Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av resolution 1244 från Förenta nationernas säkerhetsråd av den 10 juni 1999,

–   med beaktande av rapporten från den särskilda representanten för FN:s generalsekreterare om en omfattande översyn av hur standarderna genomförs, framlagd inför FN:s säkerhetsråd den 7 oktober 2005,

–   med beaktande av FN:s säkerhetsråds beslut, dess ordförandes uttalande av den 24 oktober 2005, om att stöda generalsekreterarens förslag om att inleda samtal om Kosovos status,

–   med beaktande av utnämningen den 14 november 2005 av Martti Ahtisaari till FN:s generalsekreterares särskilda sändebud för processen avseende Kosovos framtida status,

–   med beaktande av kontaktgruppens (Förenade Kungariket, Frankrike, Tyskland, Italien, USA och Ryssland) uttalande av den 31 januari 2006 där det understryks att problemet Kosovo är speciellt till sin karaktär – vilket enligt detta uttalande beror på Jugoslaviens upplösning och de därpå följande konflikterna, den etniska rensningen och händelserna 1999 samt den långa perioden av internationell förvaltning i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 1244 (1999) – och där en snabb förhandlingslösning på frågan efterlyses som bästa väg att följa,

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte den 14-15 december 2006 som fullt ut ställer sig bakom Ahtisaaris ansträngningar att finna en lösning på statusfrågan och som bekräftar unionens beredskap att spela en avgörande roll när den framtida lösningen skall förverkligas,

–   med beaktande av det särskilda sändebudets slutrapport om Kosovos framtida status och det övergripande förslaget till lösning på frågan om Kosovos status av den 26 mars 2007,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för internationell handel (A6-0067/2007), och av följande skäl:

A.  Kontaktgruppen understryker i de vägledande principerna för en lösning av frågan om Kosovos status, som antogs den 7 oktober 2005, att en förhandlingslösning bör utgöra en internationellt prioriterad fråga och att förhandlingsprocessen, när den väl inletts, inte får blockeras utan måste slutföras. I principerna fastställs klart och tydligt att ingen återvändo till situationen före mars 1999 är tänkbar, lika lite som en delning av Kosovo eller en eventuell union mellan Kosovo och något annat land eller del av något land.

B.  Kosovos befolkning utsattes under 1990-talet för systematiskt våld och förtryck, som 1999 antog proportionerna av en massfördrivning av civilbefolkningen, vilket ledde till att FN:s säkerhetsråd ingrep, efter Natos åtgärder, och området ställdes under internationell civil- och säkerhetskontroll. Detta gav upphov till ett hittills okänt rättsläge inom folkrätten.

C.  Händelserna i mars 2004 måste fördömas men visar att spänningarna mellan de albanska och serbiska befolkningsgrupperna i Kosovo lever kvar och att det är nödvändigt att finna en lösning som garanterar dessa båda folkgruppers och andra etniska gruppers rättigheter, såsom framgår av publikationer från organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), Europarådet och andra organisationer som bedriver verksamhet för att skydda minoriteter.

D.  Ett avgörande i frågan om Kosovos framtida status kommer att bidra till utvecklingen av dess ekonomi och framväxten av en mogen politisk kultur och ett tolerant samhälle utan segregering i provinsen.

E.  Trots talrika diskussionsrundor har man tyvärr inte kunnat enas om någon förhandlingslösning som båda sidor kan acceptera. FN:s särskilda sändebud har dock förelagt kontaktgruppen och FN:s generalsekretare ett förslag om hur frågan om Kosovos status skall lösas.

F.  Den slutliga lösningen kan inte dikteras av hot om en radikalisering i Kosovo eller i Serbien utan måste vara resultatet av en lösning som beaktar alla berörda parters intressen.

G.  Ytterligare dröjsmål med att fastställa Kosovos status kan få negativa konsekvenser för den känsliga och spända situation som redan råder.

H.  Händelserna 1999, den långvariga internationella interimsförvaltningen samt utvecklingen och den gradvisa konsolideringen av Kosovos interimsinstitutioner för självstyre har skapat en mycket speciell situation som gör tanken på att Kosovo på nytt skulle införlivas med Serbien föga realistisk.

I.  Förbindelserna mellan Kosovo och Serbien utmärks av att de kulturella, religiösa och ekonomiska banden mellan dem är intima och därför bör de vidareutvecklas i en anda av partnerskap och god grannsämja, vilket ligger i hela Kosovos och Serbiens befolknings intresse.

J.  Bristen på förtroende mellan olika etniska grupper, den labila situation som fortsättningsvis råder och behovet av att vidareutveckla och befästa demokratiska multietniska institutioner i Kosovo kräver en fortsatt internationell närvaro under överskådlig framtid.

K.  Det internationella samfundet bör fortsätta att investera i utbildningssystemet, särskilt mot bakgrund av de stora utmaningar som den yngre generationen i Kosovo står inför.

L.  Med tanke på Kosovos strategiska läge måste Europeiska unionen spela en central roll när det gäller att övervaka, garantera och underlätta genomförandet av en lösning på frågan om Kosovos status samt bistå vid inrättandet och konsolideringen av demokratiska institutioner i Kosovo, varvid parlamentet har ett övervakningsansvar.

M.  EU:s bidrag måste emellertid göras beroende av att vissa minimikrav i överenskommelsen uppfylls.

N.  Lösningen på frågan om den slutgiltiga statusen måste överensstämma med EU:s principer, det vill säga tillhandahålla en konstitutionell ram som är förenlig med Kosovos europeiska perspektiv och tillåta unionen att fullt ut utnyttja de instrument som står till förfogande.

1.  Europaparlamentet stöder det arbete som pågår under FN:s ledning för att fastställa Kosovos slutliga status liksom ansträngningarna för att finna en hållbar politisk lösning som garanterar stabiliteten och skyddar de olika befolkningsgrupperna samt långsiktig och hållbar ekonomisk och social utveckling i Kosovo. Parlamentet stöder Ahtisaaris övergripande förslag om Kosovos slutliga status och anser att suveränitet under övervakning av det internationella samfundet är det bästa sättet att uppnå dessa mål och förväntar sig att FN:s säkerhetsråd på grundval av detta snart kommer att anta en ny resolution som ersätter resolution 1244(1999).

2.  Europaparlamentet anser att den enda hållbara lösningen för Kosovo är en lösning som

3.  Europaparlamentet anser att varje lösning av Kosovos framtida status måste stå i överensstämmelse med folkrätten.

4.  Europaparlamentet uttrycker sin förhoppning om att en stark och uttalat pro-europeisk regering bildas i Serbien, och att denna på ett seriöst och positivt sätt engagerar sig i ansträngningarna för att finna en lösning på frågan om Kosovos status. Parlamentet understryker att en sådan regering också behövs för att samarbetet med den internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien skall fungera fullt ut. Under dessa förutsättningar skulle det även vara möjligt att åter inleda och eventuellt avsluta förhandlingar om ett stabiliserings- och associeringsavtal mellan Serbien och EU.

5.  Europaparlamentet anser att den slutliga lösningen bland annat bör omfatta följande aspekter

6.  Europaparlamentet understryker att den lösning man kommer fram till för Kosovo inte kommer att utgöra ett prejudikat inom folkrätten eftersom Kosovo har varit underställt FN:s kontroll sedan 1999, och FN:s säkerhetsråds resolution 1244(1999) innehåller redan bestämmelser om behovet att finna en lösning på frågan om Kosovos slutliga status. Situationen i Kosovo är således på intet sätt jämförbar med situationen i andra konfliktområden som inte är underställda FN:s kontroll.

7.  Europaparlamentet betonar att en överenskommelse om Kosovos framtid även måste omfatta särskilda institutionella arrangemang för Kosovska Mitrovica som till fullo garanterar den serbiska befolkningsgruppens rättigheter och säkerhet, utan att underminera enhetligheten inom Kosovo. Dessa arrangemang bör övervakas direkt av det internationella samfundet, i samråd med Belgrad. Parlamentet erinrar dock Serbien om att denna involvering i Kosovo är förknippad med Serbiens samarbete för att genomföra lösningen om slutlig status.

8.  Europaparlamentet välkomnar därför det faktum att Ahtisaaris förslag innebär en omfattande autonomi för serbiska och andra befolkningsgrupper, inklusive en vittgående kommunal autonomi i enlighet med europeiska principer om subsidiaritet och självstyre.

9.  Europaparlamentet anser att det internationella samfundet i så hög grad som möjligt bör inrikta sin närvaro på att hjälpa de lokala myndigheterna med att

10.  Europaparlamentet anser därför att den internationella närvaron i Kosovo visserligen bör utrustas med tillräcklig personal för att kunna sköta sitt uppdrag, men att detta inte får leda till inrättandet av en parallell förvaltning eller en kopia av den nuvarande förvaltningen under FN:s ledarskap.

11.  Europaparlamentet understryker att det internationella samfundet måste ha direkta befogenheter att vidta korrigerande och, i vissa fall, ställföreträdande åtgärder, bland annat på följande viktiga områden:

12.  Europaparlamentet understryker att ytterligare åtgärder behövs för att ge flyktingar och tvångsförflyttade personer runt om i Kosovo möjlighet att återvända till sina hem. Parlamentet understryker att en förutsättning för att dessa återvändande personer skall kunna stanna kvar i sina hemorter är en prioriterad satsning på nya arbetstillfällen och en hållbar ekonomisk utveckling. Parlamentet betonar att flyktingar som inte tillhör de serbiska och albanska befolkningsgrupperna, såsom romer och ashkali, kräver särskild uppmärksamhet, däribland internt tvångsförflyttade romer som bor i lägren i Kosovska Mitrovica.

13.  Europaparlamentet uppmärksammar behovet av ett rättvist utbildningssystem som är tillgängligt för alla och som ser till att romiska och ashkali elever undervisas delvis på sitt modersmål för att på detta sätt stärka dessa minoritetsgruppers identitet och kultur.

14.  Europaparlamentet understryker den viktiga roll som FN:s säkerhetsråd spelar för ett slutgiltigt beslut om Kosovos framtida status. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater – och särskilt de medlemsstater som ingår i FN:s säkerhetsråd – att ge sitt fulla och aktiva stöd åt ansträngningarna att finna en hållbar lösning på frågan om Kosovos framtida status.

15.  Parlamentet anser att en ny resolution från FN:s säkerhetsråd också är en avgörande förutsättning för EU:s fortsatta engagemang i Kosovo. Utan en sådan resolution bör EU avstå från att utöka sin närvaro.

16.  Europaparlamentet är övertygat om att Europeiska unionen, mot bakgrund av unionens centrala roll i förverkligandet av lösningen, bör ha en avgörande röst vid utformningen av lösningens slutliga villkor.

17.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör eftersträva en gemensam hållning när det gäller Kosovo och uppmanar därför rådet att försöka anta en gemensam ståndpunkt om Kosovos status av vilken minimivillkoren för en hållbar lösning för Kosovo, som EU kan godta, framgår.

18.  Europaparlamentet påminner om att de medlemsstater som är företrädda i FN:s säkerhetsråd, i enlighet med artikel 19 i fördraget om Europeiska unionen, förväntas hålla fast vid en sådan gemensam ståndpunkt och regelbundet informera EU:s ministerråd om förhandlingarna. Parlamentet anser att även det bör informeras regelbundet.

19.  Europaparlamentet uppmanar de EU-medlemsstater som ingår i kontaktgruppen att låta såväl rådet som övriga medlemsstater ta del av den information som de får tillgång till, och att förbättra samordningen och samarbetet med övriga medlemsstater, eftersom det är EU som helhet som får bära det internationella ansvaret och de ekonomiska kostnaderna för den slutliga uppgörelsen.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna i FN:s säkerhetsråd, särskilt de ständiga medlemmarna, att spela en konstruktiv roll, att arbeta för att få de två berörda parterna att inta en flexibel hållning och att godkänna en otvetydig och hållbar lösning för Kosovo, i linje med de förslag som det särskilda sändebudet har lagt fram, med största möjliga samtycke från de två parternas sida.

21.  Europaparlamentet är berett att ställa de kompletterande resurser till förfogande som krävs för att finansiera EU:s framtida involvering i Kosovo i syfte att förverkliga lösningen om Kosovos status och stöda Kosovos EU-perspektiv, detta under förutsättning att

22.  Europaparlamentet stöder inrättandet av ett uppdrag inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP) i Kosovo för att bidra till genomförandet av ESFP-uppgörelsen om Kosovos status när det gäller rättsstatsprincipen. Detta ESFP-uppdrag bör ges alla nödvändiga resurser så att det kan genomföra sitt mandat och axla det svåra ansvar som det kommer att åläggas.

23.  Europaparlamentet erinrar om det åtagande som det finska ordförandeskapet gjorde på rådets vägnar, i samband med antagandet av budgeten för 2007, om att ge parlamentet detaljerade uppgifter om det eventuella framtida uppdragets omfattning, mål och troliga ekonomiska konsekvenser, allteftersom planeringen för det fortskrider.

24.  Europaparlamentet påpekar att Europeiska unionen representeras i Kosovo både av kommissionens sambandskontor och av olika organ underställda rådets generalsekreterare/höge representant. Parlamentet uppmanar rådet att se över huruvida mer kan göras för att ytterligare rationalisera och förenkla sin närvaro i Kosovo.

25.  Europaparlamentet oroar sig över det sätt på vilket övergången från Förenta nationernas interimistiska uppdrag i Kosovo (Unmik) till det nya internationella civilbefälet kommer att administreras. Unmik erinras om att det bör bli kvar i Kosovo tills det nya befälet har organiserat sig och är fullständigt operativt. Parlamentet uppmanar FN och EU att ta fram olika metoder för att undvika att ytterligare internationell expertis går förlorad på avgörande förvaltningsområden, särskilt med tanke på att de interimistiska institutionerna för Kosovos självstyre kommer att behöva tid och hjälp för att kunna ta över vissa lagstiftande och verkställande befogenheter från Unmik.

26.  Europaparlamentet uppmanar OSSE att fortsatt inta en framträdande roll i Kosovo även efter det att uppgörelsen om dess status ingåtts, och särskilt se till att övervaka och kontrollera de val som skall hållas. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang såväl rådet som OSSE att utveckla sitt samarbete på rättsstatsområdet, med en tydlig arbetsfördelning i fråga om uppdraget inom ramen för ESFP.

27.  Europaparlamentet vill framhålla den tonvikt som EU har lagt på den roll som rättsväsendet och rättsstatsprincipen har att spela i perioden efter det att en uppgörelse ingåtts, och understryker betydelsen av att överlåtelsen av myndighetsansvar sker på ett smidigt sätt. Parlamentet efterlyser en tydlig arbets- och ansvarsuppdelning, med full insyn, mellan, å ena sidan, de inhemska kosovanska domstolarna och rättsliga myndigheterna och, å andra sidan, EU:s planerade uppdrag för att upprätthålla lag och ordning. Parlamentet kräver att full insyn och respekt för rättsstatsprincipen råder i fråga om fängslanden och andra åtgärder som Kfor vidtagit.

28.  Europaparlamentet påpekar för Kosovos myndigheter att det internationella samfundet av dem förväntar sig

29.  Europaparlamentet understryker i det här sammanhanget att den internationella närvaron i Kosovo kvarstår tills de ovan nämnda målsättningarna verkligen är förankrade och förverkligade.

30.  Europaparlamentet oroas djupt av de våldsamma demonstrationer som nyligen hållits i Kosovo och som på ett allvarligt sätt hotar det fortsatta arbetet med att finna en fredlig lösning på frågan om Kosovos framtida status. Parlamentet uppmanar bägge sidor att visa största återhållsamhet och göra vad de kan för att arbetet med att fastställa regionens status skall kunnas avslutas på ett fredligt sätt.

31.  Vidare påminner Europaparlamentet myndigheterna i Kosovo om att människorna i Kosovo, så snart statusfrågan är löst, kommer att vänta sig att deras regering tar itu med problem som inverkar på deras dagliga liv, frågor i relation till säkerhet, ekonomisk utveckling, korruption och organiserad brottslighet, sysselsättning, adekvata allmänna tjänster och var och ens jämlikhet inför lagen.

