Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina resolutioner av den 22 november 1990 om den framtida finansieringen av Europeiska gemenskapen(1) och av den 21 april 1994 om ett nytt system för egna medel för Europeiska unionen(2),

–   med beaktande av rådets beslut 94/728/EG, Euratom av den 31 oktober 1994 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel(3),

–   med beaktande av kommissionens rapport av den 7 oktober 1998 om systemet för egna medel – Europeiska unionens inkomster (KOM(1998)0560),

–   med beaktande av sin resolution av den 11 mars 1999 om behovet av att förändra och reformera Europeiska unionens system för egna medel(4),

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 17 november 1999 om förslaget till rådets beslut om systemet för Europeiska unionens egna medel(5),

–   med beaktande av rådets beslut 2000/597/EG, Euratom av den 29 september 2000 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel(6),

–   med beaktande av kommissionens rapport om hur systemet för egna medel fungerar (KOM(2004)0505 och kommissionens förslag till ett nytt beslut från rådet om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel, samt förslaget till rådets förordning om genomförandebestämmelser för den korrigering av budgetobalanser som fastställs i artiklarna 4 och 5 i rådets beslut nr (...) om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel (KOM(2004)0501), som lades fram den 14 juli 2004,

–   med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2005 om politiska utmaningar och budgetmedel i ett utvidgat EU 2007–2013(7),

–   med beaktande av den studie som utarbetats för Europaparlamentets räkning, "Egna medel: Utveckling av systemet i ett EU med 25 medlemmar", som lades fram den 30 juni 2005(8),

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 15–16 december 2005,

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådets beslut om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel och kommissionens arbetsdokument om beräkning, finansiering, betalning och införande i budgeten av den korrigering för budgetobalanser som tillämpas till förmån för Förenade kungariket ("den brittiska rabatten") i enlighet med artiklarna 4 och 5 i rådets beslut (…) om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel (KOM(2006)0099),

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 4 juli 2006 om förslaget till rådets beslut om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel(9),

–   med beaktande av den studie som utarbetats för Europaparlamentets räkning, "EU Own Resources – Preliminary assessment of the scope for Membre States taxes supporting an EU wide tax system", som lades fram i januari 2007(10),

–   med beaktande av budgetutskottets möten med ordförandena för de nationella parlamentens budgetutskott, som hölls den 16 juni 2005 och den 21 juni 2006,

–   med beaktande av svaren på de frågor om egna medel som budgetutskottet sände till alla budgetutskott i medlemsstaternas nationella parlament den 30 november 2005,

–   med beaktande av de formella och informella diskussioner mellan den ständiga föredraganden för egna medel och de berörda nationella parlamentsutskotten eller företrädare för dessa, som genomfördes på inbjudan av de nationella parlament som var intresserade av att diskutera denna fråga under 2006 och 2007,

–   med beaktande av de resultat som nåtts i arbetsgrupperna beträffande den framtida finansieringen av Europeiska unionen vid de gemensamma parlamentariska mötena den 8–9 maj 2006 och den 4–5 december 2006,

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(11), särskilt punkt 8, och förklaring nr 3 om översyn av budgetramen, som bifogats avtalet,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och yttrandena från utskottet för konstitutionella frågor, budgetkontrollutskottet, utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för regional utveckling (A6-0066/2007), och av följande skäl:

A.  Den första europeiska gemenskapen, Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG), som inrättades den 23 juli 1952, finansierades av ett verkligt system för egna medel, som grundades på en skatt som togs ut för varje ton producerat stål, som skulle betalas direkt av de kol- och stålproducerande företagen till EKSG:s budget.

B.  Enligt Romfördraget av den 25 mars 1957 skulle Europeiska ekonomiska gemenskapen endast finansieras av nationella bidrag under en övergångsperiod, som skulle följas av en övergång till ett system för egna medel.

C.  Denna övergång genomfördes slutligen den 21–22 april 1970 när Europeiska rådet i Luxemburg enades om ett beslut för att upphöra med de nationella bidragen och införa ett nytt finansieringssystem som grundades på två verkliga egna medel – jordbruksskatter och tullar – som kompletterades av ett tredje medel som grundades på mervärdesskatt (moms).

D.  Alla parlamentets ansträngningar(12) för att man skulle använda faktiska momsredovisningar för att fastställa vilken bedömningsgrund som skulle användas för momsmedlen ("redovisningsmetoden") istället för den harmoniserade bas som beräknas genom att man tillämpar en genomsnittlig viktad sats på de totala nettoinkomsterna ("inkomstmetoden") var förgäves, vilket innebar att momsmedlen förändrades från att ha varit ett verkligt eget medel med en stark direktkoppling till de europeiska medborgarna till att bli ett rent statistiskt verktyg för beräkning av medlemsstaternas bidrag.

E.  I "Fontainebleau-avtalet", som ingicks mellan stats- och regeringscheferna den 25-26 juni 1984, uppgavs det tydligt att utgiftspolitik i slutändan är huvudredskapet för att lösa frågan om budgetobalanser. Samtidigt inrättade Europeiska rådet den "brittiska rabatten", en korrigeringsmekanism för Förenade kungariket, enligt vilken det fastställdes att Förenade kungariket från och med 1985 skulle ersättas till 66 procent för skillnaden mellan dess andel av momsbetalningarna och dess andel av de utgifter som anslagits för året i fråga. Denna rabatt skulle finansieras av alla medlemsstater, med ett tak för Tysklands bidrag. Detta ledde till att Förenade kungariket åtnjöt en rabatt på sina årliga bidrag till EU:s budget, som uppgick till ett årligt genomsnitt 5,3 miljarder euro 2001-2004.

F.  Vid samma toppmöte enades även stats- och regeringscheferna om att "de medlemsstater som skulle bära en budgetbörda som kunde anses vara orimlig till dess relativa välstånd" i princip och vid rätt tillfälle skulle vara berättigade till samma typ av rabatt.

G.  Vid sitt möte i Bryssel den 11–13 februari 1988 fastställde Europeiska rådet ett tak för gemenskapens budget på 1,2 procent av BNP för betalningar och 1,3 procent för bemyndiganden och bekräftade att medlemsstaterna skulle få behålla 10 procent av inkomsterna från traditionella egna medel för att täcka sina uppbördskostnader.

H.  Taket för egna medel ökades till 1,24 procent av EU:s BNI för betalningsbemyndiganden och 1,31 procent för åtagandebemyndiganden under 1993–1999 för en union med 15 medlemsstater och trots utvidgningen har det inte ändrats sedan dess.

I.  Det viktigaste av allt var att Europeiska rådet i Bryssel 1988 skapade ett fjärde "extra" medel som grundades på BNP, och som skulle utnyttjas om och när de belopp som uppbars från moms och traditionella egna medel inte räckte till för att täcka gemenskapens finansiella åtaganden.

J.  Med tiden har detta medel blivit det grundläggande medlet i Europeiska unionens budget, och uppgår till ett beräknat belopp på 70 procent av inkomsterna för budgetåret 2007, medan momsmedlen uppgår till cirka 15 procent, vilket innebär att andelen traditionella medel (tullar och jordbruksskatter sammanräknat) har minskat till endast 15 procent av inkomsterna.

K.  Det nu gällande beslutet om egna medel av den 29 september 2000 trädde i kraft den 1 mars 2002 och har följande huvudsakliga inslag: Ett tak för egna medel på 1,24 procent av EU:s BNI (eller 1,27 procent av BNP) i betalningsbemyndiganden och 1,31 procent av BNI (eller 1,335 procent av BNP) i åtagandebemyndiganden, ett bidrag till medlemsstaterna för deras kostnader för uppbörd av traditionella egna medel på 25 procent, en maximal momssats på 0,50 procent, en begränsning av medlemsstaternas beräkningsunderlag för mervärdesskatt på 50 procent av deras BNP (tak för momsberäkningsunderlaget) och en rabatt till förmån för en medlemsstat med undantag för några övriga medlemsstater när det gäller finansieringen av denna rabatt.

L.  Syftet med kommissionens senaste förslag, som lades fram 2006, är att genomföra besluten från Europeiska rådets möte i Bryssel den 15–16 december 2005 på området för egna medel, vilket främst karakteriseras av att ännu fler speciella arrangemang läggs till den redan befintliga förteckningen över undantag för vissa nettobetalande medlemsstater, såsom sänkta maximala momssatser eller en bruttominskning av deras årliga BNI-bidrag, vilket leder till att systemet blir ännu mer komplicerat och oförståeligt samt att det kortsiktiga tillvägagångssättet avseende budgetobalanser ytterligare främjas.

M.  Europeiska rådet har även förnyat det beslut som fattades 2000 om att höja den uppbördspremie som medlemsstaterna får behålla från 10 procent till 25 procent av de traditionella egna medlen, trots det obestridliga faktum att denna procentsats inte står i rimlig proportion till medlemsstaternas verkliga uppbördskostnader och gynnar de medlemsstater som uppbär en stor andel i tullavgifter i förhållande till de som inte gör det, vilket innebär att detta snarare bör ses som ytterligare en form av rabatt.

