(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0593)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 80.2 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0039/2006),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0055/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 80.2,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(3), och

av följande skäl:

(1)  Ett av syftena med gemenskapens sjöfartspolitik är att höja kvaliteten på handelsflottan främst genom att öka de ekonomiska operatörernas ansvar.

(2)  Skyddet av de europeiska kusterna och de europeiska medborgarna mot alla typer av miljöskador orsakade av fartygsolyckor är en absolut prioritet för EU.

(3)  Det finns två aspekter på skyddet av de europeiska kusterna, nämligen att förebygga olyckor genom att se till att endast säkra fartyg tillåts och att inrätta lämpliga mekanismer för att de drabbade så snabbt som möjligt skall kunna erhålla skadestånd som helt och hållet täcker de skador som en olycka orsakat.

(4)  Avskräckande åtgärder har redan införts genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/35/EG av den 7 september 2005 om föroreningar förorsakade av fartyg och införandet av sanktioner för överträdelser(4), som kompletteras genom rådets rambeslut 2005/667/RIF av den 12 juli 2005 om förstärkning av det straffrättsliga regelverket för bekämpande av föroreningar orsakade av fartyg(5).

(5)  De internationella reglerna om skadeståndsansvar och ersättning till tredje man för skador i samband med sjötransport bör genomföras och förbättras så att det säkerställs att operatörerna inom sjötransportkedjan ser till att varor endast transporteras ombord på fartyg av högsta kvalitet, att de drabbade utanför sjötransportkedjan garanteras en rättvis ersättning och att operatörerna och deras anställda uppmuntras till ökad uppmärksamhet och professionalism.

6)   1996 års protokoll till 1976 års konvention om begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar, nedan kallad 1996 års konvention, bör ratificeras av samtliga medlemsstater och ett stort antal tredjeländer.

7)   1996 års internationella konvention om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen (HNS-konventionen), 2001 års internationella konvention om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom bunkerolja (bunkeroljekonventionen) och 2007 års vrakkonvention bör dessutom ratificeras av samtliga medlemsstater och av ett stort antal tredjeländer.

(8)  För att 1996 års konvention skall kunna genomföras fullständigt och på ett enhetligt sätt i hela Europeiska unionen bör denna konvention införlivas i gemenskapslagstiftningen. Gemenskapens bestämmelser för skadeståndsansvar bör kunna medge ansvarsbegränsning för fartygsägarna upp till de tak som fastställs i konventionen och enligt dess bestämmelser.

(9)  Den ansvarsbegränsning som fastställs i 1996 års konvention bör inte kunna åberopas gentemot skadedrabbade personer som inte är parter till sjötransporttjänsten, om ägaren till det fartyg som orsakat skadorna inte har handlat på ett yrkesmässigt korrekt sätt och borde ha varit medveten om de skadliga konsekvenserna av sitt handlande eller sin underlåtenhet.

(10)  Kravet på finansiell säkerhet bör ge de drabbade ett bättre skydd. Kravet på säkerheter kan också bidra till att undermåliga fartyg försvinner och att konkurrensen mellan operatörerna återupprättas. Kravet är ett nödvändigt komplement till 1996 års konvention. I sin resolution A.898(21) rekommenderar Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) staterna att införa krav på en sådan finansiell säkerhet. Nivån på försäkringen bör vara sådan att den kan fungera i lägen där de tak som fastställs i 1996 års konvention inte räcker till, utan att det innebär orimliga utgifter för näringen.

(11)  Med stöd av IMO:s resolution A.930(22) bör särskilda åtgärder vidtas för att skydda sjöfolk som överges.

(12)  Centrala delar av det här direktivet är bestämmelserna om upprättande och anmälan av intyg om finansiell säkerhet, medlemsstaternas ömsesidiga erkännande av intyg och den finansiella säkerhetens tillgänglighet för de drabbade som söker få ersättning.

(13)  Europeiska sjösäkerhetsbyrån, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002(6) bör ge sitt bistånd vid genomförandet av det här direktivet, i synnerhet för att förhindra rättslig inkonsekvens mellan medlemsstaterna.

(14)  De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(7).

(15)  Eftersom målet för den föreslagna åtgärden, nämligen att införa harmoniserade bestämmelser om skadeståndsansvar och finansiella säkerheter för fartygsägarna i syfte att uppnå en god kvalitetsnivå för sjöfarten, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går direktivet inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

I detta direktiv fastställs bestämmelser om vissa aspekter av de skyldigheter i fråga om skadeståndsansvar som gäller för operatörer i sjötransportkedjan, samt införs ett finansiellt skydd anpassat till sjöfolk som överges.

Artikel 2

Definitioner

Artikel 3

Tillämpningsområde

1.  Detta direktiv skall, med undantag av artikel 4 och 5, tillämpas på

2.  Direktivet skall inte tillämpas på örlogsfartyg, militära hjälpfartyg eller andra fartyg som ägs och drivs av staten och som endast används i statlig, icke-kommersiell tjänst.

3.  Direktivet påverkar inte medlemsstaternas genomförande av Bunkeroljekonventionen, HNS-konventionen och 1992 års internationella konvention om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja.

Artikel 4

Skadeståndsansvar för förorening genom bunkerolja

Medlemsstaterna skall bli fördragsslutande parter till Bunkeroljekonventionen så snart som möjligt, dock senast före den dag som anges i artikel 18.1 i det här direktivet.

Artikel 5

Skador orsakade av sjötransport av farliga och skadliga ämnen

Medlemsstaterna skall bli fördragsslutande parter till HNS-konventionen så snart som möjligt, dock senast före den dag som anges i artikel 18.1 i det här direktivet.

Artikel 6

Skadeståndsbestämmelser

1.  Medlemsstaterna skall bli fördragsslutande parter till 1996 års konvention så snart som möjligt, dock senast före den dag som anges i artikel 18.1 i det här direktivet. Medlemsstater som fortfarande är parter till 1976 års konvention om begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar måste säga upp denna.

2.  Medlemsstaterna skall fastställa bestämmelser om skadeståndsansvar för fartygsägare och se till att fartygsägarnas rätt till ansvarsbegränsning regleras av bestämmelserna i 1996 års konvention.

3.  Med avseende på tillämpningen av artikel 4 i 1996 års konvention kan den ansvariga personens insikt om att skadan sannolikt skulle uppkomma under alla omständigheter avledas från själva arten av eller omständigheterna kring den ansvariga personens vårdslösa handlingar eller underlåtenhet.

4.  I enlighet med artikel 15 i 1996 års konvention skall medlemsstaterna se till att artikel 4 i konventionen – om handlande som utesluter ansvarsbegränsning – inte tillämpas på fartyg flaggade i stater som inte är fördragsslutande parter till konvention. I sådana fall skall det i de bestämmelser om skadeståndsansvar som medlemsstaterna inför i enlighet med det här direktivet föreskrivas att fartygsägaren förlorar rätten till ansvarsbegränsning om det visas att han eller hon genom egen handling eller underlåtenhet orsakat skadan, uppsåtligen eller genom grav oaktsamhet.

Artikel 7

Finansiell säkerhet för skadeståndsansvar

Varje medlemsstat skall se till att alla fartygsägare som äger fartyg som för medlemsstatens flagg tecknar en finansiell säkerhet för skadeståndsansvar. Säkerhetens gräns får inte vara lägre än ett belopp som är dubbelt så stort som det tak som fastställts med tillämpning av 1996 års konvention.

Varje medlemsstat skall se till att alla fartygsägare som äger fartyg som för tredjelands flagg tecknar en finansiell säkerhet i enlighet med första stycket så snart fartyget anländer till medlemsstatens exklusiva ekonomiska zon eller en motsvarande zon. Den finansiella säkerheten skall gälla minst tre månader från och med den dag då den är obligatorisk.

Artikel 8

Finansiell säkerhet för fall där sjöfolk överges

Varje medlemsstat skall se till att alla fartygsägare som äger fartyg som för medlemsstatens flagg tecknar en finansiell säkerhet som skyddar ombord anställt eller sysselsatt sjöfolk som överges, i enlighet med IMO:s resolution A.930(22), och som täcker kostnaderna för logi, medicinsk vård och repatriering.

Varje medlemsstat skall se till att alla fartygsägare som äger fartyg som för tredjelands flagg tecknar en finansiell säkerhet i enlighet med första stycket så snart fartyget anlöper en hamn eller en offshore-anläggning som omfattas av medlemsstatens jurisdiktion eller ankrar i en zon som omfattas av medlemsstatens jurisdiktion.

Medlemsstaterna ansvarar för att sjöfolk som överges har tillgång till systemet med finansiella säkerheter i enlighet med IMO:s resolution A.930(22).

Artikel 9

Intyg om finansiell säkerhet

1.  Förekomsten av och giltigheten hos de finansiella säkerheter som avses i artiklarna 7 och 8 skall styrkas genom ett eller flera intyg, i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv som skall följa mallen i bilaga III.

2.  Intygen skall utfärdas av medlemsstaternas behöriga myndigheter sedan de försäkrat sig om att fartygsägaren uppfyller kraven i detta direktiv. När de behöriga myndigheterna utfärdar intyget skall de även ta hänsyn till garantens kommersiella närvaro i EU.

För fartyg som är registrerade i en medlemsstat skall intygen utfärdas eller godkännas av de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten.

För fartyg som är registrerade i ett tredjeland får intygen utfärdas eller godkännas av de behöriga myndigheterna i vilken medlemsstat som helst.

3.  Villkor för intygens utfärdande och giltighet, särskilt när det gäller kriterier och förfaranden för beviljande, samt bestämmelser om dem som tillhandahåller de finansiella säkerheterna skall fastställas i enlighet med det föreskrivna förfarandet som avses i artikel 17.2.

4.  Intygen skall följa mallen i bilaga III och innehålla följande uppgifter:

5.  Intygen skall vara avfattade på den utfärdande medlemsstatens officiella språk. Om det språk som används varken är engelska eller franska skall texten innehålla en översättning till något av dessa två språk.

Artikel 10

Meddelande intyg om finansiell säkerhet

1.  Intyget skall finnas ombord på fartyget och en kopia skall lämnas in till den myndighet som för det fartygsregister där fartyget ingår eller, om fartyget inte är registrerat i en medlemsstat, till myndigheten i den stat som har utfärdat eller godkänt intyget. Den behöriga myndigheten skall överlämna en kopia på certifieringshandlingarna till det gemenskapskontor som avses i artikel 15 så att detta kontor kan införa dem i registret.

2.  I de fall som beskrivs i artikel 7 skall den driftsansvarige, agenten eller befälhavaren på ett fartyg som anländer till en exklusiv ekonomisk zon eller en motsvarande zon som hör till en medlemsstat, meddela den medlemsstatens myndigheter i enlighet med bilaga IV att intyg om finansiell säkerhet finns ombord.

3.  I de fall som beskrivs i artikel 8 skall den driftsansvarige, agenten eller befälhavaren på ett fartyg som är på väg mot en hamn eller en offshore-anläggning som omfattas av en medlemsstats jurisdiktion eller som skall ankra i en zon som omfattas av en medlemsstats jurisdiktion, meddela medlemsstatens myndigheter att intyg om finansiell säkerhet finns ombord och lämna de uppgifter som anges i bilaga IV.

4.  Den information som avses i punkt 1 skall kunna skickas mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter genom SafeSeaNet (gemenskapens informationssystem för sjöfarten).

Artikel 11

Sanktioner

Medlemsstaterna skall övervaka att bestämmelserna i detta direktiv respekteras och fastställa sanktioner som skall tillämpas vid överträdelser av dem. Sanktionerna skall vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

Artikel 12

Ömsesidigt erkännande mellan medlemsstater av intyg om finansiell säkerhet

Varje medlemsstat skall erkänna intyg som har utfärdats eller godkänts under en annan medlemsstats ansvar enligt artikel 9 för all tillämpning enligt detta direktiv, och anse dem likvärdiga med de intyg som har utfärdats eller godkänts av de egna myndigheterna, även om det är fråga om ett fartyg som inte är registrerat i en medlemsstat.

En medlemsstat som anser att den försäkringsgivare eller den garant som anges på intyget inte har ekonomisk förmåga att fullgöra de skyldigheter som föreskrivs i detta direktiv får när som helst begära en diskussion den medlemsstat som har utfärdat eller godkänt ett intyg.

Artikel 13

Talan direkt mot den som har tillhandahållit den finansiella säkerheten

En begäran om ersättning för skador orsakade av fartyget får alltid riktas direkt mot den som har tillhandahållit den finansiella säkerheten för ägarens skadeståndsansvar.

Den som har tillhandahållit den finansiella säkerheten får göra gällande de invändningar som ägaren skulle ha fått göra, med undantag för invändningar om konkurs eller likvidation.

Den som har tillhandahållit den finansiella säkerheten får åberopa att skadorna har orsakats med avsikt av ägaren. Den som har tillhandahållit den finansiella säkerheten får inte göra gällande andra invändningar som denne hade kunnat göra om ägaren hade väckt talan mot denne.

Den som har tillhandahållit den finansiella säkerheten har alltid rätt att begära att få ägaren instämd i målet.

