Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2006/2068(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0439/2006

Ingivna texter :

A6-0439/2006

Debatter :

Omröstningar :

PV 18/01/2007 - 9.8
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2007)0008

Antagna texter
PDF 255kWORD 87k
Torsdagen den 18 januari 2007 - Strasbourg
Sjunde och åttonde årliga rapporterna om vapenexport
P6_TA(2007)0008A6-0439/2006

Europaparlamentets resolution om rådets sjunde och åttonde årliga rapport enligt tillämpningsbestämmelse 8 i Europeiska unionens uppförandekod för vapenexport (2006/2068(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Europeiska unionens uppförandekod för vapenexport ("uppförandekoden" som antogs av rådet) den 8 juni 1998(1),

–   med beaktande av rådets sjunde och åttonde årliga rapport enligt tillämpningsbestämmelse 8 i uppförandekoden(2),

–   med beaktande av användarhandboken till Europeiska unionens uppförandekod för vapenexport ("användarhandboken")(3), vilken antogs av rådets arbetsgrupp som export av konventionella vapen den 2 juni 2006,

–   med beaktande av Europeiska unionens gemensamma militära förteckning (utrustning som omfattas av Europeiska unionens uppförandekod för vapenexport)(4) som uppdaterar och ersätter den ursprungliga förteckning som rådet antog den 25 april 2005,

   med beaktande av rådets gemensamma åtgärd 2002/589/GUSP av den 12 juli 2002 om Europeiska unionens bidrag för att bekämpa destabiliserande anhopning och spridning av handeldvapen och lätta vapen och om upphävande av gemensam åtgärd 1999/34/GUSP(5),

–   med beaktande av EU:s program för att förhindra och bekämpa olaglig handel med konventionella vapen, som antogs av rådet (allmänna frågor) den 26 juni 1997,

–   med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2003/468/GUSP av den 23 juni 2003 om kontroll av vapenförmedling(6),

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1504/2004 av den 19 juli 2004 om ändring och uppdatering av förordning (EG) nr 1334/2000 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden(7),

–   med beaktande av Wassenaar-arrangemanget om kontroll av export av konventionella vapen och varor och teknik med dubbla användningsområden, som antogs den 19 december 1995,

–   med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategin (ESS) med titeln "Ett säkert Europa i en bättre värld" som godkändes av Europeiska rådet den 12 december 2003,

–   med beaktande av Förenta Nationernas enhetliga minimiregler för behandlingen av fångar(8),

–   med beaktande av EU:s strategi för kampen mot olaglig anhopning av och handel med SALW (handeldvapen och lätta vapen) och ammunition till dessa som antogs av Europeiska rådet den 15-16 december 2005(9),

–   med beaktande av slutsatserna från mötet med rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser (GAERC) den 3 oktober 2005, där man gav uttryck för EU:s stöd för ett internationellt fördrag om vapenhandel inom FN:s ramar, vilket skulle fastställa bindande gemensamma normer för den världsomspännande handeln med konventionella vapen,

–   med beaktande av att protokollet från 2001 om olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, delar och komponenter till dessa och ammunition (FN:s protokoll om skjutvapen, som antogs i den 31 maj 2001 genom FN:s generalförsamlings resolution 55/255) trädde i kraft den 6 juli 2005,

–   med beaktande av att FN:s generalförsamling genom beslut 60/519 av den 8 december 2005 antog det internationella instrumentet om att ge staterna möjlighet att i rätt tid och pålitligt upptäcka och spåra olagliga SALW,

–   med beaktande av den konferens som hölls i New York mellan den 26 juni och 7 juli 2006 för att se över de framsteg som gjorts i genomförandet av Förenta nationernas handlingsprogram för att förebygga, motverka och avskaffa olaglig handel med SALW i alla avseenden (FN:s översynskonferens om SALW),

–   med beaktande av kommissionens "Consultation paper on the Intra-Community Circulation of Products for the Defence of Member States",

–   med beaktande den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingens resolution om handeldvapen och lätta vapen och hållbar utveckling som antogs den 23 november 2006(10),

–   med beaktande av sin resolution av den 17 november 2005 om rådets sjätte årliga rapport enligt tillämpningsbestämmelse 8 i Europeiska unionens uppförandekod för vapenexport(11),

–   med beaktande av sin resolution av den 15 juni 2006 om handeldvapen och lätta vapen(12),

–   med beaktande av sina resolutioner om att inte upphäva unionens embargo på vapenexport till Kina, och särskilt av sin resolution av den 18 december 2003(13),

–   med beaktande av sina årliga resolutioner om mänskliga rättigheter i världen och EU:s politik på detta område, och särskilt av sin resolution av den 22 april 2004(14),

–   med beaktande av artikel 17 i EU-fördraget och artikel 296 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A6-0439/2006), och av följande skäl:

A.  Den översyn av uppförandekoden som medlemsstaternas sakkunniga genomfört under det gångna året inom COARM-arbetsgruppen (export av konventionella vapen) avslutades den 30 juni 2005 med framläggandet av ett textunderlag för den gemensamma ståndpunkten. Uppförandekoden har ännu inte antagits som en gemensam ståndpunkt, och detta utgör ett hinder för det fortsatta arbete som krävs för att stärka kontroller av vapenexporter.

