Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens integrerade riktlinjer för tillväxt och sysselsättning (2005–2008) (KOM(2005)0141),

–   med beaktande av rådets beslut 2005/600/EG av den 12 juli 2005 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik(1),

–   med beaktande av kommissionens ekonomiska prognoser(2),

–   med beaktande av kommissionens översikt över EU-ekonomin 2006 av den 22 november 2006, 2006 EU Economy Review: "Adjustment dynamics in the euro area: Experiences and challenges" (Anpassningsdynamiken i euroområdet – Erfarenheter och utmaningar),

–   med beaktande av de rapporter som medlemsstaterna har lagt fram under hösten 2006 inom ramen för Lissabonstrategin om genomförande av de nationella reformprogrammen(3),

–   med beaktande av kommissionens årliga lägesrapport av den 12 december 2006 om Lissabonstrategin: "Implementering the renewed Lisbon Strategy for growth and jobs - A year of delivery" (Genomförande av den förnyade Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning - ett år av leverans),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet, "De offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt i EU" (KOM(2006)0574),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Europas demografiska framtid – en utmaning som öppnar möjligheter" (KOM(2006)0571),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och Europeiska centralbanken – "Årets bedömning av euroområdet" (KOM(2006)0392),

–   med beaktande av sin resolution av den 26 maj 2005 om kommissionens rekommendation om allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik inom ramen för de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning (2005–2008)(4),

–   med beaktande av dokumentet med huvudfrågor ("Key Issues Paper") från rådets ordförandeskap av den 7 februari 2006 för Ekofinrådets möte inför Europeiska rådets vårmöte 2007,

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Lissabon den 23–24 mars 2000, Europeiska rådets möte i Göteborg den 15–16 juni 2001 och Europeiska rådets möte i Bryssel den 22–23 mars 2005,

–   med beaktande av artikel 99.2 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0012/2007), och av följande skäl:

A.  De integrerade riktlinjerna rör ett centralt instrument för EU:s ekonomiska politik och sysselsättningspolitik som sträcker sig över en medellång period på tre år. För att förbättra genomförandet skall detta instrument noggrant utvärderas och vidareutvecklas med utgångspunkt från riktlinjerna 2005 och den efterföljande utvärderingen.

B.  De integrerade riktlinjerna, den omarbetade stabilitets- och tillväxtpakten och budgetramen för 2007–2013 kommer tillsammans att bidra till att den politiska processen blir mer samstämmig och den ekonomiska styrningen bättre i Europeiska unionen.

C.  De integrerade riktlinjerna bör inte endast ses som en ommärkning av den befintliga politiken utan de bör utgöra ett verkligt integrerat politikpaket som omfattar och sammanför makroekonomiska, mikroekonomiska och sysselsättningsrelaterade aspekter.

D.  De integrerade riktlinjerna är en central del av Lissabonstrategin, och som centralt genomförandeinstrument bör ömsesidigt inspirerande reformer genomföras på områdena för ekonomi, sysselsättning, miljö och social trygghet med hjälp av en välbalanserad tvärpolitisk strategi.

E.  Den ekonomiska tillväxten är inget självändamål, utan ett nödvändigt villkor och, som sådant en del av en integrerad strategi som syftar till välbefinnande och livskvalitet för medborgarna. Strävan efter en hållbar tillväxt måste grundas på en politik inom områdena för ekonomi, socialfrågor, sysselsättning, miljö och budget, som innebär att man tar sitt ansvar inför kommande generationer.

Utnyttjande av det ekonomiska och sysselsättningspolitiska uppsvinget i Europeiska Unionen

1.  Europaparlamentet noterar att Europas ekonomi efter sex år av låg ekonomisk tillväxt, stagnation och till och med recession i vissa medlemsstater nu åstadkommer bättre resultat med en tillväxt som överstiger tidigare års, det vill säga en tillväxttakt under 2006 på 2,8 procent av BNP i Europeiska unionen och 2,6 procent av BNP i euroområdet. Under 2007 faller den dock till 2,4 procent för Europeisk unionen och till 2,1 procent för euroområdet. Parlamentet ställer sig frågan i vilken utsträckning den europeiska tillväxten är cyklisk och betonar behovet av att förbättra Europas tillväxtpotential så att sysselsättning kan skapas.

2.  Europaparlamentet uppmärksammar de stora skillnaderna mellan tillväxttakterna i de enskilda medlemsstaterna och beklagar den förhållandevis svaga tillväxten i några av EU:s större medlemsstater, vilket i första hand beror på en otillräcklig utveckling av den inhemska efterfrågan. Parlamentet konstaterar i detta sammanhang att de skandinaviska länderna har tillväxttakter över genomsnittet och att arbetslösheten på den senaste tiden har sjunkit avsevärt i dessa länder.

3.  Europaparlamentet understryker de förbättrade resultat som uppnåtts för statsfinanserna och minskningen av det genomsnittliga budgetunderskottet till 2 procent av BNP under 2006. Parlamentet förväntar sig ytterligare förbättringar i de offentliga finansernas kvalitet som inte enbart återspeglar cykliska faktorer.

4.  Europaparlamentet noterar den positiva utvecklingen på arbetsmarknaden med en fördubbling av den årliga tillväxtökningen för arbetsproduktiviteten från 0,6 till 1,2 procent och en minskning av arbetslösheten till 8 procent både i Europeiska unionen och i euroområdet under 2006, vilken enligt prognoser kommer att vara 7,3 procent i Europeiska unionen och 7,4 procent i euroområdet 2008, och en sysselsättningstillväxt på 1,4 procent, vilket motsvarar 2,9 miljoner nya arbetstillfällen 2006. Man förutsäger en tillväxt på 7 miljoner nya arbetstillfällen under perioden 2007–2008, något som skulle betyda att förvärvsfrekvensen skulle öka från 63,7 procent 2005 till 65,5 procent 2008. Parlamentet noterar dock att arbetslöshetsnivåerna, särskilt för kvinnor, fortfarande är höga och långt ifrån Lissabonmålen. Parlamentet uppmanar därför till ytterligare ansträngningar för att åstadkomma en effektiv europeisk arbetsmarknad för alla, som kombinerar flexibilitet och trygghet och som kan åstadkomma betydligt högre sysselsättningsgrader. Parlamentet betonar i detta sammanhang att nödvändiga reformer skall utformas och genomföras i bästa samarbete med arbetsmarknadens parter.

5.  Europaparlamentet är oroat över den ihållande höga fattigdomsnivån i Europeiska unionen, där tendensen till tillbakagång i mitten av 1990-talet, då den gick tillbaka från 17 procent till 15 procent, på den senaste tiden åter vänt uppåt så att den 2005 ånyo ligger på 17 procent. Parlamentet finner det oacceptabelt att det finns ungefär 80 miljoner människor i EU-27 vars disponibla inkomst är lägre än 60 procent av den nationella disponibla ekvivalerade medianinkomsten.

6.  Europaparlamentet betonar att Europeiska unionen under 2006 kunde bygga upp en ledande roll som världsledande inom exporten med en ökning av exporten på 8 procent, men understryker att exportöverskottet endast utgjorde 0,3 procentandelar av den nuvarande BNP-tillväxten i euroområdet och betonar den risk som den höga euro/dollar-växelkursen utgör. Parlamentet betonar att det aktuella ekonomiska uppsvinget framför allt beror på en återhämtad inhemsk efterfrågan och här främst på kortfristiga investeringar. Parlamentet påpekar att den europeiska ekonomins grundläggande problem under det sista årtiondet har varit den otillräckliga inhemska efterfrågan som uppkommit till följd av en brist på förtroende vars ursprung är arbetslösheten. Parlamentet hyser dock oro över huruvida en ständig ökning av investeringarna och konsumentutgifterna samt en hållbar förbättring av sysselsättningssituationen kan uppnås så att det än så länge till största delen cykliska uppsvinget kan övergå i en strukturell uppgång.

7.  Europaparlamentet anser att Europas ekonomi har förstärkts genom väsentliga landvinningar som Ekonomiska och monetära unionen och den inre marknaden. Parlamentet begär att den inre marknaden, i synnerhet för finansiella tjänster liksom energisektorn, förverkligas till fullo genom ett raskt och fullständigt genomförande av el- och gasdirektiven. Likaledes betonar parlamentet vikten av investeringar i infrastruktur som behövs för att upprätta densamma. Parlamentet förväntar sig ytterligare ekonomiska impulser från den europeiska tjänstemarknaden som garanterar diskrimineringsfri tillgång för tjänsteleverantörer och skydd av arbetslagstiftningen och socialförsäkringslagstiftningen på den plats där tjänsten tillhandahålls. Medlemsstaterna uppmanas att med tanke på den senaste utvidgningen upprätthålla en öppen och fri arbetsmarknad eftersom detta gynnar den ekonomiska tillväxten.

8.  Europaparlamentet påpekar att en mer permanent ökning av den ekonomiska tillväxtpotentialen i Europeiska unionen under Lissabonstrategins paraply kräver att det ständigt genomförs välbalanserade reformer, inbegripet åtgärder som syftar till att stärka innovation, tekniska framsteg och en ökning av det mänskliga kapitalet samt till att avskaffa återstående hinder för den inre marknadens funktion och skapa bättre företagsklimat i medlemsstaterna.

9.  Mot bakgrund av en förväntad tillbakagång för tillväxten i USA, och därmed världshandeln, av potentiella externa chocker, exempelvis en abrupt anpassning av globala obalanser med massiva konsekvenser för valutakurserna och finansmarknaderna, och av en eventuell ytterligare ökning av oljepriserna, betonar Europaparlamentet att det är nödvändigt att stödja och förstärka det ekonomiska uppsvinget genom en tillväxtfrämjande ekonomisk politik som förbättrar effektiviteten inom varu-, tjänste- arbets- och kapitalmarknaderna och som är inriktad på export och inhemsk efterfrågan.

10.  Europaparlamentet är oroat över att eurons växelkurs skulle kunna skada Europas konkurrenskraft gentemot Förenta staterna. Parlamentet förväntar sig att Europeiska centralbanken noggrant skall övervaka utvecklingen och vidta lämpliga åtgärder för att skydda Europas ekonomiska intressen i det internationella ekonomiska systemet.

Uppmuntra medlemsstaterna till arbete med riktmärken (benchmarking)

11.  Europaparlamentet konstaterar att den reella ekonomiska utvecklingen i Europeiska unionen präglas av gamla och nya olikheter med den lägsta tillväxttakten i Portugal (1,2 procent av BNP) och Italien (1,7 procent) och hög tillväxt bland EU 15-länderna såsom Spanien (3,8 procent), Grekland (3,8 procent) och särskilt Sverige (4 procent), Finland (4,9 procent) och Luxemburg (5,5 procent). Vad gäller de nya medlemsstaterna var tillväxten 2006 särskilt hög i Slovakien (6,7 procent), Litauen (7,8 procent), Estland (10,5 procent) och Lettland (11 procent). Parlamentet noterar att dessa olikheter återspeglar väsentliga strukturella skillnader, olikheter i medlemsstaternas nationella ekonomiska politik och demografiska strukturer liksom asymmetriska effekter av den gemensamma politiken, som visar på underliggande risker för Europeiska unionens inre sammanhållning. Parlamentet betonar därför att det behövs politik som stärker den ekonomiska sammanhållningen och därmed gynnar den inre marknaden och valutaunionen.

12.  Europaparlamentet betonar att beträffande moderniseringsinsatser och ekonomisk effektivitet är tydligen de medlemsstater mest framgångsrika som förknippar framtidsorienterade och väl balanserade strukturreformer med investeringar över genomsnittet i transporter, informationsteknik, forskning och utveckling samt innovation, utbildning, livslångt lärande och omsorgstjänster samt förnyelse av solida sociala nätverk. Parlamentet konstaterar att samma medlemsstater för det mesta har en högeffektiv och öppen förvaltning, ett innovativt företagsklimat, budgetöverskott och skulder som ligger under genomsnittet samt hög kvalitet på de offentliga utgifterna, och samtidigt kommer i dessa medlemsstater ett nästan dubbelt så högt bidrag jämfört med EU-genomsnittet till den nationella tillväxten från tekniska framsteg. Sammanfattningsvis konstaterar parlamentet att de politiska åtgärderna i dessa medlemsstater syftar till en hög sysselsättning, även bland kvinnor och äldre arbetstagare, och gör det möjligt för Europeiska unionen att med större tillförsikt ta itu med nuvarande och kommande utmaningar, exempelvis befolkningens åldrande och den ökande konkurrensen till följd av globaliseringen.

13.  Europaparlamentet betonar att de länder som i detta hänseende är mest framgångsrika i sina strategier för ekonomisk och social förnyelse också kan ses som modeller för ett lyckat genomförande av Lissabonstrategin, och uppmuntrar andra medlemsstater att låta sig vägledas av dem, även om åtgärderna för att genomföra Lissabonstrategin måste utvecklas så att de passar situationen i den enskilda medlemsstaten som också har ansvaret för dessa åtgärder.