N.  Kommissionens förslag till ett nytt beslut om gemenskapens egna medel, som under tiden har godtagits av parlamentet(13), blockeras fortfarande i rådet av medlemsstaterna, som först var för förslaget men nu inte vill tillämpa det.

O.  Parlamentet ser den omfattande översyn av EU:s inkomster och utgifter som skall genomföras 2008–2009 enligt det interninstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 som ett tillfälle – som inte får gå förlorat – att återgå till ett verkligt men rättvist system för egna medel enligt andan i Europeiska unionens grundfördrag.

P.  Samråd har sedan början av 2006 skett med de nationella parlament som är intresserade av att diskutera denna fråga för att man skall kunna göra sitt yttersta för att nå fram till en gemensam parlamentarisk grund för denna kommande översynsprocess.

Q.  Hittills har dessa samråd endast bestått av diskussioner om parlamentsledamöters personliga åsikter, på grund av att de flesta nationella politiska partier och parlament ännu inte har haft tillfälle att inta en officiell ståndpunkt i frågan om egna medel.

R.  Dessa möten har emellertid gjort det möjligt för deltagarna att fastställa flera områden där det råder samförstånd och en allmänt delad målsättning för att finna ett sätt att arbeta tillsammans om den framtida finansieringen av EU.

S.  Under tiden har talmannen för den portugisiska nationalförsamlingen lagt fram ett förslag om att anordna en konferens med ordförandena för de nationella parlamentens och Europaparlamentets budget- och finansutskott, som skulle ägnas åt unionens egna medel och budgetramar, under det portugisiska ordförandeskapet under andra halvåret 2007.

Brister i det nuvarande finansieringssystemet

1.  Europaparlamentet påpekar att ett system där cirka 70 procent av unionens inkomster inte härrör från egna medel utan kommer direkt från de nationella budgetarna genom BNI-medel och 15 procent kommer från medel såsom en andel av momssatsen, som fastställs på ett sätt som innebär att de inte fullt ut kan anses vara ett egna EU-medel, strider mot bestämmelserna och andan i Romfördraget, Parlamentet erinrar om att Europeiska unionen genom sin existens har bidragit till större utbyte inom gemenskapen och en ökning av medlemsstaternas välstånd, och att det därför är legitimt att unionen förser sig med ett system för verkliga egna medel i stället för ett system som finansieras av nationella bidrag.

2.  Europaparlamentet betonar att det är dessa "medlemsavgifter" som är den direkta orsaken till den kortsiktiga debatten om "nettobetalare" som inte tar hänsyn till fördelarna med Europeiska unionen i termer av fred, frihet, välstånd och säkerhet, oberoende av att konceptet "nettobudgetbalanser" har allvarliga brister också i tekniska termer och inte medger något mer än rena närmevärden, och understryker att varken inkomstsidan ("Rotterdam-effekten") eller utgiftssidan ("Luxemburg-effekten") av nettobalanserna fullständigt avspeglar verkligheten.

3.  Europaparlamentet är djupt övertygat om att det nuvarande systemet för egna medel som grundas på medlemsstaternas bidrag både uppfattas som orättvis av den breda allmänheten och är odemokratiskt och inte bidrar till att visa på åtagandet för europeisk integration. Parlamentet menar dessutom att ett sådant system gör att bidrag till Europeiska unionen uppfattas som en ytterligare pålaga på de nationella budgetarna och därför inte kommer att ge EU tillräcklig finansiering för alla dess politikområden. Parlamentet ställer sig ytterst kritiskt till de möjligheter som skapas för enskilda medlemsstater att officiellt endast finansiera den politik som de har intressen i. Parlamentet befarar att detta kan vara början till ett urholkande av de värderingar som har kännetecknat Europeiska unionens framgångar under de senaste 50 åren.

4.  Europaparlamentet betonar att det nuvarande systemet, med dess fyra olika medel och dess många olika rabattmekanismer, antingen det är allmänna rabatter till förmån för en medlemsstat som den brittiska rabatten, eller särskilda rabatter såsom rabatter för finansiering av andra rabatter, är enormt komplicerat, saknar insyn och är fullständigt obegripligt för EU-medborgarna, och understryker att detta absolut inte bidrar till att uppfylla kravet på en direkt förbindelse mellan unionen och dess medborgare.

5.  Europaparlamentet konstaterar att kravet på enhällighet vid beslut om "egna medel" och "budgetramen" leder till att eventuella resultat av förhandlingar på dessa områden blir beroende av till och med de mest motsträviga medlemsstaternas välvilja och finansiella möjligheter, vare sig de är rika eller fattiga, och finner det inte förvånande att resultaten av detta ofta blir en besvikelse.

6.  Europaparlamentet anser att detta bristfälliga system beror på svagheterna i Europeiska rådets avtal om den nya budgetramen för åren 2007–2013 som ingicks vid toppmötet i Bryssel den 14–15 december 2005, och anser att det finansiella paket som man enades om, med dess många undantag på inkomstsidan och kompensationsgåvor till medlemsstaterna på utgiftssidan, är det tydligaste beviset på att det nuvarande systemet är fullständigt misslyckat. Parlamentet anser att det är oacceptabelt att alla medlemsstater har enats om viktiga gemenskapsåtgärder, såsom Galileo eller de transeuropeiska näten, och satt upp ambitiösa mål, till exempel när det gäller målen från Göteborg och Lissabon eller millenniemålen, men ingen av dem vill finansiera dem nu.

7.  Europaparlamentet beklagar djupt att Europeiska rådet vid sitt möte i Bryssel 2005, i stället för att skapa ett enklare och öppnare system, gjorde det ännu mer komplicerat och svårbegripligt genom att i princip lämna Förenade kungarikets korrigering, den "brittiska rabatten", intakt och lägga till ytterligare undantag och korrigeringar som gynnar andra medlemsstater.

8.  Europaparlamentet påpekar att gemenskapsbudgeten hade vunnit 0,2 procent av BNI per år under de senaste 13 åren om Edinburgh beslutet från 1992 om att fastställa ett tak för egna medel på 1,24 procent av BNI hade utnyttjats fullt ut, vilket motsvarar en ökning på cirka 240 miljarder euro. Parlamentet anser att denna finansiering, som antogs enhälligt av medlemsstaterna enligt ett förslag från det brittiska ordförandeskapet, är nödvändigt för att Europeiska unionen skall kunna agera i linje med sina ökande utmaningar och befogenheter, i synnerhet dess roll i världen, uppfyllandet av Lissabonmålen (innovation, utbildning, forskning, infrastrukturer och sysselsättning) eller det som avtalats i Maastricht-, Amsterdam- och Nicefördraget, för att inte tala om utkastet till konstitutionsfördrag och ett EU med 27 medlemsstater.

9.  Europaparlamentet betonar att EU:s budget endast har ökat med 8,2 procent i reella termer sedan 1995, och att dess andel av BNI har minskat, medan de nationella budgetarna samtidigt har ökat med 23 procent i genomsnitt, dvs. tre gånger så mycket.

Första fasen av reformen: ett förbättrat system för nationella bidrag

10.  Europaparlamentet medger att en reform av systemet för egna medel kommer att bli en känslig och svår fråga som skall genomföras tillsammans med medlemsstaternas parlament. Parlamentet uppmanar därför till en radikal strategi som kan genomföras i två faser, men som bör utgöra ett enda beslut eftersom det invecklade gemenskapsförfarandet omöjliggör att två beslut fattas inom en relativt kort tidsrymd. Den första fasen bör leda till en förbättring av det nuvarande systemet för nationella bidrag, för vilket följande politiska principer bör tillämpas:

Rättvisa mellan medlemsstaterna

11.  Europaparlamentet definierar "rättvisa mellan medlemsstaterna" som att det inte skall finnas några budgetprivilegier för någon medlemsstat. Parlamentet medger att det kan vara svårt för vissa medlemsstater att gå med på att ge upp under lång tid förekommande specialarrangemangen på inkomstsidan och en viss utgiftsfördelning (som den gemensamma jordbrukspolitiken) kan motivera att en eventuell reform endast tillämpas gradvis ("utfasning av det gamla systemet"). Parlamentet vägrar emellertid att godta de under lång tid förekommande budgetprivilegierna som ett argument för att behålla ett system som när de nödvändiga reformerna väl är på gång inte längre kommer att vara försvarligt.

Enkel presentation

12.  Europaparlamentet understryker vikten av att det förbättrade systemet skall presenteras på ett så enkelt sätt som möjligt så att det blir begripligt och tydligt för EU-medborgarna. Parlamentet beklagar djupt att beslut som påverkar alla EU-medborgares liv presenteras på ett fullständigt obegripligt sätt, såsom ordförandeskapets slutsatser om EU:s finanser efter Europeiska rådets möte i Bryssel 2005.

