Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om skydd för miljön genom strafflagstiftning(1),

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 9 april 2002, inför antagandet av ett direktiv av Europaparlamentet och rådet om skydd för miljön genom strafflagstiftning(2),

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 9 april 2002 om förslaget till rådets beslut om inrättande av ett ramprogram enligt avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen – Polissamarbete och straffrättsligt samarbete(3),

–   med beaktande av EG-domstolens dom av den 13 september 2005 i mål C-176/03, kommissionen mot rådet(4),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om följderna av EG-domstolens dom av den 13 september 2005 (mål C-176/03, kommissionen mot rådet) (KOM(2005)0583),

–   med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2006 om följderna av domstolens dom av den 13 september 2005 (mål C-176/03, kommissionen mot rådet)(5),

–   med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EG-domstolen fastställer i domen av den 13 september 2005 att gemenskapslagstiftar är behörig att vidta åtgärder som avser medlemsstaternas straffrättsliga bestämmelser och som gemenskapslagstiftaren anser vara nödvändiga för att säkerställa att de bestämmelser som denne utfärdar i fråga om miljöskydd får full verkan.

B.  EG-domstolen menar att artiklarna 135 och 280.4 i EG-fördraget inte hindrar att det inom ramen för genomförandet av miljöpolitiken sker någon harmonisering på det straffrättsliga området.

C.  Enligt EG-domstolen "innebär rambeslutet i sin helhet, till följd av att det inte går att dela upp, ett åsidosättande av artikel 47 i EU-fördraget, eftersom det innebär intrång i gemenskapens behörighet enligt artikel 175 i EG-fördraget".

D.  Kommissionen framhåller i sitt ovannämnda meddelande om följderna av domstolens dom av den 13 september 2005 att straffrättsliga bestämmelser som behövs för ett effektivt genomförande av gemenskapsrätten omfattas av EG-fördraget.

E.  EG-domstolens ståndpunkt och kommissionens tolkning av denna välkomnas eftersom den överensstämmer med den ståndpunkt som Europaparlamentet intagit i sin resolution av den 3 september 2003 om de rättsliga grunderna och respekten för EG-rätten(6).

1.  Europaparlamentet välkomnar att EG-domstolen i sin dom ogiltigförklarar rambeslutet om miljöskydd, vilket felaktigt antagits under den tredje istället för under den första pelaren.

2.  Europaparlamentet konstaterar att EG-domstolens avgörande leder till ett rättsligt vakuum när det gäller miljöskydd genom strafflagstiftning.

3.  Europaparlamentet anser att rådets antagande av rambeslutet visar att medlemsstaterna inser att rättsliga instrument stärker genomförandet av miljöskyddslagstiftning.

4.  Europaparlamentet anser att rådets antagande av rambeslutet visar att medlemsstaterna inser att det behövs viss harmonisering på området miljöskydd genom strafflagstiftning.

5.  Europaparlamentet noterar att domstolen tydligt fastslår att artiklarna 1–7 i rambeslutet hade kunnat antas med stöd av artikel 175 i EG-fördraget.

6.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen i sitt ovannämnda meddelande om följderna av EG-domstolens dom av den 13 september 2005 inte tydligare anger vilka åtgärder man avser att vidta när det gäller det befintliga förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om miljöskydd genom strafflagstiftning.

7.  Europaparlamentet uppmanar rådet att behandla kommissionens ursprungliga förslag och ändra det eller ge vägledning för ett nytt förslag om miljöskydd genom strafflagstiftning på grundval av artikel 175 i EG-fördraget.

8.  Om rådet inte avser att gå vidare och anta en gemensam ståndpunkt om kommissionens ursprungliga förslag, begär Europaparlamentet att kommissionen utarbetar ett nytt förslag om miljöskydd genom strafflagstiftning på grundval av artikel 175 i EG-fördraget, med beaktande av domstolens dom, och inkluderar parlamentets ändringar från den första behandlingen av det ursprungliga förslaget till ett direktiv.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT C 180 E, 26.6.2001, s. 238. (2) EUT C 127 E, 29.5.2003, s. 119. (3) EGT C 127 E, 29.5.2003, s. 132. (4) REG 2005, s. I-7879. (5) Antagna texter, 14.6.2006, P6_TA(2006)0260. (6) EUT C 76 E, 25.3.2004, s. 224.