Europaparlamentets lagstiftningsresolution om Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges initiativ inför antagandet av rådets rambeslut om ett europeiskt verkställighetsbeslut och överförande av dömda personer mellan Europeiska unionens medlemsstater (7307/2005 – C6-0139/2005 – 2005/0805(CNS))

P6_TA(2006)0256 A6-0187/2006

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges initiativ (7307/2005)(1),

–   med beaktande av artikel 34.2 b i EU-fördraget,

–   med beaktande av artikel 39.1 i EU-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0139/2005),

–   med beaktande av artiklarna 93 och 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0187/2006).

1.  Europaparlamentet godkänner Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges initiativ såsom ändrat av parlamentet.

2.  Rådet uppmanas att ändra texten i överensstämmelse härmed.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges initiativ.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen och Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges regeringar parlamentets ståndpunkt.

Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges initiativ   Parlamentets ändringar Ändring 1 Titeln Rådets rambeslut om ett europeiskt verkställighetsbeslut och överförande av dömda personer mellan Europeiska unionens medlemsstater Rådets rambeslut om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende frihetsstraff eller frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa domar i Europeiska unionen Ändring 2 Skäl 5 (5)  I förbindelserna mellan medlemsstaterna, som präglas av ett särskilt ömsesidigt förtroende för de övriga medlemsstaternas rättssystem, bör man gå längre än enligt befintliga instrument från Europarådet som rör överförande av verkställighet av straff. Ett grundläggande åtagande bör fastställas för den verkställande staten att ta emot de av sina medborgare och de personer som är varaktigt lagligt bosatta på dess territorium, vilka i en annan medlemsstat slutligt dömts till frihetsstraff eller omfattas av beslut om frihetsberövande, oberoende av deras samtycke, såvida inte särskilda skäl för vägran föreligger. (5)  I förbindelserna mellan medlemsstaterna, som präglas av ett särskilt ömsesidigt förtroende för de övriga medlemsstaternas rättssystem, bör man gå längre än enligt befintliga instrument från Europarådet som rör överförande av verkställighet av straff och göra det möjligt för den verkställande staten att erkänna avgöranden som meddelats av myndigheterna i den utfärdande staten. Trots att den dömda personen måste ges tillfredsställande skydd bör det inte längre vara nödvändigt att han eller hon medverkar i förfarandet genom att hans eller hennes samtycke krävs för att en dom skall kunna översändas till en annan medlemsstat för erkännande och verkställighet av den ådömda påföljden. Ändring 3 Skäl 5a (nytt) (5a) Det ömsesidiga förtroendet för det europeiska området för frihet, säkerhet och rättvisa i brottmål måste stärkas genom åtgärder på europeisk nivå som syftar till bättre harmonisering och ömsesidigt erkännande av domar i brottmål och genom införande av viss europeisk straffrättslig lagstiftning och praxis. Ändring 4 Skäl 6 (6)  Överförande av dömda personer till den stat där personen är medborgare, den stat där de är lagligen bosatta eller den stat till vilken personerna har nära anknytning för avtjänande av straffet främjar deras sociala återanpassning. (6)  Överförande av dömda personer till den stat där dessa är medborgare eller den stat där de är stadigvarande lagligt bosatta för avtjänande av straffet kommer att underlätta deras sociala återanpassning. Ändring 5 Skäl 7 (7)  Detta rambeslut avser att stå i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns i artikel 6 i fördraget och återspeglas i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt i kapitel VI i denna. Inget i detta rambeslut bör tolkas som ett förbud att vägra verkställa ett beslut om det finns objektiva skäl att tro att påföljden syftar till att straffa en person på grundval av dennes kön, ras, religion, etniska ursprung, nationalitet, språk, politiska uppfattning eller sexuella läggning, eller att denna persons ställning kan skadas av något av dessa skäl. (7)  Detta rambeslut avser att stå i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns i artikel 6 i fördraget och återspeglas i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt i kapitel VI i denna. Inget i detta rambeslut bör tolkas som ett förbud att vägra verkställa ett beslut om det finns objektiva skäl att tro att påföljden syftar till att straffa en person på grundval av dennes kön, ras, religion, etniska ursprung, nationalitet, språk, politiska uppfattning eller sexuella läggning, eller att denna persons ställning kan skadas av något av dessa skäl. Under förfarandet bör även bestämmelserna om processuella rättigheter i brottmål iakttas, såsom dessa anges i rådets rambeslut. Ändring 6 Artikel 1, led a a) europeiskt verkställighetsbeslut: ett beslut fattat av en behörig myndighet i en utfärdande stat som avser verkställighet av en slutlig påföljd som ådömts en fysisk person av en domstol i den staten, a) dom: ett beslut eller avgörande av en domstol i den utfärdande staten vilket vunnit laga kraft och innebär att en fysisk person ådöms en påföljd, (Hela texten skall anpassas i överensstämmelse härmed.) Ändring 7 Artikel 1, led b b) påföljd: varje frihetsstraff eller frihetsberövande åtgärd som utdöms av en domstol efter straffrättsligt förfarande för en straffbar gärning för en angiven tid eller på obestämd tid, b) påföljd: varje frihetsstraff eller annan frihetsberövande åtgärd som utdöms för en begränsad eller obegränsad tid på grund av en straffbar gärning efter ett straffrättsligt förfarande, Ändring 8 Artikel 1, led c c) utfärdande stat: den medlemsstat där ett europeiskt verkställighetsbeslut har utfärdats, c) utfärdande stat: den medlemsstat där en dom i den mening som avses i detta rambeslut har avkunnats, Ändring 9 Artikel 1, led d d) verkställande stat: den medlemsstat till vilken ett europeiskt verkställighetsbeslut har översänts för verkställighet. d) verkställande stat: den medlemsstat till vilken en dom har översänts för erkännande och verkställighet av den ådömda påföljden. Ändring 10 Artikel 2, punkt 2 2.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 får varje medlemsstat, om organisationen av dess interna system gör det nödvändigt, utse en eller flera centrala myndigheter till att ansvara för det administrativa översändandet och mottagandet av ett europeiskt verkställighetsbeslut och att bistå de behöriga myndigheterna. utgår Ändring 11 Artikel 2, punkt 3 3.  Rådets generalsekretariat skall hålla den erhållna informationen tillgänglig för alla medlemsstater och för kommissionen. 3.  Rådets generalsekretariat skall hålla den erhållna informationen tillgänglig för alla berörda medlemsstater. Ändring 12 Artikel 3, punkt 1 1.  Syftet med detta rambeslut är att fastställa regler för medlemsstaternas erkännande och verkställande på sitt territorium av påföljder som utdömts av en domstol i en annan medlemsstat enligt artikel 1 b, oberoende av om verkställigheten redan inletts. 1.  Syftet med detta rambeslut är att fastställa regler för medlemsstaternas erkännande av en dom och verkställande av den ådömda påföljden, oberoende av om verkställigheten redan inletts. Ändring 13 Artikel 3, punkt 1a (ny) 1a. Detta rambeslut är endast tillämpligt på erkännande av domar och verkställighet av påföljder i den mening som avses i detta rambeslut. Om utöver påföljden böter och/eller förverkande har utdömts, men ännu inte betalats, indrivits eller verkställts, skall detta inte hindra översändandet av en dom. Erkännandet och verkställigheten av sådana beslut om böter och förverkande i en annan medlemsstat skall grundas på de tillämpliga instrumenten mellan medlemsstaterna, särskilt rådets rambeslut 2005/214/RIF av den 24 februari 2005 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff1 och rådets rambeslut 2005/…/RIF av den xx.xx.2005 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om förverkande2. _______________ 1 EUT L 76, 22.3.2005, s. 16. 2 EUT L ... Ändring 14 Artikel 3, punkt 3, led a, inledningen a)  Följande artiklar i detta rambeslut skall även tillämpas på verkställighet av påföljder om personen, enligt något villkor i artikel 5.3 i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, skall återsändas till den verkställande staten för att det frihetsstraff eller den frihetsberövande åtgärd som dömts ut i den utfärdande staten skall kunna genomföras där: a)  Följande artiklar i detta rambeslut skall även tillämpas på verkställighet av påföljder om personen, enligt något villkor i artikel 5.3 i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, skall återsändas till den verkställande staten för att avtjäna den påföljd som utdömts i den utfärdande staten: Ändring 15 Artikel 3, punkt 3, led a, strecksats 3 –  Artikel 4.3–4.6: Översändande av ett europeiskt verkställighetsbeslut –  Artikel 4.1, 4.3a, 4.4, 4.5 och 4.6: Översändande av domen och ett intyg Ändring 16 Artikel 3, punkt 3, led a, strecksats 5 –  Artikel 8: Erkännande och verkställighet av ett europeiskt verkställighetsbeslut –  Artikel 8: Erkännande och verkställighet av en dom Ändring 17 Artikel 3, punkt 3, led b, strecksats 2 –  Artikel 8: Erkännande och verkställighet av ett europeiskt verkställighetsbeslut –  Artikel 8: Erkännande och verkställighet av en dom Ändring 18 Artikel 3, punkt 3, led b, stycke 2 Den stat som utfärdat den europeiska arresteringsordern skall förse den verkställande staten med den information som ett europeiskt verkställighetsbeslut innehåller. De behöriga myndigheterna skall kommunicera direkt med varandra i frågor som rör denna punkt. Den stat som utfärdat den europeiska arresteringsordern skall förse den verkställande staten med domen tillsammans med ett intyg i enlighet med artikel 4. De behöriga myndigheterna skall kommunicera direkt med varandra i frågor som rör denna punkt. Ändring 19 Artikel 4, rubriken Översändande av ett europeiskt verkställighetsbeslut Översändande av en dom och ett intyg Ändring 20 Artikel 4, punkt -1 (ny) -1.  En dom tillsammans med ett intyg enligt denna artikel får översändas till en av följande medlemsstater: i)  Den stat där den dömda personen är medborgare eller stadigvarande lagligt bosatt. ii)  Den stat där den dömda personen är medborgare och till vilken han eller hon kommer att utvisas när han eller hon avtjänat sitt fängelsestraff på grund av domen eller ett administrativt beslut som fattas till följd av domen. iii)  Den stat där den dömda personen är medborgare eller stadigvarande lagligt bosatt och som har överlämnat honom eller henne till den utfärdande staten på grundval av en europeisk arresteringsorder med förbehåll att personen, efter att ha hörts, skall återsändas till den verkställande staten för vidare verkställighet av den påföljd som utdömts mot honom eller henne i den utfärdande staten. iv)  Den stat där den dömda personen befinner sig eller är medborgare i eller är stadigvarande lagligt bosatt och som samtycker till erkännande och verkställighet av påföljden. v)  Den stat där personen är stadigvarande lagligt bosatt, om inte han eller hon har förlorat eller kommer att förlora uppehållstillståndet på grund av domen eller ett administrativt beslut som fattas till följd av domen. vi)  Den stat som samtycker till översändandet av domen tillsammans med intyget för erkännande och verkställighet av den ådömda påföljden. Innan domen översänds skall den behöriga myndigheten i den utfärdande staten särskilt överväga att på lämpligt sätt samråda med den behöriga myndigheten i den verkställande staten. Samråd är obligatoriskt när domen, i enlighet med de kriterier som fastställs i punkt 1, kan översändas till två eller flera medlemsstater. Den verkställande staten får på eget initiativ begära att den utfärdande staten översänder domen tillsammans med intyget. Ändring 21 Artikel 4, punkt 1 1.  Ett europeiskt verkställighetsbeslut avseende en påföljd enligt artikel 1 b får översändas till myndigheter enligt artikel 2.1 i en medlemsstat där den fysiska person mot vilken påföljden har utdömts är medborgare, där denne är stadigvarande lagligt bosatt eller till vilken denne har nära anknytning. I det sistnämnda fallet får översändandet av ett europeiskt verkställighetsbeslut övervägas endast med den dömda personens samtycke. Den verkställande staten får även självmant uppmana den utfärdande staten att översända ett europeiskt verkställighetsbeslut. Den dömda personen får även begära att den utfärdande eller verkställande statens behöriga myndigheter inleder ett förfarande enligt detta rambeslut. 1.  För att den påföljd som utdömts skall kunna erkännas och verkställas, skall den behöriga myndigheten i den utfärdande staten i enlighet med artikel 3.3a tredje strecksatsen översända domen eller en bestyrkt kopia av den, tillsammans med intyget, direkt till den behöriga myndigheten i den verkställande staten, i form av en skriftlig uppteckning som skall möjliggöra för den verkställande staten att fastställa äktheten. Originalet av domen, eller en bestyrkt kopia av den, och originalet av intyget skall på begäran översändas till den verkställande staten. All officiell kommunikation skall också ske direkt mellan de nämnda behöriga myndigheterna. Ändring 22 Artikel 4, punkt 2 2.  Ett europeiskt verkställighetsbeslut får inte översändas om personen mot vilken påföljden har utdömts är varaktigt lagligt bosatt i den utfärdande staten, såvida inte den dömda personen lämnar sitt samtycke till överföringen eller beslutet, eller ett administrativt beslut, som fattas till följd av detta innehåller ett avvisnings- eller utvisningsbeslut eller någon annan åtgärd, som innebär att personen inte tillåts stanna på den utfärdande statens territorium efter det att påföljden har avtjänats. utgår Ändring 23 Artikel 4, punkt 3 3.  Om det utöver påföljden enligt artikel 1 b för den gärning som ligger till grund för det europeiska verkställighetsbeslutet har utdömts böter som ännu inte betalats av den dömda personen, skall detta inte hindra översändande av ett europeiskt verkställighetsbeslut. Verkställandet av böterna i en annan medlemsstat skall grundas på relevanta bestämmelser på detta område med tillämpning mellan medlemsstaterna. utgår Ändring 24 Artikel 4, punkt 3a (ny) 3a. Intyget, för vilket ett standardformulär återges i bilagan, skall vara undertecknat av den behöriga myndigheten i den utfärdande staten, vilken också skall intyga att dess innehåll är korrekt. Ändring 25 Artikel 4, punkt 4 4.  Det europeiska verkställighetsbeslutet skall översändas av den behöriga myndigheten i den utfärdande staten direkt till den behöriga myndigheten i den verkställande staten, i form av en skriftlig uppteckning som skall möjliggöra för den verkställande staten att fastställa äktheten. Allt officiellt informationsutbyte skall också ske direkt mellan de nämnda behöriga myndigheterna. 4.  Domen skall översändas av den behöriga myndigheten i den utfärdande staten direkt till den behöriga myndigheten i den verkställande staten, i form av en skriftlig uppteckning som skall möjliggöra för den verkställande staten att fastställa äktheten och som kan inbegripa uppgifter i någon form om den dömda personens tid i fängelset. Allt officiellt informationsutbyte skall också ske direkt mellan de nämnda behöriga myndigheterna. Ändring 26 Artikel 4, punkt 5 5.  Den utfärdande staten skall översända det europeiska verkställighetsbeslutet för en person till endast en verkställande stat åt gången. 5.  Den utfärdande staten skall översända domen tillsammans med intyget till endast en verkställande stat åt gången. Ändring 27 Artikel 4, punkt 6 6.  Om den behöriga myndigheten i den verkställande staten inte är känd av den behöriga myndigheten i den utfärdande staten, skall den sistnämnda vidta alla nödvändiga efterforskningar, inklusive via kontaktpunkterna i det europeiska rättsliga nätverk som inrättades genom rådets gemensamma åtgärd 98/428/RIF, för att erhålla information från den verkställande staten. 6.  Om den behöriga myndigheten i den verkställande staten inte är känd av den behöriga myndigheten i den utfärdande staten, skall den sistnämnda vidta alla nödvändiga efterforskningar via kontaktpunkterna i det europeiska rättsliga nätverk som inrättades genom rådets gemensamma åtgärd 98/428/RIF, för att erhålla information från den verkställande staten. Ändring 28 Artikel 4, punkt 7 7.  Om en myndighet i den verkställande staten tar emot ett europeiskt verkställighetsbeslut och inte är behörig att erkänna det och vidta de åtgärder som krävs för att verkställa det, skall den på eget initiativ översända det europeiska verkställighetsbeslutet till den behöriga myndigheten och underrätta den behöriga myndigheten i den utfärdande staten om detta. utgår Ändring 29 Artikel 5, rubriken Underrättelse till den dömda personen och dennes uppfattning Underrättelse till den dömda personen, dennes uppfattning och underrättelse till brottsoffret respektive brottsoffren. Ändring 30 Artikel 5, punkt 1 1.  En dömd person som befinner sig i den utfärdande staten skall om möjligt ges tillfälle till att muntligt eller skriftligt ange sin uppfattning innan ett europeiskt verkställighetsbeslut utfärdas. Med förbehåll för artikel 4.1 andra meningen skall personens samtycke inte krävas för översändande av det europeiska verkställighetsbeslutet. Dennes uppfattning skall dock även i dessa fall beaktas när beslut fattas om huruvida ett europeiskt verkställighetsbeslut skall utfärdas och, i förekommande fall, till vilken verkställande stat det skall översändas. 1.  En dömd person som befinner sig i den utfärdande staten skall ges tillfälle till att muntligt eller skriftligt ange sin uppfattning innan ett europeiskt verkställighetsbeslut utfärdas. Med förbehåll för artikel 4.1 andra meningen skall personens samtycke inte krävas för översändande av det europeiska verkställighetsbeslutet. Dennes uppfattning skall dock även i dessa fall beaktas när beslut fattas om huruvida ett europeiskt verkställighetsbeslut skall utfärdas och, i förekommande fall, till vilken verkställande stat det skall översändas. Ändring 31 Artikel 5, punkt 1a (ny) 1a. Brottsoffren skall också underrättas både om att det finns en ansökan om erkännande och verkställighet av en dom och om resultatet av förfarandet, inbegripet beslutet att överföra den dömda personen från den utfärdande staten till den verkställande staten. Ändring 32 Artikel 5, punkt 2 2.  En dömd person som befinner sig i den utfärdande staten skall underrättas av den behöriga myndigheten i denna stat om följderna av en överföring till den verkställande staten. Om den dömda personen befinner sig i den verkställande staten skall underrättelsen lämnas av den behöriga myndigheten i den staten, om detta är motiverat i rättvisans intresse. 2.  En dömd person som befinner sig i den utfärdande staten skall underrättas av den behöriga myndigheten i denna stat om följderna av en överföring till den verkställande staten. Om den dömda personen befinner sig i den verkställande staten skall underrättelsen lämnas av den behöriga myndigheten i den staten. Ändring 33 Artikel 6 Artikel 6 utgår Det europeiska verkställighetsbeslutets innehåll och form 1.  Det europeiska verkställighetsbeslutet skall innehålla den information som anges i formuläret i bilagan. Den behöriga myndigheten i den utfärdande staten skall underteckna verkställighetsbeslutet och intyga att innehållet är korrekt. 2.  Det europeiska verkställighetsbeslutet skall översättas till det officiella språket eller ett av de officiella språken i den verkställande staten. Varje medlemsstat kan i samband med rambeslutets antagande eller vid en senare tidpunkt, i en förklaring som skall deponeras hos rådets generalsekretariat förklara att den kommer att godta en översättning till ett eller flera andra av de officiella språken i unionen. Ändring 34 Artikel 8, rubriken Erkännande och verkställighet av ett europeiskt verkställighetsbeslut Erkännande av domen och verkställighet av påföljden Ändring 35 Artikel 8, punkt 1 1.  Den behöriga myndigheten i den verkställande staten skall erkänna ett europeiskt verkställighetsbeslut som har översänts i enlighet med artikel 4 utan krav på ytterligare formaliteter och omedelbart vidta alla åtgärder som krävs för dess verkställande, såvida inte den behöriga myndigheten beslutar att åberopa något av de skäl för att vägra erkännande eller verkställighet som anges i artikel 9. 1.  Den behöriga myndigheten i den verkställande staten skall erkänna en dom som har översänts i enlighet med artikel 4 utan krav på ytterligare formaliteter och omedelbart vidta alla åtgärder som krävs för dess verkställande, såvida inte den behöriga myndigheten beslutar att åberopa något av de skäl för att vägra erkännande eller verkställighet som anges i artikel 9. Ändring 36 Artikel 8, punkt 2 2.  Om påföljdens längd är oförenlig med grundläggande principer i den verkställande statens lagstiftning, får den behöriga myndigheten i den verkställande staten besluta att anpassa påföljden till strängaste föreskrivna nivå för ett brott enligt den nationella lagstiftningen i denna stat. 2.  Om påföljdens längd är oförenlig med den verkställande statens lagstiftning, får den behöriga myndigheten i den verkställande staten, efter att ha hört den utfärdande staten, besluta att verkställa påföljden upp till den strängaste föreskrivna straffnivån för brottet enligt den nationella lagstiftningen i denna stat. Ändring 37 Artikel 8, punkt 3 3.  Om påföljdens art är oförenlig med den verkställande statens lagstiftning, får den behöriga myndigheten i denna stat genom ett rättsligt eller administrativt beslut anpassa påföljden till ett straff eller en åtgärd som i dess egen lagstiftning föreskrivs för brott av samma typ. Ett sådant straff eller en sådan åtgärd skall så nära som möjligt motsvara den påföljd som utdömts i den utfärdande staten, vilket innebär att påföljden inte kan omvandlas till bötesstraff. Påföljden får inte innebära en skärpning av den påföljd som utdömts i den utfärdande staten. 3.  Om påföljdens art är oförenlig med den verkställande statens lagstiftning skall straffet eller åtgärden så nära som möjligt motsvara den påföljd som utdömts i den utfärdande staten, vilket innebär att påföljden inte kan omvandlas till bötesstraff. Påföljden får inte innebära en skärpning eller sänkning av den påföljd som utdömts i den utfärdande staten. Ändring 38 Artikel 8, punkt 4 4.  Om det europeiska verkställighetsbeslutet har utfärdats även med avseende på gärningar som inte omfattas av artikel 7.1 och den verkställande staten vägrar att erkänna och verkställa det europeiska verkställighetsbeslutet för sådana gärningar som avses i artikel 9.1 b, måste denna stat be den utfärdade staten att meddela vilken del av påföljden som avser de berörda gärningarna. Efter att ha informerats får den verkställande staten minska påföljden i den utsträckning som den utfärdande staten angett. 4.  Om domen har avkunnats även med avseende på gärningar som inte omfattas av artikel 7.1 och den verkställande staten vägrar att erkänna och verkställa domen för sådana gärningar som avses i artikel 9.1 b, måste denna stat be den utfärdade staten att meddela vilken del av påföljden som avser de berörda gärningarna. Efter att ha informerats får den verkställande staten minska påföljden i den utsträckning som den utfärdande staten angett. Ändring 39 Artikel 9, punkt 1, inledningen 1.  De behöriga myndigheterna i den verkställande staten får vägra att erkänna och verkställa ett europeiskt verkställighetsbeslut, om 1.  De behöriga myndigheterna i den verkställande staten får vägra att erkänna domen och verkställa påföljden, om Ändring 40 Artikel 9, punkt 1, led a a) den berörda personen har dömts för samma gärning i den verkställande staten eller i en annan stat än den utfärdande eller den verkställande staten, under förutsättning att beslutet i det senare fallet har verkställts, håller på att verkställas eller inte längre kan verkställas enligt den utfärdande statens lagstiftning, a) det intyg som avses i artikel 4 är ofullständigt eller uppenbarligen inte överensstämmer med domen, Ändring 41 Artikel 9, punkt 1, led aa (nytt) aa) de kriterier som fastställs i artikel 4.-1 inte är uppfyllda, Ändring 42 Artikel 9, punkt 1, led ab (nytt) ab) verkställandet av påföljden skulle strida mot principen ne bis in idem, Ändring 43 Artikel 9, punkt 1, led b b) det europeiska verkställighetsbeslutet i ett fall enligt artikel 7.3 avser gärningar som inte skulle utgöra ett brott enligt den verkställande statens lagstiftning; när det gäller skatter och andra avgifter, tullar och valutatransaktioner får dock verkställandet av det europeiska verkställighetsbeslutet inte vägras av det skälet att den verkställande medlemsstatens lagstiftning inte föreskriver samma typ av skatter eller avgifter eller att den inte innehåller samma slags bestämmelser om skatter och andra avgifter, tullar och valutatransaktioner som den utfärdande medlemsstatens lagstiftning, b) domen i ett fall enligt artikel 7.3 avser gärningar som inte skulle utgöra ett brott enligt den verkställande statens lagstiftning; när det gäller skatter och andra avgifter, tullar och valutatransaktioner får dock verkställandet av domen inte vägras av det skälet att den verkställande medlemsstatens lagstiftning inte föreskriver samma typ av skatter eller avgifter eller att den inte innehåller samma slags bestämmelser om skatter och andra avgifter, tullar och valutatransaktioner som den utfärdande medlemsstatens lagstiftning, Ändring 44 Artikel 9, punkt 1, led c c) verkställigheten av beslutet har preskriberats enligt den verkställande statens lagstiftning såvida det europeiska verkställighetsbeslutet avser gärningar som omfattas av denna verkställande stats behörighet enligt dess egen lagstiftning, c) verkställigheten av påföljden har preskriberats enligt den verkställande statens lagstiftning och om denna avser gärningar som omfattas av denna verkställande stats behörighet enligt dess egen lagstiftning, Ändring 45 Artikel 9, punkt 1, led ca (nytt) ca) det enligt lagen i den verkställande staten föreligger immunitet som gör det omöjligt att verkställa beslutet, Ändring 46 Artikel 9, punkt 1, led d d) det europeiska verkställighetsbeslutet har utfärdats för en fysisk person som enligt lagen i den verkställande staten på grund av sin ålder inte kan göras straffrättsligt ansvarig för de gärningar som det europeiska verkställighetsbeslutet avser, d) påföljden har ådömts en person som enligt lagen i den verkställande staten på grund av sin ålder inte kan göras straffrättsligt ansvarig för de gärningar som domen avser, Ändring 47 Artikel 9, punkt 1, led e e) mindre än fyra månader av strafftiden återstår att verkställa vid den tidpunkt då det europeiska verkställighetsbeslutet tas emot av den behöriga myndigheten enligt artikel 4.1, e) mindre än sex månader av strafftiden återstår att verkställa vid den tidpunkt då domen tas emot av den behöriga myndigheten i den verkställande staten, Ändring 48 Artikel 9, punkt 1, led f f) den berörda personen inte samtycker till översändandet av det europeiska verkställighetsbeslutet och beslutet avser verkställighet av en påföljd som ådömts i ett beslut som fattats i personens frånvaro, såvida den berörda personen inte personligen kallats eller på annat sätt underrättats om de rättsliga åtgärder som ledde till beslutet som fattades i personens frånvaro, eller om personen inte till en behörig myndighet har meddelat att han eller hon inte bestrider saken, f) domen meddelades i personens frånvaro, såvida det inte i intyget anges att personen kallats personligen eller via en behörig företrädare enligt nationell lagstiftning underrättats om tid och plats för de rättsliga förfaranden som ledde till att domen meddelades i personens frånvaro, Ändring 49 Artikel 9, punkt 1, led g g) den fysiska person för vilken det europeiska verkställighetsbeslutet har utfärdats varken är medborgare i den verkställande staten eller är varaktigt lagligt bosatt där eller har nära anknytning till denna stat. utgår Ändring 50 Artikel 9, punkt 2 2.  Vid fall enligt punkt 1 a, f och g skall den behöriga myndigheten i den verkställande staten, innan den fattar ett beslut om att inte erkänna och verkställa ett europeiskt verkställighetsbeslut, på lämpligt sätt samråda med den behöriga myndigheten i den utfärdande staten och i tillämpliga fall anmoda denna att utan dröjsmål tillhandahålla alla nödvändiga ytterligare upplysningar. 2.  Vid fall enligt punkt 1 a, aa, ab och f skall den behöriga myndigheten i den verkställande staten, innan den fattar ett beslut om att inte erkänna domen och verkställa påföljden, på lämpligt sätt samråda med den behöriga myndigheten i den utfärdande staten och i tillämpliga fall anmoda denna att utan dröjsmål tillhandahålla alla nödvändiga ytterligare upplysningar. Ändring 51 Artikel 9, punkt 2a (ny) 2a. Erkännandet av domen får uppskjutas i den verkställande staten om det intyg som avses i artikel 4 är ofullständigt eller uppenbarligen inte överensstämmer med domen. Ändring 52 Artikel 10, rubriken Beslut om ett europeiskt verkställighetsbeslut och tidsfrister Beslut om verkställighet av dom och tidsfrister ringsförslag 53 Artikel 10, punkt 1 1.  Den behöriga myndigheten i den verkställande staten skall snarast möjligt, dock senast tre veckor efter att ha tagit emot det europeiska verkställighetsbeslutet, besluta om dess verkställighet. 1.  Den behöriga myndigheten i den verkställande staten skall snarast möjligt besluta om huruvida den skall erkänna domen och verkställa påföljden samt underrätta den utfärdande staten om detta samt om ett eventuellt beslut när det gäller påföljden i enlighet med artikel 8.2 och 8.3. Ändring 54 Artikel 10, punkt 1a (ny) 1a. Om det inte finns skäl till uppskjutande enligt artikel 9.2a skall det slutgiltiga beslutet om erkännande av domen och verkställighet av påföljden fattas inom 30 dagar efter det att domen och intyget har mottagits. Ändring 55 Artikel 10, punkt 1b (ny) 1b. I övriga fall, och om det inte finns skäl till uppskjutande enligt artikel 9.2a, skall det slutgiltiga beslutet om erkännande av domen och verkställighet av påföljden fattas inom 60 dagar efter det att domen och intyget har mottagits. Ändring 56 Artikel 10, punkt 2a (ny) 2a. Om det i specifika fall inte är möjligt att fatta beslut om erkännande av domen och verkställighet av påföljden inom de tidsfrister som fastställs i punkterna 1a och 1b, skall den behöriga myndigheten i den verkställande staten utan dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten i den utfärdande staten om detta samt om skälen till detta. I ett sådant fall får tidsfristerna förlängas med ytterligare 30 dagar. Ändring 57 Artikel 11, punkt 1 1.  En person för vilken ett europeiskt verkställighetsbeslutet utfärdats och som befinner sig i den utfärdande staten skall överföras till den verkställande staten så snart som möjligt vid en tidpunkt som de berörda myndigheterna i den utfärdande och den verkställande staten skall komma överens om. 1.  En dömd person som befinner sig i den utfärdande staten skall överföras till den verkställande staten senast 30 dagar efter det att den verkställande staten har fattat det slutgiltiga beslutet om att erkänna domen och verkställa påföljden. Ändring 58 Artikel 11, punkt 2 2.  Personen skall överföras senast två veckor efter det slutliga beslutet om att verkställa det europeiska verkställighetsbeslutet. utgår Ändring 59 Artikel 11, punkt 3 3.  Om oförutsedda omständigheter hindrar att personen överförs inom den tidsfrist som anges i punkt 2, skall de behöriga myndigheterna i den verkställande och den utfärdande staten omedelbart kontakta varandra och komma överens om en ny tidpunkt för överförandet. 3.  Om oförutsedda omständigheter hindrar att personen överförs inom den tidsfrist som anges i punkt 1, skall de behöriga myndigheterna i den verkställande och den utfärdande staten omedelbart kontakta varandra. Överförandet skall äga rum så snart dessa omständigheter inte längre föreligger. Den behöriga myndigheten i den utfärdande staten skall omedelbart informera den behöriga myndigheten i den verkställande staten och de skall komma överens om en ny tidpunkt för överförandet. I så fall skall överförandet äga rum inom tio dagar från och med den nya tidpunkt som överenskommits. Ändring 60 Artikel 12, punkt 1 1.  Varje medlemsstat skall tillåta transitering genom sitt territorium av en dömd person som överförs till den verkställande staten, förutsatt att medlemsstaten har fått uppgifter om 1.  Varje medlemsstat skall underrättas om transitering genom sitt territorium av en dömd person som överförs till den verkställande staten och erhålla en kopia av intyget från den utfärdande staten. a) identitet och nationalitet på den person som är föremål för ett europeiskt verkställighetsbeslut, b) att det finns ett europeiskt verkställighetsbeslut, c) brottets art och brottsrubricering för det brott som ligger till grund för det europeiska verkställighetsbeslutet, d) beskrivning av brottets omständigheter, inklusive tidpunkt och plats. Ändring 61 Artikel 12, punkt 2 2.  Framställningen om transitering samt de uppgifter som avses i punkt 1 får översändas på varje sätt som gör det möjligt att få en skriftlig uppteckning. Transiteringsmedlemsstaten skall meddela sitt beslut, som skall fattas med prioritet senast en vecka efter mottagandet av framställningen enligt samma förfarande. 2.  Framställningen om transitering samt det intyg som avses i punkt 1 får översändas på varje sätt som gör det möjligt att få en skriftlig uppteckning. Transiteringsmedlemsstaten skall meddela sitt beslut, som skall fattas med prioritet senast en vecka efter mottagandet av framställningen enligt samma förfarande. Ändring 62 Artikel 12, punkt 2a (ny) 2a. Transiteringsmedlemsstaten får hålla den dömda personen i fängsligt förvar endast under den tid som krävs för transitering genom dess territorium. Ändring 63 Artikel 12, punkt 3 3.  Vid transport med flyg utan planerad mellanlandning skall inte någon framställning om transitering krävas. Om en icke planerad landning görs skall emellertid den utfärdande medlemsstaten lämna de uppgifter som avses i punkt 1. 3.  Vid transport med flyg utan planerad mellanlandning skall inte någon underrättelse om transitering krävas. Om en icke planerad landning görs skall emellertid den utfärdande medlemsstaten lämna de uppgifter som avses i punkt 1 inom 48 timmar. Ändring 64 Artikel 13, punkt 1 1.  Det europeiska verkställighetsbeslutets verkställighet regleras av lagen i den verkställande staten på samma sätt som för påföljder utfärdade av den verkställande staten. Myndigheterna i den verkställande staten skall med förbehåll för punkterna 2 och 3 ha behörighet att besluta om verkställighetsförfarandena och att fastställa alla åtgärder i samband därmed, inklusive grunderna för villkorlig frigivning. 1.  Verkställigheten av en påföljd regleras av lagen i den verkställande staten. Myndigheterna i den verkställande staten skall med förbehåll för punkterna 2 och 3 ha behörighet att besluta om verkställighetsförfarandena och att fastställa alla åtgärder i samband därmed, inklusive grunderna för förtida eller villkorlig frigivning. Ändring 65 Artikel 13, punkt 2 2.  Från det frihetsstraff som totalt skall avtjänas i den verkställande staten skall den behöriga myndigheten i den verkställande staten göra avdrag motsvarande varje frihetsstraff som avtjänats i den utfärdande staten eller annan stat i samband med den påföljd som ligger till grund för det europeiska verkställighetsbeslutet. 2.  Från det frihetsstraff som totalt skall avtjänas i den verkställande staten skall den behöriga myndigheten i den verkställande staten göra avdrag motsvarande hela den period av frihetsstraffet som redan avtjänats av den dömda personen i samband med den påföljd som ligger till grund för domen. Ändring 66 Artikel 13, punkt 3 3.  Såvida inte annat avtalats mellan den utfärdande och den verkställande staten får villkorlig frigivning beviljas endast om den dömda personen har avtjänat totalt minst hälften av påföljden i den utfärdande och den verkställande staten. 3.  Såvida inte annat avtalats mellan den utfärdande och den verkställande staten får villkorlig frigivning beviljas endast om den dömda personen har avtjänat totalt minst hälften av påföljden i den utfärdande och den verkställande staten eller har avtjänat en påföljd under en viss tid i enlighet med bestämmelserna i den utfärdande och den verkställande statens lagstiftning. Ändring 67 Artikel 14, punkt 1a (ny) 1a. Punkt 1 skall tillämpas på personer som överförs när de passerar genom transiteringsmedlemsstater. Ändring 68 Artikel 15, punkt 1 1.  Amnesti eller nåd får beviljas av den utfärdande staten och även av den verkställande staten. 1.  Amnesti eller nåd får beviljas av den utfärdande staten i samråd med den verkställande staten eller av den verkställande staten. Ändring 69 Artikel 17, led b b) om ett beslut att inte erkänna och verkställa det europeiska verkställighetsbeslutet enligt artikel 9 och om skälen till beslutet, b) om ett beslut att i enlighet med artikel 9 helt eller delvis inte erkänna domen och verkställa påföljden samt om skälen till beslutet, Ändring 70 Artikel 17, led c c) om att påföljden anpassats enligt artikel 8.2 eller 8.3 och om skälen till beslutet, c) om ett beslut om påföljden enligt artikel 8.2 eller 8.3 och om skälen till beslutet, med hänsyn tagen till skillnaderna i de berörda medlemsstaternas lagstiftning, Ändring 71 Artikel 17, led d d) om att verkställighetsbeslutet helt eller delvis inte har verkställts av de skäl som anges i artiklarna 8.4, 13.1 och 15.1 och om skälen till beslutet samt, om verkställighetsbeslutet delvis inte har verkställts av skäl enligt artikel 8.4, en framställning om att bli underrättad om vilken del av påföljden som de berörda gärningarna avser, d) om att påföljden helt eller delvis inte har verkställts av de skäl som anges i artiklarna 13.1 och 15.1 och om skälen till beslutet, Ändring 72 Artikel 17, led e e) om att den berörda personen utan skäl underlåtit att börja avtjäna påföljden, utgår Ändring 73 Artikel 17, led ga (nytt) ga) när domen väl har erkänts och godkänts. Ändring 74 Artikel 17a (ny) Artikel 17a Språk Intyget, för vilket ett standardformulär återges i bilagan, skall översättas till det officiella språket eller ett av de officiella språken i den verkställande staten. Varje medlemsstat kan i samband med rambeslutets antagande eller vid en senare tidpunkt, i en förklaring som skall deponeras hos rådets generalsekretariat, förklara att den kommer att godta en översättning till ett eller flera andra av de officiella språken i unionen.

(1) EUT C 150, 21.6.2005, s. 1.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (KOM(2005)0399 – C6-0256/2005 – 2005/0166(COD))

P6_TA(2006)0257 A6-0124/2006

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0399)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 152 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0256/2005),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0124/2006).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 14 juni 2006 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2006 om Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (omarbetning)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 152,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(3), och

av följande skäl:

(1)  Vid mötet i Luxemburg den 28 och 29 juni 1991 godkände Europeiska rådet planen på inrättande av ett europeiskt centrum för kontroll av narkotika. Ett sådant organ, kallat Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk ("centrumet"), inrättades genom rådets förordning (EEG) nr 302/93, av den 8 februari 1993(4) som har ändrats väsentligt flera gånger(5). Med anledning av kommande ändringar bör den av tydlighetsskäl omarbetas.

(2)  På gemenskapsnivå krävs saklig, objektiv, tillförlitlig och jämförbar information om narkotika, narkotikamissbruk och konsekvenser av detta för att ge gemenskapen och medlemsstaterna en heltäckande bild, och därmed förbättra effekten av de åtgärder som de vidtar eller beslutar om inom respektive behörighetsområde för att bekämpa narkotika.

(3)  Narkotikabruket som företeelse innefattar många komplexa och inbördes sammanvävda faktorer som inte utan vidare kan avskiljas. Centrumet bör därför få i uppgift att sprida allmänna upplysningar till gemenskapen och dess medlemsstater om alla aspekter av problemen med narkotika och narkotikamissbruk. Denna uppgift bör inte påverka ansvarsfördelningen mellan gemenskapen och dess medlemsstater vad gäller lagstiftning som rör utbudet av och efterfrågan på narkotika.

(4)  Genom beslut nr 2367/2002/EG av den 16 december 2002(6) fastställde Europaparlamentet och rådet gemenskapens statistiska program för perioden 2003−2007, som också omfattar gemenskapens statistikinsatser på området hälsa och säkerhet.

(5)  I rådets beslut 2005/387/RIF av den 10 maj 2005 om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll avseende nya psykoaktiva ämnen(7) fastställs vilka uppgifter centrumet och dess vetenskapliga kommitté skall ha i systemet för tidig varning och vid utvärderingen av riskerna med nya ämnen.

(6)  Hänsyn bör tas till nya konsumtionsmönster, särskilt blandmissbruk av olaglig narkotika och laglig narkotika eller läkemedel.

(7)  En av centrumets uppgifter bör vara att tillhandahålla information om bästa praxis och riktlinjer i medlemsstaterna och underlätta ömsesidigt utbyte av sådan praxis.

(8)  I rådets resolution av den 10 december 2001 om genomförande av de fem viktigaste epidemiologiska indikatorerna för narkotika uppmanas medlemsstaterna att, särskilt med stöd av nationella kontaktpunkter, se till att det finns jämförbar informationen om dessa indikatorer. Att medlemsstaterna genomför dessa indikatorer är en förutsättning för att centrumet skall kunna utföra sina uppgifter enligt denna förordning.

(9)  Det är önskvärt att kommissionen till centrumet direkt kan överföra ansvaret för att genomföra gemenskapsprojekt för strukturstöd på området för informationssystem om narkotika i tredje länder, såsom kandidatländerna eller de länder i västra Balkan som efter godkännande av Europeiska rådet får delta i gemenskapens program och organ.

(10)  Centrumets organisation och arbetssätt bör vara inrättade för att uppnå objektiva resultat, dvs. källor och metoder när det gäller information om narkotika måste vara jämförbara och kompatibla.

(11)  Den information som sammanställs av centrumet bör innehålla uppgifter om prioriterade områden, vars innehåll, omfattning och tillämpningsbestämmelser bör definieras.

(12)  Det finns nationella, europeiska och internationella organisationer och organ som redan tillhandahåller sådan information, och centrumet måste kunna utföra sina uppgifter i intimt samarbete med dessa.

(13)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter(8) bör tillämpas på centrumets behandling av personuppgifter.

(14)  Centrumet bör även tillämpa de allmänna principer och gränser för rätten till tillgång till handlingar som avses i artikel 255 i fördraget och som har fastställts genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar(9).

(15)  Centrumet bör vara en juridisk person.

(16)  Med hänsyn till dess storlek bör centrumets styrelse bistås av en verkställande kommitté.

(17)  För att Europaparlamentet skall hållas välinformerat om situationen på narkotikaområdet inom Europeiska unionen, bör parlamentet ha rätt att höra centrumets direktör.

(18)  Centrumets arbete bör vara öppet för insyn och dess ledning bör omfattas av alla gällande bestämmelser om sund förvaltning och bedrägeribekämpning, särskilt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF)(10) och det interinstitutionella avtalet av den 25 maj 1999 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och europeiska gemenskapernas kommission om interna utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF)(11), till vilket centrumet har anslutit sig och för vilket centrumet har utfärdat de nödvändiga genomförandebestämmelserna.

(19)  Centrumets arbete bör regelbundet utvärderas externt, och på grundval av denna utvärdering bör denna förordning i förekommande fall ändras.

(20)  Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av förordningens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(21)  Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Mål

1.  I denna förordning föreskrivs ett Europeiskt centrum för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (nedan kallat centrumet).

2.  Målet med centrumet är att inom de områden som avses i artikel 3 förse gemenskapen och dess medlemsstater med saklig, objektiv, tillförlitlig och jämförbar information på europeisk nivå om narkotika och narkotikamissbruk och konsekvenser av detta.

3.  Syftet med den statistiska, dokumentariska och tekniska information som behandlas eller tas fram är att hjälpa gemenskapen och medlemsstaterna att få en god översikt över situationen vad gäller narkotika och narkotikamissbruk när de vidtar åtgärder eller fattar beslut inom respektive behörighetsområden. Den statistiska delen av denna information skall utformas i samarbete med de relevanta statistiska myndigheterna, vid behov med hjälp av gemenskapens statistikprogram, så att synergieffekter främjas och dubbelarbete undviks. Hänsyn skall tas till ytterligare, globalt tillgängliga uppgifter från Världshälsoorganisationen och Förenta nationerna (FN).

4.  Centrumet får inte vidta några åtgärder som ligger utanför området information och informationsbehandling, dock utan att det påverkar tillämpningen av artikel 2 d v.

5.  Centrumet skall inte samla in några data som gör det möjligt att identifiera enskilda personer eller mindre grupper av personer. Centrumet skall inte överföra information som hänför sig till specifikt namngivna fall.

Artikel 2

Uppgifter

För att uppfylla målet enligt artikel 1 skall centrumet utföra följande typer av uppgifter inom sitt verksamhetsområde:

a)  Insamling och analys av befintliga data

b)  Förbättring av metoderna för jämförelse av data

c)  Förmedling av data

d)  Samarbete med europeiska och internationella organ och organisationer och med tredjeländer

e)  Informationsskyldighet

Centrumet skall i princip ha skyldighet att informera de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna om det får kännedom om ny utveckling och trendförändringar.

Artikel 3

Prioriterade verksamhetsområden

Centrumets mål och uppgifter såsom de definieras i artiklarna 1 och 2 skall genomföras enligt den prioritering som anges i bilaga I.

Artikel 4

Arbetsmetod

1.  Centrumet skall steg för steg utföra sina uppgifter i syfte att nå de mål som anges i de treåriga och årliga arbetsprogram som avses i artikel 9.4 och 9.5, och därvid ta lämplig hänsyn till de resurser som står till förfogande.

2.  För att undvika dubbelarbete skall centrumet, i sin verksamhet, ta hänsyn till det arbete som genomförts av befintliga organisationer eller skall genomföras av framtida organisationer, särskilt Europol, och sträva efter att tillföra något till detta arbete.

Artikel 5

Europeiskt nätverk för information om narkotika och narkotikamissbruk (Reitox)

1.  Till centrumets förfogande skall stå Europeiska nätverket för information om narkotika och narkotikamissbruk (Reitox). Nätverket skall bestå av en kontaktpunkt för varje medlemsstat och för varje land som har ingått ett avtal enligt artikel 21 samt en kontaktpunkt för kommissionen. Ansvaret för att utse de nationella kontaktpunkterna skall helt och hållet ligga hos de berörda länderna.

2.  De nationella kontaktpunkterna skall utgöra en länk mellan de deltagande länderna och centrumet. De skall bidra till utarbetandet av nyckelindikatorer och data, samt av riktlinjer för genomförandet av dessa, i syfte att erhålla tillförlitlig och jämförbar information på unionsnivå. Kontaktpunkterna skall, på ett objektivt sätt och på nationell nivå, samla in och analysera all relevant information om narkotika och narkotikamissbruk och om den politik och de lösningar som valts, varvid erfarenheter från olika sektorer, såsom hälsovård, rättsväsende och brottsbekämpning, skall samlas i samarbete med experter och nationella organisationer inom det narkotikapolitiska området. De skall särskilt tillhandahålla data för de fem epidemiologiska nyckelindikatorer som fastställts av centrumet.

Varje medlemsstat skall se till att dess företrädare i Reitox-nätverket lämnar de uppgifter som anges i artikel 4.1 i beslut 2005/387/RIF.

De nationella kontaktpunkterna får till centrumet också lämna information om nya trender när det gäller missbruk av befintliga psykoaktiva ämnen och/eller nya former av kombinationer av psykoaktiva ämnen, som utgör en potentiell folkhälsorisk, samt information om eventuella åtgärder på folkhälsoområdet.

3.  De nationella myndigheterna skall säkerställa att deras kontaktpunkt samlar in och analyserar informationen på nationell nivå på grundval av de riktlinjer som centrumet har antagit.

4.  De särskilda uppgifter som har anförtrotts de nationella kontaktpunkterna skall finnas med i centrumets treåriga arbetsprogram som avses i artikel 9.4.

5.  Samtidigt som centrumet fullt ut skall respektera de nationella kontaktpunkternas företräde, får centrumet, i nära samarbete med kontaktpunkterna, använda sig av kompletterande expertis och informationskällor på området för narkotika och narkotikamissbruk.

Artikel 6

Konfidentialitet och skydd av data

1.  Data om narkotika och narkotikamissbruk som tillhandahålls till eller av centrumet får publiceras under förutsättning att gemenskapsregler och nationella regler om spridning av information och om konfidentialitet är uppfyllda. Personuppgifter får inte publiceras eller göras tillgängliga för allmänheten.

Medlemsstaterna och de nationella kontaktpunkterna skall inte ha någon skyldighet att tillhandahålla uppgifter som är konfidentiella enligt nationell lagstiftning

2.  Förordning (EG) nr 45/2001 skall tillämpas på centrumet.

Artikel 7

Tillgång till handlingar

1.  Förordning (EG) nr 1049/2001 skall tillämpas på de handlingar som finns hos centrumet.

2.  Den styrelse som avses i artikel 9 skall anta tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 1049/2001.

3.  De beslut som fattas av centrumet i enlighet med artikel 8 i förordning (EG) nr 1049/2001 kan överklagas hos ombudsmannen eller genom att väcka talan inför Europeiska gemenskapernas domstol i enlighet med villkoren i artiklarna 195 och 230 i EG-fördraget.

Artikel 8

Rättskapacitet och lokalisering

1.  Centrumet skall vara en juridisk person. Det skall i varje medlemsstat ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen. Det skall särskilt kunna förvärva och avyttra fast och lös egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter.

2.  Centrumet skall ha sitt säte i Lissabon.

Artikel 9

Styrelse

1.  Centrumet skall ha en styrelse som består av en företrädare för varje medlemsstat, två företrädare för kommissionen, två oberoende experter med särskild kompetens inom narkotikaområdet, vilka skall utses av Europaparlamentet, samt en företrädare för varje land som har ingått ett avtal enligt artikel 21.

Varje ledamot av styrelsen skall ha en röst, med undantag för företrädarna för de länder som har ingått avtal enligt artikel 21 som inte skall ha någon rösträtt.

Styrelsen skall fatta beslut med två tredjedels majoritet av dess ledamöter med rösträtt, utom i de fall som avses i punkt 6 i denna artikel och i artikel 20.

Varje ledamot av styrelsen får biträdas eller företrädas av en suppleant. Suppleanten skall ha rätt att rösta för den ordinarie ledamoten med rösträtt i ledamotens frånvaro.

Styrelsen får bjuda in företrädare för internationella organisationer med vilka man samarbetar i enlighet med artikel 20; dessa deltar då i egenskap av observatörer och har inte rösträtt.

2.  Styrelsens ordförande och vice ordförande skall väljas bland och av ledamöterna för en period av tre år. De skall kunna omväljas en gång.

Ordföranden och vice ordföranden har rösträtt.

Styrelsen skall själv anta sin arbetsordning.

3.  Styrelsens möten skall sammankallas av ordföranden. Den skall hålla ett ordinarie möte minst en gång om året. Centrumets direktör, som avses i artikel 11, skall delta i styrelsens möten, dock utan rösträtt, och skall, i enlighet med artikel 11.3, tillhandahålla styrelsens sekretariat.

4.  Styrelsen skall anta ett treårigt arbetsprogram med utgångspunkt från ett utkast som lagts fram av direktören, efter samråd med den vetenskapliga kommitté som avses i artikel 13 och yttrande från kommissionen, och skall översända programmet till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

5.  Medan det treåriga arbetsprogrammet löper skall styrelsen varje år anta centrumets årliga arbetsprogram med utgångspunkt från ett utkast som lagts fram av direktören, efter samråd med den vetenskapliga kommittén och yttrande från kommissionen. Arbetsprogrammet skall översändas till Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Det får justeras under årets gång enligt samma förfarande.

6.  Om kommissionen reserverar sig mot det treåriga eller årliga arbetsprogrammet, skall styrelsen anta programmen med tre fjärdedels majoritet av ledamöterna med rösträtt.

7.  Styrelsen skall anta årsrapporten om centrumets verksamhet och senast den 15 juni översända den till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, revisionsrätten och medlemsstaterna.

8.  Centrumet skall varje år till budgetmyndigheten översända alla uppgifter som rör utvärderingsresultaten.

Artikel 10

Verkställande kommitté

1.  Styrelsen skall biträdas av en verkställande kommitté. Den skall bestå av styrelsens ordförande och vice ordförande, två andra styrelseledamöter som företräder medlemsstaterna och som har utsetts av styrelsen samt två företrädare för kommissionen. Direktören skall delta i den verkställande kommitténs möten.

2.  Den verkställande kommittén skall sammanträda minst två gånger om året, och därutöver vid behov, för att förbereda styrelsens beslut och för att bistå och ge direktören råd. Den skall på styrelsens vägnar besluta i de frågor som anges i de finansiella regler som antas i enlighet med artikel 15.10 och som enligt den här förordningen inte är förbehållna styrelsen. Beslut skall fattas med enhällighet.

Artikel 11

Direktör

1.  Centrumet skall ledas av en direktör som skall utses av styrelsen på förslag av kommissionen för en period på fem år som kan förlängas.

2.  Före sin utnämning till den första av högst två mandatperioder skall styrelsens kandidat till direktörstjänsten omgående uppmanas att göra ett uttalande inför Europaparlamentet och besvara frågor från parlamentets ledamöter.

3.  Direktören skall ansvara för

4.  Direktören skall för sin verksamhet vara ansvarig inför styrelsen.

5.  Direktören skall vara centrumets juridiska företrädare.

Artikel 12

Europaparlamentets utfrågning av direktören och styrelsens ordförande

Direktören skall varje år lägga fram den allmänna rapporten över centrumets verksamhet för Europaparlamentet. Europaparlamentet får dessutom begära att höra direktören och styrelsens ordförande om en fråga som har samband med centrumets verksamhet.

Artikel 13

Vetenskaplig kommitté

1.  Styrelsen och direktören skall biträdas av en vetenskaplig kommitté som i enlighet med denna förordning och på begäran av styrelsen eller direktören skall avge yttrande i vetenskapliga frågor som rör centrumets verksamhet.

Den vetenskapliga kommitténs yttranden skall offentliggöras.

2.  Den vetenskapliga kommittén skall bestå av högst 15 välkända forskare som utsetts av styrelsen på grundval av sin vetenskapliga expertis och oavhängighet, efter det att en uppmaning till intresseanmälan offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Urvalsförfarandet skall säkerställa att de specialområden som den vetenskapliga kommitténs medlemmar representerar täcker de mest relevanta vetenskapliga områden som har anknytning till narkotika och narkotikamissbruk.

Medlemmarna i den vetenskapliga kommittén skall utses personligen och skall avge sina yttranden helt oavhängigt av medlemsstaterna och gemenskapens institutioner.

Den vetenskapliga kommittén skall ta hänsyn till de olika ståndpunkter som framförs i nationella expertyttranden, då sådana finns, innan den lämnar något yttrande.

Med avseende på genomförandet av beslut 2005/387/RIF kan den vetenskapliga kommittén utökas i enlighet med förfarandet i artikel 6.2 i det beslutet.

3.  Medlemmarna skall utses för en period på tre år, som skall kunna förnyas.

4.  Vetenskapliga kommittén skall välja sin ordförande för en period på tre år. Kommittén skall sammankallas av ordföranden minst en gång om året.

Artikel 14

Upprättande av budgeten

1.  För varje budgetår, vilket skall motsvara kalenderåret, skall det upprättas en beräkning av centrumets intäkter och utgifter, vilka skall tas upp i centrumets budget.

2.  Det skall råda balans mellan intäkter och utgifter i centrumets budget.

3.  Centrumets intäkter skall, utan att detta påverkar övriga resurser, bestå av bidrag från gemenskapen som tas upp i Europeiska unionens allmänna budget (kommissionens avsnitt), betalningar för utförda tjänster och finansiella bidrag från sådana organisationer, organ och tredje länder som anges i artikel 20 respektive artikel 21.

4.  Centrumets utgifter skall bland annat omfatta

5.  Varje år skall styrelsen, på grundval av ett utkast utarbetat av direktören, upprätta en beräkning av centrumets intäkter och utgifter för nästkommande budgetår. Senast den 31 mars skall styrelsen till kommissionen översända denna beräkning, inklusive ett förslag till tjänsteförteckning, tillsammans med centrumets arbetsprogram. Kommissionen skall, tillsammans med det preliminära förslaget till Europeiska unionens allmänna budget, översända denna beräkning till Europaparlamentet och rådet (nedan kallade "budgetmyndigheten").

6.  På grundval av den upprättade beräkningen skall kommissionen i det preliminära förslaget till Europeiska unionens allmänna budget ta upp de medel som den betraktar som nödvändiga med avseende på tjänsteförteckningen och storleken på det bidrag som skall belasta den allmänna budgeten, och som den skall förelägga budgetmyndigheten enligt artikel 272 i fördraget.

7.  Budgetmyndigheten skall bevilja de anslag som utgör bidrag till centrumet och anta centrumets tjänsteförteckning.

8.  Styrelsen skall fastställa budgeten. Den blir definitiv när Europeiska unionens allmänna budget slutligen fastställs. Den skall i tillämpliga fall anpassas i enlighet därmed.

9.  Styrelsen skall så snart som möjligt underrätta budgetmyndigheten om sin avsikt att genomföra projekt som kan ha betydande ekonomiska konsekvenser för finansieringen av budgeten, särskilt projekt som rör fast egendom, t.ex. hyra eller förvärv av fastigheter. Den skall informera kommissionen om detta.

Om en enhet inom budgetmyndigheten har meddelat att den har för avsikt att avge ett yttrande, skall den översända detta yttrande till styrelsen inom sex veckor från och med dagen för underrättelse om projektet.

Artikel 15

Genomförande av budgeten

1.  Direktören skall genomföra centrumets budget.

2.  Senast den 1 mars efter utgången av det berörda budgetåret skall centrumets räkenskapsförare till kommissionens räkenskapsförare översända de preliminära räkenskaperna, tillsammans med en rapport om budgetförvaltningen och den finansiella förvaltningen under budgetåret. Kommissionens räkenskapsförare skall konsolidera institutionernas och de decentraliserade organens preliminära räkenskaper i enlighet med artikel 128 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(12) (nedan kallad den allmänna budgetförordningen).

3.  Senast den 31 mars efter utgången av det berörda budgetåret skall kommissionens räkenskapsförare till revisionsrätten översända de preliminära räkenskaperna, tillsammans med en rapport om budgetförvaltningen och den finansiella förvaltningen under budgetåret. Rapporten om budgetförvaltningen och den finansiella förvaltningen skall också översändas till Europaparlamentet och rådet.

4.  Efter det att revisionsrättens synpunkter på centrumets preliminära räkenskaper enligt bestämmelserna i artikel 129 i den allmänna budgetförordningen inkommit, skall direktören ansvara för upprättandet av de slutliga räkenskaperna och översända dem till styrelsen för ett yttrande.

5.  Styrelsen skall lämna ett yttrande om centrumets slutliga räkenskaper.

6.  Senast den 1 juli efter utgången av det berörda budgetåret skall direktören översända de slutliga räkenskaperna tillsammans med styrelsens yttrande till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten.

De slutliga räkenskaperna skall offentliggöras.

7.  Senast den 30 september skall direktören till revisionsrätten översända ett svar på dess synpunkter. Han skall även översända detta svar till styrelsen.

8.  Direktören skall på Europaparlamentets begäran, i enlighet med artikel 146.3 i den allmänna budgetförordningen, för parlamentet lägga fram alla uppgifter som behövs för att utföra arbetet med beviljande av ansvarsfrihet för det berörda budgetåret.

9.  Europaparlamentet skall före den 30 april år n+ 2, på rekommendation av rådet som skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet, bevilja direktören ansvarsfrihet för budgetens genomförande budgetår n.

10.  Styrelsen skall anta centrumets finansiella regler efter samråd med kommissionen. Vid utformningen av dessa regler får styrelsen avvika från kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2343/2002 av den 19 november 2002 med rambudgetförordning för de gemenskapsorgan som avses i artikel 185 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(13), endast om centrumets särskilda förvaltningsbehov kräver detta och efter det att kommissionen gett sitt godkännande.

Artikel 16

Bedrägeribekämpning

1.  När det gäller kampen mot bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet som påverkar gemenskapens finansiella intressen skall förordning (EG) nr 1073/1999 tillämpas på centrumet utan inskränkning.

2.  I finansieringsbeslut och i avtal och bestämmelser om tillämpning av dessa beslut skall det uttryckligen föreskrivas att revisionsrätten och OLAF vid behov får utföra kontroller på plats hos dem som tar emot medel från centrumet.

Artikel 17

Privilegier och immunitet

Protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier skall tillämpas på centrumet.

Artikel 18

Tjänsteföreskrifter

Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna samt de regler som har antagits gemensamt av gemenskapens institutioner för tillämpningen av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren skall tillämpas på centrumets personal.

Om centrumet anställer personal från tredjeländer efter ingående av avtal enligt artikel 21, skall det under alla omständigheter rätta sig efter de tjänsteföreskrifter och anställningsvillkor som avses i punkt 1 i den här artikeln.

Centrumet skall gentemot sin personal utöva de befogenheter som gäller för en tillsättningsmyndighet.

Styrelsen skall anta lämpliga tillämpningsbestämmelser i samråd med kommissionen i enlighet med de tjänsteföreskrifter, artikel 110, och anställningsvillkor som avses i punkt 1.

Styrelsen får anta bestämmelser som gör det möjligt att anställa nationella experter från andra medlemsstater genom utstationering vid centrumet.

Artikel 19

Ansvar

1.  Centrumets avtalsrättsliga ansvar skall regleras av den lagstiftning som är tillämplig på avtalet i fråga. Domstolen skall vara behörig att träffa avgöranden i enlighet med en skiljedomsklausul som ingår i ett avtal som centrumet ingått.

2.  Vad beträffar utomobligatoriskt ansvar skall centrumet ersätta skada som orsakats av centrumet eller av dess anställda under tjänsteutövning, i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas rättsordningar. Domstolen skall ha behörighet att pröva tvister som rör ersättning för sådan skada.

3.  Personalens personliga ansvar gentemot centrumet regleras av de bestämmelser som gäller för centrumets personal.

Artikel 20

Samarbete med andra organisationer och organ

Centrumet skall aktivt söka samarbete med internationella organisationer och andra, särskilt europeiska statliga eller icke-statliga organ med uppgifter på narkotikaområdet, utan att det påverkar de förbindelser som kommissionen får ha i enlighet med artikel 302 i fördraget.

Samarbetet skall bygga på samarbetsarrangemang med de organisationer och organ som avses i första stycket. Styrelsen skall anta arrangemangen på grundval av ett utkast från direktören efter att ha inhämtat ett yttrande från kommissionen. Om kommissionen reserverar sig mot arrangemangen, skall styrelsen anta dem med tre fjärdedels majoritet av ledamöterna med rösträtt.

Artikel 21

Tredjeländers deltagande

Tredjeländer som delar gemenskapens och medlemsstaternas intressen och målsättningar med uppgifterna och arbetet inom centrumet skall få möjlighet att delta i centrumets arbete på grundval av avtal som ingåtts mellan sådana tredjeländer och gemenskapen på grundval av artikel 300 i fördraget.

Artikel 22

Domstolens behörighet

Domstolen skall i enlighet med artikel 230 i fördraget vara behörig då talan förs mot centrumet.

Artikel 23

Utvärderingsrapport

Kommissionen skall vart sjätte år ta initiativ till en extern utvärdering av centrumets verksamhet samtidigt med att centrumets treåriga arbetsprogram avslutas. Utvärderingen skall också omfatta Reitox-systemet. Kommissionen skall överlämna utvärderingsrapporten till Europaparlamentet, rådet och styrelsen.

Vid behov skall kommissionen i samband med detta lägga fram ett förslag till ändring av bestämmelserna i denna förordning för att ta hänsyn till utvecklingen i fråga om tillsynsmyndigheter, i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget.

Artikel 24

Upphävande

Förordning (EEG) nr 302/93 skall upphöra att gälla.

Hänvisningar till den upphävda förordningen skall anses som hänvisningar till denna förordning och skall läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga III.

Artikel 25

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ... den ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

A.  Centrumets arbete skall utföras med vederbörlig hänsyn till gemenskapens och medlemsstaternas befogenheter på området narkotika, såsom dessa befogenheter definieras i fördraget. Det skall omfatta de olika aspekterna av problemet med narkotika och narkotikamissbruk och de åtgärder som vidtas för att avhjälpa problemet. Därvid skall centrumet vägledas av Europeiska unionens narkotikastrategier och handlingsplaner.

B.  Kommissionen skall till centrumet för vidare spridning överlämna den information och de statistiska data som den till följd av sin behörighet förfogar över.

BILAGA II

Upphävda förordningar med senare ändringar

BILAGA III

JÄMFÖRELSETABELL

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT. (2) EUT C 69, 21.3.2006, s. 22. (3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 14 juni 2006. (4) EGT L 36, 12.2.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1651/2003 (EGT L 245, 29.9.2003, s. 30). (5) Se bilaga II. (6) EGT L 358, 31.12.2002, s. 1. Beslutet ändrat genom beslut nr 787/2004/EG (EUT L 138, 30.4.2004, s. 12). (7) EUT L 127, 20.5.2005, s. 32. (8) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1. (9) EGT L 145, 31.5.2001, s. 43. (10) EGT L 136, 31.5.1999, s. 1. (11) EGT L 136, 31.5.1999, s. 15. (12) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1. (13) EGT L 357, 31.12.2002, s. 72.

