Europaparlamentets resolution om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2007, avsnitt III - kommissionen (C6-0299/2006 – 2006/2018(BUD)) och ändringsskrivelsen nr 1/2007 (SEK(2006)0762) till förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2007

P6_TA(2006)0451 A6-0358/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 272 i EG-fördraget och artikel 177 i Euratomfördraget,

–   med beaktande av rådets beslut 2000/597/EG, Euratom av den 29 september 2000 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel(1),

–   med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(2),

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(3),

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och förbättring av budgetförfarandet(4),

–   med beaktande av parlamentets resolution av den 18 maj 2006 om kommissionens rapport om den årliga politiska strategin(5),

–   med beaktande av det preliminära förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2007 som kommissionen lade fram den 3 maj 2006 (SEK(2006)0531),

–   med beaktande av det förslag till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2007 som rådet fastställde den 14 juli 2006 (C6-0299/2006),

–   med beaktande av ändringsskrivelse nr 1/2007 (SEK(2006)0762) till förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2007,

–   med beaktande av betänkandet från budgetutskottet av den 11 juli 2006 om mandatet för medlingsförfarandet avseende förslaget till budget för 2007 före rådets första behandling,

–   med beaktande artikel 69 och bilaga IV i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och yttrandena från övriga berörda utskott (A6-0358/2006).

Allmänna överväganden: fastställande av prioriteringar, valuta för pengarna, förberedelse inför översynen 2008–2009

1.  Europaparlamentet påminner om att dess politiska prioriteringar för 2007 års budget fastställdes i den ovannämnda resolutionen av den 18 maj 2006 om den årliga politiska strategin. I punkt 5 i denna resolution fastställdes att de tre viktigaste linjerna skulle vara att slå fast politiska prioriteringar, garantera valuta för pengarna och påbörja förberedelserna för översynen 2008–2009 av den fleråriga budgetramen 2007–2013.

2.  Europaparlamentet konstaterar att denna strategi har förverkligats vid förberedelsen av parlamentets första behandling av 2007 års budget med politiska prioriteringar fastställda i punkt 6 i resolutionen om den årliga politiska strategin och bekräftade i punkt 5 i det ovannämnda betänkandet om mandatet för medlingsförfarandet med rådet avseende förslaget till budget 2007. Dessa prioriteringar var en central del i parlamentets budgetändringsförslag om prioriterade program.

3.  Europaparlamentet uppmärksammar att detta är den första budgeten under den nya budgetramen, under ett nytt interinstitutionellt avtal (IIA) och med många nya fleråriga program. Vidare uppmärksammas att en ny budgetförordning i bästa fall kommer att gälla för genomförandet av 2007 års budget.

4.  Europaparlamentet påpekar att, i linje med det kostnads-nyttoperspektiv som fastställts i punkt 7 i resolutionen om den årliga politiska strategin, inleddes ett tillvägagångssätt där man undersökte den kvalitativa valutan för pengarna genom politiska utfrågningar i budgetutskottet och genom en grundlig analys av ett antal källor med information om kvaliteten på utnyttjandet av EU-medel och om budgetgenomförandet. Budgetändringsförslagen utarbetades bland annat på grundval av den information som erhölls på detta sätt. Parlamentet välkomnar att rådet, kommissionen och parlamentet samtliga medverkar i en trend för att få valuta för pengarna.

5.  Europaparlamentet anser att nivån på de totala anslagen i rådets förslag till budget ligger en bra bit under den nivå som är nödvändig för att EU effektivt skall kunna svara upp mot globaliseringens utmaningar som den står inför, vilket enbart tjänar till att betona vikten av den tredje delen av parlamentets strategi, nämligen förberedelsen inför översynen av den fleråriga budgetramen, som bör medföra att utnyttjandet av EU:s anslag bättre fokuseras på politiska prioriteringar. Genom att inrikta åtagandena på prioriterade program och genom att tillse att pengarna utnyttjas på ett bra sätt, kommer EU:s utnyttjande av anslagen att bättre tjäna medborgarnas intressen.

6.  Europaparlamentet förväntar sig att alla nya delar och reformer som fastställts i det nya IIA av den 17 maj 2006 till fullo kommer att genomföras under loppet av 2007 års budget så att effekterna på det kvalitativa genomförandet av budgeten och det interinstitutionella samarbetet snabbt blir uppenbara.

Övergripande frågor
Att fokusera på prioriteringar

7.  I linje med parlamentets prioriteringar anser Europaparlamentet att EU:s anslag skall inriktas på prioriterade områden och ligga på en högre nivå än vad som föreslås i rådets budgetförslag i syfte att garantera att de prioriterade programmen verkligen genomförs för medborgarna. Därför föreslår parlamentet att betalningarna i 2007 års budget höjs till en nivå på 1,04 procent av EU:s BNI genom att man höjer anslagen till budgetposter som är knutna till parlamentets politiska prioriteringar. Parlamentet konstaterar att de flesta av parlamentets specialiserade utskott har föreslagit att beloppen i det preliminära budgetförslaget skall återinföras, i linje med pågående lagstiftningsförfaranden eller de som inleds 2007.

Att ta itu med globaliseringens utmaningar

8.  Europaparlamentet anser att Europeiska unionen aktivt och mer effektivt måste ta itu med de ekonomiska, politiska, sociala, miljömässiga och utvecklingsmässiga utmaningar som bland annat den nuvarande globaliseringsprocessen ger upphov till. Därför lägger parlamentet fram ändringsförslag till 2007 års budget som syftar till att öka EU-ekonomins kapacitet att ta itu med dessa utmaningar på ett mer strategiskt sätt och höjer de tillgängliga beloppen för utvecklingsbistånd till regioner som Asien, Latinamerika och Medelhavsområdet.

Att ge valuta för pengarna

9.  Europaparlamentet betonar behovet av förbättrad valuta för pengarna i EU-budgeten. Parlamentet lägger fram ändringsförslag för att föra 30 procent av anslagen till reserven för ett antal budgetposter tills kommissionen kan försäkra parlamentet att dessa pengar kommer att utnyttjas på ett sätt som ger de europeiska skattebetalarna valuta för pengarna.

10.  Europaparlamentet påminner om att dessa budgetposter valdes ut på grundval av en grundlig behandling av revisionsrättens särskilda rapporter, sammanfattningsrapporterna om kommissionens förvaltning av medel, budgetprognosen som utarbetas av kommissionen och kostnads-nyttoanalyser som genomfördes på begäran av budgetutskottet och med hänsyn tagen till de verksamhetsförklaringar som kommissionens avdelningar utarbetat.

11.  Europaparlamentet välkomnar i synnerhet uppmaningen om en utfrågning i mitten av november så att kommissionen kan bemöta den oro som framförts i dessa ändringsförslag. Ledamöter av parlamentets specialiserade utskott uppmanas att delta i denna utfrågning.

12.  Europaparlamentet minskar anslagen för administrativ förvaltning direkt knuten till programmen med 10 procent generellt. Parlamentet ser ingen motsättning i det faktum att parlamentet för vissa budgetposter både placerar belopp i reserven, beroende på vissa tveksamheter när det gäller kvaliteten på genomförandet, och ökar anslagen till följd av politiska prioriteringar. Parlamentet betonar ånyo i detta sammanhang att det önskar få valuta för pengarna inom alla områden där EU-utnyttjar anslag.

13.  Europaparlamentet påminner om den betydelse som parlamentet fäster vid att uppnå en positiv revisionsförklaring för medel som förvaltas tillsammans med medlemsstaterna. Parlamentet betonar sin avsikt att tillse att de relevanta revisionsmyndigheterna i medlemsstaterna, i linje med IIA av den 17 maj 2006, lägger fram en bedömning om huruvida förvaltnings- och kontrollsystemen står i överensstämmelse med gemenskapens förordningar. Europaparlamentet upprepar därför att medlemsstaterna skall åta sig att lägga fram en årlig sammanfattning på lämplig nationell nivå av tillgängliga revisioner och förklaringar.

Pilotprojekt och förberedande åtgärder

14.  När det gäller pilotprojekt och förberedande åtgärder konstaterar Europaparlamentet de höjda taken för nya projekt som fastställts i IIA av den 17 maj 2006. Parlamentet förslår ett antal nya projekt som i grova drag ligger i linje med de prioriteringar som fastställdes i punkt 6 i resolutionen om den årliga politiska strategin.

Gemenskapsorganen

15.  För befintliga organ föreslås, såsom ett allmänt tillvägagångssätt med ett litet antal specifika undantag, att anslagen från det preliminära budgetförslaget återinförs men att ökningar ovanför ett referensbelopp förs till reserven, i väntan på en positiv utvärdering av organets resultat i förhållande till det slutliga arbetsprogrammet med en fullständig förteckning över arbetsuppgifter för 2007 och de nya personalpolitikplanerna från kommissionen. När det gäller nya gemenskapsorgan (kemikaliemyndigheten, jämställdhetsinstitutet och byrån för grundläggande rättigheter), i syfte att säkra tillämpningen av punkt 47 i IIA av den 17 maj 2006, föreslår Europaparlamentet att anslagen i budgetförslaget utgår, i synnerhet med tanke på att det ännu inte finns någon rättslig grund för dessa organ. Europaparlamentet förväntar sig att rådet klarlägger värdländernas bidrag till redan befintliga gemenskapsorgan och att det antar en uppsättning bindande gemensamma standarder.

Särskilt tillvägagångssätt per rubrik
Rubrik 1a – konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning

16.  Europaparlamentet bekräftar sin övertygelse, som uttrycktes i resolutionen om den årliga politiska strategin, att kunskaper, färdigheter, forskning och utveckling, innovation, informationssamhällets teknik och en hållbar transport- och energipolitik utgör grunden för en sund modern ekonomi och är av avgörande betydelse för skapande av sysselsättning. Parlamentet har därför beslutat att avvisa rådets tillvägagångssätt med minskningar inom ett antal avgörande budgetposter som syftar till att förbättra konkurrenskraften inom EU:s näringsliv. Parlamentet har vidare beslutat att öka betalningsbemyndigandena för prioriterade program knutna till Lissabon-agendan, exempelvis konkurrens- och innovationsprogrammet samt sjunde ramprogrammet för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration.

17.  Europaparlamentet beklagar att anslagen för transeuropeiska transportnät (TEN-T) har för den fleråriga budgetramsperioden 2007–2013 sänkts till en avsevärt lägre nivå än vad som förväntats. Parlamentet betonar vikten av att kommissionen tydligt anger sina föreslagna prioriteringar för TEN-T-investeringar. Parlamentet förväntar sig en tillfredsställande överenskommelse med rådet och kommissionen om en förordning om ekonomiskt stöd inom området för transeuropeiska transportnät och prioriterade projekt till vilka medel bör anslås.

18.  Europaparlamentet är övertygat om att ökningen av EU:s konkurrenskraft är en grundläggande beståndsdel i det svar om EU måste ge på globaliseringens utmaningar. Därför anser parlamentet att ökningar av anslag under rubrik 1a är en tydlig signal för den framtida riktning som EU:s utnyttjande av anslagen bör ta. Det är nödvändigt med en adekvat offentlig finansiering för att skapa förutsättningar för den hävstångseffekt som förväntas av Europeiska investeringsbankens samfinansiering. Parlamentet väntar otåligt på rådets och kommissionens förslag i ärendet. Parlamentet betonar att en ökning av det tecknade kapitalet på sikt skulle vara önskvärd för Europeiska investeringsfonden, både för att åtfölja inrättandet av nya uppdrag (exempelvis programmet för konkurrenskraft och innovation) under 2007 och för att finansiera genomförandet av nya tekniköverföringsprojekt som parlamentet, rådet och kommissionen önskat.

19.  Europaparlamentet understryker med eftertryck Galileoprogrammets utomordentliga tekniska och ekonomiska betydelse. Kommissionens erinras om att detta program i den nya fleråriga budgetramen är underfinansierat under löptiden och uppmanar kommissionen att i tid söka en bärkraftig och hållbar lösning, så att detta programs framgång säkerställs.

Rubrik 1b – sammanhållning för tillväxt och sysselsättning

20.  Europaparlamentet konstaterar att anslagen för strukturfonderna och Sammanhållningsfonden är avsevärt lägre för den fleråriga budgetramen 2007–2013 än vad som förväntats, till största delen som ett resultat av slutsatserna från Europeiska rådets möte i december 2005. Parlamentet anser därför att anslagen i det preliminära budgetförslaget bör återinföras. Parlamentet betonar vikten av att så snart som möjligt upprätta och godkänna nationella program nu när det nya IIA har beslutats. Parlamentet betonar vikten av sammanhållningen såsom en av EU:s politiska prioriteringar. Parlamentet har beslutat att öka betalningsbemyndigandena för budgetposter knutna till sammanhållningen, i linje med sina politiska prioriteringar.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram de nödvändiga dokumenten samt inleda förfaranden så snart som möjligt så att medel kan anslås till Internationella fonden för Irland under budgetåret 2007. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att klargöra den rättsliga grunden för Peaceprogrammet.

Rubrik 2 – bevarande och förvaltning av naturresurserna

22.  Europaparlamentet konstaterar att 2007 kommer att bli det första året med fullständigt genomförande av den senaste reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP). Parlamentet beklagar rådets drastiska generella nedskärning i marknadsutgifterna med 525 miljoner EUR som baseras på redovisningskriterier och utan hänsyn tagen till parlamentets prioriteringar. Därför begär parlamentet att beloppen från det preliminära budgetförslaget återinförs.

23.  Europaparlamentet beklagar det faktum att de resurser som tilldelas landsbygdsutvecklingen kommer att minska räknat i fasta priser trots det stora behovet av omstruktureringar, moderniseringar och diversifieringar inom Europas landsbygdsekonomi. En frivillig överföring av medel från direkt jordbruksstödstöd (GJP "första pelaren") till landsbygdsutveckling är inte ett lämpligt sätt att komma till rätta med denna situation. I detta sammanhang uttrycker parlamentet starka förbehåll när det gäller kommissionens aktuella förslag till frivillig modulering där upp till 20 procent av det direkta jordbruksstödet kan överföras till landsbygdutveckling. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en konsekvensanalys enligt det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2003 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om bättre lagstiftning(6) och att på denna grundval presentera ett reviderat förslag om frivillig modulering.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, så länge det saknas en överenskommelse mellan de två lagstiftarna om LIFE+, att i en ändringsskrivelse ta med de nödvändiga ändringarna för att möjliggöra en tillfällig finansiering av åtgärder som bidrar till det förberedande arbetet och kontinuiteten i miljöprogrammen.

Rubrik 3a – frihet, säkerhet och rättvisa

25.  Europaparlamentet påpekar att området med frihet, rättvisa och säkerhet, särskilt främjande av grundläggande rättigheter, fastställande av en gemensam asyl- och migrationspolitik och kampen mot terrorism och organiserad brottslighet är en av unionens nyckelprioriteringar. Parlamentet föresätter sig därför att öka anslagen till detta område, särskilt till Eurojust, det enda organet för rättsligt samarbete mellan medlemsstaterna på det straffrättsliga området, vars allt större effektivitet ytterligare måste ökas.

26.  Europaparlamentet anser att den integrerade förvaltningen av unionens yttre gränser är ett av de mål som för närvarande behöver brådskande och större stöd. Följaktligen stöder parlamentet ökningarna av anslagen till fonden för de yttre gränserna. Parlamentet ökar anslagen till Frontex-byrån. Parlamentet för åter fram sitt flera gånger framförda krav att Europol skall ingå i gemenskapsområdet, både för att höja organets effektivitet och för att öka den demokratiska och rättsliga tillsyn som det måste bli föremål för.

Rubrik 3b – medborgarskap

27.  27 Europaparlamentet betonar vikten av subsidiaritetsprincipen inom kultur-, utbildnings- och ungdomsområdet och anser att respekten för mångfalden av åsikter är en första förutsättning för en effektiv kommunikationspolitik så att EU förs närmare medborgarna. En bättre användning kan ske av nya kommunikationsmedel för att sammanföra politiskt ansvariga i Europa med olika politiska åsikter och få dem att utbyta idéer. Kommissionen uppmanas att klarlägga budgeteffekterna av och de åtgärder som skall genomföras under Plan D som i demokrati, dialog och debatt. Kommissionen ombeds att på Internet offentliggöra detaljerade uppgifter om bidragstilldelningen (belopp och mottagare) för samtliga åtgärder.

Rubrik 4 – EU som global aktör

28.  Europaparlamentet anser att EU snabbare och mer strategiskt kan och bör engagera sig i globaliseringsprocessen. Parlamentet föreslår att beloppen från det preliminära budgetförslaget återinförs för ett antal budgetposter och utökas utöver detta preliminära budgetförslag, när det gäller betalningar och åtaganden, inom några områden i syfte att få fart på EU-verksamheten genom gemenskapsprogram inom områdena för utrikespolitiken, utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd, samt affärsmässigt och vetenskapligt utbyte med oerhört viktiga nya framväxande ekonomier som Kina och Indien.

29.  Europaparlamentet konstaterar att den nya rättsliga ramen för EU:s externa åtgärder också medför en ny budgetstruktur. Parlamentet välkomnar i allmänhet instrumentförenklingen och den nya budgetkontoplan som föreslås tillsammans med denna. Parlamentet välkomnar vidare att det läggs fram ett separat instrument för mänskliga rättigheter och demokrati vilket kräver en ändring av kontoplanen i det preliminära budgetförslaget. Parlamentet kan dock inte acceptera att ett antal av de föreslagna förändringarna minskar insynen för antingen sektorer och/eller regioner och länder, och parlamentet har i detta sammanhang infört nödvändiga ändringar. Parlamentet uppmanar kommissionen att också tillhandahålla en fördelning per verksamhet och föranslutningsland och att för öppenhetens skull tillämpa samma kontoplan för alla motsvarande budgetposter. Europaparlamentet uppmanar dessutom kommissionen att regelbundet tillställa budgetmyndigheten en uppföljningsrapport om framstegen för såväl de två nya medlemsstaterna som föranslutningsländerna.

30.  Europaparlamentet är oroat över att utökningen av verksamheter inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) inte har åtföljts av ökad demokratisk ansvars- och redovisningsskyldighet samt granskning från parlamentets sida. Föreslagna budgetändringar söker främja en högre grad av insyn och samarbete i detta hänseende.

Rubrik 5 – administration

31.  Europaparlamentet motsätter sig bestämt rådets synsätt i förslagen till förklaringar, som bifogats budgetförslaget, om administrativa resurser vilket förespråkade en nedskärning med 200 tjänster i EU-institutionerna, främst inom kommissionen, under 2008 och ytterligare 500 tjänster mellan 2008 och 2010.

32.  Europaparlamentet beslutar att återinföra de belopp som rådet skurit ned när det gäller kommissionens administrativa utgifter, inbegripet för tjänsteförteckningen, i syfte att möjliggöra en ordentligt fungerande verksamhet. Parlamentet för dock 50 miljoner EUR till reserven med följande fyra villkor för ett frigörande:

33.  Europaparlamentet anser att Europeiska gemenskapernas byrå för uttagningsprov för rekrytering av personal (EPSO) skall införa radikala förändringar i sina verksamhetsmetoder i syfte att snabbare kunna erbjuda institutionerna ett större antal godkända sökande som är bättre lämpade för institutionernas behov.

o
o   o

34.  Europaparlamentet noterar de yttranden som de specialiserade utskotten röstat igenom och som återfinns i betänkande A6-0358/2006.

35.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution, tillsammans med ändringarna av och ändringsförslagen till avsnitt III i förslaget till allmän budget, till rådet och kommissionen samt till övriga berörda institutioner och organ.

(1) EGT L 253, 7.10.2000, s. 42. (2) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1. (3) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. (4) EGT C 172, 18.6.1999, s. 1. Avtalet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådet beslut 2005/708/EG (EUT L 269, 14.10.2005, s. 24). (5) Antagna texter P6_TA(2006)0221. (6) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

Europaparlamentets resolution om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2007, Avsnitt I - Europaparlamentet, Avsnitt II - Rådet, Avsnitt IV - Domstolen, Avsnitt V - Revisionsrätten, Avsnitt VI - Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Avsnitt VII - Regionkommittén, Avsnitt VIII (A) - Europeiska ombudsmannen - Avsnitt VIII (B) -Europeiska datatillsynsmannen (C6-0300/2006 - 2006/2018(BUD))

P6_TA(2006)0452 A6-0356/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 272 i EG-fördraget,

–   med beaktande av rådets beslut 2000/597/EG, Euratom av den 29 september 2000 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel(1),

–   med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(2),

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(3),

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och förbättring av budgetförfarandet(4), särskilt punkt 26,

–   med beaktande av parlamentets resolution av den 15 mars 2006 om riktlinjerna för 2007 års budgetförfarande – avsnitt II, IV, V, VI, VII, VIII (A) och VIII (B) och om det preliminära förslaget till Europaparlamentets budgetberäkning (avsnitt I) för budgetförfarandet för budgetåret 2007(5),

–   med beaktande av parlamentets resolution av den 1 juni 2006 om Europaparlamentets beräknade inkomster och utgifter för budgetåret 2007(6),

–   med beaktande av det preliminära förslag till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2007 som kommissionen lade fram den 3 maj 2006 (SEK(2006)0531),

–   med beaktande av det förslag till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2007 som rådet fastställde den 14 juli 2006 (C6-0300/2006),

–   med beaktande artikel 69 och bilaga IV i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för utveckling, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för framställningar (A6-0356/2006), och av följande skäl:

A.  År 2007 är det första året under den nya budgetramen 2007–2013 för vilket taket för rubrik 5 (administrativa utgifter) har fastställts till 7 115 000 000 EUR i löpande priser.

B.  I det preliminära budgetförslaget för samtliga institutioner lämnades en marginal på 160 750 000 EUR under taket för budgetramens rubrik 5 för budgetåret 2007.

C.  Efter rådets beslut har budgetförslaget en marginal på 285 190 000 EUR under taket för rubrik 5 för 2007.

Allmän ram

1.  Europaparlamentet håller med rådet om att budgetdisciplin och produktivitetsvinster skall vara nyckelprinciper för alla institutioner. Parlamentet ställer sig inte bakom rådets generella minskningar. Budgetäskandena bör bedömas från fall till fall vilket leder till en klar och exaktare bild av varje institutions verkliga behov och prioriteringar.

2.  Europaparlamentet upprepar det faktum att, samtidigt som budgetens ettåriga natur och administrativa art respekteras, bör institutionerna använda sig av ett mer driftsinriktat, verksamhetsbaserat, flerårigt tillvägagångssätt. Detta tillvägagångssätt torde mer realistiskt och effektivt återspegla institutionernas utveckling och behov på kort och medellång sikt.

3.  Europaparlamentet förväntar sig att institutionerna tillser att åtgärder och verksamheter som finansieras av skattebetalarna tillhandahåller medborgarna ett verkligt mervärde och att budgetanslagen används i enlighet med principerna om sund ekonomisk förvaltning och kostnadseffektivitet. Parlamentet har därför beslutat att begränsa budgetökningen för 2007 till 4,79 procent, exklusive utgifter för utvidgningen.

4.  Europaparlamentet påpekar att ett antal institutioner under åren har försäkrat att stora och betydande marginaler blivit en återkommande drag i deras budgetberäkningar, vilket givit upphov till många och stora uppsamlingsöverföringar och ibland till annullerade anslag. Parlamentet erkänner att det är välbetänkt att ha vissa adekvata marginaler men anser det olämpligt att ha orealistiskt uppblåsta marginaler under normala omständigheter och särskilt när processen för att köpa och förvärva fastigheter börjar avta i styrka.

5.  Europaparlamentet beslutar att lämna en marginal under taket för rubrik 5. Parlamentet rekommenderar att 30 389 840 EUR återinförs utav den minskning på 47 812 781 EUR som rådet gjorde i budgeten för övriga institutioner (med undantag av kommissionen).

6.  Europaparlamentet anser att under normala omständigheter skall politiken att förvärva kontor och byggnader fortsätta i synnerhet eftersom denna politik under åren tjänat Europaparlamentets intressen väl och gett upphov till besparingar, vilket möjliggjort finansiering av andra projekt. Parlamentet anser dock att vissa institutioner kanske bara antar denna politik för att förvärva egendom. Parlamentet begär att denna politik också tar hänsyn till underlag som kontorsyta/volym per anställd och vederbörligen beaktar de avsevärda kostnaderna, exempelvis för säkerhet och underhåll, i synnerhet som fastighetskostnaderna uppgår till över 16 procent av rubrik 5. Parlamentet insisterar också på att institutionerna för varje nytt förslag om förvärv skall ange en uppskattning av de tillkommande följdkostnader som förvärvet skulle ge upphov till på medellång sikt. Samtidigt rekommenderas att en flerårig planering för investeringar i fast egendom införs i stället för som nu en årlig plan.

7.  Europaparlamentet välkomnar att institutionerna antagit en ny kontoplan som gör presentationen av budgetdokument mer begriplig och tydlig för medborgarna men anser att den kan förbättras ytterligare.

8.  Europaparlamentet har noterat att institutionerna ibland finner det svårt att hitta yrkesmän med specifik kompetens på arbetsmarknaden, exempelvis revisorer och personal för informationsteknik. Trenden är att i allt större utsträckning hyra in tillfällig personal och lägga ut vissa tjänster på entreprenad. Det vore lämpligt att diskutera vilken politik institutionerna skall följa när det gäller utläggning på entreprenad och rekrytering av tillfälligt kontraktsanställda.

9.  Europaparlamentet uppmanar institutionerna att omstrukturera översättningsavdelningarna och särskilt diskutera antalet och längden på de texter som skall översättas. Institutionerna uppmanas att lägga fram en rapport om kostnadseffektiviteten vid översättningsavdelningarna.

10.  Europaparlamentet anser att institutionerna skall tillhandahålla mer information om resultaten av deras huvuduppgifter i syfte att motivera utnyttjandet av deras ekonomiska resurser. Parlamentet betonar behovet av att kontrollera huruvida extra medel gör institutionerna mer eller mindre effektiva och ändamålsenliga. Vid sidan av budgetgenomföranderapporter borde institutionerna tillhandahålla mer informativa verksamhetsrelaterade rapporter som skulle överlämnas till budgetmyndigheten senast den första veckan i september varje år. Dessa rapporter kunde användas för att bättre motivera äskanden om extraanslag och samtidigt göra det möjligt för budgetmyndigheten att fatta mer rationella beslut när det gäller tilldelning av sådana anslag.

11.  Europaparlamentet är besviket över att inte alla institutioner förpliktar sig att använda omfördelning av personal som en genomförbar åtgärd. Parlamentet välkomnar de ansträngningar som gjorts av vissa institutioner – särskilt parlamentets administration, även om det skett i mycket begränsad omfattning – att framgångsrikt genomföra en omfördelningspolitik under ett antal år. Parlamentet rekommenderar att institutionerna under de kommande åren skall tillse att omfördelningen av personal blir en integrerad del av planeringsförfarandet när man utarbetar de årliga budgetberäkningarna och att man sålunda tillser att de begärda personalresurserna är i linje med det som verksamheten kräver.

12.  Europaparlamentet konstaterar att majoriteten av önskemålen om ytterligare personal härstammar från utvidgningsprocessen som förblir en topprioritering. Parlamentet ställer sig bakom rådets politik att acceptera alla nya tjänster som är knutna till utvidgningen. Mer information måste dock lämnas om hur ytterligare personal faktiskt kommer att fördelas, i synnerhet för att tillse att de nyanställda verkligen anställs för att utföra utvidgningsrelaterade arbetsuppgifter.

13.  Europaparlamentet hävdar att anslag så långt som möjligt skall knytas till specifika verksamheter så att annulleringar av anslag och uppsamlingsöverföringar i slutet av året kan undvikas.

14.  Europaparlamentet stöder inte rådets beslut att öka "schablonminskningen" till en relativt hög nivå och basera den på det befintliga antalet lediga tjänster eftersom detta potentiellt skulle kunna skapa en del onödiga problem, särskilt om godkända sökande inte kan anställas på grund av brist på anslag.

15.  Europaparlamentet rekommenderar former av samarbete mellan institutioner vilka nödvändigtvis måste skapa synergieffekter och bidra till ekonomiska besparingar och större effektivitet, samtidigt som det hjälper medborgarna att bättre förstå EU:s roll i deras vardagsliv.

16.  Europaparlamentet uppmanar institutionerna att använda sig av ett mer harmoniserat och standardiserat tillvägagångssätt när de utarbetar sina budgetberäkningar, med tydliga och exakta motiveringar, eftersom detta skulle underlätta deras analys.

Avsnitt I — Europaparlamentet
Budgeteringsnivå

17.  Europaparlamentet uppmanar presidiet att åter diskutera det självpåtagna taket på 20 procent av rubrik 5 under de kommande åren, där man beaktar utvecklingen och de åtföljande behoven för parlamentet för 2009 och därefter.

18.  Europaparlamentet beklagar att budgetmyndigheten inte fått någon feedback från administrationen på sin begäran avseende en minskning av kostnaderna inom områden som får onödiga utgifter som en följd av att parlamentet har tre arbetsorter. Kostnaderna till följd av denna geografiska spridning utgör ungefär 16 procent av parlamentets samlade utgifter. Administrationen anmodas att lägga fram en rapport om det antal tjänstemän som behövs i Strasbourg under sammanträdesperioderna.

19.  Europaparlamentet noterar presidiets ändringsskrivelse av den 6 september 2006 där det föreslås att budgeten skall fastställas till maximinivån på 20 procent av rubrik 5, vilket innebär en ökning med 7,72 procent jämfört med budgeten för 2006. Beloppet i uppsamlingsöverföringen 2005 uppgick till 123 800 000 EUR och överskottet 2006 förväntas bli ungefär 100 000 000 EUR. Ledamöternas påminns om den ovannämnda resolutionen av den 1 juni 2006 (punkt 1 och 2) där det fastslogs att budgeten skall baseras på realistiska äskanden.

20.  Europaparlamentet har därför efter noggrann behandling av parlamentets budgetbehov beslutat att den slutliga nivån på parlamentets budget skall ligga på 1 397 460 174 EUR, vilket motsvarar 5,74 procents ökning jämfört med 2006 års budget och innebär en minskning av parlamentets budget med 25 539 826 EUR under de 20 procenten av rubrik 5. Parlamentet understryker att ovanstående inte utgör en begränsning av parlamentets rättigheter att till fullo utnyttja det självpåtagna taket för 2007 och följande år. Parlamentet är övertygat om att denna budgeteringsnivå inte på något sätt kommer att begränsa institutionens förmåga att även i fortsättningen verka och fungera på ett effektivt sätt.

Informations- och kommunikationspolitiken

21.  Europaparlamentet bekräftar sin politik att parlamentet skall fortsätta sina ansträngningar att utveckla en effektiv och användarvänlig informationsstrategi med huvudsyftet att förbättra förbindelserna mellan institutionen och de europeiska medborgarna. Detta kan bara uppnås på grundval av en rapport om ett övergripande koncept för information och kommunikation med medborgarna och efter en analys av mervärdet av vart och ett av informationsinstrumenten.

22.  Europaparlamentet beslutar att ändra kontoplanen och inrätta två nya budgetposter för besökscentrumet och webb-TV i syfte att förbättra insynen i ekonomin samt ansvars- och redovisningsskyldigheten.

23.  Europaparlamentet noterar presidiets förslag att frigöra 6 700 000 EUR från reserven för informations- och kommunikationspolitiken som öronmärkts för webb-TV. Europaparlamentet har beslutat att bibehålla de 6 700 000 EUR som presidiet anslagit för webb-TV i kapitel 10 4 ("Reserv för informations- och kommunikationspolitiken"), liksom de 5 tjänsterna för projektet, tills prototypen, innehållet och kostnaden för projektet inklusive strukturerna och nivån för de politiska gruppernas medverkan i fastställandet av programmens innehåll presenterats för budgetmyndigheten för ett slutligt beslut.

24.  Europaparlamentet beklagar att onödiga förseningar under de senaste åren varit uppenbara i genomförandet av den övergripande förbättringen av besöksprogrammet. Frågor i samband med denna tjänst är högst relevanta för att förbättra förbindelserna mellan ledamöterna och deras väljare. Denna direkta kontakt med de europeiska medborgarna har en välgörande multiplikatoreffekt när det gäller hur de europeiska medborgarna uppfattar sitt parlament.

25.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning från punkt 37 i sin resolution av den 1 juni 2006 om omedelbara åtgärder för att lösa den känsliga frågan om underutnyttjandet på 5 000 000 EUR i samband med besöksprogrammet. Parlamentet välkomnar presidiets beslut att anta kvestorernas förslag till omarbetning av reglerna för besöksgrupperna i syfte att öka det tillgängliga beloppet för att täcka kostnader och att öka antalet besökare per ledamot till 100. Parlamentet uppskattar vidare den tidiga överlåtelsen av D4-byggnaden där besökscentrumet är beläget. Generalsekreteraren anmodas att informera budgetmyndigheten om följderna av genomförandet av de nya reglerna och systemets effektivitet senast i slutet av mars 2007.

26.  Europaparlamentet betonar att mottagningen av besöksgrupperna skall genomföras under bästa tänkbara villkor. Parlamentet begär därför att administrationen noggrant skall utreda de praktiska arrangemangen, exempelvis tillträdet till det nya besökscentrumet, villkoren för besök i plenisalen och tillgången till sammanträdesrum.

27.  Europaparlamentet uttrycker sin erkänsla för de insatser som administrationen gjort för att rätta till bristerna i besökstjänsten. Administrationen uppmanas dock att behandla klagomålen om att det inte finns tillgängligt några tider för att ta emot besökare.

28.  Europaparlamentet har beslutat att följa presidiets förslag angående följande anslag:

29.  Europaparlamentet har beslutat att bekräfta det beslut som fattades av presidiet om initiativet "Medborgarnas Agora" för en försöksperiod. Presidiet uppmanas att informera parlamentet om detta initiativs uppskattade kostnader och innehåll innan projektet genomförs.

Utvidgningen

30.  Europaparlamentet bekräftar sitt beslut att införa ett anslag på 48 000 000 EUR för utvidgningsrelaterade utgifter (Rumänien och Bulgarien) när det gäller följande:

31.  Europaparlamentet uppmanar administrationen att tillse att den utvidgningsrelaterade rekryteringsprocessen inte drabbas av samma förseningar som man kunde konstatera i samband med utvidgningen med 10 nya medlemsstater. Administrationen ombedes att uppdatera rapporten om rekryteringen knuten till utvidgningen och regelbundet lägga fram den inför budgetmyndigheten.

Tjänsteförteckningen

32.  Europaparlamentet påpekar att konsolideringen av tjänsteförteckningen tillsammans med omfördelningen av personal förblir nyckelmålen i den strategiska planeringen för personalrekryteringen i tjänsteförteckningen för 2007. Parlamentet hävdar ånyo att en smalare organisationsstruktur måste skapas, främst genom att rationalisera nya tjänster, prioritera mål och avskaffa verksamhet som inte längre är huvudverksamheter och som inte ger något mervärde. Tillsättning av lediga tjänster till följd av pensionering kommer inte att accepteras som om detta vore en automatisk process.

33.  Europaparlamentet konstaterar att efter presidiets ändringsskrivelse uppgick nivån på begärda nya tjänster före omfördelning av personal till 3 062 347 EUR vilket motsvarar 106 tjänster. Efter att mer exakt ha bedömt berättigandet av dessa tjänster anser Europaparlamentet att totalbeloppet mer än väl täcker parlamentets grundläggande behov för 2007 och har därför godkänt följande nya tjänster:

34.  Europaparlamentet har beslutat att frigöra följande från reserven:

35.  Europaparlamentet har beslutat att anslå nödvändiga anslag för att inrätta två AD5-tjänster för grundläggande intern kommunikation. Vidare har parlamentet gått med på att tre tidsbegränsade tillfälliga AD5-tjänster och en tidsbegränsad tillfällig AST3-tjänst omvandlas till tillfälliga tjänster utan tidsbegränsning i rättstjänsten, mot bakgrund av den vikt som institutionen fäster vid att förbättra lagstiftningskvaliteten.

36.  Europaparlamentet är medvetet om att uppgraderingen är mycket viktig för personalens motivation, men påpekar att denna alltid skall ske i linje med tjänsteföreskrifterna. Parlamentet noterar de uppgraderingar som begärts av administrationen och har beslutat att bekräfta följande uppgraderingar, vilka begärts av presidiet för fast och tillfälligt anställda: 2 AST2 till AST3, 168 AST3 till AST4, 15 AST4 till AST5, 205 AST5 till AST6, 225 AST6 till AST7, 30 AST7 till AST8, 25 AST8 till AST9, 10 AST10 till AST11, 57 AD5 till AD6, 19 AD7 till AD8, 25 AD12 till AD13, 2 AD13 till AD14 och 1 AD10 till AD11, 1 AD8 till AD9, 2 AST7 till AST8, 1 AST5 till AST6, 1 AD8 till AD10, 1 AD6 till AD10, plus 1 AD8 till AD9.

37.  Europaparlamentet har också beslutat att bekräfta följande uppgraderingar som begärts av de politiska grupperna: 8 AD12 till AD13, 9 AD11 till AD12, 6 AD10 till AD11, 1 AD9 till AD10, 4 AD6 till AD7, 9 AD5 till AD6, 10 AST10 till AST11, 1 AST9 till AST10, 5 AST8 till AST9, 5 AST7 till AST8, 14 AST6 till AST7, 14 AST5 till AST6, 1 AST4 till AST5, 9 AST3 till AST4, 7 AST2 till AST3, 2 AST1 till AST2.

38.  Europaparlamentet har beslutat att bekräfta följande omvandlingar och att frigöra motsvarande anslag:

39.  Europaparlamentet ger sitt erkännande till de ansträngningar som generalsekreteraren gjort för att åtminstone initiera genomförandet av omfördelningen av personal under de kommande tre åren. Med nödvändigt samarbete och engagemang från alla berörda skulle denna verksamhet kunna utvecklas i större skala. Parlamentet har, efter medlingssammanträdet den 5 oktober 2006 med presidiet, beslutat att låta 15 tjänster utgå ur Europaparlamentets tjänsteförteckning senast den 1 januari 2007. Administrationen uppmanas, i enlighet med det antagna omfördelningssystemet, att tillse att alla tjänster som blir lediga inte automatiskt tillsätts innan en utvärdering av behoven har gjorts. Parlamentet anser att en omfördelning av ytterligare 10 tjänster kan genomföras senast i samband med första behandlingen av budgeten för 2008. Av dessa 10 tjänster är sex avsedda för att inrätta ett begränsat antal tjänster för att förstärka ekonomiförvaltningen, en skall tillsättas specifikt för hanteringen av ledamöternas ersättningar och en av de återstående skall gå till enheten för mänskliga rättigheter.

40.  Europaparlamentet påpekar att anslagen för den ändrade tjänsteförteckningen därför har minskat från 2 760 616 EUR till 1 608 096 EUR, vilket motsvarar besparingar som uppgår till 1 152 520 EUR.

41.  Europaparlamentet välkomnar att de utbildnings och introduktionskurser, bland annat i samband med arbetsrotation (rörlighet) och omfördelning av personal, som Europeiska förvaltningsskolan givit personalen, har utvecklats på ett framgångsrikt sätt under de senaste åren.

42.  Europaparlamentet beklagar dock att introduktionsutbildningen avsedd för ledamöternas assistenter ännu inte fått en bra utformning. Generalsekreteraren uppmanas att i samarbete med Europeiska förvaltningsskolan utarbeta särskilda utbildningsprogram för ledamöternas assistenter.

43.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att praktikprogram för personer med funktionshinder, såsom omnämndes i riktlinjerna för 2007, har utformats och utvecklas relativt väl.

Fastighetspolitiken

44.  Europaparlamentet konstaterar att presidiet i sin ändringsskrivelse av den 7 september 2006 har föreslagit att införa ytterligare 19 000 000 EUR i reserven för fastigheter utöver de 50 000 000 EUR som begärdes i parlamentets budgetberäkning. Parlamentet anser, efter en bedömning av planen för investeringar i fast egendom för 2007, att beloppet på 19 000 000 EUR i detta läge inte är ett realistiskt krav. Europaparlamentet har beslutat att bibehålla ett belopp på 50 000 000 EUR i reserven för preliminära anslag för fastigheter för att täcka institutionens investeringar i fast egendom (kapitel 10 5 "Preliminära anslag för fastigheter").

45.  Europaparlamentet uppmanar administrationen, i synnerhet efter "Strasbourg-erfarenheterna", att tillämpa mer stringenta, vattentäta och tydliga förfaranden när man förvärvar fastigheter.

46.  Europaparlamentet noterar att de anslag som måste tilldelas den nyinrättade budgetposten i budgeten för 2006 för informationskontor (artikel 3 2 5) inte har införts i budgeten till följd av kontoplansbegränsningar. Administrationen uppmanas att varje år lägga fram en detaljerad fördelning av utgifterna knutna till informationskontoren vilken skall bifogas förslaget till budgetberäkning.

47.  Europaparlamentet anser att överenskommelsen med kommissionen om förvaltningen av fastighetsförvärv, inklusive förbättrings-. ändrings- och underhållsarbete, särskilt informationshusen i medlemsstaterna, skall ses över och omarbetas. Parlamentet förväntar sig att en rapport i denna fråga kommer att överlämnas till budgetmyndigheten senast i mars 2007.

48.  Europaparlamentet gör det mycket klart att det till fullo kommer att ge sitt stöd till att outnyttjade medel inom 20 procent av rubrik 5 – genom ändringsbudgetar – används i den händelse att parlamentet behöver extra kapitalutlägg för oförutsedda utgifter, särskilt i samband med köp och förvärv av väsentliga nya byggnader.

49.  Europaparlamentet påminner administrationen om kravet i punkt 20 i resolutionen av den 26 september 2006 om ansvarsfriheten för 2004, Avsnitt I – Europaparlamentet(7) om att en rapport skall utarbetas om huruvida det skulle vara möjligt att inrätta ett fastighetsorgan för EU med ansvar för byggnad och underhåll av EU-institutionernas och EU-organens fastigheter och begär att denna rapport skall läggas fram inför budgetutskottet.

50.  Europaparlamentet noterar presidiets begäran om tilldelning av ett specifikt belopp för att köpa följande fastigheter och har beslutat att godkänna följande:

51.  Europaparlamentet anser att parlamentet så snart som möjligt i praktiken skall genomföra normerna för gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning. Parlamentet upprepar sin begäran om en mer stringent politik för att minska energikostnaderna, i synnerhet kostnaderna för luftkonditionering på sommaren.

Säkerhet

52.  Europaparlamentet välkomnar de belgiska myndigheternas insatser när det gäller säkerheten runt parlamentet. Kostnaden för säkerheten inne i parlamentet har blivit överdrivet stor och parlamentet har därför beslutat att föra 10 procent av anslaget till kapitel 10 0 ("Preliminärt anslag"). Parlamentet är berett att frigöra anslaget när den fått en rapport där det görs en bedömning av effektiviteten och kvaliteten på den tjänst som tillhandahålls i förhållande till kostnaderna och de åtföljande riskerna på de tre arbetsorterna och i Europahusen.

Flerspråkigheten

53.  Europaparlamentet erkänner betydelsen och relevansen av flerspråkigheten för institutionerna. Denna tjänst är absolut nödvändig för ledamöternas arbete och för medborgarna.

54.  Europaparlamentet erkänner svårigheten att kontrollera denna stora utgift som utgör nästan 33 procent av parlamentets totala utgifter. Mer disciplin och kontroll behövs för att administrera denna tjänst på ett effektivt sätt. Parlamentet välkomnar presidiets initiativ att utge en handbok för en riktig användning av tjänsten. Parlamentet rekommenderar dock att uppförandekoden för flerspråkigheten skall innehålla sanktioner och straff för oansvarig användning eller missbruk av denna tjänst av vem det än må vara. Parlamentet har beslutat att föra 3 000 000 EUR till reserven. Parlamentet begär att administrationen skall utföra en genomförbarhetsstudie avseende en rådgivningstjänst (helpdesk) för officiella tolkningar för ledamöter.

55.  Europaparlamentet har, när det gäller iriskan, beslutat att följande anslag skall godkännas:

Stöd och tjänster till ledamöterna

56.  Europaparlamentet noterar generalsekreterarens rapport om den slutliga utvärderingen av projektet "Raising the game", med resultaten av den kvalitetsundersökning som genomfördes för att mäta nivån på den service som tillhandahålls ledamöterna. Parlamentet medger att de nödvändiga strukturförändringarna har genomförts och att huvudsyftet att förbättra stödet till parlamentets organ och ledamöter på det hela taget har uppnåtts. Parlamentet är dock oroat över att undersökningen visade att ledamöterna ofta inte är helt medvetna om vilka stödtjänster som finns tillgängliga. Generalsekreteraren uppmanas att skapa en informationsstrategi för att ta itu med denna fråga senast den 15 december 2006.

57.  Europaparlamentet anser fortfarande att en bättre användning kan ske både av parlamentets resurser och av intern specialiserad personal, i synnerhet då viktigare parlamentsbetänkanden skall utarbetas.

58.  Europaparlamentet uppmanar administrationen att undersöka behovet av att förse ledamöterna med en väsentlig informationsgrund i alla ämnen och frågor som dessa konfronteras med i sitt arbete. Denna information, som skall tillhandhållas av parlamentets utredningsavdelningar, skulle göra det möjligt för ledamöterna att kunna inta en tydlig ståndpunkt i komplexa frågor.

59.  Europaparlamentet noterar förbättringen i kontrollen av genomförandet av EU-budgeten i sin budgetomröstning. De berörda utskotten ombeds att undersöka upprättandet av en struktur och ett förfarande för genomförandebedömningen för 2007 med de specialiserade utskotten. Förberedandet av budgetöversynen 2008-2009 kommer härigenom att underlättas. Generalsekreteraren ombeds att underlätta logistiken (lokaler och tolkning) för att organisera regelbundna kontrollmöten i enlighet med de prioriteringar som skall fastställas av de berörda utskotten.

60.  Europaparlamentet har noterat slutsatserna i utvärderingsrapporten om anlitande av experthjälp (punkt 3 2 0). En förstärkning av den totala servicen har skett. Parlamentet hävdar dock att tjänsten skulle kunna vara effektivare, särskilt när det gäller det faktum att den relevanta sakkunskapen inte alltid tillhandahållits i tid. Parlamentet har beslutat att frigöra 1 500 000 EUR och att bibehålla 500 000 EUR i reserven.

61.  Europaparlamentet uppmanar generalsekreteraren att göra regelbundet återkommande granskningar av de tjänster som tillhandahålls ledamöterna, särskilt när det gäller datorer, resebyrån, telefoner, biltjänster och rättstjänsten.

62.  Europaparlamentet anser att informationstekniken är väsentlig och fundamental för att ledamöterna och deras personal skall kunna göra ett ordentligt jobb. Det har skett förbättringar av den service som tillhandahålls men parlamentet anser att ledamöterna fortfarande inte får full valuta för pengarna. Parlamentet beslutar att till reserven föra 2 000 000 EUR från budgetpunkt 2 1 0 2 ("Externa tjänster i samband med drift, utveckling och anpassning av programvaror och system").

Övrigt

63.  Europaparlamentet noterar presidiets avsikt att inrätta en parlamentarisk församling för Europa-Latinamerika (EUROLAT). Parlamentet kommer att behandla detta ärende när all nödvändig information, bland annat om de ekonomiska följderna, föreligger.

64.  Europaparlamentet noterar överenskommelsen om kommittéförfarandebestämmelserna som trädde i kraft den 23 juli 2006. Parlamentet erkänner den betydelse som detta nya regleringsförfarande kommer att få för parlamentet i samband med beslutsfattandet i framtiden. Det är nödvändigt att ordentligt analysera den framtida arbetsbörda som denna överenskommelse kommer att medföra.

65.  Europaparlamentet återupprepar sitt fulla stöd för att det antas en verklig och meningsfull stadga för ledamöternas assistenter, vilket tidigare framförts i parlamentets resolution av den 1 juni 2006. Rådet uppmanas att fatta ett slutgiltigt beslut så att de nödvändiga anslagen kan anslås.

Avsnitt IV — Domstolen

66.  Europaparlamentet noterar de återkommande kraven från domstolen om att få en tredje korrekturläsare. Parlamentet har beslutat att i detta läge godkänna rekryteringen av kontraktsanställda för vart och ett av reläspråken. Parlamentet har därför beslutat att minska anslaget under punkt 1 4 0 6 ("Andra extra utgifter (översättning/tolkning)"), som vanligtvis täcker extra behov inom korrekturläsningen.

67.  Europaparlamentet är överens med rådet om att godkänna 111 uppgraderingar inklusive 10 som begärts för att ändra domstolens administrativa struktur genom att inrätta ett nytt direktorat. Parlamentet noterar att detta inte kommer att ge upphov till några ekonomiska återverkningar i framtiden.

68.  Europaparlamentet har fattat beslut om följande tjänsteförteckningsåtgärder:

69.  Europaparlamentet anser att inrättandet av en ny personaldomstol bör ha bidragit till att minska överbelastningen i övriga domstolar. Domstolen uppmanas att lägga fram en rapport om följderna av inrättandet av den nya personaldomstolen när det gäller kostnader för fastigheter och personal samt övriga utgifter före mars 2007.

70.  Europaparlamentet har beslutat att begränsa ökningarna i budgetförslaget för domstolen inom flera områden, exempelvis IT-sektorn, och att frysa utgifterna i finansieringsramen för 2007 års budget. Europaparlamentet har emellertid ökat de anslag som rådet avsatt i budgetförslaget med 4 633 400 EUR vilket motsvarar en ökning med 3,45 procent, exklusive kostnaderna i samband med utvidgningen.

Avsnitt V — Revisionsrätten

71.  Europaparlamentet har beslutat att inrätta två tjänster för personalenheten för att underlätta moderniseringen av personalförvaltningen och förpliktar sig att inrätta ytterligare två tjänster som kommer att behövas under budgetåret 2008.

72.  Europaparlamentet har beslutat om att inrätta en tjänst inom vidareutbildningsenheten för att tillhandahålla adekvata utbildningsprogram för unga revisorer.

73.  Europaparlamentet har därför fattat beslut om följande tjänsteförteckningsåtgärder:

74.  Europaparlamentet menar att revisionsrätten sackar efter inom IT och att den behöver uppdatera sitt system för att kunna utföra sina uppgifter ordentligt. Parlamentet har beslutat att återinföra 518 000 EUR som rådet har beslutat att skära ned.

75.  Europaparlamentet har ökat de anslag som rådet avsatt i budgetförslaget med 3 579 729 EUR vilket motsvarar en ökning med 3,12 procent, exklusive kostnaderna i samband med utvidgningen.

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén

76.  Europaparlamentet anser att inrättandet av den gemensamma administrativa tjänsten har varit till fördel för båda kommittéerna och har inneburit betydande besparingar för Europeiska gemenskapernas budget. De två kommittéerna förväntas att före årets slut förnya sitt partnerskapsavtal och/eller utforska andra samarbetsformer.

77.  Europaparlamentet anser att de två kommittéerna skulle kunna höja effektiviteten och koncentrera sig mer på sina politiska uppdrag om vissa uppgifter, särskilt dem som utförs av chaufförer, vaktmästare och personalen i tryckeriet, skulle kunna läggas ut på entreprenad och personalen omfördelas. Parlamentet insisterar på att befintliga personalresurser borde omfördelas i syfte att tillgodose nya behov inom utvidgningsområdet och när det gäller en förstärkning av kommittéernas politiska roll.

78.  Europaparlamentet konstaterar att Regionkommittén beställde två oberoende externa utvärderingar av den gemensamma tjänsten, från Joan Colom i Naval och Robert Reynders, och uppmanar Regionkommitténs generalsekreterare att vidarebefordra dessa rapporter till Europaparlamentets budgetutskott.

Avsnitt VI — Europeiska ekonomiska och sociala kommittén

79.  Europaparlamentet begär att Europeiska ekonomiska och sociala kommittén skall lägga fram en årlig rapport före den 1 september varje år om effekterna av det rådgivande arbete som denna institution utför för Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

80.  Europaparlamentet har beslutat att godkänna en tidigareläggning av utgifter på 1 995 120 EUR från budgeten för 2006 för att täcka en del av kommitténs behov för 2007 och minska dess äskanden för 2007 i motsvarande grad.

81.  Europaparlamentet anser att om Europeiska ekonomiska och sociala kommittén skall kunna klara av sin ökande arbetsbörda, måste kommittén begränsa längden på sina yttranden och andra publikationer, såsom de andra institutionerna gjort.

82.  Europaparlamentet har fattat beslut om följande tjänsteförteckningsåtgärder:

83.  Europaparlamentet har ökat de anslag som rådet avsatt i budgetförslaget med 1 529 115 EUR vilket motsvarar en ökning med 1,12 procent, exklusive kostnaderna i samband med utvidgningen.

Avsnitt VII — Regionkommittén

84.  Europaparlamentet är överens med rådet om den begäran om uppgraderingar som är knuten till tjänsteföreskrifterna och också om en begäran att uppgradera en enhetschefstjänst vid Regionkommittén till en direktörstjänst för den gemensamma tjänsten, under förutsättning att detta inte kommer att leda till behov av ytterligare personal och att inget förslag om att splittra upp den gemensamma tjänsten kommer att läggas fram till följd av denna uppgradering innan en djupgående och noggrann analys och bedömning av den gemensamma tjänsten genomförts. Parlamentet anser att det kommer att garantera en rättvisare ledning av den gemensamma tjänsten mellan Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

85.  Europaparlamentet noterar att ingen begäran om nya tjänster i samband med utvidgningen till Bulgarien och Rumänien har inlämnats.

86.  Europaparlamentet har fattat beslut om följande tjänsteförteckningsåtgärder:

87.  Europaparlamentet har ökat de anslag som rådet avsatt i budgetförslaget med 581 684 EUR vilket motsvarar en ökning med 2,53 procent, exklusive kostnaderna i samband med utvidgningen.

Avsnitt VIII (A) — Ombudsmannen

88.  Europaparlamentet noterar att bara 10 uppgraderingar har begärts av ombudsmannen och att dessa uppgraderingar fått rådets godkännande.

89.  Europaparlamentet har beslutat att begränsa anslaget till seminariet för de nationella ombudsmännen, som äger rum vartannat år och för vars organisation ombudsmannen ansvarar i år, till 45 000 EUR.

90.  Europaparlamentet har ökat anslagen som rådet avsatt i budgetförslaget med 150 000 EUR i syfte att fylla på anslaget till översättning.

Avsnitt VIII (B) — Europeiska datatillsynsmannen

91.  Europaparlamentet anser att budgetberäkningen skall vara mer precis, särskild när det gäller personal och nya behov. Parlamentet uppmanar sin administration och kommissionen att, inom ramen för det interinstitutionella avtalet, tillhandahålla adekvat stöd för att utarbeta budgetberäkningen för nästa budgetår.

92.  Europaparlamentet har fattat beslut om följande tjänsteförteckningsåtgärder:

93.  Europaparlamentet har ökat de anslag som rådet avsatt i budgetförslaget med 158 846 EUR för att bibehålla utbyggnadstakten, vilket motsvarar en ökning med 38,28 procent, om man inte räknar in ändringsbudgeten.

o
o   o

94.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution, tillsammans med ändringarna i avsnitt I, II, IV, V, VI, VII, VIII (A) och VIII (B) i förslaget till allmän budget, till rådet, kommissionen samt övriga berörda institutioner och organ.

(1) EGT L 253, 7.10.2000, s. 42. (2) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1. (3) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. (4) EGT C 172, 18.6.1999, s. 1. Avtalet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets beslut 2005/708/EG (EUT L 269, 14.10.2005, s. 24). (5) Antagna texter, P6_TA(2006)0090. (6) Antagna texter, P6_TA(2006)0241. (7) Antagna texter (P6_TA(2006)0363).

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 639/2004 om förvaltning av fiskeflottor som är registrerade i gemenskapens yttersta randområden (KOM(2006)0433 - C6-0295/2006 - 2006/0148(CNS))

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resoution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2006)0433)(1),

–   med beaktande av artiklarna 37 och 299.2 i EG-fördraget, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C6-0295/2006),

–   med beaktande av artiklarna 51 och 134 i arbetsordningen,

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets resolution om femtiårsdagen av Ungernrevolten 1956 och dess historiska betydelse för Europa

P6_TA(2006)0454 B6-0548/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen grundar sig på principerna om frihet, demokrati, rättsstaten och respekten för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna - principer som samtliga medlemsstater delar.

B.  Länderna i Central- och Östeuropa berövades sin suveränitet och frihet genom Jaltakonferensens uppdelning av Europa efter det andra världskriget, vilken upprätthölls i mer än fyra årtionden.

C.  Kommunistregimerna i Central- och Östeuropa grundades inte på folkets samtycke eller vilja, utan upprätthölls genom Sovjets militära ockupation och genom kommunistpartiernas samarbete.

D.  Ett stort antal ungrare uppvisade både mod och beslutsamhet då de den 23 oktober 1956 gjorde uppror mot kommunistpartiets diktatoriska styre.

E.  Ett stort antal ungrare bör hedras för sin ståndaktighet, då de fortsatte sin kamp för frihet, nationellt oberoende och medborgerliga rättigheter trots att de inte fick någon militär hjälp från väst, och trots att Sovjetunionen ingrep med förkrossande överlägsna militära styrkor.

F.  Imre Nagy var Ungerns reformkommunistiske premiärminister, som visade civilkurage och politiskt mod och som till fullo förstod det elementära uttrycket för folkets vilja och accepterade att bli politisk ledare för folkupproret för frihet och demokrati. I denna kamp offrade han sitt liv då han avrättades 1958 för att han inte gav efter för påtryckningarna om att offentligt ta avstånd från revolten, och därmed blev han en martyr för friheten.

G.  Till revoltens offer räknas de 2170 personer som dödades under striderna. Dessutom avrättades 228 personer mellan 1956 och 1961, 20 000 personer greps och fängslades mellan 1956 och 1958 och tusentals personer diskriminerades under flera årtionden efter revolten, av den återvändande kommunistiska ledningen.

H.  Europaparlamentet uttrycker sin tacksamhet över den solidaritet som folken i flera västländer visade, då de tog emot 194 000 ungerska flyktingar 1956 och 1957.

I.  Det är av avgörande betydelse att det visas solidaritet mellan nationer i allmänhet, och i synnerhet mellan olika nationer i Central- och Östeuropa som har kämpat för sin frihet, det vill säga ungrarna, tjeckerna, slovakerna, polackerna, tyskarna, estländarna, lettländarna och litauerna.

J.  Det finns en historisk och politisk länk mellan Ungernrevolten i oktober 1956 och flera andra former av motstånd och motståndsrörelser, såsom massdemonstrationerna i Östtyskland i juni 1953, demonstrationerna i polska Poznan i juni 1956, Pragvåren 1968, Solidaritetsrörelsen som inleddes i Polen 1980 samt demokratirörelserna i före detta Sovjetunionen, i synnerhet dem bland de baltiska folken.

K.  Ungernrevolten var ett historiskt försök att återförena ett delat Europa, och därmed utgör den alltjämt en hörnsten i vårt gemensamma europeiska historiska arv.

L.  Ungernrevolten bidrog till att sammanhållningen i den demokratiska världen stärktes och till att Europeiska gemenskaperna så småningom bildades 1957. Den var också en föregångare till de demokratiska, politiska förändringarna som ägde rum i Central- och Östeuropa 1989–1990, vilket möjliggjorde en fredlig återförening av Europa genom den europeiska integrationsprocessen.

1.  Europaparlamentet bekräftar att Ungernrevolten 1956 är en av 1900-talets symboliska händelser när det gäller den kamp för frihet och demokrati som utmanade kommunismen i Sovjetblocket.

2.  Europaparlamentet hedrar de modiga ungerska män och kvinnor som genom sin självuppoffring spred en strimma av hopp till andra nationer som hölls i kommuniststyrets strypgrepp.

3.  Europaparlamentet betonar att det demokratiska samhället förbehållslöst måste förkasta den repressiva och odemokratiska kommunistiska ideologin och försvara principerna om frihet, demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstaten, samt inta en tydlig hållning vid varje kränkning av dessa principer.

4.  Europaparlamentet uppmanar samtliga demokratiska länder att klart och tydligt fördöma de brott som begås av alla totalitära regimer.

5.  Europaparlamentet begär att det inrättas ett gemenskapsprogram för att stärka samarbetet mellan medlemsstaternas forsknings- och dokumentationscenter där man bedriver studier om de brott som begåtts av totalitära regimer.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

Europaparlamentets resolution om Moldavien (Transnistrien)

P6_TA(2006)0455 RC-B6-0539/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Moldavien och situationen i Transnistrien, i synnerhet sin resolution av den 16 mars 2006(1),

–   med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Moldavien och Europeiska unionen, som trädde i kraft den 1 juli 1998,

–   med beaktande av den europeiska grannskapspolitikens handlingsplan för Moldavien som antogs den 22 februari 2005 och i vilken riktlinjerna dras upp för det strategiska samarbetet mellan Moldavien och Europeiska unionen,

–   med beaktande av uttalandena från det toppmöte som hölls av Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) i Istanbul 1999 samt uttalandena från mötet i OSSE:s ministerråd i Porto 2002,

–   med beaktande av Ukrainas initiativ "Mot en lösning på demokratisk väg" som lanserades den 22 april 2005 av Ukrainas president Viktor Jusjtjenko,

–   med beaktande av ordförandeskapets uttalande på Europeiska unionens vägnar den 18 september 2006 om "folkomröstningen" i regionen Transnistrien i Moldavien,

–   med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 17 september 2006 anordnades en "folkomröstning" i den moldaviska regionen Transnistrien som syftade till att ge regionen full självständighet och eventuellt förena regionen med Ryssland.

B.  Varken "folkomröstningen" eller resultatet av den accepterades av det internationella samfundet. Den anordnades enbart på initiativ av den repressiva regimen i Transnistrien och blockerade på så sätt möjligheterna till en framförhandlad politisk lösning på konflikten i Moldavien. De ledande frågorna och det faktum att grundläggande krav på fria och rättvisa val inte uppfylldes, såsom pressfrihet, mötesfrihet och politisk pluralism, uppfattades som förutbestämmande för resultatet av folkomröstningen.

C.  Konflikten mellan separatistmyndigheterna i Transnistrien och den centrala regeringen i Moldavien har i stor utsträckning bidragit till instabiliteten i hela landet.

D.  Förhandlingarna om Transnistriens ställning har pågått sedan 1992 i ett så kallat "5+2-format", där Moldavien, regionen Transnistrien i Moldavien, Ryssland, Ukraina och OSSE deltagit, med EU och Förenta staterna som observatörer. I april 2006 bröt förhandlingarna samman.

E.  Europeiska unionen har nyligen vidtagit viktiga åtgärder för att intensifiera sitt engagemang i Moldavien och söka uppnå en lösning på konflikten i Transnistrien, i form av att det öppnats en ständig delegation för kommissionen i Chisinau, utsetts ett särskilt sändebud för EU i Moldavien med bemyndigande att bidra till en varaktig lösning på konflikten i Transnistrien och inrättats ett EU:s övervakningsuppdrag vid gränsen mellan Moldavien och Ukraina (EUBAM).

F.  Enligt FN-rapporten om mänsklig utveckling 2005 är Moldavien det fattigaste landet i Europa och situationen i Transnistrien utgör ett huvudsakligt hinder för landets sociala och ekonomiska utveckling.

G.  Ryssland införde i början av året ett förbud mot import av jordbruksprodukter (vin, frukt och grönsaker) från Moldavien och Georgien, vilket starkt hämmar den ekonomiska utvecklingen i de båda länderna.

H.  Rörelserna för självständighet i Transnistrien, Sydossetien och Abchazien stöds inte av någon internationell organisation och fortsatta ansträngningar görs för att under överseende av OSSE och FN återupprätta Moldaviens och Georgiens självbestämmanderätt och territoriella integritet.

1.  Europaparlamentet tar kraftigt avstånd från försöket i den moldaviska regionen Transnistrien att ensidigt införa självständighet genom att anordna en så kallad folkomröstning.

2.  Europaparlamentet uppmanar den ryska regeringen att vägra stödja denna rörelse, särskilt anordnandet av s.k. folkomröstningar om självständighet i regionen. Parlamentet uppmanar också den ryska regeringen att ge sitt fulla stöd till de multilaterala ansträngningar som görs för att hitta en lösning på konflikterna i dess grannskap. Parlamentet uppmanar dessutom den ryska regeringen att uppfylla de åtaganden som gjordes 1996 i Europarådet och som återspeglas i OSSE-toppmötets (Istanbul, 1999) och ministerrådets (Porto, 2002) beslut om tillbakadragande av ryska trupper och vapen från Moldaviens territorium. Parlamentet är oroat över att det inte gjorts några framsteg i denna fråga.

3.  Europaparlamentet förkastar fullständigt anordnandet av och resultatet från "folkomröstningen" om den moldaviska regionen Transnistriens självständighet och dess eventuella anslutning till Ryssland, eftersom detta står i skarp strid mot Moldaviens internationellt erkända självbestämmanderätt och territoriella integritet och eftersom den repressiva regimen i Transnistrien inte tillåter befolkningen att fritt uttrycka sin vilja.

4.  Europaparlamentet betonar att en lösning av Transnistrienfrågan är ett viktigt steg för att främja politisk stabilitet och ekonomisk säkerhet i Moldavien och i regionen som helhet. Parlamentet understryker vikten av en fredlig lösning på konflikten i linje med FN:s stadga och konventioner, OSSE:s deklarationer och med full respekt för Moldaviens självbestämmanderätt och territoriella integritet inom internationellt erkända gränser.

5.  Europaparlamentet uppmanar samtliga parter i konflikten att avstå från alla åtgärder som skulle leda till att situationen försämras och att omedelbart återvända till förhandlingsbordet i 5+2-formatet, samt att arbeta för en snabb och klar lösning på konflikten.

6.  Europaparlamentet uppmanar rådet, medlemsstaterna och kommissionen att även fortsättningsvis fullt ut stödja en politisk och fredlig lösning på de regionala konflikterna i det grannområde som EU delar med Ryssland och uppmanar dem att diskutera dessa frågor på deras kommande möten med Rysslands president och regering.

7.  Europaparlamentet uppmanar regeringen i Moldavien att vidta nya förtroendeskapande åtgärder och lägga fram nya förslag till befolkningen i Transnistrien som medför positiva incitament för att de fullt ut skall stödja en fredlig återförening av denna stat med respekt för minoritetsspråks rättigheter och lokalt självstyre.

8.  Europaparlamentet fördömer det fortsatta förtrycket av och trakasserierna och hoten mot företrädare för oberoende medier, icke-statliga organisationer och det civila samhället från de självutnämnda transnistriska myndigheternas sida.

9.  Europaparlamentet beklagar att det inte gjorts några märkbara framsteg i EU:s diskussioner med Moldavien om viseringslättnader och återtagandeavtal. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att påskynda förfarandet om ingåendet av ett avtal om viseringslättnader med Moldavien och säkerställa att det tillämpas. Parlamentet anser att det är orättvist och diskriminerande att medborgare i Transnistrien, som har ett ryskt pass, lättare kan resa in i EU än moldavier, något som bidrar till att öka spänningarna i fråga om regionen Transnistrien och till ointresset för att lösa denna konflikt.

10.  Europaparlamentet uttrycker sin tillfredsställelse med Ukrainas beslut från mars 2006 att införa nya tullbestämmelser vid sin gräns med Transnistrien i linje med internationell rätt.

11.  Europaparlamentet välkomnar de goda resultat som uppnåtts av EU:s övervakningsuppdrag vid gränsen mellan Moldavien och Ukraina. Detta uppdrag inleddes i mars 2005 och spelar en viktig roll när det gäller att bekämpa korruption, olaglig handel och människohandel genom förbättrad insyn och uppbyggnad av behövlig operativ och institutionell kapacitet i Moldavien i syfte att kunna utföra effektiv gränskontroll och därmed bidra till en eventuell lösning av konflikten i Transnistrien.

12.  Europaparlamentet uttrycker ett starkt och fortsatt stöd för det moldaviska folkets ansträngningar att införa en väl fungerande demokrati, en rättsstat och respekt för de mänskliga rättigheterna i sitt land, vilket är av avgörande betydelse för det fortsatta reformarbetet.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Moldaviens parlament och regering, Rumäniens, Ukrainas, Rysslands och Förenta staternas regeringar samt OSSE:s och Europarådets generalsekreterare.

(1) Antagna texter, P6_TA(2006)0099.

Europaparlamentets resolution Georgien (Sydossetien)

P6_TA(2006)0456 RC-B6-0537/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Georgien, särskilt resolutionen av den 14 oktober 2004(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2006 om den europeiska grannskapspolitiken(2),

–   med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 26 februari 2004 om EU:s Sydkaukasienpolitik(3) och av sin resolution av den 26 maj 2005 om förbindelserna mellan EU och Ryssland(4),

–   med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater som den ena parten och Georgien som den andra parten, vilket trädde i kraft den 1 juli 1999,

–   med beaktande av ordförandeskapets uttalande av den 20 juli 2006 om den senaste utvecklingen i Georgien – Abchazien och Sydossetien,

–   med beaktande av slutsatserna från rådets (allmänna frågor och utrikesförbindelser) möte den 16–17 oktober 2006,

–   med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Situationen i Sydossetien har under de senaste månaderna försämrats med incidenter, skottlossningar och sammandrabbningar mellan georgiska och ossetiska styrkor och polisenheter, med många döda och skadade som följd.

B.  Georgiens regering och parlament har ifrågasatt utformningen av den nuvarande förhandlingsprocessen, sammansättningen av de fredsbevarande styrkorna och mekanismerna för fredsbevarande insatserna, vilka bygger på eldupphöravtalet från 1992.

C.  De två sidorna har lagt fram två olika fredsplaner med många gemensamma inslag, vilka kan och bör användas som utgångspunkt för konstruktiva förhandlingar. Den gemensamma kontrollkommissionen har under den senaste tiden inte kunnat uppnå några betydande resultat.

D.  Ryssland försvårar en fredlig konfliktlösning i konfliktområdena i Georgien genom att utfärda pass till invånarna i Sydossetien och Abchazien.

E.  Sydossetien beslutade att genomföra en folkomröstning om självbestämmande samtidigt med presidentvalet den 12 november 2006.

F.  Georgien har övergått till intensiva förhandlingar med Nato för att bli fullvärdig medlem i organisationen.

G.  Den diplomatiska krisen mellan Georgien och Ryssland till följd av att den georgiska organisationen för kontraspionage nyligen arresterade fyra officerare från Rysslands militära underrättelsetjänst misstänkta för spionage, och det efterföljande hemkallandet av den ryska ambassadören för överläggningar i Moskva är mycket oroande.

H.  Den 2 oktober 2006 avbröt de ryska myndigheterna alla land-, luft- och sjöförbindelser med Georgien, även postkommunikationen, trots att de fyra officerarna släpptes till Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och nu är tillbaka i Ryssland.

I.  Ett antal allvarligt diskriminerande åtgärder har vidtagits av de ryska myndigheterna mot georgier som är bosatta i Ryssland på grund av deras etniska tillhörighet, bland annat har nästan 700 georgier deporterats från Moskva till Tbilisi och det påstås att georgiska kyrkobesökare, affärsmän och skolbarn trakasserats under förevändning att det rörde sig om skärpta kontroller av organiserad brottslighet och illegala invandrare.

J.  Ryssland införde i början av 2006 ett förbud mot import av jordbruksprodukter (vin, frukt och grönsaker) från Moldavien och Georgien, vilket starkt hämmar den ekonomiska utvecklingen i de två länderna.

K.  De unilaterala rörelserna för självständighet i Sydossetien och Abchazien stöds inte av någon internationell organisation och fortsatta insatser görs för att i OSSE- och FN-regi återupprätta Georgiens suveränitet och territoriella integritet.

L.  EU måste i samarbete med OSSE och andra aktörer öka stödet till de insatser som görs för att hitta en lösning på konflikterna i Georgien och i Södra Kaukasus.

1.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på en fredlig lösning på konflikten och sitt engagemang för att stödja fredsprocessen. Parlamentet uppmanar alla parter att agera på ett ansvarsfullt sätt och att avstå från ensidiga aktioner och provocerande och aggressiva uttalanden som förvärrar situationen och kan leda till våld.

2.  Europaparlamentet stöder till fullo Georgiens territoriella integritet och landets suveränitet, och uppmanar de ryska myndigheterna att fullt ut respektera landets suveränitet inom dess internationellt erkända gränser.

3.  Europaparlamentet fördömer kraftigt de olika rörelsernas försök att i de georgiska regionerna Abchazien och Sydossetien ensidigt skapa självständighet.

4.  Europaparlamentet uppmanar Ryssland att vägra stödja dessa rörelser och uppmanar Rysslands regering att ge sitt fulla stöd till de multilaterala insatser som görs för att hitta en lösning på konflikten i dess grannskap.

5.  Europaparlamentet fördömer Sydossetiens avsikt att hålla en folkomröstning om självständighet den 12 november 2006, och påminner parterna om att en liknande folkomröstning om självständighet 1992 inte erkändes internationellt.

6.  Europaparlamentet menar att den stagnerade fredsprocessen måste återupptas, och efterlyser ökade och kombinerade insatser från EU:s och OSSE:s sida för att föra tillbaka parterna till förhandlingsbordet. Utgångspunkten för förhandlingarna bör vara de framsteg som gjordes under den inledande fasen av de båda fredsplanerna.

7.  Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang de båda parterna att underteckna det gemensamma dokumentet om icke-användning av våld och om säkerhetsgarantier, och att åta sig att delta i konstruktiva förhandlingar för att ta sig ur det nuvarande dödläget. Parlamentet beklagar att den gemensamma kontrollkommissionens möte i Vladikavkaz den 12-13 oktober 2006 inte gav några resultat.

8.  Europaparlamentet anser att en total avmilitarisering av och en minskning av antalet vapen i konfliktområdet, med undantag för OSSE:s fredsbevarande styrka, är en grundläggande förutsättning för förebyggandet av konflikter och ett viktigt första steg mot nya förtroendebyggande åtgärder. Parlamentet uppmanar därför Ryssland att avstå från att anordna militära övningar och att placera ut någon form av sjö-, mark- eller luftburen styrka i närheten av Georgiens territorialvatten.

9.  Europaparlamentet betonar att neutrala, effektiva och opartiska fredsbevarande insatser är nödvändiga för att de territoriella konflikterna i Georgien skall kunna lösas. Parlamentet ser i detta avseende med intresse på de nya förslagen om den befintliga gemensamma fredsbevarande styrkan på trepartsbasis som har satts in i konfliktområdet vid eldupphörlinjen mellan Georgien och Sydossetien. Parlamentet påpekar att det bland annat bör finnas en stark polisstyrka för att bekämpa brott och laglöshet, och understryker att EU bör vara berett på att vid behov bidra med soldater till en ny fredsbevarande styrka.

10.  Parlamentet anser att det är orättvist och diskriminerande att medborgare i Sydossetien, som har ett ryskt pass, lättare kan resa in i EU än georgier, något som bidrar till att öka spänningarna i den sydossetiska regionen och till ointresset för att lösa konflikten.

11.  Europaparlamentet uppmanar de statliga myndigheterna i Ryssland att omedelbart sätta stopp för allt förtryck och alla trakasserier liksom alla anklagelser som representanter för de officiella statliga myndigheterna utövar gentemot etniska georgier som är bosatta i Ryssland.

12.  Europaparlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att upphäva alla åtgärder som nyligen har vidtagits mot Georgien och Georgiens befolkning på dess territorium. Parlamentet uppmanar samtidigt de ryska myndigheterna att upphäva sitt omotiverade förbud mot import av produkter från Moldavien och Georgien.

13.  Europaparlamentet uppmanar Ryssland att acceptera den situation som uppstod efter slutet på det kalla kriget och att överge den föråldrade tankegången om exklusiva inflytelseområden.

14.  Europaparlamentet uppmanar rådet att även i fortsättningen göra allt som står i dess makt för att minska spänningarna och återuppbygga förtroendet mellan Georgien och Ryssland och förhindra att den nuvarande diplomatiska krisen får ännu större proportioner. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att hitta sätt för att hjälpa Georgien att bemöta och motverka de ekonomiska och sociala återverkningar som Moskvas åtgärder innebär.

15.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att föra upp frågan om frusna konflikter och hur de kan lösas på dagordningen för det kommande toppmötet mellan EU och Ryssland.

16.  Europaparlamentet välkomnar ingåendet och undertecknandet av handlingsplanen för grannskapspolitiken för Georgien. Europaparlamentet förväntar sig att genomförandet av denna plan kommer ge ny vind i seglen för landets politiska utveckling och reformprocess. Parlamentet välkomnar uttalandet av EU:s höge representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, Javier Solana, som nyligen meddelade att EU avser att engagera sig mer aktivt i lösningen av konflikterna i Georgien. Parlamentet uppmanar rådet att förse EU:s särskilda representant för Södra Kaukasus med alla de medel och resurser som krävs för att denna insats skall bli mer effektiv och synlig.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, FN:s generalsekreterare, OSSE:s generalsekreterare, Georgiens president och parlament, Rysslands president och parlament och de facto-myndigheterna i Sydossetien samt till generalsekreterarna i FN och OSSE.

(1) EUT C 166, 7.7.2005, s. 63. (2) Antagna texter, P6_TA(2006)0028. (3) EUT C 98 E, 23.4.2004, s. 193. (4) EUT C 117 E, 18.5.2006, s. 235.

Europaparlamentets resolution om exporten av giftigt avfall till Afrika

P6_TA(2006)0457 RC-B6-0545/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av konventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och omhändertagande av farligt avfall (Baselkonventionen), som antogs den 22 mars 1989 och godkändes på gemenskapens vägnar genom rådets beslut 93/98/EEG(1), och av dess förbud mot all export av farligt avfall från OECD-länder till länder utanför OECD,

–   med beaktande av gemenskapens lagstiftning om transport och avfall, i synnerhet rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen(2) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall(3) som upphäver förordning (EEG) nr 259/93 från och med den 12 juli 2007,

–   med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Cirka 500 ton kemiskt avfall har dumpats i flera områden nära Abidjan, Elfenbenskusten, där 5 miljoner människor bor.

B.  Hittills har åtta människor dött och ca 85 000 har förts till sjukhus för behandling av näsblod, diarré, illamående, ögonbesvär och andningssvårigheter. Konsekvenserna av denna dumpning av giftigt avfall kan bli långtgående med förorening av marken och av yt- och grundvattnet.

C.  Ett stort antal barn har drabbats särskilt allvarligt av förgiftningen. Enligt Unicefs bedömningar kommer mellan 9 000 och 23 000 barn att behöva medicinsk tillsyn och hälsovård, och det behövs även andra åtgärder för att sanera den miljö de lever i.

D.  Det giftiga avfallet dumpades av ett grekiskägt Panamaflaggat tankfartyg som hyrts av Trafigura Beheer BV, ett företag med säte i Nederländerna. En sådan delning av ansvaret skapar ett systematiskt och oacceptabelt problem när det gäller att genomdriva gemenskapens lagstiftning.

E.  Miljölagstiftningen i länderna i norr har gjort det dyrt att göra sig av med giftigt avfall.

F.  Hamnmyndigheterna i Amsterdam upptäckte i samband med lossningen att det rörde sig om farligt avfall och begärde ett högre pris för att slutföra lossningen, varpå tankfartyget valde att pumpa tillbaka avfallet ombord. De nederländska myndigheterna tillät fartyget att lämna landets territorium trots att de visste att det rörde sig om farligt avfall och kände till att kaptenen inte ville betala för en miljömässigt korrekt avfallsdeponering i Nederländerna.

G.  Företaget hade möjlighet att göra sig av med avfallet på ett lagligt och säkert sätt i Europa men valde ett billigare alternativ i Elfenbenskusten.

H.  Afrika är en avfallsplats för all sorts giftigt avfall. Greenpeace har identifierat 80 platser där farligt avfall från utvecklade länder har dumpats, bland annat gamla datorer i Nigeria, radioaktiva behållare i Somalia, dumpning av klorin i Kamerun, osv.

I.  De flesta länder i Afrika saknar sträng lagstiftning för att skydda miljön och människors försörjningsmöjligheter mot farligt avfall.

J.  All export från EU av avfall avsett för bortskaffande är förbjuden sedan maj 1994 i enlighet med förordning (EEG) nr 259/93. Export av farligt avfall från EU till länder utanför OECD för återvinning är förbjuden sedan januari 1997 i enlighet med samma förordning.

K.  Dumpning av farligt avfall i Elfenbenskusten är bara toppen på isberget av de transporter med farligt avfall som pågår från EU till länder utanför OECD. Stora mängder avfall från elektrisk och elektronisk utrustning dumpas i länder utanför OECD under förevändning att de skall "återanvändas". Ett stort antal gamla EU-fartyg späckade med toxiska ämnen och material skrotas i Asien under förhållanden som är extremt skadliga för arbetstagarna och miljön.

L.  Europaparlamentet antog den 9 april 2002 vid första behandlingen avseende förslaget till direktiv om skydd för miljön genom strafflagstiftning(4). Rådet antog aldrig någon politisk överenskommelse om detta förslag till direktiv och föredrog i stället ett rambeslut inom tredje pelaren om samma ämne (rådets rambeslut 2003/80/RIF av den 27 januari 2003(5)). EG-domstolen ogiltigförklarade rambeslutet genom sitt avgörande av den 13 september 2005 i mål C-176/03.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, Nederländerna och Elfenbenskusten att noggrant utreda detta fall, fastställa ansvaret på alla nivåer, dra de ansvariga för detta miljöbrott inför rätta och se till att miljön återställs helt och att ersättning utbetalas till offren.

2.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioneroch medlemsstaterna att vidta alla åtgärder som behövs för att till fullo bistå den drabbade befolkningen, särskilt barnen, och utnyttja alla tillgängliga medel för stöd, samarbete och civilskydd.

3.  Europaparlamentet anser att både gemenskapslagstiftningen och de internationella konventionerna på ett uppenbart sätt åsidosattes i fallet med exporten av farligt avfall till Abidjan och uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att vidta alla åtgärder som krävs för att se till att den befintliga lagstiftningen om avfallstransporter efterlevs fullt ut.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och de berörda medlemsstaterna att offentliggöra alla de bilaterala avtal om avfallstransporter som de har ingått med länder utanför OECD.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå lagstiftning som täpper till luckorna i det nuvarande systemet för farligt avfall, så att transporter av avfall från elektrisk och elektronisk utrustning och gammalmodiga fartyg till länder utanför OECD kan stoppas.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in information om den olagliga handeln med och dumpningen av sådant farligt avfall och material i afrikanska och andra utvecklingsländer, att lägga fram förslag till åtgärder för att kontrollera, minska och utrota denna olagliga handel, överföring och dumpning i afrikanska och andra utvecklingsländer samt att varje år ta fram en förteckning över länder och transnationella företag som ägnar sig åt olaglig dumpning av giftigt avfall och material i afrikanska och andra utvecklingsländer.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar, FN:s generalsekreterare, Elfenbenskustens regering och Baselkonventionens sekretariat.

(1) EGT L 39, 16.2.1993, s. 1. (2) EGT L 30, 6.2.1993, s. 1. (3) EUT L 190, 12.7.2006, s. 1. (4) EUT C 127 E, 29.5.2003, s. 119. (5) EUT L 29, 5.2.2003, s. 55.

Europaparlamentets resolution om uppföljning av parlamentets ståndpunkt om miljöskydd: brottsbekämpning, överträdelser och straffrättsliga konsekvenser

P6_TA(2006)0458 B6-0544/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om skydd för miljön genom strafflagstiftning(1),

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 9 april 2002, inför antagandet av ett direktiv av Europaparlamentet och rådet om skydd för miljön genom strafflagstiftning(2),

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 9 april 2002 om förslaget till rådets beslut om inrättande av ett ramprogram enligt avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen – Polissamarbete och straffrättsligt samarbete(3),

–   med beaktande av EG-domstolens dom av den 13 september 2005 i mål C-176/03, kommissionen mot rådet(4),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om följderna av EG-domstolens dom av den 13 september 2005 (mål C-176/03, kommissionen mot rådet) (KOM(2005)0583),

–   med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2006 om följderna av domstolens dom av den 13 september 2005 (mål C-176/03, kommissionen mot rådet)(5),

–   med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EG-domstolen fastställer i domen av den 13 september 2005 att gemenskapslagstiftar är behörig att vidta åtgärder som avser medlemsstaternas straffrättsliga bestämmelser och som gemenskapslagstiftaren anser vara nödvändiga för att säkerställa att de bestämmelser som denne utfärdar i fråga om miljöskydd får full verkan.

B.  EG-domstolen menar att artiklarna 135 och 280.4 i EG-fördraget inte hindrar att det inom ramen för genomförandet av miljöpolitiken sker någon harmonisering på det straffrättsliga området.

C.  Enligt EG-domstolen "innebär rambeslutet i sin helhet, till följd av att det inte går att dela upp, ett åsidosättande av artikel 47 i EU-fördraget, eftersom det innebär intrång i gemenskapens behörighet enligt artikel 175 i EG-fördraget".

D.  Kommissionen framhåller i sitt ovannämnda meddelande om följderna av domstolens dom av den 13 september 2005 att straffrättsliga bestämmelser som behövs för ett effektivt genomförande av gemenskapsrätten omfattas av EG-fördraget.

E.  EG-domstolens ståndpunkt och kommissionens tolkning av denna välkomnas eftersom den överensstämmer med den ståndpunkt som Europaparlamentet intagit i sin resolution av den 3 september 2003 om de rättsliga grunderna och respekten för EG-rätten(6).

1.  Europaparlamentet välkomnar att EG-domstolen i sin dom ogiltigförklarar rambeslutet om miljöskydd, vilket felaktigt antagits under den tredje istället för under den första pelaren.

2.  Europaparlamentet konstaterar att EG-domstolens avgörande leder till ett rättsligt vakuum när det gäller miljöskydd genom strafflagstiftning.

3.  Europaparlamentet anser att rådets antagande av rambeslutet visar att medlemsstaterna inser att rättsliga instrument stärker genomförandet av miljöskyddslagstiftning.

4.  Europaparlamentet anser att rådets antagande av rambeslutet visar att medlemsstaterna inser att det behövs viss harmonisering på området miljöskydd genom strafflagstiftning.

5.  Europaparlamentet noterar att domstolen tydligt fastslår att artiklarna 1–7 i rambeslutet hade kunnat antas med stöd av artikel 175 i EG-fördraget.

6.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen i sitt ovannämnda meddelande om följderna av EG-domstolens dom av den 13 september 2005 inte tydligare anger vilka åtgärder man avser att vidta när det gäller det befintliga förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om miljöskydd genom strafflagstiftning.

7.  Europaparlamentet uppmanar rådet att behandla kommissionens ursprungliga förslag och ändra det eller ge vägledning för ett nytt förslag om miljöskydd genom strafflagstiftning på grundval av artikel 175 i EG-fördraget.

8.  Om rådet inte avser att gå vidare och anta en gemensam ståndpunkt om kommissionens ursprungliga förslag, begär Europaparlamentet att kommissionen utarbetar ett nytt förslag om miljöskydd genom strafflagstiftning på grundval av artikel 175 i EG-fördraget, med beaktande av domstolens dom, och inkluderar parlamentets ändringar från den första behandlingen av det ursprungliga förslaget till ett direktiv.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT C 180 E, 26.6.2001, s. 238. (2) EUT C 127 E, 29.5.2003, s. 119. (3) EGT C 127 E, 29.5.2003, s. 132. (4) REG 2005, s. I-7879. (5) Antagna texter, 14.6.2006, P6_TA(2006)0260. (6) EUT C 76 E, 25.3.2004, s. 224.

Europaparlamentets resolution om Europaparlamentets rekommendation till rådet beträffande ingående av ett Europa–Medelhavsavtal, som f.n. förhandlas, om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Arabrepubliken Syrien, å andra sidan (2006/2150(INI))

P6_TA(2006)0459 A6-0334/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rekommendation till rådet från Véronique De Keyser för PSE-gruppen om förhandlingarna om ett Europa-Medelhavsavtal om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Arabrepubliken Syrien, å andra sidan (B6-0373/2006),

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut om ingående av ett Europa-Medelhavsavtal om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Arabrepubliken Syrien, å andra sidan (KOM(2004)0808),

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Syrien, särskilt resolutionen av den 8 september 2005 om politiska fångar i Syrien(1) och resolutionen av den 15 juni 2006 om Syrien(2),

–   med beaktande av det sjunde interparlamentariska sammanträdet mellan Europaparlamentet och Syrien den 11–18 juni 2005 i Syrien,

–   med beaktande av Barcelonaförklaringen av den 28 november 1995 och Europaparlamentets resolution av den 27 oktober 2005 om den omgestaltade Barcelonaprocessen(3),

–   med beaktande av FN:s resolutioner om förbindelserna mellan Syrien och Libanon, i synnerhet säkerhetsrådets resolutioner 1559 (2004) av den 2 september 2004 och 1701 (2006) av den 11 augusti 2006 och rapporten av den 25 september 2006 Serge Brammertz, kommissionen för FN:s internationella oberoende utredningskommission som som i enlighet med säkerhetsrådets resolutioner utredde mordet på den förre libanesiske premiärministern Rafiq Hariri,

–   med beaktande av artikel 83.5 och artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A6-0334/2006), och av följande skäl:

A.  Syriens geostrategiska läge är av stor betydelse i denna region i Mellanöstern, och landet har framför allt möjlighet att spela en stabiliserande roll som länk mellan parterna i fredsprocessen och medlare för att finna en lösning på den regionala konflikten. Denna roll kan utökas genom att dialogen med landet intensifieras.

B.  Nödvändiga villkor för att underteckna ett associeringsavtal mellan Europeiska gemenskapen och Syrien har för närvarande inte uppfyllts, men parlamentet är övertygat om att Syrien kan uppfylla dessa villkor.

C.  Kriget i Irak, Syriens strategiska förbindelser med Iran och landets involvering i händelserna i Libanon, har inverkat på Syriens förbindelser med grannländerna och världssamfundet.

D.  Syftet med avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Syrien är att uppmuntra och stödja övergången till en demokratisk politisk regim som respekterar de mänskliga rättigheterna, medborgerliga friheterna och en öppen och marknadsbaserad ekonomi, hela tiden inom ramen för en effektiv dialog och ett verkligt partnerskap.

E.  Syrien har redan vidtagit ett visst antal av de ekonomiska åtgärder som rekommenderas i det framtida associeringsavtalet.

F.  Skyddet av de grundläggande friheterna ligger till grund för all utveckling av ett starkt och oberoende civilt samhälle. Regeringens hållning har under de senaste åren varit tvetydig, men vissa förhoppningar har fötts om en ökad öppenhet inom det syriska politiska systemet.

G.  Trots sitt aktiva och konstruktiva deltagande i Barcelonaprocessen är Syrien det enda land med vilket Europeiska gemenskapen inte har undertecknat ett associeringsavtal, vilket hindrar en full utveckling av partnerskapet mellan EU och Medelhavsområdet.

H.  Dekretet om undantagstillstånd från mars 1963 och alla därtill hörande rättsakter är än idag fortfarande i kraft, även om de rekommendationer som utfärdades efter Bath-partiets tionde regionala kongress (som hölls den 6–9 juni 2005) innehöll formuleringar om att lagarna borde ses över.

I.  Slutsatserna från FN:s ovannämnda oberoende internationella kommission är av grundläggande betydelse för undertecknandet av ett framtida associeringsavtal.

J.  Situationen för de mänskliga rättigheterna i landet har försämrats sedan parlamentets senaste resolution om Syrien från den 15 juni 2006, som nämns ovan. De aktivister som fängslades i maj 2006 för att ha undertecknat en petition om bättre förbindelser mellan Syrien och Libanon har inte alla frigetts.

1.  Europaparlamentet är övertygat om att ett associeringsavtalet skulle kunna vara av avgörande betydelse för genomförandet av de sociala, ekonomiska och politiska reformer som behövs för att förbättra situationen i landet.

2.  Europaparlamentet vidhåller dock att respekten för de demokratiska värdena, de mänskliga rättigheterna och de medborgerliga friheterna utgör en grundläggande förutsättning, och att det därför är lämpligt att se till att en effektiv kontrollmekanism införs i avtalets människorättsklausul. Parlamentet efterlyser en större respekt för de etniska minoriteterna och bekräftar behovet av att slå vakt om religionsfriheten.

3.  Europaparlamentet anser att en fast förankring av Syrien inom partnerskapet mellan EU och Medelhavsområdet skulle förstärka Syriens förbindelser med Europeiska unionens medlemsstater och dess partner i södra Medelhavsområdet och underlätta fredsprocessen i Mellanöstern.

4.  Europaparlamentet ber rådet och kommissionen informera om de kommande etapperna för undertecknandet av Europa-Medelhavsavtalet om associering som paraferats redan den 19 oktober 2004.

5.  Europaparlamentet uppmanar rådet att förstärka sina initiativ för att fördjupa samarbetet mellan EU och Syrien i syfte att slutligen underteckna detta avtal, och riktar följande rekommendationer till rådet:

6.  Rådet uppmanas att beakta ytterligare incitament och fördelar för Syrien, utöver de som beviljas genom associeringsavtalet, för att uppmuntra Syrien att se över sin nuvarande utrikespolitik och sina regionala förbindelser på ett sätt som främjar regional fred och stabilitet, regionalt välstånd och framför allt ett erkännande av staten Israels existensberättigande samt landets stöd till fredsprocessen i Mellanöstern.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med Europaparlamentets rekommendation till rådet, kommissionen och till Arabrepubliken Syriens regering och parlament.

(1) EUT C 193 E, 17.8.2006, s. 349. (2) Antagna texter, P6_TA(2006)0279. (3) Antagna texter, P6_TA(2005)0412.

Europaparlamentets resolution om EU:s strategi för Nairobikonferensen om klimatförändringar (COP 12 och COP/MOP 2)

P6_TA(2006)0460 B6-0543/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Klimatkonvention (UNFCCC) (klimatkonventionen), Kyotoprotokollet till denna och tillämpningsförfarandena för dess genomförande som antogs vid konferenserna i Bonn (juli 2001), Marrakech (oktober och november 2001), New Delhi (oktober och november 2002), Milano (november och december 2003), Buenos Aires (december 2004) och Montreal (december 2005),

–   med beaktande av den tolfte konferensen för parterna till klimatkonventionen (COP 12) och det andra mötet i partskonferensen i dess egenskap av möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (COP/MOP 2), som båda kommer att hållas i Nairobi i Kenya den 6–17 november 2006,

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om klimatförändring, i synnerhet de av den 16 november 2005 om seger i kampen mot den globala klimatförändringen(1), av den 18 januari 2006 om resultaten från Montrealkonferensen (COP 11 – COP/MOP 1)(2) och av den 4 juli 2006 om att minska luftfartens påverkan på klimatförändringen(3),

–   med beaktande av den muntliga frågan nr B6-0440/2006 från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet i enlighet med artikel 108 i arbetsordningen och med beaktande av rådets och kommissionens uttalande,

–   med beaktande av de senaste vetenskapliga rönen, bland annat färska rapporter om smältningen av det grönländska istäcket och de arktiska polarisarna samt upptinandet av permafrosten i Sibirien och nya uppgifter om den havsnivåhöjning som klimatförändringen orsakar,

–   med beaktande av det finländska ordförandeskapets prioritering av skog,

–   med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen, och av följande skäl

A.  En grundläggande förutsättning för att klimatförändringen skall kunna motverkas är att alla parter oinskränkt genomför Klimatkonventionen och Kyotoprotokollet. Åtgärderna får dock inte sin fulla verkan förrän man nått fram till en världsomfattande lösning som innefattar de stora ekonomiska blocken vilka svarar för merparten av utsläppen av föroreningar.

B.  Vid den elfte konferensen för parterna (COP 11) till klimatkonventionen och det första mötet i partskonferensen i dess egenskap av möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (COP/MOP 1) i Montreal i december 2005 fattades beslut om att inleda en process för att överväga ytterligare åtaganden för parterna enligt bilaga 1 för perioden efter 2012 och att inleda en dialog för att utbyta erfarenheter och analysera strategiska tillvägagångssätt för långsiktiga gemensamma åtgärder mot klimatförändring. Samtidigt skapades en workshop om att minska utsläppen från skogsskövling i utvecklingsländer inom ramen för klimatkonventionen.

C.  Ny teknik och fokus på energieffektivitet kommer att spela en viktig roll för att motverka klimatförändringen på ett kostnadseffektivt sätt.

D.  Ytterligare mål måste snart fastställas för att undvika att klimatförändringen blir okontrollerbar och skapa tillräckliga incitament för snabba investeringar i vidareutveckling och installation av förnybar energi och energisnål teknik. Samtidigt är det viktigt att undvika investeringar i energiinfrastruktur som inte är förenlig med de klimatpolitiska målen.

E.  Utsläppen av växthusgaser fortsätter att öka i många medlemsstater, så det behövs kraftfulla och anpassade åtgärder samt nya initiativ för att EU skall kunna klara sina åtaganden enligt Kyotoprotokollet.

F.  Luftfartens redan stora bidrag till klimatförändringen ökar snabbt, men internationell luftfart omfattas inte av något åtagande i klimatkonventionen eller i Kyotoprotokollet.

G.  De senaste forskningsrönen tyder på att det eventuellt inte räcker att begränsa den globala uppvärmningen till +2 °C om klimatkonventionens mål att förhindra farliga klimatförändringar skall kunna uppnås.

H.  I den ovannämnda resolutionen av den 16 november 2005 förklarade Europaparlamentet att industriländerna måste göra stora nedskärningar av utsläppen – med 30 procent fram till 2020 och med 60–80 procent fram till 2050.

