Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om rapportering av landade fiskeriprodukter i medlemsstaterna (KOM(2005)0566 – C6-0376/2005 – 2005/0223(COD))

P6_TA(2006)0264 A6-0169/2006

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0566)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 285.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0376/2005),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A6-0169/2006).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 15 juni 2006 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2006 om rapportering av statistiska uppgifter om landade fiskeriprodukter i medlemsstaterna och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1382/91

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 285.1,

med beaktande av kommissionens förslag,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(2), och

av följande skäl:

(1)  Enligt rådets förordning (EEG) nr 1382/91 av den 21 maj 1991 om rapportering av landade fiskeriprodukter i medlemsstaterna(3) skall medlemsstaterna lämna in uppgifter till kommissionen om mängden av och genomsnittspriserna på de fiskeriprodukter som landats på deras territorier.

(2)  Erfarenheterna visar att analyserna av marknaden för fiskeriprodukter och andra ekonomiska analyser inte skulle påverkas negativt om det i gemenskapslagstiftningen fastslogs att uppgifterna skall lämnas in årligen i stället för varje månad.

(3)  Analyserna skulle förbättras om uppgifterna fördelades efter flaggstaten på de fiskefartyg som genomfört landningarna.

(4)  I förordning (EEG) nr 1382/91 fastställs en gräns för i vilken utsträckning stickprov får användas när insamling och sammanställning av uppgifter innebär en orimligt tung börda för vissa nationella myndigheter. För att förbättra och förenkla systemet för inlämning av uppgifter bör den förordningen ersättas med ett nytt instrument. Förordning (EEG) nr 1382/91 bör därför upphävas.

(5)  Eftersom målet för denna förordning, nämligen att inrätta en gemensam rättslig ram för systematisk framställning av gemenskapsstatistik om landade fiskeriprodukter i medlemsstaterna, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan bättre kan uppnås på gemenskapsnivå kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(6)  Rådets förordning (EG) nr 322/97 av den 17 februari 1997 om gemenskapsstatistik(4) utgör en referensram för fiskeristatistiken. Där anges bl.a. att statistiken skall följa principerna om opartiskhet, tillförlitlighet, relevans, kostnadseffektivitet, insynsskydd för statistiska uppgifter samt öppenhet.

(7)  Det är viktigt att denna förordning tillämpas enhetligt och att det därför föreskrivs ett gemenskapsförfarande som gör det möjligt att inom rimlig tid fastställa tillämpningsföreskrifter och genomföra de nödvändiga tekniska anpassningarna.

(8)  Eftersom statistiska uppgifter om landade fiskeriprodukter är ett mycket viktigt verktyg vid förvaltningen av den gemensamma fiskeripolitiken, är det lämpligt att åtgärderna för tillämpningen av denna förordning antas i enlighet med det förvaltningsförfarande som föreskrivs i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(5).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Definitioner

Artikel 2

Medlemsstaternas skyldigheter

1.  Varje år skall var och en av medlemsstaterna lämna in statistiska uppgifter till kommissionen över de fiskeriprodukter som landats inom det egna territoriet av gemenskaps- och Eftafiskefartyg (nedan kallade "statistiska uppgifter").

2.  I denna förordning anses följande fiskeriprodukter ha landats inom den uppgiftslämnande medlemsstatens territorium:

Artikel 3

Sammanställning av statistiska uppgifter

1.  De statistiska uppgifterna skall omfatta samtliga landningar som sker på ett nationellt territorium inom gemenskapen.

2.  Stickprov får användas om fullständig datainsamling på grund av särskilda strukturella egenskaper hos en viss sektor av en medlemsstats fiskerinäring skulle innebära merarbete för de nationella myndigheterna som inte står i rimlig proportion till sektorns betydelse.

Artikel 4

Statistiska uppgifter

De statistiska uppgifterna skall omfatta den totala mängden och enhetsvärden för de fiskeriprodukter som landats under referenskalenderåret.

I bilagorna II, III och IV finns variablerna för vilka statistiska uppgifter som skall lämnas in samt definitioner och relevanta klassificeringar.

Artikel 5

Inlämning av statistiska uppgifter

Medlemsstaterna skall lämna in de statistiska uppgifterna till kommissionen årsvis, i det format som anges i bilaga I och med de koder som anges i bilagorna II, III och IV.

De statistiska uppgifterna skall lämnas in senast sex månader efter referenskalenderårets slut.

Artikel 6

Metod

1.  Senast den ...(7) skall varje medlemsstat lämna in en detaljerad metodrapport till kommissionen, där det anges hur uppgifterna har samlats in och statistiken sammanställts. Rapporten skall innehålla en ingående beskrivning av eventuella stickprovsmetoder och en utvärdering av kvaliteten på de uppskattningar som gjorts.

2.  Kommissionen skall granska rapporterna och meddela sina slutsatser till relevant arbetsgrupp i den ständiga kommitté för jordbruksstatistik (nedan kallad "kommittén") som inrättades genom artikel 1 i rådets beslut 72/279/EEG(8).

3.  Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om alla ändringar i den information som redovisats enligt punkt 1 inom tre månader efter det att de har företagits. De skall också förse kommissionen med uppgifter om eventuella väsentliga förändringar i de insamlingsmetoder som använts.

Artikel 7

Övergångsperiod

För att införliva denna förordning kan medlemsstaterna i enlighet med förfarandet i artikel 11.2 beviljas övergångsperioder på högst tre år räknat från ikraftträdandet.

Artikel 8

Undantag

1.  Om statistiken för en viss sektor av fiskerinäringen i en medlemsstat skulle vålla landets myndigheter merarbete som inte står i rimlig proportion till den sektorns betydelse, får ett undantag beviljas i enlighet med förfarandet i artikel 11.2 så att medlemsstaten kan utelämna statistiska uppgifter som omfattar den sektorn från de nationella statistiska uppgifter som lämnats in.

2.  Om en medlemsstat begär undantag enligt punkt 1 skall den till stöd för sin begäran tillhandahålla kommissionen en rapport om vilka svårigheter som uppstått vid tillämpningen av denna förordning på samtliga landningar på landets territorium.

Artikel 9

Uppdatering av bilagorna

Bilagorna skall anpassas tekniskt i enlighet med förfarandet i artikel 11.2.

Artikel 10

Utvärdering

Senast den ...(9) och därefter vart tredje år skall kommissionen lägga fram en utvärderingsrapport för Europaparlamentet och rådet om de statistiska uppgifter som har sammanställts i enlighet med denna förordning och särskilt om deras relevans och kvalitet. Rapporten skall även omfatta en analys av kostnadseffektiviteten i det system som använts för att samla in och bearbeta de statistiska uppgifterna, och den skall innehålla en redovisning av bästa praxis för att minska medlemsstaternas arbetsbörda och förbättra de statistiska uppgifternas användbarhet och kvalitet.

Artikel 11

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen skall biträdas av kommittén.

2.  När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3.  Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 12

Upphävande

Förordning (EEG) nr 1382/91 upphör härmed att gälla.

Artikel 13

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

Format för de statistiska uppgifter som lämnas in

Filformat för statistiska uppgifter

De statistiska uppgifterna skall lämnas in i en fil där varje post innehåller nedanstående fält. Fälten skall åtskiljas med ett kommatecken (",").

* Den fullständiga förteckningen över de internationella treställiga koderna över de olika arterna finns på FAO:s webbplats (http://www.fao.org/fi/statist/fisoft/asfis/asfis.asp).

Om mindre än 50 kg landats skall detta anges som "0,0".

BILAGA II

Landskoder

BILAGA III

Koder för produkttyp

Del A

Förteckning

Del B

Kommentarer

1.  Filéer: Fiskstycken utskurna parallellt med fiskens ryggrad och bestående av fiskens högra eller vänstra sida, förutsatt att huvud, inälvor, fenor (ryggfena, analfena, stjärtfena, bukfena och bröstfena) och ben (ryggrad, revben, bäckenben, skuldergördel osv.) har avlägsnats, och att fiskens båda sidor inte hänger ihop, t.ex. vid ryggen eller buken.

2.  Hel fisk: Orensad fisk.

3.  Rensad (bläckfisk): Bläckfisk där armar, huvud och inre organ avlägsnats.

4.  Fryst fisk: Fisk som har frysts ned på ett sådant sätt att fiskens beskaffenhet bevaras genom att temperaturen sänks åtminstone till -18 °C och sedan förvaras vid en temperatur av -18 °C eller lägre.

5.  Färsk fisk: Fisk som inte har konserverats, saltats eller frysts eller behandlats på annat sätt än att den har kylts ned. Den saluförs vanligen hel eller rensad.

6.  Saltad fisk: Fisk, vanligen rensad och utan huvud, som förvaras i salt eller saltlake.

BILAGA IV

Koder för fiskeriprodukternas användningsområden

Del A

Förteckning

Del B

Kommentarer

1.  Livsmedel: Alla fiskeriprodukter som vid första försäljningen säljs som livsmedel eller som enligt ett kontrakt eller någon annan överenskommelse landas för att användas som livsmedel. Här ingår inte partier som är avsedda som livsmedel men som vid första försäljningen dras tillbaka från livsmedelsmarknaden på grund av marknadsförhållanden, hygienföreskrifter eller av liknande skäl.

2.  Industriell användning: Alla fiskeriprodukter som landats för att omvandlas till fiskmjöl eller olja som djurfoder, och partier som inte säljs som livsmedel vid första försäljningen även om de ursprungligen var avsedda att användas som livsmedel.

3.  Dras tillbaka från marknaden: De kvantiteter som ursprungligen var avsedda för livsmedel, men som vid första försäljningen dras tillbaka från marknaden på grund av marknadsförhållanden eller hygienföreskrifter eller av liknande skäl.

4.  Agn: De kvantiteter av färsk fisk som är avsedda att användas som agn vid annat fiske. Ett exempel är det agn som används vid ytlångrevsfiske och spöfiske av tonfisk.

5.  Djurfoder: De kvantiteter av färsk fisk som är avsedda för direkt utfodring av djur. Här ingår inte kvantiteter avsedda för bearbetning till fiskmjöl och fiskolja.

6.  Avfall: Fisk eller delar av fisk som på grund av tillstånd skall förstöras redan före landningen.

7.  Avsedd användning okänd: Kvantiteter av fisk som inte kan hänföras till någon av ovanstående kategorier.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT. (2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 15 juni 2006. (3) EGT L 133, 28.5.1991, s. 1. Förordningen senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1). (4) EGT L 52, 22.2.1997, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 1882/2003. (5) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11). (6) EGT L 253, 11.10.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 402/2006 (EUT L 70, 9.3.2006, s. 35). (7) * 12 månader efter att denna förordning har trätt i kraft. (8) EGT L 179, 7.8.1972, s. 1. (9) * Tre år efter det att denna förordning har trätt i kraft.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) (KOM(2005)0119 – C6-0099/2005 – 2005/0043(COD))

P6_TA(2006)0265 A6-0202/2006

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0119)(1),

–   med beaktande av artiklarna 251.2 och 166.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0099/2005),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från budgetutskottet, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för transport och turism, utskottet för regional utveckling, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, fiskeriutskottet, utskottet för rättsliga frågor samt utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0202/2006).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 15 juni 2006 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut nr .../2006/EG om Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 166.1 i detta, och

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(4), och

av följande skäl:

(1)  Gemenskapen har satt som mål att skapa det kunskapsbaserade samhället genom att utveckla kompetensen och stärka gemenskapens industri- och tjänstesektors vetenskapliga och tekniska bas för att säkerställa en stark konkurrenskraft. Gemenskapen skall i detta syfte erkänna forskarnas ansvar och oberoende i definitionen av de allmänna riktlinjerna för forskning vid kunskapens gränser och främja all den forskning som anses nödvändig, i synnerhet genom att uppmuntra företag, inbegripet små och medelstora företag, forskningscentra och universitet i sin verksamhet för forskning och teknisk utveckling, och prioritera sådana områden och projekt där europeiskt stöd och samarbete betyder särskilt mycket och tillför ett mervärde. Genom sitt stöd till forskning vid kunskapens gränser, till tillämpad forskning och till innovation vill gemenskapen främja synergieffekterna i europeisk forskning och på så sätt stärka grunderna för det europeiska området för forskningsverksamhet. Detta kommer att bidra positivt till den sociala och ekonomiska utvecklingen i alla medlemsstater.

(2)  Forskare måste uppmuntras att offentliggöra sina resultat och sprida vetenskapliga rön så att den kunskap som genereras av offentligt finansierad forskning verkligen sprids. Den forskning beträffandeinformations- och kommunikationsteknik (IKT) som grundas på en utvecklingsmodell med "öppen källkod" har i detta avseende visat sig framgångsrik för innovation och förstärkt samarbete.

(3)  Den centrala roll som forskningen har bekräftades av Europeiska rådet i Lissabon den 23-24 mars 2000 som betonade kunskap och innovation som den viktigaste aspekten och som satte upp ett nytt strategiskt mål för nästa årtionde: att EU skall bli bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt, full sysselsättning och fler och bättre arbetstillfällen samt en högre grad av social sammanhållning.

(4)  Det sjunde ramprogrammet fyller en central funktion för att uppnå detta mål. Kunskapstriangeln – utbildning, forskning och innovation – är ett av de viktigaste redskapen för att uppnå detta.

(5)  Den centrala roll som kunskap och immateriella produkter spelar för skapandet av ekonomisk, social och kulturell välfärd erkändes också av Europeiska rådets möte i Lissabon. I det kunskapsbaserade samhället är innovations- och kunskapsproduktion, som inte nödvändigtvis sker uppifrån och ner, brett fördelad över hela samhället och i allt större utsträckning sker den genom processer som går nedifrån och upp. Det är gemenskapens mål att samla och stärka all denna forsknings- och innovationskapacitet.

(6)  Europeiska rådet i Barcelona den 15-16 mars 2002 fastslog, i linje med Lissabonstrategin, målet att öka det europeiska stödet till forskning och innovation till 3 % av EU:s BNP, varav två tredjedelar bör komma från privata investeringar.

(7)  Många medlemsstater, och också den europeiska industrin, måste därför öka sina forskningsinsatser så att forskningsstödet i det sjunde ramprogrammet blir framgångsrikt.

(8)  För att attrahera privata investeringar på ett effektivare sätt och se till att forskning och utveckling effektivt bidrar till att förbättra Europas konkurrenskraft bör lämpliga åtgärder vidtas inom det sjunde ramprogrammet för att i ett tidigt skede av forskningsprocessen skydda immateriella rättigheter. Detta är särskilt viktigt för små och medelstora företag, som har färre kompletterande fördelar på en konkurrensutsatt marknad.

(9)  Det sjunde ramprogrammet måste sträva efter att, förutom att se till att den europeiska ekonomin är konkurrenskraftig genom ökade investeringar i vetenskap, garantera att vetenskaplig forskning som får stöd av EU om möjligt används för gemenskapens bästa, särskilt på områden där marknaden inte investerar.

(10)  Skatteincitament kan utgöra ett lämpligt verktyg för att öka resurserna till europeisk forskning.

(11)  Det övergripande syftet med hela sjunde ramprogrammet måste vara att bidra till att göra EU till världsledande inom forskning. Ramprogrammet måste således vara starkt inriktat på att främja och investera i forskning av världsklass. Det är därför absolut nödvändigt att de särskilda programmen genomförs på basis av principerna om vetenskaplig excellens snarare än på basis av andra prioriteringar. Endast om man skapar möjligheter för den senaste forskningen kan EU bli världsledande inom forskning.

(12)  Europaparlamentet har flera gånger betonat vikten av forskning, teknisk utveckling och kunskapens ökade betydelse för ekonomisk tillväxt, social välfärd och en sund miljö, särskilt i sin resolution av den 10 mars 2005 om vetenskap och teknik - politiska riktlinjer för forskningsstöd i Europeiska unionen(5).

(13)  Gemenskapen bör fastställa de vetenskapliga och tekniska mål som skall uppnås under sjunde ramprogrammet för perioden 2007–2013 med beaktande av forskningsbehoven inom all gemenskapspolitik och med ett brett stöd från den europeiska industrin, forskarvärlden, universitet och andra berörda parter. När kommissionen 2011 lägger fram sitt förslag till översyn av budgetramen (enligt vad som föreskrivs i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(6)) bör den särskilt beakta, både på inkomst- och utgiftssidan, målen i Lissabonstrategin och detta skall återspeglas genom att sjunde ramprogrammet erhåller ytterligare finansiering.

(14)  De europeiska tekniska plattformarna och de gemensamma teknikinitiativen är särskilt viktiga för industriforskningen. De europeiska tekniska plattformarna kan utvecklas till ett allmänt instrument för att främja europeisk konkurrenskraft.

(15)  I linje med dessa mål bör sjunde ramprogrammet bygga vidare på resultaten av sjätte ramprogrammet med sikte på inrättandet av det europeiska området för forskningsverksamhet och driva dem vidare mot utvecklingen av en kunskapsbaserad ekonomi och ett kunskapsbaserat samhälle i Europa, så att Lissabonmålen kommer att uppnås i alla sektoriella politikområden inom gemenskapen. Av dessa mål är följande särskilt viktiga:

(16)  Gränsöverskridande samarbete på alla nivåer inom EU bör stödjas.

(17)  Dynamiken, kreativiteten och spetskompetensen inom europeisk forskning vid kunskapens gränser bör ökas. Mot bakgrund av detta bör stöd till mer spekulativ grundforskning vara en självklar prioritering i sjunde ramprogrammet.

(18)  Den mänskliga potentialen inom forskning och teknik i Europa bör stärkas kvantitativt och kvalitativt. Bättre utbildning och tillgång till forskningsmöjligheter är de främsta medlen för att nå detta mål, bland annat genom ett väsentligt ökat kvinnligt deltagande i forskningen och genom att forskarnas rörlighet uppmuntras. Medlemsstaterna bör i detta syfte uppmanas att tillämpa den europeiska stadgan för forskare och riktlinjerna för rekrytering av forskare, vilka båda är viktiga för att skapa ett verkligt europeiskt område för forskningsverksamhet.

(19)  Dialogen mellan vetenskap och samhälle i Europa bör stärkas för att utveckla en vetenskap och en forskningsagenda som bemöter medborgarnas oro, bland annat genom att främja kritiskt tänkande. Dialogens syfte är att återskapa allmänhetens förtroende för vetenskap.

(20)  Särskild uppmärksamhet bör riktas mot unga forskare och forskare i början av sin yrkesbana för att underlätta en vetenskaplig karriär under livets mest produktiva period och för att dessa forskare skall kunna spela en viktig roll i alla verksamheter inom det sjunde ramprogrammet. Unga forskare och forskare i början av sin yrkesbana bör vara en stark drivkraft för vetenskapen i Europa. Konkreta åtgärder bör i detta avseende vidtas i alla verksamheter inom de särskilda programmen: Samarbete, Idéer och Människor.

(21)  Den innovativa aspekten i sjunde ramprogrammet är begreppet om en europeisk forskning "vid kunskapens gränser" och att excellens är det vägledande kriteriet i detta sammanhang. Den mänskliga potential som EU förfogar över bör användas på bästa sätt.

(22)  Den överföringskapacitet för forskning, teknik och innovation som finns i Europa bör ökas och ett optimalt utnyttjande av den säkerställas genom en öppen innovationsstrategi för att stödja framväxten av en världsledande forskning i Europa. Befrielse från företagsskatt på sådant finansiellt stöd från gemenskapen som små och medelstora företag erhållit inom ramen för sjunde ramprogrammet skulle därför kunna diskuteras.

(23)  Omsättningen av resultaten från högkvalitativ forskning i produkter, processer och tjänster måste stimuleras.

(24)  Den vetenskapliga excellensen i projektförslagen bör vara det utslagsgivande kriteriet för att bevilja finansiellt stöd från gemenskapen.

(25)  Med hänsyn till det till fördraget fogade protokollet om djurskydd och djurens välfärd bör forskning om alternativa teststrategier, och särskilt metoder som inte innefattar djur inom alla forskningsområden, främjas och öka för att minska användningen av djur i forskning och tester så att användningen av djur till slut kan upphöra helt.

(26)  För att uppnå dessa mål måste fyra typer av verksamhet främjas – gränsöverskridande samarbete kring strategiska teman (Samarbete), forskardriven forskning baserad på initiativ från forskarvärlden (Idéer), stöd till enskilda forskare (Människor) och stöd till forskningskapacitet (Kapacitet).

(27)  Under Samarbete bör stöd ges till gränsöverskridande samarbete i lämplig omfattning i och utanför EU inom ett antal olika temaområden som motsvarar viktiga områden för utvecklingen av kunskap och teknik där forskningen bör stödjas och stärkas för att Europas sociala, ekonomiska, miljö- och folkhälsomässiga och industriella utmaningar skall kunna hanteras, allmänhetens intresse tillgodoses och utvecklingsländerna bistås. Så långt det är möjligt kommer detta program att vara flexibelt och tillåta uppdragsorientering som skär tvärsöver temaprioriteringar. För att se till att små och medelstora företags intressen tillgodoses i när de europeiska tekniska plattformarna genomför sina beslutsförfaranden bör de i sådana forum företrädas av både nationella och internationella representanter. Programmet bör också se till att EU kan behålla sin ledande position inom samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning när det gäller samspelet mellan ny teknik och människor och teknikens betydelse för den allmänna samhällsutvecklingen.

(28)  Under Idéer bör verksamheten genomföras av ett europeiskt forskningsråd som bör vara mycket självständigt. Det är viktigt att på europeiska nivå utveckla en högkvalitativ forskning vid kunskapens gränser som uppvärderar och synliggör excellensen i Europa och höjer forskningsnivån i förhållande till den verksamhet som bedrivs i medlemsstaterna. Efter en inledande fas kommer Europeiska forskningsrådet att ha regelbundna kontakter med de europeiska institutionerna och forskarvärlden för att enas om en organisationsmetod som kan stödja Europeiska forskningsrådet i dess arbete och främja dess intressen i det offentliga livet.

(29)  Under Människor bör de mest begåvade personerna uppmuntras att slå in på forskarbanan; enhetlighet i forskarnas metoder och utbildning bör främjas, inbegripet i de yrkeskompetenser som forskarna förvärvat; det bör säkerställas att europeiska forskare stannar i eller återvänder till Europa; det bör göras lättare för forskare att gå över från offentliga till privata forskningsinstitut och tvärtom; och anslutningar bör göras för att locka forskare från hela världen till Europa. Särskilda insatser bör därför göras för att se till att examensbevis och yrkesmeriter som förvärvats inom gemenskapens territorium och i tredjeländer lättare skall bli ömsesidigt erkända. Det framgångsrika Marie Curie-programmet, som välkomnats av de sökande, bör drivas vidare med hjälp av befintliga instrument. Rörligheten för forskare i Europa bör prioriteras i syfte att säkra en omfattande spridning av kunskap och garantera att innovativ spetsforskning på olika områden får tillgång till engagerade och kompetenta forskare samt till ökade finansiella resurser.

(30)  Människor bör dessutom syfta till att stärka den mänskliga potentialen för forskning och teknik i Europa både kvalitativt och kvantitativt, bland annat genom att erkänna att arbetet som forskare utgör ett yrke. På detta sätt skulle man främja fortsatt excellens i grundforskningen och en enhetlig utveckling av den tekniska forskningen samtidigt som forskares mobilitet, både från och till Europa, skulle uppmuntras kraftigt.

(31)  Under Människor bör också barns nyfikenhet och intresse för vetenskap främjas i en omgivning som stimulerar nyfikenhet inför vetenskapen hos barn och ungdomar, genom att man lägger större vikt vid den vetenskapliga undervisningen på alla nivåer (inklusive i skolan) samt främjar ungdomars intresse för och deltagande i vetenskaplig verksamhet.

(32)  Under Kapacitet bör användningen och utvecklingen av forskningsinfrastrukturer optimeras; förfarandena för tillträde till sjunde ramprogrammet bör förenklas; spridningen av information om åtgärderna inom sjunde ramprogrammet bör främjas; små och medelstora företags innovativa kapacitet och deras förmåga att dra nytta av forskningen bör stärkas; utvecklingen av regionala forskningsdrivna kluster med potential att bli världsledande bör stödjas; forskningspotentialen i EU:s konvergensregioner och yttersta randområden bör frigöras; vetenskap och samhälle bör närma sig varandra genom integrering av forskning och spridning; övergripande åtgärder bör vidtas för att stödja det internationella samarbetet.

(33)  Gemensamma forskningscentret har det viktiga uppdraget att ge kundorienterat vetenskapligt och tekniskt stöd för utformning, utveckling, genomförande och övervakning av EU:s politik. Gemensamma forskningscentret bör ges kontinuerligt stöd för att det skall kunna fungera som ett referenscentrum för vetenskap och teknik i EU och vara oberoende av privata och nationella särintressen. Åtgärder bör vidtas för att se till att Gemensamma forskningscentret blir ett oberoende organ med vars hjälp gemenskapen kan bedöma risker för medborgarna, särskilt när det gäller miljörisker och livsmedelssäkerhet, och utföra energikonsekvensbedömningar.

(34)  Kommissionen har vid flera tillfällen erkänt att regionerna spelar en viktig roll för genomförandet av det europeiska området för forskningsverksamhet, t.ex i sitt meddelande om det europeiska området för forskningsverksamhet och den regionala dimensionen.

(35)  Sjunde ramprogrammet kompletterar de verksamheter som genomförs i medlemsstaterna och andra gemenskapsåtgärder som krävs för den övergripande strategiska insatsen för att uppnå Lissabonmålen, särskilt dem som avser strukturfonderna, jordbruk, utbildning, konkurrenskraft och innovation, industri, sysselsättning och miljö och bestämmelser om immateriella rättigheter. Vid sidan om stöd till forskningsprojekt, som utgör kärnan idet sjunde ramprogrammet, är det sålunda av största vikt att det stöder samordningen av nationella och regionala forskningsstrategier och forskningsprogram. Man bör betona de lokala myndigheternas viktiga bidrag till finansieringen av forskningen, och det sjunde ramprogrammet bör möjliggöra en förstärkning av synergieffekterna mellan de regionala strategierna och gemenskapens åtgärder. Kommissionens generaldirektorat för forskning ansvarar för att gemenskapens olika finansieringsprogram inklusive strukturfonderna, Europeiska utvecklingsfonden och ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation kompletterar varandra och ger upphov till synergieffekter. Sjunde ramprogrammet bör särskilt genom medlemsstaternas finansieringsprogram i de nyligen föreslagna innovationsdrivna strukturfonderna gynnas av ökad komplementaritet med strukturfonderna.

(36)  Små och medelstora företag bör kunna delta på lämpligt sätt i alla åtgärder och program inom ramen för det sjunde ramprogrammet. Verksamheter för innovation och små och medelstora företag som skall stödjas inom det sjunde ramprogrammet bör eftersträva största möjliga synergieffekter och komplementaritet med dem som genomförs inom ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation och med andra gemenskapsprogram och gemenskapsåtgärder. Dessa synergieffekter kommer att tillgodose behovet av ett förstärkt och förenklat angreppssätt på forskningsfinansiering, vilket är av särskild vikt för små och medelstora företag.

(37)  Det är därför viktigt att bättre skydda immaterialrätten och mer aktivt bekämpa pirattillverkning och varumärkesförfalskning på europeisk nivå, eftersom de allvarligt skadar europeiska små och medelstora företags innovationskapacitet.

(38)  Skydd av immateriella rättigheter är en viktig aspekt vid utvecklingen av ett europeiskt område för forskningsverksamhet. Den rättsliga grunden för Europeiska patentverket bör reformeras för att spegla förändringarna i de europeiska institutionerna och dess förfaranden bör förenklas genom ett enhetligt gemenskapspatent och i överensstämmelse med den princip som innebär att ensamrätt för att exploatera en uppfinning beviljas endast i utbyte mot, och i den utsträckning som det har utförts, en fullständig redovisning av uppfinningen. Den privata sektorns deltagande och det kommersiella utnyttjande av resultaten av vetenskaplig och teknisk forskning och innovation bör uppmuntras, men det måste finnas en balans mellan immateriella rättigheter och spridning av kunskap.

(39)  Nya särskilda forskningsprogram till förmån för små och medelstora företag bör fastställas.

(40)  Det är viktigt att näringslivet deltar och att vetenskaplig kunskap och tekniska färdigheter utnyttjas kommersiellt för att garantera att sjunde ramprogrammet bidrar till att Lissabonmålen uppnås, särskilt ökad tillväxt och fler arbetstillfällen.

(41)  Behovet av att fördubbla EU:s forskningsbudget är angeläget, med tanke på det breda stödet för en utökad räckvidd för ramprogrammets åtgärder, den hävstångseffekt som ramprogrammet har på nationella och privata investeringar, behovet av att göra det möjligt för gemenskapen att anta nya vetenskapliga och tekniska utmaningar och att fullt ut utnyttja sina forskares potential utan någon form av särbehandling, den avgörande roll som gemenskapsstödet har för att göra det europeiska forskningssystemet mer ändamålsenligt och effektivt samt det bidrag ett utökat sjunde ramprogram ger till ansträngningarna att finna lösningar på klimatförändringar och hållbarhet, att förbättra den europeiska befolkningens hälsa samt att stärka Lissabonstrategin(7).

(42)  Med tanke på översynen efter halva tiden av användningen av nya instrument i sjätte ramprogrammet och femårsutvärderingen av ramprogrammet har ett nytt tillvägagångssätt utformats som bör göra det möjligt att lättare, effektivare och på ett mer flexibelt sätt uppnå de politiska målen för EU:s forskningspolitik. I detta syfte bör ett antal enklare "finansieringsmetoder" med större flexibilitet och frihet användas för stöd till de olika åtgärderna, var för sig eller tillsammans och deltagarna bör få större självständighet beträffande förvaltningen. Dessa enklare "finansieringsmetoder" bör omfatta regler (såsom minimibelopp för vissa utgiftsposter) som är ägnade att minska eventuella obalanser. Deltagarna i sjunde ramprogrammet bör tillåtas medverka vid val av instrument och garanteras större självständighet beträffande förvaltningen.

(43)  Med beaktande av de administrativa villkoren för deltagande är det mycket viktigt för deltagarna att man inför snabba förfaranden för beslutsfattande, ingående av avtal och utbetalning samt garanterar öppenhet, operativ effektivitet och klarhet med avseende på rättsliga bestämmelser och gemenskapens finansiella åtaganden.

(44)  Gemenskapens behörighet på områdena för forskning och teknisk utveckling fastställs i artiklarna 163-167 i fördraget. I dessa bestämmelser anges det bl.a. att gemenskapen skall komplettera den verksamhet som bedrivs i medlemsstaterna för att stärka den vetenskapliga och teknologiska grunden för gemenskapens industri, främja utvecklingen av den internationella konkurrensförmågan och underlätta forskningsinsatserna.

(45)  Gemenskapens behörighet på forskningsområdet kompletterar därmed medlemsstaternas behörighet, och gemenskapen bör använda sig av denna kompletterande behörighet främst för åtgärder för ekonomiskt stöd och/eller icke-bindande samordning eller för att stödja eller komplettera de nationella åtgärderna. Den kan aldrig, inte ens indirekt, ta sig uttryck i en harmonisering av de nationella bestämmelserna.

(46)  Genomförandet av sjunde ramprogrammet kan leda till tilläggsprogram där endast vissa medlemsstater deltar, till att gemenskapen deltar i program som inletts av flera medlemsstater eller till bildandet av gemensamma företag eller andra arrangemang enligt artiklarna 168, 169 och 171 i fördraget.

(47)  Gemenskapen har ingått en rad internationella överenskommelser på forskningsområdet och insatser bör göras för att stärka det internationella forskningssamarbetet i syfte att dra största möjliga nytta av forsknings- och utvecklingsverksamhetens internationalisering, bidra till produktionen av globala kollektiva nyttigheter och ytterligare integrera gemenskapen i den globala forskarvärlden.

(48)  Det finns redan en avsevärd mängd vetenskaplig kunskap som på ett drastiskt sätt kan förbättra livet för människorna i utvecklingsländerna; det sjunde ramprogrammet bör i så långt det är möjligt bidra till att millennieutvecklingsmålen uppnås senast 2015.

(49)  Att de mindre utvecklade regionerna i EU deltar och att resultaten av forskning och teknisk utveckling får en större spridning är mycket viktigt för den europeiska konkurrenskraften, överbryggandet av den tekniska klyftan och för den sociala sammanhållningen.

(50)  Sjunde ramprogrammet bör bidra till att främja tillväxt, hållbar utveckling och miljöskydd och särskilt till att tackla problemet med klimatförändringar och de allt allvarligare extrema väderleksförhållanden som följer därav.

(51)  All forskningsverksamhet som genomförs inom ramen för sjunde ramprogram bör vara förenlig med grundläggande etiska principer, bl.a. de som ingår i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Yttrandena från Europeiska gruppen för etik inom vetenskap och ny teknik beaktas och kommer att beaktas. Forskningsverksamhet som syftar till mänsklig kloning, ärftliga förändringar av människors arvsmassa eller skapande av mänskliga embryon enbart för produktion av stamceller bör inte finansieras inom sjunde ramprogrammet. Forskning om användning av mänskliga stamceller kan komma att finansieras inom sjunde ramprogrammet beroende dels på innehållet i forskningsförslaget, dels på lagstiftningen i den eller de berörda medlemsstaterna.

(52)  Inom ramen för sjunde ramprogrammet kommer man med lämpliga åtgärder att aktivt främja kvinnors roll inom vetenskap och forskning i syfte att uppmuntra fler kvinnor att engagera sig i denna miljö, inte minst genom att vidta åtgärder för att skapa en balans mellan arbete och familj, varvid barnomsorg bör säkerställas i enlighet med ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Barcelona. Vidare bör lämpliga forsknings teman väljas för att bidra till att uppnå full jämställdhet på alla områden i samhälls- och arbetslivet.

(53)  Ansökningsomgångar enligt sjunde ramprogrammet kan offentliggöras så tidigt som ett år innan beslut om ansökningsomgången antas, under förutsättning att medel finns tillgängliga påföljande år. Oberoende av tidpunkten för offentliggörandet av ansökningsomgången och utan att artikel 115 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(8) påverkas bör alla kriterier som tillämpas för tilldelning av stöd (särskilt kriterierna för uteslutning i artiklarna 93 och 94 i den förordningen) anges i ansökningsomgången, där hänvisning till standarder kan ingå. Kriterierna, i den lydelse de hade vid tidpunkten för offentliggörandet av ansökningsomgången, bör vara bindande under hela ansökningsomgången.

(54)  Lämpliga åtgärder – som står i proportion till gemenskapens finansiella intressen och medför minsta möjliga byråkrati – bör vidtas för att kontrollera dels hur effektivt det beviljade stödet är, dels hur effektivt medlen används och för att förhindra oegentligheter och bedrägerier, och nödvändiga mått och steg bör vidtas för att återkräva stöd som gått förlorat, utbetalats felaktigt eller använts på fel sätt i enlighet med rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen(9), (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter(10) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF)(11).

(55)  Det är viktigt att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning av sjunde ramprogrammet, att det genomförs på ett så effektivt och användarvänligt sätt som möjligt och att det samtidigt är rättsligt säkert och tillgängligt för samtliga deltagare. Det är nödvändigt att se till att förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 och kraven på förenkling och bättre lagstiftning efterlevs. De förenklade förfaranden som används för att genomföra sjunde ramprogrammet kommer att bidra till att genomförandebestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr [.../...] av den [...] om regler för företags, forskningscentrums och universitets deltagande i sjunde ramprogrammet och för spridning av forskningsresultat (2007-2013)(12) (reglerna för deltagande).

(56)  Av lämplighetsskäl och i linje med föregående skäl är det viktigt att reglerna för deltagande helt och fullt återspeglar den anda av förenkling som legat till grund för utformandet av detta beslut. Förenkling är grundläggande för att alla berörda parter skall få tillgång till sjunde ramprogrammet.

(57)  Organ som beviljar ekonomiskt stöd bör i samarbete inrätta ett gemensamt organ som skall ha till uppgift att informera och ge råd till de sökande. Framför allt bör detta organ fastställa gemensamma standarder för ansökningshandlingarna för liknande stöd, bevaka att ansökningshandlingarna är läsliga och inte alltför omfattande, informera potentiella sökande (särskilt genom seminarier och tillhandahållande av vägledningar) och förvalta en databas där kommissionen registrerar sökande.

(58)  Tilldelningsförfarandet bör i princip delas upp i flera steg; det första steget är en snabb bedömning av godtagbara ansökningar. Om det redan på det här stadiet visar sig att en ansökan inte kommer att kunna tillstyrkas, bör den sökande upplysas om detta i enlighet med artikel 116.3 i förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002. Varje efterföljande steg i förfarandet måste tydligt skiljas från det tidigare steget, särskilt när det gäller omfattning och innehåll för de underlag som den sökande skall lämna in. Om en sökande skall lämna in en viss handling bör detta endast krävas en gång per förfarande. När informationen har samlats in bör den lagras i en databas i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 109a i den förordningen. Syftet är att snabbt kunna avsluta förfarandet. Utan hinder av principerna i artikel 109.1 i den förordningen bör utanordnaren genom hela förfarandet se till att de krav som ställs på sökanden i form av publikationer, dokumentation och andra obligatoriska underlag inte är oproportionerligt stora i förhållande till stödets storlek.

(59)  De funktioner och uppgifter som kommissionen föreslagit för de nya genomförandeorganen vad gäller administrationen och förvaltningen av rörlighet och de särskilda stödåtgärderna för små och medelstora företag är tydligt definierade i reglerna för deltagande.

(60)  I denna rättsakt fastställs, för hela den tid programmet pågår, en budgetram som utgör den särskilda referensen för budgetmyndigheten enligt punkt 37 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 under budgetförfarandet.

(61)  Eftersom målet för de åtgärder som i enlighet med artikel 163 i fördraget skall vidtas för att bidra till inrättandet av ett kunskapssamhälle och en kunskapsbaserad ekonomi i Europa inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå genom ett förstärkt partnerskap med de europeiska regionerna, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål,

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Inrättande av ramprogrammet

Ett ramprogram för gemenskapens verksamhet på området för forskning och teknisk utveckling, inbegripet demonstration, nedan kallat "sjunde ramprogrammet", upprättas härmed för perioden 1 januari 2007–31 december 2013.

Artikel 2

Mål och verksamhet

(1)  Stöd från sjunde ramprogrammet skall utgå för de verksamheter som anges i punkterna 2–5. Målen och de allmänna riktlinjerna för dessa verksamheter beskrivs i bilaga I.

(2)  Samarbete: Stöd ges till alla typer av forskningsåtgärder som genomförs inom ramen för gränsöverskridande samarbete på följande temaområden:

(3)  Idéer: Stöd ges till forskardriven forskning som utförs inom alla områden av enskilda forskarlag som konkurrerar på europeisk nivå.

(4)  Människor: Den mänskliga potentialen för forskning, teknisk utveckling och entreprenörskap i Europa skall stärkas kvantitativt och kvalitativt och stöd skall ges till ökad rörlighet för forskare i Europa.

(5)  Kapacitet: Stöd till de huvudaspekter som rör kapaciteten hos europeisk forskning och innovation som t.ex. forskningsinfrastruktur; regionala forskningsdrivna kluster; utveckling av hela forskningspotentialen i gemenskapens konvergensregioner och yttersta randområden; forskning till förmån för små och medelstora företag; frågor i samband med vetenskapen i samhället; övergripande internationellt samarbete.

(6)  Stöd från sjunde ramprogrammet skall även utgå för de icke-nukleära direkta vetenskapliga och tekniska åtgärder som genomförs av Gemensamma forskningscentret (GFC) enligt definitionen i bilaga I.

Artikel 3

Särskilda program

Sjunde ramprogrammet skall genomföras med hjälp av särskilda program. I dessa program skall det fastställas exakta mål samt närmare villkor för genomförandet i enlighet med förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002.

Artikel 4

Högsta totalbelopp och andelar av anslaget för varje program

1.  Det vägledande högsta totalbeloppet för gemenskapens finansiella deltagande i sjunde ramprogrammet skall uppgå till 50 524 000 000 EUR för sjuårsperioden från och med den 1 januari 2007. Detta belopp skall fördelas på de verksamheter och åtgärder som avses i artikel 2.2–2.6 enligt följande (miljoner euro):

2.  Den preliminära fördelningen mellan temaområdena för varje verksamhet som avses i punkt 1 fastställs i bilaga II.

3.  Reglerna för gemenskapens finansiella deltagande i det sjunde ramprogrammet fastställs i bilaga III.

4.  Dessa belopp skall justeras när budgetramen ses över i enlighet med det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006.

5.  Kommissionen skall i förväg informera budgetmyndigheten om den avser att avvika från den fördelning av utgifter som anges i anmärkningarna och i bilagan till Europeiska unionens årliga allmänna budget.

Artikel 5

Skydd av gemenskapernas finansiella intressen

För de gemenskapsåtgärder som finansieras inom ramen för detta beslut skall förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 gälla vid varje överträdelse av gemenskapslagstiftningen, även av kontraktsskyldigheter som fastställts på grundval av programmet, på grund av en ekonomisk aktörs handling eller underlåtenhet, som har lett till eller skulle leda till skada för Europeiska unionens allmänna budget eller för de budgetar som förvaltas av dem, till följd av en omotiverad utgift.

Artikel 6

Etiska principer

1.  All forskningsverksamhet som genomförs inom sjunde ramprogrammet skall vara förenlig med grundläggande etiska principer

2.  Följande forskningsområden får inte finansieras inom det sjunde ramprogrammet:

3.  Forskning om användning av mänskliga stamceller, både adulta och embryonala, får finansieras beroende dels på innehållet i forskningsförslaget, dels på lagstiftningen i den eller de berörda medlemsstaterna.

Alla sådana ansökningar om finansiering skall innehålla uppgifter om de åtgärder för licensiering och kontroll som skall vidtas av de behöriga myndigheterna i medlemsstaten.

Institutioner, organisationer och forskare som har tillstånd att forska på mänskliga embryonala stamcellslinjer skall underkastas sträng licensiering och kontroll i enlighet med lagstiftningen i den eller de berörda medlemsstaterna.

4.  En omprövning av de forskningsområden som avses ovan skall göras under den andra fasen av programmet mot bakgrund av de vetenskapliga framstegen.

Artikel 7

Övervakning, utvärdering, bedömning och översyn

1.  Kommissionen skall, biträdd av externa experter, kontinuerligt och systematiskt se över detta ramprogram och de särskilda programmen och minst två gånger under programmet göra en preliminär utvärdering, en 2009 och en 2011, baserad på empiriska metoder. Vid behov skall kommissionen föreslå ändringar av målen och forskningsverksamheten för att förbättra deras effektivitet och verkan samt för att beakta nya forskningsområden. Nya finansieringsinstrument och reglerna för deltagande skall också utvärderas när det gäller förenkling och flexibilitet. Resultaten av utvärderingen, inklusive slutsatserna av nya åtgärders och strukturers effektivitet, särskilt det europeiska forskningsrådets och de gemensamma teknikinitiativens, men även resultaten av förenklingsförfarandena, skall presenteras för Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

Innan sjunde ramprogrammet inleds skall det fastställas vilka uppgifter som krävs för en grundlig utvärderingsrapport om konsekvenserna, med syfte att garantera att följdriktiga datametoder används för att sammanställa informationen. Kommissionen skall även sammanställa uppgifter som visar hur stöd enligt det sjunde ramprogrammet har fördelats inom EU.

2.  Två år efter det att det sjunde ramprogrammet har avslutats skall kommissionen låta oberoende experter göra en extern utvärdering av dess motivering, genomförande och resultat.

Kommissionen skall överlämna resultatet av denna utvärdering, tillsammans med sina egna kommentarer, till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén.

Utfärdat i ... den ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

VETENSKAPLIGA OCH TEKNISKA MÅL, HUVUDLINJER FÖR TEMAN OCH VERKSAMHETER

För att bidra till inrättandet av ett kunskapsbaserat samhälle skall sjunde ramprogrammet genomföras i linje med de allmänna målen i artikel 163 i fördraget och grundas på det europeiska området för forskningsverksamhet. Det skall stärka spetskompetensen inom vetenskaplig och teknisk forskning med hjälp av de fyra programmen samarbete, idéer, människor och kapacitet.

Följande strategiska linjer kommer att stödjas av programmet: det europeiska området för forskningsverksamhet, engagemang från små och medelstora företags sida, investeringar från den privata sektorn, policybaserad forskning, överensstämmelse med nationella strategier, insatser för att locka till sig och behålla forskare inom EU samt tekniköverföring.

Europa måste sträva efter excellens i forskning för att bli en huvudaktör inom spetsforskning, teknisk utveckling och demonstration.

I SAMARBETE

I denna del av sjunde ramprogrammet ges stöd till gränsöverskridande samarbete oavsett omfattning i och utanför EU inom ett antal olika Temaområden. Dessa motsvarar huvudområden för utvecklingen av kunskap och teknik där högkvalitativ forskning måste stödjas och stärkas för att Europas sociala, ekonomiska, miljömässiga och industriella utmaningar och forskningsområden som tidigare har negligerats, särskilt de medicinska behoven i utvecklingsländer, skall kunna hanteras.

Det övergripande målet är att bidra till en hållbar utveckling.

Dessa teman är brett definierade på en relativt hög nivå så att de kan anpassas till ändrade behov och möjligheter som kan uppkomma under sjunde ramprogrammets löptid. För vart och ett av dem har ett antal verksamheter fastställts som anger huvudlinjerna för gemenskapsstödet. Dessa har fastställts på grundval av hur de bidrar till att uppnå EU:s mål, även med avseende på övergången till ett kunskapssamhälle, relevant potential för europeisk forskning och vilket mervärde stödet på EU-nivå till dessa områden medför.

Effektiv samordning mellan temaområdena och de ämnesövergripande vetenskapliga områdena uppmärksammas särskilt. En gemensam ansökningsomgång kommer således att anordnas, med särskild vikt lagd vid de tvärvetenskapliga aspekterna, för de temaprioriteringar som klart och tydligt innebär samverkan mellan olika vetenskaper, såsom samhällsvetenskap och naturvetenskap. Ansökningsomgångar kommer därför att inbegripa kriterier för att bedöma hur hög den tvärvetenskapliga nivån är.

Medverkan av små och medelstora företag – särskilt kunskapsbaserade små och medelstora företag – skall garanteras genom praktiska stödåtgärder samt kvantitativ och kvalitativ övervakning av de resultat som uppnås.

Tvärvetenskaplig verksamhet uppmuntras genom temaöverskridande angreppsätt för ämnen inom forskning och teknik som är relevanta för mer än ett tema.

När det gäller områden av framför allt industriell betydelse har ämnena fastställts på grundval av bl.a. det arbete som utförts inom olika europeiska teknikplattformar som inrättats i sådana sammanhang där Europas konkurrenskraft, ekonomiska tillväxt och välfärd beror av betydande framsteg inom forskning och teknik på medellång till lång sikt.

De elva temaområdena omfattar också sådan forskning som krävs för att underbygga utformningen, genomförandet och utvärderingen av EU:s politik, liksom även standardförberedande forskning och forskning som bedrivs samtidigt med standardiseringsarbete samt oberoende expertis som kan bidra till att förbättra samverkan och konkurrenskraft genom en förbättring av kvaliteten på standarder och genomförandet av dem.

För att förbättra spridningen och användningen av resultaten av forskningen i EU skall spridningen av kunskap och överföringen av resultat, även till beslutsfattare, stödjas på alla temaområden, bl.a. genom finansiering av nätverksinitiativ, seminarier och evenemang, stöd från externa experter samt genom informationstjänster och elektroniska tjänster, framför allt Cordis. Åtgärder till stöd för innovationer genomförs inom ramen för ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation. Stöd ges även för initiativ till dialoger om vetenskapliga frågor och forskningsresultat med allmänheten utanför forskarvärlden och på området vetenskaplig kommunikation och utbildning. Etiska principer, jämställdhetsaspekter och deltagande av forskare i början av sin yrkesbana kommer att beaktas.

Gemenskapen kommer att stödja tekniköverföring och bidra till att överbrygga klyftan mellan forskning och kommersialisering genom att anslå medel till Europeiska investeringsfonden för förvaltning av en tekniköverföringsfacilitet. I enlighet med villkor som specifieras i de särskilda programmen och i reglerna för deltagande, kommer detta instrument att finansiera tekniköverföring från universitet, forskningscenter eller andra rättsliga enheter som är verksamma på området för tekniköverföring.

Eftersom så många olika verksamheter finansieras genom sjunde ramprogrammet måste verksamheterna verkligen integreras och samordnas. För att undvika fragmentering och överlappning av kompetensområden bör samarbetet i den långsiktiga forskningsagendan öka mellan nationella och europeiska forskningsprogram och mellan ekonomiska aktörer.

Små och medelstora företag, särskilt kunskapsintensiva små och medelstora företag, kommer att ges särskild uppmärksamhet för att garantera deras deltagande i gränsöverskridande samarbete. Konkreta åtgärder, inklusive särskilda ansökningsomgångar för små och medelstora företag, "nationella forskarpris" och stödåtgärder för att underlätta små och medelstora företags deltagande, kommer därför att vidtas under hela programmet "Samarbete". Målet kommer att vara att åtminstone 15 procent av budgeten för programmet "Samarbete" går till de små och medelstora företagen. För att uppfylla detta mål skall de små och medelstora företagens deltagande underlättas genom strategiska projekt eller kluster i samband med projekt inom prioriterade teman eller europeiska teknikplattformar.

För att konkurrenskraften hos europeisk forskning skall kunna öka måste potentialen i hela det europeiska området för forskningsverksamhet frigöras. Projekt med syfte att tillhandahålla vetenskaplig excellens och samtidigt utveckla ett verkligt europeiskt område för forskningsverksamhet genom att bilda konsortier på bred basis kommer därför att skapa förutsättningar för ett optimalt användande av mänskliga och ekonomiska resurser.

Europeiska teknikplattformar

Europeiska teknikplattformar är mekanismer som för samman samtliga intresserade aktörer i syfte att utarbeta deras respektive strategiska forskningsagendor och följa upp dessa med en konkret fördelning av uppgifter dem emellan.

Europeiska teknikplattformar kommer att underlätta deltagande av enskilda företag (särskilt små och medelstora företag) eller grupper av företag i forskningsprojekt som berör deras speciella kompetensområden.

För att till fullo utnyttja deras potentiella konkurrenskraft skall regionala forskningsdrivna kluster kunna delta i europeiska teknikplattformar.

Finansiella institutioner bör uppmuntras att mobilisera kapital för att underlätta lån till projekt som förverkligar strategiska forskningsagendor genom att använda alla finansieringsalternativ, inklusive finansieringsinstrumentet för riskdelning, ett instrument inom sjunde ramprogrammet.

Europeiska teknikplattformar bör använda sig av de omfattande erfarenheter som kluster inom Eureka har gjort, vilka framgångsrikt bidragit till tillväxten av de strategiska forskningsområdena i Europa.

Forskningssamverkan

Forskningssamverkan utgör merparten av och kärnan i EU:s forskningsfinansiering. Syftet är att, inom de områden som har störst betydelse för kunskapsutvecklingen, upprätta forskningsprojekt och forskningsnätverk av högsta kvalitet som skall kunna locka forskare och investeringar från Europa och resten av världen.

För att stödja utvecklingen av det europeiska området för forskningsverksamheter bör de existerande institutionerna och universiteten, i deras egenskap av starka forskningsmiljöer inom vetenskaplig och teknisk forskning, stödjas så att de utvecklar och höjer sin excellens, genom att öka antalet kontaktpunkter och den allmänna samordningen med annan forskning och innovation som bedrivs på nationell och regional nivå. Detta uppnås genom ett nytt nätverkssamarbete och nya integrationsuppgifter i expertnätverkens ansvarsområde.

Detta mål kommer att åstadkommas genom stöd till forskningssamverkan med hjälp av en rad olika finansieringsmetoder. Det allra största antalet projekt kommer att vara samarbetsprojekt och expertnätverk samt stöd- och samordningsåtgärder (se bilaga III). Samarbetsprojekt bör omfatta forsknings- och demonstrationsverksamhet som för resultat närmare marknaden och kopplar ihop denna åtgärd med instrument inom ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation.

Gemensamma teknikinitiativ

I ett begränsat antal fall finns det på grund av FoTU-målets omfattning och storleken på de resurser som det handlar om skäl att upprätta långsiktiga offentlig-privata partnerskap i form av gemensamma teknikinitiativ. Dessa nya instrument skall grunda sig på de verksamheter som utvecklats av europeiska teknikplattformar och kommissionen måste garantera en smidig övergång från de strategiska forskningsagendorna. Tydligt definierade kriterier och riktlinjer måste fastställas för urvalet av gemensamma teknikinitiativ. Eftersom de genomförs med stöd av artikel 171 i fördraget måste sådana gemensamma initiativ kombinera offentlig och privat finansiering. Europeiska investeringsbanken (EIB) måste mobilisera kapital för att underlätta lån genom finansieringsinstrumentet för riskdelning. Finansieringsinstrumentet för riskdelning, som genomförs gemensamt av EIB och kommissionen, måste förvaltas av en behörig gemensam kommitté och organiseras som ett av sjunde ramprogrammets instrument. Den måste sammanställa en rapport som innehåller rekommendationer för fördelningen av budgeten bland prioriteringarna för forskning och teknisk utveckling i de gemensamma teknikinitiativen i överensstämmelse med prioriteringarna från Europeiska rådets möte i Barcelona. Dessa åtgärder skall också samordnas med Europeiska investeringsfonden för att ge de små och medelstora företagen finansiella resurser.

Med tanke på de gemensamma teknikinitiativens stora omfattning och särskilda komplexitet görs betydande ansträngningar för att garantera initiativens öppenhet i linje med principerna om excellens. Särskilt uppmärksammas den övergripande samstämmigheten och samordningen mellan gemensamma teknikinitiativ och nationella program och projekt inom samma områden. Genomförandet av dessa bör omfatta särskilda färdplaner som syftar till att inkludera små och medelstora företag och tekniköverföring, samt program för utbildning av deltagande forskare. Medlemsstaterna och kommissionen skall tillsammans sträva efter att skapa samstämmiga samordningsåtgärder och tillhandahålla det finansiella stödet för deras genomförande.

Samordning av forskningsprogram som inte finansieras av gemenskapen

För åtgärder inom detta område används framför allt två verktyg – ERA-NET och gemenskapens deltagande i gemensamt genomförda nationella forskningsprogram (artikel 169 i fördraget). Åtgärderna kan omfatta ämnen som inte är direkt förknippade till de elva temana under förutsättning att de ger tillräckligt mervärde för EU. Åtgärderna används också för att förbättra komplementariteten och öka samverkansvinsterna mellan sjunde ramprogrammet och verksamhet som genomförs inom ramen för mellanstatliga strukturer som t.ex. Eureka och COST(13).

Internationellt samarbete

Denna del av sjunde ramprogrammet omfattar det internationella samarbetet på varje temaområde och mellan teman. Genomförandet av det samordnas med det internationella samarbetet inom människor och kapacitetprogrammen.

En övergripande strategi för internationellt samarbete inom sjunde ramprogrammet skall utarbetas där mål, europeiska intressen och särskilda samarbetsområden med varje grupp av länder fastställs. Strategin skall ange de områden där tredjeländers deltagande skall vara begränsat, t.ex. i säkerhetsforskningen.

TEMAN

1.  Hälsa

Syfte

Att förbättra de europeiska medborgarnas hälsa, öka konkurrenskraften och den innovativa kapaciteten hos europeisk hälsorelaterad industri och affärsverksamhet, samt ta itu med globala hälsofrågor, däribland framväxande epidemier och försummade sjukdomar. Forskningen skall syfta till att bättre förebygga sjukdomar och utveckla verkningsfulla behandlingsmetoder och läkemedel samtidigt som en rättvis tillgång till resultaten av den offentligt finansierade forskningen garanteras. Betoningen ligger på överbryggande forskning (att omsätta grundforskningsresultat i kliniska tillämpningar), utveckling och validering av nya terapier, hälsofrämjande och förebyggande metoder, diagnosverktyg och diagnosteknik och de senaste forskningsbaserade hjälpmedlen samt system för hållbar och effektiv hälsovård.

Bakgrund

Kartläggningen av människans arvsmassa och de senaste framstegen inom den postgenomiska forskningen har revolutionerat forskningen om människans hälsa och sjukdomar. För att integrera de stora datamängderna, förstå de underliggande biologiska processerna och utveckla nyckelteknik för hälsorelaterad bioindustri krävs kritiska massor av olika typer av expertkunskap och resurser som inte finns på nationell nivå. De stora framsteg inom den överbryggande hälsoforskningen, som krävs för att den biomedicinska forskningen skall kunna ge praktiska resultat, förutsätter också tvärvetenskapliga och alleuropeiska metoder där olika berörda parter ingår. Med hjälp av sådana metoder kan Europa bidra på ett mer effektivt sätt till internationella insatser i kampen mot sjukdomar av betydelse på global nivå.

För klinisk forskning om många sjukdomar (t.ex. cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, autoimmuna och smittsamma sjukdomar, allergier, epilepsi, trauma, reumatiska, respiratoriska, mentala och neurologiska sjukdomar, framför allt de som är förknippade med åldrandet som t.ex. osteoporos, Alzheimers sjukdom och Parkinsons sjukdom) krävs internationella multicenterprövningar för att ett tillräckligt antal patienter skall kunna undersökas på kort tid. För epidemiologisk forskning krävs många olika grupper och internationella nätverk för att betydande slutsatser skall kunna dras. Utvecklingen av nya tekniska metoder för biologiska läkemedel och celler, och ny diagnostik och behandling för sällsynta störningar kräver också metoder där många länder är inblandade för att antalet patienter i varje studie skall kunna höjas. Hälsopolitiskt driven forskning på europeisk nivå gör det också möjligt att jämföra modeller, system, data och patientmaterial som finns i nationella databaser och biobanker.

En stark EU-baserad biomedicinsk forskning bidrar till att stärka konkurrenskraften för den medicinska biotekniken, medicintekniken och läkemedelsindustrin i Europa. Genom ett samarbete mellan EU och utvecklingsländer kommer dessa att kunna öka sin forskningskapacitet. EU måste också spela en aktiv roll för att skapa en miljö som gynnar innovation inom den offentliga sektorn och läkemedelssektorn som är inriktad på folkhälsobehov, i synnerhet för att maximera framgångarna inom den kliniska forskningen. Genomförandet av MICE-projektet (studier om läkemedel för Europas barn) skall därför främjas. Ökad EU-baserad forskning om jonterapi (protoner och koljoner) kommer att skapa och ytterligare förbättra redan framgångsrika metoder för cancerbehandling och stärka konkurrenskraften inom växtgenteknik, konstruktionsindustrin (acceleratorteknik) och medicinteknikindustrin. Även på detta område bör den kliniska forskningens resultat maximeras. Europeisk forskning och innovation inom alternativa teststrategier, i synnerhet metoder som inte omfattar djurförsök, ger EU en världsledande roll när det handlar om att bemöta allmänhetens och berörda parters oro inför den kontinuerliga användningen av djur i biomedicinsk forskning och kan även skapa en marknad för olika sektorer inom näringslivet.

Forskningsbaserade små och medelstora företag är de huvudsakliga ekonomiska drivkrafterna för den industri som sysslar med medicinsk bioteknik och medicinteknik. Även om det nu finns fler bioteknikföretag i Europa än i USA är de flesta av dem små och inte lika mogna som sina konkurrenter. Offentliga och privata forskningsinsatser på EU-nivå underlättar utvecklingen av dem. EU-forskningen bidrar också till utvecklingen av nya normer och standarder för skapandet av lämpliga regler och bestämmelser för ny medicinteknik (t.ex. regenerativ medicin).

De verksamheter som omfattas beskrivs nedan och omfattar bl.a. forskning som är avgörande för de politiska kraven. Två frågor av strategisk betydelse, barns hälsa och den åldrande befolkningens hälsa, ingår i alla verksamheter och temaområden. För övrigt prioriteras hälsoforskningen kring a) nuvarande och framtida planerade sjukdomskostnader i ett europeiskt och globalt sammanhang och b) vetenskaplig kvalitet. Forskningsagendor som fastställts inom europeiska teknikplattformar, t.ex. de som gäller innovativa läkemedel och nanomedicin, får stöd där så är lämpligt. Som komplement till dessa och för att reagera på nya strategiska behov kan ytterligare åtgärder stödjas, t.ex. i fråga om hälsopolitiska frågor, åldrande och hälsa och säkerhet i arbetet.

Verksamheter

-  Bioteknik, generiska verktyg och teknik för människors hälsa

–  Forskning med hög kapacitet. Att främja försök som utförs inom den genomiska, postgenomiska och biomedicinska forskningen genom att utveckla nya metoder för tillverkning av cellmodeller, förbättra dataframställning, standardisering, insamling och analys, däribland forskning om DNA-avläsning, bioinformatik och superdatorer för strukturmodellering.

–  Spårning, diagnos och övervakning. Tonvikten ligger på metoder utan ingrepp eller som innebär minsta möjliga ingrepp och tekniker som DNA-chips och molekylär avbildning och diagnos. Diagnosverktyg som är direkt kopplade till behandling bör prioriteras.

–  Förutsäga terapiers lämplighet, säkerhet och effektivitet. Att fastställa och utveckla biologiska markörer i syfte att kvantifiera och validera dem. Att öka terapeutiska agenters tillgänglighet. Att utveckla och validera in vivo- och in vitrometoder och - modeller, inbegripet simulering, farmakogenomik och immunövervakning med inriktning på metoder för och andra alternativ till djurförsök, framför allt för att frångå användningen av icke-mänskliga primater, samt infertilitetsforskning.

–  Innovativa terapeutiska metoder och innovativ terapeutisk intervention. Att forska, konsolidera och säkerställa den fortsatta utvecklingen av avancerad terapi och teknik, däribland immunterapi, nya vacciner och metoder för att framställa dem, innovativ medicin och elektroniska implantat som kan tillämpas på många sjukdomar och störningar (även hos barn), liksom av nya behandlingsmetoder för regenerativ medicin och cellmedicin, genterapi, cellterapi, immunterapi och biomaterial samt skydd och regenerering av skadad vävnad genom somatisk stamcellsterapi.

–  Bioproduktion, däribland vektorisering: För att optimera nya metoder för framställning av molekyler.

-  Omsättning av forskningsresultat till gagn för människors hälsa

–  Integrering av biologiska data och processer och modellering av komplexa system – storskalig datainsamling, systembiologi och fysiologi samt bearbetning av cellmodeller och biologiska modeller. Att generera och analysera den stora mängd data som krävs för att bättre förstå de komplexa regleringsnät med tusentals gener, dessa geners mutationer och genprodukter samt cellsystem som styr grundläggande biologiska processer (exempelvis nybildning av synapser och celler). Fokus kommer att ligga på genomik, RNA, proteomik, populationsgenetik, komparativ genomik och funktionsgenomik.

–  Forskning om hjärnan och därmed relaterade sjukdomar, människans utveckling och åldrandet, med särskilt fokus på progressiva degenerativa sjukdomar samt olika former av epilepsi. Att undersöka processen för ett åldrande i hälsa och förbättra livskvaliteten för äldre.

–  Humanetologi. Studium av människan och den urbana, naturliga och kulturella miljön.

–  Överbryggande forskning om infektionssjukdomar och interaktioner mellan patogen och värd. Forskning om antimikrobiell resistens, det globala hotet som utgörs av HIV/aids, inklusive forskning om mikrobiocider, malaria och tuberkulos, svampinfektioner, hepatiter, samt framväxande epidemier (t.ex. sars och högpatogen influensa eller sjukdomar orsakade av arbovirus) liksom övriga potentiellt allvarliga infektionssjukdomar.

‐  Överbryggande forskning om stora sjukdomar – cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, allergier och andningssjukdomar, diabetes/fetma; reumatiska sjukdomar, sällsynta sjukdomar och andra kroniska sjukdomar (t.ex. osteoartrit). Att utveckla patientorienterade strategier från prevention till diagnos och behandling, inbegripet klinisk forskning och forskning om aktiva komponenter.

‐  Överbryggande forskning om yrkessjukdomar och sjukdomar som förorsakas av miljö- och arbetsrelaterade stressfaktorer (såsom astma och allergier). Att ta fram och analysera data med anknytning till dessa sjukdomar och arbetsplatsolyckor samt utveckla strategier för förebyggande verksamhet, diagnos och behandling (till exempel när det gäller muskel- och skelettbesvär).

‐  Överbryggande forskning om hälsotillståndet hos persontransportsystemens brukare eller kringboende. Studier om de långsiktiga och storskaliga effekterna.

‐  Palliativ medicin: Smärtterapi och symptomatisk terapi för alltjämt obotliga sjukdomar för att lindra patientens symptom så effektivt som möjligt.

-  Optimering av hälsovården för Europas medborgare

–  Omsättning av kliniska resultat i klinisk praxis. Att studera avancerad datastödd upptäckt, stödsystem för kliniska beslut och andra IT-verktyg för att förbättra arbetsflödet, höja kvaliteten på diagnoser och behandlingar, minska medicinska misstag och sänka kostnaderna samt att förstå kliniskt beslutsfattande och hur resultaten av klinisk forskning skall omsättas i klinisk praxis; den särskilda situationen för barn, kvinnor och äldre och funktionshindrade skall i synnerhet beaktas. Att utveckla telemedicin för geografiskt isolerade befolkningsgrupper inom EU, särskilt på öar och i bergstrakter.

–  Kvalitet, effektivitet och solidaritet inom hälsovården, inbegripet hälsovårdssystem i omvandling. Att omsätta effektiv intervention i ledningsbeslut, att effektivisera och förbättra diagnoser och behandling, att garantera en tillräcklig försörjning av mänskliga resurser, att analysera faktorer som påverkar människors (även missgynnade gruppers) lika möjligheter att få tillgång till hälsovård av hög kvalitet, inbegripet analyser av förändringar i befolkningen (t.ex. åldrande, rörlighet och migration samt byte av arbetsplats) och komplikationer under sjukhusvistelsen.

–  Förbättrad sjukdomsprevention och bättre läkemedelsanvändning. Att ta fram åtgärder för folkhälsan och ta itu med allmänna faktorer som påverkar hälsan. Att studera miljöfaktorer som påverkar hälsan genom analys av tre faktorer: (i) syndrom och kroniska exponeringar, (ii) interaktion med giftiga ämnen och blandningar av ämnen, (iii) analys av genetiska polymorfismer och immunologitester, inklusive transformationstester och lymfocytaktivering. Att utföra immunologiska, toxikologiska och epidemiologiska studier. Att kartlägga framgångsrika åtgärder inom olika arrangemang för hälsovård i syfte att förbättra ordineringen av läkemedel och få patienterna att använda läkemedel på ett bättre sätt (inbegripet aspekter som rör säkerhetsövervakning av läkemedel).

–  Lämplig användning av nya hälsoterapier och ny hälsoteknik. Säkerhetsaspekter på lång sikt och övervakning av användningen av ny medicinteknik (även utrustning) i stor skala och av avancerade terapiformer, och säkerställande av en hög skyddsnivå för folkhälsan.

–  Användning av vetenskapligt beprövad kompletterande och alternativ medicin. Att kartlägga framgångsrika åtgärder inom kompletterande och alternativ medicin i syfte att förbättra hälsan för Europas medborgare.

–  Lämplig användning av ny teknik för att ge möjlighet till snabb utveckling och snabb framtagning av medicinska motåtgärder mot biologiska hot och nya sjukdomar.

–  Transnationell forskning om yrkessjukdomar och industriolyckor. Att generera och analysera data som rör yrkessjukdomar och industriolyckor, utarbeta förebyggande metoder och strategier för diagnostik och behandling (t.ex. när det gäller muskel- och skelettbesvär).

–  Hållbar optimering av industriprocesser och aktiva ingredienser.

2.  Livsmedel, jordbruk och bioteknik

Syfte

Att skapa en europeisk kunskapsbaserad bioekonomi(14) där vetenskap, industri och berörda parter på andra områden sammanförs för att stödja gemenskapspolitiken och utnyttja nya och framväxande forskningsmöjligheter för att ta itu med sociala, miljömässiga och ekonomiska utmaningar – den växande efterfrågan på säkrare och hälsosammare livsmedel av högre kvalitet och på hållbar användning, teknik och produktion av förnybara bioresurser; den ökande risken för epizoiska och zoonotiska sjukdomar och livsmedelsrelaterade störningar; hoten mot en hållbar och säker fiskeri-, vattenbruks-, jordbruks- och avelsproduktion, inbegripet de som uppstår till följd av framför allt klimatförändring; den växande efterfrågan på livsmedel av hög kvalitet som producerats med hänsyn till djurskydd, kustområden och landsbygd samt metoder för att uppfylla konsumenternas särskilda behov. Syftet med forskningen kommer att vara att integrera de olika typerna av vetenskaplig kunskap för att utveckla balanserade, hållbara och socialt accepterade lösningar och strategier. Medborgarnas medvetenhet kommer att eftersträvas i syfte att förbättra deras möjligheter att göra välgrundade val.

Bakgrund

Innovationer och kunskapsutveckling avseende hållbar förvaltning, teknik produktion och användning av biologiska resurser (mikroorganismer, växter och djur) kommer att skapa en grund för nya, hållbara, miljöeffektiva och konkurrenskraftiga produkter för industri vars verksamhet är baserad på eller förknippad med jordbruk, fiske, livsmedel, hälsa eller skog. Detta kommer, i linje med den europeiska strategin om biovetenskap och bioteknik(15),, att bidra till framväxten av nya verksamheter och ökad konkurrenskraft för europeiska jordbruks-, bioteknik-, sådd- och livsmedelsföretag, i synnerhet för högteknologiska små och medelstora företag, och samtidigt förbättra den sociala välfärden och välbefinnandet. Att små och medelstora företag deltar i stor utsträckning i forskningsarbetet är mycket önskvärt. Forskning om näringsfysiologi för en sund livsstil, livsmedelssäkerhet och säkerhet i livsmedelskedjan, kostrelaterade sjukdomar, kostval och kostens och näringens inverkan på hälsan bidrar till att bekämpa kostrelaterade sjukdomar (t.ex. fetma och allergier) och infektionssjukdomar (t.ex. transmissibel spongiform encefalopati och fågelinfluensa). Denna forskning bidrar samtidigt på ett avgörande sätt till genomförandet av befintliga och utformningen av framtida strategier och bestämmelser på områdena folkhälsa, djurhälsa, växtskydd och konsumentskydd.

Den europeiska industrins mångfald på dessa områden är en av dess starka sidor och en möjlighet men leder till ett uppsplittrat förhållningssätt till likartade problem. Det är bättre att gripa sig an dessa problem genom ökat samarbete och utbyte av sakkunskap, t.ex. om nya metoder, processer och standarder som bygger på en ändrad gemenskapslagstiftning.

Flera europeiska teknikplattformar bidrar genom att slå fast gemensamma forskningsprioriteringar på områden som t.ex. växtgenomik och bioteknik, skogsbruk och skogsbaserad industri, djurhälsa på global nivå, husdjursavel, livsmedel och industriell bioteknik. Forskningen på detta område skall också skapa den kunskapsbas som krävs för stöd på följande områden(16): den gemensamma jordbrukspolitiken; jordbruks- och handelsfrågor; bestämmelser om livsmedelssäkerhet; djurhälsa, bekämpning av djursjukdomar och djurskyddskrav i gemenskapen; reformen av den gemensamma fiskeripolitiken som syftar till att få till stånd en hållbar utveckling inom fiske och vattenbruk, säkerhet i fråga om fisk- och skaldjursprodukter samt återhämtning av miljön. En flexibel mekanism för att reagera på behov av nya strategier är också förutsedd, i synnerhet med avseende på nya sociala eller ekonomiska trender.

Verksamheter

-  Hållbar produktion och förvaltning av biologiska resurser från land-, skogs- och vattenmiljöer: Att möjliggöra forskning om teknik på t.ex. områdena genomik, proteomik, metabolomik, rationell omvänd genomik, systembiologi, bioinformatik och konvergerande teknik för mikroorganismer (särskilt studier av metagenomik), växter och djur, inbegripet genomteknisk bearbetning, bevarande och hållbar användning av deras biologiska mångfald; jordens bördighet, bättre grödor, växtförädling, växtskydd, tekniska alternativ till slumpmässig transgenes bland växter och bättre produktionssystem i all deras mångfald, inbegripet ekologiskt jordbruk, rationellt och naturvårdande jordbruk, program för kvalitetsproduktion och effekter av GMO; utvärdering och marknadsföring av innovationer på växtområdet (varieteter och utsäde) hållbart, konkurrenskraftigt och multifunktionellt jordbruk och skogsbruk; integrerad landsbygdsutveckling, inklusive det civila samhällets deltagande i planering och beslutsprocesser; rationell vattenanvändning, djurhälsa och djurskydd, djuravel och animalieproduktion; inbegripet forskning om vacciner och diagnostik, alternativa teststrategier och metoder som inte innefattar djur, växtskydd; hållbart och konkurrenskraftigt fiske och vattenbruk; infektionssjukdomar hos djur, inbegripet epidemiologiska studier, zoonoser och sjukdomar med koppling till djurfoder; bortskaffande av animaliskt avfall på ett säkert sätt; bevarande, förvaltning och utnyttjande av de levande akvatiska resurserna, utveckling av de verktyg som politiska beslutsfattare och andra aktörer inom jordbruk och landsbygdsutveckling behöver (metoder för landskaps- och markförvaltning osv.).

-  "Från gaffel till bord, från hav till tallrik" – livsmedel, däribland fisk och skaldjur, hälsa och välbefinnande: Aspekter av livsmedel och foder som rör konsumenter, samhälle, kultur, industri och hälsa, inbegripet beteendevetenskap och kognitiv vetenskap; näringslära, kostrelaterade sjukdomar och störningar, inbegripet fetma och allergier, hälsovinster genom vissa livsmedel och viss kosthållning, teknik för framställning av innovativa livsmedel och foder (inbegripet förpackning); bättre kvalitet och högre säkerhet när det gäller livsmedel, drycker och foder, både i kemiskt och biologiskt avseende; kontinuitet, hållbarhet, riskbedömning och kontroll av livsmedelskedjan; hur livsmedels- och foderkedjan påverkar och påverkas av miljön till lands och till havs; hur foderkedjan påverkas av och motstår klimatförändringar; begreppet hela livsmedelskedjan (inklusive fisk och skaldjur); utveckling av nya metoder för spårbarhet (för både genmodifierade och icke-genmodifierade organismer); konsekvenserna av djurfoder och djurmedicin för människors hälsa.

-  Biovetenskap, bioteknik och kemi för hållbara non-foodprodukter och -processer: Bättre grödor, råvaror, marina produkter och marin biomassa (inbegripet marina tillgångar) för energiproduktion, som tar hänsyn till miljön och för produktion av produkter med högt mervärde som t.ex. material och kemikalier, inbegripet nya tekniker för bioproducenter och biokatalytiska stammar och organismer, nya jordbrukssystem, metoder för bioprocesser och bioraffinaderier; biokatalys; biologisk nedbrytning och återhämtning; skogsbruk och skogsbaserade produkter och processer; miljöåterställning och renare bearbetning. Mot bakgrund av den eventuella konkurrensen mellan slutkonsumenterna av jordbruks- och träprodukter kommer särskild vikt att läggas vid att optimera systemet för att säkra kompabilitet i livsmedels-, energi- och råvaruproduktionen.

3.  Fiske och hållbart utnyttjande av världshaven

Syfte

Att tillämpa nya modeller för förvaltning av fiskeresurserna på grundval av vetenskapliga rön, att genomföra fiskeförvaltningssystem som utgår från (de globala) ekosystemen som helhet och inte bara från (enskilda) isolerade arter, att öka trovärdigheten hos och kvaliteten på den information som härrör från uppgiftsinsamlingen samt från kontrollen och övervakningen av fisket och att stödja en hållbar utveckling av vattenbruket.

Bakgrund

Det är av största vikt att ta fram förfaranden som kan garantera en bättre förvaltning av fiskeresurserna genom innovativa fiskesystem och en förbättring av befintliga system, med beaktande av de ekologiska, tekniska, socioekonomiska och politiska aspekter som ingår i en sådan verksamhet.

För en generell förbättring när det gäller världshaven och deras resurser krävs det system för förvaltning av fiskeresurserna som utgår från samtliga komponenter i ekosystemet (biologiska, kemiska och fysiska) och som sätter dem i relation till människans verksamhet. Följderna av denna verksamhet måste bedömas mot bakgrund av de globala förändringarna av ekosystemen och av de marina tillgångarna i synnerhet.

Främjandet av tvärvetenskaplig forskning som förenar oceanografi, marinbiologi och samhällsvetenskap kommer att kräva att det finns ekonomiska uppgifter förutom databaser med information om förvaltningen av bestånden.

Det är viktigt att ta i bruk nya system för övervakning av fiskefartyg för att bevara världshaven, minska kostnaderna och möjliggöra snabbare tillgång till uppgifter från dessa system.

När det gäller vattenbruk är det också viktigt att ge vetenskapligt stöd för att öka användningen av mer ekologiska produktionssystem, ta fram nya arter, förbättra foderkvaliteten samt för att undersöka följderna av eventuella genmanipulationer avsedda att öka produktiviteten.

Verksamheter

4.  Informations- och kommunikationsteknik

Syfte

Att skapa förutsättningar för Europa att behärska och utforma den framtida utvecklingen av informations- och kommunikationstekniken (IKT) så att det europeiska samhällets och näringslivets krav uppfylls och den europeiska industrins konkurrenskraft förbättras. Verksamheten skall stärka Europas vetenskapliga och tekniska bas samt säkra Europas världsledande roll inom IKT, bidra till att driva på och stimulera innovation och kreativitet när det gäller produkter och processer genom användning av IKT och se till att framsteg inom IKT snabbt omvandlas till fördelar för Europas näringsliv, industri och i sista hand för alla medborgare, i synnerhet de som löper risk för social utslagning, t.ex. funktionshindrade, äldre personer och personer som har särskilda svårigheter att få tillgång till IKT. Att minska den digitala klyftan skall prioriteras. IKT utgör kärnan i det kunskapsbaserade samhället.

Bakgrund

IKT är avgörande för Europas framtid och stärker genomförandet av Lissabonstrategin. Hälften av produktivitetsvinsterna inom den ekonomiska verksamheten beror på effekterna av IKT på produkter, tjänster och affärsprocesser. IKT är den viktigaste faktorn för att hjälpa fram innovation och kreativitet och för att kontrollera förändringar i värdekedjor inom olika industri- och tjänstesektorer. IKT kommer att främja tillgänglighet och insyn i politiken och politikens utformning. IKT är av avgörande betydelse för att man skall kunna möta den ökade efterfrågan på hälso- och sjukvård samt social vård, i synnerhet för äldre personer och funktionshindrade och modernisera tjänster på områden av allmänt intresse som t.ex. utbildning, säkerhet, energi, transport och miljö. IKT spelar en viktig roll för förvaltning och kommunikation i samband med forskning och teknisk utveckling, och har också en katalysatoreffekt för framstegen på andra områden inom vetenskap och teknik eftersom den förändrar sättet på vilket forskare bedriver sin forskning, samarbetar och finner nya vägar.

De ökande kraven från ekonomi och samhälle, den fortsatta integreringen av IKT och behoven av att flytta fram teknikens gränser ännu längre samt utveckla högklassiga, innovativa IKT-baserade produkter och tjänster innebär ständigt nya uppgifter för forskningen. Att anpassa tekniken till människor och organisatoriska behov innebär följande: dölja teknikens komplexitet och göra tekniken funktionell och mycket enkel att använda, tillgänglig och överkomlig till ett rimligt pris; tillhandahålla nya IKT-baserade tillämpningar, lösningar och tjänster som är pålitliga, driftsäkra och anpassningsbara till användarnas miljöer och preferenser. Den nuvarande IKT-forskningen fokuserar på miniatyriseringen, på att behärska kombineringen av data-, kommunikations- och medieteknik, däribland driftskompatibilitet mellan system och kombineringen med andra relevanta vetenskapliga områden och ämnesområden, och på att bygga system som kan lära och utvecklas. Ur dessa olika insatser växer en ny teknikvåg fram. Forskningsverksamheten inom IKT skall också bidra till en rad olika vetenskapliga och tekniska discipliner, inbegripet biologi, kemi, bioteknik och biovetenskap, psykologi, pedagogik, kognitiv vetenskap och samhällsvetenskaper samt humaniora. IKT genererar inte endast nya tekniker, utan medverkar direkt till utveckling. Inom tjänstesektorn, som är en sektor med kraftig tillväxt, finns det fortfarande en betydande potential genom ett större fokus på att länka samman tjänster och IKT.

Den forskningsverksamhet inom IKT som grundas på en utvecklingsmodell med "öppen källkod" har visat sig användbar som källa till innovation och förstärkt samverkan. Det kan vara värt att undersöka huruvida denna modell för samarbete och innovation också kan fungera i andra verksamheter inom sjunde ramprogrammet.

Forskningen inom IKT bör inte endast stödja en affärsmodell före andra. Det är viktigt att en bred uppsättning av modeller förblir tillgängliga för kommersialisering av forskningsresultaten.

IKT är en av de mest forskningsintensiva sektorerna. Forskningsinsatserna inom IKT, både offentliga och privata, motsvarar en tredjedel av de totala forskningsinsatserna i de stora ekonomierna. Även om Europa redan har den industriella och tekniska ledningen inom viktiga IKT-områden ligger man efter sina största konkurrenter när det gäller investeringar i IKT-forskning. Bara genom att på nytt och på ett mer intensivt sätt förena insatserna på europeisk nivå kan vi på bästa sätt utnyttja de möjligheter som framstegen inom IKT kan erbjuda.

Forskningsverksamheten inom IKT skall vara nära förknippad med politiska åtgärder för IKT-utveckling och med regleringsåtgärder inom ramen för en allsidig och helhetsomfattande strategi. Prioriteringarna har slagits fast till följd av utförliga konsultationer där bidrag inkommit från en rad europeiska teknikplattformar och initiativ inom industrin på områden som t.ex. nanoelektronik, inbyggda system, mobilkommunikation, elektroniska media, fotonik, robotteknik och programvara, medräknat kostnadsfri, fri och öppen programvara, tjänster och gridteknik.

Verksamheter

-  Stöttepelare inom IKT

–  Mikro-, nano- och optoelektronik, fotonik, matematik och integrerade mikro/nanosystem: Driva fram gränserna för miniatyrisering, integrering, variation och täthet; öka prestanda och tillverkningsmöjligheter till lägre kostnader; underlätta inlemmandet av IKT i olika tillämpningar; gränssnitt; grundforskning som kräver att nya koncept utforskas.

–  Allmänt utbredda kommunikationsnät med obegränsad kapacitet: Allmän tillgång via heterogena nät – fasta, mobila, och trådlösa nät samt sändningsnät med omfattning från individnivå till regional och global nivå – som möjliggör skarvlös leverans av allt mer omfattande datamängder och tjänster oavsett tid och plats.

–  Inbyggda system, databehandling, lagring och kontroll: Kraftfulla, säkra och distribuerade system för databehandling, lagring och kommunikation som är inbyggda i föremål och fysisk infrastruktur och som kan kontrollera och anpassa sig till sin miljö.

–  Programvara, gridteknik, säkerhet och driftsäkerhet: Dynamiska, anpassningsbara, funktionssäkra och pålitliga programvaror och tjänster samt ny processarkitektur, inbegripet som hjälpfunktion.

–  Kunskapssystem, kognitiva system och system för inlärning: Fånga och utnyttja kunskap som finns inbyggd i webb- och multimedieinnehåll; bioinspirerade artificiella system som uppfattar, förstår, lär och utvecklas, och agerar självständigt; maskiner och människors inlärning på grundval av en ökad förståelse av människans uppfattningsförmåga.

–  Simulering, visualisering, interaktion och blandade verkligheter: Verktyg för innovativ design, stöd för beslut och kreativitet när det gäller produkter, tjänster och digital media och för naturlig, språkanpassad och kontextrik interaktion och kommunikation.

–  Övergången till fjärde generationens mobilsystem och därutöver samt relaterad spjutspetsteknik på området digitala sändningar och antenner.

–  Optisk koppling och relaterad kapacitet för nätverkskontroll.

Nya perspektiv inom IKT som bygger på andra områden inom vetenskap och teknik, inbegripet nya insikter hämtade från fysik, bioteknik och material- och biovetenskap samt matematik för miniatyrisering av IKT-tillämpningar till storlekar som är kompatibla och som interagerar med levande organismer, för förbättring av systemteknik och informationsbehandling och för modellering och simulering av den levande världen. På detta område kommer hänsyn även tas till teman som hållbarhet, särskilt inom elektronik (mindre material- och energiförbrukning, återvinning och avfall, så kallade end of life-strategier).

–  Integrering av teknik

–  Individnivå: Utrustning för kommunikation och databehandling, tillbehör, kläder, implantat; gränssnitt för dessa och sammankoppling av dem med tjänster och resurser.

–  Hemmiljö: Kommunikation, övervakning, kontroll, assistans; skarvlös kompatibilitet och användning av all utrustning; interaktiva digitala innehåll och tjänster.

–  Robotsystem: Avancerade autonoma system; kognition, kontroll, aktionsförmåga, naturlig interaktion och samverkan, miniatyrisering..

–  Intelligent infrastruktur: Verktyg som gör infrastruktur som är av avgörande betydelse för vardagslivet mer effektiv, lättare att anpassa och underhålla, mer slitstark och mindre felkänslig.

-  Forskning om tillämpningar

–  IKT och utmaningar för samhället: Nya system och tjänster på områden av allmänt intresse för förbättring av kvalitet, effektivitet och social integration, medräknat tillgänglighet för pesoner med funktionshinder; användarvänliga tillämpningar, integrering av ny teknik och nya initiativ som t.ex. boende med hemtjänst:

–  IKT för innehåll, kreativitet och personlig utveckling:

–  IKT till stöd för företag och industri:

–  IKT-stöd för att bevara byggnadsarvet.

‐  IKT för förtroende och tillit: Identitetshantering; autentisering och tillståndsgivning; teknik för att öka skyddet av privatlivet; förvaltning av rättigheter och tillgångar med utgångspunkt i kompatibilitet och öppna standarder; integritetsskydd mot digitala hot; övervakning av säkerhet och känsliga frågor som rör personlig integritet.

-  Framtida och ny teknik: Att stödja forskning vid kunskapens gränser avseende IKT av central betydelse och kombinationen av sådan med andra relevanta områden och ämnen; att främja nya idéer, såsom kvantinformationsteknik och radikalt nya användningssätt och att utforska nya alternativ för den kommande forskningen inom IKT.

5.   Nanovetenskap, nanoteknik, material och ny produktionsteknik

Syfte

Att förbättra den europeiska industrins konkurrenskraft och säkerställa dess omställning från en resursintensiv till en kunskapsintensiv industri genom utveckling av banbrytande kunskap för nya tillämpningar i gränslinjen mellan olika ämnesområden och teknik av olika slag.

Bakgrund

Nedgången inom industrin verkar inte längre vara begränsad till traditionella sektorer med hög arbetskraftsintensitet utan börjar även märkas inom andra sektorer, vilka motsvarar de områden där den europeiska industrin har en stark etablering, liksom även inom vissa högteknologiska sektorer. Denna trend kan och måste brytas genom att skapa en stark kunskapsbaserad och kunskapsintensiv industri i Europa. Detta innebär också att den befintliga basen av små och medelstora företag moderniseras och att nya kunskapsdrivna små och medelstora företag startas som ett resultat av spridningen av kunskap och expertis genom program för samarbete. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas uppgiften att sprida forskningsresultat på ett sätt som gör dem tillgängliga för såväl företag, i första hand små och medelstora företag, som samhället i stort.

EU har en erkänt ledande roll inom t.ex. nanoteknik, material och produktionsteknik och den måste stärkas för att EU:s ställning i ett sammanhang med stor konkurrens på global nivå skall kunna säkras och förbättras.

Europeiska teknikplattformar på t.ex. områdena nanoelektronik, nanomedicin, fotonik, tillverkning, elproduktion, stål, kemi, energi, mineralutvinning, transportindustri, konstruktion, arbetarskydd, textil, keramik, massa och papper bidrar till att gemensamma prioriteringar och mål för forskningen kan fastställas. Utöver dessa för industrin relevanta forskningsprioriteringar och integreringen av dem i tillämpningar inom olika sektorer kommer frågor av relevans för politiska strategier, reglering, standardisering och följdverkningar att tas upp, även genom att reagera på ett flexibelt sätt inför behov av nya strategier.

Verksamheter

-  Nanovetenskap, nanoteknik

–  Utveckling av ny kunskap om fenomen som beror på gränssnitt och storlek; kontroll på nanonivå av materialegenskaper för nya tillämpningar; integrering av teknik på nanonivå; självmonterande egenskaper; nanomotorer; nanooptik, nanobioteknik, nanomaskiner och nanosystem; nanovektorer, metoder och verktyg för karaktärisering och hantering i nanodimensioner; nanoteknik och högprecisionsteknik inom kemin för framställning av basmaterial och komponenter; nanomedicin såsom regenerativ medicin, målstyrning och aktivering av läkemedel samt nanodiagnostik inklusive digital återgivning; effekter av nanoteknik på biovetenskap; hållbarhet och tillförlitlighet inom nanotekniken, effekt på människors och djurs säkerhet och hälsa, livsmedelskedjan och miljön, särskilt i ljuset av möjligheten av direkt interaktion mellan nanopartiklar och genetiskt material i levande celler; metrologi, övervakning och avkänning, nomenklatur och standarder; utforskande av nya koncept och angreppssätt för tillämpningar inom olika sektorer, inbegripet integrering och sammansmältning av ny teknik.

-  Material

–  Utveckling av ny kunskap om material med hög prestanda, i synnerhet kompositer, intelligenta material och material med multifunktionella ytor för många olika användningsområden, samt för reparation/eftermontering av befintliga produkter; kunskapsbaserade material med skräddarsydda egenskaper; mer tillförlitlig design och simulering; större komplexitet; förenlighet med miljön; integrering av nano-, molekylär- och makronivåer i industrin inom kemiteknik och materialbearbetning; nya nano-, bio-, meta- och hybridmaterial samt material som bygger på biologiska funktioner (bioimitering), inbegripet design och kontroll av bearbetningen av dem; design eller förbättring av material som under sin livscykel bidrar till en minskning av utsläppen.

Material med nya egenskaper utgör nyckeln till den europeiska industrins framtida konkurrenskraft och grunden för tekniska framsteg på många områden, såsom hälsa, elektronik, energi, transport och säkerhet. Detta nyckelområde, som spelar en avgörande roll för många av de tekniker som utgör kärnan i Europas industriella kompetens, bör särskilt främjas.

-  Ny produktion

–  Skapa förutsättningar och tillgångar för kunskapsintensiv produktion, inbegripet konstruktion, utveckling och validering av nya paradigmer som svarar mot nya behov inom industrin; utveckling av generiska produktionstillgångar för anpassningsbar kunskapsbaserad produktion i nätverk (inbegripet kompositer och framställning av stammar för biologisk produktion och biokatalytiska stammar); utveckling av nya tekniska koncept där sammansmältningen av tekniker (t.ex. nano-, bio-, geo- och informationsteknik, optisk teknik, kognitiv teknik och de tekniska kraven för dessa) utnyttjas för nästa generation produkter och tjänster med högt mervärde samt anpassning till nya behov; införande av produktionstekniker med hög kapacitet; främjande av produktionstekniker som genererar lägre koldioxidutsläpp.

-  Integrering av teknik för industriella tillämpningar

–  Integrering av ny kunskap och teknik (t.ex. matematiska metoder och verktyg, miljöteknik) avseende nano, material och produktion i tillämpningar inom och mellan flera sektorer, t.ex. hälsa, konstruktion, keramik, transport, energi, kemi, mineraler, miljö, skor, textil och beklädnad, massa och papper samt maskinindustri samt stål.

6.   Energi

Syfte

Att till 2020 omvandla dagens fossilbränslebaserade energisystem till den mest hållbara och energieffektiva ekonomin i världen, som bygger på många olika energikällor och energibärare, och särskilt uppmärksamma energikällor som genererar mindre eller ingen koldioxid, i kombination med bättre energieffektivitet, energibevarande och en minskning av växthuseffekten för att kunna hantera de allt större utmaningarna i fråga om försörjningstrygghet och klimatförändring och samtidigt öka den europeiska energiindustrins konkurrenskraft.

För att uppnå dessa mål skall cirka två tredjedelar av budgeten under detta tema gå till forskning som genomförs under de tre verksamheterna för förnybar energi och till verksamhet som avser energieffektivitet och energibesparingar.

Bakgrund

Energisystemen står inför stora utmaningar. Det pressande behovet av att finna och utveckla lämpliga lösningar i tid motiveras av de alarmerande scenarierna för den globala efterfrågan på energi och av de ändliga konventionella olje- och naturgastillgångarna, liksom av behovet av att kraftigt hindra utsläppen av växthusgaser i syfte att dämpa de förödande konsekvenserna av klimatförändringarna, de fluktuerande oljepriserna (som framför allt skadar transportsektorn, som är starkt oljeberoende) och av den geopolitiska instabiliteten i försörjningsregionerna. Energiforskningen är ett viktigt bidrag för att säkra betalbara energipriser för våra medborgare och företag. Forskning och demonstration krävs för att de mest miljövänliga och kostnadseffektiva teknikerna skall kunna utvecklas, säkrare tillämpningar för kärnenergi i Europa och resten av världen kan skapas och för att fastställa åtgärder så att EU med råge kan uppfylla målen inom ramen för Kyotoprotokollet och genomföra sina energipolitiska åtaganden i enlighet med grönboken från 2005 om energieffektivitet och grönboken från 2000 om trygg energiförsörjning(17).

Europa har blivit världsledande på en rad energitekniska områden inom energiproduktion och energieffektivitet och är exempelvis en pionjär när det gäller modern teknik för förnybar energi som t.ex. solenergi, bioenergi och vindenergi. EU är också en global konkurrent i fråga om teknik för kraftproduktion och kraftdistribution och har en stark forskningskapacitet på området uppsamling och bindning av koldioxid. Denna ställning är emellertid nu utsatt för konkurrens (i synnerhet från USA och Japan). Insatserna från Europas industrisektor när det gäller att utveckla mindre förorenande produktionsteknik bör därför uppmuntras genom specifika forskningsprojekt.

Att radikalt omvandla energisystemen till pålitliga, konkurrenskraftiga och hållbara energisystem med låga eller inga koldioxidutsläpp kräver nya material och ny teknik som är förknippad med för höga risker och för osäkra vinster för att privata företag skall göra alla de investeringar som krävs för forskning, utveckling, demonstration och uppbyggnad. Den offentliga sektorn bör därför spela en nyckelroll i uppbådandet av privata investeringar, och europeiska insatser och resurser bör kombineras på ett sammanhängande och mer effektivt sätt så att man skall kunna konkurrera med ekonomier som gör stora och regelbundna investeringar i liknande teknik. Europeiska teknikplattformar har en viktig roll i detta avseende genom att på ett samordnat sätt uppbåda de forskningsinsatser som krävs. De verksamheter som skall bidra till att uppfylla målet beskrivs nedan. En särskild verksamhet avseende kunskap för energipolitiskt beslutsfattande ingår. Den kan också bidra i samband med uppkommande behov av nya strategier, t.ex. i fråga om den europeiska energipolitikens roll i utvecklingen av internationella åtgärder mot klimatförändringar, och instabilitet eller avbrott med avseende på energiförsörjning och energipris.

Verksamheter

-  Vätgas och bränsleceller

Integrerad åtgärd för utveckling av en stark teknisk grund för en konkurrenskraftig industri för bränsleceller och vätgas i EU, för stationära och portabla tillämpningar och transporttillämpningar. Den europeiska teknikplattformen för vätgas och bränsleceller bistår denna verksamhet genom förslag till en integrerad strategi för forskning och utbyggnad, samt för organisation av systemet för produktion, insamling och behandling av biomassa för direkt vätgasproduktion.

-  Produktion av förnybar el

Teknik för att öka omvandlingseffektiviteten generellt och pressa ner kostnaden för produktion av el från inhemska förnybara energikällor, inbegripet avfall; utveckling och demonstration av teknik som passar olika regionala förutsättningar.

-  Produktion av förnybart bränsle

Teknik för integrerad omvandling – att utveckla och pressa ner kostnaden per enhet för fasta, flytande och gasformiga bränslen (inbegripet vätgas) som framställts med förnybara energikällor, inbegripet energigrödor, biomassa och avfall. Målet är kostnadseffektiv produktion, lagring, distribution och användning av koldioxidneutrala bränslen, i synnerhet flytande biobränslen för transportsektorn, inbegripet energigrödor särskilt optimerade genom växtförädling med klassiska och biotekniska metoder, samt för elproduktion.

-  Förnybara energikällor för uppvärmning och kylning

Teknik och infrastruktur för ökad effektivitet och minskade kostnader för uppvärmning och kylning med hjälp av förnybara energikällor, som kan användas under olika regionala förutsättningar.

-  Teknik för uppsamling och bindning samt för omvandling för användning som råvara av koldioxid för kraftproduktion nästan utan utsläpp

Att kraftigt minska negativ miljöpåverkan från användningen av fossila bränslen med sikte på mycket effektiva anläggningar för produktion av elektricitet och/eller ånga nästan utan utsläpp på grundval av teknik för uppsamling, omvandling och bindning, i synnerhet underjordisk lagring, av koldioxid och koldioxidberikad luft för att öka växtorganismernas tillväxt.

–  Ren kolteknik och ren teknik för andra fossila bränslen

Att avsevärt förbättra kraftverkens effektivitet, tillförlitlighet och kostnadsbild genom utveckling och demonstration av ren teknik för energiomvandling grundad på kol och andra fossila bränslen, gasformiga eller flytande processbränslen och alternativa bränslen, samt införa avancerad kemisk omvandlingsteknik för produktion av energi, värme, kemikalier och bränsle.

-  Nätverk för "smart energi"

Att öka effektiviteten, säkerheten och tillförlitligheten hos system och nät för el och gas i Europa genom att t.ex. omvandla de befintliga elnäten till ett interaktivt (kunder/operatörer) servicenät, genom att utveckla alternativ till lagring av energi, undanröja hinder och utarbeta intelligenta fjärrstyrda mätarsystem. Att undanröja hinder för storskalig utbyggnad och effektiv integrering av distribuerade och förnybara energikällor. Att utveckla lagringsmöjligheter som inte täcks under "Vätgas och bränsleceller". Idéer och tekniker för att förbättra effektivitet och kostnadseffektivitet hos nät för uppvärmning och kylning: Att utveckla integrerade tekniker och idéer för energiförsörjning genom nät för uppvärmning och kylning samt att främja införandet av förnybara energikällor i nät för uppvärmning och kylning.

-  Energieffektivitet och energibesparingar

Nya idéer och tekniker för att förbättra energieffektiviteten, till exempel när det gäller belysning, och minska förbrukningen av slutlig och primär energi med avseende på byggnader, med beaktande av byggnadernas och konstruktionsarbetenas livscykel,, transportsystem, tjänster och industri. Detta omfattar även integrering av strategier och teknik för energieffektivitet (t.ex. kraftvärme), användning av teknik för ny förbrukningsrelaterad och förnybar energi och åtgärder för styrning av efterfrågan på energi, exempelvis i form av flexibel elförbrukning, och åtgärder för styrning av energianvändning, såsom fjärrstyrda individuella mätarsystem.

-  Kunskaper för energipolitiskt beslutsfattande

Utveckling av verktyg, metoder och modeller för bedömning av de huvudsakliga ekonomiska och sociala frågorna i samband med energiteknik och fastställande av kvantifierbara mål och scenarier på medellång och lång sikt. Utveckling av politiska instrument för att betydligt påskynda genomförandet av ny energieffektivitet, åtgärder för styrning av efterfrågan samt idéer och tekniker för förnybar energi.

-  Polygenerering

Utveckling av högeffektiva och slutanvändarinriktade integrerade energisystem som använder bästa tillgängliga och miljövänliga energikällor. Förbättring och utveckling av nya energilagringsmöjligheter. Nätanslutningshantering av ovannämnda system för att förbättra effektiviteten totalt sett och tjänsternas kvalitet.

7.  Miljö (inbegripet klimatförändringar)

Syfte

Hållbar förvaltning av miljön och dess resurser genom större kunskap om samverkan mellan klimat, biosfär, ekosystem och mänsklig aktivitet och om den biologiska mångfalden och hur denna utnyttjas på ett hållbart sätt, och genom utveckling av ny teknik, nya verktyg och nya tjänster för att globala miljöfrågor skall kunna hanteras på ett integrerat sätt. Tonvikten skall ligga på prognostisering av förändringar i klimat-, eko-, jord- och oceansystem – på verktyg och teknik för övervakning, förebyggande, begränsning och anpassning av påverkan på och risker för miljö och hälsa samt för bevarande och återställande av naturlig och av människan skapad miljö.

Bakgrund

Miljöproblem sträcker sig över nationsgränser och kräver ett samordnat angreppssätt på europeisk och ofta global nivå. Jordens naturresurser och den miljö som människan skapat är hårt ansträngda av en växande befolkning, urbanisering, en kontinuerlig expansion av jordbruks-, fiske-, transport-, bygg- och energisektorerna liksom av klimatförändringar och global uppvärmning på lokal, regional och global nivå. Europa måste inleda ett nytt hållbart förhållande till miljön och samtidigt förbättra konkurrenskraften grundat på miljövänlig kvalitet och stärka den europeiska industrin. Med tanke på den storlek, omfattning och höga komplexitet som kännetecknar miljöforskningen krävs samarbete på EU-nivå för att en kritisk massa skall kunna uppnås. Därigenom underlättas gemensam planering, användande av anslutna kompatibla databaser och utveckling av sammanhängande och storskaliga system för observation och prognostisering.

Forskning på EU-nivå krävs för genomförande av internationella åtaganden som t.ex. FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och dess Kyotoprotokoll, FN-konventionen om biologisk mångfald, FN-konventionen för bekämpning av ökenspridning, Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar, målen från världstoppmötet om hållbar utveckling 2002, inbegripet EU:s vatteninitiativ, och för bidrag till Mellanstatliga panelen för klimatförändringar och initiativet för jordobservation samt det kommande programmet för markskydd. Dessutom finns omfattande forskningsbehov till följd av befintliga och nya strategier på EU-nivå, genomförandet av sjätte miljöhandlingsprogrammet och därmed förknippade Temastrategier, åtgärdsplanerna för miljöteknik och miljö och hälsa samt till följd av direktiv som t.ex. ramdirektivet om vatten samt åtgärder för att förbättra skyddsmekanismerna i samband med Natura 2000-nätet.

EU måste stärka sin ställning på världsmarknaden för miljöteknik. Sådan teknik medverkar till en hållbar konsumtion och produktion och bidrar till att skapa en hållbar tillväxt, genom att tillhandahålla miljöeffektiva lösningar på miljöproblem av olika omfattning, och till att skydda vårt kultur- och naturarv. Miljökrav stimulerar innovation och kan leda till affärsmöjligheter och förbättrad konkurrenskraft, samtidigt som en mer hållbar framtid garanteras de kommande generationerna. Europeiska teknikplattformar för vattenförsörjning och renhållning och för hållbar kemiindustri bekräftar behovet av åtgärder på EU-nivå. Forskningsagendorna för dessa teknikplattformar beaktas i verksamheterna nedan. Andra plattformar (t.ex. för konstruktion och för skogsbruk) tar delvis itu med frågor kring miljöteknik, och dessa beaktas också.

En rad verksamheter räknas upp nedan(18). Många av dessa är av direkt relevans för behoven av strategier. Kompletterande stöd kan emellertid tillhandahållas för uppkommande behov av nya strategier, t.ex. avseende konsekvensbedömningar av EU-strategiers hållbarhet, uppföljningen av åtgärderna efter Kyoto om klimatförändringar och nya miljöstrategier för t.ex. politik, standarder och regler på det maritima området.

Verksamheter

-  Klimatförändring, förorening och risker

–  Påverkan på miljö och klimat: Klimatsystemets, jordsystemets och det marina systemets funktion, inbegripet polarregionerna; anpassningsåtgärder och begränsande åtgärder; föroreningar och förebyggande av föroreningar i luft, mark och vatten; förändringar i atmosfärens sammansättning och vattnets kretslopp; global och regional samverkan mellan atmosfär, markyta och ocean; effekter för biologisk mångfald och ekosystem, inbegripet effekter av den stigande havsnivån på värdefulla kustområden och kuststäder och konsekvenser för särskilt känsliga områden som kust- och bergsregioner.

–  Miljö och hälsa: Samverkan mellan miljöpåverkande faktorer och människors hälsa, inbegripet kartläggning av källor, kopplingar till inomhusmiljöer samt påverkande faktorer och framväxande riskfaktorer; integrerade metoder för riskbedömning av toxiska ämnen, inbegripet bearbetade celler och andra alternativ till djurförsök; kvantifiering och kostnads-nyttoanalys av miljörelaterade hälsorisker och indikatorer för förebyggande strategier.

–  Naturrisker: Förbättra möjligheterna att göra prognoser samt integrerade faro-, sårbarhets- och riskbedömningar i samband med geologiska risker (t.ex. jordbävningar, vulkanutbrott och tsunamier) och klimatet (t.ex. stormar, frost, torka, översvämningar, stora eldsvådor, laviner, jordskred, skogsbränder och andra extrema fenomen) samt de fenomen som orsakas av sådana katastrofer; utveckla system för tidig varning och förbättra strategierna för prevention och begränsning av sådana risker; analysera agerandet vid naturrisker och katastrofer; utarbeta tillvägagångssätt då flera olika risker uppstår som är inriktade på att kombinera strategier för särskilda risker med omfattande planer, förfaranden och protokoll.

-  Hållbar förvaltning av resurser

–  Bevarande och hållbar förvaltning av naturresurser och resurser som skapats av människan: Ekosystem; förvaltning av vattenresurser; avfallshantering och förebyggande av avfall; skydd och förvaltning av den biologiska mångfalden, inklusive kontroll av invaderande främmande arter, markskydd och återställande av mark, skydd av havsbotten, laguner och kustområden, åtgärder mot ökenspridning och markförstörelse, bevarande av landskapet; skogsförvaltning och förvaltning av mineralresurser; hållbar förvaltning och planering av stadsmiljöer, historiska resurser, kulturarvet och turism, datahantering och informationstjänster; bedömning och framsyn avseende naturliga processer.

–  Utvecklingen av marina miljöer: Effekter av mänsklig aktivitet på den marina miljön och dess resurser; förorening och eutrofiering i innanhav och kustområden; ekosystem till havs; bedömning av trender avseende den biologiska mångfalden i marina miljöer, processer i ekosystem och av havsströmmarna; havsbottnens geologi.

-  Miljöteknik

–  Miljöteknik för observation, prevention, begränsning, anpassning, avhjälpande och återställande av den naturliga miljön och den miljö som skapats av människan: Avseende vatten, klimat, luft, marin miljö, stads- och landsbygdsmiljö, mark, energi, mineraler, avfallshantering, återvinning, rena produktionsprocesser och hållbara produkter, behandling och/eller värdefull återanvändning av rester eller avfall från energiproduktion, kemikaliesäkerhet, skydd av kulturarv och av byggnadsmiljö.

–  Skydd, bevarande och förbättring av kulturarvet, däribland människans livsmiljö: förbättrad bedömning av skador på kulturarvet, utveckling av innovativa bevarandestrategier; främjande av integrering av kulturarvet i den urbana miljön.

–  Utvärdering, kontroll och test av teknik: Metoder och verktyg för utvärdering av processer, teknik och produkter med avseende på miljörisk och livscykel, inklusive alternativa teststrategier och i synnerhet testmetoder som inte omfattar djur; stöd till plattformar för hållbar kemiindustri, vattenförsörjning och renhållning(19); vetenskapliga och tekniska aspekter av ett framtida europeiskt program för kontroll och test av miljöteknik, skapande och spridning av utomstående utvärderingsverktyg.

-  Verktyg för observation och analys av jorden

–  Jordobservation: Bidra till utveckling och integrering av observationssystem för frågor kring miljö och hållbarhet inom ramen för GEOSS (Global Earth Observation System of Systems); kompatibilitet mellan system och optimering av information för att kunna förstå, modellera och förutsäga miljöfenomen och för att kunna bedöma, utforska och förvalta naturresurser.

–  Prognosmetoder och analysverktyg med beaktande av de olika observationsnivåerna: Göra modeller av kopplingarna mellan ekonomi, miljö och samhälle, där marknadsbaserade instrument, externa effekter och gränsvärden ingår samt utveckla kunskapsbasen och metoderna för konsekvensbedömningar av hållbarheten på nyckelområden som t.ex. markanvändning och det marina området; sociala och ekonomiska spänningar förknippade med klimatförändring.

8.   Transport (inbegripet flygteknik)

Syfte

Att på grundval av tekniska framsteg utveckla integrerade miljövänligare och "smartare" europatäckande transportsystem som är tillgängliga för funktionshindrade till gagn för alla medborgare och samhället. Miljön och naturresurserna skall respekteras och den ledande ställning som den europeiska industrin uppnått på den globala marknaden skall säkras och utvecklas ytterligare, vilket också skall underlätta överbryggandet av de tekniska klyftorna på transatlantisk nivå.

Bakgrund

Transportsektorn är en av Europas starka sidor – lufttransportsektorn står för 2,6 % av EU:s BNP (3,1 miljoner arbetstillfällen) och yttransportsektorn för 11 % (sysselsätter omkring 16 miljoner människor). Transportsektorn svarar dock även för 25 % av koldioxidutsläppen i EU. Det är därför absolut nödvändigt att göra systemet mer miljövänligt för att skapa mer hållbara transportmönster och göra systemet förenligt med tillväxttalen, vilket också framgår av vitboken "Den gemensamma transportpolitiken fram till 2010: Vägval inför framtiden"(20).

EU:s utvidgning (som innebär att markytan ökar med 25 % och befolkningen med 20 %) och ekonomiska utveckling medför nya utmaningar för transporten av människor och varor på ett effektivt, kostnadseffektivt och lämpligt sätt och förutsätter en utveckling av innovativa infrastrukturer. Transporter är också av direkt betydelse för andra stora områden som t.ex. handel, konkurrens, miljö, sysselsättning, sammanhållning, energi, säkerhet och den inre marknaden. FoTU-investeringar inom EU:s transportsektor är en förutsättning för tekniska konkurrensfördelar på globala marknader(21). Verksamhet på europeisk nivå stimulerar även omstruktureringen av industrin, inbegripet integreringen av försörjningskedjan och i synnerhet små och medelstora företag.

De forskningsagendor som utvecklats inom ramen för de europeiska teknikplattformarna(22) bekräftar behovet av ett nytt perspektiv beträffande transportsystem som beaktar samverkan mellan fordon eller fartyg, transportnät eller infrastrukturer och användningen av transporttjänster. Detta kan bara utvecklas på europeisk nivå. Kostnaderna för FoTU på alla dessa områden stiger avsevärt. Samverkan på EU-nivå är därför avgörande för att skapa en kritisk massa av olika FoTU-aktörer som kan ta itu med de storleksmässiga och tvärvetenskapliga utmaningarna på ett kostnadseffektivt sätt. Samtidigt kan de politiska, tekniska och socioekonomiska utmaningarna antas när det gäller framtidens "rena och säkra fordon", kompatibilitet och intermodalitet inom framför allt vattenburna transporter och järnvägstransporter, den "hållbara och säkra maritima försörjningen" i Europa, överkomlighet, säkerhet, kapacitet och miljöpåverkan i en utvidgad union. En stark teknisk grund för en konkurrenskraftig industri för bränsleceller och vätgas i EU för transporttillämpningar – framtidens "rena och säkra fordon" – är särskilt viktig. Miljöforskningen bör inbegripa utveckling av detta framtidens "rena och säkra fordon" och åtgärder för att undvika, minska och optimera transporterna. Att utveckla teknik till stöd för Galileo och detta systems tillämpningar är också avgörande för genomförandet av europeiska strategier.

De teman och verksamheter som beskrivs nedan är mycket relevanta för industrin. De politiska beslutsfattarnas behov beaktas också på ett integrerat sätt – ekonomiska, sociala och miljörelaterade aspekter av transportpolitiken omfattas. Dessutom skall stöd tillhandahållas så att befintliga och nya behov av strategier skall kunna uppfyllas, avseende t.ex. utvecklingen av strategier på det marina området.

Verksamheter

-  Flygteknik och lufttransport

–  Miljövänligare lufttransporter: Utveckla teknik för minskade utsläpp och lägre buller genom utveckling av motorer och alternativa bränslen, strukturer, lättare material och ny utformning av luftfartyg inklusive rotorfarkoster (helikoptrar och tiltrotorer), flygplatsverksamhet och trafikledning, bättre underhåll, reparation och översyn.

–  Ökad tidseffektivitet: Effektivare driftstider med fokus på innovativa trafikledningssystem i linje med genomförandet av politiken om gemensamt europeiskt luftrum där luft-, mark- och rymdaspekter ingår, inbegripet trafikflöden och större autonomi för luftfarkoster.

–  Befästa kundtillfredsställelsen och säkerheten för passagerarna: Förbättra komforten för passagerarna, innovativa tjänster under flygningen och effektivare handhavande av passagerarna; förbättring av alla aspekter som rör säkerheten under lufttransporter; större urval av luftfartyg, från flygplan vars kropp har större tvärsnittsomkrets (wide body-flygplan) till mindre farkoster för förbindelser från stadscentrum till stadscentrum och för regionala tillämpningar (t.ex. tiltrotorer) samtidigt som man garanterar en förbättrad design med hänsyn till funktionshindrades tillgång till luftfartyg, vilken skall utvecklas i samråd med representativa organisationer för funktionshindrade.

–  Bättre kostnadseffektivitet: Minskning av kostnaderna för produktutveckling, tillverknings- och driftskostnader med inriktning mot innovativa och underhålls-, reparations- och översynsfria luftfartyg, ökad användning av automatiseringsteknik och simulering.

–  Skydd av luftfartyg och passagerare: Ökade skyddsåtgärder för resenärer, besättning, luftfarkoster och lufttransportsystem, t.ex. förbättrade metoder för databehandling och identifiering, skydd av luftfartyg mot attacker, automatiserade system för säkerhet och räddning och förbättrad utformning av luftfartyg med avseende på säkerheten.

–  Bana väg för framtidens lufttransporter: Ta itu med utmaningarna på längre sikt genom radikalare, miljöeffektivare och innovativare kombinationer av teknik som är mer tillgängliga för funktionshindrade och som kan leda till stora framsteg inom lufttransportsektorn.

–  Främja forskning om allmänflyg, som en källa till idéer och mänskliga resurser i hela den flygtekniska sektorn.

-  Hållbar yttransport (på järnväg, väg och vatten)

–  Miljövänligare yttransporter: Mindre miljöföroreningar och buller; utveckling av rena och effektiva motorer, inbegripet hybridteknik och användande av alternativa bränslen för transporttillämpningar, särskilt vätgas och bränsleceller, med beaktande av sådana faktorer som kostnads- och energieffektivitet; strategier för uttjänta fordon och fartyg.

–  Främjande av målen i Marco Polo-programmet: Särskild forskning om de tekniska möjligheterna att förlägga transportströmmarna till miljövänligare transportmedel och få till stånd en allmän trafikminskning, och om hur detta skulle främja miljön och hälsan.

–  Uppmuntra trafikomställning och få bort trafikstockningar i transportkorridorer: Utveckling av innovativa, intermodala och driftskompatibla regionala och nationella transport- och logistiknät, transport- och logistikinfrastrukturer och transport- och logistiksystem i Europa samt av metoder för en effektiv operativ användning av dessa, tillsammans med strategier för att tillhandahålla transportlänkar från stads- och glesbygdsområden till transportkorridorer och högre rankade transportnät; internalisering av kostnader; informationsutbyte mellan fordon/fartyg och transportinfrastruktur; utveckling av infrastruktur till havs; optimering av infrastrukturkapacitet, inbegripet verksamhet inriktad på driftskompatibilitet och driftsoptimering av lokala, regionala, nationella och europeiska transportnät, ytterligare erfarenhet och utveckling av det europeiska ledningssystemet för spårbunden trafik.

–  Hållbar och tillgänglig rörlighet i städer: Innovativa organisationsscheman, inbegripet rena och säkra fordon och mindre förorenande transportmedel, inklusive dem som är baserade på vätgas och bränsleceller, med förbättrad tillgänglighet för personer med begränsad rörlighet, förbättrade och innovativa lösningar för transportfordon och infrastruktur som gör dessa tillgängliga för funktionshindrade, nya typer av offentliga och/eller kollektiva transporter med fokus på effektivitet i hela mobilitetstkedjan (offentliga/kollektiva transporter, samåkning och bilpooler, gång- och cykeltrafik) och rationalisering av privata transporter, kommunikationsinfrastruktur, integrering av stadsplanering, gatuarbeten och stadstransporter med inbegripande av trafikomställningar för godstransporter med beaktande av miljöhänsyn; ekonomiskt överkomliga scheman, balans mellan hårdvaru- och infrastrukturåtgärder och åtgärder för mobilitetsledning; trafikledningsverktyg; intelligent mjukvara för att skapa integrerade modeller för luftkvalitet, buller och trafik; bättre rörlighet mellan städer och kringliggande områden; mobilitetsledning och åtgärder för beteendeförändring.

–  Ökad säkerhet: Som en del i transportsystemet, i transporter för förare, passagerare, besättning, cyklister och fotgängare och gods (inbegripet flytande naturgas), i konstruktionen av fordon, fartyg och infrastruktur och inom hela transportsystemet.

–  Ökad konkurrenskraft: Bättre processer för utformning; utveckling av avancerad teknik för framdrivning och fordon; innovativa och kostnadseffektiva produktionssystem och metoder för utveckling och underhåll av infrastruktur; integrerade arkitekturer.

-  Stöd till det europeiska globala satellitnavigeringssystemet (Galileo) och EGNOS: Tjänster för exakt navigering och tidmätning för användning inom olika sektorer; effektiv användning av satellitnavigering och stöd till utformningen av andra generationens teknik som kan användas till att rationalisera mark- och sjötransportsystem för att öka effektiviteten och säkerheten. Ökad konvergens mellan Galileo och alla andra befintliga transportsystem.

9.  Samhällsvetenskap och humaniora

Syfte

Att utveckla en djupgående och delad förståelse för de komplexa och inbördes relaterade socioekonomiska utmaningar Europa står inför, t.ex. demografiska förändringar och miljöutmaningar samt alla de konsekvenser och möjligheter de medför för tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft, social sammanhållning, interkulturell förståelse och integration och hållbarhet, livskvalitet och ömsesidigt beroende på global nivå, framför allt i syfte att skapa en bättre kunskapsbas för strategier på dessa områden, och med det specifika målet att utveckla förutsättningarna för ett modernt och hållbart samhälle grundat på full sysselsättning.

Bakgrund

Forskningsbasen inom samhällsvetenskap, om sociokulturella frågor och inom humaniora i Europa är stark och av hög kvalitet. De många olika angreppssätt som finns i EU inom de ekonomiska, sociala, politiska och kulturella områdena är en bra grogrund för forskning inom dessa områden på EU-nivå. Det europeiska mervärdet av den forskningssamverkan som avser europeiska socioekonomiska frågor på de nämnda områdena är högt. För det första är de berörda frågorna och utmaningarna högt prioriterade på EU-nivå och omfattas av EU:s politik. För det andra är den komparativa forskningen inom EU:s länder ett synnerligen effektivt verktyg och innebär viktiga möjligheter till utbildning i länder och regioner. För det tredje har forskning på EU-nivå speciella fördelar i det att en europatäckande datainsamling kan utvecklas och många perspektiv kan användas vilket krävs för förståelsen av komplexa frågor. Avslutningsvis bidrar utvecklingen av en genuint europeisk socioekonomisk kunskapsbas för dessa utmaningar på ett avgörande sätt till att underlätta förståelsen av dem i hela EU och framför allt för de europeiska medborgarna.

De verksamheter som kan stödjas beskrivs nedan. De förväntas bidra avsevärt till att förbättra utformningen, genomförandet, effekterna och utvärderingen av strategier på ett stort antal områden, t.ex. ekonomi, vetenskap och teknik, det sociala området, utbildning, kultur, jämställdhet, företag, internationell handel, konsumenter, yttre förbindelser, rättsliga och inrikes frågor samt strategier för officiell statistik. Dessutom finns möjligheter att inrikta sig på nya demografiska och socioekonomiska utmaningar och att forska om nya eller oförutsedda behov av strategier.

Verksamheter

-  Tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft i ett kunskapssamhälle: Utveckla och integrera forskning om frågor som rör tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft, från innovation till utbildning (inbegripet livslångt lärande) och betydelsen av vetenskapliga eller andra nationella institutionella sammanhang; den centrala roll som kunskap och immateriella produkter spelar för skapandet av ekonomisk, social och kulturell välfärd samt för det sociala och miljömässiga välbefinnandet på global nivå; ålder och politik som rör åldringsfrågor, i förbindelse med nödvändiga förändringar av sociala trygghetssystem.

-  Kombinera ekonomiska, sociala och miljörelaterade mål i ett europeiskt perspektiv: Ta itu med de två viktiga och med varandra starkt förknippade frågorna om de europeiska socioekonomiska modellernas fortsatta utveckling och den ekonomiska, sociala och regionala sammanhållningen i ett utvidgat EU, med hjälp av en tvärvetenskaplig strategi och med beaktande av de socioekonomiska konsekvenserna av gemenskapslagstiftning, miljöskyddet, hållbarheten, inbegripet en hållbar stadsplanering, energifrågor och städernas och storstadsområdenas roll.

-  Viktigare tendenser i samhället och följderna av dem: T.ex. demografiska förändringar inbegripet åldrande och migration; livsstilar, arbete, familjer, förenande av yrkes- och familjeliv, jämställdhetsfrågor, hälsa och livskvalitet; växande ojämlikhet; stadsområden som komplexa ekosystem; städernas konkurrenskraft; offentliga och privata aktörer i utvecklingen och planeringen av städer och stadsområden; kriminalitet; funktionshindrades situation och livskvalitet, särskilt situationen för funktionshindrade med komplexa stödbehov och funktionshindrade som bor på anstalter i Europa, och lägebeskrivning av projekt för oberoende boende i hela Europa; näringslivets roll i samhället, befolkningstäthet, etnicitet, religiös pluralism, kulturell samverkan, inbegripet översättning för att underlätta kulturell kommunikation, och frågor kring skyddet av de grundläggande rättigheterna, kampen mot rasism och intolerans och kampen mot alla former av diskriminering; kulturarvets positiva konsekvenser för livskvaliteten i städer och stadsområden; styrelseformer i städerna; utveckling av innovativa instrument, strategier och utbildningar för ett mer effektivt samarbete mellan olika förvaltningsnivåer och mellan offentliga och privata aktörer i utvecklingen av planeringsprocesserna för städer och stadsområden; ojämlikhet trots ekonomisk utveckling.

-  Europa i världen: Att förstå samspel, interkulturella förbindelser, inbördes beroenden under förändring mellan regionerna i världen, inbegripet interkulturella förbindelser och inbördes beroenden i utvecklingsregionerna, och följderna för de regioner som berörs, särskilt Europa, framför allt genom forskning i historia och språk; hantering av nya hot och risker utan att undergräva mänskliga rättigheter, frihet och välbefinnande.

-  Medborgarskap i Europeiska unionen: Frågor i samband med EU:s framtida utveckling om hur man kan skapa en känsla av demokratiskt inflytande och aktivt och lika deltagande bland människorna i Europa; kontinuerlig uppbyggnad av det civila samhället i ett utvidgat Europa; effektiva och demokratiska styrelseformer, inbegripet ekonomiska styrelseformer.

-  Arv och identitet i ett multikulturellt Europa: Skapa en delad förståelse av europeiska kulturer när det gäller institutioner, historia, språk, värderingar och handlingssätt; studera likheter och olikheter och historiska faktorer för dessa; undersöka hur den europeiska kulturella mångfalden och pluralismen kan stödja EU:s framtida utveckling och fortsatta integration.

-  Socioekonomiska och vetenskapliga indikatorer: Användande av dessa i politiken samt genomförande och kontroll av den, förbättring av befintliga indikatorer och utveckling av nya sådana i detta syfte och för utvärdering av forskningsprogram, inbegripet indikatorer grundade på officiell statistik.

-  Verksamheter för framsyn inom viktiga vetenskapliga, tekniska och därmed relaterade socioekonomiska områden som t.ex. framtida demografiska tendenser och globaliseringen av kunskap, spridningen av kunskap och utvecklingen av forskningssystem, liksom den framtida utvecklingen inom viktiga forskningsområden och vetenskapliga discipliner.

-  Utvidgning av EU: Forskning som syftar till att tackla problemen i samband med EU:s utvidgning, inklusive ekonomisk omvandling, utlokalisering av företag, demografiska förändringar, migration, sjukdomars (åter)uppkomst och spridning, demokratifostran, utveckling av självstyre och bevarande av kulturarv.

-  Fredsfrågor inom EU och i världen: Freden som en grundläggande värdering, dess positiva konsekvenser för EU och resten av världen, problem till följd av avsaknaden av fred (krig, osäkerhet) och förbindelserna mellan områden som en följd av fredsbevarande.

-  Forskning om humaniora: Språk – språkstruktur och språkinlärning – litteratur, historia, konsthistoria, geografi och geologi, lokalhistoria, filosofi och kulturarv i förhållande till bildkonsten och hantverk, arkitektur och städer.

-  Stadsforskning: Bättre förståelse för det tematiska (miljömässiga, transportrelaterade, sociala, ekonomiska, m.m.) och geografiska (stadsrelaterade och regionala) samspelet i storstaden och utveckla (i) såväl innovativa planeringsåtgärder för att bemöta problem på ett integrerat och hållbart sätt som (ii) innovativa styrningsprocesser för att främja allmänhetens deltagande och samarbete mellan offentliga och privata aktörer ; att bättre förstå europeiska städers roll i ett globalt sammanhang (konkurrensen i städer); stödja lokala myndigheter när det gäller att förbättra den sociala sammanhållningen och bekämpa marginaliseringen i städerna där orättvisorna ökar trots en ekonomisk tillväxt.

10.  Säkerhet

Syfte

Att utveckla den teknik och kunskap som krävs för utvecklingen av den förmåga som behövs för att skydda medborgarna mot hot som t.ex. terrorism, naturkatastrofer och brottslighet, och samtidigt respektera de grundläggande mänskliga rättigheterna och privatlivet. Att främja konfliktförebyggande och fredlig konfliktlösning. Att säkerställa att den teknik som finns används optimalt och samordnat på ett sätt som gynnar säkerheten i Europa samt att stimulera samarbetet mellan tillhandahållare och användare av säkerhetslösningar samtidigt som insyn och ansvarsskyldighet garanteras, bland annat genom samråd med Europaparlamentet.

Bakgrund

Säkerhet i Europa är en förutsättning för välstånd och frihet. EU:s säkerhetsstrategi "A Secure Europe in a Better World" som antogs av Europeiska rådet tar upp behovet av en heltäckande säkerhetsstrategi där både civila och försvarsrelaterade säkerhetsåtgärder ingår.

Den säkerhetsrelaterade forskningen är en betydelsefull byggsten i stödet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt för att få till stånd en hög säkerhetsnivå inom ett EU-täckande område med frihet, säkerhet och rättvisa(23),, vilket bekräftas i Haagprogrammet. Det bidrar också till utvecklingen av teknik och förmåga till stöd för annan EU-politik på områden som t.ex. transport, räddningstjänst, energi, miljö och hälsa.

Den befintliga säkerhetsrelaterade forskningsverksamheten i Europa lider av splittring, brist på kritisk massa när det gäller omfattning och räckvidd samt bristande förbindelser och kompatibilitet. Europa måste se till att insatserna blir mer enhetliga genom att utveckla effektiva institutionella lösningar och genom att uppmana olika nationella och internationella aktörer att samarbeta och samordna sina insatser för att undvika dubbelarbete och för att utforska samverkanseffekterna närhelst sådana är möjliga. Säkerhetsforskningen på gemenskapsnivå skall inriktas på verksamhet med tydligt nationellt mervärde. Som en följd därav kommer säkerhetsforskningen på gemenskapsnivå att stärka den europeiska säkerhetsindustrins konkurrenskraft. Säkerhetsforskningen skall betona unionens möjligheter när det gäller övervakning, spridning av information och kunskap om hot och incidenter samt system för bättre utvärdering och situationskontroll genom bättre användning av allmänna IKT-system vid olika operationer. Forskningen skall organiseras så att den bidrar till den allmänna försvarsmarknaden i Europa.

Rapporten från högnivågruppen för säkerhetsforskning från mars 2004 samt slutsatserna från Europeiska säkerhetsforskningsrådet följas har beaktats vid utarbetandet av reglerna för deltagande. De särskilda kraven på sekretess har respekterats men insynen i forskningsresultat har inte i onödan begränsats. Dessutom har de områden identifierats där insyn i forskningsresultat för närvarande tillåts.

Särskilda krav skall fastställas för ekonomiskt stöd från det sjunde ramprogrammet till säkerhetsforskning till följd av marknadens struktur. Kommissionens förberedande åtgärder för säkerhetsforskning bör vara riktgivande i detta fall.

De verksamheter som beskrivs nedan skall komplettera och integrera den teknik- och systeminriktade forskning som är relevant för säkerheten och som utförs inom andra teman. De skall vara uppdragsorienterade och utveckla teknik och förmåga i enlighet med vad som krävs av de särskilda säkerhetsuppdragen. De är flexibelt utformade för att kunna omfatta hittills okända framtida säkerhetshot och därmed relaterade behov av strategier som kan uppkomma. Den europeiska säkerhetsforskningen skall också uppmuntra utvecklingen av teknik med flera syften genom att stimulera idéutbyte och användande av befintlig teknik för den civila säkerhetssektorn i syfte att maximera tillämpningen av sådan teknik.

Definitionen av små och medelstora företag för säkerhetsforskningen gör inte tillräcklig rättvisa åt målet att främja små företag. Skillnaderna i företagsstrukturen inom denna sektor jämfört med andra forskningsområden har beaktats vid utarbetandet av reglerna för deltagande genom en anpassning av sysselsättnings- och omsättningssiffrorna.

Verksamheter

-  Skydd mot terrorism och brottslighet: Utveckling av tekniska lösningar för medvetenhet om hot (t.ex. CBRN), upptäckt, förebyggande, identifiering, skydd, neutralisering och begränsning av följderna av terroristattacker och brottslighet, inklusive genom utveckling av strategiska reserver och strategisk kapacitet för snabb produktion av medicinska motmedel.

-  Säkerhet i infrastrukturer och tjänster: Analysera och säkra befintliga och framtida offentliga och privata kritiska nätverksuppbyggda infrastrukturer (t.ex. för transport, energi och IKT), system och tjänster (inbegripet finansiella och administrativa tjänster).

-  Gränssäkerhet: Med inriktning på teknik och förmåga att höja effektiviteten i alla system, utrustning, verktyg, processer och metoder för snabb identifiering som krävs för att förbättra säkerheten längs Europas land- och kustgränser, inbegripet frågor om gränskontroll och övervakning.

-  Återställa säkerheten och tryggheten i samband med kris: Tonvikten skall ligga på teknik som ger överblick över och stöd till olika katastrofhanteringsinsatser (t.ex. räddningstjänst, humanitärt bistånd, naturkatastrofer och räddningsinsatser, stöd till GUSP) och på frågor om t.ex. samordning och kommunikation mellan organisationer, delad arkitektur och mänskliga faktorer.

Följande mera övergripande teman skall tjäna som stöd för ovanstående fyra områden:

-  Kompatibilitet och samverkan mellan och integrering av säkerhetssystem: Underrättelseverksamhet, informationsinsamling och terroristskydd med inriktning på teknik för ökad kompatibilitet mellan system, utrustning, tjänster och processer, inbegripet strukturer för information om brottsbekämpning, liksom på tillförlitlighet, organisatoriska aspekter, skydd av konfidentialitet och integritet avseende information och spårbarhet för alla transaktioner och all behandling. Ökad integration och kompatibilitet är en prioritet för att EU till fullo skall kunna använda det som uppnåtts på de ovannämnda områdena.

-  Säkerhet och samhälle: Uppdragsorienterad forskning med fokus på analyser av kulturella, sociala, politiska och ekonomiska aspekter och konsekvenser av terrorism och brottslighet, betydelsen av mänskliga värden, beslutsfattande, mediernas roll och påverkan, konfliktlösning, framtagande av scenarier och verksamheter avseende brottslighet, terrorismens psykologi och dess sociala miljö, medborgarnas uppfattning om säkerhet, etik, skydd av den personliga integriteten och framsyn på samhällsområdet. Forskningen skall också omfatta teknik som skyddar den personliga integriteten och friheten bättre samt sårbarhet och nya hot, liksom hantering och konsekvensbedömning av eventuella konsekvenser.

-  Samordning och strukturering av säkerhetsforskningen: Samordning av europeiska och internationella insatser för säkerhetsforskning och utveckling av synergieffekter mellan civil forskning, säkerhets- och försvarsforskning, förbättring av rättsliga förutsättningar och uppmuntran till optimal användning av befintliga infrastrukturer.

11.Rymdteknik  

Syfte

Stödja ett europeiskt rymdprogram med inriktning på tillämpningar som t.ex. global övervakning för miljö och säkerhet (GMES), till nytta för medborgarna och för den europeiska rymdindustrins konkurrenskraft. Detta skall bidra till utvecklingen av en europeisk rymdpolitik som kompletterar de insatser som görs av medlemsstaterna och av andra nyckelaktörer, inbegripet Europeiska rymdorganisationen.

Bakgrund

På detta område kan EU bidra till att förbättra definitionen av gemensamma mål på grundval av användarnas krav och strategiska mål, samordna verksamheterna för att, undvika dubbelarbete och maximera kompatibiliteten samt utforma standarder. Offentliga myndigheter och beslutsfattare är viktiga potentiella användare, och den europeiska industrin gynnas också av en väldefinierad europeisk rymdstrategi som genomförs med hjälp av ett europeiskt rymdprogram med visst stöd från de föreslagna åtgärderna för forskning och teknisk utveckling. Åtgärder på europeisk nivå behövs också för att stödja EU:s politiska mål, t.ex. inom områdena jordbruk, skogsbruk, fiske, miljö, hälsa, telekommunikationer, säkerhet och transport, liksom för att se till att Europa är en respekterad partner i det regionala och internationella samarbetet.

Under de senaste fyrtio åren har Europa byggt upp enastående teknisk kompetens. Att upprätthålla en konkurrenskraftig industri (inbegripet tillverkare, tjänstetillhandahållare och operatörer) kräver ny forskning och teknik. Rymdtillämpningar gynnar medborgarna i stor utsträckning i form av tekniska spin-off-effekter, och är oumbärliga i ett högteknologiskt samhälle.

Nedanstående verksamheter syftar till att utforska rymdtillgångar (i samarbete med in situ-tillgångar, däribland luftburna tillgångar) för införande av tillämpningar – GMES – och användningen av dem för brottsbekämpningsaspekterna inom EU:s politik. Verksamheterna syftar också till utforskning av rymden och serviceinfrastruktur i omloppsbana med möjligheter till internationellt samarbete och stora tekniska genombrott samt kostnadseffektiva projekt, och till utnyttjande och utforskning av rymden med hjälp av möjliga verksamheter som garanterar EU:s strategiska roll. Dessa verksamheter skall kompletteras med andra åtgärder som ingår i ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation samt i utbildningsprogrammet. De politiska fördelarna av verksamheterna nedan skall också utnyttjas till fullo. I det ingår även kompletterande stöd för behov av nya strategier som kan uppkomma, t.ex. rymdbaserade lösningar till stöd för utvecklingsländer, användande av verktyg för rymdobservation och metoder för att stödja utvecklingen inom gemenskapens politik.

Nedanstående gemenskapsverksamheter skall bedrivas med den kapacitet som redan finns i Europa, eventuellt genom utläggning på entreprenad. En splittring av resurserna genom skapandet av nya enheter och förvaltningsstrukturer skall undvikas.

Verksamheter

-  Rymdbaserade tillämpningar i det europeiska samhällets tjänst

–  GMES: Utveckling av satellitbaserade övervakningssystem och in situ-övervakningssystem samt satellitbaserad teknik och in situ-teknik för förvaltning av miljön och säkerheten, och integreringen av sådana system och sådan teknik med komponenter på mark, fartyg och i luften; stöd till integrering, harmonisering, användning och leverans av GMES-data (både satellitbaserade och in situ, däribland markbaserade, fartygsburna och luftburna) och GMES-tjänster.

–  Innovativa tjänster för satellitkommunikation som är skarvlöst integrerade i de globala näten för elektronisk kommunikation för medborgare och företag i tillämpande sektorer – räddningstjänst, e-förvaltning, telemedicin, distansundervisning och övriga användare.

–  Utveckling av teknik för att minska sårbarheten hos rymdbaserade tjänster och för att bidra till övervakningen av rymden.

–  Utveckling av rymdbaserade system för riskförebyggande arbete och riskhantering och för alla typer av nödsituationer samt förbättring av konvergensen med icke rymdbaserade system.

-  Utforskning av rymden

–  Maximering av det vetenskapliga mervärdet genom samverkan med Europeiska rymdorganisationen och initiativ från medlemsstaternas rymdorganisationer på rymdutforskningens område; enklare tillgång till vetenskapliga data.

–  Samordning av arbetet med att utveckla rymdburna teleskop och detektorer samt dataanalys i rymdforskningen.

-  FoTU för att stärka rymdrelaterat företagande

–  Teknik för rymdtransport: Forskning i syfte att öka konkurrenskraften hos den europeiska sektorn för rymdtransport.

–  Rymdforskning, inbegripet biomedicin och biovetenskap i rymden.

II IDÉER

Syfte

Detta program skall öka dynamiken, kreativiteten och spetskompetensen inom europeisk forskning vid kunskapens gränser. Detta görs genom stöd till forskardrivna forskningsprojekt som genomförs inom alla områden av enskilda forskarlag som konkurrerar på europeisk nivå. Projekten finansieras på grundval av förslag som lämnas av forskare från både den privata och offentliga sektorn om ämnen som de själva väljer, och utvärderas med vetenskaplig kvalitet som enda kriterium genom s.k. peer review. Forskningsresultaten skall alltid meddelas och spridas.

Bakgrund

Forskardriven spetsforskning är en viktigt drivkraft för välstånd och social utveckling eftersom den skapar nya möjligheter för vetenskapliga och tekniska framsteg. Den bidrar även till att alstra ny kunskap som leder till framtida tillämpningar och marknader.

Trots många prestationer och goda resultat på många områden gör inte Europa det bästa av den forskningspotential och de resurser som finns – det finns ett akut behov av större kapacitet att ta fram kunskap och omsätta kunskap i ekonomiska värden och tillväxt.

En europatäckande konkurrenskraftig finansieringsstruktur för spetsforskning som verkställs av enskilda forskarlag är ett nyckelinslag i det europeiska området för forskningsverksamhet och kompletterar annan verksamhet på EU-nivå och nationell nivå. Den kan bidra till att göra Europa mer dynamiskt och attraktivt för de mest framstående forskarna från både Europa och tredjeländer samt för industriinvesteringar.

Verksamheter

Denna åtgärd skall betjäna de mest lovande och produktiva forskningsområdena och utnyttja de bästa möjligheterna för vetenskapliga och tekniska framsteg, inom och mellan ämnesområden, inbegripet ingenjörsvetenskap, samhällsvetenskap och humaniora. Den skall genomföras oberoende av temainriktningarna i andra delar i ramprogrammet. Forskare i början av sin yrkesbana och nya grupper liksom etablerade forskarlag skall uppmärksammas.

EU-verksamheten inom spetsforskningen skall genomföras av ett europeiskt forskningsråd, som inledningsvis skall inrättas som ett genomförandeorgan som skall bli en oberoende struktur inrättad genom förfarandet i enlighet med artikel 251 i fördraget. Det skall bestå av ett vetenskapligt råd och en styrelse. Det vetenskapliga rådet skall understödjas av tillfälligt anställd forskningspersonal som utses av det vetenskapliga rådets medlemmar. Förvaltningen av forskningsrådet skall skötas av personal som antingen har anställts särskilt för detta ändamål eller flyttats från EU:s institutioner, och kommer endast att omfatta de faktiska administrativa behoven för att garantera den stabilitet och kontinuitet som krävs för en effektiv förvaltning.

Det vetenskapliga rådet skall bestå av företrädare för det europeiska forskarsamfundet på högsta nivå vilka skall agera som individer, oberoende av politiska eller andra intressen. Rådet skall välja sina medlemmar från forskarsamfundet och därvidlag säkra mångfalden när det gäller forskarnas forskningsområden och tillämpa allmänna kriterier som fastställts av den europeiska lagstiftaren enligt förfarandet i artikel 251 i fördraget. Medlemmarna av det vetenskapliga rådet skall utses för en period på fyra år som kan förnyas en gång för högst tre år enligt ett rotationssystem som skall garantera kontinuiteten i det vetenskapliga rådets arbete. Det vetenskapliga rådet skall bl.a. till fullo ansvara för beslut om vilken typ av forskning som skall finansieras och fungera som garant för verksamhetens kvalitet ur ett vetenskapligt perspektiv och för antagandet av en uppförandekod om undvikande av intressekonflikter. Dess uppgifter skall framför allt omfatta utvecklingen av det årliga arbetsprogrammet, inrättandet av förfarandet för Peer Review liksom övervakning och kvalitetskontroll avseende programmets genomförande ur ett vetenskapligt perspektiv.

Ansvaret för alla aspekter rörande genomförandet av programmet skall ligga på den särskilda genomförandestrukturen, i enlighet med det årliga arbetsprogrammet. Genomförandet av förfarandet för peer review och urvalsförfarandet i enlighet med de principer som fastställts av det vetenskapliga rådet, liksom säkerställandet av den finansiella och vetenskapliga förvaltningen av anslagen skall framför allt ske inom ramen för denna struktur. Kostnader för administration och personal inom det europeiska forskningsrådet (det vetenskapliga rådet och den särskilda genomförandestrukturen) får inte uppgå till mer än tre procent av det europeiska forskningsrådets årliga budget.

Det vetenskapliga rådet och styrelsen skall årligen rapportera till Europaparlamentet och rådet om genomförandet och förvaltningen av verksamheten för att bedöma resultaten och ändra och förbättra förfarandena utifrån erfarenheterna.

Under den inledande övergångsperioden skall kommissionen se till att inrättandet av det europeiska forskningsrådet är förenligt med principerna om vetenskaplig excellens, självständighet, effektivitet och öppenhet och att det vetenskapliga rådets strategi och genomförandemetod efterlevs fullt ut. Samtidigt skall kommissionen, genom förfarandet enligt artikel 251 i fördraget, vidta alla nödvändiga åtgärder för att inrätta det europeiska forskningsrådet som en permanent och rättsligt oberoende struktur. Inrättandet och förvaltningen av det europeiska forskningsrådet skall fortlöpande ses över och utvärderas i syfte att bedöma resultaten och ändra och förbättra förfarandena utifrån erfarenheterna. Senast 2008 skall en oberoende översyn av det europeiska forskningsrådets strukturer och mekanismer göras utifrån kriterierna för vetenskaplig excellens, självständighet, effektivitet, ansvarsskyldighet och öppenhet, varvid det vetenskapliga rådet skall delta fullt ut. Efter översynen får det europeiska forskningsrådets strukturer och mekanismer ändras. Kommissionen skall se till att det förberedande arbete som krävs för en övergång till denna förändrade struktur utförs.

Det europeiska forskningsrådet skall ha befogenhet att genomföra egna strategiska studier i syfte att förbereda och stödja verksamheten. Det skall särskilt ha befogenhet att samråda med europeiska, mellanstatliga och nationella initiativ för att undvika dubbelfinansiering av forskning på EU-nivå och nationell nivå.

III MÄNNISKOR

Syfte

Att stärka den mänskliga potentialen för forskning och teknik i Europa kvantitativt och kvalitativt genom att uppmuntra människor att slå in på forskarbanan, uppmuntra europeiska forskare att stanna i Europa, att locka forskare från hela världen till Europa och göra Europa mer attraktivt för de mest framstående forskarna. Detta skall göras genom tillämpning av samma uppsättning instrument som när det gäller det sjätte ramprogrammet, med mindre justeringar där så är nödvändigt, och genom en sammanhängande uppsättning Marie Curie-åtgärder, med särskild betoning på det europeiska mervärde de genererar genom sin strukturerande effekt på det europeiska forskningsområdet. Dessa åtgärder kommer att riktas mot forskare inom alla stadier av karriären, från grundläggande forskarutbildning särskilt avsedd för unga människor till livslångt lärande och karriärutveckling såväl inom den offentliga som den privata sektorn. Insatser skall även göras för att se till att en avsevärd del av resurserna går till åtgärder som syftar till att öka de kvinnliga forskarnas deltagande, eftersom kvinnor fortfarande deltar i långt mindre utsträckning än män på dessa områden.

Bakgrund

Rik tillgång på högt kvalificerade forskare är en nödvändig förutsättning för vetenskaplig utveckling och för att stödja innovativ verksamhet, men också en viktig faktor för att locka och hålla kvar offentliga och privata forskningsinvesteringar. Mot bakgrund av den ökande konkurrensen på global nivå är utvecklingen av en öppen europeisk arbetsmarknad för forskare utan någon form av särbehandling och diversifieringen av kunskaper och karriärvägar för forskare av avgörande betydelse för att en fördelaktig rörlighet för forskare och deras kunskaper skall kunna gynnas, både inom Europa och globalt.

De åtgärder som avses i sjunde ramprogrammet skall lägga särskild vikt vid forskare i början av sin yrkesbana och erbjuda stöd i början av den vetenskapliga karriären samt åtgärder för att minska kompetensflykten, till exempel i form av återvändande- och återintegreringsstöd för forskare.

Rörlighet, både över nationsgränser och mellan sektorer, samt stimulans av industriellt deltagande och öppnande av forskningskarriärer och akademiska poster på europeisk nivå är viktiga komponenter för det europeiska området för forskningsverksamhet, och nödvändiga för att den europeiska forskningskapaciteten och de europeiska forskningsresultaten skall kunna stärkas. Programmet "Människor" kommer att samordnas nära med utbildningsprogrammen samt med andra delar av sjunde ramprogrammet. En annan viktig faktor är införandet av rimliga anställningsvillkor, både för att garantera forskningens oberoende och anpassa lönenivån till högsta internationella standarder samt för att se till att forskarna omfattas av socialförsäkringssystemen. Att öka forskarnas rörlighet och stärka resurserna för de institutioner som drar till sig forskare från andra medlemsstater kommer att gynna starka europeiska forskningsmiljöer och sprida deras spetskompetens inom Europeiska unionen.

Rörlighet för forskare är tillämpligt inom alla sektorer av vetenskaplig och teknisk forskning inom det sjunde ramprogrammet, samtidigt som även framtida vetenskaplig utveckling beaktas.

Mot bakgrund av att andelen kvinnor i vetenskapliga yrken i flera europeiska länder är låg skall programmet Människor innehålla bestämmelser om åtgärder för att avhjälpa denna anakronistiska obalans mellan könen.

EU och medlemsstaterna bör lansera verksamhet på europeisk, nationell och regional nivå för att inrätta tjänster som gör det möjligt att förena yrkes- och familjeliv. En sådan socialpolitik kommer även att ha stor inverkan på politiken för vetenskap och teknik.

För att uppfylla målet om åtta forskare per tusen anställda krävs det att åtgärderna omfattar frågor som kursuppläggning och undervisningsmetoder, för att locka unga människor att intressera sig för en vetenskaplig karriär.

Marie Curie-åtgärderna anses allmänt vara den bästa delen av tidigare ramprogram och de har varit mycket framgångsrika. En hämmande faktor för deltagande i Marie Curie-programmet har emellertid varit överteckning, vilket får konsekvenser för i synnerhet forskarsamfundet och affärsvärlden. En betydande ökning av budgeten för sjunde ramprogrammet är i högsta grad motiverad.

Verksamheter

-  Grundutbildning för forskare i syfte att förbättra deras karriärmöjligheter, inom både offentlig och privat sektor, inbegripet genom att bredda deras vetenskapliga och allmänna kunskaper, däribland kunskaper om tekniköverföring och företagande, och locka fler forskare i början av sin yrkesbana till vetenskapliga yrkesbanor.

Genomförandet skall ske genom Marie Curie-nätverk där huvudsyftet är att forskarnas grundutbildning och karriärutveckling skall stärkas på europeisk nivå och inte splittras upp. Nätverk för partnersamverkan som förutsätter en närmare integrering av ett fåtal partner skall upprättas i enlighet med Erasmussystemet. Rörlighet för forskare skall uppmuntras genom ökad kommunikation och länkar mellan programmet Människor och programmet Kapacitet. Medlemmarna i gränsöverskridande nätverk skall utnyttja sina kompletterande kunskaper med hjälp av integrerade utbildningsprogram. Stödet omfattar rekrytering av forskare i karriär, organisering av utbildning som även är öppen för forskare utanför nätverket och högre ämbeten och/eller positioner inom industrin för kunskapsöverföring och övervakning, samtidigt som man tar till vara de viktigaste och mest karakteristiska dragen i gäststipendierna inom industrin under det femte ramprogrammet. Forskare i början av sin yrkesbana skall beviljas återintegreringsbidrag efter grundutbildningen. Dessutom skall det inrättas en permanent mekanism för horisontell samordning mellan programmet Människor och programmet Erasmus för högre utbildning.

-  Livslångt lärande och karriärutveckling för att stödja forskares karriärutveckling. I syfte att komplettera eller förvärva ny kunskap och kompetens eller öka den tvärvetenskapliga rörligheten och/eller rörligheten mellan sektorer skall stöd ges till de bästa doktoranderna, som skulle kunna delta i väletablerade forskarlag för att arbeta på sina doktorsavhandlingar. Detta kommer att kräva ett ömsesidigt erkännande av utbildningens kvalitet och av diplom och andra utbildningsbevis som utfärdas i samband med programmen i fråga. Stöd skall även ges till forskare med särskilda behov av ytterligare/kompletterande kompetens och kunskap, till forskare som återupptar en forskarkarriär efter ett uppehåll, exempelvis efter mamma- eller föräldraledighet, och för (åter)integrering av forskare i en forskningstjänst på längre sikt i Europa, även i ursprungslandet, efter gränsöverskridande/internationell erfarenhet. Denna åtgärd genomförs genom individuella stipendier som tilldelas direkt på gemenskapsnivå. Kommissionen skall genom ett pilotprojekt undersöka möjligheterna till delfinansiering av regionala, nationella eller internationella program, under förutsättning att detta svarar mot kriterierna för europeiskt mervärde, transparens och öppenhet.

-  Inrättande av ett självständigt och oberoende europeiskt universitetsnätverk under ledning av det europeiska forskningsrådet.

-  Partnerskap och förbindelser mellan industrin och den akademiska världen: Stöd till program för samarbete på längre sikt mellan organisationer från den akademiska världen och industrin, i synnerhet små och medelstora företag och traditionell tillverkningsindustri. Syftet är att öka spridningen av kunskap med hjälp av gemensamma partnerskap för forskning som grundas på rekrytering av erfarna forskare, med erfarenhet av partnerskap mellan industrin och den akademiska världen, och forskare i början av sin yrkesbana till partnerskapet, utbyte av personal mellan båda sektorerna och på organisering av arrangemang, samtidigt som de viktigaste och mest karakteristiska dragen i gäststipendierna inom industrin under det femte ramprogrammet skall tas till vara i samband med rekrytering och utbyte av det här slaget. Vidare bör man underlätta forskares möjligheter att flytta över från offentliga till privata forskningsinstitutioner och omvänt.

-  Den internationella dimensionen: Att öka den europeiska forskningens kvalitet genom att locka forskningstalanger från länder utanför Europa och främja ömsesidigt gynnsamt forskningssamarbete med forskare från länder utanför Europa. Detta skall ske med hjälp av internationella stipendier för forskare från EU och associerade länder (med en inbyggd fas för obligatoriskt återvändande), internationella stipendier för forskare från tredje land och partnerskap för stöd till utbyte av forskare. Gemensamma initiativ mellan europeiska organisationer och organisationer i EU:s grannländer och länder som EU har ett vetenskaps- och teknikavtal med skall också stödjas. Verksamheten skall omfatta åtgärder för att motverka risken för kompetensflykt från utvecklingsländer och tillväxtekonomier samt åtgärder för att upprätta nätverk med europeiska forskare som är verksamma utomlands. Dessa åtgärder skall genomföras i linje med de internationella verksamheterna inom programmen Samarbete och Kapacitet.

-  Särskilda åtgärder Till stöd för upprättandet av en verklig europeisk arbetsmarknad för forskare skall genomföras genom att hindren för rörlighet undanröjs och karriärmöjligheterna för forskare i Europa förbättras. Incitament skall ges till offentliga institutioner som främjar sina forskares rörlighet, kvalitet och yrkesprofil. Dessutom kommer priser att instiftas för att höja allmänhetens medvetenhet om Marie Curie-åtgärderna och målen för dessa.

För att ytterligare underlätta forskares rörlighet, däribland den interregionala rörligheten (även inom ett och samma land), skall den verksamhet som finansieras via strukturfonderna och andra instrument samordnas med verksamheten inom sjunde ramprogrammet.

IV KAPACITET

FORSKNINGSINFRASTRUKTUR

Syfte

Att optimera användning och utveckling av Europas bästa forskningsinfrastruktur, och bidra till att på alla vetenskapliga och tekniska områden skapa ny forskningsinfrastruktur som är av intresse för hela Europa, som Europas vetenskapsmän behöver för att vara med och leda forskningsutvecklingen och som kan vara till hjälp för industrin när den behöver ökade kunskaper och mer teknisk know-how.

Bakgrund

Forskningsinfrastrukturerna får en alltmer ökande betydelse för kunskapsutvecklingen och hur vi utnyttjar den. Forskningens kärna utgörs av till exempel strålkällor, databaser för genomik och samhällsvetenskap, observatorier för miljö- och rymdstudier, system för bildframställning eller renrum för studier och utveckling av nya material eller nanoelektronik. Allt detta är dyrt, kräver bred expertis och bör användas och utnyttjas av en stor del av Europas vetenskapsmän och konsumenter.

Utarbetandet av ett europeiskt förhållningssätt gentemot forskningsinfrastruktur, bland annat datorer och elektronisk kommunikation, och verksamhet på unionsnivå kan ha stor betydelse för tillväxten av europeisk forskning och användandet av den samt bidra till utvecklingen av det europeiska området för forskningsverksamhet.

EU både kan och bör agera katalysator och hävstång genom att se till att tillträde till och användning av infrastrukturer i de olika medlemsstaterna garanteras. Detta kan ske genom att utvecklingen av infrastrukturerna stimuleras på ett samordnat sätt och att man banar väg för ny forskningsinfrastruktur av europeiskt intresse på medellång och lång sikt.

Verksamheter

Verksamhet på detta område kommer att genomföras för hela det vetenskapliga och tekniska området. Genomförandet kommer att ske i samverkan med de tematiska områdena så att all verksamhet i EU-sammanhang motsvarar de behov som finns av forskningsinfrastruktur inom de olika områdena, även internationellt.

Tillämpningen av ett system med "kunskapsvoucher" för små och medelstora företag som finansieras på medlemsstatsnivå kan visa sig vara ett användbart instrument när det gäller att stödja spridningen av kunskap. Kunskap och know-how som direkt kan omvandlas till innovativa kommersiella produkter får erbjudas avgiftsfritt till små och medelstora företag genom ett nationellt eller regionalt system med "kunskapsvoucher" för små och medelstora företag, vilket bidrar till att stärka dessa företags innovationsförmåga. "Kunskapsvoucher" får finansieras med EU-medel inom ramen för det sjunde ramprogrammet och strukturfonderna (enligt målet om "regional konkurrenskraft och sysselsättning").

Följande arbete skall genomföras:

-  Stöd till befintliga infrastrukturer för forskning

–  Gränsöverskridande tillträde så att europeiska forskare, även forskare från industrin och små och medelstora företag, kan få tillgång till de bästa infrastrukturerna och kan bedriva sin forskning, oberoende av var infrastrukturen finns.

–  Integrerad verksamhet så att man på EU-nivå på ett bättre sätt kan strukturera forskningsinfrastrukturen inom ett visst område, såsom infrastruktur för klinisk forskning eller nätverk för barnsjukdomar, samt främja en samordnad användning och utveckling.

–  Elektronisk forskningsinfrastruktur skall främjas genom vidare utveckling och global uppkoppling av högeffektiv grid- och kommunikationsinfrastruktur med hög kapacitet, stärkande av den mest avancerade europeiska datakapaciteten samt stimulation av användningen. Den globala betydelsen skall ökas och förtroendenivån höjas genom att man bygger på resultaten från infrastrukturerna för Geant och Grid på grundval av öppna standarder för driftskompatibilitet.

-  Stöd till ny infrastruktur för forskning

–  Inrättande av ny infrastruktur och omfattande modernisering av befintlig infrastruktur för att främja ny forskningsinfrastruktur, till exempel för att främja vetenskap, teknik och kulturarv, grundat på det arbete som utförts av exempelvis ESFRI(24), utan att detta på något sätt skall vara en förutsättning för att erhålla stöd. Beslut om detta kan fattas på grundval av artikel 171 i fördraget eller på grundval av särskilda program enligt artikel 166 i fördraget.

–  Inrättande av en server för vetenskapliga metoder som på ett betydande sätt kan bidra till forskningens effektivitet genom att göra resultaten från vissa forskningsstadier tillgängliga under jämförbara förhållanden.

–  Förberedande studier genom ansökningsomgångar för att skapa ny forskningsinfrastruktur med priser till ny forskning och genomförandestudier för ny infrastruktur.

–  Centrum för "öppen innovation" som skall göra det möjligt att genomföra större industriella samarbetsprojekt för forskning och utveckling på en enda plats genom att konsortiepartner sänder ut sin personal på tillfälliga uppdrag och/eller ger fritt tillträde till forskningsinfrastruktur och tjänster på grundval av principen om gemensamt utnyttjande av anläggningar.

När det gäller uppbyggnaden av ny infrastruktur bör potentialen för vetenskaplig excellens i konvergensregionerna och de yttersta randområdena beaktas. Gemenskapens stödinstrument, ramprogram och strukturfonder kommer att samordnas på ett effektivt sätt.

FORSKNING TILL FÖRMÅN FÖR SMÅ OCH MEDELSTORA FÖRETAG

Syften

Att stärka europeiska små och medelstora företags innovationskraft liksom deras bidrag till utveckling av nya tekniska produkter och marknader genom att hjälpa dem att lägga ut forskning på entreprenad, öka forskningsansträngningarna, få bättre tillgång till förhandsfinansiering, utvidga deras nätverk, bättre utnyttja forskningsresultat och förvärva teknisk know-how för att överbrygga klyftan mellan forskning och innovation.

Bakgrund

De små och medelstora företagen är kärnan i europeiskt näringsliv. De bör vara en nyckelkomponent i innovationssystemet och i den kedja som leder från kunskap till nya produkter, processer och tjänster. Europas små och medelstora företag står inför ökad konkurrens både på den inhemska marknaden och världsmarknaden och måste därför öka sitt kunnande och sin forskning, utveckla projekt som underlättar forskningens marknadstillträde, utöka sin verksamhet på större marknader och internationalisera sina kunskapsnätverk. De flesta åtgärder i medlemsstaterna som avser små och medelstora företag varken främjar eller stödjer gränsöverskridande forskningssamarbete eller tekniköverföring. Det krävs åtgärder på EU-nivå för att komplettera och förbättra effekterna av åtgärder som vidtagits på nationell och regional nivå. Utöver åtgärderna nedan kommer små och medelstora företags deltagande att uppmuntras och underlättas och hänsyn kommer att tas till företagens behov. Detta förhållningssätt präglar hela sjunde ramprogrammet. Om de särskilda instrumenten för små och medelstora företag överutnyttjas kommer finansieringen av de olika instrumenten inom ramprogrammet att ses över så att finansieringen inriktas på de mest efterfrågade instrumenten. Synergieffekterna mellan sjunde ramprogrammet och Eureka kan utnyttjas till att stödja partnerskap mellan storföretag och små och medelstora företag

Verksamheter

Särskilda åtgärder som stöd till små och medelstora företag tas fram för små och medelstora företag eller sammanslutningar av sådana företag som behöver lägga ut forskning på entreprenad till universitet och forskningscentrer. Detta gäller främst låg- och medelhögtekniska små och medelstora företag med liten eller obefintlig forskningskapacitet. Även forskningsintensiva små och medelstora företag som behöver lägga forskning på entreprenad för att komplettera sin huvudsakliga forskningskapacitet får delta. De får även fungera som forskningsleverantörer för andra projektpartner. Stöd kommer även att ges till skapandet av spin-off-effekter som ett sätt att kommersialisera forskningsresultat. Åtgärder kommer att vidtas på hela det vetenskapliga och tekniska området genom tillämpning av en nedifrån-och-upp-strategi. Åtgärderna kommer att omfatta forsknings- och demonstrationsverksamhet, varvid resultaten förs närmare marknaden samtidigt som denna typ av åtgärder kopplas till de instrument som erbjuds av ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation. Ekonomiska medel kommer att tilldelas enligt följande:

–  Forskning för små och medelstora företag: För att stödja små grupper av innovativa små och medelstora företag och hantverksföretag i Europa att lösa vanliga eller mer komplexa tekniska problem genom ramprogrammet och/eller mellanstatliga finansieringsåtgärder, såsom kommissionens, EIB:s och EBRD:s initiativ Jeremie och Jasper.

–  Forskning för sammanslutningar av små och medelstora företag: Att stödja sammanslutningar av små och medelstora företag och grupperingar av sådana företag för att utveckla tekniska lösningar på problem som är vanligt förekommande hos många små och medelstora företag i särskilda industrisektorer eller segment av värdekedjan.

–  Forskning för det civila samhällets organisationer: För att hjälpa det civila samhällets organisationer eller nätverk av det civila samhällets organisationer att dra nytta av forskning från forskningsinstitutioner.

Dessa tre system kommer att ersätta den forskningssamverkan och kollektiva forskning som genomförs för små och medelstora företag inom ramen för det sjätte ramprogrammet. Inga ändringar kommer att göras i de administrativa och förvaltningsmässiga reglerna förutom då det är nödvändigt för att åstadkomma en förenkling.

Dessutom kommer stöd att ges till system med "nationella priser för ny forskning" som ställer finansiella medel till förfogande för små och medelstora företag eller deras branschorganisationer för att de skall kunna utarbeta förslag till ramprogrammet.

Åtgärder kommer att vidtas för att underlätta små och medelstora företags deltagande, såsom skapande eller vidareutveckling av organ som särskilt inriktar sig på att underlätta för små och medelstora företag att delta i sjunde ramprogrammet

KUNSKAPSREGIONER

Syften

Att stärka de europeiska regionernas forskningspotential, särskilt genom att främja och stödja utvecklingen i hela Europa av forskningsdrivna kluster som binder samman universitet, forskningscentrer, företag och regionala myndigheter.

Bakgrund

Regionernas betydelse för forskningen och utvecklingen i EU erkänns mer och mer. Forskningspolitik och –verksamhet på regional, interregional och gränsöverskridande nivå är ofta beroende av kluster bestående av både offentliga och privata aktörer. Pilotåtgärden "Kunskapsregioner" visade hur dynamisk denna utveckling har blivit och att det är nödvändigt att stödja och stimulera utvecklingen av sådana strukturer.

Åtgärderna på detta område kommer att göra det möjligt för Europas regioner att förbättra sin förmåga att investera i FoTU och genomföra forskningsverksamhet, samtidigt som de maximerar sina möjligheter att framgångsrikt delta i europeiska forskningsprojekt och underlättar upprättandet av regionala center/kluster, vilket kommer att främja den regionala utvecklingen i Europa och utveckla det europeiska området för forskningsverksamhet.

Samarbete mellan angränsande gränsregioner är ett specialfall och måste uppmärksammas på samma sätt som i Interreg III-programmen och enligt de regler som styr det territoriala målet. Initiativet "kunskapsregioner" måste innehålla lösningar för gränsöverskridande problem och mekanismer som uppmuntrar gränsöverskridande regionalt samarbete inom forskning, oavsett om de berörda regionerna omfattas av konvergensmålet eller målet om regional konkurrenskraft.

Verksamheter

Initiativet Kunskapsregioner kommer att föra samman regionala aktörer som är verksamma inom forskning: universitet, forskningscentrer, industri, myndigheter (regionala myndigheter eller regionala utvecklingsorgan). Projekten kommer att innefatta åtgärder till stöd för genomförandet av regionala innovationsstrategier, gemensamma analyser av de regionala eller gränsöverskridande klustrens forskning (i samordning med annan, bredare, verksamhet som rör de regionala innovationsklustren) och utarbetande av en rad instrument för särskild forskning, även genom mentorsverksamhet i regioner som inte har satsat så mycket på forskning som andra och genom direkt stöd till framväxande kunskapsregioner. Detta kommer att innefatta åtgärder som syftar till att förbättra forskningsnätverkens arbete, tillträdet till finansiering av forskning och integrationen av aktörer och institutioner inom forskningen i de regionala ekonomierna. Denna verksamhet kommer att genomföras med hänsyn till EU:s regionalpolitik (särskilt när det gäller användning av strukturfonder) och ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation samt utbildningsprogrammen.

I samband med genomförandet av den särskilda verksamheten Kunskapsregioner kommer man att söka efter beröringspunkter med EU:s regionalpolitik, samt med större nationella och regionala program, särskilt för konvergensregioner och de yttersta randområdena. Ytterligare medel kommer i detta sammanhang att tillhandahållas från strukturfonderna och eventuellt EIB-gruppen för att stärka regionala strukturer för tekniköverföring och i synnerhet parker och komplex för vetenskap och teknik samt zoner för innovation, inkubatorer och högteknologiska enheter.

FORSKNINGSPOTENTIAL

Syfte

Att stimulera genomförandet av det utvidgade EU:s hela forskningspotential genom att frigöra och utveckla forskningspotentialen i EU:s konvergensregioner och yttersta randområden(25)), samt bidra till att stärka forskarnas förmåga att framgångsrikt delta i forskningsverksamhet på EU-nivå.

Bakgrund

Europa utnyttjar inte till fullo sin forskningspotential, i synnerhet inte i mindre gynnade områden långt bort från kärnan i Europas forskning och industriella utveckling. Forskare och institutioner i dessa regioner behöver hjälp för att kunna bidra till europeisk forskning samtidigt som man drar nytta av den kunskap och de erfarenheter som finns i andra europeiska regioner. Syftet med denna åtgärd är därför att skapa villkor som gör det möjligt för dessa forskare och institutioner att utnyttja hela sin potential och fullt ut skapa ett europeiskt område för forskningsverksamhet i den utvidgade unionen.

Verksamheter

Man kommer att sträva efter att samordna åtgärderna med EU:s regionalpolitik. Genom åtgärderna under denna rubrik kommer behov och möjligheter att fastställas för stärkande av forskningskapacitet för kommande och befintliga spetsforskningscentrer i konvergensregioner för eventuellt stöd från struktur- och sammanhållningsfonderna.

Man kommer också att sträva efter synergieffekter med ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation för att i samarbete med industrin främja den kommersiella användningen av FoU på regional nivå.

VETENSKAP I SAMHÄLLET

Syfte

Med målet att bygga ett effektivt och demokratiskt europeiskt kunskapssamhälle syftar åtgärden till främja en harmonisk integration av de vetenskapliga och tekniska ansträngningarna liksom tillhörande vetenskapspolitik i det europeiska samhället, genom att på europeisk nivå stimulera reflektion och debatt om vetenskap och teknik samt relationerna till samhälle och kultur.

Miljöpolitik kommer i synnerhet att utgöra mötespunkten mellan vetenskapligt kunnande och social utveckling.

Bakgrund

Vetenskap och teknik får allt större betydelse för vårt dagliga liv. Trots att de är produkter av socialt liv och har formats av sociala och kulturella faktorer befinner sig vetenskapen och teknik långt ifrån både allmänhetens och beslutsfattarnas vardag, och förblir föremål för missförstånd och ogrundade farhågor och förhoppningar. Omtvistade frågor som rör kommande teknik bör behandlas av samhället på grundval av välgrundad information i en debatt som leder till sunda val och beslut.

Verksamheter

Verksamheten kommer att ta sig uttryck i bl.a. forskningsprojekt, studier, nätverk och utbyten, offentliga evenemang och initiativ, priser, undersökningar och uppgiftsinsamling. I många fall kommer detta att innebära internationella partnerskap med organisationer från tredje länder.

INTERNATIONELLT SAMARBETE

Gemenskapen behöver en kraftfull och koherent internationell politik för vetenskap och teknik för att kunna vara konkurrenskraftig och spela en ledande internationell roll. En övergripande strategi för internationellt samarbete som omfattar alla internationella verksamheter som utförs i de olika programmen inom sjunde ramprogrammet kommer att utarbetas.

De tematiska internationella samarbetsåtgärderna vidtas inom ramen för samarbetsprogrammet. Internationella åtgärder på området för mänskliga resurser vidtas inom ramen för delprogrammet människor.

Inom ramen för delprogrammet kapacitet kommer åtgärder för att stödja genomförandet av den europeiska strategin för internationellt samarbete inom vetenskap och teknik att genomföras. I synnerhet kommer åtgärder som inte omfattas av delprogrammen samarbete och människor att stödjas, och vid behov kompletteras av särskilda samarbetsåtgärder av ömsesidigt intresse.

Fokus kommer att ligga på ett tvärregionalt vetenskapligt och tekniskt samarbete, inklusive fastställande av strategier för det vetenskapliga och tekniska samarbetet, och på stöd till samordning av nationella strategier för vetenskapligt och teknologiskt samarbete.

Med tanke på den erfarenhet som den internationella sammanslutningen för främjande av samarbete med forskare från de nya oberoende staterna i f.d. Sovjetunionen (INTAS) samlat under samarbetet med de östeuropeiska och centralasiatiska länderna, kommer INTAS verksamhet att fortsätta. Åtgärderna kommer att finansieras via delprogrammen samarbete, människor och kapacitet.

De internationella samarbetsåtgärder som vidtas inom ramen för sjunde ramprogrammets olika delprogram kommer att samordnas.

GEMENSAMMA FORSKNINGSCENTRETS (GFC) ICKE-NUKLEÄRA ÅTGÄRDER

Syfte

Att ge kundinriktat vetenskapligt och tekniskt stöd till EU:s politiska process, garantera stöd till genomförande och övervakning av befintlig politik och reagera på nya politiska frågor.

Bakgrund

Gemensamma forskningscentret är fristående från särintressen, både privata och nationella. Detta i kombination med teknisk expertis gör att man kan underlätta kommunikation och samstämmighet mellan olika aktörer (industriföretag, miljöaktivister, medlemsstaternas behöriga myndigheter, andra forskningscentrer osv.) och politiker, särskilt på EU-nivå. Med hjälp av vetenskapligt och tekniskt stöd bidrar Gemensamma forskningscentret till att göra EU:s beslutsprocess mer effektiv, öppen och grundad på sund vetenskap. I detta sammanhang skall gemensamma forskarcentret erbjuda stöd till Europaparlamentet och stärka sina kontakter med parlamentets utskott och ledamöter. Parlamentets beställningar av studier och andra förfrågningar kommer att riktas till gemensamma forskarcentret via en arbetsgrupp för kontakterna mellan parlamentet och gemensamma forskarcentret. All forskning som utförs vid gemensamma forskarcentret kommer att samordnas med den forskning som bedrivs enligt de tematiska prioriteringarna, så att överlappning och dubbelarbete kan undvikas.

För att Gemensamma forskningscentrets stöd till EU-politiken skall kunna vara användbart och trovärdigt måste de vetenskapliga experternas arbete vara av hög kvalitet, och de måste ingå i det internationella vetenskapssamfundet. Gemensamma forskningscentret kommer därför att fortsätta att investera i forskning och nätverkssamarbete med andra spetsforskningscenter på relevanta områden. Centret kommer att delta i alla aspekter av indirekta åtgärder med särskild inriktning på gemensamma vetenskapliga referenssystem, nätverk, utbildning och rörlighet, forskningsinfrastruktur och deltagande i teknikplattformar och samordningsinstrument om man kan bidra med lämplig expertis.

Gemensamma forskningscentret kommer aktivt att verka för att de nya medlemsstaterna och kandidatländerna utvecklar sin forskning upp till samma nivå som för de femton gamla medlemsstaterna.

Gemensamma forskningscentret kommer att stärka sin unika ställning inom det europeiska forskningsområdet i hjärtat av den europeiska vetenskapskulturen. Om europeiska och utomeuropeiska forskare, särskilt forskare i början av sin yrkesbana, får bättre tillgång till centrets resurser kommer detta att förstärka dess samarbete med andra offentliga och privata forskningsorganisationer, fortlöpande förbättra den vetenskapliga kvaliteten i dess egen verksamhet och bidra på ett mer vetenskapligt sätt till högre utbildning och yrkesutbildning, något som skall förbli en hög prioritet för gemensamma forskarcentret.

Verksamheter

Gemensamma forskningscentret kommer att prioritera verksamhet på områden som är av strategisk betydelse för EU och där man kan bidra med sina kunskaper. EU-politiken kommer även i fortsättningen att ges vetenskapligt och tekniskt stöd på kärnområden som hållbar utveckling, klimatförändring, livsmedel, energi, transport, kemikalier, alternativ till djurförsök, forskningspolitik, informationsteknik, referensmetoder och -material, bioteknik, risker och samhällsekonomisk inverkan. Tillväxten är av stor betydelse för EU.

-  Välstånd i ett kunskapsintensivt samhälle

–  Att genomföra och utveckla avancerade ekonometriska beräkningsmodeller och analystekniker i samband med att politik fastställs och uppföljning av Lissabon-agendan, inre marknaden och utbildningspolitiken.

–  Att utveckla modeller för att finna en ny balans mellan hållbarhetsmålen och konkurrenskraften som innebär ansvarstagande.

–  Att utveckla förfaranden för riskbedömning och riskhantering som verktyg för beslutsfattande, särskilt med tanke på Europaparlamentets, kommissionens, rådets och EU-organens uppgifter.

-  Solidaritet och en ansvarsfull hantering av resurserna

–  Att bli ett erkänt referenscenter för vetenskap och teknik när det gäller ett hållbart jordbruk med inriktning på livsmedelskvalitet, spårbarhet och säkerhet (även genetiskt modifierat livsmedel och foder), fysisk planering och tvärvillkor och för att stödja genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken.

–  Att ge vetenskapligt och tekniskt stöd till den gemensamma fiskeripolitiken.

–  Att förbättra tillgången till harmoniserade europeiska georefererade uppgifter och geografiska informationssystem (stöd till Inspire) och att fortsätta att utveckla nya förhållningssätt till global övervakning av miljö och resurser (stöd till GMES).

–  Att tillhandahålla expertis och spela en central roll i GMES-forskningen och i utvecklingen av nya tillämpningar på detta område.

–  Att stödja genomförandet av EU:s handlingsplan om miljö och hälsa, samt ge stöd till pågående verksamhet för att upprätta ett integrerat system i gemenskapen för miljö- och folkhälsoinformation.

–  Att främja och stärka utveckling och validering av alternativa strategier, särskilt metoder där djur inte används, på alla relevanta forskningsområden (säkerhetsbedömning, testning av vaccin, hälsoforskning och biomedicinsk forskning).

-  Säkerhet och frihet

–  Att utveckla verksamhet som bidrar till frihet, rättvisa och säkerhet, särskilt när det gäller bekämpning av terrorism, organiserad brottslighet och bedrägerier, gränssäkerhet samt förhindrande av större risker. Verksamheten gäller brottsbekämpande organ och berörda EU-organ.

–  Att stödja gemenskapens reaktioner på naturkatastrofer och tekniska katastrofer.

-  Europa som partner i världen

–  Att stärka stödet till EU:s utrikespolitik på särskilda områden som inre säkerhet, utvecklingssamarbete och humanitärt stöd.

BILAGA II

VÄGLEDANDE FÖRDELNING MELLAN PROGRAMMEN

Den vägledande uppdelning mellan programmen ser ut som följer (i miljoner euro):

* Även ett bidrag till Europeiska investeringsbanken för upprättande av den finansieringsfacilitet med riskdelning som avses i bilaga III. I rådets beslut om antagande av särskilda program skall följande fastställas: a) Bidragets högsta belopp och (b) bestämmelser om hur kommissionen skall besluta om fördelning av inkomster från bidraget och eventuell återstod under sjunde ramprogrammets löptid.

BILAGA III

FINANSIERINGSMETODER

Indirekta åtgärder

Den verksamhet som omfattas av sjunde ramprogrammet kommer att finansieras genom en rad olika metoder. Metoderna kommer att användas enskilt eller i kombination för att finansiera olika typer av åtgärder som omfattas av ramprogrammet.

Besluten rörande särskilda program, arbetsprogram och ansökningsomgångar kommer att innehålla följande uppgifter:

-  Typ(er) av finansiering som används för olika typer av åtgärder.

-  Typ av deltagare (t.ex. forskningsorganisationer, universitet, industri, myndigheter) som kan få stöd.

-  Typ av verksamhet (forskning, utveckling, demonstration, utbildning, spridning, kunskapsöverföring och annan verksamhet i samband med dessa) som får finansieras.

I princip skall forskarna få välja typ av finansiering och endast för vissa bestämda områden får det i arbetsprogrammet anges vilken typ av finansiering som bör användas för det ämne som förslagen gäller.

Finansieringsmetoder:

a)  Stöd till åtgärder som primärt genomförs på grundval av ansökningsomgångar:

1.  Samarbetsprojekt

Stöd till forskningsprojekt som genomförs av konsortier med deltagare från olika länder och som syftar till att utveckla nytt kunnande, ny teknik, produkter eller gemensamma forskningsresurser. Projektens omfattning, tillämpningsområde och interna organisation kan variera från område till område och mellan olika ämnen. Projekten kan variera mellan små eller medelstora inriktade forskningsprojekt och stora integrerade projekt som tar stora resurser i anspråk för att nå ett fastställt mål. Tyngdpunkten skall ligga på mindre projektkonsortier och små och medelstora företag. Därför skall projekt med enkla, korta och snabba förfaranden, utan komplicerade ekonomiska principer och onödig rapportering införas.

2.  Expertnätverk

Stöd till gemensamma forskningsprogram, som genomförs av ett antal forskningsorganisationer som integrerar sin verksamhet på ett visst område, och som genomförs av forskningsteam i samarbete under lång tid. För att dessa gemensamma program skall kunna genomföras krävs formella åtaganden från de organisationer som bidrar med resurser och verksamhet.

3.  Samordnings- och stödåtgärder

Stöd till verksamhet som samordnar eller stödjer forskningsverksamhet och -politik (nätverksbyggande, utbyten, gränsöverskridande tillgång till forskningsinfrastruktur, studier, konferenser etc). Dessa åtgärder får också genomföras på annat sätt än genom ansökningsomgångar.

4.  Enskilda projekt

Stöd till projekt som genomförs av enskilda forskarlag. Denna metod kommer främst att användas för att stödja forskardrivna spetsforskningsprojekt som finansieras genom överförbart stöd via Europeiska forskningsrådet.

5.  Stöd till forskarnas utbildning och karriärutveckling

Stöd till forskarnas utbildning och karriärutveckling i alla program, projekt och initiativ samt för åtgärder inom ramen för Marie Curie. Förutsättningar för att kvinnor lättare skall kunna påbörja och fullfölja en forskningskarriär skall främjas.

6.  Forskning till förmån för särskilda grupper (särskilt små och medelstora företag)

Stöd till forskningsprojekt där större delen av forskningen bedrivs av universitet, forskningscentrer eller andra rättssubjekt till förmån för särskilda grupper, särskilt små och medelstora företag och sammanslutningar av sådana. Ansträngningar kommer att göras för att frigöra ytterligare medel från EIB-gruppen.

b)  För att stödja åtgärder som genomförs på grundval av Europaparlamentets och rådets beslut efter förslag från kommissionen kommer gemenskapen att ge ekonomiskt stöd till storskaliga initiativ med finansiering från flera håll.

-  Ett ekonomiskt bidrag från gemenskapen till ett gemensamt genomförande av utvalda nationella forskningsprogram, på grundval av artikel 169 i fördraget. Det behövs en struktur för hur programmen skall kunna genomföras gemensamt. Gemenskapsstödet kommer att betalas ut om det finns en finansieringsplan grundad på formella åtaganden från behöriga nationella myndigheter.

-  Ekonomiskt bidrag från gemenskapen till gemensamma teknikinitiativ för att uppnå mål som inte kan uppnås genom de finansieringsmetoder som anges i punkt 1. De gemensamma teknikinitiativen kommer att omfatta en kombination av olika typer av finansiering från olika källor, både privata och offentliga från både EU och medlemsländerna. Finansieringen kan se ut på olika sätt: stöd från ramprogrammet, lån från Europeiska investeringsbanken, stöd till riskkapital. Beslut om och genomförande av gemensamma teknikinitiativ får ske på grundval av artikel 171 i fördraget (även skapande av gemensamma företag) eller genom beslut om särskilda program. Gemenskapsstöd kommer att betalas ut efter fastställande av en övergripande finansieringsteknisk plan, baserad på formella åtagande från alla berörda parter. Reglerna för deltagande kommer att inbegripa särskilda åtgärder för att, när det gäller genomförandet av gemensamma teknikinitiativ, uppmuntra och stödja små och medelstora företags och små forskningsgruppers tillträde och deltagande samt deras medverkan i beslutsprocesserna. Denna aspekt av de gemensamma teknikinitiativen måste beaktas i den regelbundna utvärdering som skall ske efter deras inrättande.

-  Ekonomiskt bidrag från gemenskapen för utveckling av nya infrastrukturer av europeiskt intresse. Beslut om detta stöd får fattas på grundval av artikel 171 i fördraget eller genom beslut om särskilda program. Nya infrastrukturer kommer att utvecklas med hjälp av en kombination av olika typer av finansiering från olika källor: nationell finansiering, stöd från ramprogrammet, strukturfonderna, lån från Europeiska investeringsbanken och annat. Gemenskapsstöd kommer att betalas ut efter fastställande av en övergripande finansiell plan, baserad på formella åtagande från alla berörda parter.

Gemenskapen skall stödja tekniköverföring och bidra till att överbrygga klyftan mellan forskningen och dess kommersialisering genom att ställa finansiella medel till förfogande för Europeiska investeringsfonden (EIF) i syfte att förvalta en "tekniköverföringsfacilitet". I enlighet med villkor som skall specificeras i de särskilda programmen och reglerna för deltagande, skall denna facilitet finansiera tekniköverföring från universitet, forskningscenter eller andra rättssubjekt som är verksamma på tekniköverföringsområdet.

Gemenskapen kommer att genomföra finansieringsmetoderna i samverkan med reglerna för deltagande, relevanta bestämmelser om statligt stöd, särskilt gemenskapens ramar om statligt stöd till forskning och utveckling, samt internationella bestämmelser på området. För att kunna uppfylla kraven i denna internationella struktur måste man kunna anpassa den finansiella medverkans omfattning och former från fall till fall, särskilt om finansieringen genomförs med hjälp av andra genomslagsmedel som bidrag från EIB.

Utöver det direkta ekonomiska stödet till deltagarna kommer gemenskapen att förbättra deras möjligheter att få lån från EIB genom finansieringsfaciliteten med riskdelning genom ett bidrag till banken. Banken skall använda gemenskapsbidraget tillsammans med sina egna medel för att täcka försörjning och kapitaltilldelning för sin lånefinansiering. I enlighet med de arrangemang som skall fastställas i reglerna för deltagande och rådets beslut om antagande av särskilda program kommer denna facilitet att innebära mer omfattande lånemöjligheter från EIB till EU:s FoTU-åtgärder (som gemensamma teknikinitiativ, stora projekt – även Eureka, ny forskningsinfrastruktur och projekt som drivs av små och medelstora företag). Regionala utvecklingsaktörer skall rådfrågas vid utvecklingen av denna finansieringsfacilitet med riskdelning för att underlätta investeringar från den privata sektorn i FoU-projekt.

Om deltagarna i en indirekt åtgärd är etablerade i en region som släpar efter i utvecklingen (konvergensregioner och de yttersta randområdena(27)) kan kompletterande stöd betalas ut från strukturfonderna om så är möjligt och lämpligt. För den händelse att organisationer från kandidatländerna medverkar får ytterligare bidrag från de finansiella föranslutningsinstrument beviljas på liknande villkor. När det gäller åtgärder i den del av programmet kapacitet som heter forskningsinfrastrukturer i sjunde ramprogrammet kommer närmare bestämmelser som finansiering att fastställas i syfte att se till att gemenskapens forskningspengar kompletterar andra EU-instrument och nationella medel, särskilt strukturfonderna.

Direkta åtgärder

Gemenskapen kommer att genomföra verksamhet inom ramen för Gemensamma forskningscentret, och denna verksamhet kommer att benämnas direkta åtgärder.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT. (2) EUT C 65, 17.3.2006, s. 9. (3) EUT C 115, 16.5.2006, s.20. (4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 15 juni 2006. (5) EUT C 320 E, 15.12.2005, s. 259. (6) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. (7) I enlighet med kommissionens meddelande av den 10 februari 2004 (KOM(2004)0101) och av den 14 juli 2004 (KOM(2004)0487) om budgetplanen 2007–2013. (8) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1. (9) EGT L 312, 23.12.1995, s.1. (10) EGT L 292, 15.11.1996, s. 2. (11) EGT L 136, 31.5.1999, s.1. (12) EUT L ... (13) Här ingår även finansiellt stöd för administration och samordningsverksamhet inom COST. (14) Begreppet "bioekonomi" innefattar all industri och alla ekonomiska sektorer där biologiska resurser produceras, förvaltas eller på annat sätt utnyttjas och därmed relaterade tjänster, leverantörer eller konsumtionsindustri som t.ex. jordbruk, livsmedel, fiske, skogsbruk osv. (15) Biovetenskap och bioteknik – En strategi för Europa - KOM(2002)0027. (16) Kompletterande forskning om hållbar förvaltning och bevarande av naturresurserna ingår i temat "Miljö (inbegripet klimatförändringar)". (17) KOM(2000)0769. (18) Kompletterande forskning om produktion och användning av biologiska resurser ingår i temat "Livsmedel, jordbruk och bioteknik". (19) Forskningsagendorna för dessa Europeiska tekniska plattformar kommer att beaktas i de olika verksamheterna (20) KOM(2001)0370. (21) Den europeiska flygteknikindustrin investerar 14 % av omsättningen i forskning, den europeiska bilindustrin nästan 5 %. Konkurrensfördelen hos EU:s varvsindustri bygger helt och hållet på FoTU. (22) ACARE: Advisory Council for Aeronautics Research in Europe. ACARE inledde verksamheten 2001 och är det första praktiska exemplet på en teknikplattform; ERRAC: European Rail Research Advisory Council; ERTRAC: European Road Transport Research Advisory Council; teknikplattformen WATERBORNE. (23) Terroristattacker – förebyggande, beredskap och insatser - KOM(2004) 0698, 0700, 0701, 0702; solidaritetsprogrammet/CBRN-programmet. (24) Det Europeiska forumet för strategi och forskningsinfrastruktur (ESFRI) startade i april 2002. Inom ESFRI träffas representanter för de 25 medlemsstaterna, utsedda av de ministrar som är ansvariga för forskning, och en representant från kommissionen. De länder som är knutna till forskningsprogrammet för forskning erbjöds 2004 att delta. (25) Konvergensregioner är de regioner som anges i artikel 5 i förslaget till rådets förordning (EG) nr [.../...] av den [...] om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden (EUT L ...). Detta innefattar regioner som omfattas av konvergensmålet, regioner som kan få stöd ur Sammanhållningsfonden och randområden. (26) Även gemensamma teknikinitiativ (med finansiell plan etc.) och den del av samordningen och det internationella samarbetet som skall finansieras inom tematiska områden. (27) Konvergensregioner är de regioner som anges i artikel 5 i förslaget till förordning (EG) nr [.../...][om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden]. Detta innefattar regioner som omfattas av konvergensmålet, regioner som kan få stöd ur Sammanhållningsfonden och randområden.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets beslut om sjunde ramprogrammet för Europeiska atomenergigemenskapens (Euratom) verksamhet inom området forskning och utbildning på kärnenergiområdet (2007–2011) (KOM(2005)0119 – C6-0112/2005 – 2005/0044(CNS))

P6_TA(2006)0266 A6-0203/2006

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2005)0119)(1),

–   med beaktande av artikel 7 i Euratomfördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0112/2005),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från budgetutskottet och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0203/2006).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 119 andra stycket i Euratomfördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Europaparlamentet begär att medlingsförfarandet enligt den gemensamma förklaringen av den 4 mars 1975 inleds om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

5.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar Ändring 1 Skäl 13 (13)  Gemensamma forskningscentret bör bidra till att målen uppnås genom direkt verksamhet och kundorienterat stöd till genomförandet av EU-politiken. (13)  Gemensamma forskningscentret har den viktiga rollen att tillhandahålla ett kundstyrt vetenskapligt och tekniskt stöd för utformning, utveckling, genomförande och övervakning av EU-politiken. Gemensamma forskningscentret bör få kontinuerligt stöd för att kunna fungera som ett vetenskapligt och tekniskt referenscentrum för EU, oberoende av privata och nationella intressen. Ändring 2 Skäl 16 (16)  Lämpliga åtgärder bör vidtas för att förhindra oegentligheter och bedrägerier och nödvändiga mått och steg bör vidtas för att återkräva stöd som gått förlorat, utbetalats felaktigt eller använts på fel sätt i enlighet med rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, (EG, Euratom) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF). (16)  Lämpliga åtgärder bör vidtas för att förhindra oegentligheter och bedrägerier och nödvändiga mått och steg bör vidtas för att återkräva stöd som gått förlorat, utbetalats felaktigt eller använts på fel sätt i enlighet med rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, (EG, Euratom) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF). Under alla omständigheter bör stöd som återkrävs på grund av bedrägerier och andra oegentligheter som strider mot dessa förordningar återföras till sjunde ramprogrammet och huvudsakligen reserveras för utbildning av forskningspersonal och spridning av vetenskapliga uppgifter. Ändring 3 Artikel 3, punkt 1, inledningen Det totala beloppet för genomförandet av sjunde ramprogrammet under perioden 2007–2011 skall vara 3 103 miljoner EUR. Beloppet skall fördelas enligt följande (i miljoner euro): Det vägledande totala beloppet för genomförandet av sjunde ramprogrammet skall vara 2 751 000 000 EUR för femårsperioden från och med den 1 januari 2007. Beloppet skall fördelas enligt följande (i miljoner EUR): Ändring 4 Artikel 3, punkt 1, tabellen (a)  Forskning om fusionsenergi 2159 (a)  Forskning om fusionsenergi 1947 (b)  Kärnklyvning och strålskydd 394 (b Kärnklyvning och strålskydd 394 (c)  Gemensamma forskningscentrets verksamhet på kärnenergiområdet 539 (c)  Gemensamma forskningscentrets verksamhet på kärnenergiområdet 517 Ändring 5 Artikel 3, punkt 1a (ny) 1a. Av det belopp som föreskrivs för forskning om fusionsenergi skall minst 900 000 000 EUR avsättas för annan verksamhet än genomförandet av forskningsinfrastrukturen ITER enligt förteckningen i bilaga I. Ändring 6 Artikel 3, punkt 2a (ny) 2a. Kommissionen skall i förväg informera budgetmyndigheten om den avser att avvika från den fördelning av utgifter som anges i anmärkningarna och bilagan till EU:s årliga budget. Ändring 7 Artikel 5 All forskningsverksamhet som genomförs inom sjunde ramprogrammet skall vara förenlig med grundläggande etiska principer. All forskningsverksamhet som genomförs inom sjunde ramprogrammet skall vara förenlig med grundläggande etiska principer och prioritera säkerhetsrelaterade aspekter. Ändring 8 Artikel 6, punkt 2, stycke 2 Kommissionen skall överlämna resultatet av denna utvärdering, tillsammans med sina egna kommentarer, till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén. Kommissionen skall överlämna resultatet av denna utvärdering, tillsammans med sina egna kommentarer, till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén samt Europeiska ombudsmannen. Ändring 10 Bilaga I, Forskning om fusionsenergi, Bakgrund, stycke 2 Fusion kan inom några decennier komma att bli ett viktigt bidrag till hållbarheten och försörjningstryggheten i EU. Om man lyckas utveckla den får vi energi som är säker, hållbar och miljövänlig. Det långsiktiga målet med europeisk forskning, vilken omfattar fusionsforskning i både medlemsstaterna och associerade tredje länder, är att gemensamt skapa prototypreaktorer för kraftstationer som uppfyller dessa krav och samtidigt är ekonomiskt livskraftiga. Oavsett de insatser som EU gör och bör fortsätta att göra i utforskningen av förnybara energikällor kan fusion om 50-60 år, när kommersiella fusionsreaktorer slagit igenom på marknaden, komma att bli ett viktigt bidrag till en hållbar och trygg energiförsörjning i EU. Ett "snabbspår" till fusionsenergi kommer därför att följas så att man så snart som möjligt kan få till stånd ett verkligt fusionskraftverk. Om man lyckas utveckla den får vi energi som är säker, hållbar och miljövänlig. Det långsiktiga målet med europeisk forskning, vilken omfattar fusionsforskning i både medlemsstaterna och associerade tredje länder, är att om cirka 30–35 år gemensamt skapa prototypreaktorer för kraftstationer som uppfyller dessa krav och samtidigt är ekonomiskt livskraftiga. Ändring 11 Bilaga I, Forskning om fusionsenergi, Verksamheter, punktsats 1 Detta innefattar verksamhet för ett gemensamt genomförande av ITER (som en internationell forskningsinfrastruktur), särskilt när det gäller platsförberedelser, upprättande av ITER-organisationen och Europeiska gemensamma företaget för ITER, ledning och anställande av personal, allmänt tekniskt och administrativt stöd, byggande av utrustning och installationer samt projektstöd under byggandet. Detta innefattar verksamhet för ett gemensamt genomförande av ITER (som en internationell forskningsinfrastruktur), särskilt när det gäller platsförberedelser, upprättande av ITER-organisationen och Europeiska gemensamma företaget för ITER, ledning och anställande av personal, allmänt tekniskt och administrativt stöd, byggande av utrustning och installationer samt projektstöd under byggandet. Europeiska gemensamma företaget för ITER skall svara för ledningen och förvaltningen av det europeiska bidraget till ITER och fullgöra skyldigheterna enligt de internationella avtalen om ITER. Resten av fusionsprogrammet, som syftar till att förbättra de vetenskapliga och tekniska kunskaperna för en snabb utveckling av fusionsenergi, skall genomföras under direkt ansvar av kommissionen, som skall bistås av en rådgivande kommitté i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr ... om regler för företags, forskningscentrums och universitets deltagande i sjunde ramprogrammet och för spridning av forskningsresultat (2007-20131 (reglerna för deltagande). ___________________ 1 EUT L ... Ändring 12 Bilaga I, Forskning om fusionsenergi, Verksamheter, punktsats 2 Ett särskilt inriktat program för fysik och teknik kommer att studera anläggningar och resurser i fusionsprogrammet, även JET. Programmet kommer att bedöma teknik av särskild betydelse för ITER, konsolidera projektval inom ITER och förbereda driften av ITER genom experimentell och teoretisk verksamhet. Ett särskilt inriktat program för fysik och teknik kommer att studera anläggningar och resurser i fusionsprogrammet, det vill säga JET och de anläggningar för magnetisk inneslutning – tokamaker, stellaratorer och RFP – som redan finns eller är under uppförande i samtliga medlemsstater. Programmet kommer att bedöma teknik av särskild betydelse för ITER, konsolidera projektval inom ITER och förbereda driften av ITER genom experimentell och teoretisk verksamhet. Ändring 13 Bilaga I, Forskning om fusionsenergi, Verksamheter, punktsats 4 Åtgärderna kommer att inbegripa vidare utveckling av förbättrade koncept för magnetisk inneslutning med möjliga fördelar för fusionskraftverk (inriktade på ett slutförande av W7-X stellaratorn), teori och modellering i syfte att få en komplett förståelse av hur fusionsplasma fungerar och samordningen av medlemsstaternas civila forskningsverksamhet om tröghetsinneslutning. Åtgärderna kommer att inbegripa vidare utveckling av förbättrade koncept för magnetisk inneslutning med möjliga fördelar för fusionskraftverk (inriktade på ett slutförande av W7-X stellaratorn), teori och modellering i syfte att få en komplett förståelse av hur fusionsplasma fungerar. Ändring 14 Bilaga I, Forskning om fusionsenergi, Verksamheter, punktsats 5 När det gäller omedelbara behov och behov på medellång sikt för ITER, och även vidareutvecklingen av fusion, kommer åtgärder att vidtas för att det skall finnas tillräcklig personalstyrka, i fråga om antal, kompetens, utbildningsnivå och erfarenhet. När det gäller omedelbara behov och behov på medellång sikt för ITER, och även vidareutvecklingen av fusion, kommer åtgärder att vidtas för att det skall finnas tillräcklig personalstyrka, i fråga om antal, kompetens, utbildningsnivå och erfarenhet, bland annat genom inrättandet av en europeisk doktorsexamen i fusionsfysik och fusionsteknik. Ändring 15 Bilaga I, Forskning om fusionsenergi, Verksamheter, punktsats 6a (ny) Tekniköverföring ITER kommer att behöva nya och flexiblare organisationsstrukturer så att innovationsprocessen och de tekniska framsteg som ITER för med sig snabbt kan överföras till industrin, vilket gör att utmaningarna kan mötas och den europeiska industrin därigenom kan bli verkligt konkurrenskraftig. Ändring 16 Bilaga I, Kärnfission och strålskydd, Bakgrund, stycke 2 Det finns dock problem i samband med en fortsatt användning av denna energikälla i EU. Nyckelfrågorna är driftsäkerheten och hanteringen av det långlivade avfallet, som båda behandlas genom fortgående arbete på teknisk nivå, även om det också krävs politiska och samhälleliga insatser. Vid all användning av strålning, både inom industri och medicin, är skydd av människa och miljö den allra viktigaste aspekten. Alla temaområden som behandlas här kännetecknas av det allt överskuggande behovet att garantera en hög skyddsnivå. På samma sätt finns det tydligt identifierbara behov inom kärn- och ingenjörsvetenskapen som avser tillgängligheten för forskningsinfrastruktur och expertis. De enskilda tekniska områden har beröringspunkter med varandra som kärnbränslecykeln, aktinidkemi, riskanalys, säkerhetsbedömning och även frågor av samhällelig art eller ledningsfrågor. Det finns dock problem i samband med en fortsatt användning av denna energikälla i EU. Det behövs alltjämt insatser för att befästa och förbättra de nuvarande säkerhetsnivåerna och för att se till att ett förbättrat strålskydd förblir en av prioriteringarna i gemenskapens verksamhet. Nyckelfrågorna är driftsäkerheten och hanteringen av det långlivade avfallet, som båda behandlas genom fortgående arbete på teknisk nivå, även om det också krävs politiska och samhälleliga insatser. Vid all användning av strålning, både inom industri och medicin, är skydd av människa och miljö den allra viktigaste aspekten. Alla temaområden som behandlas här kännetecknas av det allt överskuggande behovet att garantera en hög skyddsnivå. På samma sätt finns det tydligt identifierbara behov inom kärn- och ingenjörsvetenskapen som avser tillgängligheten för forskningsinfrastruktur och expertis. De enskilda tekniska områden har beröringspunkter med varandra som kärnbränslecykeln, aktinidkemi, riskanalys, säkerhetsbedömning och även frågor av samhällelig art eller ledningsfrågor. Ändring 17 Bilaga I, Kärnfission och strålskydd, Verksamheter, punktsats 1 Med inriktning på genomförande bedrivs forskning och utveckling av djupförvar av utbränt bränsle och långlivat radioaktivt avfall och, i lämpliga fall, demonstration av teknik och säkerhet, för att främja utvecklingen av en gemensam europeisk syn på frågorna om hantering och slutförvar av avfall. Forskning om separation och transmutation och andra möjliga vägar att minska det farliga avfallet. Med inriktning på genomförande bedrivs forskning och utveckling av djupförvar av utbränt bränsle och långlivat radioaktivt avfall och, i lämpliga fall, demonstration av teknik och säkerhet, för att främja utvecklingen av en gemensam europeisk syn på frågorna om hantering och slutförvar av avfall. Särskilda insatser inriktade på en karakterisering av denna typ av avfall och dess beteende vid längre förvaring. Forskning om separation och transmutation och andra möjliga vägar att minska det farliga avfallet. Ändring 18 Bilaga I, Kärnfission och strålskydd, Verksamheter, punktsats 2 Forskning för att underbygga en fortsatt säker användning av befintliga reaktorsystem (även bränslecykelanläggningar), med beaktande av nya aspekter som förlängd livslängd och utveckling av nya avancerade metoder för säkerhetsbedömning (både den tekniska och den mänskliga faktorn), och bedöma framtida reaktorsystems potential och säkerhetsaspekter på kort och medellång sikt för att bibehålla dagens höga säkerhetsnormer i EU. Forskning för att kontinuerligt underbygga en fortsatt säker användning av befintliga reaktorsystem (även bränslecykelanläggningar) och den nya generationens reaktorer och för att minimera risken för mänskliga och organisatoriska fel, med beaktande av nya aspekter som förlängd livslängd och utveckling av nya avancerade metoder för säkerhetsbedömning (både den tekniska och den mänskliga faktorn), och bedöma framtida reaktorsystems potential och säkerhetsaspekter på kort och medellång sikt för att ytterligare förbättra dagens höga säkerhetsnormer i EU. I detta sammanhang läggs särskild vikt vid att utforska och införa metoder som kan förebygga mänskliga och organisatoriska fel (individuella eller kollektiva). Vidare uppmuntras en verklig "säkerhetskultur" inom alla företag så att både anläggningens ägare och dess anställda har säkerheten som ett grundläggande och prioriterat mål. Forskning om reaktorsäkerhet och svåra olyckor avseende både västerländska och ryska reaktorer. Ändring 19 Bilaga I, Kärnfission och strålskydd, Verksamheter, punktsats 4 Forskningsinfrastrukturer som materialtestreaktorer, underjordiska forskningslaboratorier, radiobiologiska anläggningar och vävnadsbanker skall bli mer tillgängliga, eftersom de behövs för att bibehålla de höga normerna för tekniska framsteg, innovation och säkerhet i Europas kärnsektor. Forskningsinfrastrukturer som materialtestreaktorer och kärnreaktorer för utbildning, forskningslaboratorier, radiobiologiska anläggningar och vävnadsbanker skall bli mer tillgängliga, eftersom de behövs för att bibehålla de höga normerna för tekniska framsteg, innovation och säkerhet i Europas kärnsektor. Ändring 20 Bilaga I, Kärnfission och strålskydd, Verksamheter, punktsats 5, rubrik och stycke Mänskliga resurser och utbildning Mänskliga resurser, rörlighet och utbildning Man skall söka bibehålla och vidareutveckla vetenskapligt kunnande och människors kapacitet för att det även på lång sikt skall finnas kvalificerade forskare och anställda i kärnsektorn. Man skall söka bibehålla och vidareutveckla vetenskapligt kunnande och människors kapacitet för att det så snart som möjligt skall finnas kvalificerade forskare, ingenjörer, fysiker, psykologer med specialisering i organisationssystem och anställda i kärnsektorn, framför allt genom fortsatta utbildningsinsatser på universiteten med särskilt fokus på inrättandet av gemensamma doktorandstudier inom kärnenergi och strålskydd, samt för att främjandet av säkerheten skall vara en prioritet. Ändring 21 Bilaga I, Gemensamma forskningscentrets (gfc) verksamhet på kärnenergiområdet, Bakgrund, stycke 1 Gemensamma forskningscentret stödjer målen för den europeiska strategin för energiförsörjning, i synnerhet för att bidra till att Kyoto-målen uppnås. EU har ett erkänt kunnande på många områden som rör kärntekniken, tack vare solida erfarenheter på området. Gemensamma forskningscentrets stöd till EU-politiken och dess bidrag till ny kärnforskning är värdefulla, eftersom de bygger på vetenskaplig expertis och centrets ställning i det internationella vetenskapliga samfundet. Gemensamma forskningscentret har kunnig personal och modern utrustning för genomförande av erkänt vetenskapligt och tekniskt arbete och man stödjer EU:s politik genom att upprätthålla grundläggande kompetens och expertis inför framtiden genom att utbilda unga forskare och hjälpa dem att sprida sitt kunnande. Ny efterfrågan har uppstått särskilt när det gäller yttre förbindelser och säkerhetspolitik. I dessa fall krävs inhemsk och säker information, liksom analyser och system som inte alltid finns tillgängliga på marknaden. I arbetet med att stödja EU:s mål skall Gemensamma forskningscentret ha särskilda arbetsuppgifter avseende – global säkerhet, framför allt genom att bidra till utvecklingen av teknik och metoder för effektiva säkerhetsåtgärder – i syfte att bekämpa illegal handel – och för nukleär kriminalteknik, –  EU:s utvidgning, eftersom denna inneburit (och kommer att innebära) nya typer av reaktorer och andra kärnanläggningar, – energiförsörjning, genom att bidra till ny teknik för en kärnbränslecykel som är förenlig med principerna om hållbar utveckling. Gemensamma forskningscentret har kunnig personal och utrustning för genomförande av erkänt vetenskapligt och tekniskt arbete. Det skall se till att dess infrastruktur håller god kvalitet och förnyas vid behov så att den europeiska forskningen kan behålla sin ledande position. Gemensamma forskningscentret stödjer EU:s politik genom att upprätthålla grundläggande kompetens och expertis inför framtiden genom att ge andra forskare tillträde till sin infrastruktur och utbilda unga forskare och hjälpa dem att sprida sitt kunnande för att på så vis befästa Europas kompetens på kärnenergiområdet. Ny efterfrågan har uppstått särskilt när det gäller yttre förbindelser och säkerhetspolitik. I dessa fall krävs inhemsk och säker information, liksom analyser och system som inte alltid finns tillgängliga på marknaden. Ändring 22 Bilaga I, Gemensamma forskningscentrets (gfc) verksamhet på kärnenergiområdet, Verksamheter, stycke 1 Kärnavfallshantering och miljöpåverkan i syfte att förstå kärnbränsleprocessen från energiproduktion till avfallsförvar och att utveckla effektiva lösningar för hantering av högaktivt kärnavfall genom de båda huvudlösningarna (direkt lagring eller separation och transmutation). Kärnavfallshantering och miljöpåverkan i syfte att förstå kärnbränsleprocessen från energiproduktion till avfallsförvar och att utveckla effektiva lösningar för hantering av högaktivt kärnavfall genom de båda huvudlösningarna (direkt lagring eller separation och transmutation). I synnerhet kommer insatser att göras för att förbättra kunskaperna om och hanteringen och bearbetningen av långlivat avfall samt forskningen om aktinider. Ändring 23 Bilaga I, Gemensamma forskningscentrets (gfc) verksamhet på kärnenergiområdet, Verksamheter, stycke 2 Kärnsäkerhet, i genomförande av forskning om såväl befintliga som nya bränslecyklar och om reaktorsäkerhet för både västerländska och ryska reaktorer liksom nya reaktorkonstruktioner. Gemensamma forskningscentret kommar att bidra till och samordna Europas bidrag till fjärde generationens internationella forum för initiativ inom forskning och utveckling, där de mest framstående forskningssamfunden i världen deltar. Kärnsäkerhet, genom forskning om befintliga bränslecyklar och om reaktorsäkerhet för både västerländska och ryska reaktorer samt genom utökad forskning om nya bränslecyklar och nya reaktorkonstruktioner. Gemensamma forskningscentret kommer att bidra till och samordna Europas bidrag till fjärde generationens internationella forum för initiativ inom forskning och utveckling, där de mest framstående forskningssamfunden i världen deltar. Gemensamma forskningscentret kommer att svara för integrationen av den europeiska forskningen på detta område och se till att Europa lämnar ett både kvalitativt och kvantitativt betydande bidrag till fjärde generationens internationella forum. Ändring 24 Bilaga I, Gemensamma forskningscentrets (gfc) verksamhet på kärnenergiområdet, Verksamheter, styckena 3a och 3b (nya) Kampanjer för att öka kunskaperna om kärnenergi bland politiker och allmänhet, med tanke på att de flesta forskare, politiker och vanliga medborgare numera är övertygade om att den globala uppvärmningen är en realitet, att den orsakas av koldioxidutsläpp från fossila bränslen och att kärnkraften är en viktig beståndsdel i den energimix som krävs för att tillgodose världens energibehov utan några koldioxidutsläpp alls. Spridning av information om kärnenergi till medborgarna och deras företrädare genom fleråriga informationskampanjer om kärnenergi för att främja debatten och underlätta beslutsfattandet och på så vis möjliggöra en objektiv och faktabaserad debatt och välunderbyggda beslut. För att dessa kampanjer skall vara så effektiva som möjligt kommer de att utarbetas i enlighet med samhällsvetenskapligt baserade metoder. Jämförelser med andra energikällor är viktiga för att man skall förstå kärnenergianvändningens följder, och därför kommer alla understödda informationskampanjer att innehålla en redogörelse för de insatser som EU gör på andra områden till förmån för andra energikällor, i synnerhet när det gäller förnybara energikällor.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten (KOM(2005)0429 – C6-0290/2005 – 2005/0191(COD))

P6_TA(2006)0267 A6-0194/2006

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0429)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 80.2 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0290/2005),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0194/2006).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 15 juni 2006 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2006 om gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten och om upphävande av förordning (EG) nr 2320/2002

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 80.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(4), och

av följande skäl:

(1)  I syfte att skydda personer och varor inom Europeiska unionen bör det införas gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten så att olagliga handlingar riktade mot den civila luftfarten, och som äventyrar säkerheten inom den civila luftfarten förhindras. Detta mål bör uppnås genom fastställande av gemensamma regler och gemensamma normer för luftfartsskydd samt av mekanismer för övervakning av att reglerna efterlevs.

(2)  För luftfartsskyddet i allmänhet är det önskvärt att ta fram en grund för gemensam tolkning av utgåvan i april 2002 av bilaga 17 till Chicagokonventionen angående internationell civil luftfart av den 7 december 1944.

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2320/2002 av den 16 december 2002 om införande av gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten(5) antogs till följd av händelserna den 11 september 2001 i Förenta staterna.

(4)  Innehållet i förordning (EG) nr 2320/2002 bör ses över mot bakgrund av de erfarenheter som vunnits, och den bör upphävas och ersättas med en ny rättsakt som förenklar, harmoniserar och förtydligar reglerna och förbättrar säkerhetsgraden.

(5)  Eftersom det behövs större flexibilitet vid antagandet av säkerhetsåtgärder och -förfaranden så att det blir möjligt att ta hänsyn till nya riskbedömningar och att införa ny teknik, bör den nya rättsakten innehålla de grundläggande principerna för vad som behöver göras för att skydda den civila luftfarten mot olagliga handlingar utan att därför omfatta närmare föreskrifter för hur dessa skall genomföras.

(6)  Den nya rättsakten bör vara tillämplig på flygplatser med civil luftfart belägna i en medlemsstat, på operatörer som tillhandahåller tjänster vid sådana flygplatser och på enheter som tillhandahåller varor eller tjänster till eller via sådana flygplatser.

(7)  Utan att det påverkar konventionen om brott och vissa andra handlingar begångna ombord på luftfartyg, Tokyo 1963, konventionen för bekämpande av olaga besittningstagande av luftfartyg, Haag 1970, och konventionen för bekämpande av brott mot den civila luftfartens säkerhet, Montreal 1971, bör den nya rättsakten även omfatta säkerhetsåtgärder som skall gälla ombord på ett luftfartyg som tillhör eller under en flygning som utförs av lufttrafikföretag från gemenskapen.

(8)  Olika typer av civil luftfart omfattas inte nödvändigtvis av samma grad av hot. När de gemensamma grundläggande standarderna om luftfartssäkerhet fastställs skall hänsyn tas till luftfartygets storlek samt till flygningarnas art och/eller frekvens vid flygplatserna, så att det blir möjligt att bevilja undantag.

(9)  Medlemsstaterna skall också ges möjlighet att på grundval av riskbedömningen tillämpa strängare åtgärder än de som fastställs i den här förordningen. Det bör emellertid göras åtskillnad mellan gemensamma grundläggande standarder och strängare åtgärder, och en liknande åtskillnad bör också göras i finansieringen av dem.

(10)  Skillnad bör göras mellan post och traditionell frakt. Gemensamma säkerhetsregler anpassade till särdragen hos postförsändelser bör införas.

