(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0586)(1),

–   med beaktande av artiklarna 251.2 och 80.2 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0062/2006),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A6-0058/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 80.2,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(3), och

av följande skäl:

(1)  Säkerheten inom sjöfarten i gemenskapen, för de medborgare som utnyttjar den och för dem som tillhandahåller sjöfartstjänster, liksom miljöskyddet bör alltid säkerställas.

(2)  Inom den internationella sjöfarten har det genom antagandet av ett antal konventioner för vilka Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) är depositarie skapats ett omfattande ramverk för att öka sjösäkerheten och skyddet av miljön mot föroreningar från fartyg.

(3)  I enlighet med Förenta nationernas havsrättskonvention från 1982 (UNCLOS) och de konventioner för vilka IMO är depositarie, skall stater som är parter i dessa instrument utfärda lagar och förordningar och vidta nödvändiga åtgärder för att sätta dessa instrument i kraft helt och fullt, i syfte att skydda människoliv till havs och miljön genom att garantera att de fartyg som är i trafik är lämpliga för den verksamhet de är avsedda för och bemannat med behörigt sjöfolk.

(4)  Samtliga företrädare för Europeiska unionens medlemsstater i Internationella arbetsorganisationen (ILO) stödde antagandet av ILO-konventionen om arbete till sjöss från 2006, som konsoliderar de befintliga instrumenten för sjöfolk till ett enda instrument. Konventionen omfattar också flaggstatsförpliktelser och bör införlivas med detta direktiv så snart som det har trätt i kraft.

(5)  IMO-konventionerna bör ges full effekt i gemenskapen genom att konventionernas bindande bestämmelser införlivas med gemenskapens lagstiftning, eftersom alla medlemsstater skall vara parter i IMO-konventionerna och därmed är skyldiga att uppfylla konventionsförpliktelserna i fråga om fartyg under deras flagg.

(6)  De bindande bestämmelserna måste genomföras tillsammans med den relevanta gemenskapslagstiftningen om säkerheten i fråga om fartyg, besättningar, passagerare och last, och om förebyggande av förorening från fartyg och arbetstider för sjöfolk.

(7)  Några medlemsstater som ännu inte har fullbordat anslutningsprocessen för vissa IMO-konventioner – till exempel 1988 års SOLAS-konvention, lastlinjeprotokollen, MARPOL-bilagorna IV och VI och bilagorna till vissa IMO-konventioner som uttryckligen citeras i gemenskapslagstiftningen – bör uppmanas att slutföra dessa förfaranden.

(8)  Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/…/EG av den ... om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed(4) måste medlemsstaterna följa relevanta bestämmelser i bilagan och bihanget till IMO-resolution A.847 (20) om riktlinjer för att stödja flaggstater vid genomförandet av IMO-instrument för att säkerställa att deras behöriga administrationer kan se till att bestämmelserna i de internationella konventionerna tillämpas på ett effektivt sätt, särskilt avseende inspektion och besiktning av fartyg och utfärdande av konventions- och dispenscertifikat.

(9)  IMO-resolution A.847 (20) upphävdes genom IMO-resolution A.973 (24) om koden för genomförande av bindande IMO-instrument, som innehåller de bindande bestämmelser som skall genomföras av flaggstater.

(10)  Medlemsstaterna skall uppfylla sina förpliktelser som flaggstater effektivt och konsekvent i enlighet med IMO-konventionerna och med beaktande av IMO-resolution A.973 (24).

(11)  IMO-konventionerna ger flaggstaterna rätt att undanta fartyg från tillämpningen av grundläggande bestämmelser för flaggstater enligt IMO-konventionerna och att tillämpa likvärdiga bestämmelser, och detta har inneburit att administrationerna efter eget gottfinnande kan fatta beslut om ett stort antal krav. Det krävs visserligen en viss flexibilitet i samband med genomförandet av särskilda åtgärder, men om denna möjlighet helt och hållet överlåts åt de enskilda administrationerna kan det leda till olika säkerhetsnivåer bland medlemsstaterna, samt eventuellt snedvriden konkurrens mellan flaggstater.

(12)  I artikel 12 i rådets direktiv 98/18/EG av den 17 mars 1998 om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg(5) förbinder sig gemenskapen att ta initiativ till harmoniserade tolkningar av reglerna för passagerarfartyg som används på internationella resor. Samma modell bör användas, vid behov, med utarbetande av lämpliga lösningar för varje enskilt fall på begäran av de berörda parterna och utan att det påverkar tillämpningen av harmoniserade tolkningar som antas av IMO, på liknande bestämmelser för andra typer av fartyg som omfattas av IMO-konventionerna.

(13)  Sjöfartsadministrationerna i medlemsstaterna bör kunna förlita sig på resurser som är tillräckliga för fullgörandet av sina flaggstatsförpliktelser i proportion till flottans storlek och art och som grundar sig på relevanta IMO-krav.

(14)  Minimikriterier för dessa resurser bör fastställas med utgångspunkt i medlemsstaternas praktiska erfarenhet.

(15)  Ett obligatoriskt genomförande av de förfaranden som rekommenderas av IMO i MSC/Circ.1140/MEPC/Circ.424 av den 20 december 2004 om "Överföring av fartyg mellan stater" bör stärka de bestämmelser om byte av flagg som behandlas i IMO-konventionerna och i gemenskapens lagstiftning om sjösäkerhet, och de bör i sjösäkerhetens intresse öka öppenheten i förhållandet mellan flaggstater.

(16)  Medlemsstaterna bör för fartyg under deras flagg tillämpa harmoniserade krav på flaggstatens certifiering och besiktning enligt de relevanta förfaranden och riktlinjer som återfinns i bilagan till IMO-församlingens resolution A.948 (23) om riktlinjer för besiktning inom ramen för det harmoniserade systemet för besiktning och certifiering.

(17)  En sträng och grundlig kontroll av de erkända organisationer som utför flaggstaternas uppgifter på medlemsstaternas vägnar, och som står i proportion till storleken på och arten av medlemsstaternas flottor bör leda till en förbättring av den övergripande kvaliteten på fartyg som seglar under medlemsstaternas flaggor.

(18)  Om flaggstatsinspektörerna uppfyller vissa minimikrav bör detta garantera likvärdiga villkor för sjöfartsadministrationerna och höja kvaliteten på fartyg som seglar under medlemsstaternas flaggor.

(19)  Medlemsstaterna har förpliktelser såsom flaggstater när det gäller utredningar av olyckor och tillbud där deras fartyg är inblandade.

(20)  Medlemsstaterna skall följa de särskilda regler vid utredningar av olyckor vid sjötransporter som finns fastställda i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/.../EG av den ... om grundläggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn och om ändring av direktiven 1999/35/EG och 2002/59/EG(6).

(21)  IMO:s principer för säkerhetsbesättning bör bli bindande för att bidra till att förbättra kvaliteten på fartyg som seglar under medlemsstaternas flaggor.

(22)  En databas med viktiga uppgifter om fartyg som seglar under medlemsstaternas flaggor och fartyg som lämnat en medlemsstats register bör förbättra öppenheten när det gäller en högkvalitativ flottas prestanda, bidra till en bättre kontroll av flaggstaternas förpliktelser och skapa likvärdiga villkor för sjöfartsadministrationer.

(23)  En utvärdering och granskning av flaggstaternas arbete och vid behov även korrigerande åtgärder bör kunna leda till att samtliga medlemsstater hamnar på den vita listan i samförståndsavtalet (MOU) från Paris om hamnstatskontroll.

(24)  Medlemsstaterna har förbundit sig att visa att de följer bestämmelserna i IMO:s bindande instrument, i enlighet med begäran i resolution A.974 (24) om IMO:s frivilliga revisionsprogram för medlemsstater (Voluntary IMO Member State Audit Scheme) som antogs av IMO-församlingen den 1 december 2005.

(25)  IMO:s frivilliga revisionsprogram följer den standardiserade modellen för ett kvalitetsledningssystem som inkluderar principer, kriterier, revisionsområden, metoder och förfaranden som är lämpliga för att bedöma om medlemsstaterna genomför och verkställer de förpliktelser och åtaganden som ingår i de bindande IMO-konventioner som de är parter i. Denna revisionsprocess kan därför redan nu föras in i gemenskapens lagstiftning om sjösäkerhet.

(26)  En kvalitetscertifiering av administrativa förfaranden i enlighet med ISO eller motsvarande normer skulle dessutom leda till likvärdiga villkor för sjöfartsadministrationer.

(27)  För att skapa likvärdiga villkor för fartygsägare som bedriver verksamhet med fartyg som för en medlemsstats flagg och de som har fartyg under annan flagg bör det skapas synergier mellan flaggstater som förbinder sig att genomföra koden för tillämpning av bindande IMO-instrument, som antogs genom IMO-församlingens resolution A.973 (24) den 1 december 2005, och som samtycker till att granskas enligt bestämmelserna i resolution A.974 (24).

(28)  Ingåendet av ett samförståndsavtal mellan flaggstater, i enlighet med de villkor som avses i IMO:s resolutioner A.973(24) och A.974(24), för att skapa synergier mellan flaggstaterna bör främjas av kommissionen och bör tillhandahålla incitament för att registrera fartyg i medlemsstaternas register. Om tredjeländer som kan lämna garantier i fråga om nödvändiga kvalitets- och kontrollsystem hade möjlighet att ingå avtal med Europeiska gemenskapen och därmed utnyttja gemenskapsnormernas prestige och få förmånligare administrativa villkor, skulle detta i en situation av global konkurrens mellan nationella register och sjöfartsmyndigheter generellt kunna förbättra efterlevnaden av IMO:s konventioner och minska den internationella dumpningen.

(29)  Den europeiska sjösäkerhetsbyrån som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002(7) bör ge det stöd som krävs för att detta direktiv skall genomföras.

(30)  De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(8).

(31)  Eftersom målet för den föreslagna åtgärden, nämligen att inrätta och genomföra lämpliga åtgärder på det sjöfartspolitiska området, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

1.  Syftet med detta direktiv är att

2.  Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av gemenskapens sjöfartslagstiftning enligt förteckningen i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002(9) eller rådets direktiv 1999/63/EG(10).

Artikel 2

Definitioner

1.  I detta direktiv gäller följande definitioner:

c)   "flaggstatskod": delarna 1 och 2 i koden för genomförande av bindande IMO-instrument som antogs av IMO i resolution A.973 (24).

2.  Åtgärder för ändring av definitionerna i leden a–c med anledning av nya konventioner eller bestämmelser får göras i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 18.2.

Artikel 3

Tillämpning av det internationella regelverket

1.  Medlemsstaterna skall bli parter i IMO-konventionerna och de särskilda IMO-konventionerna. Denna förpliktelse gäller emellertid bara konventionerna i den version som gäller på dagen för detta direktivs ikraftträdande.

2.  Medlemsstater som på dagen för detta direktivs ikraftträdande ännu inte är parter i samtliga IMO-konventioner och de särskilda IMO-konventionerna skall inleda ratifikations- eller anslutningsförfarandena för konventionerna i fråga enligt sin nationella lagstiftning. De skall senast nittio dagar efter det att detta direktiv har trätt i kraft meddela kommissionen vid vilket datum de förväntas deponera ratifikations- eller anslutningsinstrumentet för konventionerna hos Internationella sjöfartsorganisationens generalsekreterare.

3.  Varje medlemsstat skall inom sin administration tydligt fördela arbetsuppgifter som gäller utformning och vidareutveckling av strategier för fullgörande av flaggstaternas åligganden enligt IMO-konventionerna, och se till att administrationen har förmåga att på ett lämpligt sätt bidra till utfärdandet av nationell lagstiftning och tillhandahålla vägledning om dess genomförande och upprätthållande.

4.  I synnerhet när det gäller internationell sjöfart skall medlemsstaterna fullt ut tillämpa de bindande bestämmelser om flaggstater som fastställs i IMO-konventionerna i enligt med de villkor och avseende de fartyg som avses i dessa, och ta vederbörlig hänsyn till bestämmelserna i flaggstatskoden (FSC) i bilaga I till detta direktiv.

5.  Medlemsstaternas skall fortlöpande förbättra de åtgärder som vidtas för att genomföra IMO-konventionerna. Förbättringar skall göras genom att den nationella lagstiftningen tillämpas och upprätthålls strängt och effektivt, och genom en fortlöpande kontroll av att reglerna följs.

6.  I enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 18.2, antingen på kommissionens initiativ eller på begäran av en eller flera administrationer eller berörda aktörer, får åtgärder antas i syfte att

Artikel 4

Resurser och metoder för att administrera kraven i fråga om säkerhet och förhindrande av förorening

1.  Varje medlemsstat skall se till att dess administration har lämpliga resurser som står i proportion till dess flottas storlek och art. Resurserna skall

2.  Varje medlemsstat skall se till att flaggstatsinspektörer utbildas och att flaggstatsinspektörer och utredare, samt vid händelse av incidenter och brister, även kuststaten övervakas, liksom den verksamhet som utförs av erkända organisationer till vilka behörighet delegerats i enlighet med artikel 7.

3.  Varje medlemsstat skall utarbeta eller bibehålla en kapacitet för granskning, godkännande och bemyndigande av konstruktions- och utrustningsprojekt avseende fartyg och för tekniskt beslutsfattande som står i proportion till dess flottas storlek och art.

4.  Minimikrav för uppfyllandet av de förpliktelser som fastställs i punkterna 1 och 2 skall antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 18.2.

Artikel 5

Registrering av ett fartyg i en medlemsstat

1.  Innan ett fartyg registreras skall medlemsstaten kontrollera dess identitet, inbegripet, i lämpliga fall, IMO-numret, och andra uppgifter om fartyget, så att fartyget inte seglar under två eller flera staters flagg samtidigt. Det skall styrkas att ett fartyg som tidigare seglat under en annan stats flagg har strukits ur den statens register, eller att den statens registreringsmyndighet har samtyckt till överföring av fartyget.

2.  Som en förutsättning för att ett fartyg skall få registreras för första gången i medlemsstatens register skall medlemsstaten se till att fartyget uppfyller internationella regler och föreskrifter och säkerställa att detta styrks av handlingar som den har i sin besittning. Medlemsstaten skall vid behov och under alla omständigheter om fartyget inte är nybyggt kontakta den tidigare flaggstaten och begära att den överlämnar nödvändiga handlingar och uppgifter.

3.  Om en begäran lämnas av en medlemsstat till en annan medlemsstat skall den tidigare flaggstaten vara skyldig att överlämna de berörda handlingarna och uppgifterna i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 789/2004 av den 21 april 2004 om överföring av lastfartyg och passagerarfartyg mellan register inom gemenskapen(11).

4.  När en annan flaggstat begär information om ett fartyg som har utgått ur en medlemsstats register skall medlemsstaten snarast möjligt ge flaggstaten ingående information om brister, åsidosättande av tidsfrister och alla andra uppgifter som rör säkerheten.

5.  Punkterna 1, 2 och 4 skall tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i förordning (EG) nr 789/2004.

Artikel 6

Säkerheten för fartyg som seglar under en medlemsstats flagg

1.  Medlemsstaterna skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att se till att fartyg som har rätt att föra deras flagg följer internationella regler och normer. Dessa åtgärder skall särskilt inbegripa följande:

2.  Medlemsstaterna skall, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen(12), utarbeta och genomföra ett lämpligt program för kontroll och övervakning av fartyg som för deras flagg för att, inte minst genom användning av gemenskapssystemet för informationsutbyte SafeSeaNet, i god tid och på ett uttömmande sätt kunna tillmötesgå en begäran om information och klargöranden från en hamn- eller kuststat vid händelse av olyckor eller brister.

3.  Medlemsstaterna, eller erkända organisationer som agerar för deras räkning, skall utfärda eller erkänna certifikat för ett fartyg först efter att de har fastställt att fartyget uppfyller alla tillämpliga krav.

4.  Medlemsstaterna skall utfärda ett internationellt behörighetscertifikat eller intyg om erkännande till en person först efter att de har fastställt att personen uppfyller alla tillämpliga krav.

5.  Medlemsstaterna skall se till att deras fartyg har besiktigats i enlighet med relevanta förfaranden och riktlinjer inom ramen för det harmoniserade system för besiktning och certifiering som fastställs i bilagan till IMO-församlingens resolution A.948 (23) i uppdaterad version.

6.  När ett fartyg som för en medlemsstats flagg hålls kvar av en hamnstat skall flaggstaten vidta åtgärder i enlighet med vägledningen i bilaga III.

7.  Bilaga III får ändras i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 18.2 för att förbättra vägledningen i ljuset av de erfarenheter som har gjorts under tillämpningen av befintliga regler.

Artikel 7

Delegering av behörighet för konventionsrelaterade uppgifter

1.  Medlemsstater som anlitar erkända organisationer för inspektionen och certifieringen av deras fartyg skall utveckla eller bibehålla en kapacitet som står i proportion till dess flottas storlek och art för att fortlöpande övervaka och kontrollera besiktnings- och certifieringsprocessen hos de erkända organisationer som agerar för deras räkning; detta skall dock inte påverka tillämpningen av direktiv 94/57/EG och direktiv 2007/…/EG [om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed].

De skall se till att det upprättas en direkt kommunikationslänk via Internet mellan administrationen och de erkända organisationerna, och att den personal som är inblandad i övervakningen av de erkända organisationerna har goda kunskaper om dessa organisationers och flaggstatens bestämmelser, och kan övervaka de erkända organisationerna på platsen.

2.  Medlemsstater som omfattas av punkt 1 skall ha möjlighet att genomföra kompletterande utredningar beträffande fartyg som för deras flagg, i syfte att se till att fartygen uppfyller kraven i IMO-konventionerna och de nationella kraven.

3.  De kompletterande utredningar som avses i punkt 2 skall krävas åtminstone var tolfte månad, för fartyg som

4.  När de närmare bestämmelser om inspektionsinsatsen som skall antas enligt artikel 5.2 i direktiv 2007/…/EG [om hamnstatskontroll] har trätt i kraft, skall de kompletterande utredningar som avses i punkterna 2 och 3 under alla omständigheter inte vara nödvändiga för fartyg som vid den senaste inspektionen klassades som lågriskfartyg enligt det direktivet.

5.  Medlemsstater som omfattas av punkt 1 skall också

6.  Riktlinjer för fastställandet av utredningsförfaranden och kontrollsystem för kompletterande utredningar och minimikrav på inspektörer som utför kompletterande utredningar skall fastställas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 18.2.

Artikel 8

Flaggstatsinspektörer

1.  Medlemsstaterna skall definiera och dokumentera ansvarsområden, befogenheter och inbördes förhållande för all flaggstatspersonal som leder, utför och kontrollerar arbete som avser och påverkar säkerheten och förhindrandet av förorening.

2.  Medlemsstaterna skall se till att personal som ansvarar för eller utför besiktningar, inspektioner och revisioner på fartyg och företag, uppfyller de minimikrav som fastställs i bilaga II.

3.  Medlemsstaterna skall se till att annan personal än den som avses i punkt 2 som assisterar vid uppfyllandet av flaggstatens förpliktelser har utbildning och får handledning i proportion till de arbetsuppgifter de har behörighet att utföra.

4.  Medlemsstaterna skall på lämpligt sätt och med nödvändiga medel se till att det tillämpas ett dokumenterat system för fortlöpande utveckling av kunskaperna hos den personal som avses i punkterna 1–3, och kontinuerligt uppdatera personalens kunskaper på det sätt som krävs för de arbetsuppgifter de har fått i uppdrag eller är behöriga att utföra.

5.  Flaggstaten skall utfärda identitetshandlingar som bekräftar den behörighet som myndigheten delegerat till alla inspektörer som utför uppgifter för dess räkning ombord på fartyg eller på skrovet, samt vid behov till den personal som avses i punkt 3.

6.  Bilaga II får ändras i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 18.2 i syfte att förbättra riktlinjerna mot bakgrund av den erfarenhet som uppnåtts i samband med genomförandet av gällande bestämmelser.

7.  Minimikvalifikationer för den personal som avses i punkt 3 får antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 18.2.

Artikel 9

Flaggstaternas utredningar

Varje medlemsstat skall utreda sjöolyckor och föroreningstillfällen där ett fartyg som för medlemsstatens flagg är inblandat, med full respekt för det ansvar och de skyldigheter som följer av koden för utredning av olyckor och tillbud till sjöss, antagen av IMO genom resolution A.849 (20), bifogad IMO församlingens resolution A.884 (21), i uppdaterad version. Sådana utredningar skall göras av utredare med lämpliga kvalifikationer som är kompetenta i frågor som rör olyckan och som ställs till förfogande för detta ändamål av medlemsstaterna, oavsett var olyckan eller föroreningstillfället ägde rum.

Artikel 10

Säkerhetsbesättning

Medlemsstaterna skall se till att fartyg som för deras flagg har adekvat bemanning ur sjösäkerhetssynpunkt och tillämpar principerna för säkerhetsbesättning enligt IMO-församlingens resolution A.890 (21) om principerna för säkerhetsbesättning, i uppdaterad version, med beaktande av relevanta riktlinjer som åtföljer den resolutionen.

Artikel 11

Kompletterande åtgärder

1.  Medlemsstaterna skall utveckla eller upprätthålla en fartygsdatabas för sin flotta med de viktigaste tekniska uppgifterna om varje fartyg och de uppgifter som anges i punkt 2, eller se till att de har direkt tillgång till en databas som innehåller sådana uppgifter. Medlemsstaterna skall ge kommissionen rätt att få antingen egen eller delad tillgång, efter behov, till databaserna för deras fartyg och möjlighet att hämta uppgifter från och utbyta data med dem.

2.  Varje medlemsstats databas skall innehålla följande:

3.  Listan i punkt 2 får ändras mot bakgrund av utvecklingen av nya databaser i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 18.2.

Harmoniserade format för tillhandahållandet av data får fastställas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 18.2.

4.  De uppgifter som avses i punkt 2 skall omedelbart överlämnas i sin helhet till den nya flaggstaten om ett fartyg utgår ur registret och överförs till ett annat register.

Artikel 12

Utvärdering och granskning av flaggstaternas genomförande

1.  Medlemsstaterna skall årligen utvärdera sin prestationsnivå i fråga om genomförande av bestämmelserna i det här direktivet.

2.  Utvärderingen av flaggstaternas prestationsnivåer skall bland annat inbegripa kvarhållandefrekvens inom ramen för hamnstatskontrollen, resultaten av flaggstatsinspektionerna, olycksstatistik, kommunikations- och informationsflöden, statistik över årliga förluster exklusive konstruktiva totalförluster, och andra lämpliga indikatorer, i syfte att avgöra om personal, resurser och administrativa förfaranden är tillräckliga för att fullgöra flaggstatsförpliktelserna.

3.  En gemensam metod för utvärdering av flaggstaternas prestationsnivåer skall fastställas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 18.2.

4.  Varje år skall medlemsstater som den 1 juli förekommer på den svarta eller grå lista som offentliggörs enligt samförståndsavtalet (MOU) från Paris om hamnstatskontroll lämna en utförlig rapport om den låga prestationsnivån till kommissionen före den 1 september samma år. Rapporten skall kartlägga de huvudsakliga skälen till den låga prestationsnivån, och ange de fartygskategorier som har orsakat resultatet. Rapporten skall också innehålla en åtgärdsplan för bristernas avhjälpande, som vid behov kan föreskriva kompletteringsbesiktningar; planen skall genomföras snarast möjligt.

Artikel 13

Flaggstatsrevision

1.  Varje medlemsstat skall se till att en oberoende revision av hur medlemsstaten följer detta direktiv genomförs inom tre år efter det att direktivet har trätt i kraft, och därefter med jämna mellanrum.

2.  Revisionens omfattning och metod skall fastställas i enlighet med det föreskrivande som avses i artikel 18.2.

Revisioner som utförs enligt bestämmelserna i IMO-resolution A.974 (24) skall godkännas som revision enligt punkt 1 om villkoren i punkt 3 är uppfyllda. Ett sådant godkännande påverkar inte eventuella ytterligare inspektioner som kommissionen gör eller låter göra för att kontrollera att gemenskapens sjöfartslagstiftning följs.

3.  Medlemsstater som genomgår revision skall se till

4.  Enligt det föreskrivande förfarande som avses i artikel 18.2 skall det

5.  Vid behov skall kommissionen i samarbete med medlemsstaterna utarbeta rekommendationer och förslag för att förbättra förfarandena och resultaten i IMO:s revisionsprogram i det fall som avses i punkt 2.

Artikel 14

Kvalitetscertifiering

1.  Varje medlemsstat skall utarbeta, genomföra och upprätthålla ett kvalitetsledningssystem för sin administration. Kvalitetsledningssystemet skall certifieras i enlighet med ISO-standarderna 9001:2000 eller en likvärdig standard som minst uppfyller alla delar av ISO 9001:2000, och det skall granskas i enlighet med ISO:s riktlinjer 19011:2002 eller en likvärdig standard som uppfyller alla delar av ISO 19011:2002. När det gäller dessa likvärdiga standarder skall kraven enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG(16) vara uppfyllda.

2.  Kvalitetsledningssystemet skall införas inom tre år från det att detta direktiv träder i kraft.

3.  Kvalitetsledningssystemet skall certifieras inom fyra år från det att detta direktiv träder i kraft.

4.  Hänvisningarna till ISO-standarder i punkt 1 får uppdateras i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 18.2.

Artikel 15

Samarbetsavtal

Före utgången av [2007] skall kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om möjligheterna att utarbeta ett samförståndsavtal mellan Europeiska gemenskapen, medlemsstaterna och tredjeländer om flaggstatsförpliktelser, i syfte att skapa likvärdiga konkurrensvillkor för medlemsstaterna och för de tredjeländer som har åtagit sig att tillämpa koden för genomförande av bindande IMO-instrument genom IMO-resolutionen A.973 (24), och som samtycker till att granskas i enlighet med IMO-resolution A.974 (24).

Artikel 16

Tillhandahållande av uppgifter och meddelanden

1.  Medlemsstaterna skall meddela IMO och kommissionen de uppgifter som krävs enligt IMO-konventionerna.

2.  Medlemsstaterna skall årligen underrätta kommissionen om

3.  En harmoniserad blankettmall för de obligatoriska rapporter som avses i punkt 2 i denna artikel får fastställas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 18.2.

4.  Efter det att uppgifterna från medlemsstaterna har kommit in skall kommissionen utarbeta en konsoliderad rapport om genomförandet av det här direktivet. Rapporten skall överlämnas till Europaparlamentet och rådet.

Artikel 17

Ändringar

Utöver de ändringar som avses i artiklarna 2.2, 6.7 och 11.3 får detta direktiv ändras i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 18.2 för att beakta nya flaggstatsrelaterade bestämmelser och åtaganden utfärdade på internationell nivå, särskilt av IMO och ILO.

Ändringar av IMO-konventionerna och av koden för tillämpning av bindande IMO-instrument får uteslutas från detta direktivs tillämpningsområde enligt artikel 5.2 i förordning (EG) nr 2099/2002.

Artikel 18

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen skall biträdas av den kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS) som inrättats enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 2099/2002.

2.  När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara två månader.

Artikel 19

Införlivande i nationell lagstiftning

1.  Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den […]. De skall genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen tillsammans med en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och bestämmelserna i detta direktiv.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 20

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ... den ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

FLAGGSTATSKODEN (FSC)

DELARNA 1 OCH 2 AV KODEN FÖR GENOMFÖRANDE AV BINDANDE IMO-INSTRUMENT

DEL 1 – GEMENSAMMA OMRÅDEN

Syfte

1.  Syftet med denna kod är att öka sjösäkerheten i hela världen och förbättra skyddet av den marina miljön.

2.  Varje administration kommer att betrakta denna kod med utgångspunkt i deras egen situation, och kommer bara att vara bundna i fråga om genomförandet av de instrument som avses i punkt 6 som de själva är parter till. På grund av geografi och omständigheter kan en del stater spela en viktigare roll som flaggstat än som hamnstat eller kuststat, medan andra är viktigare som hamnstater eller kuststater än som flaggstater. En sådan obalans minskar inte på något sätt förpliktelserna som flaggstat, hamnstat eller kuststat.

Strategi

3.  För att en stat skall uppfylla syftet med denna kod bör staten utarbeta en strategi som täcker följande frågor:

Vid genomförandet av strategin bör den vägledning som ges i denna kod följas.

Allmänt

4.  Enligt bestämmelserna i Förenta Nationernas havsrättskonvention av 1982 (UNCLOS) och IMO-konventionerna är administrationerna ansvariga för att utfärda lagar och författningar och för att vidta alla andra åtgärder som kan krävas för att dessa instrument skall bli helt och fullt tillämpliga, så att det kan garanteras att ett fartyg är i tillräckligt gott skick för att användas till sitt avsedda ändamål och har den kompetenta personal som är nödvändig med tanke på skyddet för människoliv till havs och den marina miljön.

5.  Staterna skall, då de vidtar åtgärder för att förhindra, begränsa och kontrollera föroreningar av den marina miljön, handla på sådant sätt att de ej direkt eller indirekt överför skada eller risk från ett område till ett annat eller omvandlar en form av förorening till en annan (artikel 195 i UNCLOS).

Tillämpningsområde

6.  De bindande IMO-instrument som tas upp i denna kod är

1)   1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss, i dess ändrade lydelse (SOLAS 74),

2)   1978 års protokoll till 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss, i dess ändrade lydelse (SOLAS PROT 1978),

3)   1988 års protokoll till 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss, i dess ändrade lydelse ((SOLAS PROT 1988),

4)   1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg, i dess lydelse enligt 1978 års protokoll (MARPOL 73/78),

5)   1997 års protokoll till 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg, i dess lydelse enligt 1978 års protokoll (MARPOL PROT 1997),

6)   1978 års internationella konvention angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning, i dess ändrade lydelse (STCW),

7)   1966 års internationella lastlinjekonvention (LL 66),

8)   1988 års protokoll till 1966 års internationella lastlinjekonvention (LL PROT 1988),

9)   1969 års internationella konvention om skeppsmätning (TONNAGE 69),

10)   1972 års konvention om internationella regler till förhindrande av kollisioner till sjöss, i dess ändrade lydelse (COLREG 72),

liksom instrument som gjorts bindande genom dessa konventioner och protokoll. En icke uttömmande förteckning över förpliktelser enligt ovanstående bindande instrument finns i bilagorna 1–4. En förteckning över de relevanta instrumenten finns i bilaga 5 och en sammanfattning av ändringarna av de bindande instrument som avspeglas i koden finns i bilaga 6(17).

Inledande åtgärder

7.  När ett nytt eller ändrat bindande IMO-instrument träder i kraft för en stat måste regeringen i den staten kunna genomföra och upprätthålla bestämmelserna med hjälp av lämplig nationell lagstiftning och skapa nödvändig infrastruktur för genomförande och upprätthållande. Detta innebär att statens regering måste ha följande:

8.  En modell för nationell lagstiftning för genomförandet av bestämmelserna i relevanta IMO-instrument återfinns i Förenta nationernas riktlinjer för sjöfartslagstiftning (Guidelines for Maritime Legislation)(18).

Informationsförmedling

9.  Staten bör meddela alla berörda parter om sin strategi enligt punkt 3, inbegripet uppgifter om den nationella lagstiftningen.

Protokoll

10.  Lämpliga protokoll bör upprättas och arkiveras för att visa att kraven har uppfyllts och att staten fungerar effektivt. Protokollen bör vara läsliga, lätta att identifiera och åtkomliga. Ett dokumenterat förfarande bör fastställas för att närmare ange vilka kontroller som krävs för identifiering, arkivering, skydd, åtkomst, förvaringstid och disponering i fråga om protokollen.

Förbättringar

11.  Staterna bör fortlöpande förbättra de åtgärder som vidtas för att genomföra de konventioner och protokoll som de har godtagit. Förbättringarna bör göras genom att nationell lagstiftning tillämpas och upprätthålls strängt och effektivt, och genom en fortlöpande kontroll av att reglerna följs.

12.  Staterna bör stimulera en kultur som ger människor möjlighet att förbättra arbetet för sjösäkerhet och miljöskydd.

13.  Vidare bör staterna vidta åtgärder för att kartlägga och eliminera orsakerna till eventuella åsidosättanden för att förhindra att de upprepas, inbegripet

14.  Staten skall besluta om åtgärder för att eliminera orsakerna till tänkbara åsidosättanden för att förhindra att de uppkommer.

DEL 2 – FLAGGSTATER

Genomförande

15.  För att flaggstaterna skall fullgöra deras ansvar och förpliktelser effektivt bör de

16.  Flaggstaterna bör upprätta resurser och förfaranden som gör det möjligt att förvalta ett program för säkerhet och miljöskydd som åtminstone bör bestå av följande:

17.  Flaggstaterna skall se till att fartyg som har rätt att föra deras flagg har tillräcklig och effektiv bemanning, med beaktande av IMO:s principer för säkerhetsbesättning.

Delegering av behörighet

18.  Flaggstater som bemyndigar erkända organisationer att agera för deras räkning när det gäller besiktningar, inspektioner, utfärdande av certifikat och dokument, märkning av fartyg och annat arbete enligt IMO-konventionerna, skall reglera bemyndigandena i enlighet med regel XI-1/1 i SOLAS enligt följande:

19.  Flaggstater som utnämner inspektörer för att göra besiktningar och inspektioner för deras räkning bör reglera sådana utnämningar på lämpligt sätt i enlighet med vägledningen i punkt 18, särskilt 18.3 och 18.4.

20.  Flaggstaten bör införa eller delta i ett tillsynsprogram med tillräckliga resurser för att övervaka och kommunicera med dess erkända organisationer för att se till att dess internationella förpliktelser uppfylls helt, genom att flaggstaten

Upprätthållande av lagstiftningen

21.  Flaggstaterna bör garantera fullgörandet av deras internationella förpliktelser genom att vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att fartyg som har rätt att föra deras flagg och enheter och personer inom deras jurisdiktion följer internationella regler och normer. Sådana åtgärder bör bland annat inbegripa följande:

22.  Flaggstaterna bör överväga att utarbeta och genomföra ett program för kontroll och övervakning för att

23.  Vidare bör flaggstaten

24.  När en flaggstat får besked om att ett fartyg som har rätt att föra dess flagg har hållits kvar av en hamnstat bör flaggstaten se till att lämpliga korrigerande åtgärder vidtas så att fartyget omedelbart bringas i överensstämmelse med krav som ställs i tillämpliga internationella konventioner.

25.  En flaggstat eller en erkänd organisation som agerar för dess räkning bör utfärda eller erkänna ett internationellt certifikat för ett fartyg först efter det att den har fastställt att fartyget uppfyller alla tillämpliga krav.

26.  En flaggstat bör utfärda ett internationellt behörighetscertifikat eller intyg om erkännande till en person först efter det att de har fastställt att personen uppfyller alla tillämpliga krav.

Flaggstatsinspektörer

27.  Flaggstaten bör definiera och dokumentera ansvarsområden, befogenheter och inbördes förhållanden för all personal som leder, utför och kontrollerar arbete som avser och påverkar säkerheten och förhindrande av förorening.

28.  Personal som ansvarar för eller utför besiktningar, inspektioner och revisioner på fartyg och företag som omfattas av de relevanta bindande IMO-instrumenten bör minst ha följande kvalifikationer:

29.  Personal som är kvalificerad enligt punkt 28.1 bör ha varit till sjöss som däcks- eller maskinbefäl under minst tre år.

30.  Personal som är kvalificerad enligt punkt 28.2 bör ha arbetat i en relevant befattning under minst tre år.

31.  Dessutom bör sådan personal ha de lämpliga praktiska och teoretiska kunskaper om fartyg, handhavande av fartyg och bestämmelser i relevanta nationella och internationella instrument som krävs för att de skall kunna sköta sina arbetsuppgifter som flaggstatsinspektörer; dessa kunskaper skall ha inhämtats genom dokumenterade utbildningsprogram.

32.  Annan personal som assisterar vid sådant arbete bör ha utbildning och få handledning i proportion till de arbetsuppgifter de har behörighet att utföra.

33.  Relevant erfarenhet på området bör betraktas som en fördel; om personen saknar erfarenhet bör administrationen tillhandahålla lämplig praktisk utbildning.

34.  Flaggstaterna får ge inspektörsbehörighet åt personer som har genomgått ett formellt och detaljerat utbildningsprogram som ger den kunskapsnivå som krävs enligt punkterna 29–32.

35.  Flaggstaten bör ha infört ett dokumenterat system för kvalifikation av personal och fortlöpande uppdatering av deras kunskaper till en nivå som är lämplig med hänsyn till de arbetsuppgifter de är behöriga att utföra.

36.  Kvalifikationerna bör, beroende på vilka arbetsuppgifter som kommer i fråga, omfatta

37.  Flaggstaten bör utfärda en identitetshandling som inspektören bär med sig under arbetet.

Flaggstaternas utredningar

38.  Sjöolyckor och föroreningstillfällen bör utredas. Utredningar av olyckor bör göras av utredare med lämpliga kvalifikationer som är kompetenta i frågor som rör olyckan. Flaggstaten bör vara beredd att ställa kvalificerade utredare till förfogande för detta ändamål, oavsett var olyckan eller föroreningstillfället ägde rum.

39.  Flaggstaten bör se till att de enskilda utredarna har praktiska kunskaper om och praktisk erfarenhet av de ämnesområden som ingår i deras normala arbetsuppgifter. För att bistå enskilda utredare i deras arbete med frågor som ligger utanför deras normala uppdrag bör flaggstaten se till att lämplig expertis inom följande områden vid behov är lätt tillgänglig:

40.  Alla olyckor som leder till personskador som kräver frånvaro från arbetet i tre dagar eller mer och alla dödsfall till följd av arbetsolyckor eller skador på flaggstatens fartyg bör utredas, och resultatet av utredningen offentliggöras.

41.  Fartygsolyckor bör utredas och rapporteras i enlighet med relevanta IMO-konventioner och de riktlinjer som har utarbetats av IMO(23). Utredningsrapporten bör sändas till IMO tillsammans med flaggstatens iakttagelser i enlighet med de riktlinjer som avses ovan.

Utvärdering och granskning

42.  Flaggstaterna bör regelbundet utvärdera sin prestationsnivå i fråga om genomförandet av de administrativa metoder, förfaranden och resurser som krävs för att uppfylla deras förpliktelser enligt de konventioner som de är parter till.

43.  Utvärderingarna av flaggstaternas prestationsnivå kan bland annat inbegripa kvarhållandefrekvens inom ramen för hamnstatskontrollen, resultaten av flaggstatsinspektionerna, olycksstatistik, kommunikations- och informationsflöden, statistik över årliga förluster (exklusive konstruktiva totalförluster – CTL) och andra lämpliga indikatorer, i syfte att avgöra om personal, resurser och administrativa förfaranden är tillräckliga för att fullgöra flaggstatsförpliktelserna.

44.  Utvärderingarna kan inbegripa en regelbunden granskning av följande:

BILAGA II

MINIMIKRAV PÅ FLAGGSTATSINSPEKTÖRER

(enligt artikel 8)

1.  Inspektörer skall vara bemyndigade av medlemsstatens behöriga myndighet att genomföra de besiktningar som avses i detta direktiv.

2.  Inspektörerna skall ha lämpliga teoretiska kunskaper om och praktisk erfarenhet av fartyg, handhavande av fartyg och relevant nationella och internationella krav. Dessa kunskaper och erfarenheter skall ha inhämtats genom dokumenterade utbildningsprogram.

3.  Inspektörer skall ha minst något av följande:

4.  Inspektörer som är kvalificerade enligt punkt 3.1 och 3.2 skall ha bibehållit sina tekniska kunskaper om fartyg och handhavande av fartyg sedan behörighetscertifikatet eller kvalifikationerna erhölls.

5.  Inspektörer som är kvalificerade enligt punkt 3.3 skall ha den kunskapsnivå och förmåga som krävs för inspektörer enligt punkt 3.1 och 3.2.

6.  Inspektörer skall kunna kommunicera muntligt och skriftligt med sjöfolk på det språk som är vanligast till sjöss.

7.  Inspektörer får inte ha något som helst kommersiellt, personligt eller familjemässigt intresse med anknytning till det fartyg som besiktigas, besättningen, agenten, företaget, redaren eller befraktaren, eller med anknytning till icke-statliga organisationer som gör konventions- eller klassningsrelaterade besiktningar eller utfärdar certifikat för fartyg.

8.  Inspektörer som inte uppfyller ovanstående krav skall ändå godtas om de var anställda hos den behöriga myndigheten för konventionsrelaterade besiktningar eller hamnstatskontroll på dagen för detta direktivs antagande och om den berörda hamnstaten har anslutit sig till samförståndsavtalet från Paris om hamnstatskontroll.

BILAGA III

VÄGLEDNING FÖR UPPFÖLJNING NÄR FARTYG HAR HÅLLITS KVAR AV EN HAMNSTAT

(enligt artikel 6)

1.  NÄR EN HAMNSTAT HAR HÅLLIT KVAR ETT FARTYG

1.  När den behöriga myndigheten i en medlemsstat (nedan kallad flaggstaten) får besked om att ett fartyg som för dess flagg har hållits kvar av en annan hamnstat bör myndigheten se till att lämpliga korrigerande åtgärder vidtas så att fartyget bringas i överensstämmelse med tillämpliga regler och internationella konventioner. Nedanstående åtgärder anses lämpliga, och listan förhindrar inte att åtgärder med liknande verkningar eller kompletterande åtgärder antas, förutsatt att de är förenliga med målen för och bestämmelserna i detta direktiv.

2.  OMEDELBARA ÅTGÄRDER

1.  Så snart flaggstaten får besked om kvarhållandet bör den kontakta företaget (med företag avses här ett företag enligt ISM-koden) och hamnstaten för att såvitt möjligt få alla närmare uppgifter om kvarhållandet.

2.  Mot bakgrund av de uppgifterna bör flaggstaten överväga vilka omedelbara åtgärder som krävs för att bringa fartyget i överensstämmelse. Flaggstaten kan anse att vissa brister enkelt kan åtgärdas och godkännas av hamnstaten (exempelvis om en livbåt behöver service). I så fall bör flaggstaten be hamnstaten bekräfta att bristerna har åtgärdats.

3.  När det gäller allvarligare brister, framför allt strukturella brister och andra brister som omfattas av certifikat som har utfärdats av flaggstaten eller av en erkänd organisation, bör flaggstaten begära att en särskild, kompletterande inspektion utförs av någon av dess inspektörer, eller utse en inspektör från den erkända organisationen att göra en inspektion för dess räkning. Inledningsvis bör denna inspektion koncentreras på de områden där hamnstaten har konstaterat brister. Om inspektören från flaggstaten eller den erkända organisationen anser det nödvändigt kan inspektionen sedan utvidgas till en fullständig ombesiktning av de områden som omfattas av de relevanta konventionscertifikaten.

4.  Om den erkända organisationen har genomfört inspektionen enligt punkt 3 bör organisationens inspektör rapportera till flaggstaten om vilka åtgärder som har vidtagits och om fartygets skick efter inspektionen, så att flaggstaten kan avgöra vilka eventuella ytterligare åtgärder som behövs.

5.  Om hamnstaten har beslutat om uppehåll i inspektionen enligt [artikel 9.4 i direktiv 95/21/EG eller artikel 13.5 i direktiv 2007/…/EG [om hamnstatskontroll] bör flaggstaten ordna en ombesiktning av fartyget i fråga om de certifikat som gäller de områden där flaggstaten har noterat brister och andra områden där brister senare upptäcks. Flaggstaten bör antingen genomföra denna besiktning själv eller begära en fullständig rapport från den erkända organisationens inspektör, och vid behov en bekräftelse på att en tillfredsställande besiktning har genomförts och alla brister åtgärdats. När flaggstaten är nöjd med situationen bör den bekräfta för hamnstaten att fartyget uppfyller kraven i relevanta bestämmelser och internationella konventioner.

6.  När det gäller de allvarligaste överträdelserna av bestämmelser och internationella konventioner bör flaggstaten alltid skicka en egen inspektör, snarare än en inspektör från den erkända organisationen, för att genomföra eller övervaka de inspektioner och besiktningar som avses i punkt 3–5.

7.  Utom i de fall som avses i punkt 10 skall flaggstaten begära att korrigerande åtgärder vidtas av företaget så att fartyget bringas i överensstämmelse med tillämpliga bestämmelser och internationella konventioner innan fartyget tillåts lämna hamnen där det har hållits kvar (utöver de korrigerande åtgärder som hamnstaten har krävt). Om inga sådana korrigerande åtgärder vidtas bör de berörda certifikaten dras in.

8.  Flaggstaten bör överväga i vilken utsträckning brister noterade av en hamnstat och upptäckta vid en flaggstatsinspektion eller flaggstatsbesiktning tyder på att fartygets och företagets säkerhetsorganisation inte fungerar. Vid behov bör flaggstaten arrangera en ny revision av fartyget eller företaget och tillsammans med hamnstaten överväga om revisionen bör äga rum innan fartyget tillåts lämna den hamn där det har hållits kvar.

9.  Flaggstaten bör kontinuerligt stå i kontakt och samarbeta med hamnstaten för att bidra till att de brister som har konstaterats åtgärdas, och bör snarast möjligt besvara eventuella begäran om klargörande från hamnstaten.

10.  Om bristerna inte kan åtgärdas i den hamn där fartyget har hållits kvar och hamnstaten i enlighet med [artikel 11.1 i direktiv 95/21/EG eller artikel 15.1 i direktiv 2007/…/EG [om hamnstatskontroll] tillåter fartyget att fortsätta till ett reparationsvarv bör flaggstaten kontakta hamnstaten för att bestämma på vilka villkor resan får äga rum och bekräfta dessa villkor skriftligen.

11.  Om fartyget inte uppfyller de villkor som avses i punkt 10 eller inte anlöper det överenskomna reparationsvarvet bör flaggstaten omedelbart begära en förklaring från företaget och överväga att dra in fartygets certifikat. Dessutom bör flaggstaten så snart det blir möjligt tilläggsbesiktiga fartyget.

12.  Om flaggstaten mot bakgrund av tillgängliga uppgifter anser att kvarhållandet är omotiverat bör den göra hamnstaten uppmärksam på detta och tillsammans med företaget överväga att överklaga beslutet i enlighet med hamnstatens bestämmelser.

3.  YTTERLIGARE ÅTGÄRDER

1.  Beroende på hur allvarliga de konstaterade bristerna är och vilka omedelbara åtgärder som har vidtagits bör flaggstaten också överväga att tilläggsbesiktiga fartyget efter det att kvarhållandet har upphört. Denna besiktning bör inbegripa en bedömning av säkerhetsorganisationens effektivitet. Ett riktmärke är att en tilläggsbesiktning bör göras inom [6] veckor efter det att flaggstaten fick besked om kvarhållandet. Denna besiktning bör göras på företagets bekostnad. Om flaggstaten planerar att genomföra en konventionsrelaterad besiktning inom [3] månader kan den skjuta upp besiktningen till dess.

2.  Vidare bör flaggstaten överväga om det bör genomföras en ny revision av det företag som är inblandat. Flaggstaten skall också se över tidigare inspektionsrapporter om företagets andra fartyg, för att se om det finns några gemensamma nämnare när det gäller bristerna i det företagets flotta.

3.  Om fartyget har hållits kvar på goda grunder mer än en gång under de föregående 2 åren bör uppföljningen anses vara än mer angelägen, och i alla händelser bör flaggstaten tilläggsbesiktiga fartyget inom [4] veckor efter det att flaggstaten fick besked om kvarhållandet.

4.  Om kvarhållandet också leder till att fartyget vägras tillträde till hamnar enligt [artikel 7b i direktiv 95/21/EG eller artikel 10 i direktiv 2007/…/EG [om hamnstatskontroll] skall flaggstaten tilläggsbesiktiga fartyget och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att företaget bringar fartyget i överensstämmelse med samtliga relevanta konventioner och bestämmelser. När flaggstaten har försäkrat sig om att så har skett skall den skicka ett dokument som bekräftar detta till företaget.

5.  Flaggstaten bör alltid överväga vilka rättsliga åtgärder, som kan vidtas mot företaget, inbegripet böter som är tillräckligt höga för att avskräcka från överträdelser av gemenskapsbestämmelserna och de internationella bestämmelserna. Om ett fartyg upprepade gånger åsidosätter kraven i tillämpliga gemenskapsbestämmelser och internationella konventioner bör flaggstaten överväga vilka ytterligare påföljder som kan krävas, inbegripet att stryka fartyget ur dess register.

6.  Efter fullbordande av de åtgärder som skall bringa fartyget i överensstämmelse med internationella konventioner och gemenskapsbestämmelserna bör flaggstaten skicka en rapport till IMO och kommissionen, som, med avseende på IMO, skall utarbetas i enlighet med regel 19 d i kapitel I i SOLAS 74, i dess ändrade lydelse och punkt 5.2 i IMO-resolution A.787 (19), i dess ändrade lydelse, och med avseende på kommissionen, skall innehålla kompletterande information beträffande gemenskapsbestämmelserna.

4.  TILLÄGGSBESIKTNING

1.  En tilläggsbesiktning bör inbegripa en undersökning av nedan uppräknade områden som är tillräckligt grundlig för att flaggstatsinspektören skall vara säker på att fartyget, dess utrustning och dess besättning uppfyller alla krav i de bestämmelser och internationella konventioner som är tillämpliga:

Certifikat och dokument.

Skrovets struktur och utrustning.

Villkoren för fastställande av fribord.

Huvudmaskineri och viktiga system.

Renlighet i maskinutrymmena.

Livräddningsutrustning.

Brandsäkerhet.

Navigeringsutrustning.

Lasthanteringsutrustning.

Radioutrustning.

Elektrisk utrustning.

Förhindrande av förorening.

Bostads- och arbetsvillkor.

Bemanning.

Besättningens certifikat.

Passagerarsäkerhet.

Driftskrav, inbegripet kommunikation i besättningen, övningar, arbetet på bryggan och i maskinrummet och säkerhet.

2.  Den bör också inbegripa de relevanta punkterna för en utökad inspektion enligt bilaga V till direktiv 95/21/EG eller del C i bilaga VIII till direktiv 2007/…/EG [om hamnstatskontroll]. Flaggstatsinspektörer bör inte avstå från att vid behov inbegripa funktionstester på exempelvis livräddningsfarkoster och deras sjösättningsanordningar, huvud- och hjälpmaskineri, lastluckor, huvudelsystem och system för länspumpning.

(1) EUT C 318, 23.12.2006, s. 195. (2) EUT C 229, 22.9.2006, s. 38. (3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 29 mars 2007. (4) EUT L ... (5) EGT L 144, 15.5.1998, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2003/75/EG (EUT L 190, 30.7.2003, s. 6). (6) EUT L ... (7) EGT L 208, 5.8.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1891/2006 (EUT L 394, 30.12.2006, s. 1). (8) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11). (9) EGT L 324, 29.11.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 93/2007 (EUT L 22, 31.1.2007, s. 12). (10) EGT L 167, 2.7.1999, s. 33. (11) EUT L 138, 30.4.2004, s. 19. (12) EGT L 208, 5.8.2002, s. 10. (13) EGT L 157, 7.7.1995, s. 1. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/84/EG (EGT L 324, 29.11.2002, s. 53). (14) * EUT: Vänligen för in numret på detta direktiv (15) EUT L 255, 30.9.2005, s. 11. (16) EGT L 204, 21.7.1998, s. 37. Direktivet senast ändrad genom 2003 års anslutningsakt. (17) Bilagorna kommer att läggas till vid MSC 80 (maj 2005). Bara bilagorna 1, 2 och 5 berör flaggstatsförpliktelser. (18) ST/ESCAP/1076. (19) Regler I/2, I/9, I/10 och I/11 i 1978 års STCW-konvention, i dess ändrade lydelse. (20) Bihang I till resolution A.739 (18), Riktlinjer för bemyndigande av organisationer som agerar för administrationens räkning. (21) Bihang II till resolution A.739 (18), Riktlinjer för bemyndigande av organisationer som agerar för administrationens räkning. (22) MSC/Circ.710 – MEPC/Circ.307. (23) Se koden för utredning av olyckor och tillbud till sjöss som antogs av IMO genom resolution A.849 (20), i dess lydelse enligt resolution A.884 (21).