I.   24 procent av utsläppen av växthusgaser under 2005 berodde på skogsbränder, och de senaste forskningsrönen från Amazonas visar hur klimatet påverkas av att skogsarealerna krymper och skogens roll som kolsänka försvagas, faktorer som leder till ökad styrka hos de orkaner som uppstår över södra Nordatlanten och mindre regnmängder i södra Brasilien, Uruguay och Argentina.

J.  J Rådet kommer att utarbeta slutsatser som omfattar EU:s förberedelser inför det kommande mötet för FN:s skogsforum, där ett internationellt instrument för skogsskydd förhoppningsvis kommer att antas,

K.  Trygg energiförsörjning och klimatsäkerhet måste gå hand i hand. Europas energiförsörjning och klimatsäkerhet är i hög grad beroende av beslut som fattas av stora ekonomier som Kina och Indien. För att effektivt motverka klimatförändringen måste utvecklingsländerna – i synnerhet stora, snabbväxande ekonomier som Kina och Indien – aktivt delta i ansträngningarna för att begränsa utsläppen av växthusgaser.

1.  Europaparlamentet uppmanar EU att behålla sin ledande roll i förhandlingarna under COP 12-COP/MOP 2-konferensen i Nairobi och att upprätthålla en hög ambitionsnivå i de framtida förhandlingarna med dess internationella partner.

2.  Europaparlamentet kräver att EU vid denna konferens föreslår en ambitiös plan för diskussionerna om ytterligare åtaganden enligt Kyotoprotokollet för parterna i bilaga 1, för de nya diskussionerna om översynen av detta protokoll och för dialogen om långsiktiga gemensamma åtgärder inom ramen för klimatkonventionen.

3.  Europaparlamentet erinrar om att EU:s strategi för att begränsa klimatförändringen, såsom det påpekats i den ovannämnda resolutionen av den 16 november 2005, måste grunda sig på ett angreppssätt bestående av sju delar:

4.  Europaparlamentet erinrar om sitt krav att det inte får bli något glapp mellan Kyotoprotokollets första och andra åtagandeperiod samt att överenskommelsen om framtida åtaganden på klimatområdet bör nås senast under 2008.

5.  Europaparlamentet erinrar om sitt stöd till den fortsatta användningen av flexibla mekanismer och till det långsiktiga målet att införa en global kolmarknad som bygger på ett system med utsläppstak och handel med utsläppsrätter (cap and trade).

6.  Europaparlamentet uppmanar parterna i COP 12-COP/MOP 2 att ta upp frågan om hur den internationella luftfarten påverkar klimatförändringen och efterlyser en diskussion om en världsomfattande skatt på flygningar vid de kommande förhandlingarna vid COP 12-COP/MOP 2-konferensen i Nairobi.

7.  Europaparlamentet anser att industriländerna måste fortsätta spela en viktig roll för att åtgärda klimatförändringen i världsomfattande skala. Parlamentet uppmanar därför parterna i bilaga I att uppfylla sina aktuella åtaganden och påta sig ambitiösa mål för en andra åtagandeperiod efter 2012. Parlamentet uppmanar dessutom de industriländer som inte ratificerat Kyotoprotokollet att ompröva sitt ställningstagande, att vidta kraftfulla åtgärder på hemmaplan och spela en aktiv roll vid kommande internationella förhandlingar, för att delta i den kommande klimatförändringspolitiken.

8.  Europaparlamentet betonar att alla utvecklingsländer har rätt till ekonomisk utveckling. Parlamentet framhåller dock att utvecklingsländerna inte behöver ta efter industriländerna i fråga om föroreningar och efterlyser därför att ökad uppmärksamhet ägnas tekniskt samarbete och kapacitetsuppbyggnad inom området hållbar energi.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inom EU:s utvecklingssamarbete prioritera tillgången till effektiv energiteknik med små utsläpp av koldioxid.

10.  Europaparlamentet betonar den stora vikten av att de utvecklingsländer som nu snabbt industrialiseras engageras i en framtida internationell klimatförändringsstrategi, varvid man bör visa full respekt för dessa länders centrala intresse av att främja sin ekonomiska utveckling och bekämpa fattigdom.

11.  Europaparlamentet välkomnar det arbete som gjorts av seminariet om klimatkonventionen och handlade om att minska utsläppen till följd av skogsskövlingen i utvecklingsländerna, framför allt vid dess sammankomst i Rom den 30 augusti – 1 september 2006 och konstaterar att man på bred bas enats om att det behövs pengar till ekosystemtjänster. Parlamentet uppmanar med kraft till att målet om att undvika skogsskövling snabbt bör tas med som ett bidrag till uppnåendet av millenniemålen under Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod.

12.  Europaparlamentet konstaterar att Afrika och andra utvecklingsregioner bör kunna delta i det världsomfattande arbetet med att minska utsläppen av växthusgaser och att det vid internationella förhandlingar bör tas med incitament till undvikande av skogsskövling. Parlamentet uppmanar ytterligare medlemsstaterna att med anknytning till mekanismen för ren utveckling gå in för projekt till förmån för ett hållbart skogsbruk.

13.  Europaparlamentet anser att den världsomfattande klimatpolitiken effektivt kan tackla klimatförändringen endast om den skapar likvärdiga förutsättningar över hela verksamhetsfältet inom industrin och på det sättet uppmuntrar till innovationer och energieffektivitet och till undvikande av koldioxidläckage. Parlamentet föreslår därför att det ställs upp världsomfattande prestandanormer och mål för olika former av verksamhet, också för konsumentvaror och transporter på global nivå.

14.  Europaparlamentet understryker att det behövs en bättre förståelse av hur klimatförändringen påverkar samhället och uppmanar därför kommissionen att undersöka hur man bäst kan ordna seminarier – både i Europa och på annat håll – med berörda intressenter, såsom grupper som företräder medborgarna, näringslivet, jordbruket, samt sakkunniga inom områdena säkerhet och ekonomi, för att vi bättre och mera i detalj skall kunna förstå konsekvenserna av klimatförändringen.

15.  Europaparlamentet insisterar på att enskilda medlemsstater och EU som helhet bör uppfylla sina befintliga åtaganden enligt Kyotoprotokollet och avtalet om hur utsläppsminskningarna skall fördelas, eftersom EU:s ledande ställning i internationella förhandlingar annars kommer att undergrävas.

16.  Europaparlamentet anser att EU:s delegation spelar en betydelsefull roll i dessa förhandlingar om klimatförändring och anser det oacceptabelt att Europaparlamentets del av delegationen inte fick närvara vid EU:s samordningsmöten vid de tidigare partskonferenserna. Parlamentet förväntar sig att dess deltagare får delta i dessa möten i Nairobi, åtminstone som observatörer med eller utan rätt att yttra sig.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament och sekretariatet för FN:s ramkonvention om klimatförändringar, med en begäran om att resolutionen skall spridas till alla parter som inte är medlemmar i EU.

(1) Antagna texter, P6_TA(2005)0433. (2) Antagna texter, P6_TA(2006)0019. (3) Antagna texter, P6_TA(2006)0296.

Europaparlamentets resolution om främjande av transport på inre vattenvägar: Naiades Ett europeiskt åtgärdsprogram för transport på inre vattenvägar (2006/2085(INI))

P6_TA(2006)0461 A6-0299/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande om främjande av transport på inre vattenvägar – "Naiades" (KOM(2006)0006),

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 718/1999 av den 29 mars 1999 om en politik för gemenskapens flottkapacitet inom inlandssjöfarten för att främja transporter på de inre vattenvägarna(1),

–   med beaktande av kommissionens vitbok "Den gemensamma transportpolitiken fram till 2010: Vägval inför framtiden" (KOM(2001)0370),

–   med beaktande av högnivåmötet den 13-15 februari 2006 i Wien om inlandssjöfart,

–   med beaktande av Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A6-0299/2006), och av följande skäl:

A.  Transportflödena förväntas växa, och de inre vattenvägarna har fortfarande stor ledig kapacitet och kan bidra till konkurrenskraftiga transportlösningar genom en kombination av transportsätt.

B.  EU behöver öka sina ansträngningar för att fullt ut utnyttja den lediga flottkapaciteten på de inre vattenvägarna och inlandssjöfartens marknadspotential i sig och som ett led i multimodala transportkedjor genom hela Europa, bland annat genom att involvera offentliga och privata parter på nationell nivå och gemenskapsnivå, samt för att till relativt låga infrastrukturkostnader öka omfattningen av trafiken på de inre vattenvägarna.

C.  Ett nära samarbete mellan kommissionen, flodkommissionerna, medlemsstaterna och alla privata intressenter är av mycket stor vikt för att öka konkurrenskraften och utveckla transporterna på vattenvägarna.

Åtgärdsprogrammet Naiades

1.  Europaparlamentet konstaterar att EU:s transportsystem i allt större utsträckning är utsatt för kapacitetsproblem som leder till trafikstockningar och förseningar, och att transport på inre vattenvägar (inland waterway transport - IWT) kan bidra till att minska dessa trafikstockningar, förbättra godstransportsäkerheten, bidra till effektivare energiutnyttjande och skydda miljön.

2.  Europaparlamentet stöder därför kommissionens initiativ att inrätta ett integrerat europeiskt åtgärdsprogram för transport på inre vattenvägar: Naiades (Navigation and Inland Waterway Action and Development in Europe).

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidareutveckla nationella strategier för att främja IWT, med beaktande av EU:s handlingsprogram, och att även uppmuntra regionala och lokala myndigheter samt hamnmyndigheter och hamnindustrier att göra detsamma.

Marknaderna

4.  Europaparlamentet betonar att befintliga marknader bör stärkas, särskilt genom att infrastrukturen görs mer tillförlitlig och bättre integrerad i hela transportkedjan.

5.  Europaparlamentet påpekar att förbindelserna med de nya medlemsstaterna i Öst- och Centraleuropa och med Rumänien och Bulgarien bör utvecklas och anpassas till nuvarande teknisk nivå och att extra infrastrukturåtgärder samt kombinerade och interoperabla åtgärder bör vidtas i detta sammanhang.

6.  Europaparlamentet betonar behovet av att utveckla möjligheter till innovativa multimodala tjänster för att bygga nya marknader, där samarbete mellan operatörer och användare av IWT samt nationella och regionala myndigheter kommer att vara mycket viktigt.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att mot bakgrund av att sektorn huvudsakligen består av småföretag, förbättra möjligheten till finansiering, särskilt tillgång till riskkapital, för nystartade företag, och att vid utarbetandet och genomförandet av dessa program ta full hänsyn till denna sektors särskilda struktur.

8.  Europaparlamentet stöder i detta avseende fullständigt kommissionens initiativ att ställa information om finansieringsfrågor till förfogande, t.ex. en handbok om finansiering med en förteckning över europeiska, nationella och regionala stöd för IWT, vilken eventuellt även omfattar finansiering från Europeiska investeringsfonden.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast publicera riktlinjer för statligt stöd för IWT och att anta minimibestämmelser som tar hänsyn till de särskilda behoven inom inlandssjöfartssektorn.

10.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens plan att undersöka befintliga flaskhalsar på nationell och europeisk nivå, vilka hindrar utvecklingen av IWT. Parlamentet uppmanar alla inblandade offentliga och privata parter att bidra till denna undersökning, granska möjliga lösningar och hålla ögonen öppna efter bästa praxis. Resultaten av undersökningen skall beaktas när förslag till framtida lagstiftning läggs fram eller nya åtgärder vidtas.

11.  Europaparlamentet betonar att man bör avlägsna administrativa flaskhalsar och förenkla förfaranden, särskilt genom optimal användning av e-kommunikation och genom att inrätta one-stop-shops. Parlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas metoder som används i kust- och inlandshamnar samt lagstiftning om miljö, avfall och livsmedelssäkerhet som leder till störningar av logistikförfarandena.

Infrastruktur

12.  Europaparlamentet påpekar att tillförlitligheten i vattenvägsnätverket och tillgången till flerfunktionella (inlands-) hamnar är den viktigaste förutsättningen för en fortsatt utveckling av IWT, framför allt som en del av de multimodala godstransportkedjorna, och för sektorn i tekniskt och ekonomiskt avseende. Parlamentet betonar att medlemsstaterna har ett särskilt ansvar för att öka sina ansträngningar i syfte att garantera en lämplig och tillförlitlig infrastruktur samtidigt som hänsyn tas till miljörisker och miljöaspekte

13.  Europaparlamentet betonar att man bör lägga särskild vikt vid att utveckla vattenvägarna i de nya medlemsstaterna och i anslutningsländerna, eftersom vattenvägarna måste uppmärksammas i större utsträckning i dessa stater än i andra medlemsstater.

14.  Europaparlamentet betonar vikten av flodinformationstjänster, som kan bidra till en effektivare och säkrare användning av nätverket med inre vattenvägar, och dess kopplingar till andra transportsätt. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inbegripa flodinformationstjänster i det vägledande fleråriga TEN-T-programmet och att fullt ut utnyttja den potential som flodinformationstjänsterna erbjuder för att skapa hållbar logistik.

15.  Europaparlamentet understryker nödvändigheten av att integrera vattenvägarna i havssjöfarten genom att skapa tillgång till havet, förbättra samverkan mellan de inre vattenvägarna och havssjöfarten och investera i nya kombinerade flod- och havsgående fartyg, till exempel fartyg med ny design.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna och berörda tredje länder utarbeta en europeisk utvecklingsplan som bör innehålla en aktuell inventering av de europeiska inre vattenvägarna och lämna mer information om vattenvägar som kräver underhåll och andra strukturella förbättringar av infrastrukturen. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att i detta sammanhang använda sig av befintliga resultat från vetenskapliga undersökningar och av medlemsstaternas expertrapporter.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utse en TEN-T-samordnare för IWT så snart som möjligt och senast till utgången av 2006 i syfte att stödja genomförandet av de prioriterade IWT/TEN-T-projekten och tillvarata erfarenheter med befintliga samordnare.

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att bevilja en högre förmånssats på lägst 20 procent till alla projekt av gemensamt intresse som avser inre vattenvägar och att i det fleråriga TEN-T-programmet ge högre prioritet åt projekt i samband med inre vattenvägar som är av gemensamt intresse.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att beakta potentialen hos IWT när man planerar hur mark skall utnyttjas och i samband med utformningen av ekonomisk politik på statlig, regional och lokal nivå i syfte att aktivt främja utvecklingen av affärscentra och logistiska centra utmed vattenvägarna, och samtidigt ta hänsyn till att hållbara transporter och arbetstillfällen inom industri och distribution skall skapas, samt fästa särskild uppmärksamhet vid mindre vattenvägar vars möjligheter inte tillvaratagits i syfte att förbättra rörligheten för varor.

Flottan

20.  Europaparlamentet erinrar om behovet av att år 2007 fastslå strängare gemenskapsgränsvärden för utsläpp av svaveloxider (SOx), kväveoxider (NOx), koldioxid (CO2) och massutsläpp av partiklar (PM), särskilt genom att främja användning av lågsvavligt bränsle. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja initiativ som påskyndar införandet och användningen av bränsleeffektiva och miljövänliga motorer för IWT i syfte att förbättra energieffektiviteten.

21.  Europaparlamentet konstaterar att utsläppen i hög grad är beroende av kvaliteten på det bränsle som finns tillgängligt på marknaden och uppmanar kommissionen att snarast möjligt lägga fram ett förslag om strängare normer för bränsle för inlandssjöfart.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att 2007 lägga fram ett förslag till en innovationsfond för transport på europeiska vattenvägar, för finansiering av nya behovsbaserade investeringar och innovativa koncept inriktade på logistik, teknik eller miljö och som är av intresse för EU, där det krävs gränsöverskridande samarbete och interoperabilitet. Fonden bör, som ett viktigt instrument i åtgärdsprogrammet Naiades, finansieras till en tredjedel av fonden för sektorn (den befintliga reservfonden för transport på inre vattenvägar som inrättades i enlighet med förordning (EG) nr 718/1999) som en form av samfinansiering, till en tredjedel av EU och till den återstående tredjedelen av medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att i nära samarbete med sektorn fastställa villkoren för hur fonden skall inrättas. Parlamentet påpekar att stöd till informationskontor är en möjlighet som bör övervägas.

23.  Europaparlamentet betonar behovet av att uppmuntra till utveckling av rena och effektiva fartyg i enlighet med det sjunde ramprogrammet om forskning och utveckling. Parlamentet hänvisar till utveckling av fartygskonstruktioner för användning på olika typer av vattenvägar, inklusive sådana med begränsat djupgående, vilket kan främja IWT även på vatten med låga eller varierande vattennivåer, utan att skada den naturliga miljön. Parlamentet anser att hänsyn bör tas i detta sammanhang till informations- och kommunikationsteknik samt till fartygens design, miljöeffektivitet och utrustning.

Arbetstillfällen, yrkeskunskaper och yrkets framtoning

24.  Europaparlamentet konstaterar att bristen på entreprenörer och personal håller på att bli ett problem för IWT-sektorn, med tanke på den nuvarande åldrande personalen och på att sektorn är mindre lockande för nykomlingar.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta sina ansträngningar för att harmonisera rekryteringskraven och skepparcertifikaten, samt främja det ömsesidiga erkännandet av kvalifikationer, t.ex. via den europeiska ramen för kvalifikationer.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, flodkommissionerna och medlemsstaterna att i samarbete med sektorn utveckla moderna och marknadsorienterade utbildningsprogram för sektorn. Där så är möjligt bör man använda sig av gemensamma utbildningsnormer och samarbeta med sjöfartsutbildningsprogram som "Leadership" för att locka till sig ny personal som vill arbeta i en internationell miljö och erbjuda attraktiva karriärmöjligheter.

27.  Europaparlamentet betonar vikten av att tillämpa befintlig sociallagstiftning, för att kunna garantera bra arbetsförhållanden.

28.  Europaparlamentet konstaterar att medvetenheten om möjligheterna att transportera gods på inre vattenvägar fortfarande är bristfällig, särskilt när det gäller möjligheterna för IWT vad gäller flexibilitet och hållbarhet.

29.  Europaparlamentet medger att de ekonomiska fördelarna och de möjligheter som IWT medför måste förklaras och förmedlas för att sådana transporter skall kunna utnyttjas fullt ut och på ett framgångsrikt sätt. Parlamentet begär därför stöd till de befintliga kontoren för främjande av IWT och för inrättandet av nya kontor i de medlemsstater som har potential vad gäller IWT, vilka kan ge råd till och uppmuntra transportanvändare att utnyttja inlandssjöfart och stödja myndigheter när det gäller att identifiera problemen och utforma en policy.

30.  Europaparlamentet föreslår att det europeiska nätverket för att främja IWT införlivas i ett europeiskt nätverk för att främja intermodalitet och att man då använder befintliga strukturer och de erfarenheter som gjorts i samband med främjandet av andra transportformer, i synnerhet när det gäller främjandet av kustnära sjöfart på EU-nivå.

31.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de berörda parterna att se till att detta nätverk är finansiellt säkrat ifall gemenskapsmedel inte avsatts.

32.  Europaparlamentet konstaterar vikten av ett europeiskt marknadsobservationssystem som skulle omfatta alla aktörer och tillhandahålla jämförbar marknadsinformation, särskilt för att göra det möjligt att vid rätt tidpunkt fatta ansvarsfulla investeringsbeslut för att fastställa starka och svaga punkter och för att upptäcka möjliga nya marknader.

Den institutionella ramen

33.  Europaparlamentet påpekar att IWT:s tillväxt och framgångar måste vara den viktigaste punkten i framtida diskussioner om den institutionella ramen. Parlamentet understryker i detta sammanhang att det är viktigt att hänsyn tas till alla berörda parters kompetens och att utnyttja internationella organisationers experter och undvika ytterligare byråkrati.

34.  Europaparlamentet uppmanar till ett fördjupat och förbättrat samarbete mellan flodkommissionerna och gemenskapen, som bör slås fast i ett samförståndsavtal och omfatta minst följande:

o
o   o

35.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT L 90, 2.4.1999, s. 1.

Europaparlamentets resolution om offentlig-privata partnerskap och EG-rätten om offentlig upphandling och koncessioner (2006/2043(INI))

P6_TA(2006)0462 A6-0363/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens grönbok om offentlig-privata partnerskap och EG-rätten om offentlig upphandling och koncessioner (KOM(2004)0327),

–   med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 5 andra stycket om subsidiaritetsprincipen och artiklarna 43–49 om etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster samt de principer som härrör från dessa artiklar, såsom principerna om insyn, likabehandling, proportionalitet och ömsesidigt erkännande,

–   med beaktande av gällande direktiv om offentlig upphandling,

–   med beaktande av Europarådets europeiska konvention om kommunal självstyrelse av den 15 oktober 1985,

–   med beaktande av artikel I-5 i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för transport och turism och utskottet för regional utveckling (A6-0363/2006), och av följande skäl:

A.  I flera av medlemsstaterna har åtskilliga offentlig-privata partnerskap (OPP) ingåtts under det senaste decenniet.

B.  Hittills finns ingen enhetlig europeisk definition av de olika formerna av offentlig-privata partnerskap, och inte heller den gällande gemenskapsrätten innehåller specifika bestämmelser om detta.

C.  OPP kan beskrivas som ett långsiktigt, avtalsreglerat samarbete mellan offentliga myndigheter och den privata sektorn som syftar till att genomföra offentliga uppdrag, i samband med vilka de nödvändiga resurserna samlas under gemensam förvaltning och projektrisker fördelas på ett lämpligt sätt på grundval av projektparternas riskhanteringsförmåga.

D.  De offentlig-privata partnerskapens strukturer är ofta invecklade i rättsligt, finansieringsmässigt och kommersiellt avseende, eftersom de förenar privata företag och offentliga myndigheter när dessa skall genomföra och förvalta gemensamma infrastrukturprojekt eller tillhandahålla offentliga tjänster.

E.  Det är framför allt lokala och kommunala myndigheter som är intresserade av OPP-projekten, men det finns samtidigt ett behov av sådana projekt på europeisk nivå, vilket inte minst gäller genomförandet av det transeuropeiska transportnätet.

F.  Offentlig-privata partnerskap innebär inget steg mot privatisering av de offentliga uppgifterna.

G.  Syftet med OPP-kontrakt är att ge offentliga myndigheter tillgång till privata företags kompetens när det gäller inrättande, utformning och förvaltning, och vid behov finansieringsmöjligheter.

H.  Ett samarbete mellan offentliga myndigheter och näringslivet kan leda till synergieffekter och vara i allmänhetens intresse, effektivisera hanteringen av offentliga medel, utgöra ett alternativ till privatisering under perioder med knappa budgetmedel samt bidra till en modernisering av offentlig förvaltning genom att förvärva know-how från det privata näringslivet.

I.  Offentlig-privata partnerskap skall i princip omfattas av tillämpningsområdet för fördragets bestämmelser om den inre marknaden – särskilt principerna om insyn, likabehandling, proportionalitet och ömsesidigt erkännande – samt gemenskapens sekundärrättsliga bestämmelser om offentlig upphandling.

J.  Privata investerare måste ges garantier för att villkoren i ett kontrakt inte kommer att ändras under dess löptid.

K.  Lagstiftning om offentlig-privata partnerskap bör respektera rätten att på kommunal eller regional nivå välja organisationsform om denna rätt är förankrad i medlemsstaternas nationella lagstiftning.

L.  Offentlig-privata partnerskap kan vara ett sätt att organisera de offentliga myndigheternas genomförande av sina uppgifter. De offentliga myndigheterna måste i framtiden dessutom kunna besluta om huruvida en uppgift skall genomföras av dem själva, av egna företag eller företag från den privata sektorn.

M.  Medborgarnas medvetenhet om effekten av offentlig-privata partnerskap bör ökas.

Allmänna kommentarer

1.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen har lagt fram den ovannämnda grönboken om offentlig-privata partnerskap och EG-rätten om offentlig upphandling och koncessioner, en rapport om det offentliga samrådet om denna grönbok och slutligen ett meddelande om eventuell uppföljning på området för offentlig-privata partnerskap (KOM(2005)0569).

2.  Europaparlamentet anser att det är för tidigt att bedöma konsekvenserna av direktiven om offentlig upphandling och motsätter sig därför en översyn av dessa direktiv. Parlamentet är motståndare till att skapa ett särskilt rättsligt system för offentlig-privata partnerskap men anser att det krävs ett lagstiftningsinitiativ på koncessionsområdet som respekterar den inre marknadens principer och tröskelvärden och innehåller enkla regler för anbudsförfaranden samt ett klargörande av bestämmelserna på området för institutionella offentlig-privata partnerskap (IOPP).

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid regleringen av framtida OPP och vid den aktuella konsekvensbedömningen av de rättsliga föreskrifterna om koncessioner, ingående beakta det regionala självstyrets intressen och involvera företrädare för regionala och kommunala intressen i utarbetandet av framtida bestämmelser.

4.  Europaparlamentet förespråkar övergångsperioder för befintliga avtal som har ingåtts i god tro i enlighet med nationell lagstiftning, för att undvika rättsosäkerhet.

5.  Europaparlamentet avvisar varje kringgående av lagstiftningen om offentlig upphandling och av koncessionslagstiftningen.

6.  Europaparlamentet anser att de rättsliga bestämmelserna om upphandling i princip alltid skall tillämpas när en privat partner skall väljas ut.

7.  Europaparlamentet anser att om tillhandahållandet av tjänster av allmänt intresse läggs ut på entreprenad måste den upphandlande myndigheten tilldela sådana kontrakt på grundval av förfaranden för offentlig upphandling.

8.  Europaparlamentet anser att en återkommunalisering av uppgifter som utförts på ett tillfredsställande sätt av privata aktörer inte kan utgöra något meningsfullt alternativ till OPP som är förenliga med konkurrenslagstiftningen.

9.  Europaparlamentet anser att kommuner och deras undernivåer skall kunna undantas från konkurrensprinciperna endast då de utför helt lokala uppgifter som inte har något med den inre marknaden att göra.

10.  Europaparlamentet understryker hur viktigt det är med insyn, vilket alltid måste beaktas i samband med hanteringen av offentliga medel, och vilket bör omfatta de valda företrädarnas rätt till insyn i avtal och handlingar.

11.  Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna inrättar mekanismer som tillåter insyn och garanterar att privata investerares rättsliga och finansiella intressen skyddas under kontraktets hela löptid.

12.  Europaparlamentet anser att insyn i bestämmelserna för offentlig upphandling bidrar till att göra konkurrensen mer effektiv och förbättra skyddet mot korruption, i medborgarnas intresse.

13.  Europaparlamentet betonar att begreppet "intressekonflikt" bör definieras på EU-nivå för att riskdelningen skall bli rättvis och rimlig.

14.  Europaparlamentet förespråkar att det i samband med genomförandet av de offentlig-privata partnerskapen skall finnas en bindande skyldighet att redovisa verksamheten för medborgarna för att säkerställa säkerhet, effektivitet och kvalitetsstandarder.

15.  Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna underlättar de offentliga myndigheternas arbete genom att förbättra utbildningen av dem som fattar beslut om vilka privata partner som skall väljas ut för offentlig-privata partnerskap.

16.  Europaparlamentet förväntar sig att medlemsstaterna vidtar åtgärder för att se till att konsekvenserna för kommunalanställda kan hanteras varsamt och på ett tidigt stadium, samt att rättvisa avtal om överlåtelse av anställda (inom den offentliga eller privata sektorn) och deras anställningsförhållanden främjas och respekteras i enlighet med rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter(1).

17.  Europaparlamentet förväntar sig att de offentliga myndigheterna i medlemsstaterna följer bestämmelserna i direktiv 2001/23/EG.

18.  Europaparlamentet motsätter sig inrättandet av en europeisk byrå för offentlig-privata partnerskap men ställer sig positiv till andra former av erfarenhetsutbyte avseende bästa och sämsta förfaranden, till exempel nätverk av nationella och regionala myndigheter med ansvar för hanteringen av OPP.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska investeringsbanken att samla sina kunskaper och låta medlemsstaterna ta del av dem, särskilt de medlemsstater där de offentliga myndigheterna inte är så väl bevandrade i hur offentlig-privata partnerskap fungerar.

20.  Europaparlamentet betonar att den samlade erfarenheten av offentlig-privata partnerskap bidrar till att undvika att misstag och misslyckade metoder återupprepas.

21.  Europaparlamentet motsätter sig införandet av bestämmelser om tilldelning av offentliga kontrakt under tröskelvärdena på EU-nivå. Parlamentet framhåller medlemsstaternas ansvar att på ett effektivt sätt tillämpa fördragets principer om insyn, icke-diskriminering och frihet att tillhandahålla tjänster i samband med offentliga kontrakt under tröskelvärdena och bekräftar sin inställning att rätten att införa bestämmelser om offentliga upphandlingar på EU-nivå tillkommer rådet och parlamentet.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, via kontroll på gemenskapsnivå av statliga stöd, se till att beviljandet av stöd inte leder till diskriminering mellan aktörer, oberoende av om de är privata, offentliga eller en blandning av dessa.

Offentlig-privata partnerskap som offentlig upphandling

23.  Europaparlamentet delar kommissionens uppfattning att valet av och tilldelning av uppdrag till den privata partnern vid offentlig upphandling av bygg- och anläggningsarbeten eller tjänster i princip bör regleras av direktiven om offentlig upphandling om valet och tilldelningen av uppdrag sammanfaller.

24.  Europaparlamentet anser att den offentliga myndigheten skall kunna välja mellan det öppna och det selektiva förfarandet.

25.  Europaparlamentet anser att det förhandlade förfarandet av insynsskäl bör begränsas till sådana undantagsfall som föreskrivs i de relevanta bestämmelserna i direktiven om offentlig upphandling.

26.  Europaparlamentet förespråkar att upphandlingen av flexibilitetsskäl bör ske i form av en konkurrenspräglad dialog då uppdraget kännetecknas av "en invecklad rättslig och finansiell uppläggning", och uppmanar kommissionen att klargöra villkoren när det gäller "den invecklade rättsliga och finansiella uppläggningen" på ett sådant sätt att största möjliga utrymme lämnas för förhandling. Parlamentet anser att man kan utgå från en invecklad rättslig och finansiell uppläggning då typiska kännetecken för OPP, såsom ett livscykelkoncept och en långsiktig överföring av risker på privata aktörer, föreligger. Parlamentet anser att risken måste elimineras för att det i samband med en konkurrenspräglad dialog offentliggörs konfidentiella uppgifter utanför förfarandet.

Offentlig-privata partnerskap som koncessioner

27.  Europaparlamentet noterar det faktum att kommissionen efter att ha genomfört en noggrann konsekvensanalys är villig att vidta lagstiftningsåtgärder. Parlamentet anser att om sådan lagstiftning läggs fram av kommissionen bör den låta de offentliga myndigheterna, genom flexibla, transparenta och icke-diskriminerande förfaranden, välja den bästa partnern i enlighet med på förhand fastställda kriterier.

28.  Europaparlamentet förväntar sig att en eventuell lagstiftning klart skall definiera koncessioner och avgränsa dem från offentlig upphandling samt fastställa objektivt kontrollerbara urvalskriterier.

29.  Europaparlamentet anser att koncessioner bör ha en begränsad men veriabel löptid, vilken skall vara beroende av tiden för amorteringen av den privata investeringen, så att konkurrenterna inte utestängs från konkurrens onödigt länge. Parlamentet anser att tiden för partnerskapsförbindelserna skall fastställas på ett sätt att den fria konkurrensen i princip endast begränsas i den utsträckning som krävs för att säkerställa amortering av investeringarna, rimlig ränteavkastning på det investerade kapitalet och återfinansiering av framtida investeringar.

30.  Europaparlamentet anser att principen om insyn kräver att de faktorer som man tar fasta på vid fastställandet av löptiden för kontraktet skall offentliggöras i upphandlingsunderlagen, så att anbudsgivare kan beakta dem då de utformar sina anbud.

31.  Europaparlamentet anser att ett övergripande tillvägagångssätt för upphandling (livscykelkonceptet) och konkurrens mellan anbudsgivare när det gäller innovation kan leda till effektivitetsvinster om man vid gemensamt genomförande av projekt fördelar riskerna optimalt och har tillgång till funktionella specifikationer och en kraftigt sporrande betalningsmekanism.

32.  Europaparlamentet ber kommissionen att dra slutsatser från erfarenheterna med den konkurrenspräglade dialogen i syfte att lägga fram rekommendationer avseende ett lämpligt upphandlingsförfarande på området för koncessioner, eftersom flexibiliteten i den konkurrenspräglade dialogen i regel lämpar sig för koncessionernas komplexitet utan att äventyra efterlevnaden av principerna om insyn, likabehandling och proportionalitet.

33.  Europaparlamentet stöder kommissionen i dess ansträngningar för att undersöka om standardiserade upphandlingsbestämmelser bör gälla för alla avtalsmässiga offentlig-privata partnerskap, oavsett om det rör sig om offentliga upphandlingar eller koncessioner.

Institutionella offentlig-privata partnerskap och interna förbindelser

34.  Europaparlamentet stöder kommissionens strävan att vidta åtgärder när det gäller den rättsosäkerhet som uppenbart råder på området för IOPP.

35.  Europaparlamentet inser att man ute på fältet önskar sig klargöranden om tillämpningen av upphandlingslagstiftning på grundandet av offentlig-privata företag i samband med tilldelning av uppdrag eller koncessioner, och uppmanar kommissionen att så snart som möjligt komma med lämpliga klargöranden i denna fråga.

36.  Europaparlamentet anser inte att området "interna förbindelser" utan upphandlingsförfarande skall utvidgas ytterligare, eftersom detta skulle betyda att vissa områden undantas från kravet att uppfylla bestämmelserna för den inre marknaden och konkurrensbestämmelserna.

37.  Europaparlamentet anser att det med hänsyn till insynskravet och diskrimineringsförbudet är nödvändigt att tillämpa bestämmelserna om upphandling när ett nytt IOPP upprättas eller då andelar överförs till privata partner i samband med ett IOPP, om detta upprättande eller denna överföring innehålls- och tidsmässigt är kopplat till tilldelningen av ett offentligt uppdrag.

38.  Europaparlamentet förstår att den rättspraxis som sprider sig skapar allmän rättsosäkerhet när det gäller tillämpningen av kriterierna för interna förbindelser och uppmanar därför kommissionen att på grundval av EG-domstolens gällande rättspraxis utarbeta kriterier genom vilka en stabil referensram fastställs för de lokala myndigheternas beslut och att överväga möjligheten att arbeta in dessa kriterier i gemenskapslagstiftningen.

39.  Europaparlamentet anser att ett tröskelvärde, hur det än definieras, för den offentliga uppdragsgivarens minimiandel av ett företag som ägs gemensamt med privata aktörer skulle resultera i vissa ständigt skyddade intressen, och därför är varje gräns som tas upp till diskussion förenad med problem.

40.  Europaparlamentet anser att det inte krävs något nytt anbudsförfarande om det första anbudsförfarandet för att upprätta ett offentligt-privat företag genomförts noggrant och grundligt.

41.  Europaparlamentet kräver en mer exakt definition av vad som avses med att den offentliga myndigheten utövar en kontroll "motsvarande" den som den utövar över tjänsteleverantören, särskilt när det gäller de fall då offentlig-privata företag utför tjänster för den berörda offentliga myndighetens räkning och i samband med fullgörandet av sina uppgifter som i huvudsak är finansierade eller garanterade av denna offentliga myndighet.

Samarbete mellan offentliga myndigheter

42.  Europaparlamentet välkomnar generellt sett samarbete på kommunal nivå, inte minst för att uppnå synergieffekter, för att kommunerna skall kunna välja organisationsform och för att åstadkomma en effektiv förvaltning, så länge detta inte möjliggör missbruk som leder till att marknaden stängs.

43.  Europaparlamentet anser att kommissionen måste förtydliga rättsosäkerheten för samarbete mellan offentliga myndigheter, vilken har uppstått till följd av EG-domstolens rättspraxis.

44.  Europaparlamentet delar den inställning som EG-domstolen ger uttryck för i sin dom i mål C-84/03 kommissionen mot Spanien)(2) att samarbetsavtal som ingås mellan offentliga myndigheter inte kan undantas från bestämmelserna om upphandling genom en rättslig form i nationell lagstiftning. Parlamentet efterlyser rättsliga initiativ för att klargöra åtskillnaden mellan rent förvaltningsmässiga och/eller organisatoriska åtgärder och upphandlingskontrakt mellan förvaltningsmyndigheter.

45.  Europaparlamentet anser att de rättsliga bestämmelserna om upphandling inte skall betraktas som relevanta för samarbete mellan offentliga myndigheteri följande fall:

46.  Europaparlamentet anser inte att de rättsliga bestämmelserna om upphandling skall tillämpas i sådana fall där offentliga myndigheter inom sitt verksamhetsområde avser att utföra uppgifter tillsammans med andra offentliga myndigheter som en administrativ omorganiseringsåtgärd, utan att erbjuda andra parter på den öppna marknaden att tillhandahålla de berörda tjänsterna.

47.  Europaparlamentet anser att överföring av ansvar för offentliga uppdrag från en offentlig myndighet till en annan inte faller under tillämpningsområdet för gemenskapens lagstiftning om upphandling.

48.  Europaparlamentet anser dock att de rättsliga bestämmelserna om upphandling alltid skall tillämpas när offentliga myndigheter genom samarbete mellan offentliga myndigheter erbjuder tjänster på marknaden som privata företag eller låter utföra offentliga uppgifter av privata företag eller andra offentliga myndigheter som inte ingår i detta samarbete.

o
o   o

49.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

(1) EGT L 82, 22.3.2001, s. 16. (2) REG 2005, s. I-139

Europaparlamentets resolution om tillämpningen av direktiv 96/71/EG angående utstationering av arbetstagare (2006/2038(INI))

P6_TA(2006)0463 A6-0308/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster(1) (utstationeringsdirektivet),

–   med beaktande av kommissionens meddelande om genomförandet av direktiv 96/71/EG i medlemsstaterna (KOM(2003)0458),

–   med beaktande av kommissionens meddelande om vägledning för utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (KOM(2006)0159) (vägledningen),

–   med beaktande av kommissionens rapport om genomförandet av direktiv 96/71/EG (SEK(2006)0439) (kommissionens rapport),

–   med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2004 om genomförandet av direktiv 96/71/EG i medlemsstaterna(2),

–   med beaktande av artiklarna 27 och 34 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–   med beaktande av Internationella arbetsorganisationens konvention 143 om migrerande arbetstagare (tilläggsbestämmelser),

–   med beaktande av rådets rambeslut 2005/214/JI av den 24 februari 2005 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff(3),

–   med beaktande av EG-domstolens domar av den 9 augusti 1994 i mål C-43/93, Vander Elst(4), av den 23 november 1999 i de förenade målen C-369/96 och 376/96, Arblade(5), av den 25 oktober 2001 i de förenade målen C-49/98, C-50/98, C-52/98, C-54/98, C-68/98 och C-71/98, Finalarte(6), av den 7 februari 2002 i mål C-279/00, kommissionen mot Italien(7), av den 12 oktober 2004 i mål C-60/03, Wolff & Müller GmbH(8), av den 21 oktober 2004 i mål C-445/03, kommissionen mot Luxemburg(9), och av den 19 januari 2006 i mål C-244/04, kommissionen mot Tyskland(10),

–   med beaktande av rådets direktiv 91/533/EEG av den 14 oktober 1991 om arbetsgivares skyldighet att upplysa arbetstagarna om de regler som är tillämpliga på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet(11),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor samt yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A6–0308/2006), och av följande skäl:

A.  Utstationeringsdirektivet har två viktiga mål, nämligen att garantera fri rörlighet för personer och tjänster och samtidigt säkerställa att utstationerade arbetstagare omfattas av värdlandets arbets- och anställningsvillkor i fråga om minimilöner, arbetsförhållanden och hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, i enlighet med artikel 3 i utstationeringsdirektivet. Direktivet är ett viktigt verktyg för att garantera en rättvis behandling.

B.  De bestämmelser och villkor som anges i artikel 3 i utstationeringsdirektivet bör endast ses som miniminormer. I artikel 3.7 i utstationeringsdirektivet står att villkoren i artikel 3.1–3.6 inte skall hindra tillämpning av arbets- och anställningsvillkor som är förmånligare för arbetstagarna.

C.  Enligt artikel 2.2 i utstationeringsdirektivet är det värdlandet som avgör definitionen av arbetstagare. Den ovannämnda rapporten från kommissionen bekräftar också att den faktiska arbetssituationen i värdlandet är avgörande.

D.  Europaparlamentet erinrar om att det i sin resolution av den 16 februari 2006 strök artiklarna 24 och 25 i förslaget till direktiv om tjänster på den inre marknaden(12).

E.  I EG-domstolens dom i målet Wolff & Müller slås fast att värdlandet har rätt att vidta åtgärder för att förhindra illojal konkurrens och se till att de fastställda miniminormer som anges i artikel 3 i utstationeringsdirektivet gäller för utstationerade anställda samt att skyddsåtgärdernas inskränkning av den fria rörligheten för tjänster är motiverad.

F.  I sin dom i målet Wolff & Müller fastställde EG-domstolen att det inte nödvändigtvis råder något motsatsförhållande mellan å ena sidan friheten att tillhandahålla tjänster och värnandet om den lojala konkurrensen och å andra sidan tryggandet av arbetstagarnas rättigheter.

G.  Likabehandlingsprincipen i utstationeringsdirektivet omfattar dels likabehandling av företag inom ramen för den fria rörligheten för tjänster, dels likabehandling av utstationerade anställda i fråga om gällande miniminivåer för arbets- och anställningsvillkor enligt artikel 3.

H.  I sin vägledning efterlyser kommissionen åtgärder för att förhindra att minimiskyddsnivåer och minimirättigheter kringgås till de utstationerade arbetstagarnas nackdel.

I.  De ytterst få klagomål som inkommit till kommissionen om genomförandet av utstationeringsdirektivet och det begränsade antalet fördragsbrottsförfaranden som kommissionen anhängiggjort visar tydligt att folk inte känner till vilka rättigheter detta direktiv ger dem och att direktivets syften således inte uppnås.

J.  Kollektivavtalsparterna kan spela en viktig roll för ett framgångsrikt genomförande av utstationeringsdirektivet, och att stärka dels arbetsmarknadens parter och dels ett större gränsöverskridande samarbete över hela linjen bidrar därför väsentligt till att uppnå den eftersträvade likabehandlingen. I många länder är majoriteten av arbetstagarna dock inte fackligt organiserade och ofta är det just dessa arbetstagare som får minst information om sina rättigheter och skyldigheter.

K.  Det vore ändamålsenligt om arbetsmarknadens parter i de medlemsstater där direktivet genomförs avtalsvägen fick direkt tillgång till upplysningar om vilka företag som utstationerat arbetstagare, så att de kunde utöva den tillsyn som i andra medlemsstater kommer an på myndigheter som har tillgång till sådana upplysningar om företagen.

L.  I de fall där bilaterala och trilaterala avtal mellan medlemsstater och mellan arbetsmarknadens parter innebär ett ömsesidigt erkännande av gällande nationella arbetsmiljökrav och arbetsvillkor har man effektivt kunnat förhindra att nationella normer frångås, och detta har även förbättrat samarbetet mellan sambandskontoren och informationsutbytet mellan fackföreningar.

M.  Utstationeringsdirektivet behövs fortfarande med tanke på rättssäkerheten för de utstationerade arbetstagarna och de berörda företagen. Ett aktivt ställningstagande från kommissionens sida behövs för att samarbetet mellan medlemsstaterna, deras sambandskontor och arbetsmiljöinspektioner skall bli effektivare, framför allt som ett medel i kampen mot illojal konkurrens och social dumpning.

N.  Medlemsstaterna i EU-15 har i en preferensbestämmelse i anslutningsfördraget förbundit sig att inte behandla medborgare från de tio nya medlemsstaterna sämre än tredjelandsmedborgare i fråga om fri rörlighet. För att detta skall vara möjligt måste tredjelandsmedborgarens närvaro i landet vara känd för de behöriga myndigheterna. Om de utstationerade arbetstagarna från tredjeländer lagligen anställts av en tjänsteleverantör etablerad i någon medlemsstat får inte värdlandet pålägga dem några ytterligare villkor.

1.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen i sin vägledning erkänner såväl utstationeringsdirektivets sociala mål som värdlandets fulla ansvar för att genomföra det genom att garantera alla tillfälligt utstationerade arbetstagare skydd och värna om deras rättigheter under uppehållet i landet. Parlamentet konstaterar att kommissionen utövar påtryckningar på medlemsstaterna för att de skall ta på sig detta ansvar och värna om företagens rätt att tillhandahålla gränsöverskridande tjänster enligt artikel 49 i EG-fördraget.

2.  Europaparlamentet understryker att de svårigheter som aktualiseras vid tillämpningen av utstationeringsdirektivet delvis beror på att alla medlemsstater inte införlivat det med sin lagstiftning och uppmanar därför kommissionen att hålla parlamentet underrättat om fördragsbrottsförfarandena mot medlemsstater som inte uppfyllt sina skyldigheter. Parlamentet framhåller också att utstationeringsdirektivet är svårt att genomföra på grund av att vissa centrala begrepp såsom arbetstagare, minimilön och utläggning på underleverantörer tolkats olika, arbetstagare och små och medelstora företag har svårt att få tag på information och det är svårt att övervaka att direktivet efterlevs.

3.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen genom vägledningen vill åstadkomma ett bättre genomförande av utstationeringsdirektivet för att minska de hinder i medlemsstaterna som för närvarande allvarligt försvårar utstationering av arbetstagare i praktiken. Parlamentet noterar emellertid att kommissionen i sin rättsliga tolkning i vissa fall går bortom vad som har fastställts i EG-domstolens rättspraxis. Parlamentet konstaterar att kommissionen i slutsatserna till sin vägledning noterar att det behövs klarare kontrollåtgärder och bättre tillgång till information, men väntar sig att lämpliga åtgärder av tvingande karaktär för genomförandet av direktivet antas.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till direktiv om vilka villkor som skall gälla för besättningarna ombord på fartyg som sköter reguljära passagerartransporter samt trafik på färjelinjer mellan medlemsstaterna.

5.  Europaparlamentet konstaterar att en av de praktiska svårigheter som står i vägen för ett lyckat genomförande av utstationeringsdirektivet är frågan om dubbel utsändning och att det behövs en bättre samordning mellan medlemsstaterna och utvidgade anmälningsförfaranden för att motverka detta.

6.  Europaparlamentet noterar att kommissionen i sin vägledning fastställt att utstationeringsdirektivet inte har genomförts i praktiken i vissa medlemsstater och uppmanar kommissionen att vidta lämpliga åtgärder med anledning av detta.

Anställningsförhållanden och definition av "arbetstagare"

7.  Europaparlamentet instämmer i kommissionens konstaterande i vägledningen om att utstationeringsdirektivet inte är rätta stället att ta upp frågor som gäller den rättsliga ställningen för arbetstagare som arbetar som egenföretagare. Mot bakgrund av genomföranderapporterna drar parlamentet slutsatsen att falskt egenföretagande är en vanlig strategi för att kringgå minimikraven i artikel 3.1 i utstationeringsdirektivet.

8.  Med hänvisning till resultaten i Perulli-undersökningen om ekonomiskt beroende arbete/paraunderordnat (kvasiunderordnat) arbete uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att anpassa sina definitioner av "arbetstagare" så att tydlig åtskillnad görs mellan å ena sidan "företagare", vilket omfattar ekonomiskt oberoende företag som arbetar åt flera av varandra oberoende företag, och å andra sidan "arbetstagare", som i praktiken är organisatoriskt och ekonomiskt beroende och arbetar under uppsikt och mot ersättning.

9.  Europaparlamentet konstaterar att EG-domstolen vid flera tillfällen uppställt detaljerade kriterier som gör det möjligt att skilja mellan "arbetstagare" och "egenföretagare". Medlemsstaterna har rätt att själva fastslå den arbetsrättsliga ställningen, men kommissionen bör se till att åtskillnaden görs i enlighet med de riktlinjer som fastställts av EG-domstolen. Parlamentet uppmanar kommissionen att snabbt inleda förhandlingar med medlemsstaterna i syfte att skapa tydliga och enhetliga kriterier för om en person arbetsrättsligt skall räknas som "arbetstagare" eller "egenföretagare".

10.  Europaparlamentet påpekar att det för närvarande är både svårt och tidsödande att bevisa att en person som formellt är egenföretagare i själva verket är arbetstagare och att den utstationerade arbetstagaren kan ha hunnit utföra arbetet och återvända hem innan nödvändiga bevis tagits fram.

11.  Europaparlamentet anser att utbyte mellan medlemsstaternas arbetsmiljöinspektioner bör uppmuntras för att få till stånd ett samarbete som syftar till att bekämpa falskt egenföretagande, framför allt genom informationsutbyte.

12.  Europaparlamentet konstaterar att de mottagande medlemsstaterna enligt gällande rättspraxis har rätt att begära in sådana handlingar som behövs för att styrka att de anställningsvillkor som fastställs i utstationeringsdirektivet följs. Parlamentet anser att dessa handlingar inte bara bör omfatta tidrapporter eller arbetsmiljödokument, förutsatt att begäran är rimlig. Parlamentet noterar att den medlemsstat där företaget normalt har sin verksamhet förlagd (den utsändande staten) är skyldig att till värdlandet översända formulär E 101 som styrker att den utstationerade arbetstagaren är ansluten till socialförsäkringssystemet i den utsändande staten.

13.  Europaparlamentet konstaterar att olikheter i fråga om anställningsvillkoren kan uppstå i medlemsstater som inte infört några bestämmelser enligt artikel 3.9 i direktivet för att garantera att samma villkor gäller för utstationerade arbetstagare från bemanningsföretag som för arbetstagare från bemanningsföretag i den medlemsstat där arbetet utförs. Parlamentet uppmanar de berörda medlemsstaterna att vidta åtgärder för att få bort denna form av diskriminering.

Säkerställande av arbets- och anställningsvillkor enligt artikel 3 i utstationeringsdirektivet

14.  Europaparlamentet upprepar att utstationeringsdirektivet innefattar obligatoriska minimiföreskrifter i fråga om arbetarskydd och anställningsvillkor för utstationerade arbetstagare och inte hindrar medlemsstaterna från att tillämpa arbets- och anställningsvillkor som fastställts i kollektivavtal som förklarats vara allmänt bindande och inte heller från att föreskriva andra arbets- och anställningsvillkor i den mån de utgör bestämmelser som rör allmän ordning. Parlamentet motsätter sig att kommissionen gör en snäv tolkning av begreppet "bestämmelser som rör allmän ordning (ordre public)", framför allt i samband med att bestämmelserna i Romkonventionen av den 19 juni 1980 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser överförs i en förordning (KOM (2005)0650).

15.  Europaparlamentet konstaterar att fackföreningar i många medlemsstater har en roll som avtalspart och att kommissionen i en rättegång i EG-domstolen(13) har klargjort att den särskilda formen för vissa nordiska kollektivavtal är förenlig med EG-fördraget och utstationeringsdirektivet.

16.  För att säkerställa tillämpningen av utstationeringsdirektivet är det enligt Europaparlamentet nödvändigt att ha tillgång till en person som kan agera som representant för det utsändande företaget så att bestämmelserna och villkoren i utstationeringsdirektivet skall kunna genomföras.

17.  Europaparlamentet påpekar att om det inte finns några speciella kollektivavtal i den mening som avses i artikel 3.8 i direktivet om utstationering av arbetstagare, gäller de arbets- och anställningsvillkor, inklusive krav på minimilön, som fastställs i nationell lagstiftning.

18.  Europaparlamentet konstaterar att alla åtgärder som tjänar till att informera arbetstagarna om deras rättigheter, inklusive den lön de har rätt till, bidrar till ett framgångsrikt genomförande av utstationeringsdirektivet och anser att alla berörda parter snarast bör få bättre information och göras mer medvetna om de rättigheter och förmåner som följer av direktivet. Parlamentet uppmanar kommissionen att aktivt stödja dessa åtgärder och välkomnar därför kommissionens initiativ till en webbplats med information om utsändning, med direkta länkar till nationell lagstiftning om utsändning. Parlamentet påpekar att informationen bör finnas tillgänglig på alla relevanta språk.

19.  Europaparlamentet anser att ett effektivt genomförande av utstationeringsdirektivet inte uppnås med hjälp av en omfattande byråkrati, utan i stället genom ökad upplysning och enkla förfaranden så att folk får veta vilka rättigheter de har. Parlamentet uppmanar därför Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound) i Dublin att ta fram riktlinjer för bästa praxis för utarbetandet av information till arbetsgivare och arbetstagare.

20.  Europaparlamentet understryker vikten av att de mottagande medlemsstaterna får ha kvar sin rätt att själva fastställa minimilönerna enligt artikel 3.1 i utstationeringsdirektivet, men uppmanar de medlemsstater där minimilönerna fastställs genom kollektivavtal att göra det lättare för företag som tänker etablera sig i en annan medlemsstat att få information om minimilönenivåerna.

21.  Europaparlamentet beklagar att olika instanser, både på det europeiska och det nationella planet, inte samarbetar tillräckligt bra med arbetsmarknadens parter inom olika branscher, vilka spelar en mycket viktig roll, och hoppas att kommissionen skall stimulera samarbetet mellan de nationella sambandskontoren och de berörda arbetsmarknadsparterna inom olika branscher. På det europeiska planet behövs det ofrånkomligen ett samarbete i sakfrågor mellan å ena sidan kommissionens tjänstegrenar, bland dem också expertgruppen, och å andra sidan arbetsmarknadens parter inom olika branscher.

22.  Europaparlamentet efterlyser effektiva åtgärder till skydd för arbetstagare som anmäler brott mot deras rättigheter på arbetsplatsen.

23.  Europaparlamentet konstaterar att medlemskap i semesterkassa inom ramen för tillämpliga kollektivavtal i vissa medlemsstater innebär ett extra skydd för den utstationerade arbetstagaren och att det enligt EG-domstolens dom i målet Finalarte är rimligt att kräva direkt betalning till arbetstagaren, vilket innebär att det utstationerande företaget kan åläggas att betala avgift till semesterkassan, som också skall stå öppen för de utstationerade arbetstagarna så att dessa också kan utnyttja denna. Parlamentet anser att de utstationerade arbetstagarna skall informeras utförligt om bestämmelserna för sådana semesterkassor.

24.  Europaparlamentet noterar att arbetsmarknadens parter inom olika sektorer utvecklat informationsverktyg som förklarar vilka villkor som gäller för utstationerade arbetstagare. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja insamlandet av sådan information inom andra delar av näringslivet för att göra det lättare både för arbetstagare och anställda att få tag på denna väsentliga information och samtidigt förbättra efterlevnaden av utstationeringsdirektivet.

25.  Europaparlamentet framhåller att sakkunniga nu håller på att ta fram faktablad som handlar om olika länder och kommer att berika kommissionens vägledning och rekommenderar att kommissionen i sitt dokument oinskränkt skall beakta dessa bidrag för att på så sätt överbrygga informationsklyftan.

26.  Europaparlamentet konstaterar att offentliga myndigheter har ett klart och tydligt ansvar och väsentligt måste bidra till att förhindra illojal konkurrens genom att endast överlåta arbeten på företag som följer alla de regler som gäller i värdlandet med avseende på artikel 3 i utstationeringsdirektivet. Parlamentet hänvisar i detta sammanhang till artikel 55 i försörjningsdirektivet(14), enligt vilket upphandlande myndigheter får begära in uppgifter om anställningsskydd och arbetsvillkor om ett anbud är ovanligt lågt med hänsyn till de varor, arbeten eller tjänster som erbjuds.

27.  Europaparlamentet anser att både företagen som stationerar ut arbetstagare och huvudentreprenörerna, när uppdrag läggs ut på utstationerade underleverantörer, måste betraktas som gemensamt ansvariga för arbetstagarnas levnadsförhållanden i värdlandet, för att det skall gå att garantera att dessa förhållanden är anständiga.

28.  Europaparlamentet åberopar målet Wolff & Müller, i vilket EG-domstolen slog fast att reglerna om huvudentreprenörens ansvar bidrar till att säkerställa arbetarskyddet och därför är ett oavvisligt skäl i det allmännas intresse. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som fortfarande inte har någon sådan nationell lagstiftning att så snart som möjligt införa denna. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta bestämmelser om det gemensamma och solidariska ansvaret för de huvudsakliga företagen, för att man på det sättet skall kunna komma till rätta med missförhållanden i samband med gränsöverskridande utläggning på underleverantörer och se till att den inre marknaden för alla företag kännetecknas av insyn och konkurrens.

Säkerställa effektiv kontroll

29.  Europaparlamentet konstaterar att de nationella myndigheterna enligt gällande rättspraxis får vidta lämpliga åtgärder för att övervaka att de minimikrav som fastställs i artikel 3 i utstationeringsdirektivet följs. Parlamentet stöder kommissionens slutsats om att den mottagande medlemsstaten bör kunna ställa krav på att tjänsteleverantören lämnar in en anmälan för att det skall kunna bekräftas att reglerna för anställningsvillkoren följs.

30.  Europaparlamentet anser att en gemensam insats för att kontrollera att reglerna följs har väsentliga administrativa fördelar jämfört med bilaterala kontakter mellan medlemsstaterna och uppmanar därför kommissionen att samordna medlemsstaternas insatser för att kontrollera att värdlandets företag följer direktivet.

31.  Europaparlamentet konstaterar att kännbara sanktioner är nödvändiga om de åtgärder som föreskrivs i artikel 5 i utstationeringsdirektivet skall bli verkningsfulla. Detta innebär att besked om bötesstraff måste kunna tillställas en enligt nationell lagstiftning behörig företrädare för företaget. Inom ramen för ömsesidigt erkännande av straff kan bötesstraff nämligen bara verkställas om åtalet väckts enligt korrekt förfarande i värdlandet.

32.  Europaparlamentet noterar kommissionens iakttagelse om att de nationella sambandskontoren inte fungerar effektivt samt att det är en av de grundläggande prioriteringarna för kommissionen och medlemsstaterna att få dessa kontor att fungera och att både kommissionen och medlemsstaterna har ansvar för detta.

33.  Europaparlamentet stöder till fullo kommissionens uppmaning till medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att ge sina sambandskontor och tillsynsmyndigheter den utrustning och de resurser de behöver för att effektivt kunna svara på förfrågningar om information och samarbete. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka det gränsöverskridande samarbetet mellan tillsynsmyndigheterna och uppmanar kommissionen att aktivt stödja ett nära samarbete mellan medlemsstaterna genom att förbättra den information som finns utlagd på kommissionens webbplats och inrätta en obligatorisk kontakt mellan utstationerade arbetstagare och arbetsmarknadens parter i värdlandet samt så småningom skapa en permanent europeisk struktur för gränsöverskridande samarbete.

34.  Europaparlamentet noterar att kommissionen inom de närmaste tolv månaderna efter att den antagit ovannämnda vägledning kommer att anta en rapport med en beskrivning av situationen i varje medlemsstat avseende alla aspekter som tagits upp i vägledningen, så att framstegen på detta område kan bedömas. Parlamentet insisterar på att denna rapport även bör innefatta det arbete som gjorts för att lösa de juridiska frågor som omnämnts i kommissionens enheters rapport om genomförandet av utstationeringsdirektivet och anhåller om att vederbörligen höras om denna rapport för att besluta om huruvida det behövs en översyn av direktivet.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vartannat år förse parlamentet och rådet med konkreta uppgifter om hur utstationeringsdirektivet genomförts nationellt och därvid koncentrera sig på fall av brott mot direktivet.

o
o   o

36.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

(1) EGT L 18, 21.1.1997, s. 1 (2) EUT C 92 E, 16.4.2004, s. 404. (3) EUT L 76, 22.3.2005, s. 16. (4) REG 1994, s. I-3803. (5) REG 1999, s. I-8453. (6) REG 2001, s. I-7831. (7) REG 2002, s. I-1425. (8) REG 2004, s. I-9553. (9) REG 2004, s. I-10191. (10) REG 2006, s. I-885. (11) EGT L 288, 18.10.1991, s. 32. (12) Antagna texter, P6_TA(2006)0061. (13) Anhängigt mål C-341/05, Laval. (14) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (EUT L 134, 30.4.2004, s. 114).

Europaparlamentets resolution om Europeiska centralbankens årsrapport för 2005 (2006/2206(INI))

P6_TA(2006)0464 A6-0349/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Europeiska centralbankens årsrapport för 2005,

–   med beaktande av artikel 113 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 15 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken,

–   med beaktande av sin resolution av den 2 april 1998 om demokratisk insyn i den tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen(1),

–   med beaktande av sin omröstning den 5 juli 2005 genom vilken förslaget till resolution om Europeiska centralbankens årsrapport för 2004 förkastades(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 4 april 2006 om situationen för Europas ekonomi: förslag till betänkande om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken 2006(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 17 maj 2006 om de offentliga finanserna i den ekonomiska och monetära unionen (EMU)(4),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 juli 2006 om årets bedömning av euroområdet (KOM(2006)0392),

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 13 mars 2003 om rekommendationen från Europeiska centralbanken om ett förslag till rådets beslut om ändring av artikel 10.2 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2006 om den internationella valutafondens strategiska översyn(6),

–   med beaktande av Europeiska centralbankens rapport om finansiell stabilitet och finansiell integration inom euroområdet,

–   med beaktande av skrivelsen av den 5 maj 2006 från ordföranden för utskottet för ekonomi och valutafrågor till dåvarande ordföranden för ecofinrådet om utnämningsförfarandet för Europeiska centralbankens direktion,

–   med beaktande av eurosystemets ekonomiska prognoser från juni 2006,

–   med beaktande av artikel 106 och artikel 112.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0349/2006), och av följande skäl:

A.  Europeiska centralbanken (ECB) och Europeiska centralbankssystemet (ECBS) är fullständigt självständiga.

B.  ECB:s och ECBS:s huvudmål är att upprätthålla prisstabiliteten och att stödja gemenskapens allmänna ekonomiska politik, enligt vad som sägs i artikel 2 i EG-fördraget. I artikel 105 i EG-fördraget fastslås att penningpolitiken "utan att åsidosätta detta mål" (prisstabiliteten) skall bidra till gemenskapens mål.

C.  Bruttonationalprodukten (BNP) i euroområdet ökade med 1,4 procent under 2005, vilket innebär en tillbakagång jämfört med tillväxten på 1,8 procent under 2004, medan inflationen inom euroområdet blev +2,2 procent vilket ligger nära nivån för 2004 på +2,1 procent.

D.  Medlemsstaterna kunde inte i samma utsträckning utnyttja den starka globala tillväxten 2005. Detta beror bland annat på stigande oljepriser och ogynnsam utveckling av växelkurserna som fick euron att stiga till över 1,17 USD i december 2005 (jämfört med den högsta noteringen i december 2004 på 1,36 USD). Tillväxtprognoserna visar på en viss ekonomisk återhämtning, och kommissionens prognoser förutspår en tillväxt med 2,5 procent 2006 och mellan 1,3 och 2,3 procent 2007 samt en inflation på något över 2 procent.

E.  Efter att under två och ett halvt år ha hållit styrräntorna konstanta på 2 procent höjde ECB-rådet dem successivt med 25 punkter den 1 december 2005, den 2 mars, 8 juni, 3 augusti och 5 oktober 2006. Räntorna ligger kvar på en låg nivå i både nominella och reala termer.

F.  Det finns för närvarande flera kandidater till ledande befattningar vid Internationella valutafonden, WTO och OECD, med undantag av Världsbanken, vilket inte inverkar negativt på kandidaternas framtida karriär.

G.  Flera centralbanker i tredje land har under de senaste månaderna meddelat att de avser att öka den del av valutareserverna som hålls i euro.

H.  De globala obalanserna ökade under 2005, vilket huvudsakligen berodde på att underskottet i Förenta staternas betalningsbalans ökade med 6,4 procent av BNP.

I.  ECB:s årsräkenskaper för 2005 visar ett nollresultat netto beroende på att det totala resultatet har använts till avsättningar.

J.  ECB spelar en nyckelroll för att det europeiska växelkurssamarbetets (ERM II) skall fungera väl och för kampen mot inflationen.

K.  Parlamentet önskar bidra till att stärka ECB:s roll och internationella auktoritet på den internationella arenan.

Den ekonomiska och monetära utvecklingen

1.  Europaparlamentet understryker att den ekonomiska återhämtningen karaktäriseras av en årlig tillväxt på 2,5 procent i real BNP och ett tillskott till den inhemska efterfrågan med 2,1 procent under andra kvartalet 2006. Parlamentet noterar att den senaste tidens ekonomiska tillväxt understöds genom nationella reformer och investeringsprogram på arbets- finans- och varumarknaderna. Parlamentet anser att varje räntehöjning måste genomföras med försiktighet för att inte äventyra den ekonomiska tillväxten. Parlamentet fäster uppmärksamheten vid de risker som växelkursutvecklingen för euron och utvecklingen av oljepriset medför; faktorer som medverkat till den svaga tillväxten under 2005. Parlamentet berömmer ECB för att ha koncentrerat sig på sitt viktigaste mål; att upprätthålla prisstabiliteten. Parlamentet anser därför att ECB har agerat riktigt i samband med den ekonomiska och finansiella utvecklingen under 2005 genom att höja sin ränta efter att inflationen hade nått en topp på 2,6 procent i september 2005.

2.  Europaparlamentet betonar att ECB dock måste vara medveten om den risk som en fortsatt höjning av räntan i samband med den ekonomiska återhämtning som skett nyligen innebär för tillväxten. Parlamentet påpekar att medlemsstaterna måste vidta nödvändiga strukturella reformer och investeringsprogram för att stötta den ekonomiska återhämtningen. Parlamentet anser att räntepolitiken påverkas av den framgång som arbetet med att förbättra de offentliga finanserna i medlemsstaterna har haft.

3.  Europaparlamentet noterar att räntenivåerna på 2 procent har varit historiskt låga under perioden 2003–2005 för att understödja den ekonomiska återhämtningen. Parlamentet uppmanar ECB att fortsätta att uppfylla sina skyldigheter genom sin politik för att säkerställa en solid förankring av de medel- och långfristiga inflationsförväntningarna på nivåer som är förenliga med prisstabilitet. Parlamentet betonar att ECB fortsättningsvis uppmärksamt bör bevaka oljepriserna, fastighetspriserna och de ännu rådande likviditetsöverskotten.

4.  Europaparlamentet konstaterar att fortsatt konsolidering i medlemsstaterna är ett nödvändigt villkor för att man skall kunna skapa en grund för hållbar tillväxt, men att man inte får försumma att samtidigt investera i ett samhälle som klarar av framtidens utmaningar. Den senaste globala ekonomiska prognosen från IMF stöder denna uppfattning. För att förankra grundförutsättningarna för en hållbar tillväxt är det fortfarande avgörande med ytterligare reformåtgärder i euroområdets medlemsstater.

5.  Europaparlamentet observerar att det i slutet av 2001 och i början av 2003 förekom liknande signaler som idag när det gäller ekonomisk återhämtning, men att dessa inte ledde till uthållig tillväxt. Parlamentet noterar att kommissionens och Eurosystemets prognoser förutspår en svag återhämtning under 2006, åtföljd av en nedgång under 2007. Europaparlamentet anser att varje förbättring av tillväxtmöjligheterna i euroområdet beror av strukturreformer och noggrant genomförda investeringsprogram i medlemsstaterna. Parlamentet är medvetet om att konkurrensen på EU:s marknader och högkvalitativa arbetstillfällen är pådrivande krafter för ekonomisk tillväxt och att deras inverkan på effektivitetsvinster och innovationer inte bör hindras. Parlamentet noterar den senaste ekonomiska återhämtningen under 2006 och framhåller att medlemsstaterna bättre bör utnyttja denna positiva situation till att i större utsträckning konsolidera sina budgetar.

6.  Europaparlamentet anser att en förbättring av tillväxtmöjligheterna i euroområdet måste vila på ett fortsatt konsekvent genomförande av reformagendan. Dit hör under alla omständigheter att göra de sociala trygghetssystemen stabila i framtiden, med tanke på den demografiska utvecklingen. Mot denna bakgrund är det fortsatt viktigt med den europeiska makroekonomiska dialogen för att utarbeta riktmärken för de nationella reformagendorna samt en välbalanserad makroekonomisk politik. I detta sammanhang är det viktigt att ECB slår vakt om sin självständighet.

7.  7 Europaparlamentet anser att skillnaderna i euroområdet, där det under 2005 förekom klyftor på 4,5 procent när det gäller tillväxt och 2,7 procent när det gäller inflation, på lång sikt utgör en betydande risk för EMU.

8.  Europaparlamentet noterar den ökande risken för justeringar av fastighetspriserna som svar på den snabba och ohållbara prisökningen de senaste åren. Parlamentet begär att ECB förtydligar sin politik avseende utvecklingen av priserna för tillgångar, inklusive fastigheter. Parlamentet anser att en tydligare ståndpunkt på lång sikt skulle bidra till att undvika uppkomsten av spekulationsbubblor.

9.  Europaparlamentet välkomnar Cyperns, Lettlands och Maltas anslutning till ERM II den 29 april 2005, liksom Slovakiens anslutning den 25 november 2005. Parlamentet stöder införandet av euron i alla medlemsstater. Parlamentet anser att man i samband med konvergenskriteriernas uppfyllande bör ägna adekvat uppmärksamhet åt noggrannheten och trovärdigheten beträffande medlemsstaternas statistik. Parlamentet uppmanar övriga medlemsstater att utan dröjsmål vida åtgärder för att också uppfylla kriterierna för tillträde till euroområdet.

10.  Europaparlamentet konstaterar att penningpolitikens överföringsmekanismer skiftar mellan euroområdets medlemsstater, då vissa länder i synnerhet är mer reaktiva på grund av att skuldsättning med rörlig ränta dominerar. Parlamentet uppmanar ECB och kommissionen att lägga fram en tydlig analys av dessa skillnader och eventuella förbättringar som kan göras för att underlätta genomförandet av penningpolitiken. Endast om "enhet genom mångfald" blir accepterat som ledande princip både socialt och ekonomiskt kan chanserna för förnyelse öka i Europa.

11.  Europaparlamentet betonar riskerna med snabba justeringar som svar på internationella obalanser, då detta kan resultera i en uppvärdering av euron gentemot dollarn. Parlamentet uppmanar Eurogruppen, rådet och ECB att stärka samordningen av sina åtgärder på växelkurspolitikens område.

12.  Europaparlamentet noterar att ECB är positiv till att förstärka stabilitets- och tillväxtpaktens preventiva del, men har också vid upprepade tillfällen intagit en kritisk hållning till en eventuell uppmjukning av paktens korrektiva del; en hållning som stämmer överens med alla andra centralbankers inom euroområdet, av vilka somliga har uttalat stark kritik i detta sammanhang.

Penningpolitik

13.  Europaparlamentet anser att det behövs mer klarhet och konsistens i den penningpolitik som ECB bedriver, särskilt när det gäller att fastställa den relativa betydelsen av och förhållandet mellan de två hörnstenarna för politiken, d.v.s. penningmängden (M3) och all annan relevant information om framtida inflationsförändringar. Parlamentet anser att klara och tydliga bestämmelser för hur dessa hörnstenar påverkar operationella penningpolitiska beslut skulle göra ECB:s politik mer förutsägbar och effektiv.

14.  Europaparlamentet uppmanar ECB att agera med tanke på det fortsatt höga värdet på penningmängden M3 (8,8 procent i maj 2006 jämfört med 7,4 procent i december 2005) i jämförelse med det långfristiga referensvärdet på 4,5 procent. Parlamentet framhåller särskilt den stora ökningen av sedlar och mynt i omlopp samt inlåningen över natten. Parlamentet oroar sig för att dessa ökningar inte är hållbara på lång sikt. Parlamentet uppmanar ECB att noggrant undersöka utvecklingen på hypoteksmarknaden och lån i samband med företagsköp/företagssammanslagningar och deras eventuella inverkan på systemrisker, konsumentförtroendet och ränteutvecklingen.

Finansiell stabilitet och finansiell integration

15.  Europaparlamentet välkomnar offentliggörandet av ECB:s första rapport om euroområdets finansiella integration, som är nödvändig både för att få ut information om den monetära politiken och för den finansiella stabiliteten. Parlamentet noterar att enligt ECB kräver den finansiella integrationen en integrering av de finansiella marknadernas infrastrukturer, särskilt systemen för avvecklingstjänster. Parlamentet noterar ECB:s avsikt att skapa en infrastruktur för avvecklingstjänster. Parlamentet konstaterar att tills denna infrastruktur eventuellt införs, måste ECB införa en förvaltningsmodell.

16.  Europaparlamentet fördömer det faktum att ECB tog kontakt med Europeiska värdepapperstillsynskommittén (CESR) angående nivå 2-åtgärder redan innan lagstiftaren hade börjat agera.

17.  Europaparlamentet delar de farhågor som ECB ger uttryck för beträffande hedgefonder och uppmanar ECB att genomföra ytterligare analyser inom detta område.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fästa större uppmärksamhet vid de effekter som finansmarknadernas beteende får för den makroekonomiska situationen i euroområdet.

19.  Europaparlamentet noterar de risker som gränsöverskridande företagssammanslagningar kan medföra för finansmarknadernas stabilitet. Parlamentet uppmanar därför ECB att genomföra en analys med särskilt fokus på långivare i sista hand ("lender of last resort") och att presentera motsvarande analyser vid den monetära dialogen 2007.

20.  Europaparlamentet ser fram mot införandet av det integrerade systemet Target II som kommer att förbättra likviditetsstyrningen inom hela Europeiska centralbankssystemet och medföra väsentliga effektivitetsvinster. Parlamentet uppmanar med kraft ESCB att utarbeta en komplett, transparent och solid rättslig ram för Target II:s framtida funktion.

21.  Europaparlamentet beklagar att varken ECB eller rådet har ansett det vara lämpligt att informera parlamentet om samförståndsavtalet om hantering av finansiella kriser.

Eurons externa roll

22.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på samordning då euroområdet företräds i internationella finansinstitut, för att värna om dess intressen med en kraft som står i proportion till dess ekonomiska betydelse.

23.  Europaparlamentet noterar med intresse att flera centralbanker har meddelat att de kommer att öka den del av reserverna som hålls i euro. Parlamentet uppmanar ECB att noggrant övervaka dessa åtgärder och inom ramen för sin årsrapport om eurons internationella roll kvantifiera och analysera effekterna av detta, särskilt för växelkursen.

Sedlar

24.  Europaparlamentet konstaterar att värdet av eurosedlar i cirkulation har fortsatt att öka i snabb takt, för att hamna på en nivå på +12,5 procent 2005. Parlamentet noterar att denna fortsatta ökning främst utgörs av sedlar med höga valörer, särskilt sedlar på 500 EUR, som har ökat i antal med 20,9 procent. Parlamentet uppmanar ECB att undersöka orsakerna till denna påtagliga ökning samt analysera de transaktioner som utförs i dessa valörer och efterfrågan per land, så att de risker som skulle kunna vara förknippade med detta kan upptäckas.

25.  Europaparlamentet anser att den första generationens sedlar, som saknar återgivningar av levande varelser, landskap eller monument, bidrar till att ge en kall bild av det monetära samarbetet och till att européerna distanserar sig från euron. ECB uppmanas att på den andra generationens sedlar ha levande varelser, landskap och europeiska mänskliga verk eller kända europeiska personer, om vilka det råder samförstånd. ECB uppmanas att lägga fram sina åsikter om detta för parlamentet.

Demokratisk kontroll

26.  Europaparlamentet välkomnar ECB:s tydliga engagemang för en ratificering av konstitutionsförslaget som innehåller en uppräkning av de viktigaste delarna i det politiska ramverket för EMU inom både den monetära pelaren och den ekonomiska och skatteanknutna pelaren. Parlamentet betonar att ratifikationsprocessen inte betyder något för hur den monetära unionen fungerar och inte påverkar eurons stabilitet. Parlamentet uppmanar ECB att fortsätta att säkerställa eurons trovärdighet och att se till att det råder prisstabilitet, vilket är en förutsättning för en makroekonomisk miljö utan inflation som ger ekonomisk tillväxt och skapar arbetstillfällen.

27.  Europaparlamentet anser att ECB:s självständighet, inklusive utnämningsförfarandet för ledamöter av direktionen, har visat sin styrka. Parlamentet betonar att det i artikel 112.2 b i EG-fördraget slås fast att ECB:s direktionsledamöter skall väljas bland personer vars auktoritet och yrkeserfarenhet inom den finansiella sektorn är allmänt erkända, och understryker att deras nationalitet inte skall spela någon roll och att de även fortsättningsvis skall bedömas enligt de stränga kriterierna i fördraget, t.ex. vad avser kvalifikationer Parlamentet anser det viktigt att personer med olika bakgrund finns representerade i direktionen, så att efterhandskontrollen av ECB kan ske på ett effektivt sätt. Parlamentet anser att den demokratiska förhandsansvaret och öppenheten skulle förbättras om rådet utvärderade flera potentiella kandidater och om den kandidat som rådet föreslår därefter blev föremål för en omröstning om godkännande i parlamentet.

28.  Europaparlamentet uppmanar rådet att fortsätta med utnämningsförfarandet för ledamöter av direktionen. Parlamentet betonar att man är villig att tillsammans med övriga institutioner undersöka vilka förbättringar som är möjliga före nästa förnyelse av direktionen 2010.

29.  Europaparlamentet anser att den monetära dialogen mellan parlamentet och ECB utgör en framgång som man bör bygga vidare på. Parlamentet understryker att ansvarsutkrävandet i efterhand av ECB är ett grundläggande villkor för förtroendet och därmed för stabiliteten på finansmarknaderna. Parlamentet påpekar att det är viktigt att säkerställa samstämmigheten mellan direktionen och ECB-rådet vid kommunikation med omvärlden. Parlamentet understödjer en målinriktad informationspolicy hos ECB gentemot parlamentet, rådet och kommissionen. Parlamentet betonar med eftertryck att kraven på en bättre kommunikationspolicy inom ECB endast måste ses mot bakgrund av att ECB:s och dess organs självständighet samtidigt måste skyddas. Parlamentet förnyar dock sin fordran avseende offentliggörandet av en årlig översikt över rådande tendenser, inte endast per land utan också regional och gränsöverskridande, av samma typ som USA:s centralbanks "Beige book", som skulle ge ECB möjlighet att påverka debatten om produktivitetstrender och prognoserna för pris- och löneutvecklingen. Parlamentet uppmanar med kraft ECB att undersöka möjligheten att offentliggöra kortfattade mötesprotokoll.

30.  Europaparlamentet understryker att ECB:s trovärdighet också beror av en hög grad av insyn i bankens beslutsprocesser. Parlamentet upprepar sin begäran om ett snabbt offentliggörande, efter varje sammanträde med ECB-rådet, av ett kortfattat mötesprotokoll varav argumenten för och emot varje förslag sam skälen till att besluten fattades framgår. Parlamentet insisterar på att denna information inte skall ersätta den information som ECB:s ordförande ger omedelbart efter att man fattat monetära beslut, vilket ger observatörer och marknadsaktörer ovärderliga och snabba upplysningar. Parlamentet anser att denna öppenhet är viktig eftersom marknaden på detta sätt bättre kan förstå ECB:s penningpolitik.

31.  Europaparlamentet understryker att ECB:s trovärdighet också beror av en hög grad av insyn i bankens beslutsprocesser. Parlamentet upprepar sin begäran om ett snabbt offentliggörande, efter varje sammanträde med ECB-rådet, av ett kortfattat mötesprotokoll varav argumenten för och emot varje förslag samt skälen till att besluten fattades, och om detta gjordes enhälligt eller inte, framgår. Parlamentet insisterar på att denna information inte skall ersätta den information som ECB:s ordförande ger omedelbart efter att man fattat monetära beslut, vilket ger observatörer och marknadsaktörer ovärderliga och snabba upplysningar. Parlamentet anser att denna öppenhet är viktig eftersom marknaden på detta sätt bättre kan förstå ECB:s penningpolitik.

32.  Europaparlamentet uppmanar ECB att inom ramen för sin kommunikationsstrategi fästa större vikt vid de utfrågningar som parlamentets utskott med ansvar för ekonomi och valutafrågor genomför med ECB:s ordförande.

ECB:s förvaltning

33.  Europaparlamentet konstaterar att ECB:s personalstyrka har växt kraftigt sedan 1999, nämligen med 86 procent under perioden i fråga. Parlamentet konstaterar att ECB under några månader 2005 tillfälligt frös personalstyrkan men att bankens personalstyrka trots allt ökade med 3,5 procent under 2005. Parlamentet noterar att ECB framhåller sin vilja att förbättra den interna effektiviteten. Parlamentet anser att detta är ett lovvärt mål och önskar att det konkretiseras på ett varaktigt sätt, särskilt genom en långsiktig stabilisering av personalstyrkan.

34.  Europaparlamentet betonar den vikt som ECB och de nationella centralbankerna bör fästa vid dialogkvaliteten, informationens transparens och erkännandet av fackföreningsaspekten i samband med personalkommitténs sammanträden.

35.  Europaparlamentet anser att ett deltagande från personalens och fackföreningarnas sida i sådana beslut som berör dem och en social dialog på hög nivå kommer att bidra till att skapa en gemensam kultur inom ramen för Eurosystemet och ECBS.

36.  Europaparlamentet konstaterar att ECB:s resultat på 992 000 000 EUR 2005 helt och hållet har avsatts för att täcka risker i samband med växelkursen, räntan och fluktuationer i guldpriset, vilket netto resulterat i ett nollresultat. Parlamentet noterar att nivån på denna avsättning kommer att ses över årligen. Parlamentet konstaterar samtidigt att byggkostnaderna för ECB:s nya huvudkontor uppskattas till 850 000 000 EUR. Parlamentet uppmanar ECB att klargöra sina mål avseende egna medel och avsättningar samt införa en budgetpolicy som både på ett tillfredsställande sätt täcker de risker som banken är utsatt för och möjliggör ett tillfredsställande ekonomiskt resultat.

o
o   o

37.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Eurogruppens ordförande, rådet, kommissionen och Europeiska centralbanken.

(1) EGT C 138, 4.5.1998, s. 177. (2) EUT C 157 E, 6.7.2006, s. 19. (3) Antagna texter, 4.4.2006, P6_TA(2006)0124. (4) Antagna texter, 17.5.2006, P6_TA(2006)0214. (5) EUT C 61 E, 10.3.2004, s. 374. (6) Antagna texter, 14.3.2006, P6_TA(2006)0076.

Europaparlamentets resolution om Tibet

P6_TA(2006)0465 RC-B6-0555/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Tibet och situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina,

–   med beaktande av sin resolution av den 7 september 2006 om förbindelserna mellan EU och Kina(1),

–   med beaktande av de bristande framstegen i dialogen om mänskliga rättigheter mellan Europeiska unionen och Kina,

–   med beaktande av de grundläggande principer för användning av våld och skjutvapen av personal vid brottsbekämpande myndigheter, vilka antogs vid FN-kongressen om brottsbekämpning och behandling av brottslingar, som hölls i Havanna, Kuba, den 27 augusti till den 7 september 1990.

–   med beaktande av FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter,

–   med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter,

–   med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 30 september 2006 försökte över sjuttio tibetaner gå över glaciären vid Nangpa-passet i Himalaya i Tibet, omkring två timmars vandring från den nepalesiska gränsen, för att söka asyl som flyktingar i Nepal.

B.  I strid mot internationell rätt öppnade de kinesiska väpnade polisstyrkorna eld mot dessa obeväpnade civila tibetaner, inklusive kvinnor och barn. Videoupptagningar och foton visar att den tibetanska gruppen rörde sig sakta bort från de skjutande kinesiska styrkorna. Tibetanerna närmade sig inte de kinesiska styrkorna och utgjorde inte ett hot mot dem.

C.  Kelsang Namtso, en sjuttonårig nunna, dödades under de kinesiska polisstyrkornas beskjutning. Enligt obekräftade uppgifter från ögonvittnen dödades flera personer. En grupp tibetaner, även barn, arresterades sedan de fortsatt sin flykt.

D.  Den kinesiska statliga nyhetsbyrån Xinhua har rapporterat om en incident i regionen och kallat det inträffade för självförsvar, trots att det finns bilder och videoupptagningar som visar det motsatta. De kinesiska myndigheterna har hittills inte officiellt erkänt att incidenten vid Nangpa-passet inträffat eller att någon människa dödades av kinesiska styrkor.

E.  I september 2002 återupprättades formella förbindelser mellan de kinesiska myndigheterna och Dalai Lamas företrädare för att försöka återskapa ömsesidigt förtroende och tillit.

F.  Trots dessa kontakter och den betydelse de kinesiska centralmyndigheterna tillmäter mötena, har det under de senaste åren begåtts flera fall av övergrepp och kränkningar av de mänskliga rättigheterna mot den tibetanska befolkningen, och framför allt mot tibetanska munkar.

1.  Europaparlamentet fördömer de kinesiska väpnade polisstyrkornas överdrivna användning av våld som innebar att de sköt mot värnlösa civila tibetaner, inklusive barn.

2.  Europaparlamentet fördömer med kraft dödandet av en obeväpnad civilperson, som var under 18 år och därför enligt internationell rätt betraktas som ett barn.

3.  Europaparlamentet är bestört över att de civila tibetanerna, varav nio är barn, satts i fängelse.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de kinesiska myndigheterna att garantera att de tibetaner som fängslats i samband med incidenten inte kommer att utsättas för övergrepp i fängelset och att internationella mänskliga rättigheter och humanitära rättsnormer respekteras.

5.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de kinesiska myndigheterna att omedelbart frisläppa alla barn som fängslats efter incidenten.

6.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de kinesiska myndigheterna att göra en fullständig utredning av vad som inträffade vid Nangpa-passet och att se till att de ansvariga för brott som begåtts ställs inför rätta.

7.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att genom sina beskickningar i Nepal noggrant övervaka situationen för de tibetaner inom gruppen som nådde fram till Nepal, och att framföra kraftfulla protester till de kinesiska myndigheterna i denna fråga i samband med EU:s och Kinas dialog om de mänskliga rättigheterna.

8.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att på nytt klargöra att det endast är en dialog mellan regeringen i Folkrepubliken Kina och Dalai Lamas företrädare som kan bidra till en fredlig och hållbar lösning för Tibet som båda sidor kan godta.

9.  Europaparlamentet uppmanar regeringen i Folkrepubliken Kina att fortsätta dialogen med Dalai Lamas företrädare i syfte att förbättra respekten för religiösa, kulturella, språkliga och politiska rättigheter i den autonoma regionen Tibet.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, FN:s generalsekreterare och regeringen i Folkrepubliken Kina.

(1) Antagna texter, P6_TA(2006)0346.

Europaparlamentets resolution om rättegången mot Ríos Montt

P6_TA(2006)0466 RC-B6-0554/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Guatemala av den 18 maj 2000(1), 14 juni 2001(2), 11 april 2002(3), 10 april 2003(4) och 7 juli 2005(5),

–   med beaktande av Internationella brottmålsdomstolens stadga, konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

–   med beaktande av sitt bestämda och konstanta engagemang för att säkerställa respekten för fredsavtalen och de mänskliga rättigheterna i Guatemala,

–   med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Enligt anklagelserna om brott mot mänskligheten och folkmord under den väpnade konflikten i Guatemala tillhörde 83 procent av offren för konflikten den etniska gruppen maya, 200 000 personer mördades, 45 000 blev föremål för tvångsförsvinnanden, 10 procent av befolkningen fördrevs och hela inhemska befolkningsgrupper utrotades. Dessa händelser får inte förbli ostraffade, vilket också sedan tidigare betonats av Europaparlamentet.

B.  De personer som anklagas för att ha planerat och utfört ovannämnda brott har aldrig ställts inför rätta och vissa av dem innehar fortfarande politiska positioner på hög nivå.

C.  I december 2006 kommer tioårsdagen för fredsavtalen att högtidlighålls, men det övergripande avtalet om mänskliga rättigheter har fortfarande inte genomförts. Offren har inte erhållit lämplig ersättning, varken materiell eller symbolisk. Förövarna av dessa brott har aldrig offentligt bett om ursäkt, och i de flesta fallen vet man fortfarande inte vad som hänt med de personer som försvunnit.

D.  En domare från den spanska domstolen "Audiencia Nacional" utfärdade den 7 juli 2006 en internationell häktningsorder gällande sju före detta guatemalanska diktatorer och militärer anklagade för folkmord, tortyr och olagliga fängslanden.

E.  Innan denna häktningsorder utfärdades begav sig nämnda domare till Guatemala för att inleda en undersökning, som han inte kunde slutföra på grund av de överklaganden som de anklagades försvarsadvokater lämnade in till Guatemalas konstitutionella domstol och domstolen för jurisdiktionskonflikter.

1.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de guatemalanska institutionerna att till fullo samarbeta och att göra allt som står i deras makt för att utreda dessa fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna och att se till att ansvariga ställs inför rätta och att resultatet av utredningarna offentliggörs, i enlighet med kraven i den internationella häktningsorder som utfärdades av den spanska domstolen "Audiencia Nacional" den 7 juli 2006 gällande José Efraín Ríos Montt, Oscar Humberto Mejía Víctores, Ángel Aníbal Guevara Rodríguez, Germán Chupina Barahona, Pedro García Arredondo, Benedicto Lucas García och Donaldo Álvarez Ruiz som alla anklagas för folkmord, tortyr, terrorism och olagliga fängslanden.

2.  Europaparlamentet uppmanar de berörda regeringarna samt ledarna för de berörda finansiella institutionerna att samarbeta i förbindelse med beslagtagandet av de anklagades egendom för att säkerställa att de uppfyller sina ekonomiska och civila skyldigheter.

3.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Interpol och Europol att ställa de medel till förfogande som behövs för att säkerställa ett utlämnande om detta begärs av de behöriga myndigheterna.

4.  Europaparlamentet bekräftar sitt önskemål om att de anklagade inte förblir ostraffade.

5.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts i tillämpningen av den allmänna jurisdiktionen när det gäller med brott mot mänskligheten, folkmord och tortyr.

6.  Europaparlamentet anser att om framgång nås i detta fall, bör samma förfarande tillämpas under liknande omständigheter gentemot diktatorer och personer som gjort sig ansvariga för omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

7.  Europaparlamentet uttrycker sitt stöd för den guatemalanska befolkningen och landets myndigheter och önskar att de även i fortsättningen upprätthåller de rättsstatliga principerna och främjar ekonomisk, social och politisk utveckling som bidrar till fred och nationell försoning.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Guatemalas regering, de centralamerikanska ländernas regeringar, Förenta staternas regering och det centralamerikanska parlamentet.

(1) EGT C 59, 23.2.2001, s. 286. (2) EGT C 53 E, 28.2.2002, s. 403. (3) EUT C 127 E, 29.5.2003, s. 688. (4) EUT C 64 E, 12.3.2004, s. 609. (5) EUT C 157 E, 6.7.2006, s. 494.

Europaparlamentets resolution om Uzbekistan

P6_TA(2006)0467 RC-B6-0556/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om de centralasiatiska republikerna och Uzbekistan, särskilt resolutionerna av den 9 juni 2005(1) och den 27 oktober 2005(2),

–   med beaktande av kommissionens strategidokument för Centralasien 2002–2006,

–   med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Uzbekistan, å andra sidan, vilket trädde i kraft den 1 juli 1999,

–   med beaktande av slutsatserna från mötena i rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 18 juli och den 3 oktober 2005,

–   med beaktande av uttalandena från rådets ordförandeskap om människorättssituationen i Uzbekistan 2005 och 2006,

–   med beaktande av rapporten från FN:s arbetsgrupp om tvångsförsvinnanden av den 27 december 2005,

–   med beaktande av rättegångsövervakningsrapporten från kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter vid organisationen för säkerhet och samarbete i Europa av den 3 mars 2006,

–   med beaktande av rapporten av FN:s särskilde rapportör Manfred Nowak om medborgerliga och politiska rättigheter, inbegripet tortyr och fängelser av den 21 mars 2006,

–   med beaktande av skrivelsen om människorättssituationen i Uzbekistan den 26 juni 2006 från Uzbekistans ständiga representant i FN till FN:s generalsekreterare,

–   med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Samarbetsrådet EU-Uzbekistans nästa möte är planerat till den 8 november 2006.

B.  Rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) förväntas den 13 november 2006 diskutera om det ämnar förlänga de sanktioner som infördes i fjol efter händelserna i maj 2005 i Andizjan.

C.  Den uzbekistanska regeringen har inte diskuterat de villkor som rådet fastställde då sanktionerna infördes.

D.  Den uzbekistanska regeringen har ännu inte tillåtit någon oberoende undersökning av händelserna i Andizjan den 13 maj 2005, trots att olika internationella organ upprepade gånger bett om det under det gångna året.

E.  Efter massakern i Andizjan 2005 började de uzbekistanska myndigheterna vidta kraftåtgärder mot människorättsaktivister, oberoende journalister och organ inom det civila samhället och ställde hundratals människor, som misstänktes för deltagande i upproret, inför rätta.

F.  Enligt internationella människorättsorganisationer har man under det senaste året inte fått några nyheter om de cirka tusentals människor som arresterades för att försöka dölja sanningen. Det finns stor risk för att de som sitter fängslade utsätts för tortyr och annan misshandel. Inga observatörer har tillåtits följa rättegångar avseende många åtalade för brott med dödsstraff i straffskalan

G.  Enligt rapporten från mars 2006 av FN:s särskilde rapportör om tortyr har det omfattande bruket av tortyr inte minskat i någon större utsträckning. Inte heller har det skett några avgörande politiska eller praktiska förändringar som på ett effektivt sätt skulle kunna bekämpa tortyren. Den uzbekistanska regeringen har inte vidtagit några ändamålsenliga åtgärder för att stoppa straffrihetskulturen.

H.  FN:s flyktingkommissariats (UNHCR) kontor stängdes i Tasjkent den 17 mars 2006.

I.  Efter händelserna i Andizjan blev hundratals uzbekistanier tvungna att fly till Kirgizistan och till andra grannländer. De uzbekistanska flyktingarna har utlämnats till Uzbekistan, vilket klart strider mot FN:s konvention om flyktingars rättsliga ställning från 1951.

J.  Det uzbekistanska samhället är till stor del sekulariserat och den begränsade religiösa extremism som finns närs huvudsakligen av sociala orättvisor. Kampen mot religiös extremism kan endast föras med lagliga medel och inte genom förtryck.

K.  Det civila samhället i Centralasien, inbegripet Uzbekistan, kräver i allt större utsträckning ett öppnare samhälle, där de individuella friheterna och de mänskliga rättigheterna respekteras till fullo samt en förändring mot demokrati äger rum.

1.  Europaparlamentet upprepar än en gång hur viktiga förbindelserna mellan EU och Uzbekistan är och erkänner den betydelsefulla roll som Uzbekistan spelar i den centralasiatiska regionen. Parlamentet betonar dock att dessa förbindelser måste basera sig på en ömsesidig respekt för de demokratiska principerna, rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna, något som klart och tydligt framgår av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Uzbekistan.

2.  Europaparlamentet uppmanar rådet att den 13 november 2006 fatta ett välavvägt beslut, i syfte att förbättra de framtida relationerna om en eventuell fortsättning på sanktionerna. Beslutet skall basera sig på de åtaganden som Uzbekistan gör under samarbetsrådet EU-Uzbekistan den 8 november 2006 samt på uppgifter från europeiska diplomater i området.

3.  Europaparlamentet påpekar att de målinriktade sanktionerna ännu inte gett några positiva resultat och uppmanar därför kommissionen och rådet att noggrant se över situationen för att finna utvägar och åtgärder för att nå de politiska mål som fastställts.

4.  Europaparlamentet insisterar på att embargot mot vapenhandel och export av militärmateriel fortsätter.

5.  Europaparlamentet uppmanar Uzbekistan att samarbeta fullt ut med OSSE och FN, särskilt vad gäller kravet på en trovärdig, öppen och oberoende undersökning. Parlamentet kräver att Uzbekistan respekterar internationella lagar och ställer sig positivt till FN:s specialförfaranden, i samband med vilka man velat bli inbjuden till landet, liksom till OSSE:s övervakare och oberoende observatörer.

6.  Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet att vidta alla nödvändiga åtgärder inom FN:s människorättskommission för att se till att "förfarande 1503" inte längre tillämpas på Uzbekistan och att låta landet bli föremål för en offentlig undersökningsmekanism, såsom FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Louise Arbour, rekommenderade i sin rapport från juli 2005 om massakern i Andizjan.

7.  Europaparlamentet uppmanar den uzbekistanska regeringen att frige alla människorättsaktivister, journalister och politiska motståndare som fortfarande sitter fängslade och att tillåta dem att arbeta fritt och utan rädsla för förföljelser samt sätta punkt för trakasserierna av ickestatliga organisationer.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de uzbekistanska myndigheterna att tillåta att UNHCR:s kontor i Tasjkent öppnar på nytt.

9.  Europaparlamentet uppmanar Kirgizistan och andra grannländer att till fullo respektera FN:s konvention om flyktingars rättsliga ställning från 1951enligt vilken flyktingar inte får tvångsreturneras till sina hemländer och att med andra ord inte utlämna uzbekistanska flyktingar till Uzbekistan. Parlamentet uppmanar därför med kraft rådet och kommissionen att noggrant följa situationen för samtliga uzbekistanska flyktingar som redan utlämnats till Uzbekistan.

10.  10 Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, EU:s särskilde representant för Centralasien, Uzbekistans och Kirgizistans presidenter, regeringar och parlament samt FN:s och OSSE:s generalsekreterare.

(1) EUT C 124 E, 25.5.2006, s. 560. (2) Antagna texter, P6_TA(2005)0415.