14.  Europaparlamentet konstaterar med utgångspunkt från medlemsstaternas nationella reformprogram att det totalt sett finns tecken på en större harmonisering och också på nya åtaganden för att rikta åtgärderna mot mål som man är överens om i hela Europa. Parlamentet betonar dock att medlemsstaterna har olika utgångspunkter och att det förekommer betydande skillnader när det gäller reformernas innehåll, takt och intensitet inom de olika politikområdena. Parlamentet anser att reformerna endast i begränsad utsträckning svarar upp mot den nuvarande ekonomiska och sysselsättningsrelaterade situationen, och att centrala uppgifter som innovation, främjande av sysselsättning, energiförsörjning, ekologisk hållbarhet och bättre lagstiftning ofta inte beaktas tillräckligt i en integrerad reformagenda. Parlamentet beklagar att framsteg och reformeringsåtgärder går långsammare just på områdena "ökning av sysselsättningsgraden" och "aktiv arbetsmarknadspolitik" än på andra områden. Parlamentet välkomnar däremot insatserna för att öka ansvaret på nationell och regional nivå ("ownership") och att parlamentet och arbetsmarknadens parter görs delaktiga, samt uppmuntrar ytterligare åtgärder i denna riktning.

Stärka potentialer – sprida framgång: vad som återstår att göra

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utnyttja den nya ekonomiska situationen och det handlingsutrymme den ger till att främja en hållbar och kvalitetsmässigt mer målinriktad tillväxt. Parlamentet betonar att en sund och stabil makroekonomisk miljö kräver förbättringar av kvaliteten på de offentliga finanserna och mer konsoliderade budgetar, liksom en förnuftig privat och offentlig investeringspolitik som tillhandahåller en framtidsorienterad infrastruktur och redan i dag öppnar morgondagens marknader.

16.  Europaparlamentet betonar att man för att fullt ut kunna utnyttja den inre marknadens potential och stärka Europas ställning på världsmarknaden måste hejda de nuvarande protektionistiska och konkurrenshämmande tendenserna.

17.  Europaparlamentet understryker den funktion som de små och medelstora företagen har för att skapa sysselsättning. Därför betonas nödvändigheten av att skapa ett klimat som främjar dessa företag genom ett mer fördelaktigt skattesystem, en minskning av administrativa regler och bördor, en bättre tillgång till finansiering, en förbättring av deras funktion när det gäller företagskostnader för energi, transporter, kommunikationer och tjänster, en förbättring för de små och medelstora företagens tillgång till informations- och kommunikationsteknik och större investeringar i forskning och utveckling för de små och medelstora företagen.

18.  Europaparlamentet betonar den betydelse som både en god konkurrenskraft och befästande av efterfrågepotentialen har för Europas ekonomi och förväntar sig att de ekonomiskpolitiska aktörerna genomför nya insatser för att uppnå en högre långsiktig tillväxt samtidigt som ekonomisk stabilitet och hållbar utveckling råder genom att den ekonomiska politiken också samordnas effektivt.

19.  Europaparlamentet betonar i detta sammanhang vikten av utbildning, i synnerhet högre utbildning, för att stärka den framtida tillväxtpotentialen och öka de europeiska medborgarnas kunskapsnivå, rörlighet och anpassningsförmåga. Medlemsstaterna uppmanas att öka sina insatser för att se till att de europeiska utbildningssystemen blir mer attraktiva, tillgängliga och konkurrenskraftiga.

20.  Europaparlamentet erinrar om att det krävs tillräckligt med ekonomiska resurser från gemenskapsbudgeten om Lissabonstrategins mål skall kunna nås. Parlamentet beklagar i detta sammanhang att de ekonomiska resurserna inte räcker till för att nämnda mål skall kunna nås.

21.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna genom ett samtidigt och anpassat tillvägagångssätt i samband med tillväxtintensiva utgifter, stimulering av privata investeringar och gemensamma initiativ på området för privat och offentligt samarbete kan utveckla viktiga synergieffekter, förbättra Europas förmåga att ta itu med de befintliga utmaningarna inom områdena för vetenskap och forskning, transporter och kommunikationer, energi samt miljömässig hållbarhet och stöder en effektiv fördelning av resurserna på europeisk nivå. Parlamentet noterar i detta sammanhang den roll som en samordnad skatteram har, liksom företagsbeskattningen, vilken bör gynna de små och medelstora företagen och inriktas på att skapa arbetstillfällen. Parlamentet anser att man bör förbättra effektiviteten när det gäller system för skatter och sociala avgifter för att underlätta skapandet av sysselsättning, framför allt för vissa samhällsgrupper som kvinnorna, de långtidsarbetslösa och de äldre. Parlamentet anser att konkurrenskraftiga skattesystem skall främja nyföretagande utan att underminera statsfinansieringens kapacitet och föra över skattebördan från skatt på arbete till miljöskatt, inbegripet skattelättnader för att stödja forskning och utveckling och användning av förnybara energikällor.

22.  Europaparlamentet begär på nytt och med tanke på den framtida översynen av budgetramen att EU:s budget ytterligare skall anpassas till Lissabonmålen för att främja att hela Lissabonstrategin genomförs fullt ut.

23.  Europaparlamentet medger att det har gjorts stora framsteg med att ändra statsstödets inriktning mot övergripande mål. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att fortsätta denna trend och ytterligare anpassa statsstödet till Lissabonstrategins mål, exempelvis när det gäller sysselsättning, innovation och hållbarhet.

24.  Europaparlamentet betonar att i framtiden måste den europeiska samhällsekonomins konkurrenskraft vara ännu mer inriktad på målen att uppnå en förnuftig och hållbar ekonomi som åtföljs av en effektiv resursanvändning. Parlamentet rekommenderar därför att särskilt följande åtgärder på nationell nivå uppmärksammas, vilka inte enbart tjänar syftet att modernisera ekonomin, utveckla ny teknik och förbättra konkurrenskraften utan också är förenliga med miljön och öppnar nya sysselsättningsområden.

25.  Europaparlamentet anser att det i princip är en huvuduppgift att i en mycket snabbt föränderlig ekonomi ge alla befolkningsgrupper nya chanser och öppna nya möjligheter till arbete för dem. Parlamentet betonar att det är de mest utsatta i samhället som löper störst risk i detta sammanhang och att man mer generellt bör prioritera "aktiv integrering" och skapandet av bättre arbetstillfällen. Parlamentet betonar också att nya krav på flexibilitet och vilja att utbilda sig bland arbetstagarna måste bemötas med nya anställningserbjudanden och garantier om ny säkerhet ("flexicurity"), även för att främja möjligheterna att bättre kombinera yrkes- och familjeliv. Parlamentet kräver i detta sammanhang förbättrade möjligheter för kvinnor, äldre arbetstagare, ungdomar, långtidsarbetslösa och invandrare att delta i och få tillgång till arbetsmarknaden, och därför bör bl.a. följande åtgärder vidtas mer kraftfullt på områdena för sysselsättning och utbildning på nationell nivå:

26.  Europaparlamentet påpekar att ökningen av arbetsproduktiviteten måste åtföljas av en rättvis fördelning av tillväxtens frukter och en förstärkning av den sociala sammanhållningen för att åstadkomma makroekonomisk stabilitet. Parlamentet påminner i detta sammanhang om kravet att löneökningarna bör hålla jämna steg med produktivitetsutvecklingen på medellång sikt. Parlamentet betonar att man snarast bör förstärka kulturen för främjande av deltagande inom ramen för begreppen företagsstyrning och företagens sociala ansvar.

27.  Europaparlamentet betonar nödvändigheten av förstärkt och strukturerat samarbete i Europeiska unionen, särskilt inom euroområdet, för att förstärka ledningsförmågan och den europeiska integrationsprocessen, eftersom de globala ekonomiska utmaningarna endast kan angripas på detta sätt. Parlamentet uppmanar därför rådet och kommissionen att se till att årsrapporten om euroområdet i framtiden presenterar konkreta instrument som gör det möjligt att föra en mer djupgående dialog mellan de olika EU-organ som medverkar till att förbättra Europeiska unionens ekonomiska styrning. Parlamentet anser dessutom att eurogruppen skall inrikta sig på att tillse att de nationella budgetplanerna, när de upprättas och genomförs, är bättre balanserade och harmoniserade, både innehållsmässigt och tidsmässigt, något som skulle vara ett betydelsefullt bidrag till genomförande av ekonomiskpolitiska reformprogram. Parlamentet föreslår inom ramen för en förstärkt och bättre strukturerad samordning i euroområdet att andra berörda rådskonstellationer skall uppmanas att delta i detta samarbete.

Främja nödvändiga institutionella reformer

28.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens nya metod för att följa upp bedömningen av de nationella reformprogrammen genom att föreslå landsspecifika rekommendationer för att vägleda medlemsstaterna, och begär att Europeiska rådet skall anta dessa. Parlamentet betonar i detta sammanhang att det är angeläget att förbättra det ömsesidigt förstärkande tillvägagångssättet i de integrerade riktlinjerna, som måste återspeglas i ländernas nationella reformpolitik. Parlamentet kräver åter ett öppet utbyte av beprövade förfaranden och att kommissionen årligen offentliggör en "rangordningslista" över medlemsstaterna med de bästa och de sämsta reformeringsresultaten för att lärdomar skall kunna dras av både framgångar och misslyckanden. Parlamentet betonar dock i detta sammanhang att ett tillräckligt antal integrerande indikatorer är nödvändiga för att täcka alla politiska områden i Lissabonstrategin.

29.  Europaparlamentet beklagar att Lissabonstrategin fortfarande endast i liten utsträckning syns i många medlemsstaters nationella politik och anser att alla ekonomiska aktörer måste engagera sig för att den skall kunna genomföras på ett effektivt sätt. Parlamentet anser att ett bättre deltagande av arbetsmarknadens parter, nationella parlament och civilsamhället kommer att göra Lissabonstrategin synligare, förbättra kvaliteten på den offentliga debatten om ekonomiska reformer, stärka ansvarsskyldigheten och öka allmänhetens medvetenhet om att det behövs en nära samordning av den ekonomiska politiken i syfte att möta de huvudsakliga utmaningarna i samband med den pågående globaliseringsprocessen och anta en kollektiv ståndpunkt för att förbättra den ekonomiska styrningen i Europeiska unionen. Parlamentet uppmanar kraftfullt medlemsstaterna att genom förstärkt deltagande för de nationella parlamenten och andra intresserade aktörer, som t.ex. arbetsmarknadens parter, på ett engagerat och delaktigt sätt genomföra de integrerade riktlinjerna och de nationella reformprogrammen. Parlamentet kräver att de nationella reformprogrammens relevans regelbundet skall ses över enligt principen om "benchmarking", inbegripet en bredare samrådsprocess i de medlemsstater där detta ännu inte är norm. Parlamentet förväntar sig att prioriteringarna i de nationella reformprogrammen bättre skall återspeglas i tidsplanen för och innehållet i nationella budgetbeslut.

30.  Europaparlamentet välkomnar att de ekonomiskpolitiska, strukturpolitiska och sysselsättningspolitiska riktlinjerna sammanförts och integrerats. Parlamentet upprepar i detta sammanhang att de ekonomiskpolitiska och strukturpolitiska riktlinjerna måste få samma rättsliga status som riktlinjerna för sysselsättningspolitiska åtgärder och att det måste utarbetas ett interinstitutionellt avtal för att förtydliga parlamentets deltagande i detta sammanhang.

31.  Europaparlamentet förväntar sig, inför det förestående arbetet med översynen av de integrerade riktlinjerna, att få se en gemensam reflektionsprocess mellan de berörda EU-institutionerna och föreslår att en interinstitutionell arbetsgrupp inrättas efter Europeiska rådets möte våren 2007. Parlamentet rekommenderar att följande aspekter tas upp till diskussion och reflektion för att förbättra genomförandet av EU:s reformagenda:

32.  Europaparlamentet beklagar återigen att det ännu inte har förhandlats fram någon tydlig tidsplan och uppförandekod mellan parlamentet, rådet och kommissionen vilken skulle garantera ett lämpligt samarbete och ett omfattande deltagande av de tre berörda EU-institutionerna i samband med den fortsatta behandling av de integrerade riktlinjerna som nyckelinstrument för Lissabonstrategin. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang rådet och kommissionen att omgående lägga fram förslag om ett nära samarbete mellan de tre EU-institutionerna inför den nära förestående revideringen av de integrerade riktlinjerna.

o
o   o

33.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 205, 6.8.2005, s. 21. (2) Hösten 2006, nr 5/2006. (3) http://ec.europa.eu/growthandjobs/key/nrp2006_en.htm. (4) EUT C 117 E, 18.5.2006, s. 248.