Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2004/0251(COD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0074/2007

Ingivna texter :

A6-0074/2007

Debatter :

Omröstningar :

PV 29/03/2007 - 8.1
CRE 29/03/2007 - 8.1

Antagna texter :

P6_TA(2007)0088

Antagna texter
PDF 331kWORD 74k
Torsdagen den 29 mars 2007 - Bryssel
Medling i civilrättsliga tvister ***I
P6_TA(2007)0088A6-0074/2007
Resolution
 Konsoliderad text

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 29 mars 2007 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om vissa aspekter på medling i civilrättsliga tvister (KOM(2004)0718 – C6-0154/2004 – 2004/0251(COD))

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2004)0718),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 61c och artikel 67.5 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0154/2004),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0074/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.


Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 29 mars 2007 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv rådets direktiv .../2007/EG om vissa aspekter på medling i civilrättsliga tvister
P6_TC1-COD(2004)0251

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 61 c och artikel 67.5 andra strecksatsen i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(1),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(2), och

av följande skäl:

(1)  Gemenskapen har satt som mål att bevara och utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria rörligheten för personer garanteras. För att uppnå detta mål skall gemenskapen bland annat vidta åtgärder rörande civilrättsligt samarbete i den mån de behövs för att den inre marknaden skall fungera väl.

(2)  Principen om tillgång till rättvisa är mycket viktig, och för att skapa en bättre tillgång till rättvisa uppmanade Europeiska rådet vid sitt möte i Tammerfors den 15 och 16 oktober 1999 medlemsstaterna att skapa alternativa utomrättsliga förfaranden.

(3)  Rådet antog år 2000 slutsatser om alternativa sätt för tvistlösning inom civil- och handelslagstiftning. Rådet konstaterade att fastställandet av grundläggande principer på detta område är ett viktigt steg för att göra det möjligt att utveckla väl fungerande utomrättsliga förfaranden för tvistlösning i ärenden av civil och kommersiell natur, vilket skulle förenkla och förbättra möjligheterna att få sin sak prövad.

(4)  Europeiska kommissionen lade fram en grönbok 2002 med en kartläggning av läget i fråga om alternativa tvistlösningsmetoder i Europa, och inledde ett omfattande samråd med medlemsstaterna och berörda parter om möjliga sätt att främja användningen av medling.

(5)  Målet att förbättra den faktiska tillgången till rättslig prövning, som är ett led i Europeiska unionens politik för att upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, bör omfatta tillgång till tvistlösning både i och utom domstol. Detta direktiv bör bidra till att den inre marknaden fungerar väl, i synnerhet vad beträffar tillhandahållande och nyttjande av medlingstjänster.

(6)  Detta direktiv är också tillämpligt på konsumenträttslig medling. Hänsyn bör därför tas till de särskilda förhållanden som kännetecknar den konsumenträttsliga medlingen. Framför allt är det lämpligt att i direktivet införliva principerna i kommissionens rekommendation 2001/310/EG av den 4 april 2001 om principer som skall tillämpas på extrajudiciella organ som deltar i reglering av konsumenttvister som görs upp i godo(3).

(7)  Medling kan vara ett kostnadseffektivt och snabbt sätt att lösa civilrättsliga tvister utanför domstol med hjälp av förfaranden som är anpassade efter parternas behov. Det finns en större chans att överenskommelser som ingåtts efter medling respekteras på frivillig väg och att en vänskaplig och långsiktig relation kan bevaras mellan parterna. Dessa fördelar är ännu mer framträdande i tvister som har anknytning till flera länder.

(8)  Ramlagstiftning avseende i synnerhet viktiga aspekter på civilprocessen är därför nödvändig för att främja ytterligare användning av medling och för att se till att parter som tillgriper medling har ett förutsebart regelverk att falla tillbaka på.

(9)  Medlemsstaterna uppmanas att även tillämpa bestämmelserna i detta direktiv på rent inhemska fall i syfte att främja en väl fungerande inre marknad. Det faktum att bestämmelserna i direktivet uttryckligen begränsas till fall med gränsöverskridande konsekvenser bör dessutom inte få till följd att de begränsar bestämmelser i befintlig nationell lagstiftning om verkställighet av överenskommelser som ingåtts efter medling, sekretess vid medling eller medlingens betydelse för preskriptionsfrister och preklusionsfrister även i fall som inte omfattas av direktivet.

(10)  Detta direktiv bör omfatta förfaranden där två eller flera parter i en tvist som har anknytning till flera länder bistås av en medlare för att lösa tvisten genom en överenskommelse i godo. Det bör däremot inte omfatta förfaranden såsom förhandlingar före avtals ingående eller förfaranden av dömande art såsom skiljeförfaranden, domstolsmedling, ombudsmannainstanser, konsumentklagomålssystem, expertbedömningar eller förfaranden som hanteras av instanser som utfärdar formella rekommendationer, oavsett om dessa är juridiskt bindande eller inte, om tvistens lösning. De fall då en domstol hänvisar parterna till medling eller då nationell lag föreskriver medling bör omfattas av detta direktiv, även om principen att medling är frivillig bör fortsätta att gälla, och nationell lag som gör medling obligatorisk eller innebär att medling är förenad med fördelar eller påföljder bör inte hindra parterna från att utöva sin rätt till domstolsprövning. Sådan medling som genomförs av en domare som inte har ansvar för handläggningen av tvisten i domstol bör också omfattas av detta direktivs tillämpningsområde. Däremot omfattas inte de försök att lösa en tvist som under handläggningen av tvisten i domstol görs av den domstol där tvisten anhängiggjorts eller av den domare som har ansvar för handläggningen av tvisten, eller de fall då den domstolen eller domaren begär bistånd eller råd från en kompetent person.

(11)  Med tanke på betydelsen av sekretess vid medling krävs en miniminivå av överensstämmelse mellan civilprocessuella regler när det gäller hur sekretessen vid medling skall skyddas vid eventuella senare civilrättsliga förfaranden, domstolsförfaranden eller skiljedomsförfaranden. Möjligheten för domstolarna att göra parterna uppmärksamma på medling bör också regleras, samtidigt som principen om att medling är frivillig måste upprätthållas. Dessutom krävs en miniminivå av överensstämmelse mellan civilprocessuella regler när det gäller medlingens inverkan på preskriptionsfrister och preklusionsfrister.

(12)  Det är viktigt att medling inte ses som ett sämre alternativ till rättegång i den meningen att en överenskommelse som ingåtts efter medling är beroende av parternas goda vilja för att kunna verkställas. Det är därför nödvändigt att se till att parterna till en skriftlig överenskommelse som ingåtts efter medling kan begära att dess innehåll görs verkställbart, under förutsättning att det är möjligt att verkställa detta innehåll enligt lagen i den medlemsstat där begäran om verkställighet görs. Innehållet i en sådan överenskommelse kan göras verkställbart genom en dom, ett beslut eller en officiell handling av en domstol eller annan behörig myndighet i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där begäran görs.

(13)  Det innehåll i en överenskommelse som ingåtts efter medling som gjorts verkställbart i en medlemsstat kommer att erkännas och förklaras verkställbart i de övriga medlemsstaterna i överensstämmelse med gällande gemenskapslagstiftning eller nationell lagstiftning, till exempel rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område(4) eller rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar(5).

(14)  Även om detta direktiv omfattar medling i familjerättsliga ärenden är det endast tillämpligt på de rättigheter som parterna har enligt lagen i den medlemsstat där medlingen äger rum. Om innehållet i en överenskommelse som ingåtts efter medling i familjerättsliga ärenden inte är verkställbart i den medlemsstat där den ingicks och där dess verkställighet begärs, ger detta direktiv inte parterna möjlighet att kringgå lagen i den medlemsstaten genom att göra överenskommelsen verkställbar i en annan medlemsstat, eftersom det i förordning (EG) nr 2201/2003 uttryckligen föreskrivs att en sådan överenskommelse skall vara verkställbar i den medlemsstat där den ingicks.

(15)  För att uppnå en tillräcklig grad av förtroende mellan medlemsstaterna i fråga om tystnadsplikt, avbrytande av preskriptionsfrister och erkännande och verkställighet av överenskommelser efter medling måste effektiva kvalitetskontrollmekanismer införas för tillhandahållande av medlingstjänster och utbildning av medlare.

(16)  Dessa mekanismer och åtgärder, som bör fastställas av medlemsstaterna och kan omfatta privata lösningar, bör syfta till att bevara medlingens flexibilitet och respektera partsautonomin. Kommissionen bör uppmuntra självreglering på EG-nivå. Medlemsstaterna bör å sin sida uppmuntra och främja tillämpning av den europeiska uppförandekoden för medlare, vilken bör offentliggöras av kommissionen i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, och samtidigt se till att kvalitetssäkringen vid medling garanteras genom de kriterier som nämns och definieras i kommissionens rekommendation 98/257/EG av den 30 mars 1998 om principer som skall tillämpas på de instanser som är ansvariga för förfaranden för reglering av konsumenttvister utanför domstol(6) och kommissionens rekommendation 2001/310/EG, nämligen principerna om opartiskhet, öppenhet, effektivitet, rättvisa, representation, oberoende, legalitet, frihet samt den kontradiktoriska principen. Vid medling mellan företag och konsumenter bör medlemsstaterna på samma sätt främja tillämpningen av de principer som fastställs i kommissionens rekommendation 2001/310/EG. Medlemsstaterna bör uppmuntra till att certifieringssystem utarbetas för nationella myndigheter som tillhandahåller utbildning för medlare.

(17)  Det är lämpligt att alla medlare eller organisationer som berörs av rekommendation 2001/310/EG iakttar dessa principer. För att se till att information om dessa organ sprids inrättar kommissionen en databas över extrajudiciella tvistlösningsmekanismer som medlemsstaterna anser iakttar principerna i rekommendationen.

(18)  Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de erkända principer som finns, bland annat i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Denna rättsakt syftar särskilt till att säkerställa att rätten till en rättvis rättegång iakttas fullt ut (artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna).

(19)  Eftersom målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(20)  I enlighet med artikel 3 i det till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen fogade protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning har Förenade kungariket och Irland meddelat sin önskan att delta i antagandet och tillämpningen av denna förordning.

(21)  I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen fogade protokollet om Danmarks ställning, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig i Danmark.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

1.  Syftet med detta direktiv är att underlätta tillgången till tvistlösning och att främja överenskommelse i godo genom att uppmuntra användningen av medling och genom att säkra ett väl avvägt samspel mellan medling och domstolsförfaranden.

2.  Detta direktiv är tillämpligt på civilrättens område. Det omfattar i synnerhet inte skattefrågor, tullfrågor och förvaltningsrättsliga frågor eller statens ansvar för handlingar eller underlåtenhet vid utövandet av statens myndighet ("acta iure imperii").

3.  I detta direktiv avses med medlemsstat alla medlemsstater utom Danmark.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.  Detta direktiv skall tillämpas om minst en av parterna, den dag då de enas om att använda medling, har sin hemvist eller sin vanliga vistelseort i en annan medlemsstat än en annan part.

2.  Trots vad som sägs i punkt 1 skall artiklarna 6 och 7 tillämpas i samband med domstolsförfaranden efter en medling om den domstol där tvisten skulle komma att anhängiggöras vid ett eventuellt senare domstolsförfarande, vid den tidpunkt då parterna enats om att använda medling, ligger i en annan medlemsstat än den medlemsstat där minst en av parterna har sin hemvist eller sin vanliga vistelseort.

3.  När det gäller punkterna 1 och 2 skall den medlemsstat där en part har sin hemvist eller sin vanliga vistelseort fastställas i enlighet med förordning (EG) nr 44/2001 eller förordning (EG) nr 2201/2003.

Artikel 3

Definitioner

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a)   medling: ett strukturerat förfarande av frivillig karaktär, oavsett beteckning, där en eller flera parter i en tvist själva försöker nå en överenskommelse om lösning av tvisten med hjälp av en medlare. Förfarandet kan initieras av parterna, föreslås eller föreläggas av domstol eller föreskrivas i en medlemsstats lagstiftning, under förutsättning att medlingens frivilliga karaktär respekteras.

Det innefattar sådan medling som genomförs av en domare som inte har ansvar för handläggningen av tvisten i domstol. Däremot omfattas inte de försök att lösa en tvist som under handläggningen av tvisten i domstol görs av den domstol där tvisten anhängiggjorts eller av den domare som har ansvar för handläggningen av tvisten.

b)   medlare: varje tredje person som utses under sådana omständigheter att det rimligen kan förväntas att medlingen kommer att genomföras på ett professionellt, opartiskt och kompetent sätt, oavsett den tredje personens beteckning eller yrke i den berörda medlemsstaten och oavsett på vilket sätt den tredje personen har utsetts eller ombetts att fungera som medlare.

Artikel 4

Kvalitetssäkring vid medling

1.  Medlemsstaterna skall på ett sätt de finner lämpligt uppmuntra medlare och organisationer som erbjuder medlingstjänster att utarbeta och ansluta sig till frivilliga uppförandekoder och andra effektiva kvalitetskontrollmekanismer för tillhandahållande av medlingstjänster.

2.  Medlemsstaterna skall uppmuntra till grundutbildning och fortbildning av medlare för att säkerställa att medlingen sker på ett för parterna rimligt, effektivt, opartiskt och kompetent sätt och att förfarandena är ändamålsenliga med hänsyn till omständigheterna i tvisten.

3.  Medlemsstaterna skall uppmuntra till att certifieringssystem utarbetas för nationella myndigheter som tillhandahåller utbildning för medlare.

Artikel 5

Hänskjutande till medling

1.  En domstol där talan har väckts får, när det är lämpligt och med hänsyn till alla omständigheter i ärendet, uppmana parterna att använda medling för att lösa tvisten. Domstolen får även uppmana parterna att delta i ett informationsmöte om användning av medling, om sådana möten anordnas och är lättillgängliga.

2.  Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av nationell lagstiftning som gör medling obligatorisk eller som innebär att medling är förenad med fördelar eller påföljder, innan eller efter det att handläggningen i domstol har påbörjats, under förutsättning att sådan lagstiftning inte hindrar parterna att utöva sin rätt till domstolsprövning.

3.  Medling skall vara en frivillig process.

Artikel 6

Verkställighet av överenskommelser efter medling

1.  Medlemsstaterna skall se till att parterna, eller en av dem med de andras uttryckliga medgivande, kan begära att innehållet i varje skriftlig överenskommelse som ingåtts efter medling görs verkställbart i den utsträckning som verkställbarheten av innehållet i överenskommelsen är möjlig enligt lagen och inte strider mot denna i den medlemsstat där begäran görs.

2.  Innehållet i överenskommelsen kan göras verkställbart genom en dom, ett beslut eller en officiell handling av en domstol eller annan behörig myndighet i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där ansökan görs.

3.  Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om vilka domstolar eller andra myndigheter som är behöriga att ta emot en begäran enligt punkterna 1 och 2.

4.  Ingenting i denna artikel skall påverka de regler som är tillämpliga på erkännandet och verkställigheten i en annan medlemsstat av överenskommelser som ingåtts efter medling och som har gjorts verkställbara i enlighet med punkterna 1och 2.

Artikel 7

Sekretess vid medling

1.  Med tanke på att medlingen är avsedd att äga rum på sådant sätt att sekretess iakttas skall medlemsstaterna, om inte parterna kommer överens om något annat, se till att varken medlarna, parterna eller de som handhar medlingsprocessen har rätt eller är skyldiga att röja uppgifter till tredje man eller lägga fram bevisning i civilrättsliga tvister eller skiljedomsförfaranden rörande information som framkommer till följd av eller i samband med en medling, utom

   a) av tvingande hänsyn till allmänintresset eller andra tungt vägande skäl, särskilt när detta behövs för att tillvarata barns intressen eller förebygga fysisk eller psykisk skada på en person, eller
   b) i de fall röjandet är nödvändigt för att genomföra eller verkställa en överenskommelse som har uppnåtts genom medlingen.

2.  Ingenting i punkt 1 skall hindra medlemsstaterna från att föreskriva striktare åtgärder för att skydda sekretessen vid medling.

Artikel 8

Avbrytande av preskriptions- och preklusionsfrister

1.  För att säkerställa att parter som väljer medling i syfte att lösa en tvist inte hindras från att senare få sin sak prövad i domstol på grund av att preskriptionsfrister och preklusionsfrister löpt ut skall medlemsstaterna säkerställa att inga preskriptionsfrister löper ut mellan

   a) den dag då parterna, efter att tvisten uppkommit, genom en skriftlig överenskommelse enas om att använda medling eller, i avsaknad av en sådan skriftlig överenskommelse, den dag då de deltar i det första medlingsmötet eller den dag då en förpliktelse att använda medling uppkommer enligt nationell lagstiftning, och
   b) den dag då en överenskommelse ingåtts efter medling, den dag då minst en av parterna skriftligen informerar de övriga om att medlingen avslutats eller, i avsaknad av en sådan skriftlig anmälan, den dag då medlaren på eget initiativ eller på minst en av parternas begäran förklarar att medlingen är avslutad.

2.  Punkt 1 skall inte påverka tillämpningen av bestämmelser om preskriptionsfrister och preklusionsfrister i internationella avtal i vilka medlemsstaterna är parter och som inte är förenliga med denna artikel.

Artikel 9

Information till medborgarna

1.  Medlemsstaterna skall se till att medborgarna har tillgång till information, särskilt på Internet, om hur de kan kontakta tillhandahållare av medling och medlare.

2.  Medlemsstaterna skall uppmuntra utövande jurister att informera sina klienter om möjligheten till medling.

Artikel 10

Den europeiska uppförandekoden för medlare

Kommissionen skall offentliggöra den europeiska uppförandekoden för medlare i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, som ett meddelande utan rättslig verkan.

Artikel 11

Tillämpningsföreskrifter

Kommissionen skall senast den 1 september 2009 offentliggöra de uppgifter om behöriga domstolar och myndigheter som medlemsstaterna har lämnat i enlighet med artikel 6.3.

Artikel 12

Rapport

Senast den …(7) skall kommissionen för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén lägga fram en rapport om tillämpningen av detta direktiv. Rapporten skall i förekommande fall åtföljas av förslag till ändring av direktivet. Rapporten skall framför allt ta upp direktivets konsekvenser när det gäller utvecklingen av medling i både tvister som har anknytning till utlandet och helt inhemska tvister. Den skall också utreda om det behövs ett förslag till instrument som ytterligare harmoniserar preskriptionsfristerna och preklusionsfristerna i syfte att göra det lättare för den inre marknaden att fungera väl.

Artikel 13

Genomförande

1.  Medlemsstaterna skall senast den 1 september 2008 sätta i kraft de lagar och andra författningar och administrativa åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv, eller, genom att vidta alla försiktighetsåtgärder som behövs för att garantera att de resultat som ställs upp i direktivet uppnås, se till att parter i en medling genom frivilliga överenskommelser inför de nödvändiga åtgärderna. Medlemsstaterna skall genast underrätta kommissionen om dessa åtgärder.

2.  När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 14

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 15

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ... den ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT C 286, 17.11.2005, s. 1.
(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 29 mars 2007.
(3) EGT L 109, 19.4.2001, s. 56.
(4) EGT L 12, 16.1.2001, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 1).
(5) EUT L 338, 23.12.2003, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 2116/2004 (EUT L 367, 14.12.2004, s. 1).
(6) EGT L 115, 17.4.1998, s. 31.
(7)* ...

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy