Europaparlamentets resolution om årsrapporten 2006 om euroområdet (2006) (2006/2239(INI))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av meddelandet från kommissionen – Årets bedömning av euroområdet (KOM(2006)0392),
– med beaktande av kommissionens interimsprognos från september 2006,
– med beaktande av sin resolution av den 3 juli 2003 om euroområdet i världsekonomin och införandet av sedlar och mynt i euro(1),
– med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 4 april 2006 om situationen för Europas ekonomi: förslag till betänkande om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken 2006(2),
– med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2006 om den internationella valutafondens strategiska översyn(3),
– med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 17 maj 2006 om de offentliga finanserna i den ekonomiska och monetära unionen (EMU)(4),
– med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 1 juni 2006 om utvidgningen av euroområdet(5),
– med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2006 om Europeiska centralbankens årsrapport för 2005,(6)
– med beaktande av Europeiska centralbankens (ECB) rapport om eurons internationella roll och den finansiella integrationen inom euroområdet,
– med beaktande av sin resolution av den 13 december 2005 om beskattning av företag i Europeiska unionen: en gemensam konsoliderad bolagsskattebas(7),
– med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0381/2006), och av följande skäl:
A. Medlemskap i euroområdet förstärker det ömsesidiga ekonomiska beroendet mellan medlemsstaterna och fordrar en bättre samordning av den ekonomiska politiken, med syftet att korrigera strukturella svagheter för att möta utmaningar och uppnå större välstånd och konkurrenskraft och vara förberedd för en större globaliserad ekonomi.
B. Den ekonomiska tillväxten inom euroområdet tilltar under 2006 och tycks ha en bredare bas, när den inhemska efterfrågan, särskilt när det gäller investeringar, tar fart. Dock kan tillväxten sakta av under 2007 p.g.a. höga oljepriser, eftersläpande effekter av eurons förstärkning samt en nedgång i USA:s tillväxt.
C. Euroområdets potentiella tillväxt uppskattas vanligen till ca 2 procent och behöver ökas och bibehållas på 3-procentsnivån för att skapa arbetstillfällen för mer än tolv miljoner arbetslösa européer, för att öka deras disponibla inkomster och för att kunna avsätta de resurser som behövs för att modernisera Europas unika välfärdssamhällen.
D. För prisstabilitetskriteriet har två olika definitioner av "prisstabilitet" används. ECB har förklarat att man, med syftet att upprätthålla prisstabiliteten, strävar efter att hålla inflationen strax under 2 procent på medellång sikt, medan ECB och kommissionen i sina konvergensrapporter använder sig av ett referensvärde beräknat som den genomsnittliga inflationen under se senaste 12 månaderna i de tre medlemsstater som lyckats bäst plus 1,5 procent, baserat på det protokoll om konvergenskriterier som nämns i artikel 121.1 i EG-fördraget, där det förutsätts att bästa resultat när det gäller prisstabilitet i praktiken betyder lägsta möjliga inflation.
E. Euroområdet kommer fr.o.m. den 1 januari 2007 att omfatta endast 13 medlemsstater men samordningen av den makroekonomiska politiken och den inre marknaden kommer att omfatta samtliga 27 medlemsstater.
F. Euroområdets externa representation i internationella institutioner och forum motsvarar inte dess ekonomiska tyngd i världsekonomin. Mycket begränsade framsteg har gjorts sedan euron infördes för att se till att euroområdet talar med en röst i internationella finansiella institutioner och forum och dessa brister gör det svårt för euroområdet att främja sina intressen och visa ledarskap vid möten som gäller globala ekonomiska utmaningar.
G. ECB och rådet delar ansvaret för frågor rörande växelkurspolitiken samt den internationella representationen av euroområdet.
H. Europaparlamentet påpekar att eurogruppen har till uppgift att föra en informell dialog med ECB och att dess huvuduppgifter är att utarbeta gemensamma ståndpunkter rörande hur ekonomin generellt fungerar inom euroområdet och att utvärdera växelkursförändringarna mellan euron och andra valutor.
Makroekonomisk politik
1. Europaparlamentet välkomnar kommissionens presentation av den första årsrapporten om euroområdet, som återspeglar utvecklingen av ekonomierna i euroområdet under 2006 och är ett nyttigt bidrag till debatten om de gemensamma utmaningar av den ekonomiska politiken som euroområdets medlemmar står inför.
2. Europaparlamentet anser att klara och tydliga bestämmelser för hur de två viktigaste hörnstenarna – å ena sida penningmängden och å andra sidan all annan relevant information om framtida inflationsförändringar – påverkar de operationella penningpolitiska besluten kan göra politiken mer förutsägbar och effektiv. Parlamentet anser också att protokoll från ECB-rådets sammanträden bör offentliggöras, och att dessa skall innehålla en tydlig redogörelse för argumenten för och emot de beslut som fattats och skälen till dessa beslut. Parlamentet anser att en sådan öppenhet är viktig eftersom marknaden på detta sätt kommer att kunna få en tydligare bild av ECB:s penningpolitik.
3. Med tanke på att den monetära stimulans som förekommit under senare år gradvis håller på att försvinna, uppmanar Europaparlamentet kommissionen att hålla sig till en strikt tolkning av den förnyade stabilitets- och tillväxtpakten och uppmanar medlemsstaterna att årligen förbättra sina cykliskt justerade budgetunderskott, med 0,5 procent av BNP som riktmärke, vilket kommer att bidra till att dämpa inflationspressen och hålla räntorna nere på nivåer som inte äventyrar den nuvarande ekonomiska återhämtningen. Parlamentet erinrar i detta sammanhang om det mervärde som en bättre skatte- och budgetsamordning mellan medlemsstaterna skulle innebära för att uppnå en mer enhetlig balans i den makroekonomiska politiken, i jämförelse med EMU:s välutvecklade penningpolitik.
4. Europaparlamentet anser, utan att ifrågasätta subsidiaritetsprincipen i skattepolitiken och med respekt för de nationella regeringarnas befogenhet att fastställa sin struktur- och budgetpolitik, att det är viktigt att alla medlemsstater, åtminstone de som ingår i euroområdet, samordnar tidsplanerna för sina nationella budgetar och baserar sina budgetprognoser på liknande kriterier, för att undvika skillnader på grund av användningen av olika makroekonomiska prognoser (global tillväxt, EU:s tillväxt, oljepris per fat, räntor) och andra parametrar. Parlamentet anser att kommissionen i väsentlig grad kan bidra till att denna uppgift fullföljs.
5. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att avsätta en väsentlig del av de skatteintäkter som blir följden av den nuvarande ekonomiska tillväxten till att minska de offentliga skulderna, vilket kommer att frigöra resurser som bör investeras i högre utbildning, yrkesutbildning, infrastruktur, forskning och utveckling, i enlighet med de mål som fastställdes i Lissabon- och Göteborgsstrategierna och för att möta de utmaningar som en åldrande befolkning och klimatförändringar innebär.
6. Europaparlamentet påminner kommissionen om att parlamentet i sin ovan nämnda resolution från den 4 april 2006 uppmanade till en allmän revidering av medlemsstaterna skattesystem, vilket är en nyckelmetod för att stärka ekonomins konkurrenskraft och förbättra de offentliga finansernas hållbarhet.
7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbereda en studie över vilka gynnsamma effekter i termer av tillväxt och sysselsättning, för euroområdet och för unionen i sin helhet, det skulle ge om EMU:s ekonomiska pelare fungerande bättre inom euroområdet.
Ekonomiska reformer
8. Europaparlamentet erinrar i detta sammanhang om hur viktigt det är att Lissabonstrategin aktivt och snabbt genomförs i lika mån på alla nivåer och alla berörda politikområden, med stöd av en blandning av politiska reformer avseende ekonomi, sysselsättning, miljö och socialpolitik.
9. Europaparlamentet inser att euroområdets ekonomi endast mycket långsamt har anpassat sig till den globala ekonomiska återhämtningen, huvudsakligen på grund av den svaga inhemska efterfrågan, och att ekonomiska reformer av marknaderna för varor, arbetskraft och kapital kommer att bidra till att priser och löner snabbare anpassas till förändrade ekonomiska villkor. Detta är nödvändigt för att öka tillväxtpotentialen, hantera omotiverade skillnader i inflation och tillväxt mellan euroområdets medlemsstater och anpassa sig till potentiellt negativa globala utvecklingstrender.
10. Europaparlamentet beaktar att vissa medlemsstater gjort åtaganden i sina nationella reformprogram (NRP) men inser att detta inte räcker och uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder. Parlamentet påminner om att den ekonomiska effektiviteten skulle gynnas om man antog regler för en gemensam övervakning av medlemsstaternas NRP, genom utbyte av bästa praxis och genom att kommissionen årligen offentliggör "ligaresultat" över de länder som lyckats bäst respektive sämst, vilket föreslogs i den rapport som kommissionens högnivågrupp under ledning av Wim Kok presenterade i november 2004 med titeln Anta utmaningen: Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning.
11. Europaparlamentet anser att medlemsstaterna i euroområdet bör fortsätta att utvecklas i samma takt vad avser de tre principerna i Lissabon-Göteborgsmodellen (ekonomisk tillväxt, social sammanhållning och miljöskydd) och framhåller också potentialen i "flexicurity-modellen" (flexibilitet och trygghet) för att öka sysselsättningskvoten, särskilt bland kvinnor, äldre arbetstagare, yngre människor, långtidsarbetslösa och invandrare.
12. Europaparlamentet är övertygat om att målet att införa en gemensam konsoliderad skattebas i Europa också skulle kunna uppnås med hjälp av mekanismen för förstärkt samarbete om medlemsstaterna inte kan komma fram till en enhällig överenskommelse. Parlamentet betonar att mekanismen för förstärkt samarbete – även om den är mindre önskvärd än en enhällig överenskommelse mellan medlemsstaterna – skulle göra det möjligt för den stora majoriteten medlemsstater att komma vidare när det gäller en gemensam ram för bolagsbeskattning på den inre marknaden, samtidigt som icke deltagande medlemsstater får en möjlighet att ansluta sig vid ett senare tillfälle. Parlamentet anser att detta är en allt viktigare fråga för euroområdet och uppmanar euroområdets medlemsstater att öka sina insatser för att åstadkomma framsteg på detta område.
Den inre marknaden
13. Europaparlamentet anser att fullbordandet av den inre marknaden, särskilt för tjänster, är avgörande för att främja den ekonomiska tillväxten och skapandet av arbetstillfällen inom EMU och uppmanar därför till ytterligare och bättre genomförande av direktiven. Parlamentet fördömer vissa medlemsstaters politik för att skydda sina nyckelindustrier och tjänster för gränsöverskridande konkurrens och förnyar sitt engagemang för principerna om fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital.
14. Europaparlamentet håller med kommissionen om att det är nödvändigt att avskaffa hindren för inrättandet av ett gemensamt eurobetalningsområde och vidta ytterligare åtgärder för att öppna de fragmenterade marknaderna för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag (sparplanering, huslån, försäkringar och pensioner) samtidigt som konsumentskyddet garanteras. Parlamentet understryker hur viktigt det är att utveckla ett gemensamt europeiskt angreppssätt när det gäller lagstiftning och övervakning avseende de finansiella marknaderna, och påminner om att det är nödvändigt att se över bestämmelserna för försäkringssolvens (Solvens II) och bestämmelserna avseende regleringsmyndigheters skönsmässiga bedömning vid gränsöverskridande fusioner för att undvika konflikter mellan tillsynsmyndigheter i hem- och värdmedlemsstaterna.
15. Europaparlamentet anser att en ambitiös europeisk innovationspolitik är en av hörnstenarna för hållbar utveckling och skapandet av arbetstillfällen och bör tas med som en högprioriterad fråga inom ramen för förbättrat ekonomiskt samarbete. Parlamentet beklagar att utgifterna för forskning och utveckling i euroområdet uppgår till ungefär 2 procent av BNP, vilket är långt under det EU-övergripande målet på 3 procent. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram konkreta förslag till finansiering av FoU inom EU samt till ett effektivt ramverk av immateriella rättigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anslå mera resurser till forskning och innovationer och att ge skatteförmåner åt företag och universitet som investerar i FoU, i vetskap om att sådana incitament, i jämförelse med direkta bidrag, är en bättre garanti för att offentliga resurser används för att stödja framgångsrika satsningar.
16. Europaparlamentet anser att arbetsmarknaderna bör göras mer flexibla och att de aspekter av lagstiftningen rörande fasta anställningar som kan fungera som ett hinder för anpassning av arbetsmarknaden bör tas bort. Parlamentet medger att på lång sikt bör reallöner och produktivitet öka i samma takt. Parlamentet beklagar att många av dess förslag inte har beaktats, särskilt förslagen om förbättrade möjligheter till barnpassning, en bättre balans mellan arbetslivet och resten av tillvaron, skapandet av incitament för att förmå arbetstagare att skjuta upp frivillig pensionering samt utveckling av en politik som syftar till att integrera lagliga invandrare på arbetsmarknaden och bekämpa olaglig invandring.
17. Europaparlamentet beklagar att de nuvarande nivåerna när det gäller utbildning och livslångt lärande, vilka bör ingå som högprioriterade frågor inom ramen för förbättrat ekonomiskt samarbete, är klart otillräckliga och håller med om de flesta av de åtgärder som kommissionen föreslår. Parlamentet beklagar dock att vissa av dess förslag inte har tagits med, särskilt de med syftet att förbättra kunskaperna i främmande språk, matematik och naturvetenskap inom grundskola och gymnasium, att utarbeta en integrerad modell för yrkesutbildning, att locka fler studenter till naturvetenskapliga yrkesval, att förstärka samarbetet mellan universitet och den industriella och kommersiella världen, att främja en anpassning av utbildningsutbudet till arbetsmarknadens efterfrågan, att garantera tillgång till högre utbildning för alla, att främja livslångt lärande och ta sig an långtids- och ungdomsarbetslösheten samt att garantera att forskningsresultat kommuniceras, sprids och tillämpas bättre.
18. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att bland sina topprioriteringar ta med fullbordandet av en inre marknad för energi, en förbättrad FoU-politik för alternativa energikällor och mer miljöanpassad och renare energi, inklusive incitament för ökad användning av förnybar energi, större åtaganden avseende energisparande och energieffektivitet samt förstärkning av de politiska och ekonomiska förbindelserna med så många leverantörsländer som möjligt för att diversifiera energikällorna och bättre hantera leveransknapphet.
Ett fungerande EMU
19. Europaparlamentet håller med kommissionen om att olikheterna inom euroområdet när det gäller tillväxt och inflation, med skillnader på upp till 4,5 procent för tillväxten och på upp till 2,7 procent för inflationen under 2005, i allt högre grad beror på strukturella orsaker. Parlamentet beklagar att spridning i inflationsnivå bland medlemsländer med högre inflationsnivåer påverkar konkurrenskraft och monetär stabilitet negativt i hela euroområdet. Parlamentet konstaterar att dessa skillnader ibland är en del av en positiv konvergensprocess avseende intäkter och prisnivåer som en följd av inhämtning av tidigare underläge. Parlamentet uppmanar än en gång euroområdets medlemsstater att öka sina insatser för att effektivt samordna den ekonomiska och monetära politiken, i synnerhet genom att stärka sina gemensamma strategier inom eurogruppen för att förbättra den reella ekonomiska konvergensen och begränsa riskerna för en asymmetrisk chock i valutaunionen.
20. Europaparlamentet välkomnar Slovenien till euroområdet den 1 januari 2007. Parlamentet uppmanar de nya medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla Maastrichtfördragets konvergenskriterier och påpekar att ECB och kommissionen måste tillämpa det prisstabilitetskriterium som fastställs i EG-fördraget, vilket skiljer sig från det som ECB tillämpar i sin penningpolitik. Parlamentet föreslår att ECB och kommissionen utvärderar om det är motiverat att behålla en sådan skillnad i angreppssätt.
21. Europaparlamentet noterar att enligt Maastrichtfördragets konvergenskriterier får inflationsnivån inte överstiga inflationen i de tre medlemsstater som uppvisat bäst resultat när det gäller prisstabilitet med mer än 1,5 procent. Parlamentet påpekar att både definitionen av de tre medlemsstater som uppvisat bäst resultat när det gäller prisstabilitet och metoden för att beräkna referensvärdet måste undersökas noggrant i syfte att återspegla det faktum att tolv medlemsstater nu deltar i EMU och använder en gemensam valuta som förvaltas genom en gemensam valutapolitik, och att skillnaderna i deras enskilda inflationsresultat beror på strukturella faktorer snarare än skillnader i deras makroekonomiska politik.
22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Eurostat att förbättra kvaliteten på de makroekonomiska statistiska uppgifterna (särskilt budgetunderskott och statsskuld) samt använda alla sina instrument för att undvika skattemässiga obalanser i någon av medlemsstaterna. Parlamentet efterlyser en förstärkning av kommissionens behörighet att verifiera de insända uppgifternas kvalitet.
23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fästa större uppmärksamhet vid den effekt som finansmarknadernas reaktioner får för den makroekonomiska situationen i euroområdet.
24. Europaparlamentet kräver att de behöriga tillsynsmyndigheterna skall öka sina insatser för att mer effektivt utvärdera hedgefondernas verksamhet med avseende på de systemrisker som dessa kan ge upphov till, samt uppmanar eurogruppen att undersöka denna fråga.
Extern representation
25. Europaparlamentet välkomnar den överenskommelse som nåddes i rådet att uttala sig samstämmigt vid det årliga mötet med Bretton Woods-institutionerna i Singapore den 19-20 september 2006. Parlamentet understryker att ståndpunkterna hos medlemsstaternas representationer i IMF i måste samordnas bättre. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att än en gång arbeta för ett enda omröstningsdistrikt, som eventuellt i början är ett eurodistrikt, för att på längre sikt se till att EU företräds på ett enhetligt sätt som omfattar ordförandeskapet för Ekofinrådet och kommissionen under parlamentets kontroll.
Samordning
26. Europaparlamentet välkomnar omvalet av Jean-Claude Juncker som ordförande i eurogruppen. Eurogruppen bör komma överens om en färdplan innehållande målen för euroområdet under de kommande två åren.
27. Europaparlamentet påpekar att fördraget inte klargör hur rådet skall ta sitt ansvar för växelkurspolitiken. Parlamentet uppmanar eurogruppen, rådet och ECB att förbättra sitt samarbete när det gäller åtgärder inom växelkurspolitiken.
28. Europaparlamentet betonar behovet av att stödja samarbetet i euroområdet för att stärka den ekonomiska styrningen och den europeiska integrationsprocessen i syfte att bemöta de globala ekonomiska utmaningarna. Parlamentet begär därför att kommissionen skall se till att årsrapporten om euroområdet i framtiden innehåller mer konkreta verktyg för en djupare dialog mellan de olika EU-institutioner som ansvarar för att förbättra unionens ekonomiska styrning. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge eurogruppens verksamhet och dess ordförande sitt fulla stöd.
29. Europaparlamentet anser att det vore fördelaktigt för alla berörda parter om en mer regelbunden och strukturerad dialog om makroekonomiska frågor mellan eurogruppen, kommissionen och parlamentet, liknande den monetära dialogen mellan parlamentet och ECB, ägde rum åtminstone en gång per kvartal för att stärka de befintliga ramarna och diskutera de utmaningar som ekonomin inom euroområdet står inför och hur man bör hantera dem.
30. Europaparlamentet anser att de regelbundna mötena med parlamentet och de nationella parlamenten helt klart skulle kunna spela en betydande roll för att utveckla de nationella parlamentens ansvar i samband med den nödvändiga samordningen av den ekonomiska politiken.
o o o
31. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till eurogruppens ordförande, rådet, kommissionen och till Europeiska centralbanken.