Solidaritet och lika värde mellan medlemsstaterna

13.  Europaparlamentet efterlyser ett system som garanterar principerna om solidaritet och lika värde mellan medlemsstaterna, och anser att dessa principer undermineras av det nuvarande systemet med egna medel där vissa får kompensation medans andra endast kan uppnå kompensation genom att förhandla vid Europeiska rådets möten. Parlamentet påminner om att av de 46 artiklar där utgifterna för den nya budgetrubriken 1b – Sammanhållning för tillväxt och sysselsättning fastställs i slutsatserna från Europeiska rådets möte i Bryssel i december 2005, innebär drygt 20 av "tilläggsbestämmelser", ett frikostigt utdelande av "julklappar" till flera medlemsstater eller regioner(14).

Politisk koppling mellan en reform av inkomsterna och en översyn av utgifterna

14.  Europaparlamentet är övertygat om att en politisk koppling mellan en reform av inkomsterna och en översyn av utgifterna är oundviklig och fullständigt rimlig, särskilt så länge som den logiska finansieringen av gemenskapens politikområden genom inkomster som härrör från de nationella budgetarna fortfarande är unionens vägledande princip.

Systemets provisoriska och övergångsmässiga karaktär

15.  Europaparlamentet påpekar att alla förbättringar av det nuvarande systemet som ett första steg i den föreslagna tvåstegsstrategin måste betraktas som provisoriska och övergångsmässiga eftersom de stora bristerna i medlemsstaternas bidragssystem gör det politiskt ohållbart.

16.  Europaparlamentet delar dock Europeiska revisionsrättens uppfattning(15) att en genomgripande reform av gemenskapernas system för egna medel är mycket svår att få till stånd om diskussionen om en sådan reform kombineras direkt med förhandlingarna om ekonomiska tak och belopp som skall användas för gemenskapens politikområden enligt en flerårig budgetplan, såsom det många gånger skett tidigare vid Europeiska rådets överläggningar.

Rekommendationer för ett förbättrat system för de nationella bidragen
Schreyers förslag

17.  Europaparlamentet påminner om att förslag för att förbättra det nuvarande finansieringssystemet redan har gjorts, till exempel de förslag som lades fram av kommissionsledamot Michaele Schreyer i juli 2004(16), enligt vilka

18.  Europaparlamentet medger att vissa aspekter i Schreyer-förslagen gick i rätt riktning, genom att de skulle ha gjort systemet något mer tydligt då åtminstone principen för "rabatt på rabatten" avskaffades, och för att de skulle ha bidragit till att begränsa kompensationerna och korrigeringarna. Det mest positiva var att det endast hade formulerats som ett övergångssystem fram till 2014.

19.  Europaparlamentet är emellertid övertygat om att det skulle vara ett dubbelt misstag att generalisera rabatten även om den åtföljs av ett tak för nettobudgetbalanserna, eftersom detta endast skulle förstärka systemets antieuropeiska karaktär och befästa det kortsiktiga tillvägagångssättet med en kvantifierbar "juste retour" (bidragsbalans), och vidhåller att den enda möjliga lösningen är att avskaffa systemet för nettobalanser en gång för alla samtidigt som utgiftsmönstret reformeras. Parlamentet betonar att de europeiska utgifterna karaktäriseras av att deras mervärde grundas på principen om finansiell solidaritet.

Frågan om struktur- och sammanhållningsutgifterna

20.  Europaparlamentet förkastar kategoriskt den idé som finns med i andra reformförslag om att undanta struktur- och sammanhållningsutgifterna från alla beräkningar i syfte att fastställa medlemsstaternas bidrag eller rabatter på dessa bidrag, eftersom ett sådant steg skulle medföra en differentiering mellan "ädla" och "tvivelaktiga" utgifter, och följaktligen öppna dörren för en Europeisk union "à la carte", där politikområdena till slut endast skulle finansieras av de medlemsstater som har intressen i dem.

Slutsats

21.  Europaparlamentet noterar att Finland lade fram ett förslag i april 2004 om att ersätta det nuvarande systemet för finansieringen av Europeiska unionen, samtidigt som traditionella egna medel behålls, genom ett BNI-baserat system, varvid BNI-andelarna blir beräkningsgrunden för medlemsstaternas bidrag till unionens egna medel, momsmedlen i dess nuvarande form avskaffas eftersom det endast är en matematisk grund för beräkning av de nationella bidragen samt den brittiska rabatten gradvis minskas till noll år 2013.

22.  Parlamentet understryker att detta system skulle ha fördelen av att vara enkelt och tydligt och utgöra ett möjligt steg mot upprättande av ett verkligt system med egna medel för unionen och att alla medlemsstater som bidrar till den brittiska rabatten skulle vinna på detta, och även Förenade kungariket genom att momsmedlen i dess nuvarande form avskaffades. Parlamentet betonar att detta inte innebär att en förändrad moms inte kan utgöra en del av finansieringen av Europeiska unionen på sikt.

23.  Europaparlamentet medger att BNI-medlen är mindre synliga för medborgarna men mer rättvisa när det gäller förhållandet mellan bidragen och den allmänna välståndsnivån i medlemsstaterna och ett uttryck för solidaritet mellan dem.

24.  Europaparlamentet är medvetet om att en överenskommelse om ett nytt finansieringssystem i linje med det finländska förslaget endast är politiskt godtagbar inom ramen för en övergripande förhandlingsprocess som även omfattar utgifterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga det BNI-baserade system som beskrivs ovan när man lägger fram eventuella nya förslag om EU:s inkomster efter den översyn som föreskrivs i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006.

25.  Europaparlamentet understryker att kopplingen mellan inkomster och utgifter bör ingå i överläggningarna om övergången till ett nytt system. Parlamentet avvisar varje försök att åternationalisera den gemensamma jordbrukspolitiken.

26.  Europaparlamentet förordar att den första fasen av reformen inleds direkt efter ratificeringen av avtalet är klar. Parlamentet menar att om man behåller systemet för nationella bidrag som sådant skulle det bli enklare, tydligare och stå helt i proportion till varje medlemsstats relativa välstånd. Parlamentet understryker dock att en sådan fas per definition blir tillfällig genom att dess enda syfte skulle vara att förbereda marken för införandet av ett verkligt system för egna medel.

Andra fasen av reformen: ett nytt system för egna medel

27.  Europaparlamentet bekräftar sina tidigare ståndpunkter att målet för en reform av gemenskapens inkomster bör vara inrättandet av ett verkligt system för Europeiska unionens egna medel som ersätter de befintliga mekanismerna och påminner om att detta mål och besluten för att nå det inte alls är revolutionerande, utan att det enda syftet är att försöka återuppliva andan och bokstaven i grundfördragen.

28.  Europaparlamentet betraktar följande principer, som har framkommit i alla kontakter med de nationella parlamenten, som hörnstenar för alla framtida system för egna medel:

Full respekt för medlemsstaternas skattemässiga suveränitet

29.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna, i enlighet med fördraget och förslaget till konstitution, skall behålla sin skattemässiga suveränitet, men de kan dock under en begränsad tidsperiod, som när som helst kan hävas, ge unionen tillstånd att direkt utnyttja en viss del av en skatt, vilket är fallet med regionala eller lokala myndigheter i de flesta medlemsstaterna.

Skatteneutralitet

30.  Europaparlamentet är övertygat om att det nya systemet vid i övrigt lika förhållanden varken får öka de totala offentliga utgifterna eller skattebördan för medborgarna. Parlamentet menar att om ett nytt system direkt skulle tillerkänna Europeiska unionen en skatt som till fullo eller delvis är synlig för alla medborgare måste en motsvarande minskning göras någon annanstans. Parlamentet föreslår att de nationella revisionsmyndigheterna och Europeiska revisionsrätten bör uppmanas att kontrollera och garantera att denna princip följs.

31.  Europaparlamentet anser att man vid utarbetandet av ett nytt system för egna medel måste beakta medlemsstaternas ansträngningar för att samordna sin skattepolitik.

Ingen ändring av EU-budgetens storlek men garantier för tillräckliga inkomster till EU-budgeten för att möta EU:s politiska utmaningar

32.  Europaparlamentet anser att det för närvarande inte är nödvändigt att ändra det tak på 1,24 procent av BNI som redan tillåter ett ansenligt manöverutrymme. Parlamentet påminner om att ingen budget någonsin ens har kommit i närheten av detta tak som medlemsstaterna själva enades om 1992 under det brittiska ordförandeskapet, med betalningsbemyndiganden som nådde sin maximala nivå 1993 på 1,18 procent av BNP. Parlamentet understryker att även om en procentandel på 1,045 procent av BNI förutses i budgetramen för åren 2007–2013, antogs den första budgeten för denna period till en så låg nivå som 0,99 procent av BNI.

Progressiv övergång till det nya systemet

33.  Europaparlamentet uppmanar till ett stegvist införande av det nya systemet med början 2014. Parlamentet är positivt till att tillåta en övergångsperiod för att garantera en smidig utfasning av det gamla finansieringssystemet med dess historiska speciella arrangemang.

Fastställandet av en tydlig politisk koppling mellan en reform av inkomsterna och en reform av utgifterna

34.  Europaparlamentet påpekar att en reform av EU:s inkomster och en reform av strukturen för EU:s utgifter måste gå hand i hand enligt förklaring nr 3 i bilagan till det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006.

35.  Europaparlamentet noterar att ett system för egna medel som garanterar en utveckling av EU:s årliga budget baserat på tillväxten i medlemsstaterna kommer att förbättra det politiska klimatet för budgetbeslut, och beslutsfattarna skulle kunna koncentrera sig på nyckelprioriteringar som ger mervärde för EU istället för att förhandla om utgiftsnivåer.

36.  Europaparlamentet välkomnar det initiativ som togs vid de gemensamma sammanträdena med Europaparlamentet och de nationella parlamenten om att inrätta en särskild arbetsgrupp för egna medel. Dialogen med de nationella parlamenten anses vara mycket viktig för att reformen av de egna medlen skall lyckas.

Möjliga alternativ för framtiden

37.  Europaparlamentet upprepar att vid kontakterna med medlemsstaternas nationella parlament är det många som har ansett att tiden på kort sikt ännu inte är mogen för en ny EU-skatt på kort sikt. Parlamentet understryker dock att detta inte innebär att det inte finns en möjlighet att medlemsstaterna vid införande av nya skatter beslutar att EU skall ha rätt att erhålla medel direkt från sådana nya skatter.

38.  Europaparlamentet betonar att det i en andra fas är mycket viktigt att man undersöker inrättandet av ett nytt system för egna medel som grundas på en skatt som redan tas upp i medlemsstaterna, och tanken bakom detta är att denna skatt, delvis eller i sin helhet, skulle föras in direkt i EU:s budget som ett verkligt eget medel, vilket skulle leda till att en direkt koppling skapas mellan EU och EU:s skattebetalare. Parlamentet påpekar att detta även skulle bidra till ett tillnärmande av nationella skattelagstiftningar. Parlamentet understryker att en sådan lösning endast skulle markera en återgång till den princip som fastställs i Romfördraget, varigenom EU:s utgifter skall finansieras av EU:s egna medel.

39.  Europaparlamentet påminner om att de skattealternativ som i sin helhet eller delvis beaktas för detta ändamål under diskussionerna med de nationella parlamenten eller i kommissionens rapporter om reformen av systemet med egna medel omfattar följande:

40.  Europaparlamentet konstaterar att andra möjliga vägar togs upp under diskussionerna i Europaparlamentet, exempelvis följande:

41.  Europaparlamentet anser att lämpligheten av ett nytt system för egna medel bör bedömas enligt följande kriterier:

42.  Europaparlamentet önskar fortsätta att undersöka dessa alternativ i nära samarbete med de nationella parlamenten innan det intar en slutlig ståndpunkt. Parlamentet ser det som en viktig prioritering att, eventuellt under det portugisiska ordförandeskapet, skapa ett gemensamt diskussionsunderlag med hänsyn till den kommande översynen av EU:s inkomster. Parlamentet kommer att göra allt som står i dess makt för att komma fram till en ståndpunkt om framtiden för EU:s egna medel som kan stödjas av en majoritet av medlemsstaternas parlament.

43.  Europaparlamentet betraktar denna resolution som en första men stabil grund att bygga vidare på för att hitta ett rättvisare och öppnare nytt system för att finansiering av Europeiska unionen. Parlamentet avser att diskutera och anta sin slutgiltiga ståndpunkt om ett nytt system för egna medel för Europeiska unionen i tid för beaktande i samband med arbetet med den genomgripande översynen av EU:s inkomster och utgifter i enlighet med Interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006.

o
o   o

44.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bilagan till densamma till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT C 324, 24.12.1990, s. 243. (2) EGT C 128, 9.5.1994, s. 363. (3) EGT L 293, 12.11.1994, s. 9. (4) EGT C 175, 21.6.1999, s. 238. (5) EGT C 189, 7.7.2000, s. 72. (6) EGT L 253, 7.10.2000, s. 42. (7) EUT C 124 E, 25.5.2006, s. 373. (8) Studie av Studiegruppen för europeisk politik (SEP), se även bilagan: Kommentarer avseende lämpligheten av eventuella egna EU-skatter som inkomstkälla, 30 augusti 2005. (9) Antagna texter, P6_TA(2006)0292. (10) Studie som genomförts av Deloitte och Touche: Rapport, fas II – Preliminärt förslag, 12 januari 2007. (11) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. (12) T.ex. Cornelissen-betänkandet. Europaparlamentet 1985 "Kan parlamentet tolerera det faktum att inkomster från moms i allt större utsträckning urvattnas till att bli ett nationellt bidrag efter att man varit tvungen att frångå principen om enhetlig moms och kan det acceptera att införandet av en enhetlig momsbas till sist reduceras till en statistisk beräkning?... Eller bör man göra allt som är möjligt i samband med beräkningen av momsbasen för att återuppliva systemet med gemenskapernas egna medel och gemenskapens ekonomiska självständighet vilken beror på detta?" (13) Antagna texter av den 4.7.2006, P6_TA(2006)0292. (14) Se bilagan till resolutionen. (15) Se punkt 18 i yttrande nr 2/2006 (EUT C 203, 25.8.2006, s. 50). (16) "Schreyer-rapporten": KOM(2004)0505 och KOM(2004)0501 av den 14 juli 2004.

Undantag som införts av Europeiska rådet i december 2005 i budgetens utgifts- och inkomstsida:

Öronmärkta för projekt:

· 865 miljoner EUR för kärnkraftsverket i Ignalina (Litauen) och 375 miljoner för kärnkraftsverket i Bohunice (Slovakien)

200 miljoner för fredprocessen i Nordirland (Förenade kungariket)

Öronmärkta för regioner:

· 879 miljoner för fem polska mål 2-regioner (107 EUR per medborgare)

· 140 miljoner för en ungersk region (Közép-Magyarország)

· 200 miljoner för Prag

· "Utfasningsstöd" för en finländsk region och Madeira vilka ursprungligen var "infasningsregioner"

· 100 miljoner för Kanarieöarna

· 150 miljoner för österrikiska gränsregioner

· 75 miljoner för Bayern

· 50 miljoner för Ceuta and Melilla (Spanien)

· 225 miljoner för delstater i östra Tyskland

· 136 miljoner för regioner i randområden (35 EUR per medborgare)

150 miljoner för svenska regioner inom målet "konkurrenskraft och sysselsättning"

Särskilda medel för medlemsstaterna

· Utnyttjandegraden för Polen utökad med 4 procent

· "Infasningsstöd" för Cypern trots att landet inte varit mål 1-region

· 2 000 miljoner för Spanien som kan fördelas fritt bland strukturfondsmålen

· 1 400 miljoner för Italien (förutbestämd fördelning)

· 100 miljoner för Frankrike (Mål: "Regional konkurrenskraft och sysselsättning")

· 47 miljoner för Estland (35 EUR per medborgare)

· 81 miljoner för Litauen (35 EUR per medborgare)

· Extra betalningar från landsbygdsutveckling:

Särskilda villkor

· 50 procent ökat stöd för regioner vid tidigare externa gränser med Rumänien och Bulgarien jämfört med det vanliga stödet till gränsregioner

· Privat samfinansiering kan inberäknas för strukturfondsunderstödda projekt i nya medlemsstater (per capita BNP <85 procent av EU-genomsnittet) och delstater i östra Tyskland)

· I nya medlemsstater (<85 procent) kan moms anses vara stödberättigad kostnad för strukturfondsprojekt

Särskilda villkor i rättsliga grunder

· Avsteg från n+2-regeln för nya medlemsstater (<85 procent) 2007-2010

· Byggnadsprojekt är stödberättigade i de nya medlemsstaterna (EU10 + Rumänien och Bulgarien)

· 20 procent av medlen från den första pelaren (jordbruk) kan användas av varje land för landsbygdsutveckling trots allmänna regler, t.ex. om samfinansiering

· Särskilda medel för landsbygdsutveckling i Portugal (320 miljoner) utan samfinansiering

Särskilda villkor för finansiering av budgeten

· Uttagssatsen för momsavgiften till de egna medlen minskas med 25 procent för Österrike

· Uttagssatsen för momsavgiften till de egna medlen minskas med 50 procent för Tyskland

· Uttagssatsen för momsavgiften till de egna medlen minskas med 66 procent för Sverige och Nederländerna

· Nederländerna får 4 230 miljoner (egna medel baserade på BNI)

· Sverige får 1 050 miljoner (egna medel baserade på BNI)

· Rabatten för Förenade kungariket behålls men minskas med vissa infasningsbetalningar för de nya medlemsstaterna.