Förslaget till rådets rambeslut om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete (KOM(2005)0475 – C6-0436/2005 – 2005/0202(CNS))

P6_TA(2006)0258 A6-0192/2006

(Samrådsförfarandet)

Förslaget ändrades på följande sätt(1)

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar Ändring 1 Beaktandeled 1 – med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 30, artikel 31 och artikel 34.2 b i detta, – med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 30.1 b, 31.1 c och 34.2 b i detta, Ändring 2 Skäl 9 (9)  En hög nivå på skyddet av personuppgifter om EU-medborgare kräver gemensamma bestämmelser för att fastställa om de uppgifter som behandlas av behöriga myndigheter i medlemsstaterna uppfyller laglighets- och kvalitetskraven. (9)  En hög nivå på skyddet av personuppgifter om alla personer inom Europeiska unionens territorium kräver gemensamma bestämmelser för att fastställa om de uppgifter som behandlas av behöriga myndigheter i medlemsstaterna uppfyller laglighets- och kvalitetskraven. Det kräver dessutom att personuppgifter endast får insamlas och behandlas i legitima och tydligt avgränsade syften. Uppgifterna får inte ytterligare behandlas på ett sätt som är oförenligt med dessa syften, härunder inom ramen för det växande informationsutbytet mellan brottsbekämpande och rättsvårdande myndigheter, eller i samband med förslaget om kompabilitet mellan databaser. Ändring 3 Skäl 12 (12)  Om uppgifter överförs från en medlemsstat i Europeiska unionen till tredjeländer eller internationella organ, skall dessa uppgifter i princip omfattas av ett adekvat skydd. (12)  Om uppgifter överförs från en medlemsstat i Europeiska unionen till tredjeländer eller internationella organ, skall dessa uppgifter omfattas av ett adekvat skydd. Detta rambeslut bör säkra att personuppgifter som inhämtats från tredjeland åtminstone uppfyller internationella normer vad gäller mänskliga rättigheter. Ändring 4 + 5 Skäl 15 (15)  Det bör införas gemensamma bestämmelser om konfidentiell och säker uppgiftsbehandling, om ansvar och påföljder när uppgifterna används på otillåtet sätt av de behöriga myndigheterna samt om den registrerades möjligheter att få rättslig prövning. Vidare måste medlemsstaterna föreskriva straffrättsliga påföljder för särskilt allvarliga och uppsåtliga brott mot bestämmelserna om skydd av personuppgifter. (15)  Det bör införas gemensamma bestämmelser om konfidentiell och säker uppgiftsbehandling, om ansvar och påföljder när uppgifterna används på otillåtet sätt av de behöriga myndigheterna eller av privata parter som behandlar personuppgifter på uppdrag av behöriga myndigheter eller i en annan offentlig funktion, samt om den registrerades möjligheter att få rättslig prövning. Vidare måste medlemsstaterna föreskriva straffrättsliga påföljder för särskilt allvarliga och uppsåtliga eller grovt oaktsamma brott mot bestämmelserna om skydd av personuppgifter. Ändring 6 Skäl 20 (20)  Detta rambeslut påverkar inte tillämpningen av de särskilda dataskyddsbestämmelser om behandling och skydd av personuppgifter vid Europol och Eurojust och inom ramen för tullinformationssystemet, som föreskrivs i relevanta rättsakter. (20)  Detta rambeslut påverkar inte tillämpningen av de särskilda dataskyddsbestämmelser om behandling och skydd av personuppgifter vid Europol och Eurojust och inom ramen för tullinformationssystemet, som föreskrivs i relevanta rättsakter. Senast två år efter det datum som anges i artikel 35.1 bör dock de särskilda dataskyddsbestämmelser som gäller för Europol, Eurojust och tullinformationssystemet integreras helt med det föreliggande rambeslutet, i syfte att främja en enhetlig och effektiv rättslig ram för dataskydd i enlighet med. Ändring 7 Skäl 20a (nytt) (20a) Europol, Eurojust och tullinformationssystemet bör bibehålla sina dataskyddsregler i den utsträckning som det i dem uttryckligen slås fast att personliga uppgifter endast får behandlas, läsas eller översändas i överensstämmelse med särskilt angivna villkor eller begränsningar. Ändring 8 Skäl 22 (22)  Detta rambeslut bör vara tillämpligt i fråga om personuppgifter som behandlas inom ramen för andra generationen av Schengens informationssystem och det därtill kopplade utbytet av kompletterande information enligt beslut RIF/2006/ … om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem. (22)  Detta rambeslut bör vara tillämpligt i fråga om personuppgifter som behandlas inom ramen för andra generationen av Schengens informationssystem och det därtill kopplade utbytet av kompletterande information enligt beslut RIF/2006/ … om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem samt inom ramen för informationssystemet för viseringar enligt beslut RIF/2006/... om möjlighet till sökningar i informationssystemet för viseringar (VIS) för medlemsstatsmyndigheter med ansvar för intern säkerhet och för Europol för att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott1. ______________ 1 EUT L ... Ändring 9 Skäl 35a (nytt) (35a) Yttrandet från Europeiska datatillsynsmannen bör beaktas. Ändring 10 Artikel 1, punkt 2 2.   Medlemsstaterna skall se till att spridningen av personuppgifter till behöriga myndigheter i andra medlemsstater varken begränsas eller förbjuds av skäl som grundar sig på skyddet av personuppgifter i enlighet med detta beslut. 2.  Detta rambeslut utgör inget hinder för medlemsstaterna att inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete vidta skyddsåtgärder för personuppgifter som går utöver de skyddsåtgärder som införs genom detta rambeslut. Sådana åtgärder får dock varken begränsa eller förbjuda spridningen av personuppgifter till behöriga myndigheter i andra medlemsstater av skäl som grundar sig på skyddet av personuppgifter i enlighet med detta beslut. Ändring 11 Artikel 3, punkt 2a (ny) 2a. Detta rambeslut skall inte gälla om särskilda bestämmelser i avdelning VI i EU-fördraget uttryckligen slår fast att personliga uppgifter endast skall behandlas, göras tillgängliga eller översändas i överensstämmelse med särskilt angivna villkor eller begränsningar. Ändring 12 Artikel 4, punkt 1, led d d) är korrekta och, om nödvändigt, hålls aktuella; alla rimliga åtgärder måste vidtas för att säkerställa att personuppgifter raderas eller rättas om de är felaktiga eller ofullständiga sett till de ändamål för vilka de samlades in eller för vilka de senare behandlas; medlemsstaterna får föreskriva att behandlingen av uppgifter kan ske utifrån olika krav med avseende på graden av uppgifternas exakthet och tillförlitlighet, men då måste de se till att uppgifterna kategoriseras efter hur exakta och tillförlitliga de är, och särskilt att sådana uppgifter som grundar sig på fakta skiljs från uppgifter som baserar sig på åsikter eller personliga bedömningar, d) är korrekta och, om nödvändigt, hålls aktuella; alla rimliga åtgärder måste vidtas för att säkerställa att personuppgifter raderas eller rättas om de är felaktiga eller ofullständiga sett till de ändamål för vilka de samlades in eller för vilka de senare behandlas; medlemsstaterna får dock föreskriva att behandlingen av uppgifter kan ske utifrån olika krav med avseende på graden av uppgifternas exakthet och tillförlitlighet, men då måste de se till att uppgifterna kategoriseras efter hur exakta och tillförlitliga de är, och särskilt att sådana uppgifter som grundar sig på fakta skiljs från uppgifter som baserar sig på åsikter eller personliga bedömningar. Medlemsstaterna skall se till att kvaliteten på personuppgifterna kontrolleras regelbundet. Så långt det är möjligt skall de ange eventuella domar och beslut att inte väcka åtal och att kontrollera källan till uppgifter som grundar sig på åsikter eller personliga bedömningar samt ange i vilken mån uppgifterna är korrekta och tillförlitliga. Medlemsstaterna skall, utan att det påverkar tillämpningen av nationell straffprocesslagstiftning, se till att personuppgifter markeras på den registrerades begäran, om denne bestrider uppgifternas korrekthet och det inte kan fastställas huruvida de är korrekta eller inte. En sådan markering får endast raderas med den registrerades samtycke eller på grundval av ett avgörande från domstol eller behörig tillsynsmyndighet. Ändring 13 Artikel 4, punkt 4 4.  Medlemsstaterna skall föreskriva att behandling av personuppgifter endast är nödvändig om utgår – det på grundval av fastställda fakta finns skälig grund att anta att personuppgifterna i fråga skulle möjliggöra, underlätta eller påskynda förebyggandet, utredningen, avslöjandet eller lagföringen av ett brott, och – det inte finns något annat alternativ som är mindre ingripande för den registrerade, och – behandlingen av uppgifterna inte är oproportionell i förhållande till det brott som begåtts. Ändring 14 Artikel 4, punkt 4a (ny) 4a. För att kunna fastställa tidsfrister för lagringen och lämpliga villkor för insamling, vidare behandling och överföring av de personuppgifter som behandlingen gäller skall medlemsstaterna ta hänsyn till de olika kategorierna av personuppgifter liksom syftet med insamlingen. Personuppgifter som rör personer som inte är misstänkta för att ha begått eller deltagit i ett brott skall endast behandlas i det syfte för vilka de insamlats och under begränsad tid. Medlemsstaterna skall utfärda regler om skäliga begränsningar vad avser tillgång och överföring av sådana uppgifter. Ändring 15 Artikel 4a, punkt 1 (ny) Artikel 4a Vidare behandling av personuppgifter 1.  Medlemsstaterna skall se till att personuppgifter endast blir föremål för ytterligare behandling i enlighet med detta rambeslut, särskilt artiklarna 4, 5 och 6 i detta, (a) för det särskilda ändamål som låg till grund för att de överfördes eller gjordes tillgängliga, (b) om det är nödvändigt för att förebygga, utreda, avslöja eller lagföra allvarliga brott, eller (c) för att förebygga hot mot den allmänna säkerheten eller mot en person, utom i de fall då sådana överväganden måste stå åt sidan för behovet av att skydda den registrerades intressen eller grundläggande rättigheter. Ändring 16 Artikel 4a, punkt 2 (ny) 2.  Personuppgifterna i fråga får bli föremål för vidare behandling för de ändamål som anges i punkt 1c i denna artikel endast om den myndighet som överförde uppgifterna eller gjorde uppgifterna tillgängliga först godkänner detta. Medlemsstaterna får med vederbörliga rättsgarantier vidta rättsliga åtgärder för att göra sådan vidare behandling möjlig. Ändring 17 Artikel 5 Medlemsstaterna skall föreskriva att personuppgifter får behandlas av de behöriga myndigheterna endast om detta har fastställts genom lagbestämmelser där det anges att uppgiftsbehandlingen är nödvändig för att myndigheten skall kunna fullgöra sina åligganden enligt lag och förebygga, utreda, avslöja och lagföra brott. Medlemsstaterna skall, efter att ha hört den tillsynsmyndighet som skall utses enligt artikel 30, föreskriva att personuppgifter får behandlas av de behöriga myndigheterna endast om detta har fastställts genom lagbestämmelser där det anges att uppgiftsbehandlingen är nödvändig för att myndigheten skall kunna fullgöra sina åligganden enligt lag och förebygga, utreda, avslöja och lagföra brott, och om a) den registrerade har givit sitt otvetydiga samtycke och under förutsättning att behandlingen sker i den registrerades intresse, eller b) behandlingen krävs för att uppfylla en rättslig förpliktelse som åvilar den registeransvarige, eller c) behandlingen krävs för att skydda intressen som är av grundläggande betydelse för den registrerade. Ändring 18 Artikel 5, punkt 1a (ny) 1a. Medlemsstaterna skall föreskriva att personuppgifter endast får behandlas om – de behöriga myndigheterna kan visa, på grundval av fastställda fakta, att det finns ett uppenbart behov att behandla personuppgifterna i fråga i syfte att förebygga, utreda, avslöja eller lagföra brott, och – det inte finns något annat alternativ som är mindre ingripande för den registrerade, och – behandlingen av uppgifterna inte är oproportionell i förhållande till det brott som begåtts. Ändring 19 Artikel 6, punkt 2, strecksats 1 – uppgiftsbehandlingen har fastställts genom lagbestämmelser där det anges att den är absolut nödvändig för att myndigheten skall kunna fullgöra sina åligganden enligt lag och förebygga, utreda, avslöja eller lagföra brott, eller om den registrerade har uttryckligen har godkänt uppgiftsbehandlingen, och – uppgiftsbehandlingen har fastställts genom lagbestämmelser där det anges att den är absolut nödvändig för att myndigheten skall kunna fullgöra sina åligganden enligt lag och förebygga, utreda, avslöja eller lagföra brott i samband med en enskild utredning, eller om den registrerade uttryckligen har godkänt uppgiftsbehandlingen, under förutsättning att behandlingen sker i dennes intresse och att det inte får några följder för denne om tillstånd nekas, och Ändring 20 Artikel 6, punkt 2a (ny) 2a. Medlemsstaterna skall införa särskilda tekniska och organisatoriska krav för behandling av känsliga uppgifter. Ändring 21 Artikel 6, punkt 2b (ny) 2b. Medlemsstaterna skall föreskriva ytterligare och särskilda skyddsåtgärder för biometriska uppgifter och DNA-profiler, för att sörja för att – biometriska uppgifter och DNA-profiler endast används på grundval av etablerade och ömsesidigt tillämpbara tekniska normer, – precisionsgraden för biometriska uppgifter och DNA-profilen övervägs noggrant, och den registrerade ges möjlighet att ifrågasätta denna genom allmänt tillgängliga medel, – de berörda personernas värdighet och integritet respekteras till fullo. Ändring 22 Artikel 7, punkt 1 1.  Medlemsstaterna skall se till att personuppgifter inte lagras längre än som är nödvändigt med hänsyn till syftet bakom insamlingen av uppgifterna, om inte annat föreskrivs i den nationella lagstiftningen. Personuppgifter om personer som avses i artikel 4.3 sista strecksatsen får endast lagras så länge som är absolut nödvändigt med hänsyn till syftet bakom insamlingen av uppgifterna. 1.  Medlemsstaterna skall se till att personuppgifter inte lagras längre än som är nödvändigt med hänsyn till syftet bakom insamlingen av uppgifterna eller blir föremål för ytterligare behandling annat än i enlighet med artiklarna 4.1 e och artikel 4a. Personuppgifter om personer som avses i artikel 4.3 sista strecksatsen får endast lagras så länge som är absolut nödvändigt med hänsyn till syftet bakom insamlingen av uppgifterna. Ändring 23 Artikel 7, punkt 2 2.  Medlemsstaterna skall föreskriva lämpliga förfaranden och tekniska åtgärder som garanterar att tidsfristerna för lagring av personuppgifter följs. Efterlevnaden av sådana tidsfrister skall kontrolleras regelbundet. 2.  Medlemsstaterna skall föreskriva lämpliga förfaranden och tekniska åtgärder som garanterar att tidsfristerna för lagring av personuppgifter följs. I dessa skall ingå automatiska och regelbundna åtgärder för att radera personuppgifter efter utgången av en fastställd tidsfrist. Efterlevnaden av sådana tidsfrister skall kontrolleras regelbundet. Ändring 24 Kapitel III, avdelning 1, titeln Att översända och göra personuppgifter tillgängliga för de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater Översändande och tillgängliggörande av personuppgifter Ändring 25 Artikel 8 Medlemsstaterna skall se till att personuppgifter översänds eller görs tillgängliga för de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater endast om det är nödvändigt för att den översändande eller mottagande myndigheten skall kunna fullgöra sina åligganden enligt lag och förebygga, utreda, avslöja eller lagföra brott. Medlemsstaterna skall se till att personuppgifter som insamlats och behandlats av behöriga myndigheter översänds eller görs tillgängliga för de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater endast om det är nödvändigt för att den översändande eller mottagande myndigheten skall kunna fullgöra sina åligganden enligt lag och förebygga, utreda, avslöja eller lagföra vissa bestämda brott. Ändring 26 Artikel 8a (ny) Artikel 8a Översändande till andra myndigheter än de behöriga myndigheterna Medlemsstaterna skall se till att personuppgifter endast i enskilda, särskilda och väl motiverade fall sänds vidare till andra myndigheter än de behöriga myndigheterna i en medlemsstat, och då endast om följande villkor är uppfyllda: a)  Det skall vara klart reglerat i lag att det finns en skyldighet eller är tillåtet att översända uppgifterna. b)  Översändandet är nödvändigt för det ändamål som låg till grund för att uppgifterna insamlades, eller för att förebygga, avslöja, utreda eller lagföra brott, eller för att förebygga hot mot den allmänna säkerheten eller mot en person, utom i de fall då sådana överväganden måste stå åt sidan för behovet av att skydda den registrerades intressen eller grundläggande rättigheter, eller nödvändigt därför att uppgifterna i fråga är oumbärliga för att den myndighet till vilken uppgifterna skall sändas vidare skall kunna fullgöra sina åtaganden enligt lag, under förutsättning att syftet med dess insamling eller behandling av personuppgifter är förenligt med den ursprungliga uppgiftsbehandlingen och med de skyldigheter som enligt lag åligger den myndighet som avser att sända uppgifterna vidare, eller utan tvivel i den registrerades intresse och den registrerade har givit sitt samtycke eller omständigheterna talar för att det finns ett sådant samtycke från den registrerades sida. Ändring 27 Artikel 8b (ny) Artikel 8b Vidaresändning till privata parter Utan att det påverkar tillämpningen av nationell straffprocesslagstiftning skall medlemsstaterna se till att personuppgifter endast i särskilda fall får vidarebefordras till privata parter i en medlemsstat, och då endast om samtliga följande villkor är uppfyllda: a)  Det skall vara klart reglerat i lag att det finns en skyldighet eller är tillåtet att översända uppgifterna. b)  Översändandet är nödvändigt för det ändamål som låg till grund för att de insamlades, överfördes eller gjordes tillgängliga, eller för att förebygga, avslöja, utreda eller lagföra brott, eller för att förebygga hot mot den allmänna säkerheten eller mot en person, utom i de fall då sådana överväganden måste stå åt sidan för behovet av att skydda den registrerades intressen eller grundläggande rättigheter. Medlemsstaterna skall se till att de behöriga myndigheterna endast kan tillgå och behandla personuppgifter som kontrolleras av privata parter från fall till fall, under särskilt angivna omständigheter, i bestämda syften och förutsatt att tillgången och behandlingen är föremål för rättslig kontroll i medlemsstaterna. Ändring 28 Artikel 8c (ny) Artikel 8c Behandling av uppgifter som utförs av privata parter inom ramen för ett offentligt uppdrag Medlemsstaterna skall i den nationella lagstiftningen föreskriva att privata parter som samlar in och behandlar personuppgifter inom ramen för ett offentligt uppdrag skall uppfylla krav som motsvarar eller är större än dem som gäller för behöriga myndigheter. Ändring 29 Artikel 8d (ny) Artikel 8d Överföring till behöriga myndigheter i tredjeländer eller till internationella organ 1.  Medlemsstaterna skall se till att personuppgifter inte överförs till behöriga myndigheter i tredjeländer eller till internationella organ annat än i fall då en sådan överföring är i överensstämmelse med detta rambeslut och samtliga följande villkor är uppfyllda: a)  Det skall vara klart reglerat i lag att det finns en skyldighet eller är tillåtet att överföra uppgifterna. b)  Överföringen är nödvändig för det ändamål som låg till grund för att de insamlades, överfördes eller gjordes tillgängliga, eller för att förebygga, avslöja, utreda eller lagföra brott, eller för att förebygga hot mot den allmänna säkerheten eller mot en person, utom i de fall då sådana överväganden måste stå åt sidan för behovet av att skydda den registrerades intressen eller grundläggande rättigheter. c)  Det finns ett adekvat uppgiftsskydd i det tredjeland eller vid det internationella organ som uppgifterna skall överföras till. 2.  Medlemsstaterna skall se till att nivån på det skydd som tillhandahålls i ett tredjeland eller vid ett internationellt organ bedöms mot bakgrund av alla omständigheter kring varje överföring eller kategori av överföringar. Bedömningen skall särskilt bygga på en undersökning av följande faktorer: typen av uppgift, syftet med uppgiftsbehandlingen och hur länge den kommer att pågå, ursprungsland och destinationsland, allmänna och sektoriella lagbestämmelser som är tillämpliga i tredjelandet eller vid organet i fråga och de yrkesetiska regler och säkerhetsbestämmelser som gäller där, samt huruvida mottagaren av de överförda uppgifterna har infört tillräckliga skyddsmekanismer. 3.  Medlemsstaterna och kommissionen skall informera varandra och Europaparlamentet när de anser att ett tredjeland eller en internationell organisation inte erbjuder en tillräcklig skyddsnivå enligt punkt 2. 4.  Om kommissionen efter samråd med rådet och Europaparlamentet slår fast att ett tredjeland eller ett internationellt organ inte garanterar en adekvat skyddsnivå i den mening som avses i punkt 2, skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra överföringen av personuppgifter till det tredjelandet eller det internationella organet i fråga. 5.  Kommissionen kan efter samråd med rådet och Europaparlamentet slå fast att ett tredjeland eller ett internationellt organ, genom sin nationella lagstiftning eller som en följd av internationella överenskommelser att skydda privatlivet och individers friheter och grundläggande rättigheter, garanterar en tillräcklig skyddsnivå i den mening som avses i punkt 2. 6.  Personuppgifter får som undantag från punkt 1 c överföras vidare till behöriga myndigheter i tredjeländer eller till internationella organ som saknar uppgiftsskydd på en tillräcklig nivå, om det är absolut nödvändigt för att säkerställa en medlemsstats väsentliga intressen eller för att förebygga en omedelbart förestående allvarlig fara som hotar den allmänna säkerheten eller en eller flera specifika personer. I sådana fall får personuppgifterna i fråga endast behandlas av den mottagande parten i den omfattning som det bestämda ändamål för vilken de överfördes absolut kräver det. Sådana överföringar skall meddelas till den behöriga tillsynsmyndigheten. Ändring 30 Artikel 9, punkt 6 6.  Medlemsstaterna skall, utan att det påverkar tillämpningen av nationell straffprocesslagstiftning, se till att personuppgifter markeras på den registrerades begäran, om denne bestrider uppgifternas korrekthet och det inte kan fastställas huruvida de är korrekta eller inte. En sådan markering får endast raderas med den registrerades samtycke eller på grundval av ett avgörande från behörig domstol eller behörig tillsynsmyndighet. utgår Ändring 31 Artikel 9, punkt 7, strecksats 3 – om dessa uppgifter inte längre är nödvändiga för det ändamål som låg till grund för att de överfördes eller gjordes tillgängliga. – och under alla omsändigheter om dessa uppgifter inte längre är nödvändiga för det ändamål som låg till grund för att de överfördes eller gjordes tillgängliga. Ändring 32 Artikel 9, punkt 9a (ny) 9a. Medlemsstaterna skall föreskriva att kvaliteten på personuppgifter som översänds från eller görs tillgängliga av tredjeland omgående vid mottagandet blir föremål för särskild bedömning, och att graden av uppgifternas exakthet och tillförlitlighet anges. Ändring 33 Artikel 10, punkt 1 1.  Medlemsstaterna skall se till att varje automatiskt överföring och varje automatiskt mottagande av personuppgifter, i synnerhet när det är fråga om direkt automatisk tillgång, registreras på ett sätt som gör det möjligt att i efterhand kontrollera skälen bakom översändandet samt de översända uppgifterna, tidpunkten för översändandet, de involverade myndigheterna och, när det gäller den mottagande myndigheten, de personer som har tagit emot uppgifterna och vem som har begärt uppgifterna. 1.  Medlemsstaterna skall se till att varje automatisk tillgång, överföring och mottagande av personuppgifter, i synnerhet när det är fråga om direkt automatisk tillgång, registreras på ett sätt som gör det möjligt att i efterhand kontrollera skälen bakom tillgången och översändandet samt de uppgifter som översänts eller gjorts tillgängliga, tidpunkten för översändandet eller tillgången, de involverade myndigheterna och, när det gäller den mottagande myndigheten, de personer som har tagit emot uppgifterna och vem som har begärt uppgifterna. Ändring 34 Artikel 10, punkt 2 2.  Medlemsstaterna skall se till att varje icke automatisk överföring och varje icke automatiskt mottagande av personuppgifter, registreras på ett sätt som gör det möjligt att i efterhand kontrollera skälen bakom översändandet samt de översända uppgifterna, tidpunkten för översändandet, de involverade myndigheterna och, när det gäller den mottagande myndigheten, de personer som har tagit emot uppgifterna och vem som har begärt uppgifterna. 2.  Medlemsstaterna skall se till att varje icke automatisk tillgång, överföring och mottagande av personuppgifter, registreras på ett sätt som gör det möjligt att i efterhand kontrollera skälen bakom tillgången eller översändandet samt de uppgifter som översänts eller gjorts tillgängliga, tidpunkten för översändandet eller tillgången, de involverade myndigheterna och, när det gäller den mottagande myndigheten, de personer som har tagit emot uppgifterna och vem som har begärt uppgifterna. Ändring 35 Artikel 10, punkt 3 3.  Den myndighet som har registrerat eller dokumenterat sådana uppgifter skall utan dröjsmål vidarebefordra dessa till behörig tillsynsmyndighet, om denna så begär. Uppgifterna får endast användas för att kontrollera skyddet av personuppgifter, för att garantera att behandlingen fungerar tillfredsställande och för att säkerställa uppgifternas integritet och säkerhet. 3.  Den myndighet som har registrerat eller dokumenterat sådana uppgifter skall se till att de finns tillgängliga för den behöriga tillsynsmyndigheten och utan dröjsmål vidarebefordra dessa till denna myndighet. Uppgifterna får endast användas för att kontrollera skyddet av personuppgifter, för att garantera att behandlingen fungerar tillfredsställande och för att säkerställa uppgifternas integritet och säkerhet. Ändring 36 Artikel 12a (ny) Artikel 12a Överföring till andra myndigheter än den behöriga myndigheten Personuppgifter som mottagits från eller gjorts tillgängliga av den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat kan endast i enskilda, särskilda och väl motiverade fall i enlighet med villkoren i artikel 8a överföras till andra myndigheter än den behöriga myndigheten och under förutsättning att medlemsstaten som översände uppgifterna i fråga eller gjorde dessa uppgifter tillgängliga på förhand har godkänt att uppgifterna sänds vidare. Ändring 37 Artikel 12b (ny) Artikel 12b Överföring till privata parter Personuppgifter som mottagits från eller gjorts tillgängliga av den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat kan endast i särskilda fall i enlighet med villkoren i artikel 8b överföras till privata parter och under förutsättning att medlemsstaten som översände uppgifterna i fråga eller gjorde dessa uppgifter tillgängliga på förhand har godkänt att uppgifterna sänds vidare. Ändring 38 Artikel 12c (ny) Artikel 12c Överföring till tredjeländer eller till internationella organ Personuppgifter som mottagits från eller gjorts tillgängliga av den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat kan inte överföras till behöriga myndigheter i tredjeländer eller till internationella organ förutom om villkoren i artikel 8c uppfylls och medlemsstaten som översände uppgifterna i fråga eller gjorde dessa uppgifter tillgängliga på förhand har godkänt att uppgifterna sänds vidare. Ändring 39 Artikel 13 Artikel 13 utgår Översändande till andra myndigheter än de behöriga myndigheterna Medlemsstaterna skall se till att personuppgifter som mottagits från eller gjorts tillgängliga av den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat endast i särskilda fall kan sändas vidare till andra myndigheter än den behöriga myndigheten i en medlemsstat, och då endast om samtliga följande villkor är uppfyllda: a)  Det skall vara klart reglerat i lag att det finns en skyldighet eller är tillåtet att översända uppgifterna. b)  Översändandet är nödvändigt för det särskilda ändamål som låg till grund för att de överfördes eller gjordes tillgängliga, eller för att förebygga, utreda, avslöja eller lagföra brott, eller för att förebygga hot mot den allmänna säkerheten eller mot en person, utom i de fall då sådana överväganden måste stå åt sidan för behovet av att skydda den registrerades intressen eller grundläggande rättigheter, eller nödvändigt därför att uppgifterna i fråga är oundgängliga för att den myndighet till vilken uppgifterna skall sändas vidare skall kunna fullgöra sina åtaganden enligt lag, under förutsättning att syftet med dess insamling eller behandling av personuppgifter inte är oförenligt med den ursprungliga uppgiftsbehandlingen och inte strider mot de skyldigheter som enligt lag åligger den myndighet som avser att sända uppgifterna vidare, eller utan tvivel i den registrerades intresse och den registrerade har givit sitt samtycke eller omständigheterna talar för att det finns ett sådant samtycke från den registrerades sida. c)  Den behöriga myndighet i en medlemsstat som översände uppgifterna i fråga till eller gjorde dessa uppgifter tillgängliga för en behörig myndighet som har för avsikt att sända dem vidare, har på förhand godkänt att uppgifterna sänds vidare. Muntligt ändringsförslag Artikel 14 Artikel 14 utgår Vidaresändning till privata parter 1.  Utan att det påverkar tillämpningen av nationell straffprocesslagstiftning skall medlemsstaterna se till att personuppgifter som mottagits från eller gjorts tillgängliga av den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat endast i särskilda fall kan vidarebefordras till privata parter i en medlemsstat, och då endast om samtliga följande villkor är uppfyllda: a)  Det skall vara klart reglerat i lag att det finns en skyldighet eller är tillåtet att överföra uppgifterna. b)  Översändandet är nödvändigt för det särskilda ändamål som låg till grund för att de överfördes eller gjordes tillgängliga, eller för att förebygga, utreda, avslöja eller lagföra brott, eller för att förebygga hot mot den allmänna säkerheten eller mot en person, utom i de fall då sådana överväganden måste stå åt sidan för behovet av att skydda den registrerades intressen eller grundläggande rättigheter. c)  Den behöriga myndighet i en medlemsstat som översände uppgifterna i fråga till eller gjorde dessa uppgifter tillgängliga för en behörig myndighet som har för avsikt att sända dem vidare, har på förhand godkänt att uppgifterna sänds vidare till privata parter. Ändring 40 Artikel 15 Artikel 15 utgår Överföring till behöriga myndigheter i tredjeländer eller till internationella organ 1.  Medlemsstaterna skall se till att personuppgifter som mottagits från eller gjorts tillgängliga av den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat inte överförs till behöriga myndigheter i tredjeländer eller till internationella organ annat än i fall då en sådan överföring är i överensstämmelse med detta rambeslut och särskilt samtliga av följande villkor är uppfyllda: a)  Det skall vara klart reglerat i lag att det finns en skyldighet eller är tillåtet att överföra uppgifterna. b)  Överföringen är nödvändig för det särskilda ändamål som låg till grund för att de överfördes eller gjordes tillgängliga, eller för att förebygga, utreda, avslöja eller lagföra brott, eller för att förebygga hot mot den allmänna säkerheten eller mot en person, utom i de fall då sådana överväganden måste stå åt sidan för behovet av att skydda den registrerades intressen eller grundläggande rättigheter. c)  Den behöriga myndighet i en annan medlemsstat som översände uppgifterna i fråga till eller gjorde dessa uppgifter tillgängliga för en behörig myndighet som har för avsikt att överföra dem, har på förhand godkänt att uppgifterna överförs. d)  Det finns ett adekvat uppgiftsskydd i det tredjeland eller vid det internationella organ som uppgifterna skall överföras till. 2.  Medlemsstaterna skall se till att nivån på det skydd som tillhandahålls i ett tredjeland eller vid ett internationellt organ bedöms mot bakgrund av alla omständigheter kring varje överföring eller kategori av överföringar. Bedömningen skall särskilt bygga på en undersökning av följande faktorer: typen av uppgift, syftet med uppgiftsbehandlingen och hur länge den kommer att pågå, ursprungsland och destinationsland, allmänna och sektoriella lagbestämmelser som är tillämpliga i landet eller vid organet i fråga och de yrkesetiska regler och säkerhetsbestämmelser som gäller där, samt huruvida mottagaren av de överförda uppgifterna har infört tillräckliga skyddsmekanismer. 3.  Medlemsstaterna och kommissionen skall informera varandra när de anser att ett tredjeland eller en internationell organisation inte erbjuder en tillräcklig skyddsnivå enligt punkt 2. 4.  Om det enligt förfarandet i artikel 16 fastställs att ett tredjeland eller ett internationellt organ inte garanterar en adekvat skyddsnivå i den mening som avses i punkt 2, skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra alla överföringar av personuppgifter till det tredjelandet eller det internationella organet i fråga. 5.  I enlighet med det förfarande som anges i artikel 16 kan det fastställas att ett tredjeland eller ett internationellt organ, genom sin nationella lagstiftning eller som en följd av internationella åtaganden att skydda privatlivet och individers grundläggande friheter och rättigheter, garanterar en tillräcklig skyddsnivå i den mening som avses i punkt 2. 6.  Personuppgifter som mottagits från den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat får undantagsvis överföras vidare till behöriga myndigheter i tredjeländer eller till internationella organ som saknar uppgiftsskydd på en tillräcklig nivå, om det är absolut nödvändigt för att säkerställa en medlemsstats väsentliga intressen eller för att förebygga en omedelbart förestående allvarlig fara som hotar den allmänna säkerheten eller en eller flera specifika personer. Ändring 41 Artikel 16 Artikel 16 utgår Kommitté 1.  I de fall det hänvisas till denna artikel skall kommissionen biträdas av en kommitté som skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha kommissionens företrädare som ordförande. 2.  Kommittén skall själv fastställa sin arbetsordning på förslag från ordföranden och på grundval av en standardiserad arbetsordning som har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. 3.  Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom en tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande ärendet är. Den skall fatta sitt beslut med den majoritet som enligt artikel 205.2 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av kommissionen. Vid omröstning i kommittén skall medlemsstaternas röster vägas på det sätt som anges i den artikeln. Ordföranden får inte delta i omröstningen. 4.  Kommissionen skall anta förslaget om det överensstämmer med kommitténs yttrande. Om de föreslagna åtgärderna inte är förenliga med kommitténs yttrande eller om inget yttrande avges skall kommissionen utan dröjsmål lägga fram ett förslag inför rådet om vilka åtgärder som skall vidtas samt informera Europaparlamentet. 5.  Rådet får inom två månader från det att förslaget mottagits med kvalificerad majoritet anta kommissionens förslag. Om rådet inom denna period med kvalificerad majoritet har meddelat att det motsätter sig förslaget skall detta omprövas av kommissionen. Kommissionen får förelägga rådet ett ändrat förslag, åter lägga fram sitt förslag eller lägga fram ett lagstiftningsförslag. Om rådet vid utgången av denna period varken har fattat något beslut om den föreslagna genomförandeakten eller uttalat sig mot förslaget till genomförandeåtgärder, skall kommissionen själv anta den föreslagna genomförandeakten. Ändring 42 Artikel 18 Medlemsstaterna skall se till att den behöriga myndighet som har översänt eller gjort uppgifter tillgängliga på begäran underrättas om den vidare behandlingen av uppgifterna och uppnådda resultat. Medlemsstaterna skall se till att den behöriga myndighet som har översänt eller gjort uppgifter tillgängliga underrättas om den vidare behandlingen av uppgifterna och uppnådda resultat. Ändring 43 Artikel 19, punkt 1, led c, strecksats 4a (ny) – tidsfrister för lagring av uppgifter Ändring 44 Artikel 19, punkt 2, inledningen och leden a och b 2.  Den information som anges i punkt 1 får nekas eller begränsas endast om det är nödvändigt 2.  Den information som anges i punkt 1 får nekas eller begränsas endast om det är nödvändigt a) för att den registeransvarige skall kunna fullgöra sina åligganden enligt lag på ett korrekt sätt, b) för att inte skada pågående utredningar, undersökningar eller rättegångar, eller hindra de behöriga myndigheterna från att fullgöra sina åligganden enligt lag, för att inte skada pågående utredningar, undersökningar eller rättegångar, eller hindra den registeransvarige och/eller de behöriga myndigheterna från att fullgöra sina åligganden enligt lag, Ändring 45 Artikel 19, punkt 4 4.  Skälen för att inte, eller endast i begränsad omfattning, lämna ut informationen i enlighet med punkt 2 skall inte meddelas om det skulle skada syftet bakom att inte lämna ut informationen. I sådant fall skall den registeransvarige informera den registrerade om att han eller hon kan överklaga till behörig tillsynsmyndighet, utan att detta påverkar eventuella möjligheter att överklaga vid domstol eller nationella straffrättsliga förfaranden. Om den registrerade vänder sig med ett överklagande till tillsynsmyndigheten, skall denna pröva överklagandet. Tillsynsmyndigheten skall i samband med prövningen av ärendet endast underrätta den registrerade om huruvida uppgifterna har behandlats korrekt och, om så inte är fallet, huruvida nödvändiga korrigeringar har ägt rum. 4.  Skälen för att inte, eller endast i begränsad omfattning, lämna ut informationen i enlighet med punkt 2 skall inte meddelas om det skulle skada syftet bakom att inte lämna ut informationen. I sådant fall skall den registeransvarige informera den registrerade om att han eller hon kan överklaga till behörig tillsynsmyndighet, utan att detta påverkar eventuella möjligheter att överklaga vid domstol eller nationella straffrättsliga förfaranden. Om den registrerade vänder sig med ett överklagande till tillsynsmyndigheten, skall denna pröva överklagandet. Tillsynsmyndigheten skall i samband med prövningen av ärendet underrätta den registrerade om resultatet av överklagandet. Ändring 46 Artikel 20, punkt 1, inledningen 1.  I sådana fall då uppgifterna inte har samlats in direkt från den registrerade, eller om uppgifterna har samlats in utan den registrerades kännedom eller utan att den registrerade förstått att uppgifter om honom höll på att samlas in, skall medlemsstaterna se till att den registeransvarige eller dennes företrädare, vid tidpunkten för registreringen av personuppgifterna eller, om det är tänkt att uppgifterna skall vidarebefordras till tredje man, inom skälig tid efter det att uppgifterna första vidarebefordrades första gången, kostnadsfritt informera den registrerade åtminstone om följande, utom i fall då han eller hon redan känner till informationen eller det visar sig omöjligt eller skulle kräva en oproportionell insats att tillhandahålla den: 1.  I sådana fall då uppgifterna inte har samlats in direkt från den registrerade, eller om uppgifterna har samlats in utan den registrerades kännedom eller utan att den registrerade förstått att uppgifter om honom höll på att samlas in, skall medlemsstaterna se till att den registeransvarige eller dennes företrädare, vid tidpunkten för registreringen av personuppgifterna eller, om det är tänkt att uppgifterna skall vidarebefordras till tredje man, inte senare än när uppgifterna vidarebefordrades första gången, kostnadsfritt informera den registrerade åtminstone om följande, utom i fall då han eller hon redan känner till informationen eller det visar sig omöjligt eller skulle kräva en oproportionell insats att tillhandahålla den: Ändring 47 Artikel 20, punkt 2, inledningen och led a 2.  Den information som anges i punkt 1 skall inte tillhandahållas om det är nödvändigt att innehålla den 2.  Undantagsvis skall den information som anges i punkt 1 skall inte tillhandahållas om det är nödvändigt a) för att den registeransvarige skall kunna fullgöra sina åligganden enligt lag på ett korrekt sätt, Ändring 48 Artikel 21, punkt 1, led c c) underrättar tredje man till vilken sådana uppgifter vidarebefordrats om varje rättelse, radering eller blockering som utförts i enlighet med punkt b), om detta inte visar sig vara omöjligt eller skulle kräva en oproportionellt stor insats. c) underrättar tredje man till vilken sådana uppgifter vidarebefordrats om varje rättelse, radering eller blockering som utförts i enlighet med punkt b). Ändring 49 Artikel 21, punkt 2, inledningen och led a 2.  Varje åtgärd som den registrerade är berättigad till enligt punkt 1 skall dock vägras, om det är nödvändigt 2.  Undantagsvis skall varje åtgärd som den registrerade är berättigad till enligt punkt 1 dock vägras, om det är nödvändigt a) för att den registeransvarige skall kunna fullgöra sina åligganden enligt lag på ett korrekt sätt, Ändring 50 Artikel 22a (ny) Artikel 22a Databehandlade beslut 1.  Medlemsstaterna skall garantera allas rätt att inte bli föremål för ett beslut eller åtgärd som har rättsliga följder för honom eller som väsentligt berör honom och som enbart grundas på en automatisk behandling av uppgifter som är avsedd att bedöma vissa av hans personliga egenskaper, exempelvis hans pålitlighet, uppförande m.m. 2.  Under förutsättning att övriga artiklar i detta rambeslut efterlevs skall medlemsstaterna se till att en person endast kan bli föremål för ett beslut eller en åtgärd av det slag som beskrivs i punkt 1 ovan om beslutet eller åtgärden i fråga bemyndigas genom en lag som även fastställer åtgärder för att säkerställa den registrerades legitima intressen, såsom omedelbar tillgång till medel för att informera sig om logiken som styr den automatiska behandlingen av uppgifter som rör honom och för att framföra sina synpunkter, såvida detta inte är oförenligt med syftet med att behandla uppgifterna. Ändring 51 Artikel 24, punkt 1, stycke 2 Dessa åtgärder skall med beaktande av den befintliga tekniska nivån och de kostnader som är förenade med åtgärdernas genomförande åstadkomma en lämplig säkerhetsnivå i förhållande till de risker som är förknippade med behandlingen och arten av de uppgifter som skall skyddas. Åtgärderna skall anses nödvändiga endast om kostnaden för dem står i proportion till den åsyftade skyddsmålsättningen. Dessa åtgärder skall med beaktande av den befintliga tekniska nivån och de kostnader som är förenade med åtgärdernas genomförande åstadkomma en hög säkerhetsnivå anpassad till de risker som är förknippade med behandlingen och arten av de uppgifter som skall skyddas. Ändring 52 Artikel 24, punkt 2, led ja (nytt) Medlemsstaterna skall sörja för att effektiviteten hos de säkerhetsåtgärder som avses i första stycket övervakas systematiskt, och de skall regelbundet rapportera om säkerhetsåtgärdernas effektivitet. Ändring 53 Artikel 25, punkt 1, inledningen 1.  Medlemsstaterna skall se till att varje registeransvarig för ett register över varje uppgiftsbehandling eller varje serie av uppgiftsbehandlingar som har ett gemensamt syfte eller flera sammanlänkade syften. Informationen i registret skall inbegripa 1.  Medlemsstaterna skall se till att varje registeransvarig för ett register över varje tillgångs- och uppgiftsbehandling eller varje serie av sådana behandlingar som har ett gemensamt syfte eller flera sammanlänkade syften. Informationen i registret skall inbegripa Ändring 54 Artikel 26, punkt 3 3.  Medlemsstaterna kan också utföra sådana kontroller som ett led i det nationella parlamentets förberedande arbete med en lagstiftningsåtgärd eller som ett led i arbetet med en åtgärd som grundas på en sådan lagstiftningsåtgärd, och som definierar behandlingens art och anger lämpliga skyddsåtgärder. 3.  Tillsynsmyndigheten skall höras om bestämmelser som rör skyddet av enskilda personers fri- och rättigheter i samband med utarbetandet av lagar eller andra lagstiftningsåtgärder i fråga om databehandling. Ändring 55 Artikel 29, punkt 2 2.  Medlemsstaterna skall föreskriva effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga påföljder för uppsåtliga och allvarliga överträdelser av bestämmelser som antagits i enlighet med detta rambeslut, särskilt bestämmelser som syftar till att garantera en konfidentiell och säker uppgiftsbehandling. 2.  Medlemsstaterna skall föreskriva effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga påföljder för brott som begåtts uppsåtligen eller genom grov oaktsamhet och som innebär allvarliga överträdelser av bestämmelser som antagits i enlighet med detta rambeslut, särskilt bestämmelser som syftar till att garantera en konfidentiell och säker uppgiftsbehandling. Ändring 56 Artikel 29, punkt 2a (ny) 2a. Medlemsstaterna skall föreskriva effektiva, proportionella och avskräckande påföljder för överträdelser som begås av privata parter då dessa samlar in eller behandlar personuppgifter inom ramen för ett offentligt uppdrag, och som utgör allvarliga överträdelser av de bestämmelser som antagits i enlighet med detta rambeslut, särskilt bestämmelser som syftar till att garantera en konfidentiell och säker uppgiftsbehandling. Ändring 57 Artikel 30, punkt 4, stycke 1a (nytt) Detta innebär i synnerhet att varje tillsynsmyndighet, på förfrågan av en berörd person, skall undersöka huruvida en behandling av personuppgifter rörande denna person är laglig. Den berörda personen skall under alla omständigheter informeras att en sådan kontroll har genomförts. Ändring 58 Artikel 31, punkt 2, stycke 2 Varje medlem av arbetsgruppen skall utses av den institution eller av den eller de myndigheter som han eller hon företräder. När en medlemsstat har fler tillsynsmyndigheter än en, skall dessa utse en gemensam företrädare. Varje medlem av arbetsgruppen skall utses av den institution eller av den eller de myndigheter som han eller hon företräder, i enlighet med gällande nationella regler för sådan representation. När en medlemsstat har fler tillsynsmyndigheter än en, skall dessa utse en gemensam företrädare. Ändring 59 Artikel 31, punkt 2, stycke 2a (nytt) Ordföranden för den arbetsgrupp som tillsätts i enlighet med artikel 29 i direktiv 95/46/EG skall delta i eller företrädas vid arbetsgruppens sammanträden. Ändring 60 Artikel 31, punkt 3 3.  Arbetsgruppen skall fatta sina beslut med enkel majoritet av företrädarna för medlemsstaternas tillsynsmyndigheter. 3.  Arbetsgruppen skall efter samråd med Europeiska datatillsynsmannen fatta sina beslut med enkel majoritet av företrädarna för medlemsstaternas tillsynsmyndigheter. Ändring 61 Artikel 34a (ny) Artikel 34a Förhållande till Europol, Eurojust och tullinformationssystemet Inte senare än två år efter det datum som anges i artikel 35.1, och i enlighet med artikel 29 och artiklarna 30.1 b och 31.1 c i fördraget om Europeiska unionen, skall artikel 29-gruppen lägga fram förslag till kommissionen som syftar till att helt och fullt harmonisera de bestämmelser för dataskydd som gäller för Europol, Eurojust och tullinformationssystemet med föreliggande rambeslut. Europol, Eurojust och tullinformationssystemet skall bibehålla sina dataskyddsregler om det i dem uttryckligen slås fast att personliga uppgifter endast skall behandlas, läsas eller översändas i överensstämmelse med särskilt angivna villkor eller begränsningar.

(1) Efter det att ändringarna antagits återförvisades ärendet till utskottet i enlighet med artikel 53.2 i arbetsordningen (A6-0192/2006).

Europaparlamentets resolution om gemenskapens beredskapsplan för influensapandemier (2006/2062(INI))

P6_TA(2006)0259 A6-0176/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande (KOM(2005)0607),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om bättre samordning av planeringen av krisberedskapen på folkhälsoområdet i EU (KOM(2005)0605),

–   med beaktande av artikel 152 i EG-fördraget om gemenskapens åtgärder på folkhälsoområdet,

–   med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2005 om strategin mot influensapandemin(1),

–   med beaktande av den internationella givarkonferensen om influensa hos fåglar och människor i Peking den 17 och 18 januari 2006 och den deklaration som gjordes vid denna konferens,

–   med beaktande av WHO:s globala beredskapsplan för influensa (dokument WHO/CDS/CSR/GIP/2005.5),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0176/2006), och av följande skäl:

A.  Utvecklingen på senare tid med ett ökat antal fall av fågelinfluensa och av dödsfall till följd av den i Asien, Afrika och även i europeiska länder leder till ökad oro. Det finns ett behov av att hantera denna sjukdom där den uppstår och av att hjälpa de drabbade länderna och länderna i riskzonen.

B.  De viktigaste frågorna både i meddelandet om beredskap för influensapandemier och i meddelandet om bättre samordning av krisberedskapen är utarbetande och testning av nationella planer, samordnade av kommissionen, övervakning av och upprättande av nätverk av nationella referenslaboratorier för att snabbt identifiera pandemistammar, effektiv utbrottshantering genom tillhandahållande av snabba råd, tidig rapportering av fall, tillhandahållande av hjälpinsatser vid utbrott och samordning av medlemsstaternas insatser, samt tillfredsställande och snabb tillgång till vacciner och antivirala läkemedel.

C.  De nationella planerna bör ha som mål att

D.  Övervakningen av influensainfektioner bland djur, särskilt fågelstammar, är viktig och ett gemenskapsrättsligt krav.

E.  Antivirala läkemedel utgör den första pelaren i det medicinska förebyggandet och behandlingen till dess att vacciner blir tillgängliga.

F.  Europeiska unionen måste stödja utvecklandet av vacciner genom att tillhandahålla logistikstöd och finansiellt stöd.

G.  Det finns ett behov av att stärka kommunikationen med och bland nationella institut med ansvar för övervakning av folkhälsan, riskbedömningar och kontroll.

H.  Allmänhetens kunskap bör ökas genom informationskampanjer. Det är även viktigt att genomföra kompletterande reformer i berörda sektorer och att mildra de socioekonomiska effekterna för de fattigaste människorna och hushållen.

I.  Informationen till allmänheten måste spegla de senaste medicinska rönen, och de rekommendationer för att förhindra sjukdomsutbrott som riktas till allmänheten måste vara vetenskapligt motiverade, begripliga för alla samt praktiska.

J.  Ett stort antal infekterade fjäderfän har sedan 2003 dött eller förstörts världen över, vilket äventyrar den kommersiella produktionen av fjäderfä och särskilt små och medelstora fågeluppfödares uppehälle.

K.  En eventuell pandemi skulle sannolikt påverka olika medlemsstater på olika sätt.

L.  Problemet med fågelinfluensainfektion är ett globalt problem som måste hanteras i nära samarbete med Världshälsoorganisationen (WHO).

M.  I samband med ett långsiktigt strategiskt partnerskap är tillhandahållandet av tillräckligt ekonomiskt och tekniskt bistånd till de utvecklingsländer som antingen är drabbade eller är i riskzonen, särskilt de minst utvecklade länderna, av avgörande betydelse för kontrollen av de globala hoten mot ekonomi, handel och säkerhet till följd av fågelinfluensan.

1.  Europaparlamentet välkomnar de ovannämnda meddelandena från kommissionen samt bedömningen av de nationella planer för influensapandemier som för närvarande genomförs av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC), kommissionen och WHO, Europeiska regionen.

2.  Europaparlamentet betonar att en av de viktigaste aspekterna i en korrekt hantering av problemet med en eventuell fågelinfluensapandemi bland människor är tillgången på korrekt, vetenskapligt prövad information om läkemedel, vacciner, naturlig resistens mot sjukdomen samt tillförlitliga epidemiologiska data.

3.  Europaparlamentet välkomnar ECDC:s arbete med att identifiera, bedöma och informera om influensarelaterade hot och dess åtagande för att hjälpa medlemsstaterna och kommissionen att förhindra ett pandemiutbrott. Parlamentet betonar att tillräcklig finansiering bör garanteras för ECDC:s verksamhet.

4.  Europaparlamentet betonar att kommissionen måste spela en stark samordnande roll mellan medlemsstaterna i all verksamhet som hör samman med beredskapen för pandemier i Europeiska unionen och att kommissionen bör stärka ECDC:s förmåga att identifiera de viktigaste folkhälsoåtgärderna som måste vidtas om en pandemi skulle bryta ut.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta hänsyn till ECDC:s relevanta observationer, rapporter och utredningar på plats och att se till att de medlemsstater vars planering för att bekämpa en pandemi är otillräcklig kompletterar och uppgraderar sina planer, eftersom risken är av en sådan karaktär att samtliga medlemsstater måste ha full beredskap.

6.  Om en influensapandemi skulle drabba EU eller angränsande länder anser Europaparlamentet att kommissionen inom 24 timmar måste kunna vidta krisåtgärder som karantäns- och desinfektionsåtgärder på flygplatser i samband med flygningar från vissa regioner samt reserestriktioner.

7.  Europaparlamentet anser att det i medlemsstaterna finns ett behov av ett starkt politiskt åtagande för planering av beredskap, ökade resurser och ökad forskning, lösningar på komplicerade juridiska och etiska frågor samt utveckling av gemensamma lösningar och gränsöverskridande samarbete.

8.  Europaparlamentet anser att det bör utarbetas en särskild handlingsplan för EU-institutionerna om reserestriktioner gör att det inte går att hålla internationella sammanträden som de sammanträden som rådet och parlamentet håller.

9.  Europaparlamentet betonar att snabba och bestämda åtgärder måste vidtas för att hålla fågelinfluensan under kontroll och på så sätt förhindra en pandemi bland människor, först och främst med avseende på djurs hälsa, eftersom det är den främsta riskkällan, och att omfattande åtgärder, inbegripet en fullständig bedömning av tillgången på sjukhusplatser på medlemsstatsnivå, även måste vidtas som förberedelse för en eventuell pandemi, så att metoderna för att kontrollera den, om den uppstår, finns tillgängliga. Parlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör riktas mot att vidareutveckla förmågan att framställa pandemivacciner och antivirala läkemedel i medlemsstaterna och på EU-nivå och mot att stärka infrastrukturen i sektorerna för djurs hälsa och folkhälsan. I samband med detta anser parlamentet att EU bör stödja utvecklandet av vacciner genom att tillhandahålla logistikstöd och finansiellt stöd.

10.  Europaparlamentet påpekar att simuleringsövningar för influensapandemier är nödvändiga för att testa effektiviteten hos varje medlemsstats nationella planer för influensapandemier och att de bör genomföras regelbundet, som försiktighetsåtgärd, även om det inte sker något pandemiutbrott. Parlamentet betonar att resultaten och lärdomarna av dessa övningar kommer att vara viktiga för arbetet med att förbättra planerna och deras kompatibilitet.

11.  Europaparlamentet betonar att dessa simuleringsövningar bör omfatta även avlägsna regioner och landsbygdsområden.

12.  Europaparlamentet framhåller att detaljerade scenarier för att skydda barn och ungdomar mot fågelinfluensa A-viruset (H5N1) måste utarbetas och införas.

13.  Europaparlamentet betonar att det finns ett behov av att stärka övervakningssystemen, systemen för snabb rapportering och varning, dataanalys och epidemiologi för djurs och människors sjukdomar, för att möjliggöra snabb upptäckt och identifiering av infektioner hos fåglar och människor samt ett snabbt genomförande av effektiva motåtgärder.

14.  Europaparlamentet betonar att en snabb bedömning samtidigt måste ske av den omedelbara socioekonomiska effekten av fågelinfluensan och av kompensationsfrågor och de incitament som hör samman med dessa.

15.  Europaparlamentet välkomnar medlemsstaternas, kommissionens och ECDC:s otvetydiga engagemang för öppenhet och informationsdelning och betonar vikten av snabb spridning av information och av biologiska prover som fås från misstänkta och bekräftade fall bland människor och djur för att underlätta tillräcklig och omfattande beredskap och respons. Parlamentet efterlyser ett ökat samarbete mellan referenslaboratorier för att påskynda identifieringen av virus och för att upprätthålla en konstant övervakning av eventuella mutationer.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, ECDC och medlemsstaterna att upprätta ett system för kontinuerligt utbyte av information mellan dem och berörda länder och därmed bidra till utvecklingen av bästa praxis.

17.  Europaparlamentet noterar att kommunikationsstrategierna på nationell nivå och på EU-nivå bör ta efter ECDC:s exempel och förbättras och innefatta publicering av regelbundna rapporter på Internet, användning av e-post eller webbplatser med särskild behörighet för yrkesverksamma och media.

18.  Europaparlamentet betonar emellertid att medlemsstaterna bör undersöka de bästa sätten att kontakta sina medborgare, så att informationen når ut till hela befolkningen, inklusive gamla, unga, analfabeter och de personer som inte har tillgång till moderna kommunikationsmedel.

19.  Europaparlamentet betonar vikten av utbildning och korrekt information vid kriser och att lämpliga instruktioner inte bara bör omfatta uppfyllandet av hygienbestämmelser utan även tillhandahålla information på områden som rörlighet, transport och sysselsättning.

20.  Europaparlamentet begär att tillförlitlig information om risken för en pandemi skall tillhandahållas via EU:s övervakningssystem.

21.  Europaparlamentet bekräftar att en möjlig lösning för att stärka kommunikationen med nationella institut med ansvar för övervakning av folkhälsan är att utveckla ett system för snabb varning och respons som skall drivas av ECDC för samordning av riskbedömning och övervakning.

22.  Europaparlamentet betonar att tillräckliga medel bör göras tillgängliga av kommissionen och medlemsstaterna för att ge människor mer relevant, begriplig och konkret information och på så sätt öka allmänhetens kunskap.

23.  Europaparlamentet kräver ett välstrukturerat, tvärfackligt samarbete mellan experter på människors och djurs hälsa, specialister inom områdena virologi, epidemiologi, patologi och jordbruk, samt kommunikationsexperter och experter på omsättning av vetenskap i politisk praxis på global nivå. Parlamentet föreslår därför att en europeisk arbetsgrupp för influensa, samordnad av kommissionen, skall inrättas, där Europaparlamentet skall vara representerat och där alla ovan nämnda expertområden förs samman på EU-nivå. Parlamentet betonar att denna arbetsgrupp bör samarbeta med företrädare för Europas vaccin- och antivirusföretag.

24.  Europaparlamentet begär att EU:s forsknings- och utvecklingsprogram om framväxande sjukdomar skall inledas omedelbart så att antivirala läkemedel, antibiotika och vacciner kan utvecklas på ett tillförlitligt och snabbare sätt.

25.  Europaparlamentet betonar att planeringen och bedömningen av nationella beredskapsplaner för pandemier måste omfatta flera sektorer och innefatta alla relevanta ministerier och intressenter. Parlamentet betonar vikten av att beställa vaccin i förväg.

26.  Europaparlamentet uppmärksammar EU:s och medlemsstaternas myndigheter på att det är önskvärt att förstärka lagren av antibiotika för att behandla influensakomplikationer.

27.  Europaparlamentet betonar att det befintliga övervakningsnätverk som har inrättats genom gemenskapens samfinansiering (europeiska övervakningssystemet för influensa (EISS)) utgör en god grund för att utföra denna viktiga uppgift men att det behöver utvecklas ytterligare och få mer stöd, i likhet med det nätverk av laboratorier som hanterar influensa i gemenskapen.

28.  Europaparlamentet betonar att planeringen för att skaffa fram och använda pandemivacciner i de flesta länder är underutvecklad och att åtgärder därför bör vidtas för att utveckla den ytterligare i enlighet med WHO:s rekommendationer genom att kommissionen får i uppdrag att beställa vacciner och inrätta ett beredskapslager i gemenskapen.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med vaccintillverkare för att utvärdera framstegen mot att öka produktionskapaciteten för vacciner och rättvis tillgång i pandemisituationer och att tillsammans med medlemsstaterna hantera frågor om ansvar och om inrättandet av en europeisk mekanism för rättvis fördelning av pandemivacciner som inte strider mot de avtal som har upprättats av medlemsstaterna.

30.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör vidta åtgärder för att se till att det finns tillräckligt med antivirala läkemedel och vacciner för dem som utsätts för viruset i händelse av ett utbrott i en eller flera medlemsstater.

31.  Europaparlamentet betonar den roll som spelas av Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMEA) vid fastställandet av användningen av och effektiviteten hos antivirala läkemedel och pandemivacciner, samt dess roll i upptäckten och undersökningen av eventuella biverkningar eller rapporter om motvillighet att använda läkemedel. I samband med detta efterlyser parlamentet att det förfarande med "villkorat godkännande" som föreskrivs i artikel 14.7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskaps förfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet(2) införs så snart som möjligt.

32.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sina beställningar av säsongsinfluensavacciner enligt WHO:s rekommendationer för att hjälpa läkemedelsindustrin att öka sin kapacitet att producera influensavacciner, och på så sätt möta den kraftigt ökade efterfrågan som en influensapandemi skulle medföra.

33.  Europaparlamentet uppmanar EU att vidta de åtgärder som krävs för att bygga upp tillräckliga lager med antivirala läkemedel och införa ett obligatoriskt licenssystem med företag som tillverkar antivirala läkemedel så att de antivirala läkemedlen kan massproduceras. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att de kan förse 25-30 procent av befolkningen med tillgängliga antivirala läkemedel.

34.  Europaparlamentet betonar att ett fullständigt, korrekt och praktiskt genomförande av den nationella lagstiftning som införlivar gemenskapsdirektiven om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen är av största vikt i säkerställandet av ett tillräckligt skydd för arbetstagare, särskilt de som är i högriskgruppen för infektioner. Parlamentet betonar att arbetsgivare måste uppfylla sina specifika skyldigheter som föreskrivs i gemenskapsrätten (exempelvis undvikande av risker, riskbedömningar, förebyggande åtgärder och skyddsåtgärder), i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/54/EG av den 18 september 2000 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för biologiska agens i arbetet(3).

35.  Europaparlamentet betonar att politiska och vetenskapliga åtaganden bör omsättas i tillhandahållande av mänskliga och ekonomiska resurser och stöd för forskning och utveckling för att främja nya, snabba metoder för att framställa antivirala läkemedel och vacciner med kapacitet att möta det ökade behov som uppstår vid en pandemi, framför allt för att bekämpa nya virusstammar.

36.  Europaparlamentet välkomnar förslaget till förordning om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond (KOM(2005)0108) och särskilt dess bestämmelser om hot mot folkhälsan och åtgärder för att skydda befolkningen mot överhängande hot mot hälsan, däribland genom att stå för kostnaden för nyanskaffning av vacciner och tillhandahålla medicinska produkter, medicinsk utrustning och infrastruktur.

37.  Europaparlamentet påpekar att tillfredsställande finansiering bör erbjudas genom sjunde ramprogrammet för forskning för att stödja projekt som tar upp olika aspekter på influensapandemier och andra epidemier, inklusive gemensam forskning tillsammans med läkemedelsföretag om cellbaserade vacciner och DNA-vacciner.

38.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens utlovade 80 miljoner EUR till tredjeländer för att bekämpa influensa och ytterligare 20 miljoner EUR till forskningsmedel som är öronmärkta från sjätte ramprogrammet för forskning, vilket gör att kommissionens totala utlovade belopp uppgår till 100 miljoner euro.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för ett mer konsekvent internationellt ramverk vid uppföljningen av givarkonferensen i Peking som går längre än krishantering och som tar itu med frågan om att bygga upp en bättre infrastruktur för djurhälsovård i utvecklingsländerna samt främja forskning om djurhälsovårdsprodukter som kan användas i både industriländerna och utvecklingsländerna.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att studera hur man skall få viktiga servicetjänster som marknader, banker, sjukhus och annat att fortsätta fungera på ett smidigt sätt om en pandemi bryter ut.

41.  Europaparlamentet betonar att ett tillräckligt ekonomiskt stöd måste ges i samband med internationellt samarbete med asiatiska och afrikanska länder som har drabbats av fågelinfluensan, för att förbättra deras kapacitet för övervakning och sjukdomskontroll.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet och så länge som risken för en pandemi kvarstår rapportera till Europaparlamentet och rådet om den epidemiologiska utvecklingen av fågelinfluensapandemin, nya vetenskapliga framsteg när det gäller läkemedel och vacciner samt EU:s och medlemsstaternas grad av beredskap.

43.  Europaparlamentet påpekar att Europeiska unionen har ett legitimt skäl att ge tekniskt, vetenskapligt och ekonomiskt bistånd till länder som redan är drabbade och att särskilt bidra till att öka den globala kunskapsnivån och till att utarbeta en global huvudplan som samordnas på internationell, regional, subregional och nationell nivå, med en lämplig färdplan och tidsplan, och som skall godkännas av internationella och regionala organisationer samt av de nationella regeringarna.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ha ett nära samarbete med grannländerna och WHO, Europeiska regionen för att se till att grannländernas övervaknings- och nödresponssystem är fullt utvecklade och genomförda på ett effektivt sätt.

45.  Europaparlamentet uppmanar EU att via internationella organ arbeta för att ge WHO ordentliga undersöknings- och övervakningsbefogenheter beträffande farsoter och pandemier i alla världens länder.

46.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och WHO.

(1) Antagna texter, P6_TA(2005)0406. (2) EUT L 136, 30.4.2004, s. 1 (3) EGT L 262, 17.10.2000, s. 21

Europaparlamentets resolution om följderna av EG-domstolens dom av den 13 september 2005 (C-176/03, kommissionen mot rådet) (2006/2007(INI))

P6_TA(2006)0260 A6-0172/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 10 i EG-fördraget och artikel 47 i EU-fördraget,

–   med beaktande av artikel 5 i EG-fördraget,

–   med beaktande av sin resolution av den 3 september 2003 om de rättsliga grunderna och respekten för EG-rätten(1),

–   med beaktande av Europeiska gemenskapernas domstols dom av den 13 september 2005 i mål C-176/03(2),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 november 2005 till Europaparlamentet och rådet om följderna av EG-domstolens dom av den 13 september 2005 (mål C–176/03, kommissionen mot rådet) (KOM(2005)0583),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0172/2006), och av följande skäl:

A.  En effektiv tillämpning av bestämmelserna i gemenskapsrätten är en av gemenskapsorganens främsta prioriteringar och enligt artikel 10 i EG-fördraget en grundläggande skyldighet för medlemsstaterna.

B.  Arbetet med att förverkliga EU-projektet har under årtiondenas lopp skapat ett europeiskt rättsligt område, inom vilket de nationella rättsordningarna och gemenskapens rättsordning efter hand har flätats samman till en självständig struktur. Denna struktur grundar sig inte endast på gemensamma värden utan även på principerna om gemenskapsrättens företräde och ett lojalt samarbete mellan medlemsstaterna och gemenskapens institutioner (se artikel 10 i EG-fördraget).

C.  All verksamhet som gemenskapen bedriver måste ske i enlighet med subsidiaritetsprincipen, som är inskriven i artikel 5 i EG-fördraget.

D.  I domstolens rättspraxis har vid flera tillfällen fastslagits att nödvändiga åtgärder för att säkerställa en effektiv tillämpning av gemenskapsrätten kan innefatta straffrättsliga påföljder.

E.  Principerna om gemenskapsrättens företräde och om lojalt samarbete kan påverka medlemsstaternas nationella strafflagstiftning, eftersom medlemsstaterna enligt domstolens rättspraxis är skyldiga att göra följande:

F.  Domstolens rättspraxis har i första hand skapat klarhet i fråga om tillämpliga rättsliga grunder inom första respektive tredje pelaren, samtidigt som den fastställt att någon behörighet för gemenskapslagstiftaren i straffrättsliga frågor och inom straffprocessrätten inte föreligger.

G.  I framför allt domen i mål C-176/03 fastslår domstolen att gemenskapen visserligen inte har någon generell straffrättslig behörighet, men uttalar samtidigt att om de behöriga nationella myndigheternas tillämpning av effektiva, proportionerliga och avskräckande straffrättsliga påföljder är absolut nödvändig för att bekämpa allvarliga hot mot miljön skall dock inte denna begränsade behörighet hindra gemenskapslagstiftaren från att vidta åtgärder som har ett samband med medlemsstaternas straffrättsliga bestämmelser och som gemenskapslagstiftaren anser vara nödvändiga för att säkerställa att de bestämmelser som denne utfärdar i fråga om miljöskydd får full verkan.

H.  För att man skall kunna fastställa att den rättsliga grunden för en gemenskapsakt är korrekt är det enligt domstolens fasta rättspraxis nödvändigt att beakta denna rättsakts syfte och innehåll, och följaktligen är, enligt artikel 29 och följande artiklar i EU-fördraget, de rättsakter som har antagits i enlighet med avdelning VI i EU-fördraget ogiltiga om de på grund av sitt syfte och innehåll i stället hade kunnat grundas på EG-fördraget.

I.  Domstolens dom i mål C-176/03 avser endast straffrättsliga frågor rörande miljöskydd, som är en av gemenskapens huvuduppgifter i enlighet med artiklarna 2 och 3 i EG-fördraget.

J.  Domen i mål C-176/03 bör därför betraktas med försiktighet och tillämpas från fall till fall på de områden som avser gemenskapens viktigaste principer, mål och befogenheter.

K.  I ovannämnda meddelande ville kommissionen utvidga domstolens slutsatser så att även straffrättsliga bestämmelser som antagits i enlighet med avdelning VI i EU-fördraget på andra områden än miljöpolitiken där gemenskapen har behörighet, skall anses vara olagliga.

L.  Det framstår som att det saknas skäl för en automatisk presumtion att göra en extensiv tolkning av domen.

M.  Enligt kommissionen finns det i den gällande lagstiftningen rättsakter som grundas på avdelning VI i EU-fördraget vilkas rättsliga grund bör betraktas som felaktig mot bakgrund av domen i mål C-176/03 enligt den extensiva tolkning som kommissionen gör av domen.

N.  För att förhindra att den aktuella lagstiftningen ogiltigförklaras och för att säkerställa rättssäkerheten avser kommissionen att vidta olika åtgärder beträffande den gällande lagstiftningen och beträffande förslag till lagstiftning som ännu inte är färdigbehandlade.

O.  Frågan huruvida det är legitimt att införa straffrättsliga bestämmelser i den gemenskapslagstiftning som antagits enligt unionens första pelare är viktig och detta utgör nästa steg i utvecklingen av gemenskapsrätten.

P.  I utvecklingen av gemenskapsrätten har parlamentet vid sidan av de övriga institutionerna en drivande roll som lagstiftningsorgan, eftersom det utses på demokratisk väg och företräder folken i Europa, framför allt när det gäller antagandet av bestämmelser som kan begränsa medborgarnas grundläggande friheter.

Q.  Legalitetsprincipen utgör i brottmål en omistlig garanti för skyddet av den enskildes frihet, även inom Europeiska unionens rättsordning. All maktutövning omfattas av denna princip, exempelvis fastställandet av vilka brott som skall beivras och vilka påföljder som skall tillämpas.

1.  Europaparlamentet välkomnar domen i mål C-176/03, i vilken det klargörs att valet av den rättsliga grund på vilken en rättsakt antas måste ske med hänvisning till rättsaktens syfte och innehåll; domstolen upphävde av detta skäl ett rambeslut rörande miljöskydd vilket felaktigt grundades på den tredje pelaren i stället för på den första.

2.  Europaparlamentet gläder sig åt att domstolen på dessa grunder bekräftar att gemenskapslagstiftaren har behörighet att enligt första pelaren anta nödvändiga straffrättsliga påföljder för att säkerställa att bestämmelserna i första pelaren får full verkan, i detta fall rörande miljön.

3.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att inte automatiskt utvidga domstolens slutsatser till att gälla alla andra områden som omfattas av första pelaren.

4.  Europaparlamentet upprepar än en gång att det är brådskande att – med stöd av artikel 42 i EU-fördraget – inleda förfarandet för att integrera polissamarbetet och det straffrättsliga samarbetet med gemenskapspelaren. Bara inom denna pelare garanteras förutsättningarna för att gemenskapsbestämmelser antas med full respekt för de demokratiska principerna, genom effektiva beslut och med tillbörlig rättslig kontroll.

5.  Europaparlamentet anser att man i väntan på denna åtgärd så snart som möjligt bör utforma en sammanhängande politisk strategi när det gäller föreskrifter om straffrättsliga påföljder i EU:s lagstiftning. Parlamentet erinrar om att de straffrättsliga bestämmelser som antas även måste stämma överens sinsemellan, oavsett vilken rättslig grund eller pelare de vilar på. Parlamentet beklagar för övrigt att det i grunden är EU:s medborgare som till slut drabbas av den nuvarande motsättningen mellan gemenskap och union i dessa frågor.

6.  Europaparlamentet anser att en strategi för alla pelare på detta område kräver följande:

7.  Europaparlamentet är överens med kommissionen om vikten av att dra tillbaka eller ändra lagstiftningsinitiativ som ännu inte är färdigbehandlade om de mot bakgrund av domen i mål C-176/03 skall anses ha en felaktig rättslig grund.

8.  Europaparlamentet är överens med kommissionen om att det är nödvändigt att fastställa en ny rättslig grund som utgår från EG-fördraget i fråga om lagstiftning som redan har antagits enligt tredje pelaren och som mot bakgrund av domen i mål C-176/03 måste anses som ogiltig, och att det är nödvändigt att återuppta lagstiftningsförfarandet med beaktande av denna nya rättsliga grund.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över de rättsakter den har identifierat och att arbeta från fall till fall i stället för att behandla alla rättsakter generellt och utan åtskillnad, så att det efter en djupgående analys kan säkerställas att korrekt rättslig grund fastställs för varje enskilt fall.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa EG-domstolens dom endast på de områden som avser gemenskapens viktigaste principer, mål och befogenheter, och att tillämpa den med försiktighet, från fall till fall och alltid i samarbete med rådet och Europaparlamentet.

11.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att en översyn av gällande rättsakter för att eventuellt lägga fram förslag om att ändra den rättsliga grunden, där man samtidigt låter det materiella innehållet vara oförändrat, inte får innebära att Europaparlamentet berövas sin oförytterliga roll som lagstiftare; detta skulle vara detsamma som att försaka det demokratiska bidrag som parlamentet ger till den europeiska integrationen i egenskap av vald församling som företräder medborgarna.

12.  Europaparlamentet motsätter sig ett interinstitutionellt avtal enligt vilket parlamentet skall åläggas att avstå från att utöva sina rättigheter.

13.  Europaparlamentet noterar emellertid att domstolen har fastställt att ett direktiv inte i sig och utan hänsyn till en medlemsstats nationella lagstiftning som antagits för dess genomförande kan utgöra grundval för straffrättsligt ansvar eller en skärpning av det straffrättsliga ansvaret för dem som bryter mot direktivets bestämmelser(8).

14.  Europaparlamentet håller med kommissionen om att straffrättsliga åtgärder inte får vidtas om det inte är motiverat av behovet av att ge verkan åt den berörda gemenskapspolitiken. Parlamentet anser också att åtgärderna måste vara konsekventa i förhållande till hela det straffrättsliga regelverket. Parlamentet anser att det i princip är medlemsstaterna som är ansvariga för att korrekt tillämpa gemenskapsrätten.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hålla i minnet att förutsättningarna för att införliva straffrättsliga bestämmelser i första pelaren måste vara tydliga och fastställda på förhand. Dessa förutsättningar uppfylls endast om efterlevnaden av gemenskapsbestämmelserna inte kan säkerställas på annat sätt än genom att tillgripa straffrättsliga påföljder. Det är framförallt nödvändigt att försäkra sig om att överträdelser av gemenskapsbestämmelserna har förekommit ofta och i upprepade fall utan att det har varit möjligt att förhindra dem genom gällande lagstiftning, även om den nationella lagstiftningen har tillämpats.

16.  Europaparlamentet noterar att gemenskapsrätten endast får innehålla minimibestämmelser, i form av direktiv, för antagande av straffrättsliga påföljder som skall tillämpas i medlemsstaterna. Parlamentet anser dock att det i vissa fall är angeläget att närmare definiera medlemsstaternas åtgärder genom att uttryckligen ange a) de gärningar som bör utgöra ett brott och/eller b) typen av tillämpliga påföljder och/eller c) andra åtgärder som har samband med straffrättslig lagstiftning och som är tillämpliga i det relevanta sammanhanget.

17.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att de i enlighet med artikel 10 i EG-fördraget skall se till att gemenskapens åtgärder genomförs på ett allmänt effektivt sätt, och uppmanar dem därför med kraft att göra sitt yttersta för att se till att också deras nationella straffrättsliga bestämmelser uppfyller detta mål.

18.  Europaparlamentet är överens med kommissionen om att de horisontella straffrättsliga bestämmelser som syftar till att främja det rättsliga och polisiära samarbetet mellan medlemsstaterna samt åtgärderna för harmonisering av straffrätten på området för frihet, säkerhet och rättvisa i varje fall skall baseras på avdelning VI i EU-fördraget.

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 76 E, 25.3.2004, s. 224. (2) Mål C-176/03, kommissionen mot rådet, ännu ej offentliggjort i rättsfallssamlingen. (3) REG 1999, s. I-11. (4) REG 1989, s. 2965. (5) REG 1996, s. I-4345. (6) REG 1999, s. I-6207. (7) REG 1999, s. I-431. (8) Mål 80/86 Kolpinghuis Nijmegen, REG 1987, s. 3969, punkt 13, och mål C-60/02 X, punkt 61, REG 2004, s. I-651, och där nämnd rättspraxis.

Europaparlamentets resolution om icke-diskriminering och lika möjligheter för alla – en ramstrategi (2005/2191(INI))

P6_TA(2006)0261 A6-0189/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 13 i EG-fördraget som ger gemenskapen behörighet att vidta nödvändiga åtgärder för att bekämpa all slags diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(1),

–   med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(2) och rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättandet av en allmän ram för likabehandling(3) som förbjuder all slags diskriminering, direkt eller indirekt, på grund av ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning,

–   med beaktande av artikel 21.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna som förbjuder all diskriminering på grund av kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning,

–   med beaktande av de olika rättsliga instrument som antagits inom FN och Europarådet och som förbjuder all diskriminering avseende de rättigheter som där garanteras; med särskilt beaktande av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Europarådets ramkonvention för skydd av nationella minoriteter och rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna,

–   med beaktande av kommissionens meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och Sociala kommittén samt Regionkommittén om icke-diskriminering och lika möjligheter för alla – en ramstrategi (KOM(2005)0224),

–   med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2005 om minoritetsskydd och antidiskrimineringspolitik i ett utvidgat EU(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 28 april 2005 om romernas situation i Europeiska unionen(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 18 januari 2006 om homofobi i Europa(6),

–   med beaktande av årsrapporten för 2004 från expertnätverket för grundläggande rättigheter och dess tematiska rapport om minoriteter, offentliggjord samma år,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0189/2006), och av följande skäl:

A.  Kampen mot diskriminering utgör en nödvändig länk i integrationspolitiken, som i sig är en garanti för social sammanhållning och ett oumbärligt verktyg i kampen mot utestängning.

B.  Diskriminering orsakas i stor utsträckning av okunskap och har sitt ursprung i en rädsla för det främmande. Därför måste man behandla roten till problemet genom att vidta riktade åtgärder som syftar till att främja tolerans och mångfald från tidig ålder. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att programmen Sokrates, Leonardo och Ungdom kan spela en avgörande roll.

C.  Europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet (EUMC) konstaterar att nationella myndigheters spridning av praktisk information om icke-diskriminering på nationell nivå fortsätter att vara begränsad och behöver utvidgas till att omfatta målgrupperna och de icke-statliga organisationer som understödjer dem. Regeringarna måste i större utsträckning uppmärksamma det faktum att lokala och regionala myndigheter och det civila samhället bör utgöra effektiva partners i kampen mot diskriminering på grund av ras och bör stödja alla politiska mål för att motverka diskriminering.

D.  Artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna vilken har blivit införlivad i konstitutionsfördragets artikel II-81, har en större räckvidd än artikel 13 i EG-fördraget då diskrimineringsgrunder som är saknas i artikel 13 tas upp i stadgan, nämligen hudfärg, socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet och börd. Parlamentet beklagar djupt att denna vidare uppfattning förblir ett instrument utan rättsligt bindande verkan.

E.  Såsom expertnätverket nyligen påminde om bör medlemsstaterna åta sig att respektera de grundläggande rättigheter som finns inskrivna i de allmänna principerna i EG-rätten, inbegripet de rättigheter, friheter och principer som tas upp i Europeiska unionens stadga för de grundläggande rättigheterna, i genomförandet av rättsliga instrument som antas på grundval av artikel 13 i EG-fördraget.

F.  När man prioriterar vissa slag av diskriminering i lagstiftningen skapar man ett slags rangordning av diskrimineringsgrunder som är oberättigad.

G.  Det finns olika sätt att se på begreppet diskriminering beroende på om man ser det ur den enskildes synvinkel eller ur en kollektiv synvinkel. Försvaret av medborgarnas rättigheter kräver inte samma åtgärder när det gäller en individ som när det gäller att försvara grupper av individers intressen.

H.  Det är viktigt att definiera vad som avses med aktiva åtgärder innan man beslutar om huruvida lagen skall ändras och i så fall hur. Aktiva åtgärder inbegriper de åtgärder som bör vidtas för att tackla ojämlikhet och olaglig diskriminering och de är ett instrument med syfte att främja en balanserad representation av befolkningen på de områden och nivåer där det är nödvändigt att hela befolkningen har en likvärdig representation. Detta måste även tillämpas på områden utanför arbetsmarknaden och bör sträcka sig bortom jämställdheten.

I.  En icke-diskriminerande kultur bör främjas genom utbildning för fred, icke-våld och interkulturell dialog.

J.  För att göra sig av med gamla orättvisor eller diskriminering kan det visa sig nödvändigt att ta till tillfälliga aktiva åtgärder som härrör från en "proaktiv" syn på rättvisan och som kan ta sig en mängd olika former . Kvotering bör betraktas som en ytterlighetsåtgärd som endast kan tillämpas i enlighet med EG-domstolens rättspraxis och med respekt för proportionalitetsprincipen.

K.  För vissa särskilt missgynnade samhällsgrupper eller andra grupper vars rättigheter kränkts är det nödvändigt att införa aktiva åtgärder eller till och med speciallagstiftning om man vill ge dem en chans att integreras och därmed även vara faktiskt delaktiga i samhällslivet, så att de kan påverka de beslut som rör dem.

L.  I vissa medlemsstater liknar placeringen av romska barn i särskilda klasser eller på inrättningar för psykiskt funktionshindrade en form av rassegregering och det brådskar att införa en politik som motverkar segregeringen.

M.  Ramkonventionens rådgivande kommitté uppmuntrar införandet av aktiva åtgärder till förmån för medlemmar av särskilt missgynnade minoriteter.

N.  FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter anser att de parter som undertecknat konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter har en skyldighet att ge en lämplig positiv särbehandling till personer med funktionshinder för att nå målen om full delaktighet och jämlikhet i samhället för alla funktionshindrade.

O.  EUMC påminner om att rasismens verkliga omfattning och natur fortsätter att vara svår att bedöma på grund av frånvaron av, eller ineffektiviteten i, både officiell och inofficiell insamling av uppgifter i många medlemsstater.

P.  Såsom EUMC betonar är det mycket svårt att få en verklig insikt i diskrimineringen och att förstå om politiken för att bekämpa den är framgångsrik utan officiell statistik över etniskt och nationellt ursprung och över religion. Bristen på tillräcklig statistik för att illustrera och utvärdera diskriminering gör det omöjligt att skapa en icke-diskrimineringsstrategi som bland annat grundar sig på aktiva åtgärder till förmån för sådana grupper.

Q.  Behandlingen av personuppgifter på gemenskapsnivå regleras i direktiv 95/46/EG och som framhållits av expertnätverket föreligger det inte någon motsättning mellan skydd av personuppgifter och övervakning av diskriminering med statistiska metoder, eftersom målet med en sådan övervakning är att öka kunskapen om över- eller underrepresenterade grupper inom särskilda områden eller på vissa nivåer och att mäta framstegen, för att på så sätt kunna identifiera var det finns ett behov av åtgärder och för att kunna välja den mest effektiva åtgärden.

R.  Det är nödvändigt att kunna stödja sig på tillförlitlig statistik, särskilt över vissa grupper med egna särdrag, för att upptäcka indirekt diskriminering som uttryckligen förbjuds i gemenskapslagstiftningen. Om man inte har tillgång till statistik fråntar man i själva verket potentiella offer för indirekt diskriminering ett nödvändigt verktyg för att göra sina rättigheter gällande.

S.  Tolkningen av de faktorer som kan göra det möjligt att fastställa att direkt eller indirekt diskriminering förekommit görs i enlighet med nationell lag eller nationell praxis och det är i nuläget upp till medlemsstaternas godtycke huruvida man skall använda sig av statistik som underlag för att styrka förekomsten av indirekt diskriminering. Detta för inte bara med sig vissa skillnader utan innebär också att det är omöjligt att anmäla vissa former av indirekt diskriminering i de stater där denna metod inte medges.

T.  Jämlikhet och rätten att leva utan diskriminering och rasism utgör centrala beståndsdelar i ett samhälle vars samtliga medlemmar är väl integrerade. EU:s politik för integration och dess politik angående diskriminering bör vara samstämda. Traditioner och kulturella normer i medlemsstaterna måste respekteras men "integration" bör samtidigt baseras på en helhetsstrategi i enlighet med medlemsstaternas överenskommelse om gemensamma grundläggande principer för integration från 2004.

Allmänna överväganden

1.  Europaparlamentet anser att diskriminering inte bara bör bekämpas med lagstiftningsinstrument och rättsmedel utan med nödvändighet även med hjälp av utbildning, främjande av de bästa metoderna och kampanjer riktade till en bred allmänhet på de områden och sektorer där diskriminering förekommer. Parlamentet understryker att kampen mot diskriminering också bör baseras på att man skapar en insikt om företeelsens sociala men också ekonomiska återverkningar - något som måste beaktas på alla regeringsnivåer, inbegripet lokala och regionala nivåer, samt av icke-statliga organisationer, vilka medlemsstaterna bör knyta tätt till sin politik för att bekämpa diskriminering.

2.  Europaparlamentet anser det vara av grundläggande betydelse att klart och tydligt definiera vad som avses med aktiva åtgärder och betona att aktiva åtgärder inte är detsamma som positiv särbehandling. Parlamentet konstaterar att aktiva åtgärder till exempel kan omfatta följande: översyn av rekryteringspolitik och metoder för att identifiera och avskaffa sådan rekryteringspolitik som leder till diskriminering, vidtagande av åtgärder som öppnar möjligheter för missgynnade grupper, uppsättande av mål för att förbättra missgynnade gruppers representation inom arbetskraften eller assistans för att hjälpa missgynnade grupper att delta i samhället som helhet.

3.  Europaparlamentet anser att man bör sammanställa alla de goda metoder som tillämpas i medlemsstaterna för att bekämpa diskriminering, av vilka vissa är mer omfattande, starka och inrotade än andra, och se till att dessa sprids genom ett riktmärkningsförfarande. Parlamentet anser att det i detta sammanhang vore användbart att förstärka nätverket för nationella instanser med ansvar för att bekämpa diskriminering (Equinet) och att alla medlemsstater bör uppmuntras att delta. Parlamentet anser att man så småningom skulle kunna ge byrån för grundläggande rättigheter i uppdrag att samla in och sprida information och att fungera som samordnare och drivkraft.

4.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att lansera ett europeiskt år för lika möjligheter 2007 och hoppas att ett sådant år skall bidra till en insikt om olika former av diskriminering, diskriminering på flera olika grunder, liksom även till bättre kännedom om vilka rättsmedel som finns. Parlamentet önskar dock att dylika initiativ i framtiden förbereds med längre framförhållning. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt om att kommissionen och medlemsstaterna måste se till att alla former av diskriminering åtgärdas och behandlas på lika villkor och påminner kommissionen om dess löfte och åtagande att noggrant övervaka detta och rapportera om det till parlamentet. Parlamentet beklagar på nytt det faktum att de medel som tilldelats året är otillräckliga med tanke på hur viktig kampen mot diskriminering är. Eftersom ett av syftena med interkulturell dialog är att bekämpa diskriminering uppmanar parlamentet till att den verksamhet som påbörjats under 2007 fullföljs under det Europeiska året för interkulturell dialog 2008.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja sådan utbildning som bygger på en pedagogik som gynnar fred, icke-våld och interkulturell dialog.

6.  Europaparlamentet anser att inget hindrar medlemsstaterna från att, efter att ha samlat in uppgifter, vidta åtgärder till förmån för vissa grupper som inte omfattas av artikel 13 i EG-fördraget och som löper stor risk att marginaliseras socialt, till exempel personer som försöker avvänja sig från beroendeframkallande ämnen, personer som lyckats avvänja sig och dömda personer som frigivits, det vill säga personer som på nytt försöker integrera sig i samhället.

7.  Europaparlamentet beklagar det faktum att stadgan om grundläggande rättigheter fortfarande inte blivit rättsligt bindande och kräver att denna situation åtgärdas. Parlamentet är av den uppfattningen att när kommissionen genomför den systematiska och strikta kontroll man åtagit sig att genomföra av förenligheten mellan sina rättsakter och bestämmelser å ena sidan och stadgan om grundläggande rättigheter å andra sidan bör den särskilt göra ansträngningar för att upptäcka all slags diskriminering (direkt men även – framför allt – indirekt diskriminering) som dessa rättsakter och bestämmelser skulle kunna ge upphov till för olika grupper av personer. Parlamentet anser att kommissionen bör göra en utvärdering ur diskrimineringssynpunkt av samtliga förslag till lagstiftning för att se till att det vid kommissionens samtliga generaldirektorat bedrivs en konsekvent politik. Parlamentet anser att byrån för grundläggande rättigheter bör vara nära knuten till de konsekvensanalyser som görs i detta sammanhang.

8.  Europaparlamentet bedömer liksom kommissionen att det kan visa sig nödvändigt att i vissa fall göra tillfälliga undantag från en individbaserad syn på jämlikhet till förmån för en gruppbaserad "distributiv rättvisa" i form av så kallade "aktiva" åtgärder för att komma till rätta med iögonfallande ojämlikhet av "endemisk" eller "strukturell" eller till och med "kulturell" karaktär och därigenom återställa en allvarligt rubbad jämvikt.

9.  Europaparlamentet understryker att begreppen "aktiva åtgärder" eller "positiv särbehandling" eller "distributiv rättvisa" alla har sin utgångspunkt i erkännandet av att en effektiv bekämpning av diskriminering i vissa fall förutsätter ett aktivt ingripande från myndigheternas sida för att återställa en allvarligt rubbad jämvikt. Parlamentet betonar att ett ingripande av detta slag inte skall liknas vid en form av diskriminering, inte ens en "positiv" sådan, och att begreppet aktiva åtgärder inte skall reduceras till en idé om kvotering. Parlamentet påminner om att dessa åtgärder kan se ut på många olika sätt, det kan vara garantier för anställningsintervjuer, förtur till vissa utbildningar som leder till yrken där vissa grupper är underrepresenterade, spridning av anställningserbjudanden i första hand till vissa samhällsgrupper eller beaktande av arbetslivserfarenhet i stället för att bara se till examensbevis.

10.  Europaparlamentet påpekar att principen om likabehandling inte hindrar en medlemsstat från att bibehålla eller införa särskilda åtgärder för att förebygga eller kompensera nackdelar i samband med de diskrimineringsgrunder som står upptagna i artikel 13 i EG-fördraget. Parlamentet betonar att dessa särskilda åtgärder bör spridas till alla områden där man kan konstatera stora jämlikhetsbrister oavsett om det rör utbildning, hälsovård, bostäder, tillgång till varor och tjänster eller andra områden.

11.  Europaparlamentet är medvetet om att vissa grupper är klart underrepresenterade inom vissa yrkeskategorier och att det kan få till följd att dessa grupper avskräcks från att anstränga sig för att inhämta den nödvändiga kunskapen för att arbeta inom dessa yrken, vilket leder till en ond cirkel. Parlamentet rekommenderar därför starkt att arbetsgruppen på hög nivå om etniska minoriteter på arbetsmarknaden som skall avge rapport i slutet av 2006 noggrant uppmärksammar den här frågan och att förutsättningar skapas som gör det möjligt för alla grupper av personer, i alla åldrar, med början redan i barndomen, att få tillträde till alla typer och nivåer av utbildning och yrkesutbildning samt att aktiva åtgärder vidtas vid behov för att göra det möjligt för missgynnade grupper att få tillgång till skolgång och universitets- och yrkesutbildning som de annars inte skulle få tillgång till.

12.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som inte har ett särskilt administrativt organ för jämlikhet och för bekämpning av diskriminering på det nationella planet att inrätta ett sådant. Parlamentet betonar att ett sådant organ måste vara oberoende och förfoga över tillräckliga resurser för att kunna bistå diskrimineringsoffren i samband med rättsliga åtgärder. Vidare bör detta organ ha undersökningsbefogenheter för att kunna utreda ärendena. Parlamentet anser att all nedvärdering av sådana organ bör betraktas som ett felaktigt genomförande av antidiskrimineringsdirektiven. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant utvärdera situationen i medlemsstaterna med hänsyn till detta, i synnerhet den polska regeringens beslut att avskaffa "jämlikhetsorganet", det ämbete som har ansvaret för att bekämpa diskriminering och främja jämlikhet för alla enligt den rapport som utarbetades 2005 av EU:s nätverk av oberoende experter på området för grundläggande rättigheter.

Insamling av statistiska uppgifter

13.  Europaparlamentet anser att direktiv 95/46/EG inte utgör något hinder för insamlingen av uppgifter om etniskt ursprung och religionstillhörighet utan i stället erbjuder ett nödvändigt och önskvärt skydd mot allt tänkbart missbruk av känsliga uppgifter som samlas in i statistiksyfte.

14.  Europaparlamentet anser att oavsett kulturella, historiska och konstitutionella hänsynstaganden är det av avgörande betydelse att sammanställa uppgifter om minoriteters och missgynnade gruppers situation och att politik och lagstiftning avsedd att bekämpa diskriminering måste baseras på precisa uppgifter.

15.  Europaparlamentet anser att det skulle vara användbart om arbetsgruppen för skydd av enskilda med avseende på behandlingen av personuppgifter, som skapats genom direktiv 95/46/EG, lade fram ett yttrande för att förtydliga de av direktivets bestämmelser som kan tänkas vara till hinder för upprättandet av statistik över vissa grupper av personer och för att därigenom se till att man får en enhetlig tolkning i alla medlemsstater.

16.  Europaparlamentet påpekar att när uppgifter av personlig art väl har gjorts anonyma för att användas i statistiken skall dessa uppgifter inte längre betraktas som uppgifter av personlig art. Parlamentet påminner också om att det finns pålitliga metoder där anonymiteten respekteras. Dessa metoder används traditionellt inom samhällsvetenskaperna och bör göra det möjligt att upprätta statistik på grundval av kriterier som betraktas som känsliga.

17.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att kommissionen avser att i samarbete med nationella myndigheter och andra berörda parter utarbeta statistikverktyg för att utvärdera förekomsten av diskriminering. Parlamentet ser med intresse fram emot att handboken för insamling av uppgifter skall publiceras 2006 som utlovat.

18.  Europaparlamentet påminner om att begreppet indirekt diskriminering per definition är förknippat med kvantitativa kriterier och att det därför är kontraproduktivt att genom lagstiftningen om skydd av personuppgifter lägga hinder i vägen för registrering av statistiska uppgifter som gäller vissa särdrag, eftersom det utan dessa uppgifter blir omöjligt att bevisa att indirekt diskriminering förekommer.

19.  Europaparlamentet anser att om man effektivt vill kunna bekämpa alla former av indirekt diskriminering, och alltså på ett korrekt sätt genomföra de gemenskapsdirektiv om diskriminering som uttryckligen förbjuder dem, är det nödvändigt att tillåta bevisföring grundad på statistik.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och, i fall där detta är lämpligt, regionala och lokala myndigheter att utveckla sina statistikverktyg så att man får tillgång till uppgifter om sysselsättning, bostad, utbildning och inkomst för var och en av de grupper av personer som riskerar att utsättas för diskriminering på grundval av ett av de kriterier som räknas upp i artikel 13 i EG-fördraget.

21.  Europaparlamentet påpekar att det krävs att en person kan identifieras som tillhörig en skyddad grupp för att personen i fråga skall kunna gynnas av en positiv särbehandling på grund av att personen tillhör denna grupp, vilket innebär att man måste få tillgång till känsliga uppgifter om vederbörande. Parlamentet påminner om att dessa uppgifter bör behandlas i enlighet med lagstiftningen om skydd av personuppgifter och artikel 3.1 i ramkonventionen för skydd av nationella minoriteter.

Behov av att komplettera lagstiftningen

22.  Europaparlamentet beklagar djupt att kommissionen, trots Europaparlamenets upprepade uppmaningar, inte på det här stadiet planerar att utarbeta en övergripande lagstiftning om bekämpning av diskriminering. Parlamentet påpekar att bättre lagstiftning inte bara innebär att man avskaffar onödig lagstiftning utan också att man utvecklar lagstiftning som svarar mot Europaparlamentets kraftfulla politiska signaler. Parlamentet kräver att man senast i juni 2007 skall lägga fram ett nytt lagstiftningsinstrument som omfattar alla de diskrimineringsgrunder som tas upp i artikel 13 i EG-fördraget och som har samma tillämpningsområde som direktiv 2000/43/EG.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sin lagstiftning vederbörligen beakta de olika diskrimineringsgrunder som står upptagna i artikel 21 i stadgan i syfte att ge stadgan om grundläggande rättigheter, som hittills försvagats av att vara ett icke-bindande rättsligt instrument, en mer framträdande roll.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utan några förbehåll eller restriktiva förklaringar åta sig skyldigheter inom ramen för fördrag om mänskliga rättigheter på området för icke-diskriminering och skydd av personer som tillhör en minoritet eller andra sårbara grupper och att uppfylla sådana åtaganden till fullo.

25.  Europaparlamentet anser att traditionella nationella minoriteter har ett akut behov av en gängse rampolicy för effektivt deltagande i beslutsfattandeprocesser som rör deras identitet, och att de behöver skyddas genom olika former av självstyre eller autonomi för att övervinna situationen med dubbla standarder som etableras genom Köpenhamnkriterierna å ena sidan, och avsaknaden av regler överhuvudtaget i medlemsstaterna å andra sidan.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt uppfylla sina skyldigheter som fördragens väktare och att omgående vidta åtgärder mot medlemsstater som inte genomfört gemenskapslagar med förbud mot diskriminering enligt artikel 13 i EG-fördraget, till exempel direktiven 2000/43/EG och 2000/78/EG. Europaparlamentet påminner om att EG-domstolen redan har dömt vissa medlemsstater för att de inte genomfört direktiven om antidiskriminering och uppmanar dem att vidta åtgärder för att fullfölja sina skyldigheter. Parlamentet anser att de nya medlemsstater som ännu inte genomfört antidiskrimineringsdirektiven måste bli föremål för överträdelseförfaranden på samma sätt som de gamla medlemsstaterna. Kommissionen uppmanas att så fort som möjligt undersöka kvaliteten på och innehållet i de lagar genom vilka direktiven om antidiskriminering har genomförts, bland annat på basis av de rapporter som utarbetats av nätverket för oberoende experter på antidiskriminering, och att så fort som möjligt väcka talan i EG-domstolen mot de medlemsstater som inte genomfört dessa direktiv korrekt.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i en kommande omarbetning av antidiskrimineringslagstiftningen särskilt ägna sig åt problemen med diskriminering på flera olika grunder och med segregering, som kan liknas vid en form av diskriminering, samt att se över begreppet indirekt diskriminering och då uttryckligen ge tillstånd till bevisföring grundad på statistik som avser diskrimineringsfrågor.

28.  Europaparlamentet insisterar på att den nya byrån för grundläggande rättigheter, vars verksamhet inleds 2007, skall involveras i det nya ramverket för antidiskriminering och förse EU:s beslutsfattare med aktuell, fullgod, tillförlitlig, omfattande och relevant information som kan ligga till grund för framtida politik och lagstiftning. Parlamentet anser, mot bakgrund av farhågorna när det gäller byråns roll och funktion, att det är av grundläggande betydelse att byrån bidrar till att den får en fullgod roll i arbetet för att stödja EU:s politik för antidiskriminering.

29.  Europaparlamentet uppmanar rådet att anta kommissionens förslag till rådets rambeslut om bekämpande av rasism och främlingsfientlighet(7), där en ram för att straffa rasistiskt och främlingsfientligt våld som brott fastställs, eftersom beslutet skulle bidra till att förstärka nödvändig insamling av uppgifter om rasistiskt våld och rasistiska brott i hela EU. Parlamentet anser att rambeslutet uttryckligen bör behandla homofobi, antisemitism, islamofobi och andra typer av fobi eller hat baserade på etniskt ursprung, ras, sexuell läggning, religion eller andra irrationella grunder.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag som förbjuder den diskriminering som par bestående av personer av samma kön – antingen gifta eller i registrerade partnerskap – utsätts för i sina vardagsliv, i synnerhet när de utövar rätten till fri rörlighet i enlighet med EU:s lagstiftning. Parlamentet kräver att principen om ömsesidigt erkännande tillämpas även på det här området.

o
o   o

31.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. (2) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22. (3) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16. (4) EUT C 124 E, 25.5.2006, s. 405. (5) EUT C 45 E, 23.2.2006, s. 129. (6) Antagna texter, P6_TA(2006)0018. (7) EUT C 75 E, 26.3.2002, s. 269.

Europaparlamentets resolution om Bulgariens och Rumäniens anslutning

P6_TA(2006)0262 RC-B6-0343/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Bulgariens och Rumäniens anslutning, särskilt resolutionerna av den 15 december 2005(1),

–   med beaktande av fördraget om anslutning till Europeiska unionen som Bulgarien och Rumänien undertecknade den 25 april 2005,

–   med beaktande av uppföljningsrapporten om Bulgariens och Rumäniens beredskap för medlemskap i EU som kommissionen lade fram den 16 maj 2006 (KOM(2006)0214),

–   med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Det är ett gemensamt och uttalat mål för EU att Bulgarien och Rumänien skall ansluta sig den 1 januari 2007.

B.  Kommissionen noterar att Bulgarien och Rumänien gjort avsevärda framsteg sedan dess senaste rapport.

C.  Framstegen på ett begränsat antal områden är ännu inte fullkomligt tillfredsställande. Bulgarien och Rumänien måste vidta omedelbara åtgärder och rätta till dessa brister för att kunna ansluta sig till EU den 1 januari 2007.

D.  Kommissionen kommer att lägga fram ytterligare uppföljningsrapporter om Bulgariens och Rumäniens beredskap för medlemskap i EU senast i början av oktober 2006.

E.  Europaparlamentet har konsekvent uttryckt sitt stöd för att Bulgarien och Rumänien skall kunna ansluta sig enligt tidtabellen.

F.  Anslutningsfördraget innehåller bestämmelser om skydds- och övervakningsåtgärder som om nödvändigt kan tillämpas under åren omedelbart efter anslutningen vilket gör att det saknas skäl för att senarelägga den faktiska anslutningen.

G.  Europaparlamentets talman och kommissionens ordförande har genom en skriftväxling nått en överenskommelse om att Europaparlamentet till fullo kommer att involveras i samtliga diskussioner om att eventuellt tillämpa en av skyddsklausulerna på anslutningsfördraget.

1.  Europaparlamentet har med stort intresse tagit del av kommissionens rapporter om Bulgariens och Rumäniens beredskap för anslutning till EU. Parlamentet lovordar den omsorg och den allvarsamhet som kommissionen visat när den följt upp de förberedelser som de båda länderna gjort och de genomförandeåtgärder de vidtagit för att möta villkoren för att ansluta sig till EU den 1 januari 2007.

2.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att kommissionen behåller tidsfristen, den 1 januari 2007, för båda ländernas anslutning till EU förutsatt att nödvändiga åtgärder vidtas för att lösa de problem som ännu finns. Parlamentet accepterar kommissionens rekommendationer om ytterligare åtgärder inför det slutgiltiga beslutet om Bulgariens och Rumäniens anslutningsdatum.

3.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att vid sitt möte den 15–16 juni 2006 hålla fast vid sina åtaganden gällande Bulgariens och Rumäniens anslutning till EU den 1 januari 2007 om länderna är redo. Samtidigt välkomnar parlamentet den specialisthjälp som medlemsstaterna bistått med, främst inom rätts- och polisväsendet, och kräver att denna hjälp förstärks ytterligare under de kommande månaderna.

4.  Europaparlamentet understryker att de bulgariska och rumänska regeringarna måste vara medvetna om att de återstående månaderna måste utnyttjas till fullo och att de måste uppvisa konkreta resultat för att möta kraven för att kunna ansluta sig till EU den 1 januari 2007.

5.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse de yttersta ansträngningar och de avsevärda framsteg som Bulgarien och Rumänien gjort under de senaste månaderna för att uppfylla de politiska och ekonomiska EU-kriterierna samt för att stegvis anta och tillämpa gemenskapens regelverk.

6.  Europaparlamentet understryker att båda länderna måste fortsätta att stärka den pågående reformen av rättsväsendet genom att ytterligare förbättra insynen, effektiviteten och domstolarnas opartiskhet samt att uppvisa ytterligare substantiella resultat i kampen mot korruption och då framför allt i kampen mot organiserad brottslighet när det gäller Bulgarien. Parlamentet betonar den avgörande vikten av att vidta alla åtgärder för att bekämpa människohandel och för att se till att den sociala integrationen av romska befolkningsgrupper verkligen ökar, särskilt i fråga om bostäder, hälsovård, utbildning och sysselsättning.

7.  Europaparlamentet är medvetet om att ett beslut om varje enskilt lands anslutning kommer att tas utgående från landets egna meriter och i ljuset av dess framsteg. Parlamentet anser dock att det vore positivt om Bulgarien och Rumänien kunde ansluta sig till EU tillsammans och på samma datum mot bakgrund av de framsteg som båda länderna gjort så här långt och deras arbete för ytterligare framsteg under de närmaste månaderna.

8.  Europaparlamentet uppmanar alla politiska aktörer i Bulgarien och Rumänien att koncentrera sina ansträngningar på att uppfylla villkoren för EU-medlemskap före den 1 januari 2007 och att hålla fast vid nödvändiga politiska åtaganden för att nå detta mål.

9.  Europarlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål ge Bulgarien och Rumänien tydligast möjliga riktlinjer för vilka resultat som krävs för att avhjälpa problemen, så att man kan kraftsamla gemenskapens resurser på dessa områden och på så vis bidra till att åstadkomma påtagliga resultat, samt att i samarbete med de bulgariska och rumänska myndigheterna fastställa vilka de eventuella övervakningsåtgärderna efter anslutningen kan bli, vilka förfaranden de skall följa och under vilka omständigheter de kan komma att bli nödvändiga.

10.  Europaparlamentet begär att medlemsstaterna avslutar ratificeringsprocessen för Bulgariens och Rumäniens anslutning till EU i tid.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt Bulgariens och Rumäniens regeringar och parlament.

(1) Antagna texter, P6_TA(2005)0530 och P6_TA(2005)0531.

Europaparlamentets resolution om nästa steg under perioden av eftertanke och analys om Europas framtid

P6_TA(2006)0263 B6-0327/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa,

–   med beaktande av sin resolution av den 12 januari 2005 om fördraget om upprättande av en konstitution för Europa(1),

–   med beaktande av stats- och regeringschefernas förklaring av den 18 juni 2005 om ratificeringen av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa som avslutning på Europeiska rådets möte den 16–17 juni 2005,

–   med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 15 och 16 december 2005,

–   med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2006 om perioden av eftertanke: struktur, teman och ramar för en utvärdering av debatten om Europeiska unionen(2),

–   med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  En ingående debatt om Europeiska unionens framtid – en debatt som inbegriper såväl politiska aktörer som medborgare – har inletts i några medlemsstater. En omfattande debatt har dock ännu inte dragits igång överallt i EU, särskilt inte i alla de medlemsstater som ännu inte har ratificerat konstitutionsfördraget.

B.  Europeiska unionens institutioner bidrar till denna debatt genom att organisera offentliga diskussionsforum, inbegripet on-line forum, såväl vid institutionernas respektive säten som på utvalda platser i medlemsstaterna. Den aktuella "plan D för demokrati, dialog och debatt" har emellertid inte i någon större utsträckning nått allmänheten inom unionen.

C.  Den 8–9 maj 2006 öppnade ledamöter av Europaparlamentet och av de nationella parlamenten i unionens medlemsstater den interparlamentariska delen av denna debatt vid ett gemensamt sammanträde.

D.  Det finns ett stort behov av att få denna debatt att nå ut till medborgare i alla medlemsstater och särskilt de medlemsstater som ännu inte har ratificerat konstitutionsfördraget och som har för avsikt att hålla folkomröstning innan detta fördrag ratificeras.

E.  Den 9 maj 2006 godkände Estlands parlament konstitutionsfördraget och samma sak kommer förhoppningsvis snart att åstadkommas av Finland.

F.  Detta innebär att sexton länder nu har ratificerat konstitutionsfördraget medan två länder inte kan göra detta på grund av den negativa resultatet i folkomröstningarna. Övriga medlemsstater tvekar om de skall inleda eller fortsätta ratificeringsförfarandet, vilket i sin tur även lett till att ratificeringsprocessen gått i stå i de flesta av de återstående medlemsstaterna.

1.  Europaparlamentet bekräftar sitt åtagande att så snart som möjligt få till stånd en konstitutionell överenskommelse för Europeiska unionen och sitt stöd för fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

2.  Europaparlamentet varnar för försök att riva upp den övergripande kompromiss som uppnåddes inom ramen för konstitutionsfördraget eftersom detta allvarligt skulle hota det europeiska politiska projektet och eventuellt leda till en försvagad och splittrad union. Parlamentet bekräftar därför att det motsätter sig att man bitvis genomför delar av överenskommelsen om det konstitutionella paketet samt att man omedelbart inrättar kärngrupper med vissa medlemsstater för att på så sätt kringgå det konstitutionella förfarandet för unionen i dess helhet.

3.  Europaparlamentet stödjer emellertid de demokratiska förbättringar av institutionella förfaranden som kan beslutas i enlighet med nuvarande EU-fördrag, exempelvis förbättrad insyn i ministerrådet, reform av överenskommelsen om kommittésystemet, tillämpning av överföring mellan pelarna ("passerelle") i samband med omröstning med kvalificerad majoritet och medbeslutandeförfarandet inom området rätts- och inrikesfrågor, förbättrad nationell parlamentarisk kontroll och införande av en form av medborgarinitiativ.

4.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att efter denna period av eftertanke övergå till en period av analys som sträcker sig fram till mitten av 2007 för att man senast under andra halvan av 2007 skall kunna fatta ett entydigt förslag när det gäller hur man skall gå vidare med konstitutionsfördraget.

5.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att försöka nå fram till tydliga åtaganden från samtliga medlemsstater när det gäller de åtgärder med vars hjälp de avser att skapa och föra en öppen, EU-övergripande och strukturerad allmän debatt inriktad på huvudfrågorna kring det framtida Europa under den förlängda perioden av eftertanke.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anpassa sin "Plan D" inför den andra fasen av perioden av eftertanke och att ge tillräckligt finansiellt stöd till den planerade verksamheten.

7.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att anmoda de medlemsstater som ännu inte avslutat ratificeringsförfarandet att inom perioden av eftertanke ta fram trovärdiga alternativ för hur de har för avsikt att föra utvecklingen framåt.

8.  Europaparlamentet föreslår att Europeiska rådet, så fort det politiska programmet tillåter, vidtar åtgärder för att möjliggöra en dialog med representanterna för de länder i vilka folkomröstningen om konstitutionsfördraget fick ett negativt resultat för att utreda om och under vilka omständigheter det vore möjligt för dem att återuppta ratificeringsförfarandet.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja denna strategi och att inför Europeiska rådet presentera en färdplan för hur man på bästa sätt genomför den.

10.  Europaparlamentet påpekar för kommissionen att en konstitutionell ordning är absolut nödvändig för att göra Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna rättsligt bindande, upprättandet av en europeisk demokrati och för att kunna skapa en union med större handlingskraft och tydligare social dimension.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utreda de kostnader som uppstår till följd av att konstitutionsfördraget inte kommer att träda i kraft den 1 november 2006, som man ursprungligen hoppats på.

12.  Europaparlamentet drar följande slutsatser av diskussionerna i Bryssel den 8–9 maj 2006 med företrädarna för medlemsstaternas nationella parlament:

13.  Europaparlamentet står fast vid sitt mål att den nödvändiga konstitutionella överenskommelsen bör ligga färdig när unionsmedborgarna röstar i valet till Europaparlamentet år 2009.

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 247 E, 6.10.2005, s. 88. (2) Antagna texter, P6_TA(2006)0027.