B.  EU bör, i ljuset av de hot som beskrivs i ESS, göra allt som står i dess makt för att på ett synbart sätt och som en ansvarskännande global aktör inta en ledande roll i kampen för att bekämpa vapenspridning, främja nedrustning och utveckla kontroller av vapenhandeln.

C.  Omvandlingen av uppförandekoden till en gemensam ståndpunkt skulle markera ytterligare ett steg i kodens utveckling och medför en skyldighet för medlemsstaterna att se till att den nationella lagstiftningen överensstämmer med de normer som fastställs i koden. Detta äventyras dock av vissa EU-medlemsstater som på ett oansvarigt sätt försöker koppla omvandlingen av koden till en gemensam ståndpunkt till sina bilaterala intressen att lyfta embargot på vapenexporter till Kina.

D.  Utvecklingen på vapenkontrollområdet går fortsatt framåt på såväl regional som internationell nivå vilket särskilt framgår av det internationella förbudet mot personminor (Ottawakonventionen 1997) och den minskning av antalet dödsfall och skadade personer på grund av personminor som kan noteras i sammanhanget. Denna utveckling kräver fortsättningsvis EU:s fulla stöd, inte minst i ljuset av slutsatserna från FN:s översynskonferens om SALW som hölls i New York mellan den 26 juni och 7 juli 2006, och särskilt när det gäller framsteg i arbetet med att utforma ett internationellt vapenhandelsfördrag inom FN:s ram.

E.  Vid sitt möte i Luxemburg den 3 oktober 2005 förklarade GAERC-rådet sitt stöd för upprättandet av ett internationellt vapenhandelsfördrag.

F.  Ett internationellt vapenhandelsfördrag behövs därför att konventionella vapen dödar tusentals människor varje vecka, därför att ansvarslös vapenexport bidrar till instabilitet och fattigdom runt om i världen och därför att ett internationellt vapenhandelsfördrag skulle ange erkända internationella normer för vapenexport och bidra till att förhindra att vapen hamnar i orätta händer.

G.  Utvecklingen och genomförandet av en harmoniserad europeisk politik för vapenexportkontroll skulle på ett avgörande sätt bidra till fördjupningen av EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.

H.  Många typer av konventionella vapen liksom varor och tekniker med dubbla användningsområden kan anskaffas och användas av terroristorganisationer och kriminella grupper såväl inom som utom EU.

I.  EU:s politik för vapenexportkontroll måste stärka och komplettera andra målsättningar med unionens yttre åtgärder. Bland dessa ingår hållbar utveckling, krisförebyggande, främjandet av de mänskliga rättigheterna, kampen mot fattigdomen, kampen mot den internationella terrorismen och åtgärder för att stärka den regionala stabiliteten.

J.  Varken den världsomspännande entreprenadmarknaden för komponenter, licenstillverkningen i utlandet eller tillverkningen och exporten av vapen genom dotterföretag regleras på ett adekvat sätt genom dagens kontrollsystem. Alla stater har inte bara en skyldighet att se till att exporter från det egna landet sker i överensstämmelse med dess åtaganden enligt internationell rätt utan även ett säkerhetsmässigt, socioekonomiskt och politiskt egenintresse att reglera dessa exporter, för att därigenom förhindra att de bidrar till brott mot de mänskliga rättigheterna, underblåser konflikter eller avleder resurser från hållbar utveckling.

K.  Den strategi för kampen mot olaglig anhopning av och handel med SALW och ammunition som EU antog i december 2005 är till stöd för FN:s säkerhetsråds målsättning, som FN:s säkerhetsråd anges i dess ordförandes uttalande S/PRST/2004/1 av den 19 januari 2004, om att uppmuntra vapenexporterande länder att agera på ett ytterligt ansvarsfullt sätt då de handlar med handeldvapen och lätta vapen.

L.  Det finns anledning att påminna medlemsstaterna om denna ansvarsskyldighet i händelse av att EU:s inre marknad för försvarsutrustning öppnas, och särskilt om kommissionen tar ytterligare steg som följd av dess "Consultation paper" av den 21 mars 2006 som uttryckligen hänvisar till betydelsen av uppförandekoden.

