 23 mars 2006 om demografiska utmaningar och solidaritet mellan generationerna(4),
– med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0249/2006), och av följande skäl:
A. En av fyra invånare i Europa kommer att drabbas av kännbar psykisk ohälsa vid åtminstone ett tillfälle i sitt liv. Psykisk ohälsa påverkar var och en i EU, antingen direkt eller indirekt. 18,4 miljoner människor i åldrarna mellan 18 och 65 år i EU uppskattas lida av svår depression varje år. God psykisk hälsa gör det möjligt för medborgarna att förverkliga sin intellektuella och emotionella potential och att integrera sig i det sociala livet, i skolvärlden och i arbetslivet. Psykisk ohälsa däremot leder till kostnader, social utestängning och stigmatisering.
B. Psykisk ohälsa har en mycket negativ inverkan på livskvaliteten på dem som direkt eller indirekt berörs därav.
C. Psykisk ohälsa medför enorma kostnader för samhället. Somliga uppskattar dessa till mellan 3 och 4 procent av BIP i EU:s medlemsstater.
D. Den psykiska ohälsan har redan nu högst kännbara konsekvenser för ekonomi, hälsa och samhälle och dessa konsekvenser kommer att göra sig ännu mera påminta, i takt med att fallen av psykisk ohälsa blir fler, till följd av befolkningens stigande medelålder och samhällets omvandling.
E. Varje år begår omkring 58 000 EU–medborgare självmord, alltså fler än det årliga antalet trafikdödade eller avlidna i hiv/aids. Antalet självmordsförsök är tio gånger större.
F. Med tanke på behörighetsfördelningen i EG-fördraget kommer en gemenskapsstrategi för psykisk hälsa bland Europas befolkning att föra med sig ytterligare fördelar framför allt på förebyggandets område.
G. I somliga europeiska länder används upp till 85 procent av de pengar som läggs ned på psykisk hälsa till att uppehålla stora anstalter.
H. Brist på förståelse för och investeringar i främjandet av psykisk hälsa har bidragit till sämre hälsa och funktionshinder bland befolkningen och problem i samhället.
I. Bortemot 40 procent av alla fängelseinterner har något slags psykisk störning och självmordsrisken är upp till sju gånger större bland dem än bland folk ute i samhället. Olämpliga förhållanden för de intagna kan förvärra ohälsan och hindra rehabiliteringen.
J. I hela Europa har det ägnats otillräckligt med uppmärksamhet och resurser åt psykisk hälsa hos barn och ungdomar, trots att den psykiska ohälsan i de lägre åldrarna ökar stadigt.
K. Det finns helt tydligt en könsdimension på hälsoområdet, särskilt när det gäller ätstörningar, neurodegenerativa sjukdomar, schizofreni, humörstörningar, ångest, panik, depression, alkoholmissbruk och missbruk av andra psykoaktiva ämnen, samt när det gäller självmord och brottslighet. På dessa områden behövs det mer systematisk forskning.
L. Kvinnor söker i större utsträckning än män hjälp inom sjukvården och föreskrivs dubbelt så mycket psykofarmaka som män. Farmakokinetiska studier har visat att kvinnor har en lägre tolerans för sådana produkter.
M. Förebyggande åtgärder, tidig upptäckt samt intervention och behandling i samband med psykiska störningar begränsar i hög grad de personliga, ekonomiska och sociala konsekvenserna.
N. Ett stort antal människor lider av neurodegenerativa sjukdomar och antalet förväntas öka, bland annat till följd av att medellivslängden ökar och antalet äldre personer med den.
O. I de flesta EU-länderna har man velat frångå den långvariga institutionsvården, både för barn med utvecklings- och beteendestörningar, som hotar deras normala (undervisningsmässiga) utveckling och för svårt kroniskt sjuka vuxna och för personer med inlärningssvårigheter och i stället gå in för stödboende ute i samhället, men i det sammanhanget har det saknats ordentlig planering och resursfördelning till tjänster i närsamhället.
P. Psykiska hälsoproblem som har samband med våld mot kvinnor och flickor har inte kartlagts i tillräckligt hög grad. Anmälningar av trakasserier ignoreras rutinmässigt och många kvinnor och flickor berättar ogärna om att de utsatts för våld om inte läkare och hälso- och sjukvårdspersonal ställer direkta frågor om detta.
Q. En förutsättning för god psykisk hälsa är sunda familjeförhållanden, präglade inte bara av materiell säkerhet utan också av psykisk trygghet och kärleksfull föräldraomsorg.
1. Europaparlamentet välkomnar kommissionens engagemang för att främja psykisk hälsa och efterlyser att detta skall prioriteras högre inom hälsovårdspolitiken, varvid tyngdpunkten bör läggas på förebyggande insatser, och unionens forskningspolitik. Europaparlamentet anser att detta skall tas med som ett inslag i all politik och all lagstiftning hos kommissionens alla generaldirektorat och medlemsstaternas alla ministerier. Dessa skall åta sig att harmonisera de befintliga nationella och internationella indikatorerna för befolkningens psykiska hälsa, så att jämförbara uppgifter kan tillhandahållas på EU-nivå.
2. Europaparlamentet anser att könsdimensionen inte har beaktats i tillräckligt hög grad i grönboken. Parlamentet begär därför att denna dimension beaktas systematiskt i de åtgärder som föreslås för att främja psykisk hälsa, i de förebyggande åtgärderna och i forskningen, där studierna hittills har varit otillräckliga och inadekvata, vilket har lett till att framstegen när det gäller att förebygga och behandla dessa sjukdomar har varit avsevärt mindre än i samband med andra sjukdomar.
3. Europaparlamentet understryker läkarens nyckelroll vid uppföljningen av patienterna.
4. Europaparlamentet anser att god psykisk hälsa är en förutsättning för de europeiska medborgarnas hälsa och välbefinnande i stort och för att EU skall ha en välfungerande ekonomi. Parlamentet uppmuntrar och stöder varje insats som främjar detta och som syftar till att förebygga psykiska störningar.
5. Europaparlamentet betonar behovet av att överväga hur man på bästa sätt kan utnyttja tillgängliga gemenskapsinstrument, såsom det sjunde ramprogrammet för forskning, för att skapa tillräcklig kapacitet till stöd för forskning om psykisk hälsa i unionen.
6. Europaparlamentet anser att eventuella framtida förslag från kommissionen inom området psykisk hälsa bör innefatta partnerskap och samråd med dem som haft eller har psykiska problem, deras familjer, dem som vårdat dem och icke-statliga organisationer som för deras talan, anhörigföreningar och andra berörda parter, i syfte att förbättra representationen och deltagandet i beslutsprocesserna och främja inrättandet av föreningar för anhöriga till psykiatriska patienter.
7. Europaparlamentet understryker de betydande skillnaderna i utgifterna för psykisk hälsovård mellan de olika medlemsstaterna, såväl vad gäller absoluta tal som i fråga om andelen av hälsovårdskostnaderna som helhet.
8. Europaparlamentet anser att det kommer att behövas olika slags åtgärder för att de tre målen som heter psykiskt hälsofrämjande, bättre psykisk hälsa och förebyggande av psykisk ohälsa skall kunna uppnås. Dessa åtgärder bör syfta till att tillhandahålla adekvat information, ge relevanta kunskaper och främja lämpliga attityder och färdigheter för att skydda de europeiska medborgarnas psykiska och fysiska hälsa och förbättra deras livskvalitet.
9. Europaparlamentet framhåller att man måste vara försiktig när man använder sådana uttryck som "psykisk ohälsa", "psykiska hälsostörningar", "allvarlig psykisk sjukdom" och "personlighetsstörning".
10. Europaparlamentet framhåller att sållningsundersökningar (så kallad screening) samt upptäckt och diagnostisering måste göras på ett tidigt stadium och att det behövs en helhetsbetonad och individanpassad behandling.
11. Europaparlamentet understryker att det måste vidtas lämpliga åtgärder mot den uppenbara ojämlikhet som råder vid behandlingen av mentalsjukdomar.
12. Europaparlamentet anser att personer med inlärningssvårigheter bör tas med i varje kommande strategi, eftersom de står inför en liknande situation som de som lider av psykiska störningar, med bland annat utestängning ur samhället, institutionsvård, brott mot de mänskliga rättigheterna, diskriminering, stämpling och brist på stöd, både till dem själva och till deras familjer och vårdare. Parlamentet kräver samtidigt att det skall göras mera för att kognitivt högt begåvade barn och ungdomar skall erkännas just i denna sin egenskap och få bättre stöd.
13. Europaparlamentet understryker vikten av inbördes hjälp samt den ledande roll som folks erfarenheter av behandling, sjukdom och tillfrisknande spelar.
14. Europaparlamentet välkomnar att kommissionen låtit barn, arbetstagare, äldre och missgynnade samhällsmedlemmar stå i centrum, men skulle vilja att denna tyngdpunktsfördelning också omfattade till exempel personer som lider av allvarlig psykisk ohälsa, långtidssjuka och personer med obotliga sjukdomar i livets slutskede, personer med funktionshinder, fängelseinterner, etniska och andra minoriteter, uteliggare, invandrare, arbetstagare med osäkra anställningar, arbetslösa samt de frågor i anslutning till psykisk hälsa och vård som särskilt berör kvinnor.
15. Europaparlamentet erkänner att personlighetsstörningar är särskilt svåra att diagnostisera, behandla eller sköta och vårda och att de ställer krav på mera forskning och en klart utformad politik. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att också uppmärksamma frågor om aggressivitet, de utlösande faktorerna bakom aggressivt beteende samt de psykiska konsekvenserna därav.
16. Europaparlamentet erkänner att män och kvinnor har olika behov inom området psykisk hälsa och kräver mera forskning, framför allt kring kopplingen mellan att kvinnor intas för tvångsvård och att de skadar sig själva samt kring orsakerna till att det skrivs ut mera psykofarmaka till kvinnor.
17. Europaparlamentet understryker att det behövs forskning kring de variationer i struktur och funktion som bevisligen uppträder mellan mäns och kvinnors hjärnor, för att man skall kunna utveckla särskilda tillvägagångssätt och behandlingsformer för vartdera könet i fråga om psykisk hälsa.
18. Europaparlamentet begär att mödrar skall ges stöd före och efter barnets födsel så att man kan undvika depressioner och andra slag av psykisk ohälsa som är mycket vanliga i dessa situationer.
19. Europaparlamentet anser att en god psykisk hälsa hos mödrar och föräldrar bidrar till att deras barn kan utvecklas harmoniskt och växa upp till friska vuxna.
20. Europaparlamentet anser att komplicerade situationer inom området psykisk hälsa bör bemötas med insatser där olika vetenskapsgrenar och inrättningar samverkar. Bland dessa situationer märks frågan om hur man bäst kan ge stöd åt barn eller ungdomar med utvecklingsstörningar, beteendestörningar eller ätstörningar och/eller vilkas föräldrar ofta själva lider av psykisk ohälsa (eller är långtidsintagna på någon institution).
21. Europaparlamentet konstaterar att socialt definierade uppfattningar om hur kvinnors och flickors kroppar borde se ut har en inverkan på kvinnors och flickors psykiska hälsa och välbefinnande och att de bland annat leder till en ökad förekomst av ätstörningar.
22. Europaparlamentet påpekar att psykisk ohälsa och psykiska störningar brukar ha sin upprinnelse i den tidiga barndomen, samt understryker vikten av forskning kring temat en sund tidig barndom.
23. Europaparlamentet betonar vikten av ständig utbildning och fortbildning till dem som kommer i kontakt med personer med psykisk ohälsa: undervisningspersonal, vårdpersonal, instanser inom socialvården och rättsväsendet och arbetsgivare.
24. Europaparlamentet ser positivt på att man i grönboken erkänner att sociala och miljömässiga faktorer såsom personliga erfarenheter, familjesituation och socialt stöd, levnadsförhållanden såsom fattigdom, storstadsliv och ett isolerat liv på landsbygden samt arbetsförhållanden såsom otrygga arbeten, arbetslöshet och långa arbetstider har betydelse för människors psykiska hälsa. Parlamentet understryker att psykisk ohälsa är en av orsakerna till förtids- och sjukpensionering.
25. Europaparlamentet anser att goda arbetsförhållanden främjar den psykiska hälsan och att arbetsgivarna skall låta "psykisk hälsa på arbetet" ingå som en nödvändig del av sitt ansvar för arbetarskydd och hälsa på arbetsplatsen för att garantera "bästa möjliga anställning" och en god arbetsmarknadsintegrering för personer som lider av psykiska problem och att riktlinjerna för detta offentliggörs och övervakas som ett led i lagstiftningen om hälsa och säkerhet, varvid även arbetstagarnas behov och synpunkter bör beaktas.
26. Europaparlamentet välkomnar de sociala initiativen inom social- och sysselsättningspolitiken för att främja icke-diskriminering i behandlingen av personer med psykiska hälsoproblem, social integrering av personer med psykiska funktionshinder och förebyggande av stress på arbetsplatsen.
27. Europaparlamentet understryker, i anslutning till EU:s sysselsättningsstrategi, den psykiska hälsans inflytande på arbetslivet samt arbetslöshetens betydelse för människors psykiska hälsa.
28. Europaparlamentet anser att medlemsstaterna tillsammans bör ta fram och genomföra effektiva strategier för att minska antalet självmord, i synnerhet bland ungdomar och inom övriga riskgrupper.
29. Europaparlamentet efterlyser ett ökat erkännande av kopplingen mellan diskriminering, våld och psykisk ohälsa, och betonar sålunda behovet av att bekämpa alla former av våld och diskriminering som ett led i strategin för att främja psykisk hälsa genom förebyggande åtgärder.
30. Europaparlamentet ser den ökande medelåldern bland Europas befolkning som en av de största utmaningarna för den psykiska hälsan och framhåller med eftertryck att tonvikten i högre grad bör fästas vid forskning kring mekanismerna bakom och orsakerna till neurodegenerativa sjukdomar och andra psykiatriska störningar hos äldre samt förebyggandet av dem, liksom vården av dem. Hit hör också utvecklingen av nya terapier.
31. Europaparlamentet anser att uppmärksamhet bör ägnas åt kopplingen mellan å ena sidan konsumtion av alkohol och illegala droger och å andra sidan psykisk ohälsa. Europaparlamentet anser att alkohol- och drogberoende är stora problem för fysisk och psykisk hälsa och för samhället överlag och uppmanar kommissionen att skyndsamt ta reda på vilka avvänjningsprogram och behandlingsmetoder som är de mest effektiva.
32. Europaparlamentet betonar att psykiskt sjuka bör behandlas och vårdas värdigt och humant. Den medicinska behandlingen och den stödjande vården bör vara effektiva, av hög kvalitet och tillgängliga för alla som behöver dem, och deras universella karaktär bör garanteras. Det bör råda klar insikt om att de psykiskt sjuka har rätt att tacka ja eller nej till behandlingen och att de, vid alla tillfällen det är möjligt, bör ha rätt att delta i beslutsfattandet om sin egen vård och höras kollektivt om olika serviceformer. Då det skrivs ut läkemedel till dem bör läkemedlen ha så få biverkningar som möjligt och personer som under betryggande former vill upphöra med läkemedlen bör få upplysning och råd.
33. Europaparlamentet anser att bruk av tvång och tvångsmedicinering motverkar sitt syfte. Varje form av intagning och tvångsmedicinering bör vara tidsbegränsad och bör i görligaste mån ses över regelbundet och kräva patientens samtycke eller, i dennes frånvaro, ett godkännande från en civil myndighet, men endast som en sista utväg.
34. Europaparlamentet anser att varje form av begränsning av den personliga friheten bör undvikas, i synnerhet omhändertagande, som kräver att demokratiska institutioner utövar övervakning, kontroll och tillsyn för att garantera de individuella rättigheterna och undvika övergrepp.
35. Europaparlamentet vill att arbetet med att få bort den stämpel som vidlåder psykiskt sjuka skall bli ett nyckelinslag i varje framtida strategi, till exempel genom att det årligen ordnas kampanjer om psykisk hälsa för att bekämpa okunskap och orättvisa, eftersom denna stämpel leder till att alla inom samhället, från lekmän till fackmän inom vården, tar avstånd ifrån dem inom alla områden, från arbetslivet till familjen. För att den psykiska hälsan och förhållandena för patienterna skall förbättras bör grundläggande sociala och medborgerliga rättigheter garanteras, exempelvis rätten till ett hem och ekonomiskt stöd till dem som inte kan arbeta samt rätten att ingå äktenskap och att förfoga över sina egna tillgångar. Parlamentet anser ytterligare att stämplingen i själva verket är en form av diskriminering och bör åtgärdas med lagar mot diskriminering.
36. Europaparlamentet erkänner att ett inslag i stämplingen består av en utbredd föreställning om att psykisk ohälsa infinner sig akut och varar livet ut. Alltså är det viktigt att understryka att somliga kan tillfriskna, bara de får lämplig hjälp, medan andra kan få uppleva att sjukdomen går tillbaka eller att de uppnår en tillräcklig nivå av funktion eller stabilitet.
37. Europaparlamentet framhäver behovet av en reform av servicen för de psykiskt sjuka, så att grunden kommer att bestå i tjänster i närsamhället av god kvalitet, antingen hemma eller inom skyddade boendeformer med tillgång till ordentlig hälso- och socialvård och med regelbunden uppsikt och bedömning, med avlösningsvård för psykiskt sjuka och deras vårdare och med möjligheter för psykiskt sjuka att få ett och samma kontaktställe för frågor som gäller hälsa, socialvård, boende, utbildning, transporter, förmåner och andra tjänster. Parlamentet understryker att det till stöd för detta behövs olika former av sluten vård för personer som är akut eller kroniskt sjuka eller där detta är påkallat av säkerhetsskäl, men att alla som blir tvångsintagna för sluten vård i så fall måste stå under uppsikt av oberoende utomstående.
38. Europaparlamentet understryker därför behovet av att stödja samverkan mellan psykiatriska patienter liksom all verksamhet som syftar till att inbegripa användare och tidigare patienter. Det måste även anslås resurser till utbildning av personal för att dessa skall kunna ta ett helhetsgrepp på psykiatriska patienters behov.
39. Europaparlamentet framhåller behovet av att allmän- och familjeläkare och andra yrkesverksamma inom primärvården får fortlöpande utbildning i psykisk hälsa.
40. Europaparlamentet erkänner att de kommunala myndigheterna har en alltomfattande roll att spela genom att främja god psykisk hälsa, stödja personer med psykisk ohälsa i lokalsamhället och föra samman olika instanser och myndigheter i ett samlat grepp på problematiken med att leverera tjänster på den psykiska hälsans område.
41. Europaparlamentet anser att personer som fått en dubbel diagnos, för både psykisk ohälsa och rusmedelsproblem, normalt måste behandlas samtidigt för bäggedera.
42. Europaparlamentet betonar att det finns en koppling mellan de fysiska och psykiska aspekterna av hälsan. Psykisk ohälsa kan ha sin grund i biologiska, sociala, emotionella eller historiska omständigheter och dessa måste åtgärdas för att andra tillvägagångssätt skall kunna tillämpas med framgång. Somliga psykofarmaka kan i själva verket förvärra den grundläggande biologiska situationen.
43. Europaparlamentet efterlyser större uppmärksamhet på de psykiska konsekvenserna av och symtomen på somatiska sjukdomar. Parlamentet insisterar på att man bör lägga lika stor vikt vid det psykiska som vid det fysiska välbefinnandet i patientjournalerna, särskilt i samband med behandling av allvarliga och/eller obotliga sjukdomar. Parlamentet anser det nödvändigt att läkare och vårdpersonal med annan specialisering får fortlöpande utbildning i frågor om psykopatologi, som ofta lämnas utan diagnos eller förringas.
44. Europaparlamentet instämmer med kommissionens tankar om avinstitutionalisering, eftersom en långvarig vistelse på en psykiatrisk institution kan leda till att den psykiska sjukdomen drar ut på tiden och förvärras samt till värre stämpling och social utestängning, men erkänner att det måste göras mer för att övertyga allmänheten om att vård av svårt psykiskt sjuka eller personer med svåra inlärningsstörningar leder till bäst resultat när den ges ute i samhället.
45. Europaparlamentet föreslår att kommissionen, med hjälp av folkhälsoprogrammet, bör samla in uppgifter om psykisk ohälsa, andelen tillfrisknanden bland patienter som behandlats samt om hur effektivt de kunnat återinslussas i samhället.
46. Europaparlamentet föreslår att kommissionen skall ta reda på hur god praxis kan se ut och var den finns på nätet och gå ut med information om detta till alla medlemsstater på "demonstrationswebbplatser" av ett slag som kan jämföras med Världshälsoorganisationens webbplatser inom ramen för dess program "Nations for Mental Health". Parlamentet anser att demonstrationswebbplatser, "demonstrationsbehandlingar" och "demonstrationsexempel på förebyggande strategier" kan vara viktiga för att minska skillnaderna mellan medlemsstaterna i fråga om psykisk ohälsa och uppmanar kommissionen att hjälpa kunskapsinrättningar med att peka ut demonstrationswebbplatser, demonstrationsbehandlingar och demonstrationsexempel på förebyggande strategier.
47. Europaparlamentet anser, i och med att alla (enligt FN:s generalförsamlings resolution 46/119 av den 17 december 1991) har rätt att få den bästa psykiska hälsovård som finns att tillgå, att exempel på bästa praxis och relevant information bör föras ut till alla medborgare så de får tillgång till dem.
48. Europaparlamentet anser att begreppet "behandling" bör förstås i en vid bemärkelse, så att utredning och avhjälpande av negativa faktorer i samhälle och miljö då kommer i första hand och användningen av läkemedel blir först en sista utväg, framför allt beträffande barn och ungdomar. Parlamentet kritiserar tendensen att olika faser av livet i allt högre grad sjukdomsförklaras och görs till föremål för medicinsk behandling utan att det gjorts någon ingående undersökning av orsakerna. Hänsyn bör då tas till sådana faktorer som personliga erfarenheter, familjeförhållanden, stöd från omgivningen samt bostads- och arbetsförhållanden, vilka spelar en roll i samband med psykisk ohälsa, liksom också ärftlighetsfaktorerna.
49. Europaparlamentet vill uppmärksamma det stora antal barn som växer upp på offentliga vårdinstitutioner i vissa medlemsstater, särskilt bland vissa av de nya medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att mer effektivt stödja inrättandet av alternativa system. Vidare efterfrågar parlamentet ett projekt för "barn och ungdomars psykiska hälsa i en utvidgad union: utveckling av effektiva strategier och metoder", genom vilket utvecklingen av strategier för barns psykiska hälsa i EU:s medlemsstater skulle samordnas. Ett sådant projekt bör inledas så snart som möjligt och genomföras på ett effektivt sätt.
50. Europaparlamentet anser ytterligare att det förutom behandling behövs en lämplig social miljö och arbetsmiljö och stöd från familjen och omgivningen för att psykiska hälsoproblem skall kunna förebyggas och den psykiska hälsan kunna förbättras och främjas för att personer med psykiska problem skall kunna få behandling och rehabiliteras, samt understryker att det behöver forskas kring vilka slags miljöer som bidrar till psykisk hälsa och tillfrisknande.
51. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att stödja de pågående reformerna i alla medlemsstater, framför allt i vissa av de nya medlemsstaterna, där psykiatrin missbrukats, där medicinering och inspärrning använts i alltför hög grad eller där det förekommit inhumana metoder såsom att patienterna lagts i spjälsängar eller i onödan satts i isoleringscell. Parlamentet understryker att indikatorerna för den psykiska hälsan i samhället i vissa av de nya medlemsstaterna i regel går åt fel håll, med ett stort antal självmord, omfattande våld och missbruk, särskilt alkoholmissbruk. Vidare betonar parlamentet att dessa länder har ärvt bristfälliga system för psykisk hälsovård och storskaliga psykiatriska vårdinrättningar som ökar den sociala utestängningen och stigmatiseringen, samtidigt som det råder brist på offentliga tjänster, vilka måste integreras i de allmänna hälso- och socialskyddssystemen. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta med en reform av psykvården som en punkt vid förhandlingarna om anslutning till EU. Parlamentet anser att ett fängelse inte är en lämplig miljö för personer som lider av psykisk ohälsa och att man aktivt bör sträva efter att hitta alternativ.
52. Europaparlamentet vill att det skall forskas mera i terapeutiska och psykologiska ingrepp, i hur man kan utveckla effektivare läkemedel med färre biverkningar samt i de utlösande faktorerna bakom psykisk ohälsa och självmord och i hur man kan mäta resultaten av investeringar i främjandet av psykisk hälsa och i metoder som bidrar till att personer faktiskt tillfrisknar och deras sjukdom går tillbaka. Parlamentet vill framför allt att det skall ägnas särskild uppmärksamhet åt forskning kring läkemedel som är lämpligare för barn. Parlamentet betonar samtidigt att forskningen inte får begränsas till att endast avse läkemedel utan bör även riktas in på epidemiologiska, psykologiska och ekonomiska studier av befolkningen och av de sociala orsakerna till psykiska sjukdomar. Parlamentet efterlyser ytterligare att de som använder tjänsterna skall få medverka i högre grad inom alla aspekter av forskningen kring psykisk hälsa.
53. Europaparlamentet anser ytterligare att det behövs mera forskning om fenomenet stämpling och hur man kan motarbeta det samt om vilka erfarenheter som gjorts av enskilda som utnyttjat psykvårdstjänster samt av dem som vårdat dessa personer och i arbetsrelationerna mellan olika serviceformer och yrkesmän samt personer som tidigare utnyttjat psykvårdstjänster samt tillhandahållande av tjänster över gränserna.
54. Europaparlamentet anser att den psykiska hälsovården bör få anslag som är tillräckligt stora för att återspegla de kostnader som den psykiska ohälsan förorsakar enskilda personer samt hälso- och socialvården och samhället överlag, för att kunna vara effektiv och förtroendeingivande i allmänhetens ögon.
55. Europaparlamentet anser det nödvändigt att använda högkvalitativa och individualiserade metoder för att främja den psykiska hälsan och att därvidlag beakta individernas och målgruppernas särskilda behov.
56. Europaparlamentet erkänner att familjemedlemmarna och de informella vårdgivarna ger ett värdefullt stöd till personer med psykiska problem och erkänner likaså att många av dem själva kommer att ha behov av vård och behöva upplysning och stöd från fackmannahåll för att kunna fortsätta ge vård. Parlamentet erkänner ytterligare att de som utnyttjar psykvårdens tjänster kan ge ett värdefullt bidrag genom att stödja varandra.
57. Europaparlamentet understryker behovet av att använda ord och termer som bidrar till att bekämpa en stigmatisering av alla former av psykiska störningar, exempelvis i samband med insatser för att få bort fördomar, ändra attityder och kritisera stereotyper.
58. Europaparlamentet vill att kommissionen skall inrätta en "samordnings- och övervakningsgrupp för psykisk hälsa" för att inom Europeiska unionen samla information om praxis inom psykvården samt främjande av psykisk hälsa samt för bedömning av hur adekvat situationen är i fråga om nuvarande personal inom psykvården (antal och utbildning) samt nuvarande infrastruktur, samt gå ut med information om bästa praxis till alla medlemsstater och alla som arbetar med vård av psykisk hälsa. Parlamentet understryker att patientorganisationer, personer och inrättningar inom vården samt kunskapsinrättningar måste få medverka i denna samordnings- och övervakningsgrupp.
59. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att följa upp grönboken med ett förslag till direktiv om den psykiska hälsan i Europa och om hur de medborgerliga och grundläggande rättigheterna för personer med psykiska störningar skall försvaras och respekteras.
60. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och AVS-länderna att i nära samverkan investera i god psykisk hälsa genom utvecklingspolitiken och politiken med stöd av Cotonouavtalet.
61. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar, anslutnings- och kandidatländerna, AVS-länderna och Världshälsoorganisationens regionala kontor för Europa.