Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2005/2169(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0034/2007

Ingivna texter :

A6-0034/2007

Debatter :

PV 14/03/2007 - 16
CRE 14/03/2007 - 16

Omröstningar :

PV 15/03/2007 - 5.7
CRE 15/03/2007 - 5.7
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2007)0078

Antagna texter
PDF 136kWORD 56k
Torsdagen den 15 mars 2007 - Strasbourg
Iakttagande av stadgan om de grundläggande rättigheterna i kommissionens lagstiftningsförslag: metod för systematiska och strikta kontroller
P6_TA(2007)0078A6-0034/2007

Europaparlamentets resolution av den 15 mars 2007 om hur respekten för stadgan om de grundläggande rättigheterna skall upprätthållas i kommissionens lagstiftningsförslag: Metoder för en systematisk och strikt kontroll (2005/2169(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande om hur respekten för stadgan om de grundläggande rättigheterna skall upprätthållas i kommissionens lagstiftningsförslag (KOM(2005)0172),

–   med beaktande av artiklarna 6 och 7 i EU-fördraget,

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna(1) som antogs i Nice den 7 december 2000,

–   med beaktande av det konstitutionella fördraget som undertecknades i Rom den 29 oktober 2004, och som genomför stadgan om de grundläggande rättigheterna, vilket gör dem rättsligt bindande,

–   med beaktande av sin resolution av den 20 april 2004 om kommissionens meddelande om artikel 7 i Fördraget om Europeiska unionen – att respektera och främja unionens värden(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 26 maj 2005 om främjande och skydd av grundläggande rättigheter: rollen för nationella institutioner och EU-institutioner, inklusive byrån för de grundläggande rättigheterna(3),

–   med beaktande av årsrapporten för 2005 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen, som utarbetats av EU:s nätverk av oberoende experter,

–   med beaktande av förslaget till rådets förordning (EG) nr 168/2007 av den 15 februari 2007 om inrättande av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter(4) och rådets förklaring om polissamarbete och straffrättsligt samarbete,

–   med beaktande av det tal som José Manuel Barroso höll i egenskap av kommissionens ordförande vid parlamentets plenarsammanträde den 17 november 2004,

–   med beaktande av artiklarna 45, 34 och 91 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för konstitutionella frågor (A6-0034/2007), och av följande skäl:

A.  Unionen bygger på principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och för de grundläggande friheterna samt på rättsstatsprincipen, vilka principer är gemensamma för medlemsstaterna (artikel 6 i EU-fördraget).

B.  Parlamentet är unionsmedborgarnas direktvalda företrädare, och har därmed ett framträdande ansvar när det gäller genomförandet av dessa principer.

C.  Detta ansvar är särskilt omfattande med tanke på att

   enskilda personer endast har begränsade möjligheter att föra talan direkt inför EG-domstolen(5),
   det inte är möjligt att väcka grupptalan ("collective action"),
   till och med EU-domstolen endast har begränsade befogenheter (se avdelning IV i EG-fördraget och artikel 35 i EU-fördraget) eller inga befogenheter alls (andra pelaren – avdelning V i EU-fördraget(6)) på flera områden,
  

vilket innebär att gemenskapslagstiftaren måste vara desto försiktigare när det lagstiftas inom områden som skulle kunna påverka skyddet av de grundläggande rättigheterna.

D.  Ett förfarande för att pröva huruvida kommissionens lagstiftningsförslag är förenliga med stadgan om de grundläggande rättigheterna behövs med tanke på att parlamentet, rådet och kommissionen samt alla medlemsstater har antagit stadgan, och med tanke på att detta högtidligt tillkännagavs inför unionsmedborgarna i Nice den 7 december 2000.

E.  Den konkreta räckvidden för de grundläggande rättigheterna, som framgår av tillämpningen av artikel 6.2 i EU-fördraget, är än i dag framför allt ett resultat av domstolstolkning, men gemenskapslagstiftaren bör också fastställa hur dessa rättigheter bör tolkas.

F.  Genom att parlamentet, rådet och kommissionen tillkännagav stadgan om de grundläggande rättigheterna definierade de dessa rättigheter, och av uppenbara samstämmighets- och förtroendeskäl måste de i fortsättningen ta hänsyn till dessa rättigheter i samband med att EU-rättsakter utarbetas (se kommissionens ovannämnda meddelande (KOM(2005)0172)).

G.  När de rättigheter som beskrivs i stadgan införlivats i EU:s lagstiftning kommer de att bli bindande genom den gemenskapslagstiftning som utgår från stadgan.

H.  Med tanke på att stadgan om de grundläggande rättigheterna tyvärr inte är rättsligt bindande ännu bör man i ännu högre grad se till att förfarandet genomförs under systematiska, noggranna, objektiva och öppna former. Med åren har stadgan om de grundläggande rättigheterna likväl blivit en referenstext för de europeiska domstolarna, såsom förstainstansrätten, EG-domstolen(7), Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg och ett flertal konstitutionella domstolar.

I.  Gemenskapslagstiftaren måste, i samband med granskningen i förväg av hur den nya gemenskapslagstiftningen kommer att påverka de grundläggande rättigheterna, höra såväl de nationella lagstiftarna som det civila samhället, den akademiska världen samt sakkunniga inom andra internationella organisationer såsom Europarådet och FN. På så sätt kan gemenskapslagstiftaren bidra till att skapa en alltmer utbredd kultur för de grundläggande rättigheterna, på samma sätt som skett i samband med utarbetandet av vissa rättsakter rörande skyddet för privatlivet, rätten till familjeliv och rätten till insyn.

J.  Kommissionens förslag om att stärka och förbättra allmänhetens kunskaper om det förfarande för att upprätthålla respekten för de grundläggande rättigheterna, som finns i kommissionens lagstiftningsförslag och som tillämpas sedan 2001, har inneburit ett tydligt framsteg när det gäller utvecklandet av en kultur för att värna de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen.

K.  Detta förfarande är för snävt, kriterierna är för restriktiva, Europaparlamentets roll är otillräcklig och förslag om integrering av medlemsstaternas parlament, såsom förslaget från brittiska House of Lords(8), har inte beaktats, vilket även är fallet rörande den nödvändiga, kontinuerliga dialogen mellan gemenskapsinstitutionerna och samarbetet med oberoende organisationer för att stärka objektiviteten.

L.  För att uppnå en äkta kultur för att värna de grundläggande rättigheterna inom EU krävs ett gemensamt system för övervakningen av de grundläggande rättigheterna, vilket bör inbegripa rådet och omfatta beslut om mellanstatlig verksamhet.

M.  En äkta kultur för att värna om de grundläggande rättigheterna består inte enbart i ett passivt iakttagande av gällande bestämmelser utan förutsätter också aktiva insatser för att främja de grundläggande rättigheterna och ingripanden i fall där medlemsstaterna kränker eller underlåter att skydda dessa på ett tillfredsställande sätt.

N.  Inom ramen för ett sådant gemensamt system för att övervaka de grundläggande rättigheterna måste en årlig debatt föras, där de tre institutionerna och de nationella parlamenten deltar, särskilt då Europaparlamentet redogör för de framsteg som gjorts och de problem som uppstått i samband med utvecklandet av EU som ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.

O.  I samband med den årliga debatten skulle man kunna behandla

   den årliga rapporten från den Europeiska byrån för grundläggande rättigheter,
   en särskild rapport från kommissionen som läggs fram tillsammans med den allmänna rapporten om tillämpningen av gemenskapsrätten, och
   en rapport från rådet om de aspekter som det anser ha varit av störst betydelse under det gångna året i fråga om respekten för de grundläggande rättigheterna i EU och i de enskilda medlemsstaterna.

P.  I samband med dessa årliga debatter bör institutionerna kontrollera om man bör revidera de lagar som eventuellt kan ha legat till hinder för respekten för friheterna av hänsyn till den allmänna ordningen.

Q.  Förekomsten av hemliga fängelser och det faktum att CIA genomfört olagliga kidnappningar som led i kampen mot terrorismen, de långsamma uppklarandena och det bristfälliga samarbetet från flera regeringars sida, samt spridningen av passageraruppgifter eller SWIFT-överföring av bankkontouppgifter utan någon rättslig grund bidrar endast till att skada medborgarnas förtroende för gemenskapsinstitutionernas förmåga och vilja att värna om de grundläggande rättigheterna och bestraffa kränkningar av dessa.

1.  Europaparlamentet påpekar att den historiska uppgift som det innebär att skapa "en allt fastare sammanslutning" (artikel 1 i EU-fördraget) innebär att man måste utarbeta inte bara instrument för säkerhet och rättigheter samt för ekonomisk och social utveckling utan också frihetsinstrument.

2.  Europaparlamentet betonar att man måste ta sig genom den konstitutionella krisen, bevara de viktigaste framstegen som man lyckats införa i konstitutionen och förankra den rättsligt tvingande karaktären hos stadgan om de grundläggande rättigheterna.

3.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att stärka och förbättra insynen i förfarandet för att se till att kommissionens lagstiftningsförslag respekterar de grundläggande rättigheterna. Parlamentet anser att detta är det första positiva resultatet av de planerade åtgärderna för skyddet av de grundläggande rättigheterna, som kommissionens ordförande José Manuel Barroso redogjorde för inför parlamentet den 17 november 2004, och den arbetsgrupp som inrättats för detta ändamål.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka insynen i kontrollprocessen och att rådgöra med relevanta aktörer inom det civila samhället, i synnerhet de som eventuellt kommer att beröras av kommissionens föreliggande förslag.

5.  Europaparlamentet betonar att den "systematiska" kontroll som kommissionen föreslagit innebär att varje lagstiftningsförslag måste kontrolleras ingående, och att resultatet måste motiveras.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kontrollera att lagstiftningsförslagen överensstämmer inte bara med stadgan om de grundläggande rättigheterna utan även med alla europeiska och internationella konventioner om grundläggande rättigheter, liksom med de rättigheter som kan härledas, såsom allmänna grundsatser för EU-rätten, ur medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner.

7.  Europaparlamentet understryker att en riktigt systematisk och strikt kontroll av de grundläggande rättigheterna inte bara kräver en prövning av eventuella fel i rättstillämpningen i samband med avvägningen mellan individens frihet och hänsyn till allmänintresset, utan därutöver krävs det en politisk analys för att bland de olika, enligt bedömningarna, felfria lösningarna ta fram de lösningar som innebär bästa möjliga relation mellan mål och begränsning av de grundläggande rättigheterna (optimering av de grundläggande rättigheterna).

8.  Europaparlamentet anser att övervakningen skall inriktas på just de grundläggande rättigheter som berörs i varje enskilt fall och anser att det är absolut nödvändigt att i skälen uttryckligen ange var och en av de grundläggande rättigheter som berörs.

9.  Europaparlamentet hoppas att det metodiska tillvägagångssätt som kommissionen rekommenderar för att ta hänsyn till stadgan om de grundläggande rättigheterna i lagstiftningsförslagen skall kunna tillämpas i praktiken.

10.  Europaparlamentet bekräftar betydelsen av att den systematiska interna kontrollen av respekten för de grundläggande rättigheterna under utarbetandet av lagstiftningsförslagen beskrivs i en lämplig motivering för att ur juridisk synvinkel tydliggöra respekten för dessa rättigheter.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga sitt beslut om att i konsekvensanalysen dela upp sina skäl om de grundläggande rättigheterna i de tre befintliga kategorierna - ekonomiska, sociala och miljömässiga effekter - och att skapa en särskild kategori för "konsekvenser för de grundläggande rättigheterna", eftersom det är det enda sättet att se till att samtliga aspekter av de grundläggande rättigheterna beaktas.

12.  Europaparlamentet betonar att kommissionen har rätt att när som helst under lagstiftningsförfarandet dra tillbaka sitt förslag innan det antas av rådet, om det skulle ha gjorts ändringar som innebär att de grundläggande rättigheterna kränks.

13.  Europaparlamentet tillbakavisar kommissionens förbehåll i fråga om att väcka talan om ogiltighetsförklaring efter en "politisk prövning från fall till fall", och betonar att skyddet av de grundläggande rättigheterna och friheterna alltid måste ha prioritet framför alla politiska överväganden.

14.  Europaparlamentet anser att förfarandet rörande respekt för stadgan om de grundläggande rättigheterna måste utökas så att det omfattar hela lagstiftningsförfarandet inklusive kommittéförfarandet. Dessutom måste man stärka parlamentets ställning, man måste precisera vilken roll byrån för grundläggande rättigheter skall ha, och man måste se till att utöka stödet för denna byrå.

15.  Europaparlamentet överväger därför möjligheten att ändra artikel 34 i sin arbetsordning, för att på så sätt ge utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor i uppgift att kontrollera effekterna av lagstiftningsförslag, åtgärder och bestämmelser som berör de grundläggande rättigheterna. Parlamentet har även för avsikt att ändra artiklarna 91 och 115 i arbetsordningen så att parlamentets resolutioner även skall kunna handla om frågor som rör medlemsstaterna, så att parlamentet så snabbt som möjligt kan uppfylla sin skyldighet i enlighet med artiklarna 6 och 7 i EU-fördraget.

16.  Europaparlamentet understryker att det, även om det redan finns övergripande samrådsmekanismer, är viktigt att i högre grad involvera externa oberoende organisationer och organ som arbetar specifikt med problem i fråga om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att införa en särskild samrådsmekanism för dessa organisationer och organ när lagstiftningsförslag som kan påverka de grundläggande rättigheterna utarbetas.

17.  Europaparlamentet uppmanar rådet att stärka den systematiska kontrollen av att de grundläggande rättigheterna respekteras även i samband med det mellanstatliga samarbetet, och offentliggöra resultatet av dessa kontroller. Parlamentet uppmanar även rådet att säkerställa stödet för byrån för grundläggande rättigheter.

18.  Europaparlamentet bekräftar att parlamentet och andra EU-institutioner, i lämpliga fall och på frivillig basis, inom ramen för lagstiftningsförfarandet kan ha fördel av den expertis som byrån för grundläggande rättigheter utvecklat i fråga om grundläggande rättigheter, liksom i fråga om polissamarbete och straffrättsligt samarbete.

19.  Europaparlamentet erinrar om att varken fördragen eller förordning (EG) nr 168/2007 utesluter möjligheten för parlamentet att vända sig till byrån för assistans vid tillämpning av artikel 7 i EU-fördraget. Parlamentet förväntar sig att kommissionen och byrån för grundläggande rättigheter ser till att avsätta, såväl inom den fleråriga ramen som i sina årliga arbetsprogram, de administrativa medel och resurser som krävs för att byrån på ett adekvat sätt skall kunna bemöta eventuella förfrågningar från parlamentet i samband med att det utövar sina befogenheter i enlighet med artikel 7 i EU-fördraget.

20.  Europaparlamentet understryker vikten av lämpliga strukturer för kommunikation och information till medborgarna och EU:s institutioner i fråga om den interna kontrollen av respekten för de grundläggande rättigheterna, bland annat genom regelbundna rapporter om detta.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas parlament att, framför allt när det gäller polissamarbete och straffrättsligt samarbete samt den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, kontrollera att samtliga beslut och åtgärder respekterar stadgan om de grundläggande rättigheterna, så att man tydliggör de grundläggande rättigheternas odelbarhet och säkerställer en systematisk och ingående kontroll av respekten för de grundläggande rättigheterna.

22.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att i enlighet med artikel 4 i EU-fördraget och artiklarna 200 och 212 i EG-fördraget lägga fram en årsrapport om EU:s politik i fråga om de grundläggande rättigheterna till Europaparlamentet och de nationella parlamenten, och att föra en systematisk, öppen och permanent dialog om skyddet för de grundläggande rättigheterna i EU.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att rapportera till parlamentet om de nationella experternas uppföljning av dessa rapporter.

24.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaterna och kandidatländernas regeringar och parlament.

(1) EGT C 364, 18.12.2000, s. 1.
(2) EUT C 104 E, 30.4.2004, s. 408.DT(d.m.yyyy)@DA
(3) EUT C 117 E, 18.5.2006, s. 242.
(4) EUT L 53, 22.2.2007, s. 1.
(5) Domstolens dom av den 25 juli 2002 i mål C-50/00 P, Unión de Pequeños Agricultores mot rådet, REG 2002, s. I-6677.
(6) Förstainstansrättens beslut av den 7 juni 2004 i mål T-338/02, Segi m.fl. mot rådet, REG 2004, s. II-1647.
(7) Dom av den 27 juni 2006 i mål C-540/03, Europaparlamentet mot Europeiska unionens råd, om rätten till familjåterförening för underåriga barn till tredjelandsmedborgare (direktiv 2003/86/EG).
(8) House of Lords, EU-utskottet, 16:e rapporten från sammanträdesperioden 2005–2006, "Human Rights Proofing EU Legislation", den 29 november 2005, punkt 149.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy