Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av Monica Frassonis begäran om fastställelse av Gérard Onestas immunitet, med anledning av det åtal som väckts mot Gérard Onesta vid tredje kammaren vid appellationsdomstolen i Toulouse, Frankrike, daterad den 17 maj 2006 och tillkännagiven i kammaren den 31 maj 2006,

–   efter att ha hört Gérard Onesta i enlighet med artikel 7.3 i arbetsordningen,

–   med beaktande av artiklarna 9 och 10 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier av den 8 april 1965 och artikel 6.2 i akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet av den 20 september 1976,

–   med beaktande av EG-domstolens domar av den 12 maj 1964 och 10 juli 1986(1),

–   med beaktande av artikel 26 i Republiken Frankrikes konstitution,

–   med beaktande av artikel 6.3 och artikel 7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0386/2006) och av följande skäl:

A.  Gérard Onesta valdes till ledamot av Europaparlamentet vid det sjätte direkta valet, som hölls den 10–13 juni 2004, och hans bevis granskades av parlamentet den 14 december 2004(2).

B.  Under Europaparlamentets sessioner skall dess ledamöter åtnjuta, vad avser deras egen stats territorium, den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land. Immuniteten kan inte åberopas av en ledamot som tas på bar gärning och kan inte hindra Europaparlamentet att utöva sin rätt att upphäva en av dess ledamöters immunitet(3).

C.  Den bestämmelse som är tillämplig i detta specifika fall är artikel 26 andra stycket i den franska konstitutionen. I denna föreskrivs att ingen parlamentsledamot får i samband med anklagelser om brottmål arresteras eller utsättas för någon annan form av frihetsberövande eller frihetsbegränsande åtgärder, såvida inte tillstånd har utfärdats av presidiet i den parlamentsförsamling som ledamoten tillhör. Detta tillstånd krävs dock inte om ledamoten grips på bar gärning (flagrante delicto) eller om slutgiltig dom har avkunnats.

D.  Appellationsdomstolen i Toulouse dömde Gérard Onesta till tre månaders fängelse. Han dömdes därmed till ett strängare straff än de andra personer som stod åtalade. Samma domstol motiverade detta beslut med att Gérard Onesta i egenskap av parlamentsledamot hade, i högre grad än andra medborgare, möjlighet att göra sin röst hörd i politiska fora, särskilt med stöd av andra invalda ledamöter i sitt parti, sin grupp i parlamentet och, vid behov, medierna, eftersom han enligt den franska domstolen är en expert i konsten att kommunicera.

E.  Att döma Gérard Onesta strängare enbart med anledning av att han är parlamentsledamot är ett fall av klar diskriminering av en vald politiker såtillvida som det förefaller som om parlamentsledamöter inte skulle ha rätt att delta i offentliga demonstrationer på samma sätt som andra medborgare med den motiveringen att de har tillgång till andra och mer effektiva uttrycksmöjligheter. Detta leder till den oacceptabla slutsatsen att parlamentsledamöter endast tillåts agera i politiska församlingar och att de utanför sådana fora åtnjuter färre rättigheter och uttrycksmöjligheter än andra medborgare.

F.  De franska myndigheternas diskriminerande tillämpning av flagrante delicto endast mot parlamentsledamöter – som valdes ut bland fler än 400 inblandande – utgör ett missbruk av förfarandet och har ett enda syfte, nämligen att kringgå protokollet om immunitet och privilegier.

G.  Gérard Onesta håller fast vid att hans avsikt var att uppmärksamma den dom som EG-domstolen fällt mot Frankrike för att landet i sin nationella lagstiftning inte införlivat Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön(4).

H.  Det handlar här om en mycket känslig fråga och dess följder för Europaparlamentets befogenheter är oacceptabla. Den franska domstolens diskriminerande inställning och det politiska förfång som detta medför för Gérard Onestas medborgerliga rättigheter måste kraftigt fördömas.

I.  Efter att de nationella möjligheterna uttömts har Gérard Onesta rätt att föra sitt ärende till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg och Europaparlamentet överväger redan nu stödåtgärder.

J.  Varje fall av politisk förföljelse av en ledamot kränker den integritet som Europarlamentet har i egenskap av politisk institution vars ledamöter är demokratiskt valda av de europeiska folken, och innebär ringaktning av parlamentet. I egenskap av demokratisk institution har Europaparlamentet en skyldighet att tillvarata sina rättigheter med alla de medel som finns tillgängliga.

1.  Europaparlamentet beklagar att protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier av den 8 april 1965 i sin nuvarande form inte ger Europaparlamentet möjligheter att vidta bindande åtgärder för att skydda Gérard Onesta.

(1) Mål 101/63, Wagner mot Fohrmann och Krier, svensk specialutgåva I, s. 203 och mål 149/85, Wybot mot Faure m.fl., svensk specialutgåva VIII, s. 703. (2) Europaparlamentets beslut om valprövning (EUT C 226 E, 15.9.2005, s. 51). (3) Artikel 10 i protokollet om Europeiska unionens privilegier och immunitet av den 8 april 1965. (4) EGT L 106, 17.4.2001, s. 1.