M.  EU:s medlemsstater räknas konsekvent bland världens främsta vapenexportörer. Ett växande antal företag i utvecklingsländerna har med stöd av sina regeringar tillskansat sig kontroll över en betydande del av den internationella vapenmarknaden. Det råder skillnader mellan nationella vapenexportkontroller i olika utvecklingsländer, och dessa omfattar inte alltid tydliga kriterier eller riktlinjer för godkännande av vapenexporter som helt och fullt speglar landets i fråga föreliggande skyldigheter enligt internationell rätt.

N.  Enligt en rapport från Stockholms internationella fredsforskningsinstitut, SIPRI, har EU-medlemsstater under 2005 lagligen exporterat vapen till bland annat Colombia, Etiopien, Eritrea, Indonesien, Israel, Kina och Nepal. Utan tydligare och mer detaljerad information om vapnen i fråga, inklusive uppgifter om typ, antal, köpare och syfte, är det omöjligt att dra slutsatsen att uppförandekoden har tjänat sitt syfte att stoppa alla de vapenexporter som kan förväntas bidra till väpnade konflikter, brott mot de mänskliga rättigheterna och fattigdom.

O.  Oansvariga vapenexporter fortsätter att hindra den demokratiska, ekonomiska och sociala utvecklingen på många håll i världen. De underblåser våldsamma konflikter, skapar grogrund för korruption och gör utdelningen av utvecklingsstöd mindre effektiv. En tydlig, verkningsfull, harmoniserad och för hela EU gemensam politik för kontroll av vapenexport, fast förankrad i en rättsligt bindande uppförandekod för vapenexport, skulle utgöra ett avgörande bidrag från EU:s sida till millennietoppmötets syften och till millennieutvecklingsmålen, dvs. hållbar utveckling i AVS-länderna och i andra utvecklingsländer.

1.  Europaparlamentet välkomnar rådets sjunde och åttonde årliga rapport, och slår åter fast att den årliga översyn som skall göras i enlighet med kodens tillämpningsbestämmelse 8 är den främsta mekanismen för att se över och stärka koden.

2.  Europaparlamentet välkomnar den tonvikt som de senaste ordförandeskapen (Förenade kungariket, Österrike och Finland) lagt på insyn och öppenhet, vilket har resulterat i ökat samarbete medlemsstaterna emellan när det gäller att samråda om avslag och rapportera om datainsamlingen, presentera uppgifter i de årliga rapporterna, bedriva verksamhet inriktad på tredjeländer och fördjupa dialogen med Europaparlamentet.

3.  Europaparlamentet finner det oacceptabelt att inga åtgärder har vidtagits för att anta koden som en gemensam ståndpunkt trots att COARM-arbetsgruppen enades om en text med denna innebörd i juni 2005.

4.  Europaparlamentet välkomnar att COARM-arbetsgruppen den 26 september 2005 enades enhälligt om de bästa metoderna för att tolka kriterium 8 (hållbar utveckling) och att dessa anges i användarhandboken. Parlamentet är dock bekymrat över att man inte försökt åstadkomma annat än en sammanställning av gällande normer. Parlamentet anser att kriterium 8 snarast bör ses över i syfte att utveckla bättre praxis, exempelvis genom att undersöka kopplingarna mellan väpnat våld och underutveckling. Parlamentet vill bidra till att denna utveckling fortsätter och att bästa metoder utarbetas för de återstående kriterierna i samråd med parlamentet och andra berörda parter.

5.  Europaparlamentet välkomnar det förtydligande som nyligen gjorts i användarhandboken om att avtal om licenstillverkning utomlands bör betraktas som en exportlicens. Parlamentet är dock fortfarande mycket oroat av tidigare fall i EU som rör överföring av produktionsanläggningar till utlandet, inklusive överenskommelser om licensproduktion, och anser att bestämmelserna om licensproduktion utomlands i synnerhet, och överföring av produktionskapacitet i allmänhet, bör stärkas ytterligare.

6.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att vidta följande åtgärder för att ytterligare kontrollera licensproduktion av vapen runt om i världen:

   a) inget tillstånd bör utfärdas för licensproduktion av vapen om risk föreligger att sådana vapen producerade utomlands används i strid med ett lands skyldigheter enligt internationell rätt,
   b) inget tillstånd bör utfärdas för licensproduktion utomlands utan ett rättsligt bindande avtal i varje enskilt fall om produktionskvoter, tillåtna exportdestinationer och produktens slutanvändning,
   c) licensavtalen bör ses över regelbundet så att risken för att vapen avleds kan omprövas och avtalen kan ändras vid behov.

7.  Europaparlamentet betonar återigen behovet att vidareutveckla systemet för underrättelse om avslag, och efterlyser igen ett mer omfattande informationsutbyte om bilaterala samråd om avslag. Parlamentet anser vidare att information om sådana samråd bör utväxlas och rapporteras på EU-nivå.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ägna mer uppmärksamhet åt ett mottagarlands tidigare erfarenheter och på så sätt förhindra att vapnen i fråga används av terrorister eller på något annat olämpligt sätt.

9.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna att komma överens om en förteckning över länder som är indragna i väpnade konflikter och till vilka det i princip bör vara förbjudet att exportera vapen, och som bygger på en mekanism varigenom avslag till dessa länder övervakas av såväl säkerhetsrådets organ för kontroll av vapenembargon som EU:s berörda arbetsgrupper. I detta sammanhang uppmanar parlamentet medlemsstaterna att anpassa praxis när det gäller vapenexporter till Mellanöstern till uppförandekoden.

10.  Europaparlamentet rekommenderar att de nationella exportkreditmyndigheterna, i samband med att de underlättar för privata investeringar med statligt stöd i ekonomiskt instabila områden, särskilt utvecklingsländer, bör ha som norm att inte återförsäkra avtal om export av försvarsmaterial till tredjeland genom lån eller andra garantiformer i den händelse att återbetalning från mottagaren uteblir. Parlamentet insisterar på att sådana lån som redan utfärdats varken får räknas som en ökning av mottagarlandets skuldbörda eller betraktas som officiellt utvecklingsbistånd.

11.  Europaparlamentet välkomnar det större mått av öppenhet och insyn som den åttonde årliga rapporten uppnår genom att i ett särskilt avsnitt i tabell A ange exporter till länder som är underställda embargo. Parlamentet uppmanar kommittén för politik och säkerhetspolitik att regelbundet diskutera hur uppförandekodens och användarhandbokens riktlinjer (särskilt i fråga om bästa praxis) efterlevs när det gäller vapenexporter till länder som upptas i förteckningen över förbjudna mottagare (eller som är föremål för detaljgranskning vid EU:s lägescentral). Parlamentet anser att det bör själv delta i dessa diskussioner.

Gemensam ståndpunkt

12.  Europaparlamentet anser att en tydlig, effektiv och harmoniserad gemensam politik för kontroll av vapenexport, förankrad i en rättsligt bindande uppförandekod, kan spela en avgörande roll i kampen mot terrorism och i arbetet för konfliktförebyggande, regional stabilitet och främjande av mänskliga rättigheter

13.  Europaparlamentet uppmanar rådets ordförandeskap och medlemsstaternas regeringar att förklara varför uppförandekoden inte antagits som en gemensam ståndpunkt trots att COARM-arbetsgruppen enades om en text i juni 2005.

14.  Europaparlamentet välkomnar den fortsatta utvecklingen av bästa praxis i användarhandboken men beklagar ändå att underlåtenhet att omvandla uppförandekoden till en gemensam ståndpunkt innebär att den fortsatta utvecklingen av EU:s vapenkontroller försvagas, särskilt inom viktiga områden som immateriell tekniköverföring, transitkontroller och arbetet med att ytterligare harmonisera EU:s exportkontroller.

Dialog med Europaparlamentet

15.  Europaparlamentet välkomnar att ett särskilt kapitel om dialog med Europaparlamentet har införts i de årliga rapporterna.

16.  Europaparlamentet välkomnar de brittiska, österrikiska och finska ordförandeskapens initiativ att presentera sitt arbete för att utveckla uppförandekoden till underutskottet för säkerhet och försvar till parlamentets utskott för utrikesfrågor, liksom deras beslut att prioritera insyn och dialog.

17.  Europaparlamentet välkomnar möjligheten som de österrikiska och finska ordförandeskapen erbjudit parlamentets föredragande att delta i diskussion och informationsutbyte vid ett sammanträde av COARM-arbetsgruppen som sammankallats för att diskutera utformningen av parlamentets betänkande och rådets årliga rapport.

18.  Europaparlamentet välkomnar, såsom åtgärder för att skapa insyn, öppenhet och förtroende, dels det beslut som nämns i den åttonde årliga rapporten om att varje ordförandeskap bör sträva att möta underutskottet för säkerhet och försvar, dels bruket att inbjuda parlamentets föredragande att under varje ordförandeskap delta i ett av COARM-arbetsgruppens sammanträden.

19.  Europaparlamentet anser att det bör involveras mer i utvecklingen av verksamhet inriktad på tredjeländer och särskilt i arbetet med att vidareutveckla såväl de prioriterade riktlinjerna för att främja ett internationellt vapenhandelsfördrag som samarbetet och samrådet med berörda tredje parter, inklusive internationella icke-statliga organisationer och försvarsindustrin.

20.  Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet att kräva att samtliga medlemsstater offentliggör nationella rapporter i enlighet med de minimistandarder som man kommit överens om och att dessa rapporter skickas till såväl Europaparlamentet som de nationella parlamenten.

21.  Europaparlamentet anser att en årlig debatt bör hållas mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten för att diskutera de senares bedömning av vilka framsteg som medlemsstaterna gjort när det gäller att skapa insyn kring den egna vapenexportpolitiken och genomförandet av uppförandekoden.

Tillfälliga åtgärder efter upphävandet av ett vapenembargo

22.  Europaparlamentet välkomnar den målsättning som ges i den sjätte årliga rapporten att utveckla en "verktygslåda" och särskilda bestämmelser för att reglera vapenexport till stater som tidigare varit föremål för ett embargo.

23.  Europaparlamentet påminner om slutsatserna från GAERC-rådets möte den 11 oktober 2004 i vilka "rådet erinrade om att överföringar av vapen till Libyen kommer att ske i enlighet med EU:s uppförandekod för vapenexport och beslutade att tillämpa en särskild ordning för överföringar av vapen efter ett embargo ("verktygslåda") som rådet för närvarande håller på att utarbeta". Parlamentet uppmanar ordförandeskapet att fastställa vilken status denna verktygslåda skall ha.

24.  Europaparlamentet noterar att det brister i utvecklingen av såväl "verktygslådan" som en särskild kontrollmekanism. Parlamentet upprepar därför sin tidigare ståndpunkt att det behövs mycket noggranna kontroller även efter det att ett embargo hävts och att det bör inrättas en kontrollmekanism för att vid behov utvärdera och se över verktygslådan och för att regelbundet övervaka situationen i länder där ett embargo har hävts, med beaktande av orsakerna till att det hävts. COARM uppmanas med kraft att regelbundet se över bestämmelserna och informera Europaparlamentet om dessa diskussioner.

25.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att medlemsstaterna ges möjlighet att samråda sinsemellan i fråga om de licenser som utfärdas för export till länder som varit föremål för ett embargo. Parlamentet anser att uppgifter om innehållet och resultatet av dessa samråd bör insamlas och offentliggöras i kommande årliga rapporter.

26.  Europaparlamentet betonar vikten av att förbättra utbytet med parlamentet av aktuell information, särskilt vad gäller om licensavslag och verktygslådans användningssätt.

Lika kriterier

27.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att tillämpa lika kriterier vid utvärderingen av tredjeländer när de förra på grund av kränkningar av de mänskliga rättigheterna eller ökad regional instabilitet överväger begränsningar i vapenexporten eller embargo.

28.  Europaparlamentet anser att det embargo som införts mot Kina inte bör hävas förrän en tydlig och bestående förbättring av situationen angående de mänskliga rättigheterna och de sociala och politiska friheterna i landet kan konstateras. Parlamentet framhåller att export av vapen underminerar freden och stabiliteten i Östasien och ökar risken för regional instabilitet, särskilt efter krisen kring Nordkoreas provsprängning av kärnvapen.

29.  Europaparlamentet ser med stor oro på det faktum att man på alla håll gjort sig skyldiga till uppenbara kränkningarna av vapenembargot i konflikten i Darfur, detta enligt en rapport från FN:s säkerhetsråds ditsända experter, vilket lett till att fientligheter brutit ut i området under de senaste månaderna.

Användarguide och bästa metoder för tolkning av kriterier

30.  Europaparlamentet välkomnar den pågående utvecklingen av användarguiden som ett användbart och praktiskt verktyg för att skapa enighet om hur kodens kriterier skall tolkas.

31.  Europaparlamentet noterar ändringarna i användarguiden, särskilt i riktlinjerna för kriterierna 2, 7 och 8, och uppmuntrar till att det görs ytterligare uppdateringar i takt med uppförandekodens utveckling – exempelvis rörande de detaljerade riktlinjerna för kriterierna 3 och 4. Parlamentet begär att respekten för de mänskliga rättigheterna införs som ett allmänt kriterium.

Nationella rapporteringsförfaranden

32.  Europaparlamentet erkänner att det stegvis vidtas åtgärder för att förbättra insamlingen och utbytet medlemsstaterna emellan av uppgifter som skall bifogas de årliga rapporterna. Till dessa skall räknas de viktiga förbättringar i den åttonde årliga rapporten av hur uppgifterna presenteras. Parlamentet kräver icke desto mindre att den nationella rapporteringen förbättras avsevärt för att förbättra insynen och tillåta en korrekt utvärdering av medlemsstaternas tillämpning av uppförandekoden.

33.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att effektivisera sina nationella förfaranden för utfärdandet av vapenexportlicens, klargöra om de institutionella förfaranden och den ansvarsfördelning av relevans som gäller på nationell nivå samt avlägsna alla oklarheter i det egna systemet, vad gäller exportlicensförfaranden för "militära" respektive "icke-militära" vapen, som kan utnyttjas av vapenleverantörer för att med hjälp av beteckningen "icke-militära vapen" exportera handeldvapen och lätta vapen till konfliktkänsliga områden.

34.  Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet att kräva att samtliga medlemsstater offentliggör nationella rapporter i enlighet med de minimistandarder man kommit överens om.

35.  Europaparlamentet anser att gemensamma rapporteringsstandarder bör antas som samtliga länder måste ansluta sig till. Dessa bör omfatta standarder avseende antalet export- och agentlicenser i varje mottagarland, inbegripet uppgifter om licensavslag, en fullständig beskrivning av de typer av utrustningar som kan licensieras för export, mängden av varje typ av utrustning som kan licensieras för export, samt angivelse av typen av slutanvändare. Parlamentet yrkar på att finansieringen av vapenexporten, t.ex. statliga lån och kreditgarantier, i framtiden skall inkluderas i den nationella rapporteringen.

Överföringar inom gemenskapen

36.  Europaparlamentet insisterar på att stränga nationella exportkontroller som erbjuder full insyn måste bibehållas tills dess att EU:s samtliga medlemsstater har harmoniserat den nationella exportkontrollpolitiken så pass att de kan använda uppförandekoden som ett rättsligt instrument för att reglera tillståndssystemet, förvaltningen (även avseende slutanvändarland) och kontrollen av vapenexporter såväl inom gemenskapen som till tredjeland.

Funktion för och innehåll i en sammanfattande EU-rapport

37.  Europaparlamentet noterar rådets beredvillighet att anamma vissa av parlamentets tidigare rekommendationer om hur den sammanfattande EU-rapporten kan förbättras, och uppmanar med kraft rådet att vidta följande viktiga åtgärder:

   Fastställa en tidsplan för informationsutbyte och offentliggöra statistik i elektroniskt format för varje kvartal.
   Offentliggöra mer information om EU-förfaranden, inbegripet systemet för avslag av exportlicenser och systemet för avslag av agentlicenser.
   Tillhandahålla uppgifter om hur varje riktlinje för vad som skall prioriteras skall tillämpas, vilka bestämmelser som skall tillämpas och en tidsplan för åtgärderna.
   Utvärdera under 2008 vilka framsteg som har gjorts i arbetet för att uppnå samstämmighet i insamlingen och utbytet av uppgifter och i tillämpningen av de prioriterade riktlinjerna.
   Följande åtgärder bör också vidtas(15):
   Användbarheten, jämförbarheten och tillförlitligheten av de ekonomiska uppgifterna om vapenexportlicenser som ingår i EU:s årliga rapport bör förbättras genom att göra de nationella förteckningarna strukturellt och innehållsmässigt kompatibla med EU:s gemensamma förteckning över militär utrustning, och genom att harmonisera förfarandena för rapportering av öppna licenser.
   Användbarheten, tillförlitligheten, omfattningen och jämförbarheten av uppgifter om den faktiska exporten bör förbättras genom att ålägga industrin en rättslig skyldighet att rapportera samtliga vapenexporter till de nationella myndigheterna och att låta dessa upplysningar ligga till grund för den nationella rapporteringen.
   Den årliga rapporten bör innehålla uppgifter om mängden av varor som licensierats för export och om den faktiska exporten samt en medföljande beskrivning av de aktuella produkterna.
   Upplysningar bör också ges om typen av slutanvändare och om den slutliga destinationen för varor som är avsedda att återexporteras till ett tredje land. Om denna detaljnivå anses vara alltför krävande bör medlemsstaterna kunna sammanställa nationella årliga rapporter utifrån en överenskommen uppsättning rapporteringskriterier.
   Separata uppgifter i tabellform bör lämnas om exporter av vapen ämnade för väpnade styrkor och polisstyrkor för användning i fredsbevarande, fredsfrämjande eller humanitära syften eller för krishantering, inbegripet inom ramen för verksamhet som ingår som led i Europeisk säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP) eller reformen av säkerhetssektorn, för att undvika att dessa förväxlas med kommersiella exporter.
   Oberoende experter bör systematiskt granska den slutliga sammanställningen av exportdestinationer så att ledamöterna ges möjlighet att objektivt jämföra den officiellt angivna med den faktiskt genomförda exporten.

Införlivande av varor för återexport

38.  Europaparlamentet begär att de nya riktlinjerna om "införlivande" avskaffas och uppmanar samtliga medlemsstater att åter bekräfta åtagandet i fråga om att tillämpa uppförandekoden vid export av komponenter som skall införlivas.

Slutanvändning

39.  Europaparlamentet välkomnar riktlinjerna om vad som skall prioriteras beträffande kontroller efter export och uppmanar med kraft medlemsstaterna att komma överens om förfaranden för övervakning och kontroll av leveranser till samt slutanvändning och slutanvändare i mottagarländer. Medlemsstaterna uppmanas att utarbeta mekanismer för informationsutbyte och upprätta en databas för att kunna inkludera information om frågor som rör slutanvändning i mottagarländerna, tidigare fall av missbruk och/eller annan användning än den som uppgivits, informationsutbyte mellan medlemsstaterna om leverans samt kontroll av slutanvändning och slutanvändare vid export.

40.  Europaparlamentet efterlyser mer proaktiva strategier från EU:s och medlemsstaternas sida rörande kontroll av exporten och återexport av produkter med dubbla användningsområden i syfte att undvika risken för att oönskade slutanvändare i ett tredjeland, inklusive icke-statliga aktörer, eventuellt får tillgång till känsliga produkter.

41.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att kontinuerligt övervaka situationen angående mänskliga rättigheter i länder som importerar vapen.

Verksamhet inriktad på tredjeländer

42.  Europaparlamentet välkomnar den positiva reaktionen på dess uppmaning att ytterligare information bör offentliggöras om den databas med uppgifter om sådan verksamhet som nämns i den sjätte och sjunde årliga rapporten.

43.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att vara mycket aktiva när det gäller att fastställa prioriteringar i fråga om verksamhet inriktad på tredjeländer och att fortsätta att använda mekanismen i fråga för att samordna och samla in information sådan verksamhet.

44.  Europaparlamentet välkomnar den positiva reaktionen på dess uppmaning till rådet att informera parlamentet om de "trojka"-möten som rör exportkontroll liksom om de tillfälliga arbetsmöten och seminarier om exportkontroll avseende konventionella vapen som anordnas med länder som Kina och länderna i västra Balkan. Parlamentet rekommenderar att dess ledamöter inbjuds att närvara vid dessa seminarier som observatörer.

45.  Europaparlamentet uppmanar rådet att i alla trepartsmöten, i alla förbindelser med tredjeländer och med regionala och internationella organisationer agera för att öka medvetandet om de principer som ligger till grund för uppförandekoden och understryka nödvändigheten av ett internationellt vapenhandelsfördrag där gemensamma normer för den globala vapenhandeln fastställs.

Vapenförmedling

46.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater som ännu efterlever den gemensamma ståndpunkten om vapenförmedling att utarbeta en tidsplan för när de kommer att göra det.

47.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna att göra bättre ifrån sig när det gäller genomförande av den gemensamma ståndpunkten om vapenförmedling, särskilt genom att utveckla den nationella lagstiftningen och genomföra de planerade systemen för informationsutbyte i fråga om vapenförmedling.

48.  Europaparlamentet kräver en gemensam minimipraxis i fråga om extraterritoriella kontroller, inbegripet förbud mot förmedlingsverksamhet som innebär överträdelser av vapenembargon, oavsett om detta sker på hemmaplan eller utomlands. Medlemsstaterna bör också följa exemplet i andra länder, såsom Belgien, Estland, Finland, Polen, Slovakien, Tjeckien och Ungern, vilka kräver en licens för förmedling av militär utrustning utomlands. Medlemsstaterna bör åtminstone följa Tysklands exempel, där det också kommer att krävas licens för förmedling av handeldvapen och lätta vapen utomlands.

49.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidareutveckla den gemensamma ståndpunkten om vapenförmedling genom att inrätta nationella register över alla kända vapenförmedlare. Dessa bör innehålla uppgifter om transport och finansiella tjänster beträffande överföring av militär utrustning till tredjeländer, och bör utgå från principen att alla sådana uppgifter måste göras tillgängliga för samtliga medlemsstater på lika villkor. Parlamentet kräver att databasen med avslag för förmedlare även måste innehålla uppgifter om de samråd som förts om avslagen.

50.  Europaparlamentet rekommenderar att alla nödvändiga åtgärder bör vidtas för att förhindra oansvariga försök från vapenförmedlares sida att få tillgång till – och vidareexportera till tredje parter – vapen som insamlats under loppet av ESFP-operationer och andra fredsbevarande uppdrag som EU och dess medlemsstater deltar i (såsom skedde i Bosnien och Hercegovina).

Privata säkerhetsföretag

51.  Europaparlamentet konstaterar att Förenta staterna har utvidgat sin lagstiftning om exportkontroller avseende militärt materiel till att omfatta privata säkerhetsföretag, och uppmanar därför EU att överväga liknande åtgärder för att utvidga uppförandekoden till att likaså omfatta privata säkerhetsföretag. Som ett första steg skulle EU kunna foga till den gemensamma militära förteckning följande lista över verksamheter och tjänster som kräver exporttillstånd: väpnat skydd av personal och anläggningar, väpnat skydd av transporter, utbildning i militära vapen och militärutrusning, utbildning i strategi och taktik, säkerhetssektorreform, militära och säkerhetsrelaterade konsulttjänster, militär underhållstjänst, kontraspionagetjänster och operativt understöd.

Förordning om tortyrredskap

52.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av rådets förordning (EG) nr 1236/2005 av den 27 juni 2005 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning(16).

53.  Europaparlamentet anser att denna förordnings tillämpningsområde bör utvidgas till att omfatta överföringar inom gemenskapen för att förhindra varje möjlighet till överträdelse.

EU:s utvidgning

54.  Europaparlamentet välkomnar att den sjunde och åttonde årliga rapporten hörsammar parlamentets rekommendation att man bör överväga hur man bäst kan engagera anslutningsländer och nya grannländer i syfte att se till att politiken för vapenexportkontroll harmoniseras och att principerna och kriterierna i uppförandekoden genomförs fullt ut.

55.  Europaparlamentet uppmanar rådet att offentliggöra en rapport om hur systemet för kontroll av vapenhandeln och dess tillämpning ser ut i varje land som kan komma ifråga för medlemskap, och att se till att medlemskap för varje kandidatland som inte uppfyller EU:s normer för kontroll av vapenhandeln villkoras av att landet i fråga uppfyller dessa normer. Parlamentet anser att systemet för kontroll av vapenhandeln och dess tillämpning bör övervakas noga i varje land som har ingått eller är i färd med att ingå ett stabilitets- och associeringsavtal, även om det ännu inte har status som kandidatland till EU.

Internationella förfaranden: ett internationellt vapenhandelsfördrag

56.  Europaparlamentet betonar att EU och dess medlemsstater måste spela en drivande roll när det gäller att stödja nationella, regionala och internationella förfaranden.

57.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utarbeta konkreta åtgärder för att förverkliga FN:s handlingsprogram inom de fem prioriterade områdena förmedling, märkning och spårning, ammunition, utveckling och tekniskt stöd, samt för att främja utvecklingen av en uppföljningsmekanism för detta handlingsprogram.

58.  Europaparlamentet uppmanar EU:s ordförandeskap och medlemsstaterna att se till att backa upp sina diplomatiska förklaringar till stöd för ett internationellt vapenhandelsfördrag med beslutsamma och kraftfulla åtgärder för att genomföra den resolution som FN:s generalförsamlings första utskott antog den 26 oktober 2006 och som syftar till utformningen av ett bindande internationellt vapenhandelsfördrag som fastställer internationellt erkända miniminormer för vapenöverföringar.

59.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att i framtida förhandlingar om utveckling av den europeiska grannskapspolitiken och i enskilda partnerskaps- och samarbetsavtal inludera frågan om iakttagande av EU:s embargon på vapenhandel.

60.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på nytt förbinda sig till principen om att inte ge avkall på kriterierna i uppförandekoden i strävan efter vidare utrikespolitiska mål.

o
o   o

61.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Förenta nationernas generalsekreterare och presidenten för generalförsamlingen.

(1) Dokument nr 8675/2/98, Bryssel den 5 juni 1998.
(2) EUT C 328, 23.12.2005, s. 1. EUT C 250, 16.10.2006, s. 1.
(3) Dokument nr 10713/06, DGE WMD, Bryssel den 20 juni 2006.
(4) EUT C 66, 17.3.2006, s. 1.
(5) EGT L 191, 19.7.2002, s. 1.
(6) EUT L 156, 25.6.2003, s. 79.
(7) EUT L 281, 31.8.2004, s. 1.
(8) Enhetliga minimiregler för behandlingen av fångar, vilka antogs vid FN:s första kongress om brottsbekämpning och behandling av fångar, som hölls i Genève 1955, och antogs av Ekonomiska och sociala rådet genom resolutionerna 663 C (XXIV) av den 31 juli 1957 och 2076 (LXII) av den 13 maj 1977.
(9) Dokument nr 5319/06, den 13 januari 2006.
(10) Dokument ACP–EU 3892/06/fin.
(11) EUT C 280 E, 18.11.2006, s. 443.
(12) Antagna texter, P6_TA(2006)0274.
(13) EUT C 91 E, 15.4.2004, s. 679.
(14) EUT C 104 E, 30.4.2004, s. 1048.
(15) För en fördjupning av dessa punkter se "The European Union Code of Conduct on Arms Exports: Improving the Annual Report", SIPRI Policy Paper No 8, SIPRI, november 2004.
(16) EUT L 200, 30.7.2005, s. 1.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy