Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets och kommissionens förklaringar under debatten i Europaparlamentet den 31 januari 2007 efter den muntliga frågan om SWIFT samt förhandlingarna om ett nytt PNR-avtal ("passenger name record") mellan EU och Förenta staterna,

–   med beaktande av Europeiska centralbankens (ECB) skrivelse av den 30 januari 2007 med svar på den fråga som ställdes till banken och där det påpekades att ECB inte informerat de relevanta dataskyddsmyndigheterna och de nationella bankerna om att Förenta staterna tog del av uppgifter om ekonomiska transaktioner som genomförts med hjälp av SWIFT, och inte heller gjort sin moraliska auktoritet gällande mot SWIFT i fråga om detta,

–   med beaktande av den åsikt om det kommande PNR-avtalet, vilken uttalats av arbetsgruppeni dataskyddsdirektivet(1) enligt artikel 29 för skydd av enskilda med avseende på behandlingen av personuppgifter samt den europeiska dataskyddsombudsmannens åsikt om ECB:s roll i fallet SWIFT,

–   med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Delgivning av uppgifter och information är ett värdefullt redskap i den internationella kampen mot terrorismen och brottslighet i anslutning till den.

B.  Företag med verksamhet på ömse sidor om Atlanten kommer alltmer i kläm mellan de motstridiga kraven som ställs av lagstiftningen i EU respektive Förenta staterna.

C.  Det måste finnas en vederbörlig rättslig grund för delgivningen av personuppgifter. Denna rättsliga grund måste innefatta klara och tydliga regler och villkor och innefatta ett adekvat skydd av den enskilde medborgarens privatliv och medborgerliga friheter.

D.  Det måste finnas en vederbörlig demokratisk legitimation för kampen mot terrorism och brottslighet, vilket innebär att programmen för delgivning av uppgifter genomgående måste vara föremål för parlamentarisk kontroll och rättslig prövning.

Allmänt

1.  Europaparlamentet understryker att det under de senaste åren ingåtts flera avtal på Förenta staternas tillskyndan, vilka antagits utan någon som helst medverkan från Europaparlamentets sida. Bland dessa märks framför allt PNR-avtalet, samförståndsavtalet om SWIFT och Förenta staternas kontrollsystem Automatic Targeting System (ATS). Följden av dessa avtal har blivit osäkerhet i juridiskt hänseende om de nödvändiga garantierna för uppgiftsskydd i samband med delgivning och överföring av uppgifter mellan EU och Förenta staterna för skyddet av allmän säkerhet och framför allt för att förhindra och bekämpa terrorismen.

2.  Europaparlamentet bekräftar än en gång att de lösningar som hittills framkastats av rådet och kommissionen, liksom också av privata företag, inte erbjuder ett tillräckligt skydd för personuppgifter om EU-medborgare (något som också konstaterats i en skrivelse från Schaar, ordföranden för arbetsgruppen enligt artikel 29, beträffande det nya tillfälliga PNR-avtalet) och att detta kunde innebära ett brott mot både gemenskapslagstiftningen och nationell lagstiftning, såsom i fallet SWIFT (se arbetsgruppens yttrande 10/2006 enligt artikel 29 av den 22 november 2006 och europeiska dataskyddsombudsmannens yttrande av den 1 februari 2007).

3.  Europaparlamentet konstaterar att Förenta staternas kongress, som ett led i kampen mot terrorismen, sedan en tid tillbaka bett landets regering att anta mera målinriktade åtgärder som bättre garanterar respekten för privatlivet och är föremål för parlamentarisk tillsyn och rättslig prövning (såsom det gjordes när kongressen fick veta om att underrättelsetjänsten NSA hade ett program för telefonavlyssning).

4.  Europaparlamentet bekräftar sina förbehåll, vilka på senaste tiden också delats av Förenta staternas kongress, beträffande sådana metoder som profilering och "data mining", som består av att man urskillningslöst lagrar allt större mängder av personuppgifter, såsom i fallet med ATS, vilket används av Förenta staternas regering.

5.  Europaparlamentet välkomnar att Förenta staternas regering på senaste tiden tagit dessa förbehåll ad notam och avser söka avhjälpa situationen med hjälp av nedanstående åtgärder:

6.  Europaparlamentet anser emellertid att det inte räcker med dessa förbättringar för att garantera uppgiftsskyddet för EU-medborgarna samt att det vore att hälsa med största tillfredsställelse om lagen från 1974 om respekt för privatlivet ("Privacy Act") också kunde gälla på ömsesidig basis för EU-medborgarna, så att dessa kunde komma åt sina uppgifter och vid behov få dem beriktigade och ändrade, och även få tillgång till rättsmedel för överklagande och till en oberoende myndighet för uppgiftsskydd.

7.  Europaparlamentet erinrar om sin åsikt om att sådana garantier för uppgiftsskyddet vore ägnade att underlätta delgivningen av uppgifter och samtidigt garantera respekten för privatlivet och att överföringen av uppgifter i vilket fall som helst måste bygga på ett eller flera internationella avtal, av liknande slag som avtalet om rättsligt samarbete i frågor om brottmål och utlämning mellan EG och Förenta staterna, ett avtal som just nu är uppe till behandling i Förenta staternas kongress.

8.  Europaparlamentet anser att både Europaparlamentet och medlemsstaternas nationella parlament, liksom också Förenta staternas kongress oinskränkt bör få medverka i arbetet med sådana internationella avtal, eftersom de berör både EU-medborgarnas och Förenta staternas medborgares grundläggande rättigheter.

9.  Europaparlamentet vidhåller att man i fråga om uppgiftsskyddet bör sträva efter att avtalen föreskriver en hög nivå av skydd mot riskerna för missbruk av uppgifterna samt att de kompletteras med bindande principer på EU-nivå beträffande skyddet av uppgifter för säkerhetsändamål (tredje pelaren).

10.  Europaparlamentet understryker att det måste antas ett rambeslut om skydd av personuppgifter enligt tredje pelaren och påpekar att parlamentet i sin ståndpunkt av den 27 september 2006(2) enhälligt efterlyst ett omfattande och ambitiöst uppgiftsskydd, där det också skulle ingå föreskrifter för uppgiftsskyddet i samband med utbyte av personuppgifter med tredjeländer.

11.  Europaparlamentet anser att man tillsammans med Förenta staterna måste fastställa en ram som man har gemensam och delar med varandra och som slår vakt om de garantier som behövs inom det särskilda terroristbekämpningspartnerskapet mellan EU och Förenta staterna samt att det i denna ram också kunde tas upp allt som berör den fria rörligheten för personer mellan EU och Förenta staterna.

12.  Europaparlamentet förväntar sig att denna strategi för transatlantiskt partnerskap kommer att tas upp till diskussion vid nästa toppmöte mellan EU och Förenta staterna den 30 april 2007 och anser att kontakterna mellan Europaparlamentet och Förenta staternas kongress bör intensifieras med tanke på detta. Parlamentet anhåller om att

Förhandlingarna om det långfristiga PNR-avtalet

13.  Europaparlamentet understryker att ett kommande långfristigt PNR-avtal bör grunda sig på följande principer, utöver de punkter som redan antagits av parlamentet i dess ovannämnda ståndpunkt av den 27 september 2006:

Tillgången till SWIFT-uppgifter

14.  Europaparlamentet upprepar sin oro över att SWIFT, efter att ha instämts inför rätta, överfört till Förenta staternas myndigheter en del uppgifter som hanteras i dess system i Förenta staterna, också uppgifter som inte berör medborgare i Förenta staterna och uppgifter som inte uppkommit på Förenta staternas territorium och att detta skett utgående från SWIFT:s beslut av (text utgår) kommersiell och systemrelaterad karaktär om att uppgifterna systematiskt skall kopieras över till ett motsvarande system baserat i Förenta staterna, något som bryter mot både gemenskapslagstiftningen och nationell lagstiftning om uppgiftsskydd.

15.  Europaparlamentet anser det synnerligen oroväckande att varken Europeiska centralbanken eller den grupp av tio centralbanker som övervakar SWIFT:s verksamhet tidigare skarpt kritiserat det ovan beskrivna förhållandet, som strider mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och Europeiska unionens stadgan om de grundläggande rättigheterna, liksom också mot fördragen och sekundärrätten (direktivet om skydd av personuppgifter och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter(4)), och att bankerna och bankkunderna i Europa först på senaste tiden fått veta om allt det här, med hjälp av uppgifter i pressen.

16.  Europaparlamentet beklagar djupt att rådet ännu inte tagit ställning till denna fråga som påverkar så många medborgare, konsumenter och företag, fastän det redan gått flera månader sedan detta uppdagats, samt att endast sju av de 27 medlemsstaterna besvarat ett frågeformulär som kommissionen skickat ut för att få klarhet i fråga om respekten för gemenskapslagstiftningen och nationell lagstiftning om uppgiftsskydd.

17.  Europaparlamentet upprepar sina farhågor beträffande det nuvarande systemet för tillsyn över SWIFT, där ansvaret faller på gruppen av tio centralbanker, under uppsikt av ECB, men där ingen formell behörighet föreligger. Parlamentet uppmanar rådet och ECB att tillsammans överväga hur systemet skulle kunna förbättras, för att säkerställa att larmförfarandet fungerar ordentligt, med allt vad detta innebär i fråga om åtgärder som skall vidtas.

18.  Europaparlamentet biträder den åsikt som uttryckts av den europeiska dataskyddsombudsmannen angående Europeiska centralbankens roll och uppmanar Europeiska centralbanken att:

19.  Europaparlamentet upprepar sin åsikt om att uppgifter som tillkommit vid ekonomiska transaktioner på klart definierade villkor skall kunna användas uteslutande vid rättsliga undersökningar i samband med misstankar om finansiering av terrorism och erinrar att både EU och Förenta staterna i sin lagstiftning (Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1781/2006 av den 15 november 2006 om information om betalaren som skall åtfölja överföringar av medel(5) respektive Bank Secrecy Act) genomfört rekommendation VII från Finansiella aktionsgruppen.

20.  Europaparlamentet erinrar om att finansinstituten från och med den 31 december 2006 med stöd av rekommendation VII från Finansiella aktionsgruppen är ålagda att samla in och bevara vissa typer av uppgifter om överföringar av belopp på 1 000 USD eller mera i Europa (3 000 USD i Förenta staterna) och att alla dessa uppgifter på begäran måste sändas in till eller göras tillgängliga för myndigheterna(6).

21.  Europaparlamentet anser att EU och Förenta staterna är grundläggande och lojala bundsförvanter i kampen mot terrorismen och att denna lagstiftningsram därför bör bilda utgångspunkten för förhandlingar om ett eventuellt internationellt avtal, utgående från att SWIFT är ett belgiskt företag som lyder under belgisk lag och följaktligen har ansvaret för att uppgifterna hanteras i enlighet med artikel 4.1 i direktiv 95/46/EG. Europaparlamentet påpekar att en naturlig följd av detta vore att SWIFT ålades upphöra med att, som nu, lagra in alla uppgifter om EU-medborgare och EU-företag i en parallell databas i Förenta staterna eller också att flytta denna alternativa databas någonstans där den inte omfattades av Förenta staternas lagstiftning. Parlamentet kräver att detta internationella avtal skall ge nödvändiga garantier mot missbruk av uppgifter för ekonomiska ändamål eller affärsändamål.

22.  Europaparlamentet påpekar att SWIFT tillhandahåller tjänster också utanför EU och Förenta staterna och att därför, i samband med eventuella åtgärder, hänsyn bör tas till den världsomfattande karaktären hos företagets tjänster.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, som har behörighet både i frågor som gäller uppgiftsskydd och lagstiftning om betalningssystem, att undersöka vilka möjligheter till ekonomiskt spionage och affärsspionage som betalningssystemen, tagna i ordets vidaste bemärkelse, i sin nuvarande utformning erbjuder, så att alltså också tillhandahållarna av meddelandetjänster ("messaging providers") skulle tas med i undersökningen, och rapportera om sätt att åtgärda detta problem.

24.  Europaparlamentet konstaterar att finansiella tjänster kan undantas från avtalet om skyddsprinciper ("Safe Harbour Agreement"), såsom arbetsgruppen i enlighet med artikel 29 påpekat i sitt yttrande 10/2006, och oroar sig över att europeiska företag och branscher som i Förenta staterna driver verksamhet som inte omfattas av detta avtal nu kan bli tvungna att ge Förenta staternas myndigheter tillgång till personuppgifter. Denna kategori omfattar framför allt filialer till europeiska banker i Förenta staterna samt försäkringsbolag, socialförsäkringsinstitutioner och leverantörer av telekommunikationstjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen att i brådskande ordning utreda denna fråga.

o
o   o

25.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Förenta staternas kongress.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31). (2) Antagna texter, P6_TA(2006)0370). (3) EGT L 220, 29.7.1989, s. 1. (4) EUT L 8, 12.1.2001, s. 1. (5) EUT L 345, 8.12.2006, s. 1. (6) (Se den rapport som den 17 januari 2006 offentliggjordes av FinCEN (Financial Crimes Enforcement Network) om inrapportering av gränsöverskridande elektroniska överföringar: http://www.fincen.gov/news_release_cross_border.html).