32.  Europaparlamentet uppmanar EU och myndigheterna i Kosovo att arbeta tillsammans för att skapa förutsättningar för bättre ekonomisk tillväxt, något som skulle gynna alla etniska grupper i Kosovo. Parlamentet upprepar att det är nödvändigt att upprätta en heltäckande, realistisk och långsiktig plan för ekonomisk utveckling, se till att rättsstatsprincipen tillämpas i grunden, utarbeta en detaljerad strategi för att bekämpa korruptionen och se till att denna underbyggs med adekvata resurser.

33.  Europaparlamentet betonar behovet av ett utökat stöd till utvecklingen av små och medelstora företag på grundval av Europeiska stadgan för småföretag, till vilken Kosovo har givit sitt stöd. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa tillträde till EU:s strukturfonder, tillhandahålla projekt i anslutning till små och medelstora företag med bättre finansieringsmöjligheter och inrätta en institutionell ram för att stärka samarbetet mellan gemenskapen och den privata sektorn i Kosovo.

34.  Europaparlamentet uppmanar ledarna för den serbiska befolkningsgruppen i Kosovo att erkänna att deras intressen är bättre betjänta av ett demokratiskt, decentraliserat och i ekonomisk mening livskraftigt Kosovo, och att engagera sig i processen efter lösningen, för att se till att de bestämmelser i överenskommelsen som är av direkt intresse för dem genomförs fullt ut.

35.  Europaparlamentet uppmanar Serbiens regering att erkänna att framtiden ligger i utvecklandet av nära och transparenta band till Kosovo inom ramen för fördjupad regional integration och det gemensamma perspektivet angående en framtida anslutning till EU.

36.  Europaparlamentet betonar att det är av största betydelse för stabiliteten och den fortsatta utvecklingen av regionen som helhet att frågan om Kosovos framtida status finner en lösning på grundval av Ahtisaaris slutliga förslag. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang samtliga grannländers regeringar att bidra konstruktivt till detta arbete och respektera befintliga statsgränser. Parlamentet delar uppfattningen att lösningen om Kosovos framtida status kommer att fungera på sikt även beror på faktumet att både Serbien och Kosovo och deras grannar förväntas bli medlemmar av EU eftersom västra Balkans framtid ligger i Europeiska unionen.

37.  Europaparlamentet upprepar att en ordentlig integrering av Kosovo i stabiliserings- och associeringsprocessen bland annat kommer att stärka Kosovos ekonomiska förbindelser med medlemsstaterna och med landets grannar på västra Balkan och underlätta stabiliseringsprocessen i regionen.

38.  Europaparlamentet välkomnar undertecknandet av frihandelsavtalen med Albanien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Bosnien och Hercegovina samt Kroatien, och uppmanar med kraft Kosovos myndigheter att fullt ut genomföra dessa avtal och se till att den fria handeln med Serbien och Montenegro kan fortsätta.

39.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att försöka få till stånd ett avtal om viseringslättnader för Kosovo för den period som följer efter det att en uppgörelse ingåtts och i linje med de aktuella förhandlingarna med grannländerna, samt med hänsyn tagen till de specifika problem som gäller för Kosovo, nämligen att många medlemsstater saknar konsulat i Kosovo och att UNMIK-pass används än så länge.

40.  Europaparlamentet uppmanar de kosovanska och serbiska myndigheterna att samarbeta med såväl varandra som ICTY genom att överlämna påstådda krigsförbrytare.

41.  Europaparlamentet anser att offentliggörandet av Ahtisaaris rapport bör åtföljas av en upplysningskampanj i syfte att tydligt och objektivt förklara villkoren i förslaget för de människor som berörs av lösningen, inbegripet de serbiska medborgarna. I fråga om Kosovo måste EU betona budskapet om fredlig samexistens. Det är parlamentets uppfattning att ett Kosovo där såväl majoritetens som minoritetens rättigheter respekteras kommer att finna både stabilitet och välstånd.

42.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, den serbiska regeringen, de interimistiska institutionerna inom Kosovos självstyre, Unmik, medlemmarna i kontaktgruppen, Förenta nationernas säkerhetsråd och FN:s generalsekreterares särskilda sändebud för processen i anslutning till Kosovos framtida status.

(1) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.