(11)  Ett tredjeland får begära tillämpning av åtgärder som skiljer sig från åtgärderna enligt den här rättsakten i fråga om flygningar till eller över det berörda tredjelandet, från en flygplats i gemenskapen. Utan att det påverkar eventuella bilaterala avtal i vilka gemenskapen är part, bör kommissionen ges möjlighet att granska de åtgärder som begärs av tredjelandet och besluta om en medlemsstat, operatör eller annan berörd enhet kan fortsätta att tillämpa de krävda åtgärderna.

(12)  Även om det inom en och samma medlemsstat kan finnas två eller fler organ eller enheter som ansvarar för luftfartssäkerhet, bör varje medlemsstat utse en enda myndighet med ansvar för samordning och övervakning av genomförandet av säkerhetsstandarder.

(13)  Varje medlemsstat bör utarbeta ett nationellt säkerhetsprogram för civil luftfart, i syfte att definiera ansvarsfördelningen när det gäller genomförandet av gemensamma grundläggande standarder samt att beskriva vilka åtgärder som krävs av operatörer och andra enheter i detta avseende. Vidare bör varje flygplatsoperatör, lufttrafikföretag och enhet som tillämpar standarder för luftfartssäkerhet utarbeta, tillämpa och underhålla ett säkerhetsprogram i enlighet både med den nya rättsakten och med det nationella säkerhetsprogram för civil luftfart som är i kraft.

(14)  För att övervaka efterlevnaden av den nya rättsakten och det nationella säkerhetsprogrammet för civil luftfart bör varje medlemsstat utarbeta och säkerställa genomförandet av ett nationellt program för kontroll av säkerhetsnivån inom den civila luftfarten.

(15)  I syfte att övervaka medlemsstaternas tillämpning av den nya rättsakten, men också för att upptäcka svaga punkter i luftfartssäkerheten, bör kommissionen utföra inspektioner, även oanmälda sådana.

(16)  I samband med den kommande utökningen av dess befogenheter bör Europeiska byrån för luftfartssäkerhet gradvis involveras i kontrollerna av hur de gemensamma skyddsreglerna för den civila luftfarten efterlevs.

(17)  Rättsakter där det föreskrivs gemensamma åtgärder och förfaranden för genomförande av gemensamma grundläggande standarder som innehåller känslig säkerhetsinformation skall tillsammans med kommissionens inspektionsrapporter och svar från nationella behöriga myndigheter betraktas som "Sekretessbelagda EU-uppgifter" i den mening som avses i kommissionens beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom av den 29 november 2001 om ändring av de interna stadgarna(6). Dessa uppgifter bör inte offentliggöras, utan bör endast vara tillgängliga för sådana operatörer och enheter som har legitimt intresse av dem.

(18)  De åtgärder och förfaranden som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(7).

(19)  För att transfererande passagerare och bagage skall kunna undantas från screening när de anländer med flyg från ett tredjeland, så kallad "one stop security", samt för att passagerare från en sådan flygning skall kunna uppehålla sig tillsammans med avresande passagerare som genomgått screening, är det lämpligt att uppmuntra till avtal mellan gemenskapen och tredjeländer om erkännande av att de säkerhetsstandarder som tillämpas i tredjelandet är likvärdiga med gemenskapens standarder.

(20)  Målet att införa en enda säkerhetskontroll måste främjas för alla flygningar inom Europeiska unionen.

(21)  Det bör föreskrivas påföljder i samband med överträdelser av bestämmelserna i den här förordningen. Påföljderna bör vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

(22)  I en gemensam förklaring från de båda ländernas utrikesministrar ingick Konungariket Spanien och Förenade kungariket ett avtal den 2 december 1987 i London om arrangemang för ökat samarbete när det gäller användningen av Gibraltars flygplats. Dessa arrangemang har ännu inte trätt i kraft.

(23)  Inrättandet av en solidaritetsmekanism för att tillhandahålla hjälp efter terroristattacker med allvarliga konsekvenser på transportområdet bör övervägas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

1.  I den här förordningen fastställs gemensamma bestämmelser för att skydda den civila luftfarten från olagliga handlingar som äventyrar säkerheten inom den civila luftfarten.

Det föreskrivs också en grund för gemensam tolkning av den i april 2002 utfärdade bilaga 17 till Chicagokonventionen angående internationell civil luftfart.

2.  De syften som anges i punkt 1 skall uppnås genom

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.  Förordningen skall tillämpas på följande:

2.  Tillämpningen av denna förordning på Gibraltars flygplats skall inte anses påverka Konungariket Spaniens och Förenade kungarikets rättsliga ståndpunkter i tvisten om suveräniteten över det territorium där flygplatsen är belägen.

Artikel 3

Definitioner

Artikel 4

Gemensamma grundläggande standarder

1.  De gemensamma grundläggande standarderna för skydd av civil luftfart mot olagliga handlingar som äventyrar säkerheten inom den civila luftfarten fastställs i bilagan.

2.  Medlemsstaterna och användarna skall dela kostnaderna för tillämpningen av de gemensamma grundläggande standarderna för att hantera olagliga handlingar. För att undvika all snedvridning av konkurrensen mellan medlemsstater och mellan flygplatser, lufttrafikföretag och andra berörda enheter inom gemenskapen samt mellan medlemsstater och tredjeländer, skall kommissionen så snart som möjligt lägga fram ett förslag om införande av enhetliga bestämmelser för finansieringen av dessa säkerhetsåtgärder.

3.  Närmare bestämmelser och förfaranden för genomförandet av de gemensamma grundläggande standarder som avses i punkt 1 skall fastställas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 20.2.

Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 20.2 fastställa kriterier för att ge medlemsstaterna rätt att bevilja undantag från de gemensamma grundläggande standarder som avses i punkt 1 och att anta säkerhetsåtgärder som ger en tillräckligt hög skyddsnivå på flygplatser eller avgränsade områden på flygplatser på grundval av en lokal riskbedömning. Denna typ av alternativa åtgärder skall vara motiverade av skäl som rör luftfartygets storlek samt flygningarnas art och/eller frekvens vid de berörda flygplatserna.

4.  Medlemsstaterna skall se till att de gemensamma grundläggande standarder som avses i punkt 1 tillämpas.

5.  Närmare bestämmelser och förfaranden för genomförandet av de gemensamma grundläggande standarder som avses i punkt 1 skall fastställas på grundval av en risk- och konsekvensbedömning. Bedömningen skall omfatta de beräknade kostnaderna.

Artikel 5

Öppenhet vid uttag av kostnader

Om kostnaderna för säkerhet på flygplatsen eller ombord är inkluderade i priset för en flygbiljett skall dessa kostnader anges separat på biljetten eller på annat sätt meddelas passageraren.

Artikel 6

Åtgärder vid säkerhetsöverträdelser

Om de har anledning att tro att säkerhetsnivån har äventyrats till följd av en säkerhetsöverträdelse skall medlemsstaterna se till att lämpliga åtgärder snabbt vidtas för att reglera denna överträdelse och säkerställa fortsatt säkerhet inom den civila luftfarten.

Medlemsstaterna skall samråda med den kommitté som avses i artikel 20 innan sådana åtgärder vidtas.

Artikel 7

Strängare åtgärder som tillämpas av medlemsstaterna

1.  Medlemsstaterna får tillämpa strängare åtgärder än de gemensamma grundläggande standarderna enligt artikel 4. När de gör detta skall det ske på grundval av en riskbedömning och i enlighet med gemenskapslagstiftningen. De strängare åtgärderna skall vara relevanta, objektiva, icke diskriminerande och stå i proportion till den risk som avses.

Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen och den kommitté som avses i artikel 20 om sådana åtgärder innan de tillämpas.

2.  Kommissionen får granska tillämpningen av punkt 1 och får, efter samråd med den kommitté som avses i artikel 20.1, besluta om medlemsstaten skall få fortsätta att tillämpa åtgärderna.

Kommissionen skall underrätta rådet och medlemsstaterna om sitt beslut.

Medlemsstaten får föra ärendet vidare till rådet inom en månad från det att kommissionen meddelat sitt beslut. Rådet får genom ett beslut som fattas med kvalificerad majoritet inom tre månader ändra kommissionens beslut.

3.  Andra stycket i punkt 1 och punkt 2 skall inte gälla om de strängare åtgärderna begränsas till en viss flygning och ett visst datum.

4.  Medlemsstaterna skall bära kostnaderna för tillämpningen av strängare åtgärder i enlighet med punkt 1.

Artikel 8

Öronmärkning av säkerhetsskatter och säkerhetsavgifter

Säkerhetsskatter och säkerhetsavgifter, oavsett om det är medlemsstaterna, luftfartsföretagen eller andra enheter som tar ut dem, skall vara öppna för insyn och uteslutande användas för att täcka säkerhetskostnaderna på flygplatsen eller ombord och får inte överskrida kostnaderna för tillämpningen av de gemensamma grundläggande standarder som avses i artikel 4.

Artikel 9

Säkerhetsåtgärder som begärs av tredjeländer

1.  Utan att de påverkar eventuella bilaterala avtal som gemenskapen är part i skall en medlemsstat meddela kommissionen åtgärder som begärs av ett tredjeland i samband med flygningar från en flygplats i en medlemsstat till eller över det tredjelandet, om dessa åtgärder skiljer sig från de gemensamma grundläggande standarderna enligt artikel 4.

2.  Kommissionen skall på den berörda medlemsstatens begäran eller på eget initiativ granska tillämpningen av punkt 1 och får, i enlighet med förfarandet i artikel 20.2 och efter samråd med tredjelandet, ge ett lämpligt svar till det berörda tredjelandet.

Kommissionen skall underrätta rådet och medlemsstaterna om sitt beslut.

3.  Punkterna 1 och 2 skall inte tillämpas om

Artikel 10

Nationell myndighet

När det är två eller fler organ eller enheter som ansvarar för luftfartssäkerheten i en medlemsstat skall den medlemsstaten utse en enda myndighet (nedan kallad "den lämpliga myndigheten") som skall ha ansvaret för att samordna och övervaka genomförandet av de gemensamma grundläggande standarder som avses i artikel 4.

Artikel 11

Program

Medlemsstater, flygplatsoperatörer, lufttrafikföretag och andra enheter som tillämpar standarder för luftfartssäkerhet är ansvariga för att utarbeta, tillämpa och upprätthålla sina respektive säkerhetsprogram på det sätt som fastställs i artiklarna 12-16.

Medlemsstaterna skall dessutom ha ansvaret bred kvalitetskontroll enligt artikel 17.

Artikel 12

Nationellt säkerhetsprogram för civil luftfart

1.  Varje medlemsstat skall utarbeta, tillämpa och upprätthålla ett nationellt säkerhetsprogram för civil luftfart.

I programmet skall ansvaret för genomförandet av de gemensamma grundläggande standarderna enligt artikel 4 fastställas, och det skall innehålla en beskrivning av de åtgärder som skall genomföras av operatörer och andra enheter i detta syfte.

2.  Den lämpliga myndigheten skall, vid behov, se till att operatörer och enheter med legitimt intresse har tillgång till en skriftlig utgåva av lämpliga avsnitt av det nationella säkerhetsprogrammet för civil luftfart.

Artikel 13

Nationellt program för kvalitetskontroll

1.  Varje medlemsstat skall utarbeta och säkerställa genomförandet av ett nationellt program för kvalitetskontroll.

Programmet skall göra det möjligt för medlemsstaten att kontrollera säkerhetskvaliteten inom den civila luftfarten så att förenligheten med den här förordningen samt med medlemsstatens nationella säkerhetsprogram för civil luftfart kan övervakas.

2.  Specifikationerna för det nationella programmet för kvalitetskontroll skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 20.2.

Programmet skall göra det möjligt att snabbt upptäcka och åtgärda brister. Det skall också innehålla bestämmelser om att alla flygplatser, operatörer och andra enheter med ansvar för tillämpningen av säkerhetsstandarder som finns i den berörda medlemsstaten regelbundet skall övervakas av den nationella myndigheten eller under överinsyn av denna.

Artikel 14

Säkerhetsprogram för flygplatser

1.  Varje flygplatsoperatör skall utarbeta, tillämpa och upprätthålla ett säkerhetsprogram för flygplatsen i fråga.

Programmet skall innehålla en beskrivning av de metoder och förfaranden som flygplatsoperatören skall tillämpa för att följa bestämmelserna enligt den här förordningen och enligt det nationella säkerhetsprogrammet för civil luftfart i den medlemsstat där flygplatsen är belägen.

I programmet skall det också finnas en beskrivning av hur efterlevnaden av dessa metoder och förfaranden övervakas av flygplatsoperatören.

2.  Säkerhetsprogrammet för flygplatsen till lämnas in till den lämpliga myndigheten.

Artikel 15

Säkerhetsprogram för lufttrafikföretag

1.  Varje medlemsstat skall se till att de lufttrafikföretag som tillhandahåller tjänster från deras territorium tillämpar och upprätthåller säkerhetsprogram som uppfyller kraven i det nationella säkerhetsprogrammet för civil luftfart.

Programmet skall innehålla en beskrivning av de metoder och förfaranden som lufttrafikföretaget skall tillämpa för att följa bestämmelserna enligt den här förordningen och enligt det nationella säkerhetsprogrammet för civil luftfart i den medlemsstat från vilken det tillhandahåller tjänster.

I programmet skall det också finnas en beskrivning av hur efterlevnaden av dessa metoder och förfaranden övervakas av lufttrafikföretaget.

2.  Säkerhetsprogrammet för lufttrafikföretaget skall på begäran lämnas in till den lämpliga myndigheten.

3.  Om ett gemenskapslufttrafikföretags säkerhetsprogram har godkänts av den lämpliga myndigheten i den medlemsstat som utfärdat den operativa licensen, skall det erkännas av alla övriga medlemsstater. Detta godkännande och erkännande skall inte omfatta de delar av programmet som gäller eventuella strängare åtgärder som skall tillämpas i en annan medlemsstat än den som har utfärdat den operativa licensen.

Artikel 16

Säkerhetsprogram för en säkerhetsgodkänd speditör som tillämpar standarder för luftfartssäkerhet

1.  Varje enhet som i enlighet med det nationella säkerhetsprogrammet för civil luftfart skall tillämpa standarder för luftfartssäkerhet skall utarbeta, tillämpa och underhålla ett säkerhetsprogram.

Programmet skall innehålla en beskrivning av de metoder och förfaranden som enheten skall tillämpa på sin verksamhet i den berörda medlemsstaten för att i första hand uppfylla kraven i det nationella säkerhetsprogrammet för civil luftfart i den medlemsstaten samt för att uppfylla kraven i denna förordning.

I programmet skall det också finnas en beskrivning av hur enheten kommer att övervaka efterlevnaden av dessa metoder och förfaranden.

2.  Säkerhetsprogrammet för enheten som tillämpar standarder för luftfartssäkerhet skall på begäran lämnas in till den lämpliga myndigheten.

Artikel 17

Kommissionens inspektioner

1.  Kommissionen skall ge Europeiska byrån för luftfartssäkerhet, i samarbete med den lämpliga myndigheten i den berörda medlemsstaten, i uppdrag att utföra inspektioner – även inklusive inspektioner av flygplatser, operatörer och enheter som tillämpar standarder för luftfartssäkerhet – i syfte att övervaka medlemsstaternas tillämpning av den här förordningen, att upptäcka eventuella svaga punkter i luftfartssäkerheten och vid behov utfärda rekommendationer för att förbättra luftfartssäkerheten. Den lämpliga myndigheten skall i detta syfte skriftligen informera kommissionen om alla flygplatser med civil luftfart på dess territorium som inte omfattas av tredje stycket i artikel 4.3.

Villkoren för genomförandet av kommissionens inspektioner skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 20.2.

2.  Kommissionens inspektioner av flygplatser, operatörer och andra enheter som tillämpar standarder för luftfartssäkerhet skall ske oanmälda.

3.  Kommissionens inspektionsrapporter skall meddelas den lämpliga myndigheten i den berörda medlemsstaten, vilken i sitt svar skall ange de åtgärder som vidtagits för att åtgärda de konstaterade bristerna.

Rapporten och den lämpliga myndighetens svar skall sedan meddelas alla övriga medlemsstaters lämpliga myndigheter.

4.  Kommissionen skall se till att alla europeiska flygplatser som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning inspekteras minst en gång inom ...(9).

Artikel 18

Spridning av information

Artikel 19

Rapport

Kommissionen skall varje år överlämna en rapport till Europaparlamentet, rådet, medlemsstaterna och de nationella parlamenten om hur denna förordning tillämpats och dess effekter för att förbättra flygsäkerheten samt om de svagheter och brister som kommissionen upptäckt vid sina kontroller och inspektioner.

Artikel 20

Kommitté

1.  Kommissionen skall biträdas av en kommitté (nedan kallad "kommittén").

2.  När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara en månad.

3.  Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 21

Rådgivande grupp för berörda parter

Utan att det inverkar på den roll som innehas av den kommitté som avses i artikel 20, skall kommissionen inrätta en rådgivande grupp om luftfartssäkerhet för berörda parter bestående av europeiska representantorganisationer som är verksamma på området för eller direkt berörs av luftfartssäkerheten. Gruppen skall endast ha en rådgivande roll gentemot kommissionen. Den kommitté som avses i artikel 20 skall hålla den rådgivande gruppen för berörda parter informerad under hela det lagstiftningsförfarandet.

Artikel 22

Offentliggörande av information

Kommissionen skall varje år på grundval av inspektionsrapporterna och i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar(10), offentliggöra en rapport om genomförandet av denna förordning och om läget när det gäller luftfartssäkerheten i gemenskapen.

Artikel 23

Tredjeländer

Avtal enligt vilka de säkerhetsstandarder som tillämpas i ett tredjeland erkänns som likvärdiga med gemenskapens standarder bör införas i globala luftfartsavtal mellan gemenskapen och ett tredjeland i enlighet med artikel 300 i fördraget för att främja målet att införa en enda säkerhetskontroll för alla flygningar mellan Europeiska unionen och tredjeländer.

Artikel 24

Påföljder

Medlemsstaterna skall fastställa bestämmelser om påföljder för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning, och vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de genomförs. Påföljderna skall vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Artikel 25

Upphävande

Förordning (EG) nr 2320/2002 skall upphöra att gälla.

Artikel 26

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den ...(11), med undantag av artiklarna 4.3, 17.1 och artikel 20 som skall tillämpas från och med den....(12)*

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ... den ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

GEMENSAMMA GRUNDLÄGGANDE STANDARDER FÖR ATT SKYDDA DEN CIVILA LUFTFARTEN MOT OLAGLIGA HANDLINGAR (ARTIKEL 4)

1.  SÄKERHETEN PÅ FLYGPLATSER

1.1  Krav på planeringen av flygplatser

1.  Vid utformning och byggnation av nya flygplatsanläggningar eller vid ändringar av redan befintliga flygplatsanläggningar skall full hänsyn tas till de krav för genomförande av gemensamma grundläggande standarder som avses i denna bilaga.

2.  Vid flygplatserna skall följande områden upprättas:

1.2  Tillträdeskontroll

1.  Tillträdet till flygsidan skall vara begränsat i syfte att förhindra att obehöriga personer och fordon kommer in på dessa områden.

2.  Tillträdet till behörighetsområdena skall kontrolleras i syfte att säkerställa att inga obehöriga personer eller fordon kommer in på dessa områden.

3.  Personer och fordon får endast beviljas tillträde till flygsida och behörighetsområden om de uppfyller de föreskrivna säkerhetsvillkoren.

4.  Hela personalen, även medlemmar av flygbesättningen, skall ha genomgått en säkerhetsprövning med tillfredsställande resultat innan behörighetskort eller besättningsidentitetskort som tillåter oeskorterat tillträde till behörighetsområden utfärdas till dem. Identitetskorten kan erkännas av en annan lämplig myndighet än den som utfärdat det berörda identitetskortet.

1.3  Screening av andra personer än passagerare och föremål som dessa medför

1.  Andra personer än passagerare som inträder i behörighetsområden skall tillsammans med de föremål de medför kontinuerligt och slumpmässigt genomgå screening i avsikt att förhindra att förbjudna föremål förs in i dessa områden.

2.  Alla andra personer än passagerare som inträder i känsliga delar av behörighetsområden skall tillsammans med föremål de medför genomgå screening i avsikt att förhindra att förbjudna föremål förs in i dessa områden.

1.4  Undersökning av fordon

Fordon som inträder i behörighetsområden skall undersökas i avsikt att förhindra att förbjudna föremål förs in i dessa områden.

1.5  Övervakning, patrullering och andra fysiska kontroller

Övervakning, patrullering och andra fysiska kontroller skall förekomma i behörighetsområden och alla angränsande områden med offentligt tillträde, så att det blir möjligt att upptäcka personer som uppträder misstänkt och svagheter som skulle kunna utnyttjas för att begå olagliga handlingar samt att hindra personer från att begå sådana handlingar.

2.  AVGRÄNSADE OMRÅDEN PÅ FLYGPLATSERNA

För att säkerställa att de säkerhetsstandarder som tillämpas på luftfartyg, passagerare, bagage och frakt inte äventyras, skall luftfartyg som står parkerade i avgränsade områden på flygplatser och som omfattas av alternativa bestämmelser i enlighet med tredje stycket i artikel 4.3 tredje stycket hållas åtskilda från luftfartyg som till fullo omfattas av de gemensamma grundläggande standarder som fastställs i bilagan.

3.  SÄKERHETSÅTGÄRDER AVSEENDE LUFTFARTYG

1.  Om passagerarna stiger av ett luftfartyg skall luftfartyget genomgå en säkerhetskontroll före avgång så att det kan konstateras att det inte finns några förbjudna föremål ombord. Ett luftfartyg kan undantas från säkerhetskontrollen om det anländer från en medlemsstat, såvida inte kommissionen eller den medlemsstaten har meddelat information om att passagerarna och deras kabinbagage inte kan anses ha genomgått screening som uppfyller de gemensamma grundläggande standarderna i artikel 4.

2.  Passagerare som måste stiga av ett luftfartyg vid en godkänd flygplats av tekniska orsaker, och som därefter förs till ett säkerhetsområde vid den berörda flygplatsen, bör inte på nytt genomgå screening.

3.  Varje luftfartyg skall skyddas från obehörig åtkomst. Närvaron av luftfartyg i de känsliga delarna av behörighetsområdet skall betraktas som tillräckligt skydd.

4.  En genomsökning skall göras av alla luftfartyg som inte har skyddats från obehörig åtkomst.

4.  PASSAGERARE OCH KABINBAGAGE

4.1  Screening av passagerare och kabinbagage

1.  Alla passagerare som påbörjar en resa, transfererar eller transiterar och deras kabinbagage skall genomgå screening så att förbjudna föremål hindras från att föras in i behörighetsområden eller ombord på ett luftfartyg.

2.  Transferpassagerare och deras kabinbagage får undantas från screening förutsatt att

3.  Transitpassagerare och deras kabinbagage får undantas från screening förutsatt att

4.2  Skydd av passagerare och kabinbagage

1.  Passagerare och deras kabinbagage skall skyddas från obehörig åtkomst från det ögonblick de genomgår screening fram till dess att det luftfartyg med vilket de skall resa avgår.

2.  Avresande passagerare som genomgått screening får inte uppehålla sig tillsammans med anländande passagerare om

4.3  Passagerare som riskerar att uppträda störande

Det skall vidtas lämpliga säkerhetsåtgärder före avgång i fråga om passagerare som riskerar att uppträda störande.

5.  LASTRUMSBAGAGE

5.1  Screening av lastrumsbagage

1.  Allt lastrumsbagage skall genomgå screening innan det får lastas på luftfartyget.

2.  Transfererande lastrumsbagage får undantas från screening förutsatt att

3.  Transiterande lastrumsbagage får undantas från screening om det stannar ombord på luftfartyget.

5.2  Skydd av lastrumsbagage

Lastrumsbagage som skall transporteras på ett luftfartyg skall skyddas mot obehörig åtkomst från och med det ögonblick det genomgår screening eller tas om hand av flygföretaget, beroende på vilket som sker först, fram till dess att det luftfartyg med vilket det skall transporteras avgår.

5.3  Bagagets anknytning till passagerare

1.  Varje enskilt lastrumsbagageföremål skall identifieras som beledsagat eller obeledsagat bagage. Lastrumsbagage tillhörande en passagerare som checkat in på en flygning men som inte befinner sig ombord på luftfartyget skall identifieras som obeledsagat bagage.

2.  Obeledsagat lastrumsbagage får inte transporteras, under förutsättning att det berörda bagaget inte skilts från passageraren på grund av omständigheter utanför dennes kontroll eller genomgått tillfredsställande säkerhetskontroller.

6.  FRAKT OCH POST

6.1  Säkerhetskontroller för frakt

1.  Allt fraktgods skall genomgå säkerhetskontroll innan det lastas på ett luftfartyg. Ett lufttrafikföretag får endast ta emot gods för frakt på ett luftfartyg om ett annat lufttrafikföretags säkerhetsgodkända speditör, en känd avsändare eller en betrodd avsändare kan bekräfta och redovisa uppgifter om att godset har genomgått säkerhetskontroll.

2.  Transfererande fraktgods skall omfattas av säkerhetskontroller enligt föreskrifterna i en genomföranderättsakt. Godset kan undantas från säkerhetskontroller

3.  Transiterande fraktgods får undantas från säkerhetskontroll om det stannar ombord på luftfartyget.

6.2  Säkerhetskontroller för post

1.  All post skall genomgå säkerhetskontroll innan den lastas på ett luftfartyg. Ett lufttrafikföretag får endast ta emot post för frakt på ett luftfartyg om det kan bekräftas att lämpliga säkerhetskontroller för post, enligt föreskrifterna i en genomföranderättsakt, har genomförts.

2.  Transfererande post skall genomgå säkerhetskontroll enligt föreskrifterna i en genomföranderättsakt. Post kan undantas säkerhetskontrollerna enligt de undantagskriterier som fastställs i kapitel 5.1 punkt 2.

3.  Transiterande post får undantas från säkerhetskontroll om den stannar ombord på luftfartyget.

6.2  Skydd av fraktgods

1.  Gods som skall fraktas med ett luftfartyg skall skyddas mot obehörig åtkomst från det ögonblick det genomgår säkerhetskontroll fram till dess att det luftfartyg med vilket det skall fraktas avgår.

2.  Fraktgods som efter säkerhetskontroll inte på lämpligt sätt skyddas mot obehörig åtkomst skall genomgå screening.

7.   LUFTTRAFIKFÖRETAGENS POST OCH MATERIEL

Lufttrafikföretagens post och materiel skall genomgå säkerhetskontroll och sedan skyddas fram till dess att de lastas på luftfartyget, så att inga förbjudna föremål kan föras ombord på luftfartyget.

8.  FÖRNÖDENHETER OMBORD

Förnödenheter ombord, inklusive catering, som är avsedda att användas ombord på luftfartyget under flygningen skall genomgå säkerhetskontroller och sedan skyddas fram till dess att de lastas på flygplanet, så att inga förbjudna föremål kan föras ombord på luftfartyget.

9.  FLYGPLATSVAROR

Varor avsedda att säljas eller användas inom flygplatsernas behörighetsområden, inklusive varor till taxfreebutiker och restauranger, skall genomgå säkerhetskontroller så att inga förbjudna föremål kan föras in i dessa områden.

10.  SÄKERHETSÅTGÄRDER UNDER FLYGNING

1.  Utan att det påverkar tillämpliga luftfartssäkerhetsregler

2.  Om en passagerare under flygning försöker begå en olaglig handling skall lämpliga säkerhetsåtgärder vidtas för att förhindra en sådan handling.

3.  Vapen, med undantag av vapen som deklarerats som frakt, får inte bäras ombord på ett luftfartyg, om inte de föreskrivna säkerhetsvillkoren har uppfyllts och

4.  Säkerhetsansvariga ombord får endast utöva sitt uppdrag ombord på ett luftfartyg om föreskrivna säkerhetsvillkor är uppfyllda och föreskriven utbildning har genomgåtts. Medlemsstaterna har rätt att inte tillåta säkerhetsansvariga ombord på flygningar som utförs av lufttrafikföretag som de utfärdat licens till.

5.  Punkterna 1-4 skall gälla gemenskapens lufttrafikföretag och lufttrafikföretag som har sitt huvudsakliga verksamhetsställe i en eller flera medlemsstater.

6.  Ansvaret för att vidta lämpliga åtgärder i händelse av att olagliga handlingar begås ombord på ett civilt luftfartyg eller under en flygning skall klart fastställas, utan att det inverkar på principen om flygkaptenens ansvar.

11.  REKRYTERING OCH UTBILDNING AV PERSONAL

1.  Personer som genomför eller ansvarar för genomförandet av screening, tillträdeskontroller eller andra säkerhetskontroller skall rekryteras, utbildas och när så är lämpligt certifieras på så sätt att de är lämpliga för anställning och har den kompetens som krävs för att utföra de uppdrag de kommer att tilldelas.

2.  Andra personer än passagerare och eskorterade personer med tillfälligt utfärdade tillstånd för tillträde till flygplatsen som behöver ha tillträde till behörighetsområden skall genomgå säkerhetsutbildning innan vare sig behörighetskort eller besättningsidentitetskort får utfärdas, såvida de inte kontinuerligt eskorteras av en eller flera personer som har behörighetskort eller besättningsidentitetskort.

3.  Sådan utbildning som avses i punkterna 1 och 2 skall ske initialt och fortlöpande.

4.  Instruktörer som ansvarar för utbildning av sådana personer som avses i punkterna 1 och 2 skall ha erforderlig kompetens.

12.  SÄKERHETSUTRUSTNING

Den utrustning som används för screening, tillträdeskontroll eller annan säkerhetskontroll skall överensstämma med godkända specifikationer och uppfylla de krav som ställs för att kontrollerna skall kunna utföras.

13.  SÄKERHETSPRÖVNING

Alla piloter och personer som ansökt om pilotlicens för motoriserade luftfartyg skall regelbundet genomgå en enhetlig säkerhetsprövning. De behöriga myndigheternas beslut om säkerhetsprövning skall fattas på grundval av samma kriterier.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT. (2) EUT C (3) EUT C (4) Europaparlamentets ståndpunkt den 15 juni 2006. (5) EGT L 355, 30.12.2002, s. 1. (6) EGT L 317, 3.12.2001, s. 1. (7) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. (8) EGT L 240, 24.8.1992, s. 1. (9) * Fyra år efter det att denna förordning har trätt i kraft. (10) EGT L 145, 31.5.2001, s. 43. (11) * Ett år efter datum för förordningens ikraftträdande (12) ** Det datum då denna förordning träder i kraft.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets beslut i enlighet med artikel 122.2 i fördraget om Sloveniens införande av den gemensamma valutan den 1 januari 2007 (KOM(2006)0225 – C6-0164/2006 – 2006/0077(CNS))

P6_TA(2006)0268 A6-0200/2006

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2006)0225)(1),

–   med beaktande av kommissionens konvergensrapport 2006 för Slovenien (KOM(2006)0224) och Europeiska centralbankens konvergensrapport från maj 2006,

–   med beaktande av artikel 122.2 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0164/2006),

–   med beaktande av artikel 51 och artikel 43.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av sin resolution av den 1 juni 2006 om utvidgningen av euroområdet(2),

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0200/2006).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.  Europaparlamentet understödjer Sloveniens införande av euron i januari 2007.

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att låta kommissionen bedöma om Maastrichtkriterierna uppfylls på grundval av exakta, aktuella, tillförlitliga och högkvalitativa uppgifter.

4.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

5.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar parlamentets ståndpunkt.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT. (2) Antagna texter, P6_TA(2006)0240.

Europaparlamentets resolution om Tunisien

P6_TA(2006)0269 RC-B6-0340/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

‐   med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen för de mänskliga rättigheterna i Tunisien, särskilt de som antogs den 29 september 2005(1) och den 15 december 2005(2),

‐   med beaktande av Europa-Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Tunisien, å andra sidan, som trädde i kraft den 1 mars 1998(3),

‐   med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 maj 2003 med titeln "Stärkande av EU:s åtgärder för mänskliga rättigheter och demokratisering i samarbete med Medelhavspartnerna" (KOM(2003)0294),

‐   med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 12 april 2005 med titeln "Europa–Medelhavspartnerskapet tio år - Ett arbetsprogram för att möta utmaningarna under de kommande fem åren" (KOM(2005)0139,

‐   med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 maj 2004 om den europeiska grannskapspolitiken (KOM(2004)0373) och handlingsplanen för EU-Tunisien som trädde i kraft den 4 juli 2005,

‐   med beaktande av rådets rådets riktlinjer om skydd för människorättsaktivister som antogs i juni 2004,

‐   med beaktande av uttalandena av rådets nuvarande ordförandeskap och kommissionens ordförande vid debatten den 13 december 2005 om de mänskliga rättigheterna i Tunisien,

‐   med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2006 om klausulen om mänskliga rättigheter och demokrati i Europeiska unionens avtal(4),

‐   med beaktande av de insatser som gjorts av rådets ordförandeländer på området för mänskliga rättigheter i Tunisien mellan september 2005 och maj 2006,

‐   med beaktande av utnämningen av Tunisien som ordförandeland för den parlamentariska församlingen för Europa-Medelhavsområdet den 1 april 2006,

‐   med beaktande av det sammanträde som anordnades den 7 juni 2006 av det politiska utskottet vid den parlamentariska församlingen för Europa-Medelhavsområdet,

‐   med beaktande av valet av Tunisien till FN:s råd för mänskliga rättigheter och landets åtaganden på området för mänskliga rättigheter,

‐   med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  De mänskliga rättigheterna är en avgörande faktor i förbindelserna mellan Europeiska unionen och Tunisien i enlighet med artikel 2 i associeringsavtalet mellan EU och Tunisien och handlingsplanen för den europeiska grannskapspolitiken.

B.  Tunisien har i denna handlingsplan, åtagit sig att främja demokratin och respekten för de grundläggande rättigheterna i enlighet med internationella konventioner. Uppfyllandet av dessa åtaganden utgör ett grundläggande inslag i arbetet med att utveckla förbindelserna mellan Europeiska unionen och Tunisien.

C.  Kommissionen har ställt tre krav på de tunisiska myndigheterna, nämligen att omedelbart frigöra de EU-medel som beviljats projekt inom det civila samhället, att genomföra programmet för reformering av rättssystemet och att inrätta en underkommitté för mänskliga rättigheter.

D.  Det enda resultat som kommissionen uppnått är att det ingåtts ett avtal om finansiering av reformen av rättssystemet.

E.  Lagen om inrättande av ett högre utbildningsinstitut för advokater, som föreskrivs i detta avtal, antogs i början av maj 2006 av det tunisiska parlamentet. I detta sammanhang beaktades emellertid inte resultaten av samråden med advokatsamfundet. Det bör noteras att FN:s särskilde rapportör för domares och advokaters oberoende fortfarande inte har fått en inbjudan från den tunisiska regeringen.

F.  Förbudet för den tunisiska organisationen för de mänskliga rättigheterna (LTDH) att genomföra sin kongress som planerats till den 27 och 28 maj 2006 och användningen av tvång och våldshandlingar mot människorättsaktivister och internationella observatörer är oroande.

G.  LTDH är den främsta arabiska och afrikanska människorättsorganisationen och en av pelarna i det oberoende civila samhället i Tunisien.

H.  Situationen för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i Tunisien är fortfarande mycket oroande och de åtgärder som rådet och kommissionen hittills vidtagit har klart och tydligt visat sig vara otillräckliga.

I.  Tunisien innehar ordförandeskapet i den parlamentariska församlingen för Europa-Medelhavsområdet sedan den 1 april 2006 och detta innebär ett stort ansvar för landet när det gäller främjandet av demokrati och mänskliga rättigheter inom ramen för Europa-Medelhavspartnerskapet.

J.  Tunisien spelar en pådrivande roll i utvecklingen av ett Europa-Medelhavsområde med fred, välstånd och demokrati.

1.  Europaparlamentet erinrar om att ett Europa-Medelhavsavtal om associering ingicks 1998 mellan Europeiska unionen och Tunisien. En avgörande del i detta avtal är klausulen om mänskliga rättigheter i artikel 2.

2.  Europaparlamentet beklagar den fortfarande mycket oroande situationen för friheterna och de mänskliga rättigheterna i Tunisien och kräver att de tunisiska myndigheterna uppfyller sina internationella åtaganden.

3.  Europaparlamentet förväntar sig att de tunisiska myndigheterna ger en förklaring till förbudet för LTDH att genomföra sin kongress och till eventuella våldshandlingar mot människorättsaktivister och företrädare för det tunisiska rättsväsendet.

4.  Europaparlamentet uppmanar rådets ordförandeskap att avge en offentlig förklaring till förbudet för LTDH att genomföra sin kongress och till de våldshandlingar som förekommer mot tunisiska människorättsaktivister, advokater och domare.

5.  Europaparlamentet upprepar sin begäran till rådet och kommissionen att anordna ett sammanträde med associeringsrådet för att diskutera situationen för de mänskliga rättigheterna i Tunisien.

6.  Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang rådet och kommissionen att snarast vidta alla nödvändiga åtgärder gentemot de tunisiska myndigheterna så att de EU-medel som beviljats projekt inom det civila samhället kan frigöras och advokat Mohammed Abbou frisläppas. Parlamentet kräver fulla garantier för människorättsaktivisternas verksamhet i Tunisien i enlighet med EU:s riktlinjer på detta område.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra allt för att projektet till stöd för reformeringen av rättssystemet garanterar rättsväsendets oberoende och domarkårens handlingsfrihet. Parlamentet uppmanar samtidigt de tunisiska myndigheterna att acceptera besöket av FN:s särskilda rapportör för domares och advokaters oberoende.

8.  Europaparlamentet anser att genomförandet av de pågående reformerna måste ses som en prioritering inom partnerskapet mellan EU och Tunisien och utgöra ett grundläggande inslag i den harmoniska utvecklingen av förbindelserna mellan EU och Tunisien.

9.  Europaparlamentet kräver att arbetet inom ramen för den parlamentariska församlingen för Europa-Medelhavsområdet underlättas genom ett bättre samarbete med det tunisiska ordförandeskapet när det gäller iakttagandet av de mänskliga rättigheterna, och förväntar sig påtagliga förbättringar på detta område, särskilt med hänsyn till det kommande plenarsammanträdet i den parlamentariska församlingen för Europa-Medelhavsområdet.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Tunisiens regering och parlament samt till presidiet för den parlamentariska församlingen för Europa-Medelhavsområdet.

(1) Antagna texter, P6_TA(2005)0368. (2) Antagna texter, P6_TA(2005)0525. (3) EGT L 97, 30.3.1998, s. 2. (4) Antagna texter, P6_TA(2006)0056.

Europaparlamentets resolution om toppmötet mellan EU och Ryssland i Sotji den 25 maj 2006

P6_TA(2006)0270 RC-B6-0338/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater å ena sidan och Ryska federationen å andra sidan(1), vilket trädde i kraft den 1 december 1997 och kommer att löpa ut 2007,

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Ryssland och Tjetjenien, särskilt sin rekommendation av den 26 februari 2004 till rådet om förbindelserna mellan EU och Ryssland(2) samt sin resolution av den 15 december 2004 om toppmötet mellan EU och Ryssland i Haag den 25 november 2004(3),

–   med beaktande av resultatet av det sjuttonde toppmötet mellan EU och Ryssland i Sotji den 25 maj 2006,

–   med beaktande av människorättsdialogen mellan EU och Ryssland,

–   med beaktande av Rysslands internationella och europeiska ansvar idag, i dess egenskap av tjänstgörande ordförande för G8 och Europarådets ministerutskott,

–   med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Ett ökat samarbete och goda grannförbindelser mellan EU och Ryssland är av avgörande betydelse för stabiliteten, säkerheten och välfärden i hela Europa.

B.  Båda sidorna betonar hur viktigt det strategiska partnerskapet mellan EU och Ryssland är. Båda ämnar ytterligare intensifiera sitt samarbete i och utanför Europa på grundval av gemensamma intressen och värderingar, särskilt demokrati, rättsstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna.

C.  Vid toppmötet mellan EU och Ryssland i Sankt Petersburg i maj 2003 beslutades att anta fyra samarbetsområden. Man lade då till ett område för frihet, säkerhet och rättvisa, ett område för yttre säkerhet och ett område för forskning, utbildning och kultur till det ekonomiska samarbetsområde som man kom överens om två år tidigare. Båda parterna såg då över de framsteg som dittills gjorts för att införa de fyra samarbetsområdena.

D.  Förbindelserna måste ytterligare förbättras särskilt på energiområdet genom större öppenhet och förbättrad styrning inom denna sektor, ökad leveranssäkerhet, icke-diskriminerande tillgång till transitinfrastruktur och förbättrat investeringsklimat.

E.  EU är efter sin senaste utvidgning fast beslutet att genomföra den europeiska grannskapspolitiken som ett prioriterat område inom ramen för sina externa åtgärder och att sålunda fortsätta arbeta för en lösning på konflikterna i Transnistrien och Södra Kaukasus. EU och Ryssland har ett gemensamt ansvar för att finna fredliga lösningar på konflikter i deras omedelbara närhet.

F.  Demokratins försvagade ställning i Ryssland, den ökade statliga kontrollen över medierna, det allt svårare klimat inom vilket icke-statliga organisationer verkar, den ökade politiska kontrollen över rättsväsendet, de försvårade verksamhetsmöjligheterna för den politiska oppositionen och andra åtgärder som i ansenlig mån har stärkt Kremls makt väcker fortsättningsvis oro, och oron ökar allt mer.

G.  Samarbetet bör intensifieras för att stärka demokratin, säkerheten och stabiliteten i det gemensamma grannskapet, framför allt genom gemensamma åtgärder för att inrätta demokrati och skapa respekt för de grundläggande mänskliga rättigheterna i Vitryssland.

H.  Sedan maj 2006 innehar Ryssland det roterande ordförandeskapet i Europarådets ministerutskott. Rysslands högsta prioritet under ordförandeskapet presenterades av Rysslands utrikesminister Sergei Lavrov som "Stärkande av nationella mekanismer för skydd av mänskliga rättigheter, utveckling av utbildningen i anslutning till frågor kring mänskliga rättigheter samt nationella minoriteters rättigheter".

1.  Europaparlamentet betonar vikten av att stärka och förbättra partnerskapet mellan EU och Ryssland på grundval av ömsesidighet och gemensamma intressen då de fyra samarbetsområdena utvecklas. Europaparlamentet anser emellertid att det nuvarande partnerskapet med Ryssland snarare är pragmatiskt än strategiskt eftersom det i första rummet återspeglar gemensamma ekonomiska intressen utan att bidra till några som helst större resultat rörande de mänskliga rättigheterna eller rättsstatsprincipen.

2.  Europaparlamentet välkomnar det pågående arbetet med det gemensamma ekonomiska området som har som övergripande mål att sänka hindren för handel och investeringar och främja reformer och konkurrenskraft på grundval av principerna om icke-diskriminering, insyn och god förvaltning. Parlamentet beklagar ändå bristerna på betydande framsteg vid det praktiska genomförandet av färdplanerna för de andra tre samarbetsområdena.

3.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att öppet och i god tid ge en fullständig redogörelse för sin politik beträffande Rysslands anslutning till WTO innefattande samtliga områden och sektorer som man förhandlat om.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att undersöka ryska myndigheters handelsdiskriminering av jordbruksprodukter från EU-medlemsstater, såsom Polen, men också från gemensamma grannländer såsom Moldavien och Georgien.

5.  Europaparlamentet understryker energisamarbetets strategiska betydelse och behovet av att stärka förbindelserna mellan EU och Ryssland på energiområdet. Parlamentet beklagar därför att toppmötet misslyckades med att nå en överenskommelse på detta område och betonar att principen om ömsesidigt beroende, insyn och ömsesidighet när det gäller tillträde till marknader, infrastruktur och investeringar bör vara grunden för fortsatta förhandlingar i syfte att undvika uppkomsten av oligopol på energimarknaderna och diversifiera EU:s energiförsörjning. Parlamentet uppmanar därför Ryssland att ratificera energistadgefördraget och att öka samarbetet om energibesparing och förnybara energier.

6.  Europaparlamentet välkomnar undertecknandet av överenskommelserna om visumlättnader och återtagande i syfte att lätta på visumrestriktionerna vid resor för vissa kategorier av medborgare och underlätta utvisningen av immigranter som kommit illegalt till EU via Ryssland.

7.  Europaparlamentet understryker nödvändigheten av att samarbeta med Ryssland som en viktig strategisk partner för att bevara freden, stabiliteten och säkerheten och för att bekämpa internationell terrorism och våldsbenägen extremism samt att behandla "mjuka" säkerhetsproblem som rör exempelvis miljö- och kärnkraftshot, narkotika, vapen, människohandel och gränsöverskridande organiserad brottslighet inom det europeiska grannskapet i samarbete med Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa (OSSE) och andra internationella fora.

8.  Europaparlamentet välkomnar överenskommelsen om villkoren för kommissionens program omfattande 20 000 000 EUR för bistånd till socioekonomisk återhämtning i Norra Kaukasien som ytterligare ett tecken på EU:s och Rysslands vilja att samarbeta inom detta område.

9.  Europaparlamentet stöder båda parternas arbete för att intensifiera det praktiska samarbetet inom krisförvaltningen och understryker behovet av samarbete också för att stärka multilaterala icke-spridningsmekanismer.

10.  Europaparlamentet välkomnar det kommande finska ordförandeskapets förslag om att prioritera den nordliga dimensionen i det kommande programmet för ordförandeskapet i rådet. Parlamentet betonar att detta skulle kunna utgöra ett viktigt verktyg för att stärka partnerskapet mellan EU och Ryssland, för vilket konkreta förslag och projekt bör utarbetas med tillhörande finansieringsplan.

11.  Europaparlamentet beklagar att inga framsteg gjorts för att lösa konflikterna i Transnistrien och Södra Kaukasien inom samarbetsområdet för yttre säkerhet. Inga förbättringar har skett i Tjetjenien, och Ryssland har inte visat någon vilja att samarbeta med Vitryssland för att inleda en genuin demokratiseringsprocess i landet.

Människorättsdialogen

12.  Europaparlamentet erkänner vikten av de olika dialogerna för att samarbetet och partnerskapet mellan EU och Ryssland skall fungera bättre och framhäver särskilt behovet av en effektiv människorättsdialog.

13.  Europaparlamentet uppmanar även den ryska regeringen att i detta sammanhang medverka till att människorättsdialogen mellan EU och Ryssland intensifieras och se till att denna ges en avgörande roll i partnerskapet mellan EU och Ryssland samt tillåta att inhemska och internationella människorättsorganisationer och andra icke-statliga organisationer får verka fritt.

14.  Europaparlamentet noterar det österrikiska ordförandeskapets förklaring om resultaten av dialogen mellan EU och Ryssland om mänskliga rättigheter, vilken ägde rum i mars 2006. Parlamentet välkomnar i detta avseende det österrikiska ordförandeskapets beslut att tillsätta utredningar om fall av försvinnanden och tortyr i Tjetjenien.

15.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Ryssland att som medlem av Europarådet förbättra villkoren för fångar och att hitta en lösning på advokaters svårigheter att få besöka vissa av fångarna. Europaparlamentet påpekar att fångar enligt den ryska strafflagen skall sitta fängslade nära sin hemort eller nära den plats där rättegången ägt rum, såsom skedde med fångarna Mikhail Khodorkovsky och Platon Lebedev.

16.  Europaparlamentet uppmanar parterna att förstärka människorättsdialogen i det nya avtalet till ett välstrukturerat instrument med mer insyn som är inriktat på en gemensam människorättspolitik efter det att partnerskaps- och samarbetsavtalet gått ut.

17.  Europaparlamentet förväntar sig att den nuvarande versionen av partnerskaps- och samarbetsavtalet som går ut 2007 och som också är inriktat på mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter kommer att tjäna som grund för det nya partnerskaps- och samarbetsavtalet. Parlamentet välkomnar den överenskommelse som nåddes vid toppmötet om att det nuvarande avtalet skall gälla tills det nya avtalet träder i kraft.

18.  Europaparlamentet uppmanar den ryska regeringen att i egenskap av ordförande för G8-gruppen och ordförande för Europarådets ministerutskott ta sitt ansvar för att åstadkomma konkreta resultat för att ytterligare utveckla öppna och tillförlitliga ekonomiska förbindelser och uppnå stabilitet, säkerhet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna.

o
o   o

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Rysslands president samt regering, OSSE och Europarådet.

(1) EGT L 327, 28.11.1997, s. 1. (2) EUT C 98 E, 23.4.2004, s. 182. (3) EUT C 226 E, 15.9.2005, s. 224.

Europaparlamentets resolution om förslaget till genomförandeåtgärder för marknader för finansiella instrument

P6_TA(2006)0271 B6-0371/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till kommissionens direktiv och förslaget till kommissionens förordning av den 6 februari 2006 om genomförandet av direktiv 2004/39/EG(1) (förslaget till genomförandedirektiv och förslaget till genomförandeförordning),

–   med beaktande av de informella förslagen av de ovan nämnda genomförandebestämmelserna som har skickats till Europaparlamentet efter 6 februari 2006,

–   med beaktande av rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(2),

–   med beaktande av uttalandet från Europeiska kommissionens ordförande, Romani Prodi, till Europaparlamentet den 5 februari 2002(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 5 februari 2002 om genomförandet av lagstiftningen om finansiella tjänster(4),

–   med beaktande av artikel 64 i direktiv 2004/39/EG, den artikel som innehåller en förfalloklausul,

–   med beaktande av de förslag till ändring av genomförandeåtgärder som antogs av utskottet för ekonomi och valutafrågor den 30 maj 2006,

–   med beaktande av kommissionens svar beträffande dessa förslag till ändringar som vidarebefordrades till parlamentet genom en skrivelse av den 9 juni 2006 och riktades till föredraganden och ordföranden för det ansvariga utskottet,

–   med beaktande av resultatet av Europeiska värdepapperskommitténs möte den 8-9 juni 2006,

–   med beaktande av rådets (ekonomiska och finansiella frågor) slutsatser av den 5 maj 2006 där vikten av övervakning, samordning och konvergens inom EU betonades,

–   med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den rättsliga grunden för direktiv 2004/39/EG, artikel 47 i fördraget, ger inte uttryckligen utrymme för genomförandebestämmelser. Parlamentet strävar efter att åstadkomma bättre lagstiftning och skapa lika villkor för finansmarknaderna och stöder därför på det stora hela införandet av genomförandebestämmelser.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att verkligen hålla sig inom ramen för sina befogenheter enligt direktiv 2004/39/EG och i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna i fördraget för att garantera rättslig säkerhet för aktörerna på finansmarknaderna.

2.  Europaparlamentet påpekar att förslaget till genomförandeåtgärderna är en fungerande lösning för att uppnå målen och skapa bättre villkor för verksamheten i värdepappersföretagen och på andra handelsplatser samt effektiva, öppna och säkra finansmarknader i Europeiska unionen.

3.  Europaparlamentet understryker att det arbete som parlamentet har utfört sedan genomförandeåtgärderna offentliggjordes har stimulerats av behovet att respektera den lagstiftning som syftar till att åstadkomma en balans mellan konkurrens och öppenhet för finansmarknader, aktörer (aktieägare, emittenter och användare), tillsynsmyndigheter och demokratiskt valda representanter.

4.  Europaparlamentet välkomnar den vilja som kommissionens har visat i sitt arbete med parlamentet för att åstadkomma ett så bra resultat som möjligt för alla berörda parter. Parlamentet påminner om att kommissionen måste involvera och informera parlamentet så snart som utskottet har börjat sitt arbete.

5.  Parlamentet noterar att förfarandet avseende genomförandeåtgärderna nästan aldrig har genomförts tidigare och det skiljer sig från hur gemenskapslagstiftning brukar utarbetas. Parlamentet framhåller därför behovet av att nå ett resultat som alla berörda institutioner är nöjda med så att de interinstitutionella relationerna kan utvecklas i positiv riktning.

6.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionsledamoten för den inre marknaden och tjänster, Charlie McCreevy, i en skrivelse av den 23 mars 2006 till ordföranden för utskottet för ekonomi och valutafrågor förklarar att bakgrundsdokumentet för genomförandeåtgärderna bara är ett vanligt arbetsdokument som tagits fram av kommissionen i diskussionssyfte. Det innehåller inte på något vis formella ändringar till förslaget till åtgärder. Parlamentet anser därför att bakgrundsdokumentet inte kan lägga till nya villkor som går utöver dem i förslag till genomförandeåtgärder.

7.  Europaparlamentet påpekar att, trots den allmänna samarbetsviljan mellan EU-institutionerna, finns det strukturella brister när det gäller sättet att delegera lagstiftningsbefogenheter till kommissionen, vilket kan äventyra resultatet av viktiga rättsakter, såsom genomförandeåtgärderna.

8.  Europaparlamentet betonar sin vilja att fortsätta få de interinstitutionella relationerna att fungera bättre på alla politikområden, och särskilt inom Lamfalussy-förfarandet, för att åstadkomma en långsiktig lösning där alla parter är nöjda och där parlamentet är jämställt med rådet när det gäller att återkalla delegering av lagstiftningsbefogenheter.

9.  Europaparlamentet anser att genomförandet av antagandet av direktiv 2004/39/EG genom medbeslutandeförfarandet ger parlamentet en viktig roll när det gäller att fastställa vad genomförandeåtgärderna skall och inte skall bestå av. Parlamentet anser att rådets beslut 1999/468/EG inte bara ger parlamentet mandat att förkasta förslag till genomförandeåtgärder som går utanför behörighetsområdet, men också att ändra den i linje med den underliggande medbeslutanderätten och den interinstitutionella andan som måste respekteras fullt ut.

10.  Europaparlamentet noterar vikten av att befästa Europeiska värdepapperstillsynskommitténs roll vid koordineringen av nationella myndigheters verksamhet och vid främjandet av en enhetlig tillsyn och som oumbärlig rådgivare på europeisk nivå i frågor som ligger inom dess behörighetsområde.

11.  Europaparlamentet påpekar att samordnande verksamhet mellan nationella tillsynsmyndigheter därför generellt skall diskuteras inom Europeiska värdepapperstillsynskommittén. Parlamentet noterar att detta framför allt berör följande punkter:

12.  Europaparlamentet understryker att Europeiska värdepapperstillsynskommittén för tillfället saknar operativa resurser för att effektivt fylla sin funktion.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förse Europeiska värdepapperstillsynskommittén med de resurser som behövs för att den skall kunna verkställa direktiv 2004/39/EG och dess genomförandeåtgärder.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka den Europeiska värdepapperstillsynskommitténs demokratiska ansvar, särskilt gentemot Europaparlamentet.

15.  Europaparlamentet anser att genomförandeåtgärderna, så som de nu är utformade, utgör den bästa lösningen för alla berörda parter.

16.  Europaparlamentet godkänner genomförandeåtgärderna.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska värdepapperstillsynskommittén.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (EUT L 145, 30.4.2004, s. 1), senast ändrat genom direktiv 2006/31/EG (EUT L 114, 27.4.2006, s. 60). (2) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. (3) SPEECH/02/44 (4) EGT C 284 E, 21.11.2002, s. 115.

Europaparlamentets resolution om den reviderade strategin för en hållbar utveckling

P6_TA(2006)0272 B6-0335/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av strategin för en hållbar utveckling som Europeiska rådet antog i Göteborg den 15-16 juni 2001 och handlingsplanen från Johannesburgkonferensen som toppmötet om hållbar utveckling antog 2002,

–   med beaktande av kommissionens meddelande om översyn av strategin för en hållbar utveckling – Handlingsram (KOM(2005)0658).

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser vid Europeiska rådets möte av den 16 och 17 juni 2005 och sina egna tidigare resolutioner angående denna fråga,

–   med beaktande av de muntliga frågorna till kommissionen och rådet,

–   med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Ohållbara trender förekommer på många områden, bland annat markanvändning och markresurser, transport, klimatförändringar, fiske, användning av fossila bränslen och utarmning av den biologiska mångfalden.

B.  De tre viktiga huvudsakliga målen, som är nära knutna till varandra, är miljöskydd, social rättvisa och sammanhållning samt ekonomiskt välstånd. Man bör se till att dessa tre inslag i den hållbara utvecklingen integreras och tillämpas väl inom EU och globalt.

C.  De politiska riktlinjerna måste stödja en hållbar utveckling, särskilt riktlinjerna för livskvalitet och solidaritet inom och mellan generationerna.

D.  En attitydförändring behövs som gör att vi strävar efter ett samhälle som grundar sig på principerna för hållbar utveckling. Det krävs långsiktiga politiska riktlinjer som frikopplar ekonomisk tillväxt från användningen av naturresurser.

E.  En betydande del av Europas befolkning lider fortfarande av allvarliga ekonomiska och sociala problem, såsom fattigdom, arbetslöshet och socialt utanförskap. De som är mest socialt marginaliserade har också de sämsta förutsättningarna när det gäller deras sociala miljö, inklusive dåliga bostadsförhållanden och dålig hälsa. Det har skett dramatiska demografiska förändringar inom EU och i de minst utvecklade länderna, även om utvecklingen där går i motsatt riktning jämfört med EU.

Allmän utvärdering
Brist på ambitioner

1.  Europaparlamentet är besviket över att det inte skett några framsteg i utvecklingen och uppföljningen av den strategi för hållbar utveckling som antogs i Göteborg 2001.

2.  Europaparlamentet anser att kommissionens handlingsram för översynen av strategin för en hållbar utveckling är alltför försiktig och svag. I sin nuvarande form kommer den inte att lyckas med att få allmänheten och politikerna att stödja de viktiga uppgifter som ligger framför oss.

3.  Europaparlamentet välkomnar dock det värdefulla arbete som det österrikiska ordförandeskapet gjort då det försökt införa strategin för en hållbar utveckling, förbättrat kommissionens förslag, samlat nuvarande mål och indikatorer inom en enda och mer sammanhängande ram samt försökt lägga fram några nya koncept.

Kopplingen till Lissabonstrategin

4.  Europaparlamentet anser att det inte lönar sig att anta övergripande strategier såsom de som antogs i Cardiff, Lissabon och Göteborg om de inte åtföljs av en sammanhängande och enhetlig överordnad process.

5.  Europaparlamentet noterar att Lissabonstrategins miljömål bör vara lika viktiga som konkurrenskraft och skapande av arbetstillfällen, medan den ekonomiska hållbarheten och fattigdomsminskningen i strategin för en hållbar utveckling bör vara lika viktiga som miljömålen.

6.  Europaparlamentet noterar i detta sammanhang att den nya strategin för en hållbar utveckling och Lissabonstrategin överlappar varandra på många punkter, såsom att de båda har ökad konkurrenskraft, skapande av nya arbetstillfällen av bättre kvalitet, bättre social integrering, miljöskydd och riskförebyggande som mål.

7.  Europaparlamentet föreslår att konkreta åtgärder skall vidtas så att de genomförs i rättan tid och samordnas väl, särskilt genom förfaranden för kontroll och översyn som är förenliga med varandra.

8.  Europaparlamentet föreslår dessutom som en konkret åtgärd för en effektiv samordning av Lissabonstrategin och strategin för en hållbar utveckling att den nödvändiga omvandlingen av energi- och transportsystemen borde användas som en hävstång för ökad tillväxt, sysselsättning och export inom Lissabonstrategin. Denna omvandling måste basera sig på en frikoppling av energikraven från ekonomisk tillväxt och på byte av transportslag till mer miljövänliga, ett nyckelmål i strategin för en hållbar utveckling.

9.  Europaparlamentet noterar också det beslut som Europeiska rådets vårmöte 2006 fattade om att årligen se över energipolitiken vid sitt vårmöte. Detta arbete borde också infogas i den vidare ramen för strategin för en hållbar utveckling och Lissabonprocessen.

En förbättrad strategi
Bättre mål: klara mål på medellång och lång sikt

10.  Europaparlamentet noterar att fördelen med termen "hållbar utveckling" är att den har ett verkligt övergripande ekonomiskt, socialt och miljömässigt mål. Parlamentet anser dessutom att termen bör definieras så exakt som möjligt i ljuset av de olika tolkningsmöjligheterna.

11.  Europaparlamentet ställer sig i detta sammanhang bakom de sju viktigaste frågorna som lagts fram för att tas med i en reviderad strategi för hållbar utveckling (klimatförändringar och ren energi, folkhälsa, socialt utanförskap, demografi och migration, förvaltning av naturresurser, hållbara transporter, globala utmaningar när det gäller fattigdom och utveckling).

12.  Europaparlamentet begär att kommissionen ser över målen för att garantera högsta möjliga ambitionsnivå och ser till att de är mätbara och specifika så att framstegen kan utvärderas på ett exakt och detaljerat sätt.

13.  Europaparlamentet betonar vikten av att beakta folkhälsofrågor och skydda den biologiska mångfalden i ljuset av det ambitiösa målet att vända trenden med förlorade naturresurser i Europa och i världen fram till 2010 och föreslår att dessa punkter skall läggas till som en ny viktig fråga i strategin för en hållbar utveckling eller att den åtminstone skall ges särskild uppmärksamhet i de särskilda avsnitten om hälsa och förvaltning om naturresurser.

14.  Europaparlamentet betonar jämställdhetens betydelse inom den hållbara utvecklingen. Parlamentet understryker att de gemensamma målen för Lissabonstrategin och strategin för hållbar utveckling inte kan nås utan att den nuvarande ojämställdheten diskuteras och såväl kvinnors som mäns resurser utnyttjas bättre. Parlamentet understryker därför att den sociala integreringen måste ses i ett bredare perspektiv, där jämställdhetsfrågor också tas med.

15.  Europaparlamentet anser därför att vissa mål på medellång och lång sikt skall bekräftas på nytt eller införas, grunda sig på försiktighetsprincipen, vara ambitiösa och realistiska till sin natur och skall därefter tillämpas och övervakas noggrant och systematiskt. Parlamentet anser att de särskilt bör gå in på aktuella negativa trender inom markanvändning och markresurser, transport, klimatförändringar, fiske, användning av fossila bränslen och utarmning av den biologiska mångfalden. I målen bör man också försöka främja byte av transportslag, frikopplingen av ekonomisk tillväxt från transport och ett minskat utsläpp av växthusgaser som skulle leda till en uppvärmning på högst +2°C jämfört med förindustriella nivåer.

16.  Europaparlamentet stöder att man föreslår att ny vikt skall läggas vid att försöka mäta hur effektiva resurserna är genom att använda sig av miljörevision. Europaparlamentet föreslår att särskilda ansträngningar skall göras för att närmare övervaka EU:s ekologiska fotspår i världen, analysera inverkan på miljön ur såväl konsumtions- som produktionssynvinkel och sätta som mål att EU:s fotspår systematiskt skall minskas.

17.  Europaparlamentet välkomnar dessutom kommissionens förslag om ett europeiskt år för att bekämpa fattigdom och socialt utanförskap. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram mer specifika initiativ och effektiva genomförandeåtgärder för att möjliggöra verkliga framsteg. Parlamentet vill i detta sammanhang med hjälp av ett exempel peka på ett initiativ från kommissionen som syftar till att analysera effekterna av ett åldrande samhälle där man försöker ta fram konkreta lösningar som baserar sig på deltagande av olika beslutsnivåer inom EU och det civila samhället.

Att förbättra kvaliteten på tillväxten som en förutsättning för strategin för en hållbar utveckling

18.  Europaparlamentet anser att den vikt som fästs vid BNP för att mäta framsteg i ett samhälle måste balanseras upp av en lika stor omsorg om tillväxtens kvalitativa aspekter eftersom dessa är en förutsättning för hållbar utveckling. Parlamentet anser därför att man bör komma överens om en rad viktiga indikatorer för hållbarhet som skall läggas fram och diskuteras grundligt vid den årliga översynen av strategin för en hållbar utveckling. Dessa indikatorer bör hänföra sig till grundläggande livskvalitetsaspekter och tillåta kvantitativa och snabba utvärderingar av hälsa (hälsovårdens kvalitet och omfattning, livslängd, barndödlighet etc.), medvetenhet (utbildning och kultur, tillgång till IKT, etc.), integration (deltagande i samhällsbeslut och socialt kapital, etc.) och miljökvalitet (vatten- och luftföroreningar etc.).

19.  Europaparlamentet kräver att den europeiska sociala modellen skall utvecklas ytterligare och efterlyser rekommendationer, på basis av denna modell, om att medlemsstaterna skall vidta åtgärder för att motverka "ohållbara" trender såsom fattigdom, socialt utanförskap och följderna av ett åldrande samhälle. Parlamentet anser därför att sociala lägesindikatorer bör utvecklas som senare bör tas med i hållbarhetsbedömningen. Parlamentet betonar att Europa behöver en makroekonomisk ram för att stödja hållbar utveckling, öka miljövänlig nationell efterfrågan, sysselsättning och social sammanhållning.

20.  Europaparlamentet anser att hållbar utveckling snarare skall ses som en ekonomisk möjlighet än som ett tvång och som en sporre till tekniska innovationer och investering. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att säkerställa en effektiv koordinering av EU:s tillväxtstrategier, integrera informations- och kommunikationsteknologier och resurseffektiva teknologier för hållbar utveckling och "intelligent tillväxt" både inom EU och i andra länder.

21.  Europaparlamentet anser att man bör främja ett samhälle byggt på kunskap, medvetenhet och deltagande samt integrering och social kompetens som går utöver Lissabonagendan. Europaparlamentet tror att detta kommer att vara ett samhälle av högre kvalitet och ett samhälle där man med hjälp av större IKT-stöd kan minska efterfrågan på energi och andra naturresurser.

Förbättrad förvaltning av hållbarhet på nationell och internationell nivå samt på EU-nivå

22.  Europaparlamentet anser att strategin för en hållbar utveckling kräver systematisk övervakning om den skall kunna genomföras effektivt.

23.  Europaparlamentet föresätter sig att anordna en vanlig plenumdebatt om målen i strategin för en hållbar utveckling som skulle grunda sig på bidrag från alla berörda utskott i parlamentet så att det kan lämna sina åsikter om framsteg och prioriteter för strategin för en hållbar utveckling i god tid så att dessa skall kunna tas med i Europeiska rådets översyner av strategin. Parlamentet anser dessutom att regelbundna dialoger bör hållas med medlemsstaternas nationella parlament och konstitutionella regioners parlament, på allmän eller bilateral basis, i syfte att undersöka bästa praxis för en hållbar utveckling, samt för att utbyta erfarenheter om genomförandet av strategin för en hållbar utveckling både inom EU och i medlemsstaterna.

24.  Europaparlamentet betonar vikten av nationella strategier för hållbar utveckling i samtliga medlemsstater och behovet av utbyte av bästa praxis mellan dessa. Parlamentet understryker också behovet av att vidta åtgärder i samband med strategin för en hållbar utveckling på regional och lokal nivå, samt när det gäller enskilda medborgare, och öka utbildningen, deltagandet och allmänhetens medvetenhet om hållbara utvecklingsprinciper.

25.  Europaparlamentet anser att översynen av hållbarheten skall vara en central fråga i alla konsekvensbedömningar av EU:s nya politiska åtgärder och vid efterhandskontroller av hur de politiska åtgärderna genomförts.

26.  Europaparlamentet anser att EU-åtgärder bör kompletteras med internationella åtgärder i syfte att uppmuntra främjandet av hållbara utvecklingsprinciper i världen, inte minst i länder som utvecklas snabbt i syfte att främja ekonomisk tillväxt och minska fattigdomen samtidigt som man sparar på knappa resurser och skyddar miljön i världen.

27.  Europaparlamentet efterlyser därför en mer systematisk årlig övervakning av de framsteg som görs för att uppfylla målen i handlingsplanen från Johannesburgkonferensen och millenniemålen.

28.  Europaparlamentet anser att u-länderna inte behöver upprepa i-ländernas förorenande misstag när de utvecklar sina ekonomier. Europaparlamentet kräver dessutom att hållbarhetsprinciperna skall införlivas i EU:s utvecklingssamarbete och att ändamålsenliga medel skall finnas tillgängliga för att möta de globala utmaningarna och behoven på miljöområdet.

Kompletterande åtgärder

29.  Europaparlamentet efterlyser kompletterande åtgärder, såsom hållbara skatteåtgärder och allmän upphandling, och ett omedelbart avskaffande av ohållbart statligt stöd, särskilt på energi- och jordbruksområdet. Parlamentet anser att hållbarhet inte kan nås utan att skattebördan flyttas från arbete till resursanvändning och föroreningar.

30.  Europaparlamentet understryker vikten av landsbygdsutvecklingsprogram och konventionella och ekologiska jordbruk som satsar på hållbar utveckling, eftersom endast ekonomiskt och ekologiskt livskraftiga landsbygdsområden kan vända trenden med avfolkning av landsbygden och sålunda bevara grundläggande infrastrukturer. Parlamentet efterlyser särskilda forskningsansträngningar för att undersöka de eventuella effekterna av klimatförändringarna på vattentillgången och markkvaliteten i Medelhavsområdet.

31.  Europaparlamentet fäster vikt vid den viktiga roll som vetenskap och innovation spelar för att möta många uppmaningar i strategin för en hållbar utveckling, inbegripet konkurrenskraft. Parlamentet beklagar att statsstödet till energiforskning inom EU och dess medlemsstater minskats kraftigt nyligen och kräver en betydande ökning, till stöd för förnybara energier och energieffektivitet.

32.  Europaparlamentet anser att klimatsäkerhet och behovet av att bryta beroendet av fossilt bränsle skall ges högsta prioritet inom EU:s politik, något som inte enbart kräver ambitiösa åtgärder på hemmaplan för att minska växthusgaserna utan också betydande ekonomiskt stöd för tekniskt samarbete med u-länderna för att uppmuntra till investeringar i energieffektivitet och koldioxidsnål teknik. Parlamentet betonar energibesparingens betydelse som den enskilda mest betydande energiresursen i Europa som inte har några negativa miljöeffekter.

33.  Europaparlamentet anser att målen i strategin för en hållbar utveckling måste återspeglas i hur EU-budgeten för 2007–2013 används och bidra till hur tidsplanen för den fulla översynen av EU:s budget 2008–2009 fastställs. Europaparlamentet välkomnar därför att det i förslaget till rådets förordning om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden (KOM(2004)0492) uttryckligen sägs att målen för fonderna skall nås med respekt för en hållbar utveckling. Parlamentet beklagar samtidigt att öronmärkningen av det stöd som samfinansieras av fonderna inte motsvarar stödet i strategin för en hållbar utveckling och anser att denna punkt bör ses över.

34.  Europaparlamentet insisterar slutligen på att åtgärder för att stödja hållbara utvecklingsmål inte enbart skall bedömas i ljuset av deras kortsiktiga kostnader utan också i ljuset av deras långsiktiga fördelar. Kostnaderna för att man inte gör något bör också beaktas till fullo.

o
o   o

35.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

Europaparlamentets resolution om det ökade rasistiska och homofobiska våldet i Europa

P6_TA(2006)0273 RC-B6-0330/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av de internationella människorättsinstrument som förbjuder diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung, särskilt den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering och Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (ECHR), som båda har undertecknats av samtliga EU-medlemsstater och av ett stort antal tredjeländer,

–   med beaktande av artiklarna 2, 6, 7 och 29 i EU-fördraget och artikel 13 i EG-fördraget, som ålägger EU och dess medlemsstater att försvara de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna och utarbeta europeiska instrument för att bekämpa rasism, främlingsfientlighet och diskriminering,

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 21 i denna,

–   med beaktande av Europeiska unionens verksamhet i kampen mot rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och homofobi, i synnerhet direktiven mot diskriminering, det vill säga direktiv 2000/43/EG om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(1) och direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandlingi arbetslivet(2), samt förslaget till ramdirektiv om bekämpande av rasism och främlingsfientlighet(3),

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om rasism, främlingsfientlighet, antisemitism, homofobi, skydd av minoriteter, icke-diskrimineringsinsatser och situationen för romerna i EU,

–   med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Rasism, främlingsfientlighet, antisemitism, homofobi fientlighet mot zigenare grundar sig på irrationella orsaker och är ibland kopplade till social marginalisering, utslagning och arbetslöshet samt till en vägran att betrakta mångfalden i våra samhällen som en tillgång.

B.  Många medlemsstater har drabbats av våldsamheter och/eller mord orsakade av rasistiskt, främlingsfientligt och antisemitistiskt hat, men även andra direkta eller indirekta former av rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och homofobi lever kvar både inom och utanför EU.

C.  De ryska myndigheterna förbjöd den parad för jämlikhet och tolerans för homo-, bi- och transsexuella personer, som skulle genomföras den 27 maj 2006 i Moskva. Förbudet strider mot den rätt till fredliga sammankomster och demonstrationer som garanteras genom ECHR. Dessutom förvärrade, uppmuntrade och deltog flera politiska och religiösa ledare i de våldsamheter som följde.

D.  Politiskt ansvariga på europeisk, nationell och regional nivå är skyldiga att vara ett föredöme genom att främja tolerans, förståelse, respekt och fredlig samlevnad.

E.  Vissa politiska partier, bland annat en del partier i regeringsställning i vissa länder eller partier som är välrepresenterade på lokal nivå, har medvetet fört upp frågor som rör rasistisk, etnisk, nationell och religiös intolerans samt intolerans gentemot homosexuella som centrala punkter i sina program, vilket uppmuntrat politikerna till att använda ett språkbruk som väcker olika former av hat, bland annat rasistiskt, och underblåser extremismen i samhället.

F.  En medlem av ett av de polska regeringspartierna har uppmanat till homofobiskt grundat våld i samband med planerna att anordna demonstrationer för homosexuellas rättigheter i Warszawa.

G.  Medlemsstaterna har utarbetat olika åtgärder mot de politiska partier som stöder program och verksamheter som strider mot de värderingar som garanteras genom till exempel att frysa det statliga stödet till sådana partier.

H.  Skandalösa och allvarliga rasistiska incidenter äger rum i samband med fotbollsmatcher, och det finns en viss oro över att liknande incidenter kan komma att inträffa under det pågående världsmästerskapet i fotboll.

I.  Utbildning, särskilt på grundskolenivå, är mycket viktigt för att förebygga rasistiska attityder och fördomar senare i livet. De politiska beslutsfattarna måste ta vederbörlig hänsyn till fördelarna med en offentlig grundskoleutbildning grundad på en balanserad social och etnisk blandning.

J.  Medierna spelar en viktig och framträdande roll när det gäller allmänhetens syn på rasistiskt våld och i vissa medlemsstater tenderar beskrivningen av våldet att vara endimensionell och ensidig, vilket leder till att vilseledande uppgifter sprids om rasism och främlingsfientlighet.

K.  Det stora antalet hemsidor på nätet, som utgör den huvudsakliga informationsskällan om rasistiska grupper och grupper som förespråkar hat, väcker frågor om hur detta problem kan hanteras utan att yttrandefriheten kränks.

L.  Medlemsstaternas polis och rättsväsenden är av avgörande betydelse när det gäller att beivra och förebygga våld med rasistiska motiv. Ibland misslyckas de dock med att skydda medborgarna mot rasistiskt motiverat våld och avskräcka extremisterna från att begå sådana brott, och i detta avseende måste medlemsstaterna ifrågasätta om "institutionell rasism" förekommer inom deras polis och rättsväsenden. I vissa länder riktar sig polisvåldet särskilt mot etniska, rasmässiga och sexuella minoriteter och kränker direkt deras rätt till föreningsfrihet.

M.  Det saknas statistiska uppgifter om rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och homofobi i medlemsstaterna, särskilt när det gäller våld och diskriminering med sådana motiv.

N.  Efter fem års förhandlingar har rådet fortfarande inte antagit kommissionens förslag till rambeslut om bekämpning av rasism och främlingsfientlighet, vilket fått kommissionen att hota att dra tillbaka förslaget. Detta instrument skulle ha varit ett användbart instrument för att vidta åtgärder mot och straffa de ansvariga för brott med rasistiska förtecken.

O.  Fyra medlemsstater – Tyskland, Luxemburg, Österrike och Finland – har dragits inför Europeiska gemenskapernas domstol på grund av deras misslyckande att uppfylla kraven i direktiv 2000/43/EG.

1.  Europaparlamentet beklagar att rådet inte har kunnat anta rådets ovannämnda förslag till rambeslut om bekämpning av rasism och främlingsfientlighet från 2001, och uppmanar det kommande finländska ordförandeskapet att återuppta arbetet med detta förslag och att försöka uppnå en överenskommelse i rådet om att uttryckligen utvidga förslaget till att också omfatta homofobi, antisemitism, islamofobi och annat våld grundat på fobi eller hat med etniska, rasmässiga, sexuella, religiösa eller andra irrationella förtecken. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förstärka de straffrättsliga åtgärder som har som mål att harmonisera straffen för sådana brott inom hela EU. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att effektivt genomföra antidiskrimineringsdirektiven. Parlamentet uppmanar kommissionen att dra de medlemsstater som underlåter att göra så inför domstolen och att senast i mitten av 2007 lägga fram förslag till nya rättsliga instrument som omfattar alla de grunder för diskriminering som fastställs i artikel 13 i EG-fördraget och som har samma tillämpningsområde som direktiv 2000/43/EG.

2.  Europaparlamentet fördömer bestämt alla rasistiska och hatbetingade angrepp, uppmanar med kraft samtliga nationella myndigheter att göra allt i sin makt för att straffa de ansvariga och motverka straffrihet för dessa angrepp och uttrycker sin solidaritet med samtliga offer för sådana angrepp och deras familjer. Till sådana angrepp hör bl.a. följande:

3.  Europaparlamentet gläder sig över att tusentals personer deltog i massdemonstrationerna i Antwerpen och Paris för att uttrycka allmänhetens avsky för de handlingar som beskrivits ovan och ge offentligt stöd till kampen mot rasism, främlingsfientlighet och antisemitism. Parlamentet välkomnar även de demonstrationer för tolerans som hölls i Polen och inte minst det varma välkomnande som 2006 års Gay Pride-parad fick i Warszawa.

4.  Europaparlamentet är mycket oroat över de allmänt ökande rasistiska, främlingsfientliga, antisemitiska och homofobiska tendenserna i Polen, som delvis underblåses av religiösa forum såsom Radio Maryja som också har kritiserats av Vatikanen för sina antisemitiska uttalanden. Parlamentet anser att EU bör vidta lämpliga åtgärder för att ge uttryck för sin oro och i synnerhet behandla det faktum att det ultrakonservativa partiet League of Polish Families (LPR) är i regeringsställning, med tanke på att ledarna för dessa partier uppmuntrar till hat och våld. Parlamentet påminner Polen om landets åtaganden och skyldigheter enligt fördragen, i synnerhet artikel 6 i EU-fördraget, och de sanktioner som kan komma i fråga vid eventuella överträdelser. Parlamentet uppmanar den polska regeringen att i detta sammanhang ompröva beslutet om att avskaffa generalsekretariatet för jämställdhetsfrågor. Parlamentet begär att Europeiskt centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet skall genomföra en studie om det intoleranta klimat kännetecknat av rasism, främlingsfientlighet och homofobi som håller på att växa fram i Polen, och uppmanar kommissionen att kontrollera att den polske utbildningsministerns agerande och uttalanden är förenliga med artikel 6 i EU-fördraget.

5.  Europaparlamentet fördömer med eftertryck de ryska myndigheternas beslut att förbjuda den första Gay Pride-paraden i Moskva den 27 maj 2006, liksom deras misslyckande när det gäller att säkerställa säkerheten för de fredliga demonstranterna och människorättsaktivisterna. Parlamentet påminner de ryska myndigheterna om att mötesrätten är en grundläggande mänsklig rättighet som skall garanteras enligt artikel 31 i Rysslands konstitution. Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den roll som ryska politiker och trossamfund har spelat för att driva fram våld och hat mot homo-, bi- och transsexuella personer. Parlamentet hoppas att liknande händelser inte kommer att inträffa i framtiden, och uppmuntrar de ryska myndigheterna att tillåta Gay Pride-paraden 2007 och att garantera de deltagandes säkerhet.

6.  Europaparlamentet är djupt besviket över att EU:s ledare inte tog upp denna fråga under toppmötet mellan EU och Ryssland den 26 maj 2006.

7.  Europaparlamentet är också besviket över att man, vid det möte som hölls den 30 maj 2006 mellan kommissionens ordförande Barroso, kommissionsledamöterna Frattini och Spidla och flera av Europas religiösa ledare, inte fördömde de ryska ortodoxa prästernas deltagande i den våldsamma homofobiska och nynazistiska demonstrationen i Moskva den 27 maj 2006.

8.  Europaparlamentet uttrycker sin förvåning och oro över reaktionen från Europarådets parlamentariska församlings ordförande rörande incidenterna i Moskva, i det att han gratulerade Ryssland till landets framsteg i fråga om de mänskliga rättigheterna, i stället för att fördöma den kränkning av de grundläggande mänskliga rättigheterna, som ägde rum den 27 maj 2006.

9.  Europaparlamentet uppmanar EU:s representanter vid nästa G8-toppmöte att i ett så tidigt skede som möjligt ta upp frågan om de mänskliga rättigheterna med Ryssland, och i synnerhet rätten till fredliga sammankomster.

10.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionens institutioner, medlemsstaterna och samtliga europeiska demokratiska politiska partier att fördöma alla handlingar som uttrycker intolerans och anstiftan till rashat samt alla former av trakasserier eller rasistiskt våld.

11.  Europaparlamentet beklagar att man i flera medlemsstater noterar ett ökat stöd för extremistiska partier med ett tydligt främlingsfientligt, rasistiskt, antisemitiskt och homofobiskt manifest, av vilka vissa nyligen hamnat i regeringsställning i Polen. Parlamentet betonar behovet av att man tar itu med orsakerna till detta fenomen, såsom social marginalisering, utslagning och arbetslöshet.

12.  Europaparlamentet uppmanar bestämt alla medlemsstater att åtminstone beakta möjligheten att dra in de statliga bidragen för de politiska partier som inte respekterar de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, de demokratiska principerna och rättsstatsprincipen, såsom de föreskrivs i ECHR och de grundläggande friheterna och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar samtidigt de länder som redan har möjligheten att dra in de statliga bidragen, att utan dröjsmål göra det.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inleda kampanjer och projekt på alla nivåer och inom alla sektorer, särskilt i media och i skolor, för att främja kulturell mångfald som en form av tillgång och ekonomisk drivkraft, jämställdhet mellan könen, kampen mot diskriminering, tolerans, dialog och integration, exempelvis inom ramen för Europeiska åren för lika möjligheter för alla (2007) och för interkulturell dialog (2008).

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta vederbörlig hänsyn till kampen mot rasism, sexism, främlingsfientlighet och homofobi, både i förbindelserna med varandra och i bilaterala förbindelser med tredjeländer.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta arbetet med att utveckla en politik mot diskriminering vid sidan av den integrationspolitik som håller på att utvecklas. För att jämlikhet skall uppnås anser parlamentet att det måste vidtas integrationsfrämjande åtgärder och andra icke-lagstiftningsåtgärder, såsom främjande av interaktion och delaktighet.

16.  Europaparlamentet betonar behovet av att stödja initiativ för att bekämpa rasism och främlingsfientlighet i samband med det pågående världsmästerskapet i fotboll i Tyskland, och uppmanar myndigheterna att nära övervaka, samt vidta straffrättsliga åtgärder mot och fördöma dem som gör sig skyldiga till rasistiska handlingar.

17.  Europaparlamentet påminner om behovet av sunda och tydliga definitioner och statistik om rasism och främlingsfientlighet, särskilt om våld med rasistiska och främlingsfientliga motiv, för att effektivt kunna bekämpa dessa fenomen. Detta underströks redan i årsrapporten för 2005 från Europeiskt centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet, där man betonade bristen på statistisk registrering av våld med rasistiska förtecken i Italien, Portugal och Grekland.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar, Europarådet och Rysslands regering.

(1) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22. (2) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16. (3) EGT C 75 E, 26.3.2002, s. 269.

Europaparlamentets resolution om eldhandvapen och lätta vapen, inför konferensen 2006 för översyn av Förenta nationernas handlingsprogram för att förebygga, motverka och avskaffa olaglig handel med eldhandvapen och lätta vapen i alla avseenden, och i riktning mot att utarbeta ett internationellt vapenhandelsfördrag

P6_TA(2006)0274 B6-0334/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina resolutioner av den 15 mars 2001(1), den 15 november 2001(2), den 19 juni 2003(3) och den 26 maj 2005(4) om att bekämpa spridning och missbruk av eldhandvapen och lätta vapen (SALW),

–   med beaktande av sin tidigare resolution av den 17 november 2005 om rådets sjätte årliga rapport enligt tillämpningsbestämmelse 8 i Europeiska unionens uppförandekod för vapenexport(5),

–   med beaktande av EU:s program av den 26 juni 1997 för att förhindra och bekämpa olaglig handel med konventionella vapen(6), rådets gemensamma åtgärd 2002/589/GUSP av den 12 juli 2002 om Europeiska unionens bidrag för att bekämpa destabiliserande anhopning och spridning av handeldvapen och lätta vapen(7), rådets gemensamma ståndpunkt 2003/468/GUSP av den 23 juni 2003 om kontroll av vapenförmedling(8) och EU:s strategi för kampen mot olaglig anhopning av och handel med SALW och ammunition till dessa som antogs av Europeiska rådet den 15-16 december 2005(9),

–   med beaktande av slutsatserna från mötet med rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser den 3 oktober 2005, där man gav uttryck för EU:s stöd för att internationell vapenhandel skall ske inom FN:s ramar, vilket skulle medföra bindande gemensamma normer för den världsomspännande handeln med konventionella vapen(10),

–   med beaktande av Förenta nationernas handlingsprogram för att förebygga, motverka och avskaffa olaglig handel med SALW i alla avseenden, som antogs i juli 2001,

–   med beaktande av FN:s andra mellanstatliga tvåårsmöte för överläggningar om genomförandet av FN:s handlingsprogram för att förebygga, motverka och avskaffa olaglig handel med SALW i alla avseenden, som hölls den 11-15 juli 2005,

–   med beaktande av att FN:s generalförsamling i december 2005 antog ett internationellt instrument som skall ge staterna möjlighet att i rätt tid och pålitligt upptäcka och spåra olagliga SALW(11),

–   med beaktande av att protokollet från 2001 om olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, delar och komponenter till dessa och ammunition trädde i kraft den 6 juli 2005 (FN:s protokoll om skjutvapen)(12),

–   med beaktande av FN:s översynskonferens om organisationens handlingsprogram, som enligt planerna skall äga rum mellan den 26 juni och den 7 juli 2006, och behovet av att se till att denna konferens och dess uppföljning blir lyckade,

–   med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Det är välkommet att det internationella stödet ökar för ett rättsligt bindande internationellt vapenhandelsfördrag som förbjuder transaktioner som riskerar att undergräva de mänskliga rättigheterna eller den internationella humanitära rätten eller som hotar stabiliteten i länder eller regioner som sannolikt kommer att bidra till att väpnade konflikter bryter ut eller trappas upp.

B.  Den olagliga vapenhandeln förser även terroristiska och narkotikasmugglande organisationer med leveranser. Den leder till förstörelse och påtvingar människor en ordning med död och korruption. Den stöder organiserad brottslighet som bär ansvar för kapningar, våldsbrott och underminering av den allmänna säkerheten. Den levererar även till internationella terrororganisationer som strävar efter att förhindra demokrati och som förhärligar dogmatism och intolerans.

C.  Det är oroväckande att spridningen av SALW fortsätter. Dessa vapen skapar onödigt mänskligt lidande, förvärrar väpnade konflikter och ökar instabiliteten, underlättar terrorism, underminerar en hållbar utveckling, god förvaltnings- och rättsstatsprincipen och bidrar till allvarliga brott mot mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt.

D.  Man bör stärka FN:s handlingsprogram och ytterligare väcka regeringarnas engagemang för att komma överens om bindande bestämmelser för kontroll av SALW (däribland vapenförmedling och transaktioner) genom internationell, regional och nationell lagstiftning. Man bör även kraftfullt stödja uppmaningen att ställa ekonomiskt och tekniskt stöd till förfogande i enlighet med punkt 6 i avsnitt III i FN:s handlingsprogram.

E.  Tiden är mogen för att det internationella samfundet skall ta itu med spridning och missbruk av SALW med hjälp av bindande internationella normer som grundas på allomfattande respekt för internationell rätt, inklusive mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt.

F.  Det är oroväckande att ammunition och sprängmedel uteslutits från det internationella instrument som skall ge staterna möjlighet att i rätt tid och pålitligt upptäcka och spåra olagliga SALW. Det är också oroande att detta instrument inte kommer att bli rättsligt bindande.

G.  Det är beklagligt att FN:s breda samråd om att bekämpa olaglig förmedlingsverksamhet med SALW gjort så få framsteg samt att det saknas vilja att förhandla om ett rättsligt bindande internationellt instrument om vapenförmedling.

H.  FN:s handlingsprogram ålägger staterna att bedöma ansökningar om exporttillstånd i enlighet med stränga nationella bestämmelser och förfaranden som täcker alla SALW och överensstämmer med staternas befintliga ansvar och relevant internationell rätt och som särskilt beaktar risken för att dessa vapen skall dirigeras om till den olagliga handeln.

I.  Strategier för minskning och kontroll av SALW måste på ett lämpligt sätt integreras och bli en väsentlig del av internationella program för konfliktförebyggande verksamhet och fredsbyggande efter konflikter.

J.  De pågående kampanjinsatserna från civilsamhällets sida välkomnas och stöds.

1.  Europaparlamentet uppmanar de stater som är parter i konferensen 2006 om översyn av FN:s handlingsprogram att komma överens om en uppsättning övergripande principer om vapentransaktioner, i överensstämmelse med deras befintliga ansvar i enlighet med internationell, regional och nationell lagstiftning, inbegripet ett krav på att inte sända vapen som sannolikt kommer att bidra till kränkningar av de mänskliga rättigheterna och brott mot mänskligheten eller som främjar regional eller nationell instabilitet och väpnade konflikter.

2.  Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet att påbörja förhandlingar om ett internationellt fördrag om vapenhandel inom FN:s ramar omedelbart efter översynskonferensen 2006 om FN:s handlingsprogram, i syfte att upprätta ett rättsligt bindande instrument för att reglera vapentransaktioner såsom de beskrivs i föregående punkt.

3.  Europaparlamentet uppmanar de stater som deltar i 2006 års översynskonferens att ta upp den humanitära dimensionen och utvecklingsdimensionen i FN:s handlingsprogram och understryka vikten av det samband som finns mellan å ena sidan människohandel, spridning och missbruk av SALW, å den andra sidan utveckling, fattigdomsminskning och humanitär hjälp. Program och åtgärder som avser SALW bör på lämpligt sätt integreras i internationella, regionala och nationella strategier för utveckling och fattigdomsminskning.

4.  Europaparlamentet betonar att de skyldigheter som redan existerar i enlighet med internationell rätt när det gäller vapentransaktioner, särskilt sådana som omfattar kriterier för mänskliga rättigheter och humanitär rätt, bör kodifieras.

5.  Europaparlamentet uppmanar alla stater som undertecknat FN-protokollet om skjutvapen att utan dröjsmål ratificera protokollet och införliva det med nationell lagstiftning.

6.  Europaparlamentet uppmanar alla stater att se till att brott mot vapenembargon (inklusive ekonomiskt eller logistiskt stöd) definieras som brott i nationell lagstiftning.

7.  Europaparlamentet understryker att reformer som syftar till att förbättra funktionssätt, öppenheten och ansvarigheten hos militären samt inom de brottsbekämpande myndigheterna och rättsväsendet, kan bidra till en trygg miljö där medborgarna inte längre känner behov av att äga vapen.

8.  Europaparlamentet anser att nationell lagstiftning bör tillämpas, för att reglera privata militära tjänsters och säkerhetstjänsters verksamhet utomlands. Där sådan lagstiftning saknas bör den utvecklas och tillämpas för att förbättra regleringen av och ansvarigheten inom denna ökande säkerhetssektor.

9.  Europaparlamentet uppmanar alla stater att med sin nationella lagstiftning införliva uppförandekoden för personal vid brottsbekämpande myndigheter(13) och de grundläggande principerna för sådan personals användning av våld och skjutvapen(14).

10.  Europaparlamentet rekommenderar mycket starkt att regeringarna

11.  Europaparlamentet uppmanar särskilt staterna att utveckla nationell lagstiftning för systematisk genomgång och licensiering av SALW och automatiska och halvautomatiska vapen och att förhindra att vapen skaffas av personer som har ett våldsamt förflutet, särskilt när det gäller våld i hemmet, eller har bestraffats för vapenhandelsbrott eller brott mot bestämmelser för vapenkontroll.

12.  Europaparlamentet uppmanar de stater som är parter i FN:s handlingsprogram och som kommer att bli parter i det framtida vapenhandelsfördraget att utveckla program för tekniskt stöd för att hjälpa tredjelandsorganisationer eller regionala organisationer som önskar utveckla lagstiftningskontroll för att reglera vapenhandeln.

13.  Europaparlamentet uppmanar dessa stater att inrätta rapporterings- och övervakningsförfaranden för att stödja staterna när de genomför sina åtaganden.

14.  Europaparlamentet uppmanar EU:s delegation att försvara principerna och rekommendationerna i denna resolution vid FN:s översynskonferens om organisationens handlingsprogram.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna, FN:s generalsekreterare, det parlamentariska forumet om SALW och Interparlamentariska unionens församling.

(1) EGT C 343, 5.12.2001, s. 311. (2) EGT C 140 E, 13.6.2002, s. 587. (3) EUT C 69 E, 19.3.2004, s. 136. (4) Antagna texter, P6_TA(2005)0204. (5) Antagna texter, P6_TA(2005)0436. (6) Antogs av rådet (allmänna frågor) den 26 juni 1997. (7) EGT L 191, 19.7.2002, s. 1. (8) EUT L 156, 25.6.2003, s. 79. (9) Europeiska unionens råd, 5319/06, den 13 januari 2006. (10) Europeiska unionens råd, 2678:e mötet med rådet (allmänna frågor) i Luxemburg den 3 oktober 2005. (11) Beslut A/60/463 (L.55), den 8 december 2005. (12) Protokoll antogs i maj 2001 genom generalförsamlingens resolution 55/255. (13) Antagen genom generalförsamlingens resolution 34/169 av den 17 december 1979. (14) Antagna av FN:s åttonde kongress om förebyggande av brott och behandling av gärningsmän i Havanna på Kuba den 27 augusti – 7 september 1990.

Europaparlamentets resolution om utbyggnad av det europeiska järnvägssignalsystemet ERTMS/ETCS (2005/2168(INI))

P6_TA(2006)0275 A6-0183/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om utbyggnad av det europeiska järnvägssignalsystemet ERTMS/ETCS (KOM(2005)0298) och av kommissionens åtföljande arbetsdokument (SEK(2005)0903),

–   med beaktande av den i Bryssel den 17 mars 2005 undertecknade överenskommelsen mellan kommissionen och de europeiska järnvägsorganisationerna (CER, UIC, UNIFE och EIM), den så kallade samförståndsförklaringen, om de viktigaste principerna för utbyggnaden av ERTMS,

–   med beaktande av rådets direktiv 96/48/EG av den 23 juli 1996 om driftskompatibiliteten hos det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg(1) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/16/EG av den 19 mars 2001 om driftskompatibiliteten hos järnvägssystemet för konventionella tåg(2),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 884/2004/EG av den 29 april 2004 om ändring av beslut nr 1692/96/EG om gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet(3),

–   med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om allmänna regler för gemenskapens finansiella stöd på området för transeuropeiska transport- och energinät och om ändring av rådets förordning (EG) nr 2236/95 (KOM(2004)0475),

–   med beaktande av utfrågningen i utskottet för transport och turism den 24 januari 2006 där företrädare för järnvägsföretag, infrastrukturförvaltare och järnvägsindustrin enhälligt uttalade sig för en utbyggnad av ERTMS,

–   med beaktande av Europeiska gemenskapernas föregående och nuvarande sjunde ramprogram för forskning, teknisk utveckling och demonstration,

–   med beaktande av avtalet av den 27 januari 2004 mellan Europeiska järnvägsgemenskapen (CER) och Europeiska transportarbetarfederationen (ETF) om det europeiska förarbeviset för förare som utför gränsöverskridande driftskompatibla tjänster.

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A6-0183/2006), och av följande skäl:

A.  Det finns i dag över 20 olika nationella järnvägssignalsystem. Detta utgör ett hinder för att bygga upp en europeisk järnvägssektor med full driftskompatibilitet som är konkurrenskraftig jämfört med andra transportsätt.

B.  ERTMS har framgångsrikt testats på olika pilotsträckor och föreligger nu i en första startversion i konsoliderad form. Den långa livslängden för den sträck- och fordonsbaserade säkerhetsutrustningen – i regel över 20 år – kan dock medföra att ERTMS och nationella system kommer att existera parallellt under många år framöver, bland annat på konventionella järnvägsnät som trafikeras av persontåg och godståg med olika hastighet.

C.  De nationella järnvägssignalsystemen kommer att försvinna på grund av deras tekniska ålder eller litenhet på marknaden. Den framtida europeiska signalsystemindustrin kommer att vara beroende av sin förmåga att tillverka moderna, standardiserade utrustningar för världsmarknaden. ERTMS-projektet är även av väsentlig betydelse för utvecklingen av denna industri och dess 15 000 högt kvalificerade jobb på medellång till lång sikt.

D.  ERTMS kommer att bli ett exportprojekt, eftersom även utomeuropeiska järnvägar redan beslutat att ersätta sina föråldrade system med ERTMS. Aktuella beställningar på lokomotiv från Korea, Taiwan, Indien, Saudiarabien och Kina samt infrastrukturprojekt i dessa länder pekar tydligt på marknadens möjligheter. Dessa projekt visar i hela världen på den mycket stora potential som dessa europeiska tekniker har att bli den globala standarden, eftersom de kan bygga på en tillräckligt stadig grund på den europeiska marknaden.

E.  Därför är det av särskild vikt att det fastställs en tydlig och samordnad migrationsstrategi som ger järnvägssektorn den nödvändiga planeringssäkerheten, samtidigt som man måste se till att den inte försämrar järnvägens yttre konkurrenskraft i förhållande till andra transportmedel.

F.  Överenskommelsen som undertecknades i mars 2005 mellan järnvägssektorn och kommissionen, den så kallade samförståndsförklaringen, har gett en tydlig signal i denna fråga.

G.  Den konsoliderade versionen av de tekniska specifikationerna för ERTMS, som skall antas av kommissionen inom de närmaste månaderna, är en tillräcklig grund för färdigställandet av driftskompatibla system och upphandlingar om korridorerna.

H.  Utbyggnaden av ERTMS är ett europeiskt, gränsöverskridande ekonomiskt projekt i stor skala. Framsteg för ett enhetligt järnvägssignalsystem kan spela en viktig roll i strategin för avlastning av vägarna och omflyttning av transportflöden till järnvägen samt för att driva en europeisk politik för harmonisering av konkurrensvillkoren mellan olika transportmedel.

Allmänt: Migration och strategi

1.  Europaparlamentet anser att ERTMS är ett järnvägssignalsystem som är överlägset de nationella systemen, t.ex. eftersom signalmaster inte längre behövs. Parlamentet konstaterar att det lär vara mindre kostsamt vid nyanskaffning och underhåll och, när det gäller felidentifiering och övervakning, öka säkerheten i alla hastigheter och situationer samt att det i många fall kan öka kapaciteten för sträckan avsevärt.

2.  Europaparlamentet noterar att den digitala tekniken genom ERTMS byggs ut även för Europas järnvägsinfrastruktur, vilket gör att trånga sektorer i knutpunkterna och flaskhalsar kan avhjälpas utan att det krävs kostsamma nybyggnationer. Parlamentet konstaterar att det under migrationsfasen dock uppstår avsevärda merkostnader som inte enbart skall bäras av järnvägsföretagen. Parlamentet utgår ifrån att man genom dragkraft utan avbrott för tidskrävande lok- och lokförarbyten vid gränsen reducerar kostnaderna och transporttiden samtidigt som tillförlitligheten ökar.

3.  Europaparlamentet anser att järnvägssektorn med ERTMS-tekniken har en historisk möjlighet att nu även utnyttja den digitala teknikens fördelar fullt ut för järnvägen, öka konkurrenskraften och återvinna terräng gentemot andra transportsätt, främst på grund av att fördelen med långa sträckor kan utnyttjas fullt ut i den gränsöverskridande godstrafiken.

4.  Europaparlamentet noterar att ERTMS utvecklades med stöd av de föregående ramprogrammen för forskning och föreligger i en konsoliderad startversion, vilket möjliggör en bred utbyggnad. Parlamentet konstaterar att utbyggnaden av GSM-R också sker i snabb takt och att goda framsteg görs med ETCS. Parlamentet framhäver dock att det ännu inte har uppstått någon automatik som utan ekonomiska eller säkerhets- och kapacitetsfrämjande aspekter medför att ERTMS utan vidare får genomslag på hela det transeuropeiska järnvägsnätet. Parlamentet konstaterar att det inte finns någon automatik som medför att de mer än 20 olika järnvägssignalsystem som i dag ännu finns i medlemsstaterna om några år kommer att tillhöra historien och vara ersatta av ett enda system, ERTMS.

5.  Europaparlamentet fäster uppmärksamheten vid att ETCS endast behöver s.k. Eurobalis för dataöverföring längs spåret och radioblockcentralen, medan en ETCS-dator i fordonet (s.k. ombordenhet) tar över dataöverföringen för tågdetekteringen.

6.  Europaparlamentet påpekar att de funktionella specifikationer som godkänts av medlemsstaternas kommitté för driftskompatibilitet gör version 2.3.0 till referensstandard, och att denna även tillämpas av Europeiska järnvägsbyrån. Parlamentet utgår ifrån att man med denna version kan ta internationella höghastighetskorridorer/korridorer med hög kapacitet i bruk i Europa redan 2007; den betraktas också som gemensam standard i de undersökningar som genomförts av den europeiska samordnaren. Parlamentet anser att ytterligare ansträngningar skulle göra det möjligt att man inom fyra eller fem år kan gå över till en högre standard. Parlamentet anser att Europeiska järnvägsbyrån i samband med sitt förfarande för hantering av ändringar (Change Control Management process) bör bedöma den tekniska och ekonomiska lämpligheten i en sådan vidareutveckling och samtidigt följa principen att version 2.3.0 skall vara kompatibel med högre och lägre versioner. Parlamentet konstaterar att stabilisering och standardisering som går ännu längre kommer att göra att systemkomponenterna kan tillverkas i längre serier så att skalfördelar uppnås och att prisnivån som i dag kan vara åtta gånger högre än de ursprungliga riktpriserna då kan sänkas och ERTMS tillämpas på en ekonomiskt förnuftig grund.

7.  Europaparlamentet är medvetet om att det inte vore önskvärt att gamla system och ERTMS existerar parallellt i årtionden, och att det därför verkligen gäller att samordna migrationen och förkorta migrationsfasen så mycket som möjligt. Parlamentet påpekar att en central roll kommer att spelas av en ändamålsenligt utarbetad migrationsstrategi som omfattar nätverken som helhet, något som också krävs i överenskommelsen mellan kommissionen och de europeiska järnvägsorganisationerna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att i samråd med Europeiska järnvägsbyrån, medlemsstaterna och näringslivet så snart som möjligt lägga fram en bindande "masterplan" för ERTMS.

8.  Europaparlamentet utgår ifrån att en framgångsrik migration till ERTMS kommer att bli en stor utmaning för samtliga berörda parter: medlemsstater, trafikministerier, järnvägstrafikföretag, infrastrukturförvaltare och järnvägsindustrin måste vara eniga om målen, och rollerna och ansvarsområdena bör vara klart definierade i denna process. Europaparlamentet välkomnar därför att kommissionen har utsett en samordnare för detta storskaliga projekt, nämligen Karel Vinck.

9.  Europaparlamentet understryker att ett avgörande genombrott endast kommer till stånd om det inte uppstår ett slags lapptäcke av mindre ERTMS-öar som det åter krävs en mängd nationella system för att nå eller passera. För det första måste utvalda korridorer enligt parlamentet genomgående utrustas med ERTMS, och för det andra måste en kritisk massa omgående uppnås för de utvalda sträckorna och tågen så att ytterligare skalfördelar möjliggörs.

10.  Europaparlamentet förutsätter att man för att kunna garantera ett fullständigt genomförande av ERTMS kommer att infoga en tidtabell och detaljerade instruktioner för en komplett migration av samtliga nationella nät i migrationsstrategin, vilket blir nästa steg sedan systemet installerats i korridorerna.

11.  Europaparlamentet framhäver att den kostnadskrävande byggnationen och driften av fordon med en mängd ytterligare gamla system minskas eller undviks genom det enhetliga järnvägssignalsystemet ERTMS. Övergångsperioden för migrationen kräver enligt parlamentet dubbel utrustning som inledningsvis ökar belastningen på järnvägssektorn. Parlamentet betonar att detta system kommer att underlätta och påskynda driftskompatibiliteten avsevärt, och att endast 13 procent av godset transporteras på räls i unionen jämfört med ca 27 procent i Förenta staterna. Parlamentet anser emellertid att denna andel knappast kan utökas nämnvärt i dagens union, som är ett tekniskt och politiskt lapptäcke, och att det därför är motiverat att investera i ERTMS på ett prioriterat och eftertryckligt sätt.

Prioriteringar

12.  Europaparlamentet menar därför att det kommer att vara av avgörande betydelse för att ERTMS skall lyckas att de sex korridorer som undersökts (A: Rotterdam–Genua, B: Neapel–Berlin–Stockholm, C: Antwerpen–Basel/Lyon, D: Sevilla–Lyon–Turin–Trieste–Ljubljana, E: Dresden–Prag–Brno–Wien–Budapest, F: Duisburg–Berlin–Warsawa) och de tåg som trafikerar där snabbt och utan undantag utrustas med ERTMS, detta också för att samtliga berörda parter därigenom uppmuntras till ett "gemenskapstänkande" i stället för att orientera sig efter nationella ramar. Parlamentet anser i detta sammanhang att den avsiktsförklaring som transportministrarna undertecknade den 3 mars 2006 om utbyggnad av ERTMS i godskorridoren Rotterdam–Genua är ett bra exempel.

13.  Europaparlamentet är övertygat om att man för att den nödvändiga kritiska massan uppnå måste stödja investeringar i korridorer där vissa sträckor redan är färdigställda och där infrastrukturförvaltare har åtagit sig att senast 2015 fullfölja resterande partier.

14.  Europaparlamentet intar vidare ståndpunkten att den senaste utvidgningen av unionen 2004 bör göra att de öst-västliga förbindelserna beaktas. Här är det enligt parlamentets mening viktigt att notera att det uppstår ringa merkostnader i de medlemsstater på vilkas linjer det ändå behöver utföras omfattande moderniseringsarbeten.

15.  Europaparlamentet hänvisar till att divergerande nationella godkännandeförfaranden för rälsfordon utgör ett principiellt problem i den europeiska järnvägssektorn som ställs på sin spets i samband med ERTMS. Parlamentet uppmanar kommissionen att genom att engagera Europeiska järnvägsbyrån (ERA) med eftertryck driva på arbetena för ett enhetligt och förenklat EU-omfattande godkännandeförfarande och för att etablera och stabilisera samtliga bindande standarder så att tillverknings- och utrustningskostnaderna kan sänkas betydligt.

Problemet med de sista metrarna

16.  Europaparlamentet anser att man när en sträcka utrustas med ERTMS bör säkerställa att detta görs från plattform till plattform eller från fraktcentral till fraktcentral och fram till landgränsen eller den ifrågavarande hamnen. Parlamentet anser även att stöd genom EU-medel bör vara uteslutet om detta kriterium inte uppfylls och uppmanar kommissionen att strikt beakta detta.

17.  Europaparlamentet fordrar att integreringen av användarläget Limited Supervision snabbt skall analyseras för att se om det kan ersätta olika nationella system med ETCS eller om ETCS kan användas parallellt med dessa. Dessutom konstaterar parlamentet att man bör kontrollera huruvida luckor kan täppas till med Limited Supervision på ett ekonomiskt sätt, särskilt i knutpunkter.

18.  Europaparlamentet anser att Europeiska järnvägsbyrån i överenskommelse med de nationella trafikministerierna bör se till att nya lokomotiv i framtiden endast godkänns om de utöver det nationella järnvägssignalsystemet är utrustade med eller från början har utrustats med ERTMS.

19.  Europaparlamentet understryker att ETCS i dag används med nationella anpassningar på höghastighetssträckor/sträckor med hög kapacitet (t.ex. Rom–Neapel, Madrid–Lleida eller Bern–Olten). Parlamentet noterar emellertid att användningen av systemet inom den konventionella järnvägssektorn (person- och godstrafik) och i synnerhet i den gränsöverskridande trafiken fortfarande är problematisk. Parlamentet anser att tillämpningen ännu bör utvidgas och förbättras för att avhjälpa de nuvarande problemen, och framhåller att lösningar snabbt måste hittas för nyckelfunktioner såsom bevakade järnvägsövergångar, parametriserade bromskurvor och Radio Infill, i enlighet med de lösningar som redan anges i 2.3.0-standarden och användarläget Limited Supervision.

20.  Med tanke på att snabbspårförbindelsen Paris–östra Frankrike–sydvästra Tyskland och den nord-sydliga korridoren Rotterdam–Genua ännu inte genomgående kan trafikeras med ERTMS uppmanar Europaparlamentet samtliga berörda parter att täppa till de befintliga luckorna så snart som möjligt.

21.  Europaparlamentet anser det nödvändigt att järnvägsföretagen, järnvägsindustrin och Europeiska järnvägsbyrån gemensamt utvecklar den framtida standarden och att EU fastställer migrationen gemensamt och bindande för alla. Parlamentet kräver att nationella satsningar på vidareutveckling av systemet skall förhindras så att de befintliga 20 olika systemen inte ersätts med 20 inkompatibla system som baseras på ERTMS. Parlamentet uppmanar ERA att se till att den framtida standard som används i Europa totalt sett bör ha minst samma säkerhetsnivå som för närvarande gäller i medlemsstaterna.

22.  Europaparlamentet känner till att medlemsstaterna och järnvägsföretagen befinner sig i mycket olika faser när det gäller investeringsbehov, nationella tågdetekterings- och signalsystem samt marknadsfas, men anser att sådana skillnader är ofrånkomliga i unionen och inte utgör något argument mot ERTMS.

Finansiering

23.  Europaparlamentet konstaterar att EU-finansiering, oavsett om den förmedlas via budgeten för de transeuropeiska transportnäten eller av berörda stater via Sammanhållningsfonden, är motiverad och nödvändig då ERTMS byggs ut med tanke på projektets europeiska dimension. Parlamentet anser att kostnaderna bör fördelas rättvist mellan medlemsstaterna, EU, järnvägsföretagen och järnvägsindustrin. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att prioritera ERTMS i sina trafik- och budgetbeslut de närmaste åren.

24.  Europaparlamentet stöder således införandet av sådana bestämmelser i förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om allmänna regler för gemenskapens finansiella stöd på området för transeuropeiska transport- och energinät och om ändring av rådets förordning (EG) nr 2236/95 (KOM(2004)0475) – 2004/0154(COD), om vilken parlamentet avslutade sin första behandling(4) den 26 oktober 2005.

25.  Europaparlamentet stöder i detta sammanhang det förslag som parlamentet antog vid första behandlingen om att man genom denna förordning bör likställa investeringar i ERTMS med investeringar i infrastruktur. Parlamentet anser också att en stödsats på högst 50 procent bör fastställas för ERTMS åtminstone i gränsöverskridande områden.

26.  Europaparlamentet anser att inte endast de tekniska argument som anges ovan utan även de begränsade budgetmedlen talar för att medlen bör koncentreras till de viktigaste korridorerna, i synnerhet till dem som den europeiska samordnaren undersökt. Parlamentet anser att detta stöd bör innefatta ett rimligt incitament de första åren för utrustning av fordon, eller konkret för utveckling av prototyper, serieinstalleringar och nyinstalleringar på befintliga fordon.

27.  Europaparlamentet föreslår att ett regressivt stöd övervägs för att påskynda migrationsprocessen. Parlamentet framhåller att järnvägsföretag som tidigt beslutar sig för en utbyggnad av ERTMS bör beviljas mer stöd än eftersläntrare eftersom den förra kategorin tar en större investeringsrisk utan att genast kunna dra full nytta av fördelarna med det nya systemet.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att mer ingående överväga möjligheterna att bevilja stöd till modeller för leasing av rullande materiel, eftersom det skulle kunna bidra till att sänka de höga startkostnaderna och förenkla marknadstillträdet för små och medelstora företag.

29.  Europaparlamentet anser att EU bör stödja ERTMS genom att utnyttja budgeten för TEN-T, regional utveckling och sammanhållning, liksom medel från EU:s forskningsbudget.

30.  Europaparlamentet anser att EU bör knyta finansieringen av järnvägsinfrastruktur via gemenskapens medel, t.ex. medel från TEN-T- och sammanhållningsbudgeten, till obligatorisk installering av ERTMS.

31.  Europaparlamentet betonar att järnvägssektorn vid utbyggnaden av ERTMS förväntas ta vederbörlig hänsyn till de anställdas sociala och yrkesbetingade intressen samt utveckla lämpliga kvalifikations- och fortbildningsprogram. Parlamentet väntar sig att arbetstillfällena är tryggade på medellång sikt vid en utbyggnad av ERTMS, dels på grundval av de möjliga exportframgångarna, dels på grundval av de förväntat större marknadsandelarna för järnvägen.

32.  Europaparlamentet erkänner slutligen att ERTMS kan bli ett viktigt bidrag till att göra de europeiska järnvägstransporterna effektiva och attraktiva, främst i fråga om långa godstransporter. Parlamentet betonar dock uttryckligt att flera andra harmoniseringsinitiativ kan vidtas utöver ERTMS för att på relativt kort sikt effektivisera de internationella järnvägstransporterna. Parlamentet uppmanar följaktligen den europeiska ERTMS-samordnaren och den nya Europeiska järnvägsbyrån (ERA) att även undersöka möjligheten att till exempel harmonisera tåglängder, axeltryck och lastprofiler osv. Parlamentet anser att de ekonomiska konsekvenserna av projekten troligen är relativt begränsade, men att resultatet kan bli rätt betydande ur effektivitetssynpunkt.

o
o   o

33.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT L 235, 17.9.1996, s. 6. (2) EGT L 110, 20.4.2001, s. 1. (3) EUT L 167, 30.4.2004, s. 1. (4) Antagna texter, 26.10.2005, P6_TA(2005)0403.

Europaparlamentets resolution om kustfiske och problem för samhällen som idkar kustfiske (2004/2264(INI))

P6_TA(2006)0276 A6-0141/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av den gemensamma fiskeripolitiken,

–   med beaktande av bestämmelserna för Europeiska fiskerifonden,

–   med beaktande av artikel 11 i rådets förordning (EG) nr 2792/1999 av den 17 december 1999 om föreskrifter och villkor för gemenskapens strukturstöd inom fiskerisektorn(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 5 april 2001 om fiskeri: säkerhet och olycksorsaker(2),

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken(3),

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1421/2004 av den 19 juli 2004 om ändring av förordning (EG) nr 2792/1999 om föreskrifter och villkor för gemenskapens strukturstöd inom fiskerisektorn(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 15 december 2005 om kvinnliga nätverk: fiskeri, jordbruk och diversifiering(5),

–   med beaktande av Lissabonstrategin,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0141/2006), och av följande skäl:

A.  Kustfisket, särskilt småskaligt kustfiske och traditionellt fiske, ger betydande tillskott till kustsamhällenas socioekonomiska välfärd. Det bidrar till den lokala utvecklingen, bevarandet/skapandet av arbetstillfällen i alla led, tillgången på färsk fisk och bevarandet av traditionella lokala kulturer.

B.  Den ekonomiska och sociala kris som har drabbat fiskerisektorn är särskilt kännbar för de mindre konkurrenskraftiga flottsegmenten, särskilt kustfisket.

C.  För närvarande finns det en mängd olika åtgärder som rör olika aspekter av småskaligt fiske i flera olika gemenskapsförordningar.

D.  Den gemensamma fiskeripolitiken och dess instrument, särskilt den framtida Europeiska fiskerifonden (EFF), måste ta hänsyn till kustfisket och anpassas till kustfiskets specifika problem, framför allt i samband med småskaligt och traditionellt fiske.

E.  Det är viktigt att säkerställa kustfiskets framtid i Europeiska unionen med tanke på dess viktiga bidrag till sysselsättningen i kustområdena, samtidigt som det är nödvändigt att förhindra överkapacitet i detta flottsegment och den uttömning av resurser som detta leder till.

F.  Trots att arbetslösheten är hög och kustfiskebefolkningen åldras finns det en allvarlig brist på rekrytering av unga människor i vissa kustområden.

G.  Det finns ett stort beroende av fiske och därmed sammanhängande industrier i vissa kustområden, särskilt i öområden och i avlägsna kustområden.

H.  I de mest avlägsna regionerna utgör gemenskapsstöden en garanti för konkurrenskraft och ekonomisk livskraft hos en stor del av beredningsindustrin.

I.  Det finns en allvarlig brist på tillförlitlig statistik om kustfiskesektorn i många medlemsstater, vilket omöjliggör seriösa analyser och jämförelser.

J.  Ett nytt gemenskapsinitiativ kan gynna sektorns framtida utveckling.

K.  Med tanke på den viktiga roll som branschorganisationer och lokala myndigheter kan spela för att utveckla sektorn på lokal nivå, bör projekt och verksamheter som dessa utvecklar till stöd för kustfisket, framför allt småskaligt och traditionellt fiske, uppmuntras och stödjas på gemenskapsnivå.

L.  Det är viktigt för kustfiskarna att delta i handelsprocessen, förbättra mekanismerna för att marknadsföra sina produkter och främja en översyn av den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeriprodukter för att garantera ett rättvisare försäljningspris vid första försäljningstillfället och främja en bättre spridning av mervärdet längs hela värdekedjan.

M.  Det är oerhört viktigt att se till att kustfiskare och deras intresseorganisationer deltar i den gemensamma fiskeripolitikens beslutsprocess, skyddandet av havsmiljön och återhämtningen av fiskbestånden genom att främja tillämpningen av principen om samförvaltning och decentraliseringen av den gemensamma fiskeripolitiken.

N.  Sektorn präglas av osäkra inkomster och löner, vilket beror på dess marknadspraxis och prissättningsmetoder vid första försäljningstillfället samt verksamhetens oregelbundna karaktär.

O.  Att de rörliga kostnaderna ökar och bränslepriserna är mycket instabila påverkar också kustfiskesektorn.

P.  Det finns tilltagande spänningar och konkurrens om resurserna mellan kustfiskare som fiskar för sitt uppehälle och fritidsfiskare, vilket är ett problem som måste lösas.

Q.  Det är nödvändigt att se till att kustfiskets metoder även bidrar till bättre miljöskydd och till en hållbar utveckling av fiskesektorn.

R.  Yrkesutbildning för kustfiskare måste uppmuntras.

1.  Europaparlamentet betonar att kustfisket ger viktiga bidrag till de lokala ekonomierna och till att bibehålla den sociala strukturen i kustsamhällena med tanke på att dessa bidrar med fler arbetstillfällen per fångad fiskmängd än andra fiskeflottsegment, särskilt i öområden och avlägsna kustområden.

2.  Europaparlamentet anser att kustfisket är viktigt för bevarandet av kulturella traditioner och förfaranden och att det är ett värn för den kulturella mångfalden i de berörda regionerna liksom för hela kustsamhällens överlevnad. Europaparlamentet anser vidare att dessa traditioner och förfaranden måste bevaras.

3.  Europaparlamentet inser att kustfisket kan och måste fylla en viktig funktion när det gäller att skydda havsmiljön vid kusterna.

4.  Europaparlamentet inser emellertid att om kustfiskeflottorna är för stora kan de även bidra till uttömningen av resurserna.

5.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna som en del av regionalpolitiken bör tillämpa gemensamma mekanismer för att skydda kustfisket så att detta kan fortsätta. De bör göra uppfyllandet av mål och genomförandet av specifika bestämmelser avhängiga av naturförhållandena i kustzonerna och bevarandet av resurserna. Kustzoner är områden där många fiskarter, inklusive industrifisk, leker och där fiskyngel föds upp.

6.  Europaparlamentet anser emellertid att det behövs fortsatt forskning om kustfiskets roll och konsekvenser, i syfte att se till att det, liksom all fiskeverksamhet, hålls på en hållbar nivå.

7.  Europaparlamentet anser att särskild forskning måste bedrivas om skyddet av det fiske som bedrivs inom tre sjömil från kusten av upp till tolv meter långa fartyg med passiv utrustning.

8.  Europaparlamentet föreslår att sådan fiskeutrustning inte tillåts som hotar kustbeståndens hållbarhet och livskraften hos de delar av samhället som är beroende av fiskerisektorn.

9.  Europaparlamentet uppmärksammar hur svårt det är att fastställa en gemensam definition av kustfiske på EU-nivå och anser därför att det finns ett trängande behov för de berörda parterna av att fastställa minimikriterier som alla kan acceptera och som fastställer den erforderliga balansen mellan kust-, högsjö- och fritidsfiske.

10.  Europaparlamentet anser att åtminstone följande aspekter måste ingå i minimumkriterierna:

11.  Europaparlamentet anser att ett harmoniserat synsätt på insamlingen av data om kustfisket är viktigt för att uppgifterna om kustfiskeverksamheten skall bli korrekta – en förutsättning för att en gemensam definition skall kunna upprättas.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skyndsamt föreslå sätt att harmonisera data om kustfisket i Europeiska unionen, så att särdragen i enskilda nationella och regionala fisken skyddas.

13.  Europaparlamentet understryker att det finns ett trängande behov av att ta itu med de många problem som finns i kustfiskesektorn, nämligen i fråga om administration, strukturella förbättringar, utveckling och utbildning.

14.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att kustfiskare och samhällen som är beroende av kustfisket blir mer direkt delaktiga i förädling och handel för att stärka deras vinstunderlag och höja deras levnadsstandard.

15.  Europaparlamentet föreslår fortsatt stöd inom sektorn till beredning av fiskeriprodukter i de mest avlägsna regionerna, framför allt stödet för användning av olivolja till tonfiskskonservering.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna kustfiskets och det traditionella fiskets särskilda karaktär inom den gemensamma fiskeripolitiken, och att avgöra i hur hög grad de befintliga instrumenten är lämpade för att reagera på sektorns behov, samt anpassa dem på lämpligt sätt.

17.  Europaparlamentet uppmärksammar att det finns vissa bestämmelser i den nuvarande EU-lagstiftningen som särskilt handlar om administration och strukturella förbättringar i kustfiskesektorn.

18.  Europaparlamentet anser att det nya EFF bör finansiera bränslesnåla motorer och miljövänliga fiskeredskap samt förbättrade arbetsförhållanden inom kustfisket, förutsatt att detta inte leder till att kapaciteten ökar.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att finansiera en modernisering av kustfiskefartygen.

20.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att anta ett nytt gemenskapsinitiativ för detta viktiga verksamhetsområde.

21.  Europaparlamentet uppmanar också kommissionen att i det här sammanhanget se till att specifika och tillräckliga anslag tillhandahålls, så att nya politiska åtgärder kan genomföras ordentligt.

22.  Europaparlamentet understryker att de planer för kustområdena som finns i några medlemsstater har haft positiva effekter för sektorn och anser därför att sådana planer bör vara en viktig beståndsdel i nya EU-initiativ.

23.  Europaparlamentet påpekar att yrkesutbildningen för sektorn i medlemsstaterna för närvarande antingen är helt otillräcklig eller obefintlig.

24.  Europaparlamentet påpekar att det omgående måste inrättas ett utbildningsprogram som omfattar arbetssäkerhet i fiskeindustrin, skyddandet av havsmiljön, bevarandet av resurser, skyddandet av havs- och kustzoner, fångstkvalitet samt marknadsföring och administration inom fiskberedningssektorn.

25.  Europaparlamentet slår fast att ändamålsenlig och specifik utbildning är avgörande för om ungdomarna i våra kustregioner skall uppmuntras att upprätthålla det traditionella kustfisket.

26.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram särskilda utbildningsprogram för kustfiskesektorn, framför allt för att uppmuntra ungdomar att söka sig till sektorn, och tillhandahålla erforderlig finansiering för att programmen skall kunna förverkligas till fullo och bli framgångsrika.

27.  Europaparlamentet kräver vidare i det här sammanhanget att åtgärderna ges erforderlig publicitet för att se till att alla berörda parter med lätthet har tillgång till heltäckande information om utbildningsmöjligheter.

28.  Europaparlamentet anser att man i ny lagstiftning för kustfisket måste ta särskild hänsyn till behovet av att skapa och bibehålla en säkerhetskultur där säkerheten prioriteras högst, och se till att de säkerhetsregler som är tillämpliga på kustfiskesektorn tillämpas ordentligt. Parlamentet framhåller att en sådan säkerhetskultur måste starta med att garantera en säkrare och modernare flotta med kapacitet att inkludera ny säkerhetsutrustning och material. För att möjliggöra detta måste beviljandet av stöd till förnyande och modernisering av flottan fortsätta i den nya Europeiska fiskerifonden, något som parlamentet redan har godkänt.

29.  Europaparlamentet inser att kvinnor spelar en stor roll i kustfiskesektorn, särskilt inom områdena administration, försäljning och marknadsföring, vattenbruk, förädling och forskning.

30.  Europaparlamentet anser att kvinnliga nätverk i stor utsträckning kan bidra till fiskeberoende samhällens socioekonomiska utveckling, särskilt kustsamhällens.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vid behandlingen av alla situationer och problem som rör kustfisket samt i samband med pilotprojekt som finansieras genom den gemensamma fiskeripolitiken och strukturfonderna systematiskt ta hänsyn till köns- och jämställdhetsaspekter, eftersom denna typ av fiske karaktäriseras av en ekonomisk struktur som i huvudsak baseras på små familjeföretag där kvinnorna spelar en avgörande roll som bör erkännas både rättsligt och socialt.

32.  Europaparlamentet menar att de förändringar som för närvarande sker i de samhällen som är beroende av kustfisket berör kvinnorna både direkt och indirekt. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att stödja särskilda projekt som har som mål att se till att kvinnors verksamhet på områden som rör fiske erkänns, stimuleras och diversifieras och att finna sådana lösningar för diversifieringen av verksamheten och omställningen inom dessa fiskesamhällen som inte bara ges stöd av lokala, regionala och nationella regeringar eller EU utan som också kvinnor och män kan medverka till på lika villkor.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med det framtida europeiska jämställdhetsinstitutet dels samla in och analysera könsrelaterade uppgifter om kustfisket, dels fastställa och föreslå lösningar på kvinnors specifika problem i kustfiskesamhällen.

34.  Europaparlamentet konstaterar att de ofta svåra arbetsvillkoren för de kvinnor som är direkt involverade i kustfisket kan påverka deras hälsa, men att de oftast saknar rättslig arbetsstatus och därför inte kan få tillgång till hälso- och sjukvårdssystemet på lika villkor. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas därför att finna en snar lösning på detta problem genom att vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa dessa kvinnors ekonomiska och sociala rättigheter, framför allt deras rätt till social trygghet och hälsovård, och även vidta åtgärder för att öka deras säkerhet och bevara deras hälsa i arbetet.

35.  Europaparlamentet anser av princip att kustfiskare, småskaliga förädlare och andra som är direkt verksamma inom eller påverkas av kustfisket skall vara delaktiga i administrationen av sektorn.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samråda med kustfiskesektorn och se till att denna sektor blir aktivt involverad på lämplig politisk nivå i beslutsprocessen, som påverkar dem direkt.

37.  Europaparlamentet anser att de regionala rådgivande nämnderna har en viktig funktion i det här sammanhanget.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att till Europaparlamentet rapportera om alla eventuella initiativ som innebär särbehandling av kustfisket.

39.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

(1) EGT L 337, 30.12.1999, s. 10. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 485/2005 (EUT L 81, 30.3.2005, s. 1). (2) EGT C 21 E, 24.1.2002, s. 359. (3) EGT L 358, 31.12.2002, s. 59. (4) EUT L 260, 6.8.2004, s. 1. (5) Antagna texter, P6_TA(2005)0532.