Artikel 14

Solidaritetsfond för att täcka skador som orsakats av fartyg som saknar finansiell säkerhet

En solidaritetsfond skall inrättas för utbetalning av ersättning till tredje man, både fysiska och juridiska personer, som har åsamkats skador av fartyg som, trots de skyldigheter som införs genom detta direktiv, har trafikerat EU:s territorialvatten utan intyg om finansiell säkerhet.

Anslagen till fonden liksom fondens arbetsordning skall fastställas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 17.2.

Artikel 15

Gemenskapskontor

Ett gemenskapskontor skall inrättas och ha i uppdrag att föra ett uttömmande register över de utfärdade intygen, kontrollera och uppdatera deras giltighet och verifiera att de finansiella säkerheter som registrerats av tredjeländer faktiskt existerar.

Artikel 16

Rapporter

Fem år efter det att detta direktiv har trätt i kraft skall medlemsstaterna rapportera till kommissionen om sina erfarenheter av tillämpningen av direktivet. Dessa rapporter skall särskilt omfatta en utvärdering av medlemsstaternas förfaranden för certifiering och utfärdande av intyg samt en bedömning av möjligheten att helt eller delvis delegera dessa befogenheter till det gemenskapskontor som avses i artikel 15. På grundval av dessa rapporter skall kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med eventuella förslag till ändringar.

Artikel 17

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen skall biträdas av kommittén för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002(9).

2.  När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

Artikel 18

Införlivande

1.  Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den …(10). De skall genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen tillsammans med en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och bestämmelserna i detta direktiv.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 19

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den […] dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 20

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ... den ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

Konvention om begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar, 1976, i dess lydelse enligt 1996 års ändringsprotokoll

(Konventionstexten kommer att läggas till så snart den föreligger på samtliga officiella språk)

BILAGA II

Resolution från Internationella sjöfartsorganisationens församling och Internationella arbetsbyråns styrelse med riktlinjer om tillhandahållande av finansiell säkerhet för de fall då sjöfolk överges (Guidelines on provision of financial security in case of abandonment of seafarers) IMO:s resolution A.930(22)

(Resolutionstexten kommer att läggas till så snart den föreligger på samtliga officiella språk)

BILAGA III

Mall för intyg om finansiell säkerhet som avses i artikel 9

Härmed intygas att för ovan angivna fartyg gäller en försäkring eller en annan finansiell säkerhet som uppfyller föreskrifterna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/.../EG om fartygsägares skadeståndsansvar och finansiella säkerheter

Typ av säkerhet ………………………………………………………………

Säkerhetens giltighetstid ……………………………………………………………

Försäkringsgivares eller garants namn och adress

Namn ………………………………………………………………………

Adress ……………………………………………………………………

Intyget är giltigt t.o.m. den …………………………………

Utfärdat eller godkänt av regeringen i ………………………………

(Ort) …………………… (datum) …………………

Den utfärdande eller godkännande tjänstemannens namnteckning och befattning

BILAGA IV

Förteckning över uppgifter som skall lämnas i enlighet med artikel 10

1.  Fartygsidentitet (namn, signalbokstäver, IMO-nummer eller MMSI-nummer).

2.  Datum och tidpunkt.

3.  Position i latitud och longitud eller sann bäring och avstånd i nautiska mil från ett klart angivet landmärke.

4.  Destinationshamn.

5.  Beräknad ankomsttid till destinationshamnen eller bordningsplatsen för lots i enlighet med den behöriga myndighetens krav, och beräknad avgångstid från denna hamn.

6.  Uppgift om huruvida intyg om finansiell säkerhet finns ombord.

7.  Adress där detaljerad information om intyget kan erhållas.

De uppgifter som avses i punkterna 6 och 7 kan översändas tillsammans med andra meddelanden, under förutsättning att villkoren i artikel 10.2 uppfylls.

(1) EUT C 318, 23.12.2006, s. 195. (2) EUT C 229, 22.9.2006, s. 38. (3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 29 mars 2007. (4) EUT L 255, 30.9.2005, s. 11. (5) EUT L 255, 30.9.2005, s. 164. (6) EGT L 208, 5.8.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1891/2006 (EUT L 394, 30.12.2006, s. 1). (7) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11). (8) + EUT L: Vänligen för in numret på denna förordning. (9) EGT L 324, 29.11.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 93/2007 (EUT L 22, 31.1.2007, s. 12). (10) * 18 månader efter det att detta direktiv har trätt i kraft.