Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av Gabriele Albertinis begäran om fastställelse av hans immunitet, med anledning av det åtal som väckts mot honom vid distriktsrätten i Milano, daterad den 28 april 2006 och tillkännagiven i kammaren den 15 maj 2006,

–   efter att ha hört Gabriele Albertini i enlighet med artikel 7.3 i arbetsordningen,

–   med beaktande av artiklarna 9 och 10 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier av den 8 april 1965 och artikel 6.2 i akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet av den 20 september 1976,

–   med beaktande av EG-domstolens domar av den 12 maj 1964 och 10 juli 1986(1),

–   med beaktande av artikel 68 i Republiken Italiens konstitution,

–   med beaktande av artikel 6.3 och artikel 7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0383/2006), och av följande skäl:

A.  Gabriele Albertini valdes till ledamot av Europaparlamentet vid det sjätte direkta valet, som hölls den 10–13 juni 2004, och hans bevis granskades av parlamentet den 14 december 2004(2).

B.  Under Europaparlamentets sessioner skall dess ledamöter åtnjuta, vad avser deras egen stats territorium, den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land. Immuniteten kan inte åberopas av en ledamot som tas på bar gärning då han eller hon begår ett brott och kan inte hindra Europaparlamentet från att utöva sin rätt att upphäva en av dess ledamöters immunitet(3).

C.  Den bestämmelse som är tillämplig i detta specifika fall är artikel 68 andra stycket i den italienska konstitutionen, som tillåter rättsliga åtgärder mot parlamentsledamöter utan särskilda formaliteter, eftersom det i denna artikel föreskrivs att utan godkännande från den kammare som de tillhör får parlamentsledamöter inte utsättas för kroppsvisiteringar eller husrannsakningar. Inte heller får de gripas eller på annat sätt frihetsberövas eller kvarhållas, utom om detta sker för att verkställa en lagakraftvunnen dom, eller om parlamentsledamöterna har gripits på bar gärning (flagrante delicto) då de begår ett brott för vilket gripande är obligatoriskt.

D.  Det åtal mot Gabriele Albertini som väckts av den allmänna åklagarmyndigheten vid distriktsrätten i Milano hänför sig till ingivande av tomma ändringsförslag inom ramen för budgetförfarandet i kommunen Milano i syfte att senare fylla i dem i ljuset av de ändringsförslag som inlämnats av oppositionen, för att på så sätt undvika att lämna in ändringsförslag efter fristen, vilket inte skulle godtas.

E.  Att lämna in tomma ändringsförslag kan betraktas som en del av politiken och det politiska spelet. Så länge som den slutakt till vilken ändringsförslagen hänför sig inte ännu är antagen är sådana ändringsförslag endast handlingar inom ramen för det interna förfarandet utan externa effekter, särskilt och framför allt ur straffrättslig synvinkel betraktat, eftersom inlämnandet av sådana ändringsförslag innebär ett omöjligt brott och i vilket fall som helst ett icke-existerande brott.

F.  Samma distriktsrätt i Milano ansåg, i anslutning till ett annat brottmål (mål nr 9384/03 R.G.N.R.) där rätten anmodades att granska beskyllningar liknande dem som nu riktas mot Gabriele Albertini, men som Gabriele Albertini då själv riktade mot sina politiska motståndare, att talan inte kunde upptas till prövning och avvisade talan.

G.  Det faktum att samma domstol har intagit två diametralt motsatta ståndpunkter i två mål som materiellt är likartade innebär att man kan tala om ojämlik och orimlig behandling, vilket i sin tur talar för att man väckt åtal mot Gabriele Albertini på orättvisa grunder.

H.  Det handlar här om en mycket känslig fråga och dess följder för Europaparlamentets befogenheter är oacceptabla. Eftersom det inte finns något som rättfärdigar en ojämlik behandling av Gabriele Albertini, väcks misstankarna om fumus persecutionis (politisk skada).

I.  Varje fall av politisk förföljelse av en ledamot kränker den integritet som Europarlamentet har i egenskap av politisk institution vars ledamöter är demokratiskt valda av de europeiska folken, och innebär ringaktning av parlamentet.

J.  Den italienska domstolens diskriminerande inställning är graverande för Gabriele Albertini.

K.  Om Stadgan för ledamöterna av Europaparlamentet redan hade trätt i kraft, vilket den inte har gjort trots att Europaparlamentet två gånger, i sina resolutioner av den 5 december 2002(4) och den 17 december 2003(5), gett den sitt stöd, skulle de rättsliga åtgärderna mot Gabriele Albertini ha kunnat upphävas.

1.  Europaparlamentet beklagar att protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier av den 8 april 1965 i sin nuvarande form inte ger Europaparlamentet möjligheter att vidta bindande åtgärder för att skydda Gabriele Albertini, och parlamentet besluter därför att inte fastställa hans immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till distriktsrätten i Milano i anslutning till brottmål nr 8629/05 R.G.

(1) Mål 101/63, Wagner mot Fohrmann och Krier, svensk specialutgåva I, s. 203 och mål 149/85, Wybot mot Faure m.fl., svensk specialutgåva VIII, s. 703. (2) Europaparlamentets beslut om valprövning (EUT C 226 E, 15.9.2005, s. 51). (3) Artikel 10 i protokollet om Europeiska unionens privilegier och immunitet av den 8 april 1965. (4) EUT C 27 E, 30.1.2004, s. 139. (5) EUT C 91 E, 15.4